Socialpolitik - inriktning och anslag
Betänkande 1992/93:SoU15
Socialutskottets betänkande
1992/93:SOU15
Socialpolitik -- inriktning och anslag
Innehåll
- Sammanfattning
- Proposition 1992/93:100 bilaga 6
- Motioner
- Utskottet
- Hemställan
- Reservationer
- Innehållsförteckning
1992/93
SoU15
Sammanfattning
I betänkandet behandlas först frågor om inriktningen av socialpolitiken mot bakgrund av uttalanden i budgetpropositionen och motioner väckta under den allmänna motionstiden. Därefter behandlas anslagsyrkanden och andra yrkanden i budgetpropositionen inom utskottets beredningsområde och motioner med anknytning härtill.
Äldrefrågor (även anslagen E 1 och E 6) och alkoholfrågor behandlas i separata betänkanden (1992/93:SoU16 och 17), varvid även material från två offentliga utfrågningar redovisas. Vissa anslag behandlas senare i samband med förslag från regeringen i särpropositioner (G 5, G 9, G 11 och G 16).
Utskottet ställer sig bakom den inriktning av socialpolitiken som anges i budgetpropositionen. Motioner från s, nyd och v om en annan inriktning av delar av socialpolitiken avstyrks av utskottet.
Utskottet ställer sig med ett undantag bakom regeringens anslagsförslag och övriga förslag i budgetpropositionen och avstyrker samtliga motioner som rör de olika sakområdena. När det gäller förslaget att överföra ansvaret för tillsynen av den medicinska delen av skolhälsovården anser utskottet att den utvärdering som Skolverket påbörjat bör avvaktas. Den föreslagna överföringen av medel från Skolverket till Socialstyrelsen bör därmed inte göras.
S-ledamöterna och nyd-ledamoten redovisar i olika reservationer sin syn på inriktningen av socialpolitiken och i vissa andra frågor.
FEMTE HUVUDTITELN
Proposition 1992/93:100 bilaga 6
Regeringen har under anslagen A 1 och A 2 (s. 7 och 8) föreslagit
A 1 att riksdagen till Socialdepartementet för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 52839000 kr,
A 2 att riksdagen till Utredningar, utveckling, samverkan m.m. för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 77933000 kr.
Regeringen har under anslagen B 1 (s. 22 och 23) och B 4--B 6 (s.26--28) föreslagit
B 1 att riksdagen till Allmänna barnbidrag för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 17000000000 kr,
B 4 att riksdagen till Bidragsförskott för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 3110000000 kr,
B 5 att riksdagen till Särskilt bidrag för vissa adoptivbarn för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 8530000 kr,
B 6 att riksdagen till Bidrag till kostnader för internationella adoptioner för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 28800000 kr.
Regeringen har under anslagen D 1--D 6 (s. 88--99) föreslagit
D 1 att riksdagen till Bidrag till hälso- och sjukvård för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 1211332000 kr,
D 2 att riksdagen till Insatser mot aids för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 185220000 kr,
D 3 att riksdagen till Funktionen Hälso- och sjukvård m.m. i krig för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 164300000 kr,
D 4 att riksdagen till Bidrag till Spri för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 26300000 kr,
D 5 att riksdagen till Bidrag till WHO för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 29800000 kr,
D 6 att riksdagen till Bidrag till WHO-enheten för rapportering av läkemedelsbiverkningar för budgetåret 1993/94 anvisar ett anslag på 2591000 kr.
Regeringen har under anslagen E 3--E 5 (s. 110--121) och E 7--E9 (s. 121--124) föreslagit
E 3 att riksdagen till Statsbidrag till vårdartjänst m.m. anvisar ett förslagsanslag på 136580000 kr,
E 4 att riksdagen till Bidrag till viss verksamhet för personer med funktionshinder för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 60023000 kr,
E 5 att riksdagen till Bidrag till handikapporganisationer för budgetåret 1993/94 anvisar ett anslag på 129248000 kr,
E 7 att riksdagen till Ersättning för texttelefoner för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 67700000 kr,
E 8 att riksdagen till Ersättning till Postverket för befordran av blindskriftsförsändelser för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 49825000 kr,
E 9 att riksdagen till Bilstöd till handikappade för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 206000000 kr.
Regeringen har under anslagen F 1--F 3 föreslagit
F 1 att riksdagen till Bidrag till missbrukarvård och ungdomsvård för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 480000000 kr,
F 2 att riksdagen till Bidrag till organisationer för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 31630000 kr,
F 3 att riksdagen till Bidrag till Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning för budgetåret 1993/94 anvisar ett anslag på 7964000 kr.
Regeringen har under anslagen G 3 och G 4 (s. 159--170), G 6--G8 (s.171--189), G 10 (s. 190--192), G 12--G 15 (s. 193--203) och G17 (s.204 och 205) föreslagit
G 3 dels att riksdagen godkänner att den övergripande målsättningen för verksamheten inom Socialstyrelsens ansvarsområde skall vara i enlighet med vad i propositionen förordats i avsnittet Slutsatser,
dels att riksdagen till Socialstyrelsen för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 316395000 kr,
G 4 att riksdagen till Folkhälsoinstitutet för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 136555000 kr,
G 6 dels att riksdagen godkänner att den övergripande målsättningen för verksamheten inom Läkemedelsverkets ansvarsområde skall vara i enlighet med vad i propositionen förordats i avsnittet Slutsatser,
dels att riksdagen till Läkemedelsverket för budgetåret 1993/94 anvisar ett anslag på 1 000 kr,
G 7 dels att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad som i propositionen anförts om en avveckling av den rättsmedicinska avdelningen i Uppsala,
dels att riksdagen till Rättsmedicinalverket för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 163136000 kr,
G 8 dels att riksdagen godkänner att den övergripande målsättningen för verksamheten inom ansvarsområdet för Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd skall vara i enlighet med vad i propositionen förordats i avsnittet Slutsatser,
dels att riksdagen till Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 14560000 kr,
G 10 att riksdagen till Statens beredning för utvärdering av medicinsk metodik för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 13921000 kr,
G 12 att riksdagen till Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 5998000 kr,
G 13 dels att riksdagen godkänner att den övergripande målsättningen för verksamheten inom Nämndens för vårdartjänst ansvarsområde skall vara i enlighet med vad i propositionen förordats i avsnittet Slutsatser,
dels att riksdagen till Nämnden för vårdartjänst för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 8971000 kr,
G 14 att riksdagen till Statens handikappråd för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 6027000 kr,
G 15 att riksdagen till Statens institutionsstyrelse för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 470000000 kr,
G 17 att riksdagen till Avvecklingskostnader för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 36775000 kr.
Motioner
Motioner under Riktlinjer
1992/93:So294 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om demokratisering av den offentliga sektorn,
2. att riksdagen begär att regeringen tillsätter en bred parlamentarisk utredning med uppgift att utarbeta en rättighetslagstiftning med kvalitetssäkring och kvalitetskontroll.
1992/93:So304 av Bo Holmberg m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär en syneförrättning i välfärden.
1992/93:So315 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en ny socialpolitik.
1992/93:So439 av Bo Holmberg m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att hälso- och sjukvårdens resurser bör fördelas rättvist och efter behov,
2. att riksdagen hos regeringen begär att Sjukvårdsutredningen skall få i ytterligare uppdrag att belysa en garanti för den lika rätten och fördelningen efter behov av hälso- och sjukvårdens resurser,
6. att riksdagen beslutar ta initiativ till överläggningar mellan staten och sjukvårdshuvudmännen, i syfte att gemensamt fastlägga riktlinjer för en omstrukturering av sjukvården i enlighet med vad som anförts i motionen.
1992/93:So449 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om hälso- och sjukvården,
3. att riksdagen hos regeringen begär initiativ till överläggningar mellan staten och sjukvårdshuvudmännen i syfte att fastlägga principer för en omstrukturering av sjukvården i enlighet med vad i motionen anförts.
1992/93:So604 av Bo Holmberg m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en politik för att främja barns levnadsvillkor,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om principerna för rättvisa, kvalitet och valfrihet i barnomsorgen,
4. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av vilket lagstöd som krävs för att garantera rättssäkerhet, sekretess och tystnadsplikt, likabehandlingsprincipen, uppföljning och kvalitetskontroll när kommuner lämnar över verksamhet till andra huvudmän.
1992/93:So606 av Mikael Odenberg (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om införande av vårdnadsbidrag fr.o.m. den 1 januari 1994.
1992/93:So609 av Maj-Inger Klingvall m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en politik för att främja barns levnadsvillkor,
2. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av vilket lagstöd som krävs för att garantera rättssäkerhet, sekretess och tystnadsplikt, likabehandlingsprincipen, uppföljning och kvalitetskontroll när kommuner lämnar över verksamhet till andra huvudmän,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om principerna för rättvisa, kvalitet och valfrihet i barnomsorgen.
1992/93:So610 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om de negativa sidorna av ett vårdnadsbidrag.
1992/93:So613 av Ulla Tillander och Marianne Jönsson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av ett vårdnadsbidrag.
1992/93:So617 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en ny familjepolitik,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om införande av vårdnadsersättning,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om avveckling av den nuvarande föräldraförsäkringen i sin helhet,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om avveckling av alla statliga bidrag till den kommunala barnomsorgen,
10. att riksdagen till Bidrag till föräldraförsäkringen för budgetåret 1993/94 anvisar 0 (noll) kr,
12. att riksdagen till Statligt utjämningsbidrag till kommuner för budgetåret 1993/94 anvisar 14 000 000 000 kr mindre än regeringen föreslagit.
1992/93:Fi211 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en ny familjepolitik.
1992/93:Sf234 av Ian Wachtmeister och Johan Brohult (nyd) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att sjukvårdsproduktionen bör vara producentoberoende, vilket innebär att ansvaret för produktion och finansiering skiljs åt och att alltså pengarna följer patienten,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ett ersättningssystem bör introduceras som är baserat på behov och prestationer i stället för på budgetsystem, och som därför är oberoende av planmässig tilldelning av resurser och kortsiktiga politiska beslut,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att det dubbla och ibland tredubbla huvudmannaskapet för sjukvårdens utövande bör avskaffas, att en huvudman skall ha det totala ansvaret,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att det holländska sjukvårdssystemet bör studeras av våra sjukvårdspolitiker.
1992/93:A811 av Karin Starrin m.fl. (c) vari yrkas
23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett vårdnadsbidrag till småbarnsföräldrarna.
Motioner under anslaget B 1. Allmänna barnbidrag
1992/93:So603 av Margit Gennser och Hugo Hegeland (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om flerbarnstilläggen.
1992/93:So604 av Bo Holmberg m.fl. (s) vari yrkas
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om barnbidraget.
1992/93:So605 av Lennart Hedquist och Rune Rydén (m) vari yrkas att riksdagen beslutar ändra aktuella lagar så att högskolestuderande på grundnivå i så kallat ERASMUS-utbyte erhåller samma sociala förmåner som forskare och anställda i svenska företag utomlands.
1992/93:So607 av Eva Zetterberg m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär en utredning som allsidigt belyser för- och nackdelarna med beskattade barnbidrag enligt vad i motionen anförts.
1992/93:So611 av Roland Lében (kds) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en utredning i syfte att kartlägga förutsättningarna för, och konsekvenserna av, behovsprövat barnbidrag.
1992/93:So617 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ny utformning av barnbidragen,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om begränsning av rätten till bidrag för höginkomstfamiljer,
9. att riksdagen till Allmänna barnbidrag för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 12000000000 kr.
Motioner under anslaget B 4. Bidragsförskott
1992/93:So612 av Fanny Rizell (kds) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en ändring av bidragsförskottslagen i syfte att minska överkompensering av vårdnadshavare.
1992/93:So617 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om avveckling av systemet med bidragsförskott,
11. att riksdagen till Bidragsförskott för budgetåret 1993/94 anvisar 0 (noll) kr.
Motioner under anslaget D 1. Bidrag till hälso- och sjukvård
1992/93:So451 av Lennart Brunander och Karin Starrin (c) vari yrkas att riksdagen begär att regeringen omgående vidtar åtgärder och tillskjuter medel för att lösa frågetecknen kring TWAR.
1992/93:So504 av Eva Zetterberg m.fl. (v, fp, kds) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inrättandet av ett rikscentrum för barn som utsatts för sexualbrott.
1992/93:Ju838 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
4. att riksdagen till Bidrag till hälso- och sjukvård för budgetåret 1993/94 anslår 1 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit enligt vad i motionen anförts om ett startbidrag till ett rikscentrum för barn som utsatts för sexualbrott.
Motioner under anslaget D 2. Insatser mot aids
1992/93:So513 av Johan Brohult (-) vari yrkas
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att samhället bör få ökade befogenheter för att ta hivtest på vissa grupper där man vet att aidsrisken är stor.
1992/93:Ju608 av Gullan Lindblad m.fl. (m, c, fp, kds) vari yrkas
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om hiv/aidsupplysningen.
Motion under anslaget D 4. Bidrag till Spri
1992/93:So433 av Liselotte Wågö (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att avveckla statens del av Spri.
Motioner under anslaget E 4. Bidrag till viss verksamhet för personer med funktionshinder
1992/93:So241 av Lena Öhrsvik och Agne Hansson (s, c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av ersättning för merkostnader vid rekreationsverksamhet för personer med funktionshinder.
1992/93:So283 av Ingvar Björk och Jan Andersson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av ersättning för merkostnader vid rekreationsverksamheten för personer med funktionshinder.
Motion under anslaget E 5. Bidrag till handikapporganisationer
1992/93:So234 av Bo Nilsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av ökat stöd till handikapprörelsen.
Motioner under anslaget E 9. Bilstöd till handikappade
1992/93:So219 av Eva Zetterberg och Rolf L Nilson (v) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär att förutsättningarna för att upphäva åldersgränserna i det statliga bilstödet utreds.
1992/93:So244 av Gunnar Thollander (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av översyn av bilstödet till handikappade.
1992/93:So258 av Lars Sundin (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bilstödet.
1992/93:So291 av Lahja Exner och Arne Kjörnsberg (s) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om komplettering av bilstödet för de handikappade.
1992/93:So295 av Sonja Rembo (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att frågan om bilstöd till neurosedynskadade och andra armskadade snarast blir föremål för utredning och åtgärder.
1992/93:So297 av Ingvar Björk och Bo Nilsson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en översyn av reglerna för bilstöd till handikappade.
1992/93:So424 av Sigge Godin (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bilstöd till handikappade som klarar av att köra bil.
Motioner under anslaget F 2. Bidrag till organisationer
1992/93:So242 av Sigrid Bolkéus och Lahja Exner (s) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att statliga medel bör anslås till hjälporganisationer som bistår (arbetar för) bostadslösa och uteliggare.
1992/93:So262 av Erling Bager m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen ur Socialdepartementets anslag F 2. Bidrag till organisationer för budgetåret 1993/94 anvisar 4 000 000 kr att av regeringen användas till ett engångsbidrag till Lewi Pethrus stiftelse för filantropisk verksamhet.
1992/93:Ju838 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
3. att riksdagen till Bidrag till organisationer (F 2) för budgetåret 1993/94 anslår 1 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit enligt vad i motionen anförts om behovet av stimulansbidrag till kvinnojourerna.
Motioner under anslaget G 3. Socialstyrelsen
1992/93:So268 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ett epidemiologiskt centrum skall placeras på Folkhälsoinstitutet,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Folkhälsoinstitutet skall ha ansvar för utarbetandet av folkhälsorapporter.
1992/93:So614 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen till Socialstyrelsen för budgetåret 1993/94 anslår 5000000 kr utöver vad regeringen föreslagit till en kommunal kampanj och projektverksamhet för att intensifiera och utveckla det pedagogiska arbetet vid landets barnstugor.
1992/93:Fi213 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
5. att riksdagen till Socialstyrelsen för budgetåret 1993/94 anslår 100000000 kr mindre än vad regeringen föreslagit enligt vad i motionen anförts om att renodla styrelsens tillsynsroll och avknoppa annan verksamhet.
Motioner under anslaget G 4. Folkhälsoinstitutet
1992/93:So268 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Folkhälsoinstitutets ansvar för kontakter med folkrörelse.
1992/93:So306 av Carin Lundberg m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om alkohol, narkotika, anabola steroider och tobak.
1992/93:So314 av Karin Israelsson m.fl. (c, s, m, fp, kds) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om anslag till Samarbetsnämnden för fördelning av statsbidrag till vissa nykterhetsorganisationer m.fl., och att dessa medel i fortsättningen hanteras och administreras av nämndens kansli.
1992/93:So475 av Charlotte Branting m.fl. (fp) vari yrkas
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om informationsinsatser om skydd mot sexuellt överförbara sjukdomar.
Motion under anslaget G 7. Rättsmedicinalverket
1992/93:So482 av Håkan Holmberg m.fl. (fp, s, m, c, kds) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Rättsmedicinska institutet i Uppsala.
Motion under anslaget G 12. Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor
1992/93:So445 av Liselotte Wågö (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en genomgång av de regler som gäller vid adoption av barn födda i Sverige av utländska kvinnor.
Motion under anslaget G 14. Statens handikappråd
1992/93:So290 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen till Statens handikappråd för budgetåret 1993/94 anslår 3 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit enligt vad i motionen anförts om att upprätta kunskapscentra för små och mindre kända handikappgrupper.
Motioner under anslaget G 15. Statens institutionsstyrelse
1992/93:So201 av Hugo Bergdahl (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lokalisering av Statens institutionsstyrelse till Västerås.
1992/93:So207 av Roland Sundgren och Margareta Israelsson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Västerås som lokaliseringsort för Statens institutionsstyrelse.
1992/93:So212 av Holger Gustafsson (kds) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att med prioritet pröva en lokalisering till Skövde av den statliga institutionsstyrelsen.
1992/93:So226 av Ulla Pettersson och Gunhild Bolander (s, c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Statens institutionsstyrelse bör förläggas till Gotland.
1992/93:So233 av Ingvar Johnsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att förlägga Statens institutionsstyrelse till Vänersborg och att koncentrera utbildningen för behandlingspersonal vid barn- och tonårshem till Vänersborg.
1992/93:So256 av Sven-Gösta Signell m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Skövde som lokaliseringsort för Statens institutionsstyrelse.
1992/93:So263 av Sigge Godin (fp) vari yrkas att riksdagen beslutar att lokalisera Statens institutionsstyrelse till Härnösand.
1992/93:So308 av Tage Påhlsson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att den nya myndigheten Statens institutionsstyrelse med fördel kan lokaliseras till Härnösand.
1992/93:So311 av Birgitta Carlsson och Bengt Kindbom (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lokalisering av Statens institutionsstyrelse till Skövde.
1992/93:So312 av Margareta Winberg m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lokaliseringen av SIS, Statens institutionsstyrelse, till Östersund.
1992/93:A404 av Birger Andersson (c) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att den nya myndigheten, Statens institutionsstyrelse, bör placeras i Västerås.
1992/93:A422 av Marianne Jönsson m.fl. (c, s, fp) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lokalisering till Kalmar län av den statliga institutionsstyrelsen.
Utskottet
Inriktningen av socialpolitiken
Budgetpropositionen
I budgetpropositionen 1992/93:100 bilaga 6 redovisar regeringen sin syn på inriktningen av välfärdspolitiken.
Regeringens ekonomiska politik syftar till att förbättra det allmänna välståndet och därigenom skapa förutsättningar för att utveckla och förbättra den offentliga sektorns insatser för välfärd och social omsorg. I detta syfte har regeringen påbörjat en valfrihetsrevolution och genomfört insatser för dem som är särskilt utsatta. De stora transfereringssystemen skall dels kompensera för inkomstbortfall på grund av ohälsa eller ålder, dels ge inkomstutfyllnad i övrigt under livets normala skeenden.
Den strukturella obalansen i Sveriges ekonomi medför enligt propositionen att utvecklingen av välfärdspolitiken måste ske under delvis förändrade förutsättningar. Ett växande gap mellan behov och resurser ställer krav på en effektivisering och prioritering av verksamheten, bl.a. genom rationaliseringar och ökade inslag av konkurrens. Därtill måste de sociala utgifterna begränsas. Detta kräver bl.a. att socialförsäkringssystemen reformeras med den inriktningen samtidigt som de skall ge trygghet och stimulera till arbete och sparande, heter det.
Socialdepartementets ansvarsområde innefattar en stor del av den offentliga sektorn. Detta gäller mätt i såväl utgifter som antal anställda. Staten ansvarar för det ekonomiska trygghetssystemet som omfattar socialförsäkringarna och anslutande bidragssystem. Vad gäller vård och omsorg så anger staten nationella mål, utövar tillsyn över och utvärderar verksamheten, medan den konkreta utformningen och verkställigheten i ökande utsträckning hanteras av kommunerna och landstingen.
De samlade sociala utgifterna inkl. landstingens och kommunernas utgifter för sjukvård, barnomsorg, äldre- och handikappomsorg och andra sociala insatser beräknas budgetåret 1993/94 uppgå till drygt 460 miljarder kronor. Detta motsvarar ca 32 % av BNP.
Knappt 260 miljarder kronor (56 %) av de samlade sociala utgifterna utgörs av transfereringar till hushållen. Staten och socialförsäkringssektorn svarar för ca 95 % av dessa transfereringsutgifter.
Ett utmärkande drag för regeringens politik är ökad valfrihet. En förutsättning är därvid att olika hinder för fri etablering och fritt utnyttjande av olika verksamhetsformer tas bort. I propositionen aviseras att etableringsfrihet skall införas stegvis för bl.a. läkare och tandläkare. Ett första steg tas genom husläkarreformen och den pågående översynen av tandvårdsförsäkringen.
Ett annat utmärkande drag för regeringens politik rör sociala rättigheter. I propositionen aviseras ett kommande förslag om en utvidgad rättighetslagstiftning för personer med funktionshinder, grundad på Handikapputredningens huvudbetänkande. Husläkarreformen innebär i detta sammanhang att alla invånare i Sverige skall få möjlighet att själva välja en husläkare. Utgångspunkten för såväl dagens som ett framtida pensionssystem är att det dels skall ge en grundtrygghet oberoende av inkomst, dels ge en inkomstrelaterad ersättning beroende av antalet och storleken av intjänade pensionspoäng.
Ett tredje utmärkande drag för regeringens politik på området gäller omprövning av socialförsäkringssystemen. Regeringen har initierat en omfattande genomgång och omprövning av de stora och viktiga transfereringssystemen. En parlamentariskt sammansatt arbetsgrupp har till uppgift att utarbeta ett nytt system för den allmänna pensioneringen. En beredning kommer inom kort att tillsättas i syfte att genomföra en ny försäkringsmodell som bl.a. innebär att sjuk- och arbetsskadeförsäkringarna flyttas ut ur statsbudgeten.
Ett antal åtgärder har vidtagits för att minska kostnaderna inom socialförsäkringen. Förslagen om införande av en karensdag, sänkta ersättningar i sjukförsäkringen samt för vissa pensionsförmåner, höjd pensionsålder och en uppstramning av arbetsskadebegreppet förväntas enligt propositionen ge betydande kostnadsminskningar.
Sammantaget innebär budgetförslaget inom Socialdepartementets område att anslagen minskar med 13 291 900 000 kr. Den beräknade utgiftsminskningen budgetåret 1993/94 är främst en konsekvens av att de specialdestinerade bidragen till kommunerna ersatts av ett generellt statsbidrag under sjunde huvudtiteln.
Beträffande budgetförslagens huvudinriktning anförs bl.a. följande.
Familjepolitiken syftar till att främja valfrihet och jämställdhet mellan kvinnor och män. Det familjepolitiska stödet består av ekonomiskt familjestöd, barnomsorg och förebyggande åtgärder som syftar till att ge barn god hälsa och en bra miljö. Samhällets direkta ekonomiska stöd till barnfamiljer utgörs främst av allmänna barnbidrag inkl. flerbarnstillägg, bostadsbidrag, föräldraförsäkring, bidragsförskott, barnpensioner samt vårdbidrag för barn med funktionshinder. Det ekonomiska familjestödet syftar till att omfördela resurser över livscykeln och ge barnfamiljerna ekonomisk grundtrygghet under den period de har en stor försörjningsbörda. Det sammanlagda direkta stödet till barnfamiljerna beräknas till ca 48 miljarder kronor år 1993. Från den 1 januari 1993 överförs statsbidraget till barnomsorgen till ett nytt statligt utjämningsbidrag till kommuner.
Barnomsorgspolitiken syftar, enligt propositionen, till att ge valfrihet åt småbarnsföräldrar genom en utbyggnad av barnomsorgen till full behovstäckning och genom att olika hinder för fri etablering och fritt nyttjande av olika barnomsorgsformer tas bort. Om varje familj får lösa barnomsorgen på det sätt den själv önskar skapas större trygghet för barn och föräldrar. När de ekonomiska förutsättningarna så medger, kommer regeringen att lägga fram ett förslag till vårdnadsbidrag. Regeringen har också för avsikt att vidta andra åtgärder för barns miljö och uppväxtvillkor. Ett förslag om inrättande av en ombudsman för barn och ungdom och ett förslag om familjerådgivningens framtida organisation och finansiering kommer att läggas fram senare i vår.
Från socialförsäkringssystemet utgår förmåner som kan hänföras till två olika huvudändamål -- försäkring vid sjukdom och handikapp och försäkring vid ålderdom m.m.
Förmåner som utgår i samband med sjukdom och handikapp är sjukpenning, ersättningar i samband med rehabilitering, ersättningar till sjukvårdshuvudmännen, läkemedelsförmåner, tandvårdsersättning, förtidspensioner, arbetsskadeersättning, handikappersättning och ersättning vid närståendevård. Därtill kommer att förtidspensionärer kan ha rätt till kommunalt bostadstillägg.
De socialförsäkringsförmåner som är hänförliga till ålderdom är ålderspensioner i form av folkpension och allmän tilläggspension (ATP), kommunalt bostadstillägg till folkpension, delpension och särskilt pensionstillägg till föräldrar som vårdat handikappade barn. Till denna kategori hänförs även efterlevandepensioner till vuxna.
Under andra hälften av 1980-talet har utgiftsutvecklingen inom sjukförsäkringen och arbetsskadeförsäkringen ingivit stark oro enligt propositionen. Samtidigt gäller att det allmänna pensionssystemet, dvs. folkpensioneringen och ATP-systemet, under de närmaste årtiondena framöver kommer att ställas inför betydande problem kostnadsmässigt och i finansieringshänseende. Mot bakgrund av de påfrestningar som den svenska samhällsekonomin för närvarande är utsatt för krävs enligt propositionen att i stort sett alla grupper i samhället gör uppoffringar för att förbättra statens finanser. Under hösten 1992 har därför i enlighet med den överenskommelse som träffats mellan regeringen och Socialdemokraterna en rad åtgärder vidtagits med syfte att begränsa socialförsäkringsutgifterna och förbättra statens finanser.
Avgörande inför framtiden vad gäller såväl sjuk- och arbetsskadeförsäkringarna som den allmänna pensionsförsäkringen är att systemen skall vara robusta och ekonomiskt stabila. I propositionen anförs att det är angeläget att åstadkomma tydligare samband mellan förmåner och avgifter. Detta kan motivera såväl inslag av självrisk och egenavgifter som en mera tydlig koppling mellan försäkringsutgifter och avgifter än vad som hittills gällt för socialförsäkringen. I propositionen sägs att det inte finns något realekonomiskt utrymme för kompensation för deprecieringen (den svenska kronans sjunkande kurs), varken för löntagare eller för någon annan grupp. Mot denna bakgrund kommer inte ersättningarna i socialförsäkringen att tillåtas öka med de priseffekter som kan hänföras till deprecieringen. Regeringen återkommer med förslag i denna fråga.
För att komma till rätta med problemen vad gäller kostnadsutvecklingen inom arbetsskadeförsäkringen tillsatte regeringen en utredning som bl.a. hade att överväga förslag till ändring av grunderna för vad som skall betraktas som arbetsskada. Med utgångspunkt från utredningens betänkande har regeringen förelagt riksdagen förslag om ändring av begreppet arbetsskada. Kravet på skadlighet hos en arbetsmiljöfaktor föreslås höjas från sannolikhet till hög grad av sannolikhet. Samtidigt föreslås kravet på orsakssamband mellan skadlig inverkan i arbete och den försäkrades skada skärpas. De nya reglerna kommer successivt att leda till stora besparingar i arbetsskadeförsäkringen heter det i propositionen.
Fr.o.m. den 1 januari 1993 kommer vidare lokala försök att bedrivas med finansiell samordning mellan hälso- och sjukvård och socialförsäkring. Syftet är enligt propositionen att skapa incitament inom systemen för socialförsäkring resp. hälso- och sjukvård för att de gemensamma resurserna utnyttjas på bästa sätt så att medborgarna får bättre vård samtidigt som samhällets totala kostnader minskar. I de lokala försöken får sjukvårdshuvudmannen och försäkringskassan tillsammans möjlighet att göra satsningar inom hälso- och sjukvården som bedöms leda till kortare sjukskrivningsperioder.
Under de senaste åren har besparingsåtgärder vidtagits för att motverka utgiftsökningarna inom tandvårdsförsäkringen. Olika försöksverksamheter pågår nu i syfte att pröva olika system för ersättning från försäkringen till huvudmännen. I syfte att bl.a. minska det allmännas kostnader och uppnå ett bättre resursutnyttjande har en översyn av tandvårdsförsäkringen påbörjats. Översynen skall syfta till en reformerad tandvårdstaxa och skapa förutsättningar för en fri anslutning till försäkringen.
I propositionen sägs att det finns skäl att hysa viss oro för utvecklingen av och hållbarheten i det nuvarande pensionssystemet till följd dels av den otillfredsställande ekonomiska tillväxten, dels av den demografiska utvecklingen som förutses efter sekelskiftet. Ytterligare en faktor som enligt propositionen talar för att pensionssystemet behöver reformeras är det svaga sambandet mellan avgifter och förmåner i dagens ATP-system.
I propositionen sägs att i en situation då samhällsekonomin utsätts för kraftiga påfrestningar måste socialförsäkringssystemets olika utgifter prövas på nytt. Bl.a. mot denna bakgrund föreslår regeringen sänkt kompensationsgrad i delpensionsförsäkringen till 50 % av inkomstbortfallet. Vidare föreslås en höjning av åldersgränsen för rätt till delpension.
Det övergripande målet för hälso- och sjukvården i Sverige är enligt propositionen en god hälsa och en vård på lika villkor för hela befolkningen. Dessa mål omfattar alla, oavsett ålder och kön, sociala förhållanden, inkomst samt bostadsort. För en utvecklad verksamhetsuppföljning och kvalitetssäkring inom hälso- och sjukvården måste de övergripande målen preciseras i delmål, heter det i propositionen. Delmålen bör avse såväl det medicinska som sociala innehållet i verksamheten och omfatta medicinska mål, omvårdnadsmål och servicemål. Även personalpolitiska och organisatoriska mål hör hit. Att formulera delmålen är enligt propositionen främst en uppgift för sjukvårdshuvudmännen och de som är verksamma inom sektorn.
Den pågående förnyelsen av hälso- och sjukvården är enligt propositionen angelägen. Ett viktigt inslag är en ökad kontinuitet mellan patienter och personal inom hälso- och sjukvården, främst inom den öppna vården och i förhållande till läkarna. Den planerade husläkarreformen är ett led i regeringens strävanden. Målet är att alla människor vid utgången av år 1995 skall ha tillgång till en husläkare. Andra viktiga inslag i förnyelsen är ökad valfrihet för den enskilde i hans vårdsökande men också för personalen vad gäller drift- och arbetsformer. Staten bör enligt propositionen bidra till en utveckling av den offentliga sektorn genom att undanröja etableringshinder och skapa förutsättningar för konkurrensneutralitet mellan olika vårdproducenter. I propositionen sägs att etableringsfrihet skall införas stegvis för bl.a. läkare och tandläkare.
Det fortsatta förnyelsearbetet inom hälso- och sjukvården måste enligt propositionen ske inom en resursram som är förenlig med en samhällsekonomi i balans. Detta understryks av den finansiella situation som sjukvårdshuvudmännen nu står inför. Landstingsförbundet beräknar att landstingens skatteintäkter för år 1993 kommer att svara för ca 80 % av finansieringen av hälso- och sjukvården, statsbidragen inkl. ersättningar från sjukförsäkringen för 10 % och övriga inkomster, bl.a. patientavgifter, för resterande 10 %.
Statsbidragens betydelse som finansieringskälla för hälso- och sjukvården har successivt minskat under senare år. Nya vägar kan behöva sökas vad gäller statsmakternas möjligheter att följa utvecklingen av hälso- och sjukvården ur ett riksperspektiv och verka för att de övergripande målen uppnås, heter det.
Enligt propositionen är det viktigt att de primärpreventiva insatserna, dvs. arbetet med att förhindra att skada uppkommer eller sjukdom bryter ut, intensifieras. Folkhälsoinstitutet, som arbetar tvärsektoriellt, är ett viktigt led i folkhälsoarbetet. Även det blivande epidemiologiska centrumet vid Socialstyrelsen med huvuduppgift att på nationell nivå följa och analysera orsaker till ohälsa och förekomst av sjukdomar bör få stor betydelse för det fortsatta folkhälsoarbetet. Folkhälsoinstitutet och Socialstyrelsen har nyligen fått ett uppdrag angående stöd och vård till personer med anorexi och bulimi.
