Socialutskottets betänkande i anledning av motion om förbud mot användning av asbest (Betänkande 1972:SoU40 Socialutskottet)

Socialutskottets betänkande nr 40 år 1972

SoU 1972:40

Nr 40

Socialutskottets betänkande i anledning av motion om förbud mot
användning av asbest.

Motionen

1 motionen 1972:480 av herr Takman m. fl. (vpk) hemställs att
riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om förslag till lag som förbjuder
användningen av asbest.

Motionärerna anför att genom inandning av asbestdamm uppstår
asbestos, som är en form av pneumokonios (”dammlunga”) och som är
en av de mest invalidiserande av dessa sjukdomar. Vidare anförs att i vissa
fall kompliceras asbestosen av tumörsjukdomar. Motionärerna omnämner
att vissa undersökningar visat att lungcancerfrekvensen hos asbestossjuka
och bland asbestexponerade arbetare är drygt sju gånger större än den
väntade. Vidare omnämns att hos asbestossjuka också kan förekomma
annars mycket sällsynta tumörer i lungsäcken eller bukhinnan (mesoteliom).

Motionärerna påpekar härefter att genom olika undersökningar visats
att de, som i sitt yrkesarbete är utsatta för asbestdamm, löper en
betydande risk att få asbestos och att de tre nämnda cancerformerna inte
är ovanliga bland dessa arbetare.

Men användningen av asbest är — framhåller motionärerna —
förknippad med en mycket vidare risk, kanske en risk för samhället i
stort.

Motionärerna refererar härvid tre rapporter publicerade i början av
1960-talet. Enligt den första rapporten hade vid undersökning av ett
antal fall av mesoteliom i ett på asbest rikt område i Sydafrika det visat
sig, att sådana personer drabbats som utan att ha direkt arbetat med
mineralet likväl haft kontakt med det, ofta indirekt. De drabbade hade
levt vid en asbestgruva eller hade arbetat i en omgivning där det var
tänkbart att de indirekt och slumpvis varit exponerade. Enligt den andra
rapporten hade man vid röntgenundersökningar i ett län i Finland, där
det fanns en asbestgruva, funnit typiska ”asbestotiska” lungsäcksförändringar
hos ett antal personer, som inte arbetat i gruvan men levt i
närheten. Enligt den tredje rapporten hade man vid obduktioner i
Kapstaden, Sydafrika, funnit ”asbestkroppar” i lungorna hos personer
som inte varit asbestarbetare. Det anges att asbestkroppar uppstår genom
att asbestfibrer i lungor blir överdragna med ett järnrikt gyllenbrunt
material. Den som avgivit denna rapport hade dragit den slutsatsen, att
asbestos faktiskt blivit en vanlig risk för moderna stadsbor.

I motionen anges att iakttagelserna i den sistnämnda undersökningen

1 Riksdagen 1972. 12 sami. Nr 40

SoU 1972:40

bekräftats genom att förekomst av asbestkroppar hos ungefär samma
procent av alla undersökta rapporterats från ett antal storstäder i Europa
och Nordamerika. Motionärerna anför att det inte är svårt att förstå
detta. De påpekar att det finns asbest i åtminstone tre tusen industriprodukter.
Vidare påpekas att det förhållandet, att man ännu inte
utanför de särskilt intresserade kretsarna känner till att asbest är en risk
även vid icke-yrkesmässig exponering, lett till att säkerhetsåtgärder
saknas även där asbest används industriellt. Härjämte påpekas att vid
rivning av byggnader asbestdamm ofta sprids vida omkring och att inte
sällan de torra dammande asbestbitarna blir lekmaterial. Det framhålls att
vissa yrkesgrupper, såsom isolerare, är särskilt utsatta.

Motionärerna anför att även i sådana arbeten som asbestsprutning vid
brandisolering, där arbetarskyddsstyrelsens anvisningar angående skydd
mot yrkesfara vid arbete med asbest måste iakttas noga, utsätts både de
direkt engagerade arbetarna och en vid krets av andra personer för
dammkoncentrationer som överskrider det hygieniska riktvärdet. Motionärerna
uttalar härvid att det knappast behöver diskuteras att detta
riktvärde, mot bakgrund av vad som nu är känt om asbestosriskerna, inte
utgör någon garanti.

Motionärerna framhåller att asbest fått en allt vidsträcktare användning.
Världsproduktionen av asbest har — påpekas det bl. a. — stigit från
500 000 ton år 1930 till 4 000 000 ton om året numera.

Härefter ställer motionärerna frågan om — som de anför — detta
farliga material är så till den grad nödvändigt att det är ofrånkomligt att
byggnadsarbetare och andra måste riskera liv och hälsa och omnämner
därvid exempel på att man frångått användning av asbest för brandisolering
av en byggnads stålstomme, i fartyg och för isolering av en
järnvägsförvaltnings passagerarvagnar. Mot denna bakgrund framhåller
motionärerna att asbest tydligen kan ersättas helt på många, kanske alla
områden.

Avslutningsvis anför motionärerna att — med hänsyn till att importen
och användningen ständigt ökar, trots att ersättningspreparat finns och
trots att riskerna med asbest är klart dokumenterade sedan många
decennier — ett kategoriskt förbud tycks vara mer än väl motiverat.

Användningsområden för asbest

Asbest är ett samlingsnamn för flera i naturen förekommande fibrösa
(trådformiga) silikatmineral med olika kemisk sammansättning och olika
egenskaper.

Egenskaper som värmebeständighet, kemisk resistens och ljudisoleringsförmåga
samt fibrernas böjlighet, tänjbarhet och arme ringsförmåga
har gjort att asbestmineralen kommit till stor användning.

Asbesten är känd sedan före vår tidräkning. Inte förrän i mitten av
1800-talet startades någon egentlig asbestindustri. De viktigaste fyndigheterna
finns i Kanada, Sovjetunionen (Uralbergen) och Sydafrika.

SoU1972:40

Någon asbestbrytning i Sverige förekommer inte.

Asbesten ligger oftast som ett skikt inbäddad i berg och skiktens
tjocklek motsvarar fiberlängden. Fiberns längd kan variera från bråkdelen
av en millimeter upp till ca sjuttiofem millimeter.

De asbestförande bergarterna innehåller inte mer än 4-6 procent
asbest. Man måste bearbeta mycket stora mängder malm i förhållande till
den mängd asbest man erhåller. Malmen krossas ett flertal gånger och
efter varje krossning sker siktning. På så sätt avskiljs olika fiberlängder.
Den längre fibern spinns till asbestgam. Den kortare fibern används till ej
vävda produkter. Det finns ett trettiotal olika arter av asbest, men endast
sex har någon ekonomisk betydelse nämligen krysotil (vit asbest),
krokidolit (blå asbest), amosit, antofyllit, tremolit och aktinolit. Vanligast
är krysotil, vilket utgör omkring 93 procent av den totala
asbestbrytningen i världen (ca 4 milj. ton per år). Krokidolit och amosit
svarar för ca 5 procent av den totala asbestanvändningen.

Importen av oarbetad asbest till Sverige uppgick år 1970 till ca 18 800
ton. Importen kommer huvudsakligen från Cypern, Kanada och Sovjetunionen.
Av importen utgörs 98—99 procent av krysotil och 1—2 procent
av amosit. Krokidolit importeras numera inte. Mellan 85 och 95
procent av den oarbetade asbesten går till asbestcementindustrin (80—90
procent) och till tillverkning av golvplattor (5—10 procent). Resterande
5-15 procent används bl. a. till färg-, plast- och bromsbandsindustrin
samt till sprutisolering, framför allt inom byggnads- och varvsindustrierna.

Importen till Sverige av bearbetad asbest (varor i form av hel- och
halvfabrikat) uppgick år 1970 till ca 14 700 ton. Asbestinnehållet i dessa
varor varierar både kvantitativt och kvalitativt, t. ex. i fråga om risken för
uppkomst av damm. Under 1960-talet har importen av oarbetad asbest
varit i stort sett oförändrad medan importen av bearbetad asbest minskat.

Antalet asbestprodukter i Sverige — såväl importerade som här
producerade — utgör ca 3 000. I det följande ges en översikt över några
olika branschers användning av asbestprodukter, vilken visar hur omfattande
och spridd användningen av asbest är.

Inom bilindustrin används således asbestprodukter som bromsbelägg,
kopplingsbelägg och packningar, inom verkstadsindustrin som packningar
och asbestduk, inom cellulosaindustrin som maskinfilt, inom byggnadsindustrin
som olika typer av plattor, inom varvsindustrin som plattor,
asbestmadrasser och asbestväv samt inom glasindustrin som underlägg.
Inom textilindustrin tillverkas maskinfilt och skyddskläder.

Det främsta användningsområdet för asbest i Sverige är armering av
byggmaterialprodukter. Av den importerade oarbetade asbesten används
85-90 procent i asbestcementprodukter (t. ex. tak-, vägg- och golvplattor
samt rör). Dessa produkter innehåller vanligen 5—10 procent asbest.
Asbesten förekommer härvid i bunden form på byggnadsplatsen. Viss
bearbetning av dylika material kan dock vara nödvändig på byggnadsplatsen.
En asbestskiva måste t. ex. sågas eller slipas, varvid asbestdamm
uppstår. Det väsentligaste användningsområdet för asbest i fri form på

1 * Riksdagen 1972. 12 saini. Nr 40

SoU 1972:40

byggnadsplatser är för isoleringsändamål, t. ex. sprutning med asbest av
stålkonstruktioner.

Asbest inom järn- och stålindustrin används huvudsakligen i form av
skivor eller som färdigspunnet material för värmeisolering och som
värmestrålningsskydd. Förbrukningen uppskattas till ca 30 ton per år.
Exempel på användningsområden är lindning runt kylvattenslangar i
stränggjutningsmaskiner, täckning av blybad vid trådpatentering, tätningsmaterial
i expansionsfogar i stålugnar samt skyddskläder vid
värmestrålning.

