Sotningsverksamheten
Betänkande 1990/91:FöU10
Försvarsutskottets betänkande
1990/91:FÖU10
Sotningsverksamheten
Innehåll
1990/91 FöU10
I betänkandet behandlas förslag som regeringen -- efter föredragning av försvarsministern, statsrådet Roine Carlsson -- har förelagt riksdagen i proposition 1990/91:161 om sotning. I betänkandet behandlas också två motioner som väckts under den allmänna motionstiden och en motion som väckts med anledning av propositionen.
Sammanfattning
I betänkandet tillstyrker utskottet regeringens förslag till lag om ändring i räddningstjänstlagen (1986:1102) med innebörd att lagen tillförs ett krav på kontroll från brandskyddssynpunkt av kanalanslutna eldstäder och andra fasta förbränningsanläggningar som eldas uteslutande med gas.
I övrigt behandlas frågor om frister för sotning och rengöring av anläggningar som eldas med fasta bränslen och olja, rengöring av imkanaler samt kontroll av brandskyddet i samband med sotning. Utskottet har i dessa delar ingen erinran mot vad som redovisas i propositionen.
De behandlade motionerna förordar att nuvarande lagreglering av sotningen avskaffas. Utskottet föreslår att motionsyrkandena avslås. Två reservationer har lämnats till betänkandet.
Propositionen
Regeringen har i propositionen 1. föreslagit riksdagen att anta förslaget till lag om ändring av räddningstjänstlagen (1986:1102), 2. berett riksdagen tillfälle att ta del av vad föredragande statsrådet i övrigt har anfört om sotningen. Det till propositionen fogade lagförslaget har följande lydelse.
Motionerna
1990/91:Fö802 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om undanröjande av sotnings- och brandförsvarsmonopolen.
1990/91:Fö804 av Anders Svärd (c) vari hemställs att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring i räddningstjänstlagen att enskild fastighetsägare i framtiden av skorstensfejarmästare kan ges rätt att utföra sotning av egen villafastighet.
1990/91:Fö21 av Barbro Sandberg (fp) vari hemställs att riksdagen snarast avskaffar lagregleringen av enskildas utnyttjande av sotningstjänster.
Utskottet
Bakgrund
Riksdagen begärde på förslag av försvarsutskottet en redovisning av den översyn av sotningsverksamheten som aviserades i regeringens proposition om räddningstjänstlagen (prop. 1985/86:170, FöU 1986/87:2, rskr. 58). Som följd härav uppdrog regeringen åt statens räddningsverk (SRV) att dels göra en översyn av sotningsfristerna, dels utvärdera sotningens brandförebyggande betydelse. SRV, som redovisade detta uppdrag i december 1989, framhåller sammanfattningsvis: Sotningsverksamheten, såsom den kommer till uttryck i räddningstjänstlagen, spelar en viktig roll för att förebygga bränder och skador till följd av bränder. Sotningsverksamhetens brandförebyggande betydelse är styrkt när det gäller fastbränsle- och oljeeldade anläggningar. Tidsfristerna för rengöring av oljeeldade värmepannor och rökkanaler bör objektvis behovsprövas sett från brandskyddssynpunkt. Behov av rengöring av imkanaler finns men brandskyddsbehovet enbart är inte till fullo klarlagt. Uppföljning och fortsatta undersökningar erfordras. Kontrollen i samband med sotning bör effektiviseras. Protokoll bör föras i samband med varje förrättning. Brandskyddskontroll av avgaskanalen och värmepannan behövs på gaseldade värmeanläggningar i bostäder. Den närmare utformningen av kontrollen bör utformas gemensamt av räddningsverket och sprängämnesinspektionen.
Redovisningen har remissbehandlats.
Utskottet har vid flera tidigare tillfällen, senast i betänkandet 1990/91:FöU2, behandlat motioner rörande sotningsverksamheten. I nämnda betänkande, och i propositionen (1990/91:161), ges ytterligare bakgrund till det ärende som nu är i fråga.
Föredragande statsrådet
När det gäller kontroll av brandskydd i samband med sotning anför föredragande statsrådet att protokoll skall upprättas om kontrollen leder till föreläggande eller förbud. Han anser att det även i andra fall vore värdefullt för fastighetsägaren att få resultatet av kontrollen dokumenterat i ett protokoll eller i en besöksrapport. En sådan åtgärd bör kunna leda till en effektivisering av kontrollen och en större förståelse för verksamheten. Försvarsministern avser att föreslå regeringen att ge räddningsverket i uppdrag att ta upp denna fråga om effektivisering av brandskyddet med Svenska kommunförbundet och Sveriges skorstensfejarmästares riksförbund.
