Socialutskottets betänkande med anledning av motioner om vissa arbetsmiljöfrågor (Betänkande 1975:SoU4 Socialutskottet)

Socialutskottets betänkande nr 4

SoU 1975:4

Nr 4

Socialutskottets betänkande med anledning av motioner om vissa
arbetsmiljöfrågor

Motionerna

I motionen 1975:33 av fru Anér (fp) hemställs att riksdagen hos regeringen
begär att åtgärder vidtas i syfte att begränsa bullret på arbetsplatserna, varvid
behovet av förbättrad akustisk utbildning för gymnasieingenjörer, möjligheterna
att med hjälp av ekonomiska styrmedel begränsa bulleremissioner
samt utfärdandet av bullernormer för olika maskintyper särskilt beaktas.

1 motionen 1975:36 av fru Berglund m. fl. (s) hemställs att riksdagen
beslutar att 34 § arbetarskyddslagen utgår.

I motionen 1975:80 av fru Hansson m. fl. (s) hemställs att riksdagen hos
regeringen begär förslag till en sådan skärpning av arbetarskyddslagen att
direkt straffhot följer för den som uppenbart bryter mot lagen.

I motionen 1975:153 av herr Helén m. fl. (fp) hemställs, såvitt här är
i fråga (yrkandena 3-5),

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att en kommande
arbetsmiljölag bör ges en sådan utformning att de anställda blir jämställda
med arbetsgivaren i vad avser det reella inflytandet över arbetsmiljön
i vid mening,

4. att riksdagen begär att regeringen förelägger riksdagen förslag i syfte
att skapa förutsättningar för att lägga huvudansvaret för arbetsmiljön inberäknat
företagshälsovården på företagsnämnderna,

5. att riksdagen begär att regeringen förelägger riksdagen förslag om principbeslut
rörande obligatorisk företagshälsovård.

Två i motionen framställda yrkanden om arbetstid och längre sammanhängande
ledighet (yrkandena 1 och 2) behandlas i SoU 1975:1.

Motivering till yrkandena i motionen 1975:153 finns i motionen 1975:182.

I motionen 1975:480 av herr Hallgren m. fl. (vpk) hemställs att riksdagen
uttalar sig för

1. att i arbetarskyddslagen införs bestämmelser som förbjuder enmansbetjäning
på normalgodståg och expressgodståg,

2. att riksdagen hos regeringen hemställer att förslag om erforderlig ändring
i arbetarskyddslagen skyndsamt utarbetas och föreläggs riksdagen.

I motionen 1975:481 av herr Hallgren m. fl. (vpk) hemställs att riksdagen
beslutar anta ändringar i arbetarskyddslagen (1949:1) enligt följande.

I Riksdagen 1975. 12 sami. A'r 4

SoU 1975:4

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

40 8

På arbetsställe, där minst fem arbetstagare
regelbundet sysselsättas,
skall bland arbetstagarna utses ett eller
flera skyddsombud. Skyddsombud
skall utses även på annat arbetsställe,
om arbetsförhållandena påkallar
det. För skyddsombud bör ersättare
utses.

Skyddsombud utses av lokal facklig
organisation, som är bunden av
kollektivavtal i förhållande till arbetsgivaren.
Finnes ej sådan organisation,
utses skyddsombud av arbetstagarna.

För arbetsställe där skyddskommitté
ej tillsatts äger yrkesinspektionen,
om förhållandena påkallar det,
medgiva att lokal avdelning av sådan
organisation, som är att anse som
huvudorganisation enligt lagen
(1936:506) om förenings- och förhandlingsrätt,
utser skyddsombud
utanför kretsen av arbetstagare.

Finnes vid arbetsställe mer än ett
skyddsombud, skall ett av ombuden
utses att vara huvudskyddsombud
med uppgift att samordna skyddsombudens
verksamhet.

Skyddsombud utses dels av lokal
facklig organisation, som är bunden
av kollektivavtal i förhållande till arbetsgivaren,
och dels av lokal facklig,
organisation som företräder minst en
femtedel av arbetstagarna pä arbetsstället.

Fördelningen av skyddsombuden,
då mer än en arbetstagarorganisation
enligt andra stycket är berättigad utse
skyddsombud, sker i förhållande till
antalet arbetstagare som respektive
organisation företräder, dock att den
kollektivavtalsslutande organisationen
erhåller minst ett skyddsombud.

För arbetsställe där skyddskommitté
ej tillsatts äger yrkesinspektionen,
om förhållandena påkallar
det, medgiva att lokal avdelning av
sådana organisationer, som är att
anse som dels huvudorganisation enligt
lagen (1936:506) om föreningsoch
förhandlingsrätt och dels annan
facklig huvudorganisation som enligt
stadgarna har till uppgift att tillvarataga
arbetstagarnas intressen rörande
förhållande till arbetsgivaren, utser
skyddsombud utanför kretsen av arbetstagare.

Finnes vid arbetsställe mer än ett
skyddsombud, skall ett av ombuden
utses att vara huvudskyddsombud
med uppgift att samordna skyddsombudens
verksamhet.

SoU 1975:4

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Lokal facklig organisation som är
bunden av kollektivavtal i förhållande
till arbetsgivaren utser huvudskyddsombud
om organisationen företräder
en tredjedel eller mer av arbetstagarna
på arbetsstället. / annat fall utses huvudskyddsombudet
av annan lokal
facklig organisation som företräder
mer än två tredjedelar av arbetstagarna
på arbetsstället.

41 5

Vid arbetsställe, där minst femtio
arbetstagare regelbundet sysselsättas,
skall finnas skyddskommitté,
sammansatt av företrädare för arbetsgivaren
och arbetstagarna.
Skyddskommitté skall tillsättas även
vid arbetsställe med mindre antal arbetstagare,
om det begäres av arbetstagarna.

Företrädare för de anställda utses
bland arbetstagarna av lokal facklig
organisation, som är bunden av kollektivavtal
i förhållande till arbetsgivaren.
Finns ej sådan organisation,
utses företrädare av arbetstagarna.

Företrädare för de anställda utses
bland arbetstagarna dels av lokal
facklig organisation, som är bunden
av kollektivavtal, om organisationen
företräder minst en tredjedel av arbetstagarna
pä arbetsstället, och dels
av annan lokal facklig organisation
som företräder två tredjedelar av arbetstagarna
på arbetsstället.

Fördelningen av de anställdas företrädare,
då mer än en arbetstagarorganisation
enligt andra stycket är berättigad
utse företrädare, sker i förhållande
till antalet arbetstagare som
respektive organisation företräder,
dock att den kollektivavtalsslutande
organisationen erhåller minst en företrädare.
Finns ej sådana organisationer
som sägs i andra stycket, utses företrädare
av arbetstagarna.

Soll 1975:4

I motionen 1975:768 av herr Bohman m. fl. (m) hemställs att riksdagen

1. hos regeringen anhåller om att en allsidigt sammansatt kommitté tillsättes
med uppgift att kartlägga de bakomliggande orsakerna till den höga
sjukfrånvaron samt ange förslag till åtgärder för att nedbringa denna,

2. hos regeringen anhåller om åtgärder i syfte att främja en internationell
standardisering av arbetsmiljökraven på maskiner och kemisk-tekniska produkter,

3. beslutar om en sådan ändring i arbetarskyddslagen att lokalt skyddsombud
resp. medlem i skyddskommitté i första hand utses genom val av
de berörda arbetstagarna.

I motionen 1975:772 av herr Fälldin m. fl. (c) hemställs, såvitt här är
i fråga (yrkandena 1 och 2),

1. att riksdagen uttalar att de psykosociala arbetsmiljöproblemen ägnas
ökad uppmärksamhet bl. a. genom forskningsprojekt inom ramen för arbetarskyddsfondens
verksamhet,

2. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära en utredning om ändring
av gällande statsbidragsregler för företagshälsovården i syfte att stimulera
företagen till en ökad satsning på en fullständig företagshälsovård
omfattande även den tekniska delen.

Ett i motionen framställt yrkande om yrkesmedicinens roll inom regionsjukvården
(yrkande 3) kommer att behandlas av utskottet i ett senare betänkande.

1 motionen 1975:1240 av herrar Ericson i Örebro (s) och Konradsson (s)
hemställs att riksdagen hos regeringen begär en ökad utbildning av företagsläkare.

I motionen 1975:1257 av herr Hermansson m. fl. (vpk) hemställs, såvitt
här är i fråga (yrkandena 1, 2 a-c, 3 a-c och 4-7),

1. att riksdagen hos regeringen hemställer om en snabbutredning och
förslag om

a) att all teknisk och medicinsk företagshälsovård underställs landstingets
huvudmannaskap, med kontroll av de arbetande över företagshälsovårdens
utformning och personalanställning,

b) att lagstifta om att varje företag med minst 1 000 anställda skall ha
landstingsanstalt skyddsingenjör och företagssköterska på heltid och att
senast år 1980 varje företag med minst 2 000 anställda skall ha företagsläkare
(en läkare på 2 000 anställda),

c) att ålägga landstingen att på motsvarande sätt ordna företagshälsovården
även för anställda inom företag med mindre än 1 000 anställda genom
företagshälsovårdscentraler,

d) att arbetsgivarna görs skyldiga att betala för denna landstingsdrivna
företagshälsovård i full utsträckning,

SoU 1975:4

2. att riksdagen hemställer hos regeringen om förslag om

a) att lagstiftningen ändras så att arbetet omedelbart skall upphöra när
de fastlagda gränsvärdena överträdes och så att förbättringar genomföres
omedelbart,

b) att ett epidemiologiskt forskningscentrum upprättas i arbetarskyddsstyrelsens
regi som datamässigt registrerar yrkeshygieniska och medicinska
data för att utvärdera samband,

c) att företagen ålägges genomföra utvidgad utbildning för skyddsombuden,
speciellt i mätteknik och giftlära, varvid företaget står för kurskostnader
och lön,

3. att riksdagen anhåller om

a) att regeringen ger arbetarskyddsstyrelsen i uppdrag att före 1975 års
utgång presentera den dokumentation som förutsätts finnas till den nya
hygieniska gränsvärdeslistan och presentera motiven i de fall ett lägre gränsvärde
tillämpas utomlands,

b) att gränsvärdet för alla cancerogena ämnen skall vara noll (eller åtminstone
oupptäckbart) i luften år 1980 och att således arbetet med föreskrifter
om produktionsförändringar omedelbart påböijas,

c) att arbetarskyddsstyrelsen ges i uppdrag att ordna yrkeshygienikerkurser
som kan sökas fritt,

4. att riksdagen uttalar att de utredningar som sysslar med yrkesskadebegreppet
och yrkesskadestatistiken anmodas att lägga fram sina förslag
under år 1975 och att regeringen för sin del skyndsamt lägger förslag i
frågan,

5. att riksdagen hos regeringen begär förslag om

a) att i arbetarskyddslagen införs regler och bestämmelser som minskar
arbetshets och utslagningar, med bl. a. 10 minuters paus, och vad som i
övrigt anförs i motionen,

b) att komplexet med gruppträning, utvecklingssamtal och sensitivitetsträning
utreds och kartläggs och att den utmanande sensitivitetsträningen
omedelbart i lag förbjudes,

6. att riksdagen uttalar att statliga medel reserveras för att helt bekosta
arbetsmiljöexperter, som anställs av fackförbund, LO, TCO eller SACO,
förslagsvis genom en höjd arbetsgivaravgift,

7. att riksdagen hos regeringen begär förslag om att ändringar görs i 40 b S
arbetarskyddslagen syftande till en utvidgning av rätten för skyddsombud
att avbryta hälsofarligt arbete samt till att lokal fackförening blir den enda
instans som kan pröva det berättigade i ett skyddsombuds åtgärd.

Två i motionen framställda yrkanden om yrkesmedicinska kliniker och
specialistutbildning av yrkesmedicinare (yrkandena 2 d och 3 d) kommer
att behandlas av utskottet i ett senare betänkande.

I motionen 1975:1295 av herr Sörenson m. fl. (s) hemställs att riksdagen
hos regeringen hemställer om en genomgripande översyn av inom arbetsliv

SoU 1975:4

och produktion förekommande arbetarskyddsfrågors koppling till utbildning,
kostnadsansvar, information och organisation på sätt som anförs i motionen
samt att förslag till åtgärder i de anförda frågorna föreläggs riksdagen.

Allmän bakgrund

År 1970 tillsattes en utredning (S 1970:35) för att verkställa en översyn
av arbetarskyddslagstiftningen med sikte på en helt ny lag som svarar mot
en breddad målsättning för arbetarskyddet. Enligt direktiven till arbetsmiljöutredningen,
vilka är mycket vittgående, skall lagstiftningen allmänt sett
ge ett tillfredsställande underlag för vidgade insatser mot hälsofarliga arbetsmiljöer.
En grundtanke skall vara att arbetstagarnas fysiska och psykiska
hälsa skall kunna skyddas effektivt i varje led av produktionen. 1 direktiven
framhålls vidare att den nya lagstiftningen skall ge ett fast underlag för
åtgärder och ingripanden från arbetarskyddet på ett betydligt vidare område
än den nuvarande lagen. Insatserna mot olycksfall och yrkessjukdomar behöver
intensifieras ytterligare. Detta gäller speciellt inom vissa branscher
och beträffande vissa arbetsformer. Utredningen bör pröva möjligheterna
att genom skärpt eller annan ändrad lagstiftning bidra till att undanröja
eller minska yrkesriskerna. En väsentlig uppgift för utredningen är att uppmärksamma
yrkesfaror - ofta av helt ny typ - som hänger samman med
den tekniska och strukturella utvecklingen på senare tid. Som exempel på
sådana faror nämns förgiftningsrisker på grund av olika slags luftföroreningar,
risker för hörselskador till följd av ökande bullernivå hos maskiner
och anläggningar samt risker för den psykiska hälsan på grund av alltmer
specialiserade och mekaniserade arbetsprocesser. Förutsättningar måste skapas
för att komma till rätta med de problem som här möter. Det framhålls
att grunden för de vidgade skyddsinsatserna skall läggas i lagstiftningen.

Utredningen bör undersöka om lagstiftningens materiella regler bör omgestaltas
för att uppfylla de nyssnämnda önskemålen. I direktiven anges
vissa frågor som kan förtjäna uppmärksamhet i detta sammanhang. Bl. a.
bör stort intresse ägnas frågor som angår granskning och besiktning av arbetslokaler,
maskiner och anläggningar, varvid obligatorisk förhandsgranskning
i viss omfattning av förslag, konstruktionsritningar o. d. torde få övervägas.
En del yrkesrisker, inte minst sådana som har sitt upphov i luftföroreningar,
kan inte definitivt konstateras utan att särskilda, kanske kostnadskrävande
undersökningar utförs på arbetsplatsen. Utredningen bör pröva
hur föreskrifterna rörande sådana undersökningar skall vara utformade
och i samband härmed även ta upp frågan om de s. k. hygieniska gränsvärdena.
Även spörsmål om arbetstidens förläggning fordrar en grundlig
genomgång. Skyddssynpunkter bör ägnas stor uppmärksamhet vid översynen
av gällande regler om dygnsvila, veckovila, raster och arbetspauser.

I direktiven framhålls också att den fortgående utvecklingen mot jämställdhet
mellan män och kvinnor på arbetsmarknaden gör det naturligt

SoU 1975:4

att söka undvika särbestämmelser för den kvinnliga arbetskraften i arbetsrättslig
lagstiftning. Utredningen bör pröva i vilken utsträckning sådana
bestämmelser alltjämt behövs för att tillgodose arbetarskyddets intressen.

Genom tilläggsdirektiv har arbetsmiljöutredningen i år fått i uppdrag att
i samband med översynen av arbetarskyddslagstiftningen undersöka hur
produktkontrollen enligt lagstiftningen av hälso- och miljöfarliga varor
fungerat från arbetarskyddssynpunkt. I anslutning till en sådan utvärdering
bör arbetsmiljöutredningen i sitt slutbetänkande, som beräknas bli avlämnat
vid årsskiftet 1975-1976, närmare analysera samordningen mellan en arbetsmiljölagstiftning
och lagstiftningen om hälso- och miljöfarliga varor.

I utredningsuppdraget ingick också en översyn av den offentliga tillsynsorganisationen,
en utbyggnad av den lokala skyddsverksamheten under särskilt
beaktande av skyddsombudens ställning och handlingsmöjligheter
ävensom en omprövning av bestämmelserna om organiserad samverkan
mellan arbetsgivare och arbetstagare i skyddshänseende.

Utredningen avgav år 1972 ett delbetänkande (SOU 1972:86) Bättre arbetsmiljö,
vari framlades förslag om bl. a. samverkan mellan arbetsgivare
och arbetstagare i skyddshänseende, det lokala skyddsarbetet, förhandsprövning
av arbetslokaler m. m. och det offentliga arbetarskyddets organisation.

Betänkandet bildade utgångspunkt fördels i 1973 års statsverksproposition
framlagda förslag angående omorganisation av tillsynsmyndigheterna, dels
i propositionen 1973:130 framlagda förslag till ändringar i arbetarskyddslagstiftningen
och andra åtgärder för bättre arbetsmiljö.

Förslagen i statsverkspropositionen godkändes av riksdagen (SoU 1973:5,
rskr 1973:102). Beslutet innebar en kraftig utbyggnad av arbetarskyddsstyrelsens
resurser fr. o. m. den 1 juli 1973 för att öka kapaciteten för utarbetande
av arbetarskyddsanvisningar och för att leda och samordna yrkesinspektionens
verksamhet. Vidare inrättades en arbetsmedicinsk filial i Umeå samt
skedde en kraftig förstärkning och utbyggnad av yrkesinspektionens resurser
fr. o. m. den 1 januari 1974. Sammanlagt uppgick personalförstärkningarna
inom arbetarskyddsstyrelsen och yrkesinspektionen till 84 nya tjänster.

Propositionen 1973:130 behandlades av socialutskottet i dess av riksdagen
godkända betänkande SoU 1973:25. De beslutade reformerna inom arbetsmiljön,
som trädde i kraft den 1 januari 1974, innebar i korthet följande.

De anställdas inflytande på de lokala skyddsfrågorna ökades väsentligt
genom att bl. a. skyddsombudens lagfästa befogenheter utvidgades. Skyddskommitté
skall nu tillsättas i vidgad omfattning varjämte kommittéernas
uppgifter breddades. Reglerna om förhandsprövning av nya eller ändrade
arbetslokaler m. m. skärptes. Nya lagregler infördes om samordning av och
ansvar för skyddsåtgärderna på arbetsställen som är gemensamma för flera
arbetsgivares anställda. Sanktionsbestämmelserna effektiviserades och utbildningen
för bl. a. skyddsombud byggdes ut kraftigt. Antalet yrkesinspektionsdistrikt
ökades och den offentliga tillsynsorganisationen förstärktes
vidare genom effektivisering av den kommunala tillsynen av mindre ar -

SoU 1975:4

betsställen. Arbetarskyddsavgiften höjdes och betalas numera även av staten,
varigenom arbetarskyddsfonden tillförs ytterligare 50 milj. kr. om året. Fonden
fick också vidgade uppgifter.

Under budgetåret 1974/75 haren fortsatt utbyggnad skett av den offentliga
tillsynsorganisationen. Arbetarskyddsstyrelsen har sålunda tillförts totalt 40
nya tjänster bl. a. för tillgodoseende av arbetslivets ökade krav på arbetarskyddsanvisningar
samt för fortsatt utbyggnad av arbetsmedicinska filialen
i Umeå. Yrkesinspektionen har fått 37 nya tjänster. Förstärkningen
ger ytterligare kapacitet för tillsynen på arbetsplatserna och därigenom stöd
till den lokala skyddsorganisationen samt ökade möjligheter för arbetarskyddsverket
att vid sidan av den ordinarie tillsynen göra särskilda insatser
i vissa branscher eller i fråga om speciella miljöproblem.

1 årets budgetproposition föreslås fortsatta förstärkningar av arbetarskyddsstyrelsen
och yrkesinspektionen. För arbetarskyddsstyrelsens del avser medelsberäkningen
38 nya tjänster för att styrelsen skall klara den ökning
av arbetsuppgifterna som följer av behovet att bättre kunna kontrollera kemiska
ämnen och varors verkningar i arbetslivet samt kunna vidga verksamheten
att ge råd och anvisningar för yrkesinspektionen och för det lokala
skyddsarbetet. Även styrelsens resurser för information föreslås bli kraftigt
förstärkta. Yrkesinspektionen föreslås få 40 nya tjänster för att främst kunna
tillgodose ett ökat behov av rådgivning och service för det lokala skyddsarbetet
och för att bevaka de kemiska hälsoriskerna.

Av betydelse för arbetsmiljön är även den av riksdagen år 1974 antagna
lagen (1974:325) om avsättning till arbetsmiljöfond. Enligt lagen är aktiebolag,
ekonomisk förening och sparbank, som huvudsakligen driver rörelse,
jordbruk eller skogsbruk, skyldiga att avsätta 20 % av årsvinsten för verksamhetsåret
1974 till arbetsmiljöfond. Avsättningen är maximerad till 70
milj. kr. Företag som har en årsvinst under 100 000 kr. är inte skyldiga
att göra avsättning. Fonden får efter beslut av regeringen eller, efter regeringens
förordnande, av arbetsmarknadsstyrelsen tas i anspråk för investeringar
för arbetsmiljön liksom för andra investeringar som är ägnade att
förbättra förhållandena för de anställda i företaget. För användande av arbetsmiljöfond
krävs tillstyrkan av flertalet av arbetstagarsidans ledamöter
i skyddskommitté eller företagsnämnd eller, om skyddskommitté och företagsnämnd
inte finns, av skyddsombudet eller huvudskyddsombudet.

Vissa bestämmelser m. m.

I detta avsnitt lämnas bl. a. en redogörelse för vissa bestämmelser i arbetarskyddslagstiftningen
m. m. med anknytning till de mera speciella frågor
inom arbetsmiljöområdet som tagits upp i motionerna. Beträffande en mera
allmän översikt över innehållet i arbetskyddsförfattningarna hänvisas till
den redogörelse som lämnas i prop. 1973:130 (s. 36-41).