Inom värme- och fuktöverföringstekniken utgör apparater av typen
kyltorn, luftbefuktare, lufttorkare och ventilationsvärmeväxlare ett
dominerande inslag. De vitala detaljerna i dessa apparater är de s. k.
överföringsytorna, dvs. kontaktytor för de strömmande medierna. Här
har utvecklats en rad strukturer som samtliga bygger på användningen av
tunna korrugerade skikt eller folier. För vissa ändamål används plastfolier
och cellulosapapper och till en mycket stor del papper av asbest
(krysotil-asbest). Användningen av asbestpapper motiveras med detta
pappers brand- och temperaturbeständighet.

Hälsorisker vid användning av asbest

Vid arbete med asbest alstras ett luftburet damm, bestående av bl. a.
nål- eller trådformiga asbestpartiklar. Då detta damm inandas, kan
sjukliga förändringar uppstå i lungor och lungsäck. Mest känd av dessa
sjukliga förändringar är asbestos, som är en form av dammlunga, men det
är även känt att yrkesmässig exposition för asbestdamm kan ge upphov
till en ökad förekomst av bronchialcancer — och i vissa fall — mesoteliom
bland den personal som utsätts för dammet. Cancer och mesoteliom är
olika typer av elakartade tumörer. En annan form av lungförändring som
har kunnat iakttas i ökad utsträckning hos asbestexponerade personer är
s. k. pleura plaques.

Asbestos kan kortfattat anges uppstå på följande sätt.

Asbestföroreningar i andningsluften, som inte avlägsnats genom bl. a.
flimmerhåren och slemmet i andningsvägarna, når lungornas luftblåsor
och upplagras i lungornas lymfkörtlar och lymfkärlsväggar. Partiklarna
framkallar nybildning av bindväv i lungorna med försämrat syrgasutbyte
och nedsatt blodcirkulation som resultat. Sjukdomen utvecklas långsamt
och yttrar sig med tiden i andfåddhet och en viss konstant andnöd. Så
småningom medför den försämrade blodförsörjningen inom lungorna att
hjärtat överansträngs.

Vetenskapliga rapporter och erfarenheter bekräftar att en ökad
förekomst av bronchialcancer efter ett antal år kan konstateras hos vissa
grupper av arbetstagare som varit exponerade för asbesthaltigt damm. I
litteraturen finns även ett visst stöd för antagandet att denna ökade
förekomst av bronchialcancer är beroende av expositionens storlek och
längd på sä sätt att den är mest markerad i de grupper av arbetstagare
som utsatts för högre koncentrationer av asbest under längre tid.

SoU1972:40

Beträffande grupper som exponeras för lägre halter av asbest anges denna
ökade förekomst av bronchialcancer vara mindre markerad och anges
även kunna vara så obetydlig att den ej kan visas med gängse statistiska
metoder. Den uppfattningen har framförts att asbestfibrernas roll i
sammanhanget är av cocarcinogen natur, dvs. att asbesten inte är den
direkt cancerframkallande faktorn. Den kan vara det transporterande
medium som underlättar för andra ämnen, exempelvis damm av tunga
metaller, att deponeras och kvarhållas på luftrörsslemhinnan och där
utöva sin cancerframkallande effekt. Denna i sin tur kan bero på att
metaller såsom krom, nickel, mangan, järn och kobolt hämmar de
enzymer som normalt spjälkar och avgiftar de som cancerframkallande
betraktade benzpyrenerna. Dessa finns i tobaksrök och i den förorenade
luften i våra tätorter.

En rad uppgifter i den vetenskapliga litteraturen talar för ett samband
mellan asbest i arbetsmiljön och förekomsten av mesoteliom. Dessa
rapporter anges dock ej vara entydiga. Olika former av asbestmineral har
olika egenskaper härvidlag. Ett visst samband syns föreligga mellan
exposition för krokidolit (blå asbest) och förekomsten av mesoteliom.
Något samband mellan exposition för antofyllit och förekomsten av
mesoteliom sägs inte ha kunnat påvisas.

Pleura plaques består av bindvävsbildningar i lungsäcken, i vilka i en
del fall inlagras kalk, varför dessa bindvävsbildningar ofta går under
benämningen lungsäcksförkalkningar. Pleura plaques sägs i och för sig
praktiskt taget aldrig ge upphov till några symptom, besvär eller
funktionsnedsättningar.

Gällande bestämmelser m. m.

Bestämmelser om arbetarskydd

Arbetarskyddslagen (1949:1) och arbetarskyddskungörelsen (1949:
208) innehåller flera bestämmelser angående damm och ventilation som
är tillämpliga i fråga om arbete med asbest.

I arbetarskyddslagen stadgas sålunda, att tillfredsställande luftväxling
skall vara anordnad i sluten arbetslokal samt på annan plats där arbete
bedrivs, i den mån så är påkallat. Lämplig anordning skall såvitt möjligt
vidtas för att hindra att damm m. m. sprids i en för arbetstagarna skadlig
eller besvärande rnängd (10 §). För att förebygga att arbetstagare skadas
genom giftiga eller eljest hälsofarliga ämnen skall sådana åtgärder vidtas
att fara härför i möjligaste mån undgås (11 §). Om annan åtgärd inte kan
vidtas eller skäligen påfordras till vinnande av nödigt skydd mot ohälsa
skall personlig skyddsutrustning av lämplig beskaffenhet tillhandahållas
arbetstagaren. Denne är skyldig att använda utrustningen under arbetet
samt att väl vårda den (12 §).

Om vid arbetställe missförhållande råder i något avseende som bl. a.

SoU 1972:40

anges i 10, 11 eller 12 §§ i lagen äger yrkesinspektören, där så prövas
nödigt, skriftligen förelägga arbetsgivaren att inom utsatt skälig tid vidta
viss åtgärd för att avhjälpa missförhållandet eller också skriftligen
förbjuda arbetsgivaren att efter utsatt skälig tid bedriva visst arbete eller
använda visst ämne eller material eller viss arbetsmetod utan att iakttaga
av yrkesinspektören meddelat angivet villkor (53 §). På anmodan av
arbetarskyddsstyrelsen eller yrkesinspektör är arbetsgivare pliktig att
föranstalta om undersökning av ämne eller material som han använder
eller framställer i sin verksamhet för att utröna huruvida ämnet eller
materialet innebär fara för att hos honom sysselsatt arbetstagare ådrager
sig ohälsa i arbetet (59 §).

I arbetarskyddskungörelsen stadgas bl. a. att arbetsgivare skall tillse att
hos honom sysselsatta arbetstagare erhåller kännedom om de särskilda
risker för ohälsa som är förbundna med arbetet samt, där så erfordras,
meddela de föreskrifter och förhållningsregler som arbetstagare skall
iakttaga för att undgå dessa risker (1 §). Vid arbetsplats där bl. a. damm
sprids i en för arbetstagarna skadlig eller besvärande mängd skall i den
mån det är möjligt arbetsprocessen utföras i sluten apparat eller arbetet
förläggas till avskild lokal eller inbyggd plats. Om så ej kan ske, skall
tillfredsställande anordningar för uppsamling och bortförande eller
oskadliggörande på annat sätt av dammet såvitt möjligt anbringas vid den
plats där sådan luftförorening uppstår och kan spridas (24 § första
stycket). 1 24 § andra stycket stadgas att utsugningsanordning inte får
förläggas på sådant sätt att arbetstagare genom förorenad luft därifrån
utsätts för påverkan som avses i första stycket. Finns visst arbete eller
visst slag av arbete medföra särskild fara för ohälsa på grund av
förekomsten av damm etc. äger arbetarskyddsstyrelsen som villkor för
arbetstagares användande i arbetet föreskriva att undersökning av
luftförhållandena skall ske. Styrelsen bestämmer då omfattningen av
undersökningen och meddelar även i övrigt erforderliga föreskrifter
rörande undersökningens genomförande (24 § tredje stycket). Vid
arbete, där gift eller annan hälsofarlig vara kommer till användning eller
där arbetsförhållandena eljest kan medföra förgiftnings- eller smittofara,
skall betryggande skyddsåtgärder vara vidtagna. Gift eller annan hälsofarlig
vara skall, i den mån så med hänsyn till förhållandena skäligen kan
ske, ersättas med icke hälsofarlig eller mindre hälsofarlig vara (25 §).
Ordning och renlighet skall iakttas såväl beträffande arbetslokaler som
inredning, maskiner etc. Rengöring och städning av arbetslokaler skall ske
dagligen. Därutöver skall storrengöring av arbetslokalerna ske regelbundet.
Vid sopning skall tillses att damm inte onödigtvis sprids. Sopor, spån
eller annat avfall skall på lämpligt sätt uppsamlas och bortföras (28 §).
Personlig skyddsutrustning såsom andningsskydd m. m. skall, i den mån
arbetarskyddsstyrelsen så föreskriver, vara godkänd av styrelsen (29 §).
Då så är möjligt skall den tid, varunder arbetstagare används till arbete
som medför särskild hälsofara, tillbörligen inskränkas genom att han sätts
till annat ej hälsofarligt arbete viss tid varje arbetsdag eller vecka eller
under längre perioder (30 §).

SoU1972:40

I kungörelsen (1966:521) om förbud att använda minderårig till vissa
arbeten stadgas att till arbete som anges i en vid kungörelsen fogad
förteckning får arbetstagare under 18 år (minderårig) användas endast i
den mån som följer av förteckningen (1 §). Enligt denna förteckning får
minderårig inte användas till bl. a. utvinning, bearbetning eller blandning
av kvarts- eller asbesthaltigt material. Vidare anges att minderårig inte får
användas till annat handhavande av sådant material i fall där damm
uppkommer eller sprids i farlig mängd (punkt 1 i förteckningen).