Försvarsministern behandlar sedan frister för rengöring av fastbränsle- och oljeeldade anläggningar och anför att erfarenheterna från tillämpningen av de föreskrifter som infördes den 1 januari 1988 visar att det inte finns skäl för ändring av fristerna för rengöring av anläggningar som eldas med fasta bränslen. När det däremot gäller oljeeldade anläggningar kan förhållandena variera väsentligt, vilket kan medföra olika behov av sotning. Detta talar enligt försvarsministern för att införa en behovsprövning från brandskyddssynpunkt och en differentiering av fristerna för rengöring av oljeeldade värmepannor med tillhörande rökkanaler. Han betonar härvid att förutsättningen för en sådan behovsprövning och differentiering av fristerna är att ändringen skall medföra förenklingar i det praktiska arbetet utan att eftersätta brandskyddets krav. Härutöver anför han att en ändring inte får leda till olikartade bedömningar i behovsprövningen, vilket vissa remissinstanser framfört farhågor för. Försvarsministern avser att föreslå regeringen att ge räddningsverket i uppdrag att överväga om en behovsprövning, med avgivna krav, kan införas.
Försvarsministern nämner att fristerna för rengöring av imkanaler ändrades år 1988 från två till tre år för helårsbebodda hus och till sex år för fritidshus. Erfarenheter från denna förändring saknas ännu. Han anser att den undersökning som räddningsverket genomfört inte kan anses ha klarlagt brandfarligheten hos avsättningarna i imkanalerna. Det saknas också statistik om antalet bränder i imkanaler och om dessa bränders uppkomst och spridning. Försvarsministern anser, med stöd av remissopinionen, att det bör uppdras åt räddningsverket att genomföra fortsatta undersökningar i denna fråga med ledning av erfarenheterna från de förlängda fristerna. Han betonar även i detta fall att strävan skall vara att förenkla reglerna. Den enskilde bör t.ex. åläggas större ansvar för rengöring av imkanalerna.
Föredragande statsrådet påpekar att räddningsverkets undersökning visar att det finns ett behov av en periodiskt återkommande brandskyddskontroll av kanalanslutna gaseldade anläggningar för uppvärmning. Flertalet remissinstanser förordar också detta. Det bör ankomma på räddningsverket att besluta om fristerna för sådana kontroller. Försvarsministern anför vidare att det är angeläget att räddningsverket i samverkan med spängämnesinspektionen utarbetar rutiner som samordnar brandskyddskontrollen och den gastekniska kontrollen. Han avser att föreslå regeringen att ge räddningsverket i uppdrag att ta fram sådana rutiner. Ansvaret för rengöring av ifrågavarande anläggningar bör åvila fastighetsägaren. Vad som regeringen i denna del har föreslagit kräver ändringar i räddningstjänstlagen (1986:1102).
Med hänvisning till det anförda hemställer föredragande statsrådet dels att regeringen föreslår riksdagen att anta lagförslaget, dels att regeringen ger riksdagen tillfälle att ta del av vad som i övrigt anförts om sotningen.
Utskottet
Två motioner om sotning har väckts under den allmänna motionstiden och en med anledning av propositionen. I samtliga dessa motioner förordas att den nuvarande monopolliknande situationen avskaffas.
Motionärerna i motion Fö802 (fp) anser sålunda att nuvarande ordning, där kommunens räddningstjänstnämnd är ansvarig för sotningen och en till kommunen knuten skorstensfejarmästare utför den, är otidsenlig. Sotningsverksamheten bör i stället kunna bedrivas av fristående skorstensfejare som varje fastighetsägare väljer. Motionärerna reagerar också mot det nuvarade brandförsvarsmonopolet. Möjlighet bör därför öppnas för kommuner att köpa brandförsvarstjänster hos en entreprenör genom att räddningstjänstlagen (1986:1102) ändras.
Argument för att avskaffa lagregleringen av sotningen utvecklas i motion Fö21 (fp). Motionären anser att verksamheten är överdimensionerad och ställer frågan om sotningstvånget över huvud bör behållas som en av staten bestämd skyldighet för den enskilde. Hon anser att den stora trögheten i fråga om att få till stånd förändringar i reglerna till stor del är en följd av att myndigheter och berörda organisationer har intresse att bevara nuvarande ordning. Att en verksamhet redan finns får sålunda inte i sig vara tillräckligt skäl för att den skall få fortsätta. Härtill kommer att sotning endast är en av flera åtgärder som kan påverka brandrisken. Installation av brandvarnare och materialval i möbler m.m. har också betydelse men det viktigaste är sannolikt, enligt motionären, att upplysa om risker vid olika slags beteenden som kan ha betydelse för bränders uppkomst.
