Socialpolitik - inriktning och anslag
Betänkande 1994/95:SoU15
Socialutskottets betänkande
1994/95:SOU15
Socialpolitik -- inriktning och anslag
Innehåll
- Sammanfattning
- Proposition 1994/95:100 bilaga 6
- Motioner
- Utskottet
- Hemställan
- Reservationer
- Bilaga 1
- Innehållsförteckning
1994/95 SoU15
Sammanfattning
I betänkandet behandlas först frågor om inriktningen av socialpolitiken mot bakgrund av uttalanden i budgetpropositionen och vissa motioner väckta under den allmänna motionstiden om allmänna välfärdsfrågor och om familjepolitik. Därefter behandlas anslagsyrkanden och övriga yrkanden i budgetpropositionen samt motioner med anknytning härtill.
Utskottet instämmer i regeringens uttalanden i budgetpropositionen när det gäller inriktningen av den allmänna välfärdspolitiken. Utskottet ställer sig också bakom huvudlinjerna i de motioner (s, m, c, fp och v) som behandlas i denna del och anser att regeringen bör beakta synpunkterna i motionerna i det fortsatta arbetet med frågor som rör den allmänna välfärden.
Utskottet är därvid mycket positivt till de utredningsinitiativ som tagits av regeringen men anser att flera av de frågor som behandlas kräver sektorsövergripande överväganden och åtgärder. Kraftfulla och målinriktade insatser måste enligt utskottet nu vidtas på flera områden för att motverka boendesegregationen, arbetslösheten och utslagningen i samhället. Kraftfulla insatser behövs också mot det ökande våldet i samhället och mot missbruket av alkohol, narkotika och dopningspreparat. Det sätt på vilket samhället är organiserat försvårar den helhetssyn och det långa perspektiv på välfärdsfrågorna som utskottet förordar. Även sektoriella åtgärder med ett kort perspektiv måste enligt utskottet bygga på en övergripande långsiktig strategi för välfärd, arbete, trygghet m.m. En samordnad beredning och bedömning bör enligt utskottet göras av förslagen från de utredningar som arbetar på detta område. Den höga arbetslösheten och de ekonomiska problem som den för med sig för många familjer ökar också riskerna för att allt fler barn blir otrygga och far illa. Det förebyggande arbetet bland barn och ungdomar måste enligt utskottets mening ske på bred front dvs. över de traditionella sektorsgränserna för att åstadkomma hållbara lösningar för framtiden. Mer forskning behövs på en rad områden för att få en helhetsbild av hur de samlade effekterna av de senaste årens höga arbetslöshet och försämrade ekonomi men även andra förändringar i samhället och i vår omvärld påverkar människors levnadsvillkor. Det anförda bör enligt ett enigt socialutskott ges regeringen till känna.
Utskottet delar inställningen i propositionen att familjepolitikens mål bör vara att ge barnen en god start i livet samt att ge båda föräldrarna möjlighet att delta i arbetslivet och rätt till nära och tidiga relationer med sina barn. Detta förutsätter enligt utskottets mening en flexibel föräldraförsäkring, barnbidrag lika för alla barn, bostadsbidrag, utbyggd barnomsorg av god kvalitet och en bra skola. Utskottet säger därmed nej till förslag i motioner om att återinföra vårdnadsbidraget och rätt till skatteavdrag för barnomsorgskostnader liksom till att förlänga rätten til ledighet för vård av barn till tre år. Utskottet anser att lagregleringen av kommunens ansvar för barnomsorgen är ett viktigt led i familjepolitiken och att kommunen om den skall ha ansvaret för att tillgodose behovet av barnomsorg också måste ha möjlighet att planera barnomsorgen inom kommunen, såväl den som bedrivs av kommunen som den enskilda. Utskottet avstyrker vidare motioner om utredning om barnkonton och om omläggning av barnbidragen till skatterabatt liksom förslag om införande av sex timmars arbetsdag.
Motioner från m, c, fp, v och kds om familjepolitiken avstyrks.
Utskottet anser med ändring av förslaget i propositionen att en sänkning av det allmänna barnbidraget bör göras med 110 kr per månad till 640 kr i månaden. Utskottet motsätter sig införandet av ett särskilt stöd till ensamföräldrar. Systemet med flerbarnstillägg bör på sikt upphöra, genom att flerbarnstillägg inte utgår för nytillkommande barn fr.o.m. den 1 januari 1996. Regeringen bör skyndsamt överväga denna fråga och återkomma till riksdagen med förslag i sådan tid att lagändringarna kan träda i kraft vid kommande årsskifte. Riksdagen bör ge regeringen till känna vad utskottet anfört om flerbarnstilläggen. Anslaget till Allmänna barnbidrag föreslås som en följd härav minskas med 161 miljoner kronor i förhållande till regeringens förslag, till 23 332 miljoner kronor. Utskottet tillstyrker i övrigt regeringens anslagsyrkanden och övriga yrkanden i budgetpropositionen.
M-, c-, fp-, v- och kds-ledamöterna har i olika reservationer redovisat sin syn på inriktningen av familjepolitiken. Reservationer av m-, c-, fp-, v-, mp- och kds-ledamöterna har också avlämnats om de allmänna barnbidragen. Totalt har 41 reservationer avlämnats.
FEMTE HUVUDTITELN
Proposition 1994/95:100 bilaga 6
Regeringen har under anslagen A 1 samt A 4--A 6 (s. 11--35, s. 42--44) föreslagit
A 1
dels att riksdagen antar ett inom Socialdepartementet upprättat förslag till lag om ändring i lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag,
dels att riksdagen till Allmänna barnbidrag för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 23 493 000 000 kr,
A 4 att riksdagen till Bidragsförskott för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 5 022 000 000 kr,
A 5 att riksdagen till Särskilt bidrag för vissa adoptivbarn för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 12 670 000 kr,
A 6 att riksdagen till Bidrag till kostnader för internationella adoptioner för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 35 520 000 kr.
Regeringen har under avsnitt B (s. 48--59) föreslagit
att riksdagen godkänner inriktningen att besparingar motsvarande 1,7 miljarder kronor skall göras budgetåret 1998 inom läkemedels- och tandvårdsområdena samt underhålls- och bidragsförskottssystemet (del av hemställan).
Regeringen har under anslagen C 1--C 9 (s. 117--129) föreslagit
C 1 att riksdagen till Bidrag till hälso- och sjukvård för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 1 313 025 000 kr,
C 2 att riksdagen till Insatser mot aids för budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 272 830 000 kr,
C 3 att riksdagen till Funktionen Hälso- och sjukvård m.m. i krig för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på 245 465 000 kr,
C 4 att riksdagen, i avvaktan på en särskild proposition, till Bidrag till Spri för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 40 800 000 kr,
C 5 att riksdagen till Bidrag till WHO för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 65 560 000 kr,
C 6 att riksdagen till Bidrag till WHO-enheten för rapportering av läkemedelsbiverkningar för budgetåret 1995/96 anvisar ett anslag på 3 887 000 kr,
C 7 att riksdagen till Bidrag till vissa utbildningsinsatser för budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 5 000 000 kr,
C 8 att riksdagen till Bidrag till psykiatriområdet för budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 594 000 000 kr,
C 9 att riksdagen till Allmänt bidrag till hälso- och sjukvården för budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 195 000 000 kr.
Regeringen har under anslagen D 1, D 2, D 4--D 11 (s. 161--169, s. 170--187) föreslagit
D 1
dels att riksdagen godkänner att 150 miljoner kronor från anslaget D 1. Stimulansbidrag till särskilda boendeformer och rehabilitering får användas för att stimulera samverkan mellan kommuner och landsting för utveckling av rehabilitering för äldre i enlighet med vad som ovan sagts,
dels att riksdagen godkänner att de tillfälliga statsbidragen till gruppbostäder och sjukhem m.m. får lämnas till objekt som färdigställts före utgången av år 1996,
dels att riksdagen till Stimulansbidrag till särskilda boendeformer och rehabilitering för budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 200 000 000 kr,
D 2 att riksdagen till Vissa statsbidrag inom handikappområdet för budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 1 035 000 000 kr,
D 4 att riksdagen till Statsbidrag till vårdartjänst m.m. för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 235 435 000 kr,
D 5 att riksdagen till Bidrag till viss verksamhet för personer med funktionshinder för budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 118 183 000 kr,
D 6 att riksdagen till Bidrag till handikapporganisationer för budgetåret 1995/96 anvisar ett anslag på 193 872 000 kr,
D 7 att riksdagen till Bidrag till pensionärsorganisationer för budgetåret 1995/96 anvisar ett anslag på 3 669 000 kr,
D 8 att riksdagen till Ersättning för texttelefoner för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 156 352 000 kr,
D 9 att riksdagen till Bilstöd till handikappade för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 610 000 000 kr,
D 10 att riksdagen till Kostnader för statlig assistansersättning för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 5 741 000 000 kr,
D 11 att riksdagen till Sveriges Hundcenter AB -- Statens Hundskola för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr.
Regeringen har under anslagen E 1--E 5 (s. 209--214) föreslagit
E 1 att riksdagen till Bidrag till missbrukarvård och ungdomsvård för budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 720 000 000 kr,
E 2 att riksdagen till Bidrag till organisationer för budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 47 445 000 kr,
E 3 att riksdagen till Bidrag till Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning för budgetåret 1995/96 anvisar ett anslag på 11 946 000 kr,
E 4 att riksdagen till Alkohol- och drogpolitiska åtgärder för budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 74 000 000 kr,
E 5 att riksdagen till Bidrag till vissa nykterhetsorganisationer m.fl. för budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 27 370 000 kr.
Regeringen har under anslagen F, F 3--20 (s. 215--216, s. 226--273) föreslagit
F att riksdagen godkänner inriktningen av besparingsåtgärder avseende statlig konsumtion inom Socialdepartementets område för budgetåren 1997 och 1998 som regeringen förordar (del av hemställan),
F 3 att riksdagen till Socialstyrelsen för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på 527 629 000 kr,
F 4 att riksdagen till Folkhälsoinstitutet för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på 195 244 000 kr,
F 5 att riksdagen till Smittskyddsinstitutet för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på 132 118 000 kr,
F 6 att riksdagen till Läkemedelsverket för budgetåret 1995/96 anvisar ett anslag på 1 000 kr,
F 7
dels att riksdagen godkänner att den övergripande målsättningen för verksamheten inom RMV:s ansvarsområde skall vara i enlighet med vad regeringen förordar i avsnitten Fördjupad prövning och Slutsatser,
dels att riksdagen till Rättsmedicinalverket för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på 248 173 000 kr,
F 8 att riksdagen till Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på 31 574 000 kr,
F 9 att riksdagen till Statens institut för psykosocial miljömedicin för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på 15 099 000 kr,
F 10 att riksdagen till Statens beredning för utvärdering av medicinsk metodik för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på 29 135 000 kr,
F 11 att riksdagen till Barnombudsmannen för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på 11 604 000 kr,
F 12 att riksdagen till Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på 8 961 000 kr,
F 13 att riksdagen till Nämnden för vårdartjänst för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på 12 642 000 kr,
F 14 att riksdagen till Handikappombudsmannen för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på 11 551 000 kr,
F 15--16
dels att riksdagen till Statens institutionsstyrelse: Central förvaltning för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på 34 245 000 kr,
dels att riksdagen till Statens institutionsstyrelse: Vårdverksamhet för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på 719 973 000 kr,
dels att riksdagen bemyndigar regeringen att för budgetåret 1995/96 medge Statens institutionsstyrelse en anslagskredit på sju procent av anslaget,
F 17 att riksdagen till Alkoholinspektionen för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på 21 000 000 kr,
F 18 att riksdagen till Alkoholsortimentsnämnden för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på 1 000 000 kr,
F 19--20
dels att riksdagen till Socialvetenskapliga forskningsrådet: Förvaltning för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på 8 550 000 kr,
dels att riksdagen till Socialvetenskapliga forskningsrådet: Forskningsmedel för budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 131 918 000 kr.
Lagförslaget fogas till betänkandet som bilaga 1.
Motioner
Motioner om riktlinjer: Allmän välfärdspolitik
1994/95:So225 av Siw Persson (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om särskilt utsatta barn -- barn i riskzonen.
1994/95:So232 av Eva Eriksson (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att regeringen skall ta initiativ till en nationell barn- och ungdomskommission.
1994/95:So233 av Majléne Westerlund Panke m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en bred översyn av barns och ungdomars villkor i dagens samhälle,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder mot ökade våldstendenser bland barn och ungdomar.
1994/95:So250 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att en utvärdering angående privatiseringens kostnader och effekter på den offentliga sektorn bör göras,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av stöd till forskning på välfärdsområdet.
1994/95:So256 av Britta Sundin m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om barnens situation i familj och samhälle,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att utveckla ett socialt informations- och redovisningssystem.
1994/95:So261 av Eva Zetterberg (v) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en kommission som ser över forskningen och andra insatser för utsatta barn.
1994/95:So267 av Bengt Lindqvist m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om levnadsvillkoren i Stockholmsregionen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om koordinerade insatser för Stockholmsregionen.
1994/95:So271 av Anita Persson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utveckling av välfärdsfrågor.
1994/95:So276 av Torgny Danielsson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om särskilt utsatta barn -- barn i riskzonen.
1994/95:So277 av Juan Fonseca (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tilläggsdirektiv till pågående utredningar för att bekämpa den nya fattigdomen.
1994/95:So278 av Bertil Persson (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär en utredning av den sociala situationen i storstadsområden med hög arbetslöshet i enlighet med vad som anförts i motionen.
1994/95:So286 av Eva Arvidsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att utreda möjligheterna att inrätta ett institut för samhällsanalys.
1994/95:So290 av Carina Moberg (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att tillsätta en sektorsövergripande segregationskommission.
1994/95:So292 av Eva Johansson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett åtgärdsprogram för att motverka barns och ungas utslagning ur samhällsgemenskapen.
1994/95:So293 av Rune Backlund m.fl. (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av forskning kring 2000-talets villkor för den svenska välfärdspolitikens utformning,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att forskningen också bör omfatta nya studier av metoder för förnyelse av vårt sociala trygghetssystem och den offentliga sektorn, utifrån ett grundtrygghetssystem,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av framtidsstudier för att fånga mångfalden av de preferenser nuvarande ungdomsgeneration kan komma att ha till 2000-talets välfärdssystem,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av ytterligare forskning kring socialbidragen och andra selektiva stödåtgärders betydelse i den generella välfärden, samt samspelet mellan socialförsäkringen och arbetsmarknaden,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av beteendeforskning kring nuvarande sociala trygghetssystem och huruvida olika selektiva stöd och åtgärder påverkat familjebilden,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av kunskap om barnens levnadsförhållanden och villkor,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av kunskap om ensamförsörjande kvinnors levnadsförhållanden och villkor.
1994/95:So601 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett centralt måldokument som beskriver regeringens samlade syn på barn- och ungdomspolitiken och ger en överblick över departementens insatser på barn- och ungdomsområdet,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inrättande av ett centrum för barnfrågor,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om sektorsövergripande studier av barns villkor,
1994/95:So613 av Anneli Hulthén m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en samlad dokumentation över barn- och ungdomspolitiken både på central och kommunal nivå,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av att samla barn- och ungdomsfrågorna på ett departement.
1994/95:Ju809 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om upprustning av bostadsområden,
1994/95:Sf635 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om boendesegregation och skolpeng samt rätten att starta daghem,
1994/95:Kr1 av Juan Fonseca (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om problem med ungdomar med invandrarbakgrund,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att det bör inrättas en integrationsungdomskommitté med uppgift att göra en översyn av den svenska ungdomspolitiken ur det mångkulturella samhällets uppbyggande perspektiv.
1994/95:A472 av Karin Pilsäter och Conny Sandholm (fp) vari yrkas
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en välfärdspolitik med valfrihet.
Motioner om riktlinjer: Familjepolitik
1994/95:So209 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inriktningen av en politik för ökad valfrihet i välfärden,
2. att riksdagen beslutar att återinföra avdragsrätten för styrkta barnomsorgskostnader i enlighet med vad som gällde före den 1 januari 1995,
3. att riksdagen beslutar återinföra vårdnadsbidraget i enlighet med vad som gällde före den 1 januari 1995,
4. att riksdagen beslutar om möjlighet till enskild barnomsorg i enlighet med riksdagens beslut 1993/94:SoU11,
1994/95:So602 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att införa ett familjestöd, barnkonto, fr.o.m. den 1 januari 1996.
1994/95:So605 av Gullan Lindblad m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om barnomsorgsgarantin,
2. att riksdagen beslutar att återinföra avdragsrätten för styrkta barnomsorgskostnader och vårdnadsbidraget i enlighet med vad som gällde före den 1 januari 1995,
3. att riksdagen beslutar återinföra vårdnadsbidraget i enlighet med vad som gällde före den 1 januari 1995,
4. att riksdagen beslutar ge möjlighet till enskild barnomsorg i enlighet med riksdagens beslut 1993/94:SoU11,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inriktningen av den framtida familjepolitiken.
1994/95:So607 av Margareta E Nordenvall (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om barnomsorgsgarantin.
1994/95:So615 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas
5. att riksdagen beslutar att 18 § socialtjänstlagen från den 1 januari 1996 skall ges den lydelse som paragrafen hade fram till den 1 januari 1995,
6. att riksdagen beslutar att lagen (1987:442) om försöksverksamhet med kommunal tillståndsprövning skall återfå den lydelse som gällde före riksdagsbeslutet med anledning av proposition 1994/95:61.
1994/95:So618 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om införandet av sex timmars arbetsdag som ett led i familjepolitiken.
1994/95:So620 av Bo Könberg och Anne Wibble (fp) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär en utredning om omläggning av barnstödet enligt vad som anförts i motionen.
1994/95:So623 av Alf Svensson m.fl. (kds) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att återinföra vårdnadsbidraget i den form det hade före den 1 januari 1995,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om avdragsrätt för styrkta barnomsorgskostnader i den form det hade före den 1 januari 1995,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om rätt till tjänstledighet för vård av barn under 3 år,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om direktiven till den översyn som aviserats angående familjepolitiken,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om familjernas möjlighet att välja barnomsorg,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om statens och kommunernas uppgift att anpassa sig till familjernas val.
1994/95:Ju809 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om rätt till tjänstledighet under tre år,
1994/95:Sf227 av Margit Gennser (m) vari yrkas
2. att riksdagen beslutar att avskaffa barnomsorgslagen.
1994/95:Sf266 av Rune Backlund m.fl. (c) vari yrkas
11. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ett nytt familjestöd, barnkonto, för föräldrar med barn i åldern 0--6 år att införas från den 1 januari 1996 i enlighet med vad i motion 1994/95:So602 samt i denna motion föreslås.
1994/95:A816 av Per Unckel m.fl. (m) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om valfrihet i familjepolitiken,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om återinförande av vårdnadsbidraget.
1994/95:A820 av Alf Svensson m.fl. (kds) vari yrkas
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om nödvändigheten av att kunna välja en väl fungerande barnomsorg,
Motioner under littera A
1994/95:So603 av Kerstin Heinemann (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en höjning av adoptionsbidraget.
1994/95:So606 av Ulla Hoffmann m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändrade regler för bidragsförskottssystemet enligt vad i motionen anförts om effektivare regler för återbetalning av utgivet bidragsförskott,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att reglerna skall ändras så att bidragsförskottet syftar till att ge kvinnor möjlighet till ekonomiskt oberoende.
1994/95:So608 av Dan Ericsson (kds) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en höjning av adoptionsbidraget,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att överföra administrationen av adoptionsbidraget till adoptionsorganisationerna.
1994/95:So609 av Ann-Marie Fagerström (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bidragsförskott för studerande.
1994/95:So610 av Håkan Juholt m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om villkor för adoption av barn.
1994/95:So611 av Ingegerd Sahlström m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om sänkning av barnbidraget.
1994/95:So614 av Fredrik Reinfeldt (m) vari yrkas att riksdagen beslutar avskaffa det andra barnbidraget i enlighet med vad som anförts i motionen.
1994/95:So615 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas
1. att riksdagen avslår regeringens förslag att sänka barnbidragen,
1994/95:So617 av Gullan Lindblad m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen under anslaget A 1. Allmänna barnbidrag för budgetåret 1995/96 anvisar ett i förhållande till regeringens förslag minskat anslag med 1 350 000 000 kr i enlighet med vad som anförts i motionen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utformningen av kompensationen till särskilt utsatta hushåll,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bidragsförskottet.
1994/95:So619 av Ulrica Messing m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stödet till familjer som adopterar barn,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om rationaliseringsvinster för verksamheten och bidragen vid adoption.
1994/95:So622 av Fanny Rizell och Rose-Marie Frebran (kds) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en ändring av bidragsförskottslagen i syfte att minska överkompensering av vårdnadshavare.
1994/95:So623 av Alf Svensson m.fl. (kds) vari yrkas
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att föra över en del av det nuvarande generella barnbidraget till det behovsprövade barnbidraget i bostadsbidragssystemet,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om flerbarnstillägget,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bostadsbidraget.
1994/95:Fi211 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas
19. att riksdagen avslår förslaget om sänkt barnbidrag.
1994/95:Fi212 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas
30. att riksdagen beslutar höja barnbidraget med 250 kr till 1 000 kr.
31. att riksdagen beslutar beskatta barnbidraget under inkomstslaget Inkomst av tjänst från den 1 juli 1995,
1994/95:Fi218 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
7. att riksdagen avslår regeringens förslag att sänka barnbidraget med 125 kr i månaden.
1994/95:Sf266 av Rune Backlund m.fl. (c) vari yrkas
8. att riksdagen beslutar avslå regeringens förslag till reducering av barnbidraget,
10. att riksdagen beslutar att fastställa nivån på det allmänna barnbidraget till 9 000 kr per barn och år för budgetåret 1995/96.
Motioner under littera C
1994/95:So214 av My Persson och Margareta E Nordenvall (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att en uppföljning av psykiatrireformen bör göras i enlighet med vad som anförts i motionen,
1994/95:So273 av Elver Jonsson och Anders Svärd (fp, c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om auktorisation av psykologer med specialistutbildningar.
1994/95:So401 av Gullan Lindblad (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av ett förbättrat skydd för personer som anlitar psykologer.
1994/95:So405 av Gullan Lindblad m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om hiv/aidsarbetets inriktning på information, rådgivning och beteendepåverkan,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om samlevnadsundervisningen i skolan,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av information om hiv/aids till studenter vid universitet och högskolor,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om hiv och invandrare,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om de frivilliga organisationerna vad gäller information, råd och stöd,
1994/95:So414 av Stig Sandström m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär ett förslag till psykologlag enligt vad i motionen anförts om förbättrat skydd för personer som anlitar psykologer.
1994/95:So418 av Anita Johansson och Sylvia Lindgren (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om legitimation för kiropraktorer,
2. att riksdagen hos regeringen begär att Socialstyrelsen får i uppdrag att kontinuerligt följa upp verksamheten vid Skandinaviska Chiropraktor Skolan.
1994/95:So421 av Leif Carlson (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att, genom omdisponering inom anslaget C 1. Bidrag till hälso- och sjukvård, säkerställa möjligheten för blivande naprapater att genomgå för legitimation nödvändig handledd praktiktjänstgöring för naprapater.
1994/95:So422 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen anslår 50 miljoner kronor för att ge organisationer och andra möjlighet att söka medel för att informera om genteknikens följder,
1994/95:So429 av Stig Sandström m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär att Socialstyrelsen får i uppdrag att genomföra en informationskampanj om fibromyalgi,
2. att riksdagen anslår 1,5 miljoner kronor för att genomföra en sådan informationskampanj.
1994/95:So435 av Ingibjörg Sigurdsdóttir m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om legitimering för socionomer.
1994/95:So439 av Barbro Westerholm (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om insatser för tortyrskadade flyktingar.
1994/95:So440 av Barbro Westerholm och Isa Halvarsson (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om översyn av kvacksalverilagen.
1994/95:So445 av Gullan Lindblad m.fl. (m, s, fp, kds) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en utvidgad förskrivningsrätt,
1994/95:So448 av Ulla-Britt Hagström (kds) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ansvarsfördelningen för vården av vissa grupper av psykiskt sjuka personer.
1994/95:So449 av Bengt Lindqvist och Maj-Inger Klingvall (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en informationskampanj om fibromyalgi.
1994/95:So454 av Gullan Lindblad (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att frågan om naprapaternas praktiktjänstgöring måste få en tillfredsställande lösning.
1994/95:So455 av Ragnhild Pohanka m.fl. (mp) vari yrkas
5. att riksdagen beslutar att anslaget till psykoterapeutisk vård finansierad genom försäkringskassan utökas med 10 miljoner kronor för innevarande budgetår.
1994/95:So462 av Britta Sundin m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om legitimation för arbetsterapeuter.
1994/95:So476 av Sivert Carlsson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om legitimation för arbetsterapeuter.
1994/95:So477 av Sigge Godin (fp) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär att medel anvisas till praktikperiod för naprapater enligt Socialstyrelsens anvisningar.
1994/95:So484 av Fanny Rizell m.fl. (kds) vari yrkas
24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av att ett allergicentrum inrättas och att riksdagen för detta ändamål anvisar 5 000 000 kr,
38. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att informera om och förebygga sexuellt överförbara sjukdomar,
1994/95:So485 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari yrkas
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att landstingen, samt den vård som är berättigad till statsbidrag, bör tillföras extra medel för att stärka det förebyggande arbetet, vården, omvårdnaden och rehabiliteringen.
1994/95:So489 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om uppföljning av pågående omstruktureringar inom psykvården,
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om försöksverksamhet med personliga ombud för psykiskt sjuka,
21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om önskvärdheten att öka anslagen till hälso- och sjukvården.
1994/95:So490 av Ragnhild Pohanka m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär att den ger Socialstyrelsen i uppdrag att analysera eventuella skillnader i utvärderingen av naprapat- resp. chiropraktorutbildning syftande till yrkeslegitimering, i enlighet med vad som anförts i motionen,
2. att riksdagen hos regeringen begär att den ger Socialstyrelsen i uppdrag att kontinuerligt kontrollera utbildningen vid Skandinaviska Chiropraktorskolan i syfte att tillse yrkeslegitimeringens godkännande.
1994/95:So498 av Sivert Carlsson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om införande av praktiktjänstgöring för arbetsterapeuter.
1994/95:Ub389 av Fanny Rizell m.fl. (kds) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att den utbildning i farmakologi som förutsätts för förskrivningsrätt görs tillgänglig för skolsköterskor,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förskrivningsrätt till skolsköterskor för ett begränsat antal läkemedel.
1994/95:Bo504 av Ulf Björklund m.fl. (kds) vari yrkas
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av att ett allergicentrum inrättas och att riksdagen för detta ändamål anvisar 5 000 000 kr,
Motioner under littera D
1994/95:So222 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bilstödet,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en riksomfattande uppföljning av rehabiliteringsbehov,
1994/95:So224 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ledarhundsutbildningen och tolkverksamheten bör byggas ut och att riksdagen anslår 9 000 000 kr för denna verksamhet,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om färdtjänsten och att den bör ges ett ökat anslag på 10 000 000 kr,
1994/95:So230 av Stig Sandström m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen beslutar att åldersgränsen för bilstödet avskaffas.
1994/95:So245 av Ulla-Britt Hagström (kds) vari yrkas
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av teckenspråkslärare och tolkar.
1994/95:So294 av Rune Backlund m.fl. (c) vari yrkas
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om genomförandet av Bilstödsutredningens förslag "Rätten till ratten".
1994/95:Kr238 av Ragnhild Pohanka m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ett anslag på 1 miljon kronor avsätts för Synskadades bokklubb.
1994/95:Ub388 av Kerstin Warnerbring (c) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att finna former för hur landets enda bokklubb för punktskriftsläsare skall kunna finansieras.
Motioner under littera E
1994/95:So240 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
3. att riksdagen hos regeringen begär att Statskontoret får i uppdrag att utarbeta ett system med riktade statsbidrag till förebyggande åtgärder mot drogproblemen och för vård- och rehabiliteringsinsatser för missbrukare.
1994/95:So241 av Ragnhild Pohanka m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär en analys av behovet av insatser för hemlösas boende enligt vad i motionen anförts,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att en plan för samarbete mellan stat, landsting och kommuner bör genomföras enligt vad i motionen anförts,
3. att riksdagen för budgetåret 1995/96 anvisar 10 miljoner kronor för att möjliggöra statligt delägarskap i hus för hemlösas boende, främst i storstäderna.
1994/95:So264 av Roland Larsson m.fl. (c) vari yrkas
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av ett statsbidrag som är neutralt i förhållande till öppen och sluten vård av missbrukare.
1994/95:So268 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om anslag över budget med 5 miljoner kronor till Kvinnoforum,
1994/95:So269 av Erling Bager m.fl. (fp, m, c, mp, kds) vari yrkas att riksdagen beslutar att ur Socialdepartementets anslag E 2 genom omfördelning anvisa 7 000 000 kr att av regeringen användas till ett engångsbidrag till Lewi Pethrus stiftelse för filantropisk verksamhet.
1994/95:So281 av Ingrid Näslund m.fl. (kds, c, fp, mp) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att det även fortsättningsvis bör finnas riktade statsbidrag till ungdoms- och missbruksvården,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att gruppverksamhet som ger stöd och hjälp till barn till missbrukare bör kunna utgöra ett kriterium för sådant riktat statsbidrag.
1994/95:So283 av Berndt Ekholm (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stöd till LP-stiftelsen.
1994/95:Ju612 av Ewa Larsson m.fl. (mp) vari yrkas
6. att riksdagen avsätter ytterligare 1 miljon kronor till ROKS.
1994/95:Ju806 av Eva Flyborg m.fl. (fp) vari yrkas
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av att kvinnojourer tilldelas tillräckliga resurser inom befintlig ekonomisk ram.
1994/95:A820 av Alf Svensson m.fl. (kds) vari yrkas
24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att kvinnojourer, dit den misshandlade kan vända sig i en akut situation, bör få stöd.
Motioner under littera F
1994/95:So218 av Stig Sandström m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till regler för att Handikappombudsmannen skall kunna vara processförare i enskilda straff- och processmål samt i Arbetsdomstolen enligt vad i motionen anförts om vikten av att ombudsmannen skall kunna föra talan i för handikappade principiellt viktiga domstolsärenden,
2. att riksdagen till Handikappombudsmannen för budgetåret 1994/95 anslår 1 500 000 kr utöver vad regeringen föreslagit eller således 13 051 000 kr enligt vad i motionen anförts om att ge ombudsmannen en hög juridisk kompetens,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Handikapprådet skall ha en parlamentarisk sammansättning och att detta råd skall kompletteras med en bred representation från handikapporganisationerna,
4. att riksdagen hos regeringen begär förslag om att Handikappombudsmannen skall redovisa sin verksamhet både till regeringen och riksdagen enligt vad i motionen anförts om riksdagens ansvar, uppföljning och möjlighet att påverka verksamheten.
1994/95:So222 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Handikappombudsmannens befogenheter,
1994/95:So224 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari yrkas
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Handikappombudsmannens sanktionsmöjligheter.
1994/95:So231 av Birthe Sörestedt m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om de svenska socialarbetarnas verksamhet i Köpenhamn.
1994/95:So250 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inrättandet av "allmänhetens ombudsman" vid Socialstyrelsens regionala kontor,
1994/95:So268 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Folkhälsoinstitutet skall ha ansvar för utarbetandet av folkhälsorapporter,
1994/95:So288 av Marianne Andersson och andre vice talman Görel Thurdin (c ) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en översyn av Socialstyrelsen.
1994/95:So420 av Yvonne Ruwaida och Annika Nordgren (mp) vari yrkas
2. att i första hand riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kostnadsfria kondomer,
3. att i andra hand riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att subventioneringen av kondomer skall öka.
1994/95:So423 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Socialstyrelsens tillsynsroll,
1994/95:So424 av Gullan Lindblad m.fl. (m) vari yrkas
7. att riksdagen hos regeringen begär förslag till återinrättande av en medicinalstyrelse i enlighet med vad som anförts i motionen,
1994/95:So474 av Nils-Göran Holmqvist och Helena Frisk (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tillvaratagande av disponibel rättspsykiatrisk vårdkapacitet inom Rättsmedicinalverket (RMV).
1994/95:So484 av Fanny Rizell m.fl. (kds) vari yrkas
37. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att prioritera abortförebyggande verksamhet,
1994/95:So495 av Inger Davidson m.fl. (kds, s, c, fp, v, mp) vari yrkas att riksdagen beslutar uppdra till Folkhälsoinstitutet att i sin budget avsätta särskilda medel för informationsinsatser bland berörda invandrargrupper.
1994/95:So604 av Stig Sandström m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till regler för Barnombudsmannen som öppnar för att driva enskilda mål enligt vad i motionen anförts,
2. att riksdagen till Barnombudsmannen för budgetåret 1995/96 anslår 1 500 000 kr utöver vad regeringen föreslagit, eller således 13 104 000 kr.
1994/95:So621 av Maj-Inger Klingvall (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av fakta om barnets situation i sitt hemland inför en internationell adoption,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av samordning av socialtjänstlagens och föräldrabalkens regler,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en tydligare lagstiftning när det gäller de krav som bör ställas på adoptanter.
1994/95:A273 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
5. att riksdagen hos regeringen begär att Socialstyrelsen kommer med förslag om fria preventivmedel för kvinnor mellan 15 och 20 år,
1994/95:A289 av Bo Nilsson och Bengt Kronblad (s) vari yrkas
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att göra Handikappombudsmannen till processförare i vissa principiella frågor.
Utskottet
Ärendets beredning i utskottet
Utskottet har under beredningen av detta ärende anordnat en sluten utfrågning i syfte att få de allmänna välfärdsfrågorna ytterligare belysta. Till utfrågningen inbjöds generaldirektören Claes Örtendahl, Socialstyrelsen, generaldirektören Kerstin Wigzell, Ungdomsstyrelsen, professorn Jerzy Sarnecki, Stockholms universitet, och statssekreteraren Ann-Christine Tauberman, Socialdepartementet.
Utskottet har vidare deltagit i en av Socialförsäkringsutskottet anordnad offentlig utfrågning om invandrartäta bostadsområden.
Inriktningen av socialpolitiken
Frågor om den allmänna inriktningen av socialpolitiken inom socialutskottets beredningsområde behandlar utskottet mot bakgrund av uttalanden i budgetpropositionen och ett sjuttiotal motionsyrkanden huvudsakligen från den allmänna motionstiden om allmänna välfärdsfrågor och om familjepolitik.
Motioner inom andra sakområden som t.ex. hälso- och sjukvården, äldreomsorgen och omsorgen om funktionshindrade kommer att behandlas senare av utskottet i separata betänkanden.
Budgetpropositionen
I budgetpropositionen 1994/95:100, bilaga 6, redovisar regeringen sin syn på inriktningen av välfärdspolitiken.
Sverige skall i framtiden vara ett välfärdsland där människor har arbete och de offentliga finanserna är i balans. Det kräver enligt regeringen kraftfulla insatser för ekonomisk tillväxt, ökad sysselsättning och sanerade statsfinanser.
Det stora budgetunderskottet gör det enligt regeringen nödvändigt att minska utgifterna på en rad områden. För många kommer de omedelbara effekterna av dessa åtgärder att bli kännbara. Alternativet med bestående höga räntor och en utdragen ekonomisk kris skulle dock drabba barnfamiljer, ungdomar och många äldre än hårdare. Fortsatt stort budgetunderskott ökar statsskulden och därmed den totala räntekostnaden. För att inte ränteutgifterna skall tränga undan välfärden måste statsskuldens utveckling vändas. Inte minst för framtiden och barnens skull är detta nödvändigt, heter det.
För att vissa grupper inte skall drabbas orimligt hårt säger sig regeringen ha lagt stor vikt vid att besparingarna skall delas av alla medborgare. Vidare har regeringen prioriterat besparingar på transfereringar, bidrag och subventioner framför ytterligare nedskärningar i de sociala verksamheterna. Skälen för denna prioritering anges vara flera.
Att alla, oberoende av inkomst, har tillgång till bra barnomsorg, god utbildning samt hälso- och sjukvård och äldreomsorg av hög kvalitet är, enligt regeringen, vid sidan av möjligheten att försörja sig genom eget arbete, det som främst skapar jämlika och rättvisa villkor i ett samhälle. Det går att i efterhand kompensera för några år med lägre materiell standard. En dålig omsorg under småbarnsåren, eller en förlorad skoltid, ger däremot bestående skador som är kostsamma ur ett samhällsekonomiskt perspektiv och dessutom svåra att reparera.
Tillgång till utbildning, vård och omsorg underlättar också en strukturell anpassning i ekonomin och bidrar därmed till att skapa förutsättningar för ökad tillväxt och sysselsättning. En väl utbyggd social infrastruktur är en förutsättning för att ett modernt samhälle, där både män och kvinnor förvärvsarbetar, skall fungera, heter det.
I ett vidare perspektiv bidrar rättvist fördelade välfärdstjänster till sammanhållningen i samhället och utgör därmed också ett värn för demokratin, anför regeringen. Ytterligare en viktig utgångspunkt för regeringens besparingsarbete har varit att behålla transfereringssystemens karaktär med inkomstrelaterade ersättningar.
Jämställdhet mellan kvinnor och män är högt prioriterat i regeringens arbete. Alla förslag som regeringen lägger fram kommer i förväg att granskas ur jämställdhetssynpunkt för att säkerställa en fortsatt målmedveten utveckling mot ett jämställt samhälle.
Regeringen framhåller att välfärdspolitiken nu utsätts för nya utmaningar. I arbetslöshetens och den ekonomiska krisens spår kan vi nu se tendenser på en rad samhällsområden, som är ytterst oroande och som ytterligare inskärper kravet på åtgärder som bryter den negativa utvecklingen. Vissa grupper, främst invandrare, ensamstående föräldrar och deras barn samt ungdomar, fick redan under 1980-talet sina villkor försämrade. Under 1990-talet har försämringarna fortsatt för dessa grupper, samtidigt som det tillkommit nya problem, framför allt relaterade till den höga arbetslösheten. Boendesegregationen tenderar att öka, framför allt i storstadsregionerna, liksom skillnaderna mellan rika och fattiga kommuner, när det gäller inkomster, utbildningsnivå, antalet arbetslösa m.m. Alkoholkonsumtionen bland ungdomar ökar igen, speciellt bland flickor, och alkoholdebuten sker dessutom vid allt lägre ålder.
Sammanfattningsvis konstaterar regeringen att den ekonomiska krisen har slagit hårdast i områden och bland grupper som redan befinner sig i en utsatt position. Bland dessa är många första och andra generationens invandrare. Det behövs, enligt regeringen, mer kunskap på en rad områden för att vi skall kunna få en mer fullständig bild av hur de samlade effekterna av de senaste årens höga arbetslöshet och försämrade ekonomi påverkat människors levnadsvillkor.
Det sker också andra förändringar i samhället och i vår omvärld, vilkas konsekvenser för välfärden ännu inte kan överblickas. Regeringen nämner exempelvis den ökade internationaliseringen, framväxten av ett mångkulturellt samhälle, användningen av ny teknik och den snabba utvecklingen på kunskaps- och informationsområdet. För att kunna åstadkomma en social och ekonomisk modernisering av vårt land, främja jämställdheten mellan kvinnor och män och utveckla välfärden efter nya förutsättningar och behov, behövs därför bättre kunskaper om hur dessa och andra förändringar påverkar människors liv och vardag, heter det.
En stor del av de sociala välfärdsfrågorna ligger inom Socialdepartementets ansvarsområde. Grundläggande är bl.a. ansvaret för det ekonomiska trygghetssystemet som omfattar socialförsäkringarna och anslutande bidragssystem. Inom vård och omsorg ansvarar i huvudsak kommuner och landsting för den konkreta utformningen och utvecklingen av verksamheterna, medan statens roll är mer övergripande och inriktad på nationella mål, tillsyn m.m.
De samlade sociala utgifterna inkl. landstingens och kommunernas utgifter för hälso- och sjukvård, barnomsorg, äldre- och handikappomsorg samt andra sociala insatser beräknas budgetåret 1995/96 (12 mån.) komma att uppgå till 470--480 miljarder kronor. Detta motsvarar ca 29 % av BNP. Staten och socialförsäkringarna står för ca 309 miljarder kronor av de totala utgifterna.
Familjepolitiken sätter enligt propositionen barnens bästa i centrum och har som mål att stödja föräldrarna i uppgiften att ge barnen en god uppväxt, oavsett familjetyp. Familjepolitiken är samtidigt en del av den generella välfärdspolitiken. Den bygger på principer om jämställdhet mellan kvinnor och män och individuella rättigheter. Målet är att ge barnen en god start i livet samt båda föräldrarna möjlighet att delta i arbetslivet och rätt till nära och tidiga relationer med sina barn.
De flesta barn och ungdomar i Sverige lever under mycket goda förhållanden. Kunskaperna om barn och barns behov har generellt ökat. Barn och ungdomar respekteras alltmer som egna individer. Sverige har kommit långt, när det gäller att utveckla det barnperspektiv som bl.a. FN:s konvention om barnets rättigheter ger uttryck för.
Regeringen framhåller att barnomsorgen spelar en viktig roll för att skapa bra uppväxtvillkor för alla barn. Dess uppgift är att i samarbete med föräldrarna ge omvårdnad och skapa goda förutsättningar för varje barns utveckling. Verksamheten skall genom att ge kunskaper och erfarenheter samt gemenskap med andra barn och vuxna stimulera barnen till en allsidig utveckling. Barn med behov av särskilt stöd i sin utveckling skall ges den omsorg som deras speciella behov kräver.
I propositionen anförs att Sverige, i jämförelse med andra västeuropeiska länder, under en rad av år har haft både hög kvinnlig förvärvsfrekvens och ett högt födelsetal. Den generösa föräldraförsäkringen, den jämförelsevis väl utbyggda barnomsorgen och en arbetsmarknad som accepterar deltidsarbete, har gjort det möjligt för både kvinnor och män att förena familj och förvärvsarbete, också under den tid barnen är små.
Målen för det ekonomiska familjestödet är
att utjämna levnadsvillkoren mellan familjer med och utan barn,
att det inom tillgängliga ekonomiska ramar skall ges till alla på lika villkor,
att lämna särskilt stöd till familjer i utsatta situationer t.ex. vid stor försörjningsbörda, vid låga inkomster och höga bostadskostnader eller när en förälder är ensam vårdnadshavare.
Det grundläggande ekonomiska stödet till barnfamiljerna består i dag främst av två delar, enligt propositionen: det allmänna barnbidraget som alla får del av och det inkomstprövade bostadsbidraget som är kopplat till en familjs försörjningsbörda och som delvis kan ses som ett inkomstprövat barnbidrag.
Vidare finns delar i det ekonomiska familjestödet som innebär stöd i vissa situationer. Till detta stöd hör flerbarnstillägg till familjer med stor försörjningsbörda, ersättning från föräldraförsäkringen som gör det möjligt för nyblivna föräldrar att vara hemma under barnens första levnadsår, bidragsförskott som ger ett ekonomiskt grundskydd som är särskilt viktigt för ensamföräldrar, barnpensioner samt vårdbidrag för handikappade barn. Vidare finns ett särskilt stöd motsvarande bidragsförskott till ensamstående adoptivföräldrar och ett bidrag till kostnader för att adoptera barn från utlandet.
I propositionen anförs att inom de ramar som den ekonomiska situationen medger fyller barnbidragen väl sitt mål. De bidrar till utjämningen av de ekonomiska levnadsvillkoren mellan familjer med och familjer utan barn och detta utan att skapa marginaleffekter. Familjestödet omfördelar också inkomster mellan hög- och låginkomsttagare, eftersom skatter betalas i relation till inkomst och barnbidrag betalas ut med samma belopp för alla barn. Barnbidragssystemet är lätt att överblicka samt enkelt och billigt att administrera.
Vidare anförs att bostadsbidraget till barnfamiljer har stor fördelningspolitisk precision, och effekterna av denna stödform överensstämmer till stor del med de uttalade syftena med stödet enligt en utvärdering som Boverket gjort för perioden 1991--1993.
Riksdagen har tidigare beslutat att slopa vårdnadsbidraget och återinföra garantidagarna i föräldraförsäkringen fr.o.m. den 1 januari 1995 (prop. 1994/95:61, 1994/95:SoU8, rskr. 1994/95:105). Beslutet innebär en nettobesparing på statsbudgeten med 2,3 miljarder kronor. Riksdagen har också beslutat om en begränsad sänkning av flerbarnstilläggen fr.o.m. den 1 januari 1995, samtidigt som dessa frikopplas från barnbidragen. Besparingar har också beslutats vad gäller bidragsförskott och särskilt bidrag till vissa adoptivbarn.
I det förslag till besparingar inom familjepolitiken som nu presenteras i propositionen har en strävan varit att värna dem med den tyngsta försörjningsbördan och att ändå undvika att nya marginaleffekter skapas, heter det. Det är också enligt regeringens mening angeläget att den generella karaktären av familjestödet bevaras, även om nivåerna nu måste sänkas av besparingsskäl. Barnbidragen föreslås sänkas likformigt och därmed behålla sitt syfte att utjämna standarden mellan hushåll med och utan barn liksom mellan hushåll med få och med många barn. En avvägning behöver göras, framhåller regeringen, om det finns skäl att kompensera särskilt drabbade grupper såsom ensamstående föräldrar. Utredningen om familjepolitiken, som aviserades i den ekonomisk-politiska propositionen, bör därför få i uppdrag att se över de fördelningspolitiska effekterna av förslagen. En prövning av olika frågor rörande underhållsbidrag och bidragsförskott, i syfte att åstadkomma ytterligare systemförändringar och besparingar, bör ingå i utredningen.
Det är oundvikligt, framhåller regeringen, att de omedelbara effekterna av besparingarna blir kännbara för barnfamiljerna. Samtidigt är det barnfamiljerna och de unga som kanske drabbas hårdast av fortsatt höga räntor och en utdragen ekonomisk kris. För deras skull är det därför också särskilt viktigt att ökad sysselsättning och en bättre ekonomisk balans kan åstadkommas.
Barnomsorgen och andra verksamheter som riktar sig till barn och unga har under de senaste åren varit utsatta för kraftiga besparingar, anförs det i propositionen. Socialstyrelsen har i rapporten Barns villkor i förändringstider (Socialstyrelsen följer upp och utvärderar 1994:4) beskrivit utvecklingen av barns villkor med anledning av det förnyelsearbete och de besparingar som pågår i kommuner och landsting. I rapporten görs bedömningen att den generella kvaliteten inom barnomsorgen trots allt är god på de flesta håll, men att det finns ett antal kommuner med brister i flera viktiga kvalitetskriterier. Speciellt i delar av storstäder och i förortskommuner har besparingar varit så omfattande och snabba att det inte gått att upprätthålla en verksamhet som överensstämmer med de mål som finns för barnomsorgen.
Hälso- och sjukvården är enligt propositionen en av grundpelarna i ett välfärdssamhälle. Tillgången till en god hälso- och sjukvård är därmed en förutsättning för att människor skall känna sig trygga. Samhällets ansvar för hälso- och sjukvården bör mot bakgrund av målen i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) styras av följande principer enligt regeringen. God och trygg hälso- och sjukvård till alla, valfrihet och inflytande för patienten, gemensam finansiering, rättvis fördelning, dvs. efter behov, samt demokratiskt styrd. Vidare måste enligt regeringen förnyelse- och effektiviseringssträvandena fortsätta.
Inriktningen av hälso- och sjukvårdspolitiken behandlar utskottet senare i vår i ett betänkande med anledning av en aviserad proposition om primärvården och privata vårdgivare.
Regeringens övergripande mål för äldreomsorgen är dels att äldre människor med behov av service, omsorg och vård skall få sina behov tillgodosedda, dels att äldre skall ges möjlighet att själva bestämma över sin livssituation och det sätt på vilket omsorgen ges. Mot bakgrund av de dramatiska förändringar som skett inom äldreomsorgen under det senaste decenniet både vad avser befolkningsutveckling, resursutbyggnad, struktur- och organisationsförändringar säger sig regeringen vilja betona behovet av en fortsatt utveckling och förbättring av äldreomsorgens organisation och kvalitet. Ädel-reformen har enligt regeringen ökat förutsättningarna för helhetssyn, bättre kontinuitet och flexibilitet samt därmed en effektivare resursanvändning. Utskottet återkommer till frågor om äldreomsorgen i ett betänkande i höst.
Utgångspunkten för handikappolitiken är uppfattningen om alla människors lika värde och lika rätt. Innebörden av detta är att personer med funktionshinder skall beredas möjligheter att som andra vara med i samhällsgemenskapen och delta i olika aktiviteter. Målet för handikappolitiken är att uppnå full delaktighet och jämlikhet. Staten, kommunerna och landstingen är ytterst ansvariga för att detta mål kan förverkligas. Den generella välfärdspolitiken i kombination med särskilt riktade handikappolitiska insatser och åtgärder för en ökad tillgänglighet kommer, enligt regeringen, även fortsättningsvis att utgöra grundstenarna i handikappolitiken. Utskottet återkommer till dessa frågor senare i vår.
Socialtjänsten skall enligt propositionen verka för att barn och ungdomar växer upp under trygga och goda förhållanden, att människor med sociala eller andra handikapp kan delta i samhällets gemenskap och leva som andra, att människor som missbrukar alkohol eller andra beroendeframkallande medel kommer ifrån sitt beroende och att människor som saknar medel till sitt uppehälle får möjlighet att klara sin försörjning. Utskottet kommer att behandla motioner om olika socialtjänstfrågor senare i vår.
Målet för den svenska alkoholpolitiken är enligt propositionen att begränsa alkoholens skadeverkningar genom att minska den totala alkoholkonsumtionen. Målsättningen försöker regeringen uppnå främst genom att på olika sätt begränsa alkoholens tillgänglighet. Den svenska alkoholpolitiken vilar på den s.k. totalkonsumtionsmodellen, som formulerats av WHO och som ligger till grund för Europa-regionens aktionsplan för att minska alkoholens skadeverkningar. Den svenska narkotikapolitiken syftar till att skapa ett samhälle utan droger, ett samhälle där alla har rätt till ett värdigt liv, heter det i propositionen. Ansträngningarna att bekämpa narkotikamissbruket skall även fortsättningsvis bygga på en kombination av målinriktade, förebyggande insatser, ett varierat utbud av behandlingsformer och fortlöpande kontrollinsatser såväl på lokal som nationell nivå. Utskottet återkommer till dessa frågor i höst.
Allmänna välfärdsfrågor
Motioner
I motion Ju809 av Olof Johansson m.fl. (c) begärs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om upprustning av bostadsområden (yrkande 2). Motionärerna anför att alla ansträngningar måste göras för att motverka segregering. I ett samhälle där stora grupper lever i ett utanförskap med permanent, hög arbetslöshet, stor social utslagning och stora drogproblem är riskerna för kriminalitet särskilt stora. I sådana områden tappar människor framtidstron och tilltron till samhällets förmåga och vilja att avhjälpa problem, heter det. Vissa bostadsområden har i dag en negativ utveckling. Dessa bostadsområden befinner sig i en negativ spiral med successivt ökad förslumning där stora grupper riskerar att komma i ett permanent utanförskap. I sådana miljöer kan lätt, enligt motionärerna, olika slags kriminalitet slå rot. Samhället måste därför öka sina ansträngningar för att motverka segregering och utslagning. Fortsatt nedrustning och förslumning leder enligt motionärerna till mycket stora samhällskostnader med klyftor och motsättningar i ett längre perspektiv.
I motion Sf635 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) förs ett liknande resonemang (yrkande 8) om illavarslande tendenser till kraftigt ökad utbredning av områden med sociala problem. Många flyktingar och invandrare väljer att bo nära släkt, vänner och andra landsmän. Det är speciellt storstäderna som drar. Enligt motionärerna är det inte ovanligt att svenskar och etablerade invandrare flyttar ut när nyanlända invandrare flyttar in. Det är bekymmersamt att det i några förortsområden nu håller på att utvecklas stora sociala problem, anför motionärerna. Runt de flesta storstäder i Europa har det länge funnits den här typen av "ghetton" med förslumning av miljön, stora ungdomsproblem, hög kriminalitet och mycket hög arbetslöshet. Boendeplaneringen måste enligt motionen inriktas på att områden blir attraktiva för både svenskar och invandrare. Det är också viktigt att standarden på skolor och utbildning hålls uppe. Det är viktigt att vår kunskap om hur boendesegregationen påverkar vårt samhälle blir bättre. Ytterligare forskning måste enligt motionärerna stimuleras.
I motion So278 av Bertil Persson (m) begärs en utredning av den sociala situationen i storstadsområden med hög arbetslöshet i enlighet med vad som anförts i motionen. Motionären nämner förorter som kännetecknas av hög arbetslöshet, social utslagning och hög andel boende med utländsk bakgrund.
I motion So267 av Bengt Lindqvist m.fl. (s) begärs ett tillkännagivande om levnadsvillkoren i Stockholms län (yrkande 1). Motionären anför att storstadens problem kan beskrivas som en blandning av etniska konflikter, stora inkomstskillnader, droger, arbetslöshet, försämrad samhällsservice och ett minimalt bostadsbyggande som snart leder till akut brist. Klyftorna i samhället ökar snabbt och i Stockholmsområdet är de i dag mycket tydliga, heter det. Segregationen är ett växande problem i hela det svenska samhället, men den drabbar främst storstadsregionerna. Omfattande målinriktade åtgärder måste enligt motionärerna vidtagas för att vända utvecklingen. Motionärerna begär också ett tillkännagivande om koordinerade insatser för Stockholmsregionen (yrkande 2). Motionärerna anför att kommunerna och landstingen har ett stort ansvar för att förebygga att människor faller utanför tryggheten. De bär också det största ansvaret för att barn och unga i riskzonen upptäcks och får det stöd och den behandling som är nödvändig. Enligt motionärerna har även staten ett ansvar för den sociala utvecklingen i landet. De generella statliga trygghetssystemen och de statliga bidragen måste utformas så att de stöder kommunerna i deras ansträngningar att skapa goda sociala förhållanden för sin befolkning. Det krävs också initiativ från staten för att bl.a. koordinera insatser inom bostads-, arbetsmarknads-, kriminal-, flykting- och invandringspolitiken, heter det i motionen.
I motion So290 av Carina Moberg (s) begärs att en sektorsövergripande segregationskommission tillsätts. Motionären anser att alla segregationsproblem bör belysas på en gång. En helhetssyn är nödvändig, heter det.
I motion So277 av Juan Fonseca (s) hemställs att riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tilläggsdirektiv till pågående utredningar för att bekämpa den nya fattigdomen. Motionären anför att det som är negativt i de s.k. miljonprogramområdena är att det är just invånarna i dessa områden som drabbas hårdast av arbetslöshet, utslagning och socialbidragsberoende. Fattigdom och segregation i dessa områden är enligt motionären en följd av olika faktorer som samverkar. Det krävs ett antal radikala åtgärder inom många samhällsområden. Motionären syftar på tilläggsdirektiv till dels utredningen om levnadsvillkor i storstadsområden, dels den kommitté som ser över invandrarpolitiken.
I motion Kr1 av Juan Fonseca (s) (med anledning av skr. 1994/95:127 Ungdomsfrågor) hemställs att riksdagen ger regeringen till känna dels vad i motionen anförts om problem med ungdomar med invandrarbakgrund (yrkande 1), dels att det bör inrättas en integrationsungdomskommitté med uppgift att göra en översyn av den svenska ungdomspolitiken ur det mångkulturella samhällets uppbyggande perspektiv (yrkande 2). Motionären anför att Sverige i dag är ett mångkulturellt samhälle. Över 1,5 miljoner människor har i dag rötter i andra länder och kulturer. En stor del av dessa är unga människor i åldern 15--24 år. Gemensamt för dessa är att den ena, eller bägge, föräldrarna är födda utanför Sverige. Ungdomarna är födda i Sverige eller har kommit hit under barndomen. För många av dessa ungdomar som är födda i Sverige, som har gått igenom dagis, fritids, skolan m.fl. och lärt sig att "alla människor i Sverige är lika värda" är uppvaknandet till den egna "avvikande, annorlundheten" en mycket plågsam upplevelse. Den stora drömmen om att vara en bland de andra, att smälta in i den svenska miljön, att över huvud taget bli accepterad så som man är, spricker och i en del fall omvandlas besvikelsen och maktlösheten till ilska och avståndstagande. Denna inre konflikt är ofta destruktiv, heter det i motionen. Om utanförskap, marginalisering, segregering, diskriminering och fattigdom bland dessa ungdomar inte bromsas, om deras föräldrar och släktingar inte hittar en väg mot ett värdigt liv i Sverige, om underklasspositionen permanentas och underklasskultur utvecklas, då kommer Sverige, enligt motionären, att uppleva våldsamma konfrontationer mellan de som har och de som inte har. Det utanförskap och den desperation som växer i dag bland många av de s.k. invandrarungdomarna kan ha irreparabla konsekvenser. Integrationsproblemet är på sikt vårt lands allvarligaste problem och är mycket svårare att åtgärda än t.ex. budgetunderskottet. Det behövs ett samlat grepp, nya idéer för att vända utanförskapets och hopplöshetens negativa spiral bland dessa ungdomar, enligt motionären.
Flera motioner berör särskilt barnens villkor, nämligen So233 av Majléne Westerlund Panke m.fl. (s), So256 av Britta Sundin m.fl. (s), So276 av Torgny Danielsson (s), So261 av Eva Zetterberg (v), So225 av Siw Persson (fp) och So232 av Eva Eriksson (fp). I motionerna berörs barnens levnadsvillkor när förändringar sker genom bl.a. omstrukturering, arbetslöshet, besparingar m.m. För de barn som befinner sig i riskzonen finns det anledning till oro. Motionärerna pekar bl.a. på att följande signaler visar på barns och ungas utsatthet. Allt fler barn söker hjälp på barnpsykiatriska mottagningar, grovt våld mellan barn ökar, det rapporteras om allt fler unga missbrukare, antalet anmälda övergrepp på barn ökar. Ett samlat löpande informations- och redovisningssystem skulle behövas för en samlad faktabild om barnen i Sverige. Motionärerna anser vidare att det inte finns något klart uttalat barnperspektiv i forskningen. För dessa barn finns en risk att de i sin uppväxt och vuxenliv får svårigheter som för vissa kan bli mycket allvarliga i form av missbruk, kriminalitet eller psykiska störningar. Det behövs en mer samlad genomgång, analys och förslag på insatser för barn i riskzonen, heter det i dessa motioner. Motionärerna begär att en barn- och ungdomskommission tillsätts med uppdrag att analysera situationen för särskilt utsatta barn samt ange förslag till en strategi för hur arbetet skall bedrivas för att ge dessa barn en mer gynnsam utveckling.
I motion So601 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) om barns rättigheter begärs ett tillkännagivande till regeringen om vad i motionen anförts om ett centralt måldokument som beskriver regeringens samlade syn på barn- och ungdomspolitiken och ger en överblick över departementens insatser på barn- och ungdomsområdet (yrkande 3). Motionärerna hänvisar till Barnombudsmannens förslag på området och anser att det bör genomföras. Motionärerna anser vidare att ett centrum för barnfrågor bör skapas (yrkande 5). Det skulle kunna knytas till Socialstyrelsen och få till främsta uppgift att se till att kunskaper utvecklas och sprids till yrkesgrupper som arbetar med barn. Motionärerna anför att Socialstyrelsens åtgärdsprogram Barn i fokus har pågått de senaste tre åren och spritt ökad medvetenhet och kunskap till personalen inom socialtjänsten. Motionärerna hemställer också om ett tillkännagivande om vad i motionen anförts om sektorsövergripande studier av barns villkor (yrkande 6). Motionärerna anknyter till Socialstyrelsens redovisning av ett regeringsuppdrag i rapporten Barns villkor i förändringstider. Rapporten gav både positiva och negativa signaler, heter det. Det negativa är bl.a. de farhågor Socialstyrelsen hade för utvecklingen i storstadsområden och deras förorters miljonprogramområden med bostadssegregation. Motionärerna anser att Barnombudsmannen i framtiden borde hålla samman denna typ av sektorsövergripande uppföljningsstudier av barns villkor.
I motion So613 av Anneli Hulthén m.fl. (s) begärs också ett tillkännagivande om en samlad dokumentation över barn- och ungdomspolitiken både på central och kommunal nivå (yrkande 1). Vidare begärs ett tillkännagivande om vikten av att samla barn- och ungdomsfrågorna på ett departement (yrkande 2). Det medför svårigheter när det gäller att överblicka de nationella mål som skall ligga till grund för planeringen av barn- och ungdomsfrågorna i kommuner och landsting.
I motion So292 av Eva Johansson m.fl. (s) begärs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett åtgärdsprogram för att motverka barns och ungas utslagning ur samhällsgemenskapen. Motionärerna föreslår att ett åtgärdsprogram tas fram som syftar till konkreta åtgärder. Programmet kan t.ex. innehålla åtgärder som stärker barn och ungas ställning i samhället, program för forskning om orsaker till tidig utslagning, program för hur olika personalgruppers kunskaper om utslagningens mekanismer kan ökas, uppbyggnaden av ett centrum för kunskap om barns och ungdomars uppväxt och livsvillkor, kartläggning av vilka åtgärder som behövs för att underlätta för sociala myndigheter, skolan, polisen och andra att samverka, en bred studie av de långsiktiga samhällsekonomiska konsekvenserna av barns och ungdomars utanförskap jämfört med förebyggande åtgärder.
Flera motioner tar upp frågor om forskning och utveckling av välfärdsfrågor.
Motion So293 av Rune Backlund m.fl. (c) tar upp flera olika forskningsfrågor med anknytning till det sociala välfärdssystemet. Motionärerna begär ett tillkännagivande om behovet av forskning kring 2000-talets villkor för den svenska välfärdspolitikens utformning (yrkande 1). Frågor som vi framför allt behöver ytterligare kunskap och forskning om, som i hög grad påverkar välfärdsstaten är, enligt motionärerna, de sociala trygghetssystemen, arbetsmarknaden, familjesituationen och boendet. Inget hotar välfärdsstaten mera än ett illa utformat trygghetssystem. Behovet av ökad kunskap och forskning är därför stort om vi skall klara av att konstruera ett nytt och i verklig mening generellt trygghetssystem inför 2000-talet, heter det i motionen. Vidare begärs ett tillkännagivande om att forskningen också bör omfatta nya studier av metoder för förnyelse av vårt sociala trygghetssystem och den offentliga sektorn utifrån ett grundtrygghetssystem (yrkande 2). Utan att i alltför hög grad styra forskningen anser motionärerna att det är viktigt att tydliga signaler ges om vad forskningen bör ge för underlag till politiska beslut. När det gäller forskning kring välfärden och dess fördelning anser motionärerna att forskningen skall utgå även från olika grundtrygghetsperspektiv, eftersom det är genom ett socialt grundtrygghetssystem som välfärden kan fördelas rättvist. Motionärerna begär också ett tillkännagivande om behovet av framtidsstudier för att fånga mångfalden av de preferenser nuvarande ungdomsgeneration kan komma att ha till 2000-talets välfärdssystem (yrkande 3). Det uppväxande släktet har säkert andra preferenser än vad vi har, och det behövs kunskaper genom framtidsstudier. Nya preferenser ställer självklart också nya krav på hur välfärdspolitiken skall utformas, både vad gäller verksamheter och finansiering av dessa. Vidare begärs ett tillkännagivande om behovet av ytterligare forskning kring socialbidragen och andra selektiva stödåtgärders betydelse i den generella välfärden, samt samspelet mellan socialförsäkringen och arbetsmarknaden (yrkande 5). Det saknas i dag en teoretisk koppling mellan välfärdssystemens generella och selektiva arrangemang. Ju fler som inte är kvalificerade för arbetsmarknadsrelaterade trygghetsförmåner desto fler behöver och kommer att behöva selektiva stödåtgärder, heter det. Forskningen kring socialbidraget behöver knytas an till och förankras i en bredare teoretisk diskussion kring välfärdspolitiska frågeställningar och till välfärdspolitikens utformning. Motionärerna begär också ett tillkännagivande om behovet av beteendeforskning kring nuvarande sociala trygghetssystem och huruvida olika selektiva stöd och åtgärder påverkat familjebilden (yrkande 7). I motionen anförs att den ökade familjesplittringen och ensamboendet samt förändringar i befolkningssammansättningen, med fler barn och fler äldre personer, ställer stora krav på vårt kommande sociala trygghetssystem. Vi behöver kunskap om huruvida tendenserna till ökad familjesplittring är konsekvenser av hur de familjepolitiska stöden, social- och bostadsbidragen utformats. Motionärerna begär också ett tillkännagivande om behovet av kunskap om barnens levnadsförhållanden och villkor (yrkande 8). I motionen anförs att en sjättedel av Sveriges befolkning är under 16 år samt att det finns mycket få rikstäckande undersökningar som riktar sig speciellt till barn med syfte att beskriva barnens levnadsvillkor. När frågor kring barn som växer upp tillsammans med en förälder har aktualiserats, har det oftast skett i debatten om missbruk och ungdomsvåld. Denna negativa ungdomsdebatt måste i högre grad än tidigare mera grundas på faktiska förhållanden än lösa antaganden. Slutligen begärs ett tillkännagivande om behovet av kunskap om ensamförsörjande kvinnors levnadsförhållanden och villkor (yrkande 9). Unga kvinnors etableringssvårigheter och de äldre kvinnornas hälsoproblem och marginella positioner i de generella trygghetssystemen framträder som distinkta riskpositioner för de ensamförsörjande kvinnorna. Ensamförsörjande kvinnor har hög risk att hamna i ett långvarigt socialbidragsmottagande, heter det i motionen.
I några motioner begärs stöd i mer allmänna ordalag till forskning på välfärdsområdet, nämligen i So250 av Gudrun Schyman m.fl. (v) (yrkande 7), So271 av Anita Persson m.fl. (s) och So286 av Eva Arvidsson m.fl. (s). I motionerna So250 och So271 betonas vikten av nationell forsknings- och utvecklingsverksamhet vid lokala och regionala centra men även vikten av internationellt utbyte. I båda motionerna konstateras att vid Centrum för välfärdsforskning i Eskilstuna sker sedan flera år ett intressant forsknings- och utvecklingsarbete inom olika programområden. Det är kommuner, landsting och andra aktörer i Södermanland och Västmanland som har tagit initiativ till centret. Enligt motionärerna finns också långt framskridna planer på att även bilda ett internationellt centrum för välfärdsforskning. I motion So286 förespråkas bildandet av ett institut för samhällsanalys vilket skulle kunna samordna kunskaper och idéer samt vara ett forum som samlar erfarenheter från olika kompetensområden och snabbt få fram sådana förslag till lösningar på samhällsproblem att effekterna mildras eller i bästa fall uteblir.
I motion So250 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begärs ett tillkännagivande om att en utvärdering angående privatiseringens kostnader och effekter på den offentliga sektorn bör göras (yrkande 1). Motionärerna anser att det vore värdefullt om man kunde göra en grundlig utvärdering av de sociala experiment som inletts under de gångna åren för att förhindra att misstag upprepas och för att i framtiden kunna föra förnyelsedebatten på ett sakligt plan. De få utvärderingar som hittills gjorts pekar på ökade kostnader, uttunning av kvalitén och tendenser till större ojämlikhet, heter det i motionen.
I motion A472 av Karin Pilsäter och Conny Sandholm (fp) begärs ett tillkännagivande om behovet av en välfärdspolitik med valfrihet (yrkande 4). Motionärerna anför att skärgårdsbefolkningen har samma rätt till social välfärd och omsorg som människor på fastlandet. Byråkrati får inte hindra okonventionella lösningar som passar skärgårdsbefolkningens behov och önskemål. Motionärerna anser att en välfärdspolitik som präglas av valfrihet skapar bättre förutsättningar för människor att bo och leva även i skärgården.
Utskottets överväganden
Sverige måste även i framtiden vara ett välfärdsland där människor har arbete och de offentliga finanserna är i balans. Det stora budgetunderskottet gör det nödvändigt, som regeringen framhåller, att minska utgifterna på en rad områden. För att vissa grupper skall skyddas måste enligt utskottet stor vikt läggas vid att besparingarna skall delas av alla medborgare.
Att alla, oberoende av inkomst, har tillgång till bra barnomsorg, god utbildning samt hälso- och sjukvård och äldreomsorg av hög kvalitet är, enligt utskottet, vid sidan av möjligheten att försörja sig genom eget arbete, det som främst skapar jämlika och rättvisa villkor i ett samhälle. I ett vidare perspektiv bidrar rättvist fördelade välfärdstjänster till sammanhållningen i samhället och utgör därmed också ett värn för demokratin.
I arbetslöshetens och den ekonomiska krisens spår finns nu, som framhålls i propositionen, mycket oroande tendenser på en rad samhällsområden. Vissa grupper, främst invandrare, ensamstående föräldrar och deras barn samt ungdomar, fick redan under 1980-talet sina villkor försämrade. Under 1990-talet har försämringarna fortsatt för dessa grupper, samtidigt som det tillkommit nya problem, framför allt relaterade till den höga arbetslösheten. En hög bestående arbetslöshet är det största hotet mot välfärden och en rättvis fördelning av resurserna i samhället. Socialbidragskostnaderna har stigit påtagligt under hela 1990-talet och bidragstiderna blir allt längre. Socialbidragstagarna är i stor utsträckning yngre människor. Hälften av dem är under 25 år.
Boendesegregationen tenderar att öka, framför allt i storstadsregionerna, liksom skillnaderna mellan "rika" och "fattiga" kommuner, när det gäller inkomster, utbildningsnivå, antalet arbetslösa m.m. Den ekonomiska krisen har slagit hårdast i områden och bland grupper som redan befinner sig i en utsatt position. Bland dessa är många första och andra generationens invandrare.
Vissa förortsområden i de största städerna domineras nu helt av människor med invandrarbakgrund med mycket ringa kontakt med befolkningen i övrigt. Integrationen i samhället för dessa människor försvåras därmed avsevärt. Fler arbetslösa finns i dessa områden än i övriga landet. Socialbidragsberoendet är högre och kostnaderna i dessa kommuner för socialbidrag har ökat markant. I dessa bostadsområden bor också andra ekonomiskt svaga grupper och människor med olika sociala problem. Det finns i dessa områden en ökande social instabilitet med inslag av otrygghet, utanförskap och kriminalitet. Om inget nu görs är risken stor att problemen permanentas och att skadorna blir irreparabla. Risken för konfrontationer mellan olika etniska grupper kan öka. I USA liksom i flera europeiska länder finns exempel på slumdistrikt som uppstått för att ingenting gjorts åt situationen. En sådan utveckling måste enligt utskottet förhindras i Sverige.
De ensamstående föräldrarnas situation har under 1990-talet försämrats ytterligare. Varannan ensamstående förälder har svårigheter att klara de löpande utgifterna. Detta är enligt uppgift fyra gånger så vanligt bland dessa föräldrar som bland samboende utan barn.
Ungdomarna är en av de grupper som drabbats hårdast av försämringar under senare år. Andelen ungdomar bland de arbetslösa är i Sverige större än i de flesta andra europeiska länder. I ett väl fungerande samhälle måste ungdomarna ges möjlighet att vara med i arbetslivets gemenskap och känna sig efterfrågade och behövda. Dagens ungdomar är morgondagens vuxna med ansvar i framtidens samhälle. Livsvillkoren för ungdomarna i dag påverkar i stor utsträckning hur de i sin tur klarar rollen att ta hand om sina barn.
Alkoholkonsumtionen bland ungdomar ökar av allt att döma igen, speciellt bland flickor, och alkoholdebuten sker dessutom vid allt lägre ålder. Detta är oroande, av flera skäl. Våldsbrotten ökar också bland unga och i anslutning till nöjeslokaler. Våldet blir också grövre bl.a. som en följd av att ungdomar nu i större utsträckning än tidigare är beväpnade. Gärningsmannen är alkoholpåverkad vid 70--80 % av våldsbrotten. De högsta brottsnivåerna och det mest omfattande alkohol- och narkotikamissbruket finns i storstäderna.
Missbruket av dopningspreparat ger också anledning till oro. Mot bakgrund av uppgifter om ett ökat icke-medicinskt bruk av anabola steroider och andra dopningsmedel och samband mellan dopning och allvarliga våldsbrott anordnade utskottet nyligen en offentlig utfrågning. Utskottet behandlar dopningsfrågan i ett särskilt betänkande.
En omfattande utredningsverksamhet har igångsatts med uppgift att analysera problemen vad gäller den allmänna välfärden och den sociala utvecklingen samt föreslå förbättringar på olika områden.
Regeringen tillkallade i höstas en Invandrarpolitisk utredning för en översyn av invandrarpolitiken. Enligt direktiven (dir. 1994:130) skall kommittén bl.a. överväga särskilda åtgärder i s.k. invandrartäta bostadsområden, bl.a. mot boendekoncentration och dess konsekvenser. Kommittén skall analysera drivkrafterna bakom och eventuella olägenheter med koncentrationen av invandringen till vissa kommuner samt överväga hur sådana olägenheter kan motverkas. Utredningsarbetet skall vara avslutat den 31 december 1995.
Regeringen har i dagarna beslutat nya direktiv för Storstadsutredningen (dir. 1995:35). Utredningen skall arbeta som en kommitté med företrädare för de tre storstadsområdena. Sammanfattningsvis skall kommittén ha till uppgift att i dialog med berörda i områdena föreslå och initiera åtgärder som syftar till att skapa bättre förutsättningar för att i bostadsområdena i storstäderna ta till vara de olika resurser och möjligheter som finns och som kan användas för en positiv utveckling, särskilt vad beträffar barn och ungdom med svåra uppväxtförhållanden. Kommittén skall för att fullfölja sitt uppdrag bl.a. genomföra en kartläggning av de åtgärdsprogram och andra aktiviteter inom framför allt social-, utbildnings- och arbetsmarknadsområdena som kan ha betydelse för en positiv utveckling i de aktuella bostadsområdena. Kommittén skall vidare lämna förslag till riktlinjer hur bostadsområdena bättre än för närvarande skall kunna ta till vara sina totala resurser, i form av myndighetsinsatser och ideella insatser, i samverkan och utan hinder av traditionella uppgiftsgränser samt ta initiativ till och genomföra konkreta projekt. Kommittén skall också föreslå behövliga förändringar av lagteknisk, finansiell och organisatorisk natur för att bättre samordning och samverkan mellan olika myndigheter och samhällssektorer skall kunna uppnås. Kommittén skall senast den 1 oktober 1995 redovisa behovet av åtgärder som behöver vidtas för att nå den samordning och samverkan som beskrivs i direktiven. Utredningsuppdraget skall slutredovisas senast den 1 juli 1997.
Direktiv till en bostadspolitisk utredning har nyligen beslutats (dir. 1995:20). En utredning med parlamentarisk förankring skall ta fram underlag för beslut om bostadspolitiken på längre sikt. Uppgiften är att precisera målen för en fortsatt social bostadspolitik och ge förslag om lämpliga medel för genomförandet av dem. Enligt direktiven rör huvuddelen av uppdraget bostads- och fastighetsekonomiska frågor samt kommunernas ansvar inom bostadsförsörjningen. Förslagen skall inordnas i en sammanhållen politik för att öka integrationen och motverka segregationen inom samhällslivets alla områden. I direktiven anges bl.a. följande om kommunernas roll i bostadsförsörjningen. Uppgiften på bostadsförsörjningens område kommer i stor utsträckning att gälla att tillföra de redan byggda områdena nya funktioner för att inom dem kunna tillgodose nya gruppers behov, men också för att bryta en tidigare ensidighet i områdenas utformning och en allt tydligare segregation mellan olika grupper av medborgare i kommunen. En segregationsprocess som tillåts gå tillräckligt långt blir lätt självgående, heter det. Bristande känsla av samhörighet övergår i främlingskap, otrygghet och oförståelse inför dem som upplevs tillhöra de andra. Att bryta utvecklingen mot tilltagande segregation för att i stället öka den trygghet som följer av igenkännande och förmåga till inlevelse och att på så vis återskapa samhörigheten är enligt direktiven en av vår tids viktigaste uppgifter. Kommunernas centrala roll inom de flesta av de ansvarsområden som berörs av en sammanhållen politik för att öka integrationen och moverka segregationen är uppenbar. Bostadspolitiken är enligt direktiven bara ett av dessa områden. I direktiven nämns vidare att frågor om bl.a. segregation även behandlas -- från andra infallsvinklar än bostadspolitiska -- av Kommittén för översyn av invandrarpolitiken och Utredningen om levnadsvillkor i storstadsområden, med vilka utredningen skall samverka. Utredningsarbetet skall i sin helhet vara genomfört senast vid utgången av september 1996.
Utskottet har vidare erfarit att Civildepartementet kommer att ta initiativ till en demokratiberedning med uppdrag att föreslå åtgärder som ökar medborgarnas inflytande och delaktighet i samhällsutvecklingen. Enligt direktiven innebär skillnader i levnadsvillkor att många medborgare inte alls är med och påverkar samhällsutvecklingen. I vissa bostadsområden i storstäderna är valdeltagandet lågt och en stor del av befolkningen politiskt passiv. I direktiven konstateras att i Storstadsutredningens arbete är befolkningen den viktigaste resursen, och en aktiv dialog med befolkningen i de aktuella bostadsområdena måste eftersträvas. Enligt Demokratiberedningens direktiv är det särskilt angeläget att följa vilka mönster för medborgerliga aktiviteter som uppstår i förändringsarbetet.
Socialstyrelsen har nyligen publicerat en rapport om Invandrares hälsa och sociala förhållanden (SoS-rapport 1995:5). Rapporten består av sju fristående artiklar som bör ses som pusselbitar till bilden av invandrares hälso- och sociala situation. I rapporten konstateras att invandrare i Sverige är en utsatt grupp både vad gäller hälsa och sociala förhållanden. De är mer sjukskrivna än infödda svenskar, förtidspensioneras oftare och lever på socialbidrag i större utsträckning än infödda svenskar. Enligt rapporten finns det inte någon enkel förklaring till att situationen ser ut som den gör. I Socialdepartementet har startats ett så kallat Välfärdsprojekt. Projektet har till syfte att samla kunskaper och initiera forskning om hur det svenska samhället och välfärden har förändrats och att ge underlag för en bred diskussion och till förslag om hur välfärden kan utvecklas för att kunna möta nya förutsättningar och framtida problem. Arbetet skall bedrivas öppet och utåtriktat. En viktig del i detta arbete är att kartlägga risken för att vissa grupper skall falla igenom samhällets skyddsnät och marginaliseras.
Sverige deltar aktivt i internationellt socialpolitiskt samarbete såväl på nordisk som europeisk och global nivå. Nordiska rådet har nyligen tagit ställning till ett program för nordiskt social- och hälsosamarbete 1995--2000. Inom EU deltar Sverige i arbetet med ett nytt s.k. fattigdomsprogram. Det förslag som för närvarande bearbetas knyter an till tidigare program. Målet är att främja ekonomisk och social integration av de mest utsatta grupperna i samhället, främja solidaritet och aktivt medborgarskap. Programmet bygger på tre grundprinciper. För det första skall insatserna vara mångsidiga, flersektoriella och utgå från en helhetssyn. För det andra skall projekt inom programmet bygga på kontakt och samarbete mellan de aktörer som deltar hos lokala myndigheter, frivilliga organisationer, företag m.fl. För det tredje förutsätts delaktighet av de utsatta själva när det gäller aktiviteter och åtgärder inom projekten.
Tidigare i denna månad har i FN:s regi ordnats ett Världstoppmöte om social utveckling. På toppmötet behandlades bl.a. frågor om utrotande av fattigdom, skapande av produktiv sysselsättning och främjande av social integration.
I årets budgetproposition (bil. 11 s. 138) föreslås att under nästa budgetår särskilda medel om 125 miljoner kronor avsätts för insatser i områden med stor andel invandrare. De särskilda medlen skall enligt regeringen användas för att stärka kompetensen och öka arbetskraftsdeltagandet bland de boende i dessa områden samt konkret bidra till en god social utveckling och förhindra utanförskap. I propositionen framhåller regeringen att Storstadsutredningen och Invandrarpolitiska utredningen arbetar med att bryta den negativa utvecklingen i ett långsiktigt perspektiv, medan den nu föreslagna ekonomiska satsningen avser omedelbara åtgärder för att ge dem som bor i dessa segregerade områden likvärdiga förutsättningar vad gäller t.ex. arbete och utbildning.
Under den allmänna motionstiden väcktes ett stort antal motioner med förslag som på olika sätt rör den allmänna välfärden. Mera allmänt hållna motionsyrkanden och yrkanden som rör socialtjänsten, bl.a. frågor om utslagning, om utvecklingen av socialbidragen, om omsorgen om barn och ungdomar och om missbruk har remitterats till socialutskottet och behandlas i detta betänkande eller i kommande betänkanden av socialutskottet. Till justitieutskottet, socialförsäkringsutskottet, utbildningsutskottet, arbetsmarknadsutskottet och bostadsutskottet har remitterats motioner inom dessa utskotts beredningsområden.
Socialutskottet är mycket positivt till de utredningsinitiativ som tagits men anser att flera av de frågor som nu behandlas kräver sektorsövergripande överväganden och åtgärder. Det sätt på vilket samhället är organiserat, och detta gäller även arbetet i riksdagen och regeringskansliet, försvårar den helhetssyn och det långa perspektiv på dessa frågor som utskottet förordar. Även sektoriella åtgärder i ett kort perspektiv måste enligt utskottet bottna i en övergripande och långsiktig strategi för välfärd, arbete, trygghet m.m.
Utskottet delar inställningen i motionerna Ju809, Sf635 och So267 att kraftfulla och målinriktade insatser nu måste vidtas på flera områden för att motverka boendesegregationen, arbetslösheten och utslagningen i samhället. Inställningen är väl förenlig med regeringens uttalanden i budgetpropositionen. Ett led i detta arbete måste vara en förbättrad boendeplanering för att göra boendemiljön i vid bemärkelse i bostadsområden med stora sociala problem mer attraktiv. En viktig del i detta arbete är också att hålla uppe standarden i utbildningen. För att ta ett exempel så är det helt oacceptabelt att många ungdomar i invandrartäta områden, som är födda i Sverige, går ut grundskolan utan att kunna tala eller skriva svenska i någon rimlig mening. För att ändra dessa förhållanden krävs inte enbart ändrade förhållanden på skolans område. Viktigt är också ökade kontakter mellan ungdomar från dessa områden och andra ungdomar och vuxna. I dessa områden tappar människorna naturligt nog framtidstron och tilltron till samhällets förmåga och vilja att avhjälpa problem. En fortsatt nedrustning och förslumning kommer att leda till mycket stora samhällskostnader i ett längre perspektiv. Regeringens förslag om särskilda medel för insatser i invandrartäta bostadsområden är enligt utskottet mycket positivt. Kraftfulla insatser behövs också mot det ökande våldet i samhället och mot missbruket av alkohol, narkotika och dopningspreparat. En samordning av kommuners och landstings insatser på detta område är nödvändig. Det behövs en samordning av insatserna mellan t.ex. sociala myndigheter samt arbetsmarknads- och utbildningsmyndigheter. I sammanhanget bör övervägas om de statliga trygghetssystemen är utformade så att de kan möta de problem som vi nu ställs inför. Utskottet anser att den fråga som tas upp i motion So267 bör beaktas, nämligen om de statliga bidragen till kommuner och landsting är utformade så att de stöder de kommunala myndigheternas ansträngningar att skapa goda sociala förhållanden för sin befolkning. Motionären nämner som exempel att den höga arbetslösheten bland flyktingar och invandrare i vissa kommuner gör att gruppen socialbidragstagare blir mycket hög i dessa kommuner. Även andra förhållanden, t.ex. social isolering och psykiska problem, medför större krav på vård, omsorg och annan social service i vissa kommuner.
I motionerna So277, So278, So290 och Kr1 förs fram olika förslag till utredningsaktiviteter. Utskottet instämmer i stora delar i förslagen men anser att önskemålen bör kunna beaktas inom ramen för pågående utredningsarbete. Utskottet vill särskilt framhålla behovet av sektorsövergripande insatser för att komma till rätta med problem som boendesegregation, arbetslöshet och utslagning. Risk finns annars att insatser på ett område vidtas utan att konsekvenserna på andra områden eller för helheten beaktas. En samordning behövs av främst social-, arbetsmarknads-, bostads-, utbildnings-, flykting-, invandrings-, kultur- och kriminalpolitiken när det gäller allmänna välfärdsfrågor. En samordnad beredning och bedömning bör sålunda enligt utskottet göras av förslagen från de utredningar som arbetar på detta område.
En samlad bild behövs också av välfärden mot bakgrund av den ekonomiska utvecklingen, arbetslösheten, boendesegregationen och besparingarna inom stat och kommun. En sådan samlad uppfattning om utvecklingen behövs bl.a. för att motverka ytterligare försämringar för redan utsatta grupper och för att underlätta en rättvis fördelning av samhällsresurserna vid kommande svåra prioriteringar. Här behövs underlag från myndigheter som Socialstyrelsen och Statistiska centralbyrån men även från forskningen. Sådana underlag -- t.ex. Socialstyrelsens Social rapport 1994 och Folkhälsorapport 1994 -- finns redan men bör kunna utvecklas ytterligare och även utnyttjas bättre.
Flera motioner, So225, So232, So233, So256, So261 och So276, tar särskilt upp barnens och ungdomarnas villkor när förändringar sker genom bl.a. omstrukturering, arbetslöshet och besparingar. Flera omständigheter pekar enligt motionärerna på barns och ungas utsatthet i dagens samhälle. Några motioner efterlyser ett centralt måldokument som beskriver regeringens samlade syn på barn- och ungdomspolitiken samt sektorsövergripande studier av barns villkor. För de barn som befinner sig i riskzonen finns det enligt motionärerna anledning till oro. Det behövs enligt dem en mer samlad genomgång, analys och förslag på insatser för barn i riskzonen. Några motionärer anser att en barn- och ungdomskommission borde tillsättas med uppdrag att analysera situationen för särskilt utsatta barn samt föreslå en strategi för att ge dessa barn en mer gynnsam utveckling. Några motionärer vill samla barn- och ungdomsfrågorna i ett departement. Andra motionärer föreslår att ett åtgärdsprogram som syftar till konkreta åtgärder tas fram. Programmet skulle t.ex. kunna innehålla åtgärder som stärker barn och ungas ställning i samhället, program för forskning om orsaker till tidig utslagning, program för hur olika personalgruppers kunskaper om utslagningens mekanismer kan ökas, uppbyggnaden av ett centrum för kunskap om barns och ungdomars uppväxt och livsvillkor, kartläggning av vilka åtgärder som behövs för att underlätta för sociala myndigheter, skolan, polisen och andra att samverka. Vidare finns det behov av en bred studie av de långsiktiga samhällsekonomiska konsekvenserna av barns och ungdomars utanförskap jämfört med satsningar på förebyggande åtgärder.
Flera motionärer anser att det inte finns något klart uttalat "barnperspektiv" i forskningen. Ett samlat löpande informations- och redovisningssystem skulle behövas för en samlad faktabild om barnen i Sverige.
Den förra regeringen gav Socialstyrelsen i uppdrag att beskriva utvecklingen av barns villkor med anledning av det förnyelsearbete och de besparingar som pågår i kommuner och landsting. Socialstyrelsen har redovisat uppdraget i rapporten Barns villkor i förändringstider (Socialstyrelsen följer upp och utvärderar 1994:4). I rapporten redovisades bl.a. att kommunernas besparingar under 1993 och 1994 väntades bli något större i verksamheter som riktas till barn och unga än i den totala kommunala verksamheten. Speciellt stora var besparingarna i storstadsregionerna. Socialstyrelsen drar slutsatsen att inte alla barn i storstäder och förorter löper större risk att råka ut för försämringar än andra barn. Skälet är i stället att det i storstadsregionerna finns ett stort antal barnrika delområden med hög koncentration av invandrare, ekonomiskt svaga grupper och människor med psykosociala problem. Enligt Socialstyrelsen finns det särskilda skäl att åter uppmärksamma dessa bostadsområden och överväga vilka åtgärder som behövs där. Socialstyrelsen framhåller att mycket talar för att de negativa utvecklingstendenserna i sådana områden förstärks samt att förutsättningarna för att kompensera barnen med individuella särlösningar blir sämre.
Socialstyrelsen har vidare sedan år 1991 haft ett uppdrag att genomföra ett åtgärdsprogram för att höja kompetensen inom socialtjänstens individ- och familjeomsorg när det gäller arbetet med barn som far illa och deras familjer. Detta projekt, Barn i fokus, kommer att avslutas under våren med en redogörelse för Socialstyrelsens slutsatser av projektet.
Barnombudsmannen föreslår i sin första årsrapport, som överlämnades hösten 1994, bl.a. att regeringen i samband med budgetpropositionen redovisar ett centralt måldokument som beskriver regeringens samlade syn på barn- och ungdomspolitiken och ger en överblick över departementets insatser på barn- och ungdomsområdet (Hallå där! s. 27). Förslagen bereds för närvarande i Socialdepartementet. Barnombudsmannen har vidare fått ett regeringsuppdrag med innebörd att samordna sektorsövergripande uppföljningsstudier. Det innebär en samordning av utredningar och projekt inom olika myndigheter som berör barn- och ungdomsfrågor. Den kunskap som kommer fram är tänkt att utgöra underlag för att peka på missförhållanden respektive föreslå åtgärder för att förbättra barns villkor.
Enligt tilläggsdirektiven (dir. 1994:156) till Barn- och ungdomsdelegationen (Ju 1983:01) skall delegationen bl.a. mot bakgrund av de stora ekonomiska, sociala och kulturella förändringar som sker i samhället ge synpunkter på samhällsutvecklingen utifrån en helhetssyn på barns och ungdomars situation och uppväxtvillkor. Skillnader i välfärd mellan olika barn och ungdomar skall vidare uppmärksammas. Delegationen skall löpande redovisa resultatet av sitt arbete till regeringen.
Regeringen har slutligen i skrivelsen 1994/95:127 Ungdomsfrågor lämnat en samlad redogörelse för förslag och åtgärder i årets budgetproposition som särskilt rör ungdomar. I skrivelsen redovisas samlat bl.a. frågeställningar kring ungdomars uppväxtvillkor, bostad, ekonomi, livsstil och brottslighet. De övergripande målen för Ungdomsstyrelsen, vilken sedan den 1 juli 1994 är central förvaltningsmyndighet för ungdomsfrågor, är att främja goda uppväxtvillkor för ungdomar samt att verka för att unga människor görs delaktiga i samhällsutvecklingen. Ungdomsstyrelsen skall arbeta sektorsövergripande och ha en kontinuerlig kontakt med kommunerna när det gäller att följa ungdomars villkor i samhället. Våren 1996 skall Ungdomsstyrelsen lämna en omfattande rapport till regeringen om ungdomars uppväxtvillkor och lämna förslag till åtgärder.
Utskottet instämmer i de nu aktuella motionerna, som är väl förenliga med regeringens uttalanden i dessa delar i budgetpropositionen. Den höga arbetslösheten och de ekonomiska problem som den för med sig för många familjer ökar också riskerna för att allt fler barn blir otrygga och far illa. Enligt utskottets mening är insatser för att åstadkomma balans och tillväxt i ekonomin samt skapa arbete av grundläggande betydelse för barnens och ungdomarnas välfärd. För invandrarbarn, liksom för andra barn och ungdomar, är generella insatser som bidrar till att minska orättvisorna och skapa en mer rättvis fördelning i samhället avgörande för att villkoren skall kunna förbättras.
Socialnämnden är enligt socialtjänstlagen skyldig att i samarbete med den unges familj försöka åtgärda problemen i den unges uppväxtmiljö. Utskottet anser, mot bakgrund av vad som påtalas i motionerna, att det nu är extra viktigt att alla inblandade parter, såväl myndigheter som organisationer och allmänheten, mobiliseras i försöken att bryta den negativa utvecklingen när det gäller missbruk av alkohol och andra droger samt ungdomsvåld. Utskottet anser att det är nödvändigt med ökade satsningar på tidigt samarbete mellan polis, frivård, skola, föreningar, arbetsmarknadsmyndigheter, föräldrar och ungdomarna själva för att försöka finna nya vägar som leder till en lösning av dessa problem. Det förebyggande arbetet bland barn och ungdomar måste enligt utskottets mening ske på bred front, dvs. över de traditionella sektorsgränserna, för att åstadkomma hållbara lösningar för framtiden. Sambanden mellan arbetslöshet, utslagning, våld och missbruk måste enligt utskottet uppmärksammas mer.
Utskottet vill i sammanhanget framhålla vikten av att barn som tidigt visar tecken på att utvecklas ogynnsamt uppmärksammas och att åtgärder vidtas. Detta kräver ofta samarbete mellan föräldrar, skola, barnomsorg, socialtjänst och hälso- och sjukvård. Det är viktigt att den kunskap och erfarenhet som byggts upp genom forskning, utvecklingsarbete och på annat sätt kontinuerligt förs vidare till berörda personalgrupper för att vidareutveckla arbetet inom socialtjänsten.
Ett samlat, löpande informationssystem, som föreslås av vissa motionärer, bör enligt utskottet övervägas för att ge en bättre faktabild av barnens situation i samhället. Ett "barnperspektiv" i forskningen skulle också kunna bidra till en större kunskap om barnens förhållanden. I barnkonventionen anges att "barnets bästa" skall vara en ledstjärna vid alla de åtgärder till skydd för barn och unga som vidtas inom socialjtänsten. För att få kunskap om "barnets bästa" måste barn och unga därför själva få komma till tals på ett tydligt sätt. Denna rätt att få föra fram sin åsikt finns inskriven i konventionen (artikel 3 och 12).
Flera motioner, So250, So271, So286, So293 och A472, vill ha en ökad forskning om olika välfärdsfrågor. I motion So293 (c) förs fram förslag bl.a. om 2000-talets villkor för välfärdspolitiken, om förnyelse av de sociala trygghetssystemen, om barnens och de ensamstående kvinnornas levnadsförhållanden och villkor. I andra motioner betonas vikten av nationell forsknings- och utredningsverksamhet vid lokala och regionala center. I en motion förespråkas ett institut för samhällsanalys. I ytterligare en motion begärs en utvärdering av privatiseringens kostnader och effekter på den offentliga sektorn. Krav ställs i en motion på en välfärdspolitik som präglas av valfrihet.
Välfärdsforskningen i Sverige fick en fastare bas genom riksdagens beslut år 1990 att inrätta Socialvetenskapliga forskningsrådet (SFR), vars mandat omfattar stöd till välfärdsforskning i vid mening (grundforskning och tillämpningsforskning inom socialvetenskap, socialpolitisk och folkhälsovetenskap). SFR stöder forskningen inom många olika discipliner vid samtliga universitet. Tyngdpunkten ligger vid samhällsvetenskapliga ämnen som sociologi, socialt arbete och psykologi samt samhällsmedicin. Rådet skall informera om kunskapsläget och om aktuell forskning.
Den ämnesmässiga bredden i forskningen är stor och täcker samtliga de problemområden som aktualiseras av motionerna. Exempel på aktuella satsningar av SFR är högre forskartjänster beträffande socialpolitik med inriktning mot fattigdoms- och fördelningsfrågor samt arbetslöshet.
Forskningsprojekt med anknytning till välfärdsfrågor pågår också vid universiteten och vid Institutet för framtidsstudier.
Välfärdsstatens målsättningar är i många länder allt svårare att uppnå på grund av den begränsade ekonomiska tillväxten. Detta har stimulerat den forskning som belyser välfärdens utveckling och socialpolitiken som ett instrument att påverka denna utveckling. Centrala frågor för forskning om och för välfärd är levnadsvillkorens fördelning i befolkningen och effekten av socialpolitiska åtgärder inom arbetsmarknad, socialförsäkring, socialtjänst, barnomsorg och äldreomsorg, insatser för handikappade osv.
Svensk välfärdsforskning är av hög kvalitet och har gott internationellt anseende. Den internationella forskningen uppmärksammar också i ökande grad välfärdsfrågor. Ett av särprogrammen inom EU:s fjärde ramprogram för forskning där Sverige deltar är inriktat mot socialt utanförskap och social integration.
I Folkhälsorapport 1994 behandlas bl.a. frågor om sambanden mellan arbetslöshet och ohälsa. Där sägs bl.a. (s. 143) att den kunskap som finns om arbetslöshetens hälsoeffekter bygger på studier av en annorlunda arbetslöshet än den som råder i dag. Man har framför allt studerat vad som händer manliga medelålders arbetare vid företagsnedläggningar. Kvinnors, tjänstemäns, ungdomars och äldres arbetslöshet är sämre belyst. Mycket av den kunskap som finns kommer från undersökningar i USA, där andra kulturella, ekonomiska och politiska förhållanden gör det svårt att direkt översätta forskningsresultaten.
Utskottet delar motionärernas uppfattning att det behövs mer kunskap och forskning på en rad områden för att få en helhetsbild av hur de samlade effekterna av de senaste årens höga arbetslöshet och försämrade ekonomi men även andra förändringar i samhället och i vår omvärld påverkar människors levnadsvillkor.
Bättre underlag behövs för kommande politiska beslut om välfärdspolitiken. Det behövs enligt utskottet mer kunskap om bl.a. de sociala trygghetssystemen, arbetsmarknaden, familjernas situation och boendet. Mer kunskap behövs också om hur hot om utslagning och segregering bör mötas. S.k. framtidsstudier behövs också för att fånga mångfalden av de preferenser som den nuvarande ungdomsgenerationen har och kommer att ha till 2000-talets välfärdssystem.
Utskottet delar även uppfattningen att det är viktigt med nationell forsknings- och utvecklingsverksamhet vid lokala och regionala center.
Utskottet instämmer i regeringens uttalanden i budgetpropositionen i dessa delar. Utskottet ställer sig också bakom huvudlinjerna i de motioner som behandlats och anser att regeringen bör beakta dessa synpunkter i det fortsatta arbetet med frågor som rör den allmänna välfärden. Vad utskottet anfört bör ges regeringen till känna med anledning av motionerna So225 (fp), So232 (fp), So233 (s), So250 (v) yrkandena 1 och 7, So256 (s), So261 (v), So267 (s), So271 (s), So276 (s), So277 (s), So278 (m), So286 (s), So290 (s), So292 (s), So293 (c) yrkandena 1--3, 5 och 7--9, So601 (fp) yrkandena 3, 5 och 6, So613 (s), Ju809 (c) yrkande 2, Sf635 (fp) yrkande 8, Kr1 (s) och A472 (fp) yrkande 4.
Familjepolitiken
Motioner
I motion So209 av Carl Bildt m.fl. (m) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inriktningen av en politik för ökad valfrihet i välfärden (yrkande 1). Motionärerna anför att familjen och den enskilde individen måste ges huvudansvaret för besluten om den egna välfärden, oavsett om det gäller barnomsorg, läkare, äldrevård eller skola. I den borgerliga regeringsförklaringen 1991 betonades att välfärden skulle förbättras genom att en valfrihetsrevolution skulle inledas. Syftet med förändringarna var att öka den enskildes möjligheter att välja. Inom familjepolitikens ram infördes vårdnadsbidraget och rätt till skatteavdrag för barnomsorgskostnader. Enskild barnomsorg som uppfyllde kvalitetskraven gavs rätt att få offentligt stöd. Syftet med reformerna var att skapa valfrihet, men också att skapa rättvisa i familjepolitiken. Även de föräldrar som valt att inte använda sig av den offentliga barnomsorgen skulle ges ett ekonomiskt stöd. Avdragsrätten för barnomsorgskostnader skulle öka möjligheten att utveckla den form av barnomsorg som passar familjen bäst. Motionärerna anser att den nya regeringens avskaffande av vårdnadsbidraget och stoppet för enskild barnomsorg inte endast innebär att en lagstadgad valfrihet tas bort utan också att trycket på den offentliga barnomsorgen ökar eftersom barnomsorgsgarantin står kvar. Mot bakgrund av detta yrkar motionärerna att riksdagen beslutar att återinföra avdragsrätten för styrkta barnomsorgskostnader (yrkande 2) och återinföra vårdnadsbidraget (yrkande 3) i enlighet med vad som gällde före den 1 januari 1995. Vidare yrkas att riksdagen beslutar om möjlighet till enskild barnomsorg i enlighet med riksdagens beslut enligt betänkande 1993/94:SoU11 (yrkande 4).
Även i motion So605 av Gullan Lindblad m.fl. (m) hemställs om att avdragsrätten för barnomsorgskostnader återinförs (yrkande 2) liksom vårdnadsbidraget (yrkande 3), samt att riksdagen beslutar ge möjlighet till enskild barnomsorg i enlighet med riksdagens beslut enligt betänkande 1993/94:SoU11 (yrkande 4). Vidare begärs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om barnomsorgsgarantin (yrkande 1) och om inriktningen av den framtida familjepolitiken (yrkande 5). Motionärerna anför att de förändringar de föreslår innebär ett stort steg mot ökad rättvisa och valfrihet. Långsiktigt måste en viktig grund för valfriheten vara att man kan leva på sin lön. För att detta skall bli möjligt krävs bl.a. skatt efter bärkraft och försörjningsbörda. Härav följer att behovet av bidrag minskar. Stödet till barnomsorgen skall vara helt neutralt i förhållande till barnomsorgsform, och stödet skall gå direkt till föräldrarna. Barnomsorgslagen bör snarast ändras i enlighet med vad som gällde före den 1 januari 1995. Förslagen innebär att både valfriheten och rättvisan ökar och föräldrarna kan välja såväl graden av förvärvsarbete som inriktningen av barnomsorgen. För att öka familjens trygghet är det angeläget att varje familj kan spara och ha tillgång till eget grundkapital. Att kunna äga sin bostad är också en trygghetsfaktor och den möjligheten skall ges inom ramen för både enfamiljs- och flerfamiljsboende.
Också i motion A816 av Per Unckel m.fl. (m) begärs tillkännagivanden till regeringen om valfrihet i familjepolitiken (yrkande 2) och om återinförande av vårdnadsbidraget (yrkande 3). Motionärerna anför att statens uppgift är att stödja familjernas och individernas möjligheter att fungera på det sätt som de själva anser rätt och riktigt. Vårdnadsbidraget som infördes av den borgerliga regeringen var ett steg på vägen mot valfrihet. Det innebar större rättvisa i och med att åtminstone något offentligt bidrag till barnomsorg utgick till alla barn oavsett barnomsorgsform. Det öppnade också möjlighet för föräldrarna att anordna sin barnomsorg i andra former än dem som den kommunala barnomsorgen erbjuder och gav också större möjligheter för dem som så ville att själva vara hemma och ta hand om sina egna barn. Motionärerna framhåller slutligen att eftersom daghemsplats är den i särklass dyraste tillsynsformen hade vårdnadsbidraget på sikt också blivit samhällsekonomiskt lönsamt.
I motion So607 av Margareta E Nordenvall (m) yrkas att barnomsorgsgarantin avskaffas (yrkande 1). Motionären menar att förutsättningen för barnomsorgsgarantin var just vårdnadsbidraget samt lika villkor för privat och offentlig omsorg. Att behålla barnomsorgsgarantin utan vårdnadsbidrag kan leda till att situationen i kommunerna blir ohållbar, att köerna till daghemmen ökar och att kommunens ekonomi inte klarar kostnaderna.
I motion Sf227 av Margit Gennser (m) yrkas att riksdagen beslutar att avskaffa barnomsorgslagen (yrkande 2). Motionären anför att barnomsorgslagen innebär att stora ekonomiska resurser knyts upp i kommunerna utan att familjerna har några reella alternativ att välja mellan. Barnomsorgslagen var en del i en större kompromiss som bl.a. innefattade vårdnadsbidraget och viss avdragsrätt från inkomsten för kostnader för vård av barn. När delar av kompromissen avskaffas finns det, enligt motionären, inte anledning att stå kvar vid beslutet om barnomsorgslagen.
I motion So623 av Alf Svensson m.fl. (kds) yrkas att vårdnadsbidraget (yrkande 2) och avdragsrätten för styrkta barnomsorgskostnader (yrkande 3) återinförs i den form de hade före den 1 januari 1995. Vidare hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts dels om rätt till ledighet för vård av barn under tre år (yrkande 4), dels om direktiven till den översyn som aviserats angående familjepolitiken (yrkande 6). Motionärerna anför att fyrpartiregeringen inledde en förnyelse av familjepolitiken. Det första steget var avskaffandet av Lex Pysslingen. Det andra var beslutet om barnomsorgslagen, som innebar att kommunerna ålades att erbjuda plats i privat eller kommunal barnomsorg åt alla barn i åldern 1 till 12 år. Det tredje steget var införandet av vårdnadsbidraget. Syftet med vårdnadsbidraget var att utjämna de orättvisor som fanns mellan olika barnfamiljer genom att endast de som utnyttjade offentligt finansierad barnomsorg fick samhällets stöd. Vårdnadsbidraget bidrog också till att hålla nere kommunernas kostnader för barnomsorg. Motionärerna framhåller att kommunernas kostnader för barnomsorgen kommer att öka dramatiskt om alla som har rätt till det skulle kräva en kommunal daghemsplats. Mot bakgrund av detta anser motionärerna att såväl vårdnadsbidraget som rätten till avdrag för barnomsorgskostnader bör återinföras liksom rätten till tre års ledighet för vård av barn. Motionärerna anför att förslaget om rätt till tre års ledighet inte belastar statskassan, men har stor betydelse för småbarnsfamiljerna.
Slutligen framhåller motionärerna att kristdemokraterna har förordat en översyn av det familjepolitiska stödet för att få en överblick över familjernas verkliga ekonomiska situation. Samhället betalar i dag drygt 80 miljarder kronor i familjepolitiskt stöd om kommunernas barnomsorgskostnader medräknas. När besparingar görs måste det ske på ett fördelningspolitiskt acceptabelt sätt. Att ta ställning till ett bidrag i taget kan ge en felaktig helhetsbild. Syftet med översynen bör vidare vara att ge föräldrar och vårdnadshavare större inflytande över hur resurserna används.
Motionärerna begär också tillkännagivanden till regeringen om vad i motionen anförts om familjernas möjlighet att välja barnomsorg (yrkande 11) och om statens och kommunernas uppgift att anpassa sig till familjernas val (yrkande 12). De anför att framtidens moderna familjer kommer att kräva frihet att få välja vilken barnomsorg de vill ha. Framtidens familjepolitik måste ge familjerna makt så att deras egna önskemål och barnens behov sätts i centrum.
I motion A820 av Alf Svensson m.fl. (kds) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om nödvändigheten av att kunna välja en väl fungerande barnomsorg (yrkande 4). För att kvinnor och män skall ges samma möjlighet att välja mellan, eller kombinera, hemarbete, förvärvsarbete eller studier är det nödvändigt med en väl fungerande barnomsorg, anför motionärerna. De framhåller att för att skapa valfrihet och rättvisa fordras ett varierat utbud av olika barnomsorgsformer som tar hänsyn till barnens och föräldrarnas behov och önskemål. Barnomsorg skall kunna erbjudas i kommunal eller enskild regi och omfatta såväl föräldrarnas omsorg i det egna hemmet som daghem, fritidshem, familjedaghem, föräldrakooperativ och andra alternativa former, anför motionärerna. Målsättningen måste vara att kvinnans val är ett i verklig mening fritt val och inte ett val dikterat av politiker och arbetsgivare eller av villkoren i olika trygghetssystem.
I motion So602 av Olof Johansson m.fl. (c) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att införa ett familjestöd, barnkonto, fr.o.m. den 1 januari 1996. Motionärerna anför att vårdnadsbidraget var ett första steg till en reformering av familjestödet. Med beslutet att riva upp det har socialdemokraterna tagit flera steg tillbaka. I budgetpropositionen anförs nu att den utredning om familjepolitiken som aviserades i den ekonomisk-politiska propositionen enbart skall se över fördelningspolitiska konsekvenser av de förslag som regeringen presenterat och som riksdagen skall fatta beslut om under våren 1995. Motionärerna anser att detta är en felaktig ordning. Det tidigare aviserade utredningsarbetet bör genomföras inom ramen för en parlamentarisk beredning och detta innan beslut om besparingar tas. Centern föreslog i höstas att familjestödet skulle reformeras. Motionärerna återkommer nu med förslag om att ett samlat familjestöd införs fr.o.m. 1 januari 1996, ett s.k. barnkonto. Förslaget innebär en sammanslagning av de nuvarande stöden till barnfamiljerna till ett system: ett beskattat barnkonto, lika för alla barn i åldrarna 0--6 år, som skall ersätta föräldraförsäkringen och barnbidraget för åldersgruppen. Uttag från barnkontot måste ske med ett lägsta belopp varje månad under de sex åren. Den del av barnkontot som överstiger detta lägsta månadsuttag disponeras fritt under de sex åren efter brukarnas önskemål. Barnkontot bör vara beskattat och pensionsgrundande. Det bör vidare kombineras med en förlängning av rätten till full ledighet för vård av barn till det att barnet fyllt 3 år och förkortad arbetstid till barnet fyllt 8 år. Genom att på detta sätt överlämna åt familjerna att fördela resurserna och ledigheten utifrån den egna situationen tillgodoses behovet av ökad valfrihet och flexibilitet, enligt motionärerna.
Föräldrarna skall avgöra om familjestödet skall användas till kommunalt daghem, föräldra- eller personalkooperativt daghem, privat daghem, barnvårdare, minskad egen arbetstid eller för att själv vårda barnet i hemmet. Barnkontot ger föräldrarna möjlighet att aktivt påverka inte bara valet av barnomsorgsalternativ utan även innehåll och kvalitet.
Motionärerna räknar med att avgifterna kommer att höjas inom barnomsorgen som en följd av finansieringen av barnkontot. Därför skall barnomsorgskostnaderna vara avdragsgilla. Avdragsrätten knyts till de faktiska barnomsorgskostnaderna och maximeras till det faktiska uttaget från barnkontot.
Kostnaden för barnkontot föreslås finansieras med föräldrapenningen i dess nuvarande form och barnbidraget för aktuell åldersgrupp. Den återstående finansieringen hämtas från statsbidragen till kommunerna. Kostnaden för avdragsrätten för barnomsorgskostnader beräknas kunna balanseras mot den ökade skatteinkomst som uppstår då en del av barnbidraget blir beskattat barnkonto.
För barn mellan 6 och 16 år skall barnbidraget, enligt motionärerna, ligga kvar på sin nuvarande nivå. Motionärerna säger således nej till sänkningen av barnbidragen.
I motion Sf266 av Rune Backlund m.fl. (c) yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till ett nytt famljestöd, barnkonto, för föräldrar med barn i åldern 0--6 år att införas från den 1 januari 1996 i enlighet med vad i motion So602 samt i denna motion föreslås (yrkande 11). Motionärerna anser att det nuvarande stödet gynnar höginkomsttagare och missgynnar föräldrar med låga inkomster. Centern anser att alla barn och alla föräldrar bör få en lika stor del av statens stöd. Barnkontot uppfyller detta mål.
I motion Ju809 av Olof Johansson m.fl. (c) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om rätt till tjänstledighet under tre år (yrkande 3). Motionärerna anför att barn har rätt att känna trygghet under barndomen. För att ge barnen bästa möjliga uppväxt krävs en familjepolitik som underlättar för föräldrarna att ta sig tid att vara med sina barn. Det måste, enligt motionärerna, skapas bättre förutsättningar för småbarnsföräldrar att flexibelt planera så att barnens behov av sina föräldrar kan tillgodoses. Arbetslivets förståelse för småbarnsföräldrarnas situation måste öka, och därför behövs en förlängd rätt till ledighet.
I motion So615 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkas att riksdagen dels beslutar att 18 § socialtjänstlagen från den 1 januari 1996 skall ges den lydelse som paragrafen hade fram till den 1 januari 1995 (yrkande 5), dels att lagen (1987:442) om försöksverksamhet med kommunal tillståndsprövning skall återfå den lydelse som gällde före riksdagsbeslutet med anledning av proposition 1994/95:61 (yrkande 6). Motionärerna anför att den barnomsorgsgaranti som den borgerliga regeringen införde hade två bärande inslag. För det första skulle alla barn från ett till och med tolv års ålder få rätt till barnomsorg utanför hemmet. För det andra skulle kommunerna bli skyldiga att ge stöd till enskilda daghem och fritidshem, ett stöd som inte oskäligt fick avvika från kommunens kostnad per barn i motsvarande verksamhet. Tanken var att de ekonomiska villkoren skulle vara desamma för kommunala och privata daghem. Föräldrarnas val skulle vara avgörande. Motionärerna föreslår nu dels att socialtjänstlagen ändras, dels att lagen om försöksverksamhet med kommunaltillståndsprövning ändras så att kommunerna endast får fästa avseende vid sökandes lämplighet att bedriva verksamheten och vid ändamålsenligheten av lokalerna.
I motion So620 av Bo Könberg och Anne Wibble (båda fp) yrkas att riksdagen hos regeringen begär en utredning om omläggningen av barnstödet enligt vad som anförts i motionen. Motionärerna anför att de allmänna barnbidragen är en viktig del av den generella välfärdspolitiken och syftar till att något utjämna standarden mellan barnfamiljer och hushåll utan barn. Barnbidragen har hela tiden setts som en del av skattesystemet, dvs. som ett medel att anpassa skatterna till olika familjers skattebörda. Före år 1948 skedde denna omfördelning till barnfamiljerna genom avdrag på skatten. Motionärerna pekar på att barnbidragen i dag redovisas som en offentlig utgift och ökar omslutningen av budgeten med detta belopp. Hade utgiften i stället utgått i form av en skatterabatt skulle både utgifter och inkomster för staten varit motsvarande lägre. Uppgiften att skapa balans i de offentliga finanserna fokuseras, enligt motionärerna, med rätta på de offentliga utgifterna. Dessa är för närvarande drygt 70 % räknat som andel av bruttonationalprodukten, BNP. För Sveriges del blåses både utgifts- och skattekvoten upp av t.ex. tekniken med barnbidrag i stället för skatterabatt liksom av det faktum att inkomster av socialförsäkringar är skattepliktiga och således högre än om de utbetalats netto efter skatt. Motionärerna anför att det skulle kunna vara till Sveriges fördel att överväga förändringar i redovisnings- och utbetalningsteknik som sänker de redovisade utgifts- och skattekvoterna. Många internationella publikationer redovisar utgiftskvoter som viktiga nyckeltal för olika ekonomier. Motionärerna anser också att det skulle vara svårare för regeringen att spara på barnbidragen om de utformades som en skatterabatt. Det skulle då bli tydligt att det innebar en riktad skattehöjning till barnfamiljerna, vilket ju är den faktiska innebörden av minskat barnbidrag enligt motionärerna.
I motion So618 av Gudrun Schyman m.fl. (v) hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs om införandet av sex timmars arbetsdag som ett led i familjepolitiken (yrkande 2). Motionärerna framhåller att familjepolitiken är en del i den generella välfärdspolitiken. Nya mål har under senare år tillkommit i familjepolitiken, som att öka möjligheterna att kombinera förvärvsarbete och familj. Utgångspunkten har varit att kvinnor och män skall kunna förvärvsarbeta och ha familj på lika villkor. Föräldraförsäkringen, den utbyggda barnomsorgen, utvecklingen av äldreomsorgen m.m. spelar en viktig roll för att svenska kvinnor förvärvsarbetar i nästan lika stor utsträckning som män, men också föder nästan flest barn i hela Europa, anför motionärerna.
I debatten har ibland jämställdheten mellan könen satts i motsatsställning till barnens bästa. Motionärerna anser att det tvärtom är så att de i högsta grad hänger ihop. Barn har rätt till båda sina föräldrar. Att kvinnor kan delta i samhällslivet på samma villkor som män gynnar också barnen. Om inte kvinnor ges möjligheter att dela makten i samhället och omsorgsansvaret med männen, så tillvaratas inte heller barnens intressen på bästa sätt.
Motionärerna framhåller att dagens familjer är hårt pressade och att kvinnor, som fortfarande ofta har huvudansvaret för barn och hem, slits hårt av dubbelarbete. Sextimmarsdagen är det naturliga steget för att skapa ett bättre samhälle i stort, enligt motionärerna, men framför allt skulle fördelarna komma att bli uppenbara på familjelivets område. En förkortad arbetsdag skulle ge tid för familj, arbete och studier för både kvinnor och män. Först då skulle det gå att tala om reell valfrihet, heter det. En förkortad arbetstid skulle också leda till att många skulle må bättre på sina arbetsplatser och i hemmet. Den förändrade arbetsmarknadssituationen är vidare ett skäl till att arbeta för införandet av sextimmarsdagen enligt motionärerna.
Utskottets överväganden
Utskottet delar uppfattningen i propositionen att familjepolitikens mål bör vara att ge barnen en god start i livet samt att ge båda föräldrarna möjlighet att delta i arbetslivet och rätt till nära och tidiga relationer med sina barn. Detta förutsätter enligt utskottets mening en flexibel föräldraförsäkring, lika barnbidrag för alla barn, bostadsbidrag, utbyggd barnomsorg av god kvalitet och en bra skola. Även rätten till deltidsarbete under småbarnsåren är värdefull. Denna familjepolitik ser både till barnens och föräldrarnas bästa. Den främjar jämställdheten och ökar valfriheten för både kvinnor och män.
Det statsfinansiella läget har gjort det nödvändigt att minska utgifterna på en rad områden. Utskottet anser det riktigt att nu prioritera besparingar på transfereringarna framför ytterligare nedskärningar i de sociala verksamheterna, såsom t.ex. barnomsorgen. Utskottet anser också att det är angeläget att den generella karaktären av familjestödet bevaras.
Hösten 1994 beslutade riksdagen att slopa vårdnadsbidraget och återinföra garantidagarna i föräldraförsäkringen. Även rätten till avdrag för styrkta barnomsorgskostnader upphävdes. Beslutet innebar en nettobesparing på budgeten med 2,3 miljarder kronor. Utskottet anförde vid sin behandling av förslaget att det var ett steg i fel riktning både ur jämställdhetssynpunkt och med hänsyn till statsfinanserna att införa ett vårdnadsbidrag och tillstyrkte därmed att detta avskaffades. Utskottet vidhåller denna uppfattning. Utskottet ställer sig därmed bakom den av regeringen förordade familjepolitiken och avstyrker därmed motionerna So209 (m) yrkandena 1--3, So605 (m) yrkandena 2 och 3, So623 (kds) yrkandena 2 och 3 och A816 (m) yrkandena 2 och 3.
I samband med att riksdagen, våren 1993, beslutade att införa vårdnadsbidraget beslöts också att rätten till ledighet för vård av barn skulle förlängas till tre år. Arbetsmarknadsutskottet, som yttrade sig över förslaget till socialutskottet, bedömde att förslaget om en förlängd föräldraledighet till tre år borde avvisas. Enligt utskottets mening var konsekvenserna av en förlängning av föräldraledigheten inte belyst i förslaget om vårdnadsbidrag. Utskottet pekade på ett stort antal frågor som borde ha belysts, såsom vilken effekt en utvidgad föräldraledighet har för de mindre företagen, hur vikariatsfrågan löses vid upprepade långa ledigheter, hur den enskilde anställde skall få del av kompetensutveckling och annan utbildning inom företaget, samt vilka effekter på lön och möjlighet att avancera inom företaget som en lång frånvaro från arbetet leder till liksom konsekvenserna när det gäller löneskillnader mellan kvinnor och män. Arbetsmarknadsutskottet ansåg att dessa frågor borde utredas och en avvägning göras mellan olika intressen innan ett förslag om förlängd ledighet förelades riksdagen. Socialutskottet ansåg dock att om vårdnadsbidraget infördes borde samtidigt en rätt till tre års ledighet införas. Detta blev också riksdagens beslut.
Vid riksdagens behandling av förslaget att avskaffa vårdnadsbidraget, hösten 1994, hänvisade arbetsmarknadsutskottet i sitt yttrande till socialutskottet till sitt tidigare yttrande och anförde vidare att möjligheten att kunna kombinera föräldraskap och förvärvsarbete var en viktig beståndsdel i jämställdheten mellan kvinnor och män. Utskottet såg en fara i att långa perioder av frånvaro skulle komma att försvåra möjligheterna att behålla kontakten med arbetslivet och utvecklingen där. Utskottet befarade också att det fanns en risk att unga kvinnor skulle få svårigheter att över huvud taget ta sig in på arbetsmarknaden. Socialutskottet delade i sitt betänkande 1994/95:SoU8 arbetsmarknadsutskottets uppfattning och tillstyrkte därmed att rätten till ledighet för vård av barn åter skulle omfatta 18 månader. Utskottet har inte ändrat uppfattning och avstyrker därför motionerna So623 (kds) yrkande 4 och Ju809 (c) yrkande 3.
En väl utbyggd barnomsorg av god kvalitet är, som utskottet tidigare framhållit, en viktig del i familjepolitiken för att främja föräldrarnas möjlighet att kombinera föräldraskap och förvärvsarbete. Lagregleringen av kommunernas ansvar för barnomsorgen är ett viktigt led i familjepolitiken. Motionerna So605 (m) yrkande 1, So607 (m) yrkande 1 och Sf227 (m) yrkande 2 avstyrks därmed.
Utskottet vidhåller sin tidigare uppfattning att kommunen om den skall ha ansvaret för att tillgodose behovet av barnomsorg också måste ha möjlighet att planera barnomsorgen inom kommunen, såväl den som bedrivs av kommunen som den enskilda. Utskottets inställning till enskild barnomsorg är att den, under de rätta förutsättningarna, kan berika barnomsorgen i kommunen och bidra till en positiv utveckling. Kommunen måste dock vid sin bedömning av om ekonomiskt stöd skall ges till enskild barnomsorg ha rätt att väga in behovet av ytterligare barnomsorgsplatser. Med det sagda avstyrker utskottet motionerna So209 (m) yrkande 4, So605 (m) yrkande 4 och So615 (fp) yrkandena 5 och 6. Också motionerna So623 (kds) yrkandena 11 och 12 och A820 (kds) yrkande 4 avstyrks.
Flera motioner tar upp frågan om inriktningen av familjepolitiken i framtiden. I motion So605 (m) yrkande 5 anförs att stödet till barnomsorgen i framtiden bör gå direkt till föräldrarna för att öka deras möjlighet till val av barnomsorgsform. I motion So623 (kds) yrkande 6 begärs nya direktiv för översynen av familjepolitiken. Motionärerna menar att besparingarna inom familjepolitiken bör göras så att föräldrar och vårdnadshavare får större inflytande över hur resurserna används. I motionerna So602 (c) och Sf266 (c) yrkande 11 begärs en utredning om s.k. barnkonton som föreslås ersätta det nuvarande systemet med föräldraförsäkring, barnbidrag och barnomsorg.
Utskottet anser att den nuvarande utformningen av barnomsorgsverksamheten i stort fungerar väl. I propositionen om utvidgad lagreglering på barnomsorgsområdet, m.m., anfördes att kommunen skall ta skälig hänsyn till vårdnadshavarens önskemål om omsorgsform och att barnomsorg bör erbjudas så nära barnets hem som möjligt. Vidare framhöll utskottet i sitt betänkande med anledning av propositionen, i likhet med denna, att samarbete mellan föräldrarna och barnomsorgspersonalen är en självklar del av verksamheten. Initiativet till att upprätthålla en aktiv dialog med varje förälder bör vara förskolans, fritidshemmets och skolans ansvar, så att föräldrarna blir delaktiga och får inflytande i verksamheten.
Enligt utskottets mening bör den nuvarande inriktningen av familjepolitiken bibehållas, då utformningen av denna erbjuder familjerna flexibla lösningar av familjesituationen. Utskottet konstaterar vidare att den familjepolitiska beredningen har att pröva de fördelningspolitiska effekterna av föreslagna besparingar inom familjepolitiken. Beredningen skall också överväga hur besparingar kan göras inom underhållsbidrags- och bidragsförskottssystemet. Utskottet anser inte att någon sådan utredningsverksamhet som begärs i motionerna behövs. Motionsyrkandena So602 (c), So605 (m) yrkande 5, So623 (kds) yrkande 6 och Sf266 (c) yrkande 11 avstyrks.
I motion So620 (fp) hemställs om en utredning om omläggning av barnbidragen till en skatterabatt. Motionärerna anser att det nuvarande systemet har en del administrativa fördelar, men att det är angeläget att sänka skattekvoten, vilket skulle uppnås om bidraget gjordes om till en skatterabatt. Utskottet konstaterar att det statsfinansiella läget nödvändiggör en viss sänkning av barnbidragsnivån. Det är dock angeläget att stödet behåller sin generella karaktär. Barnbidraget omfördelar mellan familjer med och familjer utan barn utan att skapa marginaleffekter. Bidraget omfördelar också mellan hög- och låginkomsttagare genom att skatt betalas i relation till inkomst samtidigt som bidraget betalas ut lika för alla barn. Barnbidraget är lätt att överblicka och billigt att administrera. Motionärerna säger sig inte vilja påverka familjernas ekonomi, men vill sänka skattekvoten genom att öka den statliga administrationen och därmed kostnaderna för barnbidraget. Utskottet anser att den nuvarande utformningen av barnbidragen bör bibehållas och avstyrker därmed motionen.
Utskottet konstaterar, med anledning av motionsyrkandet om sextimmars arbetsdag som en del i familjepolitiken, att regeringen nyligen tillsatt en parlamentarisk kommitté med uppdrag att utreda effekterna av olika arbetstidsförändringar, m.m. (dir. 1995:6). Utredningen skall analysera de långsiktiga konsekvenserna av alternativa arbetstidsförkortningar, undersöka på vilket sätt flexibla arbetstidsregler kan införas i svensk lagstiftning och utreda konsekvenserna av EG:s arbetstidsdirektiv för det svenska regelsystemet på arbetstidsområdet. I direktiven sägs bl.a. att särskild hänsyn skall tas till de konsekvenser som kan uppstå för olika grupper av arbetstagare i deras familjesituation, utbildning och yrkesområden. Utskottet vill inte föregripa utredningens arbete och avstyrker därför motion So618 (v) yrkande 2.
Anslag
Familjer och barn (A 1, A 4--A 6)
Allmänna barnbidrag (A 1)
Allmänt barnbidrag lämnas fr.o.m. den 1 januari 1991 med 9 000 kr per år och barn under 16 års ålder. Därutöver lämnas flerbarnstillägg till familjer med tre eller flera barn. Även 16--19-åringar som studerar i gymnasieskolan eller vissa motsvarande utbildningar medräknas vid bedömning av rätt till flerbarnstillägg.
Kostnaden för barnbidragen täcks helt av medel från statsbudgeten. Administrationen av barnbidrag handhas av Riksförsäkringsverket och de allmänna försäkringskassorna.
I budgetpropositionen föreslås att barnbidrag fr.o.m. den 1 januari 1996 skall lämnas med 7 500 kr per barn och år. Därvid har beräknats att 410 miljoner kronor kan användas för kompensation till särskilt drabbade grupper.
Riksdagen har efter förslag i regeringens proposition Vissa ekonomisk-politiska åtgärder m.m. (prop. 1994/95:25, bet. 1994/95:FiU1, rskr. 1994/95:145) beslutat att flerbarnstillägget skall justeras ned fr.o.m. den 1 januari 1995 och samtidigt uttryckas i krontal och inte som en andel av barnbidragsbeloppet. I den ekonomisk-politiska propositionen aviserades också ett utredningsarbete med inriktning att minska nettoutgifterna för det direkta stödet till barnfamiljerna med 3 miljarder kronor utöver de besparingar som föreslogs i såväl den propositionen som i propositionen (prop. 1994/95:61, bet. 1994/95:SoU8, rskr. 1994/95:105) om att slopa vårdnadsbidraget och återinföra garantidagarna.
I budgetpropositionen anförs nu att regeringen finner det svårt att behandla det nämnda sparkravet på 3 miljarder kronor separat, samtidigt som ytterligare utgiftsminskningar måste genomföras. Regeringen har därför valt att lägga fram förslag som inkluderar de nämnda 3 miljarderna.
Den föreslagna sänkningen av barnbidragsbeloppet med 125 kr per månad och barn innebär att grundprinciperna för barnbidragssystemet inte förändras utan att barnbidrag också i fortsättningen lämnas med ett belopp lika för alla barn, heter det i propositionen. Regeringen anser att den princip som lades fast när barnavdraget inom beskattningen slopades och det allmänna barnbidraget infördes fortfarande skall gälla. Barnbidraget skall ses som ett komplement till den nuvarande beskattningen som innebär att inkomsttagare med barn i huvudsak beskattas lika mycket som inkomsttagare utan barn. Barnbidraget utjämnar skillnaderna mellan dem som har barn och dem som inte har så stor försörjningsbörda. Det är också en utjämning över tiden, på så sätt att unga barnfamiljer får barnbidrag, medan de under senare perioder i livet, genom de skatter de då betalar, bidrar till barnbidrag för nästa generation barnfamiljer.
Regeringen pekar på att en inkomstprövning av barnbidragen skulle innebära ytterligare marginaleffekter t.ex. om den enskilde ökar sin arbetstid. Är bidraget inkomstprövat innebär dessutom en höjning av barnbidraget att fler familjer skulle drabbas av högre marginaleffekter, vilket skulle kunna vara ett argument mot eventuella framtida höjningar. Vidare är barnbidraget med nuvarande regler mycket enkelt och billigt att administrera.
I propositionen föreslås att sänkningen av barnbidragen skall kombineras med en kompensation till särskilt utsatta grupper. Ensamföräldrar -- oftast mödrar -- är, trots att de oftast förvärvsarbetar i högre utsträckning än föräldrar i samboendehushåll, en ekonomiskt svag grupp, heter det. Utredningen om familjepolitiken bör därför få i uppdrag att närmare överväga om och i så fall i vilken form en kompensation bör införas. Utredningen bör också vara oförhindrad att avstå från att föra fram förslag till kompensation för att i stället begränsa sänkningen av det allmänna barnbidraget.
Regeringen föreslår dels att riksdagen antar det inom Socialdepartementet upprättade förslaget till lag om ändring i lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag, dels att riksdagen till Allmänna barnbidrag för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 23 493 000 000 kr.
Regeringen inrättade den 26 januari 1995 en arbetsgrupp för beredning av vissa familjepolitiska frågor inom Socialdepartementet. Arbetsgruppen, som har parlamentarisk medverkan, har i uppdrag att bereda den närmare utformningen av besparingar inom barnbidrags- och bidragsförskottsområdena. En avvägning skall göras om det finns skäl att kompensera särskilt drabbade grupper såsom ensamstående föräldrar vid en barnbidragssänkning. Inom den preciserade ekonomiska ramen kan, enligt uppdraget, barnbidraget sänkas med antingen 100 kr per månad för alla utan kompenserande åtgärder eller med 125 kr per månad med kompensation. Eventuella förslag till kompensation bör utformas närmare av gruppen. Arbetsgruppen skall vidare lägga fram förslag till ändringar i bidragsförskottssystemet som medför besparingar. Om det visar sig att reglerna i föräldrabalken om underhållsbidrag hindrar besparingar, får arbetsgruppen föreslå sådana ändringar i föräldrabalken som är nödvändiga för att undanröja de hindren. Utgångspunkten skall vara att båda föräldrarna skall ha det primära ansvaret för sina barns underhåll. Arbetet i sin helhet bör redovisas till regeringen senast den 1 juli 1995.
I motion So611 av Ingegerd Sahlström m.fl. (s) begärs ett tillkännagivande till regeringen om vad i motionen anförts om sänkning av barnbidraget. Motionärerna anser att en eventuell barnbidragssänkning skall begränsas till högst 100 kr per barn och månad. En kompensation -- ett nytt bidrag -- till ensamföräldrar motsätter sig motionärerna. Det skulle innebära ett allvarligt avsteg ifrån den generella modellen. Skall ekonomiskt svagare familjer kompenseras finns bostadsbidraget, som är ett bättre alternativ.
I motion So617 av Gullan Lindblad m.fl. (m) föreslås ytterligare besparingar. Motionärerna yrkar att riksdagen under anslaget A 1. Allmänna barnbidrag för budgetåret 1995/96 anvisar ett i förhållande till regeringens förslag med 1 350 000 000 kr minskat anslag i enlighet med vad som anförts i motionen (yrkande 1). Vidare begärs ett tillkännagivande till regeringen om vad i motionen anförts om utformningen av kompensationen till särskilt utsatta hushåll (yrkande 2). Motionärerna anför att besparingen bör vara större och att det statsfinansiella läget gör att förändringarna i barnbidraget bör ske redan fr.o.m. den 1 juli 1995. Besparingen kan ske antingen genom att sänka bara det första barnbidraget, eftersom försörjningsbördan ökar med antalet barn, eller genom en sänkning av samtliga barnbidrag. Motionärerna vill samtidigt framhålla att förslaget till kompensation för barnbidragsförändringarna till särskilt utsatta hushåll inte får konstrueras så att det indirekt uppmuntrar föräldrar att leva åtskilda.
I motion So614 av Fredrik Reinfeldt (m) yrkas i stället att riksdagen beslutar avskaffa det andra barnbidraget. Motionären anför att barnbidraget har tillkommit för att generellt utan behovsprövning täcka en del av de merutgifter som föräldrar skaffar sig i och med att de får barn. Frågan är, enligt motionären, i vilken utsträckning som föräldrar skall förutsätta att andra barnlösa skattebetalare skall betala för dessa merkostnader. Vidare anförs att merkostnaderna som uppkommer främst gäller vid födelsen av det första barnet. Motionären anser därför att utöver regeringens förslag till besparing det andra barnbidraget bör tas bort helt.
Förslaget om sänkning av barnbidragen avvisas i fyra motioner, bl.a. i motion Fi211 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) (yrkande 19). Motionärerna anför att det är väsentligt mer angeläget att slå vakt om utjämningen mellan barnfamiljer och barnlösa än att hålla kvar bostadssubventionerna på en hög nivå. Också i motion So615 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkas på avslag (yrkande 1). Här anförs att barnfamiljerna redan påverkas av de besparingar och skattehöjningar som har generell räckvidd, t.ex. höjda egenavgifter och höjda kommunalskatter, och att en orimligt stor andel av den samlade saneringsbördan nu läggs på barnfamiljerna. Motionärerna finner det märkligt att den familjepolitiska utredningen skall analysera de fördelningspolitiska effekterna av regeringens budgetförslag. Det naturliga hade, enligt motionärerna, varit att först göra en analys och sedan lägga förslag.
I motion Fi218 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas att riksdagen avslår regeringens förslag att sänka barnbidraget med 125 kr i månaden (yrkande 7). Motionärerna anför att i den ekonomisk-politiska propositionen aviserades en utredning som skulle få i uppdrag att se över och effektivisera det samlade ekonomiska familjestödet. Målet var en besparing inom familjestödet på 3 miljarder kronor fram till år 1998. I budgetpropositionen föreslås nu att betinget skall klaras av redan under budgetåret 1995/96 genom en reducering av barnbidraget. Motionärerna avvisar sänkningen av barnbidraget med 125 kr i månaden och anser att utredningen både måste tillsättas och hinna avsluta sitt arbete innan det går att fastställa på vilket sätt och hur snabbt besparingen kan klaras. Vänsterpartiet står dock fast vid att 3 miljarder kronor skall sparas fram till år 1998.
Också i motion Sf266 av Rune Backlund m.fl. (c) begärs att riksdagen avslår förslaget till reducering av barnbidragen (yrkande 8) och att riksdagen beslutar fastställa nivån på det allmänna barnbidraget till 9 000 kr per barn och år för budgetåret 1995/96 (yrkande 10). Motionärerna anför att om centerns förslag till barnkonto avvisas av riksdagen så yrkar motionärerna på avslag på regeringens förslag till sänkningar av barnbidragen. Merkostnaden som detta leder till i förhållande till budgetpropositionen anser motionärerna kan finansieras genom det ökade ekonomiska utrymme som den begränsade uppräkningen av basbeloppet ger.
I motion So623 av Alf Svensson m.fl. (kds) begärs tillkännagivanden till regeringen om vad i motionen anförts dels om att föra över en del av det nuvarande generella barnbidraget till det behovsprövade barnbidraget i bostadsbidragssystemet (yrkande 7), dels om flerbarnstillägget (yrkande 9) och dels om bostadsbidraget (yrkande 10). Motionärerna föreslår en generell neddragning av det allmänna barnbidraget med totalt 150 kr per barn och månad. För att skydda familjer med svag ekonomi föreslås beloppet föras över till bostadsbidragets barnrelaterade del. I bostadsbidraget föreslås också en ytterligare höjning från fjärde barnet för att kompensera förändringen i flerbarnstilläggen. Vidare anser motionärerna att flerbarnstilläggen bör vara relaterade till barnbidraget så att för tredje barnet erhålls ett flerbarnstillägg på 50 % och för fjärde barnet ett flerbarnstillägg på 100 %.
I motion Fi212 av Birger Schlaug m.fl. (mp) hemställs att riksdagen beslutar höja barnbidragen med 250 kr till 1 000 kr (yrkande 30) och samtidigt beslutar beskatta barnbidraget under inkomstslaget Inkomst av tjänst från den 1 juli 1995 (yrkande 31). Förslaget ger, enligt motionärerna, en god fördelningsprofil och ökar samtidigt statens inkomster med ca 400 miljoner kronor jämfört med regeringens förslag.
Utskottets bedömning
Det allmänna barnbidraget är en mycket viktig del i den generella välfärdspolitiken. Det visar på samhällets positiva syn på barnen och bidrar till goda uppväxtvillkor för dem. Barnbidraget bör enligt utskottet också i fortsättningen utgå med ett belopp lika för alla barn. Det nuvarande systemet omfördelar resurser dels mellan familjer utan barn och familjer med barn, dels mellan hög- och låginkomsttagare genom att skatt betalas i relation till inkomst samtidigt som bidraget betalas ut lika för alla barn.
Regeringen gav i augusti 1992 Socialstyrelsen i uppdrag att analysera utvecklingen av både hälsa och social välfärd. Socialstyrelsens rapport (SoS-rapport 1994:10) om den sociala välfärden tar ett brett perspektiv på välfärden för utsatta grupper i samhället. Sammanfattningsvis framgår att skillnaderna i välfärd ökar och att försämringarna för utsatta grupper började redan under 1980-talet. Särskilt utsatta grupper är invandrare, ensamstående föräldrar och ungdomar. Hela 9 % av befolkningen har disponibla inkomster som faller under socialbidragsnormen. Utskottet vill mot den bakgrunden betona betydelsen av sysselsättningsinsatser, rättvis fördelning av samhällets resurser och en samordnad och sektorsövergripande syn på välfärdssystemen.
Av den sociala rapporten framgår att befolkningens inkomster totalt sett ökade under 1980-talet, men att samtidigt också löneskillnaderna ökade. Män i alla socioekonomiska grupper och i såväl den privata som den offentliga sektorn har under detta decennium åtnjutit högre löneökningar än kvinnor. Löneskillnaderna mellan män och kvinnor med samma utbildningslängd och med lika lång arbetslivserfarenhet ökade till kvinnornas nackdel. Arbetsinkomsten, för de offentligt anställda, särskilt i kvinnodominerade yrken inom vården, släpade efter. Frågor om lönebildningen måste dock avhandlas av arbetsmarknadens parter.
Utskottet som därvid delar inställningen i motion So611 motsätter sig förslaget i propositionen att införa ett riktat stöd till ensamföräldrar inom ramen för barnbidragssystemet. Beredningen av vissa familjepolitiska frågor har inte heller lagt fram något sådant förslag. Förslaget skulle, enligt utskottet, innebära att bidrag inte längre utgår lika för alla barn. Utskottet är väl medvetet om de knappa ekonomiska omständigheter som många ensamstående föräldrar med barn, huvudsakligen kvinnor, lever under. Dessa problem måste dock väsentligen lösas i andra sammanhang än inom ramen för barnbidragssystemet.
Utskottet anser inte att barnbidraget bör beskattas. Även detta skulle bryta principen att barnbidrag skall utgå lika för alla barn. Det skulle också öka rundgången av pengar i systemen och därmed öka administrationen.
Som regeringen framhållit i propositionen är det av statsfinansiella skäl nödvändigt att sänka det allmänna barnbidraget. Utskottet anser att en sänkning av barnbidraget bör göras med 110 kr per barn och månad. Barnbidraget skulle därmed utgå med 640 kr per barn och månad eller med 7 680 kr om året fr.o.m. den 1 januari 1996. Detta innebär en ytterligare besparing på 85 miljoner kronor för budgetåret 1995/96. Utskottet är inte berett att, som föreslås i motion So623, sänka barnbidraget med 150 kronor och överföra resurserna till bostadsbidragssystemet. Detta skulle slå alltför hårt mot många barnfamiljer och inte innebära någon besparing för statsbudgeten. Utskottet föreslår att riksdagen med anledning av propositionen och motion So611 (s) samt med avslag på motionerna So614 (m), So615 (fp) yrkande 1, So617 (m) yrkande 2, So623 (kds) yrkandena 7 och 10, Fi211 (fp) yrkande 19, Fi212 (mp) yrkandena 30 och 31, Fi218 (v) yrkande 7, Sf266 yrkandena 8 och 10 antar det av utskottet framlagda förslaget till ändrad lydelse av 1 § lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag i bilaga 2.
Riksdagen har tidigare beslutat om en begränsad sänkning av flerbarnstilläggen. Utskottet är inte berett att föreslå någon ytterligare sänkning då det skulle slå för hårt mot de större familjer som i dag erhåller flerbarnstillägg. Dessa familjer bör få behålla stödet på nuvarande nivå. Utskottet anser dock att systemet med flerbarnstillägg på sikt bör upphöra genom en successiv utfasning så att flerbarnstillägg inte utgår för nytillkommande barn fr.o.m. den 1 januari 1996. För budgetåret 1995/96 innebär detta en ytterligare besparing på 76 miljoner kronor. År 1998 beräknas besparingen uppgå till 228 miljoner kronor. Totalt innebär utfasningen av flerbarnstilläggen en besparing på närmare en miljard kronor när den är helt genomförd. Regeringen bör skyndsamt överväga frågan om utfasning av flerbarnstilläggen och återkomma till riksdagen med förslag i sådan tid att lagändringarna kan träda i kraft vid årsskiftet. Vad utskottet nu anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Utskottet avstyrker därmed motion So623 (kds) yrkande 9.
Utskottet föreslår med anledning av propositionen och med avslag på motion So617 (m) yrkande 1 att riksdagen till Allmänna barnbidrag för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 23 332 000 000 kr eller med 161 miljoner kronor mindre än vad regeringen föreslagit. Härmed uppnås sålunda sammantaget en större besparing än i budgetförslaget, vilken kan användas i de fortsatta övervägandena om familjepolitiken.
Bidragsförskott (A 4)
Bidragsförskott lämnas för barn som endast en av föräldrarna har vårdnaden om eller som står under vårdnad av annan än föräldrarna. Bidragsförskott kan också lämnas när föräldrarna har gemensam vårdnad men bor åtskilda. Den allmänna åldersgränsen för bidragsförskott är 18 år. Bidragsförskott lämnas också för barn som studerar i åldern 18--20 år.
Rätten till förlängt bidragsförskott regleras i lagen (1984:1095) om förlängt bidragsförskott för studerande. Enligt 2 § lämnas förskott till barn som går i skolan när det fyller 18 år så länge det bedriver studier som ger rätt till studiehjälp enligt 3 kap. studiestödslagen. En ytterligare förutsättning är enligt 3 § att barnet bor tillsammans med en förälder eller med någon som var vårdnadshavare för barnet när det fyllde 18 år.
I budgetpropositionen förslås 5 022 000 000 kr anvisas under anslaget A 4. Bidragsförskott.
I motion So606 av Ulla Hoffmann m.fl. (v) yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändrade regler för bidragsförskottssystemet enligt vad i motionen anförts om effektivare regler för återbetalning av utgivet bidragsförskott (yrkande 1). Vidare begärs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att reglerna skall ändras så att bidragsförskottet syftar till att ge kvinnor möjlighet till ekonomiskt oberoende (yrkande 2). Motionärerna anser det nödvändigt med en översyn av rutinerna för återbetalning av underhållsskulder. Staten måste som bidragsförmedlare prioritera föräldrarnas skyldighet att ekonomiskt bidra till sina barns uppehälle, heter det. Försäkringskassan bör ges möjlighet att föra talan mot fäderna. Administrationen för utbetalning och indrivning bör flyttas över till de lokala kontoren, då det är tjänstemännen där som har kontakt med föräldrarna. Bidragsfusk kan undvikas om skattemyndigheterna får ställa hårdare krav vid flyttningsanmälan, t.ex. på uppvisande av hyreskontrakt på den nya adressen. Villkoren för utfyllnadsbidrag bör ändras. De nödvändiga förändringarna som måste göras bör, enligt motionärerna, ha som mål att kvinnors möjlighet till ekonomiskt oberoende inte rörs.
I motion So622 av Fanny Rizell och Rose-Marie Frebran (kds) begärs ett tillkännagivande till regeringen om en ändring av bidragsförskottslagen i syfte att minska överkompensering av vårdnadshavare. Underhållsbidraget fastställs enligt föräldrabalkens regler efter barnets behov och föräldrarnas samlade ekonomiska förmåga, och detta är bra anför motionärerna. Problemt är att bidragsförskottet inte innehåller någon formulering om behovsprövning, vilket gör att vårdnadshavaren överkompenseras med bidragsförskott. Bidragsförskottslagen borde enligt motionärerna ändras så att bidragsförskott kan minskas i de fall förmånen framstår som klart oberättigad. Enligt motionärerna borde detta ha gjorts redan år 1979 när förändringar gjordes i föräldrabalkens bestämmelser om beräkning av underhållsbidrag.
I motion So609 av Ann-Marie Fagerström (s) hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bidragsförskott för studerande. Motionären anför att ungdomar som på sin 18-årsdag inte bor ihop med sin förmyndare/vårdnadshavare inte kan få förlängt bidragsförskott för studerande. Detta vållar ganska många ungdomar ekonomisk förlust.
Utskottet konstaterar att den familjepolitiska beredningen har i uppdrag att mot bakgrund av övervägandena och förslagen från Underhållsbidrags- och bidragsförskottsutredningen lägga fram förslag till sådana ändringar i underhålls- och bidragsförskottssystemet som medför besparingar i enlighet med riksdagens tidigare beslut. Utskottet anser att riksdagen inte bör föregripa beredningens kommande förslag. Motionerna So606 (v) yrkandena 1--2, So609 (s) och So622 (kds) avstyrks.
Utskottet tillstyrker den föreslagna medelstilldelningen till Bidragsförskott.
Särskilt bidrag för vissa adoptivbarn (A 5)
Utskottet tillstyrker den i budgetpropositionen förslagna medelsanvisningen till Särskilt bidrag för vissa adoptivbarn (A 5), vilken inte mött någon erinran i form av motioner.
Bidrag till kostnader för internationella adoptioner (A 6)
Anslaget disponeras för utgifter till kostnader för internationella adoptioner. Bidragsbestämmelserna finns i lagen (1988:1463) om bidrag vid adoption av utländska barn. Bestämmelserna innebär i korthet att bidrag lämnas för varje barn med hälften av genomsnittskostnaden för adoption från barnets ursprungsland, dock högst 24 000 kr. Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor (NIA) fastställer den genomsnittskostnad för olika ursprungsländer som skall ligga till grund för beräkning av bidraget.
I budgetpropositionen föreslås 35 520 000 kr anvisas under anslaget A 6. Bidrag till kostnader för internationella adoptioner.
I fyra motioner yrkas på att adoptionsbidraget höjs, nämligen i motion So603 av Kerstin Heinemann (fp), motion So608 av Dan Ericsson (kds) (yrkande 1), motion So610 av Håkan Juholt m.fl. (s) och motion So619 av Ulrica Messing m.fl. (s) (yrkande 1). Motionärerna pekar på att läkarvetenskapen har förfinat och förbättrat sina metoder att hjälpa barnlösa att få hjälp via in-vitro-fertilisering, mikrokirurgi, insemination m.m. Många par blir hjälpta men inte alla. En del av dem som prövat medicinsk hjälp och inte lyckats skulle vilja adoptera. Samtliga motionärer framhåller att om kostnaderna för adoption var lägre skulle fler familjer pröva adoption som ett första alternativ för att bilda familj eller pröva adoption tidigare. Höjda statsbidrag skulle kunna innebära minskade kostnader för sjukvården vilket vore en vinst. Motionärerna anser att bidraget åtminstone bör höjas till samma nivå som i Danmark och Norge, dvs. 35 000 kr per barn.
Vidare begärs i motion So619 av Ulrica Messing m.fl. (s) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om rationaliseringsvinster för verksamheten och bidragen vid adoption (yrkande 2). I motionen anförs att den nya Haag-konventionen om adoptioner, som förmodligen kommer att vara ratificerad av flertalet länder inom några år, innebär att nästan alla adoptioner kommer att förmedlas av statliga auktoriserade organisationer. Liknande förslag har också diskuterats av Adoptionslagutredningen som väntas bli klar i början av år 1995. Förmedling och utbetalning skulle då, enligt motionärerna, kunna bli ett av auktorisationsvillkoren för adoptionsorganisationerna. Försäkringskassan skulle därmed slippa en liten men svårskött arbetsuppgift. Vidare skulle statsbidraget till organisationerna, som i dag administreras och utbetalas via NIA, kunna samordnas med adoptionsbidraget.
Även i motion So608 av Dan Ericsson (kds) föreslås att ansvaret för bidragshanteringen flyttas från försäkringskassorna till statligt auktoriserade adoptionsorganisationer. Motionären begär ett tillkännagivande till regeringen om detta (yrkande 2).
Adoptionslagstiftningsutredningen skall enligt sina direktiv (dir. 1992:69) bl.a. pröva den roll som Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor (NIA) har i adoptionsverksamheten. Inriktningen skall vara att, med bibehållande av den enskildes möjlighet att adoptera utan medverkan av auktoriserad adoptionsorganisation, stärka NIA:s roll när det gäller att upprätthålla en verksamhet på hög etisk nivå till barnets bästa. Utredaren bör bl.a. överväga olika möjligheter att begränsa kostnaderna för internationella adoptioner utan att adoptionsorganisationernas arbetsmöjligheter begränsas samt undersöka hur de små adoptionsorganistionerna kan stödjas.
Enligt vad utskottet erfarit kommmer utredningen att lägga fram sitt betänkande senare under våren.
Utskottet är väl medvetet om de höga kostnader som en internationell adoption innebär för de familjer som adopterar. I nuvarande statsfinansiella läge kan bidraget dock inte höjas. Motionerna So603 (fp), So608 (kds) yrkande 1, So610 (s) och So619 (s) yrkande 1 avstyrks därför.
Adoptionslagstiftningsutredningen kommer inom kort att överlämna sitt betänkande. Utskottet vill inte föregripa regeringens kommande förslag. Motionerna So608 (kds) yrkande 2 och So619 (s) yrkande 2 avstyrks därmed.
Utskottet tillstyrker den föreslagna medelstilldelningen till Bidrag till kostnader för internationella adoptioner.
Strukturprojekt för besparingar för budgetåret 1998
I budgetpropositionen (s. 57 f) föreslås vidare att riksdagen godkänner inriktningen att besparingar motsvarande 1,7 miljarder kronor skall göras budgetåret 1998 inom läkemedels- och tandvårdsområdena samt underhålls- och bidragsförskottssystemet. Regeringen konstaterar att ytterligare besparingar framstår som möjliga inom bidragsförskotten utöver vad som angavs i propositionen Vissa ekonomisk-politiska åtgärder, m.m. (prop. 1994/95:25, bet. 1994/95:FiU1, rskr. 1994/95:145). Strukturprojekt inom läkemedelsförmåner, tandvård, underhållsbidrags- och bidragsförskottssystemet skall sammantaget möjliggöra besparingar år 1998 med 1,7 miljarder kronor anför regeringen.
I motion So617 av Gullan Lindblad m.fl. (m) begärs ett tillkännagivande till regeringen om vad i motionen anförts om bidragsförskottet (yrkande 6). Motionärerna hänvisar till motion 1994/95:Fi1 av Carl Bildt m.fl. som avlämnades med anledning av regeringens proposition om vissa ekonomisk-politiska åtgärder. De åtgärder som då föreslogs innebär, enligt motionärerna en ytterligare besparing på utgifterna för bidragsförskottet med 500 miljoner kronor 1998. Motionärerna anser vidare att förslagen i regeringspromemorian Ensamförälderstöd (Ds 1992:53) snarast skall genomföras.
Utskottet delar regeringens bedömning att ytterligare besparingar bör vara möjliga att göra år 1998 inom underhålls- och bidragsförskottssystemet. Utskottet ställer sig för sin del bakom regeringens inriktning av besparingarna för år 1998. Det saknas dock för närvarande underlag för att ange hur fördelningen mellan läkemedels- och tandvårdsområdena och underhålls- och bidragsförskottssystemet bör ske. Sålunda fortsätter t.ex. Beredningen av vissa familjepolitiska frågor sitt arbete under våren beträffande understöds- och bidragsförskottssystemet så att riksdagens tidigare beslut om besparingar på 700 miljoner kronor inom systemet skall kunna uppnås. Beredningsgruppens arbete bör även ge underlag för bedömning av vilka ytterligare besparingar som är möjliga. Utskottet anser att riksdagen bör godkänna vad utskottet anfört om inriktningen av besparingarna för 1998 och avstyrka motion So617 (m) yrkande 6.
Hälso- och sjukvård (C 1--C 9)
Bidrag till hälso- och sjukvård (C 1)
Från anslaget betalas statsbidrag till sjukvårdshuvudmännen i enlighet med överenskommelser om vissa ersättningar till sjukvårdshuvudmännen. Bidragets användningsområden m.m. finns angivna i förordningen (1984:908) om vissa statsbidrag och försäkringsersättningar för sjukvård m.m. Vidare betalas från anslaget ersättningar för vissa kostnader och förluster som uppkommit på grund av myndighets ingripande för att förhindra spridning av smittsam sjukdom. Bestämmelserna om detta finns bl.a. i förordningen (1956:296) om ersättning från staten i vissa fall vid ingripanden för att förhindra spridning av en smittsam sjukdom och lagen (1989:225) om ersättning till smittbärare. Vissa kostnader enligt smittskyddsförordningen (1989:301) för läkemedel m.m. vid behandling för en samhällsfarlig sjukdom betalas också ut från detta anslag, liksom även kostnader för patientförsäkring och vissa skadeersättningar.
Enligt propositionen har betydande förändringar i statsbidragssystemet fr.o.m. år 1993 i enlighet med riksdagens beslut lett till att rundgången av medel mellan stat och landsting begränsats. Ramen för de medel som fördelas mellan sjukvårdshuvudmännen såsom bidrag till hälso- och sjukvården har därigenom minskat. För år 1995 uppgår ramen till 2 698 miljoner kronor där medlen utgår dels från detta anslag, dels från sjukförsäkringen. En överenskommelse om bidragen avseende år 1995 har träffats med företrädare för sjukvårdshuvudmännen den 30 november 1994. Överenskommelsen har godkänts av regeringen den 1 december 1994. I förhållande till år 1994 har särskilda medel avsatts för rehabilitering för äldre och funktionshindrade. Medlen skall ställas till kommunernas och landstingens förfogande för att gemensamt utveckla rehabiliteringsverksamheten för dessa grupper. I överenskommelsen har vidare en höjning gjorts av ersättningen för psykoterapeutisk verksamhet från 39,5 miljoner kronor till 60,0 miljoner kronor.
Överenskommelsen för år 1995 innebär följande såvitt gäller de anslagsposter som redovisas under detta anslag.
Ändamål Totalbelopp milj. kr.
Bidrag till hälso- och sjukvård 625,00
Rehabilitering för äldre och 150,00 funktionshindrade
Särskild ersättning för psyko- 60,00 terapeutisk verksamhet
Särskild ersättning för informations- 21,00 försörjning m.m.
Statens beredning för utvärdering av 5,00 medicinsk metodik, SBU
Vissa särskilda insatser:
- Särskild ersättning för hand- 0,50 ledning av kiropraktorer
- Särskild ersättning för vissa 0,25 patientöverföringar
- Särskild ersättning för riks- 6,25 sjukvård för hivsmittade
Summa 868,00
Med utgångspunkt i överenskommelsen för 1995 beräknar regeringen anslagsbehovet under förevarande anslag för budgetåret 1995/96 till 1 302 miljoner kronor till de ändamål som har angivits i tabellen. Förhandlingarna avseende år 1996 har dock ännu inte påbörjats enligt propositionen.
Det sammanlagda medelsbehovet för ersättning till smittbärare m.m. för budgetåret 1995/96 beräknas till 9 miljoner kronor. Kostnaden för patientförsäkring och ersättningar för vissa skador beräknas till 2 025 000 kr.
Medelsanvisningen m.m.
Regeringen beräknar det sammanlagda medelsbehovet till 1 313 025 000 kr.
I motion So489 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begärs att riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen anförts om önskvärdheten att öka anslagen till hälso- och sjukvården (yrkande 21). Motionärerna anför att om man gör en internationell jämförelse och standardiserar för åldersstruktur så framstår den svenska sjukvården som jämförelsevis kostnadseffektiv och billig. Motionärerna anser att den svenska sjukvården ledigt skulle kunna expandera med några procent. Detta bör enligt motionärerna vara ett bra riktmärke när regering och riksdag i fortsättningen skall göra övervägningar om hur stora resurser som skall satsas på sjukvården.
I motion So485 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) begärs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att landstingen, samt den vård som är berättigad till statsbidrag, bör tillföras extra medel för att stärka det förebyggande arbetet, vården, omvårdnaden och rehabiliteringen (yrkande 4). Motionärerna anser att de verksamheter som orsakar vård skall vara med och betala vårdkostnaderna. Som exempel nämner motionärerna att områdena kemikalier, trafik, alkohol och tobak skulle kunna avgiftsbeläggas och att sådana medel skulle vara med och finansiera sjukvården. En sådan finansieringsmodell skulle därefter kunna utvecklas genom att fler företeelser som orsakar sjukdom och vårdkostnader kan bakas in i systemet. Dålig arbetsmiljö nämns som exempel.
I motion So455 av Ragnhild Pohanka m.fl. (mp) begärs att riksdagen beslutar att anslaget till psykoterapeutisk vård finansierad genom försäkringskassan utökas med 10 miljoner kronor (yrkande 5).
Utskottet finner den i propositionen föreslagna medelstilldelningen, vilken i huvudsak bygger på en överenskommelse mellan staten och sjukvårdshuvudmännen, välavvägd. Utskottet avstyrker följaktligen motionerna So485 (mp) yrkande 4 och So489 (v) yrkande 21 samt tillstyrker regeringens förslag till medelsanvisning. Motion So455 (mp) yrkande 5 avstyrks också.
Praktiktjänstgöring för naprapater
Tre motioner tar upp frågan om resurser för praktiktjänstgöring för naprapater.
I motion So421 av Leif Carlson (m) hemställs att riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att genom omdisponering inom anslaget C 1. Bidrag till hälso- och sjukvård, säkerställa möjligheter för blivande naprapater att genomgå för legitimation nödvändig, handledd praktiktjänstgöring. I motion So454 av Gullan Lindblad (m) och So477 av Sigge Godin (fp) framställs liknande yrkanden.
I motion So421 anförs bl.a. följande. De grundläggande kraven för att legitimation skall meddelas är teoretisk utbildning av viss nivå, men därutöver krävs praktisk tjänstgöring motsvarande ett års handledd heltidstjänstgöring i svensk hälso- och sjukvård fördelad på olika verksamhetsområden. Socialstyrelsen har fått bemyndigande att meddela närmare bestämmelser om den praktiska tjänstgöringen. Socialstyrelsen anger enligt uppgift i sina riktlinjer att fördelningen av utbildningen kan variera men i princip bör innefatta sex månader i offentlig hälso- och sjukvård och sex månader hos legitimerad naprapat med minst tre års yrkeserfarenhet. Praktiktjänstgöringen bör också kompletteras med fördjupning inom ett antal relevanta ämnesområden. Att denna höga målsättning verkligen uppnås och upprätthålls synes enligt motionären utomordentligt angeläget ur framför allt den vårdsökande patientens perspektiv. Det är därför starkt oroande att, då inte medel till praktiktjänstgöringen anvisats, risken finns att de flesta naprapater avstår från legitimering och därmed bedriver en verksamhet som inte regleras genom sjukvårdslagarna och inte står under Socialstyrelsens tillsyn. I motionen anförs att en praktikplats kostar mellan 1 200 och 1 700 kr per vecka och elev.
I motionerna So454 (m) och So477 (fp) nämns att när det gällde kiropraktorernas praktiktjänstgöring ersättningar ordnades till sjukvårdshuvudmännen via s.k. Dagmar-pengar.
Kiropraktorer med viss utbildning har kunnat få legitimation fr.o.m. den 1 juli 1989 (prop. 1988/89:96, SoU23 rskr. 295). För legitimation föreskrevs dels viss utbildning, dels viss praktiktjänstgöring.
I överenskommelsen om vissa ersättningar från sjukförsäkringen till sjukvårdshuvudmännen m.m. för år 1991 anfördes följande när särskild ersättning för handledning av kiropraktorer i hälso- och sjukvården för år 1991 infördes (prop. 1990/91:51, bil. 1:7 s. 35).
Enligt riksdagsbeslut på grundval av regeringens proposition (prop. 1988/89, SoU23, rskr. 295) om legitimation för vissa kiropraktorer m.m. skall ett av villkoren för legitimation som kiropraktor vara fullgjord praktisk tjänstgöring inom allmän eller enskilt bedriven hälso- och sjukvård. Tjänstgöringen skall vara handledd av en legitimerad läkare eller en legitimerad kiropraktor. Den skall fullgöras under en tid som motsvarar ett års heltidstjänstgöring och skall fördelas på verksamhetsområden enligt föreskrifter som socialstyrelsen meddelar.
Den praktiska tjänstgöringen skall enligt socialstyrelsen omfatta bl.a. ca 6 månaders handledd praktik inom offentlig hälso- och sjukvård inkluderande 10--12 seminarieövningar om två timmar vardera. En ansvarig huvudhandledare bör finnas för varje praktikant under detta tjänstgöringsavsnitt, vilken bör vara specialist i ortopedisk kirurgi. Sådan praktiktjänstgöring är förenad med kostnader som bör regleras i särskild ordning.
Staten och företrädare för sjukvårdshuvudmännen är ense om att avsätta högst 1 milj.kr. för detta ändamål för år 1991. Ersättning lämnas med 85 000 kr. per praktikant. Socialstyrelsen skall svara för handläggningen av dessa ärenden och lämna erforderligt underlag till riksförsäkringsverket, som svarar för utbetalning av ersättningen.
Enligt motsvarande överenskommelse för år 1994 utges ersättning med sammanlagt högst 0,5 miljoner kronor till de sjukvårdshuvudmän som svarar för handledd praktiktjänstgöring av kiropraktorer. Ersättningen lämnades med högst 95 000 kr. per praktikant (prop. 1993/94:75, bil. 2, s. 105).
I proposition 1993/94:145 med förslag om legitimation för vissa naprapater och kiropraktorer m.m. föreslogs bl.a. att naprapat efter genomgången utbildning och fullgjord praktisk tjänstgöring efter ansökan skall kunna få legitimation för yrket. Under rubriken Konsekvenser i propositionen (s. 19) anfördes att förslaget inte kunde beräknas medföra några betydelsefulla kostnadskonsekvenser för samhället eller enskilda. Här nämndes bl.a. visst merarbete för Socialstyrelsen och Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd m.fl. såvitt gällde tillsynsfrågor.
Utskottet anser inte att en omdisponering inom anslaget bör göras för att frigöra medel för handledd praktiktjänstgöring av blivande naprapater. Möjlighet finns att i kommande förhandlingar mellan staten och företrädare för sjukvårdshuvudmännen om vissa ersättningar till sjukvårdshuvudmännen för år 1996 behandla frågan. Motionerna So421 (m), So454 (m) och So477 (fp) avstyrks.
Insatser mot aids (C 2)
Från anslaget betalas utgifter för särskilda insatser för att bekämpa spridningen av hiv/aids.
Ett handlingsprogram för den fortsatta bekämpningen av hiv/aids har antagits av riksdagen på grundval av proposition 1987/88:79 om åtgärder mot aids (bet. 1987/88:SoU10, rskr. 1987/88:165). Handlingsprogrammet innefattar information till allmänheten och särskilda grupper med s.k. riskbeteende. Det omfattar vidare stöd till förebyggande insatser inom narkomanvård och kriminalvård, psykosocial stödverksamhet samt stöd till samhällsvetenskapligt orienterad och medicinsk forskning.
Från anslaget lämnas också ett extra bidrag för preventivt hiv/aidsarbete, som utgår främst till Stockholms läns landsting, Stockholms kommun, Göteborgs kommun, Malmö kommun och Malmöhus läns landsting men även till andra huvudmän.
Den del av medlen som avser information och stöd till psykosocialt arbete och utvecklingsarbete m.m. disponeras av Folkhälsoinstitutet. Institutet ansvarar också för fördelningen av det extra bidraget i form av stöd till kommuner och landsting. Vid Folkhälsoinstitutet finns ett råd för aidsfrågor som har en rådgivande funktion. Folkhälsoinstitutets program som gäller hiv/aids är huvudsakligen inriktat på att förmedla kunskap, att motverka spridning av hiv/aids och att motarbeta diskriminering av hivsmittade.
Socialstyrelsen disponerar medel från anslaget för att utveckla en offensiv narkomanvård främst på kommunal nivå.
Den omfattande internationella smittspridningen i kombination med ökat resande över landets gränser och pågående invandring till Sverige innebär enligt regeringen en risk för fortsatt smittspridning i Sverige. Regeringen finner att fortsatta insatser mot hivsmittan är nödvändiga. Insatserna måste inriktas på att motverka smittspridningen på både kort och lång sikt och därvid främst bygga på lokala aktiviteter. På sikt är regeringens ambition att de preventiva insatserna mot hiv/aids så långt möjligt skall integreras i kommunernas och landstingens reguljära verksamhet. Det finns dock fortfarande ett behov av att från centralt håll initiera och stödja förebyggande insatser. Samverkan mellan myndigheter, kommuner, landsting och frivilligorganisationer bör därvid utvecklas vidare, heter det. Regeringen ställer sig bakom Folkhälsoinstitutets inriktning vad gäller det hiv/aidspreventiva arbetet. Män som har sex med män samt invandrare är alltjämt viktiga målgrupper. Det är också angeläget att det preventiva arbetet gentemot ungdomar intensifieras. Många intresseorganisationer gör betydelsefulla insatser. Stödet till organisationernas arbete bör därför fortsätta under budgetåret 1995/96, enligt propositionen. Spridningen av hiv bland injektionsmissbrukare har enligt regeringen mötts med en kraftfull förstärkning av insatserna inom offensiv narkomanvård.
Medelsanvisning
I budgetpropositionen föreslås att till Insatser mot aids för budgetåret 1995/96 anvisas ett reservationsanslag på 272 830 000 kr. Regeringen beräknar en minskning av anslaget med 5 miljoner kronor för att finansiera viss verksamhet vid Smittskyddsinstitutet. Folkhälsoinstitutet föreslås få disponera 237 600 000 kr och Socialstyrelsen 35 230 000 kr av anslaget för budgetåret 1995/96.
Utskottet tillstyrker förslaget till medelsanvisning till Insatser mot aids.
Informationsinsatser
I motion So405 av Gullan Lindblad m.fl. (m) begärs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om hiv/aidsarbetets inriktning på information, rådgivning och beteendepåverkan (yrkande 1). Motionärerna anför att kampanjer på nationell och regional nivå är nödvändiga för att ständigt påminna människor om riskerna med hiv. Det är viktigt att de centralt initierade informationsinsatserna fortsätter för att stödja det regionala informationsarbetet. Kampanjerna måste enligt motionärerna vara ärliga och skarpt formulerade så att människor påverkas och uppmanas söka mer information och testning. Motionärerna anför att det är viktigt att informationen utformas så att den når rätt målgrupp. Särskilda målgrupper för det förebyggande arbetet måste enligt motionärerna vara ungdomar, flyktingar/invandrare, homo- och bisexuella män samt narkotikamissbrukare. Särskilt viktigt är enligt motionen att nå de unga. När det gäller samlevnadsundervisningen i skolan (yrkande 3) anser motionärerna att information om hiv liksom om andra sexuellt överförda sjukdomar och om homosexualitet måste ingå i all samlevnadsundervisning. Kunskapsspridningen om hiv och andra sexuellt överförda sjukdomar måste också stödjas bland studenter vid universitet och högskolor (yrkande 4). Lika viktigt är det att nå flyktingar/invandrare (yrkande 5). Dessa har kanske inte fått någon information i sina hemländer om faran med hivsmittan. Särskild information bör också riktas till olika personalgrupper som kommer i kontakt med flyktingar och invandrare. Olika intresseorganisationer fyller, enligt motionen, en viktig roll i informationsarbetet. Motionärerna anser att en större del av informationsmedlen bör komma de frivilliga organisationerna till del för att användas i deras upplysnings- och informationsarbete (yrkande 7).
I motion So484 av Fanny Rizell m.fl. (kds) betonas också betydelsen av att informera om och förebygga sexuellt överförbara sjukdomar (yrkande 38). Motionärerna anser att betydelsen av ungdomsmottagningarna, preventivmedelsrådgivningen och skolhälsovården bör lyftas fram. Förebyggande satsningar bör riktas till olika åldersgrupper och till båda könen heter det.
Utskottet delar regeringens bedömning att fortsatta insatser mot hivsmittan är nödvändiga och måste inriktas på att motverka smittspridningen på både kort och lång sikt. Utskottet delar också bedömningen att det finns ett behov att från centralt håll initiera och stödja förebyggande insatser men att de preventiva insatserna mot hiv/aids på sikt så långt möjligt bör integreras i kommunernas och landstingens reguljära verksamhet. Inriktningen av Folkhälsoinstitutets arbete vad gäller det preventiva området tar särskilt sikte på vissa målgrupper. Utskottet anser detta viktigt. Många frivilligorganisationer och intresseorganisationer gör även betydelsefulla insatser på området. Utskottet delar således i huvudsak motionärernas inställning som inte står i någon motsättning mot vad som anförs i propositionen. Motionerna So405 (m) yrkandena 1, 3--5 och 7 samt So484 (kds) yrkande 38 får i huvudsak anses tillgodosedda och avstyrks därför.
Bidrag till vissa utbildningsinsatser (C 7)
Medelsanvisningen
Från anslaget betalas det särskilda statsbidraget för att anordna sådan utbildning som krävs för att distriktssköterskor skall få rätt att förskriva vissa läkemedel. För att stimulera landstingen att anordna sådan utbildning föreslog regeringen år 1993 (prop. 1992/93:160) införande av ett statligt stimulansbidrag om sammanlagt 15 miljoner kronor fördelade på tre budgetår. I enlighet med riksdagens beslut (1992/93:SoU22, rskr. 355) lämnades ett sådant bidrag första gången budgetåret 1993/94. I propositionen anges att den utbildning som krävs hittills inte har ingått som en integrerad del i den grundläggande utbildningen för distriktssköterskorna. Det statliga stimulansbidraget syftar till att underlätta för redan verksamma distriktssköterskor att komplettera sin utbildning i läkemedelslära.
I budgetpropositionen föreslås att riksdagen till Bidrag till vissa utbildningsinsatser för budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 5 000 000 kr.
Utskottet tillstyrker förslaget till medelsanvisning till Bidrag till vissa utbildningsinsatser.
Utvidgad förskrivningsrätt
I motion So445 av Gullan Lindblad m.fl. (m, s, fp, kds) begärs ett tillkännagivande om utvidgad förskrivningsrätt (yrkande 2) och i motion Ub389 av Fanny Rizell m.fl. (kds) begärs ett tillkännagivande om att den utbildning i farmakologi som förutsätts för förskrivningsrätt görs tillgänglig för skolsköterskor (yrkande 2). I sistnämnda motion begärs vidare ett tillkännagivande om vad i motionen anförts om förskrivningsrätt för skolsköterskor för ett begränsat antal läkemedel (yrkande 3). I motion So445 anförs bl.a. att skolsköterskan arbetar med uppgifter som ligger nära distriktssköterskans, inte minst vad gäller vården av allergiska barn. "Allergimediciner" utgör enligt motionärerna en väsentlig del av de medel som distriktssköterskan kan förskriva, däremot inte skolsköterskan. Motionärerna anser att det är bra att förskrivningsrätten följs upp och utvärderas kontinuerligt. Om resultatet blir positivt kan en eventuell utvidgning ske. Därvid bör, enligt motionärerna, frågor om utbildningsmöjlighet och ökad förskrivningsrätt för t.ex. barnmorskor och skolsköterskor tas upp till prövning. I motion Ub389 förs ett liknande resonemang. Där nämns vidare vaccinationsbeställningar och rökavvänjningsmedel. Vidare nämns att många skolsköterskor har distriktssköterskeutbildning i botten men att förskrivningsrätten är knuten till yrkesfunktionen.
Socialstyrelsen och Läkemedelsverket har meddelat allmänna råd resp. föreskrifter för förskrivningsrätten.
Utskottet anser att ytterligare erfarenheter av distriktssköterskornas förskrivningsrätt krävs innan ställning bör tas till frågan om att utvidga förskrivningsrätten till fler grupper, t.ex. skolsköterskor. Motionerna So445 (m, s, fp, kds) yrkande 2 och Ub389 (kds) yrkandena 2 och 3 avstyrks.
Bidrag till psykiatriområdet (C 8)
Medelsanvisningen
För att underlätta genomförandet av åtgärder som ingår i psykiatrireformen har riksdagen i samband med behandlingen av propositionen om psykiskt stördas villkor beslutat om vissa tidsbegränsade ekonomiska stimulansåtgärder (prop. 1993/94:218, bet. 1993/94:SoU28, rskr. 1993/94:396).
Enligt riksdagens beslut skall större delen av bidraget lämnas som ett stimulansbidrag till landsting och kommuner för utveckling av arbetsformerna inom socialtjänst och psykiatri. Syftet är enligt propositionen att kommunernas socialtjänst skall kunna utveckla sina kunskaper när det gäller omvårdnad och bemötande av människor med psykisk störning. Vidare skall medlen användas för att bl.a. den öppna psykiatriska vården på ett bättre sätt än för närvarande skall kunna ge metodstöd till kommunens personal och specialistvård till dem som ges omvårdnad m.m. vid de särskilda boendeformerna.
Medel skall vidare lämnas för att förbättra vården av psykiskt störda missbrukare. Det gäller insatser för att förbättra samverkan mellan sjukvården, kommunerna och LVM-institutionerna. Dessutom skall bidrag utges till anhörig- och brukarorganisationer m.fl. för att bygga upp det sociala nätverket kring den psykiskt störde samt att stödja de anhöriga till psykiskt störda. Medel är även avsatta för uppföljning och utvärdering av psykiatrireformen (Socialstyrelsen), översyn av innehållet i den psykiatriska vården (Socialstyrelsen), rehabilitering av tortyrskadade flyktingar, ekonomiskt stöd till psykiatrin i Östeuropa samt till utvärdering av behandlingsmetoder inom psykiatrin (SBU).
Socialstyrelsen disponerar och administrerar merparten av de aktuella medlen. Detta betyder att styrelsen -- inom ramen för riksdagens och regeringens riktlinjer -- fattar beslut om medlens användning.
Regeringen anser att de medel som ställs till förfogande för psykiatrireformens genomförande är av central betydelse för att kommuner, landsting, brukarorganisationer m.fl. skall kunna förvärva kompetens och utveckla sina arbetsformer så att de bättre svarar mot de behov som människor med långvarig psykisk störning har. De riktlinjer för medlens användning som angavs i propositionen om psykiskt stördas villkor bör därför enligt regeringen gälla även vid fördelning av medel för budgetåret 1995/96.
I budgetpropositionen föreslås att riksdagen till Bidrag till psykiatriområdet för budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 594 000 000 kr.
Utskottet tillstyrker förslaget till medelsanvisning till Bidrag till psykiatriområdet.
Uppföljning av psykiatrireformen m.m.
I motion So489 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begärs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om uppföljning av pågående omstruktureringar inom psykvården (yrkande 17). Motionärerna anför att stora krav nu ställs på att kommunerna, försäkringskassan, arbetsmarknadsmyndigheterna samt landstingets psykiatri och i viss mån även primärvården hittar verkningsfulla samarbetsformer för att stödet till människor med psykiska handikapp skall kunna utformas på ett heltäckande sätt. Samtliga aktörer måste agera på ett ansvarsfullt sätt så att inte patienter kommer i kläm i strider om revir och vårdideologier. Motionärerna anser att regeringen måste ta på sig ett särskilt uppföljningsansvar. De anser också att Psykiatriutredningens förslag om försöksverksamhet med personliga ombud borde prövas (yrkande 18).
I motion So214 av My Persson och Margareta E Nordenvall (m) begärs också en uppföljning av psykiatrireformen (yrkande 1). Motionärerna anför att patienter skrivs ut från landets psykiatriska kliniker och avdelningar och skickas hem. Där riskerar de att hamna i isolering eftersom kommunen inte alltid har kompetens att ordna den omsorg och vård patienten har rätt till. I storstäderna riskerar många av dessa att hamna på gatan som hemlösa, heter det i motionen.
I motion So448 av Ulla-Britt Hagström (kds) begärs också ett tillkännagivande om ansvarsfördelningen för vården av vissa grupper av psykiskt sjuka personer. Motionären anför att det finns personer som hamnar i kläm mellan två huvudmän. Det finns psykiskt sjuka människor som "övermedicinerats" av läkare under landstingets ansvar. Dessa personer reagerar inte längre på mediciner eller har blivit allergiska mot sina läkemedel. De anses plötsligt som medicinskt färdigbehandlade och övergår under kommunalt ansvar. Nu skall kommunen utan egen läkarresurs, utan den speciella expertis som finns hos landstinget, vara ansvarig för denne persons vård och rehabilitering. Kommunen är ofta inte förberedd och gruppboenden för dessa speciella behov finns inte, heter det i motionen.
I motion So439 av Barbro Westerholm (fp) begärs ett tillkännagivande om vad i motionen anförts om insatser för tortyrskadade flyktingar. Motionären anför att det i budgetpropositionen inte återfinns någonting om hur regeringen avser att gå vidare för att förbättra rehabiliteringen av tortyrskadade flyktingar.
Från Socialdepartementet har inhämtats att en arbetsgrupp i dagarna tillsätts för att arbeta med frågan om hur de 50 miljoner kronor vilka redan beslutats för rehabilitering av tortyrskadade flyktingar skall användas och fördelas. Arbetsgruppen skall lämna sina förslag i slutet av maj 1995.
Utskottet delar motionärernas inställning att stora krav ställs när det gäller samarbete kring omvårdnad och bemötande av människor med psykisk störning. Riksdagens beslut förra våren innebar att stödet och servicen till personer med psykiska störningar skall förbättras. Kommunernas ansvar preciserades. Riksdagens beslut innebar också vissa tidsbegränsade ekonomiska stimulansåtgärder för att underlätta genomförandet av psykiatrireformen. Större delen av stimulansåtgärderna lämnas som ett bidrag till landsting och kommuner. Medel har också avsatts för försöksverksamhet med personligt ombud. Socialstyrelsen disponerar och administrerar merparten av de aktuella medlen. Motion So489 (v) yrkandena 17 och 18 är i huvudsak tillgodosedd och avstyrks därför. Även motionerna So214 (m) yrkande 1 och So448 (kds) är i huvudsak tillgodosedda och avstyrks därför. Utskottet har erfarit att en nyligen tillsatt arbetsgrupp kommer att arbeta med frågan om fördelningen av de medel som avsatts för rehabilitering av tortyrskadade flyktingar. Motion So439 (fp) avstyrks.
Allmänt bidrag till hälso- och sjukvården (C 9)
Från anslaget utgår det särskilda statsbidraget för att utveckla hälso- och sjukvården i samband med att husläkarsystemet enligt vissa nationella grundprinciper avvecklas (prop. 1993/94:100 bil. 6, bet. 1993/94:SoU20, rskr. 1993/94:248).
Större delen av det särskilda statsbidraget lämnas i form av ett stimulansbidrag till sjukvårdshuvudmännen för att utveckla hälso- och sjukvården, främst primärvården. Syftet är enligt propositionen att underlätta arbetet med att vidareutveckla primärvården så att den också fortsättningsvis skall karaktäriseras av lättillgänglighet, kontinuitet, närhet, helhetssyn och kvalitet. En mindre del av det särskilda statsbidraget används till att stimulera och utveckla dels informationsförsörjningen, dels kvalitetssäkringen inom primärvården.
I budgetpropositionen föreslås att riksdagen till Allmänt bidrag till hälso- och sjukvården för budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 195 000 000 kr. Regeringen anser att det statsbidrag som tidigare aviserats (prop. 1992/93:160, bet. 1992/93:SoU22, rskr. 1992/93:355), och som sjukvårdshuvudmännen utgått från vid sin planering, bör lämnas även kommande budgetår som ett allmänt bidrag till hälso- och sjukvården i syfte att förbättra primärvården.
Utskottet tillstyrker förslaget till medelsanvisning till Allmänt bidrag till hälso- och sjukvården.
Övriga medelsanvisningar under C
Utskottet tillstyrker de i budgetpropositionen föreslagna medelsanvisningarna till Funktionen Hälso- och sjukvård m.m. i krig (C 3), Bidrag till Spri (C 4), Bidrag till WHO (C 5) och Bidrag till WHO-enheten för rapportering av läkemedelsbiverkningar (C 6). Förslagen har inte mött någon erinran i form av motioner.
Informationskampanj om fibromyalgi
Två motioner behandlar frågor om fibromyalgi, nämligen motion So449 av Bengt Lindqvist och Maj-Inger Klingvall (s) och motion So429 av Stig Sandström m.fl. (v). Motionärerna begär dels att en informationskampanj om fibromyalgi bör genomföras (So449 och So429 yrkande 1), dels att 1 500 000 kr anslås för en sådan kampanj (So429 yrkande 2). Motionärerna anför att fibromyalgi i dag räknas till en av våra större folksjukdomar. Ca 2 % av befolkningen har denna sjukdom, vilket betyder mellan 150 000 och 200 000 personer. Huvuddelen av dessa är, enligt motionärerna, kvinnor. Sjukdomssymtomen uppges vara mycket mångskiftande. Oftast har man flera olika symtom, men smärta och utmattning uppges finnas hos samtliga patienter. Motionärerna uppger att det inom vårdsektorn finns mycket av gamla fördomar kring fibromyalgi.
I betänkandet 1988/89:SoU2 behandlades bl.a. en motion om primär fibromyalgi. Motionen tog sikte på en kartläggning av omfattningen av sjukdomen, forskningsbehoven samt målsättningar för vården. Utskottet delade uppfattningen att det var angeläget att resurser satsades för att öka kunskaperna samt att analysera forskningsbehov och andra resursbehov (s. 22). Vad utskottet anförde gavs regeringen till känna. Riksdagen följde utskottet (rskr. 8).
En särskild utredare har nyligen tillkallats för att bl.a. kartlägga och redovisa kunskapsläget vad gäller bl.a. primär fibromyalgi. I dir. 1994:95, beslutade den 8 september 1994, angående bemötandet av kvinnor och män inom hälso- och sjukvården, ingår som ett deluppdrag för den särskilde utredaren att kartlägga och redovisa kunskapsläget vad gäller bl.a. primär fibromyalgi. Utifrån kartläggningen bör utredaren analysera forskningsbehov och andra resursbehov (dir. s. 5).
Utskottet konstaterar att de frågeställningar som tas upp i motionsyrkandena faller inom ramen för direktiven för den särskilda utredaren angående bemötandet av kvinnor och män inom sjukvården. Utskottet anser att regeringens kommande bedömning med anledning av det pågående utredningsarbetet bör avvaktas innan riksdagen tar något initiativ i dessa frågor. Utskottet avstyrker därför motionerna So429 (v) och So449 (s).
Inrättande av ett allergicentrum
I två motioner, nämligen So484 av Fanny Rizell m.fl. (kds) (yrkande 24) och Bo504 av Ulf Björklund m.fl. (kds) (yrkande 5) begärs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionerna anförts om vikten av att ett allergicentrum inrättas och att riksdagen för detta ändamål anvisar 5 miljoner kronor. Motionärerna hänvisar till att Allergiutredningens förslag från 1989 (SOU 1989:76) borde tas upp för ny prövning. Ett allergicentrum skulle i huvudsak arbeta med information och utbildning samt forskning och samarbete.
I budgetpropositionen anför regeringen bl.a. följande om Folkhälsoinstitutets begäran om ytterligare medel till allergipreventivt arbete (s. 234).
Vad gäller institutets begäran om ytterligare medel till det allergipreventiva arbetet vill regeringen framhålla att statsmakterna redan prioriterar detta område bl.a. genom att 250 miljoner kronor avsatts i stiftelsen för vård och allergiforskning. Regeringen delar institutets bedömning att allergier är ett angeläget område men anser samtidigt att ökade satsningar på området får ske inom ramen för institutets tillgängliga medel.
Utskottet erinrar om att en av Folkhälsoinstitutets verksamhetsgrenar är allergi. Som ett led i uppbyggandet av ett långsiktigt, landsomfattande preventivt arbete planeras under 1995 en bred informations- och utbildningsinsats som skall sätta allergifrågorna i fokus. Kampanjen -- Allergiåret 95 -- genomförs tillsammans med Astma-Allergiförbundet, Apoteksbolaget, Livsmedelsverket och Svenska Läkaresällskapet. Utskottet kommer senare att behandla ytterligare motioner om allergi från den allmänna motionstiden. Utskottet avstyrker motionerna So484 (kds) yrkande 24 och Bo504 (kds) yrkande 5.
Information om genteknikens följder
I motion So422 av Birger Schlaug m.fl. (mp) (yrkande 1) begärs att riksdagen anslår 50 miljoner kronor för att ge organisationer och andra möjlighet att söka medel för att informera om genteknikens följder.
Motionen innehåller ytterligare fem yrkanden med krav på lagstiftning i olika avseenden när det gäller att söka, efterfråga och använda information om människors gener. I Socialdepartementet pågår arbete med en departementspromemoria som bl.a. behandlar frågor om skydd för genetiska data i patientjournaler (1990/91:SoU10).
Utskottet som i ett senare betänkande återkommer till olika frågor om genteknik avstyrker motion So422 (mp) yrkande 1.
Behörighetsfrågor
Tolv motionsyrkanden från den allmänna motionstiden 1995 rör olika behörighetsfrågor.
I motion So418 av Anita Johansson och Sylvia Lindgren (s) begärs att riksdagen skall ge regeringen till känna vad i motionen anförts om legitimation för kiropraktorer (yrkande 1). Motionärerna anser att den grupp kiropraktorer som har genomgått Skandinaviska Chiropraktor Skolans utbildning skall kunna få legitimation. Vidare hemställer motionärerna att regeringen begär att Socialstyrelsen får i uppdrag att kontinuerligt följa upp verksamheten vid Skandinaviska Chiropraktor Skolan (yrkande 2). Liknande yrkanden finns i motion So490 av Ragnhild Pohanka m.fl. (mp), (yrkandena 1 och 2).
I motion So435 av Ingibjörg Sigurdsdóttir m.fl. (s) begärs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om legitimering för socionomer. Motionärerna anser att det behövs en statlig legitimation för socionomer oavsett verksamhetssektor. I motion So462 av Britta Sundin m.fl. (s) begärs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om legitimation för arbetsterapeuter. Motionärerna anser att Behörighetsutredningen bör få tilläggsdirektiv vilka skulle innebära att arbetsterapeuterna skall behandlas med förtur. Ett liknande yrkande finns i motion So476 av Sivert Carlsson m.fl. (c). I motion So498 av den sistnämnde begärs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om införande av praktiktjänstgöring för arbetsterapeuter. Motionären anser att dagens hårdnande arbetsmarknad och besparingen inom hälso- och sjukvården har förändrat kraven på nyutbildade arbetsterapeuter och jämförbara grupper. Motionären anser att den praktiska tjänstgöringen i anslutning till inträdet på arbetsmarknaden bör förbättras.
I motion So273 av Elver Jonsson och Anders Svärd (fp, c) begärs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om auktorisation av psykologer med specialistutbildningar. Motionärerna anför att de nordiska länderna utifrån sin erfarenhet har sett ett behov av att, förutom grundauktorisationen för en leg. psykolog, auktorisera även specialistkunskaper. Som exempel nämns Finland och bestämmelser i dess nya hälso- och sjukvårdslag från år 1994. Motionärerna anser att Sverige, för att inte komma i otakt med övriga nordiska länder, bör auktorisera psykologer med även andra specialiteter än psykoterapi.
I motionerna So401 av Gullan Lindblad (m) och So414 av Stig Sandström m.fl. (v) begärs att riksdagen ger regeringen till känna vad som anförts om behovet av ett förbättrat skydd för personer som anlitar psykologer. I de båda motionerna anförs bl.a. att nuvarande lagstiftning i Sverige ger ett otillräckligt skydd mot oseriös yrkesutövning inom psykologområdet. Vidare anförs att personer som anlitar psykolog i de övriga nordiska länderna omfattas av ett mer omfattande skydd i lagstiftningen, dels genom att psykologverksamhet utanför hälso- och sjukvården skyddas, dels genom att lagstiftningen i större utsträckning än i Sverige skyddar psykologens arbetsuppgifter från att utföras av personer utan tillräcklig utbildning.
I motion So440 av Barbro Westerholm och Isa Halvarsson (fp) hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om översyn av kvacksalverilagen. Motionärerna begär en översyn av lagen både med hänsyn till vilka sjukdomar som får behandlas och vilken åldersgräns som bör gälla för behandling av barn.
Utskottet har vid ett flertal tillfällen behandlat behörighetsfrågor m.m. I betänkande 1992/93:SoU1 förordade utskottet ett tillkännagivande om att frågan om legitimation eller andra behörighetsföreskrifter för ytterligare yrkesgrupper (dvs. förutom naprapater) borde bli föremål för en samlad översyn under parlamentarisk medverkan samt att regeringen därefter borde återkomma till riksdagen i den frågan och vissa andra frågor som har samband därmed.
Regeringen beslutade i januari 1994 direktiv (dir. 1994:2) för en parlamentarisk kommitté (S 1994:01) och kommittén tillkallades under sommaren 1994 (Kommittén för översyn av vissa behörighetsfrågor). Uppdraget sammanfattas på följande sätt.
En parlamentarisk kommitté skall göra en samlad översyn av principerna för legitimation och behörighet och mot bakgrund av översynen lämna förslag bl.a. i frågan om legitimation och behörighetsföreskrifter för olika yrkesgrupper inom hälso- och sjukvården och närliggande områden. Översynen skall också omfatta bestämmelserna i lagen (1960:409) om förbud i vissa fall mot verksamhet på hälso- och sjukvårdens område (den s.k. kvacksalverilagen).
Kommittén skall redovisa sitt uppdrag före utgången av år 1995.
Utskottet konstaterar att de frågeställningar som aktualiseras i motionsyrkandena faller inom ramen för direktiven för Kommittén för översyn av vissa behörighetsfrågor. Utskottet anser att regeringens överväganden med anledning av det pågående utredningsarbetet bör avvaktas innan riksdagen tar något initiativ i dessa frågor. Utskottet avstyrker därför motionerna So273 (fp, c), So401 (m), So414 (v), So435 (s), So440 (fp), So462 (s), So476 (c) och So498 (c). Utskottet avstyrker också motionerna So418 (s) och So490 (mp).
Omsorg om äldre och handikappade (D 1--D 2, D 4--D 11)
Stimulansbidrag till särskilda boendeformer och rehabilitering (D 1)
Under anslaget utbetalas bidrag till anordnande av gruppbostäder och andra alternativa boendeformer med 500 000 kronor per boendeenhet som färdigställts under åren 1991--1995. Om befintliga bostäder tas i anspråk för att skapa alternativa boendeformer för långvarigt psykiskt störda personer kan bidrag lämnas med 200 000 kr per boendeenhet som färdigställts under perioden 1 juli 1994--31 december 1995. Vidare utbetalas under anslaget bidrag för viss ombyggnad av sjukhem m.m. med 50 000 kr per nytillkommande enbäddsrum eller bostadslägenhet som färdigställs under åren 1992--1996. Enligt riksdagens tidigare beslut (prop. 1993/94:218, bet. 1993/94:SoU28, rskr. 1993/94:396) skall 300 miljoner kronor av det tillfälliga statsbidraget för anordnande av gruppbostäder m.m. förbehållas boendeenheter för långvarigt psykiskt störda personer.
Från anslaget utbetalas också t.o.m. budgetåret 1994/95 bidrag till kommunerna för kostnader för medicinskt färdigbehandlade inom somatisk akutsjukvård och geriatrisk vård.
I budgetpropositionen föreslås att riksdagen godkänner att 150 miljoner kronor från anslaget får användas för att stimulera samverkan mellan kommuner och landsting för att åstadkomma en ändamålsenlig utveckling av rehabilitering för äldre. Socialstyrelsen konstaterar i 1994 års Ädeluppföljning vissa brister i rehabiliteringen för äldre. Styrelsen framhåller att åtgärder behöver vidtas för att säkerställa en hög kvalitet och trygghet för den enskilde och att oklarheter i ansvarsfördelningen mellan kommuner och landsting måste undanröjas och fungerande samverkansformer utvecklas. Regeringen föreslår mot den bakgrunden att en omprioritering av en del av anslaget görs. Staten och Landstingsförbundet har i en överenskommelse om vissa ersättningar till sjukvårdshuvudmännen m.m. för år 1995 avsatt ett lika stort belopp för dessa ändamål. Sammantaget innebär det att 300 miljoner kronor avsätts för att användas av kommuner och landsting för att gemensamt utveckla rehabiliteringen för äldre.
För att åstadkomma en flexibel användning av medel under anslaget samordnades anslagsposterna bidrag till byggande av gruppbostäder och bidrag till viss ombyggnad av sjukhem m.m. anslagsmässigt under budgetåret 1994/95. Bidragen bör enligt regeringen även samordnas tidsmässigt. Regeringen föreslår därför att de tillfälliga statsbidragen till gruppbostäder och sjukhem m.m. får lämnas till objekt som färdigställts före utgången av år 1996.
I propositionen föreslås att riksdagen för budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 200 000 000 kr.
Utskottet föreslår att riksdagen godkänner att 150 miljoner kronor från anslaget får användas för att stimulera samverkan mellan kommuner och landsting för utveckling av rehabiliteringen för äldre i enlighet med vad som anförts i propositionen.
Utskottet tillstyrker att riksdagen godkänner att de tillfälliga statsbidragen till gruppbostäder och sjukhem m.m. får lämnas till objekt som färdigställts före utgången av år 1996.
Utskottet tillstyrker också den föreslagna medelstilldelningen till Stimulansbidrag till särskilda boendeformer och rehabilitering.
Vissa statsbidrag inom handikappområdet (D 2)
I budgetpropositionen föreslås 1 035 000 000 kr anvisas under anslaget D 2. Vissa statsbidrag inom handikappområdet.
Anslaget avser följande ändamål:
1. Statsbidrag till landstingen för vissa handikappinsatser som avser stimulansbidrag till habilitering och rehabilitering, statsbidrag till rådgivning och annat stöd samt statsbidrag till tolktjänst.
2. Stimulansbidrag till specifika utvecklingsinsatser inom habiliterings- och rehabiliteringsområdet.
3. Stimulansbidrag till utvecklingsinsatser inom hjälpmedelsförsörjningen.
Stimulansbidrag till habilitering och rehabilitering
I motion So222 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en riksomfattande uppföljning av rehabiliterings- och habiliteringsbehov (yrkande 6). Motionärerna framhåller att trots de tidsbegränsade stimulansbidragen för habilitering och rehabilitering som riksdagen anvisat kvarstår stora behov. Enligt motionärerna räcker det inte att följa upp resultatet av stimulansbidragen utan det behövs också en riksomfattande uppföljning av hur behov av habilitering/rehabilitering tillgodoses för människor med olika funktionsnedsättningar.
Socialstyrelsens utvärdering visar att stimulansbidragen till habilitering och rehabilitering haft en positiv effekt på utvecklingen av verksamheten. Projekt har kommit i gång i syfte att minska ojämnheterna i landet mellan olika grupper av funktionshindrade beträffande tillgången på habilitering och rehabilitering. Många insatser har också riktats till små och mindre kända handikappgrupper. Styrelsen påpekar dock att det i vissa fall kan behövas bättre kartläggningar och behovsinventeringar för att kanalisera resurserna dit de bäst behövs. Regeringen avser att på basis av Socialstyrelsens kommande rapport ingående följa utvecklingen av bidragen.
Utskottet anser att Socialstyrelsens uppföljning av statsbidraget visar att stimulansbidragen till habilitering och rehabilitering haft en positiv effekt på utvecklingen av habiliterings- och rehabiliteringsverksamheten. I vissa fall kan dock behövas bättre kartläggningar och behovsinventeringar för att kanalisera resurserna dit de bäst behövs. Regeringen har för avsikt att på basis av Socialstyrelsens kommande rapport ingående följa utvecklingen. Något initiativ från riksdagen med anledning av motion So222 (fp) yrkande 6 behövs därför inte enligt utskottets mening. Motionsyrkandet avstyrks.
Statsbidrag till tolktjänst
I motion So224 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ledarhundsutbildningen och tolkverksamheten bör byggas ut och att riksdagen anslår 9 000 000 kr för denna verksamhet (yrkande 2, delvis). Motionärerna framhåller att alla människor skall ha rätt till ett värdigt liv. Detta innebär rätt till arbete, bostad och möjligheter till ett socialt liv. Människor med funktionshinder måste ges verktyg för att ha inflytande över sin egen situation och minska beroendet av andra. Därför måste bl.a. utbildningen av ledarhundar, teckenspråkstolkar och dövblindtolkar förstärkas. Motionärerna anser att ytterligare 3 miljoner kronor för vardera av dessa utbildningar bör avsättas under det kommande budgetåret.
Också motion So245 av Ulla-Britt Hagström (kds) tar upp behovet av teckenspråkslärare och tolkar och begär ett tillkännagivande till regeringen i denna fråga (yrkande 4). I motionen anförs att utbildningen av teckenspråkslärare måste utökas och kontinuerlig fortbildning ske. Tolkservicen skall ligga kvar under landstingen men byggas ut. Motionären vill vidare ha en kartläggning av de dövas arbetssituation i syfte att underlätta deras situation på arbetsmarknaden.
Socialstyrelsens uppföljning av tolktjänsten visar bl.a. att landstingen ofta inte kan få fram tillräckligt med tolkar för att möta de behov av tolktjänst som finns. Problemet hänger delvis samman med att antalet nyutbildade tolkar inte ökar. Styrelsen anser att landstingen bör inrätta fler tolktjänster med stöd av det nya statsbidraget för att bättre tillgodose behovet av tolktjänst, men också för att skapa större intresse för tolkyrket. Styrelsen anser vidare att landstingens information om sitt utvidgade ansvar för tolktjänsten varit alltför begränsad.
Tolk- och översättarinstitutet (TÖI), som bl.a. disponerar statsbidraget till tolkutbildning för döva, dövblinda och vuxendöva samt till teckenspråksutbildningen, anför i en promemoria till Socialstyrelsen att det för närvarande finns hinder för en utökning av antalet utbildningsplatser för tolkar bl.a. beroende på brist på utbildade lärare. TÖI kommer senare i vår att presentera en långtidsplan för tolkutbildningen som syftar till att öka utbildningsvolymen så att den svarar mot behovet av tolkar.
I propositionen understryks att det är angeläget att berörda myndigheter, utbildningsanordnare och landsting vidtar åtgärder för att stärka intresset för tolkyrket så att fler personer är beredda att utbilda sig till tolk. Regeringen avser att med ekonomiskt stöd från Allmänna arvsfonden ta initiativ till särskilda informationsprojekt i frågan. Regeringen har vidare för avsikt att inbjuda företrädare för berörda myndigheter, handikapporganisationer, landsting samt yrkesorganisationerna till en diskussion om tolktjänsten.
Statsbidraget till tolktjänsten fördelas av Socialstyrelsen till landstingen och de landstingsfria kommunerna på grundval av antalet invånare i resp. landstingsområde eller landstingsfri kommun den 31 december året innan bidragsåret.
Med anledning av riksdagens tillkännagivande om att regeringen borde se över fördelningsprinciperna för statsbidraget till tolktjänst så att hänsyn tas till antalet tolkanvändare inom landstinget resp. kommunen (bet. 1993/94:SoU20, rskr. 248) anförs följande. Den statistik som landstingen för närvarande redovisar om behovet av tolk är fortfarande så outvecklad att den inte bör användas som underlag för någon detaljerad fördelningsnyckel i en ny fördelningsmodell. Örebro län har dock ett väsentligt större antal döva och hörselskadade i relation till befolkningen än vad som finns i riket i övrigt. Detta beror bl.a. på att en stor del av utbildningen för de döva och hörselskadade är koncentrerad till Örebro. I propositionen föreslås därför att Örebro län kompenseras för detta genom att få ett bidrag per invånare som är 80 % högre än för riket i övrigt. Totalt föreslås 60 miljoner kronor anvisas till tolktjänsten under budgetåret 1995/96.
Utskottet konstaterar att riksdagen redan vid behandlingen av proposition 1992/93:159 om stöd och service till vissa funktionshindrade beslutat att förstärka stödet till tolkverksamheten med 15 miljoner kronor per år under en femårsperiod (bet. 1992/93:SoU19, rskr. 321). Detta innebär att anslagsposten nu räknas upp från 22,5 miljoner kronor för budgetåret 1994/95 till 60 miljoner kronor för budgetåret 1995/96 (18 månader). Utskottet finner den föreslagna beräkningen väl avvägd och avstyrker därmed motionerna So224 (mp) yrkande 2 (delvis) och So245 (kds) yrkande 4.
Medelsanvisningen
Utskottet tillstyrker regeringens föreslag till medelsanvisningen till Vissa statsbidrag inom handikappområdet.
Bidrag till viss verksamhet för personer med funktionshinder (D 5)
I budgetpropositionen föreslås 118 183 000 kr anvisas under anslaget D 5. Bidrag till viss verksamhet för personer med funktionshinder.
Bidraget är avsett för att öka organisationernas möjligheter att själva driva vissa verksamheter som är av stor betydelse för personer med funktionshinder.
Från anslaget får Synskadades riksförbund bidrag till SRF Hantverk AB, depåverksamheten, till verksamheten med ledarhundar samt till viss övrig verksamhet. Föreningen Sveriges dövblinda erhåller bidrag för tidningsutgivning för dövblinda och Sveriges dövas riksförbund för sin teckenspråksavdelning. Under anslaget utges vidare bidrag till rikstolktjänst, palynologiska laboratoriet vid Naturhistoriska riksmuseet, handikapporganisationernas rekreationsanläggningar, Föreningen Rekryteringsgruppen samt till Neurologiskt handikappades riksförbund.
Ledarhundar
I propositionen framhålls att tillgången på ledarhundar under flera år har legat under behovsnivån, vilket har lett till ett ackumulerat behov av hundar. Tillgången på ledarhundar har nu ökat, vilket innebär att SRF kan öka inköpen för att i någon mån möta de behov som finns. I budgeten föreslås därför att stödet räknas upp från 17 250 000 kr för budgetåret 1994/95 till 38 625 000 kr för budgetåret 1995/96 (18 månader).
Riksdagen har nyligen, vid behandlingen av tilläggsbudgeten till statsbudgeten för budgetåret 1994/95, beslutat om ytterligare 7,5 miljoner kronor till Synskadades riksförbund (SRF) för inköp av ledarhundar under innevarande budgetår (prop. 1994/95:105, bet. 1994/95:SoU12, rskr 1994/95:202).
I motion So224 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ledarhundsutbildningen och tolkverksamheten bör byggas ut och att riksdagen anslår 9 000 000 kr för denna verksamhet (yrkande 2, delvis). Motionärerna anser att ytterligare 3 miljoner kronor bör avsättas för ledarhundsutbildning under det kommande budgetåret.
Utskottet konstaterar att den ökande tillgången på ledarhundar ökar möjligheterna att tillgodose de eftersatta behoven av ledarhundar åt synskadade. I budgetpropositionen föreslås nu en kraftig uppräkning av anslaget till SRF för inköp av ledarhundar under budgetåret 1995/96. Utskottet finner den föreslagna beräkningen av medel väl avvägd och avstyrker därmed motion So224 (mp) yrkande 2 (delvis).
Bokklubb för punktskriftsläsare
I motion Kr238 av Ragnhild Pohanka m.fl. (mp) hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att ett anslag på 1 miljon kronor avsätts för Synskadades bokklubb. Motionärerna framhåller att de blinda behöver utveckla sitt skriftspråk för att meddela sig med andra och att de också behöver kunna läsa punktskrift. Det är därför angeläget, enligt motionärerna, att tillskjuta 1 miljon för att landets enda bokklubb med punktskrift skall kunna bibehållas.
I motion Ub388 av Kerstin Warnerbring (c) begärs ett tillkännagivande till regeringen om behovet av att finna former för hur landets enda bokklubb för punktskriftsläsare skall kunna finansieras (yrkande 3). Medlemmarna i bokklubben betalar en normal bokklubbsavgift medan Synskadades riksförbund står för merkostnaderna på 2 500 kr per sålt bokexemplar. Motionären framhåller att om inte en extern finansiering kan erhållas måste bokklubben läggas ner under 1995.
Utskottet behandlade en motion om stöd till SRF:s punktskriftsbokklubb i betänkandet 1991/92:SoU15. Utskottet konstaterade då att endast en mindre grupp av de synskadade kan punktskrift. Emellertid är punktskrift de synskadades enda skriftspråk. Utskottet framhöll värdet av att synskadade som kan läsa punktskrift också har tillgång till litteratur på punktskrift. Utskottet konstaterade att det under Kulturdepartementets budgetbilaga föreslogs medel till Talboks- och punktskriftsbiblioteket. Den föreslagna medelsanvisningen till SRF var väl avvägd enligt utskottets mening och innebar vissa reformmedel för verksamheten. Slutligen framhöll utskottet att det var angeläget att SRF använde medlen till de verksamheter som är mest angelägna för de synskadade. Den då aktuella motionen avstyrktes därmed.
Försäljning av punktskriftsböcker bedrivs sedan budgetåret 1984/85 i Talboks- och punktskriftsbibliotekets regi. Medel för detta ändamål finns anvisade i Kulturdepartementets budget. Även för budgetåret 1995/96 föreslås medel anvisas (prop. 1994/95:100 bil. 12, C 21, s. 102--103). Ett komplement till denna försäljning är den bokklubb för punktskriftsläsare som Synskadades riksförbund startade våren 1990. Klubben erbjuder i huvudsak lättare skönlitteratur. De bägge försäljningskanalerna tillfredsställer olika läsbehov.
Utskottet vill på nytt framhålla att det är angeläget att de synskadade som kan läsa punktskrift har tillgång till litteratur på punktskrift. Utskottet anser dock att beräkningen av medel till SRF är väl avvägd och att det bör ankomma på SRF att använda medlen till de verksamheter som är mest angelägna för de synskadade. I Kulturdepartementets budgetbilaga föreslås medel till Talboks- och punktskriftsbiblioteket (TPB). Utlåningen av punktskriftsböcker från TPB har ökat och kommunbiblioteken har börjat förmedla punktskriftslån. Utskottet avstyrker därmed motionerna Kr238 (mp) och Ub388 (c) yrkande 3.
Medelsanvisningen
Utskottet tillstyrker den föreslagna medelstilldelningen till Bidrag till viss verksamhet för personer med funktionshinder.
Bilstöd till handikappade (D 9)
I budgetpropositionen föreslås 610 000 000 kr anvisas under anslaget D 9. Bilstöd till handikappade.
Från detta anslag betalas bilstöd till handikappade och föräldrar med handikappade barn till anskaffning och anpassning av motorfordon m.m. Bilstödet trädde i kraft den 1 oktober 1988. Bilstödet kan lämnas till fem olika persongrupper och omfattar grundbidrag, inkomstprövat anskaffningsbidrag och anpassningsbidrag. Nytt bilstöd kan lämnas huvudsakligen bara om minst sju år har gått sedan det förra beslutet fattades om rätt till bilstöd.
Enligt 5 § första stycket i förordningen (1988:890) lämnas bidrag till följande grupper:
1. till handikappad som är under 65 år och är beroende av personbil, motorcykel eller moped för att genom arbete få sin försörjning eller ett väsentligt tillskott till sin försörjning eller för att genomgå yrkesinriktad utbildning eller genomgå yrkesinriktad rehabilitering under vilken han eller hon får utbildningsbidrag,
2. till handikappad som är under 65 år och, efter att ha beviljats bidrag enligt 1, har lämnat arbetsmarknaden med förtidspension eller har beviljats sjukbidrag enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, eller
3. till annan handikappad än som avses i 1 eller 2 och som fyllt 18 men inte 50 år.
Bidrag lämnas även till 1. handikappad förälder med barn under 18 år eller 2. förälder med handikappat barn under 18 år.
I motion So222 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bilstödet (yrkande 5). Motionärerna beklagar att i betänkandet Rätten till ratten inte föreslås att åldersgränsen 50 år avskaffas. Motionärerna är medvetna om att kostnaderna för bilstödet naturligtvis ökar om åldersgränsen höjs. Regeringen bör dock göra en hälsoekonomisk analys av vad det skulle betyda att ta bort åldersgränsen och hur kostnaderna för annat samhällsstöd därmed förändras.
I motion So230 av Stig Sandström m.fl. (v) yrkas att riksdagen beslutar att åldersgränsen för bilstödet avskaffas. Motionärerna framhåller vidare att förslagen i betänkandet Rätten till ratten bör genomföras snarast möjligt.
I motion So294 av Rune Backlund m.fl. (c) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om genomförandet av Bilstödsutredningens förslag Rätten till ratten (yrkande 13). Motionärerna framhåller att utredningens förslag bör genomföras snarast möjligt. Förslag som behandlar försäkringskassornas handläggning av bilstödsärenden bör behandlas och föreläggas riksdagen med förtur. Vidare bör en helhetssyn tillämpas vid bedömningen av vad som är "väsentliga förflyttningssvårigheter". Det bör ställas krav på dem som anpassar bilar. Kravspecifikationer bör upprättas och SWEDAC, Styrelsen för teknisk ackreditering, bör få godkänna företag som får rätt att göra bilanpassningar.
I propositionen redovisas att regeringen har för avsikt att ändra förordningen (1988:890) om bilstöd till handikappade så att de allmänna försäkringskassorna efter den 1 juli 1995 skall besluta om såväl bilstöd som körkortsutbildning. Detta sker efter förslag från Arbetsmarknadsstyrelsen, som anser att bilstödet och körkortsutbildningen hänger så nära samman att det är rimligt att de allmänna försäkringskassorna fattar beslut om körkortsutbildning i samband med beslutet om bilstöd. Medel för upphandling av körkortsutbildningen för svårt funktionshindrade, motsvarande för budgetåret 1995/96 15 miljoner kronor, har förts över från anslaget A 2. Arbetsmarknadspolitiska åtgärder (bilaga 11) till anslaget D 9. Bilstöd.
Bilstödsutredningen (S 1993:05) har i april 1994 avlämnat betänkandet Rätten till ratten -- reformerat bilstöd (SOU 1994:55). Betänkandet har remissbehandlats och bereds för närvarande i Socialdepartementet. I betänkandet görs bl.a. en utvärdering och översyn av det utvidgade bilstöd som började gälla år 1988. Bilstöd kan lämnas till den som till följd av ett varaktigt funktionshinder har väsentliga svårigheter att förflytta sig på egen hand eller att anlita allmänna kommunikationer. I betänkandet föreslås bl.a. vissa ändringar när det gäller tillämpningen av kriterierna för rätt till bilstöd. Vidare lämnas förslag om en särskild försöksverksamhet för att ge vissa funktionshindrade personer som faller utanför bilstödets personkrets rätt att enbart erhålla anpassningsbidrag. Utöver detta föreslår utredningen förändringar när det gäller bidragsnivåer och inkomstgränser inom stödet.
Utskottet konstaterar att Bilstödsutredningens betänkande Rätten till ratten -- reformerat bilstöd har remissbehandlats och för närvarande bereds i regeringskansliet. Utskottet anser att riksdagen inte bör föregripa regeringens beredning av ärendet och avstyrker därför motionerna So222 (fp) yrkande 5, So230 (v) och So294 (c) yrkande 13.
Utskottet tillstyrker den föreslagna medelstilldelningen till Bilstöd till handikappade.
Färdtjänst
I motion So224 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om färdtjänsten och att den bör ges ett ökat anslag på 10 000 000 kr (yrkande 8). Motionärerna anför att färdtjänsten måste byggas ut efter behov.
År 1992 beslutade riksdagen om ett nytt generellt statsbidrag till kommunerna. I samband därmed avskaffades flera specialdestinerade bidrag, bl.a. bidraget till färdtjänst, servicelinjer m.m., skatteutjämningsbidraget samt det extra skatteutjämningsbidraget (prop. 1991/92:150, 1991/92:FiU29, rskr. 345).
Utskottet är inte berett att föreslå ett nytt specialdestinerat statsbidrag till färdtjänst. Motion So224 (mp) yrkande 8 avstyrks därför.
Övriga medelsanvisningar under D
Utskottet tillstyrker de i budgetpropositionen föreslagna medelsanvisningarna till Statsbidrag till vårdartjänst m.m. (D 4), Bidrag till handikapporganisationer (D 6), Bidrag till pensionärsorganisationer (D 7), Ersättning för texttelefoner (D 8), Kostnader för statlig assistansersättning (D 10) och Sveriges Hundcenter AB - Statens Hundskola (D 11), vilka inte har mött någon erinran i form av motioner.
Socialt behandlingsarbete, alkohol- och narkotikapolitik (E1 -- E5)
Bidrag till missbrukarvård och ungdomsvård (E 1)
I tre motioner framförs yrkanden om inriktningen av statsbidraget.
I motion So240 av Gudrun Schyman m.fl. (v) hemställs att riksdagen begär att regeringen ger Statskontoret i uppdrag att utarbeta ett system med riktade statsbidrag till förebyggande åtgärder mot drogproblemen och för vård- och rehabiliteringsinsatser för missbrukare (yrkande 3). Motionärerna anför att dramatiska förändringar ägt rum inom vårdsystemet under de senaste åren. De mycket hårda besparingarna inom en rad kommuner har i särskilt hög grad drabbat missbrukarvården. Utnyttjandet av behandlingshem har minskat kraftigt. De särskilda uppsökargrupperna har avvecklats på många håll. På en del håll har man gett upp målsättningen att rehabilitera alla missbrukare och erbjuda dem ett drogfritt alternativ. Utebliven rehabilitering av de tyngsta missbrukarna innebär, enligt motionärerna, att den dyrbara och sannolikt ineffektiva tvångsvården ökar, och missbrukare som inte får plats på behandlinghem eller i ett metadonprogram hamnar i stället i fängelse. Denna utveckling är utomordentligt allvarlig ur samhällsekonomiskt perspektiv. Att skära ned vården av tunga missbrukare ger stora besparingar på kort sikt men medför ökade kostnader för andra sektorer i samhället. Kostnaderna för narkotikapolitiken måste bäras solidariskt. En väsentlig del av förebyggande insatser, vård och behandling måste därför finansieras genom statsbidrag, anser motionärerna. Ett system med riktade insatser och förändrade statbidrag bör därför utredas.
I motion So264 av Roland Larsson m.fl. (c) hemställs om ett tillkännagivande om behovet av ett statsbidrag som är neutralt i förhållande till öppen och sluten vård av missbrukare (yrkande 5). Motionärerna pekar på att missbrukares bakgrund och behov av vårdinsatser kan variera starkt mellan olika grupper av alkoholmissbrukare och mellan könen. Behovet av ett statsbidragssystem som tar hänsyn till behovet av differentierad vård är därför helt nödvändigt. Den vård som ges nära och ofta med frivilliga organisationer som huvudmän behöver lika stort ekonomiskt stöd som vård som bedrivs av institutioner.
I motion So281 av Ingrid Näslund m.fl. (kds, c, fp, mp) begärs tillkännagivanden om vad i motionen anförts om fortsatt riktat statsbidrag till ungdoms- och missbrukarvården (yrkande 3) och om att gruppverksamhet som ger stöd och hjälp till barn till missbrukare bör utgöra ett kriterium för sådant riktat statsbidrag (yrkande 4). Motionärerna anför att stöd och hjälp till barn vars föräldrar är alkoholmissbrukare har visat sig ha en positiv inverkan på barnens utvecklingsmöjligheter. Som ett alternativ till stöd och hjälp på individuell basis finns fr.o.m. år 1989 gruppverksamhet. Syftet med gruppverksamheten är att ge barnet möjlighet att bearbeta sina känslor och förstå beteenden som är en följd av föräldrarnas missbruk. I dag finns ett tiotal grupper varav några drivs av kommuner och andra av ideella föreningar. Motionärerna anser att denna form av stödinsatser bör utvecklas. Det är väsentligt att de riktade statsbidragen till ungdoms- och missbrukarvården behålls och att medlen kan användas för att säkra den gruppverksamhet som kommit i gång i några kommuner.
I budgetpropositionen sägs att statens bidrag till vård inom missbruks- och ungdomsområdet bör ses som en helhet med övergripande syfte att garantera att resurserna på såväl institutionssidan som inom öppenvården stämmer överens med behov och efterfrågan. För budgetåret 1993/94 har totalt 430 miljoner kronor fördelats till kommunerna enligt kriterier som grundar sig på ett genomsnitt av nyttjandedagar inom den slutna vården. Särskilda utvecklingsmedel om 50 miljoner kronor ställdes till länsstyrelsernas förfogande för att stimulera framväxten av adekvata öppenvårdsinsatser i kommuner med särskilda utvecklingsbehov. Regeringen har uppdragit åt Socialstyrelsen att inom ramen för en beredningsgrupp med representanter från länsstyrelserna, Statens institutionsstyrelse och Svenska Kommunförbundet planera och styra den allmänna inriktningen av utvecklingsarbetet samt följa upp och utvärdera de verksamheter som kommer till stånd. Enligt regeringen finns det stort behov av att utveckla alternativ till institutionsvård genom förebyggande insatser och öppenvård. Det riktade statsbidraget har syftat till att få till stånd en bättre balans mellan de olika vårdinsatserna inom området samt en bättre kvalitet i verksamheterna. Regeringen anser att statsbidraget till missbrukarvård och ungdomsvård tills vidare bör behållas som ett riktat statsbidrag till kommunernas missbruks- och ungdomsarbete. Särskilda utvecklingsmedel bör också fortsättningsvis avsättas för att stimulera kommunerna att utveckla öppenvårdsinsatser. Som exempel på insatser som kan behöva utvecklas nämns beträffande de tunga missbrukarna olika former av social omvårdnad, social träning och kontroll. När det gäller ungdomar nämns behovet av mellanvårdsformer som innehåller mer strukturerad verksamhet än vad socialbyråerna vanligen erbjuder. För budgetåret 1995/96 föreslås 720 miljoner kronor till Bidrag till missbrukarvård och ungdomsvård, varav 480 miljoner har beräknats för perioden juli 1995--juni 1996.
I budgetpropositionen uppges vidare att Socialstyrelsen fått nya direktiv när det gäller det fortsatta arbetet med Offensiv narkomanvård. Ett huvudmoment utgör en fortsatt satsning på kompetensutveckling inom framför allt den öppna vården. Det gäller metoder för motivationsarbete, behandlingsplanering och omhändertagande av de mest utsatta grupperna såsom psykiskt störda och hivsmittade missbrukare. Olika försöksverksamheter har initierats för att utveckla nya stöd- och omhändertagandeformer som är mindre ingripande än institutionsvård.
När det gäller barn vars föräldrar är missbrukare eller lider av psykisk sjukdom har Socialstyrelsen i regleringsbrev för budgetåret 1993/94 fått i uppdrag att följa och dokumentera hur missbruk och psykisk sjukdom hos föräldrar påverkar barnets utveckling samt att initiera utvecklingsarbete på området. Vidare har Socialstyrelsen sedan år 1991 regeringens uppdrag att genomföra ett åtgärdsprogram för att höja kompetensen inom socialtjänstens individ- och familjeomsorg när det gäller arbetet med barn som far illa och deras familjer. Projektet, som kallas Barn i fokus, kommer att avslutas under våren 1995 med en redogörelse för de slutsatser som Socialstyrelsen drar utifrån de utredningar som genomförts och de metodutvecklingsprojekt som initierats under arbetets gång ute i landet.
Socialtjänstkommittén, som haft regeringens uppdrag att göra en allmän översyn av socialtjänstlagen, överlämnade under hösten 1994 sitt huvudbetänkande Ny socialtjänstlag (SOU 1994:139). Kommittén anser att det behövs nya strategier för det allmänt inriktade och förebyggande barn- och ungdomsarbetet. Socialtjänsten bör ha en lagfäst skyldighet att bedriva uppsökande verksamhet bland barn och ungdomar som riskerar att utvecklas ogynnsamt. Kommitténs förslag remissbehandlas för närvarande.
Utskottet delar regeringens inställning att det särskilda statsbidraget till missbrukarvård tills vidare bör behållas och att särskilda utvecklingsmedel även fortsättningsvis bör avsättas för att stimulera kommunerna att utveckla öppenvårdsinsatser. Utskottet delar också regeringens inställning att det finns stora behov av att utveckla alternativ till institutionsvård genom förebyggande insatser och öppenvård. Syftet med statsbidraget är bl.a. att få till stånd en bättre balans mellan olika vårdinsatser samt en bättre kvalitet i verksamheterna.
Socialstyrelsen har nyligen gjort en uppföljning av missbrukarvården i Stockholms län. Av rapporten framgår att institutionsvården har minskat och att öppenvården inte har byggts ut i motsvarande grad. Samtidigt kommer uppgifter om ett ökande missbruk bland ungdomar. Det är bl.a. mot denna bakgrund angeläget att regeringen noga följer utvecklingen på detta område.
Motionerna So240 (v) yrkande 3, So264 (c) yrkande 5 och So281 (kds, c, fp, mp) yrkande 3 får anses tillgodosedda genom förslaget i budgetpropositionen och avstyrks.
Utskottet vill också betona vikten av att socialnämnderna fullgör sina åligganden enligt socialtjänstlagen att noga följa barn som lever i utsatta miljöer och sörjer för att barnen får det skydd och det stöd som de kan behöva.
Socialtjänstkommitténs huvudbetänkande, Ny socialtjänstlag, som bl.a. innefattar förslag till nya strategier för det allmänt inriktade och förebyggande barn- och ungdomsarbetet, är för närvarande förmål för remissbehandling. Socialstyrelsens uppdrag att genomföra ett åtgärdsprogram för att höja kompetensen inom socialtjänstens individ- och familjeomsorg när det gäller barn och ungdomar som riskerar att utvecklas ogynnsamt skall avslutas under våren 1995. Socialstyrelsen har även kartlagt gruppverksamheter och andra insatser som riktar sig särskilt till barn som har föräldrar som missbrukar alkohol. Beräkningar som gjorts av Alkoholpolitiska kommissionen tyder på att ungefär 100 000 barn eller 10--15 % av alla barn i Sverige har föräldrar som missbrukar alkohol. Socialstyrelsens studier visar samtidigt att samhället gör mycket lite för dessa barn. Här krävs enligt Socialtjänstkommittén ökade insatser från socialtjänstens sida. Utskottet anser inte att riksdagen bör ta något initiativ med anledning av motion So281 (kds, c, fp, mp) yrkande 4. Motionen avstyrks.
Utskottet tillstyrker den i budgetpropositionen föreslagna medelsanvisningen till Bidrag till missbrukarvård och ungdomsvård.
Bidrag till organisationer (E 2)
I budgetpropositionen föreslås 47 445 000 kr under anslaget E 2. Bidrag till organisationer, varav 31 630 000 kr har beräknats för perioden juli 1995--juni 1996. Bidrag utgår under tre olika anslagsposter. Till sammanslutningar av f.d. alkoholmissbrukare m.fl. beräknas för nästa budgetår 35 014 500 kr. Till organisationer som arbetar för utsatta barn och deras familjer beräknas 4 810 500 kr och till organisationer som motverkar våld mot kvinnor beräknas 7 620 000 kr. Medlen skall disponeras av Socialstyrelsen och fördelas med hänsyn till den uppföljning och utvärdering som styrelsen genomför. Den del av anslaget som avses gå till lokala länkorganisationer skall betalas ut till länsstyrelserna som skall besluta om fördelningen av dessa lokala bidrag.
Bidrag till organisationer som bedriver rehabiliteringsarbete
I motion So269 av Erling Bager m.fl. (fp, m, c, mp, kds) hemställs att riksdagen beslutar att ur anslaget E 2 anvisa 7 000 000 kr att av regeringen användas till ett engångsbidrag till Lewi Pethrus stiftelse för filantropisk verksamhet. Enligt motionärerna har de ekonomiska problemen i den offentliga sektorn indirekt drabbat LP-stiftelsen. Bristen på pengar i kommunerna har lett till att vissa kommuner visat mindre benägenhet att remittera missbrukare till vårdhem, vilket har medfört att LP-stiftelsen står inför allvarliga ekonomiska problem. LP-stiftelsen driver ett tiotal vårdhem för enskilda, tre familjeanläggningar samt kontaktverksamhet bland missbrukare och hemlösa på 40 orter i landet. Med hänsyn till de betydande insatser som LP-stiftelsen gör inom missbrukarvården och de positiva resultat som uppnåtts vad gäller rehabilitering är det av yttersta vikt att stiftelsens arbete kan drivas vidare. Riksdagen bör därför bevilja stiftelsen det engångsbidrag som behövs för att fortsatt verksamhet skall kunna säkras.
I motion So283 av Berndt Ekholm (s) begärs ett tillkännagivande om vad i motionen anförts om stöd till LP-stiftelsen. Motionären anför att det är angeläget att regeringen bidrar till att lösa LP-stiftelsens ekonomiska problem genom att anslå tillräckliga medel till stiftelsen inom ramen för Socialdepartementets anslag E 2.
I motion So268 av Gudrun Schyman m.fl. (v) hemställs om ett tillkännagivande om vad i motionen anförts om att anslå 5 miljoner kronor över budgeten till Kvinnoforum (yrkande 7). Motionärerna anför att Kvinnoforum arbetar med de mest utsatta kvinnorna och deras barn. Arbetet bedrivs i nätverksform, exempelvis med stödgrupper. I varje grupp finns kvinnor med svåra missbruksproblem. Kvinnoforum bedriver också en betydande kontaktverksamhet. Motionärerna anser att Kvinnoforum skall beviljas ytterligare medel utöver vad regeringen föreslagit under anslaget E 2.
Lewi Pethrus stiftelse för filantropisk verksamhet (LP-stiftelsen) startade år 1960 ett omfattande arbete bland alkohol- och narkotikamissbrukare i Stockholm. Verksamheten har utvidgats och finns numera på flera platser i landet. Stiftelsen vänder sig främst till personer som frivilligt söker ett kristet vårdalternativ. Stiftelsen omsätter för närvarande ca 115 miljoner kronor per år. För kalenderåret uppgick enligt uppgift de direkta bidragen från stat och kommun till 10,8 miljoner kronor. Utskottet har uppvaktats av företrädare för LP-stiftelsen som redogjort för bl.a. stiftelsens verksamhet och ekonomi samt behov av driftsbidrag om 10 miljoner kronor för att bringa verksamheten i ekonomisk balans vid utgången av 1995.
Utskottet har behandlat motioner om ökat stöd till LP-stiftelsen våren 1993 och 1994. I betänkandet 1992/93:SoU15 (s. 60) uttalade utskottet följande.
LP-stiftelsen har visat sig vara mycket framgångsrik vid behandling av missbrukare. Det är viktigt att stiftelsen kan fortsätta denna verksamhet. I samhället finns ett brett engagemang för stiftelsens verksamhet som bl.a. kommer till uttryck i form av både frivilliga insatser och gåvor. Stiftelsen brottas för närvarande med vissa ekonomiska problem. Dessa måste lösas gemensamt med frivilliga krafter och andra intressenter. Men även insatser från samhällets sida fordras för att rehabiliteringsarbetet skall kunna drivas vidare. Utan en fungerande verksamhet vid LP-stiftelsen kommer fler människor att slås ut till ett fortsatt livslångt missbruk. Det ankommer på Socialstyrelsen att pröva frågor om fördelning av medel anvisade för bidrag till organisationer som bedriver rehabiliteringsarbete. Utskottet förutsätter att Socialstyrelsen positivt prövar en anslagsframställan från LP-stiftelsen. Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motion So262 (fp).
I betänkandet 1993/94:SoU20 vidhöll utskottet sin uppfattning och avstyrkte en motion om ökat bidrag till LP-stiftelsen.
Kvinnoforum är en ideell stiftelse och ett idéburet kunskapsföretag som arbetar med information, utbildning och forskning samt projekt för att förbättra villkoren för utsatta kvinnor. Socialstyrelsen har med medel avsatta för utvecklingsarbete inom området individ- och familjeomsorg samt inom alkoholområdet stött Kvinnoforums utvecklingsinsatser för utsatta kvinnor. Socialstyrelsen har gjort en fördjupad utvärdering bl.a. av Kvinnoforums verksamhet för att bedöma fortsatt stödform. För budgetåret 1994/95 har Kvinnoforum ur anslagsposten Bidrag till organisationer erhållit 550 000 kr. Av beloppet utgör 400 000 kr grundbidrag och 150 000 kr är avsett för särskilda insatser under året. Enligt Socialstyrelsen kan grundbidrag förväntas utgå årligen under den kommande treårsperioden under förutsättning att verksamheten inte minskar eller inriktningen ändras.
Utskottet vidhåller sin inställning i fråga om bidrag till LP-stiftelsen. Utskottet förutsätter att Socialstyrelsen positivt prövar en anslagsframställan från LP-stiftelsen och att regeringen följer frågan. Motionerna So269 (fp, m, c, mp, kds) och So283 (s) avstyrks. Även Kvinnoforum utför ett betydelsefullt arbete för utsatta kvinnor och barn. Det ankommer på Socialstyrelsen att pröva frågor om fördelning av medel anvisade för bidrag till organisationer som bedriver rehabiliteringsarbete m.m. Riksdagen bör inte föregripa styrelsens prövning av frågan om bidrag till organisationen. Motion So268 (v) yrkande 7 avstyrks därför.
Bidrag till organisationer som motverkar våld mot kvinnor
I propositionen beräknas som tidigare nämnts under en särskild anslagspost drygt 7,6 miljoner kronor i stöd till organisationer som stödjer misshandlade kvinnor samt till lokalt utvecklingsarbete för att motverka våld mot kvinnor. Medlen disponeras av Socialstyrelsen.
I motion Ju612 av Ewa Larsson m.fl. (mp) hemställs att riksdagen anslår 1 miljon kronor till ROKS utöver vad regeringen föreslagit till Bidrag till organisationer som motverkar våld mot kvinnor (yrkande 6). Motionärerna anför att våld mot kvinnor speglar den obalans som råder mellan könen och att våldet i samhället ökar. Riksorganisationen för kvinnojourer i Sverige ROKS behöver därför utökad hjälp för att klara behovet av rådgivning och stöd till de utsatta kvinnorna.
I motion Ju806 av Eva Flyborg m.fl. (fp) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av att kvinnojourer tilldelas tillräckliga resurser inom befintlig ekonomisk ram (yrkande 8). Motionärerna betonar kvinnojourernas stora betydelse för kvinnor som hamnat i en utsatt situation och vikten av att kvinnojourerna får erforderliga resurser att möta de behov av stöd och hjälp som finns.
I motion A820 av Alf Svensson (kds) hemställs om ett tillkännagivande om vad i motionen anförts om att kvinnojourer bör få stöd (yrkande 24). Enligt motionärerna har våldet mot kvinnor ökat kraftigt de senaste åren. Ökningen kan till en del bero på att fler kvinnor nu anmäler brott de utsatts för. I sammanhanget finns anledning att anta att en stor del av våldet aldrig anmäls. Kvinnojourer, dit misshandlade kvinnor kan vända sig i en akut situation, utför ett viktigt arbete som bör stödjas av samhället.
Motioner med förslag om stöd till kvinnojourer har behandlats av utskottet vid ett flertal tillfällen, senast i betänkandet 1992/93:SoU15 (s. 60--61). Utskottet framhöll då att kvinnojourerna utför ett angeläget arbete genom att bistå kvinnor som utsatts för misshandel och sexuella övergrepp. Utskottet var positivt till att budgetpropositionen innehöll ett särskilt organisationsanslag till kvinnojourernas riksorganisation m.m. och till att anslagsposten även innefattade medel till kvinnojourernas utvecklingsarbete. Vidare konstaterades att bidraget till kvinnojourerna ökat betydligt under de senaste åren. Utskottet var mot denna bakgrund inte berett att föreslå en höjning av bidraget utöver vad regeringen föreslagit. Motionsyrkande om ytterligare anslag till kvinnojourerna avstyrktes. Riksdagen följde utskottet.
Utskottet anser att kvinnojourerna utför ett viktigt arbete med att stödja misshandlade kvinnor. Stöd bör därför utgå till dessa organisationer. För nästa budgetår föreslås att medel anvisas på samma nivå som tidigare. Motionerna Ju806 (fp) yrkande 8 och A820 (kds) yrkande 24 får anses tillgodosedda och avstyrks.
Utskottet anser beräkningen av medel välavvägd. Motion Ju612 (mp) yrkande 6 avstyrks därmed.
Medelsanvisningen
Utskottet tillstyrker den föreslagna medelsanvisningen till Bidrag till organisationer.
Övriga medelsanvisningar under E
Utskottet tillstyrker de i budgetpropositionen föreslagna medelsanvisningarna till Bidrag till Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning (E 3), Alkohol- och drogpolitiska åtgärder (E 4) och Bidrag till vissa nykterhetsorganisationer m.fl. (E 5), vilka inte mött någon erinran i form av motioner.
Insatser för hemlösa
De bostadslösas situation tas upp i motion So241 av Ragnhild Pohanka m.fl. (mp). Motionärerna hemställer att riksdagen hos regeringen begär en analys av behovet av insatser för hemlösas boende (yrkande 1), att riksdagen ger regeringen till känna att en plan för samarbete mellan stat, landsting och kommuner bör genomföras (yrkande 2) och att riksdagen anvisar 10 miljoner kronor för att möjliggöra statligt delägarskap i hus för hemlösa, främst i storstäderna (yrkande 3). Enligt motionärerna måste åtgärder vidtas för att hjälpa hemlösa till ett värdigt liv. Bl.a. bör en samlad analys göras av den ökande utslagningens mekanismer och orsaker, som sedan kan ligga till grund för mer omfattande socialpolitiska åtgärder. För att på kort sikt lösa boendefrågan kan t.ex. kommunerna upplåta ett hus, där dessa människor kan erbjudas någon form av eget boende. Staten bör gå in som delfinansiär och kommunen bör stå för driftkostnaderna. Stat, landsting och kommuner bör samarbeta för att finna en lösning på detta sociala problem.
I betänkandet 1992/93:SoU5 ansåg utskottet att förhållandena för de bostadslösa fortfarande var oacceptabla och att det är viktigt att kommunerna kontinuerligt ägnar de bostadslösa stor uppmärksamhet och ser till att stödinsatserna blir så effektiva som möjligt. Vidare ansåg utskottet det angeläget att en ny kartläggning görs av antalet bostadslösa/hemlösa och uteliggare och att denna kartläggning omfattar hela landet. En inventering av socialtjänstens och olika frivilliga organisationers erbjudanden av olika boendeformer och övriga insatser för de bostadslösa borde enligt utskottets mening också ingå i kartläggningen. Vad utskottet anfört borde ges regeringen till känna. Riksdagen följde utskottet.
Socialstyrelsen genomförde under år 1993 en riksomfattande kartläggning av hemlösa i Sverige. Under hösten 1994 överlämnade styrelsen en slutlig rapport till regeringen -- De bostadslösas situation i Sverige (Socialstyrelsen följer upp och utvärderar, 1994:15). Där ges en utförlig beskrivning av de hemlösas situation, uppgifter om insatser för hemlösa och förslag till hur insatserna kan förbättras i syfte att minska hemlösheten. I rapporten betonas bl.a. vikten av att utveckla socialtjänstens metoder för arbetet med hemlösa, bl.a. genom att skapa boendeformer med bättre anpassad kravnivå vad gäller stöd och kontroll i boendet och som kan fungera som ett led i en långsiktig behandlingskedja. Det behövs också mer anpassade insatser för särskilda grupper av hemlösa t.ex. för hemlösa med psykiska störningar, hemlösa kvinnor och hemlösa med utomnordisk bakgrund. Socialstyrelsen följer upp rapporten genom att anordna regionala konferenser för att sprida kunskap om rapporten och ge exempel på hur problem kan lösas.
Utskottet konstaterar att en riksomfattande kartläggning av hemlösa i Sverige nyligen har genomförts. Motion So241 (mp) yrkande 1 avstyrks. Utskottet vill understryka vikten av att kommunerna kontinuerligt ägnar de hemlösas problem stor uppmärksamhet och att insatserna blir så effektiva som möjligt. Utskottet utgår från att Socialstyrelsen och länsstyrelserna inom ramen för tillsynsansvaret följer verksamheten. Motion So241 (mp) yrkandena 2 och 3 avstyrks.
Myndigheter under Socialdepartementet (F, F 3--F 20)
Inriktning av besparingsåtgärder avseende statlig konsumtion inom Socialdepartementets område
Socialdepartementets ansvarsområde innefattar verksamheter och förmånssystem som skall bidra till medborgarnas trygghet och välfärd. I budgetpropositionen redovisas att för att fullgöra statens uppgifter finns under Socialdepartementet myndigheter på central, regional och lokal nivå. Vid flertalet av myndigheterna är verksamheten i varierande omfattning regelstyrd i den meningen att uppgifter härleds ur någon författning. Dessa uppgifter kan beskrivas i termer av ärendehandläggning, viss vårdverksamhet, utbetalning av statsbidrag eller annat ekonomiskt stöd, tillsyn samt rätt att utfärda föreskrifter. Vid sidan av den regelstyrda verksamheten finns vanligen inslag av samordningskaraktär och kunskapsförmedling. Ett fåtal myndigheter saknar regelstyrd verksamhet.
I budgetpropositionen anförs att medlemskapet i EU kommer att ställa stora krav på statsförvaltningen i fråga om t.ex. nationell och internationell koordinering, styrning samt kompetensutveckling. Beroende på inriktningen och omfattningen av enskilda myndigheters internationella engagemang kan förändrade organisationsstrukturer behöva övervägas och samverkansformer behöva vidareutvecklas.
Av finansplanen framgår att regeringen har lagt ett generellt sammanlagt besparingskrav på 11 % för den statliga verksamheten fram t.o.m. år 1998. För budgetåret 1995/96 uppgår besparingskravet till 5 %. I propositionen anförs att inom Socialdepartementets område har en viss selektivitet iakttagits vid utlägget av besparingen, t.ex. har hänsyn tagits till om en myndighet befinner sig i ett uppbyggnads- eller utvecklingsskede. Omfattningen av besparingen för enskilda myndigheter framgår under resp. anslag. Totalt sett har besparingskravet i huvudsak uppfyllts.
Även för de kommande åren avser regeringen att noga pröva hur det återstående besparingskravet skall fördelas mellan myndigheterna. Stor vikt kommer därvid att läggas vid t.ex. i årsredovisningarna redovisade resultat, analyser av anslagsframställningar, särskilda rapporter och annan relevant information. Regeringen föreslår att riksdagen godkänner denna inriktning av besparingsåtgärderna avseende statlig konsumtion inom Socialdepartementets område för budgetåren 1997 och 1998.
Utskottet har inget att erinra mot förslaget till inriktning av besparingsåtgärder för budgetåren 1997 och 1998 vad gäller de myndigheter som faller inom utskottets ansvarsområde. Utskottet föreslår att riksdagen med bifall till regeringens förslag godkänner vad utskottet anfört.
Socialstyrelsen (F 3)
Socialstyrelsen är central expert- och tillsynsmyndighet inom socialtjänst, hälso- och sjukvård, tandvård, hälsoskydd, smittskydd, stöd och service till vissa funktionshindrade samt frågor som rör alkohol, tobak och andra missbruksmedel, såvitt det inte är en uppgift för någon annan statlig myndighet att handlägga sådana ärenden. Inom dessa områden skall Socialstyrelsen bedriva kvalificerad tillsyn, uppföljning, utvärdering och kunskapsförmedling.
Folkhälsorapporter
I motion So268 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Folkhälsoinstitutet skall ha ansvar för utarbetandet av folkhälsorapporter (yrkande 9). Motionärerna anför att Alkoholinspektionen numera har det övergripande myndighetsansvaret på alkoholområdet och att Folkhälsoinstitutet skall vara ett slags verkställande utskott. Motionärerna finner det märkligt att det epidemiologiska centrum som skall studera sjukdomarnas utbredning inte ingår i institutet och att institutet inte heller skall skriva folkhälsorapporterna.
Utskottet behandlade senast i betänkandet 1993/94:SoU20 (s. 75 f.) ett yrkande med samma innebörd. Utskottet hänvisade då bl.a. till betänkandet 1990/91:SoU23 med anledning av proposition 1990/91:175 om vissa folkhälsofrågor och anförde följande:
I propositionen (1990/91:175), där regeringen föreslog att ett folkhälsoinstitut skulle bildas, framhölls att Socialstyrelsen även fortsättningsvis skulle ha ansvar för olika hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande insatser inom sin sektor. Vidare konstaterades att Socialstyrelsen höll på att upprätta ett epidemiologiskt centrum och att styrelsen på regeringens uppdrag vart tredje år skulle utvärdera hälsoläget. Med hänsyn till folkhälsorapportens delvis sektorsövergripande karaktär borde arbetet drivas i nära samarbete med Folkhälsoinstitutet, berörda myndigheter och organisationer. Utskottet framhöll vid sin behandling av propositionen bl.a. att det epidemiologiska centrum som byggs upp inom Socialstyrelsen behövs inte bara för att skapa grunder för epidemiologiskt arbete inom folkhälsoområdet utan för hela den uppföljnings- och utvärderingsuppgift som åvilar Socialstyrelsen. I betänkande 1992/93:SoU15 vidhöll utskottet denna uppfattning och underströk samtidigt att det är angeläget med ett nära samarbete mellan Socialstyrelsens epidemiologiska centrum och Folkhälsoinstitutet och att även utarbetandet av folkhälsorapporterna bör ske i nära samverkan med Folkhälsoinstitutet. Den då aktuella motionen avstyrktes.
Utskottet vidhöll i betänkandet sin tidigare uppfattning och avstyrkte därmed de då aktuella motionsyrkandena.
Utskottet har inte ändrat uppfattning och avstyrker därför motion So268 (v) yrkande 9.
Tillsynsfrågor m.m.
I motion So423 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs ett tillkännagivande till regeringen om vad i motionen anförts om Socialstyrelsens tillsynsroll (yrkande 9). Motionärerna framhåller att den regionala organisationen har visat sig vara en riktig satsning. Dess verksamhet bör vidareutvecklas inte minst med tanke på att den avreglering, decentralisering och delegering som nu genomförs i samhället förutsätter en aktiv kontrollverksamhet från statsmakternas sida så att patienternas rätt till hälso- och sjukvård på lika villkor tillgodoses. Socialstyrelsens tillsynsarbete bör, enligt motionärerna, innefatta utveckling av egenkontrollprogram som kan användas av vårdcentraler, kliniker m.fl. som hjälp för att garantera hög kvalitet på vården. Socialstyrelsen bör också redovisa erfarenheter från ansvarsnämnden i sådan form att samma missgrepp inte görs flera gånger. Styrelsen har vidare en viktig uppgift när det gäller att få samarbetet mellan landstingen att fungera för att säkerställa såväl god kvalitet i vården som ett effektivt resursutnyttjande.
I motion So424 av Gullan Lindblad m.fl. (m) yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till återinrättande av en medicinalstyrelse i enlighet med vad i motionen anförts (yrkande 7). Valfrihet och hög kvalitet inom vården borde, enligt motionärerna, vara en självklarhet. För att garantera alla en god sjukvård krävs att det finns en god kvalitetskontroll. Patientens rätt att välja vårdgivare bör därför kombineras med ett ackrediteringssystem för alla vårdgivare så att kvaliteten garanteras. Motionärerna föreslår att en oberoende statlig myndighet -- Medicinalstyrelsen -- skall inrättas med ansvar att godkänna (ackreditera) alla vårdgivare. Myndigheten bör även ha i uppdrag att regelbundet genomföra kvalitetskontroll genom medicinsk revision.
I budgetpropositionen redovisas att Socialstyrelsen under de senaste budgetåren koncentrerat insatserna mot huvuduppgifterna tillsyn, uppföljning, utvärdering samt kunskapsförmedling inom hälso- och sjukvården, socialtjänsten och folkhälsoområdet. Särskilt pekas på de positiva resultat som uppvisas från verksamheten med regionalt baserad tillsyn inom hälso- och sjukvården. Vidare anförs att satsningar på länsvisa aktiva uppföljningar av förhållanden inom hälso- och sjukvården och socialtjänsten har slagit väl ut. Regeringen framhåller dock att om Socialstyrelsen skall klara sitt besparingsbeting kommer det att krävas en ytterligare renodling av styrelsens verksamhet, vilket innebär att myndigheten skall fortsätta att koncentrera insatserna mot huvuduppgiften tillsyn, uppföljning och utvärdering samt kunskapsförmedling från dessa insatser.
Socialstyrelsen har givit ut föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 1991:341) om fullgörandet av anmälningsskyldighet till Socialstyrelsen i fråga om allvarliga skador och sjukdomar och risker härför som inträffar i vården. Styrelsen har vidare byggt upp en riskdatabas där en systematisk registrering sker av anmälningsfallen för att skapa grunden för en förbättring av återinformationen kring riskfrågorna till hälso- och sjukvårdens företrädare. Databasen skall också användas för forskning och utveckling. Riskdatabasen kompletteras med ett informationsblad "RiskRonden" i vilken en analys av principiellt viktiga skador och tillbud görs. RiskRonden sänds ut till vårdens företrädare för att förbättra möjligheten att tidigt agera mot systematiska säkerhetsproblem i vården.
Styrelsen har även givit ut föreskrifter om kvalitetssäkring i vården (SOSFS 1993:9).
Socialstyrelsen har nyligen informerat om att en omorganisering av myndigheten genomförs den 1 juli 1995. Den nya organisationen skall ha sin tyngdpunkt i tre huvuduppgifter och uppdelas i tre gruppper efter dessa: en tillsynsgrupp, en grupp för uppföljning, utvärdering m.m. inom folkhälsa och sjukvård och en grupp för motsvarande uppgifter inom socialtjänsten. En central enhet för tillsyn skapas därmed och får samtidigt förstärkta resurser. Den direkta medicinska tillsynen, där arbetet sker ute på de sex regionerna, samordnas med den sociala tillsynen, där samarbetet med länsstyrelserna, som har det primära ansvaret, står i förgrunden samt med tillsynen över medicinteknik, folkhälsoarbete och smittskydd. Från styrelsens sida framhålls att under den närmaste tiden kommer en viktig uppgift för den medicinska tillsynen att vara att klara höjda krav i åliggandelagen och disciplinlagen. Den ekonomiska situationen för vården aktualiserar även tillsynen över prioriteringar bakom medicinska beslut.
Utskottet har vid ett flertal tillfällen tidigare behandlat motionsyrkanden om återinrättande av en medicinalstyrelse. För en närmare redogörelse hänvisas till betänkandet 1993/94:SoU20. Utskottet avstyrkte då den aktuella motionen med hänvisning till att Socialstyrelsen inrättat en regional tillsynsverksamhet på sex platser i landet. Dessa genomför besök och inspektioner, s.k. nedslag, som ett led i tillsynen. Utskottet konstaterade vidare att utredningen om hälso- och sjukvårdens finansiering och organisation, HSU 2000, bl.a. övervägde frågorna om kvalitetskontroll, nationell uppföljning och utvärdering. Utskottet ansåg att utredningens förslag borde avvaktas.
Utskottet har behandlat bl.a. tillsynsfrågorna i betänkandet 1993/94:SoU26. Utskottet anförde då bl.a. följande (s. 16--17):
Utskottet delar regeringens inställning att Socialstyrelsen skall ha ansvaret för tillsynen över hälso- och sjukvårdpersonalen. Verksamheten med regionala tillsynsenheter har varit i kraft sedan den 1 juli 1990. I årets budgetproposition pekar regeringen på de mycket positiva resultat som uppvisats från den regionala tillsynsverksamheten. Utskottet som delar regeringens uppfattning om den regionala tillsynsverksamheten anser inte att det finns skäl för regeringen att överväga nya organisationsformer för tillsynsverksamheten. Detta innebär dock inte att utskottet är negativt till nya tillsynsformer exempelvis den av regeringen aviserade utvecklade tillsynen över de enskilt bedrivna vårdinrättningarna innebärande bl.a. möjligheter för Socialstyrelsen att meddela föreskrifter för vårdens bedrivande vid en viss vårdinrättning om kraven på hälso- och sjukvården riskerar att åsidosättas.
Utskottet konstaterar att Socialstyrelsens tillsynsroll har utvecklats under senare år bl.a. genom inrättandet av den regionala tillsynsverksamheten. Också uppbyggandet av riskdatabasen är ett viktigt led i arbetet med att förbättra möjligheten att tidigt agera mot systematiska säkerhetsproblem i vården. Utskottet delar uppfattningen i propositionen och motion So423 att tillsynsverksamheten bör utvecklas vidare. Utskottet konstaterar samtidigt att avsikten med Socialstyrelsens pågående omorganisation är att ytterligare förstärka tillsynen. Utskottet anser att den nya organisationen nu måste få möjlighet att börja verka. Motion So423 (fp) yrkande 9 är enligt utskottets mening i huvudsak tillgodosedd. Motionen avstyrks.
Utskottet anser inte att riksdagen bör ta något initiativ med anledning av motion So424 (m) yrkande 7. Motionen avstyrks.
"Allmänhetens ombudsman"
I motion So250 av Gudrun Schyman m.fl. (v) hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vid i motionen anförts om inrättande av "allmänhetens ombudsman" vid Socialstyrelsens regionala kontor (yrkande 6). Motionärerna anser att det finns ett stort behov från dem som behöver anlita socialtjänsten att ha en neutral objektiv instans att kunna vända sig till innan det behöver gå så långt att den hjälpsökande känner sig tvingad att gå till länsrätten för att söka sin rätt. Därför borde Socialstyrelsens regionala kontor, enligt motionärerna, tillhandahålla juridisk kompetens i form av en "allmänhetens ombudsman", där de hjälpbehövande kunde få saklig information om möjligheter, rättigheter och skyldigheter.
Utskottet anser att det i första hand bör ankomma på kommunerna att överväga om en allmänhetens ombudsman inom socialtjänsten behövs. Utskottet noterar i sammanhanget att allt fler kommuner bygger upp s.k. medborgarkontor för att förbättra informationen till kommuninvånarna om rättigheter och skyldigheter på olika områden. Motion So250 (v) yrkande 6 avstyrks därmed.
Översyn av Socialstyrelsen
I motion So288 av Marianne Andersson och Görel Thurdin (båda c) begärs ett tillkännagivande om vad i motionen anförts om en översyn av Socialstyrelsen. Motionärerna anser att det finns skäl att åter göra en översyn av Socialstyrelsen för att klarlägga styrelsens ansvar när det gäller nya sjukdomar och företeelser samt produkter och kemikalier som kan misstänkas var till skada för människors hälsa. Socialstyrelsen tolkar, enligt motionärerna, sitt uppdrag mycket snävare än lagstiftaren avsett och väljer att passivt vänta på patienters eller enskilda forskares avgörande bevis för att produkter, kemikalier m.m. är farliga. Styrelsen bör i stället följa utvecklingen och ta ett övergripande ansvar för att människor inte utsätts för onödiga hälsorisker, initiera forskning och ta upp förhandlingar med branschorganisationer om att begränsa anvädningen av ifrågasatta produkter långt innan "vetenskapliga bevis" finns för att de åstadkommer allvarliga skadeverkningar. Motionärerna menar att styrelsens hantering av amalgamfrågan liksom av elkänslighet m.m. visar att enskilda får betala ett allt för högt pris genom att inte få hjälp och därmed utsättas för orimligt lidande samtidigt som samhället får stå för onödiga kostnader för sjukskrivning och förtidspensionering.
Utskottet behandlar frågan om amalgam i ett särskilt betänkande i vår, 1994/95:SoU20. I betänkandet betonar utskottet att det är angeläget att samtliga vårdgivare och andra berörda medverkar till en snar avveckling av amalgam och att patienter som har besvär som de relaterar till amalgam oberoende av om orsaken till besvären med säkerhet kan fastställas måste behandlas med respekt.
Utskottet konstaterar vidare att riksdagen våren 1994 i ett tillkännagivande till regeringen begärde en översyn av problemen kring elöverkänslighet (bet. 1993/94:BoU17, rskr. 302). Utgångspunkten för bostadsutskottets och riksdagens ställningstagande var att det kunde finnas anledning att vidta åtgärder även om orsakerna till elöverkänslighet inte var kartlagda. Bostadsutskottet har i dagarna avlämnat ett nytt betänkande, 1994/95:BoU18, där riksdagen föreslås ge regeringen till känna vad utskottet anfört avseende elöverkänslighet m.m. I betänkandet poängteras vikten av att de insatser som riksdagen tidigare förordat skyndsamt genomförs och att behovet av utökade insatser också övervägs.
Något initiativ från riksdagen med anledning av motion So288 (c) behövs inte. Motionen avstyrks.
Verksamheten i Köpenhamn
Sedan år 1971 har Socialstyrelsen två socialarbetare placerade i Köpenhamn. Inrättandet av dessa tjänster var ett sätt att möta problemet med att ett stort antal svenska ungdomar sökte sig till narkotikamiljöerna i Köpenhamn. Andelen ungdomar har minskat och det är nu oftast äldre missbrukare, som kommit längre i sin missbrukskarriär, som socialarbetarna möter. I propositionen anförs vidare att det i dag borde vara möjligt att upprätthålla den nordiska trygghetskonventionen i en annan utsträckning än i början av 1970-talet. Enligt regeringens bedömning kan verksamheten upphöra; det bör dock enligt regeringen ankomma på Socialstyrelsen att ta ställning till en fortsatt verksamhet i Köpenhamn.
I motion So231 av Birthe Sörestedt m.fl. (s) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om de svenska socialarbetarnas verksamhet i Köpenhamn. Motionärerna anser att verksamheten i Köpenhamn fortfarande är mycket angelägen och att den utvärdering som Socialstyrelsen gjort visar att både humanitära och ekonomiska skäl talar för att verksamheten bör fortsätta. Måluppfyllelsen är god och kostnaden per hjälpt person är låg. Motionärerna framhåller att en tidig hjälp innebär kortare vårdtid i Sverige och därmed lägre kostnader än vid senare insatta hjälpinsatser. Motionärerna delar inte uppfattningen i budgetpropositionen att det torde vara möjligt att upprätthålla den nordiska trygghetskonventionen i en annan utsträckning nu än när verksamheten startade; tvärtom skulle de svenska missbrukarnas situation avsevärt försämras om verksamheten upphörde.
Utskottet anser att verksamheten med svenska socialarbetare i Köpenhamn fyller en viktig funktion i arbetet med att bistå svenska ungdomar med missbruksproblem. Utskottet anser att det bör ankomma på Socialstyrelsen att noga pröva hur biståndet bör organiseras. Motion So231 (s) avstyrks.
Medelsanvisningen
I budgetpropositionen föreslås att riksdagen till Socialstyrelsen för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på 527 629 000 kr. Förslaget innebär att en besparing bör göras på Socialstyrelsens myndighetsanslag med 16 miljoner kronor för budgetåret 1995/96.
Utskottet tillstyrker den föreslagna medelstilldelningen till Socialstyrelsen.
Folkhälsoinstitutet (F 4)
Folkhälsoinstitutet (FHI) är en statlig myndighet med uppgift att förebygga sjukdomar och annan ohälsa och främja en god hälsa för alla. Institutets verksamhet syftar till att för alla skapa likvärdiga förutsättningar för god hälsa. Särskild vikt skall fästas vid sådana förhållanden som främjar hälsan hos de grupper som är utsatta för de största hälsoriskerna. Verksamheten skall vara vetenskapligt förankrad.
De övergripande målen för institutet är att vara ett stöd för lokalt och regionalt folkhälsoarbete i kommuner och landsting, företag, organisationer och utbildningsväsende m.fl. och att på nationell nivå främja samarbete mellan olika organ för att påverka förhållanden av betydelse för folkhälsan. Institutet skall också verka för att samhällets samlade resurser för sjukdomsförebyggande och hälsofrämjande arbete utnyttjas effektivare.
Verksamheten har delats in i tolv verksamhetsgrenar. Dessa är Forskning och utveckling samt samverkan, Alkohol och narkotika, Barns hälsa, Ungdomars hälsa, Tobak, Skador, Allergi, Mat och motion, Kvinnors hälsa, Sexuellt överförbara sjukdomar och oönskade graviditeter, Hiv/aids samt Övriga folkhälsofrågor.
Regeringens uppfattning är att FHI framöver bör prioritera arbetet med jämlikheten i hälsa starkare. Målet att nå de sämst ställda bör enligt regeringen vara ett inslag i alla av FHI:s program. Regeringen anser att FHI för det kommande budgetåret särskilt bör lyfta fram och prioritera:
Verksamhet som inriktar sig på att förbättra hälsovillkoren för de sämst ställda och som syftar till att minska ojämlikheter i hälsa. Verksamhet som försöker påverka hälsans strukturella bestämningsfaktorer. Detta arbete bör ske i samverkan med andra myndigheter och organisationer centralt och lokalt. Verksamhet som innebär att Folkhälsoinstitutet i ökad grad initierar förändring och medverkar till att nätverk bildas.
I budgetpropositionen föreslås att riksdagen till Folkhälsoinstitutet för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på 195 244 000 kr.
Utskottet tillstyrker den föreslagna medelsanvisningen till Folkhälsoinstitutet.
Abortförebyggande verksamhet m.m.
I motion So484 av Fanny Rizell m.fl (kds) begärs ett tillkännagivande om att prioritera abortförebyggande verksamhet (yrkande 37). Motionärerna anför att den abortförebyggande verksamheten bör ha hög prioritet inom folkhälsoarbetet. Arbetet med förebyggande av oönskade graviditeter och sexuellt överförbara sjukdomar måste utgå från en helhetssyn som innefattar ändrade värderingar och attityder, samt en medveten ansvarighet, inte minst hos männen, heter det i motionen.
Tre motionsyrkanden behandlar subventionering av preventivmedel. I motion A273 av Gudrun Schyman m.fl. (v) hemställs att riksdagen hos regeringen begär att Socialstyrelsen kommer med förslag om fria preventivmedel för kvinnor mellan 15 och 20 år (yrkande 5). Motionärerna anför att försök med sådan verksamhet har visat sig drastiskt minska antalet tonårsaborter.
I motion So420 av Yvonne Ruwaida och Annika Nordgren (mp) begärs i första hand ett tillkännagivande om kostnadsfria kondomer (yrkande 2) och i andra hand att subventioneringen av kondomer skall öka (yttrande 3). Motionärerna anför att benägenheten framför allt hos yngre människor att skydda sig mot aids/hiv skulle öka om kostnadsfria kondomer erbjöds. Som en positiv bieffekt skulle också andra könssjukdomar minska liksom antalet aborter. Detta skulle innebära minskat mänskligt lidande men också besparingar för samhället i form av lägre sjukvårdskostnader, heter det i motionen.
Folkhälsoinstitutet har en centralt samordnande funktion när det gäller abortförebyggande arbete.
Folkhälsoinstitutet har ett samordnat program på detta område benämnt sexualitet och hälsa. Följande områden har ansetts centrala under de tre första årens verksamhet vid institutet: Bevakning av preventivmedelsrådgivningens utveckling. Speciell uppmärksamhet ägnas det utåtriktade arbetets utveckling i samband med förändrat sjukvårdssystem. Metodutvecklingsarbete i storstäderna, med inriktning på att nå utsatta grupper. Stöd till landstingens abort- och STD-förebyggande arbete, vilket bl.a. innebär konferenser för politiker, nätverksseminarier, dokumentation av metoder. Forskning om orsakerna till aborttals upp- och nedgångar, t.ex. utvärdering om sambandet mellan subventionering av p-piller och sänkta aborttal. Kvalitativ forskning om ungdomars sexuella mönster. Speciellt gruppen 20--24 år. En rad kvalitativa studier initieras. Metodutveckling inom sexual- och samlevnadsundervisningen. Sexualupplysning till tonårspojkar, med fortsatt genomförande av utbildning av manliga sexualupplysare.
Utskottet behandlade motioner med krav på abortförebyggande insatser i betänkandet 1993/94:SoU2. Utskottet noterade att antalet aborter minskade. År 1991 utfördes totalt 35 788 aborter och år 1992 34 849 aborter. Utskottet uttalade (i enighet) bl.a. följande (s. 18):
Utskottet anser det mycket angeläget att antalet aborter minskar. Utskottet konstaterar med tillfredsställelse att aborterna under första halvåret 1993 fortsatte att minska och att minskningen var särskilt markant bland de yngre kvinnorna, där andelen aborter tidigare varit högst. Folkhälsoinstitutet bör enligt utskottet i samråd med Socialstyrelsens epidemiologiska centrum analysera förändringarna i aborttalen i olika delar av landet. Sambandet mellan förändringarna i aborttal och de förebyggande insatserna bör också närmare studeras.-- -- --
För att åstadkomma en fortsatt minskning av aborterna är det enligt utskottet mycket angeläget att fortsätta arbetet på att stärka och förbättra de förebyggande insatserna.
Motionerna avstyrktes. Riksdagen följde utskottet.
Antalet aborter har minskat under senare år, år 1993 till 34 170 och år 1994 (preliminärt) till 32 284. Antalet aborter och utvecklingen av antalet aborter, bl.a. antalet tonårsaborter, skiljer sig påfallande mycket mellan olika regioner.
Utskottet behandlade motionsyrkanden med krav på subventionering av preventivmedel i samband med budgetbehandlingen förra året (1993/94:SoU20). Utskottet konstaterade bl.a. att Folkhälsoinstitutet hade inlett ett arbete som rörde frågan om konsekvenserna av att utjämna kostnadsbilden för olika preventivmedel. Vidare pågick i samarbete med Socialstyrelsen ett projektarbete om landsting som subventionerar p-piller. Utskottet uttalade att frågan om subventionering av preventivmedel enligt utskottets mening i första hand är en fråga för landstingen samt att riksdagen inte borde ta något initiativ med anledning av motionerna. Yrkandena avstyrktes.
Folkhälsoinstitutet anför i skriften "Folkhälsosteg ett" (s. 25): För att minska antalet oönskade graviditeter och aborter krävs många samordnade insatser som sex- och samlevnadsundervisning i skolorna, lättillgänglig och kostnadsfri preventivrådgivning och preventivmedel till låga kostnader. Under året har en utvärdering genomförts av hur aborttalen påverkas i län där p-piller subventioneras. Resultaten visar att detta är en fungerande metod bland flera att begränsa antalet oönskade graviditeter.
Utskottet anser det mycket tillfredsställande att antalet aborter har fortsatt att minska. Utskottet anser det angeläget att de förebyggande insatserna även i fortsättningen prioriteras. Motion So484 (kds) yrkande 37 är i huvudsak tillgodosedd och avstyrks.
Utskottet vidhåller sin inställning att frågan om subventionering av preventivmedel i första hand är en fråga för sjukvårdshuvudmännen. Motionerna A273 (v) yrkande 5 och So420 (mp) yrkande 2 och 3 avstyrks.
Medel för informationsinsatser om kvinnlig könsstympning
I motion So495 av Inger Davidson m.fl. (kds, s, c, fp, v, mp) hemställs att riksdagen beslutar uppdra till Folkhälsoinstitutet att i sin budget avsätta särskilda medel för att afrikanska frivilligorganisationer verksamma i Sverige skall kunna arbeta för att förebygga kvinnlig könsstympning på flickor bosatta i Sverige. Motionärerna anför att de känner till det arbete som Socialstyrelsen bedriver på området sedan något år tillbaka samt att Sverige också deltar i det internationella arbetet. Enligt motionärernas mening är det dock av synnerligen stor vikt att öronmärkta medel avsätts.
Motionsyrkanden med krav på insatser mot kvinnlig könsstympning har utskottet behandlat flera gånger tidigare och senast i höstas i betänkandet 1994/95:SoU2. Utskottet konstaterade att Socialstyrelsen följde frågan på olika sätt. I Göteborg pågick ett treårigt projekt som vände sig till berörda afrikanska grupper samt personal inom hälso- och sjukvård, socialtjänst, skola, förskola och flyktingmottagning. Projektet hade pågått i ett år. Liknande projekt men i mindre skala fanns bl.a. i Haninge och Sundsvall. Styrelsen hade nyligen inlett arbetet med ett meddelandeblad vilket skall rikta sig till socialtjänstpersonal som kommer i kontakt med kvinnlig könsstympning. Meddelandebladet beräknades vara klart våren 1995. Socialstyrelsen följde också frågan internationellt bl.a. genom deltagande i konferenser. Mot bakgrund av arbete som redan pågick eller planerades ansåg utskottet att riksdagen inte borde ta något initiativ. Motionsyrkandena avstyrktes. Riksdagen följde utskottet.
Från Folkhälsoinstitutet har inhämtats att ekonomiskt stöd har utgått till olika projekt om kvinnlig könsstympning. Ett projekt som drivs inom ramen för Invandrarnämnden i Göteborg stöds av Folkhälsoinstitutet och Socialstyrelsen i samarbete. FHI har vidare ekonomiskt stöttat bl.a. en somalisk kulturorganisation i Sundsvall. Stöd har också utgått för ett projekt som genomförts av Institutet för Psykoterapi och Interkulturell Kommunikation i samarbete med invandrarsekretariatet inom Stockholms läns landsting (förstudie kring sjukvårdens möte med könsstympningen) samt ett projekt med anknytning till Riksförbundet Internationella Föreningen för Invandrarkvinnor.
Utskottet anser det synnerligen angeläget med information och utbildning om kvinnlig könsstympning till både vuxna och barn inom de grupper där detta kulturmönster fortfarande lever kvar och till berörda personalgrupper. Utskottet konstaterar att arbete på området pågår såväl inom Socialstyrelsen som inom Folkhälsoinstitutet. Ett flertal lokala projekt stöttas också ekonomiskt. Det ankommer på Folkhälsoinstitutet och inte på riksdagen att pröva frågor om fördelning av medel till sådana verksamheter. Mot bakgrund av det anförda bör riksdagen, enligt utskottets mening, inte ta något initiativ med anledning av motion So495 (kds, s, c, fp, v, mp). Motionen avstyrks.
Rättsmedicinalverket (F 7)
Rättsmedicinalverket (RMV) är central förvaltningsmyndighet för rättspsykiatrisk, rättsmedicinsk, rättskemisk och rättsserologisk verksamhet i den utsträckning sådana frågor inte skall handläggas av någon annan statlig myndighet. RMV skall särskilt svara för rättspsykiatriska undersökningar i brottmål och läkarintyg som avses i 7 § lagen (1991:2041) om särskild personutredning i brottmål m.m., rättsmedicinska obduktioner och andra rättsmedicinska undersökningar samt rättsmedicinsk medverkan i övrigt på begäran av domstol, länsstyrelse, allmän åklagare eller polismyndighet. Vidare skall RMV utföra rättskemiska och rättsserologiska undersökningar samt lämna information inom sitt ansvarsområde till andra myndigheter och enskilda. Ytterligare uppgifter för verket är att bedriva internationellt samarbete inom sitt ansvarsområde samt svara för utvecklingsarbete och stöd åt viss forskning av betydelse för verksamheten. RMV skall som expertmyndighet bidra till en hög rättssäkerhet samt till samhällets brottsförebyggande arbete.
Regeringen konstaterar i budgetpropositionen att RMV:s samlade verksamhet under de tre första verksamhetsåren innebär att verket uppnått de mål som riksdagen lade fast i proposition (1990/91:120) om den rättspsykiatriska undersökningsverksamheten och proposition (1990/91:93) om rättsmedicinsk verksamhet m.m. Detta innebär enligt regeringens mening bl.a. att betydande kvalitets- och produktivitetsförbättringar har kunnat göras inom de verksamhetsområden som RMV har ansvar för. Mot bakgrund av den fördjupade prövning som genomförts finner regeringen att de nuvarande övergripande målen för RMV:s verksamhet är relevanta och bör ligga fast även under nästa planeringsperiod 1995/96--1998.
För planeringsperioden 1995/96--1998 skall följande övergripande mål gälla för RMV enligt regeringen. Den rättspsykiatriska undersökningsverksamheten skall leverera beslutsunderlag av hög kvalitet till rättsväsendet. Underlaget skall lämnas inom lagstadgad tid. Vidare skall de rättsmedicinska, rättskemiska och rättsserologiska undersökningsverksamheterna medverka till att goda förutsättningar för rättssäkerhet och effektivitet skapas inom rättsväsendet. RMV skall som ett led i samhällets brottsförebyggande verksamhet prioritera arbetet med att informera om de erfarenheter som vunnits inom de rättsmedicinska, rättskemiska och rättspsykiatriska verksamheterna. Verket skall vidare bedriva utvecklingsarbete och stöd åt forskning av betydelse för verksamheten.
Vidare anför regeringen att RMV inom det rättspsykiatriska verksamhetsområdet för att ytterligare höja säkerheten i undersökningsverksamheten skall prioritera arbetet med att utveckla kvaliteten i rättspsykiatriska undersökningar och i § 7-undersökningar. Detta är enligt regeringens mening av central betydelse för att upprätthålla rättssäkerheten. RMV:s uppgift inom det rättspsykiatriska området är att bedriva undersökningsverksamhet. En viktig uppgift i början av den kommande planeringsperioden blir att omstrukturera och anpassa vårdkapaciteten inom den rättspsykiatriska undersökningsorganisationen till det antal vårdplatser som behövs för att genomföra efterfrågade undersökningar.
Regeringen har vidare dragit följande slutsatser efter den fördjupade prövningen.
När det gäller den rättspsykiatriska vården har RMV föreslagit att verket skall få ge rättspsykiatrisk vård vid de rättspsykiatriska avdelningarna även efter den tidpunkt då den rättspsykiatriska undersökningen är avslutad.
I propositionen (1990/91:58) om psykiatrisk tvångsvård m.m. framhölls emellertid att möjligheten att ge rättspsykiatrisk vård vid statlig undersökningsenhet borde begränsas till perioden när undersökning pågår. Denna princip fastslogs också av riksdagen år 1991 (prop. 1990/91:58, bet. 1990/91:SoU13, rskr. 1990/91:329). Regeringen anser att denna princip för ansvarsfördelning inom det rättspsykiatriska vårdområdet bör gälla även fortsättningsvis. Detta innebär att de statliga undersökningsenheterna även i fortsättningen skall ha till uppgift att genomföra rättspsykiatriska undersökningar och bedriva rättspsykiatrisk vård endast under den tid som undersökningarna pågår. Regeringen vill i detta sammanhang understryka sin principiella ståndpunkt att sjukvårdsverksamhet skall vara en landstingskommunal angelägenhet. Regeringen anser vidare att det är väsentligt att den landstingskommunala psykiatrin fortsätter att utveckla sin kompetens och sina resurser när det gäller specialiserad psykatrisk vård av psykiskt störda lagöverträdare. Ett sätt att förbättra dessa förutsättningar är att all rättspsykiatrisk vård sker samlat inom landstingen. Därigenom ökar också förutsättningarna för ett effektivt utvecklings- och forskningsarbete inom den psykiatriska vården.
När det gäller rättspsykiatrins organisation anför regeringen att den delar RMV:s bedömning att den nuvarande organisationen med statliga och kommunala undersökningsenheter fungerar väl och motsvarar de intentioner som låg till grund för riksdagens beslut om den rättspsykiatriska undersökningsorganisationen år 1991. Regeringen anser att denna ordning med statliga enheter och entreprenörsenheter bör ligga fast även fortsättningsvis. Genom denna organisering av verksamheten skapas möjligheter till konkurrens och erfarenhetsöverföring samt till flexibilitet i resursutnyttjandet.
När det gäller vårdplatskapacitet konstaterar regeringen att genomförda effektiviseringar m.m. har medfört att knappt hälften av totalt ca 80 vårdplatser vid RMV:s egna utredningsenheter för närvarande används inom ramen för utredningsverksamheten. Med hänvisning till vad regeringen tidigare har anfört beträffande principer för ansvarsfördelning mellan staten och landstingen när det gäller rättspsykiatrisk vård, anser regeringen att den vårdpersonal och de lokaler som RMV inte behöver utnyttja för att utföra utredningsverksamhet så långt som möjligt bör överföras till kommunala huvudmän som saknar kapacitet. Arbetet med att omstrukturera den rättspsykiatriska undersökningsorganisationen skall inledas skyndsamt. Utgångspunkten för RMV:s planering bör enligt regeringen vara att avvecklingen skall vara avslutad den 31 december 1995.
När det gäller ansvaret för rättspsykiatrisk vård efter rättspsykiatrisk undersökning betonar regeringen att landstingen enligt hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) och lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård (LRV) har ansvaret för att ge psykiatrisk vård till personer som är i behov av det. Personer som är färdigundersökta och som befinner sig på en statlig undersökningsenhet i avvaktan på vård utgör inget undantag. Regeringen säger sig ha för avsikt att lämna en proposition med förslag till ändringar i lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård och LRV under våren 1995. I detta sammanhang avses också frågan om hur sjukvårdshuvudmännens ansvar för vård och kostnader skall kunna förtydligas, att behandlas.
Regeringen anför vidare i budgetpropositionen att överväganden beträffande en utvidgning av RMV:s tillstånd att föra in uppgifter m.m. i ärenderegistret mot bakgrund av frågans rättsliga komplexitet och känsliga karaktär, bör göras i en särskild utredning. Regeringen har därför för avsikt att ge en särskild utredare i uppdrag att överväga vilka åtgärder som är angelägna att vidta med anledning av RMV:s framställningar. Den särskilda utredaren skall avrapportera uppdraget senast den 1 september 1995.
Vad slutligen gäller intäktsfinansiering av rattfylleriundersökningar och drograttfylleriundersökningar anser regeringen att ytterligare erfarenheter bör avvaktas för att därigenom bättre kunna pröva om finansiering med intäkter bör omfatta ytterligare rättskemisk verksamhet som utförs åt polisväsendet. Regeringen avser att återkomma till frågan då ytterligare underlag har erhållits.
Regeringen föreslår att riksdagen godkänner att den övergripande målsättningen för verksamheten inom RMV:s ansvarsområde skall vara i enlighet med vad regeringen förordar i avsnitten Fördjupad prövning och Slutsatser.
Utskottet tillstyrker att riksdagen godkänner den av regeringen i avsnitten Fördjupad prövning och Slutsatser förordade övergripande målsättningen för verksamheten inom Rättsmedicinalverkets ansvarsområde.
Disponibel vårdkapacitet
I motion So474 av Nils-Göran Holmqvist och Helena Frisk (s) begärs ett tillkännagivande om vad i motionen anförts om tillvaratagande av disponibel rättspsykiatrisk vårdkapacitet inom Rättsmedicinalverket (RMV). Motionärerna anför att genom den effektivisering av den rättspsykiatriska utredningsverksamheten som RMV genomfört i kombination med ett snabbare överförande av de som bedöms vara i behov av rättspsykiatrisk vård till anvarig sjukvårdshuvudman har drygt hälften av RMV:s samlade rättspsykiatriska vårdplatskapacitet blivit disponibel. Motionärerna säger sig dela regeringens uppfattning att ansvaret för vården av psykiskt störda lagöverträdare åvilar sjukvårdshuvudmännen. Å andra sidan är det enligt motionärerna uppenbart att det speciellt i storstadsområdena föreligger en del svårigheter för respektive sjukvårdshuvudman att rent praktiskt tillgodose vårdbehoven genom att det råder brist på lämpliga och säkra lokaler samt för uppgiften erfaren och tränad personal. Som exempel nämns att Göteborgs kommun hyr vissa vårdavdelningar inom RMV:s rättspsykiatriska avdelning i Göteborg samt att arbetstagare vid avdelningen är skyldiga att tjänstgöra inom den verksamhet kommunen bedriver i avdelningens lokaler. I motionen nämns att ett övertagande av personal förutsätter bl.a. undantag från förtursreglerna hos respektive huvudman vilket sägs inte vara okomplicerat. Motionärerna anser att det är viktigt att de disponibla resurser för vård i form av ändamålsenliga lokaler med hög säkerhet och erfaren personal som finns inom RMV:s rättspsykiatriska avdelningar kan utnyttjas effektivt i omhändertagandet av psykiskt störda lagöverträdare vars vårdbehov bl.a. enligt Fängelseutredningen behöver förbättras.
Utskottet behandlade ett liknande motionsyrkande (m) i betänkandet 1993/94:SoU28 i samband med behandlingen av proposition 1993/94:218 Psykiskt stördas villkor. I betänkandet (s. 33--36 om Psykiatrisk vård till vissa grupper) refererades bl.a. Socialstyrelsens uttalande i rapporten Psykiatrisk tvångsvård, Effekter av ny lagstiftning (1994:2).
Det är viktigt att det ursprungliga syftet med en särskild organisation för det rättspsykiatriska undersökningsförfarandet fullföljs och renodlas. De rättspsykiatriska undersökningsenheternas uppgift är att tillhandagå de allmänna domstolarna med begärda undersökningar. Ett professionellt fullgörande av denna uppgift förutsätter att undersökningen genomförs objektivt och opartiskt. För att kraven på objektivitet och opartiskhet inte skall kunna ifrågasättas anser Socialstyrelsen att den rättspsykiatriska undersökningsorganisationens möjlighet att ge vård skall vara begränsad till tiden för undersökningen. Rättspsykiatriskt undersökta bör inte kvarstanna för vård på undersökningsenheten efter avslutad undersökning och vårdas där i avvaktan på att dom vinner laga kraft. Efter avslutad undersökning skall de som har ett konstaterat vårdbehov överföras till hälso- och sjukvården utan dröjsmål. Eftersom en rättsligt oklar relation uppstår om undersökningsenheten både skall undersöka och vårda bör undersökningsenheterna inom hälso- och sjukvården renodlas så att den undersökande verksamheten inte sammanblandas med vårdverksamheten.
Utskottet uttalade bl.a. följande.
Regeringen bör efter samråd med Landstingsförbundet och Rättsmedicinalverket (RMV) bedöma förutsättningarna för att i begränsad omfattning bedriva vård vid RMV:s rättspsykiatriska avdelningar även efter att en rättspsykiatrisk undersökning är avslutad. Motionen avstyrks.
Utskottet delar motionärernas uppfattning att det är angeläget ur samhällets synpunkt att de resurser för vård i form av ändamålsenliga lokaler med hög säkerhet och erfaren personal som finns vid RMV:s undersökningsenheter kan utnyttjas effektivt.
Med hänvisning till de grundläggande principerna för ansvarsfördelningen mellan staten och landstingen anser utskottet att det är av central betydelse att sjukvårdshuvudmännen ansvarar för den rättspsykiatriska vården. Utskottet anser därför att den av RMV:s personal på uppdrag av sjukvårdshuvudmännen bedrivna vården bör upphöra när förhandlingarna om övertagande av lokaler och personal från staten är slutförda. Motion So474 (s) avstyrks.
Medelsanvisningen
Regeringen föreslår att riksdagen till Rättsmedicinalverket för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på 248 173 000 kr.
Utskottet tillstyrker förslaget till medelsanvisning för Rättsmedicinalverket.
Barnombudsmannen (F 11)
Barnombudsmannen (BO) är central förvaltningsmyndighet med uppgift att bevaka frågor som angår barns och ungdomars rättigheter och intressen. BO skall särskilt uppmärksamma att lagar och andra författningar samt deras tillämpning stämmer överens med Sveriges åtaganden enligt Förenta nationernas konvention om barnets rättigheter.
I budgetpropositionen föreslås att riksdagen till Barnombudsmannen för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på 11 604 000 kr.
I motion So604 av Stig Sandström m.fl. (v) hemställs att riksdagen hos regeringen begär förslag till regler för Barnombudsmannen som öppnar för att driva enskilda mål (yrkande 1), samt att riksdagen till Barnombudsmannen för budgetåret 1995/96 anslår 1 500 000 kr utöver vad regeringen föreslagit (yrkande 2). Motionärerna anför att Barnombudsmannen måste, för att allsidigt tillvarata barns och ungdomars rättigheter, kunna anmäla och i domstol driva principiellt viktiga mål. Riksdagen bör därför efter förslag från regeringen besluta om att ge barnombudsmannen sådana befogenheter. Motionärerna framhåller att grunden för rättspraxis oftast är ett enskilt mål varför denna möjlighet bör finnas reglerad. Ytterligare medel för juridisk expertis bör samtidigt tillföras barnombudsmannens organisation.
Utskottet behandlade en likartad motion i betänkande 1993/94:SoU20. Utskottet anförde då följande (s. 95):
Utskottet vidhåller sin tidigare uppfattning att Barnombudsmannens uppgifter huvudsakligen skall ligga på det generella planet. Ombudsmannen bör verka för att barns och ungdomars intressen får en mer central plats i samhällsplaneringen och vid tillämpningen av lagar och beslut som rör dem. Ombudsmannen bör däremot inte ägna sig åt enskilda fall som hur en konflikt skall lösas mellan enskilda eller mellan en enskild och en myndighet.
Den då aktuella motionen avstyrktes därmed.
Utskottet vidhåller sin tidigare ståndpunkt beträffande barnombudsmannens befogenheter och avstyrker därmed motion So604 (v) yrkande 1.
Utskottet tillstyrker den i propositionen föreslagna medelstilldelningen till Barnombudsmannen och avstyrker motion So604 (v) yrkande 2.
Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor (F 12)
Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor (NIA) är central förvaltningsmyndighet med ansvar för information, tillsyn och kontroll i frågor rörande internationella adoptioner. De övergripande målen för NIA är att underlätta adoption i Sverige av utländska barn. NIA skall därvid sträva efter att adoptioner sker till barnets bästa och i enlighet med gällande lagstiftning i barnets ursprungsland och i Sverige.
I budgetpropositionen föreslås att riksdagen till Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor anvisar ett ramanslag på 8 961 000 kr.
Utskottet tillstyrker den i propositionen föreslagna medelstilldelningen till Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor.
Internationella adoptioner
I propositionen redovisas att regeringen i maj 1992, på initiativ av NIA, tillkallade en särskild utredare för att göra en översyn av verksamheten med internationella adoptioner (Adoptionslagstiftningsutredningen, S 1992:08). Inom ramen för denna översyn prövas NIA:s roll i adoptionsverksamheten. I motion So621 av Maj-Inger Klingvall (s) begärs tillkännagivanden till regeringen om vad i motionen anfört om dels behov av fakta om barnets situation i sitt hemland inför en internationell adoption (yrkande 1), dels behovet av samordning av socialtjänslagens och föräldrabalkens regler (yrkande 2) och dels behovet av en tydligare lagstiftning när det gäller de krav som bör ställas på adoptanter (yrkande 3). Motionären anför att det inte är ovanligt att invandrare i Sverige önskar adoptera ett bekant barn, ofta ett släktingbarn, från sitt hemland. Den sökande kan då ansöka vid svensk tingsrätt om adoption. Tingsrätten är skyldig att inhämta yttrande från socialnämnden, dels i den kommun där de blivande adoptivföräldrarna är folkbokförda, dels i den kommun där den som har vårdnaden om barnet är folkbokförd. Det senare är inte möjligt då barnet inte vistas i Sverige. Socialtjänsten å sin sida kan endast utreda de sökandes lämplighet som föräldrar, men kan inte ta ställning till om adoptionen kan anses vara till barnets bästa utifrån dess hela livssituation. Motionären anser att det behövs en ändring av socialtjänstlagen och föräldrabalken som medför en skyldighet för såväl socialnämnd som tingsrätt att inhämta en utredning om barnets situation från behörig myndighet eller organisation i barnets hemland.
Adoptionslagstiftningsutredningen har enligt sina direktiv (dir. 1992:69, 1994:50) att ta ställning till de lagändringar som kan behövas för att Sverige skall kunna ratificera konventionen om skydd av barn och samarbete vid internationella adoptioner som antogs av Haagkonferensen för internationell privaträtt i maj 1993. Konventionen har bl.a. regler om att en centralmyndighet eller, efter delegation, annan myndighet eller organisation i barnets ursprungsland skall sammanställa en rapport om barnets situation och ta ställning till om adoptionen kan anses vara till barnets bästa. Det sägs också att en överflyttning av ett barn från ett land till ett annat för adoption endast får ske om en myndighet eller organisation i respektive land samtyckt till att adoptionsförfarandet kan fortskrida.
Enligt vad utskottet erfarit kommmer utredningen att lägga fram sitt betänkande senare under våren.
Utskottet konstaterar att Adoptionslagstiftningsutredningen inom kort kommer att överlämna sitt betänkande angående de lagändringar som kan behövas för att Sverige skall kunna ratificera Haagkonventionen. Utskottet, som utgår från att ärendet kommer att beredas skyndsamt av regeringen, vill inte föregripa regeringens kommande förslag. Motion So621 (s) avstyrks.
Handikappombudsmannen (F 14)
Handikappombudsmannen är central förvaltningsmyndighet med uppgift att bevaka frågor som angår funktionshindrade personers rättigheter och intressen. Det övergripande målet för Handikappombudsmannens verksamhet är att bevaka frågor som angår funktionshindrade personers rättigheter och intressen samt att verka för att de övergripande målen för handikappolitiken uppnås. I sin enkla anslagsframställning anger Handikappombudsmannen att myndigheten har en primär uppgift i att sprida kunskap om FN:s standardregler för funktionshindrade.
Handikappombudsmannens befogenheter
I fyra motioner tas frågan om Handikappombudsmannens befogenheter upp.
I motion So218 av Stig Sandström m.fl. (v) yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till regler för att Handikappombudsmannen skall kunna vara processförare i enskilda straff- och processmål samt i Arbetsdomstolen enligt vad i motionen anförts om vikten av att ombudsmannen skall kunna föra talan i för handikappade principiellt viktiga domstolsärenden (yrkande 1) och att riksdagen till Handikappombudsmannen för budgetåret 1994/95 anslår 1 500 000 kr utöver vad regeringen föreslagit för att ge ombudsmannen en hög juridisk kompetens (yrkande 2). Motionärerna vill ge Handikappombudsmannen mera kraft och föreslår därför att den nya myndigheten skall ges rätt att föra annans talan vid domstol. Grunden för rättspraxis är oftast ett enskilt mål varför motionärerna anser att möjligheten till processrätt bör finnas reglerad för myndigheten. Detta kräver i sin tur att Handikappombudsmannen har tillgång till en gedigen juridisk expertis, vilket innebär att myndigheten behöver ytterligare medel.
I motion So222 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Handikappombudsmannens befogenheter (yrkande 2). Motionärerna konstaterar att Handikappombudsmannen redan fått anmälningar om diskriminering av funktionshindrade. Handikappombudsmannen har vidtagit de åtgärder som hon enligt instruktionen kan vidta, nämligen gjort uttalanden. Motionärerna anser att detta är otillräckligt och att lagstiftningen måste kompletteras med förbud mot diskriminering av funktionshindrade i arbetslivet. Handikappombudsmannen måste samtidigt ges möjlighet att väcka åtal om någon diskrimineras i arbetslivet på grund av sitt funktionshinder.
I motion So224 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) begärs ett tillkännagivande till regeringen om vad i motionen anförts om Handikappombudsmannens sanktionsmöjligheter (yrkande 10). Miljöpartiet anser att Handikappombudsmannens möjligheter att ingripa mot diskriminering av funktionshandikappade är helt otillräckliga. Lagstiftningen bör kompletteras med sanktionsmöjligheter.
I motion A289 av Bo Nilsson och Bengt Kronblad (s) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att göra Handikappombudsmannen till processförare i vissa principiella frågor (yrkande 6). Motionärerna pekar på att frågan om att Handikappombudsmannen bör vara processdrivande i vissa principiella mål har diskuterats under flera år. Under 1994 års riksmöte blev motionerna i dessa ärenden positivt behandlade. Det krävs lagändringar för att detta skall bli möjligt, men ännu har inget hänt.
Frågan om Handikappombudsmannens befogenheter diskuterades utförligt av utskottet i betänkande 1993/94:SoU27 i samband med beslutet om att inrätta Handikappombudsmannen. Utskottet anförde följande:
Utgångspunkten för Handikapputredningens arbete var att funktionshindrade har rätt till full delaktighet i samhällslivet och jämlikhet i levnadsvillkor med andra samhällsmedborgare. Utredningen fann att det krävdes lagstiftning för att skapa det tillgängliga och öppna samhället som ger funktionshindrade sammma möjligheter som andra medborgare.
Utskottet delar denna uppfattning och anser därför att utöver de arbetsuppgifter som föreslås i propositionen även möjligheterna att Handikappombudsmannen också ges en processförande roll ytterligare bör belysas. Grunden för rättspraxis är oftast ett enskilt mål, varför rätt att processa kan behöva finnas för myndigheten. Utskottet anser att regeringen bör belysa förutsättningarna för att ge ombudsmannen en processförande roll och ange de lagändringar ett sådant beslut skulle föranleda samt återkomma till riksdagen.
Vad utskottet anförde med anledning av motionerna borde riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Riksdagen följde utskottet (rskr. 1993/94:397).
Utskottet har erfarit att frågan om Handikappombudsmannens befogenhet att driva processer för närvarande bereds i regeringskansliet.
Utskottet kommer senare under våren i ett särskilt betänkande att behandla övriga motioner från den allmänna motionstiden om handikappolitiken. Utskottet anser att motionerna So218 (v) yrkande 1, So222 (fp) yrkande 2, So224 (mp) yrkande 10 och A289 (s) yrkande 6 bör avslås.
Handikappombudsmannens råd
I motion So218 av Stig Sandström m.fl. (v) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Handikappombudsmannens råd skall ha en parlamentarisk sammansättning och att detta råd skall kompletteras med en bred representation från handikapporganisationerna (yrkande 3). Motionärerna anför att till Handikappombudsmannen har knutits ett råd vars ledamöter regeringen utser. Vänsterpartiet anser att detta råd skall ha en parlamentarisk sammansättning och kompletteras med bred representation från handikapporganisationerna. Vänsterpartiet anser också att handikapprörelsen och riksdagens partier skall utse representanter i rådet.
Frågan om sammansättningen av Handikappombudsmannens råd behandlades av utskottet i betänkande 1993/94:SoU27 i samband med beslutet om att inrätta Handikappombudsmannen. Utskottet uttalade att det delade uppfattningen i propositionen (prop. 1993/94:219) att ledamöterna i Handikappombudsmannens råd bör tillsättas på personliga mandat och ha erfarenhet från olika samhällsområden. Enligt utskottets mening var parlamentarisk medverkan önskvärd. Vidare pekades på att erfarenheter från handikappområdet givetvis skulle vara väl tillgodosedda i rådet. Utskottet ansåg att det borde ankomma på regeringen att utse ledamöterna.
Utskottet vidhåller sin tidigare ståndpunkt att det bör ankomma på regeringen att utse ledamöterna i Handikappombudsmannens råd. Utskottet konstaterar samtidigt att såväl riksdagsledamöter som personer med särskild erfarenhet från handikappområdet ingår i rådet. Utskottet avstyrker därmed motion So218 (v) yrkande 3.
Uppföljning av Handikappombudsmannens verksamhet
I motion So218 av Stig Sandström m.fl. (v) yrkas vidare att riksdagen hos regeringen begär förslag om att Handikappombudsmannen skall redovisa sin verksamhet både till regeringen och riksdagen enligt vad i motionen anförts om riksdagens ansvar, uppföljning och möjlighet att påverka verksamheten (yrkande 4). När en ny myndighet inrättas är det, enligt motionärerna, angeläget att verksamheten följs med stor uppmärksamhet av riksdagen. Vänsterpartiet föreslår därför att den redovisning till regeringen som myndigheten årligen skall lämna över sin verksamhet även skall lämnas till riksdagen så att denna får ansvar att följa verksamheten och kan ta ställning till åtgärder som behöver vidtas på handikappområdet.
Enligt regeringsformens 11 kap. 6 § lyder statlig förvaltningsmyndighet under regeringen, om myndigheten ej enligt regeringsformen eller annan lag är myndighet under riksdagen. Handikappombudsmannen lyder under regeringen.
Utskottet konstaterar att Handikappombudsmannen som statlig myndighet under regeringen har att redovisa sin verksamhet till regeringen och inte till riksdagen. Utskottet avstyrker motion So218 (v) yrkande 4.
Medelsanvisningen
I budgetpropositionen föreslås att riksdagen till Handikappombudsmannen för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på 11 551 000 kr.
Utskottet tillstyrker den föreslagna medelsanvisningen till Handikappombudsmannen och avstyrker motion So218 (v) yrkande 2.
Statens institutionsstyrelse (F 15--F 16)
Statens institutionsstyrelse (SiS), som startade sin verksamhet den 1 juli 1993, har ansvaret för planering, ledning och drift av de särskilda ungdomshemmen och av vissa institutioner för vård enligt lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall (LVM). Det övergripande målet för institutionsstyrelsen är att svara för att alla som behöver vård vid ett särskilt ungdomshem eller LVM-hem skall kunna beredas vård av god kvalitet. SiS skall vidare i samarbete med kommuner och landsting verka för ett vårdutbud som, med beaktande av närhetsprincipen, är differentierat utifrån individuella vårdbehov.
I budgetpropositionen föreslås att SiS även för budgetåret 1995/96 disponerar två ramanslag, ett för den centrala förvaltningen och ett för vårdverksamheten vid institutionerna. Skälet till att den centrala förvaltningen och vårdverksamheten skiljs åt anslagsmässigt uppgavs i förra årets budgetproposition vara att driften av institutionerna delvis finansieras med vårdavgifter från de kommuner som utnyttjar platserna. SiS disponerar avgiftsinkomsterna och fastställer årligen vårdavgiftens storlek enligt av riksdagen godkända riktlinjer. Regeringen har i årets budgetproposition anfört att lämpligheten av nuvarande anslagskonstruktion skall övervägas.
Riksdagen föreslås till Central förvaltning för budgetåret 1995/96 anvisa ett ramanslag på 34 245 000 kr och till Vårdverksamheten ett ramanslag på 719 973 000 kr. Vidare föreslås att riksdagen bemyndigar regeringen att för budgetåret medge SiS en anslagskredit på 7 % av anslagen. Regeringen anser att myndigheten har behov av en anslagskredit på grund av att verksamheten är utsatt för ständiga krav på förändring och anpassning. Behov och efterfrågan kan delvis vara svåra att förutse, varför en hög grad av flexibilitet i organisationen är nödvändig.
Utskottet tillstyrker propositionens förslag till medelsanvisningar till Statens institutionsstyrelse för Central förvaltning och för Vårdverksamhet. Utskottet tillstyrker också att riksdagen bemyndigar regeringen att medge Statens institutionsstyrelse den föreslagna anslagskrediten. Förslagen har inte mött någon erinran i form av motioner.
Alkoholinspektionen (F 17)
Riksdagen antog i december 1994 regeringens förslag till Alkohollag (prop.1994/95:89, bet. SoU9, rskr. 106). Den nya lagen, som trätt i kraft den 1 januari 1995, innebär bl.a. att import-, export-, tillverknings- och partihandelsmonopolen när det gäller spritdrycker, vin och starköl avskaffats. Dessa har ersatts av ett nytt system för tillstånd, kontroll och tillsyn inom alkoholområdet. En ny myndighet, Alkoholinspektionen, har inrättats vid samma datum som Alkohollagen trätt i kraft. Den nya myndigheten ansvarar för utfärdande av tillstånd för tillverkning av sprit samt tillverkning av och patihandel med spritdrycker, vin och starköl. Vidare skall myndigheten tillse att lagar och bestämmelser avseende hantering av alkohol efterlevs samt bidra till att samhällets alkoholpolitiska mål uppfylls.
Alkoholinspektionen skall ta ut ansöknings- och tillsynsavgifter för sin verksamhet. Dessa avgifter skall sättas så att de motsvarar kostnaderna för inspektionens verksamhet och länsstyrelsernas tillsynsverksamhet inom alkoholområdet. Inkomsterna skall redovisas under inkomsttitel på statsbudgeten. En utvärdering av avgiftssystemet skall ske under budgetåret.
I budgetpropositionen föreslås att riksdagen till Alkoholinspektionen för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på 21 000 000 kr.
Utskottet tillstyrker förslaget till medelsanvisning.
Alkoholsortimentsnämnden (F 18)
Alkoholsortimentsnämnden har inrättats för att säkerställa att detaljhandelsmonopolet fungerar icke-diskriminerande gentemot leverantörer. Nämnden har att pröva besvär av leverantör över Systembolagets beslut att avvisa viss alkoholdryck från bolagets sortiment.
I budgetpropositionen föreslås att riksdagen till Alkoholsortimentsnämnden för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på 1 000 000 kr.
Utskottet tillstyrker förslaget till medelsanvisning.
Övriga medelsanvisningar under F
Utskottet tillstyrker de i budgetpropositionen föreslagna medelsanvisningarna till Smittskyddsinstitutet (F 5), Läkemedelsverket (F 6), Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd (F 8), Statens institut för psykosocial miljömedicin (F 9), Statens beredning för utvärdering av medicinsk metodik (F 10), Nämnden för vårdartjänst (F 13) och Socialvetenskapliga forskningsrådet (F 19--20) vilka inte mött någon erinran i form av motioner.
Hemställan
Utskottet hemställer
Inriktning av den allmänna välfärdspolitiken
1. beträffande den allmänna välfärden att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:So225, 1994/95:So232, 1994/95:So233, 1994/95:So250 yrkandena 1 och 7, 1994/95:So256, 1994/95:So261, 1994/95:So267, 1994/95:So271, 1994/95:So276, 1994/95:So277, 1994/95:So278, 1994/95:So286, 1994/95:So290, 1994/95:So292, 1994/95:So293 yrkandena 1--3, 5 och 7--9, 1994/95:So601 yrkandena 3, 5 och 6, 1994/95:So613, 1994/95:Ju809 yrkande 2, 1994/95:Sf635 yrkande 8, 1994/95:Kr1 och 1994/95:A472 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
Inriktning av familjepolitiken
2. beträffande den framtida inriktningen av familjepolitiken att riksdagen avslår motionerna 1994/95:So602, 1994/95:So605 yrkande 5, 1994/95:So623 yrkande 6 och 1994/95:Sf266 yrkande 11, res. 1 (c) res. 2 (fp)--delvis--motiv. 3. beträffande omläggning av barnbidragen att riksdagen avslår motion 1994/95:So620, res. 2 (fp)--delvis--motiv. 4. beträffande sex timmars arbetsdag att riksdagen avslår motion 1994/95:So618 yrkande 2, res. 2 (fp)--delvis--motiv. res. 3(v) 5. beträffande vårdnadsbidraget att riksdagen avslår motionerna 1994/95:So209 yrkandena 1--3, 1994/95:So605 yrkandena 2 och 3, 1994/95:So623 yrkandena 2 och 3 och 1994/95:A816 yrkandena 2 och 3, res. 4 (m, kds) res. 5 (c)--motiv. res. 6 (fp)--delvis--motiv. 6. beträffande rätt till ledighet för vård av barn att riksdagen avslår motionerna 1994/95:So623 yrkande 4 och 1994/95:Ju809 yrkande 3, res. 6 (fp)--delvis--motiv. res. 7 (c, kds) 7. beträffande lagregleringen av barnomsorgen att riksdagen avslår motionerna 1994/95:So605 yrkande 1, 1994/95:So607 yrkande 1 och 1994/95:Sf227 yrkande 2, res. 6 (fp)--delvis--motiv. res. 8 (m, c, kds) 8. beträffande enskild barnomsorg att riksdagen avslår motionerna 1994/95:So209 yrkande 4, 1994/95:So605 yrkande 4, 1994/95:So615 yrkandena 5 och 6, 1994/95:So623 yrkandena 11 och 12 och 1994/95:A820 yrkande 4, res. 9 (m, c, fp, kds)
A. Familjer och barn
9. beträffande allmänna barnbidrag att riksdagen med anledning av propositionen och motion 1994/95:So611 samt med avslag på motionerna 1994/95:So614, 1994/95:So615 yrkande 1, 1994/95:So617 yrkande 2, 1994/95:So623 yrkandena 7 och 10, 1994/95:Fi211 yrkande 19, 1994/95:Fi212 yrkandena 30 och 31, 1994/95:Fi218 yrkande 7 och 1994/95:Sf266 yrkandena 8 och 10 antar det av utskottet framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag i bilaga 2, res. 10 (m) res. 11 (c)--delvis res. 12 (fp)--delvis res. 13 (v) res. 14 (mp)--delvis res. 15 (kds)--delvis 10. beträffande utfasning av flerbarnstilläggen att riksdagen med avslag på motion 1994/95:So623 yrkande 9 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, res. 11 (c)--delvis res. 12 (fp)--delvis res. 14 (mp)--delvis res. 15 (kds)--delvis 11. beträffande medelsanvisningen till Allmänna barnbidrag att riksdagen med anledning av propositionen och med avslag på motion 1994/95:So617 yrkande 1 till Allmänna barnbidrag för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 23 332 000 000 kr, res. 16 (m)--villk. res. 17 (fp)--villk. res. 18 (v)--villk. res. 19 (mp)--villk. res. 20 (kds)--villk. 12. beträffande regler för bidragsförskott att riksdagen avslår motionerna 1994/95:So606 yrkandena 1 och 2, 1994/95:So609 och 1994/95:So622, 13. beträffande medelsanvisningen till Bidragsförskott att riksdagen till Bidragsförskott för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 5 022 000 000 kr, 14. beträffande medelsanvisningen till Särskilt bidrag för vissa adoptivbarn att riksdagen till Särskilt bidrag för vissa adoptivbarn för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 12 670 000 kr, 15. beträffande adoptionsbidraget att riksdagen avslår motionerna 1994/95:So603, 1994/95:So608 yrkande 1, 1994/95:So610 och 1994/95:So619 yrkande 1, 16. beträffande rationaliseringsvinster att riksdagen avslår motionerna 1994/95:So608 yrkande 2 och 1994/95:So619 yrkande 2, 17. beträffande medelsanvisningen till Bidrag till kostnader för internationella adoptioner att riksdagen till Bidrag till kostnader för internationella adoptioner för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 35 520 000 kr, 18. beträffande strukturprojekt för besparingar för budgetåret 1998 att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på motion 1994/95:So617 yrkande 6 godkänner vad utskottet anfört om inriktningen av besparingarna för budgetåret 1998, res. 21 (m)
C. Hälso- och sjukvård
19. möjligheter till psykoterapeutisk vård att riksdagen avslår motion 1994/95:So455 yrkande 5, 20. beträffande medelsanvisningen till Bidrag till hälso- och sjukvård att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på motionerna 1994/95:So485 yrkande 4 och 1994/95:So489 yrkande 21 till Bidrag till hälso- och sjukvård för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 1 313 025 000 kr, res. 22 (v) res. 23 (mp) 21. beträffande praktiktjänstgöring för naprapater att riksdagen avslår motionerna 1994/95:So421, 1994/95:So454 och 1994/95:So477, res. 24 (m, fp) 22. beträffande medelsanvisningen till Insatser mot aids att riksdagen till Insatser mot aids för budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 272 830 000 kr, 23. beträffande informationsinsatser att riksdagen avslår motionerna 1994/95:So405 yrkandena 1, 3--5 och 7 och 1994/95:So484 yrkande 38, res. 25 (m, kds) 24. beträffande medelsanvisningen till Bidrag till vissa utbildningsinsatser att riksdagen till Bidrag till vissa utbildningsinsatser för budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 5 000 000 kr, 25. beträffande utvidgad förskrivningsrätt att riksdagen avslår motionerna 1994/95:So445 yrkande 2 och 1994/95:Ub389 yrkandena 2 och 3, 26. beträffande medelsanvisningen till Bidrag till psykiatriområdet att riksdagen till Bidrag till psykiatriområdet för budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 594 000 000 kr, 27. beträffande uppföljning av psykiatrireformen att riksdagen avslår motion 1994/95:So489 yrkandena 17 och 18, 28. beträffande små väl fungerande vårdhem att riksdagen avslår motionerna 1994/95:So214 yrkande 1 och 1994/95:So448, res. 26 (m, c, fp, kds, mp) 29. beträffande insatser för tortyrskadade flyktingar att riksdagen avslår motion 1994/95:So439, 30. beträffande medelsanvisningen till Allmänt bidrag till hälso- och sjukvården att riksdagen till Allmänt bidrag till hälso- och sjukvården för budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 195 000 000 kr, 31. beträffande övriga medelsanvisningar under C att riksdagen för budgetåret 1995/96 anvisar a) till Funktionen Hälso- och sjukvård m.m. i krig ett ramanslag på 245 465 000 kr, b) till Bidrag till Spri ett förslagsanslag på 40 800 000 kr, c) till Bidrag till WHO ett förslagsanslag på 65 560 000 kr, d) till Bidrag till WHO-enheten för rapportering av läkemedelsbiverkningar ett anslag på 3 887 000 kr, 32. beträffande informationskampanj om fibromyalgi att riksdagen avslår motionerna 1994/95:So429 och 1994/95:So449, 33. beträffande inrättandet av ett allergicentrum att riksdagen avslår motionerna 1994/95:So484 yrkande 24 och 1994/95:Bo504 yrkande 5, res. 27 (kds) 34. beträffande information om genteknikens följder att riksdagen avslår motion 1994/95:So422 yrkande 1, res. 28 (mp) 35. beträffande behörighetsfrågor att riksdagen avslår motionerna 1994/95:So273, 1994/95:So401, 1994/95:So414, 1994/95:So435, 1994/95:So440, 1994/95:So462, 1994/95:So476, och 1994/95:So498, 36. beträffande vissa kiropraktorer att riksdagen avslår motionerna 1994/95:So418 och 1994/95:So490, res. 29 (mp)
D. Omsorg om äldre och handikappade 37. beträffande utveckling av rehabilitering för äldre att riksdagen godkänner att 150 000 000 kr från anslaget Stimulansbidrag till särskilda boendeformer och rehabilitering får användas för att stimulera samverkan mellan kommuner och landsting för utveckling av rehabilitering för äldre i enlighet med vad som anförs i propositionen, 38. beträffande statsbidrag till gruppbostäder och sjukhem m.m. att riksdagen godkänner att de tillfälliga statsbidragen till gruppbostäder och sjukhem m.m. får lämnas till objekt som färdigställts före utgången av år 1996, 39. beträffande medelsanvisningen till Stimulansbidrag till särskilda boendeformer och rehabilitering att riksdagen till Stimulansbidrag till särskilda boendeformer och rehabilitering för budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 200 000 000 kr, 40. beträffande en uppföljning av habiliterings- och rehabiliteringsbehovet att riksdagen avslår motion 1994/95:So222 yrkande 6, res. 30 (fp) 41. beträffande statsbidrag till tolktjänst att riksdagen avslår motionerna 1994/95:So224 yrkande 2 (delvis) och 1994/95:So245 yrkande 4, 42. beträffande medelsanvisningen till Vissa statsbidrag inom handikappområdet att riksdagen till Vissa statsbidrag inom handikappområdet för budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 1 035 000 000 kr, 43. beträffande stöd till verksamheten med ledarhundar att riksdagen avslår motion 1994/95:So224 yrkande 2 (delvis), 44. beträffande stöd till bokklubben för punktskriftsläsare att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Kr238 och 1994/95:Ub388 yrkande 3, res. 31 (v, mp) 45. beträffande medelsanvisningen till Bidrag till viss verksamhet för personer med funktionshinder att riksdagen till Bidrag till viss verksamhet för personer med funktionshinder för budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 118 183 000 kr, 46. beträffande betänkandet Rätten till ratten att riksdagen avslår motionerna 1994/95:So222 yrkande 5, 1994/95:So230 och 1994/95:So294 yrkande 13, res. 32 (fp) res. 33 (v) 47. beträffande medelsanvisningen till Bilstöd till handikappade att riksdagen till Bilstöd till handikappade för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 610 000 000 kr,
48. beträffande färdtjänst att riksdagen avslår motion 1994/95:So224 yrkande 8, res. 34 (mp) 49. beträffande övriga medelsanvisningar under D att riksdagen för budgetåret 1995/96 anvisar a) till Statsbidrag till vårdartjänst m.m. ett förslagsanslag på 235 435 000 kr, b) till Bidrag till handikapporganisationer ett anslag på 193 872 000 kr, c) till Bidrag till pensionärsorganisationer ett anslag på 3 669 000 kr, d) till Ersättning för texttelefoner ett förslagsanslag på 156 352 000 kr, e) till Kostnader för statlig assistansersättning ett förslagsanslag på 5 741 000 000 kr, f) till Sveriges Hundcenter AB-Statens Hundskola ett förslagsanslag på 1 000 kr,
E. Socialt behandlingsarbete, alkohol- och narkotikapolitik
50. beträffande medelsanvisningen till Bidrag till missbrukarvård och ungdomsvård att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på motionerna 1994/95:So240 yrkande 3, 1994/95:So264 yrkande 5 och 1994/95:So281 yrkandena 3 och 4 till Bidrag till missbrukarvård och ungdomsvård för budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 720 000 000 kr,
51. beträffande engångsbidrag till LP-stiftelsen att riksdagen avslår motionerna 1994/95:So269 och 1994/95:So283, res. 35 (kds) 52. beträffande bidrag till Kvinnoforum att riksdagen avslår motion 1994/95:So268 yrkande 7,
53. beträffande bidrag till kvinnojourer att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Ju612 yrkande 6, 1994/95:Ju806 yrkande 8 och 1994/95:A820 yrkande 24, res. 36 (mp)
54. beträffande medelsanvisningen till Bidrag till organisationer att riksdagen till Bidrag till organisationer för budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 47 445 000 kr, 55. beträffande övriga medelsanvisningar under E att riksdagen för budgetåret 1995/96 anvisar a) till Bidrag till Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning ett anslag på 11 946 000 kr, b) till Alkohol- och drogpolitiska åtgärder ett reservationsanslag på 74 000 000 kr, c) till Bidrag till vissa nykterhetsorganisationer m.fl. ett reservationsanslag på 27 370 000 kr, 56. beträffande analys av behovet av insatser för hemlösa att riksdagen avslår motion 1994/95:So241 yrkande 1, 57. beträffande insatser för hemlösa att riksdagen avslår motion 1994/95:So241 yrkandena 2 och 3, res. 37 (mp)
F. Myndigheter under Socialdepartementet 58. beträffande inriktningen av besparingsåtgärder för budgetåren 1997 och 1998 vad gäller myndigheter inom socialutskottets ansvarsområde att riksdagen med bifall till propositionen godkänner vad utskottet anfört, 59. beträffande folkhälsorapporter att riksdagen avslår motion 1994/95:So268 yrkande 9, 60. beträffande tillsynsfrågor att riksdagen avslår motion 1994/95:So423 yrkande 9, 61. beträffande inrättande av en medicinalstyrelse att riksdagen avslår motion 1994/95:So424 yrkande 7, res. 38 (m) 62. beträffande en allmänhetens ombudsman att riksdagen avslår motion 1994/95:So250 yrkande 6, res. 39 (v) 63. beträffande översyn av Socialstyrelsen att riksdagen avslår motion 1994/95:So288, res. 40 (c) 64. beträffande verksamheten i Köpenhamn att riksdagen avslår motion 1994/95:So231, 65. beträffande medelsanvisningen till Socialstyrelsen att riksdagen till Socialstyrelsen för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på 527 629 000 kr, 66. beträffande medelsanvisningen till Folkhälsoinstitutet att riksdagen till Folkhälsoinstitutet för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på 195 244 000 kr, 67. beträffande abortförebyggande verksamhet att riksdagen avslår motion 1994/95:So484 yrkande 37, 68. beträffande subventionering av preventivmedel att riksdagen avslår motionerna 1994/95:So420 yrkandena 2 och 3 och 1994/95:A273 yrkande 5, 69. beträffande information om kvinnlig könsstympning att riksdagen avslår motion 1994/95:So495, 70. beträffande den övergripande målsättningen för verksamheten inom Rättsmedicinalverkets ansvarsområde att riksdagen godkänner vad regeringen i avsnitten Fördjupad prövning och Slutsatser förordat om den övergripande målsättningen för verksamheten inom Rättsmedicinalverkets ansvarsområde, 71. beträffande disponibel vårdkapacitet att riksdagen avslår motion 1994/95:So474, 72. beträffande medelsanvisningen till Rättsmedicinalverket att riksdagen till Rättsmedicinalverket för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på 248 173 000 kr, 73. beträffande Barnombudsmannens befogenheter att riksdagen avslår motion 1994/95:So604 yrkande 1, 74. beträffande medelsanvisningen till Barnombudsmannen att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på motion 1994/95:So604 yrkande 2 till Barnombudsmannen för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på 11 604 000 kr, 75. beträffande medelsanvisningen till Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor att riksdagen till Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på 8 961 000 kr, 76. beträffande internationella adoptioner att riksdagen avslår motion 1994/95:So621, 77. beträffande Handikappombudsmannens befogenheter att riksdagen avslår motionerna 1994/95:So218 yrkande 1, 1994/95:So222 yrkande 2, 1994/95:So224 yrkande 10 och 1994/95:A289 yrkande 6, res. 41 (fp, v, mp) 78. beträffande Handikappombudsmannens råd att riksdagen avslår motion 1994/95:So218 yrkande 3, 79. beträffande uppföljning av Handikappombudsmannens verksamhet att riksdagen avslår motion 1994/95:So218 yrkande 4, 80. beträffande medelsanvisningen till Handikappombudsmannen att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på motion 1994/95:So218 yrkande 2 till Handikappombudsmannen för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på 11 551 000 kr, 81. beträffande medelsanvisningen till Statens institutionsstyrelse: Central förvaltning att riksdagen till Statens institutionsstyrelse: Central förvaltning för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på 34 245 000 kr, 82. beträffande medelsanvisningen till Statens institutionsstyrelse: Vårdverksamhet att riksdagen till Statens institutionsstyrelse: Vårdverksamhet för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på 719 973 000 kr, 83. beträffande anslagskredit att riksdagen bemyndigar regeringen att för budgetåret 1995/96 medge Statens institutionsstyrelse en anslagskredit på 7 % av anslagen, 84. beträffande Alkoholinspektionen att riksdagen till Alkoholinspektionen för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på 21 000 000 kr, 85. beträffande Alkoholsortimentsnämnden att riksdagen till Alkoholsortimentsnämnden för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på 1 000 000 kr, 86. beträffande övriga medelsanvisningar under F att riksdagen för budgetåret 1995/96 anvisar a) till Smittskyddsinstitutet ett ramanslag på 132 118 000 kr, b) till Läkemedelsverket ett anslag på 1 000 kr, c) till Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd ett ramanslag på 31 574 000 kr, d) till Statens institut för psykosocial miljömedicin ett ramanslag på 15 099 000 kr, e) till Statens beredning för utvärdering av medicinsk metodik ett ramanslag på 29 135 000 kr, f) till Nämnden för vårdartjänst ett ramanslag på 12 642 000 kr. g) till Socialvetenskapliga forskningsrådet: Förvaltning ett ramanslag på 8 550 000 kr, h) till Socialvetenskapliga forskningsrådet: Forskningsmedel ett reservationsanslag på 131 918 000 kr.
Stockholm den 30 mars 1995 På socialutskottets vägnar Sten Svensson
I beslutet har deltagit: Sten Svensson (m), Bo Holmberg (s), Ingrid Andersson (s), Rinaldo Karlsson (s), Hans Karlsson (s), Liselotte Wågö (m), Christina Pettersson (s), Marianne Jönsson (s), Leif Carlson (m), Barbro Westerholm (fp), Conny Öhman (s), Stig Sandström (v), Mariann Ytterberg (s), Birgitta Wichne (m), Chatrine Pålsson (kds), Kerstin Warnerbring (c) och Ragnhild Pohanka (mp).
Reservationer
1. Den framtida inriktningen av familjepolitiken (mom. 2)
Kerstin Warnerbring (c) anser
dels att det avsnitt i betänkandet på s. 48 som börjar med "Utskottet anser" och på s. 49 slutar med "yrkande 11 avstyrks." bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att familjestödet bör reformeras. En parlamentarisk beredning bör se över familjepolitiken och återkomma med förslag om ett samlat familjestöd fr.o.m. den 1 januari 1996. Beredningen bör pröva möjligheten att införa ett beskattat barnkonto lika för alla barn i åldern 0--6 år, som skall ersätta föräldraförsäkringen och barnbidraget för åldersgruppen. Uttag från barnkontot måste ske med ett lägsta belopp varje månad under de sex åren. Den del av barnkontot som överstiger detta lägsta månadsuttag skall disponeras fritt av föräldrarna under de sex åren efter deras önskemål. Barnkontot bör vara beskattat och pensionsgrundande. Det bör kombineras med en förlängning av rätten till full ledighet för vård av barn till dess att barnet fyllt tre år och förkortad arbetstid till dess barnet fyllt åtta år. På detta sätt överlämnas åt familjerna att fördela resurser och ledighet utifrån den egna situationen, vilket skapar valfrihet och ökar flexibiliteten. Ett reformerat familjestöd i form av barnkonto innebär besparingar i förhållande till den nuvarande kostnadsnivån för barnbidrag och föräldraförsäkring. Vad utskottet anfört med bifall till motionerna So602 (c) och Sf266 (c) yrkande 11 och med anledning av motionerna So605 (m) yrkande 5 och So623 (kds) yrkande 6 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottet under mom. 2 bort hemställa: 2. beträffande den framtida inriktningen av familjepolitiken att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:So602 och 1994/95:Sf266 yrkande 11 och med avslag på motionerna 1994/95:So605 yrkande 5 och 1994/95:So623 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
2. Den framtida inriktningen av familjepolitiken m.m. (motiveringen till mom. 2--4)
Barbro Westerholm (fp) anser att det avsnitt i betänkandet på s. 48 som börjar med "Utskottet anser" och på s. 49 slutar med "yrkande 2." bort ha följande lydelse:
Som framgått tidigare anser utskottet det angeläget att öka föräldrarnas valfrihet och möjlighet att välja den omsorg för barnen som de själva önskar. Utskottet har i det föregående förordat lagändringar med denna innebörd. Det familjepolitiska reformarbetet måste emellertid också göra det möjligt för föräldrarna att förena förvärvsarbete och föräldraskap. Utskottet kan därför inte tillstyrka förändringar i riktning mot att det offentliga stödet till barnomsorgen skulle avskaffas och ersättas med någon typ av kontantbidrag till föräldrarna. Motionsyrkandena So602 (c), So605 (m) yrkande 5, So623 (kds) yrkande 6 och Sf266 yrkande 11 avstyrks.
I motion So620 (fp) hemställs om en utredning om omläggning av barnbidragen till skatterabatt. Motionärerna anser att det nuvarande systemet har en del administrativa fördelar, men att det är angeläget att sänka skattekvoten, vilket skulle uppnås om bidraget gjordes om till en skatterabatt. Utskottet delar motionärernas uppfattning att regeringens förslag att sänka barnbidraget i praktiken innebär en skattehöjning som riktas mot barnfamiljerna. Motionärernas huvudargument för den föreslagna förändringen är emellertid att det kunde vara till fördel för bilden av Sveriges ekonomi om redovisnings- och utbetalningsteknik utformas så att utgifts- och skattekvoterna sänks. Utskottet kan instämma i denna tanke.
Mot dessa fördelar skall ställas de administrativa problem som en omläggning skulle kunna medföra. Utskottet vill inte utesluta att frågan kan behöva prövas i ett senare sammanhang men kan inte se tillräckliga skäl att nu tillsätta en utredning om en teknisk omläggning av detta slag. Motionens yrkande avstyrks.
I motion So618 (v) föreslås ett tillkännagivande om införande av sex timmars arbetsdag som ett led i familjepolitiken. Utskottet kan konstatera att det inte finns något samhällsekonomiskt utrymme för stora generella arbetstidsförkortningar i det mycket allvarliga läge Sverige nu befinner sig i. Utskottet avstyrker motion So618 (v) yrkande 2,
3. Sex timmars arbetsdag (mom. 4)
Stig Sandström (v) anser
dels att det avsnitt i betänkandet på s. 49 som börjar med "Utskottet konstaterar" och slutar med "yrkande 2." bort ha följande lydelse:
Utskottet har redan framhållit betydelsen av att båda föräldrarna ges möjlighet att delta i arbetslivet och rätt till nära och tidiga relationer med sina barn. Samtidigt är utskottet medvetet om att många av dagens familjer är hårt pressade och att många kvinnor fortfarande har huvudansvar för barn och hem och därmed slits hårt av dubbelarbete. Sex timmars arbetsdag skulle innebära mer tid med familjen och ge båda föräldrarna möjlighet att på lika villkor ha både barn och yrkesarbete. Detta skulle skapa en reell valfrihet. Vad utskottet anfört med anledning av motion So618 yrkande 2 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottet under mom. 4 bort hemställa 4. beträffande sex timmars arbetsdag att riksdagen med anledning av motion 1994/95:So618 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
4. Vårdnadsbidraget (mom. 5)
Sten Svensson (m), Liselotte Wågö (m), Leif Carlson (m), Birgitta Wichne (m) och Chatrine Pålsson (kds) anser
dels att det avsnitt i betänkandet på s. 47 som börjar med "Utskottet delar" och slutar med "2 och 3." bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att den borgerliga familjepolitiken ger större valfrihet och flexibilitet för de enskilda familjerna än den politik som presenteras i propositionen. Familjepolitiken måste inriktas på att ge den enskilda familjen huvudansvaret för besluten om omsorgen om barnen. Detta förutsätter vårdnadsbidrag, rätt till skatteavdrag för barnomsorgskostnader och rätt till offentligt stöd för enskild barnomsorg som uppfyller kvalitetskraven. En familjepolitik som bygger på denna grund ger den enskilda familjen en reell valfrihet att ordna omsorgen för sina barn på det sätt de finner bäst. Den skapar också rättvisa genom att även de föräldrar som valt att inte använda den offentliga barnomsorgen ges ett ekonomiskt stöd.
Utskottet anser att vårdnadsbidraget bör återinföras liksom rätten till skatteavdrag för barnomsorgskostnader. Vad utskottet anfört med anledning av motionerna So209 (m) yrkandena 1--3, So605 (m) yrkandena 2 och 3, So623 (kds) yrkandena 2 och 3 och A816 (m) yrkandena 2 och 3 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottet under mom. 5 bort hemställa: 5. beträffande vårdnadsbidraget att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:So209 yrkandena 1--3, 1994/95:So605 yrkandena 2 och 3, 1994/95:So623 yrkandena 2 och 3 och 1994/95:A816 yrkandena 2 och 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
5. Vårdnadsbidraget (motiveringen till mom. 5)
Kerstin Warnerbring (c) anser att det avsnitt i betänkandet på s. 47 som börjar med "Utskottet delar" och slutar med "yrkandena 2 och 3." bort ha följande lydelse:
Den förra regeringen införde ett vårdnadsbidrag. Detta har senare avvecklats. Vårdnadsbidraget kombinerat med avdragsrätt för barnomsorgskostnader gav den enskilde familjen en större valfrihet än tidigare att ordna omsorgen för sina barn på det sätt de fann bäst. Vårdnadsbidraget skapade också större rättvisa genom att även de föräldrar som valt att inte använda den offentliga barnomsorgen gavs ett ekonomiskt stöd.
Utskottet vill dock gå vidare och se till att alla barn och därmed även föräldrarna skall få en lika stor andel av statens stöd på området. Låginkomsttagarfamiljer skall ha lika stort familjestöd för varje barn som de med höga inkomster. Genom att föra samman de resurser som idag utgår i form av barnbidrag för barn i åldern 0--6 år, den andel av föräldraförsäkrinmgen som utgår i form av föräldrapenning samt den del av det statliga stödet till kommunerna som beräknas nyttjas för barnomsorg och fördela detta lika per barn i den aktuella åldersgruppen skapas ett väl utvecklat familjestöd som ger väsentligt större valfrihet för familjerna än idag. Utskottet kan därför varken ställa sig bakom regeringens inställning i budgetpropositionen när det gäller familjepolitik eller motionsförslagen om återinförande av ett vårdnadsbidrag. Utskottet avstyrker därför motionerna So209 (m) yrkandena 1--3, So605 (m) yrkandena 2 och 3, So623 (kds) yrkandena 2 och 3 och A816 (m) yrkandena 2 och 3,
6. Vårdnadsbidraget m.m. (motiveringen till mom. 5--7)
Barbro Westerholm (fp) anser att det avsnitt i betänkandet på s. 47 som börjar med "Utskottet delar uppfattningen" och på s. 48 slutar med "avstyrks därmed." bort ha följande lydelse:
Utskottet delar den familjepolitiska grundsyn som redovisas i motion So615 (fp).
Det främsta målet för familjepolitiken är att alla barn skall få en bra start i livet. Familjepolitiken skall också främja jämställdhet mellan kvinnor och män och ge förutsättningar både för män och kvinnor att förena förvärvsarbete och familjeliv. Barnfamiljerna skall ha stor frihet att själva forma sin vardag. Familjepolitiken skall innebära att stat och kommun underlättar för föräldrarna att ta ansvar för sina barn -- inte att de skall överta det.
Utskottet konstaterar med tillfredsställelse att det bedrevs ett brett reformarbete med utgångspunkt från dessa mål under den gångna mandatperioden. Valfriheten utökades. Barnomsorgens ställning förstärktes. Kvalitetskraven betonades. Pappornas ställning lyftes fram.
Utskottet kan konstatera att den politik som förts efter regeringsskiftet på vissa viktiga punkter leder i fel riktning. Valfriheten har systematiskt begränsats. En alltför stor del av den samlade besparingsbördan har lagts på barnfamiljerna. Sänkt ersättningsnivå i föräldraförsäkringen skulle exempelvis direkt motverka viktiga familjepolitiska ambitioner, bl.a. när det gäller pappornas möjligheter till nära och tidig kontakt med sina barn.
Hösten 1994 beslutade riksdagen att slopa vårdnadsbidraget och återinföra garantidagarna i föräldraförsäkringen. Även rätten till avdrag för styrkta barnomsorgskostnader upphävdes. Det utomordentligt allvarliga statsfinansiella läget gör det inte möjligt att nu återinföra vårdnadsbidraget. Utskottet avstyrker därför motionerna So209 (m) yrkandena 1--3, So605 (m) yrkandena 2 och 3, So623 (kds) yrkandena 2 och 3 och A816 (m) yrkandena 2 och 3.
I samband med att riksdagen, våren 1994, beslutade att införa ett vårdnadsbidrag beslöts också att rätten till ledighet för vård av barn skulle förlängas till tre år. Enligt utskottets uppfattning finns det ett direkt samband mellan dessa bägge åtgärder. Eftersom utskottet av statsfinansiella skäl inte kan tillstyrka ett återinförande av vårdnadsbidraget saknar frågan om en utökning av rätten till ledighet nu aktualitet. Utskottet avstyrker därför motionerna So623 (kds) yrkande 4 och Ju809 (c) yrkande 3.
I tre motioner föreslås att barnomsorgsgarantin skall avskaffas. En väl utbyggd barnomsorg av god kvalitet är ett centralt inslag i den familjepolitik för valfrihet och jämställdhet som utskottet vill förorda. Föräldrarnas valfrihet urholkas i praktiken om det inte finns någon barnomsorg utanför hemmet att tillgå när behovet uppstår. Utskottet vill särskilt erinra om 1992 års riksdagsbeslut om att inordna statsbidraget till barnomsorgen i det generella bidragssystemet. Regering och riksdag bedömde då att detta beslut skapade ett behov av en utvidgad lagreglering av kommunernas ansvar på detta område. Om barnomsorgsgarantin nu skulle avskaffas skulle det i praktiken bli lönsamt för kommunerna att minska utbudet av offentlig finansierad barnomsorg utanför hemmet. Utskottet kan inte medverka till en sådan ordning. Motionerna So605 (m) yrkande 1, So607 (m) yrkande 1 och Sf227 (m) yrkande 2 avstyrks därmed.
7. Rätt till ledighet för vård av barn (mom. 6)
Chatrine Pålsson (kds) och Kerstin Warnerbring (c) anser
dels att det avsnitt i betänkandet på s. 47 som börjar med "I samband" och på s. 48 slutar med "(c) yrkande 3." bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att rätten till tjänstledighet i tre år för vård av barn är principiellt viktig då den ger föräldrarna beslutanderätten över hur de vill disponera sin tid med barnen. Utskottet anser att de familjer som vill ägna mer tid åt sina barn bör ges den möjligheten genom att rätten till tre års föräldraledighet återinförs. Ett återinförande av denna rätt belastar inte statskassan, men har stor betydelse för småbarnsfamiljerna. Vad utskottet anfört med anledning av motionerna So623 (kds) yrkande 4 och Ju809 (c) yrkande 3 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottet under mom. 6 bort hemställa: 6. beträffande rätt till ledighet för vård av barn att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:So623 yrkande 4 och 1994/95:Ju809 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
8. Lagregleringen av barnomsorgen (mom. 7)
Sten Svensson (m), Liselotte Wågö (m), Leif Carlson (m), Birgitta Wichne (m), Chatrine Pålsson (kds) och Kerstin Warnerbring (c) anser
dels att det avsnitt i betänkandet på s. 48 som börjar med "En väl" och slutar med "avstyrks därmed." bort ha följande lydelse:
Utskottet konstaterar att införandet av en barnomsorgsgaranti var en del i en större helhet där också vårdnadsbidraget, rätt till avdrag för styrkta barnomsorgskostnader och rätt till föräldraledighet i tre år var viktiga beståndsdelar. Vårdnadsbidraget kom under sin korta tid att utnyttjas av en stor andel av småbarnsfamiljerna, som därmed inte utnyttjade den kommunala barnomsorgen. Att behålla barnomsorgsgarantin utan vårdnadsbidrag kan leda till att kommunernas situation blir ohållbar, att köerna till daghemmen ökar och att kommunernas ekonomi inte klarar kostnaderna. Utskottet anser därför att barnomsorgsgarantin nu måste omprövas. Vad utskottet anfört med anledning av motionerna So605 (m) yrkande 1, So607 (m) yrkande 1 och Sf227 (m) yrkande 2 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottet under mom. 7 bort hemställa: 7. beträffande lagregleringen av barnomsorgen att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:So605 yrkande 1, 1994/95:So607 yrkande 1 och 1994/95:Sf227 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
9. Enskild barnomsorg (mom. 8)
Sten Svensson (m), Liselotte Wågö (m), Barbro Westerholm (fp), Leif Carlson (m), Birgitta Wichne (m), Chatrine Pålsson (kds) och Kerstin Warnerbring (c) anser
dels att det avsnitt i betänkandet på s. 48 som börjar med "Utskottet vidhåller" och slutar med "yrkande 4 avstyrks." bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att varje familj skall ha rätt att välja den barnomsorg som passar familjen bäst. Detta förutsätter att det finns olika former av barnomsorg att tillgå och att familjernas val respekteras genom att även privat barnomsorg som uppfyller kvalitetskraven ges rätt till offentligt stöd. Utskottet anser således att riksdagen bör besluta i enlighet med riksdagsbeslutet enligt betänkande 1993/94:SoU11.
Utskottet föreslår att riksdagen med anledning av motionerna So209 (m) yrkande 4, So605 (m) yrkande 4, So615 (fp) yrkandena 5 och 6, So623 (kds) yrkandena 11 och 12 och A820 (kds) yrkande 4 antar de av utskottet framlagda förslagen dels till ändrad lydelse av 18 § socialtjänstlagen (1980:620) i bilaga 3, dels till ny 2 a § lagen (1987:442) om försöksverksamhet med kommunal tillståndsprövning för vissa hem för vård eller boende enligt socialtjänstlagen (1980:620) i bilaga 4.
dels att utskottet under mom. 8 bort hemställa: 8. beträffande enskild barnomsorg att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:So209 yrkande 4, 1994/95:So605 yrkande 4, 1994/95:So615 yrkandena 5 och 6, 1994/95:So623 yrkandena 11 och 12 och 1994/95:A820 yrkande 4 antar de av utskottet framlagda förslagen dels till lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620) i bilaga 3, dels till lag om ändring i lagen (1987:442) om försöksverksamhet med kommunal tillståndsprövning för vissa hem för vård eller boende enligt socialtjänstlagen (1980:620) i bilaga 4,
10. Allmänna barnbidrag (mom. 9)
Sten Svensson, Liselotte Wågö, Leif Carlson och Birgitta Wichne (alla m) anser
dels att det avsnitt i betänkandet på s. 53 som börjar med "Det allmänna" och på s. 54 slutar med "i bilaga 2." bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att det av statsfinansiella skäl är nödvändigt att sänka det allmänna barnbidraget. Med hänsyn till statsfinansernas mycket svåra läge bör besparingen vara större än vad som föreslagits i propositionen. Totalt anser utskottet att statens kostnader för barnbidragen för budgetåret 1995/96 bör minskas med 1 350 000 000 kr i förhållande till propositionens förslag.
Utskottet föreslår att en sänkning av barnbidragen görs med 125 kr per barn och månad och att sänkningen genomförs redan fr.o.m. den 1 juli 1995. Utskottet anser inte att något särskilt stöd till ensamstående skall införas. Risk finns att ett sådant stöd indirekt kan uppmuntra föräldrar att leva åtskilda. Utskottet anser inte heller att barnbidraget skall sänkas med 150 kr per barn och månad för att föras över till bostadsbidragssystemet. Detta innebär ingen besparing för statskassan. Inte heller bör barnbidraget beskattas. Detta skulle öka rundgången i systemen och därmed öka administrationen.
Den nu föreslagna sänkningen av barnbidraget per barn och månad är inte tillräcklig för att uppnå hela den besparing som utskottet anser det nödvändigt att göra. Riksdagen bör därför begära att regeringen skyndsamt analyserar vilka ytterligre förändringar av barnbidragssystemet som behövs för att uppnå den föreslagna besparingen för budgetåret 1995/96, varvid även förslagen i motionerna So614 (m) och So617 (m) yrkande 2 bör övervägas. Regeringen bör skyndsamt återkomma med ett nytt lagförslag till ändring i lagen om allmänna barnbidrag så att de nya bestämmelserna kan träda i kraft den 1 januari 1996.
Med anledning av motion So617 (m) yrkande 2 och motion So614 (m) och propositionen samt med avslag på motionerna So611 (s), So615 (fp) yrkande 1, So623 (kds) yrkandena 7 och 10, Fi211 (fp) yrkande 19, Fi212 (mp) yrkandena 30 och 31, Fi218 (v) yrkande 7 och Sf266 yrkandena 8 och 10 föreslås riksdagen dels anta propositionens förslag till ändring i lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag med den ändringen att ikraftträdandet ändras till den 1 juli 1995, dels ge regeringen till känna vad utskottet anfört.
dels att utskottet under mom 9 bort hemställa: 9. beträffande allmänna barnbidrag att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:So614, 1994/95:So617 yrkande 2 och propositionen samt med avslag på motionerna 1994/95:So611, 1994/95:So615 yrkande 1, 1994/95:So623 yrkandena 7 och 10, 1994/95:Fi211 yrkande 19, 1994/95:Fi212 yrkandena 30 och 31, 1994/95:Fi218 yrkande 7 och 1994/95:Sf266 yrkandena 8 och 10 dels antar propositionens förslag till lag om ändring i lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag med den ändringen att tidpunkten för lagens ikraftträdande bestäms till den 1 juli 1995, dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
11. Allmänna barnbidrag m. m. (mom. 9 och 10)
Kerstin Warnebring (c) anser
dels att det avsnitt i betänkandet på s. 53 som börjar med "Det allmänna" och på s. 55 slutar med "yrkande 9." bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att barnbidraget för barn i åldern 0--6 år och föräldraförsäkringen skall slås samman och ersättas av ett s.k. barnkonto fr.o.m. den 1 januari 1996. Utskottet föreslår därmed att riksdagen med anledning av motionerna So615 (fp) yrkande 1, Fi211 (fp) yrkande 19, Fi218 (v) yrkande 7 och Sf266 (c) yrkandena 8 och 10 avslår förslaget i propositionen om ändring i lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag liksom motionerna So611 (s), So614 (m), So617 (m) yrkande 2, So623 (kds) yrkandena 7 och 10 och Fi212 (mp) yrkandena 30 och 31.
I motion So623 (kds) yrkande 9 begärs att flerbarnstilläggen höjs till den nivå de hade före den 1 januari 1995. Utskottet anser att frågan om flerbarnstilläggens framtida utformning bör övervägas i samband med beredningen av barnkontot. Motionen avstyrks.
dels att utskottet under mom. 9 och 10 bort hemställa: 9. beträffande allmänna barnbidrag att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:So615 yrkande 1, 1994/95:Fi211 yrkande 19, 1994/95:Fi218 yrkande 7 och 1994/95:Sf266 yrkandena 8 och 10 avslår propositionens förslag till lag om ändring i lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag och motionerna 1994/95:So611, 1994/95:So614, 1994/95:So617 yrkande 2, 1994/95:So623 yrkandena 7 och 10 och 1994/95:Fi212 yrkandena 30 och 31, 10. beträffande utfasning av flerbarnstilläggen att riksdagen med avslag på motion 1994/95:So623 yrkande 9 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om flerbarnstilläggen,
12. Allmänna barnbidrag m.m. (mom. 9 och 10)
Barbro Westerholm (fp) anser
dels att det avsnitt i betänkandet på s. 53 som börjar med "Det allmänna barnbidraget" och på s. 55 slutar med "yrkande 9." bort ha följande lydelse:
Det allmänna barnbidraget är en betydelsefull del av den generella välfärdspolitiken. Ett väl utbyggt ekonomiskt stöd till barnfamiljerna är ett viktigt sätt för staten att underlätta för föräldrarna att ta sitt ansvar för barnen.
Enligt utskottets mening skall barnbidragen -- såsom framhålls i motion So615 (fp) -- ses som en del av skattesystemet. Statsmakterna har på goda grunder ansett det angeläget att bygga in hänsyn till försörjningsbördan i skattesystemet. Den som har ett eller flera barn har sämre möjlighet att betala skatt än den som har samma inkomst men saknar barn. Tekniskt har denna utjämning kommit att ske genom allmänna barnbidrag.
En sänkning av barnbidraget som regeringen har föreslagit måste alltså ses som en skattehöjning riktad mot barnfamiljerna. Den fråga som därvid uppkommer är om barnfamiljerna som grupp har särskilt stora förutsättningar att bära den del av saneringsbördan som nu är aktuell eller om det är rimligare att sprida denna börda på hela befolkningen.
Utskottet noterar, i likhet med motion So615, att de fördelningspolitiska studier som utförts under senare tid visar att barnfamiljerna -- och särskilt de som har tre eller flera barn -- haft en sämre ekonomisk utveckling än genomsnittet.
Detta talar enligt utskottets mening för att det allvarliga statsfinansiella läget i första hand bör angripas med budgetförstärkande åtgärder som har en mer generell räckvidd. Det finns i dagens läge inte skäl att genomföra vad som i praktiken är riktade skattehöjningar mot barnfamiljerna så länge alternativa besparingar såsom sänkta bostadssubventioner fortfarande går att anvisa. Förslaget i motion So614 om att avskaffa det andra barnbidraget avvisas på motsvarande grunder. Även förslaget om beskattning av barnbidraget som framförts i motion Fi212 skulle för vissa barnfamiljer få samma effekt som en sänkning. Det skulle dessutom bryta grundläggande principer i systemet och öka rundgången av pengar. Utskottet tillstyrker därmed motionerna So615 (fp) yrkande 1, Fi211 (fp) yrkande 19, Fi218 (v) yrkande 7 och Sf266 (c) yrkandena 8 och 10 och avstyrker alltså regeringens förslag om sänkta barnbidrag liksom motionerna So611 (s), So614 (m), So623 (kds) yrkandena 7 och 10 och Fi212 (mp) yrkandena 30 och 31. Utskottet avstyrker också förslaget om ett riktat bidrag till ensamstående med barn (med syfte att ge dem kompensation för barnbidragssänkningen). Motion So617 yrkande 2 avstyrks.
Riksdagen har tidigare beslutat om en begränsad sänkning av flerbarnstilläggen. I motion So623 (kds) yrkande 9 föreslås en återgång till det system som gällde före höstens riksdagsbeslut -- nämligen att för tredje barnet erhålls ett flerbarnstillägg på 50 % och för fjärde barnet ett tillägg på 100 %. Utskottet har inget principiellt att invända mot detta förslag men ser i dagens läge inget ekonomiskt utrymme att genomföra det. Förslaget skall rimligen också sättas i samband med övriga yrkanden i motionen som bl.a. innebär en sänkning av barnbidraget med 150 kr och en viss höjning av bostadsbidraget. Motionsyrkandet avstyrks.
Under utskottsarbetet har frågan om en successiv utfasning av flerbarnstilläggen 1996 väckts. Det förslag som varit föremål för diskussion innebär att flerbarnstillägg inte skulle utgå för nytillkommande barn fr.o.m. den 1 januari 1996.
Utskottet vill i sammanhanget hänvisa till vad regeringen anförde i höstens ekonomisk-politiska proposition (1994/95:25):
I de diskussioner som tidigare har förts inom det Socialdemokratiska arbetarepartiet med anledning av de nedskärningar som är nödvändiga inom barnbidragssystemet, har ett successivt slopande av flerbarnstilläggen förts fram som en lämplig åtgärd. Undersökningar visar emellertid att de riktigt stora familjerna redan med gällande flerbarnstilläggssystem, i högre grad än familjer med färre barn, är beroende av socialbidrag. Att helt slopa flerbarnstilläggen skulle därför innebära ett ökat socialbidragsberoende för de stora familjerna.
Utskottet delar den uppfattningen. Ingenting har i ärendet redovisats som ger stöd för antagandet att behovet av flerbarnstillägg skulle bli väsentligt annorlunda om de berörda barnen föds efter den 1 januari 1996 än det varit under de år som gått sedan flerbarnstilläggen infördes.
Det kan vidare te sig egendomligt för många föräldrar att flerbarnsfamiljer under lång tid kommer att få helt olika bidragsbelopp beroende på när barnen är födda. Den aktuella besparingen kommer att få fullt genomslag först efter ca 15 år. Utskottet vill inte förringa värdet av långsiktigt verkande utgiftsnedskärningar men konstaterar att det i nuvarande ekonomiska läge är mer angeläget att genomföra besparingar med snabbare verkan, i varje fall före sekelskiftet.
dels att utskottet under mom. 9 och 10 bort hemställa 9. beträffande allmänna barnbidrag att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:So615 yrkande 1, 1994/95:Fi211 yrkande 19, 1994/95:Fi218 yrkande 7 och 1994/95:Sf266 yrkandena 8 och 10 avslår propositionens förslag till lag om ändring i lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag och motionerna 1994/95:So611, 1994/95:So614, 1994/95:So617 yrkande 2, 1994/95:So623 yrkandena 7 och 10 och 1994/95:Fi212 yrkandena 30 och 31, 10. beträffande utfasning av flerbarnstilläggen att riksdagen med avslag på motion 1994/95:So623 yrkande 9 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
13. Allmänna barnbidrag (mom. 9)
Stig Sandström (v) anser
dels att det avsnitt i betänkandet på s. 54 som börjar med "Som regeringen" och slutar med "i bilaga 2." bort ha följande lydelse:
Som regeringen framhållit i propositionen är det av statsfinansiella skäl nödvändigt att sänka det allmänna barnbidraget. Det är emellertid enligt utskottets uppfattning viktigt att en sådan sänkning står i överensstämmelse med allmänna sociala hänsyn till barnfamiljernas ofta mycket ansträngda ekonomiska situation. Riksdagen beslutade hösten 1994 att 3 miljarder kronor netto skulle sparas på familjepolitikens område år 1998. Enligt utskottets mening kan besparingarna inom familjepolitiken dock inte enbart beröra de allmänna barnbidragen utan måste också inkludera andra delområden. En rimlig avvägning är att sänkningen av det allmänna barnbidraget får motsvara cirka en tredjedel av det totala sparbetinget på familjepolitikens område. En barnbidragssänkning på 50 kr per barn och månad är enligt utskottets uppfattning en rimlig nivå. En sådan barnbidragssänkning ger en nettobesparing på ca 1,1 miljard kronor på ett kalenderår. Det är utskottets uppfattning att en sådan sänkning inte heller strider mot allmänna rättviseprinciper i samhället.
Utskottet föreslår att riksdagen med anledning av motion Fi218 (v) yrkande 7 och med avslag på propositionen och motionerna So611 (s), So614 (m), So615 (fp) yrkande 1, So617 (m) yrkande 2, So623 (kds) yrkandena 7 och 10, Fi211 (fp) yrkande 19, Fi212 (mp) yrkandena 30 och 31 och Sf266 yrkandena 8 och 10 antar det av utskottet framlagda förslaget till ändrad lydelse av 1 § lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag i bilaga 2 med den ändringen att beloppet 7 500 kr skall bytas ut mot 8 400 kr.
dels att utskottet under mom. 9 bort hemställa 9. beträffande allmänna barnbidrag att riksdagen med anledning av motion 1994/95:Fi218 yrkande 7 och med avslag på motionerna 1994/95:So611, 1994/95:So614, 1994/95:So615 yrkande 1, 1994/95:So617 yrkande 2, 1994/95:So623 yrkandena 7 och 10, 1994/95:Fi211 yrkande 19, 1994/95:Fi212 yrkandena 30 och 31 och 1994/95:Sf266 yrkandena 8 och 10 antar propositionens förslag till lag om ändring i lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag med den ändringen att i 1 § första stycket beloppet 7 500 kr skall bytas ut mot 8 400 kr,
14. Allmänna barnbidrag m.m. (mom. 9 och 10)
Ragnhild Pohanka (mp) anser
dels att det avsnitt i betänkandet på s. 53 som börjar med "Det allmänna" och på s. 55 slutar med "yrkande 9." bort ha följande lydelse:
Det allmänna barnbidraget är en mycket viktig del i den generella välfärdspolitiken. Det visar på samhällets positiva syn på barnen och bidrar till goda uppväxtvillkor för dem. Barnbidraget har särskilt stor betydelse för familjer med låga inkomster och utgör ett viktigt komplement till förvärvsinkomsterna.
Det statsfinansiella läget nödvändiggör besparingar också inom familjepolitikens område. Riksdagen beslutade hösten 1994 att 3 miljarder kronor netto skulle sparas på familjepolitikens område år 1998. Utskottet anser dock att besparingen måste göras på ett sådant sätt att de mest utsatta hushållen inte drabbas. Utskottet föreslår därför att barnbidragen höjs till 1 000 kr per barn och månad fr.o.m. den 1 januari 1996 och samtidigt görs skattepliktiga. Även flerbarnstilläggen bör höjas och samtidigt göras skattepliktiga. Härigenom uppnås regeringens besparing samtidigt som fördelningsprofilen blir rättvis. Regeringen bör snarast återkomma till riksdagen med de förslag till lagändringar som är nödvändiga för att ändringen skall kunna träda i kraft den 1 januari 1996.
Vad utskottet anfört med anledning av motion Fi212 (mp) yrkandena 30 och 31 och med avslag på propositionens lagförslag och motionerna So611 (s), So614 (m), So615 (fp) yrkande 1, So617 (m) yrkande 2, So623 (kds) yrkandena 7 och 10, Fi211 (fp) yrkande 19, Fi218 (v) yrkande 7 och Sf266 (c) yrkandena 8 och 10 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Under utskottsarbetet har frågan om en successiv utfasning av flerbarnstilläggen 1996 väckts. Det förslag som varit föremål för diskussion innebär att flerbarnstillägg inte skulle utgå för nytillkommande barn fr.o.m. 1 januari 1996. Utskottet motsätter sig detta förslag. Utskottet avstyrker även motion So623 (kds) yrkande 9.
dels att utskottet under mom. 9 och 10 bort hemställa: 9. beträffande allmänna barnbidrag att riksdagen med anledning av motion 1994/95:Fi212 yrkandena 30 och 31 och med avslag på propositionens förslag till lag om ändring i lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag och motionerna 1994/95:So611, 1994/95:So614, 1994/95:So615 yrkande 1, 1994/95:So617 yrkande 2, 1994/95:So623 yrkandena 7 och 10, 1994/95:Fi211 yrkande 19, 1994/95:Fi218 yrkande 7 och 1994/95:Sf266 yrkandena 8 och 10 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, 10. beträffande utfasning av flerbarnstilläggen att riksdagen med avslag på motion 1994/95:So623 yrkande 9 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
15. Allmänna barnbidrag m.m. (mom. 9 och 10)
Chatrine Pålsson (kds) anser
dels att det avsnitt i betänkandet på s. 53 som börjar med "Det allmänna" och på s. 55 slutar med "yrkande 9." bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att huvuddelen av barnbidraget även fortsättningsvis skall utgå lika för alla barn och att det inte skall beskattas. Däremot anser utskottet att barnbidraget bör sänkas med 150 kr per barn och månad och att pengarna bör föras över till bostadsbidraget. Härigenom skyddas familjer med en svag ekonomi från effekterna av sänkningen. För att särskilt värna de stora familjerna bör en förändring göras i den barnrelaterade delen av bostadsbidraget så att ett särskilt stöd utgår för fjärde barnet. Familjerna med fyra eller fler barn kompenseras därmed för den sänkning av flerbarnstilläggen som riksdagen beslutade om i höstas. Regeringen bör snarast återkomma med de lagändringar som behövs för att förslaget skall kunna träda i kraft den 1 januari 1996.
Utskottet föreslår att riksdagen med bifall till motion So623 (kds) yrkandena 7 och 10 och med avslag på motionerna So611 (s), So614 (m), So615 (fp) yrkande 1, So617 (m) yrkande 2, Fi211 (fp) yrkande 19, Fi212 (mp) yrkandena 30 och 31, Fi218 (v) yrkande 7 och Sf266 (c) yrkandena 8 och 10 dels avslår propositionens förslag till lag om ändring i lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag, dels ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
Utskottet delar uppfattningen i motion So623 (kds) yrkande 9 att flerbarnstilläggen bör återställas till den nivå de hade före den 1 januari 1995, så att flerbarnstillägget för tredje barnet bör utgå med 50 % av barnbidraget och att tillägget för fjärde barnet bör utgå med 100 % av barnbidraget. Även detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
I avvaktan på regeringens förslag till ändrade bestämmelser för allmänna barnbidrag, bostadsbidrag och medelsanvisningar föreslås riksdagen till allmänna barnbidrag anvisa 23 493 000 000 kronor i enlighet med propositionens förslag. Motion So617 (m) yrkande 1 avstyrks därmed.
dels att utskottet under mom 9 och 10 bort hemställa: 9. beträffande allmänna barnbidrag att riksdagen med bifall till motion 1994/95:So623 yrkandena 7 och 10 och med avslag på propositionens förslag till lag om ändring i lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag och motionerna 1994/95:So611, 1994/95:So614, 1994/95:So615 yrkande 1, 1994/95:So617 yrkande 2, 1994/95:Fi211 yrkande 19, 1994/95:Fi212 yrkandena 30 och 31, 1994/95:Fi218 yrkande 7 och 1994/95:Sf266 yrkandena 8 och 10, som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, 10. beträffande utfasning av flerbarnstilläggen att riksdagen med anledning av motion 1994/95:So623 yrkande 9 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
16. Medelsanvisningen till Allmänna barnbidrag (mom. 11)
Under förutsättning av bifall till reservation 10
Sten Svensson, Liselotte Wågö, Leif Carlson och Birgitta Wichne (alla m) anser
dels att det avsnitt i betänkandet på s. 55 som börjar med "Utskottet föreslår" och slutar med "om familjepolitiken." bort ha följande lydelse:
Till följd av vad utskottet ovan förordat beträffande sänkningen av de allmänna barnbidragen bör riksdagen med bifall till motion So617 (m) yrkande 1 och med anledning av propositionen för budgetåret 1995/96 till Allmänna barnbidrag anvisa 1 350 000 000 kr mindre än vad regeringen föreslagit.
dels att utskottet under mom. 11 bort hemställa: 11. beträffande medelsanvisningen till Allmänna barnbidrag att riksdagen med bifall till motion 1994/95:So617 yrkande 1 och med anledning av propositionen till Allmänna barnbidrag för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 22 143 000 000 kr,
17. Medelsanvisningen till Allmänna barnbidrag (mom. 11)
Under förutsättning av bifall till reservation 12.
Barbro Westerholm (fp) anser
dels att det avsnitt i betänkandet på s. 55 som börjar med "Utskottet föreslår" och slutar med "om familjepolitiken." bort ha följande lydelse:
Till följd av vad utskottet ovan förordat om allmänna barnbidrag och utfasning av flerbarnstillägget bör riksdagen med anledning av propositionen och med avslag på motion So617 (m) yrkande 1 till Allmänna barnbidrag anvisa 25 790 000 000 kr eller med 2 297 miljoner kronor mer än vad regeringen föreslagit.
dels att utskottet under mom. 11 bort hemställa: 11. beträffande medelsanvisningen till Allmänna barnbidrag
att riksdagen med anledning av propositionen och med avslag på motion 1994/95:So617 yrkande 1 för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 25 790 000 000 kr,
18. Medelsanvisningen till Allmänna barnbidrag (mom. 11)
Under förutsättning av bifall till reservation 13
Stig Sandström (v) anser
dels att det avsnitt i betänkandet på s. 55 som börjar med "Utskottet föreslår" och slutar med "om familjepolitiken." bort ha följande lydelse:
Till följd av vad utskottet ovan förordat beträffande en sänkning av barnbidraget bör riksdagen till anslaget Allmänna barnbidrag anvisa 24 631 000 000 kr eller 1 138 miljoner kronor mer än vad regeringen föreslagit.
dels att utskottet under mom. 11 bort hemställa: 11. beträffande medelsanvisningen till Allmänna barnbidrag att riksdagen med anledning av propositionen och med avslag på motion 1994/95:So617 yrkande 1 till Allmänna barnbidrag för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 24 631 000 000 kr,
19. Medelsanvisningen till Allmänna barnbidrag (mom. 11)
Under förutsättning av bifall till reservation 14.
Ragnhild Pohanka (mp) anser
dels att det avsnitt i betänkandet på s. 55 som börjar med "Utskottet föreslår" och slutar med "om familjepolitiken." bort ha följande lydelse:
Till följd av vad utskottet ovan förordat om beskattning av barnbidragen och utfasning av flerbarnstillägget och i avvaktan på regeringens förslag till ändrade bestämmelser bör riksdagen med anledning av propositionen och med avslag på motion So617 (m) yrkande 1 till Allmänna barnbidrag anvisa 23 493 000 000 kr i enlighet med propositionens förslag.
dels att utskottet under mom. 11 bort hemställa: 11. beträffande medelsanvisningen till Allmänna barnbidrag att riksdagen med anledning av propositionen och med avslag på motion 1994/95:So617 yrkande 1 till Allmänna barnbidrag för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 23 493 000 000 kr,
20. Medelsanvisningen till Allmänna barnbidrag (mom. 11)
Under förutsättning av bifall till reservation 15.
Chatrine Pålsson (kds) anser
dels att det avsnitt i betänkandet på s. 55 som börjar med "Utskottet föreslår" och slutar med "om familjepolitiken." bort ha följande lydelse:
Till följd av vad utskottet ovan anfört om allmänna barnbidrag, bostadsbidrag och flerbarnstillägg och i avvaktan på regeringens förslag till ändrade bestämmelser bör riksdagen med anledning av propositionen och med avslag på motion So617 (m) yrkande 1 till Allmänna barnbidrag anvisa 23 493 000 000 kr i enlighet med propositionens förslag.
dels att utskottet under mom. 11 bort hemställa: 11. beträffande medelsanvisningen till Allmänna barnbidrag att riksdagen med anledning av propositionen och med avslag på motion 1994/95:So617 yrkande 1 till Allmänna barnbidrag för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 23 493 000 000 kr,
21. Strukturprojekt för besparingar för budgetåret 1998 (mom. 18)
Sten Svensson, Liselotte Wågö, Leif Carlson och Birgitta Wichne (alla m) anser
dels att det avsnitt i betänkandet på s. 58 som börjar med "Utskottet delar" och på s. 59 slutar med "yrkande 6." bort ha följande lydelse:
Utskottet delar regeringens bedömning att ytterligare besparingar bör vara möjliga att göra år 1998 inom underhålls- och bidragsförskottssystemet. Utskottet anser att bidragsförskotten kan minskas med ytterligare 500 miljoner kronor bl.a. genom att förslagen i departementspromemorian om Ensamförälderstöd (Ds 1992:53) genomförs. Här föreslås att en behovsprövning av det offentliga stödet till ensamföräldrar bör göras och samordnas med behovsprövningen av bostadsbidraget. Behovsprövningen bör göras i förhållande till vårdnadshavares och bidragsberättigat barns inkomster. Bidragsförskottet föreslås bli ett rent förskott på fastställt underhållsbidrag och benämnas förskottsbidrag.
Utskottet anser att föräldraansvaret bör tydliggöras oavsett om barnet lever tillsammans med sina föräldrar eller i splittrad familj.
För att tillvarata samhällets intresse bör vidare försäkringskassan överta fastställandet av bidragsförskotten och fungera som "statens ombud" vid domstolar och i vårdnadstvister.
Utskottet anser, med hänsyn till statens finanser, att regeringen bör återkomma med förslag till riksdagen redan i vår så att förändringarna kan träda i kraft den 1 juli 1995. Vad utskottet anfört med anledning av motion So617 (m) yrkande 6 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottet under mom. 18 bort hemställa: 18. beträffande strukturprojekt för besparingar för budgetåret 1998 att riksdagen med anledning av motion 1994/95:So617 yrkande 6 och propositionen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
22. Medelsanvisningen till Bidrag till hälso- och sjukvård (mom. 20)
Stig Sandström (v) anser
dels att det avsnitt i betänkandet på s. 61 som börjar med "Utskottet finner" och slutar med "till medelsanvisning." bort ha följande lydelse:
Utskottet har ingen erinran mot den i propositionen föreslagna medelstilldelningen, vilken i huvudsak bygger på en överenskommelse mellan staten och sjukvårdshuvudmännen. Utskottet delar emellertid inställningen i motion So489 (v) att den svenska sjukvården skulle kunna expandera ekonomiskt med några procent eftersom den vid en internationell jämförelse framstår som jämförelsevis kostnadseffektiv och billig. Detta bör vara ett riktmärke vid kommande överväganden om resurstilldelningen. Vad utskottet nu anfört bör med bifall till motion So489 (v) yrkande 21 ges regeringen till känna. Motion So485 (mp) yrkande 4 avstyrks.
dels att utskottet under mom. 20 bort hemställa: 20. beträffande medelsanvisningen till Bidrag till hälso- och sjukvård att riksdagen med bifall till propositionen och motion 1994/95:So489 yrkande 21 samt med avslag på motion 1994/95:So485 yrkande 4 dels till Bidrag till hälso- och sjukvård för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 1 313 025 000 kr, dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
23. Medelsanvisningen till Bidrag till hälso- och sjukvård (mom. 20)
Ragnhild Pohanka (mp) anser
dels att det avsnitt i betänkandet på s. 61 som börjar med "Utskottet finner" och slutar med "till medelsanvisning" bort ha följande lydelse:
Utskottet har ingen erinran mot den i propositionen föreslagna medelstilldelningen, vilken i huvudsak bygger på en överenskommelse mellan staten och sjukvårdshuvudmännen. Utskottet delar emellertid motionärernas uppfattning i motion So485 (mp) yrkande 4, att vissa verksamheter som orsakar vård, t.ex. trafik, alkohol och tobak, bör avgiftsbeläggas. Dessa extra medel bör tillföras landstingen för att stärka det förebyggande arbetet, vården, omvårdnaden och rehabiliteringen. Regeringen bör utreda de närmare förutsättningarna för en sådan finansieringsmodell och sedan återkomma till riksdagen. Vad utskottet nu anfört bör med bifall till motionen ges regeringen till känna. Motion So489 (v) yrkande 21 avstyrks.
dels att utskottet under mom. 20 bort hemställa: 20. beträffande medelsanvisningen till Bidrag till hälso- och sjukvård att riksdagen med bifall till propositionen och motion 1994/95:So485 yrkande 4 samt med avslag på motion 1994/95:So489 yrkande 21 dels till Bidrag till hälso- och sjukvård för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 1 313 025 000 kr, dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
24. Praktiktjänstgöring för naprapater (mom. 21)
Sten Svensson (m), Liselotte Wågö (m), Leif Carlson (m), Barbro Westerholm (fp) och Birgitta Wichne (m) anser
dels att det avsnitt i betänkandet på s. 63 som börjar med "Utskottet anser" och slutar med "So477 (fp) avstyrks." bort ha följande lydelse:
De grundläggande kraven för att legitimation som naprapat skall meddelas är viss teoretisk utbildning samt därutöver praktisk tjänstgöring motsvarande ett års handledd heltidstjänstgöring i svensk hälso- och sjukvård fördelad på olika verksamhetsområden. Utskottet delar motionärernas inställning att det är starkt oroande att inte medel anvisats till naprapaternas praktiktjänstgöring. Ur den vårdsökande patientens perspektiv är det utomordentligt angeläget att en hög målsättning verkligen uppnås och upprätthålls. I annat fall finns det enligt utskottet en risk för att de flesta naprapater avstår från legitimering och därmed inte står under Socialstyrelsens tillsyn. Utskottet anser att en omdisponering bör ske inom anslaget C 1 Bidrag till hälso- och sjukvård för att säkerställa ekonomiska möjligheter för blivande naprapater att genomgå handledd praktiktjänstgöring. Vad utskottet nu anfört bör med anledning av motionerna So421 (m), So454 (m) och So477 (fp) ges regeringen till känna.
dels att utskottet under mom. 21 bort hemställa: 21. beträffande praktiktjänstgöring för naprapater att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:So421, 1994/95:So454 och 1994/95:So477 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
25. Informationsinsatser (mom. 23)
Sten Svensson, Liselotte Wågö, Leif Carlson, Birgitta Wichne (alla m) och Chatrine Pålsson (kds) anser
dels att det avsnitt i betänkandet på s. 65 som börjar med "Utskottet delar" och slutar med "avstyrks därför." bort ha följande lydelse:
Utskottet delar motionärernas uppfattning att hiv/aidsarbetet bör drivas genom kampanjer på nationell och regional nivå för att ständigt påminna människor om riskerna med hiv. Kampanjerna måste vara ärliga och skarpt formulerade så att människor påverkas och uppmanas söka mer information och testning. Informationen måste vara utformad så att den når rätt målgrupp. Det är viktigt att i det förebyggande arbetet nå ungdomar, flyktingar/invandrare, homo- och bisexuella män samt narkotikamissbrukare. Information om hiv och andra sexuellt överförda sjukdomar samt om homosexualitet måste enligt utskottet ingå i samlevnadsundervisningen. Utskottet vill i detta sammanhang också framhålla betydelsen av ungdomsmottagningarna, preventivmedelsrådgivningen och skolhälsovården. Förebyggande satsningar bör riktas till olika åldersgrupper och till båda könen. Kunskapsspridning om hiv och andra sexuellt överförda sjukdomar måste också stödjas bland studenter vid universitet och högskolor. Det är också mycket viktigt att nå flyktingar/invandrare samt personalgrupper som kommer i kontakt med dessa. Avslutningsvis anser utskottet att en större del av informationsmedlen bör komma de frivilliga organisationerna till del för att användas i deras upplysnings- och informationsarbete. Vad utskottet nu anfört med anledning av motionerna So405 (m) yrkandena 1, 3--5 och 7 och So484 (kds) yrkande 38 bör ges regeringen till känna.
dels att utskottet under mom. 23 bort hemställa: 23. beträffande informationsinsatser att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:So405 yrkandena 1, 3--5 och 7 samt 1994/95:So484 yrkande 38 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
26. Små väl fungerande vårdhem (mom. 28)
Sten Svensson (m), Liselotte Wågö (m), Leif Carlson (m), Barbro Westerholm (fp), Birgitta Wichne (m), Chatrine Pålsson (kds), Kerstin Warnerbring (c) och Ragnhild Pohanka (mp) anser
dels att det avsnitt i betänkandet på s. 68 som börjar med "Även motionerna So214 (m)" och slutar med "och avstyrks därför." bort ha följande lydelse:
Utskottet vill med anledning av motionerna So214 (m) yrkande 1 och So448 (kds) framhålla att små väl fungerande vårdhem i enstaka fall kan vara ett bättre alternativ än utskrivning genom att förhindra isolering och säkra den omsorg och vård patienten har rätt till. Utskottet vill understryka att vårdbehov är individuella och kräver valmöjligheter i boende och vård. Vad utskottet nu anfört bör riksdagen ge regeringen till känna.
dels att utskottet under mom. 28 bort hemställa: 28. beträffande små väl fungerande vårdhem att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:So214 yrkande 1 och 1994/95:So448 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
27. Inrättande av ett allergicentrum (mom. 33)
Chatrine Pålsson (kds) anser
dels att det avsnitt i betänkandet på s. 70 som börjar med "Utskottet erinrar" och slutar med "och Bo504 (kds) yrkande 5." bort ha följande lydelse:
Utskottet delar motionärernas uppfattning att det är viktigt att ett allergicentrum med uppgift att arbeta med information, utbildning, forskning och samarbete inrättas. Fem miljoner kronor bör avsättas för ändamålet. Det ankommer på regeringen att utforma de närmare förutsättningarna för ett sådant centers verksamhet samt därefter återkomma till riksdagen. Vad utskottet nu anfört bör med anledning av motionerna So484 yrkande 24 och Bo504 yrkande 5 ges regeringen till känna.
dels att utskottet under mom. 33 bort hemställa: 33. beträffande inrättande av ett allergicentrum att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:So484 yrkande 24 och 1994/95:Bo504 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
28. Information om genteknikens följder (mom. 34) Ragnhild Pohanka (mp) anser
dels att det avsnitt i betänkandet på s. 71 som börjar med "Utskottet som" och slutar med "So422 (mp) yrkande 1." bort ha följande lydelse:
Utskottet delar motionärernas uppfattning att regering och riksdag måste initiera och ge förutsättningar för en bred folklig debatt om gentekniken. Debatt och information ger förutsättningar för människor att vara delaktiga i samhällsutvecklingen. Organisationer som utifrån olika perspektiv vill informera och debattera genteknik och gentekniksamhälle bör kunna söka särskilda medel för att finansiera sådan information. Även universitet, högskolor och andra skolor bör ha möjlighet att söka medel. Utskottet anser att 50 miljoner kronor bör avsättas för ändamålet. Det ankommer på regeringen att utforma de närmare förutsättningarna för användningen och tilldelningen av medel och därefter återkomma till riksdagen. Vad utskottet nu anfört bör med anledning av motion So422 yrkande 1 ges regeringen till känna.
dels att utskottet under mom. 34 bort hemställa: 34. beträffande information om genteknikens följder att riksdagen med anledning av motion 1994/95:So422 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
29. Vissa kiropraktorer (mom. 36)
Ragnhild Pohanka (mp) anser
dels att det avsnitt i betänkandet på s. 72 som börjar med "Utskottet avstyrker också" och slutar med "So418 (s) och So490 (mp)." bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att frågan om godkännande av Skandinaviska Chiropraktor Skolans utbildning för yrkeslegitimering bör följas upp. Därvid bör en jämförande analys av grunden för godkännande av naprapaterna göras så att villkoren för yrkeslegitimering bedöms på likartat sätt i de bägge fallen. Utskottet anser att Socialstyrelsen bör ges i uppdrag att kontinuerligt kontrollera utvecklingen av Skandinaviska Chiropraktor Skolans utbildning syftande till godkännande för yrkeslegitimering. Vad utskottet nu anfört bör med anledning av motionerna So418 (s) och So490 (mp) ges regeringen till känna.
dels att utskottet under mom. 36 bort hemställa: 36. beträffande vissa kiropraktorer att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:So 418 och 1994/95:So490 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
30. En uppföljning av habiliterings- och rehabiliteringsbehovet (mom. 40)
Barbro Westerholm (fp) anser
dels att det avsnitt i betänkandet på s. 74 som börjar med "Utskottet anser" och på s. 75 slutar med "Motionsyrkandet avstyrks." bort ha följande lydelse:
Utskottet delar motionärernas uppfattning att stora habiliterings- och rehabiliteringsbehov kvarstår trots de tidsbegränsade stimulansbidrag som riksdagen anvisat. Utskottet anser därför att det inte är tillräckligt med den uppföljning av stimulansbidragen som Socialstyrelsen gör utan att det också behövs en riksomfattande uppföljning av hur behov av habilitering och rehabilitering tillgodoses för människor med olika funktionsnedsättningar. Vad utskottet anfört med anledning av motion So222 (fp) yrkande 6 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottet under mom. 40 bort hemställa: 40. beträffande en uppföljning av habiliterings- och rehabiliteringsbehovet att riksdagen med anledning av motion 1994/95:So222 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
31. Stöd till bokklubb för punktskriftsläsare (mom. 44)
Stig Sandström (v) och Ragnhild Pohanka (mp) anser
dels att det avsnitt i betänkandet på s. 78 som börjar med "Utskottet vill" och slutar med "yrkande 3." bort ha följande lydelse:
Utskottet anser det angeläget att de synskadade som kan läsa punktskrift också har tillgång till litteratur på punktskrift. SRF bör därför ges möjligheter att fortsätta med sin bokklubb för punktskriftsläsare. Enligt utskottets mening bör SRF erhålla ytterligare en miljon kronor för detta ändamål. Vad utskottet anfört med anledning av motionerna Kr238 och Ub388 yrkande 3 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottet under mom. 44 bort hemställa: 44. beträffande stöd till bokklubb för punktskriftsläsare att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:Kr238 och 1994/95:Ub388 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
32. Betänkandet Rätten till ratten (mom. 46)
Barbro Westerholm (fp) anser
dels att det avsnitt i betänkandet på s. 80 som börjar med "Utskottet konstaterar" och slutar med "yrkande 13." bort ha följande lydelse:
I Bilstödsutredningens betänkande Rätten till ratten föreslås inte att åldersgränsen på 50 år tas bort för rätt till bilstöd för handikappade som inte yrkesarbetar eller genomgår yrkesinriktad rehabilitering. Utskottet är medvetet om att kostnaderna för bilstödet ökar om åldersgränsen tas bort. Utskottet anser emellertid att regeringen bör göra en hälsoekonomisk analys av vad det skulle betyda att ta bort åldersgränsen och hur kostnaderna för annat samhällsstöd därmed förändras. Vad utskottet anfört med bifall av motion So222 (fp) yrkande 5 och med anledning av motionerna So230 (v) och So294 (c) yrkande 13 bör riksdagen ge regeringen till känna.
dels att utskottet under mom. 46 bort hemställa: 46. beträffande betänkandet Rätten till ratten att riksdagen med bifall till motion 1994/95:So222 yrkande 5 och med anledning av motionerna 1994/95:So230 och 1994/95:So294 yrkande 13 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
33. Betänkandet Rätten till ratten (mom. 46)
Stig Sandström (v) anser
dels att det avsnitt i betänkandet på s. 80 som börjar med "Utskottet konstaterar" och slutar med "yrkande 13." bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att åldersgränsen på 50 år bör tas bort för rätt till bilstöd för handikappade som inte yrkesarbetar eller genomgår yrkesinriktad rehabilitering. Utskottet anser vidare att Bilstödsutredningens förslag i betänkandet Rätten till ratten bör genomföras snarast möjligt. Vad utskottet anfört med bifall till motion So230 (v) och med anledning av motionerna 1994/95:So222 (fp) yrkande 5 och 1994/95:So294 (c) yrkande 13 bör riksdagen ge regeringen till känna.
dels att utskottet under mom. 46 bort hemställa: 46. beträffande betänkandet Rätten till ratten att riksdagen med bifall till motion 1994/95:So230, med anledning av motion 1994/95:So294 yrkande 13 och med avslag på motion 1994/95:So222 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
34. Färdtjänst (mom. 48)
Ragnhild Pohanka (mp) anser
dels att det avsnitt i betänkandet på s. 80 som börjar med "Utskottet är" och slutar med "avstyrks därför." bort ha följande lydelse:
Utskottet delar uppfattningen i motion So224 (mp) att färdtjänsten måste byggas ut efter behov. Enligt utskottets mening bör staten avsätta 10 miljoner kronor för detta ändamål. Vad utskottet anfört med anledning av motion So224 yrkande 8 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottet under mom. 48 bort hemställa: 48. beträffande färdtjänst att riksdagen med anledning av motion 1994/95:So224 yrkande 8 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
35. Engångsbidrag till LP-stiftelsen (mom. 51)
Chatrine Pålsson (kds) anser
dels att det avsnitt i betänkandet på s. 86 som börjar med "Utskottet vidhåller" och slutar med "(s) avstyrks." bort ha följande lydelse:
LP-stiftelsens verksamhet är i flera avseenden unik. Någon ideell social verksamhet av motsvarande omfattning finns inte i Sverige. LP-stiftelsen driver ett tiotal vårdhem för enskilda, tre familjeanläggningar samt kontaktverksamhet bland missbrukare och hemlösa på 40 orter i landet. Utvärderingar ger vid handen att stiftelsens arbete bland missbrukare varit mer framgångsrikt än andra vårdalternativ. De ekonomiska problemen i den offentliga sektorn har indirekt drabbat LP-stiftelsen. Bristen på pengar i kommunerna har lett till att vissa kommuner visat mindre benägenhet att remittera missbrukare till vårdhem, vilket har medfört att LP-stiftelsen står inför allvarliga ekonomiska problem. Med hänsyn till de betydande insatser som stiftelsen gör inom missbrukarvården och de positiva resultat som uppnåtts vad gäller rehabilitering är det av yttersta vikt att stiftelsens arbete kan drivas vidare. Utskottet anser därför att LP-stiftelsen bör beviljas 7 000 000 kr som ett engångsbidrag för att säkra stiftelsens fortsatta verksamhet.
dels att utskottet under mom. 51 bort hemställa: 51. beträffande engångsbidrag till LP-stiftelsen att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:So269 och 1994/95:So283 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
36. Bidrag till kvinnojourer (mom. 53)
Ragnhild Pohanka (mp) anser
dels att det avsnitt i betänkandet på s. 87som börjar med "Utskottet anser" och slutar med "avstyrks därmed." bort ha följande lydelse:
Våld mot kvinnor speglar den obalans som råder i maktförhållandet mellan könen. Med hänsyn härtill och till att våldet i samhället ökar anser utskottet att stödet till utsatta kvinnor måste öka. Utskottet föreslår att Riksorganisationen för kvinnojourer i Sverige (ROKS) med 133 kvinnojourer och ca 10 000 enskilda medlemmar, bör få utökad ekonomisk hjälp för att kunna ge råd och stöd till behövande kvinnor. 1 miljon kronor utöver vad regeringen föreslagit bör anslås till ROKS.
dels att utskottet under mom. 53 bort hemställa: 53. beträffande bidrag till kvinnojourer att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:Ju612 yrkande 6, 1994/95:Ju806 yrkande 8 och 1994/95:A820 yrkande 24 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
37. Insatser för hemlösa (mom. 57)
Ragnhild Pohanka (mp) anser
dels att det avsnitt i betänkandet på s. 88 som börjar med "Utskottet vill" och som slutar med "2 och 3 avstyrks." bort ha följande lydelse:
Utskottet vill understryka vikten av att stat, landsting och kommuner samarbetar för att finna en lösning på de bostadslösas problem. En plan för detta samarbete bör upprättas. Vidare anser utskottet att Socialstyrelsen bör få i uppdrag att utforma direktiv för hur kommuner genom uppsökande verksamhet bland missbrukare och utslagna skall kunna uppskatta behovet av sängplatser för hemlösa. För att på kort sikt hjälpa hemlösa till själva grundförutsättningen för ett värdigare liv, en bostad, kan t.ex. kommunerna upplåta ett hus, där dessa människor kan erbjudas någon form av eget boende. Staten bör gå in som delfinansiär. Kommunen bör stå för driftskostnaderna. Utskottet föreslår att riksdagen anvisar 10 miljoner kronor för att möjliggöra statligt delägarskap i hus för hemlösa. Detta bör ges regeringen till känna.
dels att utskottet under mom. 57 bort hemställa: 57. beträffande insatser för hemlösa att riksdagen med anledning av motion 1994/95:241 yrkandena 2 och 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
38. Inrättande av en medicinalstyrelse (mom. 61)
Sten Svensson, Liselotte Wågö, Leif Carlson och Birgitta Wichne (alla m) anser
dels att det avsnitt i betänkandet på s. 92 som börjar med "Utskottet anser" och slutar med "yrkande 7. Motionen avstyrks." bort ha följande lydelse:
Patientens rätt att välja vårdgivare bör, enligt utskottets mening, kombineras med ett ackrediteringssystem för alla vårdgivare så att kvaliteten garanteras. Utskottet anser att en oberoende statlig myndighet bör inrättas -- Medicinalstyrelsen -- med ansvar för ackreditering av alla vårdgivare och med uppdrag att regelbundet genomföra kvalitetskontroll genom medicinsk revision. Vad utskottet anför med anledning av motion So424 (m) yrkande 7 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottet under mom. 61 bort hemställa: 61. beträffande inrättande av en medicinalstyrelse att riksdagen med anledning av motion 1994/95:So424 yrkande 7 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
39. En allmänhetens ombudsman (mom. 62)
Stig Sandström (v) anser
dels att det avsnitt i betänkandet på s. 93 som börjar med "Utskottet anser" och slutar med "avstyrks därmed." bort ha följande lydelse:
Utskottet delar uppfattningen i motion So250 att det finns ett stort behov från dem som behöver anlita socialtjänsten att ha en neutral instans att kunna vända sig till för att få saklig information om möjligheter, rättigheter och skyldigheter. Utskottet anser att Socialstyrelsens regionala kontor borde byggas ut med en sådan rådgivningsverksamhet. Vad utskottet anfört med anledning av motion So250 (v) yrkande 6 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottet under mom. 62 bort hemställa: 62. beträffande en allmänhetens ombudsman att riksdagen med anledning av motion 1994/95:So250 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
40. Översyn av Socialstyrelsen (mom. 63)
Kerstin Warnerbring (c) anser
dels att det avsnitt i betänkandet på s. 93 som börjar med "Utskottet behandlar" och på s. 94 slutar med "Motionen avstyrks." bort ha följande lydelse:
Utskottet delar motionärernas uppfattning att det finns skäl att åter göra en översyn av Socialstyrelsen för att klarlägga styrelsens ansvar när det gäller nya sjukdomar och företeelser samt produkter och kemikalier som kan misstänkas vara till skada för människors hälsa. Styrelsen bör följa utvecklingen på detta område och ta ett övergripande ansvar för att människor inte utsätts för onödiga hälsorisker. Styrelsen bör initiera forskning och ta upp förhandlingar med branschorganisationer om att begränsa användningen av ifrågasatta produkter och kemikalier även om inte vetenskapliga bevis föreligger om skadeverkningar.
Vad utskottet anfört med anledning av motion So288 (c) bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottet under mom. 63 bort hemställa: 63. beträffande översyn av Socialstyrelsen att riksdagen med anledning av motion 1994/95:So288 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
41. Handikappombudsmannens befogenheter (mom. 77)
Barbro Westerholm (fp), Stig Sandström (v) och Ragnhild Pohanka (mp) anser
dels att det avsnitt i betänkandet på s. 106 som börjar med "Utskottet har" och slutar med "bör avslås." bort ha följande lydelse:
Utskottet anser det angeläget att Handikappombudsmannen ges en processförande roll. Grunden för rättspraxis är oftast ett enskilt mål, varför rätten att processa behövs för myndigheten. Utskottet anser att regeringen med det snaraste bör återkomma till riksdagen med förslag om att Handikappombudsmannen ges en processförande roll. Regeringen bör också förelägga riksdagen de lagändringar som behövs för detta. Vad utskottet anfört med anledning av motionerna So218 (v) yrkandena 1 och 2, So222 (fp) yrkande 2, So224 (mp) yrkande 10 och A289 (s) yrkande 6 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottet under mom. 77 bort hemställa: 77. beträffande Handikappombudsmannens befogenheter att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:So218 yrkande 1, 1994/95:So222 yrkande 2, 1994/95:So224 yrkande 10 och 1994/95:A289 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
Bilaga 1
Av utskottet framlagt lagförslag Förslag till Lag om ändring i lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag Bilaga 2
Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag 1 skall ha följande lydelse.
Regeringens förslag Utskottets förslag
1 §2
För barn, som är svensk För barn, som är svensk medborgare och bosatt i riket, medborgare och bosatt i riket, skall av allmänna medel skall av allmänna medel såsom bidrag till barnets såsom bidrag till barnets uppehälle och uppfostran uppehälle och uppfostran lämnas allmänt lämnas allmänt barnbidrag med 7 500 kronor om barnbidrag med 7 680 kronor om året i enlighet med vad året i enlighet med vad nedan närmare stadgas. nedan närmare stadgas.
Allmänt barnbidrag skall
också lämnas för
här i riket bosatt barn,
som inte är svensk
medborgare, om barnet eller
någon av föräldrarna
sedan minst sex månader
vistats i riket. Detta
gäller dock inte för tid
då dagersättning enligt
17 § lagen (1994:137) om
mottagande av asylsökande
m.fl. lämnas till barnet.
Ett barn som lämnar Sverige skall fortfarande anses vara bosatt här, om utlandsvistelsen är avsedd att vara längst sex månader. Medföljande barn till den som av en statlig arbetsgivare sänds till ett annat land för arbete för arbetsgivarens räkning, skall under utsändningstiden anses bosatta i Sverige. Medföljande barn till en person, som i annat fall är anställd i utlandet av svenska kyrkan, ett svenskt trossamfund, ett organ som är knutet till ett sådant samfund eller en svensk ideell organisation som bedriver biståndsverksamhet, skall fortfarande anses bosatta här, om utlandsvistelsen är avsedd att vara längst tre år.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.
1 Lagen omtryckt 1973:449. 2 Senaste lydelse 1994:139.
Av reservanterna framlagt lagförslag
Förslag till Lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620) Bilaga 3 Härigenom föreskrivs att 18 § socialtjänstlagen (1980:620) 1 skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Reservanternas förslag
18 §
Kommunen kan lämna bidrag Enskilda förskolor,
till enskild enskilda fritidshem och
förskoleverksamhet och enskild integrerad
enskild skolbarnomsorg, om skolbarnomsorg skall, på de
verksamheten uppfyller de krav villkor som uppställs med
som anges i 13 b § och stöd av andra stycket,
avgifterna inte är efter ansökan tilldelas
oskäligt höga. Sådant medel för verksamheten av
bidrag bör lämnas med den kommun där verksamheten
ett belopp per barn som inte bedrivs. För varje barn
oskäligt avviker från skall kommunen lämna ett
kommunens kostnad per barn i belopp som inte oskäligt
motsvarande verksamhet. avviker från kommunens
kostnad per barn i motsvarande
verksamhet. Ansökan skall
ha kommit in senast den 1
september året innan
verksamheten skall börja,
om inte kommunen medger annat.
Kommunen får ställa upp
som villkor för bidraget 1.
att avgifterna för den
enskilda verksamheten inte
oskäligt överstiger den
avgift som kommunen tar ut
för motsvarande verksamhet
och 2. att den som driver
verksamheten i mån av
lämplig plats tar emot barn
som hänvisas av kommunen
enligt 14 b andra stycket.
Om ett barn som inte hör
hemma i kommunen har tagits
emot i en enskild verksamhet
som har tilldelats medel
enligt första stycket, har
kommunen rätt till
ersättning för sina
kostnader för barnomsorgen
från barnets hemkommun.
Detsamma gäller när en
kommun i sin motsvarande
verksamhet har tagit emot ett
barn som inte hör hemma i
kommunen.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995. 1 Senaste lydelse 1994:1572.
Av reservanterna framlagt lagförslag
Förslag till Lag om ändring i lagen (1987:442) om försöksverksamhet med kommunal tillståndsprövning för vissa hem för vård eller boende enligt socialtjänstlagen (1980:620) Bilaga 4
Härigenom föreskrivs att det i lagen (1987:442) om försöksverksamhet med kommunal tillståndprövning för vissa hem för vård eller boende enligt socialtjänstlagen (1980:620)1 , som gäller till utgången av år 1995, skall införas en ny paragraf, 2 a §, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Reservanternas förslag
2 a §
Vid prövning av ansökan
om tillstånd enligt 2 §
får avseende fästas
endast vid sökandens
lämplighet att bedriva
verksamheten och vid
ändamålsenligheten av de
lokaler där sökanden
avser att bedriva
verksamheten.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.
1 Lagens giltighetstid senast förlängd 1993:1645.
Innehållsförteckning
Sammanfattning 1 FEMTE HUVUDTITELN 2 Proposition 1994/95:100 bilaga 6 2 Motioner 6 Motioner om riktlinjer: Allmän välfärdspolitik 6 Motioner om riktlinjer: Familjepolitik 9 Motioner under littera A 11 Motioner under littera C 12 Motioner under littera D 15 Motioner under littera E 16 Motioner under littera F 17 Utskottet 19 Ärendets beredning i utskottet 19 Inriktningen av socialpolitiken 20 Budgetpropositionen 20 Allmänna välfärdsfrågor 25 Motioner 25 Utskottets överväganden 31 Familjepolitiken 41 Motioner 41 Utskottets överväganden 47 Anslag 50 Familjer och barn (A 1, A 4--A 6) 50 Allmänna barnbidrag (A 1) 50 Bidragsförskott (A 4) 55 Särskilt bidrag för vissa adoptivbarn (A 5) 56 Bidrag till kostnader för internationella adoptioner (A 6) 57 Strukturprojekt för besparingar för budgetåret 1998 58 Hälso- och sjukvård (C 1--C 9) 59 Bidrag till hälso- och sjukvård (C 1) 59 Medelsanvisningen m.m. 60 Praktiktjänstgöring för naprapater 61 Insatser mot aids (C 2) 63 Medelsanvisningen 64 Informationsinsatser 64 Bidrag till vissa utbildningsinsatser (C 7) 65 Medelsanvisningen 65 Utvidgad förskrivningsrätt 65 Bidrag till psykiatriområdet (C 8) 66 Medelsanvisningen 66 Uppföljning av psykiatrireformen m.m. 67 Allmänt bidrag till hälso- och sjukvården (C 9) 68 Övriga medelsanvisningar under C 69 Informationskampanj om fibromyalgi 69 Inrättande av ett allergicentrum 70 Information om genteknikens följder 70 Behörighetsfrågor 71 Omsorg om äldre och handikappade (D 1--D 2, D 4--D 11) 73 Stimulansbidrag till särskilda boendeformer och rehabilitering (D 1) 73 Vissa statsbidrag inom handikappområdet (D 2) 74 Stimulansbidrag till habilitering och rehabilitering 74 Statsbidrag till tolktjänst 75 Bidrag till viss verksamhet för personer med funktionshinder 76 Ledarhundar 77 Bokklubb för punktskriftsläsare 77 Medelsanvisningen 78 Bilstöd till handikappade (D 9) 78 Färdtjänst 80 Övriga medelsanvisningar under D 81 Socialt behandlingsarbete, alkohol- och narkotikapolitik (E 1--E 5) 81 Bidrag till missbrukarvård och ungdomsvård (E 1) 81 Bidrag till organisationer (E 2) 84 Bidrag till organisationer som bedriver rehabiliteringsarbete 84 Bidrag till organisationer som motverkar våld mot kvinnor 86 Medelsanvisningen 87 Övriga medelsanvisningar under E 87 Insatser för hemlösa 87 Myndigheter under Socialdepartementet (budgetavsnitten F, F 3--F 20) 88 Inriktning av besparingsåtgärder avseende statlig konsumtion inom Socialdepartementets område 88 Socialstyrelsen (F 3) 89 Folkhälsorapporter 89 Tillsynsfrågor m.m. 90 "Allmänhetens ombudsman" 92 Översyn av Socialstyrelsen 93 Verksamheten i Köpenhamn 94 Medelsanvisningen 94 Folkhälsoinstitutet (F 4) 95 Abortförebyggande verksamhet m.m. 95 Medel för informationsinsatser om kvinnlig könsstympning 97 Rättsmedicinalverket (F 7) 98 Disponibel vårdkapacitet 101 Medelsanvisningen 103 Barnombudsmannen (F 11) 103 Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor (F 12) 104 Internationella adoptioner 104 Handikappombudsmannen (F 14) 105 Handikappombudsmannens befogenheter 105 Handikappombudsmannens råd 107 Uppföljning av Handikappombudsmannens verksamhet 107 Medelsanvisningen 108 Statens institutionsstyrelse (F 15--F 16) 108 Alkoholinspektionen (F 17) 109 Alkoholsortimentsnämnden (F 18) 109 Övriga medelsanvisningar under F 109 Hemställan 110 Inriktning av den allmänna välfärden 110 Inriktning av familjepolitiken 110 A. Familjer och barn 111 C. Hälso- och sjukvård 112 D. Omsorg om äldre och handikappade 114 E. Socialt behandlingsarbete, alkohol- och narkotikapolitik 115 F. Myndigheter under Socialdepartementet 116 Reservationer 118 Bilaga 1 I propositionen framlagt lagförslag 145 Bilaga 2 Av utskottet framlagt lagförslag 146 Bilaga 3 Av reservanterna framlagt lagförslag 147 Bilaga 4 Av reservanterna framlagt lagförslag 148