Socialförsäkring - inriktning och anslag
Betänkande 1994/95:SfU10
Socialförsäkringsutskottets betänkande
1994/95:SFU10
Socialförsäkring -- inriktning och anslag
Innehåll
1994/95 SfU10
FEMTE HUVUDTITELN
Sammanfattning
I betänkandet behandlas förslag på socialförsäkringens område i proposition 1994/95:100 bilaga 6 (Socialdepartementet) och proposition 1994/95:147 Rätten till förtidspension och sjukpenning samt folkpension för gifta.
Under rubriken Sjuk- och föräldraförsäkring redovisas regeringens förslag i budgetpropositionen om dels inriktningen av besparingsåtgärder inom föräldraförsäkringsområdet för budgetåren 1997 och 1998, dels inriktningen av åtgärder inom området försäkring vid sjukdom och handikapp för dessa budgetår. Vidare redovisas att regeringen i kompletteringspropositionen har lagt fram förslag som avviker från dem i budgetpropositionen och att nya direktiv som ansluter till förslagen i kompletteringspropositionen har utfärdats till Sjuk- och arbetsskadeberedningen. Utskottet anser att regeringens förslag i budgetpropositionen i dessa avseenden inte längre har någon aktualitet. Riksdagen bör därför lämna budgetpropositionen i denna del utan vidare åtgärd.
Härefter behandlar utskottet ett flertal motioner med förslag om inriktning på förändringar av socialförsäkringarna vad avser ersättningsnivåer, karenstider m.m. Utskottet anser att flera av motionerna tillgodoses med vad utskottet anfört och att många av förslagen ryms inom ramen för Sjuk- och arbetsskadeberedningens arbete. Med hänsyn till beredningens parlamentariska sammansättning finns goda förutsättningar att där driva de olika frågorna. Några ställningstaganden från riksdagens sida bör därför nu inte göras. Inte heller i övrigt bör motionerna föranleda någon åtgärd från riksdagens sida.
Under rubriken behandlas också i proposition 1994/95:147 framlagda förslag avseende bedömningen av arbetsförmågan och ett förbättrat underlag för prövning av rätt till sjukpenning. Ett tydliggörande av sjukdomsbegreppet i lagen om allmän försäkring föreslås också. Utskottet tillstyrker propositionen i denna del. Utskottet behandlar vidare några motioner angående rehabilitering. Utskottet föreslår med anledning av två av motionerna (m, c, fp, kds) resp. (c) ett tillkännagivande om att kvinnors rehabiliteringssituation bör beaktas inom ramen för ett kommande samlat åtgärdsprogram för rehabilitering. Övriga motioner avstyrks.
Under denna rubrik behandlas också förslag om bruttoredovisning av utgifterna för sjuk- och föräldraförsäkringen. Samtidigt föreslås viss ändring i bestämmelserna om statsbidraget för dessa utgifter. Utskottet tillstyrker regeringens förslag.
Under rubriken Sjuk- och föräldraförsäkring behandlas anslagen A 3. Föräldraförsäkring, B 1. Sjukpenning och rehabilitering samt B 3. Närståendepenning. Utskottet tillstyrker regeringens förslag till medelsanvisning. Beträffande anslaget B 1 gör utskottet ett förtydligande såvitt avser beräkningen av medel för rehabiliteringsutredningar vid RFV:s sjukhus. Utskottet föreslår också ett tillkännagivande av att en utredning bör göras av verksamhetsinriktningen och finansieringen av RFV:s sjukhus. Här behandlas också några motioner med anknytning till anslagen. Motionerna avstyrks av utskottet.
Under rubriken Sjukvårdsförmåner m.m. behandlas det under littera B. Ekonomisk trygghet vid sjukdom, handikapp och ålderdom upptagna anslaget B 2. Sjukvårdsförmåner m.m. Ett antal motioner om läkemedelsförmåner och högkostnadsskydd, tandvårdsförsäkringen och patientavgifter vid sjukhusvård behandlas också under denna rubrik. I propositionen föreslås fr.o.m. den 1 juli 1995 en höjning av högkostnadsskyddet till 1 800 kr och en höjning av patientavgiften för inköp av prisnedsatta läkemedel till 135 kr och till 35 kr för varje ytterligare samtidigt inköpt sådant läkemedel. Utskottet tillstyrker förslaget i budgetpropositionen om en höjning av högkostnadsskyddet till 1 800 kr fr.o.m. nyss nämnda tidpunkt. I kompletteringspropositionen föreslås emellertid fr.o.m. samma tidpunkt ytterligare höjningar av patientavgifterna varför utskottet anser att det nu föreliggande lagförslaget inte bör antas av riksdagen. I stället bör det ankomma på finansutskottet att bereda frågan om vilken patientavgift som skall gälla fr.o.m. den 1 juli 1995 och föreslå riksdagen att anta lagförslag i frågan. Beträffande medelsanvisningen förutsätter utskottet att besparingen inom läkemedelsområdet blir minst av den storleksordning som förutsätts i budgetpropositionen och utskottet tillstyrker därför det föreliggande förslaget till medelsanvisning. Utskottet avstyrker bifall till samtliga motioner.
Under rubriken Pensioner m.m. behandlar utskottet anslagen A 7. Barnpensioner och A 8. Vårdbidrag för handikappade barn, anslagen B 4. Handikappersättningar, B 5. Förtidspensioner, B 6. Vissa yrkesskadeersättningar m.m., B 7. Ålderspensioner, B 8. Efterlevandepensioner till vuxna, B 9. Särskilt pensionstillägg, B 10. Bostadstillägg till pensionärer och B 11. Ersättning till Posten AB m.m. Vidare behandlar utskottet under detta avsnitt ett antal motioner som har anknytning till anslagen. Utskottet avstyrker bifall till motionerna och tillstyrker regeringens förslag till medelsanvisning.
Under denna rubrik behandlas vidare i proposition 1994/95:100 framlagda förslag att folkpension i form av förtidspension skall sänkas med 6 % av basbeloppet och pensionstillskott till förtidspension höjas från 105,5 % till 111,5 % av basbeloppet. Utskottet biträder förslagen.
Regeringen har beträffande bostadstillägg till pensionärer (BTP) föreslagit att för den som uppbär ålderspension skall vid beräkning av BTP i årsinkomsten medräknas intäkt av tjänst och intäkt av aktiv näringsverksamhet, pensionärer med inkomst utöver folkpension och pensionstillskott skall få sitt bostadstillägg minskat snabbare än idag. Inkomstavdraget föreslås höjt med fem procentenheter, den skäliga levnadsnivån vid beräkning av särskilt bostadstillägg till pensionärer skall regleras i lagen (1994:308) om bostadstillägg till pensionärer, vid beräkning av årsinkomst för BTP bör ränta på skuld endast få dras av från det inkomstslag som skuldräntan hänför sig till, BTP bör samordnas med hela bostadsbidraget, inkl. den s.k. barndelen, enligt lagen (1993:737) om bostadsbidrag.
Utskottet biträder förlagen.
Regeringens förslag i propoposition 1994/95:100 om förändring av det särskilda grundavdraget för pensionärer har jämte motioner i frågan överlämnats till skatteutskottet för behandling i detta utskott. Skatteutskottet har därefter föreslagit en nedsättning av det allmänna grundavdraget som i princip innebär att den budgetförstärkning om 800 miljoner kronor som skulle ha uppkommit genom regeringens förslag om det särskilda grundavdraget ändå kan uppnås. Till följd härav föreslår utskottet att riksdagen avslår regeringens förslag om en utgiftsökning inom ramen för BTP på 400 miljoner kronor. Anslaget minskas i motsvarande mån.
Under rubriken Pensioner m.m. behandlas också i proposition 1994/95:147 framlagda förslag till åtgärder för att förbättra underlaget för beslut om förtidspension. I propositionen föreslås också att de särregler som gäller för rätt till förtidspension för försäkrade som är 60 år och äldre skall avskaffas. Vidare föreslås, såsom förutskickats i budgetpropositionen, att för gifta pensionärer skall samma folkpensionsbelopp utges oavsett om maken uppbär pension. Utskottet tillstyrker förslagen och avstyrker bifall till samtliga motioner.
Utskottet har uppmärksammat att vissa ändringar erfordras till följd av ändringen av 7 kap. 4 § lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL) och föreslår med anledning härav ett tillkännagivande om att regeringen bör återkomma till riksdagen med författningsförslag som kan träda i kraft den 1 januari 1996. Utskottet har vidare förslagit en redaktionell ändring av 3 kap. 16 § AFL.
Under rubriken Administration behandlas de under littera F. Myndigheter under Socialdepartementet upptagna anslagen F 1. Riksförsäkringsverket och F 2. Allmänna försäkringskassor samt motioner med anknytning till anslagen. Vidare behandlas regeringens förslag om besparingsåtgärder avseende statlig konsumtiom inom Socialdepartementets områden såvitt avser Riksförsäkringsverket och försäkringskassorna för budgetåren 1997 och 1998. Utskottet tillstyrker regeringens förslag. Med anledning av en motion föreslår utskottet ett tillkännagivande om en utredning angående en sammanslagning av försäkringskassorna i Skåne. Övriga motioner avstyrks av utskottet.
Till betänkandet har fogats 37 reservationer och åtta särskilda yttranden.
Propositionerna
Regeringen (Socialdepartementet) har i proposition 1994/95:100 bilaga 6 under littera A, B och F samt i proposition 1994/95:147 Rätten till förtidspension och sjukpenning samt folkpension för gifta föreslagit riksdagen
Sjuk- och föräldraförsäkring
Proposition 1994/95:100
1. att (A) godkänna inriktningen av de besparingsåtgärder inom föräldraförsäkringsområdet för budgetåren 1997 och 1998 som regeringen förordar (avsnitt Vidtagna och planerade åtgärder, Föräldraförsäkring),
2. till (A 3) Föräldraförsäkring för budgetåret 1995/96 anvisa ett förslagsanslag på 28 463 000 000 kr,
3. att (B) godkänna inriktningen av de åtgärder inom området försäkring vid sjukdom och handikapp för budgetåren 1997 och 1998 som regeringen förordar (avsnitt Vidtagna och planerade åtgärder),
4. att (B) anta regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring i denna del,
5. att till (B 1) Sjukpenning och rehabilitering för budgetåret 1995/96 anvisa ett förslagsanslag på 34 663 000 000 kr,
6. att till (B 3) Närståendepenning för budgetåret 1995/96 anvisa ett förslagsanslag på 41 400 000 kr,
7. att (B 5) godkänna vad regeringen anfört om ändrad finansiering av kostnader för rehabiliteringsundersökning m.m. vid RFV:s sjukhus i Tranås och Nynäshamn,
Proposition 1994/95:147
8. att anta regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring i denna del,
9. att till Sjukpenning och rehabilitering för budgetåret 1995/96 anvisa ett belopp som är 1 500 000 000 kr lägre än vad som föreslagits i proposition 1994/95:100 bilaga 6,
Sjukvårdsförmåner m.m.
Proposition 1994/95:100
10. att (B) godkänna inriktningen att besparingar motsvarande 1,7 miljarder kronor skall göras budgetåret 1998 inom läkemedels- och tandvårdsområdena samt underhålls- och bidragsförskottssystemet (i detta betänkande behandlas yrkandet i vad avser besparingar inom läkemedels- och tandvårdsområdena), 11. att (B 2) anta regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring i denna del,
12. att (B 2) anta regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1981:49) om begränsning av läkemedelskostnader, m.m.,
13. att till (B 2) Sjukvårdsförmåner m.m. för budgetåret 1995/96 anvisa ett förslagsanslag på 23 145 000 000 kr,
Pensioner m.m.
Proposition 1994/95:100
14. att till (A 7) Barnpensioner för budgetåret 1995/96 anvisa ett förslagsanslag på 449 000 000 kr,
15. att till (A 8) Vårdbidrag för handikappade barn för budgetåret 1995/96 anvisa ett förslagsanslag på 2 180 500 000 kr,
16. att (B) godkänna vad regeringen anfört om framflyttning av det formella ikraftträdandet av det reformerade ålderspensionssystemets intjänanderegler,
17. att (B) godkänna inriktningen av de förändringar inom området försäkring vid ålderdom m.m. för budgetåren 1997 och 1998 som regeringen förordar (avsnitt Vidtagna och planerade åtgärder),
18. att till (B 4) Handikappersättningar för budgetåret 1995/96 anvisa ett förslagsanslag på 1 416 800 000 kr,
19. att (B 5) anta regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring i denna del,
20. att (B 5) anta regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1969:205) om pensionstillskott,
21. att (B 5) godkänna vad regeringen anfört om folkpension i form av förtidspension till gift pensionsberättigad vars make inte uppbär folkpension,
22. att till(B 5) Förtidspensioner för budgetåret 1995/96 anvisa ett förslagsanslag på 21 080 000 000 kr.
23. att till (B 6) Vissa yrkesskadeersättningar m.m. för budgetåret 1995/96 anvisa ett förslagsanslag på 9 150 000 kr,
24. att (B 7) godkänna vad regeringen anfört om folkpension till gift pensionsberättigad,
25. att till (B 7) Ålderspensioner för budgetåret 1995/96 anvisa ett förslagsanslag på 80 125 000 000 kr,
26. att till (B 8) Efterlevandepensioner till vuxna för budgetåret 1995/96 anvisa ett förslagsanslag på 2 429 000 000 kr,
27. att till (B 9) Särskilt pensionstillägg för budgetåret 1995/96 anvisa ett förslagsanslag på 18 200 000 kr,
28. att (B 10) anta regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1994:308) om bostadstillägg till pensionärer,
29. att (B 10) godkänna vad regeringen anfört om förändring av reglerna för bostadstillägg,
30. att till (B 10) Bostadstillägg till pensionärer för budgetåret 1995/96 anvisa ett förslagsanslag på 15 200 000 000 kr,
31. att till (B 11) Ersättning till Posten AB m.m. för budgetåret 1995/96 anvisa ett förslagsanslag på 282 025 000 kr.
Under litt. B har regeringen också föreslagit att riksdagen godkänner vad regeringen anfört om förändring av reglerna om särskilt grundavdrag för pensionärer. Denna hemställanspunkt har, tillsammans med motion 1994/95:Sf266 yrkande 3 i denna del och motion 1994/95:Sk328 yrkande 20, överlämnats till skatteutskottet för behandling i detta utskott.
Proposition 1994/95:147
32. att till Förtidspensioner för budgetåret 1995/96 anvisa ett belopp som är 260 000 000 kr lägre än vad som föreslagits i propopsition 1994/95:100 bilaga 6,
33. att anta regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring i denna del,
Administration
Proposition 1994/95:100
33. att (F) godkänna inriktningen av besparingsåtgärder avseende statlig konsumtion inom Socialdepartementets område för budgetåren 1997 och 1998 som regeringen förordar (i detta betänkande behandlas yrkandet i vad avser besparingar på anslaget till Riksförsäkringsverket och de allmänna försäkringskassorna),
34. att till (F 1) Riksförsäkringsverket för budgetåret 1995/96 anvisa ett ramanslag på 819 626 000 kr,
35. att till (F 2) Allmänna försäkringskassor för budgetåret 1995/96 anvisa ett ramanslag på 6 452 907 000 kr.
Lagförslagen återfinns som bilaga 1 till betänkandet.
Motionerna
Sjuk- och föräldraförsäkring
Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1994/95
1994/95:Sf205 av Gullan Lindblad m.fl. (m) vari yrkas 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om avtalsförsäkringen.
1994/95:Sf206 av Alf Svensson m.fl. (kds) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en grundlig utredning för att åstadkomma ett nytt och bättre trygghetssystem.
1994/95:Sf212 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en samordnad arbetslivsförsäkring vid sjukdom, arbetslöshet och funktionshinder,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sjuk- och arbetsskadeberedningen ges tilläggsdirektiv för att lägga förslag till en samlad arbetslivsförsäkring.
1994/95:Sf219 av Christina Zedell och Eva Johansson (s) vari yrkas att riksdagen beslutar att åldersgränsen för utnyttjande av garantidagar förlängs t.o.m. det kalenderår barnet fyller 15 år.
1994/95:Sf225 av Michael Stjernström m.fl. (kds, m, c, fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en förenklad rapportskyldighet i bestämmelserna om sjuklön.
1994/95:Sf227 av Margit Gennser (m) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar avskaffa särbestämmelsen i föräldraförsäkringen om pappamånad.
1994/95:Sf228 av Ulla Hoffmann m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om den ideologiska förändringen i den generella välfärden.
1994/95:Sf230 av Sten Svensson m.fl. (m, c, kds) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en reform av socialförsäkringarna.
1994/95:Sf231 av Gullan Lindblad m.fl. (m, c, fp, kds) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att rehabilitering bör ske på lika villkor för kvinnor och män,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att rehabiliteringssituationen för kvinnor med reumatiska sjukdomar och andra "tysta sjukdomar" bör beaktas särskilt,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att informationsteknologins betydelse inom rehabiliteringsarbetet bör uppmärksammas.
1994/95:Sf238 av Gullan Lindblad m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar att den sjukpenninggrundande inkomsten skall räknas på ett medelvärde av de senaste 24 månadernas inkomst i enlighet med vad som anförts i motionen,
2. att riksdagen beslutar införa ytterligare en karensdag i sjukförsäkringen i enlighet med vad som anförts i motionen,
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag på nödvändiga förändringar vid införandet av ytterligare en karensdag i enlighet med vad som anförts i motionen,
4. att riksdagen under Socialdepartementets anslag B 1. Sjukpenning och rehabilitering för budgetåret 1995/96 anvisar ett i förhållande till regeringens förslag minskat anslag med 4 300 000 000 kr i enlighet med vad som anförts i motionen.
1994/95:Sf239 av Ragnhild Pohanka och Thomas Julin (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att arbetsgivaransvaret för rehabilitering skärps,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att utredning bör göras om arbetsgivarskyldighet att i bokslut redovisa kostnader för sjukfrånvaro,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att försäkringskassans roll i rehabiliteringsarbete tydliggörs genom direktiv,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att direktiven vad gäller försäkringskassans roll i rehabiliteringsarbete poängterar den enskildes centrala roll,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att direktiven vad gäller försäkringskassans roll i rehabiliteringsarbete poängterar vikten av samarbete med YI,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att erforderliga medel tilldelas försäkringskassan för att kunna systematisera kunskapen kring rehabilitering och arbetsmiljöproblem.
1994/95:Sf247 av Sonja Fransson och Arne Kjörnsberg (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om föräldrars möjlighet att gemensamt delta i utbildning för föräldrar till döva och hörselskadade barn.
1994/95:Sf252 av Ragnhild Pohanka m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av att volontärer i u-landstjänst får behålla sociala förmåner,
2. att riksdagen hos regeringen begär att behovet av socialförsäkringsskydd för volontärer i biståndsarbete skall kartläggas i enlighet med socialförsäkringsutskottets betänkande 1986/87:5 s. 6.
1994/95:Sf256 av Jan-Olof Franzén och Anders G Högmark (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ej slopa karensdagen.
1994/95:Sf257 av Lars Bäckström (v) vari yrkas att riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning om en samlad reformering av de sociala trygghetssystemen och socialförsäkringarna.
1994/95:Sf264 av Sigge Godin m.fl. (fp) vari yrkas
1. att riksdagen avslår regeringens förslag att sänka ersättningsnivån i närståendepenningen till 75 %,
2. att riksdagen beslutar att fr.o.m. den 1 juli 1995 förlänga rätten till närståendepenning och den därtill kopplade rätten till ledighet från nuvarande två till fyra månader,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om överläggningar med de båda kommunförbunden och förbättrade förutsättningar för närståendevård.
1994/95:Sf265 av Rune Backlund m.fl. (c, m, fp, kds) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att klargöra arbetsgivarnas ansvar för rehabilitering.
1994/95:Sf266 av Rune Backlund m.fl. (c) vari yrkas
5. att riksdagen beslutar avslå regeringens förslag att avskaffa karensdagen i sjukförsäkringen,
6. att riksdagen hos regeringen begär förslag till införande av en arbetslivsförsäkring i enlighet med vad i motion 1994/95:Sf212 samt i denna motion föreslås,
7. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en sjuklöneperiod som omfattar dag 2 till och med dag 28 i en sjukperiod.
1994/95:Sf621 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om insatser för att undvika förtidspensionering bland kvinnor genom individuella rehabiliteringsprogram.
1994/95:Fi211 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om principer för den fortsatta reformeringen av socialförsäkringssystemen,
12. att riksdagen avslår regeringens förslag att avskaffa karensdagen i sjuk- och arbetsskadeförsäkringen,
13. att riksdagen avslår regeringens förslag att sänka ersättningsnivån i sjuk- och arbetsskadeförsäkringen samt föräldraförsäkringen,
14. att riksdagen beslutar höja ersättningsnivån i sjukförsäkringen för sjukfall längre än 1 år till 80 %,
15. att riksdagen hos regeringen begär förslag om lägre ersättningsnivå i sjuk- och arbetsskadeförsäkringen under sjuklöneperioden enligt vad som anförts i motionen,
16. att riksdagen hos regeringen begär förslag om sådana förändringar i sjukpenninggrundande inkomst (SGI) som redovisats i motionen.
1994/95:Fi212 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas
29. att riksdagen beslutar att ändra ersättningsreglerna i socialförsäkringarna i enlighet med vad som anförts om brutet tak m.m. i motionen från den 1 juli 1995.
1994/95:Fi216 av Alf Svensson m.fl. (kds) vari yrkas
8. att riksdagen i enlighet med vad i motionen anförts beslutar om ny ersättningsgrundande inkomst i sjuk- och arbetsskadeförsäkringen,
13. att riksdagen i enlighet med vad i motionen anförts beslutar om återinförande av karensdagar och ersättningsnivåer i sjuk- och arbetsskadeförsäkringen,
24. att riksdagen i enlighet med vad i motionen anförts beslutar om höjd ersättning till 80 % för de långtidssjuka.
1994/95:So224 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari yrkas
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att även långtidssjuka bör få 80 % i alla socialförsäkringar upp till en årsinkomst på 144 000 kr.
1994/95:So293 av Rune Backlund m.fl. (c) vari yrkas
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av mer forskningsbaserad kunskap om bakomliggande orsaker och samband till de senaste årens stora förändringar i sjukfrånvaron och förtidspensioneringen.
1994/95:So615 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas
2. att riksdagen avslår regeringens förslag att sänka ersättningsnivån i föräldrapenningen till 75 % (för 10 månader) resp. 85 % (för mamma- och pappamånaderna),
3. att riksdagen avslår regeringens förslag att sänka ersättningsnivån i tillfällig föräldrapenning till 75 %,
4. att riksdagen avslår regeringens förslag att sänka ersättningsnivåerna i havandeskapspenningen till 75 %.
1994/95:So617 av Gullan Lindblad m.fl. (m) vari yrkas
3. att riksdagen beslutar att den del av föräldraförsäkringen som ersätts med den sjukpenninggrundande inkomsten skall vara samma alla de tolv månaderna i enlighet med vad som anförts i motionen,
4. att riksdagen beslutar avskaffa havandeskapspenningen fr.o.m. den 1 juli 1995 i enlighet med vad som anförts i motionen,
5. att riksdagen under anslaget A 3. Föräldraförsäkring för budgetåret 1995/96 anvisar ett i förhållande till regeringens förslag minskat anslag med 660 000 000 kr i enlighet med vad som i motionen anförts.
1994/95:So618 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en successiv utökning av kvoterad föräldraledighet.
Motion väckt under den allmänna motionstiden 1993/94
1993/94:Sf268 av Margareta Viklund (kds) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en översyn av de sociala förmånerna för missionärer/u-landsvolontärer.
Motioner väckta med anledning av proposition 1994/95:147
1994/95:Sf15 av Ulla Hoffmann m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till regler för överprövning av försäkringskassans handläggning och beslut i ärenden som rör kompletterande utredningar och valet av sjukvårdsenhet enligt vad i motionen anförts om den försäkrades rättssäkerhet.
1994/95:Sf16 av Rose-Marie Frebran m.fl. (kds) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om rätten att överklaga valet av sjukvårdsenhet.
1994/95:Sf17 av Ragnhild Pohanka (mp) vari yrkas
1. att riksdagen avslår propositionens ändringsförslag i 7 § första stycket,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om rätt att begära omprövning vid kommunicering av indragning av sjukpenning.
Sjukvårdsförmåner m.m.
Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1994/95
1994/95:Sf202 av Fredrik Reinfeldt (m) vari yrkas att riksdagen beslutar om ändring i reglerna för högkostnadsskyddet för utnyttjande av läkarvård och receptbelagda läkemedel i enlighet med vad som anförts i motionen.
1994/95:Sf204 av Gullan Lindblad m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ytterligare besparingar i referensprissystemet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fastställande av apotekens inköpspris och utförsäljningspris,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förändringarna av regler för avgiftsfria förbrukningsartiklar,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om "läkemedels-Dagmar",
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om uttag av läkemedelskostnader från landstingen och om betalningssystem för läkemedel,
10. att riksdagen beslutar om fria förbrukningsartiklar i enlighet med vad som föreslagits i motionen,
11. att riksdagen beslutar anta förslag till lag om ändring i lagen (1981:49) om begränsning av läkemedelskostnader, m.m. innebärande att högkostnadsskyddet lägst skall utgå med 1 900 kr samt att sjukvårdsförmåner m.m. skall utgå i enlighet med vad som anförts i motionen,
12. att riksdagen beslutar att till sjukvårdskostnader m.m. för budgetåret 1995/96 anvisa ett förslagsanslag om 21 840 000 000 kr vilket med 1 305 000 000 kr understiger regeringens förslag,
13. att riksdagen beslutar att det befolkningsrelaterade finansieringsbidraget till kommunerna minskas i enlighet med vad som anförts i motionen.
1994/95:Sf207 av Chatrine Pålsson m.fl. (kds) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om högkostnadsskyddet.
1994/95:Sf208 av Ulla Löfgren (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om läkemedelsförmånen och högkostnadsskyddet.
1994/95:Sf210 av Gullan Lindblad m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en förändring av tandvårdsförsäkringen till att enbart omfatta ett högkostnadsskydd,
3. att riksdagen beslutar att förslagsanslaget Sjukvårdsförmåner m.m. minskas med 1 600 miljoner kronor för tandvård i förhållande till regeringens förslag.
1994/95:Sf213 av Stig Sandström m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen i enlighet med vad i motionen anförts hos regeringen begär tillsättande av en utredning med direktiv vari slås fast behovet av en fri läkemedelslista och en uppdatering av listan.
1994/95:Sf215 av Birthe Sörestedt och Iréne Vestlund (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en översyn av rabatteringssystemet för att nedbringa läkemedelskostnaderna.
1994/95:Sf218 av Eva Arvidsson och Christina Pettersson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om periodicering av högkostnadsskyddet för sjukvårds- och läkemedelskostnader.
1994/95:Sf232 av Bengt Silfverstrand och Bo Nilsson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om rättvisa förmånsregler för olika grupper av kroniskt sjuka.
1994/95:Sf234 av Helena Frisk och Nils-Göran Holmqvist (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om läkemedelsavgifter.
1994/95:Sf241 av Karl-Göran Biörsmark (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kostnadsfria läkemedel och kostnadsfria förbrukningsartiklar,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om uppdatering av listan över diagnoser och läkemedel som berörs av kostnadsfriheten med modernare läkemedel och nya grupper av kroniska medicinska funktionshinder som kräver livslång behandling,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förändring av kommittédirektiven till HSU 2000 vad gäller kostnadsfria läkemedel och förbrukningsartiklar.
1994/95:Sf245 av Leif Marklund (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av samordning av debiteringen vid vård under LPT och LRV.
1994/95:Sf263 av Kerstin Warnerbring (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen framförts om tilläggsdirektiv till HSU 2000 angående kostnaden för läkemedel för patienter med diagnosen Sjögrens syndrom.
1994/95:Sf266 av Rune Backlund m.fl. (c) vari yrkas
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inriktningen av besparingsarbetet vad avser läkemedelsförmånerna i den allmänna försäkringen.
1994/95:So210 av Gullan Lindblad m.fl. (m) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om läkemedel,
4. att riksdagen hos regeringen begär utredning om läkemedelsförsäkringen i enlighet med vad som anförts i motionen,
5. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en årlig höjning av högkostnadsskyddet med 100 kr utöver prisindexökningen i enlighet med vad som anförts i motionen.
1994/95:So423 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om läkemedlens finansiering och återföring av läkemedelsförskrivningsdata till läkare och distriktssköterskor.
Pensioner m.m.
Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1994/95
1994/95:Sf205 av Gullan Lindblad m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar ändra 11 kap. 2 a § lagen om allmän försäkring i enlighet med vad som anförts i motionen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om intyg av två läkare vid bedömning av behov av förtidspension,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om krav på rehabilitering,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om aktivitetsträning,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om regelbundna efterkontroller av givna förtidspensioner,
7. att riksdagen hos regeringen begär förslag i enlighet med Ds 1994:91.
1994/95:Sf209 av Anders Svärd (c) vari yrkas att riksdagen hos regeringen i enlighet med vad som anförts i motionen begär förslag om ändring i lagen om allmän försäkring.
1994/95:Sf224 av Margit Gennser (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om särregler vid beräkning av pensionsgrundande tid för personer som beviljats asyl.
1994/95:Sf229 av Ulla Hoffmann m.fl. (v) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att kostnadsfritt informationsmaterial om den nya pensionen skall lämnas ut till dem som vill sätta sig in i det reformerade pensionssystemet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att remisstiden bör vara minst sex månader och att den tiden inte till största delen skall vara sommartid,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en granskning av ett nytt pensionssystem ur ett klass- och kvinnoperspektiv.
1994/95:Sf237 av Gullan Lindblad m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar höja pensionsåldern till 66 år i enlighet med vad som anförts i motionen,
2. att riksdagen beslutar att under Socialdepartementets anslag B 5. Förtidspensioner anvisa ett i förhållande till regeringens förslag minskat anslag med 2 800 000 000 kr i enlighet med vad som anförts i motionen.
4. att riksdagen beslutar införa det tillväxtbaserade indexet för pensioner fr.o.m. den 1 januari 1996 i enlighet med vad som anförts i motionen,
5. att riksdagen beslutar avslå regeringens förslag att arbetsinkomst för ålderspensionärer skall medräknas vid beräkning av bostadstillägget i enlighet med vad som anförts i motionen,
6. att riksdagen beslutar att under Socialdepartementets anslag B 10. Bostadstillägg till pensionärer anvisa ett i förhållande till regeringens förslag ökat anslag med 100 000 000 kr i enlighet med vad som anförts i motionen.
1994/95:Sf244 av Birgitta Gidblom m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ändring av ordet sjukbidrag till rehabiliteringsbidrag.
1994/95:Sf246 av Tuve Skånberg (kds) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär en utredning om möjligheten att genom frivilligt förtida pensionsuttag ge möjlighet till sabbatsår för den som är över 45 år.
1994/95:Sf248 av Bengt Kronblad (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en utredning kring 9 kap. 4 § lagen om allmän försäkring.
1994/95:Sf253 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om en ny form av grundpension,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om sänkt tak för ATP och höjd folkpension.
1994/95:Sf258 av Barbro Hietala Nordlund m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om rättvisare regler för barnpension och efterlevandepension.
1994/95:Sf259 av Barbro Hietala Nordlund m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förtidspensionärer, ålderspensionärer och barntillägg.
1994/95:Sf266 av Rune Backlund m.fl. (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att vid beräkningen av basbeloppet för åren 1996, 1997 och 1998 hänsyn endast bör tas till högst 1 % inflation,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ett stöd, särskilt barntillägg, till förtidspensionärer med försörjningsansvar för barn och som endast har förtidspension och pensionstillskott.
3. (delvis) att riksdagen hos regeringen begär förslag till justering av reglerna för reduceringar av SGA och reglerna om förhöjd kapitalavkastning vid beräkning av BTP i enlighet med vad i motionen anförts,
1994/95:Sf504 av Ola Ström (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ersättnings- och bidragsnivåerna för elever vid RGD och RGH blir föremål för granskning med syfte att hitta en mer rättvis och enhetlig nivå för samtliga studerande.
1994/95:Fi211 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas
9. att riksdagen hos regeringen begär förslag om höjd pensionsålder enligt vad som anförts i motionen.
1994/95:Fi216 av Alf Svensson m.fl. (kds) vari yrkas
7. att riksdagen i enlighet med vad i motionen anförts beslutar om höjd reell pensionsålder,
9. att riksdagen i enlighet med vad i motionen anförts beslutar om förtida uttag i stället för förtidspension efter 61 år.
23. att riksdagen till kompensation till sämst ställda pensionärer genom bostadstillägg, pensionstillskott och SGA för budgetåret 1995/96 anvisar 500 miljoner kronor utöver vad regeringen föreslagit.
1994/95:Fi218 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
8. att riksdagen till Bostadstillägg för pensionärer (riktat till förtidspensionärer) för budgetåret 1995/96 anvisar 120 miljoner kronor utöver vad regeringen föreslagit.
1994/95:So222 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fullt inflationsskydd för vårdbidrag och handikappersättning samt full kompensation för inflationen under 1995.
1994/95:So224 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari yrkas
11. att riksdagen för att återställa förtidspensionärernas ekonomiska situation anslår 500 000 000 kr.
1994/95:A271 av Alf Svensson m.fl. (kds) vari yrkas
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om införande av rätt till sabbatsår.
Motioner väckta med anledning av proposition 1994/95:147
1994/95:Sf13 av Gullan Lindblad m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar avskaffa äldreregeln i förtidspensionen (7 kap. 3 § AFL) fr.o.m. den 1 januari 1996 i enlighet med vad som anförts i motionen,
2. att riksdagen begär att regeringen ser över reglerna för förtida uttag i enlighet med vad som anförts i motionen,
3. att riksdagen beslutar att omprövning av givna förtidspensioner skall ske minst vart femte år i enlighet med vad som anförts i motionen.
1994/95:Sf14 av Ann-Marie Fagerström (s) vari yrkas med hänvisning till det anförda att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ändring i lagen om allmän försäkring (AFL).
1994/95:Sf15 av Ulla Hoffmann m.fl. (v) vari yrkas
2. att riksdagen hos regeringen begär att Sjuk- och arbetsskadeberedningen i sitt förslag till hur regelverket i förtidspensioneringen skall reformeras även lägger fram förslag om äldreregeln.
1994/95:Sf16 av Rose-Marie Frebran m.fl. (kds) vari yrkas
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag som förhindrar orimliga sociala konsekvenser av avskaffade äldreregler.
1994/95:Sf17 av Ragnhild Pohanka (mp) vari yrkas
4. att riksdagen avslår propositionens förslag att avskaffa nuvarande äldreregler i förtidspensionen.
Motion väckt med anledning av regeringens skrivelse 1994/95:127 Ungdomsfrågor
1994/95:Kr2 av Ola Ström m.fl. (fp) vari yrkas 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utredning av konsekvenserna av det sänkta reala värdet av vårdbidraget till familjer med funktionshindrade barn och vuxna med funktionshinder.
Administration
Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1994/95
1994/95:Sf214 av Stig Sandström m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utbildning av anställda vid försäkringskassorna.
1994/95:Sf231 av Gullan Lindblad m.fl. (m, c, fp, kds) vari yrkas
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att personal inom vården och socialförsäkringen ges ökad utbildning om olika patientgruppers behov samt kompetensutveckling för att åstadkomma en aktiv rehabilitering.
1994/95:Sf249 av Roland Larsson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder rörande försäkringskassorna med anledning av RRV:s rapport.
1994/95:Sf250 av Roland Larsson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kompetenshöjande åtgärder för försäkringskassorna.
1994/95:K630 av Johnny Ahlqvist m.fl. (s) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att utreda en sammanslagning av försäkringskassorna i M och L län.
Utskottet
Sjuk- och föräldraförsäkring
Gällande bestämmelser om sjukpenning och sjuklön
Sjukförsäkringen ger rätt till sjukpenning vid sjukdom med viss del av arbetsinkomsterna upp till 7,5 gånger basbeloppet. Arbetsgivaren svarar dock enligt lagen (1991:1047) om sjuklön för ersättning till den anställde för de första 14 dagarna av ett sjukfall. För tid därefter och för personer som inte omfattas av sjuklönesystemet svarar sjukförsäkringen för ersättningen till de försäkrade.
Sjuklön enligt sjuklönelagen utges inte för den första dagen då arbetstagaren gått miste om lön och andra anställningsförmåner (karensdag). För de två följande dagarna skall sjuklön utges med 75 % av mistade anställningsförmåner och för tid därefter med 90 % av mistade anställningsförmåner.
Sjukpenning enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL) utges med vissa undantag inte för den första dagen i sjukperioden (karensdag) och med 65 % av den sjukpenninggrundande inkomsten (SGI) för de två följande dagarna i varje sjukperiod. För tid därefter är kompensationsnivån 80 % t.o.m. den 365:e dagen och sedan 70 %. Den som genomgår medicinsk behandling eller medicinsk rehabilitering kan dock få behålla ersättningsnivån 80 % även efter den 365:e dagen i sjukperioden. Vidare utges sjukpenning med 70 alternativt 80 % av SGI:n om den försäkrade under de senaste 450 dagarna haft sjukperioder som sammanlagt omfattar minst 365 dagar.
Sjukpenning enligt AFL utges vid sjukdom som sätter ned arbetsförmågan med minst en fjärdedel. Saknar den försäkrade arbetsförmåga utges hel sjukpenning. I annat fall utges tre fjärdedels, en halv eller en fjärdedels sjukpenning, beroende på graden av nedsättningen av arbetsförmågan.
Den sjukpenninggrundande inkomsten motsvarar den inkomst i pengar eller andra skattepliktiga förmåner som den försäkrade kan antas för år räknat tills vidare erhålla av eget arbete, antingen på grund av anställning eller genom annat förvärvsarbete. Vid beräkning av SGI bortses från sådan inkomst av anställning och annat förvärvsarbete som överstiger sju och en halv gånger basbeloppet.
Inom såväl sjuklöne- som sjukpenningsystemen gäller att en ny sjukperiod som börjar inom fem dagar från det en tidigare sjukperiod avslutats betraktas som en fortsättning på den tidigare perioden när det gäller karensdag, ersättningens storlek samt sjuklöneperiodens längd. Vidare gäller att antalet karensdagar -- i sjuklönesystemet i förhållande till en arbetsgivare -- är begränsat till tio inom en tolvmånadersperiod, s.k. allmänt högriskskydd. Enligt ett s.k. särskilt högriskskydd kan en arbetstagare som lider av sjukdom som kan antas medföra ett större antal sjukperioder med rätt till sjuklön under en tolvmånadersperiod i stället för en karensdag och två dagar med kompensationsnivån 75 % av lönen få sjuklön från första dagen med 90 % av lönen. Inom AFL gäller samma regler men kompensationsnivån är då 80 % av SGI:n från första dagen.
De flesta anställda har genom avtal ersättning vid sjukdom utöver den ersättning den allmänna försäkringen ger. Sådan avtalsersättning får dock inte utges med mer än 10 % och endast t.o.m. den 90:e dagen i sjukperioden. Om avtalsersättningen -- och fr.o.m. den 1 juli 1994 även förmåner i form av bil, bostad och helt fri kost -- överstiger tillåten nivå minskas ersättning från den allmänna försäkringen i motsvarande mån.
En särskild ersättning, rehabiliteringsersättning, utges när en försäkrad, vars arbetsförmåga till följd av sjukdom är nedsatt med minst en fjärdedel, deltar i arbetslivsinriktad rehabilitering som avser att förkorta sjukdomstiden eller att helt eller delvis förebygga eller häva nedsättningen av arbetsförmågan. Rehabiliteringsersättningen består av rehabiliteringspenning som utges med 95 % av SGI:n och ett särskilt bidrag.
Gällande bestämmelser om föräldrapenningförmåner
Föräldraförsäkringen omfattar ersättningsförmånerna föräldrapenning och tillfällig föräldrapenning.
Föräldrapenning i samband med ett barns födelse eller adoptivbarns ankomst utges under 450 dagar. Om föräldrarna gemensamt har vårdnaden om barnet har varje förälder rätt att uppbära föräldrapenning under hälften av denna tid. En förälder kan avstå rätt att uppbära föräldrapenning till förmån för den andra föräldern med undantag för föräldrapenning med sjukpenningbelopp under 30 dagar. Under 360 av de 450 dagarna utges föräldrapenning med viss andel av förälderns sjukpenninggrundande inkomst delad med 365, dock lägst med ett garantibelopp på 60 kr per dag. För de första 30 dagarna med sjukpenningbelopp för vardera föräldern är kompensationsnivån 90 % och för övriga dagar med sjukpenningbelopp 80 %. För barn födda före år 1995 är dock kompensationsnivån 90 % t.o.m. år 1996. Under resterande 90 dagar av de 450 dagarna utges ersättning enligt garantinivån. Föräldrapenning får tas ut längst till dess barnet har fyllt åtta år eller till den senare tidpunkt då barnet har avslutat det första skolåret. Tillfällig föräldrapenning utges till förälder som behöver avstå från förvärvsarbete för att vårda barn under tolv år bl.a. till följd av sjukdom eller smitta hos barnet eller barnets ordinarie vårdare. Även för barn som har fyllt tolv år kan ersättning utges under vissa förutsättningar. Tillfällig föräldrapenning kan utges under högst 120 dagar per barn och år. Om skälet till att föräldern behöver avstå från förvärvsarbete är sjukdom hos barnets ordinarie vårdare kan dock ersättning utges under högst 60 dagar. Tillfällig föräldrapenning utges vidare för s.k. kontaktdagar för barn som under året fyller fyra år t.o.m. det år barnet fyller tolv år. Sådan ersättning utges under högst två dagar per barn och år. För vissa funktionshindrade barn gäller utökad rätt till kontaktdagar. Härutöver har fadern rätt till tio ersättningsdagar i samband med barns födelse. Tillfällig föräldrapenning utges med 80 % av den sjukpenninggrundande inkomsten delad med årsarbetstiden. Har tillfällig föräldrapenning utgetts för 14 dagar under ett år för samma barn utges därefter ersättning med 90 % av SGI:n delad med årsarbetstiden. Karensdag tillämpas inte i samband med den tillfälliga föräldrapenningen.
Inriktning avseende förändringar i sjuk- och föräldraförsäkringarna
Proposition 100
I budgetpropositionen begär regeringen att riksdagen godkänner dels inriktningen av de åtgärder inom området försäkring vid sjukdom och handikapp för budgetåren 1997 och 1998 som regeringen förordar, dels inriktningen av besparingsåtgärder inom föräldraförsäkringsområdet för samma tid.
Regeringen anser att en enhetlig ersättningsnivå om 75 % av inkomstbortfallet resp. SGI:n bör införas i sjuklöne- och sjukpenningsystemen och inom föräldraförsäkringen jämte havandeskapspenningen fr.o.m. den 1 januari 1997. Högre kompensationsnivå, 85 %, skall dock gälla för rehabiliteringspenning, föräldrapenning under de första 30 dagarna för vardera föräldern och tillfällig föräldrapenning utöver de första 14 dagarna för varje barn och år. Vidare bör reglerna om karensdag i sjuklöne- och sjukpenningsystemen tas bort. Principen om den enhetliga ersättningsnivån skall ligga till grund för Sjuk- och arbetsskadeberedningens reformförslag.
I propositionen anges också att vissa förändringar vad avser de förmåner i form av kontant lön m.m. som skall ingå i den sjukpenninggrundande inkomsten bör vidtas fr.o.m. den 1 januari 1997.
Vidare anser regeringen att kontaktdagarna inom den tillfälliga föräldrapenningen bör slopas fr.o.m. den 1 januari 1997. Detta skall dock inte gälla de tio dagar som kan utges till föräldrar med barn som omfattas av lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS.
Åtgärderna att införa en enhetlig nivå samt avskaffa karensdagen i sjuklöneperioden bedöms innebära en kostnadsökning för arbetsgivarna. Regeringen anser att denna kostnadsökning inte skall belasta arbetsgivarkollektivet. Förslaget om en enhetlig nivå och avskaffad karensdag inom sjuklöne- och sjukpenningförsäkringen beräknas därmed innebära en kostnadsökning på 426 miljoner kronor netto fr.o.m. budgetåret 1997. Med beaktande av effekterna inom föräldraförsäkringen blir det i stället en besparing på 225 miljoner kronor netto.
Motioner
Förslag om förändringar i sjukersättningssystemen och föräldraförsäkringen har lagts fram i ett flertal motioner väckta under den allmänna motionstiden.
Moderata samlingspartiet
I motion Sf238 av Gullan Lindblad m.fl. (m) föreslår motionärerna att riksdagen beslutar dels att den sjukpenninggrundande inkomsten skall baseras på medelvärdet av de senaste 24 månadernas inkomst (yrkande 1), dels att ytterligare en karensdag skall införas i sjukförsäkringen (yrkande 2). Ändringarna skall gälla fr.o.m. den 1 januari 1996. Genom att införa två karensdagar får man ned sjukskrivningarna ytterligare och arbetslinjen markeras starkare. Ett tak på tio karensdagar under en ettårsperiod skall fortfarande gälla. Motionärerna föreslår vidare (yrkande 3) att regeringen får i uppdrag att redovisa förslag som innebär att ingen drabbas av fler än två karensdagar vid varje sjukfall. Möjligheten för småföretagare att återförsäkra sig hos försäkringskassan bör också omarbetas så att det anpassas för två karensdagar.
I motion Sf205 yrkande 5 av Gullan Lindblad m.fl. (m) begärs tillkännagivande om att det för att undvika överförsäkringar bör råda restriktivitet vad gäller avtalsförsäkringen.
I motion So617 av Gullan Lindblad m.fl. (m) begär motionärerna i yrkande 3 att riksdagen beslutar att kompensationsnivån inom föräldraförsäkringen fr.o.m. den 1 juli 1995 skall vara densamma under alla tolv månaderna. Med hänvisning till att föräldraledigheten, både vad gäller ledighetens längd och inkomstkompensation, är världens mest generösa och till det statsfinansiella läget begär motionärerna i yrkande 4 att havandeskapspenningen avskaffas fr.o.m. den 1 juli 1995. Det skall i stället vara möjligt att ta ut föräldraledighet två månader före nedkomsten om man så önskar. För den som enligt Arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter är förbjuden att arbeta som gravid eller om graviditeten av andra orsaker är komplicerad skall sedvanlig sjukskrivning gälla.
I motion Sf227 yrkande 1 av Margit Gennser (m) anför motionären att lagar skall utformas så att de ger hushållen största möjliga handlingsfrihet. Eftersom lagstiftningen om "pappamånad" i föräldraförsäkringen inte är motiverad av behov om någon slags skyddslagstiftning för hushållen bör "pappamånaden" avskaffas.
Härutöver begärs i motion Sf256 av Jan-Olof Franzén och Anders G Högmark (m) ett tillkännagivande om att karensdagen inte bör slopas.
Centerpartiet
I motion Sf212 av Olof Johansson m.fl. (c) anser motionärerna att en samordnad arbetslivsförsäkring vid sjukdom, arbetslöshet och funktionshinder bör införas. Försäkringen skall ersätta nuvarande ersättning vid sjukdom, arbetsskada, arbetslöshet och förtidspension samt tillfällig föräldrapenning och lönegaranti vid konkurser. Arbetslivsförsäkringen skall innehålla dels en grundpenning, dels en inkomstrelaterad arbetslivspenning. Grundpenningen bör motsvara ersättningen i kontant arbetsmarknadsstöd, KAS. Den inkomstrelaterade arbetslivspenningen bör ersätta 80 % av inkomsten, dock endast upp till en normal löntagarinkomst, ca 175 000--180 000 kr per år. Vid sjukdom skall ingen ersättning utges för insjuknandedagen och första sjukdagen upp till tio karensdagar per år. Försäkringen skall innehålla en sjuklöneperiod för arbetsgivare på fyra veckor. Vidare skall försäkringen finansieras av avgifter som förvaltas utanför statsbudgeten i ett samordnat fondsystem. Fonden skall tillföras medel via statsbudgeten för finansieringen av grundpenningen. Det bör dessutom finnas starka stimulanser för att återgå till arbete t.ex. genom aktiveringstillägg. Motionärerna anser att systemet blir enklare och lättare att överblicka för den enskilde och att möjlighet att växla mellan systemen för att erhålla den förmånligaste ersättningen elimineras. Enligt motionärerna skall försäkringen i princip omfatta hela arbetskraften, dvs. samtliga medborgare i landet mellan 18 år och upp till normal pensionsålder som står till arbetsmarknadens förfogande. Den som vill arbeta men tillfälligt eller långvarigt på grund av sjukdom eller funktionshinder är oförmögen att göra detta skall också ingå i den generella tryggheten. Det skall också ställas krav på deltagande i rehabilitering. Motionärerna begär i yrkande 1 ett tillkännagivande om en samlad arbetslivsförsäkring och i yrkande 2 att Sjuk- och arbetsskadeberedningen får tilläggsdirektiv för att lägga förslag till en sådan arbetslivsförsäkring. Även i motion Sf266 av Rune Backlund m.fl. (c) behandlas arbetslivsförsäkringen, och motionärerna begär i yrkande 6 att regeringen skall lägga fram förslag om införande av en sådan försäkring fr.o.m. den 1 januari 1997. I motionen begärs dessutom i yrkande 5 avslag på förslaget att avskaffa karensdagen. I yrkande 7 begär motionärerna att regeringen skall lägga fram förslag om en förlängd sjuklöneperiod t.o.m. dag 28 i en sjukperiod, dock med full kompensation till arbetsgivarna.
Folkpartiet liberalerna
I motion Fi211 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) redovisar motionärerna följande riktlinjer för den fortsatta reformeringen av socialförsäkringarna. Finansieringen bör i ökad utsträckning ske genom växling till försäkringsmässigt utformade egenavgifter. Arbetsskadeförsäkringen bör utformas som en riskförsäkring för arbetsgivare. Vidare skall inkomsttryggheten vara utgångspunkt. Det är lämpligt med ett tak på 7,5 basbelopp och en ersättningsnivå, för det som inte är pension, på 80 %. Arbetslöshetsförsäkringen bör bli obligatorisk. Socialförsäkringarna som helhet bör göras mer trovärdiga, bl.a. genom en strävan efter bred politisk uppslutning. Motionärerna begär i yrkande 6 ett tillkännagivande om dessa principer. Motionärerna anför vidare att avskaffandet av en karensdag riskerar att bli mycket kostsamt. Förslaget om sänkt ersättningsnivå till 75 % innebär en orimlig prioritering och får konsekvenser för tilltron till försäkringssystemet. De begär därför avslag på regeringens förslag om avskaffad karensdag i sjuk- och arbetsskadeförsäkringen och om sänkt ersättningsnivå i dessa försäkringar och föräldraförsäkringen (yrkandena 12 och 13). Däremot anser de att ersättningsnivån för långtidssjuka bör höjas från 70 till 80 % (yrkande 14). Motionärerna framhåller att bedömningen av budgeteffekterna är extremt komplicerade. Det är troligt att det för att uppnå en besparing på 2 miljarder kronor är nödvändigt att vidta någon annan åtgärd. Motionärerna förordar i så fall att antalet dagar med 75 % ersättning i början av varje sjukperiod utökas från nuvarande två till kanske fem. Motionärerna begär i yrkande 15 förslag härom. Motionärerna hänvisar vidare till ESO-rapporten En Social Försäkring (Ds 1994:81) och menar att det vore en strukturellt riktig åtgärd att låta sjukpenninggrundande inkomst fastställas med hänsyn till den levnadsstandard man haft under en tid tillbaka. Enligt yrkande 16 bör regeringen återkomma med förslag till förändringar som bör genomföras redan fr.o.m. år 1996. Motionärerna har vid sina budgetberäkningar utgått från att den genomsnittliga inkomsten under den senaste tolvmånadersperioden skulle gälla. Vad gäller förändringar i föräldraförsäkringen begär Lars Leijonborg m.fl. (fp) i motion So615 yrkande 2 avslag på förslaget att sänka ersättningsnivån i föräldrapenningen till 75 resp. 85 %. Motionärerna hänvisar till att starka jämställdhetsskäl talar för en hög kompensationsnivå. Motionärerna begär vidare avslag på förslaget att sänka ersättningsnivån i den tillfälliga föräldrapenningen till 75 % (yrkande 3) och på förslaget att sänka ersättningsnivån i havandeskapspenningen till 75 % (yrkande 4). I motion Sf264 av Sigge Godin m.fl. (fp) begär motionärerna avslag på förslaget om sänkt ersättningsnivå till 75 % såvitt gäller närståendepenningen (yrkande 1).
Vänsterpartiet
Ulla Hoffmann m.fl. (v) anför i motion Sf228 att det är både omoraliskt och ekonomiskt felaktigt att som nu görs skära i socialförsäkringssystemen för att finansiera underskott i andra sektorer. Enligt motionärerna föreslår regeringen omfattande ideologiska förändringar i socialförsäkringssystemen under den felaktiga förevändningen att de går med förlust. Motionärerna anser att den förändrade ideologiska inriktningen bör förankras hos folket innan några beslut fattas. Förändringarna bör också analyseras ur ett klass- och könsperspektiv. De begär ett tillkännagivande härom. I motion Sf257 begär Lars Bäckström (v) att en parlamentarisk utredning tillsätts med syfte att redovisa förslag till en samlad reformering av socialförsäkringarna och arbetslöshetsförsäkringen i syfte att utveckla den generella välfärden och skapa enklare, enhetligare och rättvisare system. Motionären anser att olikheterna mellan trygghetssystemen vad gäller principer, nivåer m.m. medför att systemen blir svåröverskådliga och leder till orättvisor. Skillnaderna kan dessutom möjliggöra missbruk och ge snedvridande effekter för samhällsekonomin i stort.
I motion So618 anser Gudrun Schyman m.fl. (v) att en utbyggd föräldraförsäkring måste prioriteras inom familjepolitiken så fort resurserna tillåter. Motionärerna anser också att mannens rätt till föräldraledighet inte skall kunna överlåtas på kvinnan. De föreslår att de kvoterade månaderna successivt byggs ut, och de begär i yrkande 1 ett tillkännagivande härom.
Miljöpartiet de Gröna
I motionerna Fi212 av Birger Schlaug m.fl. (mp) yrkande 29 och So224 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) yrkande 9 föreslås att ett s.k. brutet tak införs i samtliga försäkringssystem -- arbetslöshet, föräldraförsäkring, sjukpenning. I försäkringssystemen skall ersättning utges med 80 % av inkomsten under 144 000 kr per år och med 40 % av inkomsten över denna nivå. I motion Fi212 begärs att riksdagen beslutar att sådana ersättningsregler skall gälla fr.o.m. den 1 juli 1995.
Kristdemokratiska samhällspartiet
I motion Sf206 redovisar Alf Svensson m.fl. (kds) sina viktiga utgångspunkter för en reformering av trygghetssystemen. Motionärerna förordar ett obligatoriskt och i huvudsak offentligt trygghetssystem med utrymme för egna lösningar. Samma ersättning bör också gälla vid sjukdom, arbetslöshet och föräldraledighet. Enligt motionärerna bör taket vara 7,5 basbelopp, där en enhetlig lägsta nivå är 2 basbelopp. Däremellan skulle ersättningen kunna ligga på 80 % av inkomsten upp till 5 basbelopp och 50 % av inkomsten mellan 5 och 7,5 basbelopp. Antalet karensdagar i de olika delsystemen behöver inte vara lika men det bör finnas ett tak på hur många karensdagar som sammantaget kan drabba en person under ett år. Trygghetssystemet utom föräldraförsäkringen bör ligga utanför statsbudgeten och finansieras genom egen- och arbetsgivaravgifter med ett ökat inslag av egenavgifter. Enhetliga avgifter bör tas ut på inkomster upp till nuvarande tak och förslagsvis kan halv avgift tas ut på inkomster däröver. Enligt motionärerna bör en ny parlamentarisk utredning snarast tillsättas som bör arbeta skyndsamt så att ett reformerat trygghetssystem kan genomföras från och med år 1997. Motionärerna begär ett tillkännagivande härom. I motion Fi216 av Alf Svensson m.fl. (kds) föreslås att sjuk- och arbetsskadeförsäkringen skall innehålla två karensdagar med ett högkostnadsskydd på tio dagar per år och en ersättningsnivå på 80 % (yrkande 13). Vidare föreslås att ersättningsnivån för långtidssjuka höjs från 70 till 80 % (yrkande 24). Motionärerna anser dessutom att en ytterligare besparing bör göras genom att ersättningen i sjuk- och arbetsskadeförsäkringen grundas på den genomsnittliga inkomsten under de två senaste åren (yrkande 8).
M-, c- och kds-motion
I motion Sf230 av Sten Svensson m.fl. (m, c, kds) anför motionärerna att en reform av socialförsäkringarna är påkallad. Riktpunkten bör vara att så många som möjligt får sin försörjning genom arbete på den öppna arbetsmarknaden. Ersättningen från socialförsäkringarna bör därför alltid ligga klart under förlusten av inkomst. Den bör också täcka en inkomst som är normal för den enskilde, inte en onormalt hög inkomst som har uppburits en kortare tid. Genom karensperioder får den enskilde bära en del av risken själv. Socialförsäkringarna bör vara obligatoriska och omfatta alla, men ett utrymme för individuella lösningar bör finnas. Förenklingar av socialförsäkringarna är nödvändiga, och flera försäkringar kan föras samman. Det bör också övervägas om delar av socialförsäkringarna kan föras bort från det offentliga. Ett förslag är en förlängd arbetsgivarperiod i kombination med en sänkning av avgifterna. Frigjorda resurser kan användas till att hjälpa utsatta gruper, t.ex. att rehabilitera långtidssjukskrivna eller förbättra villkoren för personer med handikapp. Motionärerna begär ett tillkännagivande om det anförda.
Kompletteringspropositionen
Med hänsyn till fortsatt osäkerhet i det ekonomiska och statsfinansiella läget har regeringen funnit det motiverat att i kompletteringspropositionen, som beslutades den 18 april 1995, föreslå att en enhetlig ersättningsnivå om 75 % skall införas i sjukersättningssystemen och föräldraförsäkringen redan fr.o.m. den 1 januari 1996 och även gälla arbetslöshetsförsäkringen. Dessutom föreslås att karensdagen bibehålls i sjukersättningssystemen.
Den 75-procentiga ersättningsnivån skall även gälla rehabiliteringspenning och tillfällig föräldrapenning fr.o.m. den 15:e dagen. Däremot skall föräldrapenningen under den första månaden för vardera föräldern utges med 85 % av ersättningsunderlaget.
Enligt regeringen kan såväl ersättningarnas storlek som andra villkor i ett trygghetssystem ha betydelse för hur effektiva åtgärderna i angränsande trygghetssystem blir. För en långtidssjuk som saknar arbete är drivkrafterna för rehabilitering utomordentligt svaga om den som tillfrisknar riskerar arbetslöshet utan någon rätt till ersättning. Detta är ett exempel bland flera på frågor som rör samspelet mellan sjuk- och arbetslöshetsförsäkringarna. Andra konkreta frågor rör kvalifikationsregler samt försäkrad inkomst. Huruvida dessa skillnader är rationella eller kan behöva ändras, bör analyseras gemensamt av Sjuk- och arbetsskadeberedningen och en kommande utredning om arbetslöshetsförsäkringen. En särskild utredning kommer vidare att tillsättas i samråd mellan social- och arbetsmarknadsministrarna för att göra en bred analys av de äldres situation på en alltmer krävande och rörlig arbetsmarknad samt av alternativ till förtidspensionering när ohälsoprövningen för förtidspension skärps.
I kompletteringspropositionen begär regeringen riksdagens godkännande av vad som anförts om den enhetliga kompensationsnivån om 75 % i sjuklönesystemet samt i sjuk- och föräldraförsäkringarna.
Regeringen lägger också fram förslag om att de två kontaktdagarna inom den tillfälliga föräldrapenningen slopas redan fr.o.m. den 1 juli 1995.
Kompletteringspropositionen bereds av finansutskottet. För närvarande löper motionstid, och socialförsäkringsutskottet kommer därefter att avge yttrande över förslagen.
Nya direktiv till Sjuk- och arbetsskadeberedningen
De ursprungliga direktiven till Sjuk- och arbetsskadeberedningen fastställdes den 15 april 1993 (dir. 1993:44). I direktiven fick beredningen i uppdrag att lämna förslag till en ny ordning för lagfästa försäkringsersättningar vid sjukdom och arbetsskada.
Den 20 april 1995 har regeringen beslutat om nya direktiv till Sjuk- och arbetsskadeberedningen. Enligt dessa direktiv skall beredningen bl.a.
utforma förslag till en av staten organiserad allmän ohälsoförsäkring som ger ersättning för inkomstbortfall orsakat av temporärt eller varaktigt nedsatt arbetsförmåga till följd av sjukdom, skada eller funktionshinder,
lämna förlag till kriterier för rätt till ersättning från den allmänna ohälsoförsäkringen med utgångspunkt från att prövningen av arbetsförmågans nedsättning jämfört med dagens regler mer renodlat skall baseras på medicinska grunder,
lämna förslag till ersättningsregler i den allmänna ohälsoförsäkringen och ersättning enligt sjuklönelagen med utgångspunkt från att ersättningsnivån vid kort eller medellång frånvaro skall uppgå till 75 % av förmånsgrundande inkomst och att det skall finnas en karensdag,
utforma regler för beräkning av förmånsgrundande inkomst vid kort eller medellång sjukfrånvaro med utgångspunkt från att denna skall avse aktuell inkomst alternativt baseras på inkomsten under en period före sjukfallet,
inom ramen för den allmänna ohälsoförsäkringen föreslå regler för beräkning av förmånsgrundande inkomst och ersättningsnivå vid långvarig nedsättning av arbetsförmågan i syfte att ersätta dagens förtidspensionering och därvid utforma regler för ett grundskydd för grupper som inte alls eller i begränsad omfattning kvalificerat sig för inkomstbaserad ersättning,
analysera hur ohälsoförsäkringen kan utformas så att en långsiktig finansiell balans upprätthålls och utforma förslag till hur redovisning av inkomster och utgifter kan tydliggöras inom ramen för statsbudgeten,
analysera samspelet mellan ohälsoförsäkringen och andra försäkringssystem och lämna förslag till hur en bättre samordning kan åstadkommas,
överväga sjuklöneperiodens längd och förläggning under sjukdomsperioden,
analysera under vilka förutsättningar tilläggsförsäkringar som ger ersättning utöver den allmänna ohälsoförsäkringen uppfyller krav på effektivitet och rättvisa,
utforma regler för en obligatorisk tilläggsförsäkring som ger ersättning för inkomstbortfall orsakat av arbetsskada samt analysera för- och nackdelar med att föra över det organisatoriska och finansiella ansvaret för denna försäkring till arbetsmarknadens parter.
Beredningen skall omvandlas till en parlamentariskt sammansatt kommitté. Representanter för parterna på arbetsmarknaden bör ingå som sakkunniga. Till beredningen skall knytas en särskild referensgrupp med parternas representanter i beredningen under ledning av beredningens ordförande.
Utskottets bedömning
I budgetpropositionen föreslår regeringen att, med några undantag, en enhetlig nivå om 75 % införs i sjuklöne- och sjukpenningsystemen och inom föräldraförsäkringen fr.o.m. år 1997. Samtidigt skall reglerna om karensdag i sjukersättningssystemen tas bort. Regeringen har hemställt att riksdagen godkänner inriktningen på dessa åtgärder.
Härefter har regeringen i kompletteringspropositionen begärt att riksdagen godkänner vad som där anförts om en enhetlig kompensationsnivå om 75 % i sjuklönesystemet samt i sjuk- och föräldraförsäkringarna. Inriktningen i kompletteringspropositionen skiljer sig mot budgetpropositionen bl.a. så till vida att karensdagen blir kvar och att den lägre nivån införs redan fr.o.m. år 1996. Den 75-procentiga nivån skall dessutom gälla rehabiliteringspenningen och den tillfälliga föräldrapenningen fr.o.m. den 15:e dagen.
Enligt utskottets mening medför den nya hemställan att regeringens förslag i budgetpropositionen i dessa avseenden inte längre har någon aktualitet. Riksdagen bör därför lämna budgetpropositionen i denna del utan vidare åtgärd.
Utskottet behandlar härefter de olika motionsyrkandena.
I flera motioner föreslås enhetlighet och ökad samordning mellan olika socialförsäkringar. Detta är också i linje med vad regeringen föreslår. Enhetligare ersättningsnivåer inom sjuk- och föräldraförsäkringarna föreslogs redan i budgetpropositionen. I kompletteringspropositionen går regeringen ännu längre, inte minst genom att föreslå samma ersättningsnivå i arbetslöshetsförsäkringen som i sjuk- och föräldraförsäkringarna. Även i övrigt framhåller regeringen betydelsen av samordning mellan de olika systemen.
Enligt de nya direktiven till sjuk- och arbetsskadeberedningen skall gränsdragningen mellan olika försäkringsgrenar göras tydlig och rätten till ersättning från den allmänna ohälsoförsäkringen mer renodlat baseras på medicinska grunder. Sjuk- och arbetsskadeberedningen har fått i uppdrag att lämna förslag till hur en bättre samordning mellan ohälsoförsäkringen och andra försäkringssystem kan åstadkommas. Den allmänna ohälsoförsäkringen skall också omfatta ersättning för inkomstbortfall vid varaktigt nedsatt arbetsförmåga, dvs. även det nuvarande förtidspensionssystemet.
I flera motioner föreslås olika försäkringslösningar vad avser ersättningsnivåer, karenstider och inkomsttak. I några motioner föreslås ändringar i dessa avseenden redan under budgetåret 1995/96. Enligt utskottets mening bör riksdagen med hänvisning till de ändringar som föreslås i kompletteringspropositionen inte i detta sammanhang besluta om några sådana förändringar under kommande budgetår. Utskottet avstyrker därför bifall till motionerna Sf238 yrkande 2 (m) och Fi212 yrkande 29 (mp).
I de nya direktiven anges att det i nuvarande statsfinansiella läge inte finns utrymme att pröva vare sig en höjning av förmånstaket eller en begränsning av avgiftsuttaget. Beredningen bör dock analysera vad som sker med inkomstbortfallsprincipen om inkomstgränsen på längre sikt inte höjs i takt med den allmänna inkomstutvecklingen på motsvarande sätt som skall ske inom ålderspensionssystemet.
I tre motioner, Sf238 (m), Fi211 (fp) och Fi216 (kds), föreslås ändrade bestämmelser för sjukpenninggrundande inkomst redan fr.o.m. år 1996. I Sjuk- och arbetsskadeberedningens uppdrag ingår att utforma regler för beräkning av förmånsgrundande inkomst vid kort eller medellång sjukfrånvaro med utgångspunkt från att denna skall avse aktuell inkomst alternativt baseras på inkomsten under en period före sjukfallet. Utskottet anser att beredningens förslag bör avvaktas, och utskottet avstyrker bifall till motionerna Sf238 yrkande 1, Fi211 yrkande 16 och Fi216 yrkande 8.
Vad gäller förslag om en förlängd sjuklöneperiod konstaterar utskottet att beredningen har i uppdrag att överväga såväl sjuklöneperiodens längd som förläggning under sjukdomsperioden.
I flera motioner föreslås att den nuvarande 70-procentiga kompensationsnivån som är huvudregel för sjukfall längre än ett år skall höjas. Genom regeringens förslag kommer kompensationsnivån i sjukförsäkringen att även vid långa sjukfall vara densamma som tidigare under sjukperioden, dock 75 %.
Med anledning av vad som anförs i motion Sf205 yrkande 5 (m) om avtalsförsäkring vill utskottet hänvisa till att Sjuk- och arbetsskadeberedningen bl.a. skall analysera under vilka förutsättningar tilläggsförsäkringar som ger ersättning utöver den allmänna ohälsoförsäkringen uppfyller krav på effektivitet och rättvisa så att sådana försäkringar inte bidrar till att öka kostnaderna för den allmänna ohälsoförsäkringen om gällande minskningsregler avskaffas och arbetsmarknadens parter tar det fulla ansvaret för tilläggsförsäkringarna. Vidare skall beredningen analysera de medel i form av bl.a. minskningsregler inom den allmänna försäkringen och åtgärder inom skatte- och försäkringslagstiftning som kan användas för att förhindra framväxten av tilläggsförsäkringar som riskerar att skapa ineffektivitet och orättvisa. Utskottet konstaterar att den fråga som motionärerna tagit upp ingår i beredningens uppdrag.
I enlighet med de generella direktiv som gäller samtliga kommittéer och särskilda utredare (dir. 1994:124) skall Sjuk- och arbetsskadeberedningens förslag föregås av en analys och innehålla en redovisning av hur förslagen kan förväntas påverka kvinnors resp. mäns villkor och därmed förutsättningarna för jämställdhet mellan könen. Härigenom tillgodoses delvis motion Sf228 (v).
Tre motioner gäller s.k. kvoterad föräldrapenning. Utskottet vill erinra om att avsikten med reformen att 30 föräldrapenningdagar förbehålls vardera föräldern och utges med en högre kompensationsnivå är att öka fädernas uttag av föräldrapenning (prop. 1993/94:147, bet. 1993/94:SfU15). Som skäl har angivits att det är viktigt för barnen att fäderna tar till vara sin rätt att vara föräldralediga med dem. Forskning har visat att en tidigt etablerad nära relation mellan far och barn ger en god grund för relationen under resten av livet. På sikt skulle det också innebära att det kommer att anses som naturligt såväl på arbetsplatsen, i samhället som i familjen att mannen lika väl som kvinnan tar det praktiska ansvaret för omsorg och uppfostran av barnen. Utskottet anser det viktigt att reformen i denna del får sådan effekt, och den bör därför inte avskaffas vare sig vad gäller själva förbehållet eller den högre kompensationsnivån. Utskottet avstyrker således bifall till motionerna So617 yrkande 3 (m) och Sf227 yrkande 1 (m). Beträffande frågan om en fortsatt utbyggnad och kvotering av föräldraförsäkringen i enlighet med vad sin föreslås i motion So618 yrkande 1 (v) bör riksdagen inte nu göra något uttalande.
Det är enligt utskottets mening inte befogat att slopa havandeskapspenningen fr.o.m. den 1 januari 1996, och utskottet avstyrker bifall till motion So617 yrkande 4 (m). Utskottet vill dock erinra om att riksdagen på förslag av utskottet i betänkande 1992/93:SfU2 begärde en utredning av frågan om i vilken omfattning de olika förmånerna vid graviditet utnyttjas. Det förelåg också ett behov av ett fördjupat underlag för att få belyst sjukskrivningsorsakerna under den senare delen av graviditeten och sambandet med havandeskapspenningen. Riksförsäkringsverket har nyligen redovisat denna utredning till regeringen. Verket har därvid inte föreslagit någon ändring i gällande regelverk.
Utskottet anser sammanfattningsvis att flera av motionerna tillgodoses med vad utskottet ovan anfört. Många förslag ryms också inom ramen för Sjuk- och arbetsskadeberedningens arbete. Med hänsyn till beredningens parlamentariska sammansättning finns goda förutsättningar att där driva de olika frågorna. Några ställningstaganden från riksdagens sida bör därför nu inte göras. Inte heller i övrigt anser utskottet att motionerna skall föranleda någon åtgärd från riksdagens sida.
Utskottet vill i detta sammanhang också ta upp motion Sf219 av Christina Zedell och Eva Johansson (s). Motionen har föranletts av ett förslag i budgetpropositionen att de vanliga kontaktdagarna, som kan tas ut fr.o.m. det kalenderår barnet fyller 4 år t.o.m. det då barnet fyller 12 år, skall slopas fr.o.m. år 1997. Med anledning härav föreslår motionärerna att åldersgränsen för uttag av garantidagar höjs från 8 år, eller den senare tidpunkt då barnet har avslutat det första skolåret, till det kalenderår barnet fyller 15 år.
Även om kontaktdagarna inom föräldraförsäkringen på sätt nu föreslås i kompletteringspropositionen avskaffas fr.o.m. den 1 juli 1995, anser utskottet det inte motiverat med någon höjning av åldersgränsen för uttag av garantidagar. Motion Sf219 bör därför avslås.
Sjukdomsbegreppet
Proposition 147
I proposition 1994/95:147 framhålls att AFL inte innehåller någon definition av begreppet sjukdom. I äldre förarbeten finns dock vissa uttalanden om begreppets innebörd som fortfarande anses vara vägledande. Enligt dessa uttalanden bör man vid bedömningen av om sjukdom föreligger hålla sig till vad som enligt vanligt språkbruk och gällande läkarvetenskaplig uppfattning anses vara sjukdom. Med utgångspunkt häri kan enligt propositionen varje onormalt kropps- eller själstillstånd som inte hör ihop med den normala livsprocessen betecknas som sjukdom. Störningar och fysiologiska förändringar som beror på det naturliga åldrandet, havandeskap eller barnsbörd betraktas inte som sjukdom, då de hör ihop med den normala livsprocessen. Sjukdomsbegreppet har enligt vad som anförs i propositionen successivt utvidgats. Vissa tillstånd under graviditet anses numera ge rätt till sjukpenning (t.ex. hotande förtidsbörd och hotande missfall). Även operativa ingrepp kan ge rätt till sjukpenning (t.ex. kejsarsnitt, abort och skönhetsoperation), liksom sorg- och trötthetstillstånd (t.ex. vid en nära anhörigs död).
I propositionen anförs att den av Rehabiliteringsberedningen i betänkande (SOU 1988:41) föreslagna utvidgningen av sjukdomsbegreppet genom införande av ytterligare ett orsaksrekvisit hade motiverats av den utvidgning som enligt beredningen redan tillämpades i praktiken på vissa håll. I proposition 1990/91:141 föreslogs emellertid ingen ändring av gällande orsaksrekvisit för sjukpenning.
Enligt vad som anförs i propositionen innebär det svåra avvägningar att bedöma vad som skall anses som sjukdom. Det finns dock inte anledning att tro att den utvidgning genom domstolspraxis som har skett sedan nuvarande sjukdomsbegrepp infördes har inneburit att det generellt sett är för generöst och inte heller att den tillämpning av sjukdomsbegreppet som utvecklats genom denna domstolspraxis inte utgör en tillräcklig bestämning för vad som formellt skall avses med sjukdom. Problemet är i stället den glidning i tillämpningen av sjukdomsbegreppet som skett hos patienter, läkare och inom socialförsäkringsadministrationen.
I propositionen anförs att det är viktigt för att tilltron till socialförsäkringssystemet och dess legitimitet skall kunna bibehållas att det försäkringsrättsliga sjukdomsbegreppet tillämpas så att det förbehålls de personer som uppfyller vissa uppställda kriterier. Det är enligt propositionen angeläget att motverka att ersättning från sjukförsäkringen utges för sociala och generella livsproblem utan att en utvidgning av det försäkringsrättsliga sjukdomsbegreppet har skett genom domstolspraxis eller lagändring.
I propositionen föreslås därför i syfte att tydliggöra det gällande sjukdomsbegreppet att det skall framgå av 3 kap. 7 § AFL att försäkringskassan vid sin bedömning av om sjukdom sätter ned den försäkrades arbetsförmåga med minst en fjärdedel skall bortse från arbetsmarknadsmässiga, ekonomiska, sociala eller liknande förhållanden, t.ex. problem av existentiell art. Enligt propositionen skall sjukdomstillstånd som utlösts av nämnda förhållanden dock kunna ge rätt till sjukpenning.
Ändringen föreslås träda i kraft den 1 oktober 1995.
Motionen
Ragnhild Pohanka (mp) begär i motion Sf17 yrkande 1 avslag på förslaget om förtydligande av sjukdomsbegreppet. Motionären befarar att sjukdomsbegreppet blir alltför snävt och att detta kommer att diskriminera människor vars sjukdom helt eller delvis har sin grund i existentiella orsaker.
Utskottets bedömning
Utskottet, som konstaterar att sjukdomstillstånd som utlösts av t.ex. problem av existentiell art även fortsättningsvis kommer att kunna ge rätt till sjukpenning, tillstyrker regeringens förslag och avstyrker bifall till motion Sf17 yrkande 1.
Bedömning av arbetsförmågan
Enligt 3 kap. 7 a § AFL får, för att underlätta återgång till arbete i anslutning till ett sjukdomsfall, i stället för sjukpenning ersättning utges för merutgifter för resor till och från arbetet. Ersättning för dag får utges med högst ett belopp som motsvarar hel sjukpenning och endast med den försäkrades samtycke.
Vid bedömning av om arbetsförmågan är fullständigt nedsatt skall enligt 3 kap. 8 § AFL, om sjukdomen kan antas vara kortvarig, särskilt beaktas om den försäkrade på grund av sjukdomen är ur stånd att utföra sitt vanliga eller därmed jämförligt arbete. Om sjukdomen kan antas bli långvarig eller den försäkrade bedöms inte kunna återgå till sitt arbete, skall försäkringskassan undersöka om den försäkrade efter rehabiliteringsåtgärd kan försörja sig själv genom förvärvsarbete om arbetsförhållandena ändras eller om annat lämpligt arbete erhålls. Därvid skall beaktas vad som rimligen kan begäras av honom med hänsyn till sjukdomen, hans utbildning och tidigare verksamhet samt ålder, bosättningsförhållanden och andra sådana omständigheter.
Enligt vad som anförs i proposition 1994/95:147 finns det anledning att ändra reglerna så att det inte längre är den enskilde som avgör om han t.ex. vill åka taxi till och från arbetet eller ej i de fall arbetsoförmågan endast består i att han inte kan företa resorna på det vanliga sättet. Regeringen föreslår därför att om en försäkrad som drabbas av sjukdom skulle kunna förvärvsarbeta men inte kan använda sig av ordinarie färdmedel för resa till och från arbetet, försäkringskassan skall i stället för sjukpenning kunna utge ersättning för merutgifter för resa till och från arbetet. Försäkringskassan skall dock alltid väga in om resekostnaderna blir skäliga.
Vidare föreslås att begreppen kortvarig respektive långvarig sjukdom slopas. I stället skall enligt propositionen en bedömning göras av om den försäkrade på grund av sjukdomen kan antas återgå till sitt vanliga arbete. Enligt regeringen är det angeläget att nuvarande regler ändras så att när arbetsgivaren kan ordna andra tillfälliga arbetsuppgifter arbetsförmågan vid sjukdom bör bedömas i relation till dessa arbetsuppgifter. Om den försäkrade kan utföra dessa arbetsuppgifter skall sjukpenning inte utges. Regeringen föreslår därför att om den försäkrade kan antas återgå till sitt vanliga arbete skall arbetsförmågan bedömas i förhållande till detta arbete eller annat lämpligt arbete som arbetsgivaren tillfälligt erbjuder den anställde. Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 oktober 1995.
Förslagen har inte föranlett några motionsyrkanden, och utskottet biträder förslagen.
Utskottet vill framhålla att en sådan undersökning av den försäkrades eventuella behov av rehabiliteringsåtgärd som avses i förslaget till ändring av 3 kap. 7 § fjärde stycket AFL, liksom enligt tillämpningen av nu gällande regler, förutsätter att den försäkrade inte kan direktplaceras i annat arbete på den öppna arbetsmarknaden. Någon ändring i detta avseende är inte avsedd.
Den försäkrades medverkan och behandlande läkares bedömning
Försäkringskassan får enligt 3 kap. 7 § AFL när det finns skäl till det kräva att läkarintyg ges in för att styrka nedsättning av arbetsförmågan. När en sjukperiod har pågått fyra veckor skall den försäkrade ge in ett läkarutlåtande till försäkringskassan, om kassan begär det. Ett sådant läkarutlåtande skall innehålla uppgift om behovet av rehabilitering, pågående och planerad behandling eller rehabiliteringsåtgärd samt, om möjligt, beräknad återstående sjukdomstid med nedsatt arbetsförmåga.
Enligt Riksförsäkringsverkets föreskrifter (RFFS 1988:2) om kontroll i sjukpenningärenden m.m. skall försäkringskassan införskaffa den utredning som i varje särskilt fall kan anses nödvändig för bedömningen av rätten till sjukpenning genom att infordra bl.a. försäkran för sjukpenning och intyg av läkare.
Enligt vad som anförs i proposition 1994/95:147 finns det när det gäller sjukpenning för närvarande inget krav på den försäkrade att själv ange vad han eller hon kan respektive inte kan göra på arbetet med hänsyn till sin sjukdom eller sina symtom. Regeringen anser att det i försäkran för sjukpenning bör ges större utrymme och skyldighet för den försäkrade att beskriva sina ordinarie arbetsuppgifter och vad som föranleder hel eller delvis arbetsoförmåga. I propositionen föreslås därför att den försäkrade skall ges en tydligare skyldighet att såväl i den försäkran som ges in i början av ett sjukfall som i en särskild försäkran efter en tids sjukskrivning ange på vilket sätt uppgiven sjukdom påverkar arbetsförmågan. Den särskilda försäkran skall lämnas senast efter fyra veckors sjukskrivning. Uppgifterna i försäkran skall lämnas på heder och samvete.
Vidare föreslås att det i AFL införs regler om vilket medicinskt beslutsunderlag som krävs för bedömning av rätt till sjukpenning. Läkarens roll skall enligt propositionen i första hand vara att uttala sig om den försäkrades medicinska status och i vad mån och på vilket sätt detta påverkar funktionsförmågan, dvs. vilket funktionshinder som sjukdomen e.d. förorsakar den försäkrade. Läkarintyg skall ges in för att styrka nedsättning av arbetsförmåga på grund av sjukdom fr.o.m. den 7:e dagen efter sjukanmälningsdagen. Ett utförligare läkarutlåtande skall ges in för att styrka nedsättning av arbetsförmågan på grund av sjukdom senast fr.o.m. den 28:e dagen efter sjukanmälningsdagen.
Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 oktober 1995.
Förslagen har inte föranlett några motionsyrkanden, och utskottet biträder förslagen.
Fördjupad prövning av rätt till sjukpenning och kompletterande utredning
Proposition 147
Försäkringskassan beslutar om rätt till sjukpenning. Enligt 18 kap. 12 § AFL skall förtroendeläkare och förtroendetandläkare biträda försäkringskassan i frågor som kräver medicinsk eller odontologisk sakkunskap. Varje tjänsteman hos försäkringskassan bedömer självständigt om ärenden skall föreläggas förtroendeläkare eller inte.
Som nämnts ovan kan försäkringskassan med stöd av 3 kap. 7 § AFL och RFFS 1988:2 infordra beslutsunderlag i form av läkarintyg och utlåtanden m.m. som behövs för beslut om rätt till sjukpenning. Om den försäkrade vägrar att genomgå undersökning av läkare eller att följa läkares föreskrifter kan enligt 20 kap. 3 § AFL ersättningen dras in eller sättas ned.
I proposition 1994/95:147 anförs bl.a. att andelen sjukskrivningar som baseras på diffusa diagnoser ökar och att det finns anledning att tro att det bakom det stora antalet sådana diagnoser döljer sig andra problem än vad som anges på försäkran eller i läkarintyg och läkarutlåtanden. Det finns vidare uppgifter som tyder på att det för den enskilde handläggaren på försäkringskassan kan vara mycket svårt att ifrågasätta de intyg och utlåtanden som den försäkrade lämnar.
Mot bakgrund härav föreslås i propositionen att det i varje sjukpenningärende skall ske en fördjupad bedömning senast efter det att det särskilda läkarutlåtandet och den särskilda försäkran inkommit, dvs. efter fyra veckors sjukskrivning. Vid denna bedömning skall förtroendeläkare medverka.
Enligt regeringen är det av stor vikt att det sker en noggrann bedömning i början av varje sjukfall. Det är försäkringskassan som avgör om och i vilken grad arbetsförmågan är nedsatt. Därvid utgör läkarintyget respektive läkarutlåtandet bara ett av flera underlag för detta beslut. I praktiken fungerar det emellertid enligt propositionen oftast så att intyget och utlåtandet har ett sådant starkt bevisvärde att den enskilde handläggaren hos försäkringskassan har små möjligheter att vare sig ifrågasätta intyget eller utlåtandet och än mindre besluta att detta inte i tillräcklig grad styrker rätten till sjukpenning. Försäkringskassan bör därför enligt regeringen ges en klart uttalad möjlighet att som en förutsättning för rätt till fortsatt sjukpenning kräva att den försäkrade genomgår kompletterande undersökning och utredning hos t.ex. annan sjukvårdsenhet. Om den försäkrade inte medverkar i en kompletterande utredning föreslås att försäkringskassan ges rätt att sätta ned sjukpenningen eller helt dra in den. Försäkringskassans bedömning av behovet av kompletterande utredning och kassans val av sjukvårdsenhet eller liknande skall inte kunna överklagas.
Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 oktober 1995.
Motioner
I motion Sf15 yrkande 1 av Ulla Hoffmann m.fl. (v) begärs förslag till regler för överprövning av försäkringskassans handläggning och beslut i ärenden som rör kompletterande utredningar och valet av sjukvårdsenhet. Enligt motionärerna bör den enskilde av rättssäkerhetsskäl kunna överklaga alla beslut fattade av försäkringskassan. I motion Sf16 yrkande 1 av Rose-Marie Frebran m.fl. (kds) begärs tillkännagivande om rätten att överklaga valet av sjukvårdsenhet. Om denna möjlighet inte ges finns risk för en ytterligare skärpt konfrontationssituation i ett redan låst läge. Det skulle enligt motionärerna omöjliggöra den positiva medverkan av den försäkrade som alltid bör eftersträvas. Ragnhild Pohanka (mp) begär i motion Sf17 yrkande 2 tillkännagivande om att en försäkrad som ej vill medverka i kompletterande utredning om rätt till sjukpenning eller förtidspension skall ges rätt att begära omprövning av försäkringskassans bedömning av behovet av en sådan utredning i samband med kommunicering om indragning av sjukpenning.
Utskottets bedömning
Utskottet anser att det finns en betydande risk för att försäkringskassans handläggning av försäkringsärendet och därmed möjligheterna att tidigt sätta in rehabiliteringsåtgärder försenas om den försäkrade ges rätt att särskilt överklaga kassans begäran om en utredningsåtgärd. Utskottet förutsätter dock att försäkringskassan kommer att verka för att den försäkrade frivilligt ställer upp för erforderliga undersökningar och utredningar. Utskottet tillstyrker regeringens förslag och avstyrker bifall till motionerna Sf15 yrkande 1, Sf16 yrkande 1 och Sf17 yrkande 2.
Rehabilitering
Gällande ordning
Fr.o.m. år 1992 gäller nya regler om försäkringskassornas ansvar för arbetslivsinriktad rehabilitering och om ekonomisk ersättning till de försäkrade vid sådan rehabilitering (prop. 1990/91:141, bet. 1990/91:SfU16, rskr. 1990/91:303). Genom samtidiga ändringar i arbetsmiljölagen (prop. 1990/91:140, bet. 1990/91:AU22) har även arbetsgivarens ansvar för förbättringar av arbetsmiljön vidgats, och arbetsgivaren skall se till att det finns en på lämpligt sätt organiserad anpassnings- och rehabiliteringsverksamhet för att han skall kunna fullgöra sina uppgifter enligt de nya rehabiliteringsreglerna i lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL).
Frågor om rehabilitering och rehabiliteringsersättning regleras i 22 kap. AFL. Enligt dessa regler skall arbetsgivaren, om det inte framstår som obehövligt, påbörja en rehabiliteringsutredning antingen när den försäkrade till följd av sjukdom har varit helt eller delvis frånvarande från sitt arbete under längre tid än fyra veckor i följd eller när den försäkrades arbete ofta har avbrutits av kortare sjukperioder eller när den försäkrade begär det. Utredningen skall göras i nära samråd med den anställde. I arbetsgivarens ansvar ingår också att vidta de arbetslivsinriktade rehabiliteringsåtgärder som kan genomföras inom eller i anslutning till den egna verksamheten. Försäkringskassan skall samordna och utöva tillsyn över de insatser som behövs för rehabiliteringsverksamheten och ansvara för att rehabilitering kommer till stånd när arbetsgivare saknas eller inte fullgör sina åtaganden. Försäkringskassan skall också upprätta en rehabiliteringsplan om den försäkrade är i behov av någon arbetslivsinriktad åtgärd.
Rehabiliteringsersättning enligt 22 kap. AFL utges när en försäkrad, vars arbetsförmåga till följd av sjukdom är nedsatt med minst en fjärdedel, deltar i arbetslivsinriktad rehabilitering som avser att förkorta sjukdomstiden eller att helt eller delvis förebygga eller häva nedsättningen av arbetsförmågan. Rehabiliteringsersättning består av rehabiliteringspenning som utges med 95 % av den sjukpenninggrundande inkomsten och särskilt bidrag. Någon tidsgräns för hur länge ersättning kan utges föreligger inte.
Fr.o.m. budgetåret 1990/91 avsätts särskilda medel som får användas av försäkringskassorna för köp av yrkesinriktade rehabiliteringstjänster. För budgetåret 1994/95 har avsatts 700 miljoner kronor för köp av sådana tjänster.
Kvinnors rehabiliteringssituation
I två motioner tas upp frågor som rör kvinnors rehabiliteringssituation.
I motion Sf231 av Gullan Lindblad m.fl. (m, c, fp, kds) anförs att studier visat att män och kvinnors rehabilitering inte sker på lika villkor. Bl.a. har det framkommit att mäns rehabilitering påbörjas tidigare än kvinnors, att män erbjuds mer omfattande rehabiliteringsåtgärder samt att vårdpersonal och personal med ansvar för rehabilitering inte är medvetna om att män och kvinnor behandlas olika. Enligt motionärerna har det visat sig att män oftare erbjuds exempelvis omskolning medan kvinnor erbjuds arbetsträning. Män får också oftare förslag om yrkesinriktad rehabilitering. Motionärerna menar att män har lättare att få gehör för sina egna förslag och fler män än kvinnor återgår i arbete. Motionärerna begär i yrkande 1 ett tillkännagivande om att rehabilitering bör ske på lika villkor för kvinnor och män. Rapporter från olika håll har vidare enligt motionärerna visat att tillgången till rehabilitering försämrats trots att rehabiliteringsarbetet lyfts fram som en av de viktigaste social- och vårdpolitiska åtgärderna under detta decennium. En av orsakerna kan enligt motionärerna vara den decentralisering som skett inom hälso- och sjukvården under senare år vilket medfört bl.a. att antalet s.k. utomlänsremisser för behandling och medicinsk rehabilitering har minskat. De resurser som finns inom det egna landstinget prioriteras. I detta läge förbises enligt motionärerna ofta människor med s.k. "tysta sjukdomar". Reumatikerna är en sådan grupp och enligt vad som anförs i motionen är ca 75 % av reumatikerna kvinnor som ofta förtidspensioneras i stället för att få den hjälp och det stöd som behövs för att de skall kunna bibehålla sina funktioner och därmed kvarstå i arbete. Dessa kvinnors rehabiliteringssituation bör enligt motionärerna beaktas särskilt i rehabiliteringsarbetet, och i yrkande 2 begärs ett tillkännagivande härom. I yrkande 3 begärs ett tillkännagivande om att informationsteknologins betydelse inom rehabiliteringsarbetet särskilt bör uppmärksammas. Enligt motionärerna kan även svårt sjuka kvinnor med långdragna sjukdomsförlopp genom aktiva åtgärder avpassade för det enskilda fallet och med användandet av ny teknik delta aktivt i arbetslivet.
Olof Johansson m.fl. (c) anför i motion Sf621 att många invandrarkvinnor har både fysiskt och psykiskt påfrestande arbete inom industri och service. Detta tillsammans med arbete i hemmet i än högre grad än vad som gäller för svenska kvinnor har lett fram till att invandrarkvinnor oftare drabbas av belastnings- och förslitningsskador. Enligt motionärerna behövs förutom bättre anpassad arbetsmiljö individuella rehabiliteringsprogram för att förebygga och om möjligt undvika förtidspensionering för dessa kvinnor. I yrkande 12 begärs ett tillkännagivande härom.
Frågor om kvinnors ohälsa behandlades utförligt av utskottet under föregående riksmöte med anledning av några motioner (bet. 1993/94:SfU19). I betänkandet konstaterar utskottet att kvinnor har ett högre ohälsotal än män och att kvinnors och mäns arbetsmarknader skiljer sig åt. Kvinnor har ofta mer monotona arbetsuppgifter och mindre inflytande över sin arbetssituation än män. Utskottet hänvisade vidare till att der i KSA-utredningens (Utredningen om kunskapsbildning i arbetslivet) betänkande SOU 1994:48 fanns redovisat bl.a. en utvärdering av olika fallstudier som Arbetslivscentrum låtit göra. Av dessa framgår att Arbetslivsfondens bidrag per berörd person är lägre på kvinnodominerade arbetsplatser. Några av de mest lönsamma arbetsplatsprogrammen hade dock genomförts med begränsade bidrag inom tungt vårdarbete. I utredningsbetänkandet anges att analysen tyder på att det är förenat med ett lågt ekonomiskt risktagande att satsa på kvinnors arbetsmiljö. Det är ofta fråga om små investeringar som varit lönsamma. Utifrån fallstudierna och annan forskning drogs bl.a. slutsatsen att många arbetsplatser har en outvecklad arbetsmiljö just för att jobben utförs av kvinnor som ett slags förlängning av traditionellt kvinnligt hemarbete. Arbetet har därför inte betraktats som riktigt och inte blivit föremål för utprövning av adekvat arbetsorganisation. Arbetsplatsprogrammen bör enligt studierna utformas med hänsyn till att det är kvinnor som berörs och att de ofta har särskilda livserfarenheter och livsomständigheter. De flesta kvinnor med familj har huvudansvaret för att samordna familjemedlemmarnas behov och gör det genom att anpassa sin egen tid så långt som möjligt efter de övrigas behov. Möjligheten att variera arbetstiden är i detta perspektiv avgörande för hur de kan jämka samman arbete och familj. Kvinnorna har, framhåller KSA-utredningen, hittills varit duktiga på att göra detta samordningsproblem osynligt och har därför fått betala priset genom deltidsarbete, stress och dålig arbetsmiljö.
I betänkandet anförde utskottet vidare att studier visat att kvinnor ofta behandlas annorlunda än män som patienter inom sjukvården. Utskottet förutsatte mot bakgrund av det redovisade materialet att försäkringskassorna såg till att kvinnor och män hade samma möjligheter att få en arbetslivsinriktad rehabilitering.
I nämnda betänkande, SfU19, anfördes vidare att eftersom förebyggande åtgärder och rehabilitering berör många olika sektorer är det viktigt med en helhetssyn vad gäller behovet av ytterligare åtgärder inom rehabiliteringsområdet. Enligt utskottets mening skulle det därför vara mycket värdefullt om regeringen utformade ett samlat program för förebyggande och rehabiliterande insatser. Det anförda gavs av riksdagen regeringen till känna.
Som framgått tyder mycket på att kvinnor har en mer ofördelaktig situation än män vad gäller såväl arbetsliv som hälso- och sjukvård men också att det i dessa avseenden försiggår ett arbete som syftar till att utjämna skillnaderna. Bl.a. har regeringen tillsatt en utredning (dir. 1994:95) med uppgift att utreda frågor om hur kvinnor och män bemöts inom hälso- och sjukvården. Att kvinnor och män i aktuella hänseenden behandlas lika och kommer i åtnjutande av samma förmåner bör enligt utskottets uppfattning såväl ur ett samhällsekonomiskt perspektiv som av jämställdhetsskäl vara en självklarhet. Utskottet anser det viktigt att de nu berörda frågorna om kvinnors rehabilitering och eventuella särskilda insatser därvidlag ytterligare belyses och att detta kan ske inom ramen för det samlade åtgärdsprogrammet eller i annat lämpligt sammanhang.
Vad utskottet med anledning av motionerna Sf231 yrkandena 1--3 och Sf621 yrkande 12 sålunda anfört bör ges regeringen till känna.
Rehabiliteringsansvaret
I två motioner framförs synpunkter på arbetsgivarnas respektive försäkringskassornas roll och ansvar i rehabiliteringsarbetet.
Rune Backlund m.fl. (c, m, fp, kds) begär i motion Sf265 tillkännagivande om behovet av att klargöra arbetsgivarens ansvar för rehabilitering. Enligt motionärerna kan man tala om rehabilitering i flera olika avseenden, såsom medicinsk, social och yrkesmässig rehabilitering, och det råder såväl bland arbetsgivarna som i försäkringskassorna osäkerhet om gränsen för arbetsgivarnas ansvar. Det är därför angeläget att denna gräns noggrant klargörs. En annan brist är att behovet av rehabilitering inte utreds såsom föreskrivs i lagen. En av orsakerna härtill kan enligt motionärerna vara att sådana utredningar är främmande moment i företagandet. Villkoren kan dock vara olika beroende på bl.a. företagets storlek. Motionärerna menar mot bakgrund härav att ansvaret för att rehabiliteringsutredningar görs förslagsvis bör ligga hos försäkringskassan, i vart fall för de mindre företagen.
I motion Sf239 av Ragnhild Pohanka och Thomas Julin (mp) begärs ett antal tillkännagivanden som syftar till att skärpa arbetsgivaransvaret för rehabilitering och att tydliggöra försäkringskassornas roll i detta arbete. I motionen anförs att Riksrevisionsverket (RRV) i sin rapport Att återupprätta -- om försäkringskassans rehabiliteringsverksamhet -- uppgett att många arbetsgivare, framför allt inom mindre företag, inte gör någon rehabiliteringsutredning när en anställd varit sjuk i mer än fyra veckor eller haft upprepade korta sjukskrivningsfall. Om utredningar görs håller dessa en låg kvalitet. Arbetsgivaransvaret bör därför lagstiftningsvägen skärpas (yrkande 1). Vidare bör möjligheten att införa en skyldighet för arbetsgivaren att i bokslutet redovisa kostnader för sjukfrånvaro utredas för att på så sätt få fram en medvetenhet om de faktiska företagskostnaderna för en undermålig personalpolitik (yrkande 2). RRV har vidare, anför motionärerna, pekat på motsvarande brister inom försäkringskassorna. I många fall har handläggare på kassorna ansett att det saknats behov av utredning, men något tydligt ställningstagande från försäkringskassans sida har inte framgått. Försäkringskassan har enligt RRV inte ansett sig ha ansvar att utifrån de enskilda fallen skaffa sig en enhetlig kunskap om bakomliggande arbetsmiljöproblem. Detta anses bl.a. bero på bristande ADB-kapacitet men också på att försäkringskassans roll i rehabiliteringsarbetet upplevs som oklar. Bristerna i underlaget gör att den enskilde inte får den centrala plats i rehabiliteringen som är nödvändig för ett effektivt rehabiliteringsarbete. Försäkringskassans roll i rehabiliteringsarbetet bör enligt motionärerna tydliggöras genom direktiv (yrkande 3) och därvid bör den enskildes roll poängteras (yrkande 4). I direktiven bör vidare vikten av ett samarbete mellan försäkringskassan och Yrkesinspektionen framhållas så att den kunskap som kassorna får om olika arbetsmiljöproblem tas till vara och används i inspektionens arbete (yrkande 5). För att kunna systematisera enskilda rehabiliteringsbehov till bakomliggande arbetsmiljöproblem bör försäkringskassan tilldelas erforderliga medel (yrkande 6).
I utskottets ovan angivna betänkande SfU19 anförde utskottet med anledning av ett motionsyrkande bl.a. att det, mot bakgrund av vad som anförts i Riksförsäkringsverkets fördjupade anslagsframställning för budgetåren 1995/96--1997/98 och uppgifter som lämnades vid utskottets offentliga utfrågning den 1 mars 1994 om rehabilitering och rehabiliteringsersättning samt i andra sammanhang, förelåg skäl för att klargöra arbetsgivarens ansvar i rehabiliteringssammanhang. Bl.a. hade företrädaren för Arbetslivsfonden under utfrågningen uppgivit att ansvarsfördelningen mellan arbetsgivare och framför allt försäkringskassa var oklar och att en översyn borde göras. Enligt utskottets bedömning var ett klargörande i dessa avseenden en förutsättning för att rehabiliteringsarbetet i övrigt skulle kunna fungera, och utskottet ansåg att regeringen borde låta utreda denna fråga. Därvid borde även beaktas de minsta företagens praktiska möjligheter att leva upp till sitt ansvar i detta hänseende. I utredningen kunde också övervägas om den närmare innebörden av arbetsgivarens ansvar borde regleras i kollektivavtal. I detta sammanhang borde också kunna övervägas om försäkringskassan och arbetsgivaren skulle vara skyldiga att erbjuda rehabilitering inom viss tid. Regeringen borde snarast återkomma till riksdagen med förslag i den mån lagstiftningsåtgärder erfordrades. Det anförda gav riksdagen som sin mening regeringen till känna.
I de ovan nämnda nya direktiven till Sjuk- och arbetsskadeberedningen anges bl.a. att ansvaret för förebyggande och rehabiliterande insatser faller på samhället och den enskilde individen. Nu gällande lagstiftning ålägger arbetsgivaren ett ansvar såväl vad gäller utformningen av arbetsmiljön som att aktivt delta i rehabiliteringsarbetet. Sjuk- och arbetsskadeberedningen skall utvärdera hur rehabiliteringsarbetet bedrivs i dag och lämna förslag till hur ansvarsfördelningen kan göras tydligare. Därvid skall arbetsgivarens ansvar uppmärksammas. Beredningen bör också överväga att inom ramen för ohälsoförsäkringen införa möjligheter att vidta sanktioner mot en arbetsgivare som åsamkar försäkringen höga kostnader till följd av att denne inte uppfyller de åligganden som lagstiftningen stadgar. Utskottet anser att resultatet av Sjuk- och arbetsskadeberedningens arbete bör avvaktas och avstyrker med det anförda bifall till motionerna Sf239 och Sf265.
Forskning inom socialförsäkringsområdet
I motion So293 anför Rune Backlund m.fl. (c) att omfattningen av socialvetenskaplig forskning med anknytning till de ekonomiska systemen fortfarande är relativt begränsad med hänsyn tagen till socialförsäkringens stora betydelse för individens välfärd och för samhällsekonomin. Betydande behov finns av mer forskningsbaserad kunskap om bl.a. de faktorer som ligger bakom de stora förändringarna i sjukfrånvaro och förtidspensionering under senare år, liksom om samspelet mellan socialförsäkringen och arbetsmarknaden. Riksförsäkringsverket har enligt motionärerna nyligen fått i uppdrag att granska hela socialförsäkringssystemet för att dels se var det går att spara, dels försöka utröna om de olika bidragen uppfyller de politiska målen, och dels granska enskilda bidragsformer. Enligt motionärerna får analyser av den offentliga sektorn dock inte enbart begränsas till effektivitetsperspektivet, utan de måste också innefatta nya studier av metoder för förnyelse av politiken och den offentliga sektorn. I yrkande 6 begärs ett tillkännagivande om behovet av mer forskningsbaserad kunskap om bakomliggande orsaker och samband då det gäller de senaste årens stora förändringar i sjukfrånvaron och förtidspensioneringen.
Utskottet har flera gånger tidigare uppmärksammat behovet av forskning inom socialförsäkringsområdet och senast i betänkande 1994/95:SfU1. Utskottet anförde därvid bl.a. att det var tillfredsställande att det under senare tid föreligger en positiv trend beträffande forskning och utveckling inom det socialförsäkringsrättsliga området. Behovet av forskning var enligt utskottet betydande inte minst med hänsyn till de stora kostnader som socialförsäkringen omsluter och till kravet på att tillgängliga resurser används på ett effektivt sätt. Utskottet ansåg det väsentligt att forskningsbehovet även fortsättningsvis uppmärksammas och att ytterligare resurser tillförs området.
Utskottet kan i allt väsentligt ställa sig bakom de synpunkter som framförs av motionärerna. Även om forskning inom socialförsäkringsområdet under senare tid haft en positiv utveckling är behovet av kunskaper om bakomliggande orsakssamband och förändringar inom socialförsäkringssystemen stora. Utskottet utgår från att sådan forskning, inte minst mot bakgrund av systemens stora sociala och ekonomiska betydelse för såväl samhälle som individ, får hög prioritet och att resurser ställs till forskningens förfogande.
Med det anförda anser utskottet att motion So293 yrkande 6 får anses besvarad.
Biståndsarbetare
Gällande bestämmelser
Försäkrade enligt den allmänna försäkringen är dels svenska medborgare, dels andra personer som är bosatta i riket. En försäkrad som lämnar Sverige skall fortfarande anses vara bosatt i riket, om utlandsvistelsen är avsedd att vara längst ett år. Med undantag för vissa SIDA-anställda gäller dessutom att den som av en statlig arbetsgivare sänds till ett annat land för arbete för arbetsgivarens räkning anses bosatt i riket under hela utsändningstiden. Detta gäller även medföljande make samt barn som inte fyllt 18 år. Med make likställs den som utan att vara gift med den utsände lever tillsammans med denne, om de tidigare varit gifta eller gemensamt har eller har haft barn. Den som återvänder till Sverige efter att ha varit bosatt utomlands får i princip rätt till de olika förmånerna direkt efter bosättningen här. Som sjukpenninggrundande inkomst beaktas därvid enligt de allmänna bestämmelserna inkomst som en försäkrad kan antas komma att tills vidare åtnjuta av eget arbete under minst sex månader i följd eller av eget årligen återkommande arbete. Vidare gäller att föräldrapenning utges endast om föräldern har varit inskriven hos försäkringskassan under minst 180 dagar i följd närmast före den dag för vilken föräldrapenning skall utbetalas. Föräldrapenning för de 180 första dagarna utges med belopp motsvarande förälderns sjukpenning om föräldern under minst 240 dagar i följd före barnets födelse eller den beräknade tidpunkten härför varit försäkrad för en sjukpenning över garantinivån.
Fr.o.m. den 1 juli 1993 gäller särskilda regler för fastställande av sjukpenninggrundande inkomst och beräkning av försäkringstid inom föräldraförsäkringen för en försäkrad som varit anställd hos Svenska kyrkan, ett svenskt trossamfund, ett organ som är knutet till ett sådant samfund eller en svensk ideell organisation som bedriver biståndsverksamhet. För dessa gäller att den sjukpenninggrundande inkomsten får fastställas till ett belopp som motsvarar lägst den sjukpenninggrundande inkomst som gällde omedelbart före tjänstgöringen, om utlandstjänstgöringen varat högst tre år. Bestämmelserna gäller även den medföljande maken eller därmed likställd. Vid bestämmandet av villkoret om 180 dagars inskrivning hos försäkringskassan skall bortses från tiden för utlandsvistelsen om den varat längst tre år. Detsamma gäller beträffande kravet på 240 dagars försäkring för att föräldrapenning över garantinivån skall utges.
Motioner
I motion Sf252 anför Ragnhild Pohanka m.fl. (mp) att volontärer knutna till ideella biståndsorganisationer, som utgör en viktig del i det svenska biståndsarbetet i utvecklingsländerna, ofta har en mycket låg lön och ett mycket svagt socialförsäkringsskydd. Motionärerna begär i yrkande 1 ett tillkännagivande om vikten av att de får behålla sina sociala förmåner under utlandsvistelsen. Vidare begär de i yrkande 2 att en kartläggning görs av dessa gruppers behov av ett bättre socialförsäkringsskydd vid hemkomsten.
I motion 1993/94:Sf268 av Margareta Viklund (kds) anför motionären att biståndsarbetare bör ha samma sociala förmåner som medborgare som fortsätter att bo och arbeta i Sverige. En översyn av deras sociala förmåner bör därför göras.
Utskottets bedömning
Riksförsäkringsverket redovisade under år 1989 till regeringen en kartläggning av socialförsäkringsskyddet för personer som återvänder efter utlandsarbete (se bet. 1990/91:SfU11 s. 59--60). Fr.o.m. den 1 juli 1993 har därefter införts särskilda regler för biståndsarbetare m.fl. såväl vad gäller sjukpenninggrundande inkomst som föräldrapenning. Enligt utskottets mening är biståndsarbetarnas sociala skydd vid hemkomsten härigenom förhållandevis väl tillgodosett. Utskottet anser vidare att särregler om förmåner från den allmänna försäkringen under utlandsvistelsen inte bör införas för denna grupp.
Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motionerna 1994/95:Sf252 och 1993/94:Sf268.
Rapporteringsskyldighet enligt sjuklönelagen
Enligt 12 § sjuklönelagen skall arbetsgivaren till försäkringskassan anmäla sjukdomsfall som har gett rätt till sjuklön, om sjukperioden och anställningen fortsätter efter sjuklöneperiodens utgång. Anmälan skall göras inom sju kalenderdagar från denna tidpunkt. Arbetsgivaren skall lämna uppgift också om andra sjukdomsfall som har gett rätt till sjuklön. Sådan uppgift skall lämnas senast vid utgången av kalendermånaden efter det sjuklöneperioden löpte ut.
I motion Sf225 av Michael Stjernström m.fl. (kds, m, c, fp) anförs att det bör övervägas om arbetsgivarens rapporteringsskyldighet enligt sjuklönelagen kan förenklas. Behovet av uppgifter för sjukstatistiken kan enligt motionärerna tillgodoses genom att försäkringskassan begär uppgifter från utvalda företag, och inte genom en allmän rapporteringsskyldighet. Vidare bör det ligga på den anställde att på eget ansvar till försäkringskassan anmäla sjukfall som varar utöver arbetsgivarperioden. Motionärerna begär ett tillkännagivande härom.
Utskottet har tidigare avstyrkt motioner med begäran att anmälningsskyldighet av korta sjukfall skall slopas (se senast bet. 1992/93:SfU14). Utskottet har därvid ansett att en rapportering även av korta sjukfall behövdes för att sjuklönereformen skulle kunna följas upp och värderas. Detsamma gällde även i övrigt förändringar i fråga om befolkningens hälsa och ohälsa. Utskottet har vidare ansett att den föreslagna rapporteringsskyldigheten var så administrativt enkel som kunde begäras.
Utskottet vidhåller denna uppfattning men vill erinra om att Sjuk- och arbetsskadeberedningen enligt sina direktiv bör lämna förslag som tillgodoser samhällets behov av information om ohälsa, sjukskrivningsmönster, arbetsskador m.m. Vad gäller ansvaret för att anmäla sjukfall som fortsätter efter sjuklöneperioden anser utskottet att det även fortsättningsvis bör åvila arbetsgivaren. Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motion Sf225.
Närståendepenning
Fr.o.m. den 1 juli 1989 har en närstående som vårdar en svårt sjuk person rätt till ersättning från sjukförsäkringen och ledighet från sin anställning under ett högsta antal dagar. Tiden begränsades vid reformens genomförande till högst 30 dagar och förlängdes fr.o.m. den 1 juli 1994 till högst 60 dagar. Närståendepenning vid vård av person som smittats av hiv vid användning av blod eller blodprodukter inom den svenska hälso- och sjukvården kan dock utges för högst 240 dagar. Närståendepenning utges med 80 % av SGI:n, delad med årsarbetstiden, och kan tas ut i form av hel, halv eller en fjärdedels ersättning.
I propositionen föreslås att till anslaget B 3. Närståendepenning anvisas ett förslagsanslag på 41 400 000 kr avseende 100 % av utgifterna för närståendepenning.
Propositionen har i denna del inte föranlett något motionsyrkande. Utskottet tillstyrker den föreslagna medelsanvisningen.
I motion Sf264 anför Sigge Godin m.fl. (fp) att regeringen bör ta upp överläggningar med de båda kommunförbunden för att tillsammans med dem se över hur närståendevården skall kunna underlättas. En fortsatt utbyggnad av växelvårdsplatser bör vara ett inslag. Ett annat viktigt inslag bör vara att utvidga kretsen sjuka vars närstående skall kunna få närståendepenning och rätt till ledighet. Den tid för vilken närståendepenning skall kunna utgå bör avsevärt förlängas, och motionärerna begär i yrkande 2 att riksdagen beslutar att som ett första steg förlänga tiden från nuvarande två månader till fyra månader (120 dagar) fr.o.m. den 1 juli 1995. Vidare begär de i yrkande 3 ett tillkännagivande om överläggningar med de båda kommunförbunden och förbättrade förutsättningar för närståendevård.
Utskottet konstaterar att tiden för ersättning och ledighet vid närståendevård nyligen har förlängts till 60 dagar. Detta motsvarar i allmänhet närmare tre månaders vårdtid. Utskottet anser sig inte kunna tillstyrka en förlängning av denna tid. Något uttalande från riksdagens sida om överläggningar mellan regeringen och de båda kommunförbunden beträffande växelvård anser utskottet inte påkallat.
Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motion Sf264 yrkandena 2 och 3.
Tillfällig föräldrapenning till båda föräldrarna samtidigt I motion Sf247 av Sonja Fransson och Arne Kjörnsberg (s) anför motionärerna att det har visat sig att det är mycket viktigt att föräldrarna till ett dövt eller hörselskadat barn gemensamt lär sig barnets språk. Det är också mycket viktigt att föräldrarna tillsammans får krisbearbetning av den nya livssituationen. Motionärerna anför vidare att reglerna för tillfällig föräldrapenning förhindrar föräldrarna att samtidigt delta i utbildning och krisbearbetning och få ersättning från försäkringskassan. Därför måste landstingen erbjuda föräldrarna sådan utbildning och krisbearbetning var för sig, vilket ger ett betydligt sämre resultat och orsakar större kostnader för landstingen. Kostnaderna för försäkringskassan blir däremot desamma om föräldrarna ges möjlighet att ta ut tillfällig föräldrapenning som när de liksom nu tar ut tillfällig föräldrapenning vid olika tillfällen. Motionärerna begär ett tillkännagivande om det anförda.
Samtidigt med införandet den 1 januari 1994 av lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS, genomfördes flera förbättringar i föräldraförsäkringen för föräldrar till funktionshindrade barn (prop. 1992/93:159, bet. 1992/93:SoU19, rskr. 1992/93:321). Bl.a. utökades antalet kontaktdagar. Vidare beslöts att tillfällig föräldrapenning i vissa fall skulle kunna utges även när barnet inte är närvarande. Dessutom höjdes åldersgränsen för tillfällig föräldrapenning för vissa funktionshindrade barn.
Enligt de nya bestämmelserna kan en förälder till barn som omfattas av LSS ha rätt till kontaktdagar, bl.a. vid föräldrautbildning från barnets födelse till dess att barnet fyller 16 år. Ersättning utges i dessa fall under högst tio dagar per barn och år, och ersättningen får utges till båda föräldrarna samtidigt. Som skäl för utökningen av antalet kontaktdagar angavs bl.a. att det var angeläget för föräldrar till barn med funktionshinder att få ökad kunskap om hur barnets utveckling kan främjas, hur stöd i hemmet kan läggas upp och hur den egna föräldrarollen kan stärkas. Det finns behov av att förbättra för föräldrar att enskilt eller tillsammans delta i föräldrautbildning. Det gäller bl.a. deltagande i kurser som anordnas vid s.k. kunskapscentra (resurscentra).
Tillfällig föräldrapenning kan också utges till förälder till ett sjukt eller funktionshindrat barn som inte har fyllt 12 år när föräldern besöker en institution för att medverka i behandlingen av barnet eller för att lära sig vårda barnet. Detta gäller även när föräldern deltar i en kurs som anordnas av sjukvårdshuvudman i samma syfte. Enligt de nya bestämmelserna gäller inte längre något krav på att barnet är närvarande. Tillfällig föräldrapenning i annan form än kontaktdagar får dock utges till båda föräldrarna för samma barn och tid endast om båda föräldrarna följer med ett barn till läkare när barnet lider av allvarlig sjukdom. Detsamma gäller om båda föräldrarna, som en del i behandlingen av barnet, behöver delta i ett läkarbesök eller i någon av läkare ordinerad behandling.
Utskottet konstaterar att det nyligen gjorts stora förbättringar i möjligheterna för föräldrar till funktionshindrade barn att få tillfällig föräldrapenning. Föräldrar till ett dövt eller svårt hörselskadat barn har möjlighet att utnyttja de tio kontaktdagarna i de situationer motionärerna åsyftar. Annan tillfällig föräldrapenning kan däremot inte tas ut samtidigt av föräldrarna annat än i vissa behandlingssituationer. Utskottet förutsätter att de nya bestämmelserna i föräldraförsäkringen följs upp inom ramen för handikappreformen. Utskottet vill dock erinra om att merkostnader till följd av ett barns funktionshinder kan beaktas vid bedömningen av rätt till vårdbidrag enligt AFL.
Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motion Sf247.
Bruttoredovisning och finansieringsprinciper för sjukförsäkringen
Nuvarande ordning
Den allmänna sjukförsäkringen finansieras genom sjukförsäkringsavgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter och lagen (1994:1744) om allmänna egenavgifter. Enligt 19 kap. 2 § AFL finansieras sjukförsäkringen dessutom av statsmedel. Statsbidrag lämnas med 15 % av kostnaderna för sjukförsäkringsförmåner. Enligt 4 kap. 1 § socialavgiftslagen skall det finnas en fond, allmänna sjukförsäkringsfonden, för reglering av över- och underskott. Enligt ett regeringsbeslut under år 1982 används inte fonden löpande, och i juli 1991 har fondens återstående behållning överförts till statsbudgeten. För den frivilliga sjukpenningförsäkringen erlägger de försäkrade avgifter som fastställs av Riksförsäkringsverket (RFV). Avgifterna skall tillsammans med andra tillgängliga medel täcka kostnaderna för sjukpenning och förvaltning samt förslå till fondbildning. Enligt 21 kap. 2 § AFL lämnas statsbidrag med 15 % av kostnaderna för försäkringsförmånerna. För reglering av över- och underskott skall hos varje försäkringskassa finnas en fond för den frivilliga sjukförsäkringen.
De lagstadgade statsbidragen, dvs. 15 % av utgifterna för de allmänna sjukförsäkringsförmånerna resp. den frivilliga sjukförsäkringen, redovisas på statsbudgetens utgiftssida. På statsbudgetens inkomstsida redovisas, netto, inkomster av sjukförsäkringsavgift och 85 % av utgifterna för förmåner från den allmänna sjukförsäkringen. Avgifterna för den frivilliga sjukförsäkringen liksom avkastningen av de frivilliga sjukförsäkringsfonderna redovisas däremot inte på statsbudgeten.
Till och med budgetåret 1992/93 har 15 % av kostnaderna för förvaltningen av den allmänna sjukförsäkringen, dvs. försäkringskassornas administration, redovisats på statsbudgetens utgiftssida och övriga kostnader redovisats på inkomsttitel. Numera redovisas 100 % av förvaltningskostnaderna på statsbudgetens utgiftssida. I 19 kap. 2 § AFL anges att statsbidrag lämnas för förvaltningen.
Proposition 100
Regeringen anger i budgetpropositionen (finansplanen) att verksamheter som påverkar statens lånebehov och verksamheter som riksdagen regelstyr i normalfallet bör tas upp på statsbudgeten. Härvid bör bruttoredovisning tillämpas i större utsträckning. Med bruttoredovisning menas att inkomster och utgifter redovisas brutto, dvs. var för sig på särskilda inkomsttitlar och utgiftsanslag. I finansplanen anges också att regeringen avser att under år 1995 återkomma med förslag till ny statsbudgetmodell.
Inom Socialdepartementets område föreslår regeringen att bruttoredovisning på statsbudgeten införs avseende utgifterna för föräldraförsäkringen, sjukpenning, rehabilitering, sjukvårdsförmåner och närståendepenning. Dessa skall i sin helhet redovisas på utgiftssidan. Med hänvisning till att finansieringen av sjukförsäkringen har ändrats i och med införandet av en allmän sjukförsäkringsavgift föreslår regeringen att reglerna om finansiering av dessa förmåner ändras med början av budgetåret 1995/96. I stället för den nuvarande bestämmelsen att statsbidrag lämnas med 15 % bör anges att statsbidrag får lämnas. Det senare blir enligt regeringen aktuellt i det fall utgifterna ett visst år överstiger intäkterna av de sociala avgifter som avser den allmänna sjukförsäkringen.
Även beträffande den frivilliga försäkringen bör i lagen anges att statsbidrag får lämnas. Eftersom den frivilliga sjukförsäkringens fonder i nuläget motsvarar ca 25 års utgifter bör enligt regeringen för närvarande inget statsbidrag utgå.
Regeringen hemställer att riksdagen antar förslag till lag om ändring i lagen om allmän försäkring. Ändringarna i nu aktuell del avser 19 kap. 2 § och 21 kap. 2 § AFL och föreslås träda i kraft den 1 juli 1995.
Utskottets bedömning
Stora delar av socialförsäkringssektorn redovisas helt eller delvis vid sidan av statsbudgeten. Den allmänna sjukförsäkringen nettoredovisas på inkomsttitel förutom statsbidraget som redovisas på statsbudgetens utgiftssida. För folkpensioneringen gäller däremot att folkpensionsutgifterna bruttoredovisas på utgiftssidan. Sedan år 1993 görs en samlad redovisning av socialförsäkringssektorns olika delar i Socialdepartementets bilaga till budgetpropositionen.
I de nya direktiven till Sjuk- och arbetsskadeberedningen anges att ett huvudalternativ för beredningen bör vara att ohälsoförsäkringen kvarstår inom ramen för statsbudgeten. Beredningen skall dock utforma förslag till en redovisning av ohälsoförsäkringens inkomster och utgifter så att det är möjligt att utläsa försäkringens finansiella ställning. Detta kan exempelvis ta formen av en fiktiv fond. Beredningen är oförhindrad att även pröva för- och nackdelar med en ordning där den allmänna försäkringen ges en mer fristående ställning. I avvaktan på förslag om en sådan ohälsoförsäkring har utskottet inget att erinra mot att den allmänna sjukförsäkringen bruttoredovisas fr.o.m. budgetåret 1995/96. Utskottet vill dock framhålla att det vid övergången från en redovisningsmetod till en annan tydligt måste anges hur statsbudgeten förändras. Det är också viktigt att jämförelser över tiden kan göras på ett korrekt sätt. Även vid en bruttoredovisning av den allmänna sjukförsäkringen kommer det, med hänsyn till att sjukförsäkringsutgifterna är fördelade på flera anslag, att krävas en särskild sammanställning för att ge en samlad bild av sjukförsäkringens inkomster och utgifter.
Eftersom den allmänna sjukförsäkringsfonden inte längre används för reglering av över- och underskott blir statsbidraget i praktiken beroende av hur stor del av utgifterna som täcks av avgiftsinkomster. Om avgiftsinkomsterna är större än utgifterna innebär mellanskillnaden i stället ett tillskott till statsbudgeten. Det är därför lämpligt att det i lag endast anges att statsbidrag får lämnas.
Enligt förslaget till ny lydelse av 19 kap. 2 § AFL skall det även beträffande förvaltningen anges att den finansieras genom avgifter och att statsbidrag får lämnas. Utskottet förutsätter därför att vad som anförts i budgetpropositionen om statsbidrag till den allmänna sjukförsäkringen och om bruttoredovisning av utgifterna i motsvarande mån kommer att gälla också förvaltningskostnaderna.
Beträffande den frivilliga sjukförsäkringen är förhållandena annorlunda. Här förs försäkringen, bortsett från det nuvarande statsbidraget, helt utanför statsbudgeten. På statsbudgetens utgiftssida bör därför även i fortsättningen endast redovisas statsbidragsdelen. Utskottet delar regeringens uppfattning att något statsbidrag för närvarande inte skall utges. Med hänsyn till att utgifterna för frivillig sjukförsäkring endast beräknas uppgå till 12 miljoner kronor för budgetåret 1995/96 föreslår utskottet nedan ingen justering av medelsanvisningen.
Utskottet tillstyrker lagförlaget såvitt avser 19 kap. 2 § och 21 kap. 2 § AFL.
Medelsanvisning till sjukpenning och rehabilitering
Proposition 100 och 147
Regeringen har i budgetpropositionen föreslagit att till anslaget B 1. Sjukpenning och rehabilitering anvisas ett förslagsanslag på 34 663 miljoner kronor, vilket motsvarar 100 % av de beräknade utgifterna för sjukpenning (inkl. frivillig sjukpenning) och rehabilitering samt utgifter enligt vissa bestämmelser i sjuklönesystemet. Under anslaget har kostnaderna för rehabiliteringsundersökningar vid RFV:s sjukhus, som tidigare redovisats under anslaget B 5. Förtidspensioner, förts samman med utgiftsslaget köp av yrkesinriktade rehabiliteringstjänster. Kostnaderna för dessa undersökningar beräknas under budgetåret 1995/96 till 210 miljoner kronor. Regeringen hemställer att riksdagen godkänner denna ändrade finansiering av kostnader för rehabiliteringsundersökningar m.m. vid RFV:s sjukhus.
I proposition 1994/95:147 framhålls att regeringens förslag till åtgärder som förbättrar de medicinska underlag som ligger till grund för beslut om sjukpenning och förtidspension innebär en minskning såvitt gäller sjukförsäkringsutgifterna med 1 500 miljoner kronor för budgetåret 1995/96. Regeringen föreslår att till förslagsanslaget Sjukpenning och rehabilitering för nämnda budgetår anvisas ett belopp som är 1 500 miljoner kronor lägre än vad som föreslagits i proposition 1994/95:100.
Motion
I endast en motion, nämligen Sf238 av Gullan Lindblad m.fl. (m), finns yrkande som avser medelsanvisningen. I motionen föreslås, som tidigare redovisats, att den sjukpenninggrundande inkomsten skall baseras på medelvärdet av de senaste 24 månadernas inkomst och att ytterligare en karensdag skall införas i sjukförsäkringen. Ändringarna skall gälla fr.o.m. den 1 januari 1996. Med hänvisning till de föreslagna förändringarna föreslår motionärerna att riksdagen anvisar 4 300 miljoner kronor mindre till anslaget B 1 än vad regeringen föreslagit (yrkande 4).
Utskottets bedömning
Utskottet har ovan avstyrkt bifall till motion Sf238 yrkandena 1 och 2 och utskottet avstyrker därför bifall även till yrkande 4 i motionen.
Utskottet vill emellertid närmare beröra den ändrade finansieringen av kostnader för rehabiliteringsundersökningar vid RFV:s sjukhus.
RFV:s sjukhus bedrivs som två helstatliga aktiebolag, AB Kurortsverksamhet och AB Tranås Kuranstalt. Företrädare för dessa aktiebolag har uppvaktat utskottet och påtalat att den föreslagna budgetförändringen innebär att ifrågavarande medel för rehabiliteringsutredningar, som tidigare varit förslagsvis anvisade, nu blir begränsade till högst 210 miljoner kronor för kommande budgetår. Bolagen har emellertid redan budgeterat för en verksamhet som för budgetåret 1995/96 skulle innebära behov av intäkter på ytterligare 23 miljoner kronor. Bolagen har ingen möjlighet att med denna korta varsel nu göra nödvändiga neddragningar i verksamheten.
För sjukhusen gäller sedan år 1990 följande verksamhetsinriktning.
1. Sjukhusen skall biträda med utredningar avseende försäkrade där diagnoserna ofta är oklara och där sjukskrivningstiden varit lång.
2. Sjukhusen skall genomföra utredningar med huvudsyftet att få fram en klar diagnos som skall vara underlag för den fortsatta rehabiliteringsplaneringen. Denna verksamhet skall begränsas till vissa nischer, i första hand inom området muskuloskelettala sjukdomar där en hög kompetens skall byggas upp vid sjukhusen. 3. Sjukhusen skall biträda med aktiva rehabiliteringsinsatser. Även denna verksamhet skall vara inriktad mot speciella grupper, där bl.a. internatformen bedöms vara av särskilt stort värde i rehabiliteringsarbetet.
4. Sjukhusen skall genomföra insatser inom området forskning och utveckling, främst metodutveckling inriktad på att lösa för socialförsäkringen viktiga hälsoproblem.
5. Sjukhusen skall erbjuda försäkringsmedicinsk utbildning i första hand till personal vid försäkringskassorna men också till läkare och övriga aktörer inom rehabiliteringsområdet.
De ekonomiska principerna för bolagen är följande. Sjukhusen skall producera utrednings- och rehabiliteringstjänster till lägsta kostnad. Verksamheten skall bedrivas utan vinstintressen, och eventuellt överskott skall återbetalas. Bolagsstyrelsen fastställer en årlig vårddygnskostnad som skall täcka sjukhusens drift och mindre ny- och återinvesteringar. Vårddygnskostnaden för år 1995 har fastställts till 1 160 kr för sjukhuset i Nynäshamn och 1 060 kr för sjukhuset i Tranås.
Av vårddygnskostnaden betalar försäkringskassorna 45 kr som belastar anslaget B 2. Sjukvårdsförmåner m.m., medan övrig del belastar anslaget B 5. Vid avvecklandet av folkpensioneringsfonden i slutet av 1980-talet avsattes medel till en särskild fond för att trygga sjukhusens framtid. Ur denna fond har utgått bidrag till nyinvesteringar.
Företrädarna för sjukhusen har till utskottet framfört att det är av största vikt att en långsiktig verksamhetsinriktning fastställs för sjukhusen. En utredning bör göras som inte endast omfattar finansieringsfrågor och huvudmannaskap utan också sjukhusens roll inom socialförsäkringssystemet samt inriktningen av forsknings- och utvecklingsverksamheten. Från sjukhusens sida anser man att det är angeläget att de nu uppkomna inriktnings- och finansieringsfrågorna får en snabb men ändå långsiktig lösning, då sjukhusen är inne i ett mycket expansivt skede. Sjukhusen bör därvid få en rimlig tid för omställning, förslagsvis två år.
Utskottet konstaterar att regeringens förslag i budgetpropositionen innebär att medel för försäkringskassornas köp av yrkesinriktade rehabiliteringstjänster resp. rehabiliteringsundersökningar m.m. vid RFV:s sjukhus kommer att begränsas till högst 1 260 miljoner kronor. Den närmare fördelningen av medlen görs av RFV. Om köp av yrkesinriktade rehabiliteringstjänster skall kunna göras med 700 miljoner kronor för helår kommer för budgetåret 1995/96 endast 210 miljoner kronor att återstå för utredningar m.m. vid sjukhusen. Eftersom vårdkostnaden redan fastställs till lägsta möjliga kostnad innebär detta att färre försäkrade kan utredas vid sjukhusen. Regeringen tycks inte ha avsett att begränsa omfattningen av sjukhusens verksamhet på detta sätt. Enligt utskottet är möjligheterna för försäkringskassorna att såväl köpa yrkesinriktad rehabilitering som föranstalta om utredning vid RFV:s sjukhus viktiga inslag i kassornas verksamhet, inte minst i deras arbete med att sänka ohälsotalet och på så sätt minska utgifterna för socialförsäkringarna. RFV:s sjukhus utför här ett betydelsefullt arbete särskilt genom att utreda svåra ärenden och genom sitt forsknings- och utvecklingsarbete.
Det är enligt utskottets mening viktigt att frågan om sjukhusens fortsatta verksamhetsinriktning och finansiering får en långsiktig lösning. En sådan utredning som bolagens företrädare själva föreslagit bör därför komma till stånd. Därvid bör även belysas frågan om konkurrensneutralitet. I avvaktan på resultatet av en sådan utredning måste sjukhusen ha möjlighet att under budgetåret 1995/96 fortsätta sin verksamhet under i princip oförändrade ekonomiska villkor. Utskottet ser ingen möjlighet att öka det totala utrymmet under ifrågavarande anslagspost. Den enda lösningen är i stället att försäkringskassorna får disponera något mindre medel för köp av yrkesinriktad rehabilitering under kommande budgetår. Det behov av 233 miljoner kronor som sjukhusen beräknat för det statliga budgetåret 1995/96 grundar sig på den budget som fastställdes för sjukhusen i december 1994 och som gäller för kalenderåret 1995. Denna budget har förutsatts förlängd till 18 månader med en inflationsuppräkning med 3 % för år 1996. Det är enligt utskottet rimligt att även sjukhusen, såvitt gäller ersättningarna från socialförsäkringen, får kännas vid ett rationaliseringskrav. Utskottet föreslår därför att, utöver av regeringen beräknade 210 miljoner kronor, ytterligare 18 miljoner kronor beräknas för rehabiliteringsutredningar vid RFV:s sjukhus. Dessa 18 miljoner kronor föranleder minskning av de medel, totalt 1 050 miljoner kronor för budgetåret 1995/96, som beräknats för försäkringskassornas köp av yrkesinriktade rehabiliteringstjänster. I den mån de 18 miljonerna också används för rehabiliteringsutredningar minskar utrymmet för köp av yrkesinriktade rehabiliteringstjänster. Utskottet noterar härvid att regeringen i kompletteringspropositionen föreslår att utgiftsslaget Köp av yrkesinriktade rehabiliteringstjänster minskas med 70 miljoner kronor för budgetåret 1995/96. Om riksdagen bifaller kompletteringspropositionen i denna del skall detta enligt utskottets uppfattning inte minska de medel som inom utgiftsslaget enligt vad utskottet ovan anfört får användas för utredningar vid RFV:s sjukhus.
Vad utskottet anfört om medelsfördelningen och om en utredning av verksamhetsinriktningen och finansieringen av RFV:s sjukhus bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet regeringens förslag till medelsanvisning i propositionerna 1994/95:100 och 1994/95:147. Under anslaget B 1. skall följaktligen anvisas 33 163 000 000 kr.
Utskottet noterar emellertid att regeringen härefter i kompletteringspropositionen (prop. 1994/95:150) har föreslagit att till anslaget Sjukpenning och rehabilitering för budgetåret 1995/96 skall anvisas ett belopp som är 3 419 miljoner kronor lägre än vad som föreslagits i prop. 1994/95:100. Den föreslagna minskningen är föranledd bl.a. av förslagen om en enhetlig ersättningsnivå om 75 % av förmånsgrundande inkomst i sjukersättningssystemen och föräldraförsäkringen fr.o.m. den 1 januari 1996. Utskottet kommer att yttra sig i denna fråga till finansutskottet som behandlar kompletteringspropositionen i betänkande FiU20.
Medelsanvisning till föräldraförsäkring
Regeringen har till anslaget A 3. Föräldraförsäkring beräknat medel för 100 % av föräldrapenningförmåner och havandeskapspenning och föreslagit ett förslagsanslag på 28 463 miljoner kronor.
Även beträffande detta anslag finns endast en motion, So617 av Gullan Lindblad m.fl. (m), som behandlar medelsanvisningen. Motionärerna anser, som tidigare redovisats, att fr.o.m. den 1 juli 1995 skall kompensationsnivån inom föräldraförsäkringen vara densamma under alla tolv månaderna och havandeskapspenningen avskaffas. Motionärerna anser i yrkande 5 att riksdagen med hänsyn till dessa förändringar under anslaget bör anvisa 660 miljoner kronor mindre än regeringen föreslagit.
Utskottet har ovan avstyrkt bifall till yrkandena 3 och 4 i motionen. Utskottet avstyrker därför bifall även till motion So617 yrkande 5 och tillstyrker regeringens förslag till medelsanvisning. Utskottet noterar därvid att regeringen i kompletteringpropositionen föreslår att anslaget minskas med 1 202 miljoner kronor.
Sjukvårdsförmåner m.m.
Läkemedelsförmåner
Gällande ordning
Läkemedelsförmånerna omfattar prisnedsatta och vissa kostnadsfria läkemedel, kostnadsfria förbrukningsartiklar vid vissa sjukdomar samt prisnedsatta livsmedel vid vissa sjukdomar för barn under 16 år. Bestämmelser härom finns i lagen (1981:49) om begränsning av vissa läkemedelskostnader m.m.
Vid köp av prisnedsatta läkemedel och livsmedel betalar patienten den faktiska kostnaden, dock högst 125 kr med tillägg för 25 kr för varje ytterligare inköpt förskrivet läkemedel. De nämnda beloppen gäller fr.o.m. den 1 januari 1995 (prop. 1993/94:100 bil. 6, bet. SfU12, rskr. 289). Från och med den 1 januari 1993 har dessutom införts ett referensprissystem som innebär att ersättningen från den allmänna försäkringen vid inköp av läkemedel baseras på det billigaste alternativet i det fall flera likvärdiga alternativ finns i form av ett eller flera generiska läkemedel. För dessa läkemedel bestäms ett särskilt pris som ligger till grund för prisnedsättningen med utgångspunkt i det billigaste synonympreparatet.
Den som lider av långvarig och allvarlig sjukdom har rätt att få läkemedel kostnadsfritt. Det ankommer på regeringen att bestämma vilka sjukdomar och vilka läkemedel som omfattas av kostnadsbefrielsen. Härutöver tillhandahålls kostnadsfria förbrukningsartiklar till personer som på grund av allvarlig sjukdom eller behandling av sådan sjukdom är i behov härav. Omfattningen av denna kostnadsfrihet anges i kungörelsen (1972:189) om kostnadsfria förbrukningsartiklar vid sjukdom.
Den som köpt prisnedsatta läkemedel eller erlagt patientavgift för läkarvård eller annan sjukvårdande behandling med sammanlagt minst 1 700 kr erhåller kostnadsbefrielse under den tid som återstår av ett år räknat från tidpunkten för första betalningen (högkostnadsskydd). Beloppet 1 700 kr gäller fr.o.m. den 1 januari 1995 (prop. 1994/95:88, bet. SfU8, rskr. 119).
Proposition 100
I propositionen framhålls att det trots de under senare tid vidtagna kostnadsdämpande åtgärderna har skett en oroväckande ökning av försäkringens kostnader för läkemedel. Regeringen har därför gett Kommittén om hälso- och sjukvårdens finansiering och organisation (HSU 2000) i uppdrag att skyndsamt utreda förutsättningarna för att föra över kostnadsansvaret för läkemedelsförmånerna från RFV till sjukvårdshuvudmännen. I uppdraget ingår också att göra en samlad översyn av utformningen av systemet med läkemedelsförmånen, inklusive högkostnadsskyddet. I avvaktan på detta arbete anser regeringen att ytterligare kostnadsdämpande åtgärder är nödvändiga att företa utan att översynsarbetet påverkas. I propositionen föreslås därför fr.o.m. den 1 juli 1995 en höjning av egenavgiften för inköp av prisnedsatta förskrivna läkemedel till högst 135 kr och till 35 kr för varje ytterligare samtidigt inköpt sådant läkemedel. Från och med samma tidpunkt föreslås också att egenkostnadstaket för det beloppsbaserade högkostnadsskyddet för öppen sjukvård och prisnedsatta läkemedel höjs till 1 800 kr.
Regeringen beräknar att kostnaderna för läkemedelsförmånerna under budgetåret minskar med 1 100 miljoner kronor. Därvid har regeringen, förutom de ovan föreslagna besparingsåtgärderna, beaktat dels en prisutveckling utöver den allmänna, dels en mindre volymökning samt de åtgärder som trätt i kraft den 1 januari 1995. Med dessa förutsättningar beräknas bruttokostnaden för läkemedelsförmånen för budgetåret 1995/96 till 17 784 miljoner kronor.
Tilläggsdirektiv till Kommittén (S 1992:04) om hälso- och sjukvårdens finansiering och organisation
Som framgått ovan har regeringen beslutat om tilläggsdirektiv (dir. 1994:152) till Kommittén (S 1992:04) om hälso- och sjukvårdens finansiering och organisation (HSU 2000). Kommittén skall bl.a. överväga kostnadsansvaret för läkemedel m.m. i öppenvård samt läkemedelsförmånen inklusive nuvarande högkostnadsskydd för sjukvård i öppenvård och läkemedel.
I direktiven anges att det föreligger starka samband mellan läkemedel och annan sjukvård och att detta är ett bärande motiv för att ge sjukvårdshuvudmännen ett samlat kostnadsansvar för läkemedel och övrig hälso- och sjukvård. För att läkemedelskostnadernas utveckling skall kunna dämpas, krävs ett ökat kostnadsmedvetande hos förskrivarna. Enligt direktiven bör ett system som bygger på att sjukvårdshuvudmännen har det samlade kostnadsansvaret för läkemedel innebära bättre förutsättningar för att åstadkomma detta jämfört med nuvarande system. I detta sammanhang betonas bl.a. läkemedelskommittéernas viktiga funktion. Kommitténs överväganden och förslag skall mot bakgrund härav ha sin utgångspunkt i att sjukvårdshuvudmännen bör överta kostnadsansvaret för läkemedlen i den öppna vården från den allmänna sjukförsäkringen. Förändringen skall omfatta hela förmånssystemet för läkemedel, således även förbrukningsartiklar och speciallivsmedel. Kommittén bör vidare överväga formerna för den ekonomiska regleringen mellan staten och sjukvårdshuvudmännen vid ett överförande av kostnadsansvaret. Vidare bör prissättningen av de läkemedel och övriga produkter som ingår i den allmänna läkemedelsförsäkringen prövas. I direktiven anförs dock att det av rättviseskäl finns mycket som talar för att prissättningen av de läkemedel som subventioneras även fortsättningsvis bör vara en statlig uppgift. Kommittén skall vidare överväga om det är ändamålsenligt att ge staten ett samlat ansvar för prissättning av övriga produkter som omfattas av förmånssystemet. Kommittén skall även överväga åtgärder för att stärka läkemedelskommittéernas ställning och i detta sammanhang uppmärksamma möjligheterna att erbjuda de privatpraktiserande läkarna att medverka i arbetet att ta fram kommittéernas rekommendationer. Frågor om uppföljning av förskrivning av läkemedel och de kostnader dessa genererar och om hur detta kan förbättras bör också övervägas.
Vidare skall kommittén göra en översyn av utformningen av förmånssystemet för läkemedel som enligt direktiven även fortsättningsvis bör vara statligt reglerat. I detta sammanhang skall den av Merkostnadskommittén genomförda översynen av bl.a. läkemedelsförmånen beaktas. I utredningens slutbetänkande (SOU 1992:129) lämnades alternativa möjligheter till förändringar. En utgångspunkt bör enligt denna utredning vara att förmånssystemet för läkemedel bör reformeras för att skapa större enhetlighet och rättvisa mellan olika patientgrupper som har betydande kostnader för sjukvård och läkemedel. HSU 2000 bör redovisa ett huvudalternativ som bygger på att de nu kostnadsfria läkemedlen och förbrukningsartiklarna görs prisnedsatta och förs in i ett högkostnadsskydd. I samband härmed bör kommittén göra en bedömning av om en sådan förändring kan behöva kompletteras med någon annan åtgärd inom socialförsäkringssystemet för dem som har livslånga sjukdomstillstånd och betydande merkostnader. Förslagen får inte innebära en ökning av de offentliga utgifterna eller minskade statsinkomster. Vidare bör kommittén pröva vilka förändringar av högkostnadsskyddet som behöver vidtas med hänsyn till huvudalternativet där de kostnadsfria läkemedlen och förbrukningsartiklarna förs in i systemet med prisnedsättning. Huvudalternativet bör bygga på att patientavgifterna för öppenvårdsbesök, förskrivna prisnedsatta läkemedel, förbrukningsartiklar och speciallivsmedel inordnas i ett samlat högkostnadsskydd. Vidare bör övervägas om även sjukresorna kan inordnas i detta högkostnadsskydd. Högkostnadsskyddet kan utformas efter nuvarande mönster. Alternativ som bör övervägas är införande av flera nivåer i högkostnadsskyddet eller ett system med periodicering av den enskildes kostnader. Slutligen bör kommittén vid sina överväganden om högkostnadsskyddet ta del av de förslag som Utredningen (S 1993:13) om avgifter inom handikappområdet kommer att redovisa under våren 1995.
Proposition 150
I propositionen anförs att det framkommit att den starka ökningen av sjukförsäkringens kostnader för läkemedelsförmånen fortsätter under år 1995. Regeringen bedömer därför att ytterligare kostnadsdämpande åtgärder erfordras i avvaktan på att det pågående översynsarbetet i HSU 2000 om läkemedelsförmånen slutförs. I kompletteringspropositionen föreslås mot bakgrund härav att patientavgifterna vid inköp av prisnedsatta läkemedel höjs -- från den i budgetpropositionen föreslagna nivån om högst 135 kr och högst 35 kr för varje ytterligare samtidigt inköpt läkemedel -- med ytterligare 25 kr per inköpt läkemedel till högst 160 kr respektive 60 kr fr.o.m. den 1 juli 1995. Kompletteringspropositionen behandlas av finansutskottet i betänkande FiU20.
Motioner
I motion Sf204 av Gullan Lindblad m.fl. (m) föreslås en rad åtgärder som syftar till att göra läkemedelsförsörjningen effektiv. En god läkemedelsförsörjning kan enligt motionärerna inte begränsas till makt-, pris- eller kostnadsproblem. En viss subventionering av läkemedel måste finnas men utformningen av läkemedelssubventionerna måste öka i träffsäkerhet, dvs. förmånen skall ges till de individer som drabbas av de högsta kostnaderna. I motionen hänvisas bl.a. till de förslag som Läkemedelsförsörjningsutredningen (LFU 92) lade fram i betänkandet Omsorg och konkurrens, SOU 1994:110. Dessa förslag bör enligt motionärerna i vissa avseenden direkt genomföras och i andra fall utredas närmare genom att HSU 2000 ges tilläggsdirektiv. Förslagen innebär enligt motionärerna en besparing på anslaget med ca 1 300 miljoner kronor.
I motionen anges att referenspriser i praktiken fastställs med sex månaders förskjutning. Att fastställa referenspriser med tätare intervall innebär enligt motionärerna administrativa merkostnader och att läkarna tyngs av informationsflödet. Täta förändringar tvingar också till täta produktbyten vilket är till nackdel särskilt för äldre patienter. Motionärerna bedömer att ytterligare besparingar inom referensprisets ram inte är rationella och begär i yrkande 1 ett tillkännagivande härom. Beträffande prissättningen i detaljhandelsledet framhålls att RFV fastställer apotekens inköpspris efter förhandlingar med läkemedelsföretagen för att därefter erhålla ett försäljningspris genom att den av Apoteksbolaget fastställda marginalen adderas till det framförhandlade priset. Mer kostnadseffektivt vore enligt motionärerna att RFV förhandlar dels med industrin om inköpspris, dels med Apoteksbolaget eller, efter en avreglering av monopolet, med flera distributörer om försäljningspris. Motionärerna begär i yrkande 2 ett tillkännagivande om det anförda. Vidare framhålls i motionen att ett decentraliserat ansvar för prissättning och finansiering skulle försvaga köparnas/vårdproducenternas förhandlingsställning. Landstingsförbundets förslag att ta över läkemedelsförmånen bör därför inte genomföras och någon form av s.k. läkemedels-Dagmar bör inte införas. I yrkande 7 begärs ett tillkännagivande om det anförda. Kostnaderna för de avgiftsfria förbrukningsartiklarna har enligt motionärerna bl.a. beroende på den s.k. ädelreformen ökat kraftigt. Detta gäller enligt vad som framhålls i motionen framför allt kostnaderna för inkontinenshjälpmedel som nu uppgår till drygt 1 miljard kronor. Ädelreformen innebar att patienter som tidigare vårdats inom den slutna vården fördes över till eget boende med påföljd att läkemedel, förbrukningsartiklar och sjukvårdande behandling kom att bekostas inom öppenvårdens finansieringssystem. Effekten blev en icke avsedd övervältring av kostnader för läkemedel och förbrukningsartiklar på den statligt finansierade läkemedelsförmånen. Denna övervältring innebar enligt motionärerna att kommunerna tillgodogjort sig kostnader för inkontinenshjälpmedel vid vård av äldre tidigare sjukhemsboende med 200--250 miljoner kronor. Detta belopp bör enligt motionärerna avräknas mot det kommunala utjämningsbidraget och i yrkande 13 begärs ett beslut härom. I motionen anförs att all erfarenhet visar att viss egenbetalning krävs för rationell konsumtion. För patienter som är hänvisade till engångsmaterial skall därför viss betalning inrymmas i högkostnadsskyddet och i yrkande 3 begärs ett tillkännagivande om ändrade regler avseende avgiftsfria förbrukningartiklar. I yrkande 10 begärs dock beslut om fria förbrukningsartiklar för vissa gravt handikappade patienter. I motionen begärs vidare i yrkande 9 ett tillkännagivande om uttag av läkemedelskostnader från landstingen och om ett nytt betalningssystem för läkemedel. Enligt motionärerna kan effektiviteten vid användning av läkemedel höjas genom ekonomiska incitament. I motionen anges att detta syfte kan uppnås dels genom att sjukvårdshuvudmännen själva får bära en viss del också av läkemedelskostnaderna i öppenvården, dels genom ett nytt läkemedelsförmånssystem i vilket alla svenska medborgare erbjuds ingå. Samma villkor skall gälla för alla produkter inom betalningssystemet med undantag för kostnadsfria produkter för barn och ungdom. Alla som väljer att ingå i systemet skall betala en fast egenavgift per månad och därmed bli berättigade till receptförskrivna läkemedel. Den som väljer att stå utanför systemet skall omfattas av ett särskilt likviditetsskydd. Det föreslagna systemet bör enligt motionärerna utredas vidare inom ramen för det arbete som bedrivs i HSU 2000.
Även i motion So210 av Gullan Lindblad m.fl. (m) kritiseras det nuvarande systemet för begränsning av läkemedelskostnader och i yrkande 3 begärs ett tillkännagivande härom. Motionärerna begär i yrkande 4 att en särskild utredning tillsätts för att se över möjligheterna att skapa ett nytt förmånssystem som ger ett gott ekonomiskt skydd för den enskilde men också ett förbättrat administrativt och ekonomiskt system för samhället.
I motion So423 yrkande 15 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs ett tillkännagivande om att läkemedel i den öppna vården bör finansieras på samma sätt som i den slutna och att statens pengar för läkemedel bör överföras till sjukvårdshuvudmännen. Samtidigt bör ett system införas för återföring av läkemedelsförskrivningsdata till läkarna i öppenvården som ett led i läkarnas och distriktssköterskornas medicinska revision av sin egen verksamhet. På så sätt kan en optimering av läkemedelsterapin och en bättre kontroll av kostnaderna erhållas.
I några motioner tas frågor upp som rör kostnadsfria läkemedel och förbrukningsartiklar.
Bengt Silfverstrand och Bo Nilsson (s) framhåller i motion Sf232 att förmånsreglerna vad gäller kostnadsfria läkemedel präglas av stora orättvisor. Motionärerna anför att det nu gått mer än fem år sedan den första utredningen tillsattes med uppgift att se över det samlade förmånssystemet för försäkrade med betydande kostnader för sjukdom och handikapp och att det är orimligt att stora grupper av kroniskt sjuka skall behöva vänta ytterligare på en lösning av frågan. Motionärerna begär ett tillkännagivande till regeringen om behovet av rättvisa förmånsregler. I motion Sf241 anför Karl-Göran Biörsmark (fp) att redan år 1955 den bedömningen gjordes att människor som led av allvarliga sjukdomar skulle erhålla sina läkemedel kostnadsfritt. Senare har också olika förbrukningsartiklar, som exempelvis injektionssprutor och testremsor för bestämning av blodsockerhalten vid diabetes, successivt blivit kostnadsfria. Skälet härtill är enligt motionären att inte ekonomiskt ytterligare belasta redan svaga grupper. I yrkande 1 begärs ett tillkännagivande om det anförda. I motionen framhålls vidare att listan över de diagnoser och läkemedel som omfattas av kostnadsfriheten inte har uppdaterats sedan början av 1980-talet och i yrkande 2 begär motionären ett tillkännagivande om att en sådan uppdatering bör göras. I yrkande 3 begärs ett tillkännagivande om ändring av tilläggsdirektiven till HSU 2000 vad gäller de kostnadsfria läkemedlen och förbrukningsartiklarna. Enligt motionären innebär en avgiftsbeläggning att man verkar för en sämre egenvård med fler allvarliga komplikationer i framtiden som följd. I motion Sf213 av Stig Sandström m.fl. (v) begärs att en utredning tillsätts och att behovet av en fri läkemedelslista samt en uppdatering av denna klargörs i direktiven. I motionen framhålls att en sådan lista är ett uttryck för ett synsätt som utgår från att samhället skall upprätthålla rättvisa mellan människor med och utan funktionshinder. Kerstin Warnerbring (c) begär i motion Sf263 ett tillkännagivande om att läkemedelskostnaderna för människor som lider av Sjögrens syndrom bör beaktas i HSU 2000:s utredningsarbete.
Frågor rörande högkostnadsskyddets innehåll och utformning tas upp i flera motioner.
Gullan Lindblad m.fl. (m) begär i motion Sf204 yrkande 11 beslut om att egenkostnadstaket för högkostnadsskyddet höjs till 1 900 fr.o.m. den 1 juli 1995. I motion So210 yrkande 5 begär Gullan Lindblad m.fl. (m) förslag om en fortsatt årlig höjning av högkostnadsskyddet med 100 kr under en femårsperiod. I motion Sf202 anför Fredrik Reinfeldt (m) att ett högkostnadsskydd i någon form behövs. Riksdagen bör dock besluta om att det nuvarande systemet ersätts med ett system där egenavgifterna minskas i två faser genom att avgiften för läkarbesök och läkemedel halveras när den samlade kostnaden på årsbasis överstiger 2 000 kr och reduceras till 25 % av avgiften på belopp över 3 000 kr. Chatrine Pålsson m.fl. (kds) begär i motion Sf207 ett tillkännagivande om att det är nivån på högkostnadsskyddet och vad som inkluderas i detta skydd som är det avgörande för en solidariskt finansierad hälso- och sjukvård. Det anförda bör enligt motionärerna beaktas vid ett kommande förslag från regeringen med anledning av HSU 2000:s arbete. I motion Sf234 av Helena Frisk och Nils-Göran Holmqvist (s) anförs att de föreslagna liksom de nyligen genomförda höjningarna av avgifterna för läkemedel kan innebära betydande kostnader för den enskilde. I motionen hänvisas till tilläggsdirektiven till HSU 2000. Motionärerna begär ett tillkännagivande av det anförda. Birthe Sörestedt och Iréne Vestlund (s) anför i motion Sf215 att läkemedel normalt skrivs ut för en tremånadersperiod och att detta i många fall innebär en överutskrivning. Motionärerna föreslår mot bakgrund härav att ett nytt rabatteringssystem prövas där man för en lägre avgift, exempelvis 50 kr, kan få läkemedel utskrivna för kortare tidsperioder. Motionärerna begär ett tillkännagivande härom. I motion Sf218 begär Eva Arvidsson och Christina Pettersson (s) ett tillkännagivande om en periodicering av högkostnadsskyddet. Kostnaderna för sjukvård och läkemedel blir enligt motionärerna lättare att bära om dessa fördelar sig över året. Ulla Löfgren (m) anför i motion Sf208 att en höjning av egenavgiften för inköp av prisnedsatta förskrivna läkemedel till 200 kr och till 50 kr för varje ytterligare samtidigt inköpt sådant läkemedel inte bara skulle medföra att nivån på högkostnadsskyddet kunde bibehållas utan förmodligen också sänkas, vilket i sin tur skulle innebära lättnader för de allra svagaste grupperna i samhället. Motionären begär ett tillkännagivande om läkemedel och högkostnadsskydd.
Utskottets bedömning
Utskottet delar regeringens uppfattning att det under senare år skett en fortsatt oroväckande ökning av försäkringens kostnader för läkemedelsförmånerna. Enligt utskottets uppfattning är det också befogat att i avvaktan på utredningsarbetet och utan att förutsättningarna för detta påverkas nu genomföra vissa åtgärder för att dämpa kostnadsökningarna och att detta lämpligen sker genom höjningar av patientavgiften och högkostnadsskyddet. Någon motion har inte väckts med anledning av förslaget i budgetpropositionen om en höjning av patientavgiften och utskottet har i och för sig ingen invändning mot detta förslag. Emellertid skall både den budgetpropositionen föreslagna höjningen av patientavgiften till 135 kr resp. 35 kr och den i kompletteringspropositionen föreslagna höjningen till 160 kr resp. 60 kr börja gälla den 1 juli 1995. Socialförsäkringsutskottet kommer senare att yttra sig till finansutskottet över kompletteringspropositionen i bl. a. denna del. Utskottet anser därför att det nu föreliggande lagförslaget i budgetpropositionen i vad det avser en höjning av patientavgiften vid inköp av prisnedsatta läkemedel till 135 kr resp. 35 kr inte bör antas av riksdagen. I stället bör det ankomma på finansutskottet att bereda frågan om vilken patientavgift som skall gälla fr.o.m. den 1 juli 1995 och föreslå riksdagen att anta lagförslag i frågan. Om förslagen i kompletteringspropositionen genomförs kommer besparingseffekten att ytterligare förstärkas samtidigt som de med stort behov av läkemedel skyddas genom en måttlig höjning av högkostnadsskyddet. Utskottet tillstyrker därför bifall till regeringens förslag om en höjning av högkostnadsskyddet till 1 800 kr samt avstyrker bifall till motion Sf204 yrkande 11 om en ytterligare höjning av högkostnadsskyddet 1 900 kr.
Som framgått ovan framhålls såväl i propositionen som i några motioner behovet av mer genomgripande förändringar inom systemet för läkemedelsförmånerna. Utskottet anser det också värdefullt att det nu inom ramen för HSU 2000:s arbete kommer att genomföras en prövning av hur kostnadsansvaret för läkemedelskostnaderna skall fördelas och att en översyn görs av det samlade förmånssystemet för läkemedel. Genom de tilläggsdirektiv HSU 2000 erhållit ges möjlighet att pröva olika lösningar som kan medföra såväl kostnadsdämpande effekter som att enskildas kostnader fördelas på ett mer rättvist sätt. Utskottet vill i sammanhanget också erinra om att kommittén är parlamentariskt sammansatt vilket ger möjlighet för ledamöterna att inom ramen för direktiven i det löpande arbetet ta upp olika frågor som väckts i motioner. Utskottet anser därför med hänvisning till det nu påbörjade utredningsarbetet att motionerna Sf204 yrkandena 1--3, 7, 9, 10 och 13 och So210 yrkandena 3--5 inte bör föranleda något uttalande från riksdagens sida.
I tilläggsdirektiven anges bl.a. att kommitténs överväganden och förslag skall ha sin utgångspunkt i att sjukvårdshuvudmännen bör överta kostnadsansvaret för läkemedlen i den öppna vården och att de privatpraktiserande läkarnas möjligheter att medverka i arbetet med att ta fram läkemedelskommittéernas rekommendationer bör uppmärksammas. Utskottet anser att motion So423 yrkande 15 får anses tillgodosedd med det anförda.
Såvitt avser högkostnadsskyddet i övrigt anges i direktiven att detta kan utformas efter mönster av det nuvarande systemet men att även andra alternativ bör övervägas. Dessutom bör möjligheterna till periodicering prövas. Utskottet anser att resultatet av utredningsarbetet bör avvaktas och avstyrker bifall till motionerna Sf202, Sf207, Sf208, Sf215, Sf218 och Sf234.
Även de i motionerna Sf213, Sf232, Sf241 och Sf263 upptagna frågorna om kostnadsfria läkemedel och förbrukningsartiklar kommer att beröras av kommitténs arbete genom att som huvudalternativ skall redovisas ett system där dessa görs prisnedsatta och förs in i ett högkostnadsskydd. En bedömning skall dock göras om en sådan förändring behöver kompletteras med någon annan åtgärd i socialförsäkringssystemet för dem som har livslånga sjukdomstillstånd och betydande merkostnader. Utskottet anser att även i dessa avseenden bör resultatet av kommitténs arbete avvaktas och avstyrker bifall till motionerna.
Tandvårdsförsäkringen Den allmänna tandvårdsförsäkringen, som infördes år 1974, ingår i den allmänna sjukförsäkringen. De grundläggande bestämmelserna om tandvårdsförsäkringen återfinns i 2 kap. 3 § AFL. Försäkringen omfattar tandvård som meddelas vid folktandvårdsklinik, odontologisk fakultet eller annars genom det allmännas försorg eller lämnas av tandläkare som är uppförd i en av den allmänna försäkringskassan upprättad förteckning. Ersättning utges enligt grunder som regeringen efter förslag av Riksförsäkringsverket fastställer för högst två år i sänder. Grunderna är intagna i tandvårdstaxan (1973:638). Försäkringen omfattar inte ersättning åt försäkrad som inte fyller minst 20 år under det år behandlingen påbörjas. Barn under 20 år har enligt tandvårdslagen (1985:125) rätt till avgiftsfri tandvård genom landstingens försorg.
I tandvårdstaxan anges de högsta arvoden en tandläkare får ta ut för sitt eget arbete och för tandsköterskans och tandhygienistens arbete samt för tandtekniskt arbete och material. Om tandtekniskt arbete har utförts vid tandtekniskt laboratorium, betalar försäkringskassan ut ersättning för detta arbete direkt till laboratoriet.
De arvoden en tandläkare får ta ut för behandlingen består av en tandvårdsersättning, som betalas ut av försäkringen, och en patientavgift. Genom patientavgiften betalar patienten direkt till tandläkaren den del av kostnaden som inte ersätts av försäkringen.
Enligt tandvårdstaxan utges fr.o.m. den 1 september 1994 tandvårdsersättning med 25 % av den del av kostnaderna som överstiger 500 kr upp till 3 000 kr. I taxan finns också ett s.k. högkostnadsskydd innebärande att tandvårdsersättning för behandlingskostnader mellan 3 000 kr och 7 000 kr utges med 40 % och med 70 % för kostnader därutöver. Ersättning beräknas dock endast på halva kostnaden för ädla metaller som ingår i tandtekniskt arbete.
Gullan Lindblad m.fl. (m) begär i motion Sf210 yrkande 1 ett tillkännagivande om en förändring av tandvårdsförsäkringen till att enbart omfatta ett högkostnadsskydd. Enligt motionärerna är ett allmänt omdöme om tandvårdsförsäkringen att den i jämförelse med de flesta andra försäkrings- och transfereringssystem inom socialförsäkringssektorn haft en relativt måttlig kostnadsutveckling. Det statsfinansiella läget innebär emellertid att kostnaderna för tandvårdsförsäkringen för vuxna måste minska ytterligare. I ett sådant läge, framhåller motionärerna, är det viktigt att framför allt öka träffsäkerheten, dvs. att subventionerna ges till de patienter som har ett omfattande tandvårdsbehov. Mot bakgrund härav föreslås att ersättningen enligt tandvårdstaxan utformas endast som ett högkostnadsskydd i enlighet med de principer som utredningen om en översyn av tandvårdsförsäkringen, Premietandvård en effektivare tandvårdsförsäkring (Ds 1993:18), föreslog skulle gälla för det särskilda högkostnadsskyddet. Motionärerna föreslår att högkostnadsskyddet skall träda i funktion då kostnaden för en behandlingsperiod överstiger 3 000 kr och arvodesersättning skall utges med 50 % av överstigande belopp. Om behandlingskostnaden överstiger 7 000 kr skall kassan på förhand godkänna behandlingen. För att gynna förebyggande vård föreslås att patienter som kontinuerligt skött sin tandhygien på ett godtagbart sätt skall kunna få ett med 5--10 % förhöjt högkostnadsskydd. Det föreslagna systemet innebär enligt motionärerna minskade kostnader för tandvårdsförsäkringen med 1 600 miljoner kronor per kalenderår.
I budgetpropositionen erinras om att den dåvarande regeringen i början av år 1994 till riksdagen överlämnade två propositioner (prop. 1993/94:93 och 1993/94:221) med förslag om ett förändrat ersättningssystem för vuxentandvård. Den första propositionen, som innehöll riktlinjer för ett förändrat ersättningssystem, godtogs av riksdagen. Den andra propositionen, som innehöll förslag till lagreglering, godtogs dock inte av riksdagen som i samband härmed återtog sitt godkännande av riktlinjerna. Riksdagen instämde samtidigt i socialförsäkringsutskottets uppfattning att regeringen borde återkomma till riksdagen med ett nytt förslag avseende ersättning för vuxentandvård där de av utskottet framförda synpunkterna beaktades (1993/94:SfU18 och SfU28, rskr. 452).
Regeringen framhåller i propositionen att avsikten är att fullfölja arbetet med ett nytt ersättningssystem med beaktande av vad riksdagen anfört med avseende på bl.a. den civilrättsliga regleringen av ett premietandvårdssystem. Arbetet inom Socialdepartementet syftar till att ett nytt förslag, efter lagrådsgranskning, skall föreläggas riksdagen före sommaren 1995. Avsikten är att ett nytt system skall kunna träda i kraft den 1 januari 1996. Regeringen beräknar att kostnaderna för det reformerade systemet för år 1996 skall rymmas inom en ram på ca 2 450 miljoner kronor vilket innebär en besparing på 600 miljoner kronor.
Utskottet anser att resultatet av den beredning av frågan om ett nytt ersättningssystem för vuxentandvård och besparingar inom tandvårdsförsäkringen som för närvarande pågår inom regeringskansliet bör avvaktas och avstyrker bifall till motion Sf210 yrkande 1.
Utskottet vill dock i sammanhanget erinra om att i kompletteringspropositionen framhålls att det allvarliga statsfinansiella läget gör det nödvändigt att redan fr.o.m. den 1 juli 1995 ytterligare minska försäkringskostnaderna för vuxentandvården. Regeringen anser att denna kostnadsminskning bör ske genom att den självrisk på 500 kr som gäller sedan den 1 september 1994 för varje behandlingsperiod höjs till 700 kr fr.o.m. den 1 juli 1995.
Strukturprojekt för besparingar inom läkemedels- och tandvårdsområdena för år 1998
I propositionen anförs att regeringen under budgetarbetet har konstaterat att ytterligare besparingar inom bidragsförskotten bör övervägas inom ramen för det besparingspaket på 1,7 miljarder kronor som regeringen anser bör träda i kraft år 1998. Besparingspaketet skall förutom bidragsförskotten omfatta strukturåtgärder inom läkemedels- och tandvårdsområdena.
Vidare anförs i propositionen att den utredning om läkemedelsförmånerna som ovan redogjorts för kommer att innebära regelförändringar som möjliggör ytterligare besparingar senare under mandatperioden. Även genom den kommande reformeringen av ersättningssystemet för vuxentandvård skapas utrymme för att senare under perioden genom strukturella förändringar inom tandvården ytterligare minska försäkringskostnaderna.
Som framgått ovan föreslås i kompletteringspropositionen ytterligare besparingar inom läkemedelsförmånen och tandvårdsförsäkringen för budgetåret 1995/96 utöver vad som föreslås i budgetpropositionen. Beträffande läkemedelsförmånen anför regeringen i kompletteringspropositionen att den där föreslagna höjningen av patientavgiften beräknas minska försäkringskostnaderna med ca 1 200 miljoner kronor för budgetåret 1995/96. Av de minskade försäkringskostnaderna utgör 300 miljoner kronor (per 12 månader) en varaktig besparing. Resterande del är enligt propositionen en tidigareläggning av delar av de besparingar som regeringen i budgetpropositionen ansett böra träda i kraft år 1998. Även minskningen av kostnaderna inom tandvårdsförsäkringen skall anses som en tidigareläggning av 1998 års besparing.
Rune Backlund m.fl. (c) anför i motion Sf266 att Centerpartiet kan acceptera framtida nedskärningar av subventionerna i läkemedelsförsäkringen under förutsättning att besparingarna i huvudsak drabbar dem som har ett "lågt" eller "normalt" vårdbehov. Centerpartiet är däremot inte berett att acceptera förslag som innebär att människor med stora medicinska vårdbehov tvingas bära merparten av en nedskärning i läkemedelsförmånen i form av ytterligare försämring av högkostnadsskyddet eller genom avgiftshöjningar för besök inom den öppna sjukvården eller läkemedelsinköp. I yrkande 4 begärs ett tillkännagivande om inriktningen av besparingsarbetet vad avser läkemedelsförmånerna.
I budgetpropositionen anges inte i vidare mån än vad som ovan redogjorts för på vilket sätt eller hur besparingarna skall fördelas mellan de olika områdena. Det är således på grundval av budgetpropositionen inte möjligt att ange hur stor del av den förordade sammanlagda besparingsramen på 1,7 miljarder kronor som skall avse strukturåtgärder inom bidragsförskottssystemet och hur stor del som skall avse läkemedels- och tandvårdsområdena. I kompletteringspropositionen har dock som framgått föreslagits att besparingarna inom läkemedelsområdet och inom tandvårdsförsäkringen till större delen skall tidigareläggas och tas ut redan från budgetåret 1995/96. Om detta förslag genomförs innebär detta enligt utskottets uppfattning att de strukturella besparingarna fr.o.m. budgetåret 1998 kommer att få väsentligt mindre omfattning än vad som kan förutses av budgetpropositionen. Utskottet kan dock mot bakgrund av nu angivna förutsättningar dela regeringens bedömning att ytterligare besparingar är möjliga att göra fr.o.m. år 1998 på de områden som utskottet har att bereda, läkemedels- och tandvårdsområdena.
Utskottet förutsätter att även ett fortsatt besparingsarbete med avseende på år 1998 inom läkemedelsområdet får en fördelningspolitiskt lämplig utformning och anser att något tillkännagivande med anledning av motion Sf266 yrkande 4 inte är påkallat.
Sjukhusvårdsavgifter
Från och med år 1992 har en arbetsgivarperiod på 14 dagar införts i sjukförsäkringen. I samband härmed har regeringen och sjukvårdshuvudmännen enats om att de senare skall handha debitering och uppbörd av avgifterna för sjukhusvård för sjukpenningförsäkrade, varvid ordningen med sjukhusvårdsavdrag från sjukpenning m.fl. ersättningar har upphört.
För den som uppbär hel ålders- eller förtidspension gäller dock att vid vård på sjukhus tas för varje vårddag, förutom utskrivningsdagen, ut en avgift av försäkringskassan. Avgiften utgör en tredjedel av summan av utgående ålderspension, förtidspension, omställningspension i form av folkpension, änkepension enligt äldre lagstiftning, ATP och pensionstillskott. Avgiften skall utgöra en tredjedel av summan av förmånerna beräknade per dag, dock högst 75 kr per vårddag. Om den pensionsberättigade inte fyllt 40 år skall avgiften sättas ned till hälften för de första 30 dagarna av varje vårdtillfälle. Individuell nedsättning av avgiften kan ske i särskilda fall med hänsyn till pensionärens ekonomiska förhållanden och behov av medel till egen bostad eller särskilda rehabiliteringsinsatser.
I budgetpropositionen föreslås att avgiften höjs till högst 80 kr den 1 juli 1995.
Utskottet biträder förslaget.
I motion Sf245 av Leif Marklund (s) begärs ett tillkännagivande om behovet av en samordning vid debitering av sjukhusvårdsavgifter vid vård som meddelas med stöd av lagen om psykiatrisk tvångsvård (LPT) och lagen om rättspsykiatrisk vård (LRV). Motionären uppger att den som har en sjukpenninggrundande inkomst och vårdas med stöd av de nämnda tvångslagarna inte behöver vidkännas något avdrag på sjukpenningen. För den som har hel ålders- eller förtidspension gör däremot försäkringskassan ett avdrag på pensionsförmånen. Denna skillnad upplevs enligt motionären av de berörda som orättvis.
Enligt 26 § i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) får vårdavgifter tas ut av patienter enligt grunder som landstinget eller kommunen bestämmer, i den mån annat inte är föreskrivet. Utskottet har erfarit att några landsting inte debiterar någon avgift för dem som vårdas med stöd av LPT eller LRV. Detta gäller emellertid endast för patienter som har rätt till sjuklön, sjukpenning eller liknande ersättningar. För dem som har hel ålderspension eller hel förtidspension tas, som framgått ovan, avgifter ut av försäkringskassan. Att en sådan ordning kan upplevas som orättvis har utskottet förståelse för. I den överenskommelse om vissa ersättningar till sjukvårdshuvudmännen m.m. för år 1995 som den 30 november 1994 träffats mellan representanter för staten och sjukvårdshuvudmännen anges bl.a. att frågan om ett överförande av administrationen av avgifter för sjukhusvård för pensionärer från de allmänna försäkringskassorna till sjukvårdshuvudmännen är föremål för övervägande av parterna. Inriktningen är att utforma ett för huvudmännen bättre anpassat avgiftssystem än det nuvarande för berörda pensionärsgrupper. Parterna är överens om att slutföra utredningsarbetet i sådan tid att frågan kan avgöras i samband med nästa års överenskommelse.
Utskottet anser att resultatet av utredningsarbetet bör avvaktas och avstyrker bifall till motion Sf245.
Medelsanvisning
Regeringen har till anslaget B 2. Sjukvårdsförmåner m.m. föreslagit ett förslagsanslag på 23 145 000 000 kr för budgetåret 1995/96. Av anslaget är 15 406 000 000 kr beräknat för juli 1995--juni 1996.
I motionerna Sf204 yrkande 12 och Sf210 yrkande 3 av Gullan Lindblad m.fl. (m) begär motionärerna till följd av i motionerna föreslagna besparingar inom läkemedelsförmånen och tandvårdsförsäkringen att det under anslaget skall anvisas ett belopp som med 2 905 000 000 kr understiger regeringens förslag.
Utskottet har ovan avstyrkt motionärernas förslag till besparingar inom läkemedelsförmånen och tandvårdsförsäkringen. Till följd härav avstyrker utskottet även bifall till de i motionerna Sf204 yrkande 12 och Sf210 yrkande 3 framställda anslagsyrkandena.
Utskottet har ovan ansett att det får ankomma på finansutskottet att föreslå riksdagen att anta lagförslag om höjning av patientavgiften vid läkemedelsinköp fr.o.m. den 1 juli 1995. Utskottet förutsätter emellertid att besparingen på läkemedelsområdet blir minst av den storleksordning som regeringen beräknat i budgetpropositionen. Utskottet biträder därför nu det föreliggande förslaget till medelsanvisning.
Pensioner m.m.
Värdesäkring
Pensioner, från såväl folk- som tilläggspensioneringen, är liksom åtskilliga andra sociala förmåner knutna till basbeloppet inom den allmänna försäkringen.
Bestämmelserna om basbeloppet, som fastställs av regeringen för varje år, återfinns i 1 kap. 6 § AFL. Sedan den 1 januari 1995 gäller att basbeloppet utgör 35 200 kr multiplicerat med ett jämförelsetal som minskats med talet 1 och därefter multiplicerats med 0,60, varefter ett tillägg gjorts med talet 1. Jämförelsetalet anger förhållandet mellan det allmänna prisläget i oktober året före det som basbeloppet avser och prisläget i oktober 1993. Därvid skall dock bortses från de kvarvarande direkta effekter t.o.m. oktober 1994 som påverkat prisläget och som beror på deprecieringen av den svenska kronan under tiden den 19 november -- den 18 december 1992. Det fastställda basbeloppet skall vid beräkning av pensionsgrundande inkomst och fastställande av pensionspoäng enligt 11 kap. 5 och 6 §§ AFL ökas med ett belopp som svarar mot den minskning av jämförelsetalet som nyss sagts. Även vid beräkning av underlaget för allmänna egenavgifter (pensionsavgift och sjukförsäkringsavgift) enligt lagen (1994:1744) om allmänna egenavgifter används det oreducerade beloppet (prop. 1994/95:25, bet. 1994/95:FiU1, rskr. 1994/95:145). Basbeloppet har för år 1995 fastställts till 35 700 kr.
Pensionsförmånernas årsbelopp bestäms till en viss procentandel av basbeloppet. Fr.o.m. år 1993 gäller att vid beräkning av folk- och tilläggspension i form av ålderspension, förtidspension, efterlevandepension, barntillägg och pensionstillskott skall basbeloppet minskas med 2 %.
Riksdagen beslutade under föregående riksmöte om riktlinjer för en reformering av det allmänna ålderspensionssystemet (prop. 1993/94:250, bet. 1993/94:SfU24, rskr. 1993/94:439). I det nya pensionssystemet skall tillgodoräknade förmåner i princip överensstämma med de avgifter som betalas till systemet. Beräkningen av pensionsförmånerna skall bygga på den s.k. livsinkomstprincipen. Detta innebär att alla pensionsgrundande inkomster har betydelse för pensionsnivån och väger lika tungt oberoende av när under livet de tjänats in. Den pensionsrätt som under ett år tillgodoräknas den enskilde skall i princip baseras på summan av pensionsgrundande inkomster upp till ett förmånstak, som inledningsvis skall vara 7,5 basbelopp. Den inkomstrelaterade ålderspensionen skall kompletteras med ett grundskydd, garantipension, för dem som haft låga eller inga inkomster under förvärvslivet. Den fortsatta beredningen av pensionsreformen sker inom ramen för den av regeringen tillsatta Genomförandegruppen, bestående av företrädare för Socialdemokratiska arbetarepartiet, Moderata samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna, Centerpartiet och Kristdemokratiska samhällspartiet.
Det reformerade pensionssystemet skall enligt dessa riktlinjer i finansiellt hänseende vara robust mot variationer i samhällsekonomiska förutsättningar och demografiska förändringar. Värdet av intjänade pensionsförmåner och utgående pensioner skall knytas till samhällets totala inkomstutveckling, och pensionsnivån skall påverkas av förväntad livslängd. Därigenom kan avgiften till pensionssystemet ligga fast, medan förmånerna anpassas. Utgående pensioner skall pris- och följsamhetsindexeras så att pensionen behåller sitt realvärde när den allmänna inkomstutvecklingen uppgår till en viss norm. Vid avvikelser från denna norm skall realvärdet av pensionen justeras upp eller ned i motsvarande grad. Detta s.k. pris- och följsamhetsindex skall räknas fram genom att den verkliga tillväxten korrigeras med den tillväxtnorm som använts vid fastställandet av den årliga pensionen.
I proposition 1994/95:25 Vissa ekonomisk-politiska åtgärder, m.m. har uttalats bl.a. att det bör prövas om nämnda pris- och följsamhetsindexering skall införas även i nuvarande system före år 2001. Enligt propositionen borde denna indexeringsmetod användas för samtliga utgående pensionsförmåner utom för vårdbidrag och handikappersättning och ersätta uppräkning med basbeloppet. Den närmare utformningen borde därvid bestämmas i anslutning till beslut om det reformerade ålderspensionssystemet.
I motion Sf266 yrkande 1 av Rune Backlund m.fl. (c) begärs att vid beräkningen av basbeloppet för åren 1996, 1997 och 1998 hänsyn endast bör tas till högst en procents inflation. Enligt motionärerna är det nödvändigt att bryta nuvarande automatik i transfereringssystemen för att ytterligare minska belastningen på statens finanser och i socialförsäkringssystemen. Motionärerna begär ett tillkännagivande härom. Gullan Lindblad m.fl. (m) begär i motion Sf237 yrkande 4 att riksdagen beslutar införa det tillväxtbaserade indexet för pensioner fr.o.m. den 1 januari 1996. Mot bakgrund av det allvarliga statsfinansiella läget bör enligt motionärerna den nya indexeringsprincipen tidigareläggas.
Utskottet vill erinra om att utskottet i samband med behandlingen av förslaget om en begränsad uppräkning av basbeloppet i yttrande 1994/95:SfU6y till finansutskottet konstaterade att regeringens förslag endast avsåg en reglering av basbeloppet för år 1995. Utskottet ansåg att finansutskottet borde föreslå riksdagen att begära att regeringen inför kommande förslag om beräkning av basbeloppet för år 1996 skulle göra en djupare analys av effekterna för olika samhällsområden av förändringar i basbeloppsberäkningen. I detta sammanhang borde enligt utskottet också indexeringen av taket för sjukpenninggrundande inkomst övervägas. Enligt utskottet borde regeringen även analysera om en bättre besparingseffekt kunde uppnås genom en mer riktad indexering för olika områden. Riksdagen beslöt på förslag av finansutskottet (1994/95:FiU1) dels att den begränsade uppräkningen av basbeloppet skulle gälla tills vidare och inte bara år 1995, dels att som sin mening ge regeringen till känna vad som anförts om en djupare analys av effekterna av basbeloppsberäkningen respektive om indexering av taket för sjukpenninggrundande inkomst och en mer riktad indexering för olika områden.
Utskottet anser mot denna bakgrund att det nu inte finns anledning för riksdagen att ändra sitt nyligen fattade beslut om beräkning av basbeloppet och avstyrker därför bifall till motion Sf266 yrkande 1.
I de av riksdagen antagna principerna för reformering av ålderspensionssystemet fastställdes inte den exakta utformningen av pris- och följsamhetsindexeringen. Bl.a. bestämdes inte vilket mått på inkomstutvecklingen i samhället som skall användas. Även frågan om vilken tillväxtnorm som skall gälla i indexeringen hölls öppen. Beredningen av frågan om införande av pris- och följsamhetsindexering i nuvarande pensionssystem liksom den närmare tidpunkten härför pågår för närvarande inom ramen för Genomförandegruppens arbete. Utskottet anser att resultatet av denna beredning bör avvaktas och avstyrker därför bifall till motion Sf237 yrkande 4.
Pensionsålder
Rätt till folk- och tilläggspension i form av ålderspension har enligt 6 kap. 1 § och 12 kap. 1 § AFL en försäkrad fr.o.m. den månad han fyller 65 år. På särskild framställning från den försäkrade kan dock ålderspension utges fr.o.m. den månad då han uppnår 60 års ålder.
I två motioner tas frågan om höjd pensionsålder upp. I motion Sf237 yrkande 1 av Gullan Lindblad m.fl. (m) begärs beslut om att höja pensionsåldern till 66 år fr.o.m. den 1 januari 1996. Enligt motionärerna bör tidigare presenterade förslag bl.a. rörande rehabilitering för dem som drabbats av arbetsskada m.m. kunna innebära att den nominella pensionsåldern kan höjas till 66 år. I motion Fi211 yrkande 9 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs förslag om höjd pensionsålder. Motionärerna anför att det visserligen finns en överenskommelse mellan de tidigare regeringspartierna och den nuvarande regeringen att ingendera ensidigt skall höja pensionsåldern, men att det statsfinansiella läget gör det angeläget att aktualisera förslaget.
Som tidigare redovisats beslöt riksdagen under föregående riksmöte om riktlinjer för en reformering av det allmänna pensionssystemet. I det sammanhanget ansåg såväl regeringen som utskottet (bet. 1993/94:SfU24) att den allmänna pensionsåldern i nuvarande system också i fortsättningen skulle vara 65 år. Utskottet avstyrker därför bifall till motionerna Sf237 yrkande 1 och Fi211 yrkande 9. Utskottet vill dock erinra om vad utskottet anförde om höjning av den faktiska pensionsåldern i samband med behandlingen av sitt betänkande 1992/93:SfU15. I betänkandet anfördes bl.a. att den bästa åtgärden för att långsiktigt minska kostnaderna för pensionssystemet var en höjning av den faktiska pensionsåldern med ett eller flera år genom att framför allt förtidspensioneringar för yngre eller medelålders personer i möjligaste mån undveks. Enligt utskottet var avsikten med de fr.o.m. år 1992 gällande reglerna om rehabiliteringsersättning bl.a. att minska antalet förtidspensioner. Enligt utskottets uppfattning hade arbetet i dessa avseenden ännu inte lyckats så som var förutsatt. Detta kunde till stor del bero på att arbetsgivarna hade det omedelbara ansvaret för rehabiliteringen och att det rådande arbetsmarknadsläget försvårade för dem att leva upp till detta ansvar. För att ett rehabiliteringsarbete skulle ha framgång krävdes enligt utskottet också betydande resurser hos försäkringskassorna i form av såväl kompetent personal som ekonomiska tillgångar. Utskottet ansåg att det var av största vikt att dessa synpunkter beaktades vid utvecklingen av det fortsatta arbetet med rehabilitering. Detta gavs också regeringen till känna. Utskottet har även senare behandlat frågor om rehabilitering. I betänkandet 1993/94:SfU19 anförde utskottet bl.a. att det var viktigt med en helhetssyn vad gäller behovet av ytterligare åtgärder. Enligt utskottets mening skulle det därför vara mycket värdefullt om regeringen utformade ett samlat program för förebyggande och rehabiliterande insatser. Även detta beslöt riksdagen att som sin mening ge regeringen till känna.
Sabbatsår
Den allmänna pensionsåldern är som redan nämnts 65 år, och ålderspension utbetalas fr.o.m. den månad den försäkrade uppnår denna ålder. Den försäkrade har emellertid möjlighet att ta ut pension i förtid eller att skjuta upp uttaget. Förtida uttag kan ske tidigast fr.o.m. den månad den försäkrade fyller 60 år. Pensionsbeloppet reduceras då livsvarigt med 0,5 % för varje månad pensionen tas ut före den månad den försäkrade fyller 65 år. På motsvarande sätt höjs pensionsbeloppet med 0,7 % för varje månad som den försäkrade skjuter upp sitt uttag av ålderspension. Hänsyn tas dock inte till tid efter ingången av den månad under vilken den försäkrade fyller 70 år.
Tuve Skånberg (kds) begär i motion Sf246 en utredning om att genom frivilligt förtida pensionsuttag ge möjlighet till sabbatsår för den som är över 45 år. I motion A271 yrkande 14 av Alf Svensson m.fl. (kds) begärs ett tillkännagivande om införande av rätt till sabbatsår. Enligt motionärerna skulle detta ge ytterligare möjligheter till vikariatsplatser.
Utskottet har i betänkandet 1991/92:SfU8 behandlat en motion rörande möjligheten till ett frivilligt sabbatsår mellan 45 och 55 år. Utskottet anförde då bl.a. att införandet av en möjlighet till ett sabbatsår med uttag av pension kunde komma att innebära momentant ökade kostnader för pensionssystemet, eftersom återbetalningen av den i förtid uttagna pensionen skulle ske genom en reducering av den framtida pensionen över en lång period. Vidare anförde utskottet att Pensionsberedningen i sitt betänkande Förtidspension och rörlig pensionsålder (SOU 1989:101) hade framhållit att de syften som låg bakom det nuvarande systemet för rörlig pensionsålder i stora delar hade uppnåtts. Beredningen hade därför inte funnit det påkallat att lägga fram förslag till några mer genomgripande förändringar av det nuvarande systemet för rörlig pensionsålder. Utskottet, som hade fått uppgift om att den då sittande Pensionsarbetsgruppen på nytt skulle överväga dessa frågor, avstyrkte bifall till motionen. Utskottet, som konstaterar att Pensionsarbetsgruppen inte lagt fram något förslag i denna fråga, vidhåller sin tidigare uppfattning och avstyrker bifall till motionerna Sf246 och A271 yrkande 14.
Pensionsgrundande tid
Sedan den 1 januari 1993 gäller enligt 5 kap. 7 § AFL att om en försäkrad har beviljats asyl i Sverige skall som bosättningstid även tillgodoräknas tid då han varit bosatt i sitt tidigare hemland fr.o.m. det år då han uppnått 16 års ålder t.o.m. året före det år då han först ankom till Sverige. Vid beräkningen bortses från tid då den försäkrade varit bosatt i sitt hemland och för vilken rätt till pension från hemlandet föreligger vid bosättning i Sverige. Med tid för bosättning i hemlandet jämställs tid då den försäkrade före den första ankomsten till Sverige befunnit sig i annat land där han beretts en tillfällig fristad.
I den proposition (prop. 1992/93:7) som låg till grund för förslaget om tillgodoräknande av bosättningstid även i den försäkrades hemland anfördes bl.a. att vissa av de utländska medborgarna i Sverige som skulle komma att få en reducerad pension genom det nya förslaget hade intjänat pensionsförmåner i sina hemländer och erhåller pension därifrån. Flyktingar och liknande grupper hade däremot ofta fått lämna sina hemländer under sådana omständigheter att de gått miste om sina eventuellt intjänade pensionsrättigheter. Därför förelåg enligt propositionen starka skäl att införa särregler för flyktingar. En förutsättning var dock att det inte skulle krävas omfattande utredningar eller nya ställningstaganden till varför flyktingen en gång lämnade sitt hemland. Utskottet godtog regeringens förslag.
Margit Gennser (m) anser i motion Sf224 att undantaget från 40 års bosättning vid asyl kan ha haft goda motiveringar men att det uppfattas som stötande att det egna landets medborgare, som genom långa utlandsvistelser verkat för svenska intressen, får en snävare behandling. Motionären anser därför att den som beviljats asyl i Sverige endast bör få tillgodoräkna sig bosättningstid i Sverige som pensionsgrundande. Om detta skulle leda till mycket låg pension får enligt motionären utfyllnad ske på annat sätt. Motionären begär ett tillkännagivande härom.
Utskottet anser inte att det finns anledning att slopa de särregler beträffande bosättningstid som införts för personer som beviljats asyl i Sverige. Utskottet avstyrker därför bifall till motion Sf224. Utskottet vill dock erinra om att på förslag av utskottet i betänkandet 1992/93:SfU4 beslöt riksdagen om generösare övergångsbestämmelser för bl.a. återvändande svenskar som närmar sig pensionsåldern med innebörd att dessa inte skulle behöva vänta fem år på att få ut en oreducerad pension. I nämnda betänkande uttalade utskottet också att det fanns anledning för regeringen att göra en närmare utredning av de problem som fanns och som kunde uppkomma i framtiden när det gällde försörjningen av invandrade ålderspensionärer som inte hade rätt till folkpension eller endast skulle komma att få en reducerad sådan pension. Därvid borde också undersökas om det fanns möjlighet att lösa eventuella problem med dessa gruppers försörjningsskydd på ålderdomen på annat sätt än genom socialbidrag. Utskottets uttalande föranledde ett tillkännagivande till regeringen.
Barnpension
Barnpension utges enligt 8 kap. 2 § och 14 kap. 2 § AFL till barn som inte fyllt 18 år och vars fader eller moder eller båda föräldrar har avlidit. För ett barn som fyllt 18 år och bedriver studier som ger rätt till förlängt barnbidrag eller studiehjälp enligt studiestödslagen kan barnpension utges t.o.m. juni månad det år barnet fyller 20 år. Med tid för sådana studier likställs tid för ferier samt tid då barnet på grund av sjukdom inte kan bedriva sina studier. En förutsättning för rätt till barnpension i dessa fall är att barnet bedriver studier när det fyller 18 år eller återupptar sådana studier innan det fyller 19 år.
I motion Sf258 av Barbro Hietala Nordlund m.fl. (s) begärs tillkännagivande om rättvisare regler för barnpension och efterlevandepension. Enligt motionärerna är åldersregeln i 8 kap. 2 § AFL orättvis då den utgår från när på året man är född. Den som efter ett upphåll i studierna uppnår 19 års ålder före terminsstarten går miste om rätt till barnpension, medan den som fyller 19 år först sedan terminen börjat kan få rätt till sådan pension.
Utskottet har en viss förståelse för det problem som tas upp i motionen. Mot bakgrund av det statsfinansiella läget anser utskottet emellertid att det saknas förutsättningar för att förorda en ändring av rätten till barnpension. Utskottet avstyrker därför bifall till motion Sf258.
Vårdbidrag och handikappersättning
Vårdbidrag utges enligt 9 kap. 4 § AFL till förälder som vårdar barn under 16 år som behöver särskild tillsyn och vård på grund av sjukdom, psykisk utvecklingsstörning eller annat handikapp. Även merkostnader på grund av sjukdomen eller handikappet skall beaktas. Vårdbidraget utges alltefter tillsyns- och vårdbehovets omfattning och merkostnadernas storlek som hel, tre fjärdedels, halv eller en fjärdedels förmån. Hel förmån utgör 2,5 basbelopp. Om vårdbehovet ensamt grundar rätt till hel förmån kan ersättning för merkostnader med högst 69 % av basbeloppet utges till denna förmån. Vårdbidraget är skattepliktigt och pensionsgrundande för föräldern. Om en del av vårdbidraget bestämts som merkostnadsersättning är denna skattefri och grundar inte rätt till pension.
Enligt 20 kap. 2 § AFL likställs vid rätt till vårdbidrag med förälder den med vilken förälder är eller varit gift eller har eller har haft barn om de stadigvarande sammanbor. Vidare skall med förälder även likställas den som med socialnämndens tillstånd har tagit emot ett utländskt barn för vård och fostran i syfte att adoptera det.
Handikappersättning utges enligt 9 kap. 2 § AFL till en försäkrad som fyllt 16 år och som före 65 års ålder fått sin funktionsförmåga för avsevärd tid nedsatt i sådan omfattning att han i sin dagliga livsföring behöver mera tidskrävande hjälp av annan eller behöver hjälp av annan för att kunna förvärvsarbeta eller eljest får vidkännas betydande merutgifter på grund av sitt handikapp. Handikappersättning utges för år räknat med 69, 53 eller 36 % av basbeloppet alltefter hjälpbehovets omfattning eller merutgifternas storlek.
Som ovan redovisats gäller i fråga om beräkning av basbeloppet att detta fr.o.m. den 1 januari 1995 utgör 35 200 kr multiplicerat med ett jämförelsetal, framräknat på ett visst sätt, som minskats med talet 1 och därefter multiplicerats med 0,60, varefter ett tillägg gjorts med talet 1. Detta basbelopp, som för år 1995 utgör 35 700 kr, används som utgångspunkt för beräkning av vårdbidrag och handikappersättning. Riksdagen har, som nämnts i det föregående, uttalat att regeringen bl.a. bör göra en djupare analys av effekterna för olika samhällsområden av förändringar i basbeloppsberäkningen samt analysera om en bättre besparingseffekt kan uppnås genom en mer riktad indexering för olika områden. Riksdagen har beslutat att som sin mening ge regeringen detta till känna.
Den minskning av basbeloppet med 2 % som sker vid beräkning av ålders- och förtidspension m.m. gäller inte vid beräkning av vårdbidrag eller handikappersättning.
I motion So222 yrkande 4 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs tillkännagivande om fullt inflationsskydd för vårdbidrag och handikappersättning samt full kompensation för inflationen under år 1995. Ola Ström m.fl. (fp) begär i motion Kr2 yrkande 4 tillkännagivande om utredning av konsekvenserna av det sänkta reala värdet av vårdbidraget till familjer med funktionshindrade barn och vuxna med funktionshinder.
Beträffande frågan om fullt inflationsskydd av vårdbidrag och handikappersättning respektive full kompensation för inflationen under år 1995 anser utskottet, med hänsyn till den kostnadsökning som detta skulle innebära samt även med beaktande av riksdagens nyss redovisade tillkännagivande till regeringen, att det saknas skäl att förorda en sådan ändring. Utskottet avstyrker därför bifall till motionerna So222 yrkande 4 och Kr2 yrkande 4.
Anders Svärd (c) begär i motion Sf209 förslag om ändring i lagen om allmän försäkring. Motionären anser att ett äldre syskon bör kunna beviljas vårdbidrag när han eller hon vårdar ett yngre handikappat syskon och syskonen är föräldralösa. Bengt Kronblad (s) begär i motion Sf248 tillkännagivande om behovet av en utredning kring 9 kap. 4 § AFL. Motionären anser att även den som av tingsrätten utsetts till förmyndare skall kunna räknas som förälder och erhålla vårdbidrag.
Utskottet har i betänkande 1993/94:SfU12 behandlat en motion rörande frågan om utvidgning av kretsen av vårdbidragsberättigade. Utskottet anförde då att det enligt socialtjänstförordningen ankom på socialnämnden att vidta åtgärder för att lösa frågan om vårdnad och förmynderskap för ett omyndigt barn som förlorat båda sina föräldrar. Utskottet anförde vidare att barnet enligt 22 § socialtjänstlagen (1980:620) genom socialnämndens försorg kunde familjehemsplaceras i ett enskilt hem hos ett äldre syskon eller annan person under förutsättning att hemmet kunde godkännas som familjehem. Familjehemsersättning utgick då och kommunen utövade tillsyn över hemmet. Utskottet, som också framhöll att barnpension från den allmänna försäkringen kunde utges för ett barn som förlorat sina föräldrar, ansåg att det inte fanns anledning att utvidga kretsen av vårdbidragsberättigade. Utskottet vidhåller denna uppfattning och avstyrker bifall till motionerna Sf209 och Sf248.
Sänkning av folkpension och höjning av pensionstillskott till förtidspension
Hel folkpension i form av förtidspension utgör enligt 7 kap. 4 § AFL för år räknat 96 % av basbeloppet eller, för gift försäkrad vars make har hel folkpension i form ålderspension och/eller förtidspension, 78,5 % av basbeloppet. Om maken har reducerad folkpension utges förtidspensionen med 82,9, 87,25 eller 91,6 % av basbeloppet, allt beroende på förtidpensionens storlek. Den som har låg eller ingen ATP har rätt till pensionstillskott enligt lagen (1969:205) om pensionstillskott. Pensionstillskott till förtidspension utges med 105,5 % av basbeloppet. Basbeloppet, som för år 1995 utgör 35 700 kr, minskas med 2 % vid beräkning av pension.
I proposition 1994/95:100 föreslås att folkpension i form av förtidspension sänks med sex procentenheter av basbeloppet samtidigt som pensionstillskott till förtidspension höjs från 105,5 % till 111,5 % av basbeloppet fr.o.m. den 1 juli 1995. Förslaget beräknas minska kostnaderna för förtidspensioneringen med 580 miljoner kronor per år, vilket för budgetåret 1995/96 innebär en minskning på 870 miljoner.
Förslaget har inte föranlett några motionsyrkanden och utskottet biträder förslagen.
Folkpension för gifta
Proposition 100 och 147
Som redovisats ovan utges hel folkpension i form av ålderspension och förtidspension med 96 % av basbeloppet. För gift försäkrad vars make har rätt till folkpension utges pension med 78,5 % av basbeloppet.
I proposition 1994/95:100 anges att det inte längre är tidsenligt att folkpensionen för gift försäkrad är olika stor beroende på om maken uppbär folkpension eller ej. Mot bakgrund härav och utifrån dagens allvarliga statsfinansiella situation bör därför folkpension till gift pensionsberättigad vara lika stor oavsett om maken har folkpension. Regeringen, som anger att den aviserade ändringen bör träda i kraft den 1 januari 1996, föreslår att riksdagen godkänner vad som anförts om folkpension till gift pensionsberättigad.
I proposition 1994/95:147 återkommer regeringen med lagförslag i frågan, som innebär att hel folkpension i form av ålderspension för år räknat skall utgöra för ogift pensionär 96 % och för gift pensionär 78,5 % av basbeloppet. Hel folkpension i form av förtidspension för ogift pensionär skall utgöra 90 % och för gift pensionär 72,5 % av basbeloppet. Ändringarna beräknas minska kostnaderna för folkpension i form av ålderspension med 480 miljoner kronor och i form av förtidspension med 720 miljoner kronor för budgetåret 1995/96.
De nya reglerna föreslås träda i kraft den 1 januari 1996 och gälla även för dem som då uppbär ålders- eller förtidspension.
Motionen
Barbro Hietala Nordlund m.fl. (s) anför i motion Sf259 att den grupp som främst drabbas av regeringens olika förslag enligt motionärerna är förtidspensionärer som är gifta med personer som inte är pensionärer. Förtidspensionärer befinner sig i aktiva åldrar där det inte är naturligt att leva på en pensionsinkomst. Beroendet av den andra partens inkomst ökar i takt med att pensionen minskar. Om de negativa fördelningspolitiska konsekvenserna av regeringens förslag besannas, anser motionärerna att regeringen närmare bör utreda hur dessa konsekvenser skall kunna undanröjas.
Utskottets bedömning
Utskottet vill erinra om att utskottet i samband med behandlingen av förslaget om en förbättring av det särskilda bostadstillägget till pensionärer i yttrande 1994/95:SfU6y till finansutskottet uttalade bl.a. att det fanns anledning för regeringen att följa utvecklingen för pensionärerna. Utskottet ansåg bl.a. att en sådan uppföljning inte borde begränsas till att avse enbart levnadsnivån för de sämst ställda pensionärerna. Enligt utskottet fanns det ett behov av en analys som tog sikte på levnadsnivån för hela pensionärskollektivet. Riksdagen beslöt på förslag av finansutskottet (bet. 1994/95:FiU1) att som sin mening ge regeringen detta till känna.
Utskottet anser mot denna bakgrund att någon ytterligare åtgärd från riksdagens sida inte är påkallad. Utskottet tillstyrker regeringens förslag och avstyrker därför bifall till motion Sf259.
Ändrad tidpunkt för pensionsutbetalningar
Enligt 4 § förordningen (1980:624) om sättet och tiden för utbetalning av pension enligt lagen om allmän försäkring, m.m. skall annan pension än delpension kunna lyftas av mottagaren mellan den 13:e och 17:e i utbetalningsmånaden. Datum bestäms av vilket datum pensionstagaren är född.
I propositionen anges att pensionerna bör betalas ut den 23:e och 24:e i utbetalningsmånaden samt att förändringen bör ske i flera steg med högst några dagar åt gången. Fullt genomförd beräknas flyttningen av pensionsutbetalningarna ge en räntevinst för staten på 280 miljoner kronor netto per år. Regeringen föreslår att riksdagen godkänner inriktningen av den aviserade förändringen.
Utskottet biträder förslaget.
Förtidspension
Gällande bestämmelser om förtidspension
Förtidspension utges till en försäkrad som har fyllt 16 år för tid före den månad då han fyller 65 år om hans arbetsförmåga på grund av sjukdom eller annan nedsättning av den fysiska eller psykiska prestationsförmågan är nedsatt med minst en fjärdedel och nedsättningen kan anses varaktig. Kan nedsättningen av arbetsförmågan inte anses varaktig men kan den antas bli bestående för avsevärd tid, har den försäkrade rätt till tidsbegränsat sjukbidrag.
Enligt 7 kap. 3 § AFL skall vid bedömande av i vad mån arbetsförmågan är nedsatt beaktas den försäkrades förmåga att vid den nedsättning av prestationsförmågan, som det är fråga om, bereda sig inkomst av sådant arbete som motsvarar hans krafter och färdigheter och som rimligen kan begäras av honom med hänsyn till hans utbildning och tidigare verksamhet samt ålder, bosättningsförhållanden och därmed jämförliga omständigheter. Bedömningen skall göras efter samma grunder oavsett arten av den föreliggande nedsättningen av prestationsförmågan. I fråga om en försäkrad som fyllt 60 år skall bedömningen främst avse hans förmåga och möjlighet att bereda sig fortsatt inkomst genom sådant arbete som han tidigare utfört eller genom annat för honom tillgängligt lämpligt arbete. Med inkomst av arbete likställs i skälig omfattning värdet av hushållsarbete i hemmet.
Avskaffade äldreregler
Proposition 147
I proposition 1994/95:147 anförs att antalet förtidspensionärer under lång tid har ökat. En sådan ökning kan delvis förväntas i takt med att befolkningen växer. Det är dock enligt propositionen så att även andelen förtidspensionärer bland befolkningen i förvärvsaktiv ålder har stigit kraftigt. Utvecklingen innebär att den ekonomiska belastningen av förtidspensioneringen kontinuerligt har stigit. Utvecklingen innebär dessutom att allt fler människor permanent har utestängts från arbetsmarknaden. Enligt propositionen är det såväl av sociala som av samhällsekonomiska skäl nödvändigt att den nuvarande trenden inom förtidspensioneringen bryts.
När de s.k. äldrereglerna infördes år 1970 uppbar, enligt vad som anges i propositionen, ca 12 % av åldersgruppen 60--64 år förtidspension. År 1993 hade andelen i denna åldersgrupp stigit till drygt 34 %. Andelen har således nästan tredubblats trots att pensionsåldern i den allmänna försäkringen har sänkts från 67 år till 65 år. Om utvecklingen med allt fler förtidspensionärer skall brytas är det enligt regeringen nödvändigt att andelen äldre som uppbär förtidspension inte fortsätter att stiga.
I propositionen erinras om att bedömningen i de s.k. äldrefallen skiljer sig från övriga fall genom att de medicinska kraven ställs lägre och att det vid bedömningen av arbetsförmågan inte kan krävas att den försäkrade genomgår omskolning eller annan utbildning eller flyttar till annan ort. Inte heller behöver försök med arbetsplacering göras. Hänsyn tas också till normala åldersförändringar även om någon sjukdom i egentlig mening inte föreligger. Sjukdom och åldersförändringar skall ses i relation till de arbetsmöjligheter som står till buds på orten. De arbetsmarknadsmässiga faktorerna får därför särskild betydelse vid pensionsprövningen i dessa fall. Dessa särregler gäller dock inte en fjärdedels förtidspension. Nedsatt prestationsförmåga som har samband med normalt åldrande ger inte rätt till förtidspension på denna nivå.
Regeringen bedömer att det är av stor vikt att uppkomna kostnader på grund av sjukdom eller arbetslöshet i största möjliga utsträckning hanteras inom socialförsäkringen respektive inom arbetsmarknadspolitiken. Denna strävan underlättar politiska prioriteringar mellan olika politikområden samt bidrar till att stärka tilltron till systemen. Särskilt viktigt är detta, enligt regeringen, när de olika ersättningssystemen utsätts för ett stort ekonomiskt tryck som under de senaste årens lågkonjunktur.
Regeringen framhåller att eventuella förändringar av arbetsförmågebedömningen inom förtidspensioneringen bör behandlas av Sjuk- och arbetsskadeberedningen. Det finns emellertid skäl att redan nu ta ett första steg mot en renodling av förtidspensioneringen till att ge ersättning vid nedsatt arbetsförmåga på grund av medicinska faktorer.
Regeringen föreslår därför att de nuvarande särreglerna för personer som är 60 år eller äldre avskaffas vad gäller rätten till förtidspension. Ändringen, som beräknas minska förtidspensionskostnaderna med 200 miljoner kronor per år , föreslås träda i kraft den 1 januari 1997. De nya reglerna skall dock inte tillämpas i de fall ansökan om förtidspension eller sjukbidrag gjorts före den 1 januari 1997 och den försäkrade fyller 60 år före 1 den juli 1997.
För att inte avskaffandet av äldrereglerna skall få orimliga sociala konsekvenser bör den föreslagna ändringen enligt regeringen genomföras i samband med att särskilda åtgärder görs inom arbetsmarknadspolitiken för äldre personer i arbetskraften.
Motioner
I motion Sf13 yrkande 1 av Gullan Lindblad m.fl. (m) begärs beslut om att avskaffa äldreregeln i 7 kap. 3 § AFL redan fr.o.m. den 1 januari 1996. Motionärerna anser att det mot bakgrund av den dramatiska utvecklingen av den svenska ekonomin är oansvarigt att skjuta på en besparing, särskilt som några tekniska hinder för en tidigareläggning inte föreligger.
Ann-Marie Fagerström (s) begär i motion Sf14 ett tillkännagivande om att effekterna av de aviserade arbetsmarknadspolitiska insatserna bör avvaktas innan äldrereglerna slopas. I motion Sf15 yrkande 2 av Ulla Hoffmann m.fl. (v) begärs att frågan om äldrereglernas avskaffande hänskjuts till Sjuk- och arbetsskadeberedningen. Enligt motionärerna bör medicinska faktorer ligga till grund för förtidspensionering. Sjukdomsbegreppet är emellertid mycket svårdefinierat och motionärerna anser därför att avskaffandet av äldrereglerna bör anstå till dess ett nytt regelsystem för förtidspensioneringen har tagits fram. I motion Sf16 yrkande 3 av Rose-Marie Frebran m.fl. (kds) anförs att avskaffandet av äldrereglerna kräver en anpassning av övriga trygghetssystem inklusive arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Detta gäller inte minst för människor i glesbygd. Motionärerna begär därför före den 1 januari 1997 förslag som förhindrar orimliga sociala konsekvenser av avskaffade äldreregler. Ragnhild Pohanka (mp) begär i Sf17 yrkande 4 avslag på förslaget att avskaffa nuvarande äldreregler.
Alf Svensson m.fl. (kds) begär i motion Fi216 yrkande 7 beslut om höjd reell pensionsålder. Motionärerna anser att den genomsnittliga reella pensionsåldern bör kunna höjas med i genomsnitt ett halvt år fram till år 1998 genom aktiv rehabilitering och ett minskat antal förtidspensioner. Åtgärden beräknas enligt motionärerna ge en besparing på tre miljarder kr.
Utskottets bedömning
Utskottet anser att den ökning av antalet förtidspensioneringar som ägt rum under senare år är oroväckande och att det av både sociala och samhällsekonomiska skäl är av största vikt att aktiva åtgärder vidtas för att förhindra att allt fler människor permanent utestängs från arbetsmarknaden. Rehabilitering av långtidssjukskrivna är i det sammanhanget en viktig del. Ytterligare åtgärder är dock nödvändiga. Utskottet anser också, i likhet med regeringen, att kostnader till följd av sjukdom i största möjliga utsträckning bör hanteras inom socialförsäkringen och kostnader till följd av arbetslöshet inom arbetsmarknadspolitiken. Utskottet delar därför regeringens bedömning att det är motiverat att avskaffa de s.k. äldrereglerna.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag och avstyrker bifall till motionerna Sf14, Sf15 yrkande 2, och Sf17 yrkande 4.
Regeringen har numera förelagt riksdagen en proposition (prop. 1994/95:218) med förslag bl.a. om lönebidrag till arbetsgivare som anställer en långtidsarsbetslös person som fyllt 60 år och som får ersättning från arbetslöshetskassa. Propositionen behandlas av arbetsmarknadsutskottet i betänkande 1994/95:AU15. Vidare har regeringen i kompletteringspropositionen aviserat en särskild utredning med uppgift att göra en bred analys av de äldres situation på en alltmer krävande och rörlig arbetsmarknad samt av alternativ till förtidspensionering när ohälsoprövningen för förtidspension skärps. Utskottet anser med hänsyn härtill att avskaffandet av äldrereglerna inte bör tidigareläggas. Utskottet tillstyrker därför regeringens förslag om tidpunkt för ikraftträdande och avstyrker bifall till motion Sf13 yrkande 1.
Mot bakgrund av den aviserade utredningen anser utskottet att det i avvaktan på denna inte är påkallat att ge regeringen i uppdrag att vidta åtgärder i syfte att förhindra orimliga sociala konsekvenser av de avskaffade äldrereglerna. Utskottet avstyrker därför bifall till motion Sf16 yrkande 3.
Beträffande frågan om höjning av pensionsåldern genom aktiv rehabilitering och ett minskat antal förtidspensioner vill utskottet erinra om vad utskottet anförde om höjning av den faktiska pensionsåldern i samband med behandlingen av sitt betänkande 1992/93:SfU15. I betänkandet anfördes bl.a. att den bästa åtgärden för att långsiktigt minska kostnaderna för pensionssystemet var en höjning av den faktiska pensionsåldern med ett eller flera år genom att framför allt förtidspensioneringar för yngre eller medelålders personer i möjligaste mån undveks. Enligt utskottet var avsikten med de fr.o.m. år 1992 gällande reglerna om rehabiliteringsersättning bl.a. att minska antalet förtidspensioner. Enligt utskottets uppfattning hade arbetet i dessa avseenden ännu inte lyckats så som var förutsatt. Detta kunde till stor del bero på att arbetsgivarna hade det omedelbara ansvaret för rehabiliteringen och att det rådande arbetsmarknadsläget försvårade för dem att leva upp till detta ansvar. För att ett rehabiliteringsarbete skulle ha framgång krävdes enligt utskottet också betydande resurser hos försäkringskassorna i form av såväl kompetent personal som ekonomiska tillgångar. Utskottet ansåg att det var av största vikt att dessa synpunkter beaktades vid utvecklingen av det fortsatta arbetet med rehabilitering. Detta gavs också regeringen till känna.
Med det anförda anser utskottet att motion Fi216 yrkande 7 inte påkallar någon riksdagens åtgärd.
Utredning om rätt till förtidspension
Proposition 147
Enligt 16 kap. 7 § AFL skall förtidspension dras in eller minskas om arbetsförmågan väsentligt förbättras. I övrigt gäller beslut om förtidspension tills vidare. Riksförsäkringverket rekommenderar (Allmänna råd 1993:5) att försäkringskassan i samband med beslut om förtidspension skall ta ställning till om efterkontroll skall göras och i så fall när.
I proposition 1994/95:147 anges, med hänvisning till en rapport av Riksrevisionsverket Förtidspensioneringen -- handläggning och beslutsunderlag, att försäkringskassorna uppvisar vissa brister i fråga om efterkontroller. Regeringen anser emellertid att stora samhällsekonomiska och mänskliga vinster kan uppnås genom förbättrade utredningsinsatser vid beslut om rätt till förtidspension. Ett fullgott underlag är därvid väsentligt inför beslut om förtidspension samt vid en eventuell omprövning av fortsatt rätt till förtidspension i ett löpande pensionsärende. Det är därför enligt regeringen motiverat att förändra regelverket för förtidspensioneringen så att beslutsunderlaget rörande rätten till förtidspension förbättras.
I propositionen föreslås därför att försäkringskassan när det kan anses nödvändigt för bedömningen av om rätt till förtidspension föreligger, skall begära att den försäkrade genomgår undersökning av viss läkare eller genomgår annan utredning såsom arbetsprövning eller arbetsträning för bedömning av den försäkrades medicinska tillstånd, arbetsförmåga och behovet av och möjligheterna till rehabilitering. När det kan anses nödvändigt för bedömning av rätt till förtidspension skall försäkringskassan även i övrigt kunna infordra utlåtande av viss läkare eller annan sakkunnig, göra förfrågan hos den försäkrade eller annan som kan antas kunna lämna nödvändiga uppgifter, besöka den försäkrade samt undersöka om den försäkrade efter rehabilitering helt eller delvis kan försörja sig själv genom arbete.
Vidare föreslås att försäkringskassan vid beslut om förtidspension skall bedöma om behov finns av förnyad utredning av arbetsförmågan efter viss tid. Försäkringskassan skall löpande, även sedan förtidspension eller sjukbidrag börjat utges, införskaffa sådan utredning som i varje särskilt fall kan anses nödvändig för bedömning av den fortsatta rätten till förtidspension.
Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 oktober 1995.
Motioner
I motion Sf205 yrkandena 2--4 och 7 av Gullan Lindblad m.fl. (m) begärs tillkännagivanden om intyg av två läkare vid bedömning av behov av förtidspension, krav på rehabilitering, aktivitetsträning och förslag i enlighet med departementspromemorian (Ds 1994:91) om rätten till förtidspension och sjukpenning. I samma motion yrkande 6 och i motion Sf13 yrkande 3 av Gullan Lindblad m.fl. begärs tillkännagivande om regelbundna efterkontroller av givna förtidspensioner respektive beslut att omprövning av givna förtidspensioner skall ske minst vart femte år. Motionärerna anser att krav på intyg av två läkare leder till en mer objektiv bedömning av patientens tillstånd, att rehabiliteringsbedömning bör vara ett oavvisligt krav före beslut om förtidspension samt att aktivitetsträning behövs efter en längre sjukskrivning.
Utskottets bedömning
Utskottet anser att det finns starka skäl att förändra regelverket för förtidspensioneringen både för att få ett bättre beslutsunderlag och för att efterkontroll skall kunna göras mer systematiskt än vad som är fallet i dag. Utskottet delar regeringens uppfattning att försäkringskassan som villkor för rätt till ersättning bör få föreskriva att den försäkrade genomgår medicinsk undersökning eller annan utredning för bedömning av arbetsförmågan samt att kassan vid beslut om förtidspension också skall ta ställning till om det finns behov av förnyad utredning av arbetsförmågan efter viss tid. Enligt utskottets mening är detta särskilt viktigt för yngre personer så att dessa inte permanent utestängs från arbetslivet.
Utskottet, som konstaterar att förslagen innebär att försäkringskassan i de enskilda fallen kommer att ha att ta ställning till behov av medbedömning av annan läkare, den försäkrades behov av rehabilitering liksom eventuella behov av träning företrädesvis redan under sjukskrivningstiden, tillstyrker regeringens förslag. Motion Sf205 yrkandena 2--4 får därmed i huvudsak anses tillgodosedd.
Utskottet har tidigare behandlat frågan om obligatorisk efterkontroll av förtidspensioner, senast i utskottets betänkande 1993/94:SfU12. Utskottet uttalade då att ett införande av obligatorisk efterkontroll skulle kräva betydande resurser och att utskottet inte var berett att förorda införandet av sådan kontroll. Utskottet, som konstaterar att regeringens förslag innebär en betydande skärpning av kravet på försäkringskassorna att besluta om efterkontroll i förtidspensionsärenden, vidhåller denna uppfattning och avstyrker bifall till motionerna Sf205 yrkande 6 och Sf13 yrkande 3.
Beträffande den nämnda departementspromemorian noterar utskottet att vissa av de däri redovisade förslagen inte tagits med i proposition 1994/95:147. Detta gäller t.ex. förslaget om ändrad beräkning av antagandepoäng och ändrade regler för bedömning av arbetsförmågan vid prövning av rätt till förtidspension. I propositionen framhålls dock att frågor om grundläggande förändringar rörande rätten till ersättning från sjukförsäkringen respektive förtidspensioneringen kommer att ingå i tilläggsdirektiven till Sjuk- och arbetsskadeberedningen.
Enligt de nya direktiven till Sjuk- och arbetsskadeberedningen skall beredningen utforma förslag till en av staten organiserad allmän ohälsoförsäkring, som ger ersättning för inkomstbortfall orsakat av temporärt eller varaktigt nedsatt arbetsförmåga till följd av sjukdom, skada eller funktionshinder. Utgångspunkten skall bl.a. vara att prövningen av arbetsförmågans nedsättning jämfört med dagens regler mer renodlat skall baseras på medicinska grunder. Beredningen skall bl.a. inom ramen för den allmänna ohälsoförsäkringen föreslå regler för beräkning av förmånsgrundande inkomst och ersättningsnivå vid långvarig nedsättning av arbetsförmågan i syfte att ersätta dagens förtidspensionering och därvid utforma ett grundskydd för grupper som inte alls eller i begränsad omfattning kvalificerat sig för inkomstbaserad ersättning.
Utskottet har inte anledning att ifrågasätta regeringens bedömning att vissa förslag i den nämnda departementspromemorian bör beredas inom Sjuk- och arbetsskadeberedningen. I den mån motion Sf205 yrkande 7 inte tillgodosetts med de nya direktiven till beredningen avstyrker utskottet bifall till motionsyrkandet.
Övriga frågor om förtidspension väckta i motioner
Ändrad benämning av ordet sjukbidrag
Som redovisats ovan utges förtidspension till försäkrad vars arbetsförmåga på grund av sjukdom eller annan nedsättning av den fysiska eller psykiska prestationsförmågan är nedsatt med minst en fjärdedel och nedsättningen kan anses varaktig. Kan nedsättningen av arbetsförmågan inte anses varaktig men kan den antas bli bestående för avsevärd tid, utges tidsbegränsat sjukbidrag.
Birgitta Gidblom m.fl. (s) begär i motion Sf244 tillkännagivande om ändring av ordet sjukbidrag till rehabiliteringsbidrag. För att göra tydligt att en period med sjukbidrag är en period när aktiva rehabiliteringsåtgärder skall vidtas och för att den försäkrade tydligt skall förstå att förmånen är beviljad under den tid det tar att återfå arbetsförmågan, bör enligt motionärerna benämningen sjukbidrag bytas mot rehabiliteringsbidrag.
Utskottet anser att den fråga som motionärerna tagit upp ligger inom det område som Sjuk- och arbetsskadeberedningen har att behandla. Motion Sf244 bör därför inte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Pensionsgrundande inkomst
Med inkomst av anställning avses enligt 11 kap. 2 § AFL lön eller annan ersättning i pengar eller andra skattepliktiga förmåner, som en försäkrad har fått som arbetstagare i allmän eller enskild tjänst. Såsom inkomst av anställning avses även bl.a. sjukpenning och rehabiliteringspenning enligt AFL.
I motion Sf205 yrkande 1 av Gullan Lindblad m.fl. (m) begärs beslut om ändring i 11 kap. 2 § AFL. Motionärerna anser att under de första fem åren i arbetslivet skall inkomst under sjukskrivning inte jämställas med inkomst av tjänst. På detta sätt kan man enligt motionärerna undvika att någon "gratisåker" in i höga förtidspensioner.
Som nämnts ovan ingår frågor om grundläggande förändringar rörande rätten till ersättning från sjukförsäkringen respektive förtidspensioneringen i Sjuk- och arbetsskadeberedningens nya direktiv om försäkringsskydd vid rehabilitering och ohälsa. Mot bakgrund härav och då den fråga som motionärerna tagit upp ligger inom det område som Sjuk- och arbetsskadeberedningen har att behandla avstyrker utskottet bifall till motion Sf205 yrkande 1.
Förtida uttag
Ålderspension utges fr.o.m. den månad då den försäkrade fyller 65 år. Enligt 6 kap. 2 § och 12 kap. 2 § AFL minskar förtida uttag, som kan ske tidigast fr.o.m. den månad pensionären fyller 60 år, pensionsbeloppet livsvarigt med 0,5 % för varje månad pensionen tas ut före 65 år. Uppskjutet uttag ökar pensionen med 0,7 % för varje månad som uttag av pension skjuts upp, dock längst till den månad den försäkrade fyller 70 år.
Gullan Lindblad m.fl. (m) begär i motion Sf13 yrkande 2 att riksdagen uppdrar åt regeringen att se över reglerna för förtida uttag. Motionärerna anser att reglerna bör göras mer generösa för att människor över 60 års ålder inte skall drabbas orimligt hårt av att äldrereglerna avskaffas.
I motion Fi216 yrkande 9 av Alf Svensson m.fl. (kds) begärs beslut om att förtidspension efter 61 år skall ersättas med förtida uttag. Ett motsvarande yrkande finns i motion Sf237 yrkande 2 (delvis) av Gullan Lindblad m.fl (m).
Utskottet har i sitt av riksdagen godkända betänkande 1993/94:SfU24 tidigare behandlat ett motionsyrkande om att pension efter 60 års ålder endast bör få förekomma i form av ålderspension. Utskottet delade då regeringens bedömning i proposition 1993/94:250 att förtidspension skall kunna beviljas även efter 60 års ålder och avstyrkte motionsyrkandet. Utskottet anser att riksdagen bör vidhålla sin tidigare uppfattning och avstyrker bifall till motionerna Fi216 yrkande 9 och Sf237 yrkande 2 (delvis).
Som redovisats ovan har regeringen dels förelagt riksdagen en en proposition med förslag bl.a. om lönebidrag till en arbetsgivare som anställer en långtidsarbetslös person som fyllt 60 år, dels aviserat att en särskild utredning skall tillsättas för att göra en bred analys av de äldres situation på en alltmer krävande och rörlig arbetsmarknad samt av alternativ till förtidspensionering när ohälsoprövningen för fötidspension skärps. Mot bakgrund härav anser utskottet att något tillkännagivande till regeringen om ändring av reglerna för förtida uttag inte är påkallat. Utskottet avstyrker därför bifall till motion Sf13 yrkande 2.
Handikappade studerandes ekonomi
Genom ett antal avgöranden av Försäkringsöverdomstolen har slagits fast att sjukbidrag kan beviljas handikappade undgdomar som inte har arbetslivserfarenhet, om handikappet är av sådan omfattning att någon förmåga att försörja sig genom arbete av betydelse inte kan förväntas innan den försäkrade fått en lämplig yrkesinriktad utbildning. Försäkringsöverdomstolen har därvid poängterat att sjukbidraget får ses som ett stöd under rehabilitering. Avgörandena innebär att sjukbidrag kan beviljas dessa ungdomar från 16 års ålder under erforderlig utbildningstid oavsett handikappets art.
I motion Sf504 av Ola Ström (fp) begärs tillkännagivande om att ersättnings- och bidragsnivåerna för elever vid riksgymnasierna för döva och hörselskadade skall bli föremål för granskning med syfte att hitta en mer rättvis och enhetlig nivå för samtliga studerande. Enligt motionären har dessa elever, i likhet med andra gymnasieelever, studiebidrag samt även utbildningsbidrag, vilket är en förutsättning för att möjliggöra studier vid dessa gymnasier. De studerande som bor i egen lägenhet har i allmänhet också en viss kostnadsersättning. Utöver dessa bidrag/ersättningar erhåller de flesta elever på riksgymnasiet för döva och en mindre del av eleverna på riksgymnasiet för hörselskadade sjukbidrag och handikappersättning. Detta skapar en ekonomisk och social ojämlikhet då elever i samma klass med samma boendekostnader och övriga omkostnader kan ha skillnader i disponibla medel på upp till 6 000 kr i månaden.
Utskottet har i betänkande 1994/95:SfU1 senast behandlat frågan om handikappade studerandes ekonomi. Utskottet redogjorde då för gällande regler och framhöll att det var av vikt att frågan diskuterades utifrån olika utgångspunkter. Samtidigt pekade utskottet på att regeringen avsåg att tillkalla en utredning om vissa förändringar i studiestödssystemet och att det i direktiven till Sjuk- och arbetsskadeberedningen ingick bl.a. att ta upp frågor rörande förtidspensioneringen. Utskottet, som utgick från att de unga handikappades ekonomiska situation vid gymnasiestudier skulle komma att övervägas i det sammanhanget, ansåg att något tillkännagivande till regeringen inte var påkallat.
Utskottet noterar att Sjuk- och arbetsskadeberedningen enligt sina nya direktiv bl.a. har att, i fråga om långvarig nedsättning av arbetsförmågan, utforma regler för ett grundskydd motsvarande dagens folkpensionering för grupper som inte alls eller i begränsad omfattning kvalificerat sig för inkomstbaserad ersättning. Vidare skall beredningen vid utformningen av förslag till regler för den allmänna ohälsoförsäkringen beakta vad riksdagen uttalat bl.a. vad gäller höjning av den nedre åldersgränsen på 16 år för rätt att uppbära förtidspension.
Utskottet vill också erinra om att kommittén för en översyn av studiestödssystemet (dir. 1994:148) har i uppdrag bl.a. att analysera förhållandet mellan studiestödet och olika former av stöd till funktionshindrade. En prövning bör enligt direktiven ske om olika slag av funktionshinder medför särskilda behov för att kunna påbörja och fullfölja studier, och kommittén bör överväga om dessa behov skall tillgodoses inom ramen för studiestödssystemet eller inom andra system. Vidare anges att kommittén i dessa frågor skall samråda med Sjuk- och arbetsskadeberedningen.
Mot bakgrund av det anförda anser utskottet att motion Sf504 inte påkallar någon åtgärd från riksdagens sida.
Barntillägg
Fram till den 1 januari 1990 kunde barntillägg utges för varje barn under 16 år till försäkrad förälder som uppbar ålderspension eller förtidspension. Barntillägg utgavs med 26 % av basbeloppet eller, om barnet var berättigat till barnpension, med 10 % av basbeloppet. Barntillägget avvecklades i samband med reformeringen av den allmänna försäkringens efterlevandeförmåner.
I motion Sf266 yrkande 2 av Rune Backlund m.fl. (c) begärs förslag till ett stöd, särskilt barntillägg, till förtidspensionärer med försörjningsansvar för barn och som endast har förtidspension och pensionstillskott. Motionärerna beräknar kostnaderna för ett sådant riktat konsumtionsstöd till 150 miljoner kronor per år fr.o.m. år 1996.
Mot bakgrund av det statsfinansiella läget anser utskottet att det saknas förutsättningar för att förorda införande av ett barntillägg till förtidspensionärer. Utskottet avstyrker därför bifall till motion Sf266 yrkande 2.
Bostadstillägg till pensionärer
Inledning
Sedan den 1 januari 1995 gäller att kommunalt bostadstillägg och särskilt kommunalt bostadstillägg har ersatts med ett statligt bostadstillägg för pensionärer (BTP) enligt lagen (1994:308) om bostadstillägg till pensionärer. BTP utgör före inkomstavdrag 85 % av bostadskostnad mellan 100 och 4 000 kr per månad. Storleken av BTP bestäms av årsinkomstens storlek. Under en övergångstid på fyra år kan en kommun komplettera BTP med ett kommunalt finansierat bostadstillägg. I de nya reglerna inryms ett särskilt bostadstillägg som kompenserar de pensionärer som har särskilt låg inkomst och hög hyra.
Arbetsinkomst för ålderspensionärer
Enligt nuvarande regler medräknas inte arbetsinkomst som en ålderspensionär har i årsinkomsten vid beräkning av BTP. Arbetsinkomsten påverkar därmed inte bostadstillägget. Denna regel har överförts från det tidigare regelsystemet och tillkom den 1 juli 1989. Regeln följdes sedermera av en ändring i skattereglerna som innebar att arbetsinkomster inte heller skulle reducera det särskilda grundavdraget för pensionärer. Reglerna tillkom för att minska marginaleffekterna för arbetsinkomster i syfte att stimulera ålderspensionärer att förvärvsarbeta.
Enligt vad som anförs i proposition 1994/95:100 är det ur samhällelig synpunkt viktigt att stimulera till förvärvsarbete. Det kan dock ifrågasättas om högre bostadstillägg skall betalas ut om inkomsten består av arbetsinkomster än om den består av andra inkomster. Enligt propositionen är det i nuvarande statsfinansiella läge inte rimligt att betala ut bostadstillägg utifrån en lägre inkomst än pensionären faktiskt har.
I propositionen föreslås därför att för den som uppbär ålderspension skall vid beräkning av bostadstillägg i årsinkomsten medräknas intäkt av tjänst och intäkt av aktiv näringsverksamhet. Ändringen förslås träda i kraft den 1 juli 1995.
Förslaget beräknas minska kostnaderna för bostadstillägg med 100 miljoner kronor per år.
Gullan Lindblad m.fl. (m) begär i motion Sf237 yrkande 5 avslag på förslaget att arbetsinkomst för ålderspensionärer skall medräknas vid beräkning av bostadstillägget. Enligt motionärerna medför förslaget oönskade marginaleffekter som kan slå orimligt hårt.
Utskottet, som ansluter sig till de bedömningar som gjorts i propositionen, tillstyrker regeringens förslag och avstyrker bifall till motion Sf237 yrkande 5.
Avkastning av förmögenhet
Enligt nuvarande regler om bostadstillägg påverkar förmögenhet den årsinkomst som bestämmer bostadstilläggets storlek. Som inkomst upptas 5 % av hela förmögenhetsvärdet samt 10 % av den del av förmögenhetsvärdet som överstiger 75 000 kr för ogift pensionär och 60 000 kr för gift pensionär. I proposition 1994/95:100 anges att det är motiverat att av besparingsskäl göra det särskilda grundavdraget för pensionärer något mindre förmånligt för den som vid sidan av pensionen också har kapitalinkomster. En avtrappning med 65 % av grundavdraget också mot kapitalinkomster bör därför återinföras fr.o.m. inkomståret 1996. Regeringen, som har för avsikt att under år 1995 lägga fram förslag till lagändringar, föreslår att riksdagen godkänner den aviserade ändringen, som enligt regeringens beräkningar medför ökade intäkter för staten motsvarande 1 200 miljoner kronor per år.
Enligt propositionen ökar marginaleffekten för kapitalinkomster till följd av förslaget om ändring av det särskilda grundavdraget från 30 till 50 %. Pensionärer som har bostadstillägg får detta reducerat i förhållande till förmögenheten. För dessa pensionärer tillkommer enligt propositionen därför ytterligare en marginaleffekt. För att mildra den totala marginaleffekten föreslår regeringen att den förhöjda avkastningsberäkningen på 10 % slopas. Detta skulle, enligt vad som framhålls i propositionen, innebära att den totala marginaleffekten för kapitalinkomster för en pensionär med bostadstillägg kommer att uppgå till ca 85 % vid en verklig avkastning på 6 %. Enligt propositionen bör de nya reglerna träda i kraft den 1 januari 1996. Kostnaderna för BTP till följd av den föreslagna åtgärden beräknas enligt propositionen öka med 400 miljoner kronor per år.
I motion Sf266 yrkande 3 (delvis) av Rune Backlund m.fl. (c) begärs till följd av förslaget i samma motion om justeringar av reglerna för reducering av det särskilda grundavdraget även förslag till justering av reglerna om förhöjd kapitalavkastning vid beräkning av BTP. Om ett fribelopp införs och därefter en begränsad avtrappning av det särskilda grundavdraget minskar enligt motionärerna behovet av justering av reglerna för BTP avseende avkastning av kapital.
Utskottet har, som inledningsvis nämnts, överlämnat behandlingen av förslaget beträffande det särskilda grundavdraget för pensionärer till skatteutskottet. Skatteutskottet har därefter i betänkande 1994/95:SkU20 föreslagit en nedsättning av det allmänna grundavdraget. Skatteutskottets förslag innebär i princip att den budgetförstärkning om 800 miljoner kronor som skulle ha uppkommit genom regeringens förslag om det särskilda grundavdraget ändå kan uppnås. Till följd härav avstyrker utskottet regeringens förslag om utgiftsökning inom ramen för BTP på 400 miljoner kr. Anslaget skall minskas i motsvarande mån. Motion Sf266 yrkande 3 i denna del får härigenom anses tillgodosedd.
Inkomstavdrag
Bostadstillägget minskas med 35 % av årsinkomsten. Till den del årsinkomsten överstiger 1,5 basbelopp minskas bostadstillägget med 40 % av inkomsten.
Enligt budgetpropositionen bör avtrappningen mot bostadstillägget vara avpassad så att det alltid är mer ekonomiskt lönsamt att höja sin inkomst. Samtidigt bör avtrappningen vara så stor att bostadstillägg inte betalas ut till pensionärer med så höga inkomster att systemet därmed upplevs som stötande.
Med anledning av det ansträngda ekonomiska läget anser regeringen det nödvändigt att pensionärer med en inkomst utöver folkpension och pensionstillskott får sitt bostadstillägg minskat snabbbare än i dag. Inkomstavtrappningen bör därför generellt höjas med fem procentenheter. I propositionen föreslås att bostadstillägg minskas med 40 % av den beräknade årsinkomsten upp till och med 1,5 basbelopp och med 45 % av årsinkomst överstigande 1,5 basbelopp. Ändringen föreslås träda i kraft den 1 juli 1995 och innebär en besparing med 700 miljoner kronor per år.
Utskottet biträder förslaget.
Samordning av bostadstillägg och bostadsbidrag
En pensionär med minderåriga barn kan vara berättigad till såväl BTP som bostadsbidrag enligt lagen (1993:737) om bostadsbidrag. För att inte det totala bostadsstödet skall överstiga bostadskostnaden sker enligt 24 § Riksförsäkringsverkets föreskrifter (RFFS 1993:8) om beräkning av bostadskostnad en samordning av BTP med bostadsbidraget på så sätt att beviljat bostadsbidrag reducerar bostadskostnaden vid beräkning av BTP. Vid samordningen bortses dock från bostadsbidragets s.k. barndel, dvs. det särskilda bidrag som utges för hemmavarande barn. På grund av att hänsyn inte tas till bostadsbidragets barndel vid samordningen kan enligt vad som anförs i proposition 1994/95:100 BTP tillsammans med bostadsbidraget i vissa fall överstiga den totala bostadskostnaden. Även om barndelen inte är knuten till bostadskostnaden betalas beloppet ut som bostadsbidrag och uppfattas som ett stöd till bostadskostnaden. Det kan därför enligt propositionen upplevas som stötande att bostadsstöd betalas ut med högre belopp än bostadskostnaden.
I propositionen aviseras därför en ändring i nämnda föreskrifter med innebörd att BTP bör samordnas med hela bostadsbidraget. Från den bostadskostnad som ligger till grund för beräkning av bostadstillägget bör således hela bostadsbidraget, inklusive bostadsbidragets barndel, dras. De nya reglerna bör enligt propositionen tillämpas fr.o.m. den 1 juli 1995. Kostnaderna för BTP beräknas minskas med 100 miljoner kronor per år.
I propositionen föreslås att riksdagen godkänner den aviserade ändringen.
Utskottet biträder förslaget.
Beräkning av skuldränta
Nuvarande regler innebär att avkastning av förmögenhet schablonmässigt beräknas till 5 % av förmögenhetsvärdet och räknas med i årsinkomsten vid beräkning av BTP. Närmare föreskrifter för beräkning av förmögenhet och avkastning av förmögenhet finns i Riksförsäkringsverkets föreskrifter om inkomstberäkning enligt lagen (1994:308) om bostadstillägg till pensionärer. Enligt dessa föreskrifter får skuldränta som avser fastighet högst dras av från årsinkomsten med så stort belopp som motsvarar inkomsten av fastighet. Någon motsvarande begränsning finns inte när det gäller skuldränta som avser annat än fastighet. En sådan skuldränta, som schablonmässigt beräknas till 5 % av skulden, får således reducera andra inkomster än kapitalinkomster, t.ex. inkomst av ATP.
I budgetpropositionen aviseras en ändring med innebörd att vid beräkning av årsinkomst för BTP bör fr.o.m. den 1 juli 1995 ränta på skuld endast få dras av från det inkomstslag som skuldräntan hänför sig till. Den aviserade åtgärden, som förutsätter en ändring i RFFS 1994:35, beräknas minska kostnaderna för bostadstillägg med 40 miljoner kronor per år.
I budgetpropositionen föreslås att riksdagen godkänner den aviserade ändringen.
Utskottet biträder förslaget.
Skälig levnadsnivå vid beräkning av särskilt bostadstillägg
I budgetproposition föreslås att den av riksdagen nyligen godkända förbättringen av det särskilda bostadstillägget -- att skälig levnadsnivå alltid skall anses utgöra lägst 122 % av basbeloppet för ogift och 101 % för den som är gift -- skall regleras i lagen (1994:308) om bostadstillägg till pensionärer. Lagändringen föreslås träda i kraft den 1 juli 1995.
Utskottet biträder lagförslaget.
Det reformerade ålderspensionssystemet
Allmänt
Av redogörelsen ovan framgår att riksdagen under föregående riksmöte beslutade om riktlinjer för en reformering av det allmänna ålderspensionssystemet. Beräkningen av pensionsförmånerna skall i det nya systemet bygga på den s.k. livsinkomstprincipen. Den inkomstrelaterade ålderspensionen skall dock kompletteras med ett grundskydd, garantipension, för dem som haft låga eller inga inkomster under förvärvslivet.
I motion Sf253 av Birger Schlaug m.fl. (mp) begärs dels utredning om en ny form av grundpension (yrkande 1), dels tillkännagivande om sänkt tak för ATP och höjd folkpension (yrkande 2). Enligt motionärerna bör en grundpension, lika för alla, motsvara folkpension, pensionstillskott och ett väl tilltaget bostadstillägg. I avvaktan på utredning bör taket för ATP sänkas från 7,5 basbelopp till sex basbelopp. Samtidigt bör ett nytt "golv" läggas motsvarande nuvarande folkpension, pensionstillskott och en rimlig del av bostadstillägget. Utrymmet mellan grundpensionsnivån och taket utgör den del av pensionen som skulle kunna variera beroende på pensionärernas arbetsinkomst under den löneaktiva åldern.
Riksdagen har som nämnts beslutat om riktlinjerna för det reformerade ålderspensionssystemet. Utformningen av systemet, som skall innefatta bl.a ett grundskydd i form av en garantipension, är för närvarande föremål för beredning inom den av regeringen tillsatta Genomförandegruppen.
Utskottet avstyrker bifall till motion Sf253 yrkandena 1 och 2.
Framflyttning av det formella ikraftträdandet av det reformerade pensionssystemets intjänanderegler
Enligt riksdagens beslut med anledning av proposition 1993/94:250 skall lagstiftningen om det reformerade inkomstrelaterade ålderspensionssystemet träda i kraft den 1 januari 1996.
I proposition 1994/95:100 framhålls att en departementspromemoria med lagförslag om bl.a. intjänande av inkomstrelaterad pensionsrätt och beräkning av pension i det reformerade ålderspensionssystemet kommer att remitteras under våren 1995. Enligt propositionen är det av stor vikt att förslagen med detaljutformning av det reformerade pensionssystemet blir föremål för en ordentlig remissbehandling. Ett ikraftträdande den 1 januari 1996 skulle inte, med hänsyn till att Lagrådets yttrande skall inhämtas innan proposition med förslag till lagstiftning kan lämnas till riksdagen, ge tillräcklig tid för remissbehandling. Eftersom intjänandereglerna bör träda i kraft vid ett årsskifte bör det formella ikraftträdandet flyttas fram till den 1 januari 1997.
I propositionen föreslås att riksdagen godkänner vad regeringen anfört om framflyttning av det formella ikraftträdandet av det reformerade ålderspensionssystemets intjänanderegler.
I motion Sf229 av Ulla Hoffmann m.fl. (v) begärs i yrkande 1 tillkännagivande om att kostnadsfritt informationsmaterial om den nya pensionen skall lämnas ut till dem som vill sätta sig in i det reformerade pensionssystemet. Motionärerna anser att den aviserade departementspromemorian skall vara gratis. I yrkandena 2 och 3 begärs tillkännagivande dels om att remisstiden bör vara minst sex månader och att den tiden inte till största delen skall vara sommartid, dels om en granskning av ett nytt pensionssystem ur ett klass- och kvinnoperspektiv.
Utskottet anser i likhet med motionärerna att det är angeläget att kostnadsfritt informationsmaterial om det nya pensionssystemet tillhandahålls den som så önskar. Utskottet förutsätter också att sådant material kommer att tas fram av informationsansvariga inom regering och berörda myndigheter. Något tillkännagivande i denna fråga är inte påkallat. Såvitt gäller remisstiden är det, med hänsyn till att kommande lagförslag kan förutses bli såväl omfattande som komplicerade, enligt utskottets mening väsentligt att tiden blir tillräckligt lång för att möjliggöra en noggrann genomgång av de olika förslagen. Utskottet förutsätter också att förslagen föreläggs riksdagen i så god tid att även riksdagen ges en tillräcklig tid för överväganden och behandling. Utskottet anser dock inte att det är påkallat att ge regeringen detta till känna. Beträffande frågan om en granskning av det nya pensionssystemet ur ett klass- och kvinnoperspektiv förutsätter utskottet att regeringen vid den fortsatta beredningen överväger om och i vad mån behov föreligger av en sådan granskning. Utskottet vill dock erinra om att Pensionsarbetsgruppen inför sitt förslag om ett reformerat pensionssystem gjorde en analys av vad såväl det nuvarande som det föreslagna systemet kunde komma att innebära för storleken av kvinnors respektive mäns framtida pensioner. Denna analys låg till grund för arbetsgruppens förslag i betänkandet SOU 1994:20.
Med det anförda anser utskottet att motion Sf229 yrkandena 1--3 inte påkallar någon riksdagens åtgärd.
Lagförslagen i övrigt
I förslaget till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring i proposition 1994/95:100 föreskrivs en ändring i punkt 5 av övergångsbestämmelserna till lagen (1992:1702) om ändring i nämnda lag. Föreskriften är föranledd av förslaget till ändring i 7 kap. 4 § AFL om ändrad nivå för förtidspension. Eftersom sistnämnda paragraf enligt förslag i proposition 1994/95:147 ändras jämväl fr.o.m. den 1 januari 1996, då även 6 kap. 2 § AFL ändras, bör punkten 5 även anpassas till sistnämnda ändring. Utskottet har vidare uppmärksammat att bestämmelserna i 5 kap. 14 § och 16 kap. 5 § sjätte stycket AFL liksom 15 § lagen (1994:308) om bostadstillägg till pensionärer behöver anpassas till ändringen i 7 kap. 4 § AFL om folkpension för gifta. Även andra anpassningar kan behöva vidtas. Utskottet anser att regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag till författningsändringar i dessa hänseenden som kan träda i kraft den 1 januari 1996. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Utskottet föreslår vidare en redaktionell ändring av 3 kap. 16 § AFL.
Medelsanvisning
Utskottet har inte någon erinran mot de av regeringen under littera A. Familjer och barn framlagda förslagen till medelsanvisning för budgetåret 1995/96 såvitt avser anslagen A 7. Barnpensioner och A 8. Vårdbidrag för handikappade barn samt de under littera B. Ekonomisk trygghet vid sjukdom, handikapp och ålderdom upptagna anslagen B 4. Handikappersättningar, B 6. Vissa yrkesskadeersättningar m.m., som skall omfatta även vissa skadeståndslivräntor, B 7. Ålderspensioner, B 8. Efterlevandepensioner till vuxna, B 9. Särskilt pensionstillägg och B 11. Ersättning till Posten AB m.m.
Beträffande förtidspensioner har regeringen med beaktande av förslaget om folkpension till gift pensionsberättigad och förslagen om besparingar på förtidspensionerna m.m. i proposition 1994/95:100 föreslagit att under anslaget B 5. Förtidspensioner för budgetåret 1995/96 skall anvisas ett förslagsanslag på 21 080 miljoner kr.
Vidare har regeringen i proposition 1994/95:147 föreslagit att till förslagsanslaget Förtidspensioner för budgetåret 1995/96 anvisas ett belopp som är 260 miljoner kronor lägre än vad som föreslagits ovan i proposition 1994/95:100.
I proposition 1994/95:147 framhålls att regeringens förslag om åtgärder som förbättrar de medicinska underlag som ligger till grund för beslut om sjukpenning och förtidspension innebär en minskning såvitt gäller förtidspensionskostnaderna med 750 miljoner kronor för budgetåret 1995/96, varav 260 miljoner kronor avser folkpensioneringen. Avskaffandet av de s.k. äldrereglerna minskar enligt propositionen förtidspensionskostnaderna med 200 miljoner kronor per år fr.o.m. år 1997.
Gullan Lindblad m.fl. (m) begär i den under den allmänna motionstiden väckta motionen Sf237 yrkande 2 (delvis) att riksdagen beslutar att under Socialdepartementets anslag B 5. Förtidspensioner för budgetåret 1995/96 anvisa ett i förhållande till regeringens förslag i proposition 100 minskat anslag med 2,8 miljarder kr.
Utskottet har ovan avstyrkt motion Sf237 yrkande 2 (delvis) om att förtidspension efter 61 år skall ersättas med förtida uttag. Till följd härav avstyrker utskottet bifall även till förslaget om minskad medelsanvisning i samma motionsyrkande.
I motion So224 yrkande 11 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) begärs att riksdagen för att återställa förtidspensionärernas ekonomiska situation anvisar 500 miljoner kronor utöver vad regeringen har föreslagit. Motionärerna vill säkra de förtidspensionärer som har låga pensioner, dvs. de flesta av de yngre och en del äldre, särskilt kvinnor.
Mot bakgrund av det allvarsamma statsfinansiella läget och behovet av ytterligare besparingar anser utskottet inte att det för närvarande finns utrymme för att anslå ytterligare medel. Utskottet erinrar dock om den analys beträffande levnadsnivån för pensionärskollektivet som regeringen skall låta utföra och som utskottet redogjort för ovan.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag till medelsanvisning för budgetåret 1995/96 såvitt avser anslaget B 5. Förtidspensioner och avstyrker bifall till motion So224 yrkande 11.
Beträffande bostadstillägg till pensionärer har regeringen i proposition 1994/95:100 föreslagit att under anslaget B 10. Bostadstillägg till pensionärer för budgetåret 1995/96 skall anvisas ett förslagsanslag på 15 200 000 000 kr.
I motion Sf237 yrkande 6 av Gullan Lindblad m.fl. (m) begärs att riksdagen under anslaget B 10. Bostadstillägg till pensionärer anvisar ett i förhållande till regeringens förslag ökat anslag med 100 miljoner kr.
Utskottet har ovan, med avstyrkan av motion Sf237 yrkande 5, tillstyrkt regeringens förslag att arbetsinkomst för ålderspensionärer skall medräknas vid beräkning av bostadstillägget. Till följd härav avstyrker utskottet bifall även till motion Sf237 yrkande 6.
Alf Svensson m.fl. (kds) begär i motion Fi216 yrkande 23 att riksdagen för budgetåret 1995/96 anvisar 500 miljoner kronor utöver vad regeringen föreslagit. Beloppet skall användas för att förbättra situationen för de sämst ställda pensionärerna. I motion Fi218 yrkande 8 av Gudrun Schyman m.fl (v) begärs att riksdagen till Bostadstillägg för pensionärer för budgetåret 1995/96 anvisar 120 miljoner kronor utöver vad regeringen har föreslagit. Enligt motionärerna är regeringens förslag till besparingar på förtidspensionerna mycket kännbara för dem med låg ATP, mestadels kvinnor. Bostadstillägget för förtidspensionärer bör därför förstärkas.
Mot bakgrund av det allvarsamma statsfinansiella läget och behovet av besparingar anser utskottet att det inte finns utrymme för att anslå ytterligare medel. Utskottet avstyrker därför bifall till motionerna Fi216 yrkande 23 och Fi218 yrkande 8.
Beträffande regeringens förslag till medelsanvisning till anslaget B 10. Bostadstillägg till pensionärer har utskottet enligt vad som redovisats ovan avstyrkt regeringens förslag om en kompensatorisk utgiftsökning inom ramen för BTP. Till följd härav skall anslaget till Bostadstillägg till pensionärer för budgetåret 1995/96 minskas med 400 miljoner kronor till 14 800 miljoner kronor.
Administration
Allmänt om socialförsäkringsadministrationen
Den allmänna försäkringen handhas enligt 1 kap. 2 § AFL av Riksförsäkringsverket, de allmänna försäkringskassorna och de lokala organ som regeringen bestämmer.
Bestämmelser om allmänna försäkringskassor finns i 18 kap. AFL. Riksförsäkringsverket utövar enligt 18 kap. 2 § AFL tillsyn över kassorna och är, enligt förordningen (1988:1204) med instruktion för Riksförsäkringsverket, central förvaltningsmyndighet för socialförsäkringen och anslutande bidragssystem. Verket skall särskilt svara för den centrala ledningen och tillsynen av försäkringskassornas verksamhet, verka för att socialförsäkrings- och bidragssystemet tillämpas likformigt och rättvist samt följa utvecklingen av de olika grenarna inom trygghetssystemet och utvärdera trygghetsanordningarnas effekter för individ och samhälle.
I 18 kap. 1 § AFL stadgas att för varje landsting samt varje kommun, som inte tillhör något landsting, skall det finnas en allmän försäkringskassa. En försäkringskassas verksamhetsområde får dock, om regeringen för ett särskilt fall bestämmer det, omfatta två landsting eller ett landsting och en sådan kommun som nyss sagts. Vidare stadgas att allmän försäkringskassa skall inrätta lokalkontor i den mån så prövas erforderligt. I princip gäller att i varje kommun skall försäkringskassa ha minst ett lokalkontor.
De allmänna försäkringskassorna är offentligrättsliga organ med egna styrelser. Ordförande och vice ordförande i styrelsen utses av regeringen. Övriga ledamöter utses av landstingen eller, i fråga om kassa vars verksamhetsområde utgörs av en kommun, av kommunfullmäktige.
Det finns 25 allmänna försäkringskassor i landet. Vidare finns det 364 lokalkontor och 25 mindre serviceenheter. Försäkringskassornas huvudsakliga uppgifter är att handlägga enskilda ärenden inom socialförsäkrings- och bidragssystemet. Hos försäkringskassorna finns för närvarande omkring 15 500 anställda, varav omkring 2 600 arbetar på centralkontoren.
Medelsanvisning för budgetåret 1995/96 och inriktningen av besparingsåtgärder för budgetåren 1997 och 1998
Regeringen har enligt budgetpropositionen lagt ett generellt sammanlagt besparingskrav på elva procent för den statliga verksamheten fram t.o.m. år 1998. För budgetåret 1995/96 uppgår sparkravet till fem procent. Besparingskraven för åren 1997 och 1998 uppgår således sammanlagt till sex procent. De myndigheter inom utskottets beredningsområde som berörs av besparingskraven är Riksförsäkringsverket och de allmänna försäkringskassorna. Regeringen kommer enligt propositionen att noga pröva hur besparingskravet skall fördelas mellan myndigheterna. Därvid kommer stor vikt att läggas vid t.ex. i årsredovisningarna redovisade resultat, analyser av anslagsframställningar, särskilda rapporter och annan relevant information.
Såväl Riksförsäkringsverket som försäkringskassorna tillhör en grupp myndigheter med treåriga budgetcykler. I propositionen anförs att det pågår ett omfattande utredningsarbete på flera verksamhetsområden inom socialförsäkringen. Det reformerade pensionssystemet som är under utveckling kommer att påverka socialförsäkringsadministrationen och även förslag från Sjuk- och arbetsskadeberedningen kan medföra förändringar. På grund härav och besparingskravet jämte den planerade översynen av administrationen har förutsättningarna för den fördjupade anslagsframställningen i viss mån förändrats. Mot bakgrund härav föreslår regeringen en budgetram endast för budgetåret 1995/96.
Enligt regeringen visar Riksförsäkringsverkets årsredovisning att verksamheten bedrivs i enlighet med gällande riktlinjer och med inriktning på de uppsatta målen. Dessa har dock endast delvis uppnåtts, bl.a. har ohälsotalet ökat något jämfört med föregående budgetår. Verket har vidare utvecklat ett särskilt åtgärdsprogram för ohälso- och rehabiliteringsarbetet som är under genomförande. Verkets redovisning av verksamheten är enligt regeringen i huvudsak tillfredsställande. Beträffande resultatredovisningen i årsredovisningen har dock Riksrevisionsverket (RRV) anfört att denna inte är rättvisande. Regeringen finner dessa invändningar vara av sådan art att det krävs skyndsamma åtgärder. Ett utvecklingsarbete pågår enligt propositionen inom verket för att förbättra redovisningen inför nästa årsredovisning. Regeringen avser att följa detta arbete. Vidare ser regeringen det som mycket angeläget att verket fortsätter arbetet med utveckling av information vad avser prestationer, kvalitet och effekter.
Beträffande Riksförsäkringsverket räknar regeringen med ett besparingskrav för budgetåret 1995/96 om 22 miljoner kronor. I propositionen anförs att för innevarande budgetår har medel beräknats för investering i ett förbättrat lokalt datorstöd. Större delen av den ADB-utrustning som finns lokalt bör i anslutning härtill övertas av kassorna. Det skall därvid ankomma på kassorna att svara för kostnaderna för räntor och amorteringar. Till följd härav beräknas verkets resursbehov för det kommande budgetåret minska med 92 miljoner kronor. Samtidigt tillförs anslaget Allmänna försäkringskassor motsvarande medel. För budgetåret 1995/96 föreslås att till anslaget F 1. Riksförsäkringsverket anvisas ett ramanslag på 819 626 000 kr.
Försäkringskassornas verksamhet finansieras över anslag på statsbudgeten samt genom vissa ersättningar från Allmänna pensionsfonden och arbetsskadeförsäkringen. Anvisade medel fördelas av Riksförsäkringsverket mellan de olika försäkringskassorna.
Regeringen räknar med ett besparingskrav såvitt avser anslaget till försäkringskassorna om 225 miljoner kronor för det kommande budgetåret. Förändringar inom familjestödet, slopande av vårdnadsbidraget m.m., innebär att resursbehovet minskats med 30 miljoner kronor för år räknat. I propositionen anförs att med hänsyn till det samhällsekonomiska läget finner regeringen det nödvändigt att även försäkringskassorna omfattas av det generella sparkravet på 5 % för budgetåret 1995/96. Enligt regeringen ställer en resursneddragning av denna omfattning stora krav på socialförsäkringsadministrationen. För att klara detta krävs enligt regeringens bedömning strukturella förändringar inom administrationen och inte enbart allmän produktivitetsförbättring. Det är också väsentligt att besparingarna inte leder till ökade försäkringskostnader. Regeringen förutsätter att inför budgetåret 1995/96 en noggrann översyn och prioritering av socialförsäkringsadministrationens arbetsuppgifter görs. Enligt regeringen skiljer förutsättningarna för att uppnå besparingar väsentligt mellan verksamhetens olika delar. Av stor vikt är enligt regeringens mening att insatserna inom rehabiliteringsområdet utvecklas och förbättras. Kassorna förutsätts vidare upprätthålla en tillfredsställande kvalitets- och servicenivå i handläggningen av försäkrings- och bidragsärenden. För budgetåret 1995/96 föreslås att till anslaget F 2. Allmänna försäkringskassor anvisas ett ramanslag på 6 452 907 000 kr.
I propositionen begär regeringen också att riksdagen godkänner inriktningen av besparingsåtgärder avseende statlig konsumtion inom Socialdepartementets område för budgetåren 1997 och 1998.
Regeringens förslag till medelsanvisning för Riksförsäkringsverket och försäkringskassorna har inte föranlett några motionsyrkanden, och utskottet tillstyrker bifall till regeringens förslag. Regeringens förslag till inriktningen av besparingsåtgärder för budgetåren 1997 och 1998 har heller inte föranlett några motionsyrkanden, och utskottet tillstyrker att riksdagen godkänner nämnda inriktning.
Utskottet vill erinra om att i proposition 1994/95:195 Primärvård, privata vårdgivare m.m. har regeringen föreslagit bl.a. att administrationen av ersättningarna till privatpraktiserande läkare och sjukgymnaster skall föras över till landstingen. I kompletteringspropositionen framhålls att i samband härmed skall de resurser, tillsammans 32 800 000 kr, som frigörs hos försäkringskassorna och Riksförsäkringsverket föras över till landstingen.
Utskottet har uppmärksammats på att det kan uppkomma vissa problem som hänger samman med det besparingskrav som ålagts försäkringskassorna för budgetåret 1995/96. För att uppnå sparkraven kommer kassorna sannolikt att få friställa personal i en omfattning som kan bli betydande. På grund av gällande anställningsavtal med uppsägningstider för berörd personal på uppemot ett år kommer kostnader för löner m.m. för den uppsagda personalen att belasta kassorna under 10--12 månader in på budgetåret 1995/96. Detta kan innebära att de enskilda kassorna blir nödsakade att säga upp personal i större omfattning än vad som egentligen krävs med hänsyn till den föreslagna medelsanvisningen. Att lägga ut besparingarna under längre period än vad som omfattas av budgetåret skulle innebära att försäkringskassorna måste anvisas ytterligare medel än vad som föreslås i budgetpropositionen, något som utskottet i och med ställningstagandet ovan avvisar. Utskottet förutsätter mot bakgrund av det anförda att Riksförsäkringsverket noga följer utvecklingen och underrättar regeringen om det skulle visa sig att de mål som finns för försäkringskassornas verksamhet inte kan uppfyllas på grund av besparingskravet för budgetåret 1995/96.
Sammanslagning av försäkringskassor
I motion K630 yrkande 2 av Johnny Ahlqvist m.fl. (s) begärs ett tillkännagivande om att utreda en sammanslagning av försäkringskassorna i Malmöhus län och Kristianstads län. I motionen hänvisas till att det för närvarande pågår ett arbete för att forma en ny regional organisation i Skåne och att detta också aktualiserar en sammanläggning av kassorna i Skåne. Enligt motionärerna väljer medborgarna i dag i ökad utsträckning arbetsplats, läkare etc. på annan ort än där man har sin bostad och detta helt oberoende av äldre administrativa gränser. För att möta denna utveckling och medborgarnas behov och önskemål försöker sjukvård, socialförsäkring och andra samhälleliga serviceorgan att anpassa sin verksamhet. Försäkringskassans huvudinriktning när det gäller arbetet med rehabilitering och förebyggande insatser sker i nära samarbete med sjukvård och företag. Detta arbete underlättas enligt motionärerna om de två försäkringskassorna i Skåne slås samman.
I budgetpropositionen anförs att, mot bakgrund av vad riksdagen nyligen uttalat (bet. 1994/95:SfU7, rskr. 118) om vilka krav som bör ställas på försäkringskassornas lokalkontorsnät, vilket inflytande kassorna själva skall ha på nätets utformning och vilken styrande roll Riksförsäkringsverket skall ha, avser regeringen att låta göra en översyn av socialförsäkringsadministrationen. I översynen skall också ingå att utveckla socialförsäkringsadministrationen så att en likformig och rättssäker tillämpning av förmånsreglerna säkerställs, samtidigt som fördelar med ett lokalt och regionalt ansvarstagande för verksamhet, resultat och kompetens tas till vara.
Sedan några år pågår också utredningar om den offentliga verksamhetens uppbyggnad och indelning på regional nivå. En parlamentarisk utredning, Regionberedningen (C 1992:06), har i uppdrag att utforma förslag om detta. Beredningen har avgett bl.a. delbetänkandet Västsverige och Skåne -- regioner i förändring (SOU 1993:97) vari föreslås att kommuner och landsting i Skåne och i den västsvenska regionen skall få möjlighet att bilda regionförbund för samverkan i regionala utvecklingsfrågor. Beredningen har i mars 1995 överlämnat sitt slutbetänkande.
För närvarande pågår således arbeten i syfte att pröva olika vägar för att effektivisera den offentliga verksamheten och förbättra servicen till medborgarna. Utskottet delar mot bakgrund härav motionärernas uppfattning att det även kan finnas skäl att utreda en sammanslagning av försäkringskassorna i Skåne. En sådan strukturell förändring skulle kunna innebära såväl administrativa förenklingar som att resurser kan frigöras och styras till områden där de bäst behövs, som t.ex. inom rehabiliteringsarbetet. Två av de tidigare kassorna i Skåne har redan slagits samman, och erfarenheter som därvid vunnits bör kunna tas till vara i ett sådant arbete. Vad utskottet med anledning av motion K630 yrkande 2 sålunda anfört bör ges regeringen till känna.
Försäkringskassornas rehabiliteringsverksamhet
Enligt de regler om arbetslivsinriktad rehabilitering som gäller fr.o.m. år 1992 skall försäkringskassan samordna och utöva tillsyn över de insatser som behövs för rehabiliteringsverksamheten och ansvara för att rehabilitering kommer till stånd när arbetsgivare saknas eller inte fullgör sina åtaganden.
I fyra motioner tas upp frågor som rör kompetenshöjande åtgärder inom rehabiliteringsområdet.
Gullan Lindblad m.fl