Socialförsäkringsutskottets betänkande i anledning av motion om sänkning av åldersgränsen för rätt till förtidspension (Betänkande 1973:SfU5 Socialförsäkringsutskottet)

Socialförsäkringsutskottets betänkande nr 5

SfU 1973:5

Nr 5

Socialförsäkringsutskottets betänkande i anledning av motion om sänkning
av åldersgränsen för rätt till förtidspension.

Motionen

I motionen 1973:1128 av herr Ekinge m. fl. (fp) hemställs att
riksdagen uttalar att den åldersgräns som skall vara en riktpunkt till
ledning för tillämpningen av bestämmelserna om rätt till förtidspension
fastställs till 60 år.

Gällande bestämmelser

Rätt till folkpension resp. tilläggspension i form av förtidspension
tillkommer försäkrad, om hans arbetsförmåga på grund av sjukdom eller
annan nedsättning av den fysiska eller psykiska presationsförmågan är
nedsatt med minst hälften och nedsättningen kan anses varaktig (7 kap.
1 § och 13 kap. 1 § AFL).

Är arbetsförmågan helt borta eller återstår endast en ringa del, utgår
hel förtidspension. Är arbetsförmågan nedsatt i mindre grad men likväl
med avsevärt mer än hälften, utgår två tredjedelar av hel förtidspension. I
övriga fall utgår halv förtidspension (7 kap. 2 § AFL).

Vid bedömningen i vad mån arbetsförmågan är nedsatt skall beaktas
den försäkrades förmåga att, vid den nedsättning av prestationsförmågan
varom fråga är, bereda sig inkomst genom sådant arbete som motsvarar
hans krafter och färdigheter och som rimligen kan begäras av honom med
hänsyn till föregående utbildning och verksamhet liksom ålder, bosättningsförhållanden
och därmed jämförliga omständigheter. I fråga om
äldre försäkrad skall - enligt bestämmelser som antogs av riksdagen 1970
— bedömningen främst avse den försäkrades förmåga och möjligheter att
bereda sig fortsatt inkomst genom sådant arbete som han tidigare utfört
eller genom annat för honom tillgängligt lämpligt arbete (7 kap. 3 §
AFL). Till äldre räknas i detta sammanhang personer som fyllt 63 år.
63-årsgränsen är satt som en riktpunkt till ledning för tillämpningen men
är inte att anse som en fast åldersgräns utan kan underskridas när skäl
föreligger.

Enligt bestämmelser vilka trätt i kraft den 1 juli 1972 kan förtidspension
i vissa fall utgå vid varaktig arbetslöshet utan särskild medicinsk
prövning.

Tidigare behandling

I samband med tillkomsten av 1970 års regler om förtidspension
bestämdes att åldern 63 år skulle vara en riktpunkt till ledning för

1 Riksdagen 1973. 11 sami. Nr 5

SfU 1973:5

tillämpningen av bestämmelserna. Chefen för socialdepartementet framhöll
(prop. 1970:66 s. 60) att någon fast åldersgräns inte borde
föreskrivas för den mildare pensionsprövningen och att undantag från
63-årsgränsen alltså skulle kunna göras. Varje fall måste — framhöll han —
bedömas efter de föreliggande förhållandena, där åldersfaktorn kommer
in som ett men inte ensamt avgörande moment, och man borde vid
ökande ålder tillämpa en successivt liberalare bedömning.

Andra lagutskottet (2LU 1970:34) ansåg sig böra biträda förslaget om
en åldersgräns på 63 år men under den förutsättningen att åldersgränsen
gav utrymme för undantag, så att man genom en flexibel tillämpning av
bestämmelserna verkligen kunde nå de arbetstagare vilkas individuella
förhållanden motiverade pensionering i förtid.

I samband med att riksdagen år 1972 behandlade prop. 1972:55 med
förslag till de bestämmelser som medger rätt till förtidspension utan
hälsoprövning väcktes en motion av samma innebörd som motionen
1973:1 128. Socialförsäkringsutskottet avstyrkte bifall till motionen (SfU
1972:21) med hänvisning bl. a. till vad departementschefen och andra
lagutskottet anfört 1970.

Utskottet

Rätt till folkpension respektive tilläggspension i form av förtidspension
tillkommer försäkrad vars arbetsförmåga på grund av sjukdom
eller annan nedsättning av den fysiska eller psykiska prestationsförmågan
är varaktigt nedsatt med minst hälften. Genom beslut av 1970 års
riksdag skall i fråga om äldre försäkrad bedömningen i vad mån arbetsförmågan
kan anses nedsatt främst avse den försäkrades förmåga och
möjligheter att bereda sig fortsatt inkomst genom sådant arbete som han
tidigare utfört eller genom annat för honom tillgängligt lämpligt arbete. I
samband med tillkomsten av 1970 års reform bestämdes att åldern 63 år
skulle vara en riktpunkt till ledning för tillämpningen av bestämmelserna.
Denna åldersgräns skulle dock inte vara att anse som fast utan kunna
underskridas i sådana fall då skäl därtill förelåg.

Enligt beslut av 1972 års riksdag infördes — beträffande äldre
försäkrad - arbetslöshet som ett alternativ till nedsättning av arbetsförmågan
som grund för rätt till förtidspension. De nya reglerna innebär
att rätt till förtidspension utan hälsoprövning under vissa förutsättningar
tillkommer den som blivit utförsäkrad från arbetslöshetsförsäkringen
eller som under 21 månader uppburit omställningsbidrag enligt 102 §
arbetsmarknadskungörelsen.

1 motionen 1973:1 128 hemställs om riksdagsuttalande av innebörd att
den åldersgräns som skall vara en riktpunkt för tillämpning av bestämmelserna
om rätt till förtidspension sätts vid 60 år. Till stöd för sitt
yrkande framhåller motionärerna att erfarenheterna under de senaste
åren visat att många människor blir utslagna ur förvärvslivet redan före 60
års ålder och att åtskilliga skäl därför talar för att någon åldersgräns över

SfU 1973:5

huvud taget inte bör finnas. Att gränsen i varje fall sätts vid 60 års ålder
anser motionärerna angeläget inte minst därför att det uttalande om en
flexibel 63-årsgräns som gjordes i samband med tillkomsten av 1970 års
bestämmelser enligt motionärernas mening endast avser dessa regler och
inte den rätt till förtidspension utan hälsoprövning som tillkom 1972 och
som tillämpats fr. o. m. den 1 juli 1972.

Utskottet kan inte dela den i motionen framförda uppfattningen att
det uttalande i fråga om äldre försäkrades rätt till förtidspension som
gjordes i samband med tillkomsten av 1970 års bestämmelser inte skulle
vara tillämpligt i fråga om den rätt till förtidspension utan hälsoprövning
som tillkommer äldre försäkrade enligt riksdagsbeslutet 1972.

Riksförsäkringsverket har den 23 januari 1973 meddelat beslut i nio
ärenden om förtidspension. Därvid har en majoritet inom verket uttalat
den uppfattningen att lagstiftaren för förtidspensionering utan hälsoprövning
ansett det tillräckligt att den försäkrade uppfyller kravet på att
antingen ha blivit utförsäkrad från arbetslöshetskassa efter utgången av
den för äldre medlemmar gällande längre ersättningstiden eller att ha
uppburit omställningsbidrag under 21 månader och att det genom
arbetsmarknadsutlåtande eller eljest framstår som klart att den försäkrade
är varaktigt arbetslös. Detta bör enligt majoritetens mening gälla även i
sådana fall då — undantagsvis — det arbetsmarknadsmässiga äldrestödet
utgått före 60 års ålder och omständigheterna är sådana att arbetslösheten
kan bedömas bli varaktig. Mot detta beslut har anmälts avvikande
mening av tre av verkets ledamöter vilka hävdat att 63-årsgränsen vid
prövningen av äldres pension skall vara en riktpunkt oavsett om
pensionen bedöms enligt 1970 eller 1972 års regler och att när fråga är
om försäkrad under 63 år — på samma sätt som vid prövningen enligt
1970 års lagstiftning — skäl bör föreligga för att de liberala bestämmelserna
för äldre förvärvsarbetande skall kunna tillämpas. Riksförsäkringsverkets
beslut har underställts försäkringsdomstolens prövning.

Av det anförda framgår att inom riksförsäkringsverket inte rått några
delade meningar om att det uttalande om åldergräns som gjordes i
samband med tillkomsten av 1970 års lagstiftning skall äga tillämpning
också vid prövning av pensionsärenden enligt 1972 års regler och att den
avvikande mening som nyss redovisats föranletts av att majoriteten ansett
1972 års bestämmelser böra ges en vidare tillämpning än de regler som
infördes 1970. De senare torde ha haft betydelse framför allt för
försäkrade i åldrarna 63-67 år men även försäkrade under 63 år och
stundom ända ned till 60 år har, när skäl ansetts föreligga, kunnat
omfattas av bestämmelserna. Utskottet anser således att bestämmelserna
om förtidspension med de ändringar däri som företagits 1970 och 1972
inte utgör något hinder för förtidspension i de fall som åsyftas i
motionen.

På grund av det anförda avstyrker utskottet bifall till motionen.

SfU 1973:5

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet
att riksdagen avslår motionen 1973:1128.

Stockholm den 20 februari 1973
På socialförsäkringsutskottets vägnar
TORSTEN FREDRIKSSON

Närvarande: herrar Fredriksson (s), Carlsson i Vikmanshyttan * (c),
Lundberg (s), Jonsson i Mora (fp), fröken Sandell (s), herrar Ringaby
(m), Karlsson i Ronneby * (s), Magnusson i Nennesholm (c), Persson i
Stockholm (s), Mundebo * (fp), fru Håvik * (s), fröken Pehrsson (c),
herrar Marcusson (s), Björck i Nässjö (m) och Olsson i Stockholm (vpk).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

GOTAB 73 3322 S Stockholm 1973