Socialutskottets betänkande i anledning av motioner om vård av och åtgärder till stöd för psoriasissjuka, m. m. (Betänkande 1971:SoU6 Socialutskottet)

Socialutskottets betänkande nr 6 år 1971

SoU 1971:6

Nr 6

Socialutskottets betänkande i anledning av motioner om vård av
och åtgärder till stöd för psoriasissjuka, m. m.
Motionerna

1. I motionen 1971: 131 av herr Andersson i Örebro m. fl. (fp) hemställs
att riksdagen beslutar att hos Kungl. Maj:t hemställa om översyn
av läkemedelsförordningen i syfte att utvidga densamma till att omfatta
även sårsalvor och bandage, att hos Kungl. Majit hemställa om ändring
av hjälpmedelsförteckningen så att denna kommer att omfatta även solljuslampa
för psoriasissjuka, samt att hos Kungl. Majit hemställa om att
åtgärder vidtas i syfte att stimulera en utökning av antalet klimatvårdsplatser.

2. I motionen 1971: 182 av herr Carlshamre m. fl. (m) hemställs att
riksdagen måtte besluta att hos Kungl. Majit hemställa om en översyn
av läkemedelsförordningen i syfte att utvidga densamma till att omfatta
även sårsalvor och förbandsmateriel, samt att hos Kungl. Majit hemställa
om att frågan om statligt stöd till inrättande av klimatvårdsplatser
för psoriasissjuka och bidrag till de patienter som utnyttjar platserna
skyndsamt utreds.

3. I motionen 1971: 187 av herr Lindkvist (s) och fru Eriksson i Stockholm
(s) hemställs att riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit begär dels en
ändring av bestämmelserna om fria tekniska hjälpmedel för handikappade,
dels att statsbidrag kan utgå för behandlingsapparatur som avses i
motionen. Den behandlingsapparatur som avses är ultravioletta ljuslampor.

Sjukdomen psoriasis

Psoriasis är en kronisk hudsjukdom som yttrar sig i rodnande utslag,
täckta av vita, tjocka fjäll, som lätt faller av. Huden under fjällen blöder
lätt. Utslagen kan förekomma över hela kroppen men är vanligast
på knäskålar och armbågar, i hårbotten och på naglar. Sjukdomen kan
kompliceras med ledbesvär. Psoriasis smittar inte. Som regel har sjukdomen
ett kroniskt förlopp med omväxlande perioder av förbättring
och försämring. Det finns starka belägg för att ärftliga faktorer spelar
en roll vid uppkomsten av psoriasis. Psoriasisförändringar kan visa sig
i anslutning till mekanisk eller annan skada av huden, i anslutning till
infektioner eller i samband med starka psykiska upplevelser. De flesta

Riksdagen 1971.12 sami. Nr 6

SoU 1971:6

fall av psoriasis kan genom lämplig behandling fås att läka ut. Utslagen
brukar dock efter en tid återkomma. Behandlingen går primärt ut på att
reducera eller eliminera symtom såsom fjällningen, hudrodnaden och
eventuell klåda. Patienter med psoriasis ordineras att smörja in huden
med fett, vanligen vaselinhaltiga salvor med tillsats av salicylsyra. Även
bl. a. stenkolstjära och träkolstjära samt kortisonpreparat används vid
utvärtes behandling. Ultraviolett bestrålning används för att förstärka
effekten av tjärbehandling. Enbart ljusbad (kvartslampa, bågljus, solljus)
har också en läkande effekt.

Bestämmelser angående läkemedel m. m.

Grundläggande bestämmelser om läkemedel finns i läkemedelsförordningen
(1962: 701) innehållande bestämmelser om läkemedelskontrollen,
tillverkning och import av samt handel med läkemedel jämte till läkemedelsförordningen
knutna föreskrifter, bl. a. kungörelsen (1963: 439)
om tillämpningen av läkemedelsförordningen.

Enligt förordningen (1954:519) angående kostnadsfria eller prisnedsatta
läkemedel tillhandahålls läkemedel, varå recept utfärdats av läkare
eller tandläkare, kostnadsfritt eller till nedsatt pris på apotek.

Kostnadsfria läkemedel skall utlämnas till den som är sjukförsäkrad
enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring och som lider av långvarig
och allvarlig sjukdom, som Kungl. Maj:t förklarat vara av sådan
art. Kungl. Maj:t bestämmer vilka läkemedel som vid varje sådan sjukdom
får utlämnas kostnadsfritt. Förteckning över sjukdomar, vid vilka
läkemedel tillhandahålls kostnadsfritt, samt de kostnadsfria läkemedlen
finns i kungörelsen (1954: 520) med förteckning över kostnadsfria läkemedel.

Rätt till prisnedsatta läkemedel tillkommer den som omfattas av sjukförsäkring
enligt lagen om allmän försäkring eller här i riket är i
allmän eller enskild tjänst och innebär att inköpskostnaden för läkemedel
vid varje expeditionstillfälle inte behöver överstiga 15 kr.

De i förteckningen över kostnadsfria läkemedel upptagna sjukdomarna
är fr. o. m. den 1 april 1971 tjugofem till antalet. Psoriasis ingår ej
bland dessa sjukdomar. Med läkemedel förstås i förordningen angående
kostnadsfria eller prisnedsatta läkemedel »sådan för människa avsedd
vara, på vilken läkemedelsförordningen är tillämplig». Sådana sårsalvor
som är avsedda »till ans av friska sår» (jämför den numera upphävda
apoteksvarustadgan 1913: 308) faller inte inom läkemedelsförordningens
tillämpningsområde och kan därför inte såsom läkemedel tillhandahållas
till nedsatt pris enligt förordningen angående kostnadsfria eller
prisnedsatta läkemedel. Vanlig vaselinsalva tillhör denna typ av salvor.
Om en salva anges skola förebygga, lindra eller bota sjukdom eller om
den innehåller verksamt ämne i viss myckenhet omfattas salvan däremot

SoU 1971:6

av läkemedelsförordningen och kan såsom läkemedel tillhandahållas till
nedsatt pris. Exempel på denna typ av salvor är kortisonsalvor. De psoriasissjuka
använder båda typerna av salvor.

I motioner till 1965 års riksdag väcktes förslag om att synalarkrämen,
en kortisonsalva, skulle kostnadsfritt tillhandahållas psoriasissjuka genom
att upptas i förteckningen över kostnadsfria läkemedel. I remissvar avstyrkte
medicinalstyrelsen bifall till motionerna under hänvisning till
yttranden, som på styrelsens anmodan avgivits av professorn Sven Hellerström
och av statens farmacevtiska laboratorium. Andra lagutskottet
(2LU 1965:40) förklarade sig kunna utgå från att 1961 års sjukförsäkringsutredning
skulle söka tillgodose det angelägna behovet av effektivt
stöd till de sjuka som har stora läkemedelskostnader. Det förutsattes
därvid att möjligheterna att bereda gruppen psoriasissjuka fri medicin
skulle tillvaratagas. Utskottet framhöll vikten av att problemet fick en
tillfredsställande lösning. Utskottet hemställde att riksdagen i anledning
av motionerna måtte såsom sin mening ge Kungl. Maj:t till känna vad
utskottet anfört samt att motionerna, i den mån de inte kunde anses
besvarade genom vad utskottet hemställt, inte måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd. Riksdagen beslöt i enlighet härmed.

I sitt år 1966 avgivna betänkande »Läkemedelsförmånen» (SOU
1966: 28) anförde 1961 års sjukförsäkringsutredning att den riktat förfrågan
till medicinalstyrelsen om förutsättningarna för att tillhandahålla
kostnadsfria läkemedel i samband med vissa sjukdomar därvid även berörts
fråga om en eventuell utvidgning till andra grupper, såsom bl. a.
personer lidande av psoriasis. Medicinalstyrelsen hade dock inte synts
benägen att med tillämpade principer förorda ytterligare tillägg till förteckningen
över kostnadsfria läkemedel. Utredningen anförde i betänkandet
att den emellertid räknade med att dessa frågor ånyo skulle
prövas så snart de medicinska förutsättningarna härför ansågs föreligga.

I prop. 1967:135, vari 1961 års sjukförsäkringsutrednings betänkande
anmäldes och förslag om ändringar i förordningen angående kostnadsfria
eller prisnedsatta läkemedel framlades för riksdagen, anförde föredragande
departementschefen att han, vad gällde frågor om kostnadsfria läkemedel,
utgick från att medicinalstyrelsen fortlöpande skulle se över förteckningen
över kostnadsfria läkemedel. Andra lagutskottet (2LU 1967:
58) underströk i sitt utlåtande över propositionen vikten av att ifrågavarande
förteckning i fortsättningen blev föremål för kontinuerlig översyn.

Chefen för socialdepartementet besvarade vid 1970 års riksdag i andra
kammaren (prot. 38, s. 104) en fråga ang. prisnedsättning på läkemedel
för patienter med eksem. Frågan avsåg ändring i läkemedelsförordningen
så att patienter som behandlas för eksem skulle kunna få salvor,
tubgas och gasbindor till nedsatt pris, om recept från läkare styrker att
dessa varor behövs för vården.

SoU 1971:6 4 I

Departementschefen anförde att salvor som säljs för att användas
som läkemedel mot eksem faller under läkemedelsförordningen medan
gasbindor och tubgas faller utanför området för denna förordning. En

sådan ändring att vanliga förbandsartiklar såsom gasbindor m. m. skulle 1

föras in under den kontroll som är avsedd för läkemedel, skulle bryta
ramen för läkemedelslagstiftningen och borde inte komma i fråga. Departementschefen
nämnde emellertid att frågan om hur kostnaderna för

ifrågavarande artiklar skall kunna lindras, exempelvis för eksempatienj

ter, torde falla inom ramen för de frågor som hjälpmedelsgruppen prövar.
1

Hjälpmedelsgruppen tillkallades år 1969 med uppdrag att utreda frågan
om ökat statligt inflytande över prisbildningen och upphandlingen
i fråga om hjälpmedel för handikappade samt att lägga fram förslag till
de åtgärder som föranleds av utredningen.

Bestämmelser om hjälpmedel för handikappade m. m.

Tillhandahållandet av hjälpmedel åt handikappade är sedan lång tid
en angelägenhet för sjukvårdshuvudmännen. De har tagit initiativet
härtill inom ramen för och i anslutning till sjukvårdsuppgifterna. Staten
har tagit på sig ett successivt växande finansiellt ansvar för verksamheten
genom att lämna sjukvårdshuvudmännen statsbidrag till anskaffande
av hjälpmedel.

Socialstyrelsen upprättar förteckning över de hjälpmedel för vilka
statsbidrag utgår (hjälpmedelsförteckning). Numera innefattar statsbidragsgivningen
hela kostnaden för ett stort antal hjälpmedel av olika
slag. Bidragsbestämmelserna finns i kungörelsen (1968: 238) om statsbidrag
till vissa hjälpmedel för handikappade.

Frågan om ultravioletta ljuslampor för psoriasissjuka aktualiserades
vid 1970 års riksdag genom en motion, vari hemställdes att riksdagen
skulle begära en prövning av möjligheterna att hänföra ifrågavarande
apparatur till gruppen fria tekniska hjälpmedel eller — om detta
inte ansågs lämpligt — på annat sätt föreslå ekonomiskt bidrag till
densamma. Statsutskottet anförde i sitt av riksdagen godkända utlåtande
(SU 1970: 5, s. 24—25) att socialstyrelsen meddelat att ifrågavarande
lampor inte var att hänföra till hjälpmedel utan till behandlingsapparatur,
att det ankom på sjukvårdshuvudmännen att tillhandahålla
sjukvård och därför behövlig apparatur samt att utskottet mot den bakgrunden
inte fann skäl bifalla motionsförslaget.

Klimatvård

Hos Svenska landstingsförbundet finns inrättad en organisation för
förmedling av vårdresor med inriktning på klimatterapi innefattande
adekvat medicinsk behandling, rehabiliteringsvård samt konvalescent -

SoU 1971:6

och eftervård.

En förtroendemannanämnd med representanter för sjukvårdshuvudmännen
utövar ledning av verksamheten. Till Landstingsförbundets kansli
har knutits ett centralt serviceorgan för bestridande av rutinmässiga,
administrativa arbetsuppgifter. För den samlade medicinska ledningen
ansvarar särskild uttagningsläkare och ett expertråd med företrädare
för de medicinska specialiteter som i större utsträckning är representerade
bland patienterna.

För verksamheten utnyttjas tills vidare redan befintliga anläggningar
med tillfredsställande sjukvårds- och rehabiliteringsresurser. Svensk expertis
överenskommer i samråd med läkare och annan medicinsk personal
vid anläggningarna om vilka vård- och behandlingsmetoder som
i huvudsak skall tillämpas för de svenska patienterna. Sedan lämpliga
metoder blivit fastställda skall en fortlöpande kontroll av verksamheten
företagas av på platsen stationerad svensk sjuksköterska. Minst en eller
ett par svenska sjukvårdsutbildade personer skall finnas vid varje vårdinrättning
för att följa och övervaka vårdarbetet och samtidigt fungera
som kontakt mellan det centrala organet i Sverige och vårdinrättningen.
Inspektioner företas av den särskilde uttagningsläkaren och andra läkare
från Sverige.

Verksamheten inleddes under våren 1969 och har till en början varit
inriktad på psoriasispatienter och astmatiker, patienter med rörelsehinder
av olika uppkomst samt patienter i behov av konvalescent- och eftervård.

Vårdresorna för psoriasispatienterna, som ännu så länge utgör en försöksverksamhet,
har gått till ön Hvar i Jugoslavien. Resorna arrangeras
under månaderna maj—juni och september—oktober och omfattar grupper
om ca 60 deltagare. Vistelsetiden i Hvar var år 1970 ca fyra veckor.
Gästplatser på ett hotell disponeras. Klimat- och miljövård är det centrala
i verksamheten. Två sjuksköterskor finns emellertid för tillsyn,
medicinering och anbringande av salvor m. m.

Kostnaden per person för en fyra-veckors vistelse inklusive resekostnader
uppgick under år 1970 till ca 2 200 kr., som debiteras vederbörande
sjukvårdshuvudman. Landstingsförbundet har rekommenderat huvudmännen
att debitera patienterna en avgift av 5 kr. per dag. Inom
varje sjukvårdsområde har en läkare i uppdrag att som uttagningsläkare
avge förslag till uttagningsläkaren vid det centrala organet hos Landstingsförbundet
om uttagning till vårdresorna.

Klimatvård för psoriasissjuka arrangeras även av Svenska psoriasisförbundet,
som under våren 1971 anordnar behandlingsresor till Kanarieöarna.

Fråga om vård av svenska patienter utomlands väcktes vid 1969 års
riksdag genom en motion, vari föreslogs att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj:t skulle hemställa om utredning av frågan om en orga -

SoU 1971:6

niserad sjukvårdande verksamhet — i sina kvalificerade delar utförd
av svensk personal — för vissa svenska patienter genom deras överförande
till lämpliga medelhavsländer och anläggande i dessa länder av
svenska behandlingscentra. Allmänna beredningsutskottet fann sig i sitt
av riksdagen godkända utlåtande (ABU 1969:10) inte böra tillstyrka motionen.
Utskottet anförde att motionärens önskemål finge anses vara
tillgodosedda genom att dels hos sjukvårdshuvudmännen förelåg planer
på en organisation för förmedling av vårdresor (vilken inrättades år
1969 och vilken beskrivits i det föregående), dels inom 1961 års sjukförsäkringsutredning
övervägdes frågor om utvidgade sjukförsäkringsförmåner
vid vård utomlands.

1961 års sjukförsäkringsutredning avgav sommaren 1970 ett betänkande
»Ersättning vid vissa sjukvårdande åtgärder och sjukresor»
(SOU 1970: 56), varmed utredningen avslutade sitt uppdrag. I betänkandet
framlades förslag i fråga om förmånerna i samband med konvalescentvård,
s. k. sjukvårdande behandlingar och sjukresor. 1 betänkandet
redovisade utredningen att den inte funnit en sådan ändring av
lagen om allmän försäkring påkallad att ersättning från den allmänna
försäkringen kan utgå för kostnader för sjukvård utom riket som den
försäkrade är i behov av redan vid avresan från Sverige. Remissbehandlingen
av betänkandet är avslutad och betänkandet har genom prop.
1971:94 av Kungl. Maj:t nyligen anmälts för riksdagen i vad avser
frågan om förmåner i samband med sjukresor.

Utskottet

Ett stort antal personer i vårt land lider av hudsjukdomen psoriasis.
Sjukdomen yttrar sig i rodnande utslag, täckta av vita fjäll som lätt faller
av. Vid svårare fall av psoriasis medför sjukdomen ledbesvär. Sjukdomen
behandlas främst genom att huden smörjes in med fett eller med
olika tjär- och kortisonpreparat. Ultraviolett bestrålning eller enbart
ljusbad har en läkande effekt på sjukdomen.

I de tre motioner som behandlas i detta betänkande framställs yrkanden
som syftar till att bringa ned de kostnader som uppstår för psoriasissjuka
till följd av sjukdomen. Kostnaderna avser bl. a. inköp av sårsalvor
och bandagemateriel samt kostnader för att få tillgång till solljuslampor
och för att kunna delta i s. k. klimatresor.

För personer som lider av psoriasis kan de kostnader som sjukdomen
direkt eller indirekt medför många gånger bli betungande. Detta bör
beaktas i de olika sammanhang där åtgärder till stöd åt olika grupper
sjuka är föremål för prövning. Å andra sidan måste framhållas att frågan
om förmåner till personer som lider av en viss sjukdom måste prövas
från i princip samma utgångspunkter som förmåner åt grupper med
andra sjukdomar.

SoU 1971:6

I motionerna 1971:131 och 1971:182 hemställs om en översyn av
läkemedelsförordningen i syfte att förordningen skall utvidgas till att
omfatta även sårsalvor och bandagemateriel. Härigenom skulle förordningen
angående kostnadsfria eller prisnedsatta läkemedel bli tillämplig
på varorna och de psoriasissjuka skulle kunna köpa dessa till reducerat
pris.

Utskottet vill framhålla att en ändring av läkemedelsförordningen
för att få vanliga förbandsartiklar såsom gasbindor m. m. under den
kontroll som är avsedd för läkemedel skulle bryta ramen för läkemedelslagstiftningen.
Den begärda ändringen bör därför inte komma i fråga.
Beträffande yrkandena rörande sårsalvor bör nämnas att åtskilliga
av de salvor som används vid psoriasis faller under läkemedelsförordningen.
Med hänsyn härtill och då utskottet inte kan förorda att salvor
som används för behandling av psoriasissjuka skall bedömas efter regler
som avviker från dem som gäller för andra medel för yttre bruk
avstyrker utskottet även yrkandena i denna del. Hjälpmedelsgruppen,
som tillkallades år 1969, har att utreda frågan om ökat statligt inflytande
över prisbildningen och upphandlingen i fråga om hjälpmedel för
handikappade. Enligt vad utskottet inhämtat kommer hjälpmedelsgruppen
att pröva formerna för tillhandahållandet av bl. a. bandagemateriel
för vissa patientgrupper.

I motionerna 1971:131 och 1971:187 framställs yrkanden som syftar
till en sådan ändring av den av socialstyrelsen upprättade hjälpmedelsförteckningen
att förteckningen kommer att omfatta även solljuslampor
för den som är psoriasissjuk.

Förra årets riksdag avvisade ett likartat yrkande under hänvisning till
att ifrågavarande lampor inte är att hänföra till hjälpmedel utan till
behandlingsapparatur och till att det ankommer på sjukvårdshuvudmännen
att tillhandahålla sjukvård och därför behövlig apparatur. Utskottet
anser att det inte finns skäl frångå detta ställningstagande och avstyrker
därför bifall till motionen 1971: 131 i denna del samt till motionen
1971:187. I detta sammanhang finns emellertid anledning erinra att det
i viss utsträckning förekommer att sjukvårdshuvudmännen ställer behandlingsapparatur
till förfogande i hemmet. Det synes inte uteslutet
att detta tillvägagångssätt kan vara en framkomlig väg även då det gäller
att tillhandahålla solljuslampor till personer som lider av mera höggradig
psoriasis.

I motionen 1971:182 hemställs att frågan om statligt stöd för inrättande
av klimatvårdsplatser för psoriasissjuka och bidrag till de patienter
som utnyttjar platserna skyndsamt skall utredas. I motionen 1971: 131
framställs ett likartat yrkande.

Sjukvårdshuvudmännen har inrättat en organisation för vårdresor
utomlands. Inom ramen härför har anordnats resor för psoriasissjuka
till ön Hvar vid den jugoslaviska kusten. Klimatvård har varit det cen -

SoU 1971:6

trala i verksamheten. Sjukvårdshuvudmännen har utöver en obetydlig
avgift per dag och deltagare helt stått för kostnaderna. Resor som avser
klimatvård för psoriasissjuka anordnas även av Svenska psoriasisförbundet.

Med hänsyn till den försöksverksamhet som i enlighet med det anförda
bedrivs av sjukvårdshuvudmännen och till vilken, enligt vad utskottet
inhämtat, inte någon psoriasissjuk som haft kvalificerat vårdbehov
avvisats kan utskottet inte biträda motionsyrkandena avseende
klimatvård.

Utskottet hemställer

att följande motioner, nämligen

1. motionen 1971:131,

2. motionen 1971:182,

3. motionen 1971: 187,

inte föranleder någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 14 april 1971
På socialutskottets vägnar
GÖRAN KARLSSON

Närvarande: herrar Karlsson i Huskvarna (s), Gustavsson i Alvesta (c),
Svensson i Kungälv (s), Hamrin (fp), Dahlberg (s), Carlshamre (m), fru
Skantz (s), herrar Larsson i öskevik (c)*, Hyltander (fp), fru Sigurdsen
(s), herrar Akerlind (m), Johnsson i Blentarp (s), Andreasson (c),
fru Marklund (vpk) och herr Nilsson i Växjö (s).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

N. O. Mauritzons Boktryckeri AB, Stockholm 1971