Samma motionär anser vidare att försäkringsbolagen borde ha en nyckelroll i sammanhanget. Om dessa finner att sotning har betydelse för brandrisken vore det naturligt, i ett fritt system, att de tog hänsyn till sotningsintervallen i sina premier. Sotningsverksamheten skulle då balanseras mot andra brandförebyggande åtgärder i en strävan att hålla kostnaderna så låga som möjligt.
I motion Fö804 (c) anser motionären att det endast är i ytterst få fall som den enskilde fastighetsägaren -- enligt gällande lag -- medges rätt att själv sota. Han hävdar att det finns fastighetsägare som mycket väl skulle kunna sota sina egna fastigheter, vilket också av tradition ofta sker på landsbygden. Det avgörande borde vara att fastighetsägaren har kompetens för arbetet, inte att det skall utföras av en avlönad sotare. Motionären yrkar därför på en ändring av räddningstjänstlagen med innebörd att en fastighetsägare av skorstensfejarmästare kan ges rätt att sota sin egen fastighet.
Utskottet konstaterar att regeringen nu redovisat resultatet från den översyn av sotningsverksamheten som riksdagen tidigare har begärt (FöU1986/87:2, rskr. 58). Av redovisningen framgår att sotningens brandförebyggande betydelse har bekräftats när det gäller anläggningar som eldas med fasta bränslen och med olja. Vidare framgår att tidsfristerna för sotning bör kunna differentieras när det gäller oljeeldade pannor medan tillräckligt underlag ännu saknas för att bedöma behovet att av brandskyddsskäl rengöra imkanaler. Redovisningen upptar härutöver förslag till förbättringar av den brandförebyggande verksamheten, dels genom att i räddningstjänstlagen införa krav på kontroll av gaseldade anläggningar, dels genom förbättrad dokumentation av kontrollerna.
Utskottet har förståelse för motionärernas kritiska inställning till den nuvarande ordningen för sotningsverksamheten och för deras strävan att förenkla reglerna. Då den nu genomförda undersökningen emellertid bekräftar att sotningen har en brandförebyggande betydelse skulle en avreglering av det slag som föreslås i motionerna Fö802 och Fö21 (båda fp) kunna leda till ökade risker för bränder.
Utskottet delar vidare motionärens uppfattning i motion Fö804 (c) att det finns enskilda fastighetsägare som själva skulle kunna sota den egna fastigheten. Det avgörande är, som motionären framhåller, att fastighetsägaren har erforderlig kompetens. I 17 § räddningstjänstlagen anvisas också möjligheten att hos kommunens räddningsnämnd söka dispens från kravet att skorstensfejarmästare skall utföra sotningen. Utskottet, som utgår från att erforderlig kompetensprövning sker vid behandlingen av en sådan dispensansökan, är inte berett att föreslå någon regeländring på denna punkt.
Utskottet kan således inte ställa sig bakom ett avskaffande av det i 15--17 §§ räddningstjänstlagen (1986:1102) reglerade kravet på sotning och regleringen av enskildas utnyttjande av sotningstjänster. Motionerna Fö21 (fp) och Fö804 (c) samt Fö802 (fp), i denna del, bör därför avslås.
Utskottet gör samma bedömning som föredragande statsrådet i fråga om behovet att ur brandskyddssynpunkt kontrollera gaseldade anläggningar och föreslår att riksdagen antar lagförslaget härom.
Kommunernas ansvar för räddningstjänsten anges i 6--11 §§ räddningstjänstlagen. Räddningskårernas uppgifter och organisation i stort framgår av 12 -- 14 §§ i nämnda lag. Enligt utskottets uppfattning är det viktigt att skilda kommuner håller en likvärdig nivå på sin räddningstjänst och att beredskapsförberedelserna för kris och krig kan genomföras effektivt och med kontinuitet. Det är t.ex. betydelsefullt att räddningschefer i fred kan krigsplaceras i motsvarande befattningar. Dessa förhållanden talar mot att avskaffa det kommunala brandförsvarsmonopolet, och utskottet kan inte tillstyrka yrkandet i motion Fö802 (fp) såvitt nu är i fråga.
Utskottet har inget att erinra mot vad föredragande statsrådet i övrigt anfört om sotningsverksamheten och förutsätter att de regeländringar som föreslås kommer att medföra förenklingar utan att det görs avkall på brandskyddet.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande avskaffande av det kommunala brandförsvarsmonopolet att riksdagen avslår motion 1990/91:Fö802 i denna del, res. 1 (fp) 2. beträffande lag om ändring i räddningstjänstlagen (1986:1102) att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på motionerna 1990/91:Fö21, 1990/91:Fö802 i denna del och 1990/91:Fö804 antar regeringens förslag till lag om ändring i räddningstjänstlagen (1986:1102), res. 2 (m, fp, c, mp) 3. beträffande sotningsverksamheten i övrigt att riksdagen lämnar utan erinran vad föredragande statsrådet har anfört.
Stockholm den 21 maj 1991
På försvarsutskottets vägnar
Arne Andersson
Närvarande: Arne Andersson i Ljung (m), Roland Brännström (s), Ingvar Björk (s), Iréne Vestlund (s), Kerstin Ekman (fp), Gunhild Bolander (c), Barbro Evermo Palmerlund (s), Göran Allmér (m), Christer Skoog (s), Sven Lundberg (s), Karin Wegestål (s), Hans Lindblad (fp), Ingvar Karlsson i Bengtsfors (c), Jan Jennehag (v), Paul Ciszuk (mp), Alf Egnerfors (s) och Wiggo Komstedt (m).
Reservationer
1. Avskaffande av det kommunala brandförsvarsmonopolet (mom. 1)
Kestin Ekman och Hans Lindblad (båda fp) anser
dels att den del av utskottets anförande som på s. 6 börjar med "Kommunernas ansvar" och slutar med "i fråga" bort ha följande lydelse:
Utskottet ställer sig också bakom kravet i motion Fö802 (fp) om att avskaffa det kommunala brandförsvarsmonopolet så att kommuner, om detta skulle visa sig fördelaktigt, kan upphandla brandförsvaret av en entreprenör. Detta kräver en ändring i räddningstjänstlagen.
dels att utskottets hemställan i moment 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande avskaffande av det kommunala brandförsvarsmonopolet att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Fö802, i denna del, uppdrar åt regeringen att föreslå ändringar i räddningstjänstlagen i enlighet med vad utskottet har anfört,
2. Lag om ändring i räddningstjänstlagen (1986:1102) (mom. 2)
Arne Andersson i Ljung (m), Kerstin Ekman (fp), Gunhild Bolander (c), Göran Allmér (m), Hans Lindblad (fp), Ingvar Karlsson i Bengtsfors (c), Paul Ciszuk (mp) och Wiggo Komstedt (m) anser
dels att den del av utskottets anförande som på s. 6 börjar med "Utskottet har" och slutar med "lagförslaget härom" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser, i likhet med motionärerna i motionerna Fö802, Fö21 (båda fp) och Fö804 (c), att den nuvarande monopolliknande ordningen för sotningsverksamheten är otidsenlig. Sotning bör i stället kunna utföras av fristående skorstensfejare som fastighetsägaren fritt kan välja eller av fastighetsägaren själv om denne har erforderliga kunskaper.
Utskottet anser vidare att sotning endast är en av flera brandförebyggande åtgärder. Vissa sådana åtgärder -- främst i samband med byggandet av nya hus -- bör kunna regleras i lag, medan andra åtgärder bör bygga på frivillighet. Försäkringsbolagen borde i detta sammanhang kunna få en nyckelroll i den meningen att de rimligen bör anpassa sina premier till hur sotning bedöms påverka risken för brand under olika betingelser, t.ex. typ av bränsle som eldas, sotnings- och kontrollintervall, hustyp m.m.
Slutsatsen för utskottets del är att regeringen bör pröva möjligheten att låta det reglerade kravet på sotning och regleringen av enskildas utnyttjande av sotningstjänster utgå ur räddningstjänstlagen (1986:1102).
Det sagda innebär att utskottet förordar bifall till motionerna Fö21 (fp) och Fö804 (c) liksom till motion Fö802 (fp) i denna del samt avslag på propositionens lagförslag om ändring i räddningstjänstlagen. Utskottet förordar vidare att riksdagen uppdrar åt regeringen att föreslå ändringar i räddningstjänstlagen i enlighet med vad utskottet här har anfört.
dels att utskottets hemställan i moment 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande lag om ändring i räddningstjänstlagen (1986:1102) att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:Fö21, 1990/91:Fö802, i denna del, och 1990/91:Fö804 samt med avslag på propositionen uppdrar åt regeringen att föreslå ändringar i räddningstjänstlagen i enlighet med vad utskottet har anfört,