Ställföreträdare för dödsboägda och samägda jordbruksfastigheter
Betänkande 1988/89:LU18
Lagutskottets betänkande
1988/89:LU18
Ställföreträdare för dödsboägda och samägda 1988/89
jordbruksfastigheter LU18
Sammanfattning
I betänkandet behandlas en motion angående reglerna om dödsboägda och
samägda jordbruksfastigheter. Motionen avstyrks av utskottet. I en reservation
(fp) yrkas bifall till motionen.
Motionen
1988/89:L502 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari - med hänvisning till vad
som anförs i motion 1988/89:Jo310 - yrkas
1. att riksdagen beslutar om sådan lagändring att ett dödsbo under
avvecklingstiden skall företrädas av en ställföreträdare,
2. att riksdagen beslutar om sådan ändring av lagen om vissa samägda
jordbruksfastigheter som föreslås i motionen.
Allmän bakgrund
Regler om förvaltning av dödsbon finns i ärvdabalken. Ett dödsbo är en
juridisk person, som förvaltas och företräds utåt av dödsbodelägarna
gemensamt. Har boutredningsman förordnats är det han som företräder
boet. Dödsboet upplöses genom att egendomen fördelas mellan delägarna
vid ett arvskifte. I princip har varje delägare rätt att få en lott i varje slag av
egendom. Egendom som inte lämpligen kan delas eller skiljas skall dock om
möjligt tillskiftas en av delägarna. Om en fastighet vid skiftet delats så att
flera dödsbodelägare fått andel i fastigheten innehar de den därefter med
samäganderätt.
Bestämmelser om samäganderätt finns i lagen (1904:48 s. 1) om samäganderätt.
Samäganderättslagen är dispositiv, dvs. reglerna är tillämpliga endast
i de fall delägarna sinsemellan inte avtalat om särskilda villkor. För
förfogande över samägd egendom krävs liksom vid dödsboförvaltning att
delägarna är överens.
Några regler om att dödsbo måste skiftas eller samägande upplösas inom
viss tid finns inte i nu gällande lagstiftning.
Mot bakgrund av de praktiska olägenheter som visat sig uppkomma på
grund av att många jordbruksfastigheter ägs av dödsbon eller av flera
personer med samäganderätt beslöt riksdagen hösten 1988 att särskilda
lagregler skulle införas om dödsboägda och samägda jordbruksfastigheter
(prop. 1988/89:9, LU12). De nya reglerna träder i kraft den 1 juli 1989. 1
1 Riksdagen 1988/89. 8sami. Nr 18
Genom ändring i ärvdabalken infördes sålunda en skyldighet för dödsbon
som innehar jordbruksfastighet att avveckla fastighetsinnehavet senast fyra
år efter utgången av det kalenderår då dödsfallet inträffade. Sker inte
avveckling i rätt tid, kan dödsboet vid vite föreläggas att fullgöra skyldigheten.
Om det föreligger särskilda skäl, kan anstånd med avvecklingen medges.
Anstånd kan förenas med villkor. I lagstiftningsärendet vidtogs även en
ändring i delgivningslagen (1970:428) som syftade till att göra det lättare för
myndigheterna att delge dödsbon olika handlingar.
Riksdagen antog vidare en lag (1989:31) om förvaltning av vissa samägda
jordbruksfastigheter. Lagen gäller endast jordbruksfastigheter som ägs av
minst tre personer gemensamt. För sådana samägda jordbruksfastigheter
skall det finnas en ställföreträdare med uppgift att utåt företräda delägarna i
angelägenheter som angår fastigheten och att inför delägarna svara för den
löpande förvaltningen. För beslut av delägarna i förvaltningsfrågor krävs
vanlig majoritet. Detta gäller dock inte frågor som gäller försäljning,
pantsättning eller upplåtelse av rättigheter i vissa fall. I dessa frågor krävs
samstämmighet mellan delägarna.
För att begränsa uppkomsten av samägande av jordbruksfastigheter
genomfördes också vissa ändringar i jordförvärvslagen (1979:230).
De nya bestämmelserna om dödsbons skyldighet att avveckla innehav av
jordbruksfastighet och om förvaltning av samägda jordbruksfastigheter
gäller också fastigheter som vid ikraftträdandetidpunkten innehas av dödsbon
eller med samäganderätt. För dödsbon gäller särskilda övergångsregler
som innebär att fastighetsinnehavet skall vara avvecklat senast fyra år efter
ikraftträdandet, dvs. senast den 1 juli 1993, såvida inte anstånd meddelats.
