Socialförsäkringsfrågor
Betänkande 1994/95:SfU17
Socialförsäkringsutskottets betänkande
1994/95:SFU17
Socialförsäkringsfrågor
Innehåll
1994/95
SfU17
Sammanfattning
Utskottet behandlar i detta betänkande proposition 1994/95:197 Vissa socialförsäkringsfrågor, m.m. jämte motioner.
I propositionen föreslås att en arbetsmarknadsavgift på 2,2 % av avgiftsunderlaget införs för den som har inkomster av annat förvärvsarbete än anställning och som skall betala egenavgifter enligt lagen om socialavgifter. Samtidigt föreslås att sjukförsäkringsavgiften för samma grupp avgiftsskyldiga sänks med lika mycket.
Regeringen lägger också fram förslag till ändringar i föräldraförsäkringen som innebär att en förälder, som tillsammans med den andra föräldern har gemensam vårdnad om ett barn, själv skall kunna uppbära föräldrapenning för hela den för föräldrar avsedda gemensamma tiden om den andra föräldern inte omfattas av den svenska socialförsäkringen eller inte uppfyller inskrivningsvillkoret för rätt till föräldrapenning. Det föreslås också regler för avräkning av tid med föräldrapenningförmån enligt utländsk lagstiftning.
Vidare föreslås för försäkringskassorna vissa ändringar med anledning av omläggningen av det statliga budgetåret till kalenderår, att de lokala försöksverksamheterna med finansiell samordning får pågå ytterligare ett år samt en ändring av arbetsvillkoret i lagen om delpensionsförsäkring.
Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 1995.
Utskottet behandlar också några motioner angående utvidgning av försöksverksamheten med finansiell samordning där även arbetsmarknadsmyndigheterna ingår. Utskottet föreslår med anledning härav ett tillkännagivande om att regeringen bör bereda frågan och återkomma till riksdagen med förslag.
Utskottet tillstyrker förslagen i propositionen och avstyrker bifall till övriga motioner.
Till betänkandet har fogats två reservationer och ett särskilt yttrande.
Propositionen
I proposition 1994/95:197 Vissa socialförsäkringsfrågor, m.m. har regeringen (Socialdepartementet) föreslagit att riksdagen
dels antar de i propositionen framlagda förslagen till
1. lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter,
2. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,
3. lag om dels fortsatt giltighet av lagen (1992:863) om lokal försöksverksamhet med finansiell samordning mellan socialförsäkring och hälso- och sjukvård, dels ändring i samma lag,
4. lag om dels fortsatt giltighet av lagen (1994:566) om lokal försöksverksamhet med finansiell samordning mellan socialförsäkring, hälso- och sjukvård och socialtjänst, dels ändring i samma lag,
5. lag om ändring i lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring,
dels medger att, för den tid försöksverksamheterna med finansiell samordning förlängs, femte huvudtitelns anslag Sjukpenning och rehabilitering och Allmänna försäkringskassor får disponeras för utgifter på motsvarande sätt som enligt tidigare riksdagsbeslut.
Lagförslagen återfinns som bilaga till betänkandet.
Motionerna
Motion väckt med anledning av propositionen
1994/95:Sf18 av Sigge Godin m.fl. (fp) vari yrkas
1. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en återgång till de beslut som hade fattats före höstens s.k. återställare beträffande egenavgifter till en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring.
Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1994/95
1994/95:Sf203 av Ulla-Britt Hagström (kds) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om möjlighet till förlängning av pågående försök inom socialsektorn,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om möjligheten att utvidga försöken inom socialsektorn.
1994/95:Sf211 av Pär-Axel Sahlberg m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om försöksverksamhet för optimering av rehabiliteringsinsatser.
1994/95:Sf216 av Inge Carlsson och Sonia Karlsson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utökad lagstiftning beträffande rehabiliterande och förebyggande insatser.
1994/95:Sf226 av Ingrid Andersson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av ökat samarbete mellan försäkringskassa och landsting.
1994/95:Sf237 av Gullan Lindblad m.fl. (m) vari yrkas
3. att riksdagen beslutar avskaffa delpensionen för nytillträdande fr.o.m. den 1 januari 1996 i enlighet med vad som anförts i motionen,
1994/95:Sf242 av Monica Öhman m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om försäkringskassornas möjlighet att köpa yrkesinriktade tjänster.
1994/95:Sf251 av Laila Bjurling m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fortsatt försökstid för finansiell samordning.
