Socialutskottets betänkande2001/02:SOU11

Socialtjänstfrågor

Sammanfattning

I  betänkandet  behandlas 75 motionsyrkanden i olika
socialtjänstfrågor  från  den  allmänna motionstiden
2001.
Ett  enigt  utskott  föreslår  med   anledning  av
motioner  rörande  stöd  för anhöriga och närstående
ett  tillkännagivande  till   regeringen.  Utskottet
anser att det vore önskvärt att  i socialtjänstlagen
införa   en   särskilt   reglerad   skyldighet   för
socialnämnden att stödja dem som vårdar  närstående.
Regeringen   bör   snarast  göra  en  analys  av  de
ekonomiska konsekvenserna  av  en  sådan  lagändring
samt   redovisa   för  riksdagen  olika  alternativa
lagregleringar  i  avsikt   att  ytterligare  stödja
anhöriga.
Utskottet avstyrker övriga motionsyrkanden, främst
med    hänvisning    till    utskottets     tidigare
ställningstaganden  och  mot  bakgrund  av  pågående
arbete på området.
I  betänkandet  finns  24  reservationer  och fyra
särskilda yttranden.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Allmänna utgångspunkter för
socialtjänsten
Riksdagen   avslår   motionerna   2001/02:So350
yrkande 1 och 2001/02: So358 yrkande 5.
Reservation 1 (m)

2. Privatisering av socialtjänsten

Riksdagen   avslår   motionerna   2001/02:So358
yrkande 4 och 2001/02: So456.
Reservation 2 (m)
Reservation 3 (v)

3. Riksnormen

Riksdagen avslår motion 2001/02:So350 yrkandena
2 och 3.
Reservation 4 (m)

4. Höjning av riksnormen

Riksdagen  avslår motionerna 2001/02:So301  och
2001/02:So459.
Reservation 5 (v, mp)

5. Barns tillgångar och inkomster

Riksdagen  avslår   motionerna   2001/02:So340,
2001/02:So603 yrkandena 1 och 2 samt 2001/02:K284
yrkande 6.
Reservation 6 (v, kd, c, fp)
Reservation 7 (mp)

6. Bistånd till konstnärer

Riksdagen  avslår motion 2001/02:Kr227 yrkande
11.

7. Ideella skadestånd

Riksdagen avslår motion 2001/02:So384.
Reservation 8 (v)

8. Villkor för försörjningsstöd

Riksdagen avslår  motion  2001/02:Ub552 yrkande
3.
Reservation 9 (c)

9. Stockholm-Arlanda flygplats

Riksdagen avslår motion 2001/02:So235.

10. Vistelsebegreppet enligt socialtjänstlagen

Riksdagen   avslår  motionerna   2001/02:So259,
2001/02:So289,   2001/02:  So367,  2001/02:So378,
2001/02:So405 och 2001/02:So585.
Reservation 10 (kd)
Reservation 11 (c)

11. Våld mot kvinnor

Riksdagen  avslår   motionerna   2001/02:So445,
2001/02:Ju324   yrkande   5   och   2001/02:Ju396
yrkandena 3, 4 och 10.

12. Vård av missbrukare

Riksdagen   avslår   motionerna   2001/02:So275
yrkande 3, 2001/02:So298, 2001/02:So319 yrkandena
1 och 2, 2001/02:So371 yrkande 3, 2001/02:  So396
yrkande  6,  2001/02:So401  yrkandena  1 och 3-5,
2001/02:So425 yrkande 1, 2001/02:So497 yrkande 9,
2001/02:So501 yrkande 16, 2001/02:So622 yrkande 4
och 2001/02:Ju326 yrkande 4.
Reservation 12 (m)
Reservation 13 (v)
Reservation 14 (kd, c)
Reservation 15 (fp)

13. En könsneutral lag om vård av
missbrukare i vissa fall

Riksdagen  avslår motion 2001/02:So425  yrkande
3.
Reservation 16 (mp)

14. Öppna alkoholrådgivningar

Riksdagen   avslår   motionerna   2001/02:So396
yrkande 5 och 2001/02: So401 yrkande 2.
Reservation 17 (v)

15. Samverkan i missbrukarvården

Riksdagen avslår motion 2001/02:So487.
Reservation 18 (kd)

16. Kroppsvisitering vid LVM-hem

Riksdagen avslår  motion  2001/02:So614 yrkande
1.
Reservation 19 (m, kd, c, fp)

17. Förutsättningar för vård enligt lagen
om vård av missbrukare i vissa fall

 Riksdagen avslår motion 2001/02:So425 yrkande
4.
Reservation 20 (mp)
18. Anhöriga till missbrukare
Riksdagen avslår motion 2001/02:So473.

19. Vård av ungdomar
Riksdagen avslår motion 2001/02:So374 yrkandena
2-4.

20. Stöd för anhöriga och närstående

Riksdagen  tillkännager för regeringen som  sin
mening vad utskottet  anfört om stöd för anhöriga
och närstående. Riksdagen  bifaller därmed delvis
motionerna     2001/02:So240     yrkande      17,
2001/02:So243  yrkandena  1  och 2, 2001/02:So387
yrkandena 1 och 2 samt 2001/02:So609 yrkande 9.

21. Utsatta grupper

Riksdagen   avslår  motionerna   2001/02:So322,
2001/02:So328  yrkande   3,   2001/02:So346   och
2001/02:So348.
Reservation 21 (v, kd)

22. Familjehem

Riksdagen   avslår   motionerna   2001/02:So262
yrkandena    1    och    2,   2001/02:So317   och
2001/02:So413.
Reservation 22 (kd)

23. Kompetens och kvalitet

Riksdagen   avslår   motionerna   2001/02:So424
yrkandena 1-7 och 2001/02:So510.
Reservation 23 (mp)

24. HBT-kompetens
Riksdagen  avslår motion  2001/02:L371  yrkande
28.
Reservation 24 (v, mp)
Stockholm den 21 februari 2002

På socialutskottets vägnar


Ingrid Burman

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Ingrid
Burman (v), Chris  Heister  (m),  Susanne  Eberstein
(s),  Margareta  Israelsson  (s),  Chatrine  Pålsson
(kd),  Leif  Carlson  (m),  Conny  Öhman  (s),  Hans
Hjortzberg-Nordlund   (m),   Lars  U  Granberg  (s),
Elisebeht  Markström  (s),  Rolf  Olsson  (v),  Lars
Gustafsson  (kd),  Kenneth  Johansson  (c),  Kerstin
Heinemann   (fp),   Catherine  Persson   (s),   Lars
Elinderson (m) och Lotta N Hedström (mp).

2001/02

SoU11

Utskottets överväganden

Allmänna utgångspunkter för
socialtjänsten

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen   bör  avslå  motioner   om   annan
inriktning för socialpolitiken m.m. Utskottet
vidhåller bl.a.  den inställning som intogs i
samband  med  att den  nya  socialtjänstlagen
behandlades våren  2001.  Riksdagen bör också
avslå motioner om tydligare  lagstiftning när
det  gäller  privatisering av socialtjänsten.
Utskottet utgår  från  att  regeringen följer
utvecklingen på området.
Jämför reservationerna 1 (m),  2  (m)  och  3
(v).

Motioner

I  motion So358 av Bo Lundgren m.fl. (m) begärs  ett
tillkännagivande  om  att socialpolitiken skall vara
ett  instrument  för  att   bryta   utanförskap  och
bidragsberoende  (yrkande  5).  Enligt motionärernas
uppfattning   måste   den   stora   utmaningen   för
socialtjänsten  inför  framtiden  vara att  fokusera
verksamheten  på  dem som är mest utsatta  samtidigt
som människor utan  allvarlig social problematik ges
förutsättningar att stå  på  egna  ben. Motionärerna
anser det ytterst olyckligt att en så  stor andel av
befolkningen  är  klienter  vid socialkontoren.  Det
påverkar deras självuppfattning  negativt,  föder en
känsla  av  hjälplöshet  och  skapar i förlängningen
bidragsberoende och utanförskap. Enligt motionärerna
behövs det en politik som genererar arbetstillfällen
genom  att  göra  det  lönsamt  att  driva  företag,
anställa,  arbeta  och utbilda sig.  Flyktingar  och
andra som invandrat till Sverige måste ges möjlighet
att  ta  ansvar  för  sin   egen  livssituation.  En
naturlig  princip  borde vara att  den  som  betalar
skatt inte samtidigt skall behöva bidrag och att den
som  får  bidrag inte  skall  behöva  betala  skatt.
Vidare måste  det  alltid löna sig mer att arbeta än
att uppbära ersättning och bidrag, anförs det.

I motion So350 av Marietta  de  Pourbaix-Lundin  (m)
begärs   tillkännagivanden   om   att   en  grundlig
omprövning   av  socialbidragens  syfte,  roll   och
utformning bör komma till stånd (yrkande 1).

Två motioner rör privatiseringen av socialtjänsten.

I motion So358  (m)  begärs  ett tillkännagivande om
vad   i  motionen  anförs  om  nya  driftsformer   i
socialtjänsten  (yrkande 4). Motionärerna efterlyser
ett  arbetssätt  där   mindre   tid  tillbringas  på
socialkontoren och mera tid i arbetet  med  de  mest
utsatta   ute  på  fältet.  Möjligheten  att  anlita
tjänster   utanför    socialkontorens   väggar   för
exempelvis adoptionsutredningar, skuldrådgivning och
barnpsykiatriska utredningar  är enligt motionärerna
ett  nödvändigt  kompetenstillskott   liksom  viktig
avlastning  för att socialtjänsten skall  få  bättre
möjligheter   att    fullfölja    sina    uppgifter.
Motionärerna  anser  att en lagändring bör övervägas
som   tydligt   avgränsar   vad   som   är   verklig
myndighetsutövning   och   som   ger  möjlighet  för
mångfald inom övriga delar av verksamheterna.

I motion So456 av Rolf Olsson m.fl.  (v)  yrkas  att
riksdagen   begär   att   regeringen  tillsätter  en
utredning med uppgift att se över lagstiftningen vad
gäller  socialtjänstens  utredningar   så   att  den
enskildes   integritet  och  rättssäkerhet  tryggas.
Motionärerna  anser  att rågången mellan lagligt och
olagligt    när   det   gäller    att    lägga    ut
utredningsuppdag  på  entreprenad  måste förtydligas
och  att  en nationell norm för kommunernas  sociala
utredningsarbete bör presenteras.


Bakgrund och tidigare behandling


Den 1 januari  2002  trädde  en ny socialtjänstlag i
kraft  (SFS 2001:453). I det av  riksdagen  godkända
betänkandet    2000/01:SoU18   (rskr.   2000/01:259)
behandlade   utskottet    regeringens    proposition
2000/01:80  Ny  socialtjänstlag  m.m. Under rubriken
Allmänna utgångspunkter behandlades  bl.a.  motioner
med  liknande innehåll som nu ifrågavarande motioner
So358  (m)  yrkande  5  och  So350  (m)  yrkande  1.
Utskottet    avstyrkte    yrkandena   med   följande
motivering (s. 19 f. res. m):

Utskottet  delar  regeringens   uppfattning   att
socialtjänsten    utgör   en   central   del   av
välfärdspolitiken och ett viktigt komplement till
de generella ekonomiska  stödsystemen.  I  likhet
med  regeringen  anser  utskottet  vidare  att de
övergripande  målsättningarna  och  grundläggande
värderingarna      för      verksamheten     inom
socialtjänsten skall stå fast.  Till 1 kap. 1 § i
förslaget   till   ny  socialtjänstlag   överförs
oförändrad den nu gällande  portalparagrafen  med
innebörd  att  socialtjänsten  på demokratins och
solidaritetens  grund  skall främja  människornas
ekonomiska  och  sociala  trygghet,  jämlikhet  i
levnadsvillkor    och    aktiva   deltagande    i
samhällslivet.    Under    hänsynstagande    till
människans  ansvar  för  sin och  andras  sociala
situation skall socialtjänsten  inriktas  på  att
frigöra  och utveckla enskildas och gruppers egna
resurser.  Verksamheten  skall  vidare  bygga  på
respekt för människornas självbestämmanderätt och
integritet.

Utskottet  vidhåller  att  det inte finns någon
anledning  att  frångå  de principer  som  enligt
förarbetena till den nuvarande  socialtjänstlagen
skall  vara  vägledande  för det individinriktade
arbetet inom socialtjänsten, nämligen principerna
om helhetssyn, frivillighet och självbestämmande,
kontinuitet, normalisering,  flexibilitet, närhet
och   valfrihet.  Socialtjänsten   skall   arbeta
förebyggande  och ta till vara den enskildes egna
resurser samt beakta  den  enskildes  delaktighet
och  egna  ansvar. Principerna ger också  uttryck
för den människosyn  som  alltjämt  skall  prägla
reformarbetet inom socialtjänsten.
Utskottet anser i likhet med regeringen att det
är  ett  kompromisslöst  mål  att välfärden skall
omfatta   samtliga   medborgare.  Socialtjänstens
insatser   ger   de  människor   som   av   olika
anledningar utsätts  för ekonomiska eller sociala
påfrestningar möjlighet  att leva ett värdigt och
självständigt  liv. Utskottet  delar  regeringens
uppfattning att  det  är  angeläget att nu stärka
detta skyddsnät.
Utskottet  vidhåller  dock  att  socialbidraget
skall vara ett yttersta skyddsnät för tillfälliga
ekonomiska  behov  och  inte   fungera   som   en
långsiktig  försörjningskälla. Familjeutredningen
har analyserat  de samlade effekterna av skatter,
bidrag  och  avgifter   för  barnfamiljerna  samt
därvid bl.a. belyst marginaleffekterna. Riksdagen
bör inte föregripa kommande förslag på området.

I samma betänkande behandlades  vidare  motioner  om
privatisering     av    socialtjänsten.    Utskottet
redogjorde   för   ett   beslut   av   JO   angående
användningen av privata  rättssubjekt  som  utredare
inom socialtjänsten samt anförde bl.a. följande  (s.
69; res. m):

Enligt regeringsformen kan en förvaltningsuppgift
överlämnas   till  ett  privat  rättssubjekt.  Om
uppgiften innefattar myndighetsutövning måste det
emellertid ske med stöd av lag. Socialtjänstlagen
ger inte kommunerna  utrymme  att  anlita privata
rättssubjekt för myndighetsutövning.  Beredningen
av  och  beslutet  i ett ärende hos socialnämnden
får i princip anses  utgöra oskiljaktiga delar av
en och samma förvaltningsuppgift.  Om  ett ärende
innefattar myndighetsutövning kan nämnden således
inte lagligen överlämna exempelvis uppgiften  att
utföra  en  utredning enligt 50 § i den nuvarande
socialtjänstlagen  till  ett privat rättssubjekt.
Utredningar som skall utgöra  underlag för sådana
yttranden  som  socialnämnden  enligt  lag  eller
annan författning är skyldig att lämna till annan
myndighet kan inte heller lämnas  till ett privat
rättssubjekt eftersom skyldigheten  att yttra sig
åvilar  socialnämnden  själv. Motsvarande  gäller
vårdnadsutredningar enligt 6 kap. föräldrabalken.
Utskottet,  som  således ställer  sig  bakom  den
bedömning som JO nyligen gjort, avstyrker med det
sagda motion - - -.

I   2001   års  ekonomiska   vårproposition   (prop.
2000/01:100)  föreslog  regeringen  ett rättvisemål,
att halvera antalet socialbidragstagare  mellan åren
1999  och  2004.  Riksdagen ställde sig i juni  2001
bakom   detta   mål   (bet.   2000/01:FiU20,   rskr.
2000/01:288). Regeringen kommer årligen att redovisa
en avstämning av målet.  En  första avstämning finns
redovisad  i  budgetpropositionen  för  2002  (prop.
2001/02:1, bil.  3  till  finansplanen).  Regeringen
anför  bl.a.  att  utgångspunkten i arbetet med  att
bryta socialbidragsberoendet  är  att skapa trygghet
och  rättvisa  samtidigt  som  fattigdomsfällor  och
marginaleffekter skall göras så små som möjligt. Det
yttersta målet är att minska behoven av socialbidrag
genom  att  alla  individer  i arbetsför  ålder  ges
möjligheter till en egen försörjning.

Familjeutredningen har haft i  uppdrag  att pröva om
det   ekonomiska   familjestödet   kan   göras   mer
generellt,  dvs.  med  minskade marginaleffekter men
med    bevarad    eller   ökad   fördelningspolitisk
träffsäkerhet.   Utredningens    slutbetänkande   Ur
fattigdomsfällan (SOU 2001:24) bereds för närvarande
inom Regeringskansliet.


Utskottets ställningstagande


När   det   gäller   målen   och   de  grundläggande
principerna  för socialtjänsten vidhåller  utskottet
sin inställning  såsom  den  redovisats i betänkande
2000/01:SoU18. I motion So358  (m)  yrkande 5 anförs
att  socialpolitiken  skall vara ett instrument  för
att bryta utanförskap och bidragsberoende. Utskottet
vill  med  anledning  härav   åter   framhålla   sin
uppfattning   att   socialbidraget  skall  vara  ett
yttersta skyddsnät för  tillfälliga ekonomiska behov
och     inte     fungera     som    en    långsiktig
försörjningskälla.    Utskottet   konstaterar    att
regeringen  har  ställt  upp  som  mål  att  halvera
antalet socialbidragstagare  mellan  åren  1999  och
2004,   vilket   mål  riksdagen  ställt  sig  bakom.
Utgångspunkten i detta  arbete är att skapa trygghet
och  rättvisa  samtidigt  som  fattigdomsfällor  och
marginaleffekter görs så små  som  möjligt.  Ytterst
handlar det om att alla i arbetsför ålder skall  ges
möjligheter  till  en  egen  försörjning.  Utskottet
anser    vidare   att   vissa   av   förslagen   som
Familjeutredningen  har  lämnat bör kunna bidra till
ett  minskat  socialbidragsberoende.  Riksdagen  bör
inte  föregripa   kommande   förslag   på   området.
Utskottet avstyrker med det anförda motionerna So350
(m) yrkande 1 och So358 (m) yrkande 5.

I  motionerna  So358  (m)  yrkande  4  och So456 (v)
begärs   tydligare   lagstiftning   när  det  gäller
socialtjänstens möjligheter att lägga  ut uppdrag på
entreprenad.  Utskottet  kan konstatera att  JO  har
beslutat  i  ett  ärende  angående  användningen  av
privata     rättssubjekt    som    utredare     inom
socialtjänsten  samt att förvaltningsdomstolarna har
att handlägga mål  rörande  lagligheten  i kommunala
beslut  att  lägga ut socialtjänsten på entreprenad.
Utskottet   utgår   från   att   regeringen   följer
utvecklingen   och  återkommer  till  riksdagen  med
förslag till lagstiftning  om  det  blir nödvändigt.
Motionerna avstyrks.


Ekonomiskt bistånd enligt
socialtjänstlagen


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen  bör  avslå motioner om riksnormen,
om vilka inkomster  och  tillgångar  som  bör
ingå  i  beräkningsunderlaget  för ekonomiskt
bistånd  samt  om  kraven för bistånd  enligt
socialtjänstlagen.  Utskottet  vidhåller  sin
tidigare  redovisade  inställning   i   dessa
frågor.  Jämför  reservationerna 4 (m), 5 (v,
mp), 6 (v, kd, c,  fp),  7  (mp), 8 (v) och 9
(c).

Motioner

I  motion So350 av Marietta de  Pourbaix-Lundin  (m)
begärs ett tillkännagivande om att kommunerna själva
skall  få fastställa socialbidragsnormen (yrkande 2)
samt yrkas att riksdagen skall begära att regeringen
lägger fram förslag till ändring i socialtjänstlagen
beträffande  överklagande  av  beslut om bistånd hos
allmän  förvaltningsdomstol  (yrkande   3).   Enligt
motionären skall kommunerna själva få möjlighet  att
fastställa    de   lokala   nivåerna   för   skäliga
levnadskostnader.   Eventuella  överklaganden  skall
därefter bedömas med  utgångspunkt från de kommunalt
fastställda normerna.

I motion So459 av Tasso  Stafilidis  och Charlotta L
Bjälkebring (v) begärs ett tillkännagivande  om  att
socialbidragsnormen  bör  höjas.  Motionärerna anför
att socialbidragen i mycket få kommuner  ligger över
den miniminivå som socialbidragsnormen utgör.

Sex  motioner  berör  frågan om vilka inkomster  som
skall  ingå  i beräkningsunderlaget  för  ekonomiskt
bistånd.

I motion So340  av Birgitta Carlsson m.fl. (c, s, v,
kd, fp, mp) yrkas att riksdagen begär att regeringen
gör en översyn så att nya riktlinjer kan tas fram av
Socialstyrelsen    vad     gäller     feriearbetande
tonåringars  inkomster  vid  bedömning av  familjers
rätt  till  socialbidrag. Motionärerna  ifrågasätter
nuvarande ordning,  där  kommunerna har olika regler
för beräkningen av socialbidrag.

I motion K284 av Agne Hansson  m.fl.  (c) begärs ett
tillkännagivande  om  vad i motionen anförs  om  att
regeringen bör ta initiativ  till att förändra lagen
om  ekonomiskt bistånd så att barns  inkomster  inte
ingår  i  beräkningsunderlaget  för  det  ekonomiska
biståndet  (yrkande  6). Motionärerna anser att  det
ger fel signaler att barns inkomster från exempelvis
sommararbete räknas in i familjens samlade inkomster
vid beräkning av socialbidrag.

I motion So603 av Kerstin-Maria  Stalin  (mp) begärs
tillkännagivanden  om  att  kommunerna  bör se  över
hanteringen av socialbidrag i förhållande till andra
inkomster  utifrån  ett  barnperspektiv (yrkande  1)
samt  om  behovet av en översyn  av  hur  kommunerna
hanterar  frågan   om   familjers  socialbidrag  och
inkomster från ungdomars  sommararbete,  barnbidrag,
barnpension  och förmögenhet ställd under förmyndare
(yrkande 2). Motionären  är  kritisk  mot  att vissa
kommuner låter dessa inkomster och tillgångar ingå i
beräkningsunderlaget för ekonomiskt bistånd.

I  motion  So301  av  Yilmaz  Kerimo  (s) begärs ett
tillkännagivande  om  åtgärder som syftar  till  att
barnfamiljer med behov av försörjningsstöd också får
del av förbättrade barnbidrag.

I  motion  Kr227 av Elisabeth  Fleetwood  m.fl.  (m)
begärs ett tillkännagivande om vad i motionen anförs
om konstnärerna  och  socialbidragen  (yrkande  11).
Enligt  motionärerna finns inga generella regler för
hur stipendier  som  skall  finansiera kostnader för
material,  ateljé,  resor  m.m.  skall  bedömas  vid
beräkningen  av  socialbidrag.   Praxisen   varierar
mellan kommunerna. Motionärerna anser att kraven  på
konstnärer  bör  vara  samma som för alla andra samt
att samma regler bör gälla i hela landet.