I kungörelsen (1949:211) om läkarundersökning och läkarbesiktning
till förebyggande av vissa yrkessjukdomar stadgas att om visst arbete
finnes medföra särskild fara för uppkomst av bl. a. dammlunga (pneumokonios)
hos arbetstagarna, skall arbetarskyddsstyrelsen efter samråd med
medicinalstyrelsen (numera socialstyrelsen) föreskriva att arbetstagare
inte får användas därtill med mindre han vid läkarundersökning befunnits
inte förete sjuklighet eller svaghet, som kan anses göra honom särskilt
mottaglig för den med arbetet förbundna hälsofaran. Sådan läkarundersökning
skall företas inom viss skälig tid innan arbetstagare anställs (1 §).
I fråga om arbete, som nu sagts, har arbetarskyddsstyrelsen vidare att
efter samråd med medicinalstyrelsen föreskriva att arbetstagare, som
används till sådant arbete, skall underkastas periodisk läkarbesiktning.
Tiden mellan två på varandra följande läkarbesiktningar fastställs av
arbetarskyddsstyrelsen efter samråd med medicinalstyrelsen (2 §).

Med stöd av bestämmelserna i sistnämnda kungörelse har arbetarskyddsstyrelsen
åren 1964, 1965, 1968 och 1970 beslutat om att sådan
läkarundersökning och läkarbesiktning mot asbestos, som anges i
kungörelsen, skall äga rum beträffande flera slags arbeten vid ett flertal
arbetsställen.

Med stöd av bestämmelserna i 74 § arbetarskyddslagen har arbetarskyddsstyrelsen
år 1964 utfärdat ”Anvisningar angående skydd mot
yrkesfara vid arbete med asbest” nr 52 och år 1966 ”Bygganvisningar” nr
32, i vilka sistnämnda anvisningar även arbete med asbest berörs.
Bygganvisningarna har varit föremål för omarbetning. Nya bygganvisningar
fastställdes i juni 1972 och skall tillämpas från och med den 1
mars 1973. Anvisningarna angående skydd mot yrkesfara vid arbete med
asbest beräknas bli omarbetade under år 1973.

Tillsyn över efterlevnaden av arbetarskyddslagen och med stöd av
lagen meddelade föreskrifter utövas, under arbetarkyddsstyrelsens överinseende
och ledning, av yrkesinspektionen, främst den allmänna yrkesinspektionen.
Denna är fördelad på elva distrikt, vart och ett under
ledning av en yrkesinspektör. I varje distrikt finns bl. a. två tjänstemän
(yrkeshygieniker) med särskild uppgift att utföra tekniskt-yrkeshygieniska
mätningar och att biträda vid handläggningen av yrkeshygieniska
frågor. I varje distrikt finns dessutom minst en deltidsanställd läkare för

1 ** Riksdagen 1972. 12 sami. Nr 40

SoU 1972:40

tillsynsfrågor som kräver medicinsk bedömning och för uppföljning av
yrkessjukdomarnas förekomst och utveckling.

Arbetsmedicinska institutet — som haft till uppgift att bedriva
utredningsarbete, forskning och undervisning inom arbetsmedicin, yrkeshygien,
arbetspsykologi och arbetsfysiologi, däri inbegripet utredningsuppdrag
från myndigheter, organisationer, företag och enskilda — har
från och med den 1 juli 1972 integrerats i arbetarskyddsstyrelsen.

Bestämmelser om arbete med asbest i Danmark, Finland och Norge

I Danmark har Direktoratet for Arbejdstilsynet år 1970 lämnat
anvisningar beträffande arbete med asbest och asbesthaltigt material. Där
har även genom en kungörelse i januari 1972 meddelats förbud mot
användande av asbest till vissa former av isolering. Syftet med denna
kungörelse lär huvudsakligen ha varit att vid arbete med isolering av
fjärrvärmeledningar i kulvertar och vid isolering av rör m. m. på fartyg
asbest inte skulle få användas. Den huvudsakliga anledningen till detta
förbud var den kraftiga dammbildning som uppstod i dessa slutna
utrymmen då isoleringen skulle avlägsnas för reparationer eller dylikt.

I Finland finns ingen lagstiftning och inga särskilda anvisningar.

I Norge finns inte någon särskild lagstiftning mot arbete med asbest.
Anvisningar till förebyggande av asbestos har meddelats.

Hygieniska gränsvärden

Beträffande risken för asbestos anses medicinska förutsättningar
föreligga för att man skall kunna ange ett hygieniskt gränsvärde. Vad
gäller risken för bronchialcancer anses det betydligt svårare att på
vetenskaplig grund kunna ange något sådant värde och i fråga om
mesoteliom anses i stort sett förutsättningar saknas för att ange något
medicinskt välgrundat hygieniskt gränsvärde.

Som hygieniskt gränsvärde tillämpas för närvarande i praktiken i
Sverige, Danmark och Norge ett värde om 2 fibrer, större än 0,005 mm i
längd, per cm3 luft. Motsvarande värde i Finland är 5 fibrer per cm3 luft.

Värdet 2 fibrer per cm3 luft anges överensstämma i huvudsak med i
England tillämpat hygieniskt gränsvärde under det att 5 fibrer per cm3
rekommenderas av American Conference of Governmental Industrial
Hygienists. I England uppges värdena gälla krysotil, amosit och antofyllit
under det att för krokidolit endast tiondedelen anses acceptabel.

SoU1972:40

Utredningar

Utredning inom arbetarskyddsstyreisen

År 1969 igångsattes vid arbetsmedicinska institutet ett undersökningsprojekt
om asbestos med syfte att halten av asbestfibrer vid olika slags
arbetsplatser skulle mätas. Mätningarna som numera är i stort sett
avslutade har huvudsakligen skett vid tillverkning av fog- och tätningsmassor
(vilka främst används inom byggnadsindustrin), vid tillverkning av
asbestcementprodukter, vid tillverkning av bromsband, vid renovering av
bromsbackar, inom varvsindustrin, vid asbestsprutning inom byggnadsindustrin
samt vid isoleringsarbeten i övrigt (av rör m. m.). En arbetsgrupp
inom arbetarskyddsstyrelsen, i vilken arbetsmedicinska institutet
numera integrerats, skall på grundval av resultaten av mätningarna
utarbeta förslag till nya anvisningar om skydd mot yrkesfara vid arbete
med asbest. Nya anvisningar beräknas bli fastställda av styrelsen under år
1973 (se s. 7).

Utredningen angående forskningsverksamhet inom arbetsmiljöområdet,
m. m.

Med stöd av ett Kungl. Maj:ts bemyndigande år 1971 tillkallade
chefen för socialdepartementet en sakkunnig med uppdrag att, i avvaktan
på att en styrelse för den arbetarskyddsfond — om vars bildande
statsmakterna fattade beslut år 1971 (prop. 1971:22, SfU 1971: 17) —
skulle träda i verksamhet, göra en närmare utredning angående forskningsverksamheten
inom arbetsmiljöområdet, avsedd att utgöra ett
underlag för fondens kommande verksamhet.

Till fullgörande av sitt uppdrag har utredningen, som antog namnet
”Utredningen angående forskningsverksamheten inom arbetsmiljöområdet”
i april månad 1972 till chefen för socialdepartementet avgivit ett
stencilerat betänkande ”Forskningsverksamheten inom arbetsmiljöområdet
— förslag till riktlinjer för arbetarskyddsfonden” (Ds S 1972: 2).

Utredningen har gjort en prioritering av de forskningsområden som
bör stödjas av arbetarskyddsfonden. Härvid har ett urval gjorts av ett
trettiotal problem eller problemområden. Av dessa har elva ansetts som
särskilt angelägna. Bland dessa särskilt angelägna områden upptas teknisk
eliminationsteknik för luftföroreningar.

Utredningen har i ett avsnitt i betänkandet om redovisade behov och
framställda önskemål beträffande arbetsvetenskaplig forskning bl. a.
anfört att behov av ytterligare forskning angående hälsorisker i samband
med exposition för bl. a. asbest har påpekats samt att forskning också
behövs såväl med avseende på eventuellt skadliga effekter som i fråga om
tekniska eliminationsåtgärder.

SoU 1972:40

Miljökontrollutredningen

Den av chefen för jordbruksdepartementet efter bemyndigande av
Kungl. Majit år 1969 tillkallade miljökontrollutredningen (Jo 1970:20)
har bl. a. haft i uppdrag att utreda kontrollen av miljöfarliga produkter.
Till fullgörande av denna del av utredningsuppdraget har miljökontrollutredningen
i april månad år 1972 till chefen för jordbruksdepartementet
avgivit ett betänkande ”Lag om hälso- och miljöfarliga varor” (SOU
1972:31).

Miljökontrollutredningen anför bl. a. att gällande författningsbestämmelser
för direkt kontroll av hälso- och miljöfarliga varor inte ger
erforderligt skydd mot störningar eller skada i miljön samt att de många
olika vägar på vilka ämnen kommer ut i miljön och svårigheterna att
upptäcka dem gör det uppenbart att inte heller emissionskontrollen är
effektiv. Miljökontrollutredningen anför att den därför föreslår att den
nu gällande, begränsade lagstiftningen för produktkontroll ersätts av en
ny lagstiftning som omfattar alla de kemiska varor som kan befaras
medföra hälsofara eller skadlig verkan i miljön. Den föreslagna lagen om
hälso- och miljöfarliga varor — som bl. a. avses ersätta giftförordningen
(1962:702), bekämpningsmedelsförordningen (1962:703) och PCB-lagen
(1971:385) — föreslås få formen av en central ramförfattning, som
innehåller dels allmänna och grundläggande principbestämmelser om
förutsättningarna för import, tillverkning, handel eller annan hantering av
sådana varor, dels bemyndigande att i administrativ ordning utfärda
särskilda tillämpningsförfattningar och föreskrifter.