En proposition på grundval av Psykiatriutredningens betänkande med förslag om den psykiatriska vården kommer att läggas fram av regeringen.
Läkemedelsförsörjningen ses över för närvarande särskilt med avseende på Apoteksbolagets framtida roll och verksamhetsinriktning.
Två stora parlamentariska utredningar arbetar på hälso- och sjukvårdens område. Den ena utredningen har i uppdrag att dels analysera hälso- och sjukvårdens resursbehov fram till år 2000, dels överväga hur hälso- och sjukvården bör finansieras och organiseras på den övergripande samhällsnivån. Övervägandena skall grundas på en analys och värdering av i första hand tre olika finansierings- och organisationsmodeller -- en utformad landstingsmodell, en modell där hälso- och sjukvårdens samtliga resurser läggs hos primärvården samt en modell där resurserna samlas hos en eller flera försäkringsgivare. Den andra utredningen har till uppgift bl.a. att överväga hälso- och sjukvårdens roll i det moderna välfärdssamhället och lämna förslag till vilka etiska principer som bör ligga till grund för prioriteringar inom hälso- och sjukvården. Båda utredningarna skall slutredovisa sina arbeten under år 1994.
Regeringens utgångspunkt för handikappolitiken är uppfattningen om alla människors lika värde och lika rätt. Reformarbetet inom handikappområdet fortsätter och intensifieras. En av de allra viktigaste uppgifterna inom välfärdspolitiken sägs vara att förbättra levnadsförhållandena för personer med funktionshinder. Det ekonomiska stödet till familjer med funktionshindrade barn har påtagligt förbättrats. Vidare avser regeringen att senare i vår lägga fram förslag om långtgående förbättringar för framför allt personer med omfattande funktionshinder. En ny lag skall införas som skall ge bl.a. personer med utvecklingsstörning och personer med andra stora och varaktiga funktionshinder rätt till vissa angivna stödinsatser såsom t.ex. rådgivning och annat personligt stöd, personlig assistans, avlösarservice och ledsagarservice. Barn och ungdomar som behöver bo utanför föräldrahemmet skall ges rätt till boende i familjehem eller bostad med särskild service. Även vuxna föreslås få en rätt till bostad med särskild service.
Regeringens ambition är att förbättra den sociala omsorgen genom valfrihet i välfärdspolitiken och genom särskilda insatser för de sämst ställda. Frågan om hur enskildas rättigheter bör definieras övervägs för närvarande i Socialtjänstkommittén (S 1991:07). Kommittén har också i uppdrag att göra en allmän översyn av socialtjänstlagen. Ett uppdrag har givits till Socialstyrelsen att bl.a. följa individ- och familjeomsorgens insatser riktade till utsatta barn och ungdomar med deras familjer.
I propositionen aviseras att en ny prostitutionsutredning skall tillsättas för att bl.a. kartlägga prostitutionens omfattning och överväga insatser mot prostitution.
När det gäller ungdomsvård och missbrukarvård framhålls i propositionen att staten får ett samlat huvudmannaskap för de särskilda ungdomshemmen och LVM-hemmen fr.o.m. den 1 juli 1993 då Statens institutionsstyrelse inrättas. Enligt propositionen är det viktigt att det råder balans mellan å ena sidan den tunga institutionsvården och å andra sidan de kommunala insatserna när staten övertar ansvaret för tvångsvården inom socialtjänsten. Det finns därför behov av att skapa incitament för att utveckla kommunernas insatser för missbrukare och utsatta ungdomar. Ett specialdestinerat statsbidrag till missbrukarvården och ungdomsvården bör därför behållas.
Sammanfattningsvis sägs i propositionen att det är viktigt att den satsning som genomförts under senare år innebärande att betydande statliga medel ställts till förfogande i syfte att utveckla en offensiv narkomanvård i kommunerna fullföljs. Av särskild betydelse är att förbättra samverkan mellan bl.a. socialtjänst, kriminalvård och psykiatri när det gäller vård och behandling av narkotikamissbrukare. När det gäller hivförebyggande insatser bland narkotikamissbrukare finns det enligt propositionen behov av insatser från centralt håll. Regeringen avser att återkomma i frågan.
Enligt propositionen är det yttersta målet för narkotikapolitiken att skapa ett samhälle fritt från narkotika. Syftet med den svenska narkotikapolitiken är att på alla nivåer och områden markera ett avståndstagande från narkotikan. Här måste efterfrågedämpande åtgärder, åtgärder för att begränsa tillgången och kontrollinsatser gå hand i hand heter det. Det förebyggande arbetet som tidigare bedrevs av regeringens s.k. ATHENA-grupp fullföljs nu av Folkhälsoinstitutet. I syfte att än tydligare markera att narkotikamissbruk inte accepteras framhålls att regeringen nyligen föreslagit en skärpning av straffskalan vid ringa narkotikabrott på så sätt att fängelse förs in i straffskalan för eget bruk av narkotika. Vidare aviseras ett förslag om ändring i narkotikakontrollagen i syfte att kontrollera hanteringen av vissa kemiska ämnen som kan användas vid illegal narkotikatillverkning. Regeringens samordningsorgan för narkotikafrågor (SAMNARK) har i uppdrag att verka för en förbättrad samordning av samhällets insatser inom narkotikaområdet. I propositionen betonas att det internationella samarbetet mot narkotika är utomordentligt betydelsefullt. Sverige deltar mycket aktivt i det internationella samarbetet mot narkotika inom FN och Europarådet. Sverige är för närvarande medlem av FN:s narkotikakommission.
Motioner om socialpolitikens inriktning
Allmänt om välfärdspolitiken
I motion 1992/93:So304 av Bo Holmberg m.fl. (s) hemställs att riksdagen hos regeringen begär en syneförrättning i välfärden. Motionärerna anser att det finns starka skäl att organisera en syneförrättning av hur de traditionella välfärdsmålen förverkligas i människors vardag. Det är viktigt att medborgarna har förtroende för de demokratiska institutionerna. Motionärerna framhåller att de nationella mål som riksdagen ställt upp är högt ställda och syftar till att ge alla människor tillgång till utbildning, sjukvård och omsorg på lika villkor. I dag är dock en berättigad fråga om det finns en dramatiskt växande klyfta mellan bra nationella välfärdsmål och kommunernas och landstingens möjlighet och ambition att genomföra dem. Motionärerna anser att det finns behov av en analys av effekterna av de nyliberala experiment som genomförs i vissa kommuner och landsting och nämner som exempel att marknadslösningar i vård och omsorg vilkas syfte sades vara valfrihet har visat sig få motsatt effekt. Enligt motionärerna skulle en parlamentarisk beredning genomföra en nationell syneförrättning där olika utvärderande organisationer och myndigheter får samla sin sakkunskap och fånga upp händelseutvecklingen och analysera dess för- och nackdelar. Motionärerna pekar på att regeringens ekonomiska politik med skattestopp och ekonomiska åtstramningar mot kommunerna försatt dessa i en utomordentligt svår situation. Sakområden som motiverar särskild uppmärksamhet är bl.a. höjningar av de kommunala avgifterna, missbrukarvården, utsatta ungdomars situation och primärvårdens mål och förverkligande.
I motion 1992/93:So604 av Bo Holmberg m.fl. (s) hemställs att riksdagen hos regeringen begär en översyn av vilket lagstöd som krävs för att garantera rättssäkerhet, sekretess och tystnadsplikt, likabehandlingsprincipen, uppföljning och kvalitetskontroll när kommuner lämnar över verksamhet till andra huvudmän (yrkande 4). I motion 1992/93:So609 av Maj-Inger Klingvall m.fl. (s) framställs ett liknande yrkande (yrkande 2).
I motion 1992/93:So294 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begärs ett tillkännagivande om vad i motionen anförts om demokratisering av den offentliga sektorn (yrkande 1). Motionärerna anser att regeringen nu skrotar den svenska modellen för välfärd. Förändringar och försämringar i den generella välfärden sker enligt motionärerna okänsligt och på lösa grunder. De anför vidare att det är under mottot valfrihet som entreprenader ges men motionärerna anser att valfrihet innebär att den enskilde får välja service själv i stället för att bli hänvisad till en service som lagts ut på ett privat företag. Motionärerna anser att regeringen bör byta ut privatisering mot en demokratisering av den offentliga sektorn. Vidare hemställs att riksdagen begär att regeringen tillsätter en bred parlamentarisk utredning med uppgift att utarbeta en rättighetslagstiftning med kvalitetssäkring och kvalitetskontroll (yrkande 2). Vad som nu behövs för att garantera en verklig valfrihet för människor är enligt motionärerna en översyn av hela fältet, av vad som är bra och vad som är dåligt. Hur en rättighetslagstiftning skall kunna införas som säkrar människors rätt till vård, omvårdnad och annan samhällsservice. Hur kvalitet i sådan verksamhet skall garanteras och vilka kvalitetskontroller och kvalitetssäkringar som det är möjligt att organisera.
I motion 1992/93:So315 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) begärs ett tillkännagivande till regeringen om vad i motionen anförts om en ny socialpolitik (yrkande 1). Motionärerna föreslår att dagens socialbidragssystem avskaffas och ersätts av en ekonomisk socialhjälp i form av sociallön eller sociallån. En generell grundtrygghetsprincip bör införas som träder in när en människa av något skäl inte kan försörja sig. Grundskydd skall, enligt motionärerna, vara ett skyddsnät men får inte ligga på en nivå där det kan upplevas som något attraktivt att sträva efter eller att behålla.
Familjer och barn
I motion 1992/93:So604 av Bo Holmberg m.fl. (s) begärs ett tillkännagivande till regeringen om vad som i motionen anförts om en politik för att främja barns levnadsvillkor (yrkande 1). Motionärerna framhåller att den generella välfärdspolitiken har en avgörande betydelse för barnens välbefinnande och positiva utveckling. Över 40 % av nedskärningarna i kommunerna nästa år kommer att drabba barnomsorg och grundskola men det har knappast förekommit någon debatt om vilka konsekvenser detta får för innehållet i t.ex. barnomsorgsverksamheten. Motionärerna menar att regeringens ekonomiska politik riskerar att rycka undan grunden för den generella välfärdspolitiken. Urholkningen av kommunernas ekonomi slår mot barnen som grupp och bidrar till en ökad skiktning mellan olika grupper av barn. I motion 1992/93:So609 av Maj-Inger Klingvall m.fl. (s) framförs liknande synpunkter (yrkande 1).
I motion 1992/93:So604 (s) begärs också ett tillkännagivande till regeringen om vad i motionen anförts om principerna för rättvisa, kvalitet och valfrihet i barnomsorgen (yrkande 3). Motionärerna anför att valfriheten inskränks kraftigt genom höjda och differentierade avgifter. Höga enhetstaxor missgynnar kraftigt låginkomsttagare. Även när det gäller att välja omsorgsform minskar valfriheten enligt motionärerna. På mindre orter privatiseras barnomsorgen. Föräldrar som vill ha kommunal barnomsorg på hemorten har ingen möjlighet att välja. Dagbarnvårdare sägs upp och möjligheten att välja familjedaghem minskar. Detta drabbar också infektionskänsliga barn och allergibarn som inte klarar att vistas i stora grupper. Enligt motionärerna är den grundläggande rättigheten en lagstadgad rätt till plats. Då ställs inga barn utanför. Barnomsorgen bör vidare finansieras solidariskt så att alla barn oavsett föräldrarnas inkomst kan efterfråga plats. Den bör också styras demokratiskt så att verksamheten planeras för alla barn så att också barn med behov av särskilt stöd kan ges lika rätt till omsorg. I motion 1992/93:So609 (s) framförs liknande synpunkter (yrkande 4).
I motion 1992/93:So610 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begärs ett tillkännagivande till regeringen om vad i motionen anförts om de negativa sidorna av ett vårdnadsbidrag (yrkande 2). Motionen i sin helhet berör olika aspekter på barnfamiljerna och jämställdhetsfrågorna. Motionärerna anser inte att vårdnadsbidrag är ett bra alternativ. Ett vårdnadsbidrag skulle motverka jämlikheten mellan män och kvinnor och konservera de segregerade könsrollerna med ett hushållsansvar och ett försörjningsansvar. En majoritet av kvinnorna vill ha ett arbete utanför hemmet och de skall inte behöva vara dubbelarbetande, vilket många tvingas till med det traditionella ansvar som kvinnorna har för barn och hem, heter det. Dubbelarbetet sliter hårt. Vårdnadsbidrag leder till lägre livslön, mindre sjukpenning och en fattigare ålderdom. Motionärerna anser att vårdnadsbidrag är en fattigdomsfälla som kraftigt skall avvisas.
I motion 1992/93:So617 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) begärs ett tillkännagivande till regeringen vad i motionen anförts om en ny familjepolitik (yrkande 1).
Samma yrkande finns i motion Fi211 (yrkande 9) av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd). Motionärernas förslag går ut på att subventionerna till barnomsorg, föräldraförsäkring, barnbidrag och bidragsförskott används till dels ett vårdnadsbidrag som betalas under barnets första sex levnadsår, dels ett barnbidrag som utbetalas till sexton års ålder. Enligt motionärerna spar skattebetalarna 24 miljarder kronor per år med ett sådant system. Förslaget utvecklas närmare i motion So617. Motionärerna begär ett tillkännagivande till regeringen om vad i motionen anförts om införande av vårdnadsersättning (yrkande 2), avvecklingen av den nuvarande föräldraförsäkringen i sin helhet (yrkande 5) och avveckling av alla statliga bidrag till den kommunala barnomsorgen (yrkande 6). I motionen hemställs också att riksdagen till Bidrag till föräldraförsäkringen för budgetåret 1993/94 anvisar 0 (noll) kr (yrkande 10) samt att riksdagen till Statligt utjämningsbidrag till kommuner för budgetåret 1993/94 anvisar 14 000 000 000 kr mindre än regeringen föreslagit (yrkande 12).
Motionärerna föreslår införandet av en vårdnadsersättning för alla barn mellan noll och sex år. Beloppen föreslås variera med barnets ålder samt innehålla ett tak per månad och familj oavsett antalet barn. Vårdnadsersättningen föreslås bli skattefri och disponeras fritt av föräldrarna. De skall kunna använda pengarna som lön till sig själva för sin barnomsorg och då bör ersättningen bli pensionsgrundande. Ersättningen skall också kunna användas till att köpa extern barntillsyn på t.ex. daghem eller genom att anställa en barnflicka. Motionärerna anser att nuvarande system med föräldraförsäkring och bidrag till barnomsorg har urartat. Lagstiftningen hindrar individer att fatta sina egna beslut inom familjens ram. I motion A811 av Karin Starrin m.fl. (c) begärs ett tillkännagivande till regeringen om vad i motionen anförts om ett vårdnadsbidrag (yrkande 23). Motionärerna anser att den som väljer att avstå från förvärvsarbete på hel- eller deltid medan barnen är små också bör ha rätt att få del av samhällsstödet till barnomsorg. En särskild "barnomsorgslag" får inte genomföras utan att den kan kopplas till rätten att få ett vårdnadsbidrag heter det i motionen. Familjepolitiken blir på så sätt komplett.
Också i motion 1992/93:So613 av Ulla Tillander och Marianne Jönsson (c) hemställs om ett tillkännagivande om vad i motionen anförts om behovet av ett vårdnadsbidrag. Motionärerna anför att en grupp för vilken ett vårdnadsbidrag skulle betyda mycket är ensamstående föräldrar eftersom man i den situationen i allmänhet är tvingad att arbeta heltid för att klara försörjningen. Ett rätt konstruerat vårdbidrag bör enligt motionärerna ge en ekonomisk kompensation för den som förkortar sin arbetsdag från åtta till sex timmar, antingen det är en ensamstående förälder eller en annan småbarnsfamilj. Dessutom visar erfarenheten, enligt motionärerna, att den positiva effekten av två timmars nedsatt arbetstid är mycket större än vad man anar på arbetslust, hälsa och välbefinnande.
I motion 1992/93:So606 av Mikael Odenberg (m) begärs ett tillkännagivande till regeringen om vad i motionen anförts om införande av vårdnadsbidrag fr.o.m. den 1 januari 1994. Motionären anför att genom omfördelningen av de offentliga medel som i dag utgår till alla familjer via föräldraförsäkringen och till vissa familjers barnomsorg via statsbidrag till kommunerna, kan ett vårdnadsbidrag införas utan ytterligare belastning på statsbudgeten. Ett vårdnadsbidrag bör, enligt motionären, vara lika för alla barn mellan ett och tre år.
Hälso- och sjukvården
I motion 1992/93:So449 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) begärs ett tillkännagivande till regeringen om vad i motionen anförts om hälso- och sjukvården (yrkande 2). I motionen föreslås förändringar när det gäller organisation och inriktning av verksamheter för socialförsäkringarnas, hälso- och sjukvårdens, företagshälsovårdens och primärkommunernas del. Syftet är att bättre anpassa välfärdspolitiken till samhällets nya förutsättningar och att stärka de finansiella sambanden mellan olika samhällsorgan. Syftet är också att stärka de krafter som motverkar ohälsa och som främjar ett aktivt liv. Motionärerna anser att det är viktigt att primärvården byggs ut så att den får större slagkraft i att förebygga ohälsa. Primärvården har också möjlighet att utvecklas så att mer vård kan klaras utanför sjukhusen. Gamla och handikappade behöver den bredd i rehabilitering och distriktssköterskevård som primärvården tillhandahåller. Mödra- och barnhälsovård måste ges fortsatt stort utrymme. På grund av det befolkningsansvar som finns i primärvården kan en utbyggnad betyda mycket för folkhälsan och den samlade hushållningen med sjukvårdens resurser. När det gäller sjukhusvården anser motionärerna att den högspecialiserade vården och den forskning och utveckling som där sker måste uppmuntras. Den sparar lidande för den enskilde men också pengar för samhället. Men eftersom resurserna är begränsade måste hela tiden en avvägning ske av var insatserna ger bästa mänskliga och ekonomiska resultat.
I motion 1992/93:So439 av Bo Holmberg m.fl. (s) begärs ett tillkännagivande till regeringen om vad i motionen anförts om att hälso- och sjukvårdens resurser bör fördelas rättvist och efter behov (yrkande 1). Motionärerna anser att det finns ett antal viktiga principer för att kunna uppnå en god hälso- och sjukvård för alla. Solidaritet och rättvisa skall vara vägledande när framtiden formas och vägval sker. Hälso- och sjukvården skall betalas solidariskt och vara i huvudsak skattefinansierad. Forskning och utbildning skall styras demokratiskt och vara öppen för insyn. Den gemensamma sektorn, kommuner och landsting, skall ha ett övergripande ansvar för att bra och rättvis vård finns tillgänglig även i framtiden. Huvuddelen av vården måste därför produceras i gemensam regi. Detta för att garantera de övergripande målen om solidarisk finansiering, fördelad efter behov och demokratiskt styrd. Men det är enligt motionärerna också viktigt att det finns olika alternativ för att öka flexibiliteten och skapa utrymme för den dynamik som det innebär att olika driftformer jämförs med varandra. Motionärerna framför därutöver liknande tankegångar som i motion So449 samt dessutom att målet att utjämna skillnaderna i hälsoläge ställer krav på insatser såväl i förebyggande som behandlande åtgärder. Men då måste det finnas en hälso- och sjukvård som har ett områdesansvar, en kunskap om människor och miljöer och med utrymme att ta till vara all vårdpersonals kunnande och engagemang. Det får heller inte finnas begränsningar som utesluter människor från att få vård och behandling om man inte kan betala patientavgiften eller medicin, anser motionärerna. I samma motion hemställs också att riksdagen hos regeringen begär att Sjukvårdsutredningen skall få i ytterligare uppdrag att belysa en garanti för den lika rätten och fördelningen efter behov av hälso- och sjukvårdens resurser (yrkande 2). Motionärerna anför att det naturligtvis behövs fler sjukhus befolkningsmässigt räknat i glesbygden än i de tätbefolkade delarna av landet. Det geografiska avståndet mellan sjukhusen är dock en faktor som måste vägas in. Det är en trygghet med närhet till akutsjukvården, men det handlar också om säkerhet för den enskilde. Långa avstånd ökar riskerna vid olyckshändelser och akut sjukdom. Mot detta måste alltid ställas kostnadsaspekten och möjligheten att upprätthålla en hög kompetens. Det fria valet av läkare och sjukhus har enligt motionärerna ett pris. Det går inte att bortse från risken att det priset kan bli högt. Om en stor del av befolkningen väljer ett annat sjukhus än det som är mest närbeläget, kan det betyda att hemortens sjukhus blir oförsvarligt dyrt att driva, med nedläggning som konsekvens. Det betyder att en minoritets val att söka sjukvård på annan ort innebär att en majoritet av befolkningen, som vill vårdas på hemorten, tvingas söka vården på annan ort.
I motion So439 (s) hemställs vidare att riksdagen beslutar ta initiativ till överläggningar mellan staten och sjukvårdshuvudmännen i syfte att gemensamt fastlägga riktlinjer för en omstrukturering av sjukvården i enlighet med vad som anförts i motionen (yrkande 6). Motionärerna anför att utvecklingen av primärvården, med ökad läkartäthet och mer resurser till det förebyggande arbetet, kan ske i den takt som resurser kan överföras från sjukhus- och specialistvården. Sverige har en hög andel sjukhusvård. Det bör vara möjligt att på sikt minska den andelen, till förmån för ökade insatser i det förebyggande arbetet och den sjukvård som är närmast medborgarna. En omstrukturering av sjukhusvården, där frigjorda resurser successivt överförs till primärvården, kräver av allt att döma sammanhållet huvudmannaskap för sjukvården, enligt motionärerna. Det pågår ett antal försök med primärkommunalt huvudmannaskap. Flera försök är välkommna. Men ännu viktigare är enligt motionärerna att de försök som pågår genomförs enligt planerna och att därefter en utvärdering sker.
Samma synpunkter framförs i motion 1992/93:So449 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) (yrkande 3).
I motion 1992/93:Sf234 av Ian Wachtmeister och Johan Brohult (nyd) begärs ett tillkännagivande till regeringen om vad i motionen anförts om att sjukvårdsproduktionen bör vara producentoberoende, vilket innebär att ansvaret för produktion och finansiering skiljs åt och att alltså pengarna följer patienten (yrkande 2). Motionärerna anser att medborgarna garanteras god sjukvård och gott omhändertagande om ett rättvist försäkringssystem införs, dvs. att pengarna följer patienten. Pengarna skall således finnas för medborgaren då hon eller han behöver dem.
I samma motion begärs också ett tillkännagivande till regeringen om vad i motionen anförts om att ett ersättningssystem bör introduceras som är baserat på behov och prestationer i stället för på budgetsystem och som därför är oberoende av planmässig tilldelning av resurser och kortsiktiga politiska beslut (yrkande 5). Ett ersättningssystem baserat på prestationer ger enligt motionärerna förutsättningar att bygga ekonomiskt bärkraftiga producentorganisationer inom sjukvården. Detta lägger grunden för trygga arbeten, där framtiden i större utsträckning blir beroende av den egna arbetsinsatsen.
I motion Sf234 (nyd) begärs vidare ett tillkännagivande till regeringen om att det dubbla och ibland tredubbla huvudmannaskapet för sjukvårdens utövande bör avskaffas, en huvudman skall ha det totala ansvaret (yrkande 6). Enligt motionärerna är det ett stort problem inom sjukvården att nationens samlade kostnader för sjukvård i dag delas upp mellan försäkringsfinansierad budget (sjukpenning, sjukpension, arbetsskadeförsäkring m.m.) och skattefinansierad budget för sjukvård där ansvaret delas mellan landsting (sjukvård, primärvård) och kommuner (hemsjukvård, äldreomsorg). Detta delade huvudmannaskap innebär enligt motionärerna dels att överblicken av den totala ekonomiska situationen blir svår, dels att intresset för en optimering av totalkostnaderna bortfaller eller åtminstone minskas avsevärt.
Det dubbla huvudmannaskapet mellan landsting och kommuner skapar också problem som värst drabbar de äldre med ett blandat socialt och medicinskt betingat vårdbehov. Det är enligt motionärerna mycket lätt för landstinget att hävda att patienten inte behöver vårdas på sjukhus, eftersom patienten är obotligt sjuk och därmed socialt handikappad. Kommunen å sin sida, som skall sköta om hemsjukvård och social service, kan tycka att det är de medicinska problemen som står i förgrunden och att patienten därför borde hamna på sjukvårdsinrättning.
I samma motion (nyd) begärs också ett tillkännagivande till regeringen om att det holländska sjukvårdssystemet bör studeras av våra sjukvårdspolitiker (yrkande 8). I Holland har man efter decennier av planhushållning inom sjukvården nyligen övergått till marknadsekonomi och en producentoberoende sjukvård, uppger motionärerna. Modellen har enligt flera rapporter, bl.a. från Institutet för hälso- och sjukvårdsekonomi, visat sig vara effektiv och ändamålsenlig. Motionärerna anser därför att den holländska modellen borde studeras närmare av Sveriges sjukvårdspolitiker.
Utskottets bedömning
Allmänt om välfärdspolitiken
Utskottet ställer sig inledningsvis bakom regeringens ekonomiska politik som bl.a. syftar till att förbättra det allmänna välståndet och därigenom skapa förutsättningar för att utveckla och förbättra insatserna för välfärd och social omsorg. I detta syfte har regeringen påbörjat valfrihetsreformer i välfärdspolitiken. En förutsättning för att ökad valfrihet skall uppnås är att olika hinder för fri etablering och fritt utnyttjande av olika verksamhetsformer tas bort.
Utskottet instämmer vidare i att den strukturella obalansen i Sveriges ekonomi medför att utvecklingen av välfärdspolitiken måste ske under delvis förändrade förutsättningar. Ett växande gap mellan behov och resurser ställer krav på en effektivisering och prioritering av verksamheten, bl.a. genom rationaliseringar och ökade inslag av konkurrens.
Enligt regeringens budgetförslag minskar anslagen kommande budgetår inom Socialdepartementets område med drygt 13 miljarder kronor. Den beräknade utgiftsminskningen är främst en konsekvens av att de specialdestinerade statsbidragen till kommunerna ersatts av ett nytt generellt statsbidrag under sjunde huvudtiteln.
Utskottet vill understryka att det nya statsbidragssystemet bl.a. innebär att kommunerna ges större handlingsfrihet när det gäller verksamhetens utformning samt prioriteringen mellan olika verksamhetsområden. Den kommunala verksamheten kan därmed bedrivas på ett effektivare sätt. Den statliga regleringen av den kommunala verksamheten skall minskas. Ett nytt generellt statsbidrag utan detaljreglering ger således kommunerna förutsättningar att kunna anpassa sin verksamhet till rådande ekonomiska förhållanden och lokala förutsättningar.
I ett par socialdemokratiska motioner framförs kritik mot regeringens välfärdspolitik.
I motion So304 (s) begärs en syneförrättning i välfärden. Motionärerna anser att det finns en dramatiskt växande klyfta mellan bra nationella välfärdsmål och kommunernas och landstingens möjlighet och ambition att genomföra dem. Motionärerna pekar på att regeringens ekonomiska politik med skattestopp och åtstramningar mot kommunerna försatt dessa i en utomordentligt svår situation.
Utskottet är medvetet om att kommuner och landsting i dag står inför nya problem och utmaningar. Den ekonomiska situationen kräver att verksamheter omprövas och att mer långtgående prioriteringar görs. Arbetet med att utveckla och pröva nya verksamhetsformer måste intensifieras. Medborgarnas behov av service och omsorg är därvid en viktig utgångspunkt.
Staten anger nationella mål för vård och omsorg, utövar tillsyn över och utvärderar verksamheten, medan den konkreta utformningen och verkställigheten som tidigare påpekats i ökande utsträckning hanteras av kommunerna och landstingen.
En viktig utgångspunkt för förnyelsen av den offentliga sektorn bör, enligt utskottet, vara att låta andra utföra verksamheten och ta ett större ansvar. Det kan gälla privata enskilda entreprenörer. Verksamheten kan också drivas i kooperativ regi t.ex. föräldrakooperativ eller personalkooperativ. Denna utveckling med allt fler nya alternativ för drift av offentlig verksamhet leder till ökad konkurrens och därmed också till ökad effektivitet inom hela den offentliga sektorn. Syftet är att man skall hitta områden där konkurrensen kan bidra till att pressa ned kostnaderna för verksamheten samtidigt som valfriheten ökar och kvaliteten bibehålls. Att skilja på offentlig kontroll och finansiering å ena sidan och en fri produktion med enskilda, kooperativa och offentliga producenter å den andra blir därför en grundläggande princip för förnyelsen av de olika välfärdssystemen. Det finns ingen anledning att själva produktionen av offentlig verksamhet alltid skall ske i offentlig regi.
Utskottet utgår från att regeringen fortlöpande uppmärksammar och analyserar bl.a. de statsfinansiella nettoeffekterna av besparingar inom kommunsektorn och när så bedöms lämpligt redovisar resultaten för riksdagen. Någon anledning att nu tillsätta en parlamentarisk beredning för en nationell syneförrättning finns inte. Motion So304 (s) avstyrks.
Motionärerna i motionerna So604 (s) yrkande 4 och So609 (s) yrkande 2 begär en översyn av vilket lagstöd som krävs för att garantera rättssäkerhet, sekretess och tystnadsplikt, likabehandlingsprincipen, uppföljning och kvalitetskontroll när kommuner lämnar över verksamhet till andra huvudmän.
I motion So294 (v) begärs en utredning med uppgift att utarbeta en rättighetslagstiftning med kvalitetssäkring och kvalitetskontroll (yrkande 2).
Utvecklingen mot en minskad statlig reglering av den kommunala verksamheten gör det nödvändigt för riksdagen och regeringen att mera samlat kunna följa och utvärdera hur verksamheten i landets kommuner och landsting utvecklats i förhållande till de nationella målen. Inom Stat--kommunberedningen (C 1990:B) har ett arbete inletts för att utveckla formerna för statens uppföljning och utvärdering av kommunal verksamhet. Olika möjligheter bör prövas för att få fram kunskap och erfarenheter om hur en samverkan mellan stat och kommun kan utformas i dessa frågor. Särskild uppmärksamhet skall ägnas frågor om den kommunala verksamhetens kvalitet.
En fortsatt avreglering av den kommunala verksamheten är nödvändig för att kommunerna och landstingen skall kunna anpassa sin verksamhet till rådande ekonomiska förhållanden och lokala förutsättningar. Genom den omläggning av statsbidragssystemet och systemet för utbetalning av kommunalskattemedel som riksdagen har beslutat om kommer kommunerna och landstingen att få bättre förutsättningar att bedriva en effektiv verksamhet.
Försöksverksamhet kan vara ett bra sätt för att finna nya vägar till effektivisering och avreglering av den offentliga sektorn. Även i fortsättningen bör därför försöksverksamhet bedrivas inom olika områden i kommuner och landsting som ett medel för att praktiskt pröva förändringar och föra en diskussion om den fortsatta utvecklingen.
Kommuner och landsting möter i allt större utsträckning den nya ekonomiska situationen genom att utsätta verksamheter för konkurrens och genom ett ökat inslag av marknadsorientering. Skilda lösningar prövas, t.ex. överförande av verksamhet till bolag eller till privata kooperativa entreprenörer.
Utskottet erinrar om att riksdagen nyligen har (bet. 1992/93:SoU9, rskr. 105) fattat beslut om vissa lagändringar med anledning av regeringens förslag (prop. 1992/93:43) om ökad konkurrens i kommunal verksamhet. Beslutet innebär ett klarläggande av de rättsliga förutsättningarna för entreprenadverksamhet i kommuner och landsting. I anledning av propositionen väcktes motionsyrkanden liknande de nu aktuella.
Utskottet är medvetet om att framväxten av alternativ inom den kommunala verksamheten kräver särskild uppmärksamhet för att medborgarnas berättigade krav på insyn, sekretess och demokratisk styrning skall tillgodoses. Därför har också Lokaldemokratikommittén (C 1992:01, dir. 1992:12) fått i uppdrag att lägga fram förslag till regler som säkerställer insyn och kontroll för kommuninvånarna när kommunens verksamhet bedrivs genom hel- eller delägda bolag eller i privat eller kooperativ regi. Kommittén kommer också att lämna förslag till vilka förändringar som bör ske i sekretesslagstiftningen för att denna skall kunna anpassas till avregleringen av den kommunala nämndorganisationen.