Motionsmotivering
I motion L502 (yrkande 1) av Bengt Westerberg m.fl. (fp) framhålls att
dödsbon som enligt de nya reglerna i ärvdabalken är skyldiga att avveckla sitt
innehav av jordbruksfastighet bör företrädas av en ställföreträdare. Motionärerna
anser vidare att lagen om förvaltning av vissa samägda jordbruksfastigheter
bör bli tillämplig även på jordbruksfastigheter som innehas gemensamt
av två personer under förutsättning att de inte är gifta med varandra
eller sambor. I motionen yrkas (yrkande 2) att lagstiftningen ändras i enlighet
härmed.
Tidigare riksdagsbehandling
I samband med regeringens i proposition 1988/89:9 framlagda förslag om
regler beträffande dödsboägda och samägda jordbruksfastigheter behandlade
utskottet bl.a. två motionsyrkanden med samma syfte som de nu aktuella.
Beträffande frågan om ställföreträdare för dödsbon som innehar jordbruksfastigheter
framhöll utskottet i sitt av riksdagen godkända betänkande i
ärendet (1988/89:LU12) att en skyldighet för dödsbon att inom en fyraårsperiod
avveckla innehav av jordbruksfastigheter skulle komma att medföra att
åtskilliga av de olägenheter som är förknippade med dödsboägandet
undanröjs. Enligt utskottets mening framstod det därför inte som motiverat
att dödsbon förutom avvecklingsskyldigheten skulle åläggas att ha en
ställföreträdare. Skyldigheten att avveckla fastighetsinnehavet löste emeller
-
1988/89:LU18
2
tid inte det problem vid dödsboägande av jordbruksfastigheter som består i
att myndigheterna ofta har svårt att delge dödsboet. Om dödsboet företräddes
av en särskild ställföreträdare skulle, fortsatte utskottet, även denna
olägenhet kunna undanröjas. Utskottet ansåg sig dock inte enbart av
delgivningsskäl böra förorda en så långtgående åtgärd som föreslogs av
motionärerna. Utskottet avstyrkte därför bifall till yrkandet om ställföreträdare
för dödsbo. Enligt utskottets mening borde problemet med delgivning
med dödsbon i stället lösas på det sätt som föreslagits i propositionen,
nämligen genom en särskild reglering i delgivningslagen.
När det gällde frågan om lagen om förvaltning av vissa samägda
jordbruksfastigheter skulle bli tillämplig också då endast två personer ägde
en fastighet anslöt sig lagutskottet till vad jordbruksutskottet anfört i
yttrande över propositionen och de väckta motionerna. I sitt yttrande
(1988/89:JoUly) till lagutskottet konstaterade jordbruksutskottet att det
enligt bakgrundsuppgifterna i propositionen finns drygt 70 000 samägda
jordbruksfastigheter, varav omkring två tredjedelar ägs av två personer.
Vidare hänvisade jordbruksutskottet till undersökningar som redovisats i det
till grund för propositionen liggande betänkandet (SOU 1987:2) Dödsboägande
och samägande av jordbruksfastighet m.m. Av undersökningarna
framgick att det helt dominerande antalet tvåägda jordbruksfastigheter
innehas av makar eller sambor. Enligt jordbruksutskottets mening hade
således det förslag om ändring av lagens tillämpningsområde som framförts i
den då aktuella motionen en mycket begränsad räckvidd. Jordbruksutskottet
påpekade att ett av motiven bakom förslaget i propositionen var att de
olägenheter skulle undanröjas som består i att myndigheterna har svårt att få
kontakt med delägarna i en samägd fastighet. Från denna utgångspunkt
fanns det enligt jordbruksutskottet knappast behov av att utse en ställföreträdare
redan i de fall då två personer äger en fastighet. Med det anförda
tillstyrkte jordbruksutskottet för sin del regeringens förslag och avstyrkte
motionsyrkandet.
Utskottet
Hosten 1988 beslöt riksdagen på förslag av regeringen att särskilda regler
skulle införas beträffande förvaltningen av dödsboägda och samägda jordbruksfastigheter
(prop. 1988/89:9, LU12). De nya bestämmelserna, som
träder i kraft den 1 juli 1989, innebär bl.a. att dödsbo som innehar
jordbruksfastighet är skyldigt att avveckla fastighetsinnehavet senast fyra år
efter utgången av det kalenderår då dödsfallet inträffade. I fråga om
jordbruksfastigheter som innehas med samäganderätt av fler än två personer
gäller att det skall finnas en ställföreträdare med uppgift att utåt företräda
delägarna i angelägenheter som angår fastigheten och att inför delägarna
svara för den löpande förvaltningen. Närmare bestämmelser härom finns i en
särskild lag om förvaltning av vissa samägda jordbruksfastigheter.