SoU 1975:4

Buller och kemiska hälsorisker

I arbetarskyddslagen (1949:1) och arbetarskyddskungörelsen (1949:208)
finns flera bestämmelser som syftar till att skydda arbetstagare mot buller
och kemiska hälsorisker. Vad gäller bestämmelserna till skydd mot kemiska
hälsorisker hänvisas till en redogörelse i SoU 1974:4. Bestämmelser angående
buller finns i 10 § arbetarskyddslagen, enligt vilken lämpliga anordningar
såvitt möjligt skall vidtas för att hindra att arbetstagarna skadas genom
att utsättas för buller. I 26 § arbetarskyddskungörelsen stadgas att vid arbete
där arbetstagare under längre tid är utsatt för ihållande eller med kortare
tidsmellanrum regelbundet återkommande buller eller skakningar lämpliga
skyddsåtgärder såvitt möjligt skall vara vidtagna. Arbete som är förenat
med buller eller skakningar som ej kan minskas eller avlägsnas skall om
möjligt förläggas till särskild arbetslokal eller arbetsplats.

Enligt 52 § arbetarskyddslagen är läkare, som i sin verksamhet får kännedom
om sjukdom som kan ha samband med arbete skyldig att göra anmälan
hos tillsynsorgan, dvs. arbetarskyddsstyrelsen eller yrkesinspektion.

Till ledning vid tillämpningen av lagen har arbetarskyddsstyrelsen utfärdat
ett flertal råd och anvisningar som syftar till att skydda arbetstagarna mot
buller och kemiska hälsorisker. Några anvisningar är av generell natur medan
andra siktar på att eliminera hälsorisker vid särskilda typer av arbete. Här
skall blott nämnas följande. Enligt meddelande år 1972 (72:1) har arbetarskyddsstyrelsen
ersatt ett tidigare meddelande angående föreskrifter till
förebyggande av skada genom buller med en av Svenska elektriska kommissionen
år 1971 fastställd svensk standard (SEN 590111 Bedömning av
risk för hörselskada vid bullerexponering. Mätmetoder och riktvärden). Standarden
är avsedd att ge riktlinjer för bedömning av risk för hörselskada.
Arbetarskyddsstyrelsen har år 1974 utfärdat anvisningar (nr 100) om hygieniska
gränsvärden för luftföroreningar. 1 anvisningarna, som trätt i kraft
den 1 januari 1975, finns dels föreskrifter om gränsvärdenas innebörd och
användning, dels en förteckning över gränsvärden för ett antal ämnen med
särskilt angivande av bl. a. huruvida ämnena har cancerframkallande egenskaper,
dels ock en särskild förteckning över vissa cancerframkallande ämnen,
som inte får användas i arbetslivet eller som blott får användas efter
anvisningar av yrkesinspektionen eller som har gränsvärde enligt gränsvärdeslistan.
Enligt anvisningarna har som underlag för värdena framför
allt använts dokumentation som utgivits av National Institute for Occupational
Safety and Health (NIOSH), Occupational Safety and Health Administration
(OSHA) och American National Standards Institute (ANSI),
av Arbeitsstoffkommission der Deutschen Forschungsgemeinschaft i Tyska
Förbundsrepubliken (BRD) och av den tjeckiska gränsvärdeskommittén.
Vidare har information i löpande facklitteratur och svenska erfarenheter
samt tillgängliga publikationer från internationella arbetsbyrån i Genéve
(ILO) utnyttjats.

SoU 1975:4

Styrelsens arbete med gränsvärden fortsätter och efter hand sker förnyad
prövning av de enskilda värdena. Avsikten är också att ytterligare ämnen
skall tillföras den framlagda listan.

Vid sidan av arbetarskyddslagstiftningen gäller bestämmelserna i lagen
(1973:329) om hälso- och miljöfarliga varor. Lagen medger en skärpt produktkontroll
över varor som med hänsyn till sina kemiska eller fysikaliskkemiska
egenskaper och hantering kan befaras medföra skada på människor
eller i miljön. Om det är av särskild betydelse från hälso- och miljöskyddssynpunkt
kan regeringen föreskriva att lagen även skall tillämpas på annan
vara. Lagen innehåller grundläggande bestämmelser om tillverkning, försäljning,
annan hantering och import av hälso- och miljöfarliga varor samt
bemyndigar regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer att ingripa
mot olika kemiska varor bl. a. genom föreskrift att viss vara får hanteras
eller importeras endast efter särskilt tillstånd eller under särskilt villkor.
Även totalförbud mot viss vara kan meddelas.

I detta sammanhang bör också nämnas att statsmakterna år 1974 beslutat
om utveckling av ett informationsystem för miljövården (se prop. 1974:46,
JoU 1974:20). Syftet med systemet är att med hjälp av bl. a. ADB-teknik
ge myndigheter, organisationer och enskilda tillgång till för reformarbetet
på miljöområdet erforderliga data. I miljövårdens informationssystem skall
bl. a. ingå information om hälso- och miljöfarliga varor samt information
av betydelse från arbetsmiljösynpunkt. Systemet skall utvecklas successivt
under anpassning till aktuella krav. Ansvaret för utvecklingsarbetet ankommer
på en särskild miljödatanämnd, som bl. a. har till uppgift att lämna
förslag till det närmare innehållet i informationssystemet.

Inom produktkontrollnämndens kansli har påbörjats arbete med att förbereda
en fullständig och fortlöpande kartläggning av kemiska ämnen och
beredningar med avseende på bl. a. varornas sammansättning och omsättning.
Avsikten är att årliga rapporter från tillverkare och importörer skall
ligga till grund för produktregistret.

Då det gäller bullerproblemet inom industrin pågår på åtskilliga håll forsknings-
och utvecklingsarbete. Arbetet bedrivs i viss utsträckning inom särskilda
branschgrupper. Som exempel kan nämnas arbetsgrupper mot buller
inom betongvaruindustrin, inom verkstadsindustrin, inom livsmedelsindustrin
och inom cellulosa- och pappersindustrin.

Arbetarskyddsstyrelsens arbetsmedicinska avdelning har flera forskningsprojekt
som rör bullerproblemet och kemiska hälsorisker, bl. a. avseende
cancerrisker inom PVC-bearbetande industri.

Arbeisrasler och förbud mot användning av kvinnlig arbetskra ft

I arbetarskyddslagen finns vissa bestämmelser om arbetsraster m. m. Enligt
17 !j skall arbete, som utförs under minst sex timmar av dygnet, i den
utsträckning som kan anses erforderlig med hänsyn till dess beskaffenhet

SoU 1974:4

och varaktighet samt arbetsförhållandena i övrigt avbrytas genom en eller
flera lämpligt förlagda raster av tillräcklig varaktighet. Med rast förstås sådant
avbrott i arbetstiden vars varaktighet är på förhand bestämdoch under vilket
arbetstagaren fritt förfogar över sin tid och inte behöver kvarstanna på arbetsstället.
Om arbete på grund av samband med mekaniskt driven arbetsprocess
eller till följd av annat förhållande kräver ihållande anspänning eller

i f

eljest är särskilt påfrestande, skall enligt 18 § under arbetstiden erforderligt
antal lämpligt avpassade och förlagda arbetspauser beredas arbetstagaren.
Arbetspaus är ett på förhand bestämt kortvarigt uppehåll för att bereda arbetstagaren
avkoppling från arbetet och är inte att anse som rast.

I arbetarskyddslagen finns vidare särskilda bestämmelser om kvinnors användande
i arbete. 1 34 S stadgas sålunda förbud mot att använda kvinna
till arbete underjord i gruvor eller stenbrott. Förbudet avser inte arbetstagare
i överordnad ställning som ej utför kroppsarbete. Arbetarskyddsstyrelsen
kan medge undantag från bestämmelsen.

Lokatt skyddsarbete

Enligt 40 § arbetarskyddslagen skall på arbetsställe där minst fem arbetstagare
regelbundet sysselsätts bland arbetstagarna utses ett eller flera skyddsombud.
Skyddsombud skall utses också på annat arbetsställe om arbetsförhållandena
påkallar det. Skyddsombud utses av lokal facklig organisation
som är bunden av kollektivavtal i förhållande till arbetsgivaren. Finns ej
sådan organisation utses skyddsombud av arbetstagarna. För arbetsställe
där skyddsombud ej tillsatts äger yrkesinspektionen, om förhållandena påkallar
det, medge att lokal avdelning av sådan organisation, som är att
anse som huvudorganisation enligt lagen (1936:506) om förenings- och förhandlingsrätt,
utser skyddsombud utanför kretsen av arbetstagare (regionalt
skyddsombud). Om mer än ett skyddsombud finns på visst arbetställe skall
ett av ombuden utses att vara huvudskyddsombud med uppgift att samordna
skyddsombudens verksamhet. I lagen finns också bestämmelserom skyddsombuds
rättigheter och befogenheter. Sålunda föreskrivs i 40 b $ att, om
visst arbete innebär omedelbar och allvarlig fara för arbetstagares liv eller
hälsa och rättelse inte genast kan uppnås genom hänvändelse till arbetsgivaren,
skyddsombud kan bestämma att arbetet skall avbrytas i avvaktan
på ställningstagande av yrkesinspektionen.

I 41 $ ges vissa regler om skyddskommitté. Skyddskommitté skall finnas
vid arbetsställe där minst 50 arbetstagare regelbundet sysselsätts och vara
sammansatt av företrädare för arbetsgivaren och arbetstagarna. Skyddskommitté
skall tillsättas även vid arbetsställe med mindre antal arbetstagare
om det begärs av arbetstagarna. Företrädare för de anställda utses av lokal
facklig organisation som är bunden av kollektivavtal i förhållande till arbetsgivaren.
Finns ej sådan organisation utses företrädare av arbetstagarna.

SoU 1975:4

Sanklionsbestämmelser

I arbetarskyddslagen ges åtskilliga regler enligt vilka arbetarskyddsstyrelsen
eller yrkesinspektionen kan besluta om föreskrifter eller föreläggande
om skyddsåtgärder eller förbud mot viss verksamhet m. m. Beslut om föreläggande
eller förbud kan kombineras med vite. Underlåtenhet att vidta
förelagd åtgärd inom angiven tid leder till att vitesbeloppet på talan av
åklagare utdöms av domstol.

Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot föreläggande, förbud
eller föreskrift som meddelats med stöd av vissa närmare angivna bestämmelser
kan enligt 63 S dömas till böter eller fängelse i högst ett år. Har
föreläggandet eller förbudet förenats med vite skall dock ej dömas till ansvar.

I 64-66 SS finns vissa bestämmelser enligt vilka arbetsgivare, som underlåter
att fullgöra viss anmälningsskyldighet eller lämnar oriktig uppgift i vissa
fall till tillsynsmyndighet m. m., kan dömas till böter. Vidare gäller enligt
62 § att arbetsgivare som uppsåtligen eller av oaktsamhet använder minderårig
eller kvinna till arbete i strid med vissa närmare angivna bestämmelser
kan dömas till böter.

Vissa straffbestämmelser har också meddelats i arbetarskyddskungörelsen.
Sålunda kan böter ådömas arbetsgivare enligt 72 $ bl. a. om han underlåter
att föranstalta om undersökning eller besiktning och provning som av arbetarskyddsstyrelsen
föreskrivits i vissa fall eller om han brukar tryckkärl,
rörledning, lyftanordning, transportanordning eller lyftredskap i strid med
vissa bestämmelser i kungörelsen.

Den närmare utformningen av sanktionssystemet togs upp av föredragande
departementschefen i prop. 1973:130 angående ändringar i arbetarskyddslagstiftningen
och andra åtgärder för bättre arbetsmiljö. Han anförde
därvid bl. a. följande (s. 192).

Utredningen har inte funnit skäl att frångå den nuvarande konstruktionen
av arbetarskyddslagens ansvarsregler i vad den innebär att straffhot i allmänhet
inte inträder förrän tillsynsmyndighet meddelat förbud, föreläggande
eller föreskrift och påbudet inte efterkommits. Liksom remissinstanserna
godtar jag i princip denna ståndpunkt. I sammanhanget är det naturligtvis
av betydelse att brottsbalken inrymmer vissa bestämmelser som kan bli
aktuella vid allvarligare missförhållanden på ett arbetsställe. Enligt min mening
skulle det dock allmänt sett vara en inte önskvärd utveckling om
frågor beträffande de krav som arbetarskyddslagstiftningen ställer blev i
ökad omfattning hänskjutna till domstolsprövning i straffrättsligt förfarande.
Det ligger i sakens natur att de bedömningar och avvägningar som behövs
för att avgöra sådana frågor görs bäst av arbetarskyddets organ under medverkan
av arbetsmarknadsparterna.

Han framhöll vidare att del kan förutsättas att arbetsmiljöutredningen
under sitt fortsatta arbete med tonvikt på det materiella innehållet i arbetarskyddslagstiftningen
kom mer att få tillfälle att närmare pröva den lämpligasteomfattningen
av arbetarskyddsstyrelsens rätt att meddela föreskrifter
som är förenade med omedelbar straffgaranti. Denna prövning som har

SoU 1975:4

samband med andra överväganden av bl. a. lagteknisk natur borde inte föregripas.
På närmare anförda skäl förordade departementschefen att hela
frågan om den rättsliga karaktären av föreskrifter som arbetarskyddsstyrelsen
meddelar tas upp till samlad bedömning i anslutning till att utredningen
genomför sin fortsatta översyn av hela lagstiftningen på arbetsmiljöområdet.

Företagshälso vård

Med anledning av yrkandet i motionen 1975:772 angående ändrade statsbidragsbestämmelser
för företagshälsovården kan erinras om att enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring sjukvårdsförmånerna är - frånsett de som
utgår i samband med havandeskap - begränsade till att avse ersättning
vid sjukdom. Reglerna innebär att ersättning för utgifter vid hälsokontroll
inte utgår till försäkrad. Enligt en särskild undantagsbestämmelse kan emellertid
arbetsgivare fö ersättning för hälsovårdande åtgärder som kommit
hans arbetstagare till godo. Enligt bestämmelsen kan försäkringskassa med
arbetsgivare som anordnar läkarvård eller vidtar andra sjukvårdande åtgärder,
så att kassans utgifter för sjukvårdsersättning kan antas minska, träffa
överenskommelse om skälig gottgörelse för arbetsgivarens kostnader. Bland
åtgärder av hälsovårdande natur som kan ersättas är t. ex. undersökningar
för erhållande av arbetsanställning, kontrollundersökningar, yrkeshygienisk
verksamhet o. d. Enligt särskilda tillämpningsföreskrifter (Ir kassan förbinda
sig att gottgöra arbetsgivaren högst hälften av hans nettokostnad för sjukvårdande
åtgärder. Har arbetsgivaren vidtagit även hälsovårdande åtgärder,
får gottgörelsen bestämmas till högst hälften av de sammanlagda kostnaderna
för sjuk-och hälsovård under förutsättning att minst hälften av dessa
kan antas belöpa på de sjukvårdande åtgärderna. Överenskommelsen skall
fastställas av riksförsäkringsverket för att bli gällande.

Utbildning och forskning

1 fråga om utbildning i arbetarskyddsfrågor intar den till arbetarskyddsstyrelsen
knutna utbildningsdelegationen för arbetarskyddsfrågor en central
plats. Delegationen skall vara ett organ för samråd och samverkan i utbildningsfrågor
på arbetarskyddsområdet och därvid fortlöpande följa behovet
av utbildning i arbetarskyddsfrågor för dem som är verksamma i
arbetslivet och verka för att sådan utbildning kommer till stånd samt att
samordning sker av utbildningsverksamheten på området. Delegationen
skall vidare ange riktlinjer för arbetarskyddsutbildningens innehåll och
omfattning m. m. för olika kategorier. I delegationen ingår bl. a. företrädare
för arbetsmarknadens parter.

Utbildning av företagshälsovårdens funktionärer sker bl. a. inom arbetarskyddsstyrelsen.
Arbetarskyddsstyrelsen har de senaste budgetåren årligen
anordnat kurser för skyddsingenjörer, företagsläkare, företagssköterskor och

SoU 1975:4

dammprovare. Beträffande utbildningens innehåll och fordringar för tillträde
till utbildningen kan hänvisas till en av arbetarskyddsstyrelsen år 1973 utgiven
sammanfattning, Arbetsmiljöutbildningen i Sverige - lägesredovisning
i november 1973. I utbildningen av skyddsingenjörer utgör yrkeshygien
ett dominerande inslag. Under budgetåret 1973/74 har 90 skyddsingenjörer,
90 företagsläkare, 140 företagssköterskor och 30 dammprovare genomgått
utbildning.

Av arbetarskyddsstyrelsens anslagsäskanden för nästa budgetår framgår
bl. a. att styrelsen budgetåret 1973/74 arrangerat fortbildning för förutvarande
deltagare i kurser för företagsläkare, skyddsingenjörer, företagssköterskor
m. fl. I utbildningen, som pågick två dagar, deltog över 200 personer.
Liknande fortbildningsdagar kommer att ordnas även framgent. Vidare
framgår att styrelsen avser att under innevarande budgetår starta en försöksutbildning
i arbetsmiljöfrågor för vissa särskilt kvalificerade skyddsombud
och annan i skyddsarbetet engagerad, kvalificerad personal. Vidare
kan nämnas att utbildningsdelegationen f. n. genomför en kartläggning av
arbetsmarknadsorganisationernas planer och önskemål beträffande vidareutbildning
av skyddsombud och arbetsledare. Avsikten är att det material
som insamlas bl. a. skall ligga till grund för delegationens bedömning av
möjligheterna att samordna insatserna vid framtagning av vidareutbildningsmaterial.

Arbetarskyddsstyrelsen svarar också för utbildningen av den inspekterande
personalen inom yrkesinspektionen. Utbildningen inleds på distrikten och omfattar
de sex första månaderna av anställningen. Efter omkring ett års tjänstgöring
följer en inspektörskurs om åtta veckor fördelade över ett halvt år.
På inspektörskursen följer efter ytterligare tjänstgöring kortare kompletteringskurser.
För anställning som yrkesinspektör gäller inte några särskilda
kvalifikationskrav. Enligt en inom arbetarskyddsstyrelsen upprättad sammanställning
över erfarenhet från arbetslivet före anställning vid yrkesinspektionen
framgår bl. a. att - med undantag för kemiutbildade - de yrkesinspektörer
som anställts fr. o. m. år 1972 vanligen har mera än 10 års
arbetslivserfarenhet samt att under samma tid 11 skyddsombud och 5-6
andra personer med motsvarande bakgrund anställts.

För utbildning av skyddsombud svarar enligt 40 a $ arbetarskyddslagen
arbetstagare och arbetsgivare gemensamt. SAF, LO och PTK har den 30
maj 1974 träffat en överenskommelse om utbildning i arbetsmiljöfrågor,
som avser såväl grundutbildning som vidareutbildning av skyddsombud,
arbetsledare och de anställdas representanter i skyddskommitté. Vidareutbildning
kan omfatta såväl fördjupade kunskaper inom de ämnesområden
vilka ingår i grundutbildningen som specialkurs. Utbildningens inriktning
och omfattning fastställs av förbundsparterna eller, om de är ense därom,
inom företagen med hänsyn till den särskilda arbetsmiljösituation som föreligger.
Planering av grundutbildningens uppläggning och genomförande
samt av vidareutbildning sker i skyddskommittén. Om sådan saknas sker

SoU 1975:4

planeringen i samråd mellan arbetsgivaren, arbetstagarna och berörd facklig
organisation eller efter överenskommelse i företagsnämnden. Vid utbildningen
skall företaget utge ersättning för förlorad arbetsinkomst eller om
utbildningen sker på fritid ersättning som om utbildning varit förlagd till
arbetstid. 1 överenskommelsen finns också bestämmelserom utbildning av
handledare.

Till utbildning av skyddsombud och vissa andra personalkategorier kan
bidrag utgå från arbetarskyddsfonden. Med medel från arbetarskyddsfonden
har arbetarskyddsnäninden, som är SAF:s och LO:s gemensamma organ
på arbetarskyddsområdet, utarbetat ett gemensamt grundutbildningsmaterial.
Bättre arbetsmiljö. Materialet har hitintills utgivits i 110 000-120 000 exemplar
avsett för 30-40 timmars undervisning i form av studiecirklar. Vidare
har utformats material anpassat efter särskilda branscher. Enligt de normer
för bidrag till arbetsmiljöutbildning som arbetarskyddsfonden fastställt bekostar
fonden kursmaterialet och bidrar därutöver med visst belopp per
deltagare vid undervisning i studiecirklar. Om särskilda skäl föreligger kan
bidrag också utgå vid internatundervisning. För att leda undervisningen
har med stöd från arbetarskyddsfonden utbildats omkring 6 000 handledare.
Enligt uppgift i budgetpropositionen beräknas omkring 60 000 skyddsombud
genomgå grundutbildningen under innevarande budgetår.

Arbetarskyddsnämnden har vidare beslutat inleda arbete med att utarbeta
material för vidareutbildning på fem områden, som rubriceras på följande
sätt, nämligen belysning, kemiska hälsorisker, planering och projektering
av arbetslokaler, skyddsombudet och skyddsarbetet samt ergonomi. Nämnden
har från arbetarskyddsfonden erhållit anslag för produktion av ett redan
utarbetet vidareutbildningsmaterial beträffande buller. I det ovan nämnda
materialet ingår bl. a. undervisning i mätteknik. En omfattande fortbildning
i arbetsmiljöfrågor sker även vid ett flertal andra myndigheter och organisationer.
Arbetarskyddsstyrelsen gjorde år 1974 en sammanställning av
den då planerade verksamheten som publicerades i ett specialnummer av
Aktuellt från arbetarskyddsverket (nr 2 1974).

Vad härefter angår utbildningen inom SÖ- och UK A -området kan hänvisas
till en redogörelse i SoU 1973:25. Härutöver kan följande anmärkas. Enligt
beslut av statsmakterna år 1974 har vid högskolan i Luleå inletts en högre
teknisk utbildning och forskning på det arbetsvetenskapliga området. I budgetpropositionen,
bil. 10, anför föredraganden att han avser att i annat sammanhang
föreslå regeringen att vid högskolan inrätta en tjänst som biträdande
professor i teknisk psykologi och en tjänst som biträdande professor
i bergmaskinsteknik (människa-maskinsystem i underjordsmiljö), båda den
1 juli 1976. I propositionen föreslås ett bemyndigande för regeringen att
inrätta en professur i arbetslivets psykologi vid högskolan den 1 juli 1976.
Vidare föreslås inrättande av en professur i teknisk akustik vid tekniska
högskolan i Stockholm fr. o. m. den 1 juli 1975.

Vad gäller de önskemål om ökad forskning på vissa områden som tagits

SoU 1975:4

upp i motionerna 1975:772 och 1975:1257 kan här anföras följande.

Med anslag från arbetarskyddsfonden pågår ett flertal forskningobjekt som
rör de psykosociala arbetsmiljöproblemen. Psykotekniska institutet i Göteborg
kartlägger sociala och psykologiska förutsättningar hos vissa kategorier av
anställda i Fråga om anpassning till arbetstidens förläggning och förändringar
i den. Vid psykologiska institutionen vid Stockholms universitet studeras
dels sociala effekter av arbetstidens omfattning och förläggning, dels hur
olika arbetsförhållanden, bl. a. tidspress eller monotona arbetssituationer,
påverkar arbetsprestation, säkerhet i arbete och arbetstillfredsställelse. Vid
laboratoriet för klinisk stressforskning på karolinska sjukhuset bedrivs tvärvetenskapliga
studier av skiftarbete. På uppdrag av arbetarskyddsfonden
har statistiska centralbyrån 1974 framlagt en undersökning av svenska folkets
arbetstidsförläggning med speciell tonvikt på oregelbundna och obekväma
arbetstider.

Inom arbetarskyddsstyrelsens arbetsmedicinska avdelning pågår ett flertal
projekt som rör epidemiologi. En undersökning, som utgör bakgrund till
det vid avdelningen befintliga si Ii kosregistret, syftar till ätt befrämja åtgärder
av allmänt förebyggande natur beträffande silikos. Undersökningen omfattar
ca 35 000 exponerade individer över hela landet. En undersökning avser
frekvensen av andningsbesvär och eksem inom hårdmetallindustrin. Ett
projekt syftartill att genom undersökning av personer, som i sin yrkesutövning
under lång tid varit utsatta för relativt höga halter av något visst lösningsmedel,
belysa om detta förorsakat några påvisbara skador. Förekomsten av huvudvärk
hos gjuteripersonal och långvarigt blyexponerade arbetstagares hälsotillstånd
är föremål för undersökningar i andra projekt. Ett stort forskningsprojekt
avser svetsningens arbetsmiljöproblem. Vidare bör nämnas att
arbetarskyddsstyrelsen deltar i statskontorets arbete beträffande uppbyggnaden
av informationssystemet för miljövården.

Med anledning av yrkandet i motion 1975:768 angående frånvaro i arbetslivet
finns skäl att här även redovisa följande.

På initiativ av SAF och LO har <ie medicinska expertenheterna inom
organisationerna år 1973 gemensamt slutfört en utredning angående sjukfrånvaro
i arbetslivet. Resultatet av utredningsarbetet har redovisats i fyra
delrapporter. Utredningen konstaterar att det f. n. inte finns enhetlig frånvaroregistrering
i landet samt att om man vill engagera sig i frånvaroproblemen
det i första hand krävs metodologisk forskning rörande olika frånvaromått
och frånvaroregistrering. Vidare framhålls att det är av stort intresse
för parterna att fö orsaksfaktorer till sjukfrånvaron bättre klarlagda, att en
förutsättning härför är tillgången till tillförlitliga och jämförbara statistiska
material och att hittills gjorda försök till samordning inom arbetslivet varit
otillräckliga.

SoU 1975:4

beslutat föreslå SAF, LO och TCO att delta i en styrgrupp vars uppgift
bl. a. skall vara att på grundval av den genomförda utredningen överväga
behovet av forskningsinsatser på området.

Internationellt samarbete

Med anledning av yrkandet i motionen 1975:768 om åtgärder i syfte att
främja en internationell standardisering av arbetsmiljökraven kan nämnas
att det pågår ett omfattande internationellt samarbete på detta område, i
vilket Sverige deltar. Som exempel på internationellt standardiseringsarbete
kan anföras följande. Inom Comité Européen de Normalisation (CEN) deltar
Sverige i arbetsgrupper för hissar och gasflaskor. ILO har bl. a. flera arbetsgrupper
som sysslar med standardiseringsarbete. Inom Internationella
standardiseringsorganisationen deltar Sverige i ett flertal arbetsgrupper. Vidare
bör framhållas att svenska myndigheter indirekt är engagerade i det internationella
samarbetet genom deltagande i svenska organisationer som
i sin tur är internationellt verksamma. Här kan nämnas arbetarskyddsstyrelsens
medverkan i olika kommittéer och grupper inom Ingenjörsvetenskapsakademien.
Svenska elektriska kommissionen, Sveriges mekanförbund
och Sveriges standardiseringskommission. Inom Norden deltar Sverige i
Nordiska ämbetsmannakommittén för arbetsmiljöfrågor, Nordiska gruppen
för lyftfordonsbestämmelser och Nordiska maskinkommittén.

Vid ILO:s allmänna konferens i juni 1974 antogs dels en konvention
(nr 139) om förebyggande och kontroll av yrkesrisker förorsakade av cancertramkallan(leämnenochagenser,
dc\sen rekommendationer 147)i samma
ämne. I konventionen åläggs varje medlemsstat som ratificerar konventionen
en rad åtgärder till skydd för arbetstagarna. Bl. a. skall medlemsstaterna
eftersträva att cancerframkallande ämnen och agenser ersätts med ofarliga
eller mindre farliga ämnen samt upprätta ett system för registrering av data.
Proposition angående godkännande av konventionen beräknas föreläggas
1975 års riksmöte.

Frågan om kemiska hälsorisker i arbetsmiljön är också föremål för ett
medlemsförslag till Nordiska rådet, vari begärs att Nordiska ministerrådet
skall rekommenderas att kartlägga bruket av farliga och giftiga ämnen och
produkter i arbetslivet samt framlägga förslag om åtgärder på nordiskt plan
för att skapa en arbetsmiljö där det råder trygghet mot psykisk, fysisk och
kemisk påverkan. I förslaget tas upp bl. a. frågan om en nordisk databank
över farliga och giftiga ämnen.

Tidigare riksdagsbehandling

Åtskilliga av de i betänkandet behandlade spörsmålen har tidigare varit
föremål för riksdagens bedömning.

2 Riksdagen 1975. 12 sami. Nr 4

SoU 1975:4

Allmänna frågor

1 samband med propositionen 1973:130 upptog socialutskottet till behandling
flera motioner angående inriktningen av det fortsatta reformarbetet.

I några motioner framfördes i allt väsentligt samma krav beträffande de
anställdas medinflytande och företagshälsovården som i den nu aktuella
motionen 1975:153 (yrkande 3-5). I en motion framfördes önskemål om
åtgärder för att förbättra den psykosociala miljön och i några motioner togs
upp frågor om åtgärder för att begränsa buller, bl. a. normer och riktvärden
för buller. I sitt av riksdagen godkända betänkande SoU 1973:25 avstyrkte
utskottet bifall till yrkandena. De sålunda behandlade spörsmålen framfördes
ånyo i motioner till 1974 års riksdag. Socialutskottet avstyrkte motionerna
i betänkandet SoU 1974:4, och utskottets hemställan i denna del bifölls
av riksdagen. Beträffande motiveringarna till utskottets ställningstaganden
hänvisas till nämnda betänkanden.

Särskilda frågor

I vissa motioner till 1973 års riksdag togs upp frågor av mera speciell
karaktär. Sålunda framställdes i en motion ett med det i motionen 1975:480
likalydande yrkande angående förbud mot enmansbetjäning på godståg. I
ett par motioner framfördes önskemål om utbildningen på arbetsmiljöområdet.
Även frågan om ett fackligt institut berördes i en motion. 1 en motion
begärdes en utredning angående frånvaron i arbetslivet, särskilt sjukfrånvaron.
I ytterligare en motion yrkades att skyddsombud och arbetstagarrepresentant
i skyddskommitté skulle utses av facklig organisation efter
förslag av berörda arbetstagare, och i en motion framfördes önskemål angående
skyddsombuds rätt att avbryta arbete som i allt väsentligt överensstämmer
med det i motionen 1975:1257 framförda yrkandet (yrkande 7).
Även frågor om de s. k. hygieniska gränsvärdena och regelbundna pauser
vid kontinuerliga arbetsprocesser och annat pressande arbete kom motionsvägen
under riksdagens prövning. Vidare förekom ett yrkande om att företagshälsovården
skulle underställas landstingens huvudmannaskap. Motionsyrkandena
avslogs på hemställan av socialutskottet.

Även vid 1974 års riksdag behandlade utskottet flera motionsyrkanden
med nära anknytning till de nu förevarande. I en motion begärdes en samlad
översyn av undervisningen i arbetarskydds- och arbetsmiljöfrågor inom alla
utbildningsformeroch i en annan motion framhölls vikten av ökade resurser
för forskning och utbildning på arbetsmiljöområdet, särskilt på den psykosociala
sidan. Vidare förekom yrkande om oinskränkt rätt för skyddsombud
att avbryta arbete när hygieniska gränsvärden överskrids och yrkande om
bestämmelser för att minska arbetshets och utslagningar, vilket sistnämnda
i allt väsentligt överensstämmer med ett yrkande i motionen 1975:1257
(yrkande 5 a). På hemställan av socialutskottet avslog riksdagen yrkandena.

SoU 1975:4

Beträffande skälen för utskottets ställningstaganden 1973 och 1974 hänvisas
till betänkandena SoU 1973:25 och SoU 1974:4.

Vid 1974 års riksdag behandlade socialförsäkringsutskottet en motion angående
ersättning från försäkringskassa för kostnad för hälsokontroll, vilket
spörsmål har nära anknytning till den i motionen 1975:772 upptagna frågan
rörande ändrade statsbidragsregler för företagshälsovården. I sitt av riksdagen
godkända betänkande SfU 1974:26 avstyrkte utskottet motionen.

I motionen 1975:481 tas upp ett spörsmål om rätt för icke kollektivavtalsslutande
facklig organisation att utse skyddsombud m. m. Motionsspörsmålet
har nära anknytning till frågor angående facklig organisations rätt
enligt lagen (1974:12) om anställningsskydd till överläggning vid uppsägning
på grund av arbetsbrist eller permittering samt angående facklig förtroendemans
ställning på arbetsplatsen. Frågan om icke kollektivavtalsslutande
organisations rätt till överläggning har behandlats av inrikesutskottet senast
i betänkandet InU 1974:14, vari utskottet avstyrkt ett motionsförslag om
rätt till överläggning även för annan än kollektivavtalsslutande organisation.
Samma utskott har också i betänkandet InU 1974:15 i anledning av propositionen
1974:88 med förslag till lag om facklig förtroendemans ställning
på arbetsplatsen m. m. tagit upp spörsmålet om rätt för icke kollektivavtalsbunden
arbetstagarorganisation att utse facklig förtroendeman och därvid
anfört följande.

Lagen är enligt förslaget tillämplig på arbetstagare som utsetts av lokal
arbetstagarorganisation som är eller brukar vara bunden av kollektivavtal
för de arbetstagare som berörs av förtroendemannens verksamhet. Denna
koppling till kollektivavtalsslutande organisation är uttryck för en princip
som tillämpas i det pågående arbetsrättsliga reformarbetet. Som utskottet
framhållit i andra sammanhang är det naturligt att organisationer som har
det allmänna ansvaret för kollektivavtal också får svara för de nya uppgifter
som tillkommer genom lagstiftning. När det gäller den aktuella lagstiftningen
måste bl. a. med hänsyn till reglerna om tolkningsföreträdet krävas
stabilitet hos de organisationer som har rätt att utse facklig förtroendeman
enligt lagen.

Kravet på att organisationen normalt skall vara bunden av kollektivavtal
är en garanti i det hänseendet. Därutöver må framhållas att lagstiftningen
förutsätts bli kompletterad med kollektivavtal där villkoren förden fackliga
verksamheten på arbetsplatserna preciseras.

I anslutning till det sagda kan nämnas att spörsmålen om icke kollektivavtalsbunden
organisations rätt till överläggning och rätt att utse facklig
förtroendeman behandlas i motioner som väckts i år och som hänvisats
till inrikesutskottet.

Med anledning av yrkandet i motionen 1975:1257 angående sensitivitetsträning
m. m. kan erinras om att vid årets riksmöte socialministern den

11 februari har besvarat en interpellation och en fråga beträffande sådan
träning. Han anförde då bl. a. följande.

SoU 1975:4

Enligt vad jag inhämtat har socialstyrelsen sin uppmärksamhet riktad
på sensitivitetsträningen och andra liknande företeelser. Enligt socialstyrelsens
bedömning synes metoden som sådan inte vara förknippad med
några egentliga risker om den är insatt i ett riktigt sammanhang och om
den används med omdöme av kompetent personal. Bedrivs verksamheten
på annat sätt kan den däremot i vissa fall innebära starka påfrestningar
som kan utlösa psykiska följdverkningar.

Med anledning av de uppgifter som framkommit om allvarliga följder
av sensitivitetsträning i samband med personalutbildningskurser har socialstyrelsen
nyligen satt i gång en utredning om riskerna för psykiskt insjuknande
i dessa sammanhang. Socialstyrelsen har tagit kontakt med arrangörerna
av sådana kurser med begäran om information om kursernas
uppläggning och innehåll samt kompetenskraven för kursledarna. En förfrågan
av socialstyrelsen till vissa sjukhus och kliniker om misstänkta följder
av ifrågavarande kurser visar att ett tiotal personer lagts in för behandling
och att andra patienter behandlats i öppen vård efter genomgången eller
avbruten kurs i sensitivitetstränir\g eller liknande. Socialstyrelsen avser att
fullfölja dessa undersökningar för att närmare utröna sambandet mellan
kurser av ifrågavarande slag och behov av psykiatrisk vård.

Så snart de pågående undersökningarna slutförts kommer socialstyrelsen
att lämna en bred information i hithörande frågor och att närmare överväga
de övriga åtgärder som kan behöva vidtas.

Pågående översyn m. m.

Vid sidan av den tidigare nämnda arbetsmiljöutredningens arbete pågår
eller har nyligen avslutats ett flertal utredningar m. m. på arbetsmiljöområdet.
Den år 1974 tillkallade stimulansutredningen (A 1974:06), som haft
i uppdrag att utreda frågan om stimulansåtgärder för att förbättra arbetsmiljön
inom industrin, har nyligen slutfört sitt arbete genom framläggande
av betänkandet (Ds A 1974:8) Stimulansåtgärder för att förbättra arbetsmiljön.
Till arbetsmiljöområdet hänför utredningen, förutom traditionellt
arbetarskydd, faktorer i övrigt som har betydelse för människan i arbetet,
alltså såväl de fysiska miljöfaktorerna som de psykosociala aspekterna av
arbetet. Utredningen föreslår att en lånefond upprättas, som skall byggas
upp genom en tillfällig höjning av arbetarskyddsavgiften. Företag, kommuner
och landsting skall ha möjlighet att låna pengar ur fonden för att
finansiera förbättringar i arbetsmiljön. Lånen föreslås bli förmedlade genom
företagarföreningarna i länen. Föra» lån skall kunna beviljas skall ansökan
ha tillstyrkts av de anställdas företrädare i skyddsfrågor. Endast företag som
saknar medel i arbetsmiljöfond bör enligt utredningen komma i fråga för
lån.

AIImän na medinflytandefrågor

Arbetstagarnas rätt till medinflytande i skyddsfrågor har nära samband
med frågor kring arbetsledningsrätten vilka behandlas i ett av arbetsrätts -

SoU 1975:4

kommittén (In 1971:3) nyligen avlämnat betänkande (SOU 1975:1) Demokrati
på arbetsplatsen. I betänkandet framläggs förslag till en ny lagstiftning
om förhandlingsrätt och kollektivavtal. Utredningens förslag såvitt nu är
av intresse innebär bl. a. följande.

I den nya lagen klarläggs att i princip varje fråga som rör förhållandet
mellan arbetsgivare och arbetstagare skall kunna tas upp till förhandlingar
och regleras i kollektivavtal. Lagen innehåller regler om en kraftig förstärkning
av förhandlingsrätten för arbetstagarparten i ett kollektivavtal. Denna
rätt skall gälla oberoende av på vilket plan i företaget besluten skall fattas.
Beträffande viktigare frågor innebär reformen en ytterligare förstärkning av
arbetstagarsidans ställning. Det skall sålunda åligga arbetsgivaren att på eget
initiativ ta upp förhandlingar med den lokala motparten innan han fattar
beslut eller eljest vidtar åtgärd som medför viktigare förändring av driftseller
arbetsförhållandena eller av anställningsförhållandena i övrigt. För att
bana väg för avtal om medbestämmanderätt har medtagits särskilda regler.
Av central betydelse härvidlag är en bestämmelse om avtalsskyldighet i
inflytandefrågor. Då sedvanliga kollektivavtal om löner m. m. slutes skall
om det påkallas av arbetstagarparten i avtalet tas in regler om inflytande
för arbetstagarparten i en rad frågor av väsentlig betydelse från inflytandesynpunkt.
Bestämmelsen har stor räckvidd och avser bl. a. val av arbetsplats
och arbetsutrustning, varje fråga om arbetets utformning för individen
och för gruppen, planering av arbetslokalen vad avser t. ex. teknisk inredning
och maskinplacering, frågor om arbetstidens förläggning, personalutbildningsfrågor
och arbetarskyddsfrågor. I kollektivavtal skall även kunna tas
in regler om inrättande på arbetsplats av partssammansatta organ vari skall
fullgöras förhandlingar. 1 betänkandet behandlas också frågor om sådana
organisationer som saknar eller inte brukar ha kollektivavtal. Betänkandet
remissbehandlas f. n.

Företagshälso vård

Socialstyrelsen fick år 1969 regeringens uppdrag att verkställa en utredning
om utvecklingen av hälsoundersökningar och annan förebyggande hälsovård
(hälsokontrollundersökningen) samt att därvid undersöka hur denna verksamhet
kunde samordnas och författningsmässigt och organisatoriskt inordnas
i det system som gäller för den av samhället bedrivna sjukvården.
Styrelsen skall under utredningsarbetet i samråd med riksförsäkringsverket
överväga avgränsningen av de sjukvårdsåtgärder som ersätts av den allmänna
försäkringen. Enligt uppgift från socialstyrelsen kommer resultatet
av utredningsarbetet att redovisas under våren 1975.

Inom den till arbetarskyddsstyrelsen knutna företagshälsovårdsdelegationen
har påbörjats en översyn av frågor om företagshälsovårdens personal.
Som en första del av översynen har delegationen år 1974 avgivit en rapport,
Företagshälsovårdens personalresurser. Rapporten utgör en beskrivning av

SOU 1975:4

personalsituationen i fråga om läkarna inom företagshälsovården samt innehåller
rekommendationer i syfte att förbättra den nuvarande situationen.

I rapporten konstaterar delegationen att företagshälsovården under den
pågående femårsperioden hittills inte fött det nytillskott av utbildade läkare
som förutskickades vid statsmakternas beslut år 1971 angående utbyggnad
av företagshälsovården, att den förutskickade expansionen av läkarresurser
avsedda för företagshälsovård inom den offentliga sjukvårdsorganisationen
inte kommit till stånd samt att det fastställda målet av läkarresurser, motsvarande
650 heltidstjänster för företagshälsovård i hela landet vid utgången
av år 1975, inte kommer att nås framför allt med hänsyn till hittillsvarande
utbyggnadstakt av den företagshälsovård som skall inrymmas i den offentligt
drivna sjukvårdsorganisationen. Delegationen framhåller vidare att även
med nuvarande utbildningstakt kommer läkare med erforderlig utbildning
för företagshälsovård inte att finnas i det antal som motsvarar arbetslivets
behov under 1980-talets senare hälft samt att fortsatt stor efterfrågan på
läkare med erforderlig utbildning kan förutses. Delegationen anser det erforderligt
med en ökning av utbildningskapaciteten men bedömer det för
närvarande inte vara välmotiverat att företa drastiska och omedelbara ökningar
av utbildningskapaciteten med hänsyn till att nu rådande läkartillgång
och den aktuella rekryteringssituationen utgör ogynnsamma förutsättningar
för en expansion av företagshälsovårdens läkarresurser.

Däremot finns det enligt delegationen skäl att planera för en ökning av
denna utbildningskapacitet vid ett senare tillfälle när tillgången på läkare
som genomfört sin vidareutbildning (specialist- eller allmänläkarkompetens)
förbättrats. En sådan förbättring förutses inträffa tidigast under slutet av
femårsperioden 1973-1977. Denna tidsperiod utgör, som tidigare nämnts,
programperiod för det läkarfördelningsprogram - benämnt LP 77 - som
fastställts av socialdepartementets sjukvårdsdelegation.

Ävenså ser delegationen det som nödvändigt att åtgärder vidtas så att
de små arbetsställenas arbetstagare kommer i åtnjutande av företagshälsovård
av god kvalitet.

Delegationen är angelägen om att i detta sammanhang understryka vikten
av att expansionen av företagshälsovården även omfattar företagshälsovårdens
tekniska personal.

Delegationen föreslår att den tillfälligt fördubblade utbildningstakten av
företagsläkare genom arbetarskyddsstyrelsens försorg - 90 läkare årligen i
stället för 45 - behålls tills vidare, att det övervägs möjligheterna att under
slutet av femårsperioden 1973-1977 ytterligare utöka utbildningskapaciteten,
att inom den offentliga sjukvårdsorganisationen avsätts läkarresurser för
företagshälsovård vid främst mindre företag samt att de organisatoriska och
administrativa formerna - inklusive kostnadsfrågor - för företagshälsovård
som skall tillhandahållas inom den offentliga sjukvårdsorganisationen utreds
och prövas och att reglerna utformas så att verksamheten främjas.

SoU 1975:4

När det gäller företagshälsovården för statsanställda har statens personalnämnd
i november 1974 lämnat förslag till riktlinjer för hur en ökad
samordning av befintliga resurser för hälsovården m. m. bör organiseras
och administreras (Statlig personalhälsovård, Förslag till riktlinjer). Nämnden
föreslår att personalhälsovården bör omfatta en medicinsk, en teknisk
och en personalsocial del och byggas ut successivt allteftersom personella
och ekonomiska resurser föreligger. Hälsovårdens lokala inriktning, utformning
och prioritering föreslås bli utformad i skyddskommittéer och i särskilda
hälsoråd inom ramen för av regeringen och central myndighet utfärdade
riktlinjer. Tre olika organisationsmodeller presenteras i förslaget. Myndighet
med mer än 1 500 anställda på en ort eller på närliggande orter skall anordna
personalhälsovården. För myndigheter med färre anställda på näraliggande
orter skall personalhälsovården ordnas i samarbete med andra statliga myndigheter
om det sammanlagda antalet anställda överstiger 1 500. En tredje
möjlighet är att personalhälsovården anordnas i samarbete med landsting,
kommun eller privat verksamhet.

Avslutningsvis kan under detta avsnitt anmärkas att förhandlingar f. n.
pågår mellan SAF och LO angående revidering av det sedan 1967 mellan
parterna gällande avtalet beträffande bl. a. företagshälsovård.

Utbildning och forskning

UKÄ beslöt år 1972 att tillsätta en samrådsgrupp för att stödja och samordna
det lokala planeringsarbetet på det arbetsvetenskapliga området. Till
gruppen knöts särskilda arbetsutskott för i första hand de samhällsvetenskapliga,
medicinska och tekniska områdena. Enligt UKÄ:s anslagsframställning
för nästa budgetår beräknar gruppen att år 1975 kunna redovisa
ett förslag som rör forskningsorganisationen. I nästa års petita avser UKÄ
att presentera en plan för utbyggnad av den arbetsvetenskapliga forskningsorganisationen.
Av anslagsframställningen framgår också följande. På uppdrag
av UKÄ:s expertgrupp för yrkesinriktade studiekurser och kombinationsutbildningar
har utarbetats förslag till yrkesinriktad studiekurs i arbetsmiljölära.
Utbildningen syftar bl. a. till att belysa arbetslivets risker samt
hur man med olika medel kan förbättra arbetsmiljön. UKÄ har vidare uppdragit
åt en särskild utredningsman att inom ramen för den ovannämnda
samrådsgruppen utarbeta förslag till uppbyggnad av den arbetsvetenskapliga
forskningen vid samhällsvetenskaplig fakultet. Inom fakultetsberedningen
för medicin, odontologi och farmaci har 1974 slutförts en utredning om
utökning av de arbetsvetenskapliga momenten i läkarnas grundutbildning.
Förslaget förutsätts kunna genomföras i sina huvuddrag genom omdisponering
av befintliga resurser.

När det gäller undervisning i arbetsmiljöfrågor på SÖ-området tillsattes
år 1973 en arbetsgrupp inom SÖ med uppgift att utarbeta supplement för
undervisningen om arbetsplatsens miljöfrågor för de yrkesinriktade linjerna

SoU 1975:4

i gymnasieskolan samt anvisningar för undervisning i arbetslivsorientering
vid de linjer inom gymnasieskolan som inte är direkt yrkesorienterade. Gruppens
arbete beräknas bli avslutat tidigast vid årsskiftet 1975-1976.

År 1972 tillkallades en sakkunnig med uppdrag att göra en utredning
angående den tillämpade beteendevetenskapliga arbetslivsforskningen. Den
sakkunnige avgav i december 1973 betänkandet (SOU 1973:55) Beteendevetenskaplig
arbetslivsforskning. Betänkandet har remissbehandlats och
övervägs f. n. inom arbetsmarknadsdepartementet. En översiktig redogörelse
för utredningsmannens förslag finns i betänkandet SoU 1974:4 där det också
lämnas en redogörelse för vissa utredningar som utförts inom arbetarskyddsfonden.

År 1973 tillkallades särskilda sakkunniga för att utreda hurén samordning
organisatoriskt kan ske av laboratorieresurser för arbetarskyddsstyrelsen och
naturvårdsverket. De sakkunniga redovisade sitt uppdrag i betänkandet
(Stencil Ds A 1974:3) Institut för miljömedicin. I betänkandet föreslås att
den till naturvårdsverket provisoriskt anknutna omgivningshygieniska avdelningen,
som har till uppgift att studera effekter på människan av skilda
omgivningshygieniska omständigheter, bör skiljas från verket och bilda bas
för ett statens institut för miljömedicin. Institutet föreslås få till uppgift
att bedriva utrednings- och forskningsverksamhet inom miljömedicin och
allmän hälsovård och skall i första hand biträda bl. a. arbetarskyddsstyrelsen,
naturvårdsverket och produktkontrollnämnden. Betänkandet har remissbehandlats
och har därefter genom beslut i år av arbetsmarknadsministern
överlämnats till arbetsmiljöutredningen för beaktande.

Avslutningsvis kan det under detta avsnitt finnas skäl att redovisa att
styrelsen förarbetarskyddsfonden i februari 1975 godkänt vissa inom fondens
kansli utarbetade riktlinjer för publicering av forskningsresultat i populärvetenskaplig
form. Som ett första steg avser fonden att fortsättningsvis kräva
in populärt skrivna sammanfattningar av avslutade forskningsprojekt för
vilka fonden beviljat medel. Sammanfattningarna skall bilda grundval för
publiceringsarbetet som kan komma att anförtros en särskild nämnd. En
tanke är att skyddsombuden skall tillställas publ ikationerna. Även periodiska
sammanställningar av forskningsläget på olika områden kan komma att
ges ut.

Övrigt

Den år 1972 tillkallade yrkesskadestatistikutredningen (S 1972:04) har att
se över yrkesskadestatistikens utformning m. m. med sikte på att tillgodose
angelägna önskemål om sådana förbättringar av statistiken att den blir väl
ägnad som underlag för bedömningar och ställningstaganden när det gäller
insatserna för en tillfredsställande arbetsmiljö. Genom tilläggsdirektiv år
1974 har utredningens uppdrag vidgats till att avse också en undersökning
av i vilken utsträckning det är möjligt att genom olika former av tillgänglig
statistik eller annan redovisning av sjukdom eller ohälsa, som kan ha sam -

SoU 1975:4

band med arbetet men som inte är yrkessjukdom i yrkesskadeförsäkringslagens
mening, förbättra underlaget för åtgärder på arbetsmiljöns område.
Utredningen skall också ta upp frågan om yrkesskadestatistikens begränsningar
beträffande personkretsen. I tilläggsdirektiven anförs att det är angeläget
att utredningen efter samråd med arbetsmiljöutredningen tar upp
och bedömer möjligheterna att ge den statistiska redovisningen sådan inriktning
att den förmedlar information beträffande i princip samma personkrets
som väntas bli omfattad av en ny lag om arbetsmiljön.

Yrkesskadeförsäkringen är f. n. föremål för översyn av den år 1971 tillkallade
yrkesskadeförsäkringskommittén (S 1971:01). Kommittén beräknas
avge sitt huvudbetänkande under år 1975.

Utskottet

Under de senare åren har reformpolitiken i alltmer ökande omfattning
kommit att inriktas på åtgärder för att förändra arbetslivets villkor i vid
mening. Åtgärderna syftar bl. a. till att öka anställningstryggheten och de
anställdas medinflytande på arbetsplatserna samt förändra arbetsplatserna
så att skador, förslitning och utstötning motverkas. Som ett led i det pågående
arbetet med att förbättra arbetsmiljön har en rad reformer genomförts för
att förstärka arbetarskyddet och ge arbetstagarna möjlighet att påverka förhållandena
på arbetsplatserna. Reformerna har avsett såväl den lagstiftning
och organisation som fordras för att skapa tillfredsställande arbetsmiljöförhållanden
för arbetstagarna som insatser för utbildning och information.
År 1973 beslöt statsmakterna på grundval av arbetsmiljöutredningens delbetänkande
Bättre arbetsmiljö genomgripande förändringar i bl. a. nu nämnda
avseenden med verkan fr. o. m. den 1 januari 1974.

De nya lagreglerna om arbetarskyddet innebär att de anställdas inflytande
på de lokala skyddsfrågorna ökats väsentligt genom att bl. a. skyddsombudens
lagfästa befogenheter utvidgats. Skyddskommitté skall numera tillsättas
i vidgad omfattning varjämte kommitténs uppgifter breddats. Reglerna
om förhandsprövning av nya eller ändrade arbetslokaler m. m. har skärpts.
Nya regler har införts om samordning av och ansvar för skyddsåtgärderna
på arbetsställen som är gemensamma för flera arbetsgivares anställda. Sanktionsbestämmelserna
har effektiviserats, och utbildningen för bl. a. skyddsombud
har byggts ut kraftigt.

Betydelsefulla ändringar har vidare genomförts i fråga om arbetarskyddsstyrelsens
organisation och dess resurser när det gäller att bl. a. utarbeta
nödvändiga anvisningar. Det tidigare fristående arbetsmedicinska institutet
har integrerats i arbetarskyddsstyreisen, varigenom en råd direkta kanaler
öppnats mellan forskning och tillämpning. En arbetsmedicinsk filial är under
uppbyggnad i Umeå. Filialen ger ett värdefullt tillskott till den statliga forskningsorganisationen
på arbetarskyddsområdet.

Yrkesinspektionen har fortlöpande förstärkts de senaste budgetåren, och

SoU 1975:4

innevarande budgetår tillförs den ytterligare personalresurser. Antalet yrkesinspektionsdistrikt
har den 1 juli 1974 utökats från 11 till 19. Ett av
syftena med dessa åtgärder är att främja yrkesinspektionens möjligheter
att verka nära arbetsställena och snabbt ta ställning till skyddsfrågor som
uppkommer där. Flera specialinspektioner har inordnats i allmänna yrkesinspektionen.
Till yrkesinspektionen har knutits beslutande nämnder med
representanter för bl. a. arbetsmarknadens parter.

Genom att arbetarskyddsavgiften den 1 januari 1974 höjts och genom
att den numera betalas även av staten tillförs arbetarskyddsfonden ytterligare
ca 50 milj. kr. om året. Fonden har också fått vidgade uppgifter.

Reformarbetet på arbetsmiljöområdet är självfallet inte avslutat genom
de hittills vidtagna åtgärderna. Arbetsmiljöutredningen fortsätter sitt arbete
på att omgestalta arbetarskyddslagstiftningen och skapa ett effektivt instrument
för bättre arbetsmiljöer. Beträffande det närmare innehållet i arbetsmiljöutredningens
direktiv hänvisar utskottet till framställningen på s. 6
och 7 i detta betänkande.

Av väsentlig betydelse när det gäller arbetstagarnas inflytande över förhållandena
på den egna arbetsplatsen är också det förslag som nyligen framlagts
av arbetsrättskommittén och som f. n. är föremål för remissbehandling
bl. a. ute på arbetsplatserna.

I det följande behandlar utskottet i skilda avsnitt de i motionerna upptagna
spörsmålen. Utskottet vill redan här framhålla att ett flertal av motionärernas
önskemål flera gånger tidigare prövats av riksdagen, bl. a. år 1973 i samband
med de i propositionen 1973:130 framlagda förslagen till ändringar i arbetarskyddslagstiftningen
och andra åtgärder för bättre arbetsmiljö samt år
1974. Då utskottet i det följande hänvisar till ställningstaganden nämnda
år utan angivande av visst betänkande avses SoU 1973:25 och SoU 1974:4.

Allmänna medinflytanclefrågor

I motionen 1975:153 av herr Helén m. fl. (fp) yrkas dels att riksdagen
som sin mening skall ge regeringen till känna att en kommande arbetsmiljölag
bör ges en sådan utformning att de anställda blir jämställda med
arbetsgivaren i vad avser det reella inflytandet över arbetsmiljön i vid mening
(yrkande 3), dels att riksdagen skall föreläggas förslag som syftar till att
skapa förutsättningar för att huvudansvaret för arbetsmiljön inberäknat företagshälsovården
läggs på företagsnämnderna (yrkande 4).

Som utskottet inledningsvis berört innebar 1973 års arbetsmiljöreform
ett betydelsefullt steg i en utveckling mot en mera kvalificerad beslutsmedverkan
från arbetstagarnas sida. Av grundläggande betydelse för denna
utveckling är spörsmålet om arbetsledningsrätten, vilket behandlas i arbetsrättskommitténs
framlagda betänkande med förslag till en ny lagstiftning
om förhandlingsrätt och kollektivavtal. I lagförslaget klarläggs att i princip
varje fråga, som rör förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare, skall

SoU 1975:4

kunna tas upp till förhandlingar. Förhandlingsrätten föreslås gälla oberoende
av på vilket plan i företaget besluten skall fattas.

Beträffande viktigare frågor innebär förslaget en ytterligare förstärkning
av arbetstagarsidans ställning. Det skall sålunda åligga arbetsgivaren att på
eget initiativ ta upp förhandlingar med den lokala motparten innan han
fattar beslut eller eljest vidtar åtgärd som medför viktigare förändring av
drifts- eller arbetsförhållandena eller av anställningsförhållandena i övrigt.
För att bana väg för avtal om medbestämmanderätt har medtagits särskilda
regler. Av central betydelse härvidlag är en bestämmelse som syftar till
att kollektivavtal beträffande frågor om inflytande för arbetstagarsidan skall
komma till stånd. Då sedvanliga kollektivavtal om löner m. m. slutes skall,
om det påkallas av arbetstagarparten, i avtalet tas in regler om inflytande
för arbetstagarparten i en rad frågor av väsentlig betydelse från inflytandesynpunkt.
Bestämmelsen har stor räckvidd och avser bl. a. val av arbetsplats
och arbetsutrustning, varje fråga om arbetets utformning för individen
och för gruppen, planering av arbetslokalen vad avser t. ex. teknisk
inredning och maskinplacering, frågor om arbetstidens förläggning, personalutbildningsfrågor
och arbetarskyddsfrågor. I kollektivavtal skall även
kunna tas in regler om inrättande på arbetsplats av partssammansatta organ
i vilka förhandlingar skall fullgöras. Som ovan angetts remissbehandlas betänkandet
f. n. Proposition på grundval av arbetsrättskommitténs förslag
beräknas bli förelagd riksdagen nästa år. Ställningstagandet till förslaget och
till de synpunkter som framkommer under remissbehandlingen kommer
enligt utskottets mening att bli av stor betydelse när det gäller att förstärka
arbetstagarnas inflytande över arbetsmiljön i vid mening. Ställningstagandet
bör inte föregripas. I detta sammanhang vill utskottet också peka på att
enligt den av riksdagen år 1974 antagna lagen om avsättning till arbetsmiljöfond
arbetstagarna garanteras ett avgörande inflytande över arbetsmiljöinvesteringar
med medel från sådan fond. För användande av arbetsmiljöfond
krävs nämligen tillstyrkan av flertalet av arbetstagarsidans ledamöter
i skyddskommitté eller företagsnämnd eller, om skyddskommitté eller företagsnämnd
inte finns, av skyddsombud eller huvudskyddsombud. Liknande
garantier för arbetstagarinflytande har medtagits i det av stimulansutredningen
i slutet av år 1974 framlagda förslaget om stimulansåtgärder
för att förbättra arbetsmiljön.

Under hänvisning till det anförda anser utskottet att motionen 1975:153
i nu behandlade delar inte påkallar någon riksdagens åtgärd.

Utbildning och forskning

I flera motioner har ägnats uppmärksamhet åt utbildningen och forskningen
på arbetsmiljöområdet.

I motionen 1975:1295 av herr Sörenson m. fl. (s) begärs att inom arbetsliv
och produktion förekommande arbetsskyddsfrågors koppling till utbildning,
kostnadsansvar, information och organisation skall bli föremål för en genom -

SoU 1975:4

gripande översyn. Motionärerna tar upp flera frågor som de anser bör
utredas. Önskemålen innebär i huvudsak följande. Basutbildningen för
skyddsombuden bör förbättras och kontinuerlig vidareutbildning av dem
bör ske. Möjligheten att få till stånd enhetlig utbildning för alla led i skyddsstrukturen
bör övervägas. Rekryteringen av yrkesinspektörerna bör omfatta
också industrins "golvanställda”. Kostnadsansvaret för skyddsombudens
utbildning bör ses över. Möjligheten att knyta bas och ledning i tillsynsorganisationen
fastare samman bör övervägas och kontinuerliga avrapporteringar
i båda riktningarna genomföras. Samarbetet mellan arbetarskyddsorganisationen
på forsknings- och utbildningssidan bör vidgas till en tvärvetenskaplig
samverkan med befintliga och inom området verksamma institutioner.
Utbildningen inom SÖ-området i ämnen som berör elevernas
ansvar för produktion och arbetsmiljöfrågor bör ökas och arbetslivs- och
arbetsmiljöorienteringen vidareutvecklas genom inslag i kursmaterialet på
högskole- och universitetsnivån.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att ökad uppmärksamhet på
utbildningsfrågorna är av väsentlig betydelse när det gäller åtgärder för att
komma till rätta med dåliga arbetsmiljöer. Utbildningsfrågornas stora betydelse
kom till uttryck vid den arbetsplatsremiss som föregick 1973 års
arbetsmiljöreform, och utbildningsåtgärder utgjorde ett väsentligt led i de
av statsmakterna beslutade insatserna för en bättre arbetsmiljö. Sålunda
fick arbetarskyddsfonden kraftigt förstärkta resurser för bl. a. utbildningsändamål.
En utbildningsdelegation knöts till arbetarskyddsstyrelsen med
uppgift att vara ett organ för samråd och samverkan i utbildningsfrågor
på arbetarskyddsområdet. Delegationen skall fortlöpande följa behovet av
utbildning i arbetarskyddsfrågor för dem som är verksamma i arbetslivet
och verka för att sådan utbildning kommer till stånd samt att samordning
sker av utbildningsverksamheten på området.

Efter statsmakternas beslut har utbildningsverksamheten på arbetsmiljöområdet
ökat väsentligt. På s. 13-15, 23 och 24 i detta betänkande lämnas
en redogörelse för det aktuella läget i fråga om utbildningen, vartill utskottet
hänvisar. Med anledning av innehållet i motionen finns här särskilda skäl
att peka på bl. a. följande.

Omkring 75 000-100 000 skyddsombud beräknas under innevarande budgetår
genomgå grundutbildningen Bättre arbetsmiljö. Kursmaterialet till utbildningen
har utarbetats inom arbetarskyddsnämnden som är SAF:s och
LO:s gemensamma organ för utbildning och information m. m. på arbetarskyddsområdet.

Arbetarskyddsnämnden har beslutat inleda arbete med att utarbeta material
för vidareutbildning på fem områden, som rubriceras på följande sätt,
nämligen belysning, kemiska hälsorisker, planering och projektering av arbetslokaler,
skyddsombudet och skyddsarbetet samt ergonomi. Ett vidareutbildningsmaterial
beträffande buller har redan utarbetats, och nämnden
har från arbetarskyddsfonden erhållit anslag för produktion av materialet.

SoU 1975:4

SAF, LO och PTK har den 30 maj 1974 träffat en överenskommelse
om utbildning i arbetsmiljöfrågor, som avser såväl grundutbildning som
vidareutbildning av skyddsombud, arbetsledare och de anställdas representanter
i skyddskommitté. Vidareutbildning kan omfatta såväl fördjupade
kunskaper inom de ämnesområden vilka ingår i grundutbildningen som
specialkurs. Utbildningens inriktning och omfattning fastställs av förbundsparterna
eller, om de är ense därom, inom företagen med hänsyn till den
särskilda arbetsmiljösituation som föreligger. Planering av grundutbildningens
uppläggning och genomförande samt av vidareutbildning sker i skyddskommittén.
Om sådan saknas sker planeringen i samråd mellan arbetsgivare,
arbetstagarna och berörd facklig organisation eller efter överenskommelse

1 företagsnämnden.

I fråga om det i motionen upptagna spörsmålet om kostnadsansvaret vill
utskottet erinra om att enligt arbetarskyddslagen arbetsgivaren och arbetstagarna
gemensamt svarar för utbildningen av skyddsombud. I den ovan
nämnda uppgörelsen mellan SAF, LO och PTK har intagits en bestämmelse
om ersättning vid utbildning i arbetsmiljöfrågor enligt vilken företaget skall
betala arbetstagare för förlorad arbetsförtjänst eller, om utbildningen varit
förlagd till fritid, som om utbildningen skett på arbetstid. I anslutning till
det sagda finns det skäl att även erinra om att bidrag från arbetarskyddsfonden
utgår till grundutbildningen av skyddsombud m. fl.

När det gäller utbildningen inom SÖ- och UKÄ-områdena finns det anledning
att hänvisa till det arbete som pågår inom den av UKÄ tillsatta
samrådsgruppen för att stödja och samordna det lokala planeringsarbetet
på det arbetsvetenskapliga området och inom den av SÖ tillsatta arbetsgruppen,
som har i uppgift att utarbeta supplement för undervisningen om
arbetsplatsens miljöfrågor för de yrkesinriktade linjerna i gymnasieskolan
samt anvisningar för undervisningen i arbetslivsorientering vid de linjer
inom gymnasieskolan som inte är direkt yrkesorienterade.

Under hänvisning till den sålunda lämnade redovisningen anser utskottet
inte att någon övergripande översyn av den art motionärerna önskar nu
bör komma till stånd. Utskottet vill dock i enlighet med vad utskottet
anförde år 1974 vid behandling av motionsyrkanden angående utbildningsfrågor
framhålla att sedan det nu pågående arbetet inom främst SÖ och
UKÄ på att få till stånd en vidgad utbildning inom arbetsmiljöområdet
slutförts man bör ånyo överväga om det är erforderligt med en övergripande
översyn. Utskottets ställningstagande innebär att motionen 1975:1295 avstyrks.

Vidareutbildningen på arbetsmiljöområdet tas också upp i motionen
1975:1257 av herr Hermansson m. fl. (vpk) vari yrkas dels att företagen
åläggs att genomföra vidgad utbildning för skyddsombuden, speciellt i mätteknik
och giftlära, varvid företaget står för kurskostnader och lön (yrkande

2 c), dels att arbetarskyddsstyrelsen ges i uppdrag att ordna yrkeshygienikerkurser
som kan sökas fritt (yrkande 3 c).

SoU 1975:4

Som framgår av den tidigare i detta avsnitt lämnade redogörelsen har
arbetarskyddsnämnden inlett arbete med att utarbeta material för vidareutbildning
av skyddsombud samt har arbetsgivarna avtalsvägen blivit skyldiga
att betala skyddsombudens löner under bl. a. vidareutbildning. I kursmaterialet
ingår bl. a. undervisning i mätteknik. Av arbetarskyddsstyrelsens anslagsframställning
för nästa budgetår framgår att styrelsen avser att under
innevarande budgetår starta en försöksutbildning i arbetsmiljöfrågor för vissa
särskilt kvalificerade skyddsombud och annan i skyddsarbetet engagerad,
kvalificerad personal. Vidare kan nämnas att utbildningsdelegationen f. n.
genomför en kartläggning av arbetsmarknadsorganisationernas planer och
önskemål beträffande vidareutbildning av skyddsombud och arbetsledare.
Avsikten är att det material som insamlas bl. a. skall ligga till grund för
delegationens bedömning av möjligheterna att samordna insatserna vid
framtagning av vidareutbildningsmaterial.

När det gäller spörsmålet om yrkeshygienikerkurser vill utskottet erinra
om att yrkeshygien utgör ett dominerande inslag i utbildningen av skyddsingenjörer.
För tillträde till utbildningen krävs i regel viss teoretisk bakgrund,
men efter prövning i varje särskilt fall kan även den som saknar
sådan bakgrund få delta i utbildningen, varvid bl. a. långvarig anställning
inom industrin med erfarenhet av skyddsarbete är meriterande.

Med hänsyn till det anförda är någon åtgärd från riksdagens sida i anledning
av motionen 1975:1257 i nu aktuella delar inte påkallad.