I motion So384 av Lennart  Axelsson m.fl. (s) begärs
ett tillkännagivande om ideella skadestånds påverkan
på  socialbidrag.  Motionärerna   utgår   från   att
regeringen  vidtar  de  åtgärder  som behövs för att
tydliggöra  det  ideella skadeståndets  ställning  i
förhållande till olika  samhällsstöd/ingripanden och
återkommer    med    nödvändiga     förslag     till
regeländringar.

En motion handlar om kraven för bistånd i 4 kap. 4-6
§§ socialtjänstlagen.

I motion Ub552 av Sofia Jonsson m.fl. (c) begärs ett
tillkännagivande  om en ändring av socialtjänstlagen
så att studenter inte skall innefattas i möjligheten
att  begära motprestationer  av  socialbidragstagare
(yrkande  3).  Enligt  motionärerna torde behovet av
aktiveringsåtgärder  för  studenter  vara  begränsat
eftersom  de  i  många fall  har  sina  studier  att
återvända till.


Bakgrund och tidigare behandling


Genom den nya socialtjänstlagen  har  bestämmelserna
om bistånd i allt väsentligt återgått till  vad  som
gällde  före  den 1 januari 1998. Den som inte själv
kan  tillgodose   sina   behov   eller  kan  få  dem
tillgodosedda  på annat sätt har rätt  till  bistånd
för sin försörjning  (försörjningsstöd)  och för sin
livsföring  i övrigt (4 kap. 1 § socialtjänstlagen).
Begränsningarna   rörande  begreppet  "livsföring  i
övrigt", dvs. att det  endast  avser  hjälp i hemmet
och  särskilt  boende för service och omvårdnad  för
äldre  eller  bostad   med   särskild   service  för
funktionshindrade  (annat bistånd) har tagits  bort.
Beslut om i princip  alla  former  av bistånd kan nu
överklagas genom förvaltningsbesvär  (16  kap.  3  §
socialtjänstlagen).

Försörjningsstödet  består  liksom tidigare av två
delar.  Den ena delen utgörs av  den  av  regeringen
fastställda  schablonberäknade  s.k.  riksnormen  (4
kap. 3 § första stycket 1) som skall täcka kostnader
för  livsmedel,  kläder  och  skor,  lek och fritid,
förbrukningsvaror,    hälsa    och    hygien    samt
dagstidning,  telefon och TV-avgift. Därutöver skall
socialnämnden  lämna  försörjningsstöd  för  skäliga
kostnader  för  boende,   hushållsel,   arbetsresor,
hemförsäkring  samt  medlemskap  i fackförening  och
arbetslöshetskassa  (4 kap. 3 § första  stycket  2).
Socialnämnden  kan  frångå  riksnormen  och  beräkna
kostnaderna till en högre  eller lägre nivå om det i
ett enskilt fall finns särskilda  skäl  för detta (4
kap. 3 § andra stycket).
I   4   kap.   4-6   §§   socialtjänstlagen  finns
bestämmelser om att socialnämnden  i  vissa fall får
begära  att  den  som uppbär försörjningsstöd  under
viss tid skall delta  i  av  nämnden anvisad praktik
eller   annan  kompetenshöjande  verksamhet.   Detta
gäller  exempelvis   om   den   enskilde  följer  en
utbildning med tillgång till finansiering i särskild
ordning  men  under  tid för studieuppehåll  behöver
försörjningsstöd (4 § första stycket 3).

I  det  tidigare  nämnda  betänkandet  2000/01:SoU18
behandlades motioner  med  krav  på  att  riksnormen
skall  avskaffas och att kommunerna skall fastställa
socialbidragsnormerna.      Utskottet      avstyrkte
motionerna  med  följande  motivering  (s.  31; res.
m+kd+c):

Utskottet  vidhåller  att  det  är  angeläget att
nivån  på  det ekonomiska stödet till försörjning
inte varierar  alltför  mycket  mellan kommunerna
samt  att  staten  bör  ha ansvaret för  att  den
enskilde  garanteras en miniminivå  för  de  mest
grundläggande   behoven.  Utskottet  ställer  sig
därför  bakom  förslaget  att  i  den  nya  lagen
behålla bestämmelserna om riksnormen.

För de kostnader  som ingår i riksnormen lämnas
bistånd enligt en norm  som regeringen bestämmer.
Socialnämnden   kan  dock,  om   särskilda   skäl
föreligger i ett  enskilt fall, frångå riksnormen
och lämna såväl högre som lägre försörjningsstöd.
När det gäller de poster i försörjningsstödet som
inte  ingår  i  riksnormen,  liksom  bistånd  för
livsföringen i övrigt, bestämmer kommunerna såväl
nivå  som  innehåll  på  det  bistånd  som  skall
lämnas. Biståndet skall tillförsäkra den enskilde
en   skälig   levnadsnivå.   Utgångspunkten   vid
bedömningen bör  vara  vad en låginkomsttagare på
orten normalt har möjlighet  att  kosta  på  sig.
Lokala  förhållanden  och  kommunala resurser kan
därvid beaktas.

I det nämnda betänkandet behandlade  utskottet  även
motioner  om  att  ändra  bestämmelserna om krav för
bistånd. Utskottet anförde  att det inte hade ändrat
sin  inställning i frågan om huruvida  och  i  vilka
fall  försörjningsstöd  skall  kunna  villkoras  och
avstyrkte motionerna (s. 32; res. m).

Utskottet behandlade vidare ett motionsyrkande som
tog upp  problemet med att ideellt skadestånd räknas
som  inkomst   vid   biståndsberäkningen.  Utskottet
påpekade att regeringen  i propositionen med förslag
till   ny   socialtjänstlag  anför   att   det   vid
biståndsbedömningen  rimligtvis  bör beaktas att den
enskilde har fått ett ideellt skadestånd på grund av
att han eller hon har blivit utsatt  för  ett  brott
och  t.ex.  har  behov  av  långvariga och kostsamma
behandlingar till följd härav.  Utskottet ansåg inte
att det fanns skäl att tillsätta  en  utredning  för
att se över frågan och avstyrkte därför motionen (s.
32; res. kd+c).
Motionsyrkanden  om  att  barnbidrag m.m. inte bör
räknas  som en del av familjens  gemensamma  inkomst
vid beräkningen  av socialbidrag avstyrkte utskottet
med hänvisning till  att  regeringen hade för avsikt
att höja barndelen i riksnormen (s. 32).

I det av riksdagen godkända betänkandet 1998/99:SoU9
behandlade    utskottet    en    motion    om    att
sommararbetande   ungdomars   lön  räknas   av   mot
familjens     socialbidrag.     Utskottet     delade
uppfattningen  i motionen att det  är  olyckligt  om
kommunerna tolkar  Socialstyrelsens rekommendationer
så  snävt  att  ungdomar   avstår   från  att  t.ex.
sommarjobba  men ansåg att riksdagen inte  borde  ta
något initiativ i frågan (s. 20; res. mp+fp).

Riksnormen för  socialbidrag har höjts fr.o.m. den 1
januari 2002. Riksnormen för barn och ungdom 0-18 år
har höjts med mellan  120  och  190  kr, beroende på
ålder, och normen för vuxna med nästan 5 %.

I  Socialstyrelsens allmänna råd om försörjningsstöd
(SOSFS 1998:11) anförs att hänsyn bör kunna tas till
en underårig familjemedlems arbetsinkomster upp till
den  nivå  som  motsvarar   dennes  del  i familjens
kostnader,   inklusive   kostnader   för  hyra,  vid
bedömningen av en förälders biståndsbehov.  Den unge
bör  dock  alltid  få  disponera  en viss del av sin
inkomst  för egen räkning utan att det  minskar  den
övriga  familjens   försörjningsstöd.  Detta  gäller
särskilt inkomster från den underåriges feriearbete.
Hur   stor   denna   del   bör   vara   får   enligt
Socialstyrelsens  mening bestämmas  från  fall  till
fall och utifrån de  behov  den  underårige  kan ha.
Enligt  Socialstyrelsen  bör  underårigas tillgångar
som föräldrarna inte har möjlighet  att förfoga över
inte     påverka     en    förälders    rätt    till
försörjningsstöd. Detta  gäller  t.ex. bankmedel som
står    under    överförmyndarens    kontroll,    om
överförmyndaren inte ger sitt samtycke till uttag.

Socialstyrelsen    rekommenderar    vidare     att
exempelvis  stipendier  som är avsedda för ett visst
ändamål,  t.ex.  en resa, i  normalfallet  inte  bör
medföra en reducering av försörjningsstödet.

Utskottets ställningstagande


Utskottet har inte ändrat inställning när det gäller
riksnormen utan vidhåller  att  det är angeläget att
nivån på det ekonomiska stödet till försörjning inte
varierar alltför mycket mellan kommunerna  samt  att
staten   bör   ha  ansvaret  för  att  den  enskilde
garanteras en miniminivå  för  de mest grundläggande
behoven. Utskottet vill dock åter  påpeka att det är
kommunerna som bestämmer nivån på biståndet till den
enskildes  livsföring  med  undantag endast  för  de
poster som ingår i riksnormen. Socialnämnden kan för
övrigt  också frångå riksnormen  om  särskilda  skäl
föreligger  i  ett  enskilt  fall.  Motion So350 (m)
yrkandena 2 och 3 avstyrks därmed.

Utskottet kan konstatera att regeringen nyligen höjt
riksnormen, bl.a. för barn och ungdomar  med  mellan
120  och 190 kr i månaden. Motionerna So301 (s)  och
So459 (v) får därmed anses tillgodosedda.

I motionerna So340 (c, s, v, kd, fp, mp), So603 (mp)
yrkandena  1  och  2  samt K284 (c) yrkande 6 riktas
kritik mot att barns tillgångar  och inkomster ingår
i   beräkningsunderlaget  för  ekonomiskt   bistånd.
Utskottet konstaterar för det första att barn aldrig
är  underhållsskyldiga   gentemot   sina  föräldrar.
Däremot kan förekomsten av tillgångar  hos  ett barn
beaktas   när   det   gäller   barnets  del  av  det
försörjningsstöd som betalas ut.  Tillgångar  som  i
realiteten  inte kan disponeras bör inte tas med vid
bedömningen. När det gäller ungdomars inkomster från
feriearbete vidhåller utskottet att det är olyckligt
om      kommunerna      tolkar      Socialstyrelsens
rekommendationer  så  snävt att ungdomar avstår från
att t.ex. sommarjobba.  Riksdagen  bör  dock inte ta
något initiativ. Motionerna avstyrks därmed.

Enligt     Socialstyrelsens    allmänna    råd    om
försörjningsstöd  bör  stipendier som är avsedda för
ett visst ändamål, t.ex.  en  resa,  i  normalfallet
inte  medföra  en  reducering av försörjningsstödet.
Utskottet anser inte  att något sådant initiativ som
begärs i motion Kr227 (m)  yrkande 11 är nödvändigt.
Motionen avstyrks.

När  det  gäller  ideella  skadestånds  påverkan  på
socialbidrag  har regeringen  uttalat  att  det  vid
biståndsbedömningen  rimligtvis  bör beaktas att den
enskilde har fått ett sådant skadestånd efter att ha
blivit  utsatt  för ett brott och till  följd  härav
t.ex.  har  behov  av   långvariga   och   kostsamma
behandlingar.  Utskottet  utgår  från att regeringen
följer   frågan  även  utan  något  initiativ   från
riksdagen. Motion So384 (s) avstyrks.

Utskottet  vidhåller  sin  inställning  i  frågan om
huruvida  och  i  vilka  fall försörjningsstöd skall
kunna villkoras och avstyrker  därmed  motion  Ub552
(c) yrkande 3.


Vistelsebegreppet


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen  bör  avslå  motioner om att frångå
huvudprincipen  om  vistelsekommunens  ansvar
enligt  socialtjänstlagen,   bl.a.   avseende
hemtjänst till sommargäster m.fl.
Jämför reservationerna 10 (kd) och 11 (c).

Motioner

I  motion  So235 av Marietta de Pourbaix-Lundin  (m)
begärs ett tillkännagivande om att staten bör ta ett
finansiellt  ansvar  genom  avtal med Sigtuna kommun
för  personer  som  kommer  till   Stockholm-Arlanda
flygplats  och  som  blir föremål för åtgärd  enligt
socialtjänstlagen, LVU eller LVM.

Sex motioner handlar om vistelsekommunens ansvar för
hemtjänst vid boende utanför hemkommunen.

I motion So289 av Ingvar  Svensson  (kd)  yrkas  att
riksdagen  skall  begära  att regeringen lägger fram
förslag    till    riksdagen    för    att    mildra
kostnadseffekterna       av       socialtjänstlagens
vistelsebegrepp vad gäller hemtjänst för de kommuner
som har hög andel fritidsboende med  hemvist i annan
kommun.

I motion So367 av Rosita Runegrund (kd)  begärs  ett
tillkännagivande om vård i vistelsekommun.

I motion So259 av Åsa Torstensson och Gunnel Wallin  (c) begärs
ett      tillkännagivande      om     översyn     av
socialtjänstlagen.

I  motion  So405 av Lena Ek och Margareta  Andersson
(c) begärs ett  tillkännagivande om betalningsansvar
för vistelsekommun enligt socialtjänstlagen.

I  motion  So378  av   Lennart   Nilsson  och  Märta
Johansson  (s)  yrkas  att  riksdagen   beslutar  om
ändring i socialtjänstlagen.

I  motion  So585 av Christer Skoog m.fl. (s)  begärs
ett tillkännagivande  om  behovet  av  införande  av
interkommunal  ersättning  vad  avser  hemtjänst vid
boende i fritidshus.


Bakgrund och tidigare behandling


Senast i betänkande 2000/01:SoU18 vidhöll  utskottet
sin tidigare redovisade inställning att det inte bör
göras    något    undantag    från    principen   om
vistelsekommunens ansvar och avstyrkte  motioner  om
ansvaret  för  sommargästers  hemtjänst (s. 86; res.
kd).

Utskottet behandlade också ett likalydande yrkande
som  det  som framställs i motion  So235.  Utskottet
påpekade att  Sigtuna kommun har lämnat en skrivelse
till  Socialdepartementet   med  de  synpunkter  som
framförs i motionen och att något  beslut  i ärendet
ännu   inte  hade  fattats.  Utskottet  vidhöll  att
riksdagen  inte  bör ta något initiativ i frågan och
avstyrkte motionen (s. 86).

Från Socialdepartementet  har  inhämtats att ärendet
med anledning av ovannämnda skrivelse  från  Sigtuna
kommun  har  avskrivits med hänvisning till att  det
inte  fanns  något   skäl  att  göra  undantag  från
huvudregeln  om  vistelsekommunens   ansvar.  En  ny
skrivelse  från  kommunen är nu under beredning  vid
departementet.


Utskottets ställningstagande


Utskottet kan konstatera att regeringen ånyo har att
ta ställning till  frågan  om Sigtuna kommuns ansvar
enligt  bl.a.  socialtjänstlagen  för  personer  som
ankommer  till  Stockholm-Arlanda  flygplats.  Något
sådant tillkännagivande  som  begärs  i motion So235
(m)  kan  därmed  inte  anses  nödvändigt. Utskottet
avstyrker motionen.

Utskottet vidhåller sin uppfattning att det inte bör
göras något undantag från huvudregeln  om att det är
vistelsekommunen   som   bär   ansvaret   för  t.ex.
hemtjänst  till sommargäster. Motionerna So259  (c),
So289 (kd),  So367  (kd),  So378  (s), So405 (c) och
So585 (s) avstyrks därmed.


Våld mot kvinnor


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör, mot bakgrund av det omfattande
arbete  som pågår på området, avslå  motioner
om stöd till våldsutsatta kvinnor.

Motioner

I motion Ju396 av Catharina Elmsäter-Svärd m.fl. (m)
begärs  ett  tillkännagivande  om  att  misshandlade
kvinnor skall  ha  rätt  till en stödperson (yrkande
3).  Stödpersonen  skall  vara   särskilt  insatt  i
problemen   runt  kvinnovåldet  samt  kunna   hjälpa
kvinnan i kontakterna  med  myndigheter och förmedla
hjälp.     Motionärerna     begär     vidare     ett
tillkännagivande    om    att    invandrarkvinnornas
situation   särskilt  skall  beaktas  (yrkande   4).
Eftersom dessa särskilt utsatta kvinnor ofta lever i
ett socialt utanförskap är mörkertalet mycket stort.
Slutligen begärs ett tillkännagivande om att män som
misshandlar kvinnor  i stor omfattning är i behov av
vård och behandling (yrkande 10).

I motion Ju324 av Margareta  Viklund  och Ulla-Britt
Hagström  (kd)  begärs ett tillkännagivande  om  att
samhällets resurser  samordnas  för  att  hjälpa och
stödja utsatta kvinnor (yrkande 5).

I motion So445 av Carina Ohlsson och Urban Ahlin (s)
begärs  ett  tillkännagivande om att regeringen  bör
följa upp riksdagens  "kvinnofridsbeslut"  från 1998
och  vidta  de  åtgärder som behövs för att beslutet
skall genomföras.


Bakgrund och tidigare behandling


Utskottet  behandlade  senast  frågor  om  våld  mot
kvinnor  i de  av  riksdagen  godkända  betänkandena
2000/01:SoU18 och 2001/02:SoU1, till vilka hänvisas.
I det förstnämnda  betänkandet  avstyrktes  bl.a. en
motion om stödpersoner till misshandlade kvinnor och
om  vård  till  män som misshandlar kvinnor (s.  72;
res.  m).  I det sistnämnda  betänkandet  avstyrktes
motioner om bl.a. kvinnojourernas verksamhet (s. 108
f.; res. v resp.  kd).  Motionerna ansågs i huvudsak
tillgodosedda mot bakgrund av de omfattande insatser
som pågår på området.

Den 1 juli 2001 trädde en  ändring i dåvarande 8 a §
(nuvarande 5 kap. 11 §) socialtjänstlagen  i  kraft.
Av  paragrafen  framgår  att  socialtjänsten har ett
ansvar för att den som utsatts  för brott och dennes
anhöriga  får  stöd  och  hjälp.  Socialnämnden  bör
härvid särskilt beakta att kvinnor  som är eller har
varit  utsatta  för  våld  eller  andra övergrepp  i
hemmet kan vara i behov av stöd och  hjälp  för  att
förändra sin situation.

I   samband   med   lagändringen   gav  regeringen
Socialstyrelsen   i   uppdrag   att   bedriva    ett
utvecklingsarbete  till  stöd  för  socialtjänsten i
dess  arbete med brottsofferfrågor. Uppdraget  skall
slutredovisas  i  samband med årsredovisningen 2004,
dvs. i mars 2005.

På   regeringens   uppdrag    med    anledning    av
kvinnofridsreformen    (prop.    1997/98:55)   leder
Socialstyrelsen även ett utvecklingsarbete  i frågor
om  våld  mot kvinnor. Inom ramen för uppdraget  har
Socialstyrelsen  utarbetat  utbildningsmaterial  för
socialtjänsten  respektive  hälso-  och  sjukvården.
Socialstyrelsen kommer att slutredovisa sitt uppdrag
i  samband  med årsredovisningen 2001, dvs.  i  mars
2002.

I syfte att  få till stånd en fastare samverkan på
myndighetsnivå  i  frågor  som  rör  kvinnovåld  har
Socialstyrelsen  tagit   initiativ   till  Nationell
myndighetssamverkan   för   kvinnofrid.  Initiativet
avser  att  skapa  bättre  möjligheter   att  följa,
integrera,     styra    och    leda    de    samlade
myndighetsinsatserna   som   vidtas   utifrån  givna
regeringsuppdrag  och propositionen Kvinnofrid.  Som
ett led i myndighetssamverkan  har  initiativ tagits
till ett gemensamt informations- och resurscenter på
Internet.
Socialstyrelsen har också tagit initiativ till två
metodutvecklingsprojekt inom socialtjänsten. Det ena
rör    familjerättens    arbete    och   det   andra
socialtjänstens   roll   och   organisation.   Flera
länsstyrelser      deltar     i     länsövergripande
samverkansgrupper med polis, landsting, kommuner och
frivilligorganisationer   för   att   utveckla   det
förebyggande arbetet.

Regeringen  inrättade i juni 2000 ett Nationellt råd
för kvinnofrid.  Rådet  är  ett rådgivande organ för
frågor som rör våld mot kvinnor  samt  ett forum där
regeringen  kan  utbyta  erfarenheter och idéer  med
företrädare för organisationer  och  forskare som är
engagerade i frågor som rör våld mot kvinnor.  Rådet
skall  även  uppmärksamma problemområden som behöver
åtgärdas. Särskilda områden som rådet arbetar med är
bl.a.  lokala  kvinnojourers   arbete  och  villkor,
insatser för män som misshandlar  kvinnor  och  våld
mot invandrade kvinnor. Rådet har bl.a. anordnat ett
antal       seminarier      samt      möten      med
frivilligorganisationer   och   representanter   för
fackliga  organisationer. Senast den 5 februari 2002
arrangerade    rådet    tillsammans    med   Svenska
Kommunförbundet   en   konferens  kring  frågan   om
kommunernas verksamhet för  att skapa kvinnofrid. En
skriftserie  över vissa av rådets  arbetsområden  är
under arbete.  Den första skriften, När man slår mot
det  som  gör  ont,   handlar   om   mäns  våld  mot
funktionshindrade  kvinnor. I november  2001  utgavs
skriften Kommunerna  som  blundar  för mäns våld mot
kvinnor.  Rådets arbete skall utvärderas  efter  två
år.

Justitiedepartementet  har  nyligen  presenterat  en
promemoria,  Ytterligare  åtgärder  för att motverka
våld  i  nära  relationer (Ds 2001:73).  Promemorian
innehåller förslag  till  lagstiftningsåtgärder  som
kan  förebygga  brott  som  begås  främst av män mot
närstående  eller  tidigare närstående  kvinnor  och
därmed  öka tryggheten  för  de  utsatta  kvinnorna.
Förslagen  innebär  bl.a.  att en person skall kunna
förbjudas uppehålla sig i sin  egen  bostad  om risk
finns  för  brott  mot  en sammanboende samt att ett
besöksförbud   skall  kunna   omfatta   ett   större
geografiskt område än vad som är möjligt i dag.

Promemorian  är   för   närvarande   föremål   för
remissbehandling.

Brottsförebyggande  rådet  (BRÅ)  har  inlett en rad
forskningsprojekt för att öka kunskapen  om våld mot
kvinnor.   Enligt   verksamhetsplanen  för  år  2002
prioriterar rådet forskning  om våld mot kvinnor och
kvinnors trygghet. Forskningen på området kommer att
intensifieras  och  utökas  under   innevarande  och
kommande  år.  Vidare  har  rådet  bl.a.  gjort   en
uppföljning  av  tillämpningen  av  det  nya brottet
kvinnofridskränkning samt nyligen gett ut  rapporten
Dödligt våld mot kvinnor i nära relationer.

Inom     Regeringskansliet     har     nyligen    en
interdepartemental  arbetsgrupp  tillsatts  för  att
studera vilka konkreta insatser som  kan  göras  för
flickor  i s.k. patriarkala familjer. Överläggningar
har   skett    med    experter,    företrädare   för
kvinnoorganisationer och myndigheter  som  kommer  i
kontakt med dessa flickor och unga kvinnor.

Regeringen  presenterade  den  14  februari 2002 ett
åtgärdsprogram,  Regeringens  insatser  för  utsatta
flickor    i   patriarkala   familjer.    Programmet
innehåller en sammanfattning av regeringens åtgärder
på området såvitt  avser lagstiftning, insatser inom
socialtjänst och skola,  Integrationsverkets arbete,
asylansökningar        och        anhöriginvandring,
internationellt arbete samt projektstöd.

Regeringen kommer att tillsätta en expertgrupp som
skall  ge förslag på åtgärder och arbetsmetoder  som
kan skydda och stödja flickor i en utsatt situation.
Den skall även ge förslag på åtgärder för att nå män
och pojkar som har starkt patriarkala värderingar.

Integrationsverket  har  redovisat  situationen  för
utsatta  flickor  med  utländsk bakgrund i rapporten
Låt oss tala om flickor...  (2000:6).  Av  rapporten
framgår att antalet flickor i en utsatt situation är
relativt  litet men att det finns ett mörkertal  när
det gäller  omfattningen  av  t.ex.  tvångsäktenskap
eller s.k. arrangerade äktenskap.


Utskottets ställningstagande


Utskottet   vill   åter  framhålla  vikten  av   att
förebygga våld och hot  mot  kvinnor  och  av att ge
utsatta  kvinnor  adekvat  vård  och stöd. Utskottet
konstaterar  med  tillfredsställelse   att  det  har
genomförts en rad åtgärder och fortfarande pågår ett
omfattande arbete på olika nivåer med frågor som rör
mäns  våld  mot kvinnor. Utskottet ser bl.a.  mycket
positivt på att  utsatta  flickor och unga kvinnor i
s.k.  patriarkala  familjer  uppmärksammas  alltmer.
Såväl     socialtjänstlagstiftningen     som     den
straffrättsliga  lagstiftningen  har  nyligen  setts
över  och  ändrats  i  syfte att öka skyddet för och
stödet  till  utsatta kvinnor.  Socialstyrelsen  och
andra  myndigheter   arbetar   fortfarande   med  de
regeringsuppdrag    som    gavs    i   samband   med
kvinnofridsreformen  1998. Brottsförebyggande  rådet
har intensifierat sin  forskning  på  området.  Även
inom  Regeringskansliet,  inte  minst  i  Nationella
rådet  för  kvinnofrid,  pågår  ett  aktivt  arbete.
Vidare   är  förslag  om  utökade  möjligheter  till
besöksförbud  under  beredning  i Regeringskansliet.
Socialstyrelsen  kommer inom kort  att  slutredovisa
sitt uppdrag med anledning  av  kvinnofridsreformen.
Utskottet   utgår   från  att  regeringen   därefter
överväger  behovet  av   ytterligare  åtgärder.  Mot
bakgrund av de omfattande  insatserna på området får
motionerna So445 (s), Ju324 (kd) yrkande 5 och Ju396
(m)  yrkandena  3,  4  och  10  anses   i   huvudsak
tillgodosedda.


Vård av missbrukare


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå olika motioner om vård av
missbrukare.  Utskottet  hänvisar  till  sina
tidigare  uttalanden  samt till de omfattande
insatser  som pågår på området.  Bland  annat
har   en   nationell   narkotikahandlingsplan
nyligen presenterats,  liksom direktiv för en
översyn av tillämpningen av LVM.
Jämför reservationerna 12  (m),  13  (v),  14
(kd,  c),  15 (fp), 16 (mp), 17 (v), 18 (kd),
19 (m, kd, c, fp) och 20 (mp).

Motioner

I motion So275 av Chris Heister m.fl. (m) begärs ett
tillkännagivande   om   vad  i  motionen  anförs  om
tvångsomhändertagande av alkoholmissbrukare (yrkande
3). Motionärerna anser att tvångsomhändertagande vid
upprepat gravt missbruk, som leder till ett asocialt
beteende och risker för andra människor, skall kunna
ske under tillräckligt lång tid för att vården skall
kunna  ge  resultat. Enbart  avgiftning  och  allmän
stödterapi leder ingenstans, anförs det.

I motion So298  av  Lennart  Fridén  (m)  begärs ett
tillkännagivande om att utarbeta skärpta regler till
skydd för anhöriga och närstående till omhändertagna
missbrukare.  Motionären  anför att samhällets  sätt
att ta hand om aggressiva missbrukare och att skydda
deras närstående är undermåligt.  Enligt  motionären
måste  behovet av att undvika våld och övergrepp  gå
före intresset  att  skydda missbrukarens integritet
och undvika hospitalisering.

I motion So371 av Anne-Katrine Dunker och Ewa Thalén
Finné  (m)  begärs  ett tillkännagivande  om  vad  i
motionen anförs om vården  (yrkande 3). Motionärerna
anser  att  vården  av  narkotikamissbrukare   måste
effektiviseras,  att  valet  av vård måste utgå från
klientens behov samt att det behövs  en  utvärdering
av vårdinsatserna så att inte pengar slösas  på vård
som ger tvivelaktiga eller inga resultat.

I  motion  So396 av Rolf Olsson m.fl. (v) yrkas  att
riksdagen  begär   att   regeringen   tillsätter  en
utredning   för   att   i  socialtjänstlagen  ålägga
kommunerna       att      tillhandahålla       öppna
alkoholrådgivningar    (yrkande   5).   Motionärerna
förutspår   att   totalkonsumtionen    av    alkohol
fortsätter  att  öka  allteftersom  den  restriktiva
alkoholpolitiken delvis överges och anser därför att
det är än mer angeläget med en väl utbyggd öppenvård
i   kommunerna.   I   motionen   begärs  vidare  ett
tillkännagivande     om     metodutveckling      och
kvalitetsarbete   inom  alkoholvården  (yrkande  6).
Enligt    motionärerna     har    den    behandlande
institutionsvården  under en  tid  varit  eftersatt.
Motionärerna anser att  det  nu är viktigt att lyfta
fram frågor om metodutveckling  och  kvalitetsarbete
igen och inte minst att utveckla dessa  verksamheter
ur ett könsperspektiv.

I  motion So401 av Rolf Olsson m.fl. (v) begärs  ett
tillkännagivande   om   beroendevårdens   utveckling
(yrkande 1). Motionärerna anser att det nu  krävs en
satsning   på  beroendevården  för  att  bevara  och
utveckla kvaliteten. Öppna vårdformer som arbetar ur
ett   helhetsperspektiv   skall   eftersträvas   och
insatser    för    barn    och    andra   närstående
intensifieras. En del av beroendevården  måste  dock
finnas  i  institutionsform för dem som i annat fall
riskerar liv  och  hälsa eller saknar förmåga att ta
till sig vård i öppnare  former. Den institutionella
vården måste därför utvecklas  på  motsvarande  sätt
som  den  öppna,  anförs  det.  I yrkande 2 framförs
samma  åsikter om kommunal alkoholrådgivning  som  i
motion So396  yrkande  5.  Motionärerna yrkar vidare
att  riksdagen  begär att regeringen  tillsätter  en
utredning för en  fördjupad analys om drogmissbruk i
kombination  med  psykisk   sjukdom   (yrkande   3).
Människor  med  sådan s.k. dubbeldiagnos är en av de
mest  utsatta grupperna  i  samhället.  Motionärerna
anser därför  att det bör ske en fördjupad analys av
de undersökningar  som  gjorts för att utifrån dessa
utforma  förslag till åtgärder.  I  motionen  begärs
även ett tillkännagivande  om att det är viktigt med
en utvecklad forskning, uppföljning  och  analys  av
LVM-  och  LVU-vården  samt att analysen skall göras
utifrån ett genusperspektiv  (yrkande  4). Slutligen
begärs  ett  tillkännagivande  om behov av  fortsatt
forskning  (yrkande  5).  De  områden   som   enligt
motionärerna  är  särskilt angelägna att studera  är
missbruk   och   graviditet   samt   effekterna   av
psykosociala  och farmakologiska  behandlingsmetoder
för inte minst stora grupper narkotikamissbrukare.

I motion So319  av  Magnus Jacobsson (kd) begärs ett
tillkännagivande  om  att   upprätta   en  nationell
garanti för vård av missbrukare, i syfte  att  komma
åt  problemet med att narkomaner flyttar till större
städer och belastar dessa kommuners ekonomi (yrkande
1). Motionären  begär vidare ett tillkännagivande om
att   låta   utreda  konsekvenserna   av   kommunala
besparingar för missbrukarvården (yrkande 2).

I motion So487  av  Lars  Gustafsson  (kd) yrkas att
riksdagen begär att regeringen ger Socialstyrelsen i
uppdrag  att  göra  en  översyn  av kommunernas  och
landstingens     samverkan     vid     vården     av
narkotikamissbrukare.     Motionären    anför    att
kostnadsansvaret,  efter  avslutad   avgiftning  som
betalas av landstinget, övergår till kommunerna, som
av    olika   skäl   väljer   att   inte   fortsätta
rehabiliteringen på behandlingsenheten. Avgiftningen
blir därmed bortkastad.

I  motion   So501   av   Agne  Hansson  m.fl.  (c)  begärs  ett
tillkännagivande om behovet av vård för ungdomar som
använder droger (yrkande 16). Motionärerna anför att
unga  människor  som  påbörjat   ett  droganvändande
snarast måste få vård, särskilt anpassad efter deras
ungdom.  Motionärerna ser mycket allvarligt  på  att
alltfler  vårdplatser   läggs   ned   och  att  unga
människor hänvisas till härbärgen.

I  motion  So497  av  Kerstin  Heinemann m.fl.  (fp)
begärs   ett  tillkännagivande  om  vård   av   unga
missbrukare  (yrkande  9).  Motionärerna  anser  det
viktigt  att  tillräckligt  med  platser  skapas  på
behandlingshemmen    för    barn    och   unga   med
missbruksproblem.  Kommunerna måste också  köpa  det
antal platser som krävs, anförs det.

I  motion  So614 av Johan  Pehrson  (fp)  yrkas  att
riksdagen begär  att  regeringen lägger fram förslag
om  ett  tydligt  avgränsat   tvångsmedel   för  att
förhindra  att  det  inom  ramen  för främst LVM kan
smugglas  in  tillhyggen  eller  vapen   som  skapar
säkerhets-   och   otrygghetsproblem  (yrkande   1).
Motionären påpekar att  det  årligen inträffar flera
fall där intagna smugglar med  sig injektionssprutor
och narkotika inuti kroppen. Den  som  vårdas enligt
LVM får dock endast underkastas kroppsvisitation och
s.k. ytlig kroppsbesiktning.

I  motion  So425  av Helena Hillar Rosenqvist  m.fl.
(mp) begärs ett tillkännagivande om att tillsätta en
parlamentarisk   utredning    för    att   kartlägga
situationen  för  den  enskilde och dennes  anhöriga
inom  missbrukarvården (yrkande  1).  Vidare  begärs
tillkännagivanden  om  att LVM bör göras könsneutral
(yrkande 3) samt om att LVM även skall komma i fråga
för   att   skydda  annan  än   missbrukaren   eller
närstående (yrkande 4).

I  motion  Ju326   av   Britt-Marie   Lindkvist  och
Christina  Nenes (s) begärs ett tillkännagivande  om
vad i motionen  anförs  om att beakta orsakerna till
och  konsekvenserna  av  att   antalet   intagna   i
missbruksbehandling på institution eller familjevård
halverades under 1990-talet (yrkande 4).

I  motion So473 av Claes-Göran Brandin och Christina
Nenes   (s)   begärs  ett  tillkännagivande  om  att
genomföra  en översyn  av  befintliga  regler  kring
anhörigas    situation     inom    missbrukarvården.
Motionärerna anser att anhöriga  bör  ges  rätt till
ledighet  från  anställning och ekonomiskt stöd  för
förlorad   arbetsförtjänst    under   de   särskilda
anhörigveckor som många behandlingshem anordnar.

I motion So622 av Margareta Viklund m.fl. (kd, m, v,
c, fp, mp) begärs ett tillkännagivande om behovet av
att   utvärdera   missbrukarvårdens   resultat   och
behandlingsmetoder  (yrkande 4). Enligt motionärerna
finns det anledning att  ändra de behandlingsmetoder
som inte visar sig vara effektiva.


Bakgrund och tidigare behandling


Motioner  om  missbrukarvård   behandlade  utskottet
senast  i  betänkande  2000/01:SoU18,   till  vilket
hänvisas   för  en  bakgrundsredovisning.  Utskottet
avstyrkte bl.a.  ett likalydande yrkande som yrkande
3 i motion So275 (m).  Utskottet anförde i denna del
följande (s. 78; res. m):

Utskottet vidhåller att  vård  och behandling och
andra rehabiliteringsinsatser utgör  grunden  när
det  gäller  att  hjälpa personer att komma ifrån
sitt beroende av såväl  alkohol som andra droger.
Utskottet vill åter framhålla  vikten  av att det
för   en   väl  fungerande  missbrukarvård  krävs
kunskaper om  missbruk, vårdbehov samt kvalitet i
och effekter av  olika insatser. Det är angeläget
att    vårdbehövande     får     tillgång    till
behovsanpassade  insatser.  Inom missbrukarvården
har  det  under  det senaste decenniet  skett  en
förskjutning           från            långvariga
institutionsbehandlingar  mot  öppenvård,   korta
vårdtider  och skyddat boende med stöd. Utskottet
vill  åter  betona   att  det  är  angeläget  att
regeringen noga följer  utvecklingen på vård- och
behandlingsområdet   och   tidigt   uppmärksammar
tendenser  till negativa förändringar.  Utskottet
vidhåller  att  det  finns  ett  stort  behov  av
ytterligare  kunskaper  på detta område, särskilt
vad gäller resurser, insatser  och  resultat. Det
är  också  viktigt  att  utreda  i vad mån  öppna
vårdinsatser  är  väl avvägda i förhållande  till
institutionsvården. Utskottet ser positivt på det
arbete    som   Socialstyrelsen    och    Statens
institutionsstyrelse    utför   på   uppdrag   av
regeringen för att samla  kunskap  inom  området.
Syftet  är att höja kvaliteten på och komma  till
rätta med  vissa brister inom missbrukarvården. I
den nationella  handlingsplanen för att förebygga
alkoholskador  ingår   vidare  att  utveckla  och
förstärka vård och behandling  av missbrukare och
storkonsumenter. Narkotikakommissionen föreslår i
sitt  slutbetänkande  åtgärder  för   att  stärka
rehabiliteringen  av  missbrukare. Det kan  också
noteras att SBU nyligen  avslutat  en  studie vad
gäller     behandling     av     alkohol-     och
narkotikamissbrukare.  Enligt  utskottets  mening
får  motionerna   -  -  - i allt väsentligt anses
tillgodosedda med det anförda.

Utskottet   avstyrkte   även   motionsyrkanden    om
ändringar  i  LVM. Utskottet vidhöll sin uppfattning
att det inte finns  skäl  att ändra de grundläggande
förutsättningarna  för när vård  skall  beredas  med
stöd av lagen samt att  det inte är erforderligt att
göra lagen könsneutral (s. 79; res. mp).

Vidare förklarade utskottet  sig  inte vara berett
att föreslå en sådan översyn av anhörigas  situation
som begärs i den här aktuella motionen So473 (s) (s.
79).

Riksdagen  beslutade  våren  2001 om en ny nationell
handlingsplan för att förebygga alkoholskador (prop.
2000/01:20, bet. 2001/02:SoU8, rskr. 2001/02:144). I
handlingsplanen  redovisas  ett  antal  områden  där
insatser behöver genomföras och förstärkas fram till
år  2005. Syftet med handlingsplanen  är  att  lägga
fast  grundvalarna  för  en alkoholpolitik som leder
till   minskad   alkoholkonsumtion   och   begränsar
alkoholskadorna. Som en del av handlingsplanen ingår
att   vård  och  behandling   av   missbrukare   och
storkonsumenter skall utvecklas och förstärkas.

Alkoholkommittén  (dir. 2001:22) har i uppgift att
samordna  insatserna  på   nationell  nivå  för  att
förebygga  alkoholskador  och   att  i  samspel  med
kommunerna och landstingen stimulera  insatserna  på
regional  och  lokal  nivå.  Kommittén skall också i
vissa   delar   svara  för  genomförandet   av   den
nationella   handlingsplanen   samt   bör   ha   det
övergripande  ansvaret   för   att  intentionerna  i
handlingsplanen  genomförs.  Kommittén  skall  bl.a.
arbeta  för  att  få  till  stånd  stödinsatser  för
riskgrupper  och  individer med riskbeteende,  vård-
och     behandlingsinsatser,     information     och
opinionsbildning  på  kommunal nivå. Kommittén skall
årligen redovisa sin verksamhet  till regeringen och
avlämna sin slutrapport senast den 31 december 2005.
I budgetpropositionen för 2002  (prop. 2001/02:1;
utg.omr. 9) anförs bl.a. följande (s. 112 f.):
Sammantaget  har det inom missbrukarvården  under
1990-talet skett  en förskjutning från långvariga
institutionsbehandlingar   mot  öppenvård,  korta
vårdtider   och   skyddat   boende    med   stöd.
Efterfrågan på tvångsvård gick ner kraftigt under
1990-talets   andra  hälft,  men  förefaller   ha
stabiliserat sig  på  en i förhållande till 1990-
talets början låg nivå.  Det  går  dock  inte att
konstatera  en  generell  neddragning av insatser
inom missbrukarvården.
Få studier belyser kvaliteten  i missbrukarvår-
den. Socialstyrelsen har framfört  att bristen på
lämpliga  och  lättåtkomliga kvalitetsindikatorer
kan   vara   en   trolig    orsak    till    det.
Socialstyrelsen       konstaterar      i      sin
treårsuppföljning av socialtjänsten  att  kunskap
saknas på flera viktiga områden om tillståndet  i
och  utvecklingen av missbrukarvården. Det gäller
både frågan  om innehåll, kvalitet och resultat i
vården, samt i  vad mån öppna vårdinsatser är väl
avvägda  i förhållande  till  institutionsvården.
Ett  långsiktigt  utvärderingsarbete  av  vårdens
effekter pågår såväl inom Centrum för utvärdering
av   metoder   i   socialt   arbete   (CUS)   vid
Socialstyrelsen  som vid SiS. Av Socialstyrelsens
och länsstyrelsernas sociala tillsynsrapport 2000
framgår att den ekonomiskt ansträngda situationen
i många kommuner har inneburit att socialtjänsten
måste prioritera och  förändra  arbetsformer.  En
positiv   effekt   av   detta   är   att   det  i
missbrukarvården  utförs  mycket bra utvecklings-
och kvalitetsarbete. Det finns  vidare  en tydlig
strategi för att förbättra öppenvården vilket kan
leda   till   ett   bredare   utbud   och  bättre
förutsättningar att anpassa vården efter  den en-
skildes  behov.  Det  finns  dock en risk för att
socialtjänsten, av ekonomiska  skäl,  är  alltför
restriktiv med institutionsplaceringar.
För  att  bättre  kunna  tillgodose kommunernas
efterfrågan på ungdomsvård vid  Statens  institu-
tionsstyrelse omdisponeras 20 miljoner kronor  av
de  särskilda  medel  som fördelas av länsstyrel-
serna  för  utveckling  av   ungdoms-  och  miss-
brukarvården. Samtidigt sker en kraftig förstärk-
ning  av insatserna till barn och  unga  i  miss-
bruksmiljöer  bl.a.  inom  ramen  för den nyligen
antagna handlingsplanen inom alkoholområdet  samt
inför     den     kommande     narkotikapolitiska
handlingsplanen. Sammanlagt tillförs  ytterligare
cirka 600 miljoner kronor för åren 2001-2004  för
insatser    inom    missbruksområdet.   Därutöver
fördelas årligen 55 miljoner  kronor  för  öppen-
vårds- och förebyggande insatser.
Regeringen kan konstatera att utvecklingen inom
missbrukarvården  är svårbedömd. Det finns därför
anledning att även  fortsättningsvis  noga  följa
frågan.   Det  gäller  såväl  avvägningen  mellan
öppenvård och institutionsvård som innehållet och
kvaliteten i insatserna.
I  många  kommuner   har  bedrivits  ett  utveck-
lingsarbete med stöd av  de  särskilda  medel som
fördelas  av  länsstyrelserna  för utveckling  av
ungdoms-  och  missbrukarvården.  Olika   samver-
kansmodeller   har   utvecklats   samtidigt   som
regionala  forsknings- och utvecklingsenheter och
högskolor i  ökande utsträckning har engagerats i
projektverksamheterna.  Ett arbete har initierats
för att avhjälpa tidigare  påpekade  brister  vad
gäller  utvärdering  av effekter av insatserna. I
flera  län  har  det genomförts  eller  påbörjats
regionala utvärderingar.  Olika länsstyrelser har
kommit olika långt i det arbetet. - - -
Statens institutionsstyrelse  (SiS)  bedriver ett
kontinuerligt utvecklingsarbete för att höja kva-
liteten  på  tvångsvården  av  vuxna missbrukare,
bland annat genom kompetenshöjande  insatser  för
personalen och en ökad differentiering av vården.
Under  2000 presenterade SiS flera nya studier om
LVM-vården,   som   sammantaget   inneburit   att
kunskapen   om   vården   och   de  tvångsvårdade
klienterna förbättrats. - - -
Behovet  av relevant och aktuell  statistik  om
enskilda klienter  i  missbrukarvård har uppmärk-
sammats   under   senare  år.   Tillsammans   med
Folkhälsoinstitutet,  Kriminalvårdsstyrelsen  och
SiS  bedriver  Socialstyrelsen ett arbete med att
utveckla ett nationellt  system  för rapportering
av behandlingsinsatser för missbrukare. En första
omgång  av  uppgiftsinsamling  genomfördes  under
2000   med   ett  antal  specialiserade   behand-
lingsenheter.  Rapporteringen ger, förutom epide-
miologisk information,  också  underlag  för upp-
följning,  utvärdering  och lokala eller statliga
insatser för att utveckla vården.

I proposition 2001/02:91 presenterar  regeringen  en
nationell  narkotikahandlingsplan.  Som  en  del  av
handlingsplanen föreslås förstärkta insatser för att
utveckla   vårdinsatserna  genom  bl.a.  metod-  och
kompetensutveckling samt forskning.

Enligt regeringen  är  målen  för samhällets vård-
och behandlingsinsatser följande (s. 33 f.):
·  Alla   narkotikamissbrukare   skall    nås    med
erbjudande  om  hjälp och vid behov vård mot sitt
missbruk.
·
·  Råd, stöd och hjälp  skall  nå  människor  i  ett
tidigt stadium av missbruket.
·
·  Vårdinsatser  skall syfta till ett liv fritt från
missbruk och illegala droger.
·
·  Vården och andra  insatser  för missbrukare skall
vara av god kvalitet.
·
·  Insatser  mot missbruk skall vara  uthålliga  och
långsiktiga.
·
Regeringen anför  att vård och behandling samt andra
rehabiliteringsinsatser   utgör   grunden   när  det
handlar  om  att  hjälpa missbrukare att komma ifrån
sitt beroende. Vård och behandling av missbrukare är
därför en nödvändig  del  av  de  narkotikapolitiska
insatserna.  Regeringen  framhåller  vikten  av  att
behandlingsinsatserna   är   rätt   avpassade    och
utformade  och  att hänsyn bl.a. måste tas till kön,
ålder, missbruksmönster  samt  etnisk  och kulturell
tillhörighet   för   att   behandlingen  skall   bli
framgångsrik.  För en väl fungerande  missbrukarvård
krävs  kunskaper   om   missbrukets  omfattning  och
karaktär,  om vårdbehov hos  olika  riskgrupper  och
missbrukare   samt   om  kvalitet  och  effekter  av
insatserna.
Enligt regeringen är  det  nödvändigt att kommuner
och   landsting  utvecklar  sitt  narkotikapolitiska
arbete utifrån en klar och tydlig strategi som klart
beskriver   mål,  ansvar  och  resurser.  De  lokala
narkotikapolitiska  strategierna bör bl.a. inkludera
vård och behandling och  innehålla  klara riktlinjer
för samverkan med andra parter (s. 15 f.).
Regeringen  påpekar  att  ansvaret  för   vård  av
missbrukare  delas  mellan  kommuner  och landsting.
Socialtjänsten    svarar    för    den   långsiktiga
rehabiliteringen    medan    avgiftning,    psykiska
komplikationer   i   samband   med   missbruk   samt
substitutionsbehandling  främst  är  ett  ansvar för
hälso- och sjukvården. Regeringen understryker  dock
att  missbrukarvården  alltid bör ses ur ett socialt
och  socialpsykologiskt  perspektiv,   även   om  de
medicinska  insatserna  tidvis  kan vara omfattande.
Fungerande professionella nätverk  bör  bildas,  där
samverkan  och konstruktivt samarbete är vägledande.
I propositionen framhålls vikten av samverkan, bl.a.
mellan hälso-  och  sjukvården,  socialtjänsten  och
kriminalvården,         men         även         med
frivilligorganisationerna   och   med  anhöriga  och
närsamhället.   Vidare  är  det  enligt   regeringen
angeläget  att  frågor   som   har   att   göra  med
kommunernas insatser för att utveckla vårdalternativ
som passar den enskilde missbrukarens behov  får  en
framskjuten  plats  i  de  lokala narkotikapolitiska
strategierna.  På  samma sätt  är  det  viktigt  att
eftervården  och  olika   typer  av  kollektivboende
utvecklas.
I propositionen framhålls att det är angeläget att
alla som behöver vård också  får  tillgång till vård
av god kvalitet. Regeringen kommer  därför  att noga
följa  att  kommunerna  fullgör sitt ansvar gentemot
missbrukarna.  I  propositionen   föreslås   att  en
nationell   narkotikasamordnare  tillsätts.  I  hans
uppgift bör ligga  att slå larm om det är nödvändigt
med ytterligare åtgärder  för att säkerställa att de
som  behöver vård också erbjuds  detta.  Samordnaren
bör  också  stimulera  utvecklingen  av  vårdmetoder
m.m.,  anförs det. Att använda metoder som visat sig
effektiva bör enligt regeringen vara en självklarhet
i missbrukarvården.  Det  är  därför  angeläget  att
fortsätta    utvecklingen    av   ett   systematiskt
dokumentations-   och  metodutvecklingsarbete   inom
vården.  Inom  Socialstyrelsen,  kriminalvården  och
Statens institutionsstyrelse  pågår  ett  arbete med
att  utveckla  och  pröva  system  för  att beskriva
klienten och dennes problem på ett sådant  sätt  att
en  uppföljning kan ske. Också förutsättningarna att
följa  upp  och  utvärdera verksamheten ökar med ett
effektivt                klientdokumentationssystem.
Socialstyrelsens uppdrag att utforma ett program för
nationellt   stöd  till  kunskapsutvecklingen   inom
socialtjänsten   har  enligt  regeringens  bedömning
också stor betydelse i sammanhanget.
När    det    gäller    utbildningsbehovet    inom
missbrukarvården anser regeringen  att  flera  olika
åtgärder  behöver  vidtas  för  höja komptetensen på
området.  En specialistutbildning  i  missbrukarvård
bör inrättas.  Frågor  om missbrukarvården bör också
ges en ökad tyngd i skilda  grundutbildningar (s. 70
f.).
Regeringen  anför vidare att  forskning,  som  kan
bidra till att  utveckla  missbrukarvårdens innehåll
och  kvalitet, bör prioriteras  under  den  närmaste
fyraårsperioden (s. 75 f.).
I propositionen  framhålls även att dokumentation,
uppföljning och utvärdering behöver förbättras såväl
inom  det  förebyggande  arbetet  som  i  vård-  och
behandlingsarbetet  (s.  78  f.)  Det  gäller  såväl
insatser   för   enskilda   individer  som  det  mer
övergripande  arbetet. Socialstyrelsen  bör  utforma
riktlinjer  för   dokumentation  av  socialtjänstens
insatser  för  missbrukare.   Socialstyrelsen  skall
också  få  i  uppdrag  att  ta  initiativ  till  att
samordna  det  utvecklingsarbete av  standardiserade
klientanalys-  och   utvärderingsinstrument  som  nu
bedrivs på flera olika håll.
Beträffande  den  narkotikarelaterade  statistiken
anser  regeringen  att   data   och  information  om
samhällets   insatser   för   missbrukare    behöver
utvecklas. Det är angeläget att de olika projekt som
pågår  för  att  utveckla  kunskapen  om  samhällets
insatser  för  narkotikamissbrukare  fullföljs   och
vidareutvecklas (s. 83 f.).
Sammanlagt  avsätts  325  miljoner  kronor för att
genomföra den nationella handlingsplanen  under åren
2002-2004,  varav  100  miljoner kronor ställs  till
Kriminalvårdsstyrelsens förfogande.  Fördelningen av
resterande 225 miljoner kronor kommer  att  beslutas
av  regeringen  på  grundval  av  en  plan  som  den
nationelle  samordnaren  skall  upprätta. Regeringen
anför att medel bl.a. behövs för  att  stimulera och
stödja   kommuner   och  landsting  i  att  utveckla
vårdinsatserna,  ta  fram   övergripande  strategier
liksom stöd till metodutvecklingen inom området. Det
behövs också resurser för uppföljning  och analys av
erfarenheterna (s. 91 f.).

Regeringen  har  beslutat att tillsätta en  särskild
utredare med uppdrag  att  se  över tillämpningen av
LVM (dir. 2002:10). Utredaren skall  bl.a. analysera
hur  lagen har kommit att användas under  1990-talet
samt  bedöma  orsakerna  till  nedgången  i  antalet
beslut  om  LVM i dag jämfört med vad som var fallet
vid införandet  av lagen. Utredaren skall belysa hur
utvecklingen  påverkat   de   socialt  mest  utsatta
missbrukarna. Analysen skall göras  mot  bakgrund av
missbruket och missbrukarvårdens utvecklingen  under
perioden.  Av  särskilt  intresse är socialtjänstens
bedömning   av  missbrukarens   vårdbehov,   vårdens
innehåll och  förväntade resultat samt de ekonomiska
prioriteringar  som  ligger bakom valet av vårdform.
Utredningen   omfattar   även    vissa   frågor   om
rättssäkerhet m.m. Uppdraget skall  redovisas senast
den 1 juli 2003.

Statens  beredning  för medicinsk utvärdering  (SBU)
har  genomfört  en  kunskapssammanställning  av  den
vetenskapliga grunden  för  olika behandlingsmetoder
inom missbruksområdet, Behandling  av  alkohol-  och
narkotikaproblem.   I  rapporten,  som  publicerades
sommaren  2001,  konstateras  bl.a.  att  det  finns
effektiva metoder att behandla missbruk och beroende
av alkohol, men att  flera av de metoder som används
i dag saknar dokumenterad effekt eller har visat sig
ineffektiva. SBU konstaterar  också  att  det  krävs
stora satsningar på utbildning och forskning för att
konsekvent  tillämpa effektiva behandlingar i svensk
missbrukarvård.

Riksrevisionsverket granskar för närvarande i vilken
mån    vård    kan     erbjudas     inom     Statens
institutionsstyrelse  för  de  ungdomar  som behöver
sådan.    Kapacitetsbrist,   väntetider   och   köer
analyseras.    Verket   granskar   även   i   vilken
utsträckning   ungdomsvården    är   differentierad.
Verkets rapport beräknas bli klar i mars 2002.

Socialutskottet  lämnade  hösten  2001  ett  granskningsförslag
avseende    Statens    institutionsstyrelse     till
Riksdagens  revisorer. Mot bakgrund av förslaget har
revisorerna  i  en  förstudie  (2001/02:11)  nyligen
beslutat att belysa  kvaliteten  i behandlingen inom
institutionerna    och    hur    behandlingen     är
differentierad  efter olika målgrupper. Vidare skall
revisorerna   granska    i    vad   mån   styrelsens
forskningsresultat   inom   området   spridits   och
överförts till praktisk tillämpning.  En annan fråga
som  kommer  att granskas är hur styrelsens  interna
tillsyn och kontroll  av institutionernas verksamhet
fungerar.

Enligt 32 § lagen (1988:870)  om vård av missbrukare
i vissa fall (LVM) får den som  vårdas  enligt lagen
kroppsvisiteras  eller  ytligt kroppsbesiktigas  när
han kommer till LVM-hemmet,  för kontroll av att han
inte bär på sig något som han  inte  får inneha där.
Detsamma  gäller  om  det under vistelsen  i  hemmet
uppkommer   misstanke  att   sådan   egendom   skall
påträffas hos honom.

Enligt  uppgift  från  Statens  institutionsstyrelse
finns, främst  hos institutioner där kvinnor vårdas,
önskemål     om     utökade     möjligheter     till
kroppsbesiktning.  Styrelsen   följer  kontinuerligt
frågan,  bl.a. genom att studera  rapporteringen  av
incidenter på institutionerna.


Utskottets ställningstagande


Utskottet  kan  inledningsvis  konstatera  att stora
resurser  avsatts för insatser inom missbruksområdet
under de närmatse  åren,  inte  minst inom ramen för
handlingsplanen  på alkoholområdet  samt  inför  den
nyligen           presenterade            nationella
narkotikahandlingsplanen. I handlingsplanerna  ingår
att utveckla och förstärka insatserna när det gäller
vård  och  behandling  av missbrukare. Utskottet ser
mycket positivt på dessa  satsningar. I ett kommande
betänkande kommer utskottet att behandla proposition
2001/02:91     med     förslag    till     nationell
narkotikahandlingsplan jämte motioner.

Utskottet vidhåller att  vård  och  behandling och
andra rehabiliteringsinsatser utgör grunden  när det
gäller  att  hjälpa  personer  att  komma ifrån sitt
beroende   av   såväl   alkohol  som  andra  droger.
Utskottet  vill  åter betona  att  det  för  en  väl
fungerande   missbrukarvård   krävs   kunskaper   om
missbruk, vårdbehov  samt kvalitet i och effekter av
olika insatser. Det är  angeläget  att vårdbehövande
får    tillgång   till   behovsanpassade   insatser.
Utskottet   ser   positivt   på   det   arbete   som
Socialstyrelsen   och  Statens  institutionsstyrelse
utför för att samla  kunskap  inom  området, i syfte
att  höja  kvaliteten  på och komma till  rätta  med
vissa brister inom missbrukarvården.  Det  kan också
noteras   att   Statens   beredning   för  medicinsk
utvärdering  (SBU)  har gjort en sammanställning  av
den     vetenskapliga     grunden      för     olika
behandlingsmetoder  inom  missbruksområdet.   Vidare
kommer  Riksdagens revisorer, på utskottets förslag,
att  genomföra   en   granskning   av  kvaliteten  i
behandlingen   inom   Statens  institutionsstyrelses
verksamhet  samt  av  i  vad   mån  behandlingen  är
differentierad.
Utskottet   vill   också  framhålla   behovet   av
ytterligare kunskaper när det gäller utvecklingen på
vård- och behandlingsområdet,  särskilt  beträffande
resurser, insatser och resultat. Regeringen  anför i
budgetpropositionen för 2002 att det finns anledning
att  även  fortsättningsvis  noga följa utvecklingen
inom   missbrukarvården,   såväl  när   det   gäller
avvägningen  mellan öppenvård  och  institutionsvård
som innehållet  och  kvaliteten i insatserna. Vidare
kommer den nationella  narkotikasamordnaren att få i
uppgift  att  slå  larm  om  det  krävs  ytterligare
åtgärder för att säkerställa att de som behöver vård
också erbjuds detta. Utskottet  noterar också att en
särskild  utredare  skall  se över tillämpningen  av
lagen  om vård av missbrukare  i  vissa  fall,  LVM.
Utredaren  skall bl.a. analysera de faktorer som kan
tänkas ligga  bakom  nedgången  i  antalet beslut om
tvångsvård och bedöma hur utvecklingen  påverkat  de
socialt  mest  utsatta  missbrukarna. När det gäller
vård   och  behandling  av  unga   missbrukare   kan
konstateras    att    Statens   institutionsstyrelse
tillförts stora resurstillskott i syfte att bygga ut
verksamheten   för  att  bättre   kunna   tillgodose
kommunernas  efterfrågan  på  ungdomsvård.  I  detta
sammanhang bör också noteras att Riksrevisionsverket
för   närvarande    genomför    en   granskning   av
kapacitetsbristen och köerna på institutionerna.
Enligt utskottets mening får motionerna  So275 (m)
yrkande 3, So298 (m), So319 (kd) yrkandena 1  och 2,
So371 (m) yrkande 3, So396 (v) yrkande 6, So401  (v)
yrkandena  1  och  3-5,  So425 (mp) yrkande 1, So497
(fp) yrkande 9, So501 (c)  yrkande 16, So622 (kd, m,
v, c, fp, mp) yrkande 4 och  Ju326  (s)  yrkande 4 i
allt väsentligt anses tillgodosedda med det anförda.

Utskottet  delar  uppfattningen i motion So425  (mp)
yrkande 3 om att LVM bör vara könsneutral. Utskottet
utgår ifrån att en  omarbetning  av  lagen  i  detta
hänseende  vidtas  vid  första  lämpliga  tillfälle.
Något  tillkännagivande  i  frågan  kan  inte  anses
erforderligt.

I  motionerna  So396  (v)  yrkande  5  och So401 (v)
yrkande  2  begärs  en  utredning  med syfte  att  i
socialtjänstlagen  ålägga kommunerna  en  skyldighet
att   tillhandahålla   öppna    alkoholrådgivningar.
Utskottet konstaterar att Alkoholkommittén bl.a. har
i     uppgift     att     stimulera     vård-    och
behandlingsinsatser   på  kommunal  nivå.  Kommittén
skall   årligen   redovisa   sin   verksamhet   till
regeringen.  Enligt   utskottet   bör   utfallet  av
kommitténs   arbete  avvaktas.  Motionerna  avstyrks
därmed.

Utskottet delar uppfattningen i motion So487 (kd) om
att  det är angeläget  att  kommuner  och  landsting
samverkar  vid  vård  av narkotikamissbrukare. I den
nationella narkotikahandlingsplanen framhålls vikten
av samverkan, bl.a. mellan hälso- och sjukvården och
socialtjänsten,   samt   anförs    att   de   lokala
narkotikapolitiska strategierna bör  innehålla klara
riktlinjer för samverkan med andra parter.  Motionen
får därmed anses tillgodosedd.

Utskottet        konstaterar       att       Statens
institutionsstyrelse   kontinuerligt  följer  frågan
huruvida  möjligheterna  till   kroppsvisitering  av
intagna vid LVM-hem bör utökas. Något initiativ till
regeringen  från  riksdagens  sida  är  därmed  inte
nödvändigt. Motion So614 (fp) yrkande 1 avstyrks.

Utskottet  vidhåller  sin inställning att  det  inte
finns    skäl    att    ändra    de    grundläggande
förutsättningarna  för  när vård skall  beredas  med
stöd av LVM och avstyrker  därför  motion So425 (mp)
yrkande 4.

Utskottet  är inte heller nu berett att  föreslå  en
sådan översyn  av  anhörigas  situation som begärs i
motion So473 (s). Utskottet avstyrker motionen.


Vård av ungdomar


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen  bör  avslå en motion om  påföljden
överlämnande till  vård  inom  socialtjänsten
och  om  en  översyn  av LVU. Socialstyrelsen
m.fl. myndigheter genomför  för närvarande en
översyn av påföljdsreformen för  unga och LVU
har nyligen utretts.

Motion

I  motion  So374  av  Gunnel Wallin (c)  begärs  ett
tillkännagivande   om   att    det    behövs    både
metodutveckling och individuella vårdplaner samt  en
bättre  uppföljning  av  dokumentationen för dem som
döms till vård inom socialtjänsten  (yrkande 2). Det
begärs också ett tillkännagivande om  att det behövs
en   bättre  och  utökad  samverkan  mellan  sociala
myndigheter, Statens institutionsstyrelse, barn- och
ungdomspsykiatrin  och  domstolarna för att göra och
följa upp vårdplanerna (yrkande  3). Slutligen begär
motionären  ett tillkännagivande om  att  det  bl.a.
behövs en översyn  av lagen om vård av unga (yrkande
4).


Bakgrund


Den 1 januari 1999 trädde  ett  nytt straffrättsligt
påföljdssystem  för  ungdomar  i kraft.  Ändringarna
innebar  bl.a.  att  rätten  får  överlämna  en  ung
lagöverträdare till vård inom socialtjänsten  enbart
under    förutsättning   att   det   finns   en   av
socialnämnden  uppgjord  vårdplan  tillgänglig.  Det
krävs   vidare   att  rätten  anser  socialtjänstens
planerade åtgärder  som  tillräckligt ingripande med
hänsyn till brottslighetens straffvärde och art samt
till  den  tilltalades  tidigare  brottslighet.  Ett
överlämnande  till  vård  inom   socialtjänsten  kan
kombineras med ungdomstjänst. Ungdomstjänst  innebär
att  den  unge  under  viss angiven tid skall utföra
oavlönat  arbete  eller  delta   i   annan  särskilt
anordnad verksamhet (31 kap. 1 § brottsbalken).

Regeringen      har      lämnat     uppdrag     till
Brottsförebyggande   rådet,    Socialstyrelsen   och
Statens institutionsstyrelse att gemensamt följa upp
och    utvärdera    påföljdsreformen    för     unga
lagöverträdare. Uppdraget innefattar bl.a. att följa
upp  och  utvärdera påföljden överlämnande till vård
inom socialtjänsten såvitt avser dess användning och
innehåll. Uppdraget  skall  redovisas  senast den 29
november 2002.

LVU-utredningen  har  haft  regeringens uppdrag  att
göra  en  översyn av lagen (1990:52)  med  särskilda
bestämmelser  om  vård  av  unga  (LVU).  Syftet med
översynen var bl.a. att stärka barnperspektivet  och
barnets  rättigheter  i  lagen  samt  att föreslå de
ändringar  som  behövs.  Utredningen  har överlämnat
betänkandet  Omhändertagen - samhällets  ansvar  för
utsatta barn och  unga (SOU 2000:77). Betänkandet är
under beredning i Regeringskansliet.


Utskottets ställningstagande


Utskottet konstaterar  att Brottsförebyggande rådet,
Socialstyrelsen och Statens institutionsstyrelse har
fått i uppdrag att bl.a.  följa  upp  och  utvärdera
påföljden     överlämnande     till     vård    inom
socialtjänsten.  Uppdraget skall redovisas  i  höst.
Motion  So374  (c) yrkandena  2  och  3  bör  enligt
utskottets mening avslås i avvaktan på resultatet av
uppföljningen.

Med hänsyn till  att det nyligen gjorts en översyn
av LVU bör även yrkande  4  i  den  nämnda  motionen
avslås.

Stöd för anhöriga och närstående


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen   bör,   med   delvis  bifall  till
motionsyrkanden, ge regeringen till känna att
det vore önskvärt om det i  socialtjänstlagen
infördes en särskilt reglerad  skyldighet för
socialnämnden  att  stödja  dem  som   vårdar
närstående.  Regeringen  bör snarast göra  en
analys av de ekonomiska konsekvenserna  av en
sådan  lagändring samt redovisa för riksdagen
olika alternativa lagregleringar i avsikt att
ytterligare stödja anhöriga.

Motioner

Fyra motioner tar upp frågan om rätt till avlösning.

I motion  So243  av  Henrik  S  Järrel (m) yrkas att
riksdagen  beslutar att dels upphäva  5  kap.  10  §
socialtjänstlagen (2001:453) (yrkande 1), dels ändra
5 kap. 7 § samma  lag  så  att funktionshindrade och
deras  anhöriga  garanteras  rätt   till   avlösning
(yrkande   2).   Genom   den  nya  socialtjänstlagen
återinfördes människors rätt  till  personligt stöd,
dock  inte rätten till avlösning. Enligt  motionären
bör  5  kap.   7  §  socialtjänstlagen  få  följande
lydelse: Socialnämnden skall verka för att människor
som av fysiska,  psykiska  eller  andra  skäl  möter
betydande  svårigheter  i sin livsföring eller deras
anhöriga  får  möjlighet  att   delta  i  samhällets
gemenskap och att leva som andra.

I  motion  So609  av  Rosita Runegrund  m.fl.  (kd)  yrkas  att
riksdagen beslutar om följande  ändring av 5 kap. 10
§ socialtjänstlagen: "Socialnämnden skall genom stöd
och   avlösning  underlätta  för  dem   som   vårdar
närstående som är långvarigt sjuka eller äldre eller
som har funktionshinder" (yrkande 9).

I motion So240 av Kenneth Johansson m.fl. (c) begärs
ett tillkännagivande  om  att regeringen bör göra en
utvärdering  av  avlösarservice   (yrkande   17).  I
utredningen bör ingå att redovisa konsekvenserna  av
att  ordet "bör" i 5 § socialtjänstlagen ersätts med
"skall".

I motion  So387  av  Helena  Hillar Rosenqvist m.fl.
(mp)  begärs  ett  tillkännagivande   om  avlastning
(yrkande  1)  samt yrkas att riksdagen beslutar  att
upphäva 5 kap.  10  § socialtjänstlagen (yrkande 2).
Den  nya  bestämmelsen   ger   enligt   motionärerna
kommunerna   alibi   för   att   dra   ned   på  sin
avlösarservice.    Eftersom   den   motverkar   sitt
utsprungliga   syfte  att   framhålla   hur   viktig
avlösarverksamheten är bör den upphävas, anförs det.


Bakgrund och tidigare behandling


I  5  kap.  10  §  socialtjänstlagen   stadgas   att
socialnämnden   genom   stöd   och   avlösning   bör
underlätta  för  dem  som  vårdar  närstående som är
långvarigt   sjuka   eller   äldre  eller  som   har
funktionshinder.

Utskottet behandlade motionsyrkanden  om att ersätta
ordet  "bör"  i  5  kap. 10 § socialtjänstlagen  med
"skall" senast i betänkande  2000/01:SoU18,  vartill
hänvisas  för  en  bakgrundsredovisning  (s. 41 f.).
Utskottet anförde följande (s. 44 f.; res. kd):

Utskottet delar regeringens uppfattning  att  det
ännu  är  för  tidigt  att  dra några långtgående
slutsatser  om  vilka  effekter  bestämmelsen  om
anhörigstöd  i  nuvarande   5   §  andra  stycket
socialtjänstlagen  har fått. Även  resultaten  av
det  statliga stimulansbidraget  på  området  bör
avvaktas.  Utskottet  ser  positivt  på att det i
flertalet  kommuner  pågår ett omfattande  arbete
med att utveckla anhörigstödet.  Denna utveckling
kommer   att   fortgå  genom  att  den  särskilda
satsningen  för att  stödja  anhörigvården  skall
fortsätta. Utskottet  delar  således  regeringens
bedömning att det inte nu är motiverat  att vidta
någon   ändring  i  lagstiftningen  i  syfte  att
påskynda  utvecklingen  inom  området.  Utskottet
vill    i    sammanhanget   framhålla   att   vid
socialnämndens  prövning  av om bistånd i form av
t.ex. avlösning skall lämnas är det den enskildes
behov som är avgörande för  om bistånd skall ges,
inte  vilka  skyldigheter  kommunen   har  enligt
socialtjänstlagen. Vidare kan konstateras  att de
föreslagna   ändringarna   i   bestämmelserna  om
bistånd innebär att olika slags  stöd  och  hjälp
åter  ingår  i  rätten  till  bistånd och att den
enskilde   kommer   att   kunna   överklaga   ett
avslagsbeslut      genom      förvaltningsbesvär.
Utskottet,  som  noterar  att  motionärerna  inte
redovisat    någon   ekonomisk   beräkning    för
konsekvenserna av motionsförslagen, tillstyrker 5
kap.  10 § i förslaget  till  ny  socialtjänstlag
samt avstyrker motionerna.

I budgetpropositionen  för 2002 (utg.omr. 9, s. 105)
anför  regeringen  att  de   statliga  insatser  som
genomförts för att utveckla anhörigstödet  i landets
kommuner  har resulterat i en såväl kvantitativ  som
kvalitativ  utveckling.  I  i  stort  sett  samtliga
kommuner pågår arbete med att bygga upp sådant stöd.
Det  kartläggnings-  och inventeringsarbete som  har
bedrivits i de flesta kommuner har medfört att det i
dag finns bättre kunskaper om antalet anhörigvårdare
och deras behov av stöd.  De anhörigas situation har
enligt  regeringen  fått  ökad   uppmärksamhet   och
alltfler   anhöriga   får   hjälp.   Socialstyrelsen
rapporterar  att  en tydlig utveckling sker  mot  en
mångfald av insatser, liksom stödinsatser som är mer
lättillgängliga   samt    mot    mer    individuella
stödformer, anförs det.

Socialstyrelsen  har  fått  regeringens uppdrag  att
göra   en   samlad   utvärdering   och   analys   av
statsbidraget för utveckling av stöd  till anhöriga.
Uppdraget  skall  avrapporteras senast den  30  juni
2002.

Socialstyrelsen skall  vidare  senast  den  31 maj
2003  redovisa  hur  kommunerna  under  år  2002 har
använt  kvarvarande  statsbidrag  för utveckling  av
anhörigstöd samt lämna en kompletterande utvärdering
av statsbidraget och dess effekter.

Socialministern  besvarade  den 25 januari  2002  en
interpellation   om   anhörigvårdarnas    situation.
Socialministern  anförde  bl.a. att det är angeläget
att  finna strukturer och former  att  förvalta  och
utveckla  de  kunskaper  och  erfarenheter  som  har
tillkommit  tack vare de statliga stimulansbidragen.
Socialministern  uttalade  vidare att det är viktigt
att samarbetet mellan samhället  och  de  frivilliga
organisationerna utvecklas ytterligare samt  att  de
tre        nationella        anhörigorganisationerna
Demensförbundet,       Alzheimerföreningen       och
Anhörigrådet fått statligt  stöd  även  för år 2002.
Enligt  socialministern  kommer  en arbetsgrupp  att
tillsättas   för  att  i  första  hand  sammanställa
kunskaper om personer  med  demenssjukdomar  och  om
situationen  för  anhöriga till personer med demens.
Frågan om behovet av  ett  nationellt kunskapscenter
bör   också  diskuteras  i  en  sådan   arbetsgrupp.
Slutligen  anförde  socialministern  att  det  finns
anledning   att   bevaka   om  kommunerna  avvecklar
anhörigverksamheter efter projekttidens slut.


Utskottets ställningstagande


Anhöriga står för en mycket  stor del av omvårdnaden
av  äldre,  sjuka  och  handikappade.   I  flertalet
kommuner,     bl.a.    med    stöd    av    statligt
stimulansbidrag, pågår ett omfattande arbete med att
utveckla  såväl   befintligt   anhörigstöd  som  nya
stödformer. Fortfarande är det dock  ett  område med
stora utvecklingsbehov, både vad gäller kvalitet och
kvantitet.    Utskottet    är    medvetet   om   att
Socialstyrelsen  har  i  uppdrag att  utvärdera  och
analysera statsbidraget och  dess  effekter samt att
avrapportering skall ske såväl i juni 2002 som i maj
2003. Riksdagen har tidigare beslutat om en särskild
satsning för att utveckla stödet till anhöriga under
2003 och 2004. För att ytterligare betona  vikten av
att kommunerna tar ansvar för att underlätta för dem
som  vårdar  närstående  vore  det enligt utskottets
mening  önskvärt att i socialtjänstlagen  införa  en
särskilt  reglerad  skyldighet för socialnämnden att
stödja  anhöriga. Regeringen  bör  snarast  göra  en
analys av  de  ekonomiska konsekvenserna av en sådan
lagändring  samt   redovisa   för   riksdagen  olika
alternativa lagregleringar i avsikt att  ytterligare
stödja anhöriga genom t.ex. avlösning. Vad utskottet
nu  anfört  bör  riksdagen,  med delvis bifall  till
motionerna So240 (c) yrkande 17, So243 (m) yrkandena
1 och 2, So387 (mp) yrkandena  1  och  2  samt So609
(kd)  yrkande  9, som sin mening ge regeringen  till
känna.


Utsatta grupper


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motioner om att förbättra
situationen  för   olika   särskilt   utsatta
grupper  i  samhället.  Utskottet konstaterar
att ensamstående mödrar, ungdomar och utrikes
födda  framhållits  som  särskilt  utsatta  i
flera olika sammanhang och att dessa analyser
kommer  att utgöra underlag  för  regeringens
överväganden av hur välfärden kan förstärkas.
Jämför reservation 21 (v, kd).

Motioner

I motion  So346  av  Camilla Sköld Jansson m.fl. (v)
yrkas att riksdagen begär  att regeringen återkommer
med   en   strukturell   analys   och   ett   samlat
handlingsprogram  som  syftar  till  att   förbättra
situationen för ensamstående mödrar.

I motion So328 av Ragnwi Marcelind och Maria Larsson
(kd)   begärs   ett   tillkännagivande  om  att  som
förebyggande insats initiera  gruppverksamheter  för
unga,  lågutbildade och arbetslösa mödrar till hjälp
för  återuppbyggnad   av   självförtroende  och  att
utarbeta individuella framtidsplaner där studie- och
yrkesinriktning ingår (yrkande 3).

I  motion So348 av Rigmor Stenmark  (c)  begärs  ett
tillkännagivande  om  ett projekt för att komma till
rätta med ungdomars avsaknad  av  bostad och arbete.
Motionären anser att en projektidé  som förekommer i
Storbritannien även bör prövas i Sverige.  Idén  går
ut  på  att  ungdomar under två års tid får bostad i
ett väl bevakat  boende,  personlig utvecklingsplan,
utbildning  och  stöd  vid  sökande  efter  lämpligt
arbete.

I motion So322 av Yilmaz Kerimo m.fl. (s) begärs ett
tillkännagivande   om   behovet  av   att   särskilt
uppmärksamma   utvecklingen    av    beroendet    av
socialbidrag i storstadsområden.


Bakgrund


I  budgetpropositionen  för  2002  (prop. 2001/02:1;
utg.omr. 9) anförs bl.a. följande (s. 113 f.):

Av  särskild  betydelse  för socialbidragsutveck-
lingen  är  insatser  för  att  bekämpa  ungdoms-
arbetslöshet  och  förebygga långtidsarbetslöshet
samt insatser för att  främja  social integrering
genom tillgång till anställning.  Regeringen  har
tagit  initiativ  till  ett  arbete  för  att öka
förutsättningarna   för  en  långsiktigt  hållbar
integration,   där  syftet   är   att   förbättra
strukturer och system för att öka delaktigheten i
samhället. Sammanlagt  har  100  miljoner  kronor
avsatts  per  år  under  perioden  2001-2003  för
insatser   för  att  öka  sysselsättningen  bland
invandrare och  för  att  förbättra  och utveckla
svenskundervisningen   och   introduktionen   för
flyktingar  och  andra nyanlända  invandrare  som
erbjuds ett introduktionsprogram.  Inom ramen för
storstadspolitiken         tecknas         lokala
utvecklingsavtal   mellan   staten   och  berörda
kommuner. Inriktningen på planerna är  främst att
höja    sysselsättningsgraden    och    förbättra
kunskaperna   i   det  svenska  språket  i  olika
bostadsområden,  vilket  i  förlängningen  bedöms
leda till ett minskat socialbidragsberoende.

I många kommuner  pågår  ett  utvecklingsarbete
för  att  hjälpa  långvariga  socialbidragstagare
till  annan försörjning än socialbidrag.  Arbetet
bedrivs  i  många  fall  i  samverkan  med  andra
myndigheter    såsom    Arbetsförmedlingen    och
Försäkringskassan.   Samverkan  syftar  till  att
använda myndigheternas gemensamma resurser på ett
för individen mer effektivt  sätt och undvika att
människor hamnar i en rundgång  mellan  de  olika
myndigheterna.  Det  är  även av betydelse om det
finns en god samverkan mellan  kommunen  i  fråga
och  det lokala näringslivet. I de fall man genom
riktade    utbildningsinsatser    kan    "matcha"
efterfrågan   på  arbetskraft  med  arbetssökande
personer   som   lever    på   socialbidrag   kan
socialbidragsberoendet minska markant. - - -

Målet  för  den  sociala omsorgen  som  angavs  i
budgetpropositionen  för  år  2001  är att stärka
förmågan och möjligheten till social  delaktighet
för ekonomiskt och socialt utsatta personer  samt
stärka skyddet för utsatta barn.

Välfärdsystemen,  varav  socialtjänsten  är  en
viktig  del,  klarade  i  stort  sett  att  säkra
medborgarnas välfärd under 1990-talets krisår,  i
den mening att den ekonomiska krisen inte kom att
följas  av  en  välfärdskris. Ungdomar, ensamför-
sörjande föräldrar  och invandrare drabbades dock
hårdare än andra grupper av sysselsättningskrisen
i början av 1990-talet.  Dessa  grupper har också
påverkats  mer  negativt  när  det  gäller  andra
aspekter av välfärden. - - -

För  utformningen av den framtida socialpolitiken
behöver  kunskapen  om utvecklingen av människors
välfärd  på  de mest centrala  områdena  stärkas.
Uppföljnings-  och  utvärderingsinstrumenten inom
politikområdet  behöver   utvecklas.   Regeringen
tillsatte  år 1999 kommittén Välfärdsbokslut  med
uppdrag att  sammanställa  den  kunskap som finns
samt  att identifiera de områden där  behovet  av
ökad  kunskap   kring   välfärdsutvecklingen   är
särskilt angelägen. Kommittén, som har publicerat
två delbetänkanden samt ett antal forskarvolymer,
avlämnar    i    oktober   sitt   slutbetänkande.
Kommitténs samlade  bedömning  kommer  att utgöra
ett  viktigt  underlag  för regeringens fortsatta
överväganden  av hur välfärden  kan  stärkas  för
utsatta grupper. Ett annat värdefullt underlag är
den   sociala   rapport    som    Socialstyrelsen
sammanställer vart tredje år med beskrivning  och
analys  av hur befolkningens sociala förhållanden
utvecklats. - - -

Till följd av det förbättrade arbetsmarknadsläget
fortsätter såväl kostnaderna för socialbidrag och
introduktionsersättning som antalet bidragstagare
som är beroende av dessa stöd att minska. Det kan
noteras att  denna  utveckling  ägt rum trots att
antalet flyktingar som bosatt sig i Sverige under
år  2000  ökat med nästan 3 000 personer  jämfört
med  föregående   år   vilket  kan  tyda  på  att
nyanlända  invandrare  under   senare  år  blivit
självförsörjande i högre grad.

Andelen hushåll som får långvarigt socialbidrag
samt  den  genomsnittliga bidragstiden  har  dock
inte minskat jämfört med 1999. Det genomsnittliga
biståndsbeloppet   per   hushåll   har   dessutom
fortsatt  att  öka.  Alltför  många människor  är
således fortfarande beroende av  socialbidrag för
sin   försörjning   och   för   dessa  fortsätter
socialbidraget  att  fungera  som ett  långvarigt
försörjningsstöd istället för att  vara ett skydd
vid  akuta  försörjningskriser.  Det  är   därför
viktigt  att även fortsättningsvis analysera  och
följa    utvecklingen     av    det    långvariga
socialbidragsberoendet.

Kommittén  Välfärdsbokslut  har   haft   regeringens
uppdrag att beskriva och göra en samlad bedömning av
utvecklingen  av människors välfärd i Sverige  under
1990-talet.  I slutbetänkandet  Välfärdsbokslut  för
1990-talet (SOU 2001:79), som överlämnades i oktober
2001, konstaterar  kommittén att ensamstående mödrar
är en särskilt utsatt  grupp.  Framför  allt  gäller
detta försörjningssidan där de ensamstående mödrarna
hade  en  betydligt  sämre situation vid 1990-talets
slut  än  vid  dess  början.   Detta   skall  enligt
kommittén ses mot bakgrund av att denna  grupp redan
vid  ingången  av  1990-talet  hade sämre inkomster,
större försörjningsproblem, högre  arbetslöshet  och
lägre  löner än befolkningen i övrigt. Utrikes födda
är en annan  grupp som har haft stora svårigheter på
arbetsmarknaden  under  1990-talet. Även beträffande
ungdomar   redovisas  en  problematisk   utveckling.
Kommittén anför  att  de skillnader som finns mellan
olika grupper i samhället,  och de förskjutningar av
olika  välfärdsresurser  i  samhällsstrukturen   som
1990-talet  resulterat  i,  är  en  viktig del av de
utmaningar som socialpolitiken står inför.

Den   tidigare   nämnda   Familjeutredningen   ägnar   i   sitt
slutbetänkande     Ur   fattigdomsfällan    särskild
uppmärksamhet   åt  situationen   för   ensamstående
föräldrar.    Kommittén     föreslår    bl.a.    ett
familjepolitiskt     behovsprövat      stöd     till
ensamföräldrar,  som skall medge att de under  några
år satsar på utbildning  för  att  kunna  få  bättre
fotfäste  på  arbetsmarknaden.  Betänkandet är under
beredning i Regeringskansliet.

Socialstyrelsen avlämnade våren 2001  Social rapport
2001.  I  rapporten  konstateras  att unga  kvinnors
etableringsprocess   försämrades  dramatiskt   under
1990-talet. Framför allt ensamstående mödrar hade en
signifikant högre risk  än  andra  att  ha frekventa
arbetslöshetsproblem    i   slutet   av   decenniet.
Socialstyrelsen påpekar vidare  att bland de grupper
som blev fattiga under 1990-talet märks framför allt
nyanlända  invandrare, ensamstående  med  barn  samt
andra med svag  anknytning till arbetsmarknaden samt
att dessa grupper  även  har haft svårast att ta sig
ur fattigdom. De grupper som  i  störst utsträckning
kan betraktas som utsatta, dvs. har problem på flera
områden   samtidigt,   är   ungdomar,   ensamstående
föräldrar samt utrikes födda.


Utskottets ställningstagande


Utskottet   konstaterar   att  ensamstående  mödrar,
ungdomar och utrikes födda  framhållits som särskilt
utsatta  grupper  i  flera  olika   sammanhang.   De
drabbades   hårt   av   den  ekonomiska  krisen  och
besparingarna under 1990-talet  även  om  de senaste
årens  återhämtning  med  ökad  sysselsättning   och
ekonomiska  reformer  har gynnat även dessa grupper.
Målet   för   den   sociala  omsorgen,   såsom   det
formulerats  i budgetpropositionen,  är  att  stärka
förmågan och möjligheten till social delaktighet för
ekonomiskt och  socialt  utsatta  personer  samt att
stärka  skyddet  för  utsatta  barn. Utskottet utgår
från att de analyser som gjorts  såväl  av Kommittén
Välfärdsbokslut  som  av Socialstyrelsen kommer  att
utgöra viktiga underlag  för  regeringens  fortsatta
överväganden  av  hur  välfärden kan förbättras  för
utsatta grupper. Även kommande  förslag mot bakgrund
av  Familjeutredningens  slutbetänkande   bör  kunna
stärka   utsatta   gruppers   ekonomiska  situation.
Motionerna So322 (s), So328 (kd)  yrkande  3,  So346
(v)   och   So348   (c)   får   anses   i   huvudsak
tillgodosedda.


Familjehem


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen  bör  avslå motioner om att se över
och förbättra villkoren för familjehemmen med
hänvisning till flera pågående utredningar på
området. Jämför reservation 22 (kd).

Motioner

I motion So317 av  Mikael  Oscarsson (kd) begärs ett
tillkännagivande om nödvändigheten  av en översyn av
villkoren  för svenska familjehem. Motionären  anför
att  det  råder   brist   på   familjehem  samt  att
familjehemsvård  därför  måste  betraktas   som  ett
arbete  med  en  rimlig  lön  och  med någon form av
anställningstrygghet.

I  motion  So413 av Ulla-Britt Hagström  och  Rosita
Runegrund  (kd)  begärs  ett  tillkännagivande  till
regeringen  om  att  uppdraget  som  familjehem  bör
godkännas som  ett  arbete  med  rätt  till  social,
ekonomisk och arbetsrättslig trygghet.

I  motion  So262  av  Marianne  Andersson (c) begärs
tillkännagivanden  dels om barns rätt  till  stabila
vuxenrelationer (yrkande  1),  dels om behovet av en
översyn  av  villkoren för familjehem  (yrkande  2).
Motionären anser  att  en  översyn bör göras i syfte
att        förbättra        villkoren,        minska
institutionsplaceringarna  och  ge  barn  i behov av
samhällsomsorg  en  bättre  tillvaro  och  en bättre
framtid.


Bakgrund


Socialministern   besvarade   den   2  maj  2001  en
interpellation om familjehemmens villkor.  Ministern
anförde bl.a. följande:

Familjehemmen   gör   en  värdefull  insats  inom
socialtjänstens område när det gäller att ge vård
och fostran till barn och  ungdomar  som inte kan
bo  i det egna hemmet. Ett familjehem arbetar  på
uppdrag av kommunen, och uppdraget är knutet till
den person  som  kommunen bedömt vara lämplig för
uppdraget  att  ta hand  om  ett  särskilt  barn.
Familjehemsuppdraget är lika lite som ett vanligt
föräldraskap ett  förvärvsarbete.  Det arbete som
familjehemmet   utför   bygger   på   helt  andra
premisser  än  vad  som  normalt  förknippas  med
lönearbete.  Verksamheten som familjehemsförälder
räknas       inte       som        arbete       i
arbetslöshetsförsäkringens  mening och  ger  inte
inträde i en arbetslöshetskassa.  Arbetsdomstolen
har funnit att fosterföräldrar inte  ska  ses som
arbetstagare.  Motiveringen  till  detta  var att
fosterföräldrar  i  de allra flesta avseenden  så
långt det är möjligt  ska  träda  i de biologiska
föräldrarnas  ställe.  Fosterföräldrar  jämställs
t.ex. med föräldrar i olika  författningar, t.ex.
barnbidrag,  bostadsbidrag,  föräldrapenning  och
förvärvsavdrag.

Det    är    i    dag    fullt    möjligt   för
familjehemsföräldrar     som     vill     bedriva
familjehemsverksamhet   yrkesmässigt   att   söka
tillstånd  hos  länsstyrelsen att bedriva hem för
vård eller boende.
Enligt uppgift genomför Svenska Kommunförbundet
för    närvarande    en     översyn    av    sina
rekommendationer  till kommunerna  om  ersättning
till familjehem.
Inom Näringsdepartementet  pågår  en  studie om
utvecklingen  av företags- och anställningsformer
i   gränslandet   mellan    egenföretagare    och
anställning   och   om   eventuella  problem  som
uppkommer  vid tillämpningen  av  reglerna  i  de
sociala trygghetssystemen.  I  denna undersökning
studeras     också     problematiken     gällande
ersättningsrätten för dem som får arvoden och som
inte  betraktas  som  anställda,  som  exempelvis
familjehemsföräldrar.  När studien slutförts  får
regeringen överväga om det  finns  anledning  att
göra  någon  ändring i familjehemmens ställning i
trygghetssystemen.

Enligt uppgift från  Näringsdepartementet kommer den
ovannämnda studien att  presenteras  under  februari
månad 2002 samt publiceras i Ds-serien.

Från   Svenska  Kommunförbundet  har  inhämtats  att
förbundet  beräknar avsluta arbetet med översynen av
rekommendationerna  om  ersättning  till  familjehem
under våren 2002.

Riksdagens  revisorer har genomfört en förstudie  om
vården av unga  och vården av missbrukare (förstudie
2000/01:19). I studien  beskrivs  bl.a.  att  det är
svårt att rekrytera familjehem och att allt färre av
de  barn och unga som placeras i vård utanför hemmet
får  vård   i   familjehem.  Revisorerna  ansåg  mot
bakgrund av vad som  framkommit i förstudien att det
fanns  anledning  att följa  upp  utvecklingen  inom
familjehemsvården under  1990-talet.  En  granskning
pågår  för  närvarande  och en rapport planeras  bli
klar i maj 2002.


Utskottets ställningstagande


Familjehemmens  villkor  utreds  för  närvarande  av
såväl     Näringsdepartementet      som      Svenska
Kommunförbundet  och  Riksdagens  revisorer.  Enligt
utskottets   mening  bör  riksdagen  inte  ta  något
initiativ i frågan i avvaktan på resultatet av dessa
studier. Motionerna  So262  (c)  yrkandena  1 och 2,
So317 (kd) och So413 (kd) avstyrks därmed.


Kompetens och kvalitet


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen  bör avslå motionsyrkanden om bl.a.
kvalitet   i   socialtjänstens   utredningar,
medborgarvittne,  sociala  förtroendenämnder,
legitimering  av  socionomer  och   om   HBT-
kompetens   inom   socialtjänsten.  Utskottet
hänvisar bl.a. till  Socialstyrelsens  arbete
med    att    genomföra   en   strategi   för
kunskapsutveckling  inom  socialtjänsten  och
anser   att   resultatet   av   de   pågående
insatserna på området bör avvaktas.
Jämför  reservationerna  23  (mp) och 24  (v,
mp).

Motioner

I motion L371 av Tasso Stafilidis  m.fl.  (v,  s, c,
fp,  mp)  begärs  ett tillkännagivande om att de som
verkar inom socialtjänsten  bör  ha kompetens i HBT-
frågor  (yrkande  28).  Enligt  motionärerna  bygger
socialtjänsten i dag på en heterosexuell norm.

I  motion So424 av Kerstin-Maria Stalin  m.fl.  (mp)
begärs    ett    tillkännagivande   om   en   tydlig
lagstiftning  som reglerar  utredningsförfarandet  i
socialtjänsten  (yrkande  1). Motionärerna anför att
det  måste vara mycket hög kvalitet  på  utredningar
som drastiskt  kan  förändra  människors hela liv. I
motionen  begärs  vidare  ett  tillkännagivande   om
legitimering av socionomer (yrkande 2). Motionärerna
begär  också ett tillkännagivande om lagstadgad rätt
till medborgarvittne  eller  stödperson  vid kontakt
med  socialtjänsten samt vid rättsliga förhandlingar
(yrkande 3). I yrkande 4 begärs ett tillkännagivande
om  att   inrätta   sociala   förtroendenämnder  där
enskilda kan framföra klagomål eller få information.
Motionärerna  begär  vidare ett tillkännagivande  om
att det bör inrättas en  social ansvarsnämnd där fel
och  försummelser  inom socialtjänsten  kan  anmälas
(yrkande   5).   I   motionen   begärs   också   ett
tillkännagivande om att  regeringen bör tillsätta en
tvärpolitisk  kommitté  med   uppdrag  att  utveckla
socialtjänsten  (yrkande  6). Slutligen  begärs  ett
tillkännagivande om att den  enskilde  skall ha rätt
att byta socialsekreterare (yrkande 7).

I motion So510 av Ulla Wester m.fl. (s)  begärs  ett
tillkännagivande  om  att kvalitetssäkra det sociala
arbetet   genom   att  införa   statlig   reglering.
Införande   av  legitimation   skulle   höja   såväl
klientsäkerheten    som    yrkets    status,   menar
motionärerna.


Bakgrund och tidigare behandling


I   proposition  2000/01:80  med  förslag  till   ny
socialtjänstlag  (s.  111-115) förklarade regeringen
sin  avsikt  att ge Socialstyrelsen  i  uppdrag  att
påbörja genomförandet  av en strategi för nationellt
stöd till kunskapsutvecklingen  inom  socialtjänsten
samt att avsätta sammanlagt 50 miljoner  kronor  för
detta   ändamål   under   treårsperioden  2001-2003.
Regeringen anförde i propositionen  att  det bör tas
ett    samlat   grepp   kring   kunskapsläget   inom
socialtjänsten  samt att det ytterst är en rättvise-
och  rättssäkerhetsfråga   för   de   mest   utsatta
grupperna i samhället.

Socialstyrelsen   skall   avrapportera   uppdraget
senast den 1 april 2004.

Senast   i   betänkande   2000/01:SoU18   behandlade
utskottet  motioner  om  kunskap och kompetens  inom
socialtjänsten, varav bl.a. likalydande yrkanden som
i den här aktuella motionen  So424  (mp).  Utskottet
delade  regeringens uppfattning att det bör tas  ett
samlat grepp  om  kunskapsläget  inom socialtjänsten
och såg därför mycket positivt på satsningen för att
genomföra en särskild strategi för  nationellt  stöd
för    kunskapsutvecklingen   inom   socialtjänsten.
Utskottet  påpekade att Socialstyrelsens program för
hur stödet bör utformas innehåller ett antal förslag
som   berör   det    praktiska    sociala   arbetet,
utbildningarna  och  forskningen.  Bland  annat  bör
varje   kommun   utforma   en   egen  strategi   för
kunskapsutvecklingen inom socialtjänsten,  men  även
nationella riktlinjer bör utarbetas. Utskottet ansåg
att  utfallet  av den nämnda satsningen bör avvaktas
och avstyrkte därför  motionsyrkandena  (s. 49; res.
kd, c resp. mp).

Utskottet avstyrkte vidare en motion om rätten att
byta     socialsekreterare.     Utskottet     delade
motionärernas uppfattning att det är viktigt att den
enskilde känner förtroende för sin socialsekreterare
och  att  det  kan  finns  skäl att låta någon annan
handläggare  ta över ett ärende.  Någon  ovillkorlig
rätt  för den enskilde  att  byta  socialsekreterare
kunde dock  utskottet  inte ställa sig bakom (s. 49;
res. mp).

I    de    av   riksdagen   godkända    betänkandena
2000/01:SoU13  och  2001/02:SoU1  behandlades senast
motionsyrkanden   om   olika   HBT-frågor.   I   det
förstnämnda betänkandet, vartill  hänvisas,  ges  en
bred bakgrundsredovisning. Motionerna avstyrktes med
följande motivering: (s. 31 f.; res. v+mp resp. fp):

Utskottet  vidhåller  att  det  behövs kraftfulla
åtgärder  för  att  på  alla  områden   motarbeta
fördomar,    okunskap   och   olika   former   av
diskriminering  p.g.a.  sexuell  läggning.  - - -
Utskottet  ser  positivt  på  regeringens nyligen
framlagda  handlingsplan mot bl.a.  homofobi  och
diskriminering.  I  planen  redogörs bl.a. för de
åtgärder    som    vidtagits    för   att    höja
personalkompetensen  på  området  och   för   att
motarbeta   sexuell   diskriminering.  Regeringen
avser    också    att    återkomma     i    vissa
frågeställningar    bl.a.    när    det    gäller
transsexuella. Vidare pågår arbete bl.a. för  att
stärka grundlagsskyddet mot diskriminering p.g.a.
sexuell  läggning  samt  även det straffrättsliga
skyddet  vad  avser homosexuella.  Regeringen  är
således medveten  om  att  problem i dag finns på
området  och söker finna lösningar  på  vissa  av
dessa.  Utskottet   förutsätter   att  regeringen
fortsätter  att närmare kartlägga övriga  problem
och då det är  erforderligt  lämnar  förslag till
hur dessa skall lösas. Motionerna - - - får anses
åtminstone delvis tillgodosedda med det anförda.

I  budgetpropositionen  för  2002  (prop. 2001/02:1,
utg.omr. 9, s. 117) anförs att Socialstyrelsens  och
länsstyrelsernas  tillsyn över socialtjänsten är ett
viktigt instrument  för  att  stärka rättssäkerheten
och   utveckla   kvaliteten  i  socialtjänsten.   Av
Socialstyrelsens  och   länsstyrelsernas  gemensamma
rapport om den sociala tillsynen 2000 framkommer att
socialtjänstens arbete med  att  utveckla kvaliteten
fortsätter,  ofta i samarbete med andra  myndigheter
och organisationer. Kommunerna arbetar bl.a. med att
utveckla och införa metoder och system för att följa
upp, säkra och  utveckla kvaliteten. Det pågår också
ett   utvecklingsarbete    för   att   effektivisera
socialtjänsten, i syfte att  fler människor skall få
det  stöd  de  behöver  genom  att   få  till  stånd
helhetslösningar.   Tillsynen  visar  på  behov   av
förbättring  och  utveckling   inom  flera  områden.
Ansvaret ligger främst på ansvariga  huvudmän,  dvs.
kommunerna,    men    också    Socialstyrelsen   och
länsstyrelserna har ett ansvar.  På  dem vilar bl.a.
ansvaret   att   öka   användbarheten  av  tillsyns-
resultaten, bl.a. genom att analysera resultaten och
överväga behov av åtgärder  för att komma till rätta
med allvarliga brister. Regeringen  anser  det  vara
värdefullt  att tillsynsmyndigheterna fortsätter att
utveckla  och   förbättra  formerna  för  tillsynen,
vilket  bör kunna  ske  inom  ramen  för  befintliga
resurser.  Regeringen bedömer vidare att det uppdrag
som  Socialstyrelsen   har   fått  att  utarbeta  en
strategi för kunskapsutveckling  inom socialtjänsten
kommer  att ha stor betydelse för utvecklingen  inom
socialtjänsten.

Länsstyrelserna  och  Socialstyrelsen  har  haft ett
gemensamt  regeringsuppdrag  att  utveckla kriterier
för   att   bedöma   kvalitet  och  bemötande   inom
socialtjänstens  socialbidragshantering.   Uppdraget
redovisades  i  en  rapport  till  regeringen i juni
2001.  I rapporten presenteras en handlingsplan  för
att    stödja     kommunernas     utvecklingsarbete.
Länsstyrelserna föreslås få i uppdrag  att  under en
treårsperiod   följa   arbetet   i   kommunerna,  ta
initiativ  till  erfarenhetsutbyte  och  i  kommande
årsrapporter dokumentera utvecklingen i länet.


Utskottets ställningstagande


Socialstyrelsen  arbetar  för  närvarande  med   att
genomföra  den  strategi för kunskapsutveckling inom
socialtjänsten som  finns  redovisad  i  proposition
2000/01:80 med förslag till ny socialtjänstlag. Även
inom ramen för Socialstyrelsens och länsstyrelsernas
tillsynsarbete   vidtas   åtgärder  för  att  stärka
rättssäkerheten    och   utveckla    kvaliteten    i
socialtjänsten. Utskottet  anser att utfallet av det
pågående  arbetet  på  området   bör   avvaktas  och
avstyrker därmed motionerna So424 (mp) yrkandena 1-7
och So510 (s).

Utskottet   vidhåller   att  det  behövs  kraftfulla
åtgärder för att på alla områden motarbeta fördomar,
okunskap och olika former av diskriminering på grund
av sexuell läggning. Utskottet delar uppfattningen i
motion L371 (v, s, c, fp,  mp) yrkande 28 att det är
viktigt att de som arbetar inom  socialtjänsten  har
kompetens  i  HBT-frågor. Mot bakgrund av det arbete
som  pågår  för  att   bl.a.  öka  kompetensen  inom
socialtjänsten  bör dock  riksdagen  inte  ta  något
initiativ på området. Motionen avstyrks.

Reservationer



Utskottets förslag till riksdagsbeslut och
ställningstaganden har föranlett följande
reservationer. I rubriken anges inom
parentes vilken punkt i utskottets förslag
till riksdagsbeslut som behandlas i
avsnittet.


1. Allmänna utgångspunkter för socialtjänsten
(punkt 1)

av Chris Heister  (m),  Leif  Carlson  (m),  Hans
Hjortzberg-Nordlund (m) och Lars Elinderson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi  anser att utskottets förslag under punkt 1 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som  anförs  i reservation 1. Riksdagen bifaller
därmed  motionerna   2001/02:So350   yrkande  1  och
2001/02:So358 yrkande 5.

Ställningstagande

Den   stora  utmaningen  för  socialtjänsten   inför
framtiden  måste,  enligt  vår uppfattning, vara att
fokusera verksamheten på dem  som  är  mest utsatta.
Samtidigt  måste  människor  utan  allvarlig  social
problematik få förutsättningar att stå  på egna ben.
Det  är  ytterst  olyckligt att en så stor andel  av
befolkningen i dag  är  klienter vid socialkontoren.
Det påverkar deras självuppfattning  negativt, föder
en känsla av hjälplöshet och skapar i  förlängningen
bidragsberoende   och   utanförskap.  Att  700   000
personer i arbetsför ålder  saknar  arbete är ett av
de  överlägset  största sociala problemen.  Om  alla
skall   ges  möjlighet   till   ett   arbete   måste
arbetsmarknaden   bli  mer  öppen  och  rörlig.  Det
handlar  också  om  behovet   av   att   ändra   den
traditionella,  ineffektiva  politiken  gentemot  de
arbetslösa.  Fokus skall ligga på vad den arbetslöse
är  bra på och  vad  hon  eller  han  vill  och  kan
åstadkomma.   Ansvaret   måste   ligga   på   lokala
myndigheter och organisationer eftersom de har  bäst
överblick  och  de  bästa  kontakterna på den lokala
arbetsmarknaden. Flyktingar  och andra som invandrat
till Sverige måste ges möjlighet  att  ta ansvar för
sin  egen  livssituation.  Många  av dem som  uppbär
socialbidrag  är  flyktingar  eller  invandrare  som
efter  flera  år  i  Sverige  fortfarande inte  fått
fotfäste   på   arbetsmarknaden.   Utbildning   ökar
möjligheterna för individen såväl att  försörja  sig
som  att  på  andra  sätt  ta  ansvar  för  sin egen
livssituation.   Ett  väl  fungerande  pluralistiskt
utbildningssystem   är   huvudnyckeln   till  social
rörlighet.  Att  göra det möjligt för människor  med
låga inkomster att  få  hushållskassan  att  gå ihop
kräver  att  man  inte beskattar dem så hårt att  de
behöver  bidrag  för  att  klara  försörjningen.  En
naturlig princip borde  vara  att  den  som  betalar
skatt inte samtidigt skall behöva bidrag och att den
som får bidrag inte skall behöva betala skatt. Så är
det  inte  i  Sverige i dag. Vi menar att det alltid
måste  löna  sig  mer  att  arbeta  än  att  uppbära
ersättning och bidrag.

Vad vi nu anfört bör ges regeringen till känna.


2. Privatisering av socialtjänsten (punkt 2)

av Chris Heister  (m),  Leif  Carlson  (m),  Hans
Hjortzberg-Nordlund (m) och Lars Elinderson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi  anser att utskottets förslag under punkt 2 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som  anförs  i reservation 2. Riksdagen bifaller
därmed motion 2001/02:So358  yrkande  4  och  avslår
motion 2001/02:So456.

Ställningstagande

Vi  anser  det  vara  av  största betydelse att våga
släppa  fram  alternativa driftsformer  även  på  de
områden där detta  fortfarande  innebär  att ny mark
bryts. Det gäller inte minst inom socialtjänsten. På
senare  tid har det blivit allt vanligare att  olika
former av  individinriktat utredningsarbete läggs ut
på entreprenad.  Den omedelbara bakgrunden är oftast
att socialkontoren  inte  anser sig ha möjlighet att
själva     genomföra    utredningarna     på     ett
tillfredsställande  sätt.  Vi  ser  ett mycket stort
reformbehov  inom socialtjänsten för att  den  skall
kunna utvecklas  och de som är allra mest utsatta få
rätt  hjälp  och  stöd.   Det   handlar  om  att  få
förståelse,  inte  minst bland personalen,  för  ett
arbetssätt   där   mindre    tid    tillbringas   på
socialkontoren och mera tid ute på fältet,  för  att
ta sig an arbetet med de mest utsatta. Därför är det
viktigt     att    kommunerna    får    pröva    nya
verksamhetsformer  på  detta område. Möjligheten att
anlita tjänster utanför  socialkontorens  väggar  är
ett   nödvändigt  kompetenstillskott  liksom  viktig
avlastning  för  att  socialtjänsten skall få bättre
möjligheter  att  fullfölja   sina   uppgifter.  Det
handlar    exempelvis    om    adoptionsutredningar,
skuldrådgivning  och  barnpsykiatriska  utredningar.
Var   gränsen   går   för   vad   som   är   verklig
myndighetsutövning   och   som   därmed   bara   det
offentliga   får   göra   är   oklart,  trots   JO:s
uttalanden.  Enligt  vår  mening bör  en  lagändring
övervägas  som tydligt avgränsar  myndighetsbeslutet
och ger möjlighet  för mångfald inom övriga delar av
verksamheterna.

Vad vi nu anfört bör ges regeringen till känna.


3. Privatisering av socialtjänsten (punkt 2)

av Ingrid Burman (v) och Rolf Olsson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets  förslag under punkt 2 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation  3.  Riksdagen bifaller
därmed  motion   2001/02:So456  och  avslår   motion
2001/02:So358 yrkande 4.

Ställningstagande

I  alltfler  kommuner  har  det  blivit  vanligt att
socialtjänstutredningar    läggs   ut   på   privata
konsulter  och  bolag.  Dessa  gör  utredningar  och
lämnar  förslag  till  åtgärder  som  socialtjänsten
sedan    använder    i    sin    myndighetsutövning.
Socialstyrelsen  har  i  sina  råd  och  anvisningar
slagit    fast    att    utredningsförfaranden    är
myndighetsutövning. Det kan  därför  vara  olämpligt
att hyra in privata utredare, eftersom det är oklart
huruvida sekretesslagen och offentlighetsprincipen i
full  utsträckning  gäller  för  dessa.  Därtill  är
utredningsarbetet       och       kontakt-       och
behandlingsarbetet  nära  förknippade  med varandra.
Den private utredaren släpper dock kontakterna efter
utfört arbete, vilket har negativa konsekvenser  för
kontinuiteten när det gäller uppföljningen. Vi anser
att  det  föreligger stor risk för en utveckling som
går   stick   i    stäv    med    intentionerna    i
socialtjänstlagstiftningen.  Vi  tror  att kunskapen
ute i kommunerna varierar när det gäller hur och när
man  kan  lägga  ut ett utredningsuppdrag på  entre-
prenad.  Enligt vår  mening  måste  rågången  mellan
lagligt och  olagligt därför förtydligas. Regeringen
bör  tillsätta   en   utredning   med   uppdrag  att
presentera  förslag  till  en  nationell  norm   för
kommunernas sociala utredningsarbete. Detta skall  i
sin  tur  ge människor ökad rättssäkerhet och bevara
den individuella integriteten.

Vad vi nu anfört bör ges regeringen till känna.


4. Riksnormen (punkt 3)

av Chris  Heister  (m),  Leif  Carlson  (m), Hans
Hjortzberg-Nordlund (m) och Lars Elinderson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt  3 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som  anförs i reservation 4. Riksdagen bifaller
därmed motion 2001/02:So350 yrkandena 2 och 3.

Ställningstagande

Vi  anser  att   det   kommunala  självstyret  skall
förstärkas, inte försvagas.  Kommunerna skall själva
få möjlighet att fastställa de  lokala  nivåerna för
skäliga  levnadskostnader.  Eventuella överklaganden
hos   förvaltningsdomstolar   skall    bedömas   med
utgångspunkt från de kommunalt fastställda normerna.
Socialtjänstlagen bör ändras på denna punkt.  Ur det
allmänna rättsmedvetandets synpunkt anser vi det för
övrigt viktigt att det vid bedömningen av vad som är
en skälig nivå görs en jämförelse med det ekonomiska
utrymme  för  levnadsomkostnader som en person eller
familj med låga inkomster har.

Vad vi nu anfört bör ges regeringen till känna.


5. Höjning av riksnormen (punkt 4)

av Ingrid Burman (v), Rolf Olsson (v) och Lotta N
Hedström (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets  förslag under punkt 4 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation  5.  Riksdagen bifaller
därmed   motion  2001/02:So301  och  avslår   motion
2001/02:So459.

Ställningstagande

Visserligen  har  riksnormen  för  barn och ungdomar
höjts  fr.o.m.  i  år  men  huvudprincipen   om  att
barnbidraget  räknas  som  inkomst vid beräkning  av
ekonomiskt   bistånd   kvarstår.   En   höjning   av
barnbidraget leder således  till  att socialbidragen
sänks i motsvarande mån. Vi anser att regeringen bör
göra en översyn av gällande biståndsregler  i  syfte
att även familjer som behöver försörjningsstöd skall
få del av viktiga välfärdsreformer.

Vad vi nu anfört bör ges regeringen till känna.


6. Barns tillgångar och inkomster (punkt 5)

av Ingrid Burman (v), Chatrine Pålsson (kd), Rolf
Olsson   (v),   Lars   Gustafsson  (kd),  Kenneth
Johansson (c) och Kerstin Heinemann (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag  under punkt 5 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som anförs i reservation 6. Riksdagen  bifaller
därmed  motion  2001/02:So340  och avslår motionerna
2001/02:So603  yrkandena  1 och 2  och  2001/02:K284
yrkande 6.

Ställningstagande

För  de  ungdomar som lever i  familjer  som  uppbär
socialbidrag   riskerar   eventuell   inkomst   från
feriearbete  att reducera familjernas bidrag. Enligt
Socialstyrelsen  kan  socialbidraget  minskas med de
hushålls- och boendekostnader som är barnets  andel,
om  barnet  har  egna  inkomster.  Hur stor andel av
inkomsten som barnet får disponera för  egen räkning
utan   att   den   minskar   den   övriga  familjens
försörjningsstöd  får  varje kommun bestämma  själv.
Bestämmelserna  skiljer sig  kraftigt  mellan  olika
kommuner.   Vi   anser    att    det   strider   mot
barnkonventionen     att     barn     nekas    samma
inkomstförbättring  som andra barn på grund  av  att
familjen uppbär socialbidrag.  Enligt vår mening bör
regeringen  göra  en översyn och Socialstyrelsen  ta
fram  nya  riktlinjer   vad   gäller  feriearbetande
tonåringars  inkomster  vid bedömning  av  familjers
rätt till socialbidrag.

Vad vi nu anfört bör ges regeringen till känna.


7. Barns tillgångar och inkomster (punkt 5)

av Lotta N Hedström (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 5 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation  7.  Riksdagen bifaller
därmed motion 2001/02:So603 yrkandena  1  och  2 och
avslår  motionerna  2001/02:So340  och  2001/02:K284
yrkande 6.

Ställningstagande

För  många  familjer  som uppbär socialbidrag  sänks
socialbidraget  om  ungdomar   i  familjen  arbetar.
Inkomsten   kan  således  varken  bidra   till   att
förbättra den  unges  egen  ekonomi eller familjens.
Ungdomarna i bidragsfamiljer lever i en redan utsatt
situation och diskrimineras ofta  som  en  följd  av
familjens  begränsade  resurser. Den diskriminerande
effekten blir dubbel för  de sommarjobbande ungdomar
som bor i en kommun där lagstiftningen tolkas mindre
generöst.    Enligt   min   mening    måste    denna
diskriminering  motverkas. Andra grupper av barn som
också bör uppmärksammas  är  de  som antingen uppbär
barnpension  eller  som  har en förmögenhet  som  är
ställd under förmyndare och  därmed låst tills de är
vuxna. De pengarna räknas in som  barnens och därmed
familjens  inkomst trots att de inte  utbetalas  och
inte är tillgängliga  på  många år. Följden av detta
blir att underhållsstöd och bostadsbidrag kan minska
eller upphöra på grund av barnens  s.k. inkomst. Det
kan inte vara rätt att barn som fått ärva pengar som
de inte har tillgång till förrän de  är  vuxna under
sin  uppväxttid  skall  få sämre ekonomiska villkor.
Jag anser att kommunerna utifrån FN:s barnkonvention
måste  göra  bedömningar  av   vad   som  är  skälig
levnadsnivå ur ett barnperspektiv och  låta ungdomar
i    bidragsfamiljer    behålla   sina   tillfälliga
arbetsinkomster.  Enligt  min   mening   bör  vidare
regeringen se över hur kommunerna hanterar frågan om
familjers socialbidrag och inkomster från  ungdomars
sommararbete,     barnbidrag,     barnpension    och
förmögenhet ställd under förmyndare.

Vad jag nu anfört bör ges regeringen till känna.


8. Ideella skadestånd (punkt 7)

av Ingrid Burman (v) och Rolf Olsson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under  punkt 7 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som anförs i reservation 8. Riksdagen  bifaller
därmed motion 2001/02:So384.

Ställningstagande

Vid  beräkningen   av   ekonomiskt   bistånd  enligt
socialtjänstlagen  räknas  ideellt  skadestånd   som
inkomst     och    kan    reducera    rätten    till
försörjningsstöd.  Däremot får inte utmätning ske av
ideellt skadestånd. Vi anser det otillfredsställande
att två lagstiftningar  har  så olika syn på hur ett
ideellt  skadestånd  skall betraktas  i  förhållande
till andra samhällsinsatser. Regeringen bör vidta de
åtgärder som behövs för  att  tydliggöra det ideella
skadeståndets  ställning  i förhållande  till  olika
samhällsstöd  och -ingripanden  samt  återkomma  med
nödvändiga förslag till regeländringar.

Vad vi nu anfört bör ges regeringen till känna.


9. Villkor för försörjningsstöd (punkt 8)

av Kenneth Johansson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 8 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs  i  reservation 9. Riksdagen bifaller
därmed motion 2001/02:Ub552 yrkande 3.

Ställningstagande

Kommunerna  har enligt  socialtjänstlagen  rätt  att
begära motprestationer  av ungdomar under 25 år samt
av  studenter  som  erhåller   socialbidrag.   Lagen
tillkom  i  ett  läge  där många studenter tvingades
ansöka   om   socialbidrag   då    konkurrensen   om
feriearbeten  blivit allt hårdare. Motiven  för  att
begära    motprestationer     av     ungdomar     är
lättförståeliga  då  det  handlar  om  att förhindra
passivisering av ungdomarna. Detta gäller emellertid
inte  för  studenter.  Då  de i många fall har  sina
studier   att  återvända  till  torde   behovet   av
aktiveringsåtgärder          vara         begränsat.
Socialtjänstlagen bör därför ändras så att studenter
inte   innefattas   i   möjligheten    att    begära
motprestationer av socialbidragstagaren.

Vad jag nu anfört bör ges regeringen till känna.


10. Vistelsebegreppet enligt socialtjänstlagen
(punkt 10)

av  Chatrine  Pålsson  (kd)  och  Lars Gustafsson
(kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 10 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 10. Riksdagen  bifaller
därmed  motionerna  2001/02:So289  och 2001/02:So367
samt avslår motionerna 2001/02:So259, 2001/02:So378,
2001/02:So405 och 2001/02:So585.

Ställningstagande

Det står klart att vissa kommuner som  fungerar  som
"sommarkommuner"  har  fått ökade kostnader på grund
av vistelsebegreppet i socialtjänstlagen.  I  dag är
situationen   sådan   att   en  semesterkommun  utan
förvarning kan bli tvungen att  ordna omvårdnad till
en  person  som  är  beviljad dygnetruntstöd  i  sin
hemortskommun. Detta innebär  både  stora  kostnader
för vistelsekommunen och att personalen riskerar att
bli  utsliten av all övertid. Vi anser att individen
skall kunna röra sig obekymrat mellan kommunerna och
få rätt  till det beslutade stödet där han eller hon
vistas. Hemortskommunen  och  vistelsekommunen måste
dock  planera  vistelsen ihop med  de  personer  det
berör, så att god  vård kan ges även under vistelsen
i semesterkommunen. Vidare bör regeringen lägga fram
förslag     till    hur    kostnadseffekterna     av
socialtjänstlagens vistelsebegrepp kan mildras.

Vad vi nu anfört bör ges regeringen till känna.


11. Vistelsebegreppet enligt socialtjänstlagen
(punkt 10)

av Kenneth Johansson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att  utskottets  förslag  under  punkt  10
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som anförs i reservation 11. Riksdagen bifaller
därmed  motionerna  2001/02:So259  och 2001/02:So405
samt avslår motionerna 2001/02:So289, 2001/02:So367,
2001/02:So378 och 2001/02:So585.

Ställningstagande

Enligt socialtjänstlagen har kommunen  det  yttersta
ansvaret  för  att de som vistas i kommunen får  det
stöd och den hjälp som de behöver. Det är i dag inte
ovanligt att den  som  beviljats  hemsjukvård  eller
annan socialtjänst av sin hemkommun tillbringar  tre
till  sex månader i sin sommarkommun, vilket ofta är
mindre  turistkommuner.  Jag  anser  det viktigt att
människor ges bästa möjliga förutsättningar att leva
ett så normalt och rikt liv som möjligt  och att det
skall  vara  en  självklarhet för en person som  har
behov  av vård och  omsorg  att  få  möjlighet  till
rekreation  på  annan  ort.  Dock  måste  det  anses
orimligt att en kommuns behovsprövning får genomslag
i  en  annan  kommuns budget. I det hårda ekonomiska
läge som många  kommuner  befinner  sig  i leder det
till konflikter rörande resursfördelning mellan  den
fast boende befolkningen och de sommarboende, vilket
är  olyckligt. Det är också tveksamt om lagstiftaren
räknade  med  denna  form av livsstilsförändring som
har skett de senare åren  och  som kommer att bli än
mer   aktuell   framöver.  Jag  anser   därför   att
socialtjänstlagen  bör ses över i syfte att komma åt
det av mig anförda problemet.

Vad jag nu anfört bör ges regeringen till känna.




12. Vård av missbrukare (punkt 12)

av Chris Heister  (m),  Leif  Carlson  (m),  Hans
Hjortzberg-Nordlund (m) och Lars Elinderson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 12 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som anförs i reservation 12. Riksdagen bifaller
därmed   motionerna   2001/02:So275  yrkande  3  och
2001/02:So298 samt avslår  motionerna, 2001/02:So319
yrkandena   1  och  2,  2001/02:So371   yrkande   3,
2001/02:So396  yrkande  6, 2001/02:So401 yrkandena 1
och  3-5,  2001/02:So425  yrkande  1,  2001/02:So497
yrkande 9, 2001/02:So501 yrkande  16,  2001/02:So622
yrkande 4 och 2001/02:Ju326 yrkande 4.

Ställningstagande

Vi  anser  att  tvångsomhändertagande  vid  upprepat
gravt  alkoholmissbruk,  som leder till ett asocialt
beteende och risker för andra människor, skall kunna
ske tillräckligt lång tid för att vården skall kunna
ge resultat. Enbart avgiftning och allmän stödterapi
leder ingenstans.

Samhällets   sätt  att  ta  hand   om   aggressiva
missbrukare och  att  skydda  deras  närstående  och
anhöriga är enligt vår mening undermåligt. Våldsamma
och påverkade kan människor tas om hand efter att ha
brukat  våld av ganska grovt slag mot närstående och
anhöriga  eller  efter att ha hotat dem eller skadat
dem  tillhörig  egendom.   Efter  bara  några  dagar
återvänder missbrukaren hem  till fortsatt missbruk,
utan psykologstöd eller annat  stöd, och misshandeln
börjar ofta på nytt. Behovet av att undvika våld och
övergrepp  måste  gå  före  intresset   att   skydda
missbrukarens       integritet      och      undvika
hospitalisering. Vi anser  att  reglerna  som  skall
hindra  missbrukare  från  att  genom  våld, hot och
andra  kränkningar illa hantera sin omgivning  måste
skärpas,   såväl   när   det   gäller  innehåll  som
tillämpning.

Vad vi nu anfört bör ges regeringen till känna.


13. Vård av missbrukare (punkt 12)

av Ingrid Burman (v) och Rolf Olsson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 12 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 13.  Riksdagen bifaller
därmed motion 2001/02:So401 yrkandena  1  och 3 samt
avslår    motionerna    2001/02:So275   yrkande   3,
2001/02:So298,  2001/02:So319  yrkandena  1  och  2,
2001/02:So371 yrkande  3,  2001/02:So396  yrkande 6,
2001/02:So401   yrkandena  4  och  5,  2001/02:So425
yrkande 1, 2001/02:So497  yrkande  9,  2001/02:So501
yrkande    16,    2001/02:So622    yrkande   4   och
2001/02:Ju326 yrkande 4.

Ställningstagande

Enligt vår mening har delar av beroendevården blivit
eftersatta,    både   resursmässigt   och   i    ett
metodutvecklingshänseende.  Det har inte minst varit
en följd av kommunernas svåra  ekonomiska situation.
Enligt en rapport från SBU kan det  inte  dras några
säkra       slutsatser       om       värdet      av
institutionsplaceringar.   För  narkotikamissbrukare
medför  institutionsvården  en   effekt   på  social
funktion  och kvarstannande i vård, men effekten  är
övergående.  Däremot  kan bättre resultat uppnås för
narkotikamissbrukare  som   också   har  en  psykisk
sjukdom och för hemlösa. Vi anser att  det  nu krävs
en satsning i hela landet på beroendevården för  att
bevara och utveckla kvaliteten. Öppna vårdformer som
arbetar  ur ett helhetsperspektiv skall eftersträvas
och  insatser   för   barn   och   andra  närstående
intensifieras. Samtidigt som inriktningen skall vara
mot   öppna   vårdformer   så   måste   en  del   av
beroendevården finnas i institutionsform för dem som
i  annat  fall  riskerar liv och hälsa eller  saknar
förmåga  att  ta  till   sig   öppnare  former.  Den
institutionella  vården  måste därför  utvecklas  på
motsvarande sätt som den öppna.

En  stor  mängd  människor   med   någon  form  av
drogmissbruk  har  samtidigt  en  psykisk   sjukdom,
antingen  som grundsjukdom eller som en följdsjukdom
av missbruket.  Traditionellt har missbruket och den
psykiska sjukdomen  behandlats var för sig trots att
all forskning visar att  sjukdomarna måste behandlas
samtidigt om det skall bli  någon  effekt. Människor
med missbruksproblem och psykisk sjukdom är en av de
mest utsatta grupperna i samhället.  Vi anser därför
att   det   bör  ske  en  fördjupad  analys  av   de
undersökningar  som  gjorts  för  att  utifrån dessa
utforma förslag till åtgärder.

Vad vi nu anfört bör ges regeringen till känna.


14. Vård av missbrukare (punkt 12)

av  Chatrine  Pålsson (kd), Lars Gustafsson  (kd)
och Kenneth Johansson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 12 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation  14. Riksdagen bifaller
därmed motion 2001/02:So501 yrkande  16  och  avslår
motionerna  2001/02:So275  yrkande 3, 2001/02:So298,
2001/02:  So319  yrkandena  1 och  2,  2001/02:So371
yrkande  3, 2001/02:So396 yrkande  6,  2001/02:So401
yrkandena   1  och  3-5,  2001/02:So425  yrkande  1,
2001/02: So497  yrkande  9,  2001/02:So622 yrkande 4
och 2001/02:Ju326 yrkande 4.

Ställningstagande

Unga människor som påbörjat ett droganvändande måste
snarast  få  vård,  särskilt  anpassad  efter  deras
ålder.  Vi  ser mycket allvarligt  på  att  alltfler
vårdplatser  lägger   ned  och  att  unga  människor
hänvisas till härbärgen.

Vad vi nu anfört bör ges regeringen till känna.


15. Vård av missbrukare (punkt 12)

av Kerstin Heinemann (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag  anser att utskottets  förslag  under  punkt  12
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som  anförs i reservation 15. Riksdagen bifaller
därmed motion  2001/02:So497  yrkande  9  och avslår
motionerna  2001/02:So275  yrkande 3, 2001/02:So298,
2001/02:  So319  yrkandena  1 och  2,  2001/02:So371
yrkande  3, 2001/02:So396 yrkande  6,  2001/02:So401
yrkandena   1  och  3-5,  2001/02:So425  yrkande  1,
2001/02: So501  yrkande  16, 2001/02:So622 yrkande 4
och 2001/02:Ju326 yrkande 4.

Ställningstagande

Trycket på behandlingshemmen  för  barn och ungdomar
med  missbruksproblem  har  ökat.  Jag  vill  därför
framhålla  vikten  av  att tillräckligt med  platser
skapas så att framför allt  unga med drogproblem kan
få hjälp. Kommunerna måste köpa  det  antal  platser
som  krävs.  Enligt  min mening är det en kortsiktig
och oklok politik att  snåla  på  utgifterna  om  de
pengar  som används kan hindra att unga fastnar i en
livslång drog- och brottskarriär.

Vad jag nu anfört bör ges regeringen till känna.


16. En könsneutral lag om vård av missbrukare i
vissa fall (punkt 13)

av Lotta N Hedström (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser  att  utskottets  förslag  under  punkt 13
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som anförs i reservation 16. Riksdagen bifaller
därmed motion 2001/02:So425 yrkande 3.

Ställningstagande

Enligt   min   mening   är  det  märkligt  att  LVM-
lagstiftningen  beskriver   missbrukaren   som  han.
Eftersom  missbruket  är  utbrett bland både kvinnor
och män bör lagen justeras  på  den  punkten.  Lagen
skall dessutom vara könsneutral.


Vad jag nu anfört bör ges regeringen till
känna.











17. Öppna alkoholrådgivningar (punkt 14)

av Ingrid Burman (v) och Rolf Olsson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 14 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som anförs i reservation 17. Riksdagen bifaller
därmed   motionerna   2001/02:So396  yrkande  5  och
2001/02:So401 yrkande 2.

Ställningstagande

SBU har i sin senaste rapport om vård och behandling
av  alkoholskador  visat   att   alkoholskador   kan
förebyggas.   Det   är  väl  dokumenterat  att  s.k.
miniintervention     att    identifiera    riskfylld
konsumtion     m.m.      leder      till     minskad
alkoholkonsumtion och därmed minskade alkoholskador.
Enligt  SBU  är  det  en enkel metod som  dock  inte
används i den utsträckning  som  det  finns behov av
och   möjlighet   till.   Även   Alkoholkommissionen
framhåller öppna alkoholrådgivningar som den främsta
vårdformen  för  tidiga  insatser  och  individuellt
förebyggande arbete. Totalkonsumtionen  av alkohol i
Sverige  ökar.  Vi  förutspår  att  den  kommer  att
fortsätta   att  öka  allteftersom  den  restriktiva
alkoholpolitiken  delvis överges. Mot den bakgrunden
är det än mer angeläget med en väl utbyggd öppenvård
i kommunerna. Vi anser  att det bör utredas huruvida
kommunerna  i  socialtjänstlagen   bör  åläggas  att
tillhandahålla       öppna      alkoholrådgivningar,
motsvarande    vad   som   i    dag    gäller    för
familjerådgivning.     Eftersom    förutsättningarna
skiftar  och  regionala  skillnader   finns   mellan
kommunerna,  kan  det  enligt  vår mening vara fullt
möjligt   att  mindre  kommuner  har   en   gemensam
mottagning.

Vad vi nu anfört bör ges regeringen till känna.


18. Samverkan i missbrukarvården (punkt 15)

av Chatrine  Pålsson  (kd)  och  Lars  Gustafsson
(kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 15 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 18. Riksdagen  bifaller
därmed motion 2001/02:So487.

Ställningstagande

I  dagens system finns ett delat kostnadsansvar  för
vård   och  rehabilitering  av  narkotikamissbrukare
mellan  kommuner   och   landsting.  Efter  avslutad
avgiftning,  som  betalas  av  landstinget,  övergår
kostnadsansvaret till kommunerna  som  i  många fall
och   av   olika  skäl  väljer  att  inte  fortsätta
rehabiliteringen    på    behandlingsenheten.    Som
vårdinsats blir avgiftningen därmed mer eller mindre
bortkastad   eftersom   den   inte   följs  upp  med
rehabilitering    och    individen   därför   oftast
återfaller i sitt missbruk.  Vi  anser att en bättre
samverkan mellan huvudmännen måste till för att lösa
situationen. Förutom en effektivare  vård och bättre
behandlingsresultat   skulle   det   medföra   lägre
kostnader   för   samhället  i  stort.  Enligt   vår
uppfattning  bör  regeringen  ge  Socialstyrelsen  i
uppdrag att göra en  översyn  av  hur  kommuner  och
landsting     samverkar     kring     vården     och
rehabiliteringen  av personer som missbrukar alkohol
och/eller narkotika.

Vad vi nu anfört bör ges regeringen till känna.


19. Kroppsvisitering vid LVM-hem (punkt 16)

av Chris Heister (m), Chatrine Pålsson (kd), Leif
Carlson (m), Hans  Hjortzberg-Nordlund  (m), Lars
Gustafsson  (kd),  Kenneth Johansson (c), Kerstin
Heinemann (fp) och Lars Elinderson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 16 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation  19. Riksdagen bifaller
därmed motion 2001/02:So614 yrkande 1.

Ställningstagande

Den   som   vårdas   enligt   LVM   får  underkastas
kroppsvisitation  och  ytlig kroppsbesiktning,  dvs.
endast  en  yttre granskning  av  kroppen  och  inte
exempelvis  kontroll   av  kroppens  hålrum.  Enligt
Statens  institutionsstyrelse,  SiS,  inträffar  det
främst på  kvinnoinstitutionerna varje år flera fall
där  intagna   smugglar   in  injektionssprutor  och
narkotika i kroppen. Smutsiga  injektionssprutor har
i upprepade fall använts för hot mot personalen. SiS
ser allvarligt på problemet eftersom  det  äventyrar
både vårdens genomförande och personalens rättmätiga
krav  på en säker arbetsmiljö. Trots att LVM  är  en
vårdlag    och    att    en    kroppsvisitation   är
integritetskränkande   måste   detta   ställas   mot
säkerhet  och  möjligheter att erbjuda  en  effektiv
vårdinsats. Enligt  vår  mening  är själva tvånget i
vården  i  sig den stora integritetskränkningen.  Vi
anser att regeringen  bör  lägga fram förslag om ett
tydligt avgränsat tvångsmedel  för att förhindra att
det  inom  ramen  för  främst  LVM kan  smugglas  in
tillhyggen  eller  vapen som skapar  säkerhets-  och
otrygghetsproblem.

Vad vi nu anfört bör ges regeringen till känna.


20. Förutsättningar för vård enligt lagen om
vård av missbrukare i vissa fall (punkt 17)

av Lotta N Hedström (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag  anser att utskottets  förslag  under  punkt  17
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som  anförs i reservation 20. Riksdagen bifaller
därmed motion 2001/02:So425 yrkande 4.

Ställningstagande

Enligt 4 §  första  stycket  3  LVM  kan  tvångsvård
beslutas om missbrukaren t.ex. kan befaras komma att
allvarligt  skada  sig själv eller någon närstående.
Jag anser att lagen  givetvis  måste skydda alla som
kan  riskera  att skadas av en missbrukare  och  att
nämnda lagrum därför  bör  ha följande eller snarlik
lydelse: "kan befaras komma att allvarligt skada sig
själv eller någon annan." Regeringen  bör  återkomma
med förslag till en sådan ändring.

Vad jag nu anfört bör ges regeringen till känna.


21. Utsatta grupper (punkt 21)

av Ingrid Burman (v), Chatrine Pålsson (kd), Rolf
Olsson (v) och Lars Gustafsson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 21 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som anförs i reservation 21. Riksdagen bifaller
därmed   motionerna   2001/02:So328  yrkande  3  och
2001/02:So346 samt avslår  motionerna  2001/02:So322
och 2001/02: So348.

Ställningstagande

Till de största förlorarna under 1990-talet  hör  de
ensamstående  mödrarna.  Denna grupp är mer än någon
annan beroende av offentliga transfereringar för sin
försörjning.   Undersökningar    visar   också   att
ensamstående  föräldrar  har cirka hälften  så  stor
chans  att  få ett arbete jämfört  med  sammanboende
föräldrar. De  mår  sämre, både psykiskt och fysiskt
och   de   ser   mer  negativt   på   framtiden   än
sammanboende. De ensamma  mammorna tillhör också den
grupp i samhället som lever under ökad utsatthet för
våld och hot om våld. Den sammantagna  bilden  visar
att  ensamstående  mödrar och deras barn lever under
generellt  sämre villkor  än  någon  annan  grupp  i
samhället. Vi  anser  det  viktigt  att  det görs en
djupgående  strukturell  analys  av  de ensamstående
mammornas  situation  och villkor. Grunden  i  denna
analys måste bygga på en  helhetssyn, som utgår från
att det handlar om flera samverkande politikområden,
där        socialpolitik,        utbildningspolitik,
bostadspolitik, arbetsmarknads- och skattepolitik är
några   centrala   delar.  Enligt  vår  mening   bör
regeringen återkomma  med  en strukturell analys och
ett  samlat  politiskt handlingsprogram  som  syftar
till  att  förbättra  situationen  för  ensamstående
mödrar. I handlingsprogrammet  kan ingå att initiera
gruppverksamheter   för   unga,   lågutbildade   och
arbetslösa  mödrar  samt  att utarbeta  individuella
framtidsplaner  där  studie-   och   yrkesinriktning
ingår.

Vad vi nu anfört bör ges regeringen till känna.


22. Familjehem (punkt 22)

av  Chatrine  Pålsson  (kd)  och  Lars Gustafsson
(kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 22 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 22. Riksdagen  bifaller
därmed  motionerna  2001/02:So317  och 2001/02:So413
samt avslår motion 2001/02:So262 yrkandena 1 och 2.

Ställningstagande

Från många håll hörs signaler om att det råder brist
på   familjehem.   Gamla  familjehem  används   till
bristningsgränsen och  nyrekryteringen  är svår. Det
är  av allmänt samhällsintresse att åtgärder  vidtas
så att  det  även  i  framtiden  finns möjlighet att
rekrytera familjer som kan tänka sig  att ta hand om
fosterbarn.  Enligt  vår  mening  bör uppdraget  som
familjehem godkännas som ett arbete  med  rätt  till
social,  ekonomisk  och arbetsrättslig trygghet. För
det  första måste en rimlig  lön  utgå.  Hemmen  bör
också  kunna  erbjudas kontraktering för ett bestämt
antal placeringar  om  de har för avsikt att bedriva
ett långsiktigt arbete. I sådana fall bör också rätt
till a-kassa vid arbetslöshet  finnas.  Vidare skall
utbildning   både   erbjudas  och  krävas.  Eftersom
reglerad arbetstid och  semester inte kan finnas som
vid vanliga arbeten måste  avlastning kunna erbjudas
vid   behov.   En   lösning   vore  inrättandet   av
"centraler"  för  varje  län snarare  än  att  varje
kommun sköter placeringarna.  Dessa centraler skulle
kunna   samordna   alla   familjehem    inom    sitt
upptagningsområde  och  sedan skulle kommunerna vara
skyldiga att söka hem centralt.  Urvalet av lämpliga
familjehem skulle öka samtidigt som  möjligheten för
det  enskilda hemmet att erhålla en placering  också
ökade.  Grundstrukturen  för utbildningsinsatser och
rådgivning skulle samtidigt bli tydligare.

Vad vi nu anfört bör ges regeringen till känna.


23. Kompetens och kvalitet (punkt 23)

av Lotta N Hedström (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag  anser  att utskottets förslag  under  punkt  23
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs  i reservation 23. Riksdagen bifaller
därmed motion 2001/02:So424  yrkandena  1-4, 6 och 7
samt avslår motionerna 2001/02:So424 yrkande  5  och
2001/02: So510.

Ställningstagande

Socialtjänsten   har   en  makt  som  i  många  fall
överstiger polisens maktbefogenheter.  Det är därför
viktigt att socialtjänsten på samma sätt som polisen
har  en  lagstiftning som reglerar hur en  utredning
skall gå till och vad den skall innehålla. Det måste
vara mycket  hög  kvalitet  på de utredningar som så
drastiskt kan förändra människors hela liv.

Genom    att    införa   en   socionomlegitimation
säkerställs att den  som  arbetar  med  mycket svåra
ärenden   har   en   grundläggande   utbildning  och
erfarenhet  av  socialt  arbete. Det är av  yttersta
vikt både för klienternas tillit och rättssäkerhet i
deras kontakt med socialtjänsten,  men också för den
enskilde  handläggaren som upplever säkerhet  i  sin
yrkesutövning.  Då  de handhar en myndighetsutövning
är också en legitimation  ett  kvalitetsinstitut för
de  ansvariga  politikerna.  Enligt  min  mening  är
systemet  med auktorisation inte  tillräckligt  utan
det behövs  en  statlig legitimering. Regeringen bör
återkomma med förslag om detta.
Den  som  kallas   till  ett  sammanträde  hos  en
socialförvaltning  och   ställs   inför   en   grupp
socialtjänstemän känner sig många gånger liten, svag
och  utlämnad.  Därför  måste den som är kallad till
ett  sammanträde  hos  socialförvaltning,   länsrätt
eller  kammarrätt alltid ha rätt att förutom advokat
ha  stöd   av   ett   medborgarvittne   eller  annan
stödperson.   Rätten   skall   tydligt   framgå   av
lagstiftningen.
Inom     vården     har    det    länge    funnits
förtroendenämnder, numera  patientnämnder. Jag anser
att det även behövs liknande  nämnder när det gäller
socialtjänstfrågor. De hjälpsökande  eller de som av
någon annan anledning har kontakt med socialtjänsten
har i dag ingen instans dit de enkelt  kan vända sig
för att få information om sina rättigheter eller för
att    framföra    sina    klagomål.    En    social
förtroendenämnd skulle kunna förbättra kontakten och
förhållandet  mellan  klienterna och personalen inom
socialtjänsten  samt kunna  fungera  som  en  viktig
säkerhetsventil.   Riksdagen  bör  ge  regeringen  i
uppdrag att återkomma till riksdagen med ett förslag
om att inrätta sociala förtroendenämnder.
En     förtroendeingivande      kontakt     mellan
socialsekreterare   och  dem  som  är  föremål   för
socialtjänstens  ingripande   eller   i   behov   av
socialtjänstens  stöd och hjälp är nödvändig för att
resultatet av en insats skall bli godtagbar för alla
parter. Jag anser  därför  att  det  skall  vara  en
rättighet  att få byta socialsekreterare för den som
inte känner förtroende för den socialsekreterare som
han eller hon tilldelats.
Enligt   min    mening   behövs   det   omfattande
förändringar för att utveckla socialtjänsten, så att
kvaliteten förbättras  och inflytandet ökar för alla
som berörs av socialtjänstens  tjänsteutövning.  Jag
föreslår   att   regeringen  snarast  tillsätter  en
tvärpolitisk  kommitté   med  uppdrag  att  utveckla
socialtjänsten.
Vad jag nu anfört bör ges regeringen till känna.




24. HBT-kompetens (punkt 24)

av Ingrid Burman (v), Rolf Olsson (v) och Lotta N
Hedström (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 24 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation  24. Riksdagen bifaller
därmed motion 2001/02:L371 yrkande 28.

Ställningstagande

Socialtjänsten bygger i dag på en heterosexuell norm
som  vi  vill ifrågasätta. Därför  bör  det  ställas
högre krav  på  vilken  kunskap  som  socialtjänsten
bygger  sin  verksamhet  och fattar sina beslut  på.
Regeringen bör därför få i  uppdrag  att se till att
de som verkar inom socialtjänsten har HBT-kompetens.

Vad vi nu anfört bör ges regeringen till känna.

Särskilda yttranden



Utskottets   beredning   av  ärendet  har  föranlett
följande särskilda yttranden.  I rubriken anges inom
parentes  vilken  punkt  i utskottets  förslag  till
riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.


1. Vistelsebegreppet enligt socialtjänstlagen
(punkt 10)

av  Chris  Heister (m), Leif  Carlson  (m),  Hans
Hjortzberg-Nordlund (m) och Lars Elinderson (m).

Vi anser att en äldrepeng  bör införas. Den enskilde
pensionären skall på samma sätt  som  i  dag  få  en
biståndsbedömning  som  berättigar till en viss nivå
på  hemtjänsten  eller  till   en   plats   på   ett
äldreboende.   Äldrepengens  storlek  bör  vara  den
kostnadsbesparing som kommunen erhåller genom att en
individ avstår från  kommunalt  driven  äldreomsorg.
Äldrepengen skall sedan användas för att  betala den
äldreomsorg som den enskilde väljer. På så  sätt ges
den   enskilde   ett   större  inflytande  över  sin
livssituation. Genom att  införa en äldrepeng enligt
vårt förslag motverkas också problemet med att vissa
kommuner, särskilt mindre turistkommuner, drabbas av
höga kostnader till följd av  att de är skyldiga att
tillhandahålla   hemtjänst   m.m.  till   exempelvis
sommargäster.


2. Våld mot kvinnor (punkt 11)

av Ingrid Burman (v) och Rolf Olsson (v).
När  riksdagen fattade sitt beslut  om  kvinnofrid
1998 gavs  en  rad  uppdrag åt olika myndigheter. En
hel  del  har  hänt  som   förbättrat   arbetet  med
misshandlade    kvinnor,    men    mycket   återstår
fortfarande. Så har t.ex. många av kommunerna, trots
sitt särskilda ansvar att arbeta med  att stödja och
hjälpa misshandlade kvinnor, ännu inte  arbetat fram
de    kommunala   handlingsprogram   som   riksdagen
förutsatte.   Nödvändig   fortbildning   av  berörda
personalgrupper  har inte genomförts i någon  större
omfattning.  De  olika  högskoleexamina  som  skulle
kompletteras  med kunskap  om  kvinnomisshandel  har
ännu inte förändrats.  Den  nationella kristelefonen
har inte inrättats trots att  Socialstyrelsen utrett
och lämnat förslag till regeringen  om  hur en sådan
kan  organiseras.  Mycket har hänt på området  sedan
1998, men det återstår  en  hel  del att göra av det
som  riksdagen beslutade i sitt "kvinnofridsbeslut".
Vi anser  därför  att  regeringen  bör följa upp och
vidta  de  åtgärder  som  behövs  för att  genomföra
besluten.



3. Vård av ungdomar (punkt 19)

av Kenneth Johansson (c).

Enligt  min  mening  behövs det både metodutveckling
och   individuella   vårdplaner   samt   en   bättre
uppföljning av dokumentationen för dem som döms till
vård i socialtjänsten.  Det  behövs  också en bättre
och  utökad  samverkan  mellan  sociala myndigheter,
Statens     institutionsstyrelse,     barn-      och
ungdomspsykiatrin  och  domstolarna för att göra och
följa  upp  vårdplanerna.  Lagen  om  vård  av  unga
behöver ses över. Det ser väldigt  olika  ut i olika
kommuner, det ges olika signaler. Det behövs en ökad
samsyn   och  ett  klarare  signalsystem.  Begreppet
ungdomstjänst  måste få ett innehåll, annars får det
inte avsedd effekt. Det är enligt min mening viktigt
att  ge  ungdomarna  tydliga  signaler  på  vad  som
gäller,  både   för   att   förebygga   och   stävja
ungdomsbrottligheten.


4. Familjehem (punkt 22)

av Kenneth Johansson (c).
Stabila  vuxenrelationer  är  oerhört  viktiga för
alla barn och ungdomar. När familjen misslyckas  och
samhällets   ansvar   träder  in  måste  detta  vara
utgångspunkten  i  bedömningen   av   åtgärder   och
eventuell samhällsplacering. För de barn som behöver
omsorg  utanför  det  egna hemmet under lång tid har
familjehemsvården,  då den  fungerar  bra,  en  klar
fördel. Rekryteringen  av  familjehem blir dock allt
svårare. Familjehemmen saknar  ofta ett gediget stöd
från  socialtjänsten  och  de  har  oerhört   dåliga
ekonomiska  villkor. Jag anser att det krävs en  rad
förändringar.   Arvodeshöjningen  som  aviserats  av
Svenska Kommunförbundet är bra men otillräcklig. Den
måste kompletteras  med  lagstiftning  om  rätt  att
återgå     till    ordinarie    anställning    efter
tjänstledighet  för  vård av barn, ökade medgivanden
hos kommunerna om täckande  av  inkomstbortfall  vid
tjänstledighet  för  vård  av  placerat  barn  eller
ungdom,   bättre  försäkringsskydd  samt  rätt  till
arbetslöshetsunderstöd då en eller flera placeringar
upphör.  Det  är  enligt  min  mening  dags  för  en
ordentlig  översyn av familjehemmens villkor i syfte
att         förbättra          dessa,         minska
institutionsplaceringarna och ge  barn  i  behov  av
samhällsomsorg  en  bättre  tillvaro  och  en bättre
framtid. Regeringen bör initiera en sådan översyn  i
samarbete med Kommunförbundet.
BILAGA

Förteckning över behandlade förslag

Motioner från allmänna
motionstiden

2001/02:K284 av Agne Hansson m.fl. (c):

6.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att regeringen bör
ta initiativ till att förändra lagen om ekonomiskt
bistånd  så  att  barns  inkomster  inte  ingår  i
beräkningsunderlaget för det ekonomiska biståndet

2001/02:Ju324 av Margareta Viklund och Ulla-Britt
Hagström (kd):

5.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen  anförs  om  att  samhällets
resurser  samordnas  för  att  hjälpa  och  stödja
utsatta kvinnor.

2001/02:Ju326 av Britt-Marie Lindkvist och Christina
Nenes (s):

4.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om konsekvenserna
av  att  antalet intagna i missbruksbehandling  på
institution  eller  familjevård  halverades  under
1990-talet.

2001/02:Ju396 av Catharina Elmsäter-Svärd m.fl. (m):

3.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en stödperson till
den misshandlade kvinnan.

4.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening att invandrarkvinnornas  situation särskilt
skall beaktas.

10.  Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin
mening   vad   i   motionen  anförs  om  vård  och
behandling för män som misshandlar kvinnor.

2001/02:L371 av Tasso Stafilidis m.fl. (v, s, c, fp,
mp):

28. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad i motionen anförs om att de som verkar
inom socialtjänsten har kompetens i HBT-frågor.

2001/02:So235 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  i  motionen  anförs  om  statens  ansvar  för
personer   som   ankommer  till  Stockholm-Arlanda
flygplats och som  blir  föremål för åtgärd enligt
socialtjänstlagen, lagen om vård av unga och lagen
om vård av missbrukare.

2001/02:So240 av Kenneth Johansson m.fl. (c):

17. Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening  vad i motionen anförs om en utvärdering av
avlösarservice.

2001/02:So243 av Henrik S Järrel (m):

1. Riksdagen  beslutar  att  upphäva  5  kap.  10  §
socialtjänstlagen (2001:453).

2.   Riksdagen   beslutar  att  ändra  5  kap.  7  §
socialtjänstlagen      (2001:453)      så      att
funktionshindrade  och  deras  anhöriga garanteras
rätt till avlösning.

2001/02:So259 av Åsa Torstensson och Gunnel Wallin
(c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad    i    motionen    anförs    om    översyn   av
socialtjänstlagen.

2001/02:So262 av Marianne Andersson (c):

1.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen  anförs  om  barns rätt till
stabila vuxenrelationer.

2.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen anförs om behovet av översyn
av villkoren för familjehem.

2001/02:So275 av Chris Heister m.fl. (m):

3. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening     vad     i     motionen     anförs    om
tvångsomhändertagande av alkoholmissbrukare.

2001/02:So289 av Ingvar Svensson (kd):

Riksdagen  begär att regeringen lägger fram  förslag
för    att    mildra     kostnadseffekterna     av
socialtjänstlagens   vistelsebegrepp   vad  gäller
hemtjänst  för  de  kommuner  som  har  hög  andel
fritidsboende med hemvist i annan kommun.

2001/02:So298 av Lennart Fridén (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  i  motionen anförs om att skärpta regler till
skydd   för    anhöriga    och   närstående   till
omhändertagna missbrukare utarbetas.

2001/02:So301 av Yilmaz Kerimo (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om åtgärder  som syftar till
att  barnfamiljer  med  behov  av försörjningsstöd
också får del av förbättrade barnbidrag.

2001/02:So317 av Mikael Oscarsson (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  i  motionen  anförs om nödvändigheten  av  en
översyn av villkoren för svenska familjehem.

2001/02:So319 av Magnus Jacobsson (kd):

1. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  som i motionen anförs om en nationell
garanti för vård av missbrukare.

2. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  som  i  motionen  anförs  om att låta
utreda konsekvenserna av kommunala besparingar för
missbrukarvården.

2001/02:So322 av Yilmaz Kerimo m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  i motionen anförs om behovet av att  särskilt
uppmärksamma    utvecklingen   av   beroendet   av
socialbidrag i storstadsområden.

2001/02:So328 av Ragnwi Marcelind och Maria Larsson
(kd):

3. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening   vad   i   motionen   anförs  om  att  som
förebyggande insats initiera gruppverksamheter för
unga,  lågutbildade  och  arbetslösa  mödrar  till
hjälp  för återuppbyggnad av  självförtroende  och
att  utarbeta   individuella   framtidsplaner  där
studie- och yrkesinriktning ingår.

2001/02:So340 av Birgitta Carlsson m.fl. (c, s, v,
kd, fp, mp):

Riksdagen begär att regeringen gör en översyn så att
nya riktlinjer kan tas fram av Socialstyrelsen vad
gäller  feriearbetande tonåringars  inkomster  vid
bedömning av familjers rätt till socialbidrag.

2001/02:So346 av Camilla Sköld Jansson m.fl. (v):

Riksdagen begär  att  regeringen  återkommer  med en
strukturell analys och ett samlat handlingsprogram
som  syftar  till  att  förbättra  situationen för
ensamstående mödrar.

2001/02:So348 av Rigmor Stenmark (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om ett projekt för att komma
till  rätta med ungdomars avsaknad av  bostad  och
arbete.

2001/02:So350 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m):

1. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad  i  motionen anförs om att en grundlig
omprövning  av  socialbidragens  syfte,  roll  och
utformning bör komma till stånd.

2. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs om att kommunerna
själva skall få fastställa socialbidragsnormen.

3.  Riksdagen  begär  att  regeringen   lägger  fram
förslag    till    ändring   i   socialtjänstlagen
beträffande överklagande  av beslut om bistånd hos
allmän förvaltningsdomstol  i enlighet med vad som
anförs i motionen.

2001/02:So358 av Bo Lundgren m.fl. (m):

4.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen anförs om nya driftsformer i
socialtjänsten.

5. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening    vad    i    motionen   anförs   om   att
socialpolitiken skall vara  ett instrument för att
bryta utanförskap och bidagsberoende.

2001/02:So367 av Rosita Runegrund (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om vård i vistelsekommun.

2001/02:So371 av Anne-Katrine Dunker och Ewa Thalén
Finné (m):

3.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen anförs om vården.

2001/02:So374 av Gunnel Wallin (c):

2. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs om att det behövs
både  metodutveckling och individuella  vårdplaner
och en  bättre  uppföljning av dokumentationen för
dem som döms till vård i socialtjänsten.

3. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad i motionen anförs om att det behövs en
bättre  och   utökad   samverkan   mellan  sociala
myndigheter,  Statens institutionsstyrelse,  barn-
och ungdomspsykiatrin och domstolarna för att göra
och följa upp vårdplanerna.

4. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad i motionen anförs om att det behövs en
översyn   av   lagen   om   vård   av   unga   och
samhällstjänstbegreppet.

2001/02:So378 av Lennart Nilsson och Märta Johansson
(s):

Riksdagen beslutar om ändring av socialtjänstlagen i
enlighet med vad i motionen anförs.

2001/02:So384 av Lennart Axelsson m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  i  motionen   anförs   om  ideella  skadestånds
påverkan på socialbidrag.

2001/02:So387 av Helena Hillar Rosenqvist m.fl.
(mp):

1.  Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening vad i motionen anförs om avlastning.

2. Riksdagen  beslutar  att  upphäva  5  kap.  10  §
socialtjänstlagen.

2001/02:So396 av Rolf Olsson m.fl. (v):

5.  Riksdagen  begär  att  regeringen  tillsätter en
utredning  för  att  i  socialtjänstlagen   ålägga
kommunerna      att      tillhandahålla      öppna
alkoholrådgivningar.

6.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening  vad  i  motionen anförs om metodutveckling
och kvalitetsarbete inom alkoholvården.

2001/02:So401 av Rolf Olsson m.fl. (v):

1. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen anförs om beroendevårdens
utveckling.

2. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om införandet av
kommunal alkoholrådgivning.

3.  Riksdagen  begär  att  regeringen tillsätter  en
utredning för en fördjupad  analys om drogmissbruk
i kombination med psykisk sjukdom.

4.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad  i motionen  anförs  om  en  utvecklad
forskning, uppföljning  och analys med ett uttalat
genusperspektiv, av LVM- och LVU-vården.

5.  Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening  vad i motionen anförs om behov av fortsatt
forskning.

2001/02:So405 av Lena Ek och Margareta Andersson
(c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  i  motionen   anförs  om  betalningsansvar  för
vistelsekommun enligt socialtjänstlagen.

2001/02:So413 av Ulla-Britt Hagström och Rosita
Runegrund (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  i  motionen  anförs   om   att   uppdraget  som
familjehem  bör  godkännas som ett arbete  med  rätt
till social, ekonomisk och arbetsrättslig trygghet.

2001/02:So424 av Kerstin-Maria Stalin m.fl. (mp):

1. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening   vad   i  motionen  anförs  om  en  tydlig
lagstiftning som  reglerar utredningsförfarandet i
socialtjänsten.

2. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen anförs om legitimering av
socionomer.

3. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening   vad   i  motionen  anförs  om  rätt  till
medborgarvittne  eller  stödperson vid kontakt med
socialtjänsten samt vid rättsliga förhandlingar.

4.  Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening  till  känna  vad  i motionen anförs om att
inrätta sociala förtroendenämnder.

5.  Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs om att inrätta en
social ansvarsnämnd.

6.  Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening  vad  i motionen anförs om att tillsätta en
kommitté för att utveckla socialtjänsten.

7. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen anförs om rätten att byta
socialsekreterare.

2001/02:So425 av Helena Hillar Rosenqvist m.fl.
(mp):

1. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i motionen anförs om att tillsätta en
parlamentarisk   utredning   för   att   kartlägga
situationen  för  den enskilde och dennes anhöriga
inom missbruksvården.

3. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad i motionen anförs om att LVM bör göras
könsneutral.

4. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening vad i motionen anförs om att LVM även skall
komma i fråga för att skydda annan än missbrukaren
eller närstående.

2001/02:So445 av Carina Ohlsson och Urban Ahlin (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som  anförs  i  motionen  om  en uppföljning av
riksdagens "kvinnofridsbeslut".

2001/02:So456 av Rolf Olsson m.fl. (v):

Riksdagen   begär   att  regeringen  tillsätter   en
utredning med uppgift att se över lagstiftningen vad
gäller  socialtjänstens   utredningar   så  att  den
enskildes inte-gritet och rättssäkerhet tryggas.

2001/02:So459 av Tasso Stafilidis och Charlotta L
Bjälkebring (v):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad    i    motionen    anförs    om    höjning   av
socialbidragsnormen.

2001/02:So473 av Claes-Göran Brandin och Christina
Nenes (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att genomföra en översyn av
befintliga  regler  kring  anhörigas situation  inom
missbrukarvården.

2001/02:So487 av Lars Gustafsson (kd):

Riksdagen begär att regeringen ger Socialstyrelsen i
uppdrag att låta göra en översyn  av kommunernas och
landstingens     samverkan     vid     vården     av
narkotikamissbrukare.

2001/02:So497 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp):

9.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening  vad  i  motionen  anförs om vård  av  unga
missbrukare.

2001/02:So501 av Agne Hansson m.fl. (c):

16. Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen anförs om behovet av vård
för ungdomar som använder droger.

2001/02:So510 av Ulla Wester m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  i motionen anförs  om  att  kvalitetssäkra  det
sociala arbetet genom att införa statlig reglering.

2001/02:So585 av Christer Skoog m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i  motionen  anförs  om  behovet av införande av
interkommunal  ersättning  vad avser  hemtjänst  vid
boende i fritidshus.

2001/02:So603 av Kerstin-Maria Stalin (mp):

1.  Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening  vad  i motionen anförs om att kommunerna bör
se över hanteringen  av  socialbidrag  i förhållande
till andra inkomster utifrån ett barnperspektiv.

2.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad  i motionen  anförs  om  behovet  av  en
översyn  av  hur   kommunerna   hanterar  frågan  om
familjers socialbidrag och inkomster  från ungdomars
sommararbete,     barnbidrag,     barnpension    och
förmögenhet ställda under förmyndare.

2001/02:So609 av Rosita Runegrund m.fl. (kd):

9.  Riksdagen beslutar om ändring av  5  kap.  10  §
socialtjänstlagen     enligt    följande    lydelse:
"Socialnämnden  skall  genom   stöd   och  avlösning
underlätta  för  dem  som vårdar närstående  som  är
långvarigt  sjuka  eller   äldre   eller   som   har
funktionshinder."

2001/02:So614 av Johan Pehrson (fp):

1.   Riksdagen  begär  att  regeringen  lägger  fram
förslag  om  ett tydligt avgränsat tvångsmedel för
att förhindra  att  det  inom ramen för främst LVM
kan smugglas in tillhyggen  eller vapen som skapar
säkerhets- och otrygghetsproblem.

2001/02:So622 av Margareta Viklund m.fl. (kd, m, v,
c, fp, mp):

4.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen  anförs  om  behovet  av att
utvärdera     missbrukarvårdens    resultat    och
behandlingsmetoder.

2001/02:Kr227 av Elisabeth Fleetwood m.fl. (m):

11. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad i motionen anförs om konstnärerna  och
socialbidragen.

2001/02:Ub552 av Sofia Jonsson m.fl. (c):

3. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  en  ändring av
socialtjänstlagen   så   att   studenter   ej  skall
innefattas  i möjligheten att begära motprestationer
av socialbidragstagare.