1994/95:So452 av Per Lager m.fl. (mp) vari yrkas
2. att riksdagen hos regeringen begär en utredning av möjligheterna till transfereringar mellan sjukvården och försäkringskassan enligt vad som anförts i motionen.
1994/95:Fi211 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas
11. att riksdagen hos regeringen begär förslag om avskaffad delpension enligt vad som anförts i motionen,
1994/95:Fi216 av Alf Svensson m.fl. (kds) vari yrkas
10. att riksdagen i enlighet med vad i motionen anförts beslutar om avveckling av delpensionen.
Utskottet
Införande av arbetsmarknadsavgift för inkomster av annat förvärvsarbete
Enligt lagen (1981:691) om socialavgifter finansieras den allmänna försäkringen och vissa andra sociala ändamål av arbetsgivaravgifter och egenavgifter. Arbetsgivaravgifter betalas av den som är arbetsgivare och egenavgifter av den som är försäkrad enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL) och har inkomst av annat förvärvsarbete.
Den 1 januari 1994 infördes en allmän avgift för enskilda på 1 % för finansiering av kontantförmåner vid arbetslöshet. Denna avgift avsågs bli höjd till 2 % fr.o.m. år 1995. Den 1 juli 1994 infördes i lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring och lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd bestämmelser om en allmän och obligatorisk arbetslöshetsförsäkring. Under hösten 1994 upphävdes nämnda bestämmelser liksom avgiften för dess finansiering. Vidare beslöts om en avgiftsväxling med innebörd att arbetsgivarnas avgift till sjukförsäkringen sänktes med 2,2 procentenheter samtidigt som deras arbetsmarknadsavgift höjdes i motsvarande mån. Vidare höjdes den allmänna egenavgiften till sjukförsäkringen med två procentenheter till 2,95 % för arbetstagare.
Arbetsmarknadsavgiften för arbetsgivare utgör sedan den 1 januari 1995 4,32 % av avgiftsunderlaget. Arbetsmarknadsavgiften finansierar bl.a. kostnader för arbetslöshetsersättning och kontant arbetsmarknadsstöd. Rätt till sådana förmåner har både anställda och företagare. För inkomst av annat förvärvsarbete tas dock inte någon arbetsmarknadsavgift ut.
Eftersom den som har inkomst av annat förvärvsarbete får del av bl.a. arbetslöshetsersättning föreslås i propositionen att en arbetsmarknadsavgift på 2,2 % skall tas ut även på sådana inkomster. För att inte det totala avgiftsuttaget för inkomster av annat förvärvsarbete skall öka föreslås samtidigt att sjukförsäkringsavgiften sänks med 2,2 procentenheter från 9,12 till 6,92 %.
Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 1995 och tillämpas första gången i fråga om egenavgifter som beräknas på grundval av 1997 års taxering.
Sigge Godin m.fl. (fp) begär i motion Sf18 i yrkande 1 avslag på förslaget om ändring av lagen om socialavgifter och i yrkande 2 tillkännagivande om en återgång till de beslut som hade fattats före höstens s.k. återställare beträffande egenavgifter till en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring. Motionärerna motsatte sig såväl beslutet att avskaffa den obligatoriska arbetslöshetsförsäkringen som den därpå följande avgiftsväxlingen. Som en konsekvens härav avstyrker de den nu föreslagna avgiftsväxlingen.
Utskottet delar regeringens uppfattning att en arbetsmarknadsavgift bör införas även för inkomster av annat förvärvsarbete och att sjukförsäkringsavgiften som en följd härav bör sänkas lika mycket. Utskottet tillstyrker därför regeringens förslag och avstyrker bifall till motion Sf18 yrkandena 1 och 2.
Föräldrapenning
Enligt 4 kap. 1 § AFL har en försäkrad förälder som är inskriven hos allmän försäkringskassa rätt till föräldrapenning och tillfällig föräldrapenning. Som villkor för rätt till föräldrapenning gäller enligt 4 kap. 9 § AFL att föräldern har varit inskriven hos allmän försäkringskassa under minst 180 dagar i följd närmast före den dag för vilken föräldrapenningen skall utbetalas.
Enligt 4 kap. 3 § AFL utges föräldrapenning med anledning av ett barns födelse under högst 450 dagar sammanlagt för föräldrarna. Om föräldrarna gemensamt har vårdnaden om barnet, har varje förälder rätt att uppbära föräldrapenning under hälften av den för föräldrarna gemensamma tiden. En förälder som ensam har vårdnaden om barnet har rätt att själv uppbära föräldrapenningen under 450 dagar. En förälder kan avstå rätt att uppbära föräldrapenning till förmån för den andra föräldern med undantag för en tid om 30 dagar med föräldrapenning motsvarande förälderns sjukpenning.
Enligt vad som anförs i propositionen har en förälder, om den andra föräldern inte är berättigad till föräldrapenning t.ex. på grund av att han eller hon inte varit inskriven hos försäkringskassa under 180 dagar i följd närmast före den dag för vilken föräldrapenning skall utbetalas eller därför att föräldern inte omfattas av den svenska socialförsäkringen, endast rätt till hälften av antalet ersättningsdagar. Som exempel anges den situationen att båda föräldrarna är bosatta i Sverige och har vårdnaden om barnet men där en av dem inte omfattas av den svenska socialförsäkringen på grund av förvärvsarbete i annat land. Från barnets synpunkt är det enligt propositionen emellertid viktigt att åtminstone en förälder ges möjlighet att vara hemma med föräldrapenning under samtliga de dagar som föräldrapenning kan utges för ett barn. En förälder, som ensam har vårdnaden om barnet, har själv rätt till samtliga föräldrapenningdagar.
I propositionen föreslås därför att en förälder, som tillsammans med den andra föräldern har gemensam vårdnad om ett barn, själv skall kunna uppbära föräldrapenning för hela den för föräldrar avsedda gemensamma tiden om den andra föräldern till följd av bestämmelserna i 4 kap. 1 och 9 §§ AFL inte är berättigad till föräldrapenning.
Ändringen föreslås träda i kraft den 1 juli 1995 och tillämpas i fråga om föräldrapenning för vård av barn som är fött den 1 januari 1995 eller senare.
Förslaget har inte föranlett några motionsyrkanden och utskottet biträder förslaget.
Avräkning av tid med föräldrapenningförmån enligt utländsk lagstiftning
Den svenska föräldraförsäkringen är utformad så att den ger föräldrarna rätt till föräldrapenning under ett visst antal dagar för varje barn samtidigt som den medger föräldrarna stor valfrihet i fråga om förläggningen i tiden av dagarna med föräldrapenning. Föräldrapenning kan t.ex. enligt 4 kap. 3 § AFL tas ut längst till dess barnet fyllt åtta år eller till den senare tidpunkt då barnet avslutat det första skolåret.
För att undvika att oavkortade föräldrapenningförmåner samtidigt utges från två eller flera länder för vård av samma barn föreslås i propositionen en ändring i 4 kap. 16 § AFL så att föräldrapenning inte skall kunna utges för samma barn och tid som en motsvarande förmån utges enligt utländsk lagstiftning.
Vidare förslås att en ny paragraf införs i AFL, 4 kap. 9 a §, med innebörd att från det antal dagar som berättigar till svensk föräldrapenning skall avräknas det antal dagar som en motsvarande förmån enligt utländsk lagstiftning har utgetts för barnet. Avräkning skall göras enligt en i paragrafen särskilt angiven ordning.
Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 1995.
Förslagen har inte föranlett några motionsyrkanden och utskottet biträder förslagen.
De allmänna försäkringskassornas budgetår
Enligt 18 kap. 14 § AFL skall en försäkringskassas räkenskaper omfatta perioden den 1 juli--den 30 juni (budgetår). Vidare skall styrelsen senast den 1 oktober varje år till revisorerna lämna en årsredovisning.
I propositionen föreslås att en allmän försäkringskassas budgetår fr.o.m. år 1997 skall omfatta perioden januari--december (kalenderår) och att det budgetår som börjar den 1 juli 1995 skall löpa t.o.m. den 31 december 1996. Vidare föreslås att årsredovisning skall lämnas årligen.
Förslagen har inte föranlett några motionsyrkanden och utskottet biträder förslagen.
Försöksverksamhet med finansiell samordning
Propositionen
Med stöd av lagen (1992:863) om lokal försöksverksamhet med finansiell samordning mellan socialförsäkring och hälso- och sjukvård bedrivs lokal försöksverksamhet inom fem försöksområden under tiden den 1 januari 1993--den 31 december 1995. Verksamheten, som bygger på avtal mellan respektive sjukvårdshuvudman och försäkringskassa, syftar till att pröva möjligheterna till en effektivare användning av tillgängliga resurser. Medel för verksamheten disponeras från femte huvudtitelns anslag Sjukpenning och rehabilitering.
I propositionen hänvisas till en lägesrapport från Riksförsäkringsverket och Socialstyrelsen (RFV Redovisar 1994:7 FINSAM), varav framgår bl.a. att de lokala satsningarna ute i vården varit av relativt blygsam omfattning och att försöksområdena uppvisat ett tämligen lågt risktagande i förhållande till tillgången på medel. Enligt rapporten fick detta emellertid bedömas mot bakgrund av den korta tid som FINSAM pågått och de förberedelsearbeten och administrativa satsningar som de lokala projektledningarna haft att vidta innan projekt kunnat startas ute i verksamheten.
Enligt vad som anförs i propositionen har under senare år i ett flertal rapporter tagits upp nödvändigheten av bättre samordnade resurser för rehabiliteringsarbetet. Regeringen anser att det av flera skäl är lämpligt att de försöksverksamheter som bedrivs med finansiell samordning mellan socialförsäkring och hälso- och sjukvård får fortsätta under ytterligare en tid.
I propositionen föreslås därför att lagen om lokal försöksverksamhet med finansiell samordning mellan socialförsäkring och hälso- och sjukvård förlängs att gälla till utgången av år 1996 och att medel för finansiering av verksamheten för år 1996 får disponeras från anslaget Sjukpenning och rehabilitering.
Enligt lagen (1994:566) om lokal försöksverksamhet med finansiell samordning mellan socialförsäkring, hälso- och sjukvård och socialtjänst får, om regeringen medger det, en allmän försäkringskassa, ett landsting och en kommun som har kommit överens om det bedriva sådan försöksverksamhet i syfte att pröva möjligheterna till en effektivare användning av tillgängliga resurser. Försöksverksamheten, som är begränsad till högst fem försöksområden, startade den 1 juli 1994 och skall avslutas senast vid utgången av år 1997. Medel för verksamheten disponeras från femte huvudtitelns anslag Allmänna försäkringskassor och Sjukpenning och rehabilitering. För närvarande bedrivs försöksverksamhet av Bohuslandstinget, Stenungsunds kommun och Bohusläns allmänna försäkringskassa, det s.k. Stenungsundsprojektet.
Enligt vad som anförs i propositionen visar erfarenheter från Stenungsundsprojektet bl.a. att det tar lång tid att komma i gång med en försöksverksamhet av detta slag. Försöket måste förankras både bland politiker och tjänstemän inom de olika organisationerna. Enligt regeringens bedömning är det inte troligt att någon ytterligare försöksverksamhet kan starta före år 1996. För att en försöksperiod skall kunna ge underlag för en tillfredsställande utvärdering bör den helst omfatta tre år. Eftersom försöksverksamheten kan pågå längst till utgången av år 1997 och några försöksområden utöver Stenungsunds kommun ännu inte beslutats är det enligt regeringen angeläget att en förlängning sker.
I propositionen förslås därför att lagen om lokal försöksverksamhet med finansiell samordning mellan socialförsäkring, hälso- och sjukvård och socialtjänst förlängs till utgången av år 1998 och att medel för finansiering av försöksverksamheten för år 1998 får disponeras från anslagen Allmänna försäkringskassor och Sjukpenning och rehabilitering.
Motioner
I motion Sf203 yrkandena 1 och 2 av Ulla-Britt Hagström (kds) begärs dels tillkännagivande om att pågående försök inom socialsektorn skall förlängas till år 1998, dels att försöken skall utvidgas till att även omfatta arbetsmarknadsåtgärder.
Pär-Axel Sahlberg m.fl. (s) begär i motion Sf211 tillkännagivande om försöksverksamhet för optimering av rehabiliteringsinsater. Motionärerna anser att försöksverksamheterna bör omfatta insatser inom försäkringskassa, arbetsförmedling och socialtjänst som i samarbete med vårdinstitutioner, arbetslöshetskassor etc. genomför beslutat rehabiliteringsprogram.
Inge Carlsson och Sonia Karlsson (s) begär i motion Sf216 tillkännagivande om att lagstiftningen beträffande rehabiliterande och förebyggande insatser bör utökas till att omfatta även länsarbetsnämnderna. Enligt motionärerna har en förstudie som gäller rehabilitering och förebyggande insatser genomförts i Finspångs kommun, det s.k. Finspångsprojektet. I förstudien, som bedrivits under tiden december 1993--september 1994, har arbetsförmedlingen, arbetsmarknadsinstitutet, hälso- och sjukvården, försäkringskassan, arbetslivsfonden och kommunen deltagit. Förstudien i Finspångsprojektet visar enligt motionärerna att en fyrpartssamverkan ökar möjligheterna att nå bättre resultat vad gäller rehabilitering och förebyggande insatser.
I motion Sf251 av Laila Bjurling m.fl. (s) begärs tillkännagivande om fortsatt försökstid för finansiell samordning. Motionärerna, som anser att det skulle vara olyckligt med ett avbrott i den pågående verksamheten, begär att försöken skall få fortsätta till dess regeringen slutligt tagit ställning till om verksamheten skall upphöra, förändras eller permanentas.
Utskottet
Utskottet har ingen erinran mot att tiden för redan beslutade försöksverksamheter förlängs och att disposition av medel härför medges. Motionerna Sf203 yrkande 1 och Sf251 är tillgodosedda genom regeringens förslag och påkallar därför ingen åtgärd från riksdagens sida.
Vad beträffar frågan om en utvidgning av försöksverksamheten till att omfatta även arbetsmarknadsmyndigheterna togs denna upp av utskottet i samband med behandlingen av prop. 1993/94:205 med förslag om finansiell samordning mellan socialförsäkring, hälso- och sjukvård och socialtjänst. Utskottet uttalade visserligen i betänkandet 1993/94:SfU19 att utskottet delade regeringens uppfattning att några ytterligare parter då inte borde ingå in en finansiell samordning av den art som föreslogs i propositionen. Med anledning av ett motionsyrkande (s), vari föreslogs att som ett nästa steg borde inledas en försöksverksamhet med samarbete mellan försäkringskassa, hälso- och sjukvård, socialtjänst och arbetsförmedling, uttalade emellertid utskottet att arbetsmarknadsmyndigheterna hade en viktig roll i samarbetet med de övriga sektorerna, och att stora fördelar måste kunna vinnas med helhetsbedömningar där även medel för arbetsmarknadspolitiska åtgärder ingick. Utskottet såg därför gärna att en sådan försöksverksamhet kom till stånd.
Något förslag om försöksverksamhet av detta slag läggs inte fram i den förevarande propositionen. Regeringen har dock nyligen beslutat om nya direktiv till Sjuk- och arbetsskadeberedningen (dir. 1995:54). Enligt direktiven skall beredningen utforma förslag till en av staten organiserad allmän ohälsoförsäkring, som ger ersättning för inkomstbortfall orsakat av temporärt eller varaktigt nedsatt arbetsförmåga till följd av sjukdom, skada eller funktionshinder. Utgångspunkten skall bl.a. vara att ersättningsnivån vid kort eller medellång frånvaro skall uppgå till 75 % av den förmånsgrundande inkomsten, att det skall finnas en karensdag samt att arbetsförmågans nedsättning mer renodlat än enligt nuvarande regler skall baseras på medicinska grunder. I beredningens uppdrag ingår även att föreslå regler för beräkning av förmånsgrundande inkomst och ersättningsnivå vid långvarig nedsättning av arbetsförmågan i syfte att ersätta dagens förtidspensionering.
Sjuk- och arbetsskadeberedningen skall vidare analysera samspelet mellan ohälsoförsäkringen och andra försäkringssystem och lämna förslag till hur en bättre samordning kan åstadkommas. Enligt vad som anförs i direktiven samspelar olika delar av den allmänna försäkringen inte bara sinsemellan utan även med arbetslöshetsförsäkringen. I många fall orsakas den nedsatta arbetsförmågan av en blandning av medicinska, sociala och arbetsmarknadsrelaterade problem. En tydligare avgränsning av socialförsäkringens roll kan medföra att kraven på arbetsmarknadspolitik och arbetslöshetsförsäkring ökar. Sjuk- och arbetsskadeberedningen bör därför enligt direktiven ägna särskild uppmärksamhet åt samspelet mellan olika ersättningssystem. En strävan bör vara att på ett bättre sätt harmonisera reglerna i olika delar av trygghetssystemet. För att klagöra dessa gränsdragningsfrågor bör beredningen samarbeta med Arbetsmarknadspolitiska kommittén (A 1994:01). Samtidigt som gränsdragningen mellan olika försäkringsgrenar görs tydlig är det enligt direktiven viktigt att upprätthålla en helhetssyn på individens situation och att regelsystemen samspelar så att en arbetslivsinriktad rehabilitering kommer till stånd. Sjuk- och arbetsskadeberedningen och Arbetsmarknadspolitiska kommittén bör därvid tillsammans undersöka hur en bättre samverkan kan uppnås mellan olika inblandade parter vad gäller förebyggande insatser och rehabilitering. Utgångspunkten bör vara att förslagen skall utformas så att försäkringarna ger drivkrafter för aktivt förebyggande och rehabiliterande insatser.
Utskottet har tagit del av "Finspångsprojektet -- rapport från en förstudie om samverkan och samordning av insatser och resurser". I rapporten föreslås bl.a. ett fortsatt utredningsarbete med uppgift att pröva förutsättningarna för en samfinansiering mellan socialförsäkring, socialtjänst, hälso- och sjukvård och arbetsmarknadsmyndigheter. En fyrpartssamverkan skulle enligt rapporten kunna ge tydligare incitament för samarbete, utvärdering och ett totalt sett mer effektivt användande av samhällets resurser till gagn för den enskilde och andra användare.
Vad som redovisats ovan om inriktningen av de nya direktiven till Sjuk- och arbetsskadeberedningen och om resultatet av förstudien i det s.k. Finspångsprojektet har stärkt utskottet i uppfattningen att det är dags att ta ett ytterligare steg i utvidgningen av försöksverksamheten med finansiell samordning mellan olika parter och inleda en försöksverksamhet där även arbetsmarknadsmyndigheterna ingår. Utskottet anser därför att regeringen bör bereda frågan och återkomma till riksdagen med förslag. Det anförda bör riksdagen med anledning av motionerna Sf203 yrkande 2, Sf211 och Sf216 som sin mening ge regeringen till känna.
Delpension
Delpension kan enligt lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring efter ansökan utges till en förvärvsarbetande i åldern 61--64 år som minskar sin arbetstid. Försäkrad för delpension är den som är bosatt i Sverige och under en ramtid av ett år omedelbart före den dag då pension avses börja utgå eller den tidigare dag då ansökan görs har förvärvsarbetat i minst 75 dagar fördelade på minst fyra månader. För rätt till delpension fordras vidare att den försäkrade fr.o.m. det år då han fyllde 45 år tillgodoräknats pensionsgrundande inkomst under minst tio års tid. Delpension utges med 55 % av pensionsunderlaget.
I propositionen förelås att arbetsvillkoret ändras så att det överensstämmer med reglerna i lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring. För att vara försäkrad för delpension skall därför enligt förslaget den sökande ha försvärvsarbetat under minst 80 dagar fördelade på minst fem månader under året omedelbart före det att delpension avses börja utgå eller den tidigare dag då ansökan görs.
Ändringen föreslås träda i kraft den 1 juli 1995 och tillämpas på dem som ansöker om delpension fr.o.m. den 1 juli 1995 och där delpensionen börjar betalas ut för tid efter ikraftträdandet.
I tre motioner tas frågan om att avskaffa delpensionsförsäkringen upp. I motion Sf237 yrkande 3 av Gullan Lindblad m.fl. (m) begärs beslut om att avskaffa delpensionen för nytillträdande fr.o.m. den 1 januari 1996. Besparingen kan enligt motionärerna beräknas till 400 miljoner kronor budgetåret 1995/96 och till 1,5 miljarder kronor år 1998. I motion Fi211 yrkande 11 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs förslag om att avskaffa delpensionen. Motionärerna framhåller att det visserligen finns en överenskommelse mellan de tidigare regeringspartierna och den nuvarande regeringen om att delpensionen skall avskaffas i det nya ålderspensionssystemet men att det statsfinansiella läget gör det angeläget att aktualisera förslaget. Motionärerna uppskattar besparingen till 500 miljoner kronor år 1998. Alf Svensson m.fl. (kds) begär i motion Fi216 yrkande 10 beslut om att delpensionen skall avvecklas helt fr.o.m. år 1998. Motionärerna beräknar besparingen till 500 miljoner kronor budgetåret 1995/96 och till 1,5 miljarder kronor år 1998.
Riksdagen beslöt under det föregående riksmötet om riktlinjer för en reformering av det allmänna pensionssystemet. I samband därmed ansåg såväl regeringen (prop. 1993/94:250) som utskottet (bet. 1993/94:SfU24) att delpension inte skulle kunna nybeviljas efter år 1999. Utskottet vidhåller sin tidigare uppfattning och tillstyrker regeringens förslag om ändrade arbetsvillkor för rätt till delpension samt avstyrker bifall till motionerna Sf237 yrkande 3, Fi211 yrkande 11 och Fi216 yrkande 10.
Övriga frågor väckta i motioner
Yrkesinriktade rehabiliteringstjänster
Från och med budgetåret 1990/91 avsätts särskilda medel som får användas av försäkringskassorna för köp av yrkesinriktade rehabiliteringstjänster. För budgetåret 1994/95 har avsatts 700 miljoner kronor för detta ändamål.
Monica Öhman m.fl. (s) begär i motion Sf242 tillkännagivande om försäkringskassornas möjlighet att köpa yrkesinriktade rehabiliteringstjänster. Enligt motionärerna bör medel från förtidspensionsanslaget kunna användas som lönebidrag för den som riskerar arbetslöshet. Vidare bör försäkringskassan vara huvudman för den som är sjukskriven och arbetslös samt kunna disponera medel från anslaget för arbetsmarknadspolitiska åtgärder för arbetslösa, ges ansvar för lönebidrag och få möjlighet att hänvisa till Samhall. Försäkringskassan bör även ansvara för att sjuka, ej sjukpenningförsäkrade personer erhåller rehabilitering.
Utskottet vill erinra om vad utskottet ovan har uttalat angående en utökad försöksverksamhet där även arbetsmarknadsmyndigheterna bör ingå. Med hänsyn härtill och då
Sjuk- och arbetsskadeberedningen enligt sina nya direktiv bl.a. har att analysera samspelet mellan ohälsoförsäkringen och andra försäkringssystem och lämna förslag till hur en bättre samordning kan åstadkommas anser utskottet att de frågor som tagits upp i motion Sf242 kommer att uppmärksammas utan något särskilt tillkännagivande från riksdagens sida.
Samarbete mellan sjukvårdshuvudman och försäkringskassa
Inom ramen för den årliga överenskommelsen mellan regeringen och företrädare för sjukvårdshuvudmännen om vissa ersättningar till sjukvårdshuvudmännen m.m. har under senare år avdelats särskilda medel för rehabiliterings- och behandlingsinsatser inom hälso- och sjukvården. Medlen fördelas på de olika försäkringskassorna efter en särskild fördelningsmodell som är baserad på det s.k. ohälsotalet och invånarantalet. Medlen utbetalas av försäkringskassan efter det att en överenskommelse träffats mellan kassan och huvudmannen om medlens användning.
I överenskommelsen för år 1995 angavs att uppföljningsrapporter från Riksförsäkringsverket avseende medlens användning för åren 1991--1993 sammanfattningsvis visade att ersättningsformen hittills givit positiva effekter och att det gällde även utöver vad som direkt kunde mätas eller uppskattas i ekonomiska termer. Beloppet fastställdes till 435 miljoner kronor för år 1995.
I motion Sf226 av Ingrid Andersson m.fl. (s) begärs tillkännagivande om behovet av ökat samarbete mellan försäkringskassa och landsting. Försäkringskassorna i respektive län bör enligt motionärerna i samråd med sjukvårdshuvudmännen själva kunna besluta om omfattningen och inriktningen av samarbetet inom ramen för Dagmar-medel. Vidare anser motionärerna att i förväg fastställda belopp utgör hinder för att på bästa sätt använda de ekonomiska resurserna. I motion So452 yrkande 2 av Per Lager m.fl. (mp) begärs utredning av möjligheterna till transfereringar mellan sjukvården och försäkringskassan. För att motverka långa och dyra sjukskrivningar bör försäkringskassan kunna betala för en operation där den snabbast kan utföras.
Utskottet har i betänkandet 1993/94:SfU19 behandlat en i huvudsak likalydande motion. Utskottet uttalade då att frågan om en avgränsning av medel för ifrågavarande ändamål i första hand fick avgöras av regeringen efter förhandlingar med Landstingsförbundet. Möjligheterna till ett friare resursutnyttjande av sjukförsäkringsmedel fick i övrigt anstå i avvaktan på resultaten av de olika försöksverksamheterna. Något uttalande från riksdagens sida med anledning av motionen borde enligt utskottet således inte göras. Utskottet vidhåller denna uppfattning och avstyrker bifall till motion Sf226. Även motion So452 yrkande 2 avstyrks med hänvisning till det anförda.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande införande av arbetsmarknadsavgift för inkomster av annat förvärvsarbete
att riksdagen med avslag på motion 1994/95:Sf18 yrkandena 1 och 2 antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter, res. 1 (m, c, fp, kds)
2. beträffande föräldrapenning m.m. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,
3. beträffande förlängning av försöksverksamhet med finansiell samordning att riksdagen med avslag på motionerna 1994/95:Sf203 yrkande 1 och 1994/95:Sf251,
dels antar regeringens förslag till
a) lag om dels fortsatt giltighet av lagen (1992:863) om lokal försöksverksamhet med finansiell samordning mellan socialförsäkring och hälso- och sjukvård, dels ändring i samma lag,
b) lag om dels fortsatt giltighet av lagen (1994:566) om lokal försöksverksamhet med finansiell samordning mellan socialförsäkring, hälso- och sjukvård och socialtjänst, dels ändring i samma lag,
dels medger att, för den tid försöksverksamheterna med finansiell samordning förlängs, femte huvudtitelns anslag Sjukpenning och rehabilitering och Allmänna försäkringskassor får disponeras för utgifter på motsvarande sätt som enligt tidigare riksdagsbeslut,
4. beträffande utvidgning av försöksverksamhet med finansiell samordning att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:Sf203 yrkande 2, 1994/95:Sf211 och 1994/95:Sf216 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
5. beträffande delpension att riksdagen med avslag på motionerna 1994/95:Sf237 yrkande 3, 1994/95:Fi211 yrkande 11 och 1994/95:Fi216 yrkande 10 antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring, res. 2 (m, fp, kds)
6. beträffande yrkesinriktade rehabiliteringstjänster att riksdagen avslår motion 1994/95:Sf242,
7. beträffande samarbete mellan sjukvårdshuvudman och försäkringskassa att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Sf226 och 1994/95:So452 yrkande 2.
Stockholm den 4 maj 1995
På socialförsäkringsutskottets vägnar
Maj-Inger Klingvall
I beslutet har deltagit: Maj-Inger Klingvall (s), Gullan Lindblad (m), Börje Nilsson (s), Margareta Israelsson (s), Maud Björnemalm (s), Margit Gennser (m), Bengt Lindqvist (s), Rune Backlund (c), Anita Jönsson (s), Gustaf von Essen (m), Sven-Åke Nygårds (s), Ragnhild Pohanka (mp), Rose-Marie Frebran (kds), Mona Berglund Nilsson (s), Margareta E Nordenvall (m), Bo Könberg (fp) och Alice Åström (v).
Reservationer
1. Införande av arbetsmarknadsavgift för inkomster av annat förvärvsarbete (mom. 1)
Gullan Lindblad (m), Margit Gennser (m), Rune Backlund (c), Gustaf von Essen (m), Rose-Marie Frebran (kds), Margareta E Nordenvall (m) och Bo Könberg (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 4 börjar med "Utskottet delar" och slutar med "yrkandena 1 och 2" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att regeringens förslag om införande av arbetsmarknadsavgift för inkomster av annat förvärvsarbete bör avslås och att den förra regeringens beslut om egenavgifter till en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring bör återinföras. Riksdagen bör därför dels avslå regeringens förslag om införande av arbetsmarknadsavgift för inkomster av annat förvärvsarbete, dels som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet anfört.
dels att moment 1 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
1. beträffande införande av arbetsmarknadsavgift för inkomster av annat förvärvsarbete att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Sf18 yrkandena 1 och 2 dels avslår regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter, dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
2. Delpension (mom. 5)
Gullan Lindblad (m), Margit Gennser (m), Gustaf von Essen (m), Rose-Marie Frebran (kds), Margareta E Nordenvall (m) och Bo Könberg (fp) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10 börjar med "Riksdagen beslöt" och slutar med "yrkande 10" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att delpensionsförsäkringen för nytillträdande bör avskaffas helt fr.o.m. år 1998. Utskottet konstaterar att det finns en överenskommelse mellan de tidigare regeringspartierna och den nuvarande regeringen om att delpensionen skall avskaffas i det nya ålderspensionssystemet. Det statsfinansiella läget är emellertid enligt utskottet sådant att det borde vara angeläget för samtliga partier som står bakom överenskommelsen att aktualisera en tidigareläggning av avskaffandet. Utskottet anser därför att regeringen bör återkomma med förslag om att avveckla delpensionsförsäkringen fr.o.m. nämnda tidpunkt. Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att moment 5 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
5. beträffande delpension att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:Sf237 yrkande 3, 1994/95:Fi211 yrkande 11 och 1994/95:Fi216 yrkande 10 dels antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring, dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
Särskilt yttrande
Samarbete mellan sjukvårdshuvudman och försäkringskassa (mom. 7)
Ragnhild Pohanka (mp) anför:
Miljöpartiet anser att möjligheterna till transfereringar mellan sjukvården och försäkringskassan bör utredas i syfte att ge försäkringskassorna möjlighet att betala för en operation där den snabbast kan utföras. På så sätt kan man motverka långa och dyra sjukskrivningar.
I propositionen framlagda lagförslag
Bilaga