I motionen 1975:772 (yrkande 1) av herr Fälldin m. fl. (c) yrkas att riksdagen
skall uttala att de psykosociala arbetsmiljöproblemen ägnas ökad uppmärksamhet
bl. a. genom forskningsprojekt inom ramen för arbetarskyddsfondens
verksamhet.

Vid sidan av arbetsmiljöutredningens arbete görs på ett flertal områden
insatser som direkt eller indirekt syftar till att förbättra den psykosociala
arbetsmiljön. Utskottet vill bl. a. peka på de förslag rörande arbetsledningsrätten
som nyligen framlagts av arbetsrättskommittén och den av riksdagen
år 1974 antagna lagen om avsättning till arbetsmiljöfond. Medel från sådan
fond kan användas för investeringar som är meningsfulla från arbetsmiljösynpunkt
och således tas i anspråk för att förbättra den psykiska miljön.
När det gäller företag som saknar arbetsmiljöfond har stimulansutredningen
år 1974 framlagt förslag som skall göra det möjligt för sådana företag att
låna pengar för investeringar i arbetsmiljön för att förbättra bl. a. de psykosociala
förhållandena. Vidare vill utskottet peka på den roll som anpassningsgrupperna
spelar när det gäller att förändra arbetsplatserna efter den
enskildes förutsättningar.

Med anslag från arbetarskyddsfonden pågår flera forskningsprojekt
som rör de psykosociala arbetsmiljöproblemen. Psykotekniska institutet i
Göteborg kartlägger sociala och psykologiska förutsättningar hos vissa kategorier
av anställda i fråga om anpassning till arbetstidens förläggning och
förändringar i den. Vid psykologiska institutionen vid Stockholms univer -

SoU 1975:4

sitet studeras dels sociala effekter av arbetstidens omfattning och förläggning,
dels hur olika arbetsförhållanden, bl. a. tidspress eller monotona arbetssituationer,
påverkar arbetsprestation, säkerhet i arbete och arbetstillfredsställelse.
Vid laboratoriet för klinisk stressforskning på karolinska sjukhuset
bedrivs tvärvetenskapliga studier av skiftarbete.

Med hänsyn till vad sålunda anförts anser utskottet inte att något initiativ
från riksdagens sida är erforderligt med anledning av motionen 1975:772
i nu aktuell del.

I motionen 1975:1257 (yrkande 2 b) av herr Hermansson m. fl. (vpk) yrkas
att ett epidemiologiskt forskningscentrum upprättas i arbetarskyddsstyrelsens
regi som datamässigt registrerar yrkeshygieniska och medicinska data
för att utvärdera samband.

Med anledning av motionärernas önskemål vill utskottet till en början
erinra om att statsmakterna år 1974 beslutat om utveckling av ett informationssystem
för miljövården. Syftet med systemet är att med hjälp av
bl. a. ADB-teknik ge myndigheter, organisationer och enskilda tillgång till
för reformarbetet på miljöområdet erforderliga data. 1 miljövårdens informationssystem
skall bl. a. ingå information om hälso- och miljöfarliga varor
samt information av betydelse från arbetsmiljösynpunkt. Systemet skall utvecklas
successivt under anpassning till aktuella krav. Ansvaret för utvecklingsarbetet
ankommer på en särskild miljödatanämnd, som bl. a. har till
uppgift att lämna förslag till det närmare innehållet i informationssystemet.
Arbetarskyddsstyrelsen deltar i uppbyggnaden av systemet. Även det arbete
som pågår inom yrkesskadestatistikutredningen har anknytning till motionsspörsmålet.
Utredningsarbetet avser en översyn av yrkesskadestatistikens
utformning m. m. med sikte på att tillgodose angelägna önskemål
om sådana förbättringar av statistiken att den blir väl ägnad som underlag
för bedömningar och ställningstaganden när det gäller insatserna för en
tillfredsställande arbetsmiljö. Genom tilläggsdirektiv år 1974 har utredningens
uppdrag vidgats till att avse också en undersökning av i vilken utsträckning
det är möjligt att genom olika former av tillgänglig statistik eller
annan redovisning av sjukdom eller ohälsa, som kan ha samband med arbetet
men som inte är yrkessjukdom i yrkesskadeförsäkringslagens mening, förbättra
underlaget för åtgärder på arbetsmiljöns område. Utredningen skall
också ta upp frågan om yrkesskadestatistikens begränsningar beträffande
personkretsen. I tilläggsdirektiven anförs att det är angeläget att utredningen
efter samråd med arbetsmiljöutredningen tar upp och bedömer möjligheterna
att ge den statistiska redovisningen sådan inriktning att den förmedlar information
beträffande i princip samma personkrets som väntas bli omfattad
av en ny lag om arbetsmiljön.

Inom arbetarskyddsstyrelsens arbetsmedicinska avdelning pågår f. n. flera
forskningsprojekt som rör epidemiologi. En undersökning, som utgör bakgrund
till det vid avdelningen befintliga silikosregistret, syftar till att befrämja
åtgärder av allmänt förebyggande natur beträffande silikos. Undersökningen

SoU 1975:4

omfattar ca 35 000 exponerade individer över hela landet. Ett projekt syftar
till att genom undersökning av personer, som i sin yrkesutövning under
lång tid varit utsatta för relativt höga halter av visst lösningsmedel, belysa
om detta förorsakat några påvisbara skador. Förekomsten av huvudvärk
hos gjuteripersonal och långvarigt blyexponerade arbetstagares hälsotillstånd
är föremål för undersökningar i andra projekt. Ett stort forskningsprojekt
avser svetsningens arbetsmiljöproblem.

Med hänsyn till det arbete som sålunda pågår för att ge underlag för
att upptäcka nya och okända yrkesrisker anser utskottet att motionen
1975:1257 i här aktuell del inte påkallar någon åtgärd från riksdagens sida.

I detta avsnitt tar utskottet också upp till behandling ett i motionen
1975:768 av herr Bohman m. fl. (m) framställt yrkande, som går ut på att
en allsidig kommitté skall tillsättas med uppgift att kartlägga de bakomliggande
orsakerna till den höga sjukfrånvaron samt ange förslag till åtgärder
för att nedbringa denna (yrkande 1).

De medicinska expertenheterna inom SAF och LO har år 1973 gemensamt
slutfört en utredning angående sjukfrånvaro i arbetslivet, vari bl. a. konstateras
att det f. n. inte finns enhetlig frånvaroregistrering i landet samt att
om man vill engagera sig i frånvaroproblemen det i första hand krävs metodologisk
forskning rörande olika frånvaromått och frånvaroregistrering.
Vidare framhålls att det är av stort intresse för parterna att få orsaksfaktorer
till sjukfrånvaron bättre klarlagda, att en förutsättning för ett klarläggande
är tillgången till tillförlitliga och jämförbara statistiska material och att
hittills gjorda försök till samordning inom arbetslivet varit otillräckliga.

Sedan SAF och LO överlämnat utredningen till arbetarskyddsfonden med
begäran om att fonden skulle uppmärksamma frånvaro i arbetslivet som
ett högprioriterat område för forskning och utvecklingsarbete, har fonden
beslutat föreslå SAF, LO och TCO att delta i en styrgrupp, vars uppgift
bl. a. skall vara att på grundval av den genomförda utredningen överväga
behovet av forskningsinsatser på området.

Under hänvisning till det anförda och med beaktande av det arbete som
pågår inom yrkesskadestatistikutredningen anser utskottet inte att motionen
1975:768 i förevarande del bör föranleda något initiativ från riksdagen.

Slutligen bör i detta avsnitt även behandlas ett i motionen 1975:1257
av herr Hermansson m. fl. (vpk) framställt yrkande av innebörd att s. k.
gruppträning, utvecklingssamtal och sensitivitetsträning skall utredas och
kartläggas samt att sensitivitetsträning omedelbart skall förbjudas i lag (yrkande
5 b).

Spörsmålet om s. k. sensitivitetsträning har vid 1975 års riksmöte tagits
upp i en interpellation och en fråga. I sitt svar den 11 februari framhöll
socialministern bl. a. att socialstyrelsen - med anledning av de uppgifter
som framkommit om allvarliga följder av sensitivitetsträning i samband
med personalutbildningskurser- nyligen satt i gång en utredning om riskerna
för psykiskt insjuknande i dessa sammanhang. Socialstyrelsen har tagit kon -

SoU 1975:4

takt med arrangörerna av sådana kurser med begäran om information om
kursernas uppläggning och innehåll samt kompetenskraven för kursledarna.
Han anförde vidare att en förfrågan av socialstyrelsen till vissa sjukhus
och kliniker om misstänkta följder av ifrågavarande kurser visar att ett
tiotal personer lagts in för behandling och att andra patienter behandlats
i öppen vård efter genomgången eller avbruten kurs i sensitivitetsträning
eller liknande. Enligt socialministern avser styrelsen att fullfölja dessa undersökningar
för att närmare utröna sambandet mellan kurser av ifrågavarande
slag och behov av psykiatrisk vård samt att, så snart undersökningarna
slutförts, lämna en bred information i hithörande frågor och att
närmare överväga de övriga åtgärder som kan behöva vidtas.

Med hänsyn till det utredningsarbete som sålunda pågår påkallar motionen
1975:1257 i här aktuell del inte någon riksdagens åtgärd.

Företagshälsovård

I motionen 1975:153 (yrkande 5) av herr Helén m. fl. (fp) yrkas att riksdagen
skall föreläggas förslag om principbeslut rörande obligatorisk företagshälsovård.
I motionen 1975:1257 (yrkande l)av herr Hermansson m. fl.
(vpk) begärs snabbutredning och förslag om ett antal åtgärder på företagshälsovårdens
område. Motionärerna i den senare motionen vill för det första
att all teknisk och medicinsk företagshälsovård underställs landstingets huvudmannaskap
och att företagshälsovårdens utformning och personalanställning
skall kontrolleras av arbetstagarna. Vidare önskar motionärerna
lagstiftning om att varje företag med minst 1 000 anställda skall ha landstingsanstalt
skyddsingenjör och företagssköterska på heltid och att senast
år 1980 varje företag med minst 2 000 anställda skall ha en företagsläkare
på 2 000 anställda. Landstingen bör enligt motionärernas önskemål åläggas
att på motsvarande sätt ordna företagshälsovården genom företagshälsovårdscentraler
för anställda inom företag med mindre än 1 000 anställda.
Slutligen framförs yrkande om att arbetsgivarna skall åläggas att betala för
den företagshälsovård som sålunda skall komma till stånd i landstingens
regi.

I motionen 1975:1240 av herr Ericson i Örebro (s) och Konradsson (s)
begärs en ökad utbildning av företagsläkare.

Statsmakterna fattade år 1971 beslut om en planmässig utbyggnad av
företagshälsovården. Till grund för beslutet låg bl. a. bedömningen att företagshälsovården
under perioden 1971-1975 skulle kunna tillföras sådana
läkarresurser att den kom att förfoga över läkararbetskrafter som svarade
mot ca 650 heltidstjänster för läkare. Enligt det för riksdagen framlagda
programmet för ökad utbildning i företagshälsovård skulle årligen utbildas
bl. a. 45 läkare, 50 skyddsingenjörer och 60 sjuksköterskor. Sedan år 1971
har en förhållandevis snabb utveckling på området ägt rum. När det gäller
företagshälsovårdens läkarresurser bör dock framhållas att enligt vad som
framgår av en rapport om företagshälsovårdens läkararbetskrafter, som fram 3

Riksdagen 1975. 12 sami. Nr 4

SoU 1975:4

lagts år 1974 av den till arbetsskyddsstyrelsen knutna företagshälsovårdsdelegationen,
företagshälsovården hittintills inte fått det nytillskott av utbildade
läkare som förutsattes 1971 trots att utbildningsvolymen under de
senaste åren beträffande läkare och annan personal för företagshälosvården
fördubblats i förhållande till den ursprungligen fastställda utbildningskapaciteten.

Som utskottet framhöll 1973 utgör företagshälsovården ute på arbetsplatserna
en av de mera väsentliga faktorerna för att åstadkomma en bättre
arbetsmiljö. I likhet med motionärerna anser utskottet att en fortsatt utbyggnad
av företagshälsovården är angelägen. Behovet av fortsatt expansion
på området har uppmärksammats i den ovan nämnda rapporten från företagshälsovårdsdelegationen.
Rapporten utgör första delen av en översyn
av företagshälsovårdens personal som påbörjats av delegationen. Översynen
kommer närmast att avse en genomgång som gäller personal inom företagshälsovårdens
tekniska del. I rapporten påpekas att den nu rådande läkartillgången
och aktuella rekryteringssituationen när det gäller företagsläkare
utgör ogynnsamma förutsättningar för en expansion av företagshälsovårdens
läkarresurser. Delegationen bedömer det därför inte vara väl motiverat
att just nu företa drastiska och omedelbara ökningar av utbildningskapaciteten.
Däremot finns det enligt delegationen skäl att planera för en
ökning av denna utbildningskapacitet vid ett senare tillfälle när tillgången
på läkare som genomfört sin vidareutbildning (specialist- eller allmänläkarkompetens)
förbättrats. En sådan förbättring förutses inträffa tidigast under
slutet av femårsperioden 1973-1977.

Delegationen ser det som nödvändigt att åtgärder vidtas så att de små
arbetsplatsernas arbetstagare kommer i åtnjutande av god företagshälsovård
samt understryker vikten av att expansionen av företagshälsovården också
omfattar den tekniska personalen. Delegationen föreslår att den tillfälligt
fördubblade utbildningstakten av företagsläkare genom arbetarskyddsstyrelsens
försorg behålls tills vidare, att möjligheterna övervägs att under slutet
av femårsperioden 1973-1977 ytterligare utöka utbildningskapaciteten, att
inom den offentliga sjukvårdsorganisationen läkarresurser avsätts för företagshälsovård
vid främst mindre företag samt att de organisatoriska och
administrativa formerna - inklusive kostnadsfrågor - för företagshälsovård
som skall tillhandahållas inom den offentliga sjukvårdsorganisationen utreds
och prövas och att reglerna utformas så att verksamheten främjas.

Med hänsyn till den rådande rekryteringssituationen beträffande företagsläkare
och då frågan om en ökad utbildning av företagsläkare redan uppmärksammats
av företagshälsovårdsdelegationen anser utskottet inte att någon
riksdagens åtgärd med anledning av motionen 1975:1240 är erforderlig.
Utskottet vill dock framhålla vikten av att utvecklingen inom företagshälsovården
följs med uppmärksamhet.

Beträffande det i motionen 1975:1257 upptagna spörsmålet om huvudmannaskapet
för företagshälsovården vill utskottet erinra om att i de förslag

SoU 1975:4

rörande företagshälsovårdens utbyggnad som i enlighet med det ovan anförda
prövats av 1971 års riksdag flera olika modeller presenterades för organisationen
av företagshälsovården. Huvudmannaskapet kan ligga antingen
hos ett eller flera företag eller helt hos landstingskommun eller också vara
delat mellan företag och landstingskommun. Som utskottet framhållit då
utskottet tidigare behandlat motionsyrkande om överförande av huvudmannaskapet
för företagshälsovården till sjukvårdshuvudmännen (SoU 1971:11,
SoU 1972:9 och SoU 1973:25) har organisationsmodellerna sin utgångspunkt
i de riktlinjer för företagshälsovård som antogs av SAF och LO år 1967.
Mellan parterna pågår f. n. förhandlingar om revidering av bl. a. nämnda
riktlinjer. Med hänsyn till det anförda anser utskottet att motionen inte
bör föranleda någon åtgärd från riksdagens sida.

Vad härefter angår de i samma motion framförda kraven om personalresurser
inom företagshälsovården och det näraliggande önskemålet i motionen
1975:153 om principbeslut angående obligatorisk företagshälsovård
vill utskottet - i likhet med vad som framhållits då riksdagen år 1973 och
1974 avslagit motionsyrkanden rörande ett sådant principbeslut - hänvisa
till att ett beslut om obligatorisk företagshälsovård inte skulle påskynda
utbyggnaden av företagshälsovården. Utskottet vidhåller vidare sin uppfattning
att ett beslut i frågan inte kan genomföras så länge läkarresurserna
inte är sådana att de täcker behovet inom såväl den av samhället bedrivna
hälso- och sjukvården som företagshälsovården.

Under hänvisning till det anförda avstyrker utskottet bifall till motionerna
1975:153 och 1975:1257 i här aktuella delar.

I detta avsnitt behandlar utskottet också ett yrkande i motionen 1975:772
av herr Fälldin m. fl. (c) angående statsbidragsreglerna för företagshälsovården
(yrkande 2). Enligt lagen om allmän försäkring är sjukvårdsförmånerna
i princip begränsade till att avse ersättning vid sjukvård. Utgifter
vid hälsokontroll kan således i allmänhet inte ersättas. Däremot kan enligt
särskild bestämmelse arbetsgivare fl ersättning för hälsovårdande åtgärder
som kommit hans arbetstagare till godo. Om arbetsgivare anordnar läkarvård
eller vidtar andra sjukvårdande åtgärder så att försäkringskassas utgifter
för sjukvårdsersättning kan antas minska, kan kassan med arbetsgivaren
träffa överenskommelse om skälig gottgörelse för dennes kostnader. Bland
åtgärder av hälsovårdande natur som kan ersättas är t. ex. undersökningar
för erhållande av arbetsanställning, kontrollundersökningar, yrkeshygienisk
verksamhet o. d. Enligt särskilda tillämpningsföreskrifter får kassan förbinda
sig att gottgöra arbetsgivaren högst hälften av hans nettokostnad för sjukvårdande
åtgärder. Har arbetsgivaren vidtagit även hälsovårdande åtgärder,
får gottgörelsen bestämmas till högst hälften av de sammanlagda kostnaderna
för sjuk- och hälsovård under förutsättning att minst hälften av dessa
kan antas belöpa på de sjukvårdande åtgärderna.

I motionen begärs en översyn av statsbidragsreglerna i syfte att stimulera
företagen till en ökad satsning på en fullständig hälsovård omfattande även
den tekniska delen.

SoU 1975:4

Socialstyrelsen fick år 1969 regeringens uppdrag att verkställa en utredning
om utvecklingen av hälsoundersökningar och annan förebyggande hälsovård
(hälsokontrollundersökningen) samt att därvid undersöka hur denna verksamhet
kunde samordnas och författningsmässigt och organisatoriskt inordnas
i det system som gäller för den av samhället bedrivna sjukvården. Styrelsen
skall under utredningsarbetet i samråd med riksförsäkringsverket
överväga avgränsningen av de sjuk vårdsåtgärder som ersätts av den allmänna
försäkringen. Enligt vad utskottet inhämtat kommer resultatet av
utredningsarbetet att redovisas under våren 1975.

Enligt utskottets mening bör resultatet av det sålunda pågående utredningsarbetet
avvaktas innan ställning tas till spörsmålet om det finns anledning
att även i övrigt ändra utformningen av statsbidragsreglerna. Utskottet
avstyrker alltså bifall till motionen 1975:772 i förevarande del.

Lokalt skyddsarbete

Enligt 40 § arbetarskyddslagen skall på arbetsställe där minst fem arbetstagare
regelbundet sysselsätts bland arbetstagarna utses ett eller flera skyddsombud.
Skyddsombud skall utses också på annat arbetsställe om arbetsförhållandena
påkallar det. Skyddsombud utses av lokal facklig organisation
som är bunden av kollektivavtal i förhållande till arbetsgivaren. Finns ej
sådan organisation utses skyddsombud av arbetstagarna. För arbetsställe
där skyddsombud ej tillsatts äger yrkesinspektionen, om förhållandena påkallar
det, medge att lokal avdelning av sådan organisation, som är att
anse som huvudorganisation enligt lagen om förenings- och förhandlingsrätt,
utser skyddsombud utanför kretsen av arbetstagare (regionalt skyddsombud).
Finns vid arbetsställe mer än ett skyddsombud skall ett av ombuden utses
att vara huvudskyddsombud. Skyddskommitté skall enligt 41 jj finnas vid
arbetsställe där minst 50 arbetstagare regelbundet sysselsätts och vara sammansatt
av företrädare för arbetsgivaren och arbetstagarna. Skyddskommitté
skall tillsättas även vid arbetsställe med mindre antal arbetstagare om det
begärs av arbetstagarna. Företrädare för de anställda utses av lokal facklig
organisation som är bunden av kollektivavtal i förhållande till arbetsgivaren.
Finns ej sådan organisation utses företrädare av arbetstagarna.

1 motionen 1975:481 av herr Hallgren m. fl. (vpk) framställs yrkande som
går ut på att riksdagen skal! anta vissa ändringar i de ovan angivna lagrummen.
De av motionärerna föreslagna ändringarna innebär i huvudsak
följande. Skyddsombud skall utses dels av kollektivavtalsbunden facklig
organisation, dels av annan facklig organisation som företräder minst en
femtedel av arbetstagarna på arbetsstället. Rätt att utse regionalt skyddsombud
skall medges inte bara lokal avdelning av huvudorganisation enligt
lagen om förenings- och förhandlingsrätt utan också lokal avdelning av
annan facklig huvudorganisation som enligt stadgarna har till uppgift att
tillvarata arbetstagarnas intressen rörande förhållande till arbetsgivaren.

SoU 1975:4

Vidare skall de anställdas företrädare i skyddskommitté utses dels av kollektivavtalsbunden
organisation som företräder minst en tredjedel av arbetstagarna
på arbetsstället, dels av annan lokal facklig organisation som
företräder två tredjedelar av arbetstagarna. Motionsförslaget innehåller slutligen
vissa regler om fördelning av skyddsombud och arbetstagarrepresentanter
i skyddskommitté mellan flera organisationer och om utseende av
huvudskyddsombud.

I motionen 1975:768 (yrkande 3) av herr Bohman m. fl. (m) yrkas att
skyddsombud och medlem i skyddskommitté i första hand skall utses av
de berörda arbetstagarna.

Utskottet vill inledningsvis erinra om att reglerna om utseende av skyddsombud
har utformats med utgångspunkt i den ordning som i praktiken
redan tillämpades på större delen av arbetsmarknaden redan före reglernas
tillkomst. Som utskottet anförde år 1973 framhäver bestämmelserna att arbetarskyddet
är en uppgift av hög angelägenhetsgrad för den lokala fackliga
verksamheten. Enligt utskottets mening är det naturligt att organisationer
som är bärare av kollektivavtal på en arbetsplats och därmed tagit på sig
ansvaret för utvecklingen i olika avseenden även har ansvaret för arbetarskyddsfrågor.
Det i motionerna upptagna spörsmålet bör ses mot bakgrund
av det gällande systemet för facklig verksamhet i allmänhet. Den rådande
ordningen som i skiftande hänseenden innebär rättigheter och skyldigheter
för kollektivavtalsbunden organisation utgör grunden förde viktiga reformer
inom arbetsrätten som genomförts under senare år. Det sagda gäller bl. a.
lagen om facklig förtroendemans ställning på arbetsplatsen. Vid behandlingen
av sistnämnda lagstiftning framhöll inrikesutskottet att kopplingen
till kollektivavtalsslutande organisation är uttryck för en princip som tilllämpas
i det pågående arbetsrättsliga reformarbetet och att det är naturligt
att organisationer som har det allmänna ansvaret för kollektivavtal också
för svara för de nya uppgifter som tillkommer genom lagstiftning. Utskottet
delar denna uppfattning och kan därför inte ställa sig bakom förslagen om
ändringar i nuvarande regler.