Den föreslagna lagen skall enligt 1 § vara tillämplig på hälso- och miljöfarliga
varor, varmed avses ämnen och beredningar som med hänsyn till
egenskaper och hantering kan befaras medföra förgiftning eller annan
skada hos människor eller skadlig verkan i miljön. Avgränsningen innebär,
att lagen skall kunna ge skydd mot kemiska eller fysikalisk-kemiska
effekter. Härjämte föreslås emellertid Kungl. Majit enligt 2 § få fullmakt
att tillämpa den föreslagna lagens bestämmelser även på andra varor än de
kemiska om det är av särskild betydelse från hälso- eller miljöskyddssynpunkt.
Genom det föreslagna bemyndigandet skall Kungl. Majit ges
möjlighet att, om framdeles behov därav skulle uppkomma, göra
ingripanden i form av förbud eller andra restriktioner beträffande
material och andra produkter som kan ha från hälso- och miljöskyddssynpunkt
negativa kemiska, fysikalis-kemiska, mekaniska och andra
verkningar. Som exempel på att arbeten med vissa varor kan innebära risk
för skada på rent fysikalisk eller mekanisk väg utan att varan i sig själv
reagerar kemiskt eller fysikaliskt-kemiskt anger miljökontrollutredningen
silikos och asbestos, därvid den primära verkan är att rent fysikaliska
skador framkallas i lungvävnaderna.

Som grundläggande villkor när någon hanterar en vara av hälso- och
miljöfarlig karaktär fastslås i 5 § lagförslaget att den som hanterar hälsooch
miljöfarliga varor skall vidta alla de åtgärder och iaktta de
försiktighetsmått i övrigt som kan fordras för att hindra eller motverka
att varorna får skadlig verkan.

SoU 1972:40

Bestämmelser som finns i andra författningar om ämnen och
beredningar till skydd mot skada på människor och miljö, t. ex. i
arbetarskyddslagstiftning avses skola gälla vid sidan av stadgandena i den
föreslagna lagen.

Högsta tillsynen över efterlevnaden av den föreslagna lagen föreslås
skola utövas av statens naturvårdsverk.

Remissbehandling av miljökontrollutredningens här ifrågavarande betänkande
är avslutad. Fortsatt beredning av ärendet pågår inom Kungl.
Maj:ts kansli.

A rbetsm iljöu tre J ningen

Arbetsmiljöutredningen (S 1970:35) tillkallades av chefen för socialdepartementet
enligt ett Kungl. Maj:ts bemyndigande år 1970. Utredningen
har i uppdrag att företa en allmän översyn av arbetarskyddslagstiftningen.

Enligt direktiven skall översynen syfta till en lagstiftning som svarar
för en breddad målsättning för arbetarskyddet och som allmänt sett ger
ett tillfredsställande underlag för vidgade insatser mot hälsofarliga
arbetsmiljöer. Utredningen skall pröva möjligheterna att genom skärpt
eller annars ändrad lagstiftning bidra till att undanröja eller minska
yrkesriskerna. En väsentlig uppgift för utredningen anges vara att
uppmärksamma yrkesfaror — ofta av helt ny typ - som hänger samman
med den tekniska och strukturella utvecklingen på senare tid. Som
exempel på sådana faror nämns i direktiven förgiftningsrisker på grund av
olika slag av luftföroreningar. Det påpekas att en del yrkesrisker, inte
minst sådana som har sitt upphov i luftföroreningar, inte kan definitivt
konstateras utan att särskilda, kanske kostnadskrävande undersökningar
utförs på arbetsplatsen. Utredningen skall pröva hur föreskrifterna
rörande sådana undersökningar skall vara utformade och ta upp frågan
om de s. k. hygieniska gränsvärdena. Utredningen skall vidare enligt
direktiven se över reglerna om tillsyn genom offentliga organ och därvid
ta upp till behandling arbetarskyddsstyrelsens och yrkesinspektionens
organisation och arbetsformer.

Remissyttranden

Yttranden över motionen har inhämtats från giftnämnden, arbetarskyddsstyrelsen,
arbetsmedicinska institutet, Sveriges industriförbund
samt Svenska byggnadsarbetareförbundet.

Arbetsmedicinska institutet har från och med den 1 juli 1972
integrerats i arbetarskyddsstyrelsen.

Till Sveriges industriförbunds yttrande har fogats yttranden av
Svenska byggnadsentreprenörföreningen, Sveriges kemiska industrikontor
och Sveriges varvsindustriförening, vilka yttranden Industriförbundet
åberopat.

SoU1972:40

Sveriges varvsindustriförening har i sin tur som sitt yttrande åberopat
ett bifogat yttrande av Varvsindustriföreningens representant i arbetarskyddsfrågor,
direktören I. Nordén, AB Götaverken, samt till direktören
Nordéns yttrande fogade yttranden från ett antal av Varvsindustriföreningens
medlemmar.

Svenska byggnadsentreprenörföreningen har angivit att den samrått
med Bygghälsan (”Byggnadsindustrins stiftelse för arbetarskydd och
företagshälsovård”).

Härjämte har inkommit dels ett yttrande av överstyrelsen för
ekonomiskt försvar, till vilket fogats ett yttrande av Svenska bromsbandsfabriken
AB, dels yttrande av Föreningen Sveriges industriförnödenhetsleverantörer,
dels yttranden av vissa företag. Nu nämnd förening ansluter
sig helt till Industriförbundets yttrande.

Sammanfattning

För förbud mot användning av asbest uttalar sig Svenska byggnadsarbetareförbundet
och Svenska byggnadsentreprenörföreningen.

Byggnadsarbetareförbundet anser att ett generellt förbud mot användning
av asbest inom byggnadsindustrin bör införas. Om ett generellt
förbud inte anses möjligt, bör ett förbud mot asbest i fri form
ovillkorligen införas och en skärpning ske av lagstiftningen i fråga om
asbest i bunden form.

Byggnadsentreprenörföreningen tillstyrker motionen i vad avser förbud
mot användning av asbest i fri form på byggarbetsplatser men
avstyrker motionen i vad avser förbud mot övrig användning av asbest.

I yttrandena i övrigt tillstyrkes inte förbud mot användning av asbest.
Arbetarskyddsstyrelsen framhåller att där asbest på tillfredsställande sätt
kan ersättas av annat ofarligt material bör detta ske. En dylik ståndpunkt
framförs jämväl i en del av de övriga yttrandena.

Hälsorisker vid användning av asbest

Arbetarskyddsstyrelsen anför att på vetenskapens nuvarande ståndpunkt
finns inte tillräckliga kunskaper om asbestens tumörframkallande
egenskaper för att man med full säkerhet skall kunna fastställa hur
omfattande förekomsten är av tumörsjukdomar som betingas av exposition
för asbest. Det förhåller sig nämligen så, anför styrelsen, att de
tumörer som det här är fråga om även förekommer hos personer utan
tidigare känd kontakt med asbest, vilket tyder på att dessa tumörer kan
uppkomma även av andra orsaker. Vidare anförs att bedömningen även
försvåras av att tumörer, som sätts i samband med asbest, kan konstateras
först många år efter påbörjad asbestexposition.

Arbetarskyddsstyrelsen uttalar att även i fråga om verkningsmekanismen
för asbestens olika sjukdomsframkallande effekter är de nuvarande
kunskaperna ofullständiga. Det anförs att asbestmaterialets kemis -

SoU 1972:40

ka och mineralogiska sammansättning och asbestpartiklarnas eller -fibrernas
form har inflytande på asbestens biologiska egenskaper men att
betydelsen av dessa faktorer inte är klarlagd.

Arbetarskyddsstyrelsen påpekar att någon officiell, svensk statistik,
där man med säkerhet kan utläsa förekomsten av yrkesbetingad asbestos,
bronchialcancer eller mesoteliom inte finns. Styrelsen omnämner att den
från riksförsäkringsverket inhämtat, att anmälningar om asbestos i
mycket ringa omfattning varit föremål för prövning angående ersättning
enligt yrkesskadeförsäkringslagen och att dessa anmälningar, ca 300,
endast i undantagsfall föranlett beslut om ersättning; under femårsperioden
1965 — 1969 hade beslutats om ersättning i fyra fall och under år
1970 i fyra fall. Det hade vidare inhämtats att en viss ökning av antalet
anmälningar om asbestbetingade lungförändringar inklusive pleura
plaques under senare tid kunnat konstateras. Vad angår mesoteliom hade
ett fåtal anmälningar inkommit. Någon ersättning hade ännu inte
föranletts av dessa anmälningar.

I fråga om i motionen refererade iakttagelser om riklig förekomst av
s. k. asbestkroppar i lungorna hos allmänheten, vilket skulle tyda på att
asbesten skulle vara en hälsorisk även för den som ej sysslar med
asbestarbeten, framhåller arbetarskyddsstyrelsen, att tolkningen av dessa
undersökningsfynd försvåras av att även andra material och ämnen än
asbest kan föranleda uppkomsten av ”asbestkroppar”. Flera specialister
har, anförs det, därför hävdat att benämningen ”asbestkroppar” bör
användas på dessa bildningar endast i de fall där det kan antas med
säkerhet att de förorsakas av just asbest. Arbetarskyddsstyrelsen påpekar
att det därför finns ett stort behov av ytterligare information om dessa
bildningars natur och förekomst innan man kan göra en tolkning av deras
innebörd och en bedömning av deras betydelse som hälsorisk för
allmänheten.

Arbetsmedicinska institutet anför att sjukdomen asbestos varit känd
sedan början av seklet och att under senare år nya aspekter på sjukdomen
kommit fram — lungsäcksförändringar som i och för sig är tämligen
ofarliga förekommer i större omfattning hos asbestexponerade än hos
icke exponerade grupper. Institutet påpekar att det emellertid bör
framhållas att dessa förändringar inte är patognomona för asbest, dvs. de
kan uppkomma också av andra orsaker. Viktigast är, påpekas det vidare,
att man under de senaste decennierna fått klara indikationer på att asbest
kan orsaka elakartade tumörer, som kan uppträda ganska lång tid efter en
asbestexposition.