Utskottet erinrar vidare om att Socialtjänstkommittén (dir. 1991:50) har tillkallats för att göra en allmän översyn av socialtjänstlagen. Föredragande statsrådet anför att det markanta inslaget av privata vårdgivare inom vården av barn, ungdomar och missbrukare enligt hans uppfattning motiverar bl.a. en översyn av de regler som finns för tillstånd och tillsyn av verksamheten. Enligt direktiven bör kommittén bl.a. överväga innehållet i och formerna för tillsynen av såväl den kommunala socialtjänsten som de privata vårdgivarnas verksamhet. Kommittén bör vidare överväga vilken uppföljning och utvärdering som bör ske och hur detta arbete kan underlättas och stärkas. I dessa delar bör kommittén inhämta synpunkter från Socialstyrelsens pågående arbete med tillsyns-, uppföljnings- och utvärderingsfrågorna (dir. s.25). I kommitténs uppdrag ingår också att överväga hur bestämmelserna om anmälningsskyldighet i 71 § socialtjänstlagen bör vara utformade.
Regeringen har också nyligen (prop. 1992/93:159) föreslagit en bestämmelse om tystnadsplikt för den som är eller som varit verksam inom yrkesmässigt bedriven enskild verksamhet genom en ny paragraf, 71 a § i socialtjänstlagen. Utskottet skall senare i vår behandla propositionen.
I detta sammanhang vill utskottet också hänvisa till vad regeringen anfört om bättre uppföljning och jämförelse av kostnader och prestationer i samband med förslaget om ökad konkurrens i kommunal verksamhet (prop. 1992/93:43 s. 19--20).
Enligt regeringens mening är det mycket angeläget att de kommunala redovisningssystemens kvalitet förbättras. Utvecklingen mot ökad konkurrens förutsätter att det finns kostnads- och resultatmått av hög kvalitet. En förbättrad redovisning är också nödvändig som underlag för den nationella uppföljningen och utvärderingen. Om jämförelser mellan kommuner och landsting skall bli meningsfulla måste uppgifterna bygga på en gemensam grund.
Enligt regeringen ankommer det i första hand på statsmakterna att definiera vilka uppgifter som skall redovisas som underlag för nationell uppföljning och utvärdering. Ett arbete med denna inriktning pågår inom regeringskansliet i samråd med de båda kommunförbunden. Innan detta arbete har avslutats är regeringen inte beredd att föreslå några tvingande regler om en enhetlig redovisning. Regeringens principiella inställning är emellertid att bl.a. behovet av nationell uppföljning och utvärdering kan motivera lagstadgade krav på den kommunala redovisningen. Sådan lagstiftning finns redan inom skolans område och bör nu också övervägas inom andra verksamhetsområden med klart uttalade nationella mål, bl.a. inom socialtjänsten samt hälso- och sjukvården.
Med det anförda avstyrker utskottet motionerna So604 (s) yrkande 4, So609 (s) yrkande 2 samt So294 (v) yrkande 2.
I motion So294 (v) begärs också ett tillkännagivande om demokratisering av den offentliga sektorn (yrkande 1). Motionärerna anser att den svenska modellen för välfärd håller på att skrotas. Denna privatisering bör enligt motionärerna bytas ut mot en demokratisering.
Utskottet vill erinra om att kommunallagen (1991:900) som trädde i kraft den 1 januari 1992 ger kommunerna och landstingen ökad frihet att utforma sin organisation och att välja former för ekonomisk styrning och förvaltning. Med den nya lagstiftningen som grund pågår ett omfattande förändringsarbete i kommuner och landsting. Dessa förändringar kan komma att få stora effekter för den kommunala demokratin. Det finns därför ett särskilt intresse för statsmakterna att noga följa utvecklingen.
Den nya kommunallagen följs också därför upp bl.a. i fråga om konsekvenserna för den kommunala demokratin. Uppföljningen har anförtrotts åt den parlamentariskt sammansatta Lokaldemokratikommittén. Kommittén har under hösten 1992 överlämnat delbetänkandet (SOU 1992:72) Kommunmedlemskapet. Betänkandet har remissbehandlats och bereds för närvarande i Civildepartementet. Kommittén beräknas inom kort redovisa betänkanden om handlingars offentlighet hos kommunala bolag, sekretessen i en fri kommunal nämndorganisation och de förtroendevaldas ansvar.
I det fortsatta utredningsarbetet skall även andra frågor som syftar till att stärka medborgarnas inflytande behandlas. Exempel på sådana aktuella frågor är en vidgad användning av kommunala folkomröstningar, offentliga utfrågningar av förtroendevalda och öppna nämndsammanträden.
Med det anförda avstyrker utskottet motion So294 (v) yrkande 1.
I motion So315 (nyd) begärs ett tillkännagivande till regeringen om en ny socialpolitik. Motionärerna föreslår att dagens socialbidragssystem avskaffas och ersätts av en generell grundtrygghetsprincip.
Enligt utskottets mening bör riksdagen inte ta något initiativ i de frågor som aktualiseras i motion So315 (nyd). Socialtjänstkommittén (dir. 1991:50) har bl.a. i uppdrag att göra en allmän översyn av socialtjänstlagens regler om rätten till bistånd. Utskottet avstyrker motionsyrkandet.
Familjer och barn
I motionerna So604 (s) yrkande 1 och So609 (s) yrkande 1 begärs tillkännagivanden till regeringen om vad som anförts i motionerna om en politik för att främja barns levnadsvillkor. Motionärerna anser att regeringens ekonomiska politik riskerar att rycka undan grunden för den generella välfärdspolitiken. Urholkningen av kommunernas ekonomi slår mot barnen som grupp och bidrar till en ökad skiktning mellan olika grupper av barn.
Utskottet instämmer i regeringens politik som bl.a. har till målsättning att alla barn och ungdomar skall få växa upp under trygga förhållanden och med god omsorg. Huvudansvaret för vård och fostran ligger på familjen. Statens och kommunernas insatser för barn och ungdomar skall ses som ett komplement till hemmets vård och fostran och bygga på ett nära samarbete med föräldrarna. Barnomsorgspolitiken syftar enligt regeringen till att ge valfrihet åt småbarnsföräldrar genom en utbyggnad av barnomsorgen till full behovstäckning och genom att olika hinder för fritt utnyttjande av olika barnomsorgsformer tas bort.
Svensk familjepolitik är i allt väsentligt inriktad på att sörja för kvaliteten i barns uppväxtvillkor genom generella insatser som värnar om barnfamiljernas ekonomiska trygghet och stöd i olika former vid barnens vård och fostran. Häri ingår bl.a. barnomsorg och förebyggande åtgärder som syftar till att ge barn god hälsa och en bra miljö.
Från årsskiftet har flera specialdestinerade statsbidrag, bl.a. till barnomsorg, avskaffats och ersatts av ett enda allmänt statsbidrag. Syftet är att som tidigare påpekats ge kommunerna ökad frihet att utifrån varierande lokala förutsättningar utforma verksamheten.
Framdeles kommer styrningen av den kommunala sektorn att ske genom att statsmakterna anger de ekonomiska ramarna och genom att ange och följa upp de nationella målen för den kommunala verksamheten.
I vissa fall riskerar införandet av ett generellt bidrag att leda till icke önskade eller avsedda effekter, t.ex. en neddragning av verksamheten. Detta problem framhölls särskilt av Kommunalekonomiska kommittén i dess slutbetänkande (SOU 1991:98). Kommittén nämnde särskilt några områden, däribland barnomsorgsområdet. Om detta specialdestinerade bidrag hade lämnats utanför statsbidragsreformen hade det emellertid inte varit möjligt att genomföra reformen eftersom det tidigare bidraget till barnomsorgen utgjorde en så betydande del av det nya generella statsbidraget. Statsbidraget till barnomsorgen lades därför in i det nya statsbidraget. Men mot bakgrund av den tveksamhet som fanns aviserade också regeringen i den kommunalekonomiska propositionen (prop. 1991/92:150) att den skulle återkomma med ett förslag om utvidgad lagreglering på barnomsorgsområdet.
Frågan om en utvidgad lagreglering av kommunernas ansvar på barnomsorgsområdet bereds för närvarande i Socialdepartementet med beaktande bl.a. av de samhällsekonomiska effekterna.
Socialstyrelsen svarar för uppföljning och utvärdering av kommunernas insatser när det gäller omsorgerna om barn och ungdomar. Tidigare har en stor del av informationsinsamlingen om barnomsorgen skett utifrån ansökningshandlingarna om statsbidrag. Denna information bortfaller med det nya bidragssystemet. Därför måste nya metoder och arbetssätt utvecklas för att följa upp och utvärdera verksamheterna. Detta bör ske dels genom statistiska beskrivningar av verksamheten, dels genom ingående analyser av kvalitativa faktorer. Frågor om statistisk uppföljning och utvärdering av socialtjänsten behandlas i SoS-rapport 1993:1 Statistik för uppföljning och utvärdering av socialtjänsten.
Regeringen har tidigare gett Socialstyrelsen i uppdrag att, vid sidan av eller i anslutning till projektet Aktiv uppföljning, följa utvecklingen av barns villkor i det omfattande omställnings- och förnyelsearbete som pågår i kommunerna. I uppdraget beskrivs några prioriterade områden, däribland barnomsorgen, men också utvecklingen av invandrar- och flyktingbarnens situation med avseende på hemspråksstödets omfattning och inriktning.
Socialstyrelsen har nyligen i en rapport med sju bilagor Barns villkor i förändringstider delredovisat uppdraget och bl.a. anfört följande i en inledande sammanfattning.
Genom en rad undersökningar har uppgifter samlats in om besparingar och förändringar i verksamheter för barn och unga under 1992 och 1993. Det centrala är uppföljningen av den generella kvaliteten i samhällets insatser för barn och unga. De nationella målen måste upprätthållas. I grunden handlar det om alla barns och ungdomars rätt till utveckling, kultur, meningsfull fritid, kontakt med vuxna, delaktighet, uppmärksamhet och respekt. Resurser för vård, omsorg, utbildning, fritid och kultur för barn och ungdomar utgör tillsammans merparten av de kommunala utgifterna. Det betyder att besparingar även behöver göras på dessa områden med de sparkrav som finns i kommunerna. En allmän bild av situationen 1992 är att besparingarna inom verksamheter för barn och unga på de flesta håll gått att genomföra utan allvarliga försämringar av kvaliteten. För 1993 ser situationen mer allvarlig ut.
Samtidigt med besparingar sker omfattande organisationsförändringar i kommunerna som innebär stora förändringar i verksamheterna för barn och ungdomar. Förhoppningen är att nya organisationsformer skall leda till ett mera samlat grepp i kommunen över barn- och ungdomsfrågor, till ekonomiska samordningsvinster och till att hindrande murar rivs. Det finns också många goda erfarenheter av detta arbete. Ibland har dock förändringarna gått mycket snabbt, utan behovsinventering och definition av målen. Ibland har inte heller grundläggande förutsättningar för kvalitet beaktas, som t.ex. bevarande av kontinuitet.
Uppdraget skall slutredovisas den 1 mars 1994.
Utskottet anser att något initiativ från riksdagen inte behövs med anledning av motionerna So604 yrkande 1 och So609 yrkande 1. Motionerna avstyrks.
I samma motioner begärs tillkännagivanden till regeringen om vad som anförts i motionerna om principerna för rättvisa, kvalitet och valfrihet i barnomsorgen, So604 yrkande 3 och So609 yrkande 4. Motionärerna anför att valfriheten inskränks kraftigt genom höjda och differentierade avgifter samt även när det gäller omsorgsform. Enligt motionärerna är den grundläggande rättigheten en lagstadgad rätt till plats i barnomsorgen. Då ställs inga barn utanför.
Enligt budgetpropositionen uppkommer bl.a. såsom en följd av det ändrade statsbidragssystemet ett behov av en utvidgad lagreglering av kommunernas ansvar på detta område. En sådan lagreglering anses nödvändig för att säkerställa ett tillräckligt stöd för enskilda alternativ och för att skapa förutsättningar för att efterfrågan på barnomsorg utanför hemmet skall tillgodoses. Regeringen avser att senare i vår lägga fram förslag till en sådan lagreglering.
Riksdagen bör enligt utskottet inte föregripa regeringens kommande förslag om ytterligare lagreglering av kommunernas ansvar för barnomsorgen. Utskottet erinrar om att verksamheten vid enskilda förskolor och fritidshem står under offentlig kontroll och omfattas av bestämmelser i socialtjänstlagen och med stöd därav i socialtjänstförordningen och Socialstyrelsens bindande föreskrifter på området. Socialtjänstkommittén har i uppdrag att se över bl.a. tillstånds- och tillsynsfrågor som rör enskild barnomsorg. Motionsyrkandena i motionerna So604 (s) yrkande 3 och So609 (s) yrkande 4 avstyrks därför.
Fem motioner tar upp frågan om vårdnadsbidrag. I motion So610 (v) begärs ett tillkännagivande om de negativa sidorna av ett vårdnadsbidrag (yrkande 2). Vårdnadsbidrag är enligt motionärerna en fattigdomsfälla som motverkar jämlikheten mellan män och kvinnor och konserverar de segregerade könsrollerna.
I motion So617 (nyd) begärs ett tillkännagivande till regeringen om en ny familjepolitik (yrkande 1). Samma yrkande finns i motion Fi211 (nyd) (yrkande 9). Motionärernas förslag går ut på att de nuvarande subventionerna till barnomsorg, föräldraförsäkring, barnbidrag och bidragsförskott skall användas till dels ett vårdnadsbidrag, dels ett barnbidrag. Förslaget utvecklas i motion So617 yrkandena 2, 5, 6, 10 och 12. I motionerna A811 (c) yrkande 23, So613 (c) och So606 (m) begärs också tillkännagivanden om behovet av att införa ett vårdnadsbidrag.
Utskottet ställer sig bakom regeringens familjepolitik som syftar till att underlätta för föräldrarna att själva välja den vård och fostran av barnen och den arbetsfördelning som passar dem och barnen bäst. Familjepolitiken skall främja både valfrihet och jämställdhet mellan kvinnor och män genom att olika hinder för fritt utnyttjande av olika barnomsorgsformer tas bort och därigenom möjliggör valfrihet för småbarnsföräldrar. Den som väljer att förvärvsarbeta skall ha ekonomiskt utbyte av detta. Om varje familj får lösa barnomsorgen på det sätt den själv önskar skapas, enligt utskottet, större trygghet. Det innebär att det måste finnas barnomsorg utanför hemmet av god kvalitet för dem som vill ha det men också bättre ekonomiska möjligheter för dem som önskar stanna hemma när barnen är små. Ett förslag till vårdnadsbidrag kommer enligt regeringen att läggas fram när de ekonomiska förutsättningarna så medger.
Något initiativ från riksdagens sida med anledning av motionerna A811 (c) yrkande 23, So613 (c) samt So606 (m) behövs inte. Motionerna avstyrks.
Den negativa beskrivningen av ett vårdnadsbidrag som görs i motion So610 (v) kan utskottet inte ställa sig bakom. Utskottet avstyrker därför motionen såvitt nu är i fråga (yrkande 2).
Utskottet motsätter sig förslagen från Ny demokrati i motionerna Fi211 yrkande 9 samt So617 yrkandena 1, 2, 5, 6, 10 och 12 eftersom förslagen skulle få mycket negativa konsekvenser för många barnfamiljer. Motionerna avstyrks.
Hälso- och sjukvård
I motionerna So439 (s) yrkandena 1--2 och 6 och So449 (s) yrkandena 2 och 3 begärs olika tillkännagivanden på hälso- och sjukvårdens område. Motionärerna anser sammanfattningsvis att det är viktigt att primärvården byggs ut så att den får större slagkraft i att förebygga ohälsa samt att hälso- och sjukvårdens resurser bör fördelas rättvist och efter behov. Sjukvårdsutredningen bör enligt motionärerna få i uppdrag att belysa en garanti i det sistnämnda hänseendet. Motionärerna begär också att riksdagen beslutar ta initiativ till överläggningar mellan staten och sjukvårdshuvudmännen i syfte att gemensamt fastlägga riktlinjer för en omstrukturering av sjukvården i riktning mot en utveckling av primärvården med ökad läkartäthet och mer resurser till det förebyggande arbetet.
Utskottet konstaterar att det övergripande målet för hälso- och sjukvården i Sverige är en god hälsa och en vård på lika villkor för hela befolkningen. Dessa mål omfattar alla, oavsett ålder och kön, sociala förhållanden, inkomst samt bostadsort. En förutsättning för att de olika sjukvårdshuvudmännen skall kunna skapa likvärdiga villkor i fråga om att upprätthålla en god kvalitet i hälso- och sjukvården är, enligt utskottet, att resurserna kan fördelas över landet efter befolkningens vårdbehov. En betydelsefull förbättring av folkhälsan totalt sett kan uppnås om de mest utsatta gruppernas hälsa förbättras. Utskottet anser att detta är en angelägen uppgift i det fortsatta folkhälsoarbetet och den kräver samverkan mellan olika samhällssektorer.
Två parlamentariska utredningar har stora och viktiga uppdrag på hälso- och sjukvårdens område dels Kommittén (S 1992:04) om hälso- och sjukvårdens finansiering och organisation, HSU 2000, dels Utredningen (S 1992:02) om prioriteringar inom hälso- och sjukvården. Enligt direktiven (dir. 1992:30) bör HSU 2000 ta ställning till vem som skall finansiera vården, vem som skall ansvara för att vården finns tillgänglig, i vilka former produktionen bör ske samt hur samhällets kontrollsystem bör vara uppbyggt. Kommitténs ställningstaganden bör utgå från en analys och värdering av i första hand tre finansierings- och organisationsmodeller. Dessa tre modeller kan sammanfattningsvis beskrivas enligt följande:
Reformerad landstingsmodell, som bygger på dagens system, där landstingen och kommunerna ansvarar för finansiering och tillhandahållande av hälso- och sjukvård.
Primärvårdsstyrd vård, som bygger på att en husläkare, som den enskilde själv valt, vid behov köper specialist- och slutenvård från en tänkt vårdgivare.
Obligatorisk sjukvårdsförsäkring, där resurserna för hälso- och sjukvård samlas hos en eller flera offentliga försäkringsgivare. Landstingens rätt att ta ut skatt för hälso- och sjukvård upphör därmed.
Förslagen bör utgå från att konkurrens mellan olika typer av vårdproducenter, offentliga såväl som privata, i allmänhet främjar produktiviteten. Mot den bakgrunden bör kommittén undersöka förutsättningarna för att bl.a. överföra vissa offentliga vårdinrättningar till stiftelser, offentliga eller privata bolag m.m.
Kommittén bör ta del av förhållandena i andra länder och förutsättningslöst studera för- och nackdelar med olika finansieringssystem. Bland de länder som anses vara särskilt intressanta att studera nämns i direktiven Holland.
Prioriteringsutredningen skall enligt direktiven (dir. 1992:8) överväga hälso- och sjukvårdens roll i välfärdsstaten och lyfta fram grundläggande etiska principer som kan ge vägledning och ligga till grund för öppna diskussioner om prioriteringar inom hälso- och sjukvården. Vidare sägs i direktiven att frågan om prioriteringar inom vården under 1990-talet kommer att bli än mer central i debatten om sjukvården eftersom det handlar om fördelningen av resurser, om val och om värderingar.
En av förklaringarna till de ökade kraven på sjukvården är den biomedicinska utvecklingen som har gjort det möjligt att bota allt fler sjukdomar eller att lindra sjukdomsförlopp. En annan är att andelen mycket gamla människor i samhället ökar. Det är en grupp som kräver en stor del av sjukvårdens resurser. Ytterligare en faktor är människors ökade förväntningar på vården, heter det i direktiven.
De faktorer som nämns under rubriken Riktlinjer för prioriteringar i direktiven är öppenhet, etiska principer samt beslutsnivåer och aktörer.
Utskottet delar motionärernas uppfattning att primärvården är en mycket viktig del av hälso- och sjukvården. Den utgör basen i vården och utgår från en helhetssyn på människan. Primärvården omfattar en bred verksamhet från prevention till diagnostik, behandling och rehabilitering. Primärvården bör finnas nära befolkningen och vara tillgänglig för alla.
För att förbättra tillgängligheten och kontinuiteten i den öppna vården föreslår regeringen (prop. 1992/93:160) att ett husläkarsystem införs successivt i hela landet fr.o.m. den 1 januari 1994 för att vara fullt utbyggt vid utgången av år 1995. Hela befolkningen skall senast vid denna tidpunkt ha tillgång till och kunna välja sin egen husläkare.
Fyra grundförutsättningar bör enligt förslaget gälla när husläkarreformen genomförs.
Ingen förändring skall ske av det övergripande finansieringssystemet för hälso- och sjukvården i samband med att husläkarreformen genomförs. Landets invånare skall fritt kunna välja sin husläkare bland dem som är verksamma som sådana. Husläkaråtagandets omfattning skall kunna variera efter lokala behov och förutsättningar. De blivande husläkarna skall i princip själva kunna välja driftform för verksamheten. Detta underlättas av att fri etablering införs för dem som uppfyller kompetenskraven på en husläkare.
Enligt förslaget (prop. s. 27 f.) syftar husläkarreformen till ett bättre resursutnyttjande och en geografisk utjämning av läkarinsatserna inom primärvården. Alltför mycket av den sjukvård som skulle kunna ges av allmänläkare inom primärvården förmedlas i dag av läkare inom andra specialiteter, som oftast är knutna till sjukhusen. Regeringen utgår från att en husläkarreform kommer att bidra till en bättre balans mellan primärvård resp. läns- och regionsjukvård och därmed ett effektivare resursutnyttjande.
För att husläkarreformen skall få avsedd effekt, samtidigt som de positiva erfarenheter som hittills uppnåtts till följd av primärvårdens utveckling måste tas till vara, är husläkarens samarbete och samspel med övrig hälso- och sjukvård samt andra service- och vårdgivare av vital betydelse. Genom att dels ställa krav på sådan samverkan i ett husläkaråtagande, dels lagreglera sjukvårdshuvudmännens sätt att bestämma vad som skall åligga husläkaren vad gäller bl.a. samverkan med andra aktörer inom vård- och rehabiliteringsområdena markeras denna betydelse i förslaget (prop. s. 66). Möjligheterna att ta till vara det som är bra och välfungerande inom dagens primärvård, inkl. samverkan med övriga personalgrupper inom densamma, garanteras genom att sjukvårdshuvudmännen själva föreslås besluta om husläkaråtagandets omfattning.
Utskottet konstaterar att motionärernas utgångspunkt i huvudsak är ett fortsatt offentligt monopol inom hälso- och sjukvården. Vidare anser utskottet att förslaget om husläkare delvis tillgodoser motionärernas önskemål om en utveckling av primärvården. I övrigt anser utskottet att regeringens kommande förslag mot bakgrund av arbetet inom HSU 2000 och Prioriteringsutredningen bör avvaktas innan riksdagen tar något initiativ. Utskottet avstyrker därför motionerna So439 (s) yrkandena 1, 2 och 6 och So449 (s) yrkandena 2 och 3.
Ny demokrati har i motion Sf234 begärt tillkännagivanden om att sjukvårdsproduktionen bör vara producentoberoende (yrkande 2), att ett prestationsbaserat ersättningssystem introduceras (yrkande 5), att det dubbla huvudmannaskapet avskaffas (yrkande 6) samt att det holländska sjukvårdssystemet bör studeras av sjukvårdspolitikerna (yrkande 8).
Utskottet konstaterar att det pågår en omfattande förnyelse av hälso- och sjukvården i Sverige. Inslag i denna förnyelse är bl.a. en ökad kontinuitet mellan patienter och personal främst inom den öppna vården, ökad valfrihet för den enskilde i hans vårdsökande men också för personalen vad gäller drift- och arbetsformer. Förändringsarbetet bedrivs med ambitionen att dra nytta av de positiva elementen i marknadens sätt att fungera utan att göra avkall på det övergripande målet för hälso- och sjukvården. Utskottet ser positivt på det pågående förnyelsearbetet.
Utskottet anser att det pågående utredningsarbetet åtminstone delvis tillgodoser syftet med motion Sf234 (nyd) yrkandena 2, 6 och 8. HSU 2000 torde vara oförhindrad att överväga även frågan om prestationsersättning inom dagens sjukvård (yrkande 5). Det finns redan i dag möjligheter för sjukvårdshuvudmännen och de anställdas fackliga organisationer att komma överens om olika former av prestationsersättning. Motionsyrkandena avstyrks.
Anslag m.m.
I denna del av betänkandet behandlas i princip alla anslagsyrkanden samt vissa andra yrkanden i budgetpropositionen och motioner inom utskottets beredningsområde. Anslagen E 1 och E 6 behandlas dock i betänkandet 1992/93:SoU16 Äldreomsorg -- inriktning och anslag. Anslaget G 5 behandlar utskottet i samband med aviserade förslag från regeringen i samband med kompletteringspropositionen. Anslagen G 9 och G 16 behandlar utskottet tillsammans med avsnitt 5 i proposition 1992/93:170 Forskning för kunskap och framsteg. Anslaget G 11 slutligen behandlas tillsammans med proposition 1992/93:173 om en Barnombudsman, m.m. Till anslaget G 3 återkommer utskottet senare vid behandlingen av proposition 1992/93:159 om stöd och service till vissa funktionshindrade.
Socialdepartementet m.m. (A 1 och A 2)
Socialdepartementet (A 1)
I budgetpropositionen föreslås 52839000kr under anslaget A1.
Efter det att regeringen presenterat sitt budgetförslag har statsministern beslutat att flytta över ansvaret för jämställdhetsfrågorna i regeringen från kulturministern till socialministern. Till följd av detta beslutade regeringen den 11 februari 1993 att ändra departementsförordningen fr.o.m. den 1 mars 1993. Från Socialdepartementet har inhämtats att för budgetåret 1993/94 3400000kr av anslaget A1. Kulturdepartementet under elfte huvudtiteln bör överföras till förevarande anslag.
Utskottets bedömning
Utskottet finner den föreslagna medelstilldelningen med tillägg av 3400000 kr välavvägd. Utskottet föreslår att för budgetåret 1993/94 anvisas ett belopp på 56239000kr under anslaget A1.
Utredningar, utveckling, samverkan m.m. (A2)
I budgetpropositionen föreslås 77933000kr under anslaget.
Medlen har tidigare anvisats under anslagen Utredningar m.m., Uppföljning, utvärdering m.m. och Internationell samverkan.
I samband med den ändrade departementsförordningen och överföring av vissa förvaltningsresurser till Socialdepartementet bör även resurser för utredningar, utveckling och samverkan m.m. överföras till Socialdepartementet. Enligt uppgift från Socialdepartementet bör för budgetåret 1993/94 1037000kr överföras från anslaget A2. Utredningar m.m. under elfte huvudtiteln till förevarande anslag.
Utskottets bedömning
Utskottet finner den föreslagna medelstilldelningen med tillägg av 1037000 kr välavvägd. Utskottet föreslår att för budgetåret 1993/94 anvisas ett belopp på 78970000kr under anslaget A2.
Familjer och barn (B 1, B 4--B 6)
Allmänna barnbidrag (B 1)
I budgetpropositionen föreslås 17 000 000 000 kr under anslaget B 1. Allmänna barnbidrag. Allmänt barnbidrag lämnas sedan den 1 januari 1991 med 9000 kr per år och barn under 16 års ålder. Därutöver lämnas flerbarnstillägg med belopp som per år räknat motsvarar ett halvt barnbidrag för det tredje barnet, ett helt barnbidrag för det fjärde barnet och ett och ett halvt barnbidrag för det femte barnet och varje ytterligare barn. Även 16--19-åringar som studerar i gymnasieskolan eller vissa motsvarande utbildningar medräknas vid bedömning av rätt till flerbarnstillägg.
Barnbidragen betalas ut fr.o.m. månaden efter barnets födelse. Motsvarande gäller när rätten till barnbidrag inträder av annat skäl än födelse. Bidraget lämnas till dess barnet fyller 16 år. Förlängt barnbidrag lämnas med samma belopp som det allmänna barnbidraget fr.o.m. kvartalet efter det då barnet fyllt 16 år.
Kostnaderna för barnbidragen täcks helt av medel från statsbudgeten. Administrationen av barnbidragen handhas av Riksförsäkringsverket och försäkringskassorna.
Behovsprövning eller beskattning av barnbidrag
I motion So604 av Bo Holmberg m.fl. (s) begärs ett tillkännagivande om vad som anförts om barnbidraget (yrkande 5). Motionärerna anför att barnbidragssystemet bl.a. bygger på uppfattningen att alla barn i samhället är lika mycket värda och att ansvaret för barnen i ekonomiskt hänseende skall delas av fler än barnens föräldrar. Med ett sådant synsätt tas inte hänsyn till familjernas egna inkomster utan det är stödet till barnen det handlar om. Detta faktum gör att det råder en stor uppslutning kring barnbidragen. Barnbidragen ingår som en viktig del i det generella välfärdssystemet, som bygger på så få inkomstprövade bidrag som möjligt. Nuvarande system ger inga besvärliga tröskeleffekter, har enkel administration och innebär ingen sortering och inget utpekande.
I motion So607 av Eva Zetterberg m.fl. (v) hemställs att riksdagen hos regeringen begär en utredning som allsidigt belyser för- och nackdelarna med beskattade barnbidrag. Fördelarna med en beskattning skulle vara att barnbidraget för en låginkomsttagarfamilj, exempelvis en ensamstående studerande förälder, blir värt mycket mer än för en familj med höga inkomster. En nackdel kan dock vara att systemet blir krångligare och att möjligheter till fusk ökar.
I motion So611 av Roland Lében (kds) begärs ett tillkännagivande till regeringen om att en utredning bör göras i syfte att klarlägga förutsättningarna för och konsekvenserna av behovsprövat barnbidrag. Enligt motionären talar fördelningspolitiska skäl starkt för att familjer, som ligger på den nedre delen av inkomstskalan, skall prioriteras, när utrymmet krymper för generella stöd. Motivet för generella stöd lika till alla har försvagats också genom att skattereformen frigjort resurser för höginkomsttagarna. Motionären anser att den inbesparing som blir följden av reducerade eller indragna bidrag till hushåll med stark ekonomi bör komma hushållen med svagare ekonomi till godo. En möjlig väg att hantera problemet med tröskeleffekter är nertrappning av bidraget i något eller ett par steg. Administrativa kostnader, som inte står i rimlig proportion till omfördelningens storlek, bör kunna undvikas genom att man från början satsar på rationella administrativa lösningar.
I motion So617 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) begärs tillkännagivanden till regeringen om vad som anförts om ny utformning av barnbidragen (yrkande 3) och vad som anförts om begränsning av rätten till bidrag för höginkomstfamiljer (yrkande 4). Motionärerna anser att dagens system med högre belopp per barn ju fler barn man har är ologiskt, djupt orättvist och kränkande för både barn och föräldrar och föreslår därför att samhället ger alla barn samma stöd genom att barnbidrag utbetalas med lika stort belopp per barn för alla barn i en familj, oavsett antalet. Motionärerna föreslår en höjning av barnbidraget från dagens nivå (9000 kr per barn och år) till 12000 kr per barn och år. Barnbidraget börjar utbetalas när vårdnadsersättningen enligt vad Ny demokrati föreslagit upphör och den obligatoriska skolan börjar, dvs. vid sex eller sju års ålder. Nuvarande system med flerbarnstillägg avskaffas. Vidare föreslår motionärerna en stegvis nedtrappning av bidragen till familjer där föräldrarnas sammanlagda bruttoinkomst överstiger 300000 kr per år för att helt upphöra vid 500000 kr per år. Motionärerna understryker att det är båda föräldrarnas sammanlagda bruttoinkomst -- oavsett om de bor åtskilda eller är frånskilda -- som avses. Samhället skall inte tillåta eller sanktionera att vissa föräldrar smiter från sitt försörjningsansvar.
Tidigare behandling
Förslag om allmänna barnbidrag lades fram i proposition (1947:220) med förslag till lag om allmänna barnbidrag m.m.
Ärendet behandlades i riksdagen av det sammansatta stats- och andra lagutskottet i betänkandet nr 4 år 1947. Utskottet anförde med anledning av motioner att en gradering av barnbidragen efter föräldrarnas inkomster var olämplig och avstyrkte dessa motioner. Riksdagen följde utskottet (rskr. 498).
I betänkandet 1991/92:SoU15 lämnas en redogörelse för motiven för införande av allmänna barnbidrag. Vidare uttalade utskottet följande med anledning av motioner om inkomstprövning av barnbidrag.
Flera skäl talar enligt utskottet mot att införa ett inkomst- eller behovsprövat barnbidrag. Barnbidraget bör ses som ett komplement till familjebeskattningen som innebär att inkomsttagare med barn i dag i huvudsak beskattas lika mycket som inkomsttagare utan barn. Det allmänna barnbidraget utjämnar skillnaderna mellan dem som har barn och dem som inte har det. Det skulle vidare leda till ytterligare tröskel- och marginaleffekter om ett inkomstprövat barnbidrag skulle införas genom att hela eller delar av barnbidraget skulle falla bort vid ökad inkomst. Barnbidraget är också med nuvarande regler mycket enkelt och billigt att administrera. Vid en inkomstprövning skulle det krävas en betydande administration för att bestämma och betala ut bidraget. Myndigheterna skulle behöva gå igenom och kontrollera uppgifter från över en miljon barnfamiljer. Med det anförda avstyrker utskottet motion So605 (nyd).
Någon anledning att utreda förutsättningarna för och konsekvenserna av ett behovsprövat barnbidrag föreligger inte heller. Utskottet avstyrker motion So604 (kds).
Utskottets bedömning
Utskottet vidhåller sin tidigare inställning som sammanfaller med yrkande 5 i motion So604 (s). Något tillkännagivande till regeringen med anledning av motionen behövs dock inte. Motionen avstyrks. Utskottet anser sålunda att det nuvarande barnbidragssystemet bör behållas och hänvisar till tidigare ställningstagande när det gäller införande av ett inkomst- eller behovsprövat barnbidrag. Motion So617 (nyd) yrkandena 3 och 4 avstyrks därför. Någon anledning att utreda förutsättningarna för och konsekvenserna av ett behovsprövat barnbidrag föreligger inte heller. Utskottet avstyrker motion So611 (kds). Utskottet vill inte ställa sig bakom en begäran om en utredning av för- och nackdelar med beskattade barnbidrag. Utskottet avstyrker därför motion So607 (v).
Barnbidrag vid s.k. ERASMUS-utbyte
I motion So605 av Lennart Hedquist och Rune Rydén (m) hemställs att riksdagen beslutar ändra aktuella lagar så att högskolestuderande på grundnivå i s.k. ERASMUS-utbyte erhåller samma sociala förmåner som forskare och anställda i svenska företag utomlands. Motionärerna anför bl.a. följande. Barnbidrag och vissa andra sociala förmåner utgår förutom till svenskar i hemlandet även till vissa kategorier svenskar som vistas utomlands. Studerande som fullgör sin grundutbildning på högskolan genom ERASMUS-utbyte tillhör dock ej denna grupp. Det är inte rimligt att just högskolestuderande med barn diskrimineras när de vistas utomlands för sina studier. Lagändringar bör därför snarast vidtas.
Gällande rätt
Barnbidrag finns i tre olika former: allmänt barnbidrag, förlängt barnbidrag och flerbarnstillägg. För alla formerna av barnbidrag gäller, att barnet skall vara bosatt i Sverige. I 1 § tredje stycket första meningen lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag föreskrivs, att en utlandsvistelse får vara avsedd att räcka längst sex månader, om barnet fortfarande skall anses vara bosatt i Sverige. En sexmånaders gräns gäller således som huvudregel. Huvudregeln omfattar såväl barn till privatanställda som till studerande som vistas utomlands. Undantag görs för medföljande barn till personer som vistas i utlandet för viss ideellt inriktad verksamhet, exempelvis anställda av Svenska kyrkan, svenskt trossamfund eller svensk ideell organisation som bedriver biståndsverksamhet. För dessa gäller att barnbidrag utgår under utlandsvistelser som inte avses att vara längre än tre år (BarnbL 1 §, tredje stycket, tredje meningen). Barn till anställda i statens tjänst berörs inte av någon tidsregel. Medföljande barn till den som av en statlig arbetsgivare sänds till ett annat land för arbete för arbetsgivarens räkning skall alltså under hela utsändningstiden anses bosatta i Sverige (BarnbL 1 §, tredje stycket, andra meningen).
I november 1992 beslöt riksdagen att anta regeringens förslag till lag om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) (bet. 1992/93:EU1). Lagen innebär att ett stort antal av de rättsakter (EG-förordningar m.m. inom den sociala trygghetens område) som anges i bilaga VI till EES-avtalet (prop. 1991/92:170) skall gälla som svensk lag. Lagen träder i kraft den dag regeringen bestämmer.
EES-reglerna gäller all lagstiftning om social trygghet som avser förmåner vid sjukdom och moderskap förmåner om invaliditet, även sådana som är avsedda att bevara eller förbättra förvärvsförmågan förmåner vid ålderdom förmåner till efterlevande förmåner i anledning av olycksfall i arbetet och arbetssjukdomar dödsfallsersättningar förmåner vid arbetslöshet familjeförmåner Bland familjeförmåner ingår även barnbidrag.
Förmånerna utgår enligt anställningslandets lagstiftning, även om den anställde eller hans familjemedlemmar är bosatta någon annanstans.
Personer som omfattas av EES-reglerna är anställda, egenföretagare och deras familjemedlemmar. Definitionen av arbetstagare och egenföretagare är i praktiken så vid att varje person som någon gång varit arbetstagare eller egen företagare i något EES-land omfattas av regelverket. Däremot omfattas inte studerande, hemarbetande och andra icke förvärvsverksamma. Inom EG diskuteras enligt uppgift ett förslag till ändring av förordningen (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av systemen för social trygghet när personer flyttar inom gemenskapen, som skulle leda till att även dessa kategorier skall omfattas av de aktuella reglerna om social trygghet.
Utskottets bedömning
Utskottet konstaterar att riksdagen antagit regeringens förslag om att införliva med svensk lagstiftning huvuddelen av EG:s regler på områdena social trygghet och arbetskraftens fria rörlighet. När lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom EES träder i kraft kommer anställningslandets lagstiftning att styra rätten till förmåner såsom t.ex. barnbidrag, även om den anställde eller hans familj är bosatta i något annat land än anställningslandet. Frågan om att utvidga tillämpningsområdet för EG:s regler om social trygghet till att omfatta även bl.a. studerande diskuteras enligt uppgift inom EG. Utskottet anser inte att riksdagen för närvarande bör ta något initiativ i denna fråga. Motion So605 (m) avstyrks.
Flerbarnstillägget
I motion So603 av Margit Gennser och Hugo Hegeland (m) hemställs om ett tillkännagivande av vad som anförts om flerbarnstilläggen. Motionärerna påpekar att flerbarnstillägget har tiodubblats i löpande penningvärde och femdubblats räknat i fast penningvärde sedan det infördes 1982. Motionärerna framhåller att det är mycket stora belopp rent privatekonomiskt som kan utgå till flerbarnsfamiljer. En fembarnsfamilj erhåller 72 000 kr skattefritt per år i barnbidrag. Det finns enligt motionärerna betydande incitament att ordna förhållanden vid skilsmässa och exempelvis gemensam vårdnad så att familjen blir berättigad till flerbarnstillägg. Motionärerna anser att motiven för ett särskilt flerbarnstillägg i hög grad har försvagats i och med 1990 års skattereform. Flerbarnstilläggen bör skäras ned t.ex. genom att fr.o.m. den 1 juli 1993 återgå till den skala som gällde 1982, och fr.o.m. 1994 avskaffa flerbarnstilläggen helt.
Tidigare behandling m.m.
Flerbarnstillägget utgår, om någon uppbär allmänt barnbidrag för tre eller flera barn (BarnbL 2 a §). Det infördes den 1 januari 1982 och skulle då utgöra en kompensation för den dåvarande regeringens ekonomisk-politiska åtgärder.
I proposition 1980/81:118 (bil. 1) om ekonomisk-politiska åtgärder föreslogs ett särskilt stöd till flerbarnsfamiljer att införas den 1 januari 1982. Förslaget innebar att det till familjer med tre barn skulle utgå ett stöd motsvarande ytterligare ett fjärdedels barnbidrag (750 kr per år) och för varje därpå följande barn ett halvt barnbidrag (1 500 kr per år). Syftet var enligt propositionen att bl.a. kompensera flerbarnsfamiljerna för minskningen av livsmedelssubventionerna. Av de uppgifter som lämnats i propositionen framgick att flerbarnsfamiljerna hade en utsatt ekonomisk situation. Det dåvarande ekonomiska systemet var i huvudsak konstruerat så att barnbidraget var lika stort för varje barn oberoende av antalet barn i familjen. Detsamma gällde både för det allmänna barnbidraget och för det statliga bostadsbidraget.
Med anledning av regeringens förslag anförde socialutskottet i betänkandet 1980/81:SoU28 bl.a. följande. Det utrymme som nu kan finnas för insatser inom familjepolitiken bör användas för att förbättra flerbarnsfamiljernas ekonomiska situation. Den föreslagna satsningen på familjer med tre och flera barn är välmotiverad. Beträffande frågan på vad sätt stödet till flerbarnsfamiljer borde förstärkas ansåg utskottet att det i propositionen framlagda förslaget var att föredra framför en uppräkning av det statliga bostadsbidraget.
I proposition 1980/81:188 lades förslag till lagändringar fram som innehöll de närmare reglerna för i vilka fall flerbarnstillägg skall utgå och för administrationen. Utskottet hänvisade i betänkandet 1980/81:SoU44 till att riksdagen redan fattat ett principbeslut om att införa ett flerbarnstillägg och avstyrkte motioner om avslag på propositionen och en höjning av bostadsbidraget. Riksdagen följde utskottet (rskr. 409).
Riksdagen beslöt hösten 1982 att höja flerbarnstillägget till ett halvt barnbidrag per år för familjer med tre barn och till ett helt barnbidrag för varje ytterligare barn, dvs. en fördubbling, fr.o.m. den 1 januari 1983. Prisökning och mervärdesskattehöjning var orsaken (SoU 1982/83:12, rskr. 100). Våren 1983 beslöt riksdagen att bifalla regeringens förslag om en ytterligare utvidgning av flerbarnstillägget, så att det även kom att omfatta studerande ungdomar i åldrarna 16--19 år (SoU 1982/83:25, rskr. 256).
Den 1 januari 1989 ändrades reglerna för beräkning av flerbarnstillägget så att detta kom att utgå med 190% av ett helt barnbidrag för det fjärde barnet, 240% av ett helt barnbidrag för det femte barnet och 160% av ett helt barnbidrag för det sjätte och varje ytterligare barn. Motiveringen till höjningen var kompensation för minskade bostadsbidrag (prop. 1987/88:100 bil. 7, 1987/88:SoU12, rskr. 178).
Som ett led i skattereformen höjdes det allmänna barnbidraget med 2280 kr den 1 januari 1991 till 9000 kr per år. Samtidigt ändrades reglerna för beräkning av flerbarnstillägget.
Ändringarna innebar att tillägg skulle utgå med ett halvt barnbidrag per år för det tredje barnet, med ett helt barnbidrag för det fjärde barnet och med ett och ett halvt barnbidrag för varje ytterligare barn. Motiveringen till ändringarna i beräkningen av flerbarnstillägget var att familjer med fyra eller fler barn med oförändrade regler skulle få en omotiverat stor kompensation med anledning av skatteomläggningen (prop. 1989/90:140, 1989/90:SoU27, rskr. 314).
Utskottets bedömning
Enligt vad utskottet inhämtat pågår för närvarande överläggningar inom regeringskansliet angående familjepolitiken. Med hänsyn härtill finns det inte något skäl för riksdagen att nu ta något initiativ med anledning av motion So603 (m). Motionen avstyrks.
Medelsanvisningen
Regeringen föreslår att till Allmänna barnbidrag för budgetåret 1993/94 anvisas ett förslagsanslag på 17000000000 kr.
I motion So617 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) föreslås att riksdagen till Allmänna barnbidrag för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 12000000000 kr (yrkande 9).
Utskottets bedömning
Utskottet har tidigare avstyrkt motionsyrkanden (nyd) om ny utformning av barnbidragen och om inkomstprövning av barnbidragen. Utskottet finner budgetpropositionens förslag till medelsanvisning till Allmänna barnbidrag väl avvägt och avstyrker följaktligen motion So617 (nyd) yrkande 9 och tillstyrker regeringens förslag till medelsanvisning.
Bidragsförskott (B 4)
Bidragsförskotten har två funktioner. Den första är att garantera det underhåll som den andre föräldern är ålagd att betala. Den andra är att ge ett minimistöd till särlevande föräldrars barn. Sammantaget innebär bidragsförskottet ett kraftigt stöd till ensamlevande föräldrar.
Bidragsförskott lämnas för barn som endast en av föräldrarna har vårdnaden om eller som står under vårdnad av annan än föräldrarna. Bidragsförskott kan också lämnas när föräldrarna har gemensam vårdnad men bor åtskilda. Den allmänna åldersgränsen för bidragsförskott är 18 år. Bidragsförskott lämnas vanligen med 40 % av basbeloppet.
Bidragsförskott infördes genom en lag år 1937 och var resultatet av ansträngningar ända sedan sekelskiftet att bereda lindring i de ofta svåra förhållanden under vilka barn till ogifta och frånskilda mödrar levde. Denna lag hade ren förskottskaraktär. Det allmänna betalade ett belopp som motsvarade det underhållsbidrag som bestämts genom dom eller avtal för de fall den underhållsskyldige inte fullgjorde sin betalningsskyldighet. Rätten till förskott var behovsprövad. Samhällets garanti utlöstes inte om modern eller hennes eventuelle make ansågs kunna klara barnet utan bidrag. Denna behovsprövning avskaffades år 1947. Det ansågs då rimligt att samhällets garanti skulle gälla oberoende av moderns ekonomiska förhållanden.
Genom 1964 års lag om bidragsförskott som alltjämt är gällande ändrades själva karaktären av stödet. Oberoende av om underhållsbidrag över huvud taget fastställts och utan begränsning till storleken av eventuellt fastställt belopp garanterades ett generellt stöd upp till en viss nivå. Syftet härmed var att ge ett grundskydd för barnets försörjning.
Avveckling av bidragsförskotten m.m.
I motion So612 av Fanny Rizell (kds) begärs ett tillkännagivande av vad som i motionen anförts om en ändring av bidragsförskottslagen i syfte att minska överkompensering av vårdnadshavare. Motionären är positiv till att underhållsbidraget fastställs enligt föräldrabalkens regler efter barnets behov och föräldrarnas samlade ekonomiska förmåga. Problemet är enligt motionären att bidragsförskottslagen inte innehåller någon regel om behovsprövning. Detta gör att vårdnadshavaren överkompenseras med bidragsförskott. Motionären föreslår att bidragsförskottslagen ändras så att bidragsförskott kan minskas i de fall förmånen framstår som klart oberättigad.
I motion So617 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) begärs ett tillkännagivande av vad i motionen anförts om avveckling av systemet med bidragsförskott (yrkande 8). Enligt motionärerna skall samhället inte ha ett särskilt system för föräldrar som smiter från sitt försörjningsansvar -- utan detta kan med fördel hanteras på det generella sätt som samhället civilrättsligt använder när medborgarna smiter från sina skyldigheter.
Tidigare behandling m.m.
Familjelagssakkunniga lade i sitt delbetänkande (SOU 1977:37) Underhåll till barn och frånskilda fram förslag till lagändringar angående den familjerättsliga underhållsskyldigheten. De sakkunnigas förslag låg till grund för den reformering av föräldrabalkens underhållsregler som trädde i kraft år 1979. I ett delbetänkande ägnades också särskild uppmärksamhet åt samspelet mellan lagstiftningen om underhåll och den sociala lagstiftningen om bidragsförskott. För att komma till rätta med de problem som uppstått på grund av den bristande samordningen mellan reglerna om underhållsbidrag och bidragsförskott föreslog de sakkunniga att bidragsförskottet skulle behovsprövas. Bidragsförskott skulle kunna vägras, om det uppenbarligen inte fanns behov av något förskott.
Familjelagssakkunnigas förslag låg till grund för regeringens proposition 1978/79:12. Regeringen föreslog att bidragsförskottet skulle behovsprövas. Enligt propositionen var det angeläget att hindra att samhällets stöd i form av bidragsförskott utnyttjades på ett obehörigt sätt. Bestämmelsen om behovsprövning borde ges en allmän räckvidd men tillämpas endast i uppenbara fall då ett bidragsförskott framstod som klart obehövligt.
Förslaget behandlades i socialutskottet och lagutskottet (SoU 1978/79:2y, LU 1978/79:9). Båda utskotten avstyrkte förslaget om en allmän behovsprövningsregel. Riksdagen beslöt i enlighet härmed.
Med anledning av de snabbt stigande statsutgifterna för bidragsförskott beslöt Riksdagens revisorer år 1983 att granska bidragsförskottssystemet och dess anknytning till reglerna om underhållsbidrag. Granskningen har redovisats i fem rapporter som följdes av ett förslag (1985/86:17) till riksdagen. Man föreslog däri att regeringen skulle tillsätta en utredning som hade till uppgift att överväga sådana förändringar att man kunde komma till rätta med av revisorerna påtalade brister i bidragsförskottssystemet. Revisorernas förslag jämte motioner som tog upp frågor om översyn av systemet för bidragsförskott och underhållsbidrag behandlades av lagutskottet och socialutskottet (LU 1985/86:2y, SoU 1985/86:29). Lagutskottet tillstyrkte en utredning om bidragsförskottssystemet. Socialutskottet, som var enhälligt, delade bedömningen att bidragsförskottssystemet fungerar otillfredsställande i flera viktiga avseenden och tillstyrkte en utredning av systemet. Utskottet framhöll att det var särskilt angeläget att nu få en allsidig belysning och diskussion av de grundläggande frågorna om bidragsförskottets konstruktion och dess anknytning till föräldrabalkens regler om underhållsbidrag. Ett mera fullständigt faktaunderlag behövdes i fråga om den ekonomiska och sociala situationen för såväl underhållsskyldiga som underhållsberättigade barn och deras vårdnadshavare. Detta faktaunderlag måste göras till föremål för en noggrann analys som beaktar faktorer såsom skillnader i inkomst, familjesituation, bostadssituation m.m. De sociala konsekvenserna av olika lagregleringar måste särskilt belysas. Utskottet betonade att utredningen borde vara förutsättningslös och att olika principiella lösningar fritt skulle prövas.
Riksdagen beslöt att ge regeringen till känna vad utskottet hade anfört med anledning av revisorernas förslag och de anslutande motionerna.
Den 16 oktober 1986 bemyndigade regeringen chefen för Socialdepartementet att tillkalla en kommitté med uppdrag att se över frågorna om bidragsförskottets konstruktion och dess anknytning till föräldrabalkens regler om underhållsbidrag. Kommittén antog namnet 1987 års underhållsbidragskommitté. Kommitténs arbete var slutfört i maj 1990 och redovisas i betänkandena SOU 1990:8 och SOU 1990:48, Samhällsstöd till underhållsberättigade barn. Kommittén presenterade tre olika modeller för att förändra samhällsstödet till ensamstående föräldrar med barn. Beredning av kommitténs förslag har skett i Socialdepartementet i en interdepartemental arbetsgrupp med företrädare för Social-, Finans-, Justitie- och Civildepartementen samt Statsrådsberedningen, Riksförsäkringsverket och Socialstyrelsen.
I december 1991 lade regeringen fram förslag om att ensamföräldrarna som kompensation för den slopade skattereduktionen i samband med skattereformen skulle erhålla ett särskilt bidrag under åren 1991, 1992 och första hälften av år 1993 (prop. 1991/92:81). Förslaget antogs av riksdagen (1991/92:SoU14, rskr. 171).
I december 1992 beslöt riksdagen att anta regeringens förslag om att särskilt bidrag till ensamstående med barn skall lämnas för hela år 1993 (1992/93:BoU5, rskr. 99).
Som ett resultat av arbetet med beredningen av Underhållsbidragskommitténs betänkande föreslogs i departementspromemorian Ensamförälderstöd (Ds 1992:53) bl.a. att samhällsstödet inom bidragsförskottet -- utfyllnadsbidraget -- frikopplas från underhållsbidraget och att stödet behovsprövas. Efter att förslagen i promemorian remissbehandlats beslöt emellertid regeringen att inte lägga fram förslagen för riksdagen. Inom regeringskansliet fortgår arbetet med att förändra samhällsstödet till särlevande föräldrar dock i andra former.
Utskottets bedömning
Inom regeringskansliet övervägs det nuvarande bidragsförskottssystemet i syfte att komma till rätta med bristerna i systemet. I avvaktan på kommande förslag från regeringen bör riksdagen inte nu ta något initiativ i frågan. Utskottet avstyrker därför motion So617 (nyd) yrkande 8. Även motion So612 (kds) avstyrks.
Medelsanvisningen
I budgetpropositionen föreslår regeringen riksdagen att till Bidragsförskott för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på3110000000 kr.
I motion So617 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) föreslås att riksdagen till Bidragsförskott för budgetåret 1993/94 anvisar 0 (noll) kr (yrkande 11).
Utskottets bedömning
Utskottet har tidigare avstyrkt bl.a. ett motionsyrkande (nyd) om att avveckla bidragsförskottssystemet. Utskottet finner budgetpropositionens förslag till medelsanvisning väl avvägt och avstyrker följaktligen motion So617 (nyd) yrkande 11 och tillstyrker regeringens förslag till medelsanvisning.
Övriga medelsanvisningar under B
Utskottet tillstyrker de i budgetpropositionen föreslagna medelsanvisningarna till Särskilt bidrag för vissa adoptivbarn (B 5) och Bidrag till kostnader för internationella adoptioner (B 6), vilka inte mött någon erinran i form av motioner.
Hälso- och sjukvård (D 1--D 6)
Bidrag till hälso- och sjukvård (D 1)
Från detta anslag betalas ut det särskilda statsbidrag till den allmänna sjukvårdsersättningen som fr.o.m. den 1 januari 1985 utgår till sjukvårdshuvudmännen från den allmänna försäkringen.
Vidare betalas från anslaget ut ersättningar för vissa kostnader och förluster som uppkommit på grund av myndighets ingripande för att förhindra spridning av smittsam sjukdom. Bestämmelserna i ämnet finns bl.a. i kungörelsen (1956:296) om ersättning av statsmedel i vissa fall vid ingripanden i hälsovårdens intresse och lagen (1989:225) om ersättning till smittbärare. Från anslaget betalas även vissa kostnader för patientförsäkring och vissa skadeersättningar.
Från anslaget betalas också ut ersättning till sjukvårdshuvudmännen enligt överenskommelse mellan staten och huvudmännen om dessas övertagande av statens ansvar dels för pensionskostnaderna för den personal som övergick i sjukvårdshuvudmännens tjänst vid övertagandet av den psykiatriska sjukvården, dels för provinsialläkarnas pensionering (prop. 1972:50, SoU17, rskr. 169). Staten ersätter huvudmännen för deras åtaganden genom vissa årliga bidrag t.o.m. år 1993. Bidraget betalas ut sista gången i början av budgetåret 1993/94.
Från anslaget betalas även kostnader för deltagande i EG:s cancerprogram.
En överenskommelse har träffats med företrädare för sjukvårdshuvudmännen om vissa ersättningar från sjukförsäkringen m.m. för år 1993. Den ansluter till det system med schabloniserade ersättningar till huvudmännen som infördes fr.o.m. år 1985. Utgångspunkten för överenskommelsen har varit en ram på 6 995 miljoner kronor. Överenskommelsen finns redovisad i regeringens proposition 1992/93:17 om vissa ersättningar till sjukvårdshuvudmännen m.m.
Ett översynsarbete med syfte att förändra nuvarande system för ersättningar till sjukvårdshuvudmännen pågår. Ett principförslag om en ändrad utformning av systemet för ersättningar från sjukförsäkringen till sjukvårdshuvudmännen m.m. avses läggas fram i 1993 års kompletteringsproposition.
Medelsanvisningen
I budgetpropositionen beräknas det sammanlagda medelsbehovet till 1211332 000 kr.
Utgiften för det särskilda statsbidraget till den allmänna sjukvårdsersättningen från detta anslag beräknas under budgetåret 1993/94 till 1117300000 kr. Medelsbehovet till vissa pensionskostnader och provinsialläkarpensioner beräknas till 85 682 000 kr.
Medelsbehovet för ersättning till smittbärare m.m. beräknas till 6 miljoner kronor. För kostnader för patientförsäkring för den hälso- och sjukvård som bedrivs i statens regi och ersättningar för vissa skador enligt Socialdepartementets beslut beräknas oförändrat ca 1,3 miljoner kronor.
För svensk medverkan i EG:s cancerprogram beräknas 1 miljon kronor.
I motion Ju838 av Gudrun Schyman m.fl. (v) hemställs att riksdagen till Bidrag till hälso- och sjukvård för budgetåret 1993/94 anslår 1000000 kr utöver vad regeringen föreslagit (yrkande 4). Medlen bör enligt motionärerna användas som startbidrag till ett rikscentrum för barn som utsatts för sexualbrott.
I motion So504 av Eva Zetterberg m.fl. (v, fp, kds) hemställs också om inrättandet av ett sådant rikscentrum med terapeutisk behandling, forskning och utvecklingsarbete. Ett rikscentrum kan enligt motionärerna bli ett stöd för de lokala verksamheter, exempelvis den i Eskilstuna, som pågår, inte minst när det gäller att sprida erfarenheter, pröva nya arbetsmetoder och stimulera forskningen.
Bakgrund och tidigare behandling
Utskottet har vid olika tillfällen behandlat motioner om sexuella övergrepp mot barn och senast i betänkandet 1992/93:SoU2 vartill hänvisas för en utförlig bakgrund (s. 12 f.). I betänkandet 1989/90:SoU5 anförde utskottet i anledning av motioner att det är nödvändigt att samordna de insatser som görs av rättsväsendet, de sociala myndigheterna och aktuella vårdinstanser eftersom utredningarna i dessa ärenden är mycket svåra. Utskottet ansåg sammanfattningsvis att ett samlat åtgärdsprogram borde föreläggas riksdagen. Detta gavs regeringen till känna. I betänkandet 1991/92:SoU1 (s. 20) anförde utskottet följande.
Som svar på riksdagens begäran om ett samlat förslag till åtgärdsprogram för att motverka sexuella övergrepp och våld mot kvinnor och barn har, som tidigare nämnts, avsatts 8 milj.kr. till socialstyrelsens förfogande för att öka kompetensen i det sociala arbetet när det gäller utsatta barn. Detta inkluderar också socialtjänstens och hälso- och sjukvårdens arbete med barn som utsatts för sexuella övergrepp.
Med hänvisning härtill och till att utskottet inte ville föregripa riksdagens kommande behandling av förslag på det socialpolitiska området avstyrkte utskottet de då aktuella motionerna.
Utskottets bedömning
Utskottet har i olika sammanhang framhållit betydelsen av att samhället ägnar stor uppmärksamhet åt barn som av olika skäl har en särskilt utsatt ställning. Detta inkluderar såväl hälso- och sjukvårdens som socialtjänstens insatser för barn som utsatts för sexuella övergrepp. Socialstyrelsen skall utöva tillsyn, följa upp och utvärdera verksamheterna samt utveckla och förmedla kunskap inom dessa områden. Formerna härför bestämmer styrelsen själv.
Utskottet anser den föreslagna medelsanvisningen till Bidrag till hälso- och sjukvård välavvägd och tillstyrker därför förslaget i propositionen och avstyrker motionerna Ju838 (v) yrkande 4 och So504 (v, fp, kds).
Orienterarsjukan/TWAR
I motion So451 av Lennart Brunander och Karin Starrin (c) begärs att regeringen omgående vidtar åtgärder och tillskjuter medel för att lösa frågetecknen kring TWAR (Taiwan acute respiratory infection). Motionärerna anser att de medel som krävs för undersökningar, forskning och uppföljning måste ställas till idrottens och sjukvårdens förfogande för att lösa TWAR-mysteriet.
Utskottet har erfarit att det bedrivs kvalificerad forskning vid infektionskliniken på Akademiska sjukhuset i Uppsala om bl.a. orsaker till hjärtmuskelinflammation, s.k. myokardit. Man har också börjat att närmare granska de inträffade dödsfallen bland orienterare och har i detta syfte inlett diagnostik och undersökning av 240 elitorienterare som bedömts tillhöra riskgruppen. På basis av bl.a. resultaten från denna undersökning skall ett forskningsprojekt läggas upp med syfte att utröna orsakerna bakom de plötsliga dödsfallen. Sjukvårdshuvudmännen svarar för finansieringen av projektets medicinska del. För projektets forskningsdel har det från olika håll ansökts om medel. Bl.a. har en ansökan underställts Medicinska forskningsrådet.
Regeringen har den 21 januari 1993 beslutat att 750 000 kr får utbetalas till Socialstyrelsen för forskningsinsatser i syfte att finna orsakerna bakom de inträffade dödsfallen. Medlen skall -- efter erforderlig prövning bl.a. av aktuella forskningsprojekts vetenskapliga kvalitet -- utbetalas till projekt med denna inriktning. Stödet skall utgå under innevarande budgetår i avvaktan på att aktuella projekt kan prövas inom ramen för de reguljära systemen vad avser finansiering av forskningsinsatser.
Utskottets bedömning
I avvaktan på att aktuella projekt kan prövas inom ramen för de reguljära systemen för finansiering av forskningsinsatser har regeringen nyligen beslutat att ställa medel till förfogande i syfte att finna orsakerna bakom de inträffade dödsfallen bland orienterare. Motion So451 (c) är därmed tillgodosedd och avstyrks därför.
Insatser mot aids (D 2)
Från anslaget betalas utgifter för särskilda insatser för att bekämpa spridningen av det virus, humant immunbristvirus (hiv), som kan leda till sjukdomstillståndet aids (acquired immune deficiency syndrome -- förvärvad immunbrist). Infektion av hiv hänförs enligt smittskyddslagen (1988:1472) till de anmälningspliktiga sjukdomar som är samhällsfarliga.
Ett handlingsprogram för den fortsatta bekämpningen av hiv/aids har antagits av riksdagen på grundval av proposition 1987/88:79 om åtgärder mot aids (1987/88:SoU10, rskr. 165). Handlingsprogrammet innefattar information till allmänheten och särskilda grupper med s.k. riskbeteende.
Från förevarande anslag lämnas också ett extra bidrag, som utgår främst till Stockholms läns landsting, Stockholms kommun, Göteborgs kommun, Malmö kommun och Malmöhus läns landsting men även till andra sjukvårdshuvudmän.
Sverige deltar även i det internationella arbetet med att bekämpa aids. Den del av medlen som avser information och stöd till psykosocialt arbete och utvecklingsarbete m.m. disponeras av Folkhälsoinstitutet. Vid Folkhälsoinstitutet finns ett råd för aidsfrågor, som har en rådgivande funktion. Folkhälsoinstitutet har numera den övergripande uppgiften att samordna arbetet med att begränsa spridningen av hiv/aids. Socialstyrelsen disponerar medel från anslaget för att utveckla en offensiv narkomanvård.
I budgetpropositionen beräknas, sedan medel för myndigheternas handhavande av hiv/aidsfrågorna beräknats under anslagen till Folkhälsoinstitutet och Socialstyrelsen, i övrigt ett anslag till insatser mot aids för budgetåret 1993/94 på 185 220 000 kr.
Information om hiv/aids
I motion Ju608 av Gullan Lindblad m.fl. (m, c, fp, kds) begärs ett tillkännagivande om att öka information och upplysning, framför allt via Folkhälsoinstitutets upplysning om hiv/aids (yrkande 5). Motionärerna syftar till information för att motverka den spridning av hiv/aids som följer i spåren av den ökade s.k. sexturismen till framför allt Sydostasien.
Folkhälsoinstitutet koncentrerar sin verksamhet till olika program. En enhet vid institutet omfattar verksamhetsområdena hiv/aids samt sex och samlevnad, oönskade graviditeter och STD (sexuellt överförbara sjukdomar) i övrigt. Den omfattande internationella smittspridningen i kombination med ökat resande över landets gränser och pågående invandring till Sverige innebär en risk för fortsatt smittspridning i Sverige.
Folkhälsoinstitutet anser att det är nödvändigt att ett hivpreventivt arbete av minst samma omfattning som hittills fortsätter inom landet. Det behövs därvid centralt initierade insatser från institutet. Institutets program som gäller hiv/aids har till huvudinriktning att förmedla kunskap, att motverka spridning av hiv/aids och att motarbeta diskriminering av hivsmittade.
En broschyr som riktar sig till resenärer med information om smittrisken utarbetas för närvarande inom Folkhälsoinstitutet. Broschyren kommer att fr.o.m. april finnas tillgänglig på apotek, vaccinationscentraler och polismyndigheter. Även annonsering i dagspressen planeras.
Utskottets bedömning
Utskottet anser att det hivpreventiva arbete som under många år pågått inom Aids-delegationen och Socialstyrelsen och som nu övergått till Folkhälsoinstitutet måste fortsätta. Det arbete som nu upptagits av Folkhälsoinstitutet omfattar bl.a. en betydande upplysningsverksamhet. Informationsmaterial om smittrisken håller på att utarbetas. Något uttalande från riksdagen behövs därför inte. Med det anförda avstyrker utskottet motion Ju608 yrkande 5 (m, c, fp, kds).
Smittspårning
I motion So513 av Johan Brohult (-) begärs ett tillkännagivande om att samhället bör få ökade befogenheter för att ta hivtest på vissa grupper där man vet att aidsrisken är stor (yrkande 4). Motionären syftar på narkomaner och prostituerade och anser att bestämmelserna då det gäller provtagning för att påvisa hivantikroppar (smitta) i dag, på grund av önskan om anonymitetsskydd, är så komplicerade att det i praktiken ofta är omöjligt att av epidemiologiska eller smittprofylaktiska skäl utföra en blodundersökning. Motionären anser att tvång i vissa lägen måste accepteras och rekommenderas såsom kontrollåtgärd.
I betänkandet 1991/92:SoU15 behandlade utskottet ett flertal motioner bl.a. under rubrikerna Smittskyddslagen och smittskyddsarbetet, Anonymitet vid hivtest, Smittspårning och Sveriges inställning till Europarådets rekommendation nr R (89) 14. På s. 59 f. i betänkandet redovisas gällande regler, pågående arbete samt utskottets ställningstaganden. För en fullständig redovisning hänvisas sålunda till betänkandet. Sammanfattningsvis ansåg utskottet att det inte fanns någon anledning för riksdagen att ta initiativ i frågan om ändring av smittskyddslagen.
En utvärdering av smittskyddsverksamheten och den nya smittskyddslagen (1988:1472), som trädde i kraft den 1 juli 1989, har gjorts av Socialstyrelsen och överlämnades till Socialdepartementet våren 1992 med förslag om vissa ändringar i smittskyddslagen. Utskottet har inhämtat att Socialdepartementet arbetar med en bredare översyn av smittskyddslagen än som omfattades av Socialstyrelsens utvärdering. Bl.a. har Europarådets antitortyrkommitté (CPT) besökt Sverige och redovisat sin uppfattning om de bestämmelser som för närvarande gäller för tvångsisolerade. En proposition med förslag om vissa ändringar i smittskyddslagen planeras till tidigast maj 1993.
Utskottets bedömning
Utskottet anser det nödvändigt att vidmakthålla övervakningen av utvecklingen av hiv i landet. En översyn av delar av smittskyddslagen görs för närvarande i Socialdepartementet med sikte på en proposition senare i vår. Utskottet utgår från att även frågor om testning för hiv kommer att övervägas i det sammanhanget. Något uttalande från riksdagen behövs således inte. Med det anförda avstyrker utskottet motion So513 (-) yrkande 4.
Medelsanvisning
Utskottet tillstyrker budgetpropositionens förslag till medelsanvisning till Insatser mot aids.
Bidrag till Spri (D 4)
Från anslaget utgår statens bidrag till Spri. Spri är hälso- och sjukvårdens utvecklingsinstitut. Huvudmän för institutet är staten och Landstingsförbundet. Staten svarar för hälften av finansieringen av Spri.
Staten och Landstingsförbundet har den 18 juni 1992 träffat ett avtal om Spri för perioden 1993--1995. Sammanfattningsvis innebär det nya avtalet om Spri att det blir en tydligare markering av att tyngdpunkten i verksamheten skall ligga i ett långsiktigt och kvalificerat utvecklingsarbete. Spri skall i större utsträckning än hittills arbeta med att för praktisk tillämpning identifiera, beskriva, utvärdera, integrera och sammanställa resultaten av den forskning och det utvecklingsarbete som utförs inom Spris verksamhetsområde, nationellt och internationellt. En väsentlig del av verksamheten skall vara metodutveckling av betydelse för hälso- och sjukvården.
I budgetpropositionen föreslås att anslaget som omfattar enbart medel för basfinansieringen till Spri beräknas till 26300000 kr.
I motion So433 av Liselotte Wågö (m) hemställs att riksdagen ger regeringen till känna vad som anförts i motionen om att avveckla statens del av Spri. Som skäl för en sådan avveckling anför motionären statens mycket dåliga ekonomi samt det faktum att Spris största kunder är landstingen. En annan organisation och finansiering av sjukvården i framtiden skulle kunna innebära att landstingen försvinner och att Spri inte fyller någon funktion. Sammantaget utgör detta tillräckliga skäl för att avveckla statens del av Spri, enligt motionären.
I det avtal om Spri för perioden 1993--1995 som staten och Landstingsförbundet träffade i juni 1992 sägs i bilaga 1 till avtalet bl.a. att det ligger i sakens natur att Spris verksamhet inom området kan behöva ändras i takt med utvecklingen inom hälso- och sjukvården. Vidare anges att en utvärdering av Spris verksamhet skall vara avslutad den 1 september 1994. Utvärderingen skall utgöra underlag inför ett ställningstagande till Spris verksamhet efter år 1995. Utvärderingen skall omfatta Spris verksamhet fr.o.m. verksamhetsåret 1990 men med tyngdpunkt på verksamheten fr.o.m. år 1993.
Utskottets bedömning
Enligt vad utskottet inhämtat skall en utvärdering av Spris verksamhet, med tyngdpunkt på tiden fr.o.m. år 1993 göras och vara avslutad nästa höst. Utskottet anser att riksdagen inte bör föregripa regeringens kommande förslag i denna fråga. Med det anförda avstyrks motion So433 (m).
Utskottet tillstyrker budgetpropositionens förslag till medelsanvisning till Bidrag till Spri.
Övriga medelsanvisningar under D
Utskottet tillstyrker de i budgetpropositionen föreslagna medelsanvisningarna till Funktionen Hälso- och sjukvård m.m. i krig (D 3), Bidrag till WHO (D 5) och Bidrag till WHO-enheten för rapportering av läkemedelsbiverkningar (D 6), vilka inte mött någon erinran i form av motioner.
Omsorg om äldre och handikappade (E 3--E 5, E7--E 9)
Bidrag till viss verksamhet för personer med funktionshinder (E 4)
I budgetpropositionen föreslås 60023000kr under anslaget E4.
Från anslaget får Synskadades riksförbund bidrag till SRF Hantverk AB, depåverksamheten, till verksamheten med ledarhundar samt till viss övrig verksamhet. Föreningen Sveriges dövblinda erhåller bidrag till tidningsutgivning för dövblinda och Sveriges dövas riksförbund för sin teckenspråksavdelning. Under anslaget utges vidare bidrag till rikstolktjänst, palynologiska laboratoriet vid Naturhistoriska riksmuseet, De handikappades riksförbunds, Synskadades riksförbunds och Riksförbundets för rörelsehindrade barn och ungdomar rekreationsanläggningar, föreningen Rekryteringsgruppen samt till Neurologiskt handikappades riksförbund.
Motioner
I motion So241 av Lena Öhrsvik och Agne Hansson (s, c) begärs ett tillkännagivande till regeringen om vad i motionen anförts om behovet av ersättning för merkostnader vid rekreationsverksamhet för personer med funktionshinder. Samma yrkande framställs också i motion So283 av Ingvar Björk och Jan Andersson (s).
I båda motionerna anförs att personer med funktionshinder klarar sig lättare i dag än för några årtionden sedan, då de tar in på hotell eller rekreationsanläggningar. För dem med mer omfattande handikapp är däremot valfriheten mer begränsad. I Handikapputredningens slutbetänkande (SOU 1992:52) läggs förslag fram om vidgade möjligheter till rekreation utanför hemmet. Handikapputredningens förslag kommer dock enligt uppgift att kunna genomföras först på sikt.
De handikappade har själva genom sina organisationer byggt upp rekreations- och hotellverksamhet för personer med funktionshinder, såsom Tranåsbaden och Årevidden. Visst statsbidrag har utgått för hotellverksamheten med anledning av vissa merkostnader. Samhällets stöd har dock, enligt motionärerna, inte varit tillräckligt varför hotellverksamheten nu måste minska. Tranåsbaden inskränker sitt öppethållande till april--augusti och Årevidden kommer att stängas under tiden maj--juni samt oktober--december. Härigenom kan driftsförlusterna begränsas, men det begränsar också möjligheterna att upprätthålla servicen för dem för vilka hotellen tillkommit. Motionärerna anser att om verksamheten skall kunna upprätthållas på en godtagbar nivå krävs en större insats från samhällets sida. Direkta påvisbara merkostnader måste kunna utgöra grund för ytterligare övervägande enligt motionärernas mening.
De handikappades riksförbund (DHR) har uppvaktat utskottet med anledning av motion So241.
Proposition 1992/93:159
I proposition 1992/93:159 om stöd och service till vissa funktionshindrade berörs också frågan om funktionshindrades möjligheter till fritidsaktiviteter. Förslag läggs om ett tillägg till hälso- och sjukvårdslagen (HSL) som klargör att sjukvårdshuvudmännen har en skyldighet att tillhandahålla hjälpmedel för funktionshindrade i deras dagliga livsföring och hjälpmedel för vård och behandling. Föredraganden anför att med hjälpmedel för den dagliga livsföringen avses även hjälpmedel som möjliggör för den funktionshindrade att delta i normala fritids- och rekreationsaktiviteter i hemmet eller närmiljön.
Föredraganden anför vidare att han avser att uppdra åt Handikappinstitutet att göra en särskild utredning om fritidshjälpmedel. En sådan utredning bör ha som inriktning att dels klargöra i vilken omfattning hjälpmedel för motions-, sport- och hobbyaktiviteter i nuläget föreskrivs av huvudmännen, dels pröva förutsättningarna för att öka möjligheterna för funktionshindrade att få tillgång till sådana fritidshjälpmedel.
Ett tidsbegränsat stimulansbidrag föreslås inrättas för att påskynda utvecklingen av olika insatser med huvudsaklig inriktning på grupper med avancerade hjälpmedelsbehov och små handikappgrupper med specifika hjälpmedelsbehov.
Handikapputredningen
I Handikapputredningens slutbetänkande Ett samhälle för alla (SOU 1992:52) diskuteras funktionshindrades möjligheter till fritid, rekreation och semester. Utredningen anför att som ett led i kommunens skyldighet att planera insatser för människor med funktionshinder kan det vara angeläget att ge riktat kommunalt stöd till rekreationsanläggningar som i sin verksamhet har lokal inriktning.
Utredningen konstaterar samtidigt att som komplement till annat utbud behövs särskilt anpassade fritids- och rekreationsanläggningar med hela landet som upptagningsområde. Utredningen har därvid funnit övervägande skäl för fortsatt statsbidragsgivning till sådana anläggningar. Ett förslag till nytt statsbidragsystem för driftsstöd till följd av merkostnader föreslås. Den totala bidragsnivån beräknas uppgå till 10 miljoner kronor, vilket innebär en kraftig uppräkning av nuvarande stöd.
Betänkandet remissbehandlas för närvarande. Remisstiden går ut den 17 maj 1993.
Utskottets bedömning
Handikapputredningen har i sitt slutbetänkande lagt förslag om statsbidrag till driften av rekreationsanläggningar som har merkostnader till följd av handikappanpassning. Betänkandet remissbehandlas för närvarande. Utskottet utgår från att frågan om statsbidrag till vissa rekreationsanläggningar och riktlinjer för hur bidragen skall fördelas mellan olika anläggningar kommer att beredas skyndsamt av regeringen. Utskottet anser att regeringen vid behov bör kunna göra omdisponeringar inom ramen för anslaget för att tillgodose angelägna behov. Motionerna So241 (s, c) och So283 (s) avstyrks därmed.
Utskottet tillstyrker den i budgetpropositionen föreslagna medelstilldelningen.
Bidrag till handikapporganisationer (E5)
I budgetpropositionen föreslås 129248000kr under anslaget E5.
Från anslaget erhåller handikapporganisationerna bidrag till sin verksamhet. Regeringen beslutar om fördelningen av anslagsbeloppet mellan organisationerna efter förslag av Statens handikappråd. Under innevarande budgetår har 37 organisationer fått bidrag.
I motion So234 av Bo Nilsson m.fl. (s) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av ökat stöd till handikapprörelsen. Motionärerna anför att i budgetpropositionen föreslås samma belopp för budgetåret 1993/94 som för 1992/93. Realt innebär detta en faktisk minskning. Motionärerna pekar på att handikapputredningen i sitt betänkande föreslår att samhällets myndigheter och beslutsfattare i högre grad än tidigare skall samarbeta och samverka med handikapporganisationerna. Detta ställer stora krav på handikapprörelsens företrädare på alla nivåer. Vidare anför motionärerna att regeringen vid olika tillfällen har uttalat sig om vikten av ideellt arbete. Civilministern skriver om ökat stöd till ideell verksamhet. Med tanke på detta bör handikapprörelsen, enligt motionärerna, få sin del av ett ökat stöd för sitt viktiga arbete.
För budgetåret 1992/93 gjordes en kraftig uppräkning av detta stöd från 100miljoner kronor till 129miljoner kronor. Statsrådet anförde i budgetpropositionen att bidraget till handikapporganisationerna även inför det kommande budgetåret var ett prioriterat område.
Utskottet anförde följande i betänkandet 1991/92:SoU15 (s. 187) med anledning av en motion om ordentligt stöd till organisationerna också i fortsättningen:
Handikapporganisationernas verksamhet har haft en avgörande betydelse för dagens handikappolitik. Organisationerna bedriver centralt, regionalt och lokalt intressepolitisk verksamhet, anlitas som remissinstanser och är företrädda i olika utredningar. En viktig aktivitet utöver medlemsstöd är information om handikapp till olika målgrupper. Utskottet delar uppfattningen i budgetpropositionen att stödet till handikapporganisationerna även budgetåret 1992/93 bör vara ett prioriterat område. En kraftig uppräkning av stödet till handikapporganisationerna föreslås också i propositionen även för budgetåret 1992/93.
Den då aktuella motionen fick därmed i huvudsak anses tillgodosedd. Yrkandet avstyrktes.
Utskottets bedömning
Handikapporganisationernas verksamhet har haft en avgörande betydelse för dagens handikappolitik. En mycket kraftig uppräkning av anslaget har också gjorts under de två närmast föregående budgetåren. Med hänsyn härtill och till det statsfinansiella läget kan utskottet inte ställa sig bakom förslaget om ökat stöd till handikapporganisationerna. Utskottet tillstyrker den i propositionen föreslagna medelstilldelningen och avstyrker motion So234 (s).
Bilstöd till handikappade (E9)
I budgetpropositionen föreslås 206000000kr under anslaget E9.
Från detta anslag betalas bilstöd till handikappade och föräldrar till handikappade barn för anskaffning och anpassning av motorfordon m.m. Bilstödet kan lämnas till fem olika grupper och omfattar grundbidrag, anskaffningsbidrag och anpassningsbidrag. Stödet administreras av Riksförsäkringsverket och de allmänna försäkringskassorna. Bestämmelser om bilstödet finns i lagen (1988:360) om handläggning av ärenden om bilstöd till handikappade och i förordningen (1988:890) om bilstöd till handikappade.
I budgetpropositionen anförs att bilstödet, som infördes den 1 oktober 1988, har fått stor betydelse för många förflyttningshandikappade. Sedan stödet infördes har drygt 14000 personer beviljats stöd. I förhållande till de regler som gällde före oktober månad 1988 innebär det nya stödet väsentliga förbättringar.
I propositionen redovisas också Riksförsäkringsverkets utredning av konsekvenserna av en utvidgning av personkretsen för bilstödet genom att den nuvarande 49-årsgränsen ersätts av en gräns vid 64 år. Regeringen uppdrog till verket att utreda frågan efter ett tillkännagivande från riksdagen (bet. 1990/91:SoU1, rskr. 1990/91:4). RFV bedömer att ca 10500 personer i åldern 50--64 år skulle bli berättigade till bilstöd vid en sådan förändring av åldersgränsen. Den totala kostnadsökningen skulle för en sjuårsperiod uppgå till 1175 miljoner kronor. Det föredragande statsrådet bedömer att det statsfinansiella läget inte nu möjliggör en utvidgning av personkretsen genom att den nuvarande åldersgränsen ändras till 64 år.
Riksförsäkringsverket publicerade i september 1992 en fördjupad uppföljning av försäkringskassornas tillämpning och handläggning av bilstödets regelsystem. Verket konstaterade att det fanns behov av kompletteringar och förtydliganden av bestämmelserna om bilstödet. Verket hade därför för avsikt att göra en översyn av sitt tidigare allmänna råd (1988:15). Några förslag till regelförändringar lämnades inte i rapporten. I rapporten konstateras dock att det av redovisningen framgår att försäkringskassorna liksom handikapporganisationerna föreslagit att bilstöd borde kunna utges i form av enbart ett anpassningsbidrag utan att villkoren för bilstödet är uppfyllda. Vidare framgår att både försäkringskassor och handikapporganisationer föreslagit att armsvaga och armamputerade bör få rätt till bilstöd.
Avslutningsvis anförde verket att en rättslägesanalys av bilstödet skulle komma att påbörjas under hösten 1992.
Motioner
I motion So219 av Eva Zetterberg och Rolf L Nilson (v) begärs att regeringen utreder förutsättningarna för att upphäva åldersgränserna i det statliga bilstödet. Motionärerna anför att den som inte är berättigad till bilstöd hänvisas till färdtjänst. Men färdtjänsten är omgärdad med så många begränsningar att den omöjliggör för många att själva styra över sina liv och aktivt delta i samhällslivet. Åldersgränsen är en negativ faktor både för den personliga friheten och den samhällsekonomiska kostnaden.
Flera motioner tar upp frågan om neurosedynskadades, armamputerades och andra svårt armskadades rätt till bilstöd. I motion So244 av Gunnar Thollander (s) begärs ett tillkännagivande till regeringen om behovet av översyn av bilstödet till handikappade. Motionären anser att det bör skrivas in i förordningen om bilstöd att personer med nedsatta armfunktioner skall erhålla bilstöd. Även i motion So258 av Lars Sundin (fp) och i motion So297 av Ingvar Björk och Bo Nilsson (s) yrkas om ett tillkännagivande till regeringen i denna fråga. I motion So295 av Sonja Rembo (m) begärs ett tillkännagivande till regeringen om att frågan om bilstöd till neurosedynskadade och andra armskadade snarast blir föremål för utredning och åtgärder.
I motion So291 av Lahja Exner och Arne Kjörnsberg (s) begärs ett tillkännagivande till regeringen om komplettering av bilstödet för de handikappade (yrkande 2). Motionärerna anför att allt fler handikappade som fått tillgång till bil med hjälp av bilstödet inte längre har råd att använda bilen. Deras inkomster räcker inte till för att täcka kostnader för drivmedel, service och underhåll, skatt och försäkring. Problemet är, enligt motionärerna, särskilt stort för handikappade ungdomar som lyckats få ett jobb. Bara undantagsvis är deras lön så stor att de skulle ha hållit sig med bil om de inte varit handikappade.
I motion So424 av Sigge Godin (fp) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bilstöd till handikappade som klarar av att köra bil. För att bilstöd skall kunna beviljas krävs att den handikappade har körkort och själv kan köra bilen. Motionären anför att det också i samband med att bilstöd beviljas bör fastställas att handikappet inte har utvecklats så att den som ansöker om stöd inte längre kan köra bil. Motionären understryker att det med hänsyn till det statsfinansiella läget är viktigt att bilstödet kommer till effektiv användning.
Tidigare behandling m.m.
En avsikt med införandet av det nya bilstödet var att fler handikappade skulle få tillgång till stödet. Ändringen avsågs samtidigt innebära en förenkling genom att flera stödformer slogs samman till en i form av ett bidrag. Härvid upphörde accisbefrielsen och bensinskattebefrielsen (prop. 1987/88:99, bet. SfU 1987/88:23). Föredragande statsrådet anförde i propositionen att uppdelningen av bilstödet på ett arbetsmarknadsanknutet bidrag och flera skatteanknutna förmåner medförde att stödet var splittrat och svårt att överblicka för enskilda människor.
För den som har betydande merutgifter till följd av att han fått sin funktionsförmåga nedsatt för avsevärd tid kan handikappersättning utgå enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. Handikappersättningen är en särskild folkpensionsförmån. En försäkrad som har fyllt 16 år och som, innan han fyllt 65 år, har fått sin funktionsförmåga nedsatt för avsevärd tid så att han behöver hjälp av någon annan person för att klara sin dagliga livsföring, för att kunna förvärvsarbeta eller studera eller har betydande merutgifter har rätt till handikappersättning.
För att bilstöd skall utgå krävs att den bilstödsberättigade själv kan bruka bilen som förare. Undantag gäller gruppen handikappade som är under 65 år och som är beroende av bilen för att genom arbete få sin försörjning eller ett väsentligt tillskott till sin försörjning eller för att genomgå yrkesinriktad utbildning eller rehabilitering (grupp 1). Undantag gäller även gruppen handikappade under 65 år som tidigare har beviljats bidrag enligt grupp 1 men därefter har lämnat arbetsmarknaden med förtidspension eller beviljats sjukbidrag. För båda dessa grupper gäller att bilstöd kan beviljas även till den som saknar körkort under förutsättning att någon annan kan anlitas som förare vid resorna.
Bilstöd kan även beviljas andra handikappade än som avses i grupp 1 eller 2 och som fyllt 18 men inte 50 år (grupp 3). Vidare kan bilstöd beviljas handikappad förälder med barn under 18 år (grupp 4) och föräldrar med handikappade barn (grupp 5).
Socialministern har nyligen i ett frågesvar i riksdagen anfört att bilstödet är en viktig handikappolitisk stödform av stor betydelse för många funktionshindrade. Det finns dock vissa delar av stödet som är föremål för diskussion och kritik. Med hänsyn till detta avsåg han att inom kort ta initiativ till att en översyn av bilstödet kommer till stånd. En av de frågor som det då finns anledning att se över är möjligheterna för personer med nedsatt armfunktion att erhålla bilstöd (snabbprotokoll 1992/93:53, s. 24).
Utskottets bedömning
Riksförsäkringsverket har nyligen utrett konsekvenserna av ett upphävande av åldersgränserna för bilstöd. Verket konstaterar att ett upphävande av 49-årsgränsen och införande av en ny gräns vid 64 år skulle innebära en kostnadsökning på 1175 miljoner kronor under en sjuårsperiod. Utskottet delar regeringens uppfattning att det statsfinansiella läget inte nu möjliggör någon höjning av åldersgränsen. Motion So219 (v) avstyrks.
I ett flertal motioner tas frågan upp om neurosedynskadades, armamputerades och andra svårt armskadades rätt till bilstöd. Utskottet konstaterar att regeringen i dag beslutat om direktiv till en utredning om bilstödet till handikappade. I uppdraget ingår bl.a. att göra en analys av hur begreppet väsentliga förflyttningssvårigheter tolkas och bör tolkas i framtiden. Utredaren skall även i övrigt överväga om det finns anledning att göra ändringar av bilstödets nuvarande konstruktion. Motionerna So244 (s), So258 (fp), So295 (m) och So297 (s) får anses tillgodosedda och avstyrks.
När det nya bilstödet infördes innebar detta en kraftig förbättring av stödet. Stödet kom att omfatta betydligt fler handikappade än tidigare. Samtidigt slogs flera stödformer samman till en. De merkostnader som en handikappad har till följd av sin funktionsnedsättning avses bli ersatta genom handikappersättningen. Någon komplettering av bilstödet för att täcka driftkostnader kan utskottet inte ställa sig bakom. Utskottet avstyrker motion So291(s) yrkande 2.
För att få bilstöd krävs i vissa fall att den handikappade har körkort och själv kan köra bilen. Det ankommer på försäkringskassan att kontrollera att den som beviljas bilstöd uppfyller kraven för att erhålla stöd. Riksförsäkringsverket har tillsyn över verksamheten. Något initiativ från riksdagens sida behövs inte för närvarande. Motion So424 (fp) avstyrks.
Utskottet har inget att erinra mot den i budgetpropositionen föreslagna medelstilldelningen.
Övriga medelsanvisningar under E
Utskottet tillstyrker de i budgetpropositionen föreslagna medelsanvisningarna till Statsbidrag till vårdartjänst m.m. (E 3), Ersättning för texttelefoner (E7) och Ersättning till Postverket för befordran av blindskriftsförsändeler (E8), vilka inte mött någon erinran i form av motioner.
Socialt behandlingsarbete, alkohol- och narkotikapolitik (F1--F 3)
Bidrag till organisationer (F 2)
I budgetpropositionen föreslås 31630000 kr under anslaget F2. Bidrag till organisationer. Bidrag utgår under tre olika anslagsposter. Till sammanslutningar av f.d. alkoholmissbrukare m.fl. beräknas för nästa budgetår 23343000 kr. Till organisationer som arbetar för utsatta barn och deras familjer beräknas 3207000 kr och för Bidrag till kvinnojourernas riksorganisationer m.m. beräknas 5080000 kr.
Bidrag till organisationer som bedriver rehabiliteringsarbete
I motion So262 av Erling Bager m.fl. (fp) hemställs att riksdagen ur anslaget F 2 anvisar 4 miljoner kronor som engångsbidrag till Lewi Pethrus-stiftelsen. Enligt motionärerna har de ekonomiska problemen i den offentliga sektorn indirekt drabbat LP-stiftelsen. Bristen på pengar i kommunerna har lett till att vissa kommuner visat mindre benägenhet att remittera klienter till LP-stiftelsens vårdhem, vilket har medfört att stiftelsen står inför allvarliga ekonomiska problem. LP-stiftelsen driver ett tiotal vårdhem för enskilda, tre familjehemsanläggningar samt kontaktverksamhet bland missbrukare och hemlösa på 35 orter i landet. Med hänsyn till de betydande insatser som LP-stiftelsen gör inom missbrukarvården är det helt nödvändigt att stiftelsens arbete kan drivas vidare. Riksdagen bör därför bevilja stiftelsen det engångsbidrag som behövs för att fortsatt verksamhet skall kunna säkras.
Bidrag till sammanslutningar av f.d. alkoholmissbrukare, sammanslutningar för stöd och hjälp åt narkotikamissbrukare och vissa organisationer som bedriver rehabiliteringsarbete inom missbruksområdet samt till de s.k. KALV-organisationerna beräknas i budgetpropositionen till sammanlagt 23 343 000 kr, vilket innebär oförändrat bidrag i förhållande till innevarande budgetår. Bidrag utgår dels i form av centralt organisationsstöd, dels i form av bidrag till lokala stöd- eller rehabiliteringsinsatser i organisationernas regi. Bidrag till KALV-organisationerna (Länkens kamratförbund, Alkoholproblematikers riksförbund, Sällskapet Länkarnas riksförbund och Nykterhetsorganisationen Verdandi), som i förra årets budgetproposition beräknats under en särskild anslagspost, har i årets budgetproposition förts samman med anslagsposten Bidrag till sammanslutningar av f.d. alkoholmissbrukare m.fl. Skälet härför är enligt propositionen att bidrag till organisationer som arbetar med stödjande insatser till f.d. missbrukare m.fl. bör samordnas på ett bättre sätt. Medlen föreslås disponeras av Socialstyrelsen.
Lewi Pethrus stiftelse för filantropisk verksamhet (LP-stiftelsen) startade år 1960 ett omfattande arbete bland alkohol- och narkotikamissbrukare i Stockholm. Verksamheten har utvidgats och finns numera på flera platser i landet. Stiftelsens verksamhet vänder sig främst till personer som frivilligt söker ett kristet vårdalternativ.
Socialstyrelsen fördelar årligen medel ur anslaget Bidrag till sammanslutningar av f.d. alkoholmissbrukare m.fl. Enligt inhämtad uppgift från Socialstyrelsen har LP-stiftelsen från anslaget tilldelats 355 000 kr i organisationsstöd budgetåret 1991/92. För innevarande budgetåret har stiftelsen tilldelats ett bidrag på 365000 kr. Stiftelsen hade ansökt om 600 000 kr. Socialstyrelsen har avslagit en ansökan från stiftelsen om bidrag till vårdhemmet Hällnäs i Vindeln. Skälet härför är att ansökan inte avsåg utvecklings- eller försöksverksamhet utan anordningsbidrag, till vilket Socialstyrelsen inte fördelar bidrag.
Utskottets bedömning
LP-stiftelsen har visat sig vara mycket framgångsrik vid behandling av missbrukare. Det är viktigt att stiftelsen kan fortsätta denna verksamhet. I samhället finns ett brett engagemang för stiftelsens verksamhet som bl.a. kommer till uttryck i form av både frivilliga insatser och gåvor. Stiftelsen brottas för närvarande med vissa ekonomiska problem. Dessa måste lösas gemensamt med frivilliga krafter och andra intressenter. Men även insatser från samhällets sida fordras för att rehabiliteringsarbetet skall kunna drivas vidare. Utan en fungerande verksamhet vid LP-stiftelsen kommer fler människor att slås ut till ett fortsatt livslångt missbruk.
Det ankommer på Socialstyrelsen att pröva frågor om fördelning av medel anvisade för bidrag till organisationer som bedriver rehabiliteringsarbete. Utskottet förutsätter att Socialstyrelsen positivt prövar en anslagsframställan från LP-stiftelsen. Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motion So262 (fp).
Bidrag till kvinnojourernas riksorganisation m.m.
I propositionen beräknas under denna anslagspost drygt 5 miljoner kronor i stöd till kvinnojourernas riksorganisation och invandrarorganisationer som stödjer misshandlade kvinnor samt till kvinnojourernas lokala utvecklingsarbete. Medlen för det lokala utvecklingsarbetet bör enligt propositionen fördelas av riksorganisationen i enlighet med de riktlinjer som Socialstyrelsen meddelar.
I motion Ju838 av Gudrun Schyman m.fl. (v) hemställs att riksdagen anslår 1 miljon kronor utöver vad regeringen föreslagit till Bidrag till organisationer för att stödja kvinnojourernas arbete (yrkande 3). Motionärerna pekar på att det under 1990 rapporterades ca 15000 fall av kvinnomisshandel i Sverige. Vid en uppskattning av mörkertalet kan det verkliga antalet misshandelsfall vara 300000 per år.
Tidigare behandling
Motionsvis framförda förslag om stöd till kvinnojourer har behandlats av utskottet vid ett flertal tillfällen. Vid behandlingen våren 1990 (bet. 1989/90:SoU17) framhöll utskottet att kvinnojourerna utför ett angeläget socialt arbete genom att bistå kvinnor som utsätts för övergrepp i hemmet. Kvinnojourerna, som i stor utsträckning arbetar ideellt, erbjuder hjälp och stöd för kvinnor när de vill ta sig ur eller förändra en många gånger outhärdlig livssituation. Utskottet erinrade om att bidrag till kvinnojourer utgår från bl.a. anslaget för utvecklings- och försöksverksamhet som disponeras av Socialstyrelsen. Utskottet ansåg att det fanns anledning att överväga ett mer permanent stöd till kvinnojourerna och deras riksorganisation. Utskottet ansåg det också angeläget att kvinnojourerna skulle få ett ökat statligt stöd. Regeringen borde överväga på vilket sätt en sådan resursförstärkning skulle ske. Vad utskottet anfört gavs regeringen till känna.
Socialstyrelsen kartlade under 1990 på regeringens uppdrag kvinno- och mansjourernas verksamhet. Uppdraget redovisas i SoS-rapport 1990:38. Rapporten finns delvis återgiven i betänkandet 1990/91:SoU12.
I betänkandet 1990/91:SoU12 var utskottet positivt till att regeringen i budgetpropositionen för budgetåret 1991/92 föreslagit ett särskilt organisationsanslag om 2 miljoner kronor till kvinnojourernas riksorganisation m.m., vilket enligt utskottets mening innebar en betydande förstärkning av bidragen till kvinnojourerna. Utskottet var mot denna bakgrund inte berett att föreslå en ytterligare höjning av bidraget. Motioner om en höjning av bidraget avstyrktes därför. Utskottet ansåg vidare att det i första hand bör vara kommunen som bedömer frågan om ekonomiskt stöd till de enskilda kvinnojourernas verksamhet. Motioner om stöd till enskilda kvinnojourer avstyrktes. Riksdagen följde utskottet.
I budgetpropositionen för budgetåret 1992/93 föreslog regeringen en utökning av anslaget H 4. Utvecklings- och försöksverksamhet med 3 miljoner kronor för stöd till kvinnojourernas lokala arbete. Utskottet hade ingen erinran mot förslaget (bet. 1991/92:SoU15).
Utskottets bedömning
Kvinnojourerna utför ett angeläget arbete genom att bistå kvinnor som utsatts för misshandel och sexuella övergrepp. I enlighet med utskottets tidigare uttalande utgår numera ett särskilt organisationsanslag till kvinnojourernas riksorganisation m.m. Utskottet är positivt till att anslagsposten i årets budgetproposition även innefattar medel till kvinnojourernas lokala utvecklingsarbete. Bidraget till kvinnojourerna har under de senaste åren ökats betydligt. Utskottet är inte berett att nu föreslå en höjning av bidraget utöver vad regeringen föreslagit. Motion Ju838 (v) yrkande 3 avstyrks sålunda.
Bidrag till organisationer som arbetar för bostadslösa och uteliggare
De bostadslösas situation tas upp i motion So242 av Sigrid Bolkéus och Lahja Exner (s). Motionärerna hemställer att statliga medel anslås till hjälporganisationer som bistår bostadslösa och uteliggare (yrkande 2). Enligt motionärerna är det en nationell angelägenhet att bostadslösa och uteliggare inte skall vara utlämnade till och beroende av välgörenhet. Hjälporganisationerna behövs dock som ett yttersta skyddsnät. Problemet med de bostadslösa är enligt motionärerna av den dimensionen att det bör lösas på samma sätt som flyktingfrågan där staten går in med medel. I avvaktan på en varaktig lösning bör ytterligare resurser anslås till bostadslösa och uteliggare i första hand i Stockholm, Göteborg och Malmö. Bidraget bör enligt motionärerna lämpligen fördelas till de ideella organisationer som arbetar för dem som lever på välfärdens skuggsida.
Tidigare behandling
Utskottet har behandlat motioner rörande de bostadslösas situation flera gånger under senare år, bl.a. i betänkandena 1990/91:SoU12 (s.102) och 1992/93:SoU5.
I betänkandet 1990/91:SoU12 behandlades en motion av delvis likartat innehåll som den nu aktuella motionen. Utskottet erinrade om att det är kommunerna som har det primära ansvaret för bostadsförsörjningen och om att det finns vissa möjligheter för organisationer som bedriver arbete bland hemlösa, t.ex. Stadsmissionen och Frälsningsarmén, att söka bidrag för olika projekt från den anslagspost varifrån bidrag lämnas till de frivilliga organisationer och föreningar som arbetar med rehabiliterings- och stödinsatser inom missbruksområdet. Utskottet var inte berett att tillstyrka förslaget i motionen om en höjning av anslaget till Bidrag till organisationer. Motionen avstyrktes. Riksdagen följde utskottet.
I betänkandet 1992/93:SoU5 ansåg utskottet det angeläget att en ny kartläggning görs av antalet bostadslösa/hemlösa och uteliggare och att denna kartläggning omfattar hela landet. Utskottet ansåg det också angeläget att en enhetlig terminologi används som möjliggör jämförelser mellan olika delar av landet och över tiden. En inventering av socialtjänstens och olika frivilliga organisationers erbjudanden av olika boendeformer och övriga insatser för de bostadslösa borde enligt utskottets mening också ingå i kartläggningen. Utskottet riktade kritik mot Socialstyrelsen för att styrelsen inte hade tagit initiativ till aviserade överläggningar med bostadsmarknadens parter för att diskutera de bostadslösas problem. Vad utskottet anfört gavs regeringen till känna.
Utskottets bedömning
Riksdagen har tagit initiativ till en kartläggning av antalet bostadslösa/hemlösa. Enligt uppgift har Socialstyrelsen påbörjat kartläggningen. Innan kartläggningen slutförts bör riksdagen inte tillstyrka några särskilda bidrag till organisationer som bistår bostadslösa och uteliggare. Utskottet avstyrker motion So242 (s) yrkande 2.
Medelsanvisning
Utskottet tillstyrker den föreslagna medelsanvisningen till Bidrag till organisationer.
Övriga medelsanvisningar under F
Utskottet tillstyrker de i budgetpropositionen föreslagna medelsanvisningarna till Bidrag till missbrukarvård och ungdomsvård (F1) och Bidrag till Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning (F3), vilka inte föranlett några erinringar i form av motioner.
Myndigheter under Socialdepartementet (G 3, G 4, G6--G 8, G10, G12--G15, G17)
Socialstyrelsen (G 3)
Socialstyrelsen skall utöva tillsyn, följa upp och utvärdera verksamheter samt utveckla och förmedla kunskap inom områdena socialtjänst, hälso- och sjukvård, tandvård, hälsoskydd, smittskydd, särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda och frågor som rör alkohol och andra missbruksmedel.
I budgetpropositionen föreslås att riksdagen till Socialstyrelsen för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 316395000kr.
Målsättning för Socialstyrelsens verksamhet, anslag m.m.
Socialstyrelsens övergripande mål för den kommande treårsperioden skall, enligt propositionen, vara att verka för en god hälsa och social välfärd samt omsorg och vård av hög kvalitet på lika villkor för hela befolkningen. Huvuduppgift skall vara att driva kvalificerad tillsyn, uppföljning, utvärdering och kunskapsförmedling inom framför allt områdena hälso- och sjukvård, socialtjänst och folkhälsa. Inom socialtjänsten ingår även arbetet med utvecklings- och försöksverksamhet. Styrelsens arbetsuppgifter av förvaltande karaktär bör därför så långt möjligt avvecklas eller överföras till andra myndigheter. Det inledda arbetet med kompetensutveckling skall drivas vidare. Socialstyrelsens verksamhet under den gångna resultatperioden visar, enligt propositionen, att såväl genomförda prestationer som resultat av desamma i huvudsak gett ett positivt resultat. Mot bakgrund av detta anförs att styrelsen bör ges möjlighet att bedriva verksamheten med en högre grad av finansiell frihet än vad som varit fallet föregående resultatperiod. Ett flertal anslag föreslås slås samman i ett ramanslag för Socialstyrelsens hela verksamhet och med en planeringsram för treårsperioden 1993/94--1995/96. Med beaktande av de effekter som ett eventuellt medlemskap i EG ger och de pågående strukturförändringarna inom den nationella hälso- och sjukvården är det enligt propositionen angeläget att Socialstyrelsen upprätthåller en hög beredskap för eventuellt ytterligare uppkommande behov av medicinsk tillsyn. Inom området hälso- och sjukvård föreslås därför en förstärkning med 10 miljoner kronor för den medicinska tillsynen. Medlen skall utnyttjas dels för en ny tillsynsenhet i Göteborg, dels en förstärkning av den hittillsvarande tillsynsorganisationen. Uppgiften att bedriva tillsyn över skolhälsovårdens medicinska del föreslås fr.o.m. budgetåret 1993/94 övergå från Statens skolverk till Socialstyrelsen. I samband med detta föreslås 700000kr överföras från åttonde huvudtiteln till Socialstyrelsens ramanslag. Enligt propositionen bör styrelsens roll som kunskapsförmedlande myndighet utvecklas. Kunskapsutveckling och kunskapsförmedling skall i första hand utgå från resultaten av tillsyn, uppföljning och utvärdering samt reformer inom sektorn och framtida strukturella förändringar. Vidare anförs i propositionen att Socialstyrelsen under resultatperioden bör utveckla redskapen i den nya mål- och resultatstyrningen. Häri inbegrips att utforma verksamhetsmål och resultatkrav och andra förekommande styrinstrument för verksamheten, utveckla uppföljnings-, utvärderings- och redovisningssystem i syfte att förbättra resultatredovisningen samt, i anslutning härtill, utveckla resurs- och resultatmått för verksamheten. Arbete bör ske i samråd med Socialdepartementet. En regelbunden rapportering av förhållandena inom socialtjänsten resp. hälso- och sjukvården bör göras till regeringen.
I motion Fi213 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas att riksdagen till Socialstyrelsen för budgetåret 1993/94 anslår 100000000kr mindre än vad regeringen föreslagit enligt vad i motionen anförts om att renodla styrelsens tillsynsroll och avknoppa annan verksamhet (yrkande 5). Motionärerna anför att i ett läge där den offentliga ekonomin är ansträngd blir prioriteringar mellan olika verksamheter inom den statliga sektorn allt nödvändigare. Vänsterpartiets ambition är att spara 8,3 miljarder kronor på statlig verksamhet. Socialstyrelsen har bantats till sin inkompetensnivå och kan nu inte genomföra de åligganden som finns i direktiven; därför bör verksamheten ändras. Motionärerna anför att de vill ha en rättighetslagstiftning på många områden. Detta kräver en tillsynsfunktion. Styrelsens verksamhet bör läggas på regionerna som fungerar som en tillsynsfunktion. Centralt skall endast finnas en liten samordnings- och styrelsedel. Utredningsdelen och utvecklingsarbetet kan läggas på universitet och högskolor. Denna omorganisation bör kunna ge en besparing på 100 miljoner kronor.
I motion So614 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas att riksdagen till Socialstyrelsen för budgetåret 1993/94 anslår 5000000kr utöver vad regeringen föreslagit till en kommunal kampanj och projektverksamhet för att intensifiera och utveckla det pedagogiska arbetet vid landets barnstugor (yrkande 1). Motionärerna anför att barn mår bra av att vistas i grupp och att utvecklas i samspel med andra barn. De mår också väl av att ha vuxna nära sig i barngruppen. Motionärerna oroas för att Socialstyrelsens pedagogiska program blir allt svårare att förena med större barngrupper och lägre personaltäthet. Därför bör en kraftfull kampanj genomföras för att aktualisera det pedagogiska arbetet inom förskolan.
Utskottets bedömning
Utskottet motsätter sig en sådan drastisk nedskärning av Socialstyrelsens verksamhet som föreslås i motion Fi213 (v). När det gäller frågan om det pedagogiska arbetet vid landets barnstugor konstaterar utskottet att för innevarande budgetår 17 miljoner kronor avsatts för utvecklings- och förnyelsearbete inom barnomsorgen. Förslaget i årets budgetproposition om ramanslag för Socialstyrelsen innebär att det bör ankomma på Socialstyrelsens ledning att göra de verksamhetsmässiga prioriteringarna och därmed fastställa resurserna för t.ex. utvecklingsinsatser inom barnomsorgen. Något exakt belopp för ändamålet bör därför enligt propositionen inte fastställas av riksdagen. Utskottet instämmer häri. I samband med riksdagens behandling av vissa skollagsfrågor under riksmötet 1990/91 (prop. 1990/91:115, bet. UbU17, rskr. 357) tillstyrkte utbildningsutskottet bl.a. regeringens förslag att tillsynsuppgiften för skolhälsovården skulle överföras till det nya Skolverket.
Utskottet har inhämtat att Skolverket påbörjat ett utvärderingsprojekt beträffande skolhälsovården. Med hänvisning till den nyligen påbörjade utvärderingen finns det enligt utskottets uppfattning skäl att avvakta Skolverkets redovisning innan riksdagen fattar beslut om att överföra ansvaret för tillsynen av den medicinska delen av skolhälsovården. Utskottet utgår från att Skolverket och Socialstyrelsen även i fortsättningen samverkar när det gäller de medicinska frågorna inom skolhälsovården. Den föreslagna överföringen av medel från Skolverket till Socialstyrelsen bör därmed inte göras.
Utskottet finner i övrigt den föreslagna medelstilldelningen välavvägd. Utskottet föreslår att riksdagen med anledning av propositionen och med avstyrkande av motionerna Fi213 (v) yrkande 5 och So614 (v) yrkande 1 till Socialstyrelsen för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 315 695 000 kr.
Utskottet föreslår att riksdagen godkänner den övergripande målsättning för verksamheten inom Socialstyrelsens ansvarsområde som regeringen föreslagit.
Överflyttning av verksamhet från Socialstyrelsen till Folkhälsoinstitutet
I motion So268 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begärs ett tillkännagivande till regeringen om att ett epidemiologiskt centrum skall placeras på Folkhälsoinstitutet (yrkande 4) och att Folkhälsoinstitutet skall ha ansvar för utarbetandet av folkhälsorapporter (yrkande 5). Motionärerna pekar på att Socialstyrelsen skall ha det övergripande myndighetsansvaret på alkoholområdet och att Folkhälsoinstitutet skall vara ett slags verkställande utskott. Motionärerna finner det märkligt att det epidemiologiska centret som skall studera sjukdomars utbredning inte ingår i institutet utan placerats på Socialstyrelsen. Även ansvaret för att skriva folkhälsorapporterna borde, enligt motionärerna, ligga på Folkhälsoinstitutet.
Tidigare behandling
Regeringen föreslog i proposition 1990/91:175 om vissa folkhälsofrågor (bet. 1990/91:SoU23, rskr. 376) att ett folkhälsoinstitut skulle bildas 1 januari 1992. Institutet skulle ha till uppgift att driva hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande arbete på nationell nivå. I propositionen framhölls att Socialstyrelsen även fortsättningsvis skulle ha ansvar för olika hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande insatser inom sin sektor. Vidare konstaterades att Socialstyrelsen höll på att upprätta ett epidemiologiskt centrum med uppgift att på nationell nivå följa, analysera och rapportera om hur folkhälsoproblem, sjukdomar och sociala problem utvecklas samt om hur deras riskfaktorer är utbredda i olika befolkningsgrupper. Vidare konstaterades att Socialstyrelsen vart tredje år utvärderar hälsoläget på regeringens uppdrag. Denna utvärdering kommer att breddas till att omfatta hela den sociala sektorn. Föredraganden anförde att folkhälsorapporteringen bör bygga vidare på den kompetens som utvecklats inom Socialstyrelsen. Med hänsyn till folkhälsorapportens delvis sektorsövergripande karaktär borde arbetet drivas i nära samarbete med Folkhälsoinstitutet, berörda myndigheter och organisationer.
Utskottet anförde i betänkande 1990/91:SoU23 bl.a. följande (s. 32).
Det epidemiologiska centrum som byggs upp inom socialstyrelsen behövs inte bara för att skapa grunder för epidemiologiskt arbete inom folkhälsoområdet utan för hela den uppföljnings- och utvärderingsuppgift som åvilar socialstyrelsen. Det medför enligt utskottets uppfattning problem att överföra registren till folkhälsoinstitutet, eftersom en sådan åtgärd menligt skulle inverka på socialstyrelsens förmåga att fullgöra sina uppgifter. Socialstyrelsen har i en skrivelse till utskottet anfört att informationen i de epidemiologiska registren självklart skall kunna utnyttjas också av folkhälsoinstitutet. Utskottet -- -- -- utgår från att organisationskommittén överväger hur det epidemiologiska materialet kan göras tillgängligt för folkhälsoinstitutet.
Utskottets bedömning
Utskottet vidhåller sin tidigare uppfattning att det epidemiologiska centrumet bör ligga hos Socialstyrelsen. Utskottet vill samtidigt understryka att det är angeläget med ett nära samarbete mellan Socialstyrelsens epidemiologiska centrum och Folkhälsoinstitutet. Även utarbetandet av folkhälsorapporterna bör ankomma på Socialstyrelsen i nära samarbete med Folkhälsoinstitutet. Motion So268 (v) yrkandena 4 och 5 avstyrks därmed.
Folkhälsoinstitutet (G4)
Folkhälsoinstitutet, som inrättades den 1 juli 1992, har som övergripande mål för sin verksamhet att främja likvärdiga förutsättningar för en god hälsa för hela befolkningen genom att på nationell nivå och med vetenskaplig förankring bedriva hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande arbete av sektorsövergripande karaktär. Särskild vikt skall fästas vid sådana förhållanden som främjar hälsa hos de grupper som är utsatta för de största hälsoriskerna. Folkhälsoinstitutets arbetsuppgifter och organisation framgår av förordningen (1992:850) med instruktion för Folkhälsoinstitutet.
Regeringen föreslår att riksdagen för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 136555000kr till Folkhälsoinstitutet. I förslaget är inräknat det utökade statliga stödet om 20 miljoner kronor under vartdera budgetåret 1993/94 och 1994/95 som riksdagen fastlagt i riktlinjerna för institutets verksamhet. Vidare är inräknat vissa förvaltningsmedel, som tidigare beräknats under anslaget D2. Insatser mot aids. Motivet för detta är att Aids-delegationens verksamhet överförts till Folkhälsoinstitutet. Inom det föreslagna ramanslaget har även beräknats medel för bidrag till organisationer. Dessa medel uppgick för budgetåret 1992/93 till ca 37 miljoner kronor. Även det bidrag på 1125000kr som tidigare anvisats till de homosexuellas organisationer under anslaget F2. Bidrag till organisationer har inräknats i ramanslaget. Föredraganden framhåller att det även fortsättningsvis kommer att utgå statsbidrag till organisationer, dels i form av centralt organisationsstöd, dels som projektmedel till drogförebyggande verksamheter.
Folkhälsoarbetets inriktning
I motion So306 av Carin Lundberg m.fl. (s) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om alkohol, narkotika, anabola steroider och tobak. Sverige har anslutit sig till Världshälsoorganisationens (WHO) mål att sänka alkoholkonsumtionen med 25 % från år 1980 till år 2000. För att nå detta mål måste insatserna intensifieras och ytterligare satsningar på förebyggande åtgärder prioriteras, anför motionärerna, som anser att Folkhälsoinstitutet har en viktig uppgift när det gäller information och andra förebyggande åtgärder. Det är också viktigt att de frivilliga, ideella organisationerna får medel så att de kan fortsätta sitt fina, aktiva arbete. Även när det gäller narkotika är upplysning och information viktiga förebyggande åtgärder, anförs det i motionen. Dessa åtgärder bör sättas in redan i grundskolan. Under senare tid har missbruk av anabola steroider uppmärksammats. Missbrukarna utgör ett hot mot egna och andras liv och hälsa utan att själva inse det. Detta problem måste uppmärksammas ytterligare och lagstiftningen ses över, anförs det i motionen. Slutligen tar motionärerna upp frågan om rökningen. Information om tobakens skadeverkningar har sedan länge bedrivits i Sverige, och i det avseendet ligger Sverige långt framme. Så är däremot inte fallet när det gäller andra åtgärder för att minska användandet av tobak, betonar motionärerna, som anser att det behövs en ny informationskampanj. Rökningen är ett problem som berör hela samhället, och det är hög tid att regeringen kommer med förslag om hur detta problem skall kunna minskas, anförs det vidare.
I motion So475 av Charlotte Branting m.fl. (fp) begärs ett tillkännagivande om vad som anförts om informationsinsatser om skydd mot sexuellt överförbara sjukdomar (yrkande 6). Motionärerna anför att kvinnorna jämfört med männen är de som utsätts för de allvarligaste komplikationerna vid sexuellt överförbara sjukdomar (STD). Klamydiainfektion kan leda till att äggledarna löds ihop med risk för utomkvedshavandeskap och barnlöshet som följd. Ungefär hälften av de kvinnor som diagnostiseras som ofruktsamma har blivit detta till följd av genomgången klamydiainfektion. Också med tanke på risken för hivsmitta är det viktigt att sprida information om hur man skyddar sig mot sexuellt överförbara sjukdomar.
I motion So268 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begärs ett tillkännagivande till regeringen om vad som anförts om Folkhälsoinstitutets ansvar för kontakter med folkrörelser (yrkande 7). Motionärerna befarar att CAN:s verksamhet tas över av Folkhälsoinstitutet. Motionärerna motsätter sig inte en samordning av informationsarbetet inom drogområdet, men betonar att det är viktigt att den folkrörelseförankring som CAN har i dag bibehålls i informationsverksamheten.
Bakgrund
Folkhälsoinstitutet bedriver programverksamhet inom bl.a. områdena alkohol och narkotika, hiv/aids, sex och samlevnad, oönskade graviditeter och övriga sexuellt överförbara sjukdomar samt tobak. I proposition 1990/91:175 om vissa folkhälsofrågor anfördes att en av huvuduppgifterna för Folkhälsoinstitutet skulle bli att ta fram och tillhandahålla basfakta och informationsmaterial inom alkohol- och drogområdet för olika avnämares behov, bl.a. organisationslivet, kommuner, landsting och arbetsplatser. Även när det gäller missbruk av anabola steroider bedriver Folkhälsoinstitutet informationsarbete. Utskottet har erfarit att institutet helt nyligen framtagit riskinformation på området. Såvitt avser tobaksmissbruket är avsikten att en proposition med förslag som tar sikte på en begränsning av tobaksmissbruket skall föreläggas riksdagen senare under våren.
Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning (CAN) är ett folkrörelseförankrat informationsorgan, som har till uppgift att bedriva och främja saklig upplysning om verkningar av alkohol- och narkotikamissbruk liksom om vägar och medel att förekomma och bekämpa alkoholskador och motverka icke-medicinskt bruk av narkotika. CAN skall i detta syfte förmedla basfakta om droger till organisationer, myndigheter, massmedia m.fl. En annan huvuduppgift för CAN är att utgöra ett serviceorgan för folkrörelser och organisationer i deras arbete med droginformation. Vid överläggningar med Organisationskommittén för Folkhälsoinstitutet och CAN har träffats en preliminär överenskommelse, som bl.a. innebär att uppgiften att följa drogutvecklingen och att utarbeta vetenskapliga översikter bör övertas av Folkhälsoinstitutet. Även CAN skall emellertid kunna vara verksamt på forskningsområdet. Detta kan ske genom att Folkhälsoinstitutet köper tjänster av CAN enligt särskilda avtal. Efter en treårsperiod bör enligt överenskommelsen ansvarsfördelningen och möjligheterna att åstadkomma en ytterligare samordning utvärderas. Ett motionsyrkande som motsvarar So268 yrkande 7 behandlades förra våren av utskottet i betänkandet 1991/92:SoU15 (s. 91 f.). Utskottet konstaterade att det i uppgifterna för Folkhälsoinstitutet bl.a. skall ingå att arbeta genom och i nära samarbete med bl.a. frivilliga organisationer. Utskottet ansåg inte att riksdagen borde ta något initiativ med anledning av motionen. Enligt vad utskottet erfarit arbetar CAN i nära samarbete med Folkhälsoinstitutet. För CAN:s verksamhet beräknas under anslaget F 3. ett bidrag på nära 8 miljoner kronor för budgetåret 1993/94.
Utskottets bedömning
Utskottet delar uppfattningen i motion So306 (s) om vikten av intensifierade insatser när det gäller information och andra förebyggande åtgärder för att förhindra missbruk. Betydelsen av sådana åtgärder har också vid ett flertal tillfällen tidigare framhållits av riksdagen. Utskottet har helt nyligen uttalat sig om värdet av information och opinionsbildning i kampen mot alkoholmissbruket (1992/93:SoU17). Folkhälsoinstitutet har permanenta program på bl.a. områdena alkohol och narkotika samt tobak. Institutet har ansvaret för att samordna samhällets informationsinsatser och opinionsbildande verksamhet inom dessa områden. Institutet har också engagerat sig när det gäller insatser mot missbruket av dopningsmedel. I dagarna lägger regeringen fram en proposition med förslag till tobakslag. Utskottet anser inte att det för närvarande behövs något initiativ från riksdagens sida med anledning av motion So306 (s). Motionen avstyrks.
Även när det gäller sexuellt överförbara sjukdomar är ökade informationsinsatser av stort värde, anser utskottet. Särskilt gäller detta information till unga människor. Med hänsyn till det arbete som Folkhälsoinstitutet bedriver på detta område behövs enligt utskottets mening inte något initiativ från riksdagen med anledning av motion So475 (fp) yrkande 6. Utskottet avstyrker motionsyrkandet.
Utskottet vidhåller sin inställning om betydelsen av de insatser som de ideella organisationerna gör genom att informera om riskerna med att använda droger och behovet av att förändra attityderna till droger. Med hänsyn till Folkhälsoinstitutets ansvar för kontakter med folkrörelserna och det arbete som bedrivs av CAN är syftet med motion So268 (v) yrkande 7 tillgodosett. Motionsyrkandet avstyrks.
Medelsanvisningen m.m.
I motion So314 av Karin Israelsson m.fl. (c, s, m, fp, kds) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om anslag till Samarbetsnämnden för fördelning av statsbidrag till vissa nykterhetsorganisationer m.fl., och att dessa medel i fortsättningen hanteras och administreras av nämndens kansli. Motionärerna anför att för första gången har storleken på anslaget till Samarbetsnämnden inte fixerats i belopp. Vidare anförs att beloppet nu inräknas i Folkhälsoinstitutets ramanslag och att det blir institutet, som har att betala ut beloppet. Om Samarbetsnämnden kvarstår innebär det, enligt motionärerna, att bidragsfördelningen måste ske i två steg, först i Folkhälsoinstitutet och därefter i Samarbetsnämnden.
Bakgrund
Organisationsstöd utgår till vissa nykterhetsorganisationer för deras centrala verksamhet. Genom riksdagsbeslut år 1977 (prop. 1976/77:108, KrU40, rskr. 232) uppdrogs åt en särskild nämnd att pröva frågor rörande statsbidrag till sådana organisationer. Denna nämnd -- Samarbetsnämnden -- består av fem ledamöter samt personliga ersättare. Samarbetsnämndens verksamhet regleras av förordningen (1977:486) om statsbidrag till organisationer som bedriver nykterhetsarbete. Regeringen utser ordförande medan övriga, av nykterhetsorganisationerna nominerade ledamöter, konstituerar sig i särskild ordning.
Organisationsstödet har tidigare (t.o.m. budgetåret 1991/92) beräknats under anslaget F 2. Bidrag till organisationer (punkten 5). Anslaget avsåg medel dels till Samarbetsnämnden, dels till Nykterhetsrörelsens landsförbund. Medlen disponerades av Socialstyrelsen. Fr.o.m. budgetåret 1992/93 disponeras medlen av Folkhälsoinstitutet och inräknas i anslaget till institutet (numera G 4.) För budgetåret 1992/93 beräknades ca 17,8 miljoner kronor till Samarbetsnämnden och ca 400000 kr till Nykterhetsrörelsens landsförbund. I årets budgetproposition har beloppen inte specificerats.
Utskottets bedömning
Utskottet tillstyrker den i budgetpropositionen föreslagna medelsanvisningen till Folkhälsoinstitutet (G 4), vilken inte mött någon erinran i form av motionsyrkanden.
Utskottet förutsätter att medel till Samarbetsnämnden för fördelning av bidrag till organisationer som bedriver nykterhetsarbete och till Nykterhetsrörelsens landsförbund kommer att utgå även fortsättningsvis och att anslagen inte kommer att urholkas på ett sådant sätt att organisationernas viktiga arbete försvåras. Utskottet utgår från att regeringen fortlöpande överväger formerna för att fördela och betala ut bidragen till nykterhetsorganisationerna. Mot bakgrund av det sagda finner utskottet inte anledning att ta något initiativ med anledning av motion So314 (c, s, m, fp, kds). Motionen avstyrks.
Läkemedelsverket (G 6)
Läkemedelsverket, som inrättades den 1 juli 1990, är en central myndighet vars övergripande mål är att svara för tillsyn och kontroll av läkemedel och läkemedelsnära produkter m.m. Samtliga kostnader för kontrollen av läkemedel m.m. skall täckas med avgifter. Verkets arbetsuppgifter och organisation framgår av förordningen (1990:434) med instruktion för Läkemedelsverket.
Regeringen har i budgetpropositionen föreslagit riksdagen att godkänna den övergripande målsättningen för verksamheten inom Läkemedelsverkets ansvarsområde. Enligt propositionen skall de övergripande målen för verksamheten vara att i syfte att tillgodose behovet av säkra och effektiva läkemedel av god kvalitet pröva inkomna ansökningar om godkännande av läkemedel, varvid läkemedel av högt medicinskt och samhällsekonomiskt värde skall ges prioritet, att verka för att dessa läkemedel används på ett ändamålsenligt och kostnadseffektivt sätt och att främja säkerheten och kvaliteten för läkemedelsnära produkter. Följande verksamhetsmål skall enligt föredraganden gälla för den kommande treårsperioden. Läkemedelsverket skall prioritera en verksamhet som är inriktad på trygghet och säkerhet för hälso- och sjukvårdens och den enskildes räkning samtidigt som den utgör en effektiv och rättvisande produktkontroll och kvalitetssäkring för industrin. Läkemedelsverket skall därvid särskilt utveckla verksamhetsformerna när det gäller ansökningar om godkännande av läkemedel, kliniska prövningar samt säkerhetsuppföljning. Ett mål bör enligt föredraganden vara att under budgetåret 1993/94 minska handläggningstiden för nya kemiska substanser, vilket är en prioriterad uppgift för verket, så att primärutredningarna rörande nya kemiska substanser utförs inom sju månader. När det gäller ansökningar om kliniska prövningar primärhandlägger verket i dag över 90 % inom den stipulerade tiden om sex veckor. Föredraganden anser, i likhet med Läkemedelsverket, att alla ansökningar om kliniska prövningar under planeringsperioden skall klaras inom sex veckor, vilket överensstämmer med EG:s krav. Det påpekas i propositionen att verket bedriver en efterfrågestyrd verksamhet där det krävs en effektiv och rationell anpassning till rådande efterfrågan. Verksamhetsvolymen kan vara svår att bedöma på förhand. Det är viktigt att resurserna utnyttjas på ett sådant sätt att handläggningstiderna kan hållas så korta som möjligt, sägs det vidare. Avnämarna av verkets tjänster är till största delen läkemedelsföretagen och andra inte statliga myndigheter. Därför bör enligt föredraganden undantag tillämpas från bruttoredovisningsprincipen och Läkemedelsverket således även fortsättningsvis tilldelas ett anslag på statsbudgeten med ett formellt belopp om 1000kr. Föredraganden anser att Läkemedelsverket uppfyller kraven för att få en treårig budgetram för perioden 1993/94 -- 1995/96. Planeringsramen uppgår enligt propositionen totalt till 344200000kr. Det anges vidare att avgifterna inte skall behöva höjas under planeringsperioden.
I propositionen föreslås att riksdagen till Läkemedelsverket för budgetåret 1993/94 anvisar ett anslag på 1000kr.
Utskottets bedömning
Utskottet föreslår att riksdagen godkänner den övergripande målsättning för verksamheten inom Läkemedelsverkets ansvarsområde som regeringen föreslagit.
Utskottet tillstyrker den föreslagna medelsanvisningen.
Rättsmedicinalverket (G 7)
Rättsmedicinalverket (RMV) är central förvaltningsmyndighet för rättspsykiatrisk, rättsmedicinsk, rättskemisk och rättsserologisk verksamhet i den utsträckning sådana frågor inte skall handläggas av någon annan statlig myndighet. RMV skall särskilt svara för rättspsykiatriska undersökningar i brottmål och läkarintyg som avses i 7 § lagen (1991:2041) om särskild personutredning i brottmål m.m., rättsmedicinska obduktioner och andra rättsmedicinska undersökningar samt rättsmedicinsk medverkan i övrigt på begäran av domstol, länsstyrelse, allmän åklagare eller polismyndighet. Vidare skall RMV utföra rättskemiska och rättsserologiska undersökningar samt lämna information inom sitt ansvarsområde till andra myndigheter och enskilda. Verket skall också bedriva internationellt samarbete inom sitt ansvarsområde samt svara för utvecklingsarbete och stöd åt forskning av betydelse för verksamheten.
I propositionen anges att för budgetåret 1993/94 skall följande övergripande mål gälla för RMV, nämligen att den rättspsykiatriska undersökningsverksamheten skall bidra till att beslutsunderlaget inom rättsväsendet är av hög kvalitet och kan föreligga inom lagstadgad tid. Vidare skall de rättsmedicinska, rättskemiska och rättsserologiska undersökningsverksamheterna medverka till att goda förutsättningar för rättssäkerhet och effektivitet skapas inom rättsväsendet. RMV skall bidra till samhällets brottsförebyggande verksamhet genom att prioritera arbetet med att informera om de erfarenheter som har vunnits inom de rättsmedicinska, rättskemiska och rättspsykiatriska verksamheterna. I budgetpropositionen föreslås dels att riksdagen till Rättsmedicinalverket för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 163 136 000 kr, dels att riksdagen skall ta del av vad som anförts om en avveckling av den rättsmedicinska avdelningen i Uppsala.
I motion 1992/93:So482 av Håkan Holmberg m.fl. (fp, s, m, c, kds) begärs ett tillkännagivande till regeringen om vad i motionen anförts om Rättsmedicinska institutet i Uppsala. (Motionärerna avser uppenbarligen den rättsmedicinska avdelningen i Uppsala.) I motionen anförs att den kostnadsbesparing som en avveckling i Uppsala skulle medföra torde uppgå till högst några få miljoner kronor. En nedläggning skulle däremot vara mycket negativ för rättssäkerheten. Brottsligheten ökar i Uppsalaregionen, och det är därför, enligt motionärerna, av stor betydelse för polisen att ha tillgång till en rättsmedicinsk närservice. Detta gäller även för de övriga regionerna som tillhör upptagningsområdet. En nedläggning skulle också vara till stor skada för forskning och undervisning i ämnet rättsmedicin i Uppsala enligt motionärerna.
I propositionen anges att den rättsmedicinska avdelningen i Uppsala bör avvecklas före den 1 januari 1994. Såvitt gäller den rättsmedicinska verksamheten anförs att de ändrade regler som numera gäller har medfört att s.k. enkla dödsorsaksundersökningar inte längre utförs vid de rättsmedicinska avdelningarna. Vissa härigenom frigjorda resurser har kunnat användas till att förbättra servicen till polis- och åklagarmyndigheter. Trots dessa åtgärder har RMV enligt propositionen i dag en alltför stor rättsmedicinsk undersökningskapacitet i förhållande till behovet av kvalificerade rättsmedicinska undersökningar. Behovet bedöms kunna tillgodoses med färre rättsmedicinska undersökningsavdelningar än vad som finns för närvarande. Den rättsmedicinska avdelningen i Uppsala bör därför enligt propositionen avvecklas före den 1 januari 1994. Det korta avståndet mellan Uppsala och Stockholm innebär att ärenden från Uppsala rättsläkardistrikt i stor utsträckning kan hanteras av den rättsmedicinska avdelningen i Stockholm. En avveckling av den rättsmedicinska avdelningen i Uppsala bedöms inte medföra några större olägenheter för verksamhetens bedrivande.
Utskottet gör följande bedömning.
Utskottet delar inställningen i propositionen att RMV har en alltför stor rättsmedicinsk undersökningskapacitet och att besparingar bör göras. Utskottet tillstyrker budgetpropositionens förslag till medelsanvisning till Rättsmedicinalverket. Ett särskilt problem utgör den forskning som bedrivs vid den rättsmedicinska avdelningen i Uppsala. Hur denna skall säkerställas bör noga övervägas. Utskottet har erfarit att förhandlingar planeras mellan RMV:s styrelse och regeringen rörande ett annat besparingsförslag än en avveckling av den rättsmedicinska avdelningen i Uppsala i avsikt att säkerställa viss verksamhet och forskning. Utskottet utgår från att regeringen utifrån detta noga överväger hur besparingen skall ske. Vad regeringen anfört om avveckling av den rättsmedicinska avdelningen i Uppsala bör därför inte föranleda något uttalande av riksdagen. Motion So482 (fp, s, m, c, kds) avstyrks.
Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd (G 8)
Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd (HSAN) har till uppgift att pröva frågor om disciplinansvar och om behörighet för hälso- och sjukvårdspersonal m.m. enligt lagen (1980:11) om tillsyn över hälso- och sjukvårdspersonalen m.fl. (tillsynslagen). HSAN skall i anmälda fall pröva hur hälso- och sjukvårdspersonalen har utövat sitt yrke och genom beslut om disciplinpåföljd eller återkallelse av legitimation m.m. ge sin bedömning av vad som är godtagbart eller inte inom hälso- och sjukvården samt tandvården. Nämndens arbetsuppgifter och organisation framgår av lagen samt av förordningen (1988:1240) med instruktion för hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd.
Regeringen har i propositionen föreslagit riksdagen att godkänna den övergripande målsättningen för verksamheten inom ansvarsområdet för HSAN. Enligt propositionen skall de övergripande målen för verksamheten vara att HSAN skall medverka till att stärka patientens säkerhet i hälso- och sjukvården samt tandvården, vilket utgör en viktig del av målsättningen för hela sektorn om en god hälso- och sjukvård samt tandvård för hela befolkningen. Verksamhetsmålet för myndigheten bör enligt föredraganden vara att HSAN i anmälda fall skall pröva hur hälso- och sjukvårdspersonalen har utövat sitt yrke och genom beslut om disciplinpåföljd eller återkallelse av legitimation m.m. ge sin bedömning av vad som är godtagbart eller inte inom hälso- och sjukvården samt tandvården. Resultatkravet för myndigheten bör tills vidare vara att HSAN skall vinnlägga sig om en snabb och effektiv handläggning av anmälda fall samt under treårsperioden väsentligt nedbringa den genomsnittliga handläggningstiden för ärendena till en tid som inte överstiger sex månader. Föredraganden anser att pågående insatser för en intensivare handläggning av nämndens ärenden bör vidmakthållas. Vissa förhör borde dock enligt föredragandens mening kunna förläggas till den plats där händelserna, som föranlett anmälan, har ägt rum. Vidare anges i propositionen att en omorganisation i enlighet med förslag från Statskontoret bör genomföras. Denna innebär bl.a. att HSAN får en förstärkt ledningsfunktion genom en heltidsanställd ordförande, varvid kanslichefsfunktionen utgår.
I propositionen föreslås vidare att riksdagen till HSAN för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 14560000kr.
Utskottets bedömning
Utskottet föreslår att riksdagen godkänner den övergripande målsättning för verksamheten inom ansvarsområdet för HSAN som regeringen föreslagit.
Utskottet tillstyrker den föreslagna medelsanvisningen.
Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor (G 12)
Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor (NIA) är en central förvaltningsmyndighet med ansvar för information, tillsyn och kontroll i frågor rörande internationella adoptioner. Instruktion för NIA framgår av särskild förordning (1988:1128). De övergripande målen för NIA är enligt propositionen följande. Verksamhetens huvudsakliga inriktning att underlätta adoptioner i Sverige av utländska barn skall fortsätta som tidigare år. NIA skall därvid sträva efter att adoptioner sker i enlighet med gällande lagstiftning i barnets ursprungsland. NIA skall vidare medverka till att barnet får en god och trygg uppväxt i Sverige. NIA bör ge ökad tyngd åt arbetet med att följa den internationella utvecklingen på området och därvid samla information i frågor som rör adoption av utländska barn. Regeringen har tillkallat en särskild utredare för att göra en översyn av verksamheten med internationella adoptioner. Inom ramen för denna översyn skall NIA:s roll i adoptionsverksamheten prövas. Utredaren skall redovisa resultatet av sitt arbete senast den 1 oktober 1993.
I propositionen föreslår regeringen att riksdagen för budgetåret 1993/94 till Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor anvisar ett ramanslag på 5998000 kr.
I motion So445 av Liselotte Wågö (m) begärs ett tillkännagivande om en genomgång av de regler som gäller vid adoption av barn födda i Sverige av utländska kvinnor. Motionären framhåller att det blir allt vanligare att gravida kvinnor från andra länder, främst Polen, kommer till Sverige för att här föda barnet och sedan adoptera bort det till föräldrar i Sverige. Det går till så att de svenska föräldrarna åtar sig att bekosta den sjukhusvistelse som en förlossning medför mot att föräldrarna får adoptera det nyfödda barnet. På detta sätt kringgås såväl polsk som svensk lag. I och för sig är det i sak inget fel på denna form av adoption, framhåller motionären. Problemet består i att en lång rad juridiska frågor enligt svensk lag är olösta och måste utredas. För det första är det hart när omöjligt att fastställa vem som är det adopterade barnets fader. Inte heller är medborgarskapsfrågan helt klar. Socialtjänstens vistelsebegrepp sätts också på sin spets om t.ex. de svenska adoptivföräldrarna anser att förlossningskostnaderna blir för dyra. Motionären frågar om det då är kommunen där den utländska kvinnan föder som skall bekosta förlossningen. Vad händer om de svenska föräldrarna inte vill adoptera barnet efter födseln? Och vad händer om komplikationer tillstöter för kvinnan efter förlossning och genomförd adoption som tvingar henne till sjukhusvård? Dessa frågetecken måste enligt motionären rätas ut såväl för den utländska kvinnan och de svenska föräldrarna som för det adopterade barnet.
NIA och Socialstyrelsen känner till ett par fall liknande de som nämns i motionen. NIA har börjat arbeta med frågan, men ännu finns inget genomarbetat ställningstagande. I maj innevarande år kommer Allmänna barnhuset att hålla en konferens i ämnet, vid vilken sådana frågor som aktualiseras av motionären kommer att behandlas. Socialstyrelsen har enligt uppgift för avsikt att kartlägga problemets omfattning inför den kommande konferensen.
Utskottets bedömning
Utskottet tillstyrker den i budgetpropositionen föreslagna medelsanvisningen till Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor (G 12), vilken inte mött någon erinran i form av motionsyrkanden.
De problem som tas upp i motion So445 (m) övervägs redan av ansvariga myndigheter. Utskottet förutsätter att myndigheterna följer utvecklingen och -- om så behövs -- lämnar förslag på åtgärder. Utskottet avstyrker motion So445 (m).
Nämnden för vårdartjänst (G 13)
Nämnden för vårdartjänst (NV) är central myndighet med uppgift att administrera statsbidrag till vårdartjänst samt till verksamheten med särskilda omvårdnadsinsatser i anslutning till riksgymnasium för rörelsehindrade. Nämnden bistår med kansliresurser den särskilda nämnd, Rh-nämnden, som skall avgöra frågor om intagning til speciellt anpassad gymnasial utbildning. NV bedriver forsknings- och utvecklingsarbete. Nämndens arbetsuppgifter och organisation framgår av förordningen (1988:1126) med instruktion för Nämnden för vårdartjänst.
Regeringen har i budgetpropositionen föreslagit riksdagen att godkänna den övergripande målsättningen för verksamheten inom Nämndens för vårdartjänst ansvarsområde. Enligt propositionen skall de övergripande målen för verksamheten vara oförändrade. Detta innebär enligt föredraganden att inriktningen på nämndens arbete skall vara att förbättra förutsättningarna för utbildning och studier för unga och vuxna personer med funktionshinder samt att administrera och utveckla olika stöd som behövs i och omkring studiesituationen. Det föreslås att bidraget om 549000kr till forsknings- och utvecklingsarbete under den åttonde huvudtiteln upptagna anslagsposten C 2.2 Bidrag till forsknings- och utvecklingsarbete överförs till detta anslag. Föredraganden anser att NV:s investeringsbehov skall finansieras genom lån i Riksgäldskontoret.
I propositionen föreslås att riksdagen till Nämnden för vårdartjänst för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 8971000kr.
Utskottets bedömning
Utskottet föreslår att riksdagen godkänner den övergripande målsättning för verksamheten inom Nämndens för vårdartjänst ansvarsområde som regeringen föreslagit.
Utskottet tillstyrker den föreslagna medelsanvisningen.
Statens handikappråd (G14)
De övergripande målen för Statens handikappråd är att verka för förbättrade levnadsförhållanden för människor med funktionshinder och därvid i första hand inrikta sig på handikappfrågor som berör flera samhällsområden. Rådets organisation regleras i förordningen (1988:1094) med instruktion för Statens handikappråd. I budgetpropositionen konstateras att Handikapputredningen i sitt slutbetänkande (SOU 1992:52) föreslagit att en handikappombudsman inrättas och att Statens handikappinstitut avvecklas och att arbetsuppgifterna förs över på andra myndigheter och organ i samband med detta. Utredningens slutbetänkande remissbehandlas för närvarande. Ingen förändring av rådets övergripande mål och verksamhetsinriktning bör göras innan ställning tas till Handikapputredningens förslag om inrättande av en funktion som handikappombudsman. Detta innebär att beslut om en ettårsram bör fattas för Statens handikappråd. För budgetåret 1993/94 föreslås att riksdagen anvisar ett ramanslag på 6027000kr.
I motion So290 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas att riksdagen till Statens handikappråd för budgetåret 1993/94 anslår 3000000kr utöver vad regeringen föreslagit enligt vad i motionen anförts om att upprätta kunskapscentra för små och mindre kända handikappgrupper (yrkande 1). I SOU 1991:46 föreslås upprättande av kunskapscentra för små och mindre kända handikappgrupper som behöver speciella insatser t.ex. när det gäller behandling och information. Motionärerna pekar på att Socialstyrelsen, på regeringens uppdrag, har vidareutvecklat utredningens förslag och att det redan kommande budgetår bör vara möjligt att börja bygga upp kunskapscentra, speciellt som det redan finns basresurser som personal och kunnande på olika håll i landet. Motionärerna anför att 3 miljoner kronor bör avsättas till Statens handikappråd för att påbörja uppbyggnaden.
I proposition 1992/93:159 om stöd och service till vissa funktionshindrade föreslår regeringen att stödet till personer som ingår i små och mindre kända handikappgrupper bör byggas ut och utvecklas. För att utveckla specifika insatser inom habilitering och rehabilitering föreslås ett statligt stimulansbidrag under en fyraårsperiod. Av detta stimulansbidrag föreslås 25 miljoner kronor per år avsättas för utvecklingsinsatser för små och mindre kända handikappgrupper. Medlen bör, enligt propositionen, fördelas av Socialstyrelsen efter ansökan.
Utskottets bedömning
Utskottet delar motionärernas uppfattning att det är angeläget att upprätta kunskapscentra för små och mindre kända handikappgrupper. Regeringen har nyligen i proposition 1992/93:159 om stöd och service till vissa funktionshindrade föreslagit ett statligt stimulansbidrag för att underlätta uppbyggandet av sådana kunskapscentra. Utskottet vill inte föregripa den kommande behandlingen av propositionen. Utskottet tillstyrker budgetpropositionens förslag till medelsanvisning till Statens handikappråd och avstyrker motion So290 (v) yrkande 1.
Statens institutionsstyrelse (G 15)
Riksdagen beslöt den 15 december 1992 att huvudmannaskapet för de särskilda ungdomshemmen och LVM-hemmen skall överföras från kommuner och landsting till staten och att en ny statlig myndighet, Statens institutionsstyrelse, skall inrättas den 1 juli 1993 med de uppgifter och den verksamhetsinriktning som angavs i regeringens proposition (prop. 1992/93:61, bet. 1992/93:SoU10, rskr. 106). En särskild organisationskommitté (dir. 1992:96) för ändrat huvudmannaskap för vissa institutioner inom ungdomsvård och missbrukarvård har tillkallats för att utföra det förberedelsearbete som krävs för inrättandet av den nya myndigheten och för statens övertagande av huvudmannaskapet av de särskilda ungdomshemmen och LVM-hemmen. I kommitténs uppdrag skall vidare ingå att föreslå lokaliseringsort för Statens institutionsstyrelse.
Medelsanvisningen
I budgetpropositionen föreslås att riksdagen till Statens institutionsstyrelse för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 470 000 000 kr. Enligt propositionen har 420 miljoner av de föreslagna 470 beräknats för driften av de särskilda ungdomshemmen och LVM-hemmen och resterande 50 miljoner kronor för kostnader för den centrala myndigheten, personalutbildning och utvecklingsverksamhet. 480 miljoner kronor av det tidigare statsbidraget till missbrukarvård och ungdomsvård på totalt 950 miljoner kronor redovisas under anslaget F 1. Bidrag till missbrukar- och ungdomsvård.
Utskottet tillstyrker den föreslagna medelsanvisningen, vilken inte föranlett några erinringar i form av motioner.
Statens institutionsstyrelses lokalisering
I ett flertal motioner tas frågan om myndighetens lokalisering upp. I motionerna So201 av Hugo Bergdahl (fp) och So207 av Roland Sundgren och Margareta Israelsson (s) föreslås att institutionsstyrelsen lokaliseras till Västerås. Även i motion
A404 av Birger Andersson (c) föreslås Västerås som lokaliseringsort (yrkande 2). I motion So212 av Holger Gustafsson (kds) begärs ett tillkännagivande av vad som i motionen anförts om att med prioritet pröva en lokalisering av institutionsstyrelsen till Skövde. Skövde föreslås som lokaliseringsort även i motion So256 av Sven-Gösta Signell m.fl. (s) och i motion So311 av Birgitta Carlsson och Bengt Kindbom (c). I motion So263 av Sigge Godin (fp) hemställs att riksdagen beslutar att lokalisera institutionsstyrelsen till Härnösand och i motion So308 av Tage Påhlsson (c) begärs ett tillkännagivande om vad som anförts om att den nya myndigheten med fördel kan lokaliseras till Härnösand. I motion So312 av Margareta Winberg m.fl. (s) föreslås att institutionsstyrelsen placeras i Östersund. I motion So226 av Ulla Pettersson och Gunhild Bolander (s, c) föreslås att institutionsstyrelsen förläggs till Gotland. I motion So233 av Ingvar Johnsson m.fl. (s) begärs ett tillkännagivande av vad som anförts om att förlägga institutionsstyrelsen till Vänersborg och att koncentrera utbildningen för behandlingspersonal vid barn- och tonårshem till Vänersborg. I motion A422 av Marianne Jönsson m.fl. (c, s, fp), slutligen, föreslås Kalmar som lokaliseringsort (yrkande 3). För närmare motivering av förslagen om institutionsstyrelsens lokalisering hänvisas till motionerna.
Tidigare behandling
Arbetsmarknadsutskottet har vid flera tillfällen redogjort för sin uppfattning om lokalisering och omlokalisering av statlig verksamhet. Beträffande lokaliseringen av nya myndigheter har arbetsmarknadsutskottet uttalat att det är viktigt att pröva möjligheterna att välja annan lokaliseringsort än Stockholm (1990/91:AU3y). Utskottet har också anfört att lokalisering av nya myndigheter bör föregås av noggranna överväganden i skilda hänseenden. Detta gäller bl.a. förutsättningarna att behålla eller rekrytera kvalificerad personal, behovet av kontakter med andra myndigheter, medflyttandens möjligheter till arbete m.m. (1989/90:AU13 s. 84).
I betänkandet 1992/93:SoU10 behandlade socialutskottet två motionsyrkanden om institutionsstyrelsens lokalisering. Utskottet ansåg att riksdagen inte borde föregripa organisationskommitténs bedömning med något uttalande om lämplig lokaliseringsort, men utgick från att organisationskommittén och regeringen skulle beakta arbetsmarknadsutskottets uttalanden om lokalisering av nya myndigheter. Motionerna avstyrktes. Riksdagen följde utskottet.
Utskottets bedömning
Utskottet vidhåller sin tidigare inställning och avstyrker motionerna So201 (fp), So207 (s), So212 (kds), So226 (s, c), So233 (s), So256 (s), So263 (fp), So308 (c), So311 (c), So312 (s), A404 (c) yrkande 2 och A422 (c, s, fp) yrkande 3.
Övriga medelsanvisningar under G
Utskottet tillstyrker de i budgetpropositionen föreslagna medelsanvisningarna till Statens beredning för utvärdering av medicinsk metodik (G10) och Avvecklingskostnader (G17), vilka inte mött någon erinran i form av motioner.
Hemställan
Utskottet hemställerInriktningen av socialpolitiken
1. beträffande en syneförrättning i välfärden att riksdagen avslår motion 1992/93:So304, res. 1 (s) - delvis
2. beträffande rättssäkerhet m.m. att riksdagen avslår motionerna 1992/93:So294 yrkande 2, 1992/93:So604 yrkande 4 och 1992/93:So609 yrkande 2, res. 1 (s) - delvis
3. beträffande demokratisering av den offentliga sektorn att riksdagen avslår motion 1992/93:So294 yrkande 1,
4. beträffande en ny socialpolitik att riksdagen avslår motion 1992/93:So315 yrkande 1, res. 2 (nyd)
5. beträffande barns levnadsvillkor att riksdagen avslår motionerna 1992/93:So604 yrkande 1 och 1992/93:So609 yrkande 1, res. 3 (s) - delvis
6. beträffande principerna för rättvisa, kvalitet och valfrihet i barnomsorgen att riksdagen avslår motionerna 1992/93:So604 yrkande 3 och 1992/93:So609 yrkande 4, res. 3 (s) - delvis
7. beträffande införandet av ett vårdnadsbidrag att riksdagen avslår motionerna 1992/93:So606, 1992/93:So613 och 1992/93:A811 yrkande 23, res. 3 (s) - delvis - motiv.
8. beträffande de negativa sidorna av ett vårdnadsbidrag att riksdagen avslår motion 1992/93:So610 yrkande 2, res. 3 (s) - delvis
9. beträffande en ny familjepolitik att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Fi211 yrkande 9 och 1992/93:So617 yrkandena 1, 2, 5, 6, 10 och 12, res. 4 (nyd)
10. beträffande omstrukturering och fördelning av hälso- och sjukvårdens resurser att riksdagen avslår motionerna 1992/93:So439 yrkandena 1, 2 och 6 samt 1992/93:So449 yrkandena 2 och 3, res. 5 (s) - delvis
11. beträffande sjukvårdsproduktionen att riksdagen avslår motion 1992/93:Sf234 yrkandena 2, 5, 6 och 8, res. 5 (s) - delvis - motiv. res. 6 (nyd)
Anslag
A. Socialdepartementet m.m.
12. beträffande medelsanvisningen till Socialdepartementet att riksdagen till Socialdepartementet för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 56 239 000 kr,
13. beträffande medelsanvisningen till Utredningar, utveckling, samverkan m.m. att riksdagen till Utredningar, utveckling, samverkan m.m. för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 78 970 000 kr,
B. Familjer och barn
14. beträffande ett tillkännagivande om barnbidrag att riksdagen avslår motion 1992/93:So604 yrkande 5, res. 7 (nyd) - delvis - motiv.
15. beträffande ny utformning av barnbidragen m.m. att riksdagen avslår motion 1992/93:So617 yrkandena 3 och 4, res. 7 (nyd) - delvis
16. beträffande utredning om behovsprövning av barnbidrag att riksdagen avslår motion 1992/93:So611,
17. beträffande utredning om beskattning av barnbidrag att riksdagen avslår motion 1992/93:So607,
18. beträffande barnbidrag vid ERASMUS-utbyte att riksdagen avslår motion 1992/93:So605,
19. beträffande flerbarnstillägget att riksdagen avslår motion 1992/93:So603,
20. beträffande medelsanvisningen till Allmänna barnbidrag att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på motion 1992/93:So617 yrkande 9 till Allmänna barnbidrag för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 17 000 000 000 kr, res. 8 (nyd) - villk. 7
21. beträffande avveckling av bidragsförskottssystemet att riksdagen avslår motion 1992/93:So617 yrkande 8, res. 9 (nyd)
22. beträffande ändring i lagen om bidragsförskott att riksdagen avslår motion 1992/93:So612,
23. beträffande medelsanvisningen till Bidragsförskott att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på motion 1992/93:So617 yrkande 11 till Bidragsförskott för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 3 110 000 000 kr, res. 10 (nyd) - villk. 9
24. beträffande övriga medelsanvisningar under B att riksdagen för budgetåret 1993/94 anvisar a) till Särskilt bidrag för vissa adoptivbarn ett förslagsanslag på 8 530 000 kr, b) till Bidrag till kostnader för internationella adoptioner ett förslagsanslag på 28 800 000 kr,
D. Hälso- och sjukvård
25. beträffande medelsanvisningen till Bidrag till hälso- och sjukvård att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på motionerna 1992/93:Ju838 yrkande 4 och 1992/93:So504 till Bidrag till hälso- och sjukvård för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 1 211 332 000 kr,
26. beträffande TWAR att riksdagen avslår motion 1992/93:So451,
27. beträffande information om hiv/aids att riksdagen avslår motion 1992/93:Ju608 yrkande 5,
28. beträffande smittspårning att riksdagen avslår motion 1992/93:So513 yrkande 4,
29. beträffande medelsanvisningen till Insatser mot aids att riksdagen till Insatser mot aids för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 185 220 000 kr,
30. beträffande medelsanvisningen till Spri att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på motion 1992/93:So433 till Bidrag till Spri för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 26 300 000 kr,
31. beträffande övriga medelsanvisningar under D att riksdagen för budgetåret 1993/94 a) till Funktionen Hälso- och sjukvård m.m. i krig anvisar ett ramanslag på 164 300 000 kr, b) till Bidrag till WHO anvisar ett förslagsanslag på 29 800 000 kr, c) till Bidrag till WHO-enheten för rapportering av läkemedelsbiverkningar anvisar ett anslag på 2591000 kr,
E. Omsorg om äldre och handikappade
32. beträffande rekreationsverksamhet att riksdagen avslår motionerna 1992/93:So241 och 1992/93:So283, res. 11 (s)
33. beträffande medelsanvisningen till Bidrag till viss verksamhet för personer med funktionshinder att riksdagen till Bidrag till viss verksamhet för personer med funktionshinder för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 60 023 000 kr,
34. beträffande medelsanvisningen till Bidrag till handikapporganisationer att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på motion 1992/93:So234 till Bidrag till handikapporganisationer för budgetåret 1993/94 anvisar ett anslag på 129 248 000 kr,
35. beträffande åldersgräns för bilstöd att riksdagen avslår motion 1992/93:So219,
36. beträffande armskadades rätt till bilstöd att riksdagen avslår motionerna 1992/93:So244, 1992/93:So258, 1992/93:So295 och 1992/93:So297,
37. beträffande komplettering av bilstödet att riksdagen avslår motion 1992/93:So291 yrkande 2,
38. beträffande Försäkringskassans kontroll att riksdagen avslår motion 1992/93:So424,
39. beträffande medelsanvisningen till Bilstöd till handikappade att riksdagen till Bilstöd till handikappade för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 206 000 000 kr,
40. beträffande övriga medelsanvisningar under E att riksdagen för budgetåret 1993/94 anvisar a) till Statsbidrag till vårdartjänst m.m. ett förslagsanslag på 136580000 kr, b) till Ersättning för texttelefoner ett förslagsanslag på 67700000 kr, c) till Ersättning till Postverket för befordran av blindskriftsförsändelser ett förslagsanslag på 49 825 000 kr,
F. Socialt behandlingsarbete, alkohol- och narkotikapolitik
41. beträffande engångsbidrag till LP-stiftelsen att riksdagen avslår motion 1992/93:So262, res. 12 (s) - motiv.
42. beträffande ett tillkännagivande om bidrag till organisationer som bistår bostadslösa att riksdagen avslår motion 1992/93:So242 yrkande 2,
43. beträffande medelsanvisningen till Bidrag till organisationer att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på motion 1992/93:Ju838 yrkande 3 till Bidrag till organisationer för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 31 630 000 kr,
44. beträffande övriga medelsanvisningar under F att riksdagen för budgetåret 1993/94 anvisar a) till Bidrag till missbrukarvård och ungdomsvård ett reservationsanslag på 480 000 000 kr, b) till Bidrag till Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning ett anslag på 7 964 000 kr.
G. Myndigheter under Socialdepartementet
45. beträffande medelsanvisningen till Socialstyrelsen att riksdagen med anledning av propositionen och med avslag på motionerna 1992/93:Fi213 yrkande 5 och 1992/93:So614 yrkande 1 till Socialstyrelsen för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 315 695 000 kr,
46. beträffande målsättningen för verksamheten inom Socialstyrelsens ansvarsområde att riksdagen godkänner i propositionen angiven övergripande målsättning för verksamheten inom Socialstyrelsens ansvarsområde,
47. beträffande epidemiologiskt centrum m.m. att riksdagen avslår motion 1992/93:So268 yrkandena 4 och 5,
48. beträffande folkhälsoarbetet att riksdagen avslår motion 1992/93:So306,
49. beträffande sexuellt överförbara sjukdomar att riksdagen avslår motion 1992/93:So475 yrkande 6,
50. beträffande kontakter med folkrörelserna att riksdagen avslår motion 1992/93:So268 yrkande 7,
51. beträffande medelsanvisningen till Folkhälsoinstitutet att riksdagen till Folkhälsoinstitutet för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 136 555 000 kr,
52. beträffande stöd till vissa nykterhetsorganisationer att riksdagen avslår motion 1992/93:So314,
53. beträffande målsättningen för verksamheten inom Läkemedelsverkets ansvarsområde att riksdagen godkänner i propositionen angiven övergripande målsättning för verksamheten inom Läkemedelsverkets ansvarsområde,
54. beträffande medelsanvisningen till Läkemedelsverket att riksdagen till Läkemedelsverket för budgetåret 1993/94 anvisar ett anslag på 1 000 kr,
55. beträffande en avveckling av den rättsmedicinska avdelningen i Uppsala att riksdagen med avslag på motion 1992/93:So482 lägger propositionen i denna del till handlingarna, res. 13 (s)
56. beträffande medelsanvisningen till Rättsmedicinalverket att riksdagen till Rättsmedicinalverket för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 163 136 000 kr,
57. beträffande målsättningen för verksamheten inom ansvarsområdet för Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd att riksdagen godkänner i propositionen angiven övergripande målsättning för verksamheten inom ansvarsområdet för Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd,
58. beträffande medelsanvisningen till Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd att riksdagen till Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 14 560 000 kr,
59. beträffande medelsanvisningen till Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor att riksdagen till Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 5998000 kr,
60. beträffande vissa adoptioner att riksdagen avslår motion 1992/93:So445,
61. beträffande målsättningen för verksamheten inom Nämndens för vårdartjänst ansvarsområde att riksdagen godkänner i propositionen angiven övergripande målsättning för verksamheten inom Nämndens för vårdartjänst ansvarsområde,
62. beträffande medelsanvisningen till Nämnden för vårdartjänst att riksdagen till Nämnden för vårdartjänst för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 8 971 000 kr,
63. beträffande medelsanvisningen till Statens handikappråd att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på motion 1992/93:So290 yrkande 1 till Statens handikappråd för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 6 027 000 kr,
64. beträffande medelsanvisningen till Statens institutionsstyrelse att riksdagen till Statens institutionsstyrelse för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 470 000 000 kr,
65. beträffande Statens institutionsstyrelses lokalisering att riksdagen avslår motionerna 1992/93:So201, 1992/93:So207, 1992/93:So212, 1992/93:So226, 1992/93:So233, 1992/93:So256, 1992/93:So263, 1992/93:So308, 1992/93:So311, 1992/93:So312, 1992/93:A404 yrkande 2 och 1992/93:A422 yrkande 3,
66. beträffande övriga medelsanvisningar under G att riksdagen för budgetåret 1993/94 anvisar a) till Statens beredning för utvärdering av medicinsk metodik ett ramanslag på 13 921 000 kr, b) till Avvecklingskostnader ett förslagsanslag på 36 775 000 kr.
Stockholm den 18 mars 1993 På socialutskottets vägnar Sten Svensson
I beslutet utom mom. 45 i hemställan har deltagit: Sten Svensson (m), Göte Jonsson (m), Anita Persson (s), Rinaldo Karlsson (s), Ingrid Hemmingsson (m), Jan Andersson (s), Leif Bergdahl (nyd), Maj-Inger Klingvall (s), Hans Karlsson (s), Martin Nilsson (s), Barbro Westerholm (fp), Jan Fransson (s), Maud Ekendahl (m), Fanny Rizell (kds) och Anna Corshammar-Bojerud (c).
I beslutet beträffande mom. 45 i hemställan har deltagit: Sten Svensson (m), Göte Jonsson (m), Ingrid Hemmingsson (m), Hans Karlsson (s), My Persson (m), Barbro Westerholm (fp), Jan Fransson (s) och Fanny Rizell (kds).
Reservationer
1. En syneförrättning i välfärden m.m. (mom.1och2)
Anita Persson, Rinaldo Karlsson, Jan Andersson, Maj-Inger Klingvall, Hans Karlsson, Martin Nilsson och Jan Fransson (alla s) anser
dels att det avsnitt i betänkandet på s. 24 som börjar med "Utskottet ställer sig" och slutar på s. 28 med "So294 (v) yrkande 2." bort ha följande lydelse:
Den socialdemokratiska välfärdspolitiken är utformad utifrån övertygelsen att alla människor har ett lika värde och att alla människor har samma grundläggande behov av social trygghet, vård, omsorg och utbildning. En solidariskt finansierad och demokratiskt styrd verksamhet skall garantera tillräckligt med resurser, rättvist fördelade.
En viktig del i välfärdspolitiken är de trygghetssystem som omfördelar resurser mellan olika grupper och skeden i livet. Genom dessa utjämnas skillnaderna i sociala och ekonomiska villkor mellan barnfamiljer och familjer utan barn, mellan gamla människor och folk i arbete, mellan arbetsföra och handikappade, mellan friska och sjuka människor.
Den viktigaste förutsättningen för en framgångsrik välfärdspolitik är en stark ekonomi med god tillväxt, stabila priser, hög sysselsättning och goda offentliga finanser. Arbete är grunden för välfärd och trygghet. Det gäller både den enskilda människan och välfärdssystemens finansiering. Hög sysselsättning bidrar till att det sociala skyddsnätet kan hållas intakt. En hög arbetslöshet däremot ökar trycket på de sociala kostnaderna samtidigt som samhällets skatteinkomster minskar. Den hotbilden håller nu på att bli verklighet.
Det besvärliga arbetsmarknadsläget kopplat till den djupa lågkonjunkturen och det kommunala skattestoppet försätter de flesta av landets kommuner i ett mycket svårt läge. Välfärdsmålen uppnås inte med den borgerliga regeringens politik.
Välfärdspolitiken har byggts upp under en lång följd av år med ekonomisk tillväxt. Nu är vår uppgift att utforma en rättvis välfärdspolitik som håller också i tider av ekonomisk stagnation eller tillbakagång. Välfärdspolitikens olika uppgifter hänger samman med varandra. Ingrepp i de ursprungliga principerna för trygghetssystemen får följder i andra delar av välfärdspolitiken.
Utskottet anser att utifrån en sådan helhetssyn kan välfärdspolitiken utvecklas och förnyas. För att kunna upprätthålla en solidariskt finansierad generell välfärdspolitik i framtiden krävs dock, anser utskottet, en anpassning av den offentliga sektorn och transfereringssystemen.
I likhet med motionärerna i motion So304 (s) anser utskottet att det finns starka skäl att organisera en syneförrättning om hur välfärdsmålen förverkligas i människornas vardag. Utskottet anser att regeringens ekonomiska åtstramningar mot kommunerna försatt dessa i en utomordentligt svår situation. En analys bör göras av effekterna av de försök med marknadslösningar i t.ex. vård och omsorg som i dag förekommer.
Den enskildes rättssäkerhet måste tryggas när kommunerna lägger ut verksamhet till annan huvudman. I likhet med motionärerna i motionerna So604 (s) yrkande 4, So609 (s) yrkande 2 samt So294 (v) yrkande 2 anser utskottet således att det behövs en översyn av vilket lagstöd som krävs för att garantera rättssäkerhet, sekretess och tystnadsplikt, likabehandlingsprincipen, uppföljning och kvalitetskontroll när kommunen lämnar över verksamhet till andra huvudmän. Vad utskottet nu anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottet under mom. 1 och 2 bort hemställa: 1--2. beträffande en syneförrättning i välfärden m.m. att riksdagen med anledning av motionerna 1992/93:So294 yrkande 2, 1992/93:So304, 1992/93:So604 yrkande 4 och 1992/93:So609 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
2. En ny socialpolitik (mom. 4)
Leif Bergdahl (nyd) anser
dels att det avsnitt i betänkandet på s. 28 som börjar med "I motion So315 (nyd)" och slutar på s. 29 med "avstyrker motionsyrkandet." bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att dagens socialbidragssystem bör avskaffas och ersättas av ekonomisk socialhjälp som bör finnas i två varianter -- sociallön eller sociallån. Den sökande själv bör kunna bestämma vilken form som kan bli aktuell. Utskottet anser vidare att den s.k. generella välfärdspolitiken baserad på inkomstbortfallsprincipen bör ersättas av en generell grundtrygghetsprincip. Varje medborgare har enligt utskottets mening det grundläggande ansvaret för att skapa sin egen välfärd. Samhället bör, om en människa av något skäl inte kan försörja sig och de sina, garantera ett skyddsnät som är lika för alla och ligger på en god anständighetsnivå, men aldrig på en nivå som kan upplevas som eftersträvansvärd genom t.ex. bidragsoptimering eller fusk. Utskottet instämmer i vad som anförts i motion So315 (nyd) yrkande 1.
Vad utskottet nu anfört om en ny socialpolitik bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottet under mom. 4 bort hemställa: 4. beträffande en ny socialpolitik att riksdagen med anledning av motion 1992/93:So315 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
3. Barns levnadsvillkor m.m. (mom. 5, 6, motiveringen till mom. 7 samt mom. 8)
Anita Persson, Rinaldo Karlsson, Jan Andersson, Maj-Inger Klingvall, Hans Karlsson, Martin Nilsson och Jan Fransson (alla s) anser
dels att det avsnitt i betänkandet på s. 29 som börjar med "Utskottet instämmer" och slutar på s. 32 med "i fråga (yrkande 2)." bort ha följande lydelse:
Hur väl ett samhälle fungerar speglas i barnens levnadsvillkor. Hur barn har det -- hälsa, välbefinnande, lycka -- är ett mått på samhälle och politik. Under flera årtionden har vi i Sverige genomfört reformer för att säkerställa barns rätt till trygga och mer jämlika uppväxtförhållanden. De flesta barn i Sverige har det bra. Olika undersökningar som genomförts har visat på svenska barns goda hälsa och välbefinnande. De höga födelsetalen under senare år kan också ses som ett uttryck för en framgångsrik familjepolitik. Detta betyder dock inte att alla barn i vårt land har det bra. Det finns barn som far illa.
Utskottet anser att barns villkor hänger samman med föräldrarnas villkor. Barnen är beroende av föräldrarnas arbete och inkomst som i sin tur styr boende och miljö i stort. I Sverige liksom i många andra länder har barns behov ofta ställts emot kvinnors önskemål om självständighet och oberoende. En stor andel kvinnor på arbetsmarknaden, särskilt kvinnor med små barn, har ibland i debatten ansetts stå i motställning till barns behov av kontinuitet och trygghet. Men den svenska familjepolitiken är med detta perspektiv unik. Den har haft som mål både att ge barn goda och trygga uppväxtvillkor -- och ge kvinnor och män förutsättningar att leva ett jämställt liv. Utskottet vill framhålla att politiken har inriktats på att stödja barnfamiljerna ekonomiskt främst via barnbidrag men också via bostadsbidrag. Den har också inriktats på att ge alla föräldrar möjlighet att vara hemma med de minsta barnen genom en utbyggd föräldraförsäkring. Barnomsorgen har byggts ut med hög pedagogisk kvalitet för barnens skull.
I dag befinner sig vårt land i ett svårt ekonomiskt läge. Vi kan tydligt se att det drabbar barnen eftersom barnen får bära merparten av besparingarna i kommunerna.
Flera samhällssektorer skär samtidigt ned. Kommunerna och landstingen drar ned på sina verksamheter. Ersättningsnivåer i försäkringssystemen sänks. Arbetslösheten ökar. Ingen vet i dag med säkerhet hur detta drabbar barnen. Kunskapen om de sammantagna effekterna av nedskärningar är ofullständig. Det finns inte heller några på förhand gjorda kalkyler eller prognoser av effekterna, utan förändringarna bara genomförs.
Motionärerna i motionerna So604 (s) yrkande 1 och So609 (s) yrkande 1 anser att regeringens ekonomiska politik riskerar att rycka undan grunden för den generella välfärdspolitiken. Urholkningen av kommunernas ekonomi slår mot barnen som grupp och bidrar till en ökad skiktning mellan olika grupper av barn.
Socialstyrelsen har nyligen i en rapport med sju bilagor, Barns villkor i förändringstider, delredovisat ett regeringsuppdrag med innebörd att följa utvecklingen av barns villkor i det omfattande omställnings- och förnyelsearbete som pågår i kommunerna.
I sammanfattningen i delrapporten Insatser för utsatta barn och ungdomar sägs bl.a. följande.
Tendenserna på kort sikt tyder på att bl.a. den stigande arbetslösheten och det ökande behovet av socialbidrag skapar risk för växande sociala problem också bland barn och ungdomar. Särskilt i bostadsområden som redan har en högre koncentration av sociala problem och i redan hårt ansträngda familjer kan förutses att barn och ungdomar kommer att behöva mer stöd och skydd från bl.a. socialtjänsten. Samtidigt kan konstateras att vid lågkonjunkturens början fanns -- generellt sett -- få tydliga tendenser till ökad ofärd bland barn och ungdom.
I sammanfattningen i delrapporten Barnomsorg i förändring sägs bl.a. följande.
Det finns ingen entydig bild av situationen i barnomsorgen i landet. Kommunernas förutsättningar varierar starkt och skillnaderna mellan kommunerna tenderar att öka. I flertalet kommuner har man klarat hittillsvarande besparingar på ett sådant sätt att man kunnat värna om kvaliteten i barnomsorgen. Det finns däremot viss oro inför framtiden och kommande besparingar, framför allt inför 1994. Storstäder och en del kranskommuner har en betydligt svårare situation redan nu. Här uttrycker man mer oro för kvaliteten i barnomsorgen och för barn som behöver särskilt stöd. Det finns oro för barn som behöver särskilt stöd och "gråzonsbarn", som inte klarar de stora barngrupperna. Det finns också risk för ökad negativ segregering genom ett ökat behov av specialgrupper och genom att det finns färre barn med behov av särskilt stöd i de enskilda, ickekommunala verksamheterna.
Utskottet anser att den oro som uttalas i rapporterna måste tas på största allvar. Utskottet delar således motionärernas uppfattning.
I samma motioner begärs tillkännagivanden till regeringen om vad som anförts i motionerna om principerna för rättvisa, kvalitet och valfrihet i barnomsorgen, So604 (s) yrkande 3 och So609 (s) yrkande 4.
Utskottet anser att barnomsorgens viktigaste uppgift är att ge alla barn grundläggande kunskaper och erfarenheter inför vuxenlivet. Barnomsorgen är också viktig för föräldrarnas möjligheter att förena arbete eller studier med vård och ansvar för barn. Förskolan och fritidshemmen har byggts ut kraftigt under 1980-talet, kvaliteten har höjts och valfriheten ökat. Målet, en förskola för alla barn, var mycket nära att uppnås hösten 1991.
Nu står vi i en ny situation. Mycket stora nedskärningar har skett inom barnomsorgen under 1992 och ännu fler kommer att ske under 1993. Det innebär att daghem och fritidshem läggs ner och barnomsorgspersonalen sägs upp. Platsantalet minskar. Fler barn skrivs in på återstående daghem/fritidshem. Det innebär större barngrupper och färre anställda.
Valfriheten inskränks kraftigt genom höjda och differentierade avgifter. De differentierade avgifterna styr föräldrar att välja så korta tillsynstider som möjligt. Höga enhetstaxor missgynnar kraftigt låginkomsttagare. Valfriheten inskränks också genom nya administrativa regler. Barn utestängs t.ex. vid förälders arbetslöshet eller barnledighet. Många kommuner sätter en 18-månadersgräns för rätt till plats. Ensamstående och låginkomsttagare får begära bistånd enligt 6 § socialtjänstlagen för att kunna återgå till sitt arbete.
Även när det gäller att välja omsorgsform minskar valfriheten. På mindre orter privatiseras barnomsorgen. Föräldrar som vill ha kommunal barnomsorg på hemorten har ingen möjlighet att välja. Dagbarnvårdare sägs upp och möjligheten att välja familjedaghem minskar. Detta drabbar också infektionskänsliga barn och allergibarn som inte klarar att vistas i stora barngrupper.
Utskottet anser att det måste skapas garantier för kvalitet, rättvis fördelning, rättssäkerhet och rätt till plats. Den grundläggande rättigheten är lagstadgad rätt till plats. En lagstadgad rätt garanterar att inga barn ställs utanför. Den klarlägger också kommunernas ansvar vilket inte minst är viktigt när det nya generella statsbidragssystemet nu införts. Utskottet anser att barnomsorgen skall finansieras solidariskt så att alla barn oavsett föräldrarnas inkomst kan efterfråga plats. Den skall styras demokratiskt så att verksamheten planeras för alla barn och fördelas efter behov så att också barn med behov av särskilt stöd kan ges lika rätt till omsorg. Kvalitetskrav måste läggas fast som skall gälla all barnomsorg oavsett huvudman. Krav skall bl.a. ställas på verksamhetens innehåll, personalens utbildning, tillgänglighet, intagningsregler, avgifter m.m. För att garantera alla barn valfrihet och rätt till barnomsorg får inte avgifter och intagningsregler användas som sorteringsinstrument.
I motion So610 (v) yrkande 2 begärs ett tillkännagivande till regeringen om vad som i motionen anförts om de negativa sidorna av ett vårdnadsbidrag. Motionärerna anser bl.a. att ett vårdnadsbidrag skulle motverka jämlikheten mellan män och kvinnor och konservera de segregerade könsrollerna med ett hushållsansvar och ett försörjningsansvar.
Utskottet har vid upprepade tillfällen framhållit att en utbyggd föräldraförsäkring är att föredra framför ett vårdnadsbidrag. Utskottet har bl.a. anfört att vårdnadsbidraget motverkar jämställdheten mellan föräldrarna, att det skapar stora marginaleffekter för dem som vill övergå från hemarbete till förvärvsarbete, att det innebär rundgång och byråkrati, eftersom man först får ett bidrag och sedan drar av kostnaderna för barnomsorgen samt att det äventyrar utbyggnaden av barnomsorgen. Utskottet vidhåller denna inställning. De invändningar utskottet riktat mot förslaget om vårdnadsbidrag sammanfaller till stora delar med den kritik som framförts i motionen. Vad utskottet nu anfört bör med anledning av motionerna So604 yrkande 1 och 3, So609 yrkande 1 och 4 samt So610 yrkande 2 ges regeringen till känna. Utskottet avstyrker de förslag till vårdnadsbidrag som framförs i motionerna A811 yrkande 23 (c), So613 (c) och So606 (m).
dels att utskottet under mom. 5, 6 och 8 bort hemställa: 5, 6 och 8. beträffande barns levnadsvillkor m.m. att riksdagen med anledning av motionerna 1992/93:So604 yrkandena 1 och 3, 1992/93:So609 yrkandena 1 och 4 och 1992/93:So610 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
4. En ny familjepolitik (mom. 9)
Leif Bergdahl (nyd) anser
dels att det avsnitt i betänkandet på s. 31 som börjar med "Utskottet ställer sig" och slutar på s. 32 med "barnfamiljer. Motionerna avstyrks." bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att nuvarande system med föräldraförsäkring och stöd till barnomsorg är djupt orättvist. Det har spårat ur och överutnyttjats i en utsträckning långt utöver vad som är rimliga samhällskostnader. Vi har helt enkelt inte råd med detta system som på ett närmast otillbörligt sätt gynnar höginkomsttagare och karriärister på skattebetalarnas bekostnad.
Utskottet anser att föräldrarna har hela ansvaret för sina barns omsorg -- och föräldrarna vet bäst hur denna omsorg skall visas och genomföras.
Utskottet föreslår inrättandet av en vårdnadsersättning för alla barn från 0 till 6 år. Beloppen bör variera med barnets ålder men aldrig utgå med mer än 8 000 kr per månad och familj. Ersättningen bör disponeras fritt av föräldrarna, t.ex. som lön till sig själva, eller för att köpa extern barntillsyn på t.ex. daghem eller genom att anställa en barnflicka. Staten eller kommunen bör inte gynna någon form av omsorg före någon annan. Dagens orimliga former av statligt och kommunalt stöd till daghem och dagmammor bör upphöra. Vidare bör föräldraförsäkringen avvecklas i sin helhet. Vårdnadsersättning bör enligt utskottets mening inte utgå till familjer som inte behöver det. En nedtrappning bör ske om föräldrarnas sammanlagda inkomst överstiger 300 000 kr per år.
Utskottet instämmer således i vad som anförts i motionerna Fi211 yrkande 9 samt So617 yrkandena 1, 2, 5, 6, 10 och 12 om en ny familjepolitik. Vad utskottet nu anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottet under mom. 9 bort hemställa: 9. beträffande en ny familjepolitik att riksdagen med anledning av motionerna 1992/93:Fi211 yrkande 9 och 1992/93:So617 yrkandena 1, 2, 5, 6, 10 och 12 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
5. Omstrukturering och fördelning av hälso- och sjukvårdens resurser m.m. (mom. 10 och motiveringen till mom. 11)
Anita Persson, Rinaldo Karlsson, Jan Andersson, Maj-Inger Klingvall, Hans Karlsson, Martin Nilsson och Jan Fransson (alla s) anser
dels att det avsnitt i betänkandet på s. 32 som börjar med "Utskottet konstaterar" och slutar på s. 35 med "Motionsyrkandena avstyrks." bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets uppfattning skall hälso- och sjukvårdspolitiken syfta till att främja alla människors hälsa och skapa goda förutsättningar för vårdens resultat. Syftet är att forma en rättvis och lika vård för alla, med hög kvalitet och med utrymme för vårdpersonal att använda sin kompetens och sitt engagemang.
Sjukvården har till uppgift att ta reda på vilka behov människor har, och fördela resurserna därefter. Resultatet skall följas upp, bedömas och ställas i relation till kostnaderna. Rättviseaspekten skall ha en central plats i en sådan utvärdering. Såväl den demokratiska dimensionen som målsättningen att fördela vården rättvist kan, enligt utskottet, aldrig överlämnas åt marknaden. Människor som söker vård har rätt att ställa krav på att samhället tillhandahåller bra och rätt vård. Sjukdom och ohälsa kan drabba vem som helst.
Det finns stora skillnader i hälsoläget mellan olika sociala grupper. Och skillnaden tenderar att öka. Att utjämna skillnaderna i hälsoläge ställer krav på insatser i såväl förebyggande som behandlande åtgärder. Utskottet anser att hälso- och sjukvården måste ha ett områdesansvar, en kunskap om människor och miljöer med utrymme att ta till vara all vårdpersonals kunnande och engagemang. Det får heller inte finnas begränsningar som utesluter människor från vård och behandling om de inte kan betala patientavgiften eller medicinen.
Primärvården är det som människor möter först. Primärvården skall ha hög tillgänglighet, god kontinuitet och hög kvalitet. Den skall verka i individperspektiv, familjeperspektiv och områdesperspektiv. Verksamheten skall vara sammanhållen, dvs. primärvårdens personal skall arbeta tillsammans och ha ansvar för det geografiska område man verkar i, och för de människor som bor där. Det förebyggande arbetet måste ges så stort utrymme som möjligt.
Mödra- och barnavården måste, enligt utskottet, ges fortsatt stort utrymme. Mer uppmärksamhet måste riktas mot konsekvenserna av den ökande arbetslösheten, drogberoendet och det ökande tobaksbruket. Primärvården skall också ge råd och vägledning för patienter som måste vidare till specialistvård och sjukhusvård.
I 1991 års folkhälsorapport beskrivs utvecklingen av barns hälsa. Det framgår att också barns hälsa är klassbunden. Flera av de insatser som behövs rör det förebyggande folkhälsoarbetet. Förutsättningarna för arbetet inom barnhälsovården har förändrats under senare år. Mödra- och barnhälsovården har delvis integrerats i primärvården. Antalet födda barn har ökat, liksom antalet barn med invandrarbakgrund, vilket ökar barnhälsovårdens ansvar och arbetsbörda.
Utskottet anser att solidaritet och rättvisa skall vara vägledande när framtiden formas och vägval sker. Hälso- och sjukvården skall betalas solidariskt och vara i huvudsak skattefinansierad. Forskning och utbildning skall styras demokratiskt och vara öppna för insyn. Den gemensamma sektorn, kommuner och landsting skall ha ett övergripande ansvar för att god och rättvis vård finns tillgänglig även i framtiden. Huvuddelen av vården måste därför produceras i gemensam regi. Detta för att garantera de övergripande målen om demokratiskt styrd, solidariskt finansierad och fördelad efter behov. Men det är också viktigt att det finns olika alternativ i form av kooperativ, stiftelser och enskilda vårdgivare. Detta för att öka flexibiliteten och skapa utrymme för den dynamik som det innebär att olika driftformer jämförs med varandra.
Med tanke på de "köp- och säljmetoder" och marknadslösningar som till en del tillämpas också inom hälso- och sjukvården, finns det skäl att pröva om de nationella målen uppfylls i rådande system. Utskottet förordar att frågan överlämnas till den arbetande sjukvårdsutredningen för att skyndsamt beredas.
Sjukvårdspolitiken måste mer inriktas på att hitta system för uppföljning och utvärdering. Detta kan i sin tur skapa utrymme för omprioriteringar inom vården. Även system för kvalitetskontroll behöver utvecklas för tillämpning både lokalt och nationellt. I detta ligger nya möjligheter till en god utveckling av hälso- och sjukvården.
Utvecklingen av primärvården, med ökad läkartäthet och mer resurser till det förebyggande arbetet, bör enligt utskottet kunna ske i den takt som resurserna kan överföras från sjukhus- och specialistvården. Det behövs naturligtvis fler sjukhus befolkningsmässigt räknat i glesbygden än i de tätbefolkade delarna av landet. Det geografiska avståndet mellan sjukhusen är en faktor som måste vägas in. Det finns såväl rationella som känslomässiga motiv för detta. Det är en trygghet med närhet till akutsjukvården. Men det handlar också om säkerhet för den enskilde.
Vid en översyn av sjukhusstrukturen är det inte självklart att storsjukhusmodellen är den bästa, om man undantar den mest avancerade vården. Där är det naturligtvis så att det lilla sjukhuset aldrig kan mäta sig med det stora. Men i övrigt kan det mycket väl vara så att det lilla sjukhuset klarar sig bra i jämförelse med det stora, genom att exempelvis specialisera sig.
En omstrukturering av sjukhusvården, där frigjorda resurser successivt överförs till primärvården, kräver enligt utskottet ett sammanhållet huvudmannaskap för sjukvården.
Det pågår ett antal försök med primärkommunalt huvudmannaskap. Det är enligt utskottet viktigt att de försök som pågår genomförs och därefter utvärderas.
Utskottet instämmer således i vad som anförts i motionerna So439 yrkandena 1, 2 och 6 och So449 yrkandena 2 och 3. Vad utskottet nu anfört bör ges regeringen till känna.
Ny demokrati har i motion Sf234 (nyd) lagt fram förslag som sägs syfta till att man inom sjukvårdspolitiken övergår från planhushållning till marknadshushållning och att ansvaret för finansiering och produktion av sjukvård åtskiljs. Bl.a. föreslås att sjukvårdsproduktionen bör vara producentoberoende (yrkande 2), att ett prestationsbaserat ersättningssystem införs (yrkande 5) samt att det dubbla huvudmannaskapet för sjukvården avskaffas (yrkande 6). Motionärerna anser också att det holländska sjukvårdssystemet bör studeras av svenska sjukvårdspolitiker (yrkande 8).
I andra yrkanden, som hänvisats till socialförsäkringsutskottet, har Ny demokrati bl.a. föreslagit att en nationell sjukförsäkring införs och att landstingens rätt att beskatta medborgarna för sjukvårdsuppgifter upphör.
Utskottet har i det föregående uttalat sig för att hälso- och sjukvården skall betalas solidariskt och vara i huvudsak skattefinansierad, att den skall styras demokratiskt och att kommuner och landsting även i framtiden skall ha ett övergripande ansvar för att tillhandahålla hälso- och sjukvård. Ett försäkringsbaserat, prestationsrelaterat ersättningssystem utan kostnadsdämpande inslag är dessutom enligt hittillsvarande erfarenheter kraftigt kostnadsdrivande.
Utskottet avstyrker med hänvisning härtill motion Sf234 yrkandena 2, 5, 6 och 8.
dels att utskottet under mom. 10 bort hemställa: 10. beträffande omstrukturering och fördelning av hälso- och sjukvårdens resurser att riksdagen med anledning av motionerna 1992/93:So439 yrkandena 1, 2 och 6 samt 1992/93:So449 yrkandena 2 och 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
6. Sjukvårdsproduktionen (mom. 11)
Leif Bergdahl (nyd) anser
dels att det avsnitt i betänkandet på s. 35 som börjar med "Utskottet konstaterar" och slutar med "Motionsyrkandena avstyrks." bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att sjukvårdspolitiken bör övergå från planhushållning till marknadshushållning och att ansvaret för finansiering och produktion av sjukvård åtskiljs.
Ett stort problem inom sjukvården är att nationens samlade kostnader för sjukvård i dag delas upp mellan försäkringsfinansierad budget (sjukpenning, sjukpension, arbetsskador m.m.) och skattefinansierad budget för sjukvård där ansvaret delas mellan landsting (sjukvård, primärvård) och kommun (hemsjukvård, äldreomsorg). Detta delade huvudmannaskap innebär dels att överblicken av den totala ekonomiska situationen blir svår, dels att intresset för en optimering av totalkostnaderna minskar avsevärt. Den nyligen genomförda Ädelreformen är här dock ett steg i rätt riktning, enligt utskottets mening.
Sjukvården bör vara producentoberoende vilket innebär att sjukpengen skall följa patienten. Patienterna skall inte tillhöra sjukhusen utan sjukhusen skall tillhöra patienten. Detta åstadkommes genom att ansvaret för finansiering och produktion av vård åtskiljs.
Utskottet anser att effektivitetsproblemen inom sjukvården främst beror på ett systemfel som inte kan lösas utan en genomgripande strukturförändring. Politikernas dubbla roller som konsumentansvariga och producentansvariga har skapat en situation där producentperspektivet har kommit att dominera. Det viktiga är att stärka konsumentinflytandet och bryta upp de låsta kostnadsramarna för olika verksamheter. Den av landstingen kontrollerade monopoliserade sjukvårdsproduktionen måste öppnas och utsättas för konkurrenspress.
Vidare vill utskottet framhålla att man i Holland nyligen efter decennier av planhushållning inom sjukvården har övergått till marknadsekonomi och en producentoberoende sjukvård. Modellen har enligt flera rapporter bland annat från Institutet för hälso- och sjukvårdsekonomi visat sig vara effektiv och ändamålsenlig, varför den borde studeras närmare av Sveriges sjukvårdspolitiker.
Ett ersättningssystem baserat på prestationer ger förutsättningar att bygga ekonomiskt bärkraftiga producentorganisationer inom sjukvården som inte är beroende av planmässig tilldelning av resurser eller kortsiktiga politiska beslut. Detta lägger, enligt utskottet, grunden för trygga arbeten, där framtiden i större utsträckning blir beroende av den egna arbetsinsatsen.
Utskottet delar den uppfattning som framförs i motion Sf234 (nyd) yrkandena 2, 5, 6 och 8. Vad utskottet nu anfört om en ny sjukvårdsorganisation bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottet under mom. 11 bort hemställa: 11. beträffande sjukvårdsproduktionen att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Sf234 yrkandena 2, 5, 6 och 8 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
7. Ny utformning av barnbidragen m.m. (motiveringen till mom. 14 samt mom. 15)
Leif Bergdahl (nyd) anser
dels att det avsnitt i betänkandet på s. 38 som börjar med "Utskottet vidhåller" och slutar med "avstyrks därför." bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening skall barnbidrag utgå med ett enhetligt belopp per barn och år, oavsett antalet barn i en familj. Vidare anser utskottet att det allmänna barnbidraget skall höjas med 1 000 kr per barn och månad för barn mellan 7 och 16 år. För barn mellan 0 och 6 år skall vårdnadsersättning utgå.
Barnbidrag bör inte utgå till familjer vars inkomster är av den storleksordningen att det är uppenbart att de inte behöver samhällets stöd. Utskottet föreslår en stegvis nedtrappning av barnbidragen till familjer där föräldrarnas sammanlagda bruttoinkomst överstiger 300000 kr per år för att helt upphöra vid inkomster på 5000000 kr per år. Utskottet vill understryka att det är båda föräldrarnas sammanlagda inkomst som avses, oavsett om föräldrarna bor åtskilda eller är frånskilda. Med det anförda tillstyrker utskottet motion So617 (nyd) yrkandena 3 och 4 och avstyrker motion So604 (s) yrkande 5.
dels att utskottet under mom. 15 bort hemställa: 15. beträffande ny utformning av barnbidragen m.m. att riksdagen med anledning av motion 1992/93:So617 yrkandena 3 och 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
8. Medelsanvisningen till Allmänna barnbidrag (mom. 20)
Under förutsättning av bifall till reservation 7
Leif Bergdahl (nyd) anser
dels att det avsnitt i betänkandet på s. 42 som börjar med "Utskottet har" och slutar med "till medelsanvisning." bort ha följande lydelse:
Utskottet har tidigare tillstyrkt motionsyrkanden (nyd) om ny utformning av barnbidragen och om inkomstprövning av barnbidragen. Till följd härav bör riksdagen med anledning av propositionen och motion So617 (nyd) yrkande 9 till anslaget Allmänna barnbidrag anvisa 5 miljarder kronor mindre än regeringen föreslagit.
dels att utskottet under mom. 20 bort hemställa: 20. beträffande medelsanvisningen till Allmänna barnbidrag att riksdagen med bifall till motionen 1992/93:So617 yrkande 9 och med anledning av propositionen till Allmänna barnbidrag för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 12000000000 kr.
9. Avveckling av bidragsförskottssystemet (mom. 21)
Leif Bergdahl (nyd) anser
dels att det avsnitt i betänkandet på s. 45 som börjar med "Inom regeringskansliet" och slutar med "yrkande 8." bort ha följande lydelse:
Det nuvarande bidragsförskottssystemet är mycket kostsamt för samhället (3,5 miljarder kronor netto) och har dessutom en mycket dyrbar och ineffektiv administration. Det är utskottets uppfattning att samhället inte skall tillhandahålla ett särskilt system som gör det möjligt för föräldrar att smita från sitt försörjningsansvar. Bidragsförskottssystemet bör mot denna bakgrund avvecklas. Detta bör ges regeringen till känna.
dels att utskottet under mom. 21 bort hemställa: 21. beträffande avveckling av bidragsförskottssystemet att riksdagen med anledning av motion So617 yrkande 8 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
10. Medelsanvisningen till Bidragsförskott (mom. 23)
Under förutsättning av bifall till reservation 9
Leif Bergdahl (nyd) anser
dels att det avsnitt i betänkandet på s. 45 som börjar med "Utskottet har" och slutar med "till medelsanvisning." bort ha följande lydelse:
Utskottet har tidigare tillstyrkt motionsyrkanden (nyd) om att avveckla bidragsförskottssystemet. Till följd härav bör riksdagen med avslag på propositionen och med bifall till motion So617 (nyd) yrkande 11 till anslaget Bidragsförskott anvisa 0 (noll) kr.
dels att utskottet under mom. 23 bort hemställa: 23. beträffande medelsanvisningen till Bidragsförskott att riksdagen med bifall till motion So617 yrkande 11 avslår regeringens förslag till anslag till Bidragsförskott för budgetåret 1993/94,
11. Rekreationsverksamhet (mom. 32)
Anita Persson, Rinaldo Karlsson, Jan Andersson, Maj-Inger Klingvall, Hans Karlsson, Martin Nilsson och Jan Fransson (alla s) anser
dels att det avsnitt i betänkandet på s. 54 som börjar med "Utskottet utgår från" och slutar med "avstyrks därmed." bort utgå,
dels att utskottet bort anföra följande:
Utskottet anser att frågan om statsbidrag till vissa rekreationsanläggningar och hur bidragen skall fördelas mellan olika anläggningar skall beredas skyndsamt av regeringen. Anledningen är att principer i dag saknas för fördelningen. Vad utskottet anfört med anledning av motionerna So241 (s, c) och So283 (s) bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottet under mom. 32 bort hemställa:
32. beträffande rekreationsverksamhet att riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:So241 och 1992/93:So283 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
12. Engångsbidrag till LP-stiftelsen (motiveringen till mom. 41)
Anita Persson, Rinaldo Karlsson, Jan Andersson, Maj-Inger Klingvall, Hans Karlsson, Martin Nilsson och Jan Fransson (alla s) anser
dels att det avsnitt i betänkandet på s. 60 som börjar med "LP-stiftelsen har" och slutar med "från LP-stiftelsen." bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att LP-stiftelsen, liksom flera andra organisationer som arbetar med missbrukare, utför ett värdefullt arbete, som bör stödjas av samhället. Vilka belopp som kan beviljas en viss organisation beror inte enbart på tillgången på medel och den egna ansökan utan även på vilka andra ansökningar om bidrag som görs. Det ankommer på Socialstyrelsen att pröva frågor om fördelning av medel anvisade för bidrag till organisationer som bedriver rehabiliteringsarbete m.m. Riksdagen bör inte föregripa styrelsens bedömning med något uttalande om bidrag till en viss organisation.
13. En avveckling av den rättsmedicinska avdelningen i Uppsala (mom. 55)
Anita Persson, Rinaldo Karlsson, Jan Andersson, Maj-Inger Klingvall, Hans Karlsson, Martin Nilsson och Jan Fransson (alla s) anser
dels att det avsnitt i betänkandet på s. 73 som börjar med "Vad regeringen anfört" och slutar med "(fp, s, m, c, kds) avstyrks." bort ha följande lydelse:
Vad utskottet anfört bör ges regeringen till känna. Motion So482 (fp, s, m, c, kds) får därmed anses tillgodosedd.
dels att utskottet under mom. 55 bort hemställa: 55. beträffande en avveckling av den rättsmedicinska avdelningen i Uppsala att riksdagen med anledning av propositionen och motion 1992/93:So482 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
Innehållsförteckning
Sammanfattning 1 FEMTE HUVUDTITELN 1 Proposition 1992/93:100 bilaga 6 1 Motioner 4 Utskottet 12 Inriktningen av socialpolitiken 12 Budgetpropositionen 12 Motioner om socialpolitikens inriktning 18 Utskottets bedömning 24 Allmänt om välfärdspolitiken 24 Familjer och barn 29 Hälso- och sjukvård 32 Anslag m.m. 35 Socialdepartementet m.m. (A 1 och A 2) 35 Socialdepartementet (A 1) 35 Utredningar, utveckling, samverkan m.m. (A 2) 36 Familjer och barn (B 1, B 4--B 6) 36 Allmänna barnbidrag (B 1) 36 Bidragsförskott (B 4) 42 Övriga medelsanvisningar under B 45 Hälso- och sjukvård (D 1--D 6) 46 Bidrag till hälso- och sjukvård (D 1) 46 Insatser mot aids (D 2) 48 Bidrag till Spri (D 4) 51 Övriga medelsanvisningar under D 52 Omsorg om äldre och handikappade (E 3--E 5, E7--E9) 52 Bidrag till viss verksamhet för personer med funktionshinder (E 4) 52 Bidrag till handikapporganisationer (E 5) 54 Bilstöd till handikappade (E 9) 55 Övriga medelsanvisningar under E 58 Socialt behandlingsarbete, alkohol- och narkotikapolitik (F 1--F 3) 58 Bidrag till organisationer (F 2) 58 Övriga medelsanvisningar under F 62 Myndigheter under Socialdepartementet (G 3, G 4, G6--G8, G 10, G 12--G 15, G 17) 63 Socialstyrelsen (G 3) 63 Folkhälsoinstitutet (G 4) 66 Läkemedelsverket (G 6) 70 Rättsmedicinalverket (G 7) 72 Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd (G 8) 73 Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor (G12) 74 Nämnden för vårdartjänst (G 13) 76 Statens handikappråd (G 14) 76 Statens institutionsstyrelse (G 15) 77 Övriga medelsanvisningar under G 79 Hemställan 79 Reservationer 85 1. En syneförrättning i välfärden m.m. (mom. 1 och 2) 85 2. En ny socialpolitik (mom. 4) 86 3. Barns levnadsvillkor, m.m. (mom. 5, 6, motiveringen till mom. 7 samt mom. 8) 87 4. En ny familjepolitik (mom. 9) 90 5. Omstrukturering och fördelning av hälso- och sjukvårdens resurser m.m. (mom. 10 och motiveringen till mom. 11) 91 6. Sjukvårdsproduktionen (mom. 11) 94 7. Ny utformning av barnbidragen m.m. (motiveringen till mom. 14 samt mom. 15) 95 8. Medelsanvisningen till Allmänna barnbidrag (mom. 20) 95 9. Avveckling av bidragsförskottssystemet (mom. 21) 96 10. Medelsanvisningen till Bidragsförskott (mom. 23) 96 11. Rekreationsverksamhet (mom. 32) 96 12. Engångsbidrag till LP-stiftelsen (motiveringen till mom. 41) 97 13. En avveckling av den rättsmedicinska avdelningen i Uppsala (mom. 55) 97