Som tidigare berörts har arbetsrättskommittén i år framlagt förslag till
en ny lagstiftning om förhandlingsrätt och kollektivavtal, som i hög grad
berör den fackliga verksamheten på arbetsplatserna. Ställningstagandet till
förslaget och till de synpunkter som framkommer under remissbehandlingen
kan bli av betydelse för utformningen av en ny arbetsmiljölag. Med hänsyn
härtill och vad i övrigt anförts avstyrker utskottet bifall till motionen
1975:481 och motionen 1975:768 i här aktuell del. Beträffande sistnämnda
motion vill utskottet tillägga att det finns anledning räkna med att de berörda
arbetstagarnas uppfattning om vem som bör utses till skyddsombud eller
representant i skyddskommitté som regel är avgörande för personvalet.

I detta avsnitt tar utskottet slutligen upp ett yrkande i motionen 1975:1257
(yrkande 7) av herr Hermansson m. fl. (vpk) om skyddsombuds befogenhet
att avbryta arbete. Enligt 40 b i; arbetarskyddslagen får skyddsombud - om

SoU 1975:4

visst arbete innebär omedelbar och allvarlig fara för arbetstagares liv eller
hälsa och rättelse inte kan uppnås genom hänvändelse till arbetsgivaren

- bestämma att arbetet skall avbrytas i avvaktan på ställningstagande av
yrkesinspektionen.

Yrkandet i motionen går ut på att nämnda paragraf skall ändras så att
skyddsombud för en vidgad rätt att avbryta hälsofarligt arbete och att lokal
fackförening blir den enda instans som kan pröva det berättigade i ett skyddsombuds
åtgärd. I motiveringen till yrkandet framhålls att uttrycket ”omedelbar
och allvarlig fara för arbetstagares liv eller hälsa” bör bytas ut mot
”fara för arbetstagares hälsa”.

Vid 1973 års riksdag behandlade utskottet ett motionsyrkande med i allt
väsentligt samma syfte som det nu aktuella. Utskottet anförde då att med
hänsyn till att arbetstagarna vid ett genomförande av förslagen i propositionen
1973:130 för ökade möjligheter att i ett tidigt skede påverka olika
arbetsmiljöfaktorer och till beslutade och tillämnade förstärkningar av tillsynsfunktionerna
man torde kunna utgå från att behovet av regler som
ger skyddsombuden möjlighet att avbryta arbetet är förhållandevis begränsat.
Utskottet ansåg emellertid att det inte minst från principiell synpunkt är
mycket värdefullt att arbetstagarnas särskilda förtroendemän i skyddsfrågor
ges möjlighet att med omedelbar verkan avbryta ett arbete som medför
överhängande fara. Utskottet biträdde därför förslaget att skyddsombud
skulle fö rätt att då i lagen preciserade omständigheter föreligger avbryta
arbetet. Enligt utskottets mening hade i propositionen gjorts en lämplig
avgränsning av situationer i vilka skyddsombud skall äga avbryta arbetet.
Med hänsyn till dels gjorda överväganden rörande arbetstagarsidans medinflytande
på arbetarskyddsfrågorna, dels principen att det inom arbetarskyddslagstiftningens
ram ytterst ankommer på arbetarskyddsstyrelsen och
yrkesinspektionen att avgöra vilka krav som från arbetarskyddssynpunkt
bör ställas på arbetsplatsens utformning och på arbetsprocesserna, kunde
utskottet inte heller biträda det då aktuella motionsförslaget i den del det
avsåg spörsmålet om vilket organ som skall pröva ett skyddsombuds beslut
att avbryta arbetet. Utskottet ansåg att i enlighet med propositionen prövningen
bör göras av yrkesinspektionen och avstyrkte motionsförslaget.

Enligt utskottets mening är de tidigare åberopade skälen alltjämt bärande.
Utskottet avstyrker därför bifall till motionen 1975:1257 i förevarande del.

Sanktionsbestämmeker

Ansvarsreglerna i arbetarskyddslagen bygger på principen att straffhot
i allmänhet inte inträder förrän tillsynsmyndighet meddelat föreskrifter eller
föreläggande om skyddsåtgärder eller förbud mot viss verksamhet och påbudet
inte efterkommits. Endast i enstaka undantagsfall är överträdelser
av lagens bestämmmelser uttryckligen straffbelagda.

I motionen 1975:80 av fru Hansson m. fl. (s) kritiseras den nuvarande

SoU 1975:4

utformningen av sanktionssystemet och framhålls att lagen bör ändras så
att den som uppenbart bryter mot dess bestämmelser kan ådömas straff
utan att föreläggande eller förbud först meddelats honom. Yrkandet går ut
på en sådan skärpning av arbetarskyddslagen att direkt straffhot drabbar
den som uppenbart bryter mot lagen.

Enligt utskottets mening är det angeläget att i arbetarskyddslagstiftningen
ges möjligheter till sanktioner mot arbetsgivare som i olika avseenden åsidosätter
sina förpliktelser. Som grund för snabba och verksamma myndighetsåtgärder
mot dåliga arbetsmiljöer måste nämligen finnas ett effektivt
sanktionssystem. Samtidigt bör beaktas - som föredragande departementschefen
framhöll i propositionen 1973:130 - att det allmänt sett skulle vara
en inte önskvärd utveckling om frågor beträffande de krav som lagstiftningen
ställer blev i ökad omfattning hänskjutna till domstolsprövning i straffrättsligt
förfarande. Det ligger i sakens natur att de bedömningar och avvägningar
som behövs för att avgöra sådana frågor görs bäst av arbetarskyddets
organ under medverkan av arbetsmarknadsparterna. Utskottet vill
erinra om att de ändringar i arbetarskyddslagstiftningen, som riksdagen antog
1973, bl. a. syftade till att öka sanktionssystemets effektivitet och ge tillsynsmyndigheternas
agerande ökad tyngd. Ytterligare åtgärder för att ge
eftertryck åt arbetarskyddsföreskrifter kan emellertid behöva övervägas. Som
departementschefen framhöll 1973 kan det förutsättas att arbetsmiljöutredningen
under sitt fortsatta arbete med tonvikt på det materiella innehållet
i arbetarskyddslagstiftningen kommer att få tillfälle att närmare pröva den
lämpligaste omfattningen av arbetarskyddsstyrelsens rätt att meddela föreskrifter
som är förenade med omedelbar straffgaranti. Utskottet vill också
erinra om att departementschefen på närmare anförda skäl förordade att
hela frågan om den rättsliga karaktären av föreskrifter som arbetarskyddsstyrelsen
meddelar tas upp till samlad bedömning i anslutning till att utredningen
genomför sin fortsatta översyn av hela lagstiftningen på arbetsmiljöområdet.

Arbetsmiljöutredningens prövning av sanktionssystemet bör enligt utskottets
mening inte föregripas. Med hänsyn härtill anser utskottet inte

att motionen 1975:80 bör föranleda någon riksdagens åtgärd.

Särskilda arbetsmiljöproblem m. m.

I detta avsnitt behandlar utskottet motionsyrkanden angående åtgärder
för att komma till rätta med särskilda problem i arbetsmiljön eller för att
förbättra arbetsförhållandena för speciella yrkesgrupper.

I motionen 1975:33 av fru Anér (fp) begärs att åtgärder skall vidtas i
syfte att begränsa bullret på arbetsplatserna varvid behovet av förbättrad
akustisk utbildning för gymnasieingenjörcr, möjligheterna att med hjälp
av ekonomiska styrmedel begränsa bulleremissioner och utfärdandet av bullernormer
för olika maskintyper särskilt beaktas.

SoU 1975:4

Enligt direktiven för arbetsmiljöutredningen är det en väsentlig uppgift
för utredningen att uppmärksamma yrkesfaror - ofta av en helt ny typ

- som hänger samman med den tekniska och strukturella utvecklingen
på senare tid. Som exempel på sådana faror nämns bl. a. risker för hörselskador
till följd av ökande bullernivå hos maskiner och anläggningar.
Förutsättningar måste skapas för att komma till rätta med de problem som
här möter. I direktiven framhålls vidare att stort intresse bör ägnas frågor
som angår granskning och besiktning av arbetslokaler, maskiner och anläggningar,
varvid obligatorisk förhandsgranskning i viss omfattning av förslag,
konstruktionsritningar o. d. torde fö övervägas. På grundval av de förslag
som framlagts i arbetsmiljöutredningens delbetänkande har skärpta regler
om förhandsprövning av arbetslokaler m. m. trätt i kraft vid årsskiftet
1973-1974.1 betänkandet framhåller utredningen att det föreslagna systemet
inte täcker hela det område på vilket behov av förhandsprövning från arbetsmiljösynpunkt
föreligger. I likhet med vad utskottet framhöll år 1974
vid behandlingen av ett motionsyrkande om varudeklaration eller typbesiktning
för maskiner m. m. anser sig utskottet kunna förutsätta att frågan
om varudeklaration eller typbesiktning från arbetsmiljösynpunkt av maskiner,
redskap eller andra anordningar ägnas uppmärksamhet av arbetsmiljöutredningen
i dess fortsatta arbete. Det forskningsarbete angående buller
som pågår på olika håll bl. a. inom arbetarskyddsstyrelsen och flera
branschorganisationer kan härvidlag bli av betydelse. Med hänsyn till det
anförda och under hänvisning till vad utskottet ovan (s. 28 och 29) anfört
om utbildningen på arbetsmiljöområdet bör motionen 1975:33 inte föranleda
någon riksdagens åtgärd.

I motionen 1975:1257 av herr Hermansson m. fl. (vpk) tas upp flera spörsmål
om åtgärder för att förebygga hälsorisker på grund av luftföroreningar.
Såväl i arbetarskyddslagen som i arbetarskyddskungörelsen finns ett flertal
bestämmelser som syftar till att skydda arbetstagarna mot sådana hälsorisker.
Till ledning vid tillämpningen av arbetarskyddslagen har arbetarskyddsstyrelsen
i oktober 1974 utfärdat anvisningar om hygieniska gränsvärden för
luftföroreningar på arbetsplatsen. I anvisningarna, som trätt i kraft den 1
januari 1975, finns dels föreskrifter om gränsvärdenas innebörd och användning,
dels en förteckning över gränsvärden för ett antal ämnen med
särskilt angivande av bl. a. huruvida ämnena har cancerframkallande egenskaper,
dels ock en särskild förteckning över vissa cancerframkallande ämnen,
som inte får användas i arbetslivet eller som blott för användas efter
anvisningar av yrkesinspektionen eller som har gränsvärden enligt gränsvärdeslistan.

I motionen yrkas dels att förslag skall föreläggas riksdagen om ändringar
i arbetarskyddslagstiftningen innebärande att arbetet omedelbart skall upphöra
när de fastlagda gränsvärdena överträds och att förbättringar omedelbart
genomförs (yrkande 2 a) dels att år 1980 gränsvärdet för alla cancerogena
ämnen skall vara noll eller åtminstone så lågt att halten sådana ämnen

SoU 1975:4

är oupptäckbar och att arbetet med föreskrifter om produktionsförändringar
omedelbart skall påbörjas (yrkande 3 b).

Det arén väsentlig uppgift för arbetsmiljöutredningen att bl. a. uppmärksamma
hälsorisker på grund av luftföroreningar och att skapa förutsättningar
för att man skall komma till rätta med de problem som här möter. I direktiven
framhålls att en del yrkesrisker, inte minst sådana som har sitt upphov
i luftföroreningar, inte kan definitivt konstateras utan att särskilda, kanske
kostnadskrävande undersökningar utförs på arbetsplatsen. Utredningen bör
pröva hur föreskrifterna rörande sådana undersökningar skall vara utformade
och i samband härmed även ta upp frågan om de s. k. hygieniska gränsvärdena.
Som berörts i föregående avsnitt ankommer det vidare på utredningen
att till samlad bedömning ta upp hela frågan om den rättsliga karaktären
av de föreskrifter som arbetarskyddsstyrelsen meddelar. Utskottet
vill också hänvisa till att - enligt vad som framgår av anvisningarna -arbetarskyddsstyrelsens arbete med gränsvärdena fortsätter och att efter hand
de enskilda värdena kommer att omprövas. I detta sammanhang finns det
vidare skäl att erinra om de betydande resursförstärkningar till arbetarskyddsstyrelsen
och yrkesinspektionen som föreslagits i årets budgetproposition
och som tillstyrkts av utskottet. Förstärkningarna ger ökade möjligheter
att kontrollera kemiska ämnens och varors verkningar i arbetslivet
samt att övervaka efterlevnaden av gränsvärdesanvisningarna. På grund
av det anförda avstyrker utskottet bifall till motionen 1975:1257 i här aktuella
delar.

I samma motion yrkas också att arbetarskyddsstyrelsen skall få i uppdrag
att till 1975 års utgång presentera den dokumentation som förutsätts finnas
till gränsvärdeslistan och motiven i de fall ett lägre gränsvärde tillämpas
utomlands (yrkande 3 a). I de av arbetarskyddsstyrelsen utfärdade anvisningarna
om hygienska gränsvärden finns en kortfattad redogörelse för den
dokumentation som använts som underlag för värdena. I fråga om arbetarskyddsstyrelsens
handlingar rörande gränsvärden gäller samma regler som
för allmänna handlingar hos andra myndigheter, vilket innebär att var och
en äger rätt att få del av handlingarnas innehåll såvida inte ett utlämnande
står i strid med sekretesslagens regler. Under hänvisning till det anförda
anser utskottet inte att motionen 1975:1257 i aktuell del bör föranleda någon
åtgärd från riksdagens sida.

1 motionen 1975:1257 av herr Hermansson m. fl. (vpk) begärs vidare att
i arbetarskyddslagen skall införas regler som minskar arbetshets och utslagningar,
bl. a. innebärande 10 minuters paus på betald arbetstid, fler avbytare
och ökad bemanning vid löpande band m. fl. åtgärder för att minska
arbetsintensiteten (yrkande 5 a).

1 arbetsmiljöutredningens uppdrag ingår att göra en grundlig genomgång
av spörsmålen om arbetstidens förläggning. Enligt direktiven bör skyddsaspekter
ägnas stor uppmärksamhet vid översynen av gällande regler om
dygnsvila, veckovila, raster och arbetspauser. Det forskningsarbete som på

SoU 1975:4

olika håll pågår beträffande frågor om arbetstidens förläggning m. m. kan
härvidlag bli av betydelse. På grund av det anförda är någon riksdagens
åtgärd med anledning av motionen 1975:1257 i här behandlad del inte erforderlig.

Användning av kvinnlig arbetskraft tas upp i motionen 1975:36 av fru
Berglund m. fl. (s) vari yrkas att det i arbetarskyddslagen intagna förbudet
mot användning av sådan arbetskraft till arbete under jord i gruva eller
stenbrott skall upphävas.

Utskottet anser i likhet med motionärerna att det bör vara en självklar
målsättning för det pågående reformarbetet att arbetsmiljön på alla arbetsplatser
skall vara tillfredsställande från arbetarskyddssynpunkt oberoende
av om arbetstagarna är män eller kvinnor. En utveckling mot säkrare arbetsmiljöer
där lämpligheten för ett visst arbete inte behöver bedömas med
utgångspunkt i arbetstagarens kön utgör också ett väsentligt inslag i strävandena
att öka jämställdheten mellan män och kvinnor på arbetsmarknaden.
Samtidigt bör det dock beaktas att förhållandena på vissa arbetsplatser,
t. ex. i gruvor, kan vara sådana att det finns särskilda yrkesrisker vid graviditet.
Utskottets nu gjorda bedömning synes ligga väl i linje med direktiven
till arbetsmiljöutredningen vari bl. a. framhålls att den fortgående utvecklingen
mot jämställdhet mellan män och kvinnor på arbetsmarknaden gör
det naturligt att söka undvika särbestämmelser för den kvinnliga arbetskraften
i arbetsrättslig lagstiftning.

Med hänsyn till att det i motionen 1975:36 upptagna spörsmålet således
kommer att prövas av utredningen är någon riksdagens åtgärd med anledning
av motionen inte påkallad.

En annan viktig uppgift för arbetsmiljöutredningen i dess fortsatta arbete
med att omgestalta det materiella innehållet i arbetarskyddslagstiftningen
är att överväga utformningen av de framtida regler som skall gälla i fråga
om ensamarbete. Med hänsyn härtill avstyrker utskottet bifall till motionen
1975:480 av herr Hallgren m. fl. (vpk) vari yrkas införande i arbetarskyddslagen
av förbud mot enmansbetjäning på normalgodståg och expressgodståg.

Internationellt samarbete

På arbetsmiljöområdet pågår ett omfattande internationellt samarbete som
bl. a. syftar till att åstadkomma standarder för maskiner m. m. Sverige medverkar
aktivt i det internationella standardiseringsarbetet genom deltagande
i bl. a. arbetsgrupper inom Comité Européen de Normalisation, ILO och
Internationella standardiseringskommissionen. Vidare bör framhållas att
svenska myndigheter indirekt är engagerade i det internationella samarbetet
genom deltagande i svenska organisationer som i sin tur är internationellt
verksamma. Här kan nämnas arbetarskyddsstyrelsens medverkan i olika
kommittéer och grupper inom Ingenjörsvetenskapsakademien, Svenska

SoU 1975:4

elektriska kommissionen. Sveriges mekanförbund och Sveriges standardiseringskommission.
Inom Norden deltar Sverige i Nordiska ämbetsmannakommittén
för arbetsmiljöfrågor. Nordiska gruppen för lyftfordonsbestämmelser
och Nordiska maskinkommittén.

Under hänvisning till den lämnade redogörelsen anser utskottet att någon
riksdagens åtgärd inte är erforderlig med anledning av det i motionen
1975:768 (yrkande 2) av herr Bohman m. fl. (m) framställda yrkandet om
åtgärder i syfte att främja en internationell standardisering av arbetsmiljökraven
på maskiner och kemisk-tekniska produkter.

Övrigt

I motionen 1975:1257 (yrkande 4) av herr Hermansson m. fl. (vpk) begärs
att riksdagen skall uttala att de utredningar som sysslar med yrkesskadebegreppet
och yrkesskadestatistiken anmodas att lägga fram sina förslag
under år 1975 samt att regeringen skyndsamt framlägger förslag i frågan.

Enligt vad utskottet inhämtat beräknas yrkesskadeförsäkringskommittén
framlägga sitt huvudbetänkande under år 1975 och yrkesskadestatistikutredningen
avsluta sitt arbete omkring årsskiftet 1975-1976. Med hänsyn
härtill och då utskottet anser sig kunna förutsätta att regeringen med skyndsamhet
framlägger förslag för riksdagen avstyrker utskottet bifall till motionen
1975:1257 i förevarande del.

I samma motion begärs att statliga medel skall reserveras för att helt
bekosta arbetsmiljöexperter som anställs av fackförbund, LO, TCO eller
SACO, förslagsvis genom en höjd arbetsgivaravgift (yrkande 6). I motionen
framhålls att det är fackföreningarnas och löntagarorganisationernas egen
sak att upprätta och driva arbetsmiljöinstitut men att de bör ha statliga
garantier för kostnaderna om de väljer att upprätta sådana institut.

Som framhållitsvid tidigare riksdagsbehandlingar av frågan om ett fackligt
institut torde det få bli fackföreningarnas egen sak att fatta beslut om inrättande
och drivande av sådana institut. I enlighet härmed bör det också
ankomma på de fackliga organisationerna att aktualisera de krav som framförs
i motionen. Utskottet vill också hänvisa till att styrelsen för arbetarskyddsfonden
i år godkänt vissa riktlinjer för publicering av forskningsresultat
i populärvetenskaplig form. En tanke är att skyddsombuden skall
tillställas sådana publikationer. Också periodiska sammanställningar av
forskningsläget på olika arbetsmiljöområden kan komma att ges ut. Enligt
utskottets mening kan ett spridande av forskningsresultaten på arbetsmiljöområdet
i enlighet med riktlinjerna komma att bli av stor betydelse för
den fackliga verksamheten i arbetarskyddsfrågor. Mot nu angivna bakgrund
avstyrker utskottet bifall till motionen 1975:1257 också i denna del.

SoU 1975:4

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande arbetstagarnas medinflytande i arbetsmiljöfrågor att
riksdagen avslår motionen 1975:153 yrkandena 3 och 4,

2. beträffande översyn av arbetsmiljöutbildningen m. m. att riksdagen
avslår motionen 1975:1295,

3. beträffande vidareutbildning av skyddsombud m. m. att riksdagen
avslår motionen 1975:1257 yrkandena 2c och 3c,

4. beträffande psykosociala arbetsmiljöproblem att riksdagen avslår
motionen 1975:772 yrkandet 1,

5. beträffande epidemiologiskt forskningscentrum att riksdagen
avslår motionen 1975:1257 yrkandet 2b,

6. beträffande sjukfrånvarons orsaker att riksdagen avslår motionen
1975:768 yrkandet 1,

7. beträffande sensitivitetsträning att riksdagen avslår motionen
1975:1257 yrkandet 5b,

8. beträffande utbildning av företagsläkare att riksdagen avslår
motionen 1975:1240,

9. beträffande obligatorisk företagshälsovård att riksdagen avslår
motionen 1975:153 yrkandet 5 och motionen 1975:1257 yrkandet
1,

10. beträffande statsbidragsregler för företagshälsovård att riksdagen
avslår motionen 1975:772 yrkandet 2,

11. beträffande utseende av skyddsombud m. m. att riksdagen avslår
motionen 1975:481 och motionen 1975:768 yrkandet 3,

12. beträffande skyddsombuds befogenhet att avbryta arbete att
riksdagen avslår motionen 1975:1257 yrkandet 7,

13. beträffande sanktionssystemet att riksdagen avslår motionen
1975:80,

14. beträffande åtgärder mot buller att riksdagen avslår motionen
1975:33,

15. beträffande hygieniska gränsvärden att riksdagen avslår motionen
1975:1-257 yrkandena 2a och 3b,

16. beträffande underlaget för gränsvärdeslistan att riksdagen avslår
motionen 1975:1257 yrkandet 3a,

17. beträffande åtgärder för att minska arbetsintensiteten att riksdagen
avslår motionen 1975:1257 yrkandet 5a,

18. beträffande förbud mot användning av kvinnlig arbetskraft att
riksdagen avslår motionen 1975:36,

19. beträffande enmansbetjäning på express- och normalgodståg
att riksdagen avslår motionen 1975:480,

20 beträffande internationellt standardiseringsarbete att riksdagen
avslår motionen 1975:768 yrkandet 2,

SoU 1975:4

21. beträffande yrkesskadeforsäkringskommittén och yrkesskadestatistikutredningen
att riksdagen avslår motionen 1975:1257
yrkandet 4,

22. beträffande arbetsmiljöexperter i fackföreningar att riksdagen
avslår motionen 1975:1257 yrkandet 6.

Stockholm den 18 mars 1975

På socialutskottets vägnar

GÖRAN KARLSSON

Närvarande: herrar Karlsson i Huskvarna (s). Gustavsson i Alvesta (c), Svensson
i Kungälv (s), Carlshamre (m), fru Skantz (s), herrar Romanus (fp),
Johnsson i Blentarp (s), Andreasson i Östra Ljungby (c), Nordberg (s), Åkerlind
(m), Nilsson i Växjö (s), fröken Andersson (c), fru Wigenfeldt (c), herrar
Alftin (s) och Hagberg i Borlänge (vpk).

Reservationer

1. beträffande arbetstagarnas medinflytande i arbetsmiljöfrågor (punkt 1 i hemställan)
av herr Romanus (fp) som anser

(fr/satt det avsnitt i utskottets betänkande som börjar på s. 26 med "Sorn
utskottet” och slutar på s. 27 med "riksdagens åtgärd” bort ha följande
lydelse:

1973 års arbetsmiljöreform innebar en förstärkning av de anställdas inflytande
över sin arbetsmiljö. Ett framtida ställningstagande till arbetsrättskommitténs
förslag kan komma att innebära ytterligare ett steg i utvecklingen
mot demokrati på arbetsplatserna. För att arbetsmiljöbristerna med framgång
skall kunna bekämpas krävs dock att de anställda för ett reellt medbestämmande
i frågor som rör arbetsmiljön i vid mening. Grundprincipen bör
härvid vara att de anställda ges en position jämställd med kapitalägarnas.
Reformarbetet bör bedrivas i syfte att dels ge den enskilde arbetstagaren
möjlighet att påverka beslut som rör hans egen arbetssituation, dels förstärka
de anställdas representation i de beslutande organen inom företag och förvaltning.
Enligt utskottets mening bör denna grundprincip läggas till grund
för det fortsatta arbetet på en förbättrad arbetsmiljölagstiftning.

Som ett led i reformarbetet bör också företagsnämndernas verksamhet
kunna breddas. Företagsnämnderna skulle därvid kunna få ett vidgat ansvar
för personalpolitik och information.

En mycket viktig uppgift för företagsnämnderna borde vidare vara ansvaret
för arbetsmiljöfrågor. Såsom anförs i motionen skulle därvid företags -

SoU 1975:4

nämnderna kunna få en egen budget att arbeta med och efter samråd med
skyddskommitté kunna planera förarbetsmiljöförbättringaroch fl beslutsrätt
i en rad för arbetsmiljön viktiga frågor. En reformering av företagsnämndernas
verksamhet bör i första hand genomföras avtalsvägen. Det kan dock enligt
utskottets mening visa sig lämpligt att använda lagstiftning med rambestämmelser.
En sådan lagstiftning bör utformas bl. a. med tanke på de mindre
företagens speciella situation. En utvidgning av företagsnämndernas roll
står inte i motsättning till den vidgade verksamheten inom skyddskommittéerna.
Enligt utskottets mening bör de anställdas medbestämmande
över arbetsmiljön, särskilt företagsnämndernas roll, tas upp i det fortsatta
utredningsarbetet.

En viktig fråga i detta sammanhang är även ansvaret för företagshälsovården.
Enligt utskottets mening bör företagshälsovården ses som ett led
i insatserna att förbättra arbetsmiljön och därför i första hand ges uppgifter
av förebyggande art. Företagshälsovårdens personal bör således kunna medverka
redan vid planeringen av processer, maskiner, lokaler m. m. Härvidlag
är det väsentligt att personalen intar en självständig ställning, vilket lämpligen
uppnås genom att företagsnämnderna för huvudansvaret för företagshälsovården.

Utskottet ansluter sig således till synpunkterna i motionen 1975:153 i
de delar dessa avser frågan om de anställdas medbestämmande över arbetsmiljön
i vid mening och vidgade uppgifter för företagsnämnderna.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande arbetstagarnas medinflytande i arbetsmiljöfrågor att
riksdagen med anledning av motionen 1975:153 yrkandena 3
och 4 ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

2. beträffande vidareutbildning av skyddsombud m. m. (punkt 3 i hemställan)
av herr Hagberg i Borlänge (vpk) som anser

dels att det avsnitt i utskottets betänkande på s. 30 som börjar med ”Sorn
framgår” och slutar med ”inte påkallad” bort ha följande lydelse:

Utvecklingen på arbetsmiljöområdet visar att särskilda åtgärder snarast
måste vidtas. Bl. a. måste det skapas möjligheter för skyddsombuden att
kunna kontrollera arbetsmiljön på ett bättre sätt. De skall kunna utföra
mätningar och även kunna bedöma mätningarna på ett riktigt sätt. För
detta erfordras att skyddsombuden har grundläggande kunskaper i mätteknik
och giftlära.

Likaså behövs det i dag ökade insatser av specialister med omfattande
utbildning. Utvecklingen medför alltmer komplicerade arbetsmiljöer, och
skyddsingenjörernas utbildning räcker i många fall inte till. För att komma
till rätta med bristerna i arbetsmiljön krävs mer långtgående kunskaper.
Bristen på välutbildade yrkeshygieniker är stor. Denna brist måste snarast

SoU 1975:4

elimineras och en omfattande utbildning måste planeras och genomföras.

Enligt utskottets mening är nuvarande utbildningsplaner beträffande
skyddsombud och yrkeshygienikerotillräckliga. Utskottet anserdärför i likhet
med vad som anförs i motionen 1975:1257 (yrkandena 2c och 3c) att företagen
bör åläggas att genomföra utvidgad utbildning för skyddsombuden speciellt
i mätteknik och giftlära, varvid företagen står för kurskostnader och lön,
samt att arbetarskyddsstyrelsen bör ges i uppdrag att ordna yrkeshygienikerkurser
som kan sökas fritt. Vad utskottet anfört med anledning av motionen
i här aktuella delar bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande vidareutbildning av skyddsombud m. m. att riksdagen
med anledning av motionen 1975:1257 yrkandena 2c
och 3c ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

3. beträffande psykosociala arbetsmiljöproblem (punkt 4 i hemställan) av herrar
Gustavsson i Alvesta (c), Andreasson i Östra Ljungby (c), fröken Andersson
(c) och fru Wigenfeldt (c) som anser

dels att det avsnitt i utskottets betänkande på s. 31 som börjar med "Med
hänsyn” och slutar med ”aktuell del” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening är emellertid de insatser som vidtagits inte tillräckliga
för att man skall komma till rätta med de omfattande och svårbemästrade
problem som dåliga psykosociala arbetsmiljöer skapar. Olika
undersökningar har visat att många människor upplever sitt arbete som
stressande och arbetsförhållandena är en dominerande orsak till psykisk
ohälsa. Sjukfrånvaron i arbetslivet ökar oroväckande och en mycket stor
del av sjukdomarna föranleds av skadlig stress och psykisk otrygghet som
också bidrar till att många i förtid slås ut från arbetslivet. Denna negativa
utveckling har flera orsaker. Arbetsmiljöerna har ofta konstruerats med utgångspunkt
i rent tekniska överväganden och utan tillräckligt hänsynstagande
till psykologiska och medicinska förhållanden. Mekaniseringen har
ofta ratt en utformning som alltför mycket frestar det mänskliga psyket.
Dessa och andra omständigheter gör att många arbetar under psykisk press
som innebär hårda påfrestningar på människan. Utskottet delar därför motionärernas
uppfattning att det från sociala utgångspunkter är angeläget att
bemästra de psykosociala arbetsmiljöproblemen. Också ekonomiska synpunkter
talar för en ökad uppmärksamhet på sådana problem.

Med hänsyn till det anförda anser utskottet att de psykosociala arbetsmiljöproblemen
måste ges större utrymme inom det forsknings- och utvecklingsarbete
som pågår på arbetsmiljöområdet. Detta bör lämpligen ske
bl. a. genom projekt till vilka arbetarskyddsfonden lämnar bidrag. Vad utskottet
anfört bör ges regeringen till känna.

SoU 1975:4

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande psykosociala arbetsmiljöproblem att riksdagen med
anledning av motionen 1975:772 yrkandet 1 ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,

4. beträffande epidemiologiskt forskningscentrum (punkt 5 i hemställan) av
herr Hagberg i Borlänge (vpk) som anser

dels att det avsnitt i utskottets betänkande som börjar på s. 31 med ”Med
anledning” och slutar på s. 32 med ”riksdagens sida” bort ha följande lydelse:

Forskningen på arbetsmiljöns område rörande samband mellan hygieniska
och medicinska faktorer är i dag alltför begränsad till enskilda branscher
eller avser endast miljöhygienisk registrering. Förslaget i motionen 1975:1257
(yrkande 2b) innebär att en total samtidig registrering av individens symtom
och hans arbetsmiljö skall komma till stånd.

Det kan erinras om att hade en sådan registrering funnits tidigare hade
de nu nyupptäckta yrkessjukdomarna upptäckts långt tidigare än som skett.

Utskottet anser det därför angeläget att regeringen snarast förelägger riksdagen
förslag om ett epidemiologiskt forskningscentrum i enlighet med vad
som föreslås i motionen 1975:1257 i här aktuell del. Vad utskottet anfört
bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande epidemiologiskt forskningscentrum att riksdagen
med anledning av motionen 1975:1257 yrkandet 2b ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,

5. beträffande sjukfrånvarons orsaker (punkt 6 i hemställan) av herrar
Carlshamre (m) och Åkerlind (m) som anser

dels att det avsnitt i utskottets betänkande på s. 32 som börjar med ”Under
hänvisning” och slutar med ”från riksdagen” bort ha följande lydelse:

Mot bakgrund av den oroande ökningen av sjukfrånvaron i arbetslivet
och de konstateranden som gjorts av SAF:s och LO:s medicinska expertenheter
anser utskottet i likhet med motionärerna att det är i hög grad
angeläget att sjukfrånvarons orsaker blir klarlagda. Utskottet förordar därför
att en allsidigt sammansatt kommitté tillsätts med uppgift att kartlägga
orsakerna till den höga sjukfrånvaron och att framlägga förslag till åtgärder
för att minska frånvaron. Vad utskottet sålunda anfört bör ges regeringen
till känna.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande sjukfrånvarons orsaker att riksdagen med anledningav
motionen 1975:768 yrkandet 1 ger regeringen till känna
vad utskottet anfört.

SoU 1975:4

6. beträffande sensitivitetsträning (punkt 7 i hemställan) av herr Hagberg i

Borlänge (vpk) som anser

dels att det avsnitt i utskottets betänkande som börjar på s. 32 med ”Spörsmålet
om” och slutar på s. 33 med ”riksdagens åtgärd” bort ha följande
lydelse:

De objektiva motsättningar som finns mellan arbetsplatsens utformning
och dess arbetsorganisation å den ena sidan och människan i förhållande
till dessa faktorer å den andra sidan görs allt mer till individuella frågor.
Gruppträning, utvecklingssamtal och sensitivitetsträning är metoder som
används i detta syfte. Stora likheter finns mellan dessa metoder och den
tidigare misslyckade mentalhälsokampanjen.

De nya formerna används av arbetsköparna i syfte att engagera de anställda
för ökad effektivitet och produktivitet. Utskottet anser därför att former
som gruppträning och utvecklingssamtal skall kartläggas enligt vad som
anförs i motionen 1975:1257 yrkande 5b. Vidare ansluter sig utskottet till
uppfattningen att den mest utmanande formen av gruppträning - sensitivitetsträning
- förbjuds i enlighet med vad som yrkas i motionen. Vad
utskottet anfört bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:

7. beträffande sensitivitetsträning att riksdagen med anledning
av motionen 1975:1257 yrkandet 5b ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,

7. beträffande obligatorisk företagshälsovård (punkt 9 i hemställan) av herr
Romanus (fp) som anser

dels att det avsnitt i utskottets betänkande som börjar på s. 34 med ”Beträffande
det” och slutar på s. 35 med ”aktuella delar” bort ha följande
lydelse:

Som närmare framgår av företagshälsovårdsdelegationens rapport finns
som regel företagshälsovård för de anställda i större företag, medan de små
och medelstora företagen haft svårare att organisera företagshälsovården för
sina anställda. På många håll saknas fortfarande företagshälsovård och då
i synnerhet sådan med inriktning på förebyggande verksamhet. Enligt utskottets
mening bör tiden nu vara mogen för en utbyggnad av företagshälsovården
så att den blir en rättighet för alla anställda. Den ökade läkarutbildningen
synes ge utrymme för en sådan expansion, som är motiverad
främst av hänsyn till de anställda men också som ett medel för att minska
trycket på den av samhället bedrivna sjukvården. Ett principbeslut om företagshälsovård
skulle enligt utskottets uppfattning vara ägnat att medföra
den önskvärda utbyggnaden av företagshälsovården.

Kostnaderna för företagshälsovården bör i enlighet med de grundläggande

4 Riksdagen 1975. 12 sami Nr 4

SoU 1975:4

principerna om utgifter för arbetsmiljöförbättringar bäras av produktionen.
En obligatorisk företagshälsovård kan tänkas organiserad efter olika modeller.
Sålunda kan de större företagen förutsättas vara i stånd att själva
organisera företagshälsovården. Mindre och medelstora företag kan tänkas
bygga upp företagshälsovårdscentraler genom att flera företag på samma
ort eller inom samma bransch går samman om en central. Enligt utskottets
mening måste emellertid inrättandet av företagshälsovårdscentraler aktivt
stödjas exempelvis genom åtgärder från kommuner och landsting och så
att inte de anställda i mindre företag blir missgynnade.

Mot bakgrund av det anförda tillstyrker utskottet önskemålet i motionen
1975:153 att ett förslag till principbeslut om obligatorisk företagshälsovård
snarast bör föreläggas riksdagen. Vad utskottet sålunda anfört med anledning
av motionen 1975:153 i här aktuell del bör ges regeringen till känna. Utskottets
ställningstagande innebär att utskottet avstyrker bifall till motionen
1975:1257 i förevarande del i den mån den inte tillgodosetts genom vad
utskottet anfört.

dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:

9. beträffande obligatorisk företagshälsovård att riksdagen med
anledning av motionen 1975:153 yrkandet 5 och med avslag
på motionen 1975:1257 yrkandet 1 ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,

8. beträffande obligatorisk företagshälsovård (punkt 9 i hemställan) av herr
Hagberg i Borlänge (vpk) som anser

dels att det avsnitt i utskottets betänkande som börjar på s. 34 med ”Beträffande
det” och slutar på s. 35 med ”aktuella delar” bort ha följande
lydelse:

Landstingen bedriver praktiskt taget all annan offentlig sjukvård och det
är därför rimligt att låta landstingen även organisera företagshälsovården
och anställa dess personal. Då kan företagshälsovården även samordnas
med den övriga öppna vården. Detta får inte innebära att företagshälsovården
lokalmässigt skiljs från de stora arbetsplatserna eftersom en geografisk närhet
är nödvändig. De anställda på företaget skall ha det avgörande inflytandet
över vilka personer som anställs efter sedvanligt tjänsteutlysningsförfarande.
Företagshälsovården bör helt bekostas av arbetsgivaren. Det råder i dag
läkarbrist, vilket försvårar den fulla utbyggnaden av företagshälsovården.
Det är emellertid den tekniska, förebyggande delen av företagshälsovården
som är den viktigaste. Därför finns det inget som hindrar att man i dag
lagstiftar om att landstingsanstalt skyddsingenjörer/skyddsinspektörer
skall finnas på varje företag med mer än 1 000 anställda och även företagssköterska.

En snabbutredning bör tillsättas med direktiv att organisera landstingsdriven
teknisk och medicinsk företagshälsovård enligt ovanstående riktlinjer.

SoU 1975:4

Ställningstagandet innebär att utskottet tillstyrker bifall till önskemålen i
motionen 1975:1257 i här aktuell del. Vad utskottet anfort med anledning
av motionen bör ges regeringen till känna. Ställningstagandet innebär att
någon riksdagens åtgärd med anledning av motionen 1975:153 i här behandlad
del ej är erforderlig.

dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:

9. beträffande obligatorisk företagshälsovård att riksdagen med
anledning av motionen 1975:1257 yrkandet 1 och med avslag
på motionen 1975:153 yrkandet 5 ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

9. beträffande statsbidragsregler för företagshälsovård (punkt 10 i hemställan)
av herrar Gustavsson i Alvesta (c), Andreasson i Östra Ljungby (c), fröken
Andersson (c) och fru Wigenfeldt (c) som anser

dels att det avsnitt i utskottets betänkande på s. 36 som börjar med ”Enligt
utskottets” och slutar med "förevarande del” bort ha följande lydelse:

Som framhålls av motionärerna är det företagshälsovårdens uppgift att
anpassa människa, arbetsuppgift och arbetsmiljö till varandra och därigenom
bidra till en ökad arbetstillfredsställelse, hälsa och effektivitet i arbetet samt
till en högre grad av trygghet för arbetstagarna. Företagshälsovården bör
vidare ägna uppmärksamhet åt förhållanden som kan påverka de anställdas
hälsotillstånd och arbetsanpassning samt ge de råd till arbetsledare och arbetstagare
som kan anses motiverade för att förbättra miljön på arbetsplatsen.
Som framgår av det anförda är huvuduppgiften för företagshälsovården av
förebyggande natur, som i hög grad måste initieras genom samråd mellan
läkare, teknisk personal, skyddsombud och arbetstagare exempelvis vid
skyddsronderoch i anpassningsgrupper. En väl fungerande företagshälsovård
måste enligt utskottets mening innefatta såväl en medicinsk som en social
och skyddsteknisk del.

Mot bakgrund av det anförda anser utskottet i likhet med motionärerna
att det finns anledning att närmare utreda frågan om en ändring av statsbidragsreglerna
för företagshälsovården så att också företagshälsovårdens
tekniska del ingår bland de kostnader som kan ersättas av försäkringskassa.
En sådan utvidgning av ersättningsrätten skulle enligt utskottets mening
vara ägnad att stimulera företagen till att ordna den tekniska delen av företagshälsovården
på ett mera tillfredsställande sätt.

En lämplig avvägning av statsbidraget för att få en sådan stimulans kan
vara att i enlighet med förslaget i motionen bidrag utgår med 40 % av
den totala kostnaden för den medicinska och den skyddstekniska delen
av företagshälsovården och att bidrag endast lämnas om verksamheten är
utbyggd med både den skyddstekniska och den sjukvårdande delen. 1 annat
fall bör bidrag utgå med exempelvis 30 % av kostnaderna. Bidragsregeln
om att minst 50 % skall utgöra sjukvård bör slopas.

SoU 1975:4

Utskottet tillstyrker således det i motionen 1975:772 framställda yrkandet
om en översyn av ifrågavarande statsbidragsregler. Översynen bör enligt
utskottets mening lämpligen ske i samband med den översyn som sker
inom hälsokontrollundersökningen. Vad utskottet anfört borges regeringen
till känna.

dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:

10. beträffande statsbidragsregler för företagshälsovård att riksdagen
med anledning av motionen 1975:772 yrkandet 2 ger regeringen
till känna vad utskottet anfort,

10. beträffande utseende av skyddsombud m. ni. (punkt 11 i hemställan) av
herrar Carlshamre (m) och Åkerlind (m) som anser

dels att det avsnitt i utskottets betänkande på s. 37 som börjar med "Utskottet
vill” och slutar med ”för personvalet” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening är det angeläget att reformsträvandena inom
arbetslivet inriktas mot en ökning av den enskildes rörelsefrihet och ett
större personligt ansvarstagande. En utveckling som leder till att den anställde
får medinflytande, medansvar och ökad trivsel i sin arbetssituation
är en förutsättning för ett framgångsrikt näringsliv samtidigt som en sådan
utveckling ger den anställde möjligheter att använda sina kunskaper och
utnyttja sin arbetsförmåga och sina personliga erfarenheter. Mot denna bakgrund
ser utskottet det som angeläget att varje arbetstagare får möjlighet
att vara med och påverka uppläggningen av det egna arbetet och andra
förhållanden som rör hans arbetssituation. Ett väsentligt område där ett
sålunda förstärkt arbetstagarinflytande kan anses angeläget är skyddsarbetet.
Före 1973 års arbetsmiljöreform föreskrevs i arbetarskyddslagen att skyddsombud
och medlem i skyddskommitté skulle utses genom val av de berörda
arbetstagarna eller, efter framställning från dessa, av lokal facklig organisation.
Enligt utskottets mening innebar den tidigare ordningen ett större
direktinflytande för arbetstagarna, och utskottet förordar under hänvisning
till vad ovan anförts en återgång till denna. Förslag till erforderliga lagändringar
bör snarast föreläggas riksdagen. Vad utskottet sålunda anfört med
anledning av motionen 1975:768 i här aktuell del bör ges regeringen till
känna. Ställningstagandet innebära» utskottet avstyrker bifall till motionen
1975:481.

dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:

11. beträffande utseende av skyddsombud m. m. att riksdagen med
anledning av motionen 1975:768 yrkandet 3 och med avslag
på motionen 1975:481 ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

Soll 1975:4

11. beträffande utseende av skyddsombud m. m. (punkt 11 i hemställan) av
herr Hagberg i Borlänge (vpk) som anser

dels att det avsnitt i utskottets betänkande på s. 37 som börjar med "Utskottet
vill” och slutar med ”för personvalet” bort ha följande lydelse:

Arbetarskyddslagens utformning innebär att endast kollektivavtalssiutande
part har rätt att utse skyddsombud och representanter i skyddskommitté.
Förhållandena på flera av våra arbetsplatser är dock sådana att icke kollektivavtalsslutande
förening haren stor del eller de flesta arbetare organiserade.
Innebörden av lagstiftningen blir att dessa arbetare ställs utanför skyddsarbetet,
vilket innebär att säkerhetsfrågorna blir lidande.

Arbetarskyddslagen bör därför ändras så att lokal facklig organisation,
som företräder en betydande del av arbetarna på ett arbetsställe, också skall
ha möjlighet att utse såväl skyddsombud som representanter till skyddskommittéer.
Om en annan lokal facklig organisation än den kollektivavtalsslutande
företräder exempelvis en femtedel av de anställda, motiverar
det att organisationens medlemmar får möjlighet att utse skyddsombud.
Det kan anses skäligt, oavsett styrkeförhållandena mellan de fackliga organisationerna,
att den kollektivavtalsslutande organisationen alltid får utse
minst ett skyddsombud och alltid blir representerad i skyddskommitté.

Mera långtgående krav bör dock ställas på lokal facklig organisation, som
inte är bunden av kollektivavtal i förhållande till arbetsköparna, när det
gäller representation i skyddskommittéer. Det är skäligt att sådan organisation
vilken företräder två tredjedelar eller mer av de anställda också blir
representerad i skyddskommittéer.

Samma krav bör ställas på organisationer i vad gäller tillsättande av huvudskyddsombud.
Här bör den kollektivavtalsbundna organisationen ha en
viss favör jämfört med annan lokal facklig organisation. Men företräder
den icke kollektivavtalsbundna organisationen mer än två tredjedelar av
de anställda på ett arbetsställe, bör den organisationen också utse huvudskyddsombud.

Förslag om erforderliga ändringar i arbetarskyddslagen bör snarast föreläggas
riksdagen. De i motionen upptagna ändringsförslagen bör därvid
i allt väsentligt kunna läggas till grund för en ändrad lagstiftning på området.
Vad utskottet sålunda anfört med anledning av motionen 1975:481 bör ges
regeringen till känna. Ställningstagandet innebär att utskottet avstyrker bifall
till motionen 1975:768 i här aktuell del.

dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:

11. beträffande utseende av skyddsombud m. m. att riksdagen med
anledning av motionen 1975:481 och med avslag på motionen
1975:768 yrkandet 3 ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

SoU 1975:4

12. beträffande skyddsombuds befogenhet att avbryta arbete (punkt 12 i hemställan)
av herr Hagberg i Borlänge (vpk) som anser

dels att det avsnitt i utskottets betänkande på s. 38 som börjar med "Vid
1973” och slutar med ”förevarande del” bort ha följande lydelse:

Arbetslivet kännetecknas av snabba förändringar. Effekterna av detta får
arbetarna betala med dödsfall, invalidisering, olycksfall, utslagningar och
utsortering. Arbetarskyddslagen skall genom sin utformning ge skyddsombuden
ökad makt och möjlighet att eliminera dessa vådor. Så är emellertid
inte fallet. Lagens bestämmelserom när det är berättigat för ett skyddsombud
att vidta arbetsavbrott måste därför ändras. Det skall räcka att skyddsombudet
anser att det föreligger fara för arbetarnas hälsa för att skyddsombudet
skall ha stöd i lagen att vidta arbetsavbrott.

Skyddsombudens åtgärder vid arbetsavbrott gäller enligt nuvarande lagstiftning
fram till dess yrkesinspektionen gett sitt utlåtande. Härvidlag har
yrkesinspektionen att förlita sig på en vag och oklar lag vilket gynnar arbetsköparna.
Enligt utskottets mening bör det i stället ankomma på dem,
som drabbas av den dåliga arbetsmiljö som skyddsombudet anser hälsofarlig,
att yttra sig över det berättigade i ett skyddsombuds åtgärd, dvs. lokal fackförening.

Utskottet ställer sig således bakom önskemålet i motionen 1975:1257 i
här aktuell del och anser att förslag till erforderliga lagändringar snarast bör
föreläggas riksdagen. Vad utskottet anfört bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:

12. beträffande skyddsombuds befogenhet att avbryta arbete att
riksdagen med anledning av motionen 1975:1257 yrkandet 7
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

13. beträffande sanktionssystemet (punkt 13 i hemställan) av herr Hagberg
i Borlänge (vpk) som anser

dels att det avsnitt i utskottets betänkande på s. 39 som börjar med ”Enligt
utskottets" och slutar med "riksdagens åtgärd" bort ha följande lydelse:

Arbetarskyddslagen och de med stöd av denna utfärdade anvisningarna,
bl. a. anvisningarna om hygieniska gränsvärden,är otillfredsställande på flera
punkter. Bristerna i lagstiftningen accentueras av det förhållandet att lagreglerna
och föreskrifterna inte är ovillkorligen bindande och inte måste
följas.

Sanktionsbestämmelsernas vaga utformning ger arbetsköparna möjlighet
att utan risk för straffpåföljd uppenbart bryta mot lagen intill dess arbetarskyddsstyrelsen
eller yrkesinspektionen beslutar om föreskrift, föreläggande
eller förbud.

Med hänsyn till det anförda anser utskottet i likhet med motionärerna

SoU 1975:4

i motionen 1975:80 att sanktionsbestämmelserna måste skärpas på så sätt
att arbetsköpare som uppenbart bryter mot lagen kan ådömas straff utan
att föreläggande eller förbud först meddelats. Erforderliga förslag till lagändringar
bör snarast föreläggas riksdagen. Vad utskottet sålunda anfört
bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande lydelse:

13. beträffande sanktionssystemet att riksdagen med anledning av
motionen 1975:80 ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

14. beträffande åtgärder mot buller (punkt 14 i hemställan) av herr Romanus
(fp) som anser

dels att det avsnitt i utskottets betänkande på s. 40 som börjar med "Enligt
direktiven” och slutar med "riksdagens åtgärd” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening innebär bullerproblemen i arbetslivet och i samhället
i stort sådana hälsorisker att insatser för bullerbekämpning måste
ges hög prioritet vid en avvägning mellan olika åtgärder för att komma
till rätta med dåliga arbetsmiljöer.

För att komma till rätta med de skadeverkningar som buller årligen åsamkar
arbetstagarna kan en rad åtgärder behöva vidtas. Utskottet vill här peka
på några områden där förstärkta insatser bör övervägas. Utbildningen på
framför allt gymnasieskolan är bristfällig i fråga om buller. Fasta normer
saknas för hur mycket buller olika maskintyper för avge. Maskinkonstruktörerna
saknar tillräckliga motiv för att tillverka mer tystgående maskiner.

I sistnämnda hänseende vill utskottet erinra om att i USA antagits en lag
enligt vilken en maskinleverantör till staten vid anbudsupphandling får tillgodoräkna
sig en viss procents överpris för varje decibel de kunnat sänka
ljudet. Ett liknande förfarande, som ger tillverkarna stimulans att tillverka
tystare maskiner, kan enligt utskottets mening vara motiverat att införa
här i landet. En annan utväg är att belägga alltför bullrande maskiner med
någon form av avgift, beräknad så att den stimulerar till framtagande av
mera miljövänliga maskiner.

Under hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet bifall till motionen
1975:33.

dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:

14. beträffande åtgärder mot buller att riksdagen med bifall till
motionen 1975:33 hos regeringen begär att åtgärder vidtas i
syfte att begränsa bullret på arbetsplatserna, varvid behovet
av förbättrad akustisk utbildning för gymnasieingenjörer, möjligheterna
att med hjälp av ekonomiska styrmedel begränsa
bulleremissioner samt utfärdandet av bullernormer för olika
maskintyper särskilt beaktas,

SoU 1975:4

15. beträffande hygieniska gränsvärden (punkt 15 i hemställan) av herr Hagberg
i Borlänge (vpk) som anser

dels att det avsnitt i utskottets betänkande på s. 41 som börjar med "Det
är” och slutar med ”aktuella delar” bort ha följande lydelse:

Arbetarskyddslagen och därmed dess anvisningar har en icke tvingande
utformning. Överträdelser t. ex. mot ett gränsvärde i arbetsskyddsstyrelsens
anvisningar om hygieniska gränsvärden innebär inte automatiskt att arbetet
måste avbrytas och åtgärder vidtas. Denna brist måste enligt utskottets mening
snarast rättas till på så sätt att överträdelse av ett gränsvärde medför
omedelbart arbetsavbrott och att erforderliga åtgärder vidtas för att gränsvärdet
inte skall överskridas.

Likaså är det angeläget att regler snarast utarbetas för hur cancerframkallande
ämnen skall bekämpas.

1 gränsvärdeslistan finns numera markerat vilka ämnen som framkallar
cancer. Vissa ämnen förbjuds helt, men för en grupp (grupp C) anges gränsvärden,
vilket således innebär att de får förekomma. Det kan visserligen
vara svårt att omedelbart förbjuda alla cancerogena (=cancerframka!lande)
ämnen eller kräva 100-procentiga inkapslingar, men detta måste självfallet
vara målet. Det finns inga bevis för att inte minimala mängder av t. ex.
asbest, arsenik och vinylklorid skulle åstadkomma cancer hos ett mindre
antal arbetare, även om risken uppenbarligen är mindre ju lägre gränsvärdet
sätts. Redan nu bör emellertid arbetarskyddsstyrelsen utarbeta regler för
när dessa ämnen skall vara helt försvunna ur luften på arbetsplatserna,
dvs. då ersättningsmaterial kan erhållas, alternativt när inkapsling av processen
kan påbörjas.

Reglerna bör syfta till att år 1980 gränsvärdet för alla cancerogena ämnen
skall vara noll.

Under hänvisning till det anförda ansluter sig utskottet till önskemålen
i motionen 1975:1257 i här aktuella delar. Vad utskottet anfört bör ges
regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande lydelse:

15. beträffande hygieniska gränsvärden att riksdagen med anledning
av motionen 1975:1257 yrkandena 2a och 3b ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,

16. beträffande underlaget för gränsvärdeslistan (punkt 16 i hemställan) av
herr Hagberg i Borlänge (vpk) som anser

dels att det avsnitt i utskottets betänkande på s. 41 som börjar med ”1
samma” och slutar med ”riksdagens sida” bort ha följande lydelse:

I samma motion (=utskottet) (yrkande 3 a). 1 inledningen till

arbetarskyddsstyrelsens anvisningar om hygieniska gränsvärden finns en
presentation av det underlag styrelsen har använt vid fastställandet av vär -

SoU 1975:4

dena i anvisningarna. Denna dokumentation redovisar emellertid inte vilket
underlag som använts tor varje särskilt gränsvärde. Följande exempel som
hämtats från motionen 1975:1257, visar att värdena skiljer sig markant i
Sverige och i Sovjetunionen.

Ämne	Sovjet	Sverige	Sverige före oktober 1974
Aceton	200	1 200	2 400
Butanol	10	150	300
Formaldehyd	0,5	3	6
Etylacetat	200	1 100	1 400
Metylenklorid	50	350	1 740

Enligt utskottets mening skulle ett offentliggörande av det underlag och
de värderingar som ligger till grund för varje enskilt värde vara av stor
betydelse för forskare, skyddsingenjörer, läkare, skyddsombud och andra
som sysslar med arbetsmiljöfrågor. Utskottet ansluter sig därför till önskemålet
i motionen 1975:1257 om att arbetarskyddsstyrelsen bör åläggas
att före årsskiftet 1975-1976 presentera den dokumentation som ligger till
grund för varje värde i anvisningarna samt motiven för styrelsens ställningstagande
i de fall ett lägre gränsvärde tillämpas utomlands. Vad utskottet
anfört bör ges regeringen till känna.

dets att utskottets hemställan under 16 bort ha följande lydelse:

16. beträffande underlaget för gränsvärdeslistan att riksdagen med
anledning av motionen 1975:1257 yrkandet 3a ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,

17. beträffande åtgärder för att minska arbetsintensiteten (punkt 17 i hemställan)
av herr Hagberg i Borlänge (vpk) som anser

dets att det avsnitt i utskottets betänkande som börjar på s. 41 med "I
arbetsmiljöutredningens" och slutar på s. 42 med "inte erforderlig” bort
ha följande lydelse:

Allt fler människor blir utestängda från arbetsmarknaden samtidigt som
många har svårt att hänga med i de ständigt ökade krav som ställs på dem.
Dessa fenomen kallas utslagning och utsortering. Utslagningen har flera
orsaker. Den viktigaste är den alltmer ökande arbetsintensiteten och den
omstrukturering av näringslivet som kallas strukturomvandling. En hög
arbetsintensitet - att utföra ett arbete i högt tempo - blir allt svårare att
klara framför allt med stigande ålder. Speciellt gäller detta löpandebandsarbeten
och andra liknande styrda arbetsprocesser.

Utvecklingen på arbetsmarknaden gör att snabba åtgärder måste sättas
in som motverkar de negativa effekter av hög arbetsintensitet som löpande -

SoU 1975:4

bandsarbeten, hårt styrda kontinuerliga arbetsprocesser samt produktionsoch
s. k. självstyrande grupper medför.

I arbetarskyddslagen och dess anvisningar måste införas reglersom innebär
att arbetsintensiteten kan minskas. Det gäller alla arbetsplatser där arbete
av kontinuerlig art bedrivs. 10 minuters paus varje timme inbakad i den
ordinarie arbetstiden, fler avbytare och ökad bemanning vid löpande band
samt reservstyrkor som kan rycka in vid sjukdom o. d. är åtgärder som verksamt
skulle bidra till minskad arbetsintensitet. Utskottet anser att
förslag till erforderliga lagändringar snarast bör föreläggas riksdagen. Vad
utskottet anfört med anledning av motionen 1975:1257 i här aktuell del
bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 17 bort ha följande lydelse:

17. beträffande åtgärder för att minska arbetsintensiteten att riksdagen
med anledning av motionen 1975:1257 yrkandet 5a ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

18. beträffande enmansbetjäning på express- och normalgodståg (punkt 19
i hemställan) av herr Hagberg i Borlänge (vpk) som anser

dels att det avsnitt i utskottets betänkande på s. 42 som börjar med "En
annan” och slutar med "och expressgodståg" bort ha följande lydelse:

Statensjärnvägar framtvingade i oktober 1972 enmansbetjäning på godståg.
Enda undantaget är malmtågen, där de tidigare bemanningsbestämmelserna
gäller. Det står utom allt tvivel att införandet av enmansbetjäning
på normalgodståg och expressgodståg innebär en väsentlig försämring av
lokpersonalens arbetsmiljö och är ett allvarligt avsteg från gängse skyddsregler
och föreskrifter.

Utskottet instämmer därför i önskemålet i motionen 1975:480 av herr
Hallgren m. fl. (vpk) vari yrkas införande i arbetarskyddslagen av förbud
mot enmansbetjäning på normalgodståg och expressgodståg. Förslag till erforderliga
lagändringar bör snarast föreläggas riksdagen. Vad utskottet anfört
bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 19 bort ha följande lydelse:

19. att riksdagen beträffande enmansbetjäning på express- och
normalgodståg med anledning av motionen 1975:480 ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,

19. beträffande internationellt standardiseringsarbete (punkt 20 i hemställan)
av herrar Carlshamre (m) och Åkerlind (ni) som anser

dels att det avsnitt i utskottets betänkande på s. 43 som börjar med ”Under
hänvisning” och slutar med ”kemisk-tekniska produkter" bort ha följande
lydelse:

SoU 1975:4

Förutom det internationella samarbete som Sverige deltar i på arbetsmiljöområdet
pågår samarbete i arbetarskyddsfrågor mellan EG-staterna, vilket
vi har små möjligheter att påverka beroende på att vi står utanför de
beslutande organen inom gemensamma marknaden. Inte minst med tanke
på att Sverige ligger väl framme när det gäller forskning och teknik i fråga
om yttre och inre miljö framstår det som beklagligt att Sverige inte kan
delta i detta arbete. Desto viktigare är det enligt utskottets mening att Sverige
utnyttjar de kanaler och organ där vi har möjlighet att aktivt samverka
med andra länder. Enligt utskottets mening är samarbete över gränserna
på arbetsmiljöområdet angeläget av såväl ekonomiska som sociala skäl och
ägnat att utjämna rådande konkurrensskillnader. I enlighet med det anförda
biträder utskottet det i motionen 1975:768 (yrkande 2) av herr Bohman
m. fl. (m) framställda yrkandet om åtgärder i syfte att främja en internationell
standardisering av arbetsmiljökraven på maskiner och kemisk-tekniska produkter.
Vad utskottet anfört bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 20 bort ha följande lydelse:

20. beträffande internationellt standardiseringsarbete att riksdagen
med anledning av motionen 1975:768 yrkandet 2 ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,

20. beträffande arbetsmiljöexperter i fackföreningar (punkt 22 i hemställan)
av herr Hagberg i Borlänge (vpk) som anser

dels att det avsnitt i utskottets betänkande på s. 43 som börjar med ”Sorn
framhållits” och slutar med "denna del” bort ha följande lydelse:

Utskottet vill framhålla att i ett kapitalistiskt system där profiten för ett
fätal är huvudinriktningen för produktionen iönearbetarna aldrig kan känna
sig trygga. I motionen 1975:1257 har pekats på misstron mot privatanställda
företagsläkare. Fackföreningarna är de anställdas försvarsorganisationer
mot utsugning och utslagning. Inom arbetsmiljöområdet - som ytterst gäller
liv och hälsa - behöver fackföreningarna egna experter förutom välutbildade
skyddsombud och landstingsanstalt skyddstjänst. Det är visserligen fackföreningarnas
och löntagarorganisationernas egen sak att upprätta och driva
sina arbetsmiljöinstitut, men de bör ha statliga garantier för kostnaderna,
om de väljer att upprätta sådana institut. LO har några egna experter, men
behovet torde vara tio- eller hundrafalt. Eftersom många fackförbund (och
därmed branscher) har speciella problem och risker är det antagligen på
sikt nödvändigt med förbundsinstitut för att kunna få en omfattande service
till de lokala fackföreningarna och skyddsombuden. Under alla omständigheter
bör redan nu uttalas att statliga medel kommer att ställas till förfogande
för arbetsmiljöexpertis som fackförbund, LO, TCO eller SACO vill
anställa. Medlen uttas lämpligen genom höjd arbetsgivaravgift. Detta krav
är väl förankrat inom fackföreningsrörelsen, vilket framgått av fackliga kon -

SoU 1975:4

gresser och uttalanden, och utgör ytterligare ett skäl för den utökade utbildning
av skyddspersonal som utskottet ovan förordat.

Vad utskottet anfört med anledning av motionen 1975:1257 i här aktuell
del bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 22 bort ha följande lydelse:

22. beträffande arbetsmiljöexperter i fackföreningar att riksdagen
med anledning av motionen 1975:1257 yrkandet 6 ger regeringen
till känna vad utskottet anfört.

Särskilt yttrande

beträffande utseende av skyddsombud m. m. (punkt 11 i hemställan) av
herr Romanus (fp) som anfört:

Enligt min mening är det angeläget att skyddsombud och arbetstagarrepresentanter
i skyddskommitté åtnjuter ett allmänt förtroende bland de
anställda på arbetsplatsen och att arbetstagarna verkligen känner att de är
representerade i skyddsorganisationen. Den nuvarande ordningen för utseende
av skyddsombud och ledamöter i skyddskommitté innebär att, på
arbetsplatser där kollektivavtalsslutande organisationer inte företräder alla
arbetstagare, de som står utanför sådana organisationer saknar möjligheter
att påverka valet av de anställdas representanter i skyddsorganisationen,
även om de är medlemmar i annan facklig organisation som omfattar en
betydande del av de anställda. Jag anser att denna ordning är mindre
tillfredsställande. Särskilt gäller detta arbetsplatser där majoriteten av de
anställda står utanför kollektivavtalsslutande organisation. Det problem som
här redovisats är emellertid inte unikt för arbetarskyddslagen. Liknande
frågeställningar uppkommer vid tillämpning av trygghetslagarna, lagen om
fackliga förtroendemän och lagen om rätt till ledighet för utbildning. Man
bör eftersträva enhetliga lösningar på dessa problem. Det borde vara lämpligt
att frågan i hela dess vidd tas upp i anslutning till ställningstagandena till
arbetsrättskommitténs förslag.

SoU 1975:4

Bilaga

Motion nr	Behandlas på s. i betänkandet	Behandlas i utskottets hemställan under punkt	Omfattas av reservation nr
1975:33 (fp) (åtgärder mot buller)	39, 40	14	14
1975:36 (s) (användning av kvinnlig arbetskraft)	42	18
1975:80 (s) (sanktionssystemet) 1975:153 (fp)	38, 39	13	13
yrkandena 3 och 4 (arbetstagarnas med-inflytande i arbets-miljöfrågor)	26, 27	1	1
yrkande 5 (obligatorisk före-tagshälsovård)	35	9	7
1975:480 (vpk) (enmansbetjäning på express- och normal-godståg)	42	19	18
1975:481 (vpk) (utseende av skydds-ombud m. m.) 1975:768 (m)	36, 37	11	11*
yrkande 1 (sjukfrånvarons orsaker)	32	6	5
yrkande 2 (internationellt standardiseringsarbete)	42, 43	20	19
yrkande 3 (utseende av skydds-ombud m. m.) 1975:772 (c)	36, 37	11	10*
yrkande 1 (psykosociala arbets-miljöproblem)	30, 31	4	3
yrkande 2 (statsbidragsregler för företagshälsovård)	35, 36	10	9
J 975:1240 (s)	33, 34	8	-

(utbildning av
företagsläkare)

* Se även särskilt yttrande.

SoU 1975:4

Motion nr	Behandlas på s. i betänkandet	Behandlas i utskottets hemställan under punkt	Omfattas av reservation nr
1975:1257 (vpk) yrkandena 1 a-d	34, 35	9	8
(landstingsdriven företagshälsovård) yrkande 2 a	40, 41	15	15
(hygieniska gränsvärden) yrkande 2 b	31, 32	5	4
(epidemiologiskt forskningscentrum) yrkande 2 c	29, 30	3	2
(vidareutbildning av skyddsombud) yrkande 3 a	41	16	16
(underlaget för gränsvärdeslistan) yrkande 3 b	40, 41	15	15
(gränsvärde för cancerogena ämnen) yrkande 3 c	29, 30	3	2
(utbildning av yrkeshygieniker) yrkande 4	43	21
(yrkesskadeförsäkrings-kommittén och yrkes-skadestatistikutredningen) yrkande 5 a	41, 42	17	17
(åtgärder för att minska arbetsintensiteten) yrkande 5 b	32, 33	7	6
(sensitivitetsträning) yrkande 6	43	22	20
(arbetsmiljöexperter i fackföreningar) yrkande 7	37, 38	12	12
(skyddsombuds befogenhet att avbryta arbete) 1975:1295 (s)	27-29	2

(översyn av arbetsmiljöutbildningen) -

GOTA B 75 8943 S Stockholm 1975