Svenska byggnadsarbetareförbundet framhåller att asbest otvivelaktigt
utgör ett mycket farligt material ur hälsosynpunkt för såväl dem som
arbetar med materialet som de personer som i övrigt kan komma att bli
föremål för asbestexposition. Byggnadsarbetareförbundet anför att det är
klart medicinskt verifierat att asbest ger upphov till den mycket svåra

SoU1972:40

sjukdomen asbestos och även andra lungsjukdomar, att asbest därutöver
är cancerframkallande samt att symtomen på nu nämnda sjukdomar
yttrar sig som regel först efter en lång tid (20—30 år) efter första
exponeringen. Byggnadsarbetareförbundet påpekar att i detta förhållande
ligger en uppbenbar risk, nämligen att man invaggas i en falsk säkerhet
om materialets inverkan på individen.

Svenska byggnadsentreprenörföreningen anför att för asbestsprutning
och övrig användning av asbest i fri form på byggnadsplatserna är
hälsoriskerna enligt litteraturen och företagna undersökningar klart
dokumenterade. Härvid påpekas att kombinationen av exponering för
asbestdamm och rökning sannolikt medför risk för lungcancer och att
den ökade lungcancerrisken uppenbarligen föreligger redan vid låga
asbesthalter men framkommer först efter lång latenstid, 20-30 år. Vid
hög asbestkoncentration, anförs det vidare, tillkommer risken för
asbestos, som dock ej kräver denna långa latenstid.

Sveriges industriförbund omnämner att misstankar framförts att den
asbest som vid inbromsning av bilar frigörs från bromsbanden skulle
kunna orsaka asbestos men att beräkningar emellertid visat att det krävs
tjugoåtta års inandning av New York-luften för att nå upp till samma
mängd som en arbetare gör under en arbetsdag i en hygieniskt godkänd
asbestbearbetande industri.

Industriförbundet anför att enligt förbundets mening leder motionens
innehåll till den missuppfattningen att all asbesthantering är förknippad
med en betydande och okontrollerad dammalstring men att det enligt
förbundets uppfattning och erfarenhet inte är någon generellt giltig
slutsats. Det påpekas att det vid arbetsprocesser i Sverige visat sig möjligt
att med relativt enkla medel kontrollera uppkomst och spridning av
damm och hålla koncentrationen under föreskrivna hygieniska gränsvärden,
att detta är generellt för alla industrier där asbest används i
Sverige och att detta resultat uppnåtts tack vare en konsekvent
genomförd inkapsling av olika arbetsoperationer kombinerad med en
kontrollerad ventilation. Vidare påpekas att regelbundet återkommande
mätningar av dammkoncentrationen vid olika arbetsplatser görs liksom
årligen återkommande hälsokontroller av den inblandade personalen.

Sveriges kemiska industrikontor anför att det torde finnas få material
som från arbetarskyddssynpunkt undersökts så väl som asbest. Att det
trots detta fortfarande inträffar vissa asbestosfall beror på, anförs det, att
symtomen inte yttrar sig förrän 15-20 år eller i vissa fall längre tid efter
första exponeringen. De sjukdomsfall som nu inrapporteras kan, anförs
det vidare, sålunda ofta härledas till de arbetarskyddsförhållanden som
rådde under 1940- och 1950-talen, förhållanden som ingalunda kan
jämföras med vad som i dag gäller i den asbestbearbetande industrin.

SoU 1972: 40

Behovet av asbest inom byggnadsindustrin

Svenska byggnadsarbetareförbundet anför att det måste anses fastslaget,
att asbest eller asbesthaltiga material inom byggnadsindustrin inte
av vare sig tekniska eller ekonomiska skäl behöver komma till användning,
eftersom fullgoda ersättningsmaterial finns.

Svenska byggnadsentreprenörföreningen anför att tänkbara ersättningsprodukter
till asbest som isolermaterial är glasull, mineralull,
expanderad glimmer och gips men att frågan om vilka hälsorisker, som är
förknippade med dessa material, emellertid i dag inte kan besvaras.
Eftersom latenstiderna även här kan vara långa, krävs det, säger
Byggnadsentreprenörföreningen, omfattande och systematiska undersökningar
för att klarlägga samband mellan användningen av ett visst
material och eventuellt ökad frekvens av vissa sjukdomar. Det är, påpekas
det, således nödvändigt att gå försiktigt fram.

Behovet av asbest inom varvsindustrin

I det a\ Sveriges varvsindustriförening åberopade yttrandet av direktören
Nordén, vilket yttrande anges vara en sammanfattning av inställningen
hos vederbörande varv, anförs att asbest i lös form (sprutasbest
o. d.) har undantagslöst ersatts med annat material samt att användning
av asbest i denna form inte kommer att börja på nytt.

Beträffande asbest i plattor — som anges användas som brandskyddande
beklädnad av skott, bordläggning och tak — anförs att eftersom
svensk varvsindustri arbetar med en internationell kundkrets är det inte
alltid möjligt för varvet som leverantör att slippa ifrån användningen av
asbest i denna form även om varven från början specificerat annat
material.

I fråga om asbest i bunden form i packningsmaterial o. d. anges att det
för närvarande inte finns någon klar ersättningsmöjlighet. Det sägs också
att man har svårt att inse riskerna med asbest i denna form.

Behovet av asbest inom järn- och stålindustrin m. m.

Enligt Sveriges industriförbund kan det i flera fall då asbest kommer
till användning inom järn- och stålindustrin vara möjligt att ersätta asbest
med andra likvärdiga material. Det anförs att det t. ex. på senare tid
framkommit material på aluminiumsilikatbas med asbestens formbarhet
och isolerförmåga men att dessa material dock inte har samma mekaniska
hållfasthet som asbest, varför de inte kan ersätta asbest i skyddskläder.
Vidare anförs att Jernkontoret framhållit att användningen av asbest
minskat kraftigt på senare år och att fullgoda ersättningsmaterial
framkommit, vilket inneburit att några järnverk helt kunnat frångå

SoU 1972:40

asbest. Industriförbundet påpekar emellertid att asbest dock fortfarande
måste användas för vissa speciella ändamål.

Industriförbundet framhåller att ett förbud mot att använda asbestpapper
inom värme- och fuktöverföringstekniken skulle medföra att vissa
ur brandsäkerhetssynpunkt hittills oersättliga produkter skulle försvinna
ur marknaden.

Behovet av asbest för friktionsbelägg

Svenska bromsbandsfabriken AB anför att eftersom det under andra
världskriget visade sig nästan omöjligt att anskaffa asbest, som är en
nödvändig råvara vid framställning av organiskt bundna bromsbelägg,
gjorde man under 1940- och 1950-talen omfattande undersökningar för
att finna ett ersättningsmaterial för asbest dock utan att lyckas finna
sådant.

Svenska bromsbandsfabriken AB omnämner att för ett antal år sedan
släppte en bilfabrikant ut ett antal bilarmed bromsbelägg av sintrad metall
men tvingades — då dessa bromsbelägg visade sig vara behäftade med flera
olämpliga egenskaper — återgå till organiskt bundna bromsbelägg. Vidare
omnämns att på moderna flygplan, både trafikflygplan och militärflygplan,
förekommer både organiskt bundna och sintrade friktionsbelägg
och att även härvid de organiskt bundna beläggen visat sig ha många
fördelar. Härjämte framhålls att till bromsarna på järnvägsvagnar används
mer och mer organiska bromsblock i stället för gjutjärnsblock och att en
av fördelarna med detta är att någon gnistbildning inte förekommer
under inbromsning som med gjutjärnsblock.

Sveriges industriförbund anför i stort sett detsamma som Svenska
bromsbandsfabriken AB.

Överstyrelsen för ekonomiskt försvar anför med åberopande av
yttrandet av Svenska bromsbandsfabriken AB att asbest — i varje fall med
nuvarande teknik — är ett nödvändigt material inom bromsbeläggområdet.

Behovet av asbest i övrigt

Överstyrelsen för ekonomiskt försvar anför — efter att ha framhållit
behovet av asbest för bromsbelägg — att det också finns andra områden
där asbest är ett från försörjningssynpunkt oundgängligt material och att
ett viktigt sådant område är packningar till gengasverk. Att i ett
beredskapsläge med drivmedelsbrist övergå till gengasdrift — för vilket
ändamål betydande resurser satsats — är inte möjligt utan asbestpackningar
i olika former, framhålls det.

Överstyrelsen anför vidare att asbestens betydelse från beredskapssynpunkt
även framgår av att överstyrelsen beredskapslagrar inte oväsent -

SoU 1972:40

liga kvantiteter i form av fibrer, garn och plattor främst avsedda för
bromsbelägg, packningar och vissa isoleringsändamål men att överstyrelsen
emellertid räknar med att asbest för en del områden, främst inom
byggnadsindustrin, i ett beredskapsläge skall kunna ersättas med andra
material, exempelvis gips och glasfiber.

Sveriges kemiska industrikontor anför — mot bakgrund till det som
anförs i motionen om att asbest helt kan ersättas på många, kanske alla
områden — att det tyvärr visat sig att så inte är fallet. Det framhålls att
betydande ansträngningar nämligen gjorts och fortfarande görs i syfte att
finna lämpliga ersättningsmedel med hänsyn till det relativt höga
råvarupriset. Det påpekas att på vissa områden har man visserligen funnit
att asbest helt eller delvis (t. ex. genom inblandning) kan ersättas med
andra, billigare produkter men att asbest i de fall där det ställs mycket
stora krav på hållfasthet i kombination med brandsäkerhet och resistens
mot kemiska angrepp visat sig vara i stort sett oersättligt.