I motion L502 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) yrkas (yrkande 1) att dödsbo
som innehar jordbruksfastighet under avvecklingstiden skall vara skyldigt att
ha en ställföreträdare. Vidare begär motionärerna (yrkande 2) att lagen om
1988/89 :LU 18
3
förvaltning av vissa samägda jordbruksfastigheter ändras så att den blir
tillämplig också när en fastighet innehas med samäganderätt av två personer
som är varken gifta med varandra eller sambor.
Som närmare framgår av redogörelsen ovan (s. 2 och 3) behandlade
utskottet likartade motionsyrkanden i samband med regeringens förslag till
lagstiftning om dödsboägda och samägda jordbruksfastigheter. I sitt av
riksdagen godkända betänkande i lagstiftningsärendet avstyrkte utskottet
bifall till de då aktuella motionsyrkandena. Enligt utskottets mening saknas
anledning för riksdagen att nu - ungefär tre månader senare och innan de nya
reglerna ens trätt i kraft - frångå sitt tidigare ställningstagande i frågorna.
Utskottet avstyrker därför bifall till motion L502.
Hemställan
Utskottet hemställer
att riksdagen avslår motion 1988/89:L502.
Stockholm den 21 februari 1989
På lagutskottets vägnar
Rolf Dahlberg
Närvarande: Rolf Dahlberg (m), Lennart Andersson (s), Owe Andréasson
(s), Stig Gustafsson (s), Ulla Orring (fp), Martin Olsson (c), Inger Hestvik
(s), Allan Ekström (m), Bengt Kronblad (s), Gunnar Thollander (s), Ewy
Möller (m), Bengt Harding Olson (fp), Stina Eliasson (c), Elisabeth Persson
(vpk), Elisabet Franzén (mp), Lena Boström (s) och Ewa Hedkvist Petersen
(s).
Reservation
Ulla Orring (fp) och Bengt Harding Olson (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 4 börjar med ”Sorn närmare”
och slutar med ”motion L502” bort ha följande lydelse:
I likhet med vad som anförs i motion L502 och vad som uttalades i en
reservation till utskottets betänkande anser utskottet det vara motiverat att
dödsbo som innehar jordbruksfastighet skall vara skyldigt att under avveck -lingstiden ha en ställföreträdare. I enlighet härmed förordar utskottet att i 18
kap. ÄB införs en ny paragraf, 8 §, av innebörd att om det i ett dödsbo ingår
fast egendom som är taxerad som jordbruksfastighet skall lagen (1989:31) om
förvaltning av vissa samägda jordbruksfastigheter tillämpas vid boets förvaltning
av jordbruksfastigheten.
Vad härefter gäller frågan om tillämpningsområdet för lagen om förvaltning
av vissa samägda jordbruksfastigheter vill utskottet framhålla att det
inte är ovanligt att även jordbruksfastigheter som ägs gemensamt av två
1988/89:LU 18
4
personer förvaltas på ett ineffektivt sätt. Utskottet delar därför motionärernas
uppfattning att lagen om förvaltning av vissa samägda jordbruksfastigheter
bör göras tillämplig redan då två personer som inte är gifta eller sambor
gemensamt äger en jordbruksfastighet.
dels att utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
att riksdagen med bifall till motion 1988/89:L502 antar följande
förslag till lag om ändring i ärvdabalken och lag om ändring i lagen
(1989:31) om förvaltning av vissa samägda jordbruksfastigheter.
Förslag till
Lag om ändring i ärvdabalken
Härigenom föreskrivs att i ärvdabalken skall införas en ny paragraf, 18
kap. 8 §, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
18 kap.
8 §
Om det i ett dödsbo ingår fast
egendom som är taxerad som jordbruksfastighet
skall lagen (1989:31)
om förvaltning av vissa samägda
jordbruksfastigheter tillämpas vid
boets förvaltning av jordbruksfastigheten.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1989.
Förslag till
Lagom ändring i lagen (1989:31) om förvaltning av vissa
samägda jordbruksfastigheter
Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1989:31) om förvaltning av vissa
samägda jordbruksfastigheter skall ha
Nuvarande lydelse
Om fast egendom som är taxerad
som jordbruksfastighet ägs av minst
tre gemensamt, tillämpas denna lag i
stället för 2-6 §§ lagen (1904:48 s. 1)
om samäganderätt.
Avtal som strider mot denna lag är
avtal i frågor som avses i 9-11 §§.
följande lydelse.
Föreslagen lydelse
Om fast egendom som är taxerad
som jordbruksfastighet ägs av minst
två gemensamt som inte är äkta makar
eller sambor, tillämpas denna
lag i stället för 2-6 §§ lagen (1904:48
s. 1) om samäganderätt,
utan verkan. Detta gäller dock inte
1988/89: