Sparfrämjande åtgärder
Betänkande 1990/91:FiU21
Finansutskottets betänkande
1990/91:FIU21
Sparfrämjande åtgärder (prop. 1990/91:100 bil.9)
Innehåll
1990/91 FiU21
Sammanfattning
Utskottet biträder i betänkandet regeringens förslag att spardelegationen skall avvecklas liksom att beskattning av vinstsparandet skall anpassas till det nya skattesystemet och att tillståndsgivningen för denna sparform förenklas.
I betänkandet behandlar utskottet också 13 motioner om hushållssparandet. Samtliga motioner avstyrks.
Moderata samlingspartiet, folkpartiet liberalerna, centerpartiet och miljöpartiet de gröna har avgivit sammanlagt 12 reservationer i ärendet.
Inledning
I betänkandet behandlar utskottet
dels proposition 1990/91:100 bilaga 9 Finansdepartementet, avsnittet Övriga frågor, i vad avser punkterna 1Sparfrämjande åtgärder och 2Vinstsparandet,
dels de under allmänna motionstiden väckta motionerna 1990/91:Fi226, 1990/91:Fi601, 1990/91:Fi602, 1990/91:Fi603, 1990/91:Fi604, 1990/91:Fi605 i vad avser yrkande 1, 1990/91:Fi606, 1990/91:Fi607, 1990/91:Fi608, 1990/91:Fi609, 1990/91:Fi610, 1990/91:Fi611, 1990/91:Sk627 i vad avser yrkande17 och 1990/91:N372 i vad avser yrkande 1.
Propositionen
I proposition 1990/91:100 bilaga 9 (finansdepartementet) har regeringen i avsnittet Övriga frågor
dels under punkt 1 Sparfrämjande åtgärder (s. 102--103) föreslagit att riksdagen bemyndigar regeringen att vidta de åtgärder som behövs för att avveckla spardelegationen,
dels under punkt 2 Vinstsparandet (s. 103--105) föreslagit
1. att riksdagen godkänner vad i propositionen förordats om vinstsparandet,
2. att riksdagen antar i propositionen framlagt förslag till lag om ändring i lagen (1928:376) om skatt på lotterivinster.
Propositionens lagförslag återfinns som bilaga till betänkandet.
Motionsyrkandena
Spardelegationen
1990/91:Fi602 av Lars Tobisson m.fl. (m) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om överföring av informationsuppgifter till bankinspektionen i samband med nedläggningen av spardelegationen.
Sparstimulanser och ägandespridning
1990/91:Fi602 av Lars Tobisson m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av att stimulera hushållssparandet och öka ägandespridningen,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av att främja sparande i aktier.
1990/91:Fi608 av Gunnar Björk m.fl. (c) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett samlat program för hushållssparande och decentraliserat ägande.
1990/91:Fi610 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av ett spritt enskilt ägande,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om hushållssparandets betydelse för samhällsekonomin,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att avvisa ytterligare fonduppbyggnad och utvidgning av det kollektiva ägandet,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av stabila spelregler i syfte att stimulera sparande och investeringar,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om mål för hushållssparandet.
Vinstandelssystem
1990/91:Fi226 av Bo Lundgren m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag om slopade sociala avgifter för vinstandelssystem i enlighet med vad som anförts i motionen.
Motiveringen återfinns i motion 1990/91:Sk429.
1990/91:Fi602 av Lars Tobisson m.fl. (m) vari yrkas
8. att riksdagen beslutar att sociala avgifter inte skall utgå på företagsanknutna vinstandelar i enlighet med vad som anförts i motionen.
1990/91:Fi603 av Gullan Lindblad (m) vari yrkas 1. att riksdagen beslutar avskaffa socialavgifter på vinstandelar,
2. att riksdagen hos regeringen begär utredning och förslag rörande skattereglerna för vinstandelssystem och anställdas förvärv av aktier i syfte att stimulera en ökad användning av vinstandelssystem.
1990/91:Fi604 av Kenth Skårvik m.fl. (fp,m,c) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar avskaffa arbetsgivaravgifter på bidrag arbetsgivare lämnar till s.k. vinstandelsstiftelser,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i övrigt i motionen anförts angående vinstandelssystem.
1990/91:Fi605 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om avskaffande av sociala avgifter på företagsanknutna vinstandelssystem där vinstandelarna binds i minst fem år.
Motiveringen återfinns i motion 1990/91:N291.
1990/91:Fi610 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas
6. att riksdagen hos regeringen begär förslag om att avskaffa de sociala avgifterna på avsättningar till företagsanknutna andel-i-vinst-stiftelser, där vinstandelarna binds minst fem år i enlighet med vad i motionen anförts.
Sparavdrag
1990/91:Fi609 av Gösta Lyngå m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen beslutar införa ett sparavdrag för småsparare i enlighet med vad som anförts i motionen i stället för den skattereduktion som för närvarande gäller för allemanssparandet.
1990/91:Sk627 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas
17. att riksdagen beslutar införa ett sparavdrag för småsparare i enlighet med vad som anförts i motionen.
Långsiktigt personligt sparande
1990/91:Fi602 av Lars Tobisson m.fl. (m) vari yrkas
4. att riksdagen hos regeringen begär förslag om pensionssparande i enlighet med vad som anförts i motionen.
1990/91:Fi606 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av stimulanser för sparande till egen bostad.
Motiveringen återfinns i motion 1990/91:Bo225.
1990/91:Fi608 av Gunnar Björk m.fl. (c) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om inrättande av personliga investeringskonton i enlighet med vad i motionen anförts.
1990/91:Fi611 av Gullan Lindblad m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av nya sparformer och sparstimulanser för ekonomisk trygghet samt vård och boende på ålderdomen.
Motiveringen återfinns i motion 1990/91:So527.
Försäkringssparande
1990/91:Fi602 av Lars Tobisson m.fl. (m) vari yrkas
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ändringar i reglerna för försäkringssparande.
Bosparande
1990/91:Fi601 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att system för bosparande bör införas i enlighet med vad i motionen förordats.
Motiveringen återfinns i motion 1990/91:Bo402.
1990/91:Fi602 av Lars Tobisson m.fl. (m) vari yrkas
6. att riksdagen hos regeringen begär förslag om stimulans till bosparande i enlighet med vad som anförts i motionen.
1990/91:Fi607 av Knut Billing m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att system för bosparare bör införas i enlighet med vad i motionen anförts.
Motiveringen återfinns i motion 1990/91:Bo411.
Startsparande
1990/91:Fi602 av Lars Tobisson m.fl. (m) vari yrkas
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om startsparande i enlighet med vad som anförts i motionen.
1990/91:Fi610 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas
7. att riksdagen hos regeringen begär förslag om startsparande i enlighet med vad i motionen anförts.
Antalet andelsägare i en allemansfond
1990/91:N372 av Alf Wennerfors (m) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar att gällande lagstiftning ändras så att högsta antalet delägare i en värdepappersfond skall vara 50000 personer.
Utskottet
Inledning
Det finansiella sparandet i Sverige har under senare år gradvis försämrats. De samlade inkomsterna räcker inte till för att täcka de totala utgifterna, vilket kommer till uttryck i ett växande underskott i bytesbalansen. Underskottet år 1990 uppgick till 33,4 miljarder kronor. Konjunkturinstitutet räknar med att det 1991 och 1992 skall ha vuxit till 42,5 resp. 52,0 miljarder kronor. Summan av de inhemska sektorernas finansiella sparande är definitionsmässigt lika med bytesbalansens saldo.
Det totala sparandet utgör summan av de samlade investeringarna och det finansiella sparandet. Under senare delen av 1980-talet ökade bruttoinvesteringarna starkt. År 1990 inträffade emellertid en vändning, och investeringsökningen dämpades detta år till preliminärt knappt 2%. Investeringsförloppet under 1991 och 1992 är beroende av den fortsatta kostnads- och efterfrågeutvecklingen, men generellt förutses en negativ eller svag investeringsutveckling.
Sparandet i samhället kan delas upp på den offentliga sektorn, företagen och hushållen. Liksom för ekonomin som helhet gäller att om en sektors investeringar överstiger dess sparande kommer denna sektor att uppvisa ett negativt finansiellt sparande. Övriga sektorer i ekonomin får ett motsvarande positivt finansiellt sparande såvida inte upplåningen sker i utlandet. Sedan mitten av 1970-talet har betydande förskjutningar ägt rum mellan de olika sektorernas sparande. Som en följd av försvagningen av statsfinanserna minskade den offentliga sektorns finansiella sparande från +4 % till -6,5 % av BNP mellan åren 1976 och 1982. I och med att statsfinanserna förbättrats har denna nedgång nu återhämtats, och den offentliga sektorns samlade sparande är inte längre negativt. Främst beror detta på stora överskott i socialförsäkringssektorn. Till bilden hör också att kommunernas finansiella sparande har försvagats sedan mitten av 1980-talet, men för deras del förutses en omsvängning fr.o.m. innevarande år. Under de tre första åren av 1990-talet kan en successiv försämring av statens finansiella sparande åter skönjas. Företagssektorns finansiella sparande har utvecklats som en spegelbild av den offentliga sektorns. Från år 1976 och framåt ökade således företagen sitt finansiella sparande kraftigt. En vändning inträffade år 1984 då sparandet ånyo började minska för att år 1987 bli negativt. Denna nedgång beror dock inte i första hand på att företagens bruttosparande avtagit utan är en följd av ökade investeringar i de icke-finansiella företagen. 50>
Hushållssektorns finansiella sparande har försvagats påtagligt och är sedan 1987 negativt. Försämringen har kommit till uttryck i att hushållen kraftigt ökat sin skuldsättning. Mellan 1985 och 1988 ökade hushållens skulder med 60% samtidigt som sparkvoten föll med 7 procentenheter. En vändning inträffade 1989 då hushållens nettoupplåning mer än halverades. Alltjämt är emellertid hushållens sparande lågt.
Det nya skattesystemet gynnar sparande och motverkar ökad skuldsättning genom sänkningen av marginalskatten och förändringar i kapitalbeskattningen. Hushållssparandet väntas därigenom öka under de närmaste åren, företrädesvis genom ett ökat amorteringssparande. En första anpassning till det nya skattesystemet kunde noteras redan under första halvåret 1990 då hushållens bruttoupplåning minskade. För 1991 förutses åter en positiv om än låg sparkvot på ca 0,5 %. Nästa år väntas sparkvoten stiga till 1,5--2,0 %.
En förutsättning för att komma till rätta med underskottet i bytesbalansen och uppnå en stabil ekonomisk utveckling är att det finansiella sparandet i ekonomin kan förbättras. Någon större ökning av det finansiella sparandet i företagssektorn kan inte påräknas då denna sektor måste svara för en stor del av de nödvändiga framtida investeringarna. Det är därför önskvärt att hushållssektorn under kommande år mer aktivt kan bidra till en angelägen förbättring av det finansiella sparandet.
Sparstimulanser och ägandespridning
I motionerna Fi602 av Lars Tobisson m.fl. (m), Fi608 av Gunnar Björk m.fl. (c) och Fi610 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) begärs bl.a. att riksdagen skall ge regeringen till känna vad som anförs i motionerna om vikten av att stimulera hushållssparandet, öka ägandespridningen och främja sparande i aktier, om ett samlat program för hushållssparande och decentraliserat ägande samt om hushållssparandets betydelse för samhällsekonomin och vikten av ett spritt enskilt ägande.
Av vad utskottet nyss anfört framgår att utskottet ser det som angeläget att sparandet inom hushållssektorn ökar. Det är nödvändigt inte bara för den samhällsekonomiska tillväxten utan också för att en buffert i form av ett personligt sparande ger de enskilda hushållen trygghet och frihet. Samma uppfattning har regeringen givit uttryck för vid flera tillfällen. I dessa frågor föreligger således inga delade meningar. Enligt utskottets mening framstår det därför som obehövligt med särskilda tillkännagivanden av det slag motionärerna begär.
I motionerna redovisas också förslag till sparstimulerande åtgärder av mer allmänekonomisk karaktär. Bl.a. framhåller man stabila villkor för sparandet, begränsad inflation och ett minskat skattetryck som viktiga åtgärder för att stimulera hushållssparandet.
Enligt utskottets mening kan motionärernas förslag inte ses isolerade från den ekonomiska politiken i övrigt. Sänkta skatter kan under vissa betingelser stimulera till ökat hushållssparande men orsakar samtidigt, om inte andra åtgärder vidtas, en minskning av det offentliga sparandet. Omvänt gäller att ett ökat offentligt sparande kan medföra en nedgång i hushållens sparande. Det är därför nödvändigt att beakta de samlade effekterna på tillväxten och det totala sparandet i ekonomin. Utskottet anser således att åtgärder av denna allmänekonomiska karaktär bör sättas in i ett större ekonomisk-politiskt sammanhang. Riksdagen har på förslag av utskottet nyligen lagt fast riktlinjer för den ekonomiska politiken. Dessa riktlinjer innebär bl.a. att inflationsbekämpningen har skjutits i förgrunden för att man skall kunna värna om sysselsättning och välfärd. En kraftig dämpning av inflationen kan också förutses under loppet av innevarande år.
Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionerna Fi602 (m) yrkandena 1 och 7, Fi608 (c) yrkande 2 samt Fi610 (fp) yrkandena 1, 2 och 4.
I motion Fi610 (fp) begärs dessutom att riksdagen skall uttala sig mot ytterligare fonduppbyggnad och utvidgning av det kollektiva ägandet. Motionärerna vänder sig bl.a. mot att regeringen har aviserat en proposition om nya placeringsregler för AP-fondens styrelser. Det finns inte anledning för utskottet och riksdagen att nu, innan en proposition i ämnet föreligger, gå närmare in på de förslag som kan komma att tas upp i det sammanhanget. Utskottet avstyrker således motion Fi610 (fp) yrkande 3.
Ambitionen bör vara att varje hushåll skall kunna förfoga över ett tillräckligt sparkapital. I motion Fi610 (fp) anges som mål för hushållssparandet att detta sparkapital skall motsvara den genomsnittliga årslönen för en industriarbetare. Med de nya skatteregler som gäller fr.o.m. 1991 behandlas sparandet mer förmånligt än tidigare. I beskattningshänseende har villkoren för allemanssparandet anpassats till de generella regler som gäller för avkastning på kapital. Alltjämt gäller dock att reglerna för detta sparande gör det möjligt för en familj på två vuxna personer att på skattemässigt premierade villkor ha ett sparat belopp som överstiger den genomsnittliga årslönen för en industriarbetare.
Samtidigt måste emellertid konstateras att många hushåll lever med mycket små marginaler, och för dem är detta sparmål dess värre mycket avlägset. Utskottet ser inte något skäl för riksdagen att göra uttalanden om sparmål. Utskottet avstyrker därmed motion Fi610 (fp) yrkande 5.
Vinstandelssystem
Sex motioner tar upp frågor rörande företagsanknutna vinstandelssystem. Sålunda begärs i motionerna Fi226 av Bo Lundgren m.fl. (m), Fi602 av Lars Tobisson m.fl. (m) yrkande 8, Fi603 av Gullan Lindblad (m) yrkande 1, Fi604 av Kenth Skårvik m.fl. (fp, m, c) yrkande 1 samt Fi605 yrkande 1 och Fi610 yrkande 6, de båda senare av Bengt Westerberg m.fl. (fp), att sociala avgifter inte skall utgå på de avsättningar som görs till företagsanknutna vinstandelssystem. I motionerna Fi603 (m) yrkande 2 och Fi604 (fp, m, c) yrkande 2 föreslås dessutom att skattereglerna för vinstandelssystem och de anställdas förvärv av aktier skall ses över i syfte att underlätta inrättandet av sådana system.
När skatteutskottet behandlade ett antal snarlika motionsyrkanden i samband med förra årets beslut om skatteomläggningen (prop. 1989/90:110, SkU30, rskr.356) konstaterade skatteutskottet att förmåner av denna art skulle kunna uppfattas som orättvisa av alla som inte kan komma i åtnjutande av dem. Eftersom förslagen stred mot grunderna för skattereformen avstyrktes de av skatteutskottet.
I de nu aktuella motionerna framförs inget nytt i frågan. Finansutskottet gör med hänsyn härtill ingen annan bedömning än den skatteutskottet tidigare redovisat. Enligt finansutskottets mening torde de med dessa system förknippade fördelarna inte bli mindre av att delägarnas andelar är pensionsgrundande och behandlas därefter i avgiftshänseende. Utskottet avstyrker således motionerna Fi226 (m), Fi602 (m) yrkande 8, Fi603 (m) yrkande 1 och 2, Fi604 (fp, m, c) yrkande 1 och 2 samt Fi605 yrkande 1 och Fi610 yrkande 6.
Sparavdrag
I motionerna Fi609 av Gösta Lyngå m.fl. (mp) och Sk627 av Inger Schörling m.fl. (mp) föreslås att ett sparavdrag införs i stället för den skattereduktion som f.n. finns i allemanssparandet. Sparavdraget skall utgå med 30% av den del av kapitalinkomsterna som understiger 6000 kr., dvs. som mest med 1800 kr.
Nuvarande regler för beskattningen av kapitalinkomster lades fast av riksdagen våren 1990 (prop. 1989/90:110, SkU30, rskr. 356). Skatteutskottet gjorde då den bedömningen att något särskilt sparavdrag inte skulle medges i fråga om kapitalinkomster. Kravet på en likformig beskattning och avvägningen av skatteuttaget mellan arbetsinkomster och kapitalinkomster ledde skatteutskottet fram till denna slutsats. Skatteutskottet ansåg dock att obetydliga ränteinkomster borde undantas från beskattning. Skatteutskottet erinrade om att räntebelopp under 100 kr. från en och samma bank var undantagna från skatteplikt enligt bestämmelserna i 19 § kommunalskattelagen. Detta undantag kvarstår i det nya skattesystemet och innebär att en sparare kan ha närmare 500 kr. i ränta från olika banker utan att skatteplikt uppstår. Enligt skatteutskottet fanns det inte anledning att gå längre i detta avseende. Skatteutskottet tillstyrkte därför propositionen i denna del och avstyrkte ett antal motionsyrkanden med krav på mer eller mindre långtgående sparavdrag.
Enligt finansutskottets mening finns det inte anledning att nu ompröva det beslut som riksdagen fattade för mindre än ett år sedan. Utskottet avstyrker således motionerna Fi609 (mp) och Sk627 (mp) yrkande 17.
Långsiktigt personligt sparande
I ett antal motioner förs förslag fram om personliga investeringskonton eller sparformer utformade enligt motsvarande principer.
I motionerna Fi606 av Olof Johansson m.fl. (c) och Fi608 av Gunnar Björk m.fl. (c) begärs att regeringen skall lägga fram förslag om personliga investeringskonton. Personliga investeringskonton som centern förespråkat under en följd av år skall enligt motionärerna vara uppbyggda enligt följande principer:
Personliga investeringskonton införs för långsiktigt målsparande. Insättningarna maximeras till ett halvt basbelopp per år (f.n. ca 16000kr.) och undantas från beskattning. Avkastningen görs skattefri. Uttag utan skattekonsekvenser får endast göras till investeringar i permanentbostad eller i eget företag. Beskattningen sker när tillgången avyttras. Vid uttag till annan användning sker beskattning omedelbart.
Utskottet har vid upprepade tillfällen under senare år behandlat förslag om personliga investeringskonton och andra snarlika sparformer, senast våren 1990 (1990/91:FiU21). Riksdagen har på utskottets förslag avslagit dessa motioner.
Systemet har vissa uppenbara svagheter. Ett införande av investeringskonton skulle leda till ett betydande inkomstbortfall för stat och kommun, särskilt i ett uppbyggnadsskede. Dessutom skulle man vid sidan av allemanssparande få ett nytt omfattande sparsystem grundat på gynnsamma skatteregler.
Det nya inkomstskattesystemet bärs upp av en strävan att stimulera till ökat sparande och motverka skuldsättning och skatteplanering. Eftersom omläggningen kan väntas få långtgående återverkningar på hushållens sparbeteende bör nya sparformer av det slag motionärerna här förordar inte aktualiseras innan närmare erfarenheter vunnits av det nya skattesystemets effekter.
I motion Fi602 av Lars Tobisson m.fl. (m) föreslås en liknande form för pensionssparande i bank, vilket skall vara förenat med avdragsgilla insättningar på högst ett basbelopp per år (dvs. 32200kr. år 1991), skattefri avkastning och en behållning som är undantagen från förmögenhetsskatt. Å andra sidan skall ett sådant konto vara spärrat för uttag intill dess innehavaren fyllt 55 år. Skattskyldighet föreligger därvid för uttagen.
I motion Fi611 av Gullan Lindblad m.fl. (m) framhålls att man med förmånliga räntor på olika sparformer för äldreboende kan stimulera till satsningar inför ålderdomen. Enligt motionärerna borde försäkringsbolag också kunna införa nya försäkringsformer som garanterar de försäkrade vård när de behöver den. Sådana försäkringar kunde finansieras genom skattemässigt avdragsgilla försäkringsavgifter.
Vad beträffar det i motion Fi602 (m) framförda förslaget om ett pensionssparande i bank prövas formerna för ett sådant sparande f.n. inom regeringskansliet. Något särskilt initiativ i frågan är därför inte påkallat från riksdagens sida.
I likhet med vad som sägs i motion Fi611 (m) ser utskottet det som värdefullt om det utvecklas nya sparformer för äldreboende och ett boende inriktat på de påfrestningar och behov som följer åldrandet i spåren. Enligt utskottets mening bör ett sådant sparande dock inte premieras genom särskilda subventioner från samhällets sida utan det bör i första hand ankomma på försäkringsbolag och banker att utforma lämpliga villkor.
Med det anförda avstyrker utskottet motionerna Fi602 (m) yrkande 4, Fi606 (c), Fi608 (c) yrkande 1 och Fi611 (m).
Försäkringssparande
I motion Fi602 av Lars Tobisson m.fl. (m) hävdas att marknaden för livförsäkringar är stel i Sverige. Enligt motionärerna skulle konkurrensen öka om livförsäkringsrörelse fick drivas i aktiebolagsform. Det skulle då bli möjligt att sätta räntan under risk. I dag utgår bolagen från en kalkylränta på 4% om året, vartill kommer möjligheten till återbäring. Utomlands är det vanligt att bolagen i stället erbjuder en garanterad ränta på exempelvis 10%. Blir avkastningen på gjorda placeringar mindre får bolaget stå för mellanskillnaden, medan det får behålla den om avkastningen blir större. Motionärerna föreslår att reglerna för försäkringssparande ändras i enlighet härmed.
Utskottet får med anledning härav anföra följande. Det senaste decenniets snabba utveckling på de finansiella marknaderna har i olika avseenden väsentligt påverkat försäkringsbranschen som kommit att möta en allt hårdare konkurrens med krav på ökad flexibilitet och anpassningsförmåga. Mot denna bakgrund har regeringen under hösten 1990 tillkallat en utredning -- försäkringsutredningen -- som skall göra en översyn av försäkringsbolagens verksamhet. Syftet med utredningen är att skapa mer rationella rörelseregler för försäkringsbolagen och att åstadkomma ett regelsystem som är förenligt med det inom EG. Enligt direktiven (dir. 1990:56) är en omarbetning av försäkringsbolagens rörelseregler angelägen av flera skäl. Den snabba utvecklingen mot internationellt integrerade finansiella marknader och anpassningen till EG innebär att lagstiftningen måste moderniseras. Därtill har, sägs det i direktiven, vissa regler i försäkringsrörelselagstiftningen egenskaper som till en del hämmar effektiviteten i branschen; bl.a. är placeringsregler, återbäringssystem och systemet med grunder inom livförsäkring i behov av översyn.
De frågor som motionärerna tar upp har direkt beröring med kommitténs arbete. Enligt utskottets mening bör kommitténs förslag och regeringens ställningstagande till dessa avvaktas innan de frågor som motionärerna aktualiserat tas upp till prövning. Kommitténs arbete skall bedrivas skyndsamt och redovisas i etapper. I en första etapp som skall slutföras före utgången av oktober 1991 skall kommittén behandla sådana frågor som försäkringsbolagens soliditets- och placeringsregler samt -- i den mån det är nödvändigt med hänsyn till utformningen av placeringsreglerna -- även frågor som rör återbäringssystemets utformning.
Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet bifall till motion Fi602 (m) yrkande 5.
Bosparande
Moderata samlingspartiet förespråkar i motionerna Fi601 av Carl Bildt m.fl. (m) och Fi602 av Lars Tobisson m.fl. (m) samt i motion Fi607 av Knut Billing m.fl. (m) ett bosparsystem som premieras av staten men som administreras och hanteras av banker och andra kreditinstitut. Sparandet skall kunna ske antingen i form av bank- eller aktiefondsparande. Det föreslagna bosparsystemet skall inte ha någon övre åldersgräns. Den statliga sparpremien skall vara skattefri och uppgå till 10% av de medel som stått inne under minst tre år. Premien skall dock inte kunna utgå med mer än högst 10 000 kr. Enligt förslaget skall den bli tillgänglig när spararen uppvisar ett ingånget köpeavtal. Staten bör dessutom ställa en statlig borgen för lån, vilket enligt motionärernas förslag kan innebära en sänkning av låneräntan med ungefär 0,5--1 procentenhet.
Såsom framgår av ett tidigare avsnitt vill centerpartiet stimulera bostadssparandet genom systemet med personliga investeringskonton.
Utskottet har redan tidigare och senast vid föregående riksmöte (1989/90:FiU21) framfört vissa invändningar mot moderata samlingspartiets förslag till bosparsystem. Utskottet såg i och för sig förslaget som intressant men påpekade också svagheter i förslaget. Den föreslagna bonusen skulle enligt utskottets mening knappast leda till något nysparande utan i första hand vara en stimulans för dem som har möjlighet att göra stora överföringar från annat sparande för att komma i åtnjutande av bonusen. Då det dessutom i december 1988 tillkommit ett nytt ungdomsbosparsystem knutet till banker och sparkassor finns det än mindre anledning att biträda den av motionärerna föreslagna lösningen. Med det anförda avstyrker utskottet motionerna Fi601 (m), Fi602 (m) yrkande 6 och Fi607 (m).
Startsparande
I motionerna Fi602 av Lars Tobisson m.fl. (m) och Fi610 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) föreslås också att en ny sparform, kallad startsparande, införs för barn och ungdom.
Enligt den lösning som skisseras i motion Fi602 (m) skall föräldrar och släktingar vardera kunna sätta in upp till 5000kr. årligen på barns bankkonton som är spärrade för uttag intill 18 års ålder. Gåvoskatt utgår inte på sådana insättningar, men någon form av tak bör dock övervägas. All avkastning på kontot bör vara skattefri under den tid medlen inte får disponeras. I motion Fi610 (fp) anges ingen beloppsgräns för insättningarna. I denna motion förordas också att avkastningen skall beskattas med samma skattesats som gäller för individuella pensionsförsäkringar, dvs. 15 procent.
Utskottet får med anledning härav anföra följande. Moderata samlingspartiet och folkpartiet liberalerna har under en följd av år förespråkat att startsparande införs. Ursprungligen var denna sparform tänkt att premieras genom att någon gåvoskatt inte skulle utgå på insättningarna och genom att avkastningen helt eller delvis skulle undantas från skatt.
Vid ingången av 1991 höjdes grundavdraget vid gåvobeskattningen från 2000 till 10000 kr. per år. Två föräldrar kan därmed årligen överföra 20000 kr. till vart och ett av sina barn utan att gåvoskatteplikt föreligger. Därmed har ett av de villkor som ursprungligen var tänkt att bära upp startsparandet blivit tillgodosett. Vid samma tidpunkt avskaffades också den nedre åldersgränsen i allemanssparandet. Eftersom högsta tillåtna månadsinsättning i allemanssparandet numera är 1200 kr. har föräldrar och andra anhöriga möjlighet att för ett barns räkning spara upp till 14400 kr./år i ett skattepremierat sparande utan att gåvoskatt utgår. Enligt utskottets mening är det med hänsyn härtill inte påkallat att nu införa sparformer för barn och ungdomar av det slag som förordas i motionen. Utskottet avstyrker därför motionerna Fi602 (m) yrkande 3 och Fi610 (fp) yrkande 7.
Antalet andelsägare i allemansfonder
I motion N372 av Alf Wennerfors (m) anförs att högsta tillåtna antalet andelsdelägare i en allemansfond bör minskas från 150000 till 50000. En sådan förändring bör åstadkommas för att de enskilda delägarna skall få ökade möjligheter att utöva inflytande på fondernas förvaltning. Det blir då också fler fonder och fler personer som kommer att sitta i fondernas styrelser, vilket enligt motionärern kommer att bidra till maktspridning och pluralism.
Hösten 1987 beslutade riksdagen (FiU 1987/88:9, rskr. 105) att gränsen för högsta tillåtna antalet andelsägare i en allemansfond skulle höjas från 75 000 till 100 000. Vid den tidpunkten hade sparandet i allemansfonderna nått en sådan omfattning att man i vissa fonder börjat närma sig taket för antalet delägare. För att nya sparare skulle kunna få tillträde till allemansfonderna måste därför ytterligare fondbolag bildas och nya fonder sättas i gång, vilket skulle föra med sig kostnader för administration och förvaltning. En höjning av gränsen för högsta tillåtna antalet sparare innebar emellertid att dessa kostnader kunde undvikas. Den tillströmning av sparare som skedde efter år 1987 gjorde att riksdagen våren 1989 (1988/89:FiU30, rskr. 327) ånyo beslutade justera den övre gränsen för antalet andelsägare, denna gång till 150000 personer.
Erfarenheterna av de beslutade höjningarna av högsta antalet andelsägare har varit goda. Några påtagliga inskränkningar i inflytandet från andelsägarna har inte påvisats. Höjningarna har medfört att kostnader för administration och förvaltning har kunnat begränsas, vilket bidragit till att öka avkastningen på spararnas insättningar. Det finns därför enligt utskottets mening inte några skäl för att överväga en sänkning av högsta tillåtna antalet andelsägare i en allemansfond. Motion N372 yrkande 1 bör därför avslås av riksdagen.
Avveckling av spardelegationen
I budgetpropositionen föreslås att spardelegationen skall avvecklas och att vissa frågor som ombesörjts av delegationen skall föras över på andra myndigheter. Så t.ex. kan enligt propositionen marknadsföringen av allemansspar överlåtas åt riksgäldskontoret resp. fondbolagen. På motsvarande sätt föreslås att ansvaret för den information som spardelegationen tagit fram om avkastning och villkor för olika sparformer skall föras över till bankinspektionen.
Det senare förslaget avvisas i motion Fi602 av Lars Tobisson m.fl. (m). Motionärerna ser den tilltänkta uppgiftsöverföringen som en bristande tilltro till marknadshushållningen. Enligt deras mening är det en naturlig uppgift för konkurrerande kreditinstitut att informera om olika spar- och avkastningsvillkor.
Utskottet har i annat sammanhang (1990/91:FiU18) redan tillstyrkt förslaget att riksgäldskontoret skall ta över ansvaret för marknadsföringen av allemansspar. Utskottet delar föredragandes uppfattning att någon form av objektiv information om villkoren för olika sparformer alltjämt bör tas fram i offentlig regi. För den enskilde spararen har marknaden med åren blivit alltmer svåröverblickbar. Kreditinstitutens marknadsföring inriktas i första hand på att lansera nya attraktiva sparformer medan informationen om försämringar som införs för äldre sparformer får en mer underordnad plats. Utskottet tillstyrker med hänsyn härtill propositionens förslag och avstyrker motion Fi602 (m) yrkande 2.
Vissa ändringar av vinstsparandet
I budgetpropositionen föreslås också vissa förenklingar i tillståndsgivningen för vinstsparandet samt att beskattningen av vinster i vinstsparandet anpassas till de nivåer som gäller i det nya skattesystemet. Sålunda föreslås att riksdagen skall överlåta till regeringen att fastställa nivån på högsta tillåtna månatliga insättning i vinstsparandet. I propositionen ifrågasätter föredraganden om en sådan övre gräns för sparbeloppet verkligen behövs. Han anser dock att frågan bör övervägas ytterligare. Skatten på vinster i vinstsparandet föreslås bli sänkt från 40% till 30% samtidigt som skatten föreslås utgå generellt även på de i dag skattebefriade småvinsterna.
Utskottet har för egen del inget att erinra mot propositionens förslag i denna del. Utskottet tillstyrker således att riksdagen antar det till betänkandet fogade förslaget till lag om ändring i lagen (1928:376) om skatt på lotterivinster.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande sparstimulanser och ägandespridning att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Fi602 yrkandena 1 och 7, 1990/91:Fi608 yrkande 2, 1990/91:Fi610 yrkandena 1, 2, 3, 4 och 5,
res. 2 (m, fp, c)
2. beträffande vinstandelssystem att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Fi226, 1990/91:Fi602 yrkande 8, 1990/91:Fi603, 1990/91:Fi604, 1990/91:Fi605 yrkande 1 och 1990/91:Fi610 yrkande 6, res. 3 (m, fp, c)
3. beträffande sparavdrag att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Fi609 och 1990/91:Sk627 yrkande 17, res. 4 (mp)
4. beträffande långsiktigt personligt sparande att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Fi602 yrkande 4, 1990/91:Fi606, 1990/91:Fi608 yrkande 1 och 1990/91:Fi611, res. 5 (m,fp) res. 6 (c)
5. beträffande försäkringssparande att riksdagen avslår motion 1990/91:Fi602 yrkande 5, res. 7 (m, fp,c)
6. beträffande bosparande att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Fi601, 1990/91:Fi602 yrkande 6 och 1990/91:Fi607, res. 8 (m)
res.9(fp) - motiv. res. 10(c) -motiv.
7. beträffande startsparande att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Fi602 yrkande 3 och 1990/91:Fi610 yrkande 7, res. 11 (m, fp)
8. beträffande antalet andelsägare i en allemansfond att riksdagen avslår motion 1990/91:N372 yrkande 1,
9. beträffande avveckling av spardelegationen att riksdagen med bifall till proposition 1990/91:100 bilaga 9 i denna del och med avslag på motion 1990/91:Fi602 yrkande 2 bemyndigar regeringen att vidta de åtgärder som behövs för att avveckla spardelegationen, res. 12 (m)
10. beträffande vissa ändringar i vinstsparandet att riksdagen med bifall till proposition 1990/91:100 bilaga 9 i denna del dels godkänner vad som förordas i propositionen om vinstsparandet, dels antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1928:376) om skatt på lotterivinster.
Stockholm den 26 mars 1991
På finansutskottets vägnar
Hans Gustafsson
Närvarande: Hans Gustafsson (s), Anne Wibble (fp), Roland Sundgren (s), Lars Tobisson (m), Gunnar Björk (c), Per Olof Håkansson (s), Rune Rydén (m), Iris Mårtensson (s), Lisbet Calner (s), Arne Kjörnsberg (s), Filip Fridolfsson (m), Lars De Geer (fp), Ivar Franzén (c), Lars-Ove Hagberg (v), Carl Frick (mp), Marianne Carlström (s) och Sonia Karlsson (s).
Reservationer
Reservationer
1. Inledningen
Lars Tobisson, Rune Rydén och Filip Fridolfsson (alla m) anser att den del av utskottets yttrande på s. 6 som börjar med "Det nya skattesystemet" och slutar med "till 1,5--2,0%" bort ha följande lydelse:
Mot denna bakgrund är det djupt olyckligt att beskattningen av kapital i samband med senare års skatteomläggningar har skärpts med ca 30 miljarder kronor. Höjda skatter på boende och pensionssparande kan väntas minska intresset för långsiktigt bundet sparande i egen bostad och inför ålderdomen. Även riskvilligt sparande i aktier missgynnas, framför allt genom en evig, nominell kapitalvinstbeskattning. Sparandet kan under de närmaste åren väntas få en passiv karaktär och främst ta sig formen av amorteringar på tidigare upptagna lån. En första anpassning till det nya skattesystemet kunde noteras redan under första halvåret 1990 då hushållens bruttoupplåning minskade. För 1991 förutses åter en positiv om än låg sparkvot på ca 0,5%. Nästa år väntas sparkvoten stiga till 1,5--2,0%.
2. Sparstimulanser och ägandespridning (mom. 1)
Anne Wibble (fp), Lars Tobisson (m), Gunnar Björk (c), Rune Rydén (m), Filip Fridolfsson (m), Lars De Geer (fp) och Ivar Franzén (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 7 börjar med "Av vad" och på s. 8 slutar med "yrkande 5" bort ha följande lydelse:
Bakom den totala sparandebristen i svensk ekonomi ligger bl.a. ett allt sämre hushållssparande. Under hela 1900-talet -- ända fram till 1960 -- var hushållens sparande i Sverige tämligen normalt för ett utvecklat industriland, låt vara att det inte nådde upp till så höga nivåer som i t.ex. Japan och Italien. Sedan 1960-talet har det emellertid skett en trendmässig nedgång.
Ett sjunkande hushållssparande i kombination med ett ökande offentligt sparande innebär att det enskilda ägandet minskar. Det är olyckligt. Det är angeläget med ett enskilt, spritt ägande. Tendensen har emellertid gått mot en allt större koncentration och institutionalisering av ägandet i näringslivet. Utskottet anser därför att förmögenhets- och sparandepolitiken bör användas aktivt för att uppnå en större ägandespridning.
Det enskilda ägandet är en förutsättning för en fungerande marknadsekonomi. Omsorg om den egna egendomen, oavsett om det är ett aktieinnehav som skall förräntas, ett eget företag som skall gå med vinst, en egen bostad eller ett fritidshus som måste underhållas, är en grundpelare för ett samhälles möjligheter att skapa, utveckla och vårda resurser. I avsaknad av privat ägande riskeras att resurser slösas bort, egendom inte förvaltas effektivt eller tillåts förfalla. Detta är inte till gagn för någon.
Hushållens sparande är också av betydelse i ett rent privatekonomiskt perspektiv. Den buffert som en sparad slant innebär ger -- som komplettering till våra socialförsäkringssystem -- en större trygghet. Det ligger ett stort värde i detta, eftersom den enskilde då får ett ökat oberoende av företag och myndigheter. Möjligheterna att kunna möta risker och gripa chanser i livet blir större.
Hushållssparandet har också stor samhällsekonomisk betydelse. Varje ekonomi i balans måste, för att kunna upprätthålla en viss nivå av resurser och välstånd, avsätta medel för sparande och därmed investeringar. Det krävs således investeringar i ekonomin även om ambitionen endast skulle vara att upprätthålla nuvarande kapacitet. För att skapa nya resurser och öka välståndet behövs följaktligen sparandet i än högre grad.
Alla de skäl som utskottet nämnt, dvs. ägandespridning, bättre fungerande marknadsekonomi, privatekonomisk trygghet och samhällsekonomins behov, talar för att hushållens sparande måste öka.
Orsaker till det låga sparandet
Enligt utskottet härrör en rad orsaker till det sjunkande sparandet från den politik som den socialdemokratiska regeringen för. Kanske viktigast bland dem är den tilltagande osäkerhet om sparandets framtida avkastning som politiken framkallat. Som exempel kan nämnas de många försämringar av aktiebeskattningen som genomförts. På samma sätt riskerar genomdrivandet av engångsskatten på pensionssparande och beslutet att kraftigt höja beskattningen av företagsanknutna vinstandelssystem att ytterligare försämra sparandet.
För det andra har många människor reagerat på den kraftiga höjningen av skattetrycket genom att öka upplåningen och dra ned sitt sparande för att hålla uppe konsumtionen.
Den försämring som inträffat under de allra senaste åren kan dessutom förklaras av att avregleringen på kreditmarknaden ökat tillgången på krediter för hushållen. Utskottet är för avregleringen men konstaterar också att den ökade tillgången på krediter i kombination med höga marginalskatter gjort lånefinansierad konsumtion mindre kostsam än den annars skulle ha varit.
Avvägningen privat -- offentligt sparande
När investeringarna inom näringslivet ökar, kan företagen inte själva finansiera dessa fullt ut utan är beroende av kapitaltillförsel utifrån. Historiskt sett har detta kapitalbehov i huvudsak täckts genom ett sparandeöverskott hos hushållen. Nu föreligger inte något sådant, och då återstår antingen att bygga upp ett sparandeöverskott i den offentliga sektorn, att stimulera till ett ökat enskilt sparande eller kapitalimport från utlandet.
Utskottet anser inte att den ekonomiska politiken bör leda till bestående överskott i den offentliga sektorn. Denna väg leder mot ett successivt överförande av ägande från den privata till den offentliga sektorn, vilket skulle innebära en fortgående socialisering av ekonomin.
Införandet av löntagarfonderna, uttaget av skatten på pensionssparande och inrättandet av den femte AP-fondstyrelsen är konkreta exempel på denna utveckling. Det nu aktuella förslaget om ändrade placeringsregler för AP-fondens styrelser är ett annat mycket långtgående förslag i denna riktning. Talet om att pensionerna skulle kunna tryggas med större och friare placeringsregler är fullständigt felaktigt. Den ökade avkastning som fonderna skulle kunna ge är försumbar jämfört med pensionsutbetalningarnas storlek. Framtidens pensioner kan endast garanteras genom en hög ekonomisk tillväxt, och en sådan främjas inte av ett ökat offentligt ägande. Riksdagen bör därför avvisa ytterligare fonduppbyggnad och utvidgning av det kollektiva ägandet.
En fortsättning på den inslagna vägen förutsätter ytterligare skärpt skattetryck med åtföljande negativa verkningar på viljan att arbeta och spara. Därigenom undergrävs den enskilda sektorns produktionsförmåga, och skattetrycket måste höjas ytterligare. Denna politik leder ekonomin in i en ond cirkel och minskar förutsättningarna för Sverige att återta sin ställning som ledande välfärdsland.
Vad utskottet här anfört med anledning av motion Fi610 (fp) yrkande 3 om att avvisa ytterligare fonduppbyggnad och utvidgning av det kollektiva ägandet bör riksdagen som sin mening ge till känna för regeringen.
Politik för ett ökat hushållssparande
I motionerna Fi602 (m), Fi608 (c) och Fi610 (fp) beskrivs en långsiktig politik för att gynna sparandet.
Av största vikt för att stimulera till ökat hushållssparande är en ekonomisk politik, som gynnar en stabil och god tillväxt. En avgörande förutsättning för ett högre hushållssparande är också att skattetrycket på hushållen sänks genom att de skatter som indirekt eller direkt belastar sparande och arbete minskar. Dessutom måste medborgarna kunna lita på att de får behålla vad de sparat.
När löntagarfonderna avvecklas och deras tillgångar utnyttjas som sparstimulans, på sätt som tidigare föreslagits av de borgerliga partierna i motion 1990/91:Fi213, räknar utskottet med en ökning av enskilda människors riskvilliga sparande och därigenom en kraftig ägandespridning. Dessutom kommer fondernas samlade tillgångar med största sannolikhet att överstiga det belopp som maximalt avsatts för sparpremier. De medel som härigenom inte tas i anspråk bör användas till forskning och andra sparstimulerande och tillväxtbefrämjande åtgärder.
Utvecklingen har visat att det inte nämnvärt går att öka hushållens sparande med hjälp av skattemässiga styråtgärder som t.ex. i allemanssparandet. Utan långsiktig bindning leder sådana arrangemang mest till att människor flyttar sparmedel från ett konto till ett annat. Inte heller utgör den typ av påkostade annonskampanjer som spardelegationen genomfört någon effektiv sparpolitik, vilket även regeringen uppenbarligen har insett i och med att spardelegationen nu föreslås bli nedlagd. Enligt utskottets mening bör sparandet på allemanskonto främst uppmuntras då det sker i allemansfond, dvs. i aktier.
En generell ekonomisk politik som främjar varaktig tillväxt genom skattelättnader för hushållen, återinförande av fasta spelregler och avveckling av löntagarfonderna är således de viktigaste förutsättningarna för hushållssparandets återhämtning. Staten bör bedriva en aktiv politik för att stimulera enskilda människors sparande och ägande. Målet bör vara att hushållen skall kunna ha ett sparkapital motsvarande den genomsnittliga årslönen för en industriarbetare.
Det ligger ett stort värde i att den enskilde får en större ekonomisk trygghet och ett ökat oberoende av företag och myndigheter. Möjligheterna att kunna möta risker och ta chanser blir större. Den "topphuggande" förmögenhetspolitik som socialdemokraterna hittills bedrivit anser utskottet bör ersättas av en "uppbyggande" politik. En ökad sparvilja förutsätter stabila spelregler så att människor vågar spara långsiktigt. Sparandet bör premieras -- inte motverkas.
Vad utskottet här anfört om stimulanser av hushållssparandet, ägandespridning, hushållssparandets betydelse för samhällsekonomin, mål för hushållssparandet och vikten av stabila spelregler för att stimulera sparande och investeringar bör riksdagen med anledning av motionerna Fi602 (m) yrkandena 1 och 7, Fi608 (c) yrkande 2 samt Fi610 (fp) yrkandena 1, 2, 4 och 5 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande sparstimulanser och ägandespridning att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Fi602 yrkandena 1 och 7, 1990/91:Fi608 yrkande 2 och 1990/91:Fi610 yrkandena 1, 2, 3, 4 och 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
3. Vinstandelssystem (mom. 2)
Anne Wibble (fp), Lars Tobisson (m), Gunnar Björk (c), Rune Rydén (m), Filip Fridolfsson (m), Lars De Geer (fp) och Ivar Franzén (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 8 som börjar med "När skatteutskottet" och slutar med "yrkande 6" bort ha följande lydelse:
Regeringen genomdrev våren 1987 försämringar i den skattemässiga behandlingen av anställdas vinstandelar. Avsikten med frivilliga vinstandelssystem är att göra de anställda delaktiga i företagens resultat, förbättra produktiviteten, öka sparandet, sprida det individuella ägandet och stärka känslan av samhörighet inom företaget. Regeringens åtgärder på detta område innebär i princip att de anställdas vinstandelar jämställs med lön. Förutom att detta synsätt är direkt felaktigt riskerar man därigenom att förekomsten av företagsanknutna vinstandelssystem minskar.
För det första är vinstandelar till skillnad från lön osäkra. Den anställde vet inte förrän i efterhand om det blir någon vinst och hur stor vinstandelen blir. För det andra kan den anställde inte omedelbart disponera vinstandelen eftersom denna är bunden i minst fem år. För det tredje påverkas ATP-systemet på ett ologiskt och inkonsekvent sätt. En vinstandel belastas med arbetsgivaravgifter vid själva avsättningen, men motsvarande andel blir ATP-grundande först flera år senare när den blir tillgänglig för den anställde och han tar upp den i sin deklaration. För det fjärde bestäms vinstandelen inte i löneförhandlingar mellan företagsledning och fackliga organisationer utan beslutas av ägarna i enlighet med aktiebolagslagens regler om disposition av vinsten.
Utskottet anser i likhet med motionärerna att vinstandelssystem har gynnsamma effekter för samhälle, näringsliv och anställda. För att stimulera och underlätta en fortsatt utveckling av vinstandelssystem bör därför inte vinstandelar beläggas med socialavgifter under förutsättning av att bindningstiden är fem år.
Vad utskottet här anfört innebär således att utskottet biträder förslagen i motionerna Fi226 (m), Fi602 (m) yrkande 8, Fi603 (m), Fi604 (fp, m, c), Fi605 (fp) yrkande 1 och Fi610 (fp) yrkande 6.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande vinstandelssystem att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Fi226, 1990/91:Fi602 yrkande 8, 1990/91:Fi603, 1990/91:Fi604, 1990/91:Fi605 yrkande 1 och 1990/91:Fi610 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om vinstandelssystem,
4. Sparavdrag (mom. 3)
Carl Frick (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 9 som börjar med "Nuvarande regler" och slutar med "yrkande 17" bort ha följande lydelse:
Utskottet vill i likhet med miljöpartiet de gröna verka för ett aktivt hushållssparande och ett breddat ägande i samhället. Utskottet anser det därför vara fel att i skattereformen helt ta bort grundavdrag och sparavdrag i inkomstslaget kapital. Speciellt slog enligt utskottets mening slopandet av sparavdraget alltför hårt mot småspararna. Det borde som utskottet ser det vara möjligt att hitta en metod som ger rimlig uppmuntran till småsparare utan att lämna möjlighet till skattearbitrage.
Utskottet föreslår mot denna bakgrund ett sparavdrag på 30% av den del av kapitalinkomsterna (brutto, dvs. före eventuella avdrag i detta inkomstslag) som understiger 6000 kr. Sparavdraget skulle därmed som mest kunna utgå med 1800 kr., vilket skulle ge en skatteminskning med 540 kr. Detta avdrag bör ersätta den skattepremiering som för närvarande gäller för allemanssparandet.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande sparavdrag att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:Fi609 och 1990/91:Sk627 yrkande 17 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om en nytt sparavdrag för småsparare i stället för skattereduktion för allemanssparandet,
5. Långsiktigt personligt sparande (mom. 4)
Anne Wibble (fp), Lars Tobisson (m), Rune Rydén (m), Filip Fridolfsson (m) och Lars De Geer (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 9 börjar med "Utskottet har" och på s. 10 slutar med "skattesystemets effekter" bort utgå,
dels att den del av utskottets yttrande på s. 10 som börjar med "Vad beträffar" och slutar med "Fi611 (m)" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening bör möjligheterna till eget pensionssparande breddas. Utöver vanligt försäkringssparande borde det bli möjligt att spara bundet i bank på särskilda pensionskonton. Bankerna har goda förutsättningar att marknadsföra en sådan sparform till en bred allmänhet genom sina väl förgrenade kontorsnät. Sparformen skulle också uppmuntra och förstärka en god bank--kund-relation, vilket utskottet ser som angeläget.
Såsom föreslås i motion Fi602 (m) bör pensionskontona vara spärrade för uttag intill dess att vederbörande fyllt 55 år. Därefter bör uttag få göras med högst en tiondel av det innestående beloppet. Avsättning till pensionskonto bör få göras med upp till ett basbelopp per år och vara avdragsgill mot att skattskyldighet inträder då beloppen tas ut. Även i övrigt bör reglerna samordnas med vad som gäller för pensionssparande i försäkringsbolag.
Det finns som utskottet ser det skäl att pröva om det utifrån banktekniska överväganden är möjligt att utvidga placeringsmöjligheterna till att omfatta även sparande i aktier och andra värdepapper samt andelar i aktie- och avkastningsfonder.
Ett sparande av detta slag överensstämmer i flera avseenden med de förslag om personliga investeringskonton som förs fram i motionerna Fi606 (c) och Fi608 (c).
I enlighet med vad som förordas i motion Fi611 (m) bör banker och försäkringsbolag också utveckla nya sparformer för äldreboende och omvårdnad under ålderdomen, vilka det finns anledning för det allmänna att skattemässigt stimulera.
Vad utskottet anfört om pensionssparande i bank samt sparande inför ålderdomen bör ges till känna för regeringen.
dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:
4. beträffande långsiktigt personligt sparande att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:Fi602 yrkande 4 och 1990/91:Fi611 samt med anledning av motionerna 1990/91:Fi606 och 1990/91:Fi608 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om pensionssparande i bank och sparande inför ålderdomen,
6. Långsiktigt personligt sparande (mom. 4)
Gunnar Björk och Ivar Franzén (båda c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 9 börjar med "Utskottet har" och på s. 10 slutar med "riksdagens sida" bort ha följande lydelse:
Utskottet får med anledning härav anföra följande. Personliga investeringskonton är ett sparsystem som ger individen möjlighet att spara med uppskjuten beskattning. Systemet är så utformat att konsumtion beskattas medan sparande är befriat från skatt. Det innebär att investeringar i hushållssektorn behandlas lika förmånligt som i företagssektorn.
Det förslag som centerpartiet presenterar i motionerna Fi606 och Fi608 syftar till att premiera långsiktigt målsparande. Genom sin konstruktion främjar personliga investeringskonton nysparande. Systemet bidrar också till att öka utbudet av arbetskraft i och med att de som väljer att arbeta övertid kan placera den extra förtjänsten i en skattebefriad sparform. I ett läge då kapitalkostnaderna för bostäder ökar kan personliga investeringskonton dessutom stimulera bostadskonsumenterna till att spara till en större egen kapitalinsats, som vid köp av bostäder kan bidra till att begränsa de framtida kapitalkostnaderna. De årliga avdragsgilla insättningarna på kontot är begränsade till högst ett halvt basbelopp (dvs. ca 16000 kr. år 1991), och uttag får i princip inte göras utom för investeringar i egen permanentbostad eller i eget företag.
Ett system med personliga investeringskonton kan aktivt bidra till ett ökat enskilt sparande. Detta är angeläget eftersom hushållssparandet inte utvecklats på önskvärt sätt. Ett sådant system bidrar också till ett ökat intresse för att investera i eget företag samt att äga sin egen bostad. Systemet kan också användas för att stimulera bosparandet. Det bör ankomma på regeringen att verkställa den ytterligare utredning som kan krävas och snarast återkomma till riksdagen med ett konkret förslag om införande av personliga investeringskonton. Målet bör vara att införa personliga investeringskonton fr.o.m. år 1992 enligt följande.
Personliga investeringskonton införs för långsiktigt målsparande.
Insättningarna på kontot får inte överstiga ett halvt basbelopp per person och år.
Avkastningen skall vara skattefri.
Uttag utan skattekonsekvens skall få göras bara för investeringar i egen permanentbostad eller i eget företag.
Beskattning skall ske när tillgången avyttras.
Vid uttag till annan användning än egen bostad och eget företag skall beskattning ske omedelbart.
Personliga investeringskonton ersätter till viss del det institutionaliserade pensionssparandet. Systemet kan också fylla ett behov för dem som vill trappa ned på arbetstiden tidigare än vid 65 års ålder.
Systemet skulle också kunna bidra till en sundare aktiemarknad med fler aktörer och en större andel aktier ägda av enskilda och färre via institutioner. Tillgångarna på det personliga investeringskontot skall inte gå att belåna. Detta tillsammans med långsiktigheten i sparandet minimerar risken för skattearbitrage.
Slutligen kan det personliga investeringskontot kraftigt stimulera hushållssparandet och därmed minska konsumtionstillväxten.
Utskottet ställer sig därmed bakom vad som föreslås i motionerna Fi606 och Fi608. Utskottets uttalande bör ges regeringen till känna. Vad utskottet här anfört innebär att förslagen i motionerna Fi603 om pensionssparande i bank blir tillgodosedda.
dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:
4. beträffande långsiktigt personligt sparande att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:Fi606 och 1990/91:Fi608 yrkande 1 samt med anledning av motion 1990/91:Fi602 yrkande 4 och med avslag på motion 1990/91:Fi611 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om en utredning om personliga investeringskonton,
7. Försäkringssparande (mom. 5)
Anne Wibble (fp), Lars Tobisson (m), Gunnar Björk (c), Rune Rydén (m), Filip Fridolfsson (m), Lars De Geer (fp) och Ivar Franzén (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 11 som börjar med "Utskottet får" och slutar med "yrkande 5" bort ha följande lydelse:
Såsom framhålls i motion Fi602 är marknaden för livförsäkringar stel i Sverige, vilket sammanhänger med att livbolagens verksamhet är hårt reglerad. Konkurrensen skulle genast öka om livförsäkringsrörelse i enlighet med motionärernas förslag fick drivas av aktiebolag med utdelningsrätt.
Det skulle då bli möjligt att sätta räntan under risk. I dag utgår alla bolag från en kalkylränta på 4% om året, vartill kommer möjligheten till återbäring. Utomlands är det vanligt att bolagen i stället erbjuder en garanterad ränta på exempelvis 10%. Blir avkastningen på gjorda placeringar mindre, får bolagen stå för mellanskillnaden. Blir avkastningen större får de behålla den. I förening med fördelaktiga återlåneregler har detta visat sig vara en attraktiv sparform i bl.a. USA.
Det nyligen genomförda öppnandet av s.k. unit-linked-försäkringar är som framhålls i motionen ett steg i rätt riktning mot ett rikare utbud av försäkringsformer i Sverige. Utskottet instämmer också i motionärernas uppfattning att det vore önskvärt med ett försäkringssparande inriktat på förvärv av bostad i samband med övergången från yrkesverksamhet till pensionstillvaro.
dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:
5. beträffande försäkringssparande att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Fi602 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om ändringar i reglerna för försäkringssparande,
8. Bosparande (mom. 6)
Lars Tobisson, Rune Rydén och Filip Fridofsson (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 12 som börjar med "Utskottet har" och slutar med "och Fi607 (m)" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet får för egen del anföra följande. Att bredda bostadsägandet är det bästa sättet att åstadkomma en jämnare fördelning av förmögenhetstillgångarna i samhället. Ur både samhälls- och privatekonomisk synvinkel är det fördelaktigt om människor får möjlighet att skaffa en egen bostad antingen i småhus eller i flerfamiljshus.
För att öka hushållens möjligheter att i större utsträckning äga sina bostäder är det väsentligt att minska beskattningen. Skatterna bör sänkas på både hushållens inkomster och själva boendet. Därigenom kan möjligheter skapas för vanliga inkomsttagare och barnfamiljer att skaffa en personligt ägd bostad.
Enligt utskottets mening bör dessutom målsparandet till egen bostad eller bostadsrätt uppmuntras. Våren 1988 godkände riksdagen visserligen formerna för ett nytt ungdomsbosparsystem som bygger på bankernas spara--låna-system. Detta sparsystem är emellertid krångligt till sin konstruktion och leder till ökade kostnader för såväl banken som riksgäldskontoret, utan att ge särskilt stora effekter på nysparandet.
Såsom utskottet ser det sammanhänger problemen med den nya sparformen med de begränsningar som byggts in i systemet. Dessa ter sig i flera avseenden som svårmotiverade.
För det första bör enligt utskottets mening ett bosparande av detta slag inte vara förbundet med någon åldersbegränsning, vare sig uppåt eller nedåt. För det andra bör inte de månatliga sparbeloppen begränsas. I stället kan ett tak fastställas för den statliga premien. För det tredje ter det sig orimligt att personer som redan sparar på andra bankkonton inte får knyta detta sparande till den nya sparformen. För det fjärde måste det vara fel att diskriminera det riskvilliga sparandet eftersom ett omfattande bosparande i denna form redan förekommer, bl.a. på tillskyndan av Sveriges bostadsrättsföreningars centralorganisation. För det femte måste enligt utskottets mening utbetalningen av sparpremien vara förbunden med ett förvärv av en bostad.
I tre motioner från moderata samlingspartiet har redovisats en sparmodell som tillgodoser de krav som utskottet här ställt upp. Det bör ankomma på regeringen att mer i detalj utforma ett förslag med denna inriktning och att återkomma till riksdagen i frågan.
dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:
6. beträffande bosparande att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:Fi601, 1990/91:Fi602 yrkande 6 och 1990/91:Fi607 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om stimulanser till bosparandet,
9. Bosparande (mom. 6, motiveringen)
Anne Wibble och Lars De Geer (båda fp) anser att den del av utskottets yttrande på s. 12 som börjar med "Utskottet har" och slutar med "och Fi607 (m)" bort ha följande lydelse:
Avregleringen av kreditmarknaden och borttagandet av alla utlåningsrestriktioner har medfört att behovet av speciella arrangemang för visst kreditändamål minskat väsentligt. Då det gäller krediter för bostadsändamål har nästan alla banker lagt upp egna sparsystem med sikte på att underlätta för en familj att med eget sparande i begynnelsen erhålla gynnsamma villkor då ytterligare krediter behövs. Sedan december 1988 finns dessutom ett särskilt ungdomsbosparsystem upplagt i samarbete med banker och sparkassor. Detta har inte alls blivit utnyttjat i den utsträckning som förväntades, vilket också talar mot behovet att nu inrätta ett allmänt bosparsystem. Med det anförda avstyrker utskottet motionerna Fi601 (m), Fi602 (m) yrkande 6 och Fi607 (m).
10. Bosparande (mom. 6, motiveringen)
Gunnar Björk och Ivar Franzén (båda c) anser att den del av utskottets yttrande på s. 12 som börjar med "Utskottet har" och slutar med "Fi607 (m)" bort ha följande lydelse:
Utskottet har i det föregående behandlat motioner med förslag till personliga investeringskonton. Denna sparform bör utnyttjas för att premiera bosparandet. Som utskottet ser det kan systemet med personliga investeringskonton förväntas befrämja bosparandet högst väsentligt. Det föreligger därför inte behov av att utforma kompletterande bosparformer vid sidan av detta system. Med hänsyn härtill avstyrker utskottet motionerna Fi601 (m), Fi602 (m) yrkande 6 och Fi607 (m).
11. Startsparande (mom. 7)
Anne Wibble (fp), Lars Tobisson (m), Rune Rydén (m), Filip Fridolfsson (m) och Lars De Geer (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 12 som börjar med "Utskottet får" och slutar med "yrkande 7" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening är det angeläget att skattemässigt premiera sådant sparande som är förknippat med långa bindningstider. Det i motionerna Fi602 (m) och Fi610 (fp) föreslagna startsparandet för barn och ungdom är enligt utskottets mening en intressant lösning. Genom att de insättningar som föräldrar och andra närstående gör är bundna fram till 18 års ålder skapas förbättringar för en trygg start i vuxenlivet. Pengarna kan användas för att bekosta t.ex. utbildning eller bostad. Utskottet biträder motionärernas förslag att regeringen skall ges i uppdrag att skyndsamt utreda de närmare detaljerna och återkomma till riksdagen med ett förslag under år 1991.
dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:
7. beträffande startsparande att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Fi602 yrkande 3 och 1990/91:Fi610 yrkande 7 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om en skyndsam utredning av den närmare utformningen av ett startsparande,
12. Avveckling av spardelegationen (mom. 9)
Lars Tobisson, Rune Rydén och Filip Fridolfsson (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 13 börjar med "Utskottet har" och på s. 14 slutar med "yrkande 2" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening kan man inte med informationskampanjer förbättra det privata sparandet. Utskottet noterar därför med stor tillfredsställelse att regeringen föreslagit att spardelegationen skall avvecklas vid det kommande halvårsskiftet. Regeringens bristande tilltro till marknadskrafterna kommer dock samtidigt till uttryck i förslaget att bankinspektionen skall överta vissa av spardelegationens informationsuppgifter eftersom, som regeringen uttrycker det, sådan viktig information sannolikt inte skulle bli producerad på marknaden. I motsats till regeringen ser utskottet det som en naturlig uppgift för konkurrerande kreditinstitut att lämna sådan information. Utskottet avstyrker därför den tilltänkta uppgiftsöverföringen. dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:
9. beträffande avveckling av spardelegationen att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Fi602 yrkande 2 och med anledning av proposition 1990/91:100 bilaga 9 i denna del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om en överföring av informationsuppgifter till bankinspektionen,
Propositionens lagförslag Bilaga
Förslag till Lag om ändring i lagen (1928:376) om skatt på lotterivinster
Härigenom föreskrivs att 1§ lagen (1928:376) om skatt på lotterivinster1 skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1§2
Skatt betalas enligt denna lag till staten för vinst i svenskt lotteri.
Skatten utgör fyrtio Skatten utgör trettio procent av vinstens värde i procent av vinstens värde. fråga om vinst vid För andra vinster än vinstdragning i vinstsparande vinst vid vinstdragning i anordnat av bank eller vinstsparande anordnat av bank sparkassa och trettio procent eller sparkassa skall skatt av vinstens värde i dock inte betalas med högre fråga om annan vinst. Skatt belopp än att av vinsten skall dock inte betalas med återstår etthundra högre belopp än att av kronor. vinsten återstår etthundra kronor.
Skatt skall inte betalas för
1. vinst vid vadhållning genom totalisator vid hästtävlingar eller vinst vid vinstdragning på här i riket utfärdade premieobligationer,
2. vinst i lotteri, när vinsten inte utgörs av pengar,
3. vinst i sådant spel som avses i lagen (1972:820) om skatt på spel,
4. vinst i pengar som utfallit på lott i lotteri som har anordnats av sådan sammanslutning som avses i 11§ lotterilagen (1982:1011),
5. annan vinst i pengar som 5. annan vinst i pengar som
uppgår till högst uppgår till högst
etthundra kronor. etthundra kronor och som inte
utgör vinst vid
vinstdragning i vinstsparande
anordnat av bank eller
sparkassa.
Vid beräkning av skattebeloppet skall i vinstens värde inräknas den skatt som belöper på vinsten.
Skatt skall inte betalas för vinster som utfallit på lotter som inte sålts, eller för vinster som inte tagits ut av vinnaren.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.
1 Lagen omtryckt 1984:152. Senaste lydelse av lagens rubrik 1984:152. 2 Senaste lydelse 1988:840.
Innehåll
Sammanfattning 1 Inledning 1 Propositionen 1 Motionsyrkandena 2 Utskottet 5
Inledning 5 Sparstimulanser och ägandespridning 7 Vinstandelssystem 8 Sparavdrag 9 Långsiktigt personligt sparande 9 Försäkringssparande 10 Bosparande 11 Startsparande 12 Antalet andelsägare i allemansfonder 13 Avveckling av spardelegationen 13 Vissa ändringar av vinstsparandet 14 Hemställan 14
Reservationer
1. Inledningen (s. 6) (m) 16 2. Sparstimulanser och ägandespridning (mom. 1) (m, fp, c) 16 3. Vinstandelssystem (mom. 2) (m, fp, c) 19 4. Sparavdrag (mom. 3) (mp) 20 5. Långsiktigt personligt sparande (mom. 4) (m, fp) 21 6. Långsiktigt personligt sparande (mom. 4) (c) 22 7. Försäkringssparande (mom. 5) (m, fp, c) 23 8. Bosparande (mom. 6) (m) 24 9. Bosparande (mom. 6, motiveringen) (fp) 25 10. Bosparande (mom. 6, motiveringen) (c) 25 11. Startsparande (mom. 7) (m, fp) 26 12. Avveckling av spardelegationen (mom. 9) (m) 26
Bilaga Propositionens lagförslag 27