Om förbud mot användning av asbest

Arbetarskyddsstyrelsen påpekar att uppkomst av asbestos, bronchialcancer
och mesoteliom kan endast förebyggas genom att mängden av
asbesthaltigt damm hålls på en låg nivå i arbetsmiljön. I förbudsfrågan
anför styrelsen följande.

Arbetarskyddsstyrelsen anser, att ett generellt förbud mot användning
av asbest för närvarande ej är motiverat eller möjligt. Där asbest på ett
tillfredsställande sätt kan ersättas av annat ofarligt material skall detta
ske. För närvarande anser dock styrelsen att det på många områden ännu
ej finnes ersättningsmaterial som i alla avseenden med hänsyn till
nödvändiga egenskapskrav kan ersätta asbest vad gäller brandhärdighet,
vissa mekaniska egenskaper m. m. De inskränkningar i användandet av
asbest som otvivelaktigt är möjliga och önskvärda ävensom de skyddsåtgärder
bl. a. även beträffande produktinformation som från medicinsk
och teknisk synpunkt erfordras vid arbete med asbest och asbesthaltigt
material kan enligt styrelsens mening för närvarande bäst meddelas i form
av anvisningar till arbetarskyddslagen.

Arbetsmedicinska institutet anför att asbestanvändningen bör begränsas
till de platser och de användningsområden, där den av tekniska skäl är
oundgängligen nödvändig och där den inte kan ersättas med andra
material. Institutet anför emellertid, att tills vidare torde dock asbest
svårligen kunna ersättas för en del värmeskyddande uppgifter men att
den - i den mån detta blir möjligt - bör utgå även i sådana sammanhang.

I förbudsfrågan anför institutet följande.

Huruvida en begränsning i användningen av asbest skall åvägabringas
genom lagstiftning om förbud mot användning med vissa dispensmöjligheter
eller om man skall åstadkomma en sådan begränsning genom
strängare föreskrifter och strängare kontroll från arbetarskyddsverkets
sida kan diskuteras. Det senare förfaringssättet har dock givit goda
resultat i fråga om bl. a. bensen, kolsvavla, koltetraklorid.

SoU 1972:40

Giftnämnden anför att den inte haft att bedöma asbestvaror inom
ramen för gällande bestämmelser och att giftnämnden därför inte ger
någon detaljerad kommentar till uppgifterna i motionen. Det kan
emellertid understrykas att användning av asbest innebär ett stort
hygieniskt problem, anförs det.

Giftnämnden framhåller att hela asbestfrågan ter sig komplicerad och
kan möjligen kräva differentierade åtgärder. Giftnämnden påpekar att
arbetarskyddsstyrelsen kommer att utfärda nya anvisningar för arbete
med asbest samt anför att det därefter torde lättare kunna överblickas
vilka områden som över huvud taget skulle bli aktuella för sådant arbete.

Giftnämnden erinrar om att miljökontrollutredningen framlagt ett
betänkande med förslag till en lag om hälso- och miljöfarliga varor och
påpekar att ett av syftemålen med förslaget är enligt utredningen att
täcka in hela produktområdet, med närmare angivna undantag för vissa
varugrupper som nu är föremål för speciallagstiftning, samt att erforderliga
bestämmelser eller beslut om konkreta varor eller varuslag inte skulle
kräva stiftande av särskild lag. Miljökontrollutredningens förslag kan
således i formellt hänseende sägas ”ta över” hemställan i motionen,
framhåller giftnämnden.

Vad speciellt gäller spörsmål om lagstiftning till skydd för arbetstagare
mot risker i arbetet kan även erinras om den sittande arbetsmiljöutredningen,
anför giftnämnden vidare.

Avslutningsvis anför giftnämnden att, för den händelse gällande
bestämmelser inte skulle vara till fyllest ivad gäller asbestproblematiken,
får det sålunda förutsättas att frågan kommer att kunna lösas med de
lagstiftningsmässiga instrument som kan förväntas på området.

Sveriges industriförbund anför att ett totalförbud mot användning av
asbest skulle i fråga om järn- och stålindustrin innebära en del problem
och att ett eventuellt förbud måste i varje fall under en övergångstid
kombineras med ett dispensförfarande. Vad angår värme- och luftöverföringstekniken
anför Industriförbundet att ett förbud mot användning
av asbest i detta sammanhang skulle medföra att vissa ur brandsäkerhetssynpunkt
hittills oersättliga produkter skulle försvinna ur marknaden. 1
fråga om användning av asbest i friktionsbelägg anförs att om användningen
av asbest totalförbjuds är det risk för att detta skulle innebära en
försämrad trafiksäkerhet. Industriförbundet anför avslutningsvis följande.

Det skulle enligt förbundets uppfattning vara synnerligen olyckligt om
ett totalförbud mot asbest infördes i vårt land. Som generell åtgärd bör
man liksom hittills gå vägen att via föreskrifter och säkerhetsåtgärder
söka eliminera riskerna eller reducera dem till en acceptabel nivå. 1
bilagda yttranden framgår att inom vissa branscher och processer finns
möjligheter att ersätta asbest med fullgoda alternativ. Här bör självklart
denna utveckling fortsätta i samverkan mellan berörda organisationer och
myndigheter.

Svenska bromsbandsfabriken AB, vars yttrande åberopats av överstyrelsen
för ekonomiskt försvar, anför att alla de moderna trafikmedlen

SoU1972:40

mer eller mindre är beroende av organiskt bundna friktionsbelägg. Om
användning av asbest förbjuds i vårt land, skulle detta, framhålls det,
innebära en katastrofal försämring av trafiksäkerheten i vårt land.

Sveriges kemiska industrikontor anför att importen av asbest varit i
stort sett oförändrad sedan mitten av 1950-talet och vad gäller
asbesthaltiga produkter stadigt sjunkande, att ersättningsprodukter finns
endast för vissa begränsade användningsområden samt att en omfattande
erfarenhet inom och utom landet visar att hantering av asbest, under
förutsättning att vissa yrkeshygieniska förhållningsregler iakttages, inte
medför några risker, vare sig för den direkt utsatta personalen eller
personer i omgivningen Med hänsyn härtill, anförs det vidare, finner
Kemikontoret det inte motiverat att införa ett förbud mot användningen
av asbest.

Sveriges varvsindustriförening åberopar som sitt yttrande ett uttalande
från varvshåll att varvsindustrin är fullt medveten om riskerna med asbest
och strävar mot att finna andra material som kan användas i stället men
anser det vara olyckligt om man genom lagstiftning skulle få ett
onyanserat förbud mot användning av asbest.

Vidare åberopar Varvsindustriföreningen ett uttalande från varvshåll
om att ett ensidigt beslut om totalförbud mot användning eller hantering
av asbestmaterial i bunden form i Sverige kan ge till resultat, att redarna
beställer sina fartyg i länder som ej har dylika bestämmelser, och detta
kan i så fall resultera i minskad sysselsättning för bl. a. varven. Mot denna
bakgrund måste internationella överenskommelser göras, hävdas det från
varvshåll.

Svenska byggnadsentreprenörföreningen anför sammanfattningsvis att
den tillstyrker motionen i vad avser förbud mot användning av asbest i fri
form på byggarbetsplatser, avstyrker motionen i vad avser förbud mot
övrig användning av asbest samt förordar att alternativa åtgärder prövas
för att eliminera hälsoriskerna i samband med användning av asbesthaltiga
material på byggarbetsplatser.

Byggnadsentreprenörföreningen anför som motivering bl. a. följande.

Även om hälsoriskerna för ersättningsmaterialen således ej är utredda,
anser vi, att användningen av asbest i fri form på byggarbetsplatserna
innebär så stora hälsorisker, att vi tillstyrker motionen i denna del. 1
detta sammanhang bör nämnas, att ett danskt förbud mot användning av
asbest till vissa former av isolering gäller från den 1 mars i år.

Beträffande den asbest som kommer i bunden form till byggplatsen
kan självfallet hävdas, att den i ett tidigare tillverkningsled existerat i fri
form. Möjligheterna att lösa dammningsproblemen på ett betryggande sätt
torde dock vara betydligt större inom den stationära industrin än inom
byggnadsindustrin, varför ett förbud mot användning av asbest som
råvara vid industriell tillverkning ter sig tveksamt, lin viss risk för
byggnadsarbetare kan föreligga när asbestprodukter bearbetas på arbetsplatsen.
Frågan har ej utretts, men eventuella negativa effekter torde

SoU1972:40

kunna mötas genom andra åtgärder än ett totalförbud mot asbest. Nya
och från dammningssynpunkt bättre bearbetningsmetoder bör kunna
utvecklas. Genom ökad förtillverkningsgrad kan dessutom behovet av
bearbetning minskas. Där utöver kan finnas behov av mer detaljerade
anvisningar beträffande t. ex. bearbetning av asbestcementprodukter på
byggarbetsplatserna.

Svenska byggnadsarbetareförbundet uttalar sig sammanfattningsvis för
att ett generellt förbud mot användning av asbest inom byggnadsindustrin
införs, att — om detta ej anses möjligt — förbud mot asbest i fri
form ovillkorligen genomförs, att i fråga om asbest i bunden form
lagstiftningen skärps, att lagstiftningen kompletteras med regler för
arbete inom äldre bebyggelse där asbest förekommer, att läkarkontrollen
utökas, att obligatorisk damm-mätning införs samt att fastställda
hygieniska gränsvärden inte får överskridas.

Byggnadsarbetareförbundet anför att det inte anser sig kunna bedöma
asbestens risker och möjligheterna till ersättningsmaterial utanför byggnadsindustrins
verksamhetsområde.

Till närmare motivering för sina uttalanden anför Byggnadsarbetareförbundet
bl. a. följande.

Motionen avser ett kategoriskt förbud. Såvitt gäller arbete med asbest
eller asbesthaltigt material inom byggnadsindustrin är detta enligt de
intentioner, som bl. a. vårt förbund sedan många år arbetat efter. Ett
förbud av det slag motionen avser löser dock ingalunda problemen så
länge vi har asbest i befintligt byggnadsbestånd. Frågor om hälsorisken
vid användning av asbest måste därför lösas i hela sin räckvidd med olika
åtgärder.

Nuvarande arbetarskyddslagstiftning är så skriven att arbete med
asbest eller asbesthaltiga material inom byggnadsindustrin endast får
utföras i sådana fall där tillfredsställande resultat inte kan erhållas med
annat material. Det är helt klart att nuvarande lagstiftning ej är
tillräckligt restriktiv för att skapa full säkerhet för de anställda mot
hälsofarliga ämnen och produkter.

Förbundet anser därför att en skärpt lagstiftning inom nu aktuellt
område är motiverad. Förbundet vill därför uttala sig för att totalt
förbud införes mot användning av asbest i alla former inom byggnadsindustrin.
Om generellt förbud ej anses möjligt är det från förbundets
sida ett oeftergivligt yrkande att asbest i fri form totalförbjudes och att
asbesthaltigt material, alltså i bunden form, underkastas en strängare
lagstiftning än vad fallet är i dag.

Förbundet vill även fästa uppmärksamheten på de risker som
otvivelaktigt uppkommer vid ingrepp, t. ex. reparations- eller ändringsarbeten,
i det äldre byggnadsbeståndet. Den asbest som använts för t. ex.
isolering kommer då ut i fri form och kan förorsaka allvarliga skador.
Lagstiftningen bör därför skärpas även i vad gäller dessa arbeten.

Även vid ett totalförbud mot användning av asbest inom byggnadsindustrin
måste frågan om läkarkontroll av de som utsättes för
asbestexposition uppmärksammas. Nuvarande bestämmelser föreskriver
som bekant att arbetstagare som sysselsättes med arbete där särskild fara
för asbestos finns skall undergå läkarundersökning och läkarbesiktning då
Arbetarskyddsstyrelsen så föreskriver.

SoU 1972:40

Förbundet anser att nuvarande bestämmelser i detta avseende icke är
till fyllest. Den som varit utsatt för asbestexposition bör undersökas icke
endast under den tid arbetet pågår utan även fortsättningsvis. Utförligare
regler härför bör utarbetas varvid kostnadsfrågan också måste beaktas.

Det är också viktigt att en kartläggning av asbestriskerna på
arbetsplatserna sker. Den tekniska utvecklingen har fått fram instrument
för noggrann mätning av dammkoncentrationen i luften. Därför kan i dag
krav ställas på sådan mätning för att fastställa eventuell risk för
uppkomst av asbestdamm. Fastställda hygieniska riktvärden får icke
överskridas på sådana arbetsplatser.

Åtskilliga av dagens arbetsmiljöfrågor har internationell räckvidd. Ett
totalförbud mot asbest i vårt land kommer säkert att påverka även andra
länder i samma riktning. Enligt uppgift infördes i Danmark förbud mot
asbest i början av innevarande år.

Det är förbundet bekant att miljökontrollutredningen i dagarna
kommer att framlägga förslag till Lag om hälso- och miljöfarliga varor,
som beräknas träda i kraft i juli 1973. Om vi rätt förstått lagförslagets
andemening skulle det innebära skyldighet för arbetsgivare att garantera
en varas ofarlighet. Den av utredningen föreslagna produktkontrollnämnden
skulle dessutom få befogenheter att snabbt ingripa mot farliga
ämnen m. m. Ett lagförslag i fråga om asbest bör samordnas med
nyssnämnda lagförslag

Utskottet

Asbest är ett samlingsnamn för flera i naturen förekommande
trådformiga silikatmineral, som ofta ligger inbäddade i berg. Asbestfibrernas
längd kan variera från bråkdelen av en millimeter upp till ca 75
millimeter. Asbesten har vissa egenskaper som gör att mineralet kommit
till stor användning, nämligen värmebeständighet, kemisk resistens och
ljudisoleringsförmåga. Därtill kommer att fibrerna är böjliga, tänjbara och
har armeringsförmåga. Den längre fibern spinns till asbestgarn och
används i olika slag av vävda produkter. Den kortare fibern kommer till
användning i olika slag av pressade produkter. En annan användningsform
är sprutning av asbestfibrer på en yta för att åstadkomma isolering. Av
det trettiotal olika asbestarter som finns är det endast ett fåtal som har
någon ekonomisk betydelse. Drygt 90 procent av den totala asbestbrytningen
i världen avser krysotil (vit asbest) medan omkring fem procent
avser krokidolit (blå asbest) och amosit. Asbestbrytning förekommer inte
i Sverige.

Importen till Sverige av asbest i obearbetat skick samt i form av hel
och halvfabrikat uppgick år 1970 till 19 000 ton respektive 15 000 ton.
Huvuddelen av den obearbetade asbesten används till asbestcementprodukter
såsom t. ex. tak-, vägg- och golvplattor samt rör. Dessa produkter
innehåller vanligen 5 — 10 procent asbest. Den obearbetade asbesten i
övrigt används i bl. a. färg-, plast- och bromsbandsindustrin samt till
sprutisolering inom framför allt byggnads- och varvsindustrierna. Antalet
asbestprodukter beräknas uppgå till omkring 3 000.

Vid arbete med asbest alstras av de nål- eller trådformiga asbestfibrerna
ett luftburet damm, som vid inandning kan förorsaka sjukliga

SoU 1972:40

förändringar i lungor och lungsäck. Mest känd av dessa sjukliga
förändringar är asbestos, som är en form av dammlunga. Yrkesmässig
exposition för asbestdamm kan även ge upphov till ökad förekomst av
bronchialcancer och tumörer i bukhinnan (mesoteliom) samt s. k. pleura
plaques (lungsäcksförkalkningar).

I arbetarskyddslagstiftningen finns bestämmelser som ålägger arbetsgivare
att se till att på arbetsplatserna damm inte sprids i en för
arbetstagarna skadlig eller besvärande mängd. Riskerna vid arbete med
asbest har också direkt uppmärksammats i bestämmelser som utfärdats
på området. Arbetarskyddsstyrelsen har sålunda meddelat särskilda
anvisningar angående skydd mot yrkesfara vid arbete med asbest.
Styrelsen har också utfärdat bygganvisningar, i vilka även arbete med
asbest behandlas. Det bör också nämnas att föreskrifter meddelats om
läkarundersökning och läkarbesiktning mot asbestos beträffande flera
slags arbeten vid ett flertal arbetsställen.

1 motionen 1972:480 av herr Takman m. fl. begärs förslag till lag som
förbjuder användningen av asbest. Motionärerna framhåller att de som i
sitt yrkesarbete är utsatta för asbestdamm löper en betydande risk att få
asbestos samt att lungcancer, tumörer i lungsäcken och tumörer i
bukhinnan inte är ovanliga bland sådana personer. Vidare framhålls att
användningen av asbest härjämte innebär risker även för dem som inte
direkt arbetat med mineralet. Motionärerna refererar bl. a. rapporter från
undersökningar i vissa storstäder i Europa, Nordamerika och Sydafrika,
som visat att s. k. asbestkroppar — vilka uppstår genom att asbestfibrer i
lungorna blir överdragna med ett järnrikt gyllenbrunt material —
påträffats hos personer som inte varit asbestarbetare. Motionärerna
påpekar att det ännu inte är allmänt känt att asbest utgör en risk även vid
icke-yrkesmässig exponering för mineralet och att detta lett till att
säkerhetsföreskrifter saknas även där asbest används industriellt. Det
framhålls att vid rivning av byggnader asbestdamm ofta sprids vida
omkring och att inte sällan de torra dammande asbestbitarna blir
lekmaterial. Vidare påpekas att även vid sådana arbeten som asbestsprutning
vid brandisolering, där arbetarskyddsstyrelsens anvisningar måste
noggrant iakttas, både de direkt engagerade arbetarna och en vid krets av
andra personer utsätts för dammkoncentrationer som överskrider det
hygieniska riktvärdet. Motionärerna framhåller att asbest kan ersättas på
många, kanske alla områden.

Utskottet har inhämtat yttranden över motionen från arbetarskyddsstyrelsen,
arbetsmedicinska institutet, giftnämnden, Sveriges industriförbund
och Svenska byggnadsarbetareförbundet. Industriförbundet har
bifogat yttranden från vissa branschorganisationer, bl. a. Svenska byggnadsentreprenörföreningen,
som samrått med Bygghälsan. Yttranden har
också kommit från överstyrelsen för ekonomiskt försvar, Föreningen
Sveriges industriförnödenhetsleverantörer och enskilda företag.

Inte någon av de instanser som yttrat sig i ärendet biträder
motionsförslaget om ett absolut förbud mot användning av asbest.
Svenska byggnadsarbetareförbundet och Svenska byggnadsentreprenör -

SoU 1972:40

föreningen förordar emellertid vissa begränsade förbud mot användning
av mineralet. Genomgående framhålls i yttrandena att inom områden, där
asbest på ett tillfredsställande sätt kan ersättas av annat, ofarligt material,
detta bör ske. Rörande det närmare innehållet i remissyttrandena må här
redovisas följande.

Svenska byggnadsentreprenörföreningen tillstyrker att ett förbud
införs mot användning av asbest i fri form på byggarbetsplatser, avstyrker
förbud mot annan användning av asbest samt förordar att olika åtgärder
prövas för att eliminera hälsoriskerna i samband med användning av
asbesthaltiga material på byggarbetsplatser. Som skäl för sitt ställningstagande
anför föreningen bl. a. att en viss risk för byggnadsarbetare kan
föreligga när asbestprodukter bearbetas på arbetsplatsen men att eventuella
negativa effekter torde kunna mötas genom andra åtgärder än ett
totalförbud mot asbest. Det framhålls att nya och från dammningssynpunkt
bättre bearbetningsmetoder bör kunna utvecklas, att genom ökad
förtillverkningsgrad behovet av bearbetning kan minskas samt att behov
kan finnas av mer detaljerade anvisningar beträffande t. ex. bearbetning
av asbestcementprodukter på byggarbetsplatserna.

Svenska byggnadsarbetareförbundet förordar att ett generellt förbud
mot användning av asbest inom byggnadsindustrin införs, att — om detta
inte anses möjligt — förbud mot asbest i fri form ovillkorligen genomförs,
att i fråga om asbest i bunden form lagstiftningen skärps, att lagstiftningen
kompletteras med regler för arbete inom äldre bebyggelse där
asbest förekommer, att läkarkontrollen utökas, att obligatorisk dammmätning
införs och att fastställda hygieniska gränsvärden inte får
överskridas. Förbundet påtalar bl. a. de risker som uppkommer vid
ingrepp — t. ex. reparations- eller ändringsarbeten — i det äldre
byggnadsbeståndet och anför därvid att den asbest som använts för t. ex.
isolering då kommer ut i fri form och kan förorsaka allvarliga skador
samt att lagstiftningen därför bör skärpas även i vad gäller dessa arbeten.
Byggnadsarbetareförbundet understryker att den som varit utsatt för
asbestexposition bör undersökas av läkare inte endast under den tid
arbetet pågår utan även fortsättningsvis och att utförliga regler härför bör
utarbetas. Vidare understryks att det är viktigt att en kartläggning av
asbestriskerna på arbetsplatserna sker. Förbundet påpekar att det finns
instrument för noggrann mätning av koncentrationen av damm i luften,
varför krav kan ställas på sådan mätning för att fastställa eventuell risk
för uppkomst av asbestdamm.

Arbetarskyddsstyrelsen anser att ett generellt förbud mot användning
av asbest för närvarande inte är motiverat eller möjligt. Styrelsen anför
att på områden där asbest på ett tillfredsställande sätt kan ersättas av
ofarligt material detta skall ske men att styrelsen dock för närvarande
anser att det på många områden inte finns ersättningsmaterial som i alla
avseenden kan ersätta asbest vad gäller brandhärdighet, vissa mekaniska
egenskaper m. m. Arbetarskyddsstyrelsen framhåller att de inskränkningar
i användningen av asbest som otvivelaktigt är möjliga och
önskvärda ävensom de skyddsåtgärder bl. a. även beträffande produktin -

SoU 1972:40

formation som från medicinsk och teknisk synpunkt erfordras vid arbete
med asbest och asbesthaltigt material enligt styrelsens mening för
närvarande bäst kan meddelas i form av anvisningar till arbetarskyddslagen.

Arbetsmedicinska institutet — som från senaste halvårsskifte integrerats
i arbetarskyddsstyrelsen — intar samma ståndpunkt som arbetarskyddsstyrelsen
beträffande användning av asbest. I frågan huruvida en begränsning
i användningen av asbest skall åvägabringas genom lagstiftning eller om
sådan begränsning skall åstadkommas genom strängare föreskrifter och
strängare kontroll från arbetarskyddsverkets sida anför institutet att
sistnämnda förfaringssätt givit goda resultat i fråga om vissa andra varor.

Såväl remissyttrandena som det vetenskapliga material, som åberopats
i ärendet, visar enligt utskottets mening helt klart att framför allt
hanteringen av asbest i olika arbetsprocesser utgör en betydande
hälsofara. Den omständigheten att, som framgår av remissyttrandena, vår
kunskap om asbestens medicinska skadeverkningar är otillräcklig utgör
självfallet inte anledning till att underlåta att söka begränsa hälsoriskerna.
Utskottet anser att det är motiverat med långtgående åtgärder härvidlag.
Då man skall bedöma motionsyrkandet måste man emellertid också
konstatera att, även om ersättningsmaterial till asbest kommit fram på
många områden, det inom vissa sektorer — bl. a. sådana som är av
betydelse för försvaret — ännu inte finns någon lämplig ersättning för
asbest. De möjligheter som står till buds är därför enligt utskottets
mening antingen att man inför ett principiellt förbud mot användning av
asbest men i lagstiftningen öppnar vida dispensmöjligheter eller att man
angriper problemet genom bestämmelser på arbetarskyddsområdet, där
riskerna vid de olika arbetsprocesserna vägs mot angelägenheten av att
man på området i fråga har tillgång till asbest. Om man väljer den
sistnämnda lösningen måste naturligtvis hänsyn också tas till de risker
som kan vara förknippade med användningen av de produkter, som
framställs vid arbetsprocessen i fråga.

Enligt utskottets mening är det från principiell synpunkt otillfredsställande
att ha en förbudslagstiftning, som innefattar långtgående dispensmöjligheter.
Med hänsyn härtill och då det i fråga om användningen av
andra hälsofarliga varor visat sig möjligt att med stränga arbetarskyddsföreskrifter
i förening med en noggrann kontroll från arbetarskyddsverkets
sida nå goda resultat, vill utskottet förorda att man även i fråga om asbest
väljer detta alternativ. Utskottet får i anslutning härtill framhålla att
inom arbetarskyddsstyrelsen för närvarande pågår arbete med revidering
av de s. k. asbestanvisningarna, vilket avses leda fram till nya anvisningar
år 1973.

Ett område som särskilt bör uppmärksammas vid den fortsatta
prövningen av asbestfrågan är byggnadsindustrin, där den övervägande
delen av asbesten kommer till användning. Både från arbetstagarsidan och
arbetsgivarsidan har man under remissbehandlingen uttalat sig för att
asbest i fri form inte skall få användas på byggarbetsplatser. Utskottet
delar denna uppfattning. Även då det gäller användningen av asbest i fri

SoU 1972:40

form i andra sammanhang samt vid bearbetning av asbest i bunden form
framstår en skärpning av anvisningarna som motiverad. I den mån
ersättningsmaterial finns bör förbud mot användning av asbest därvid
kunna inrymmas. De synpunkter som framkommit under remissbehandlingen
blir självfallet av betydelse för arbetarskyddsstyrelsen såväl vid
anvisningsarbetet som vid den praktiska kontrollverksamheten.

Vad gäller den i motionen upptagna frågan om hygieniska gränsvärden
vill utskottet framhålla att arbetsmiljöutredningen vid fullgörandet av
uppdraget att göra en allmän översyn av arbetarskyddslagstiftningen bl. a.
skall pröva hur föreskrifterna rörande undersökningar av luftföroreningar
på arbetsplatser skall vara utformade och ta upp frågan om de hygieniska
gränsvärdena.

Då det gäller möjligheterna att från andra än arbetarskyddssynpunkter
förhindra eller reglera användningen av asbest kan anföras följande.

Miljökontrollutredningen har tidigare i år framlagt förslag till lagstiftning
om hälso- och miljöfarliga varor. Lagen skall ge möjlighet för
samhällsingripanden mot hanteringen av ämnen och beredningar som
med hänsyn till egenskaper och hantering kan befaras medföra förgiftning
eller annan skada hos människor eller skadlig verkan i miljön.
Miljökontrollutredningens förslag övervägs för närvarande inom Kungl.
Maj:ts kansli. Arbetarskyddslagstiftningen avses skola gälla vid sidan av
den föreslagna lagstiftningen. I fråga om andra varor än kemiska - såsom
t. ex. asbest — föreslås Kungl. Maj:t få fullmakt att tillämpa bestämmelserna
i den föreslagna lagstiftningen om det är av särskild betydelse från
hälso- eller miljöskyddssynpunkt. Vid ett genomförande av den föreslagna
lagstiftningen tillskapas således effektiva möjligheter för kontroll och
ingripande mot olägenheter av asbest även utanför arbetslivet. Med
hänsyn till det anförda påkallar motionen inte heller i detta avseende
någon riksdagens åtgärd.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motionen 1972:480.

Stockholm den 6 december 1972
På socialutskottets vägnar
GÖRAN KARLSSON

Närvarande: herrar Karlsson i Huskvarna (s), Svensson i Kungälv (s)*,
Hamrin (fp), Dahlberg (s)*, fru Skantz (s), herr Larsson i Öskevik (c), fru
Sigurdsen (s), herrar Hy hander (fp), Johnsson i Blentarp (s), Andreasson
(c), Nordberg (s), Åkerlind (m), fröken Andersson i Stockhom (c), herrar
Nisser (m) och Hagberg (vpk).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

SoU 1972:40

Reservation

av herr Hagberg (vpk) sorn anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 24 med ”Enligt
utskottets” och slutar på s. 25 med ”praktiska kontrollverksamheten”
bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening är riskerna med asbest i byggnadsindustrin
men också i annan industri så klart dokumenterade att det från
arbetarskyddssynpunkt är nödvändigt att förbjuda eller föreskriva villkor
för import, tillverkning, saluhållande eller hantering av asbest eller vara
vars miljöfarliga egenskaper betingas av att asbest ingår i varan. Kungl.
Maj:t eller myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer får föreskriva att den
som importerar, tillverkar eller driver handel med asbest eller vara i vilken
asbest ingår måste styrka dels att för ändamålet likvärdigt material inte
finns, dels att alla föreskrivna försiktighetsåtgärder vidtas mot att de som
har befattning med materialet utsätts för riskerna att inandas dammet.

Utskottet finner alltså att ett principiellt förbud mot användning av
asbest är nödvändigt men att dispens kan medges där så alltjämt är
ofrånkomligt och där betryggande åtgärder vidtas för att förebygga
skadeverkningar.

dels att utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

att riksdagen med bifall till motionen 1972:480 hos Kungl.
Maj:t anhåller om förslag till lag som förbjuder användningen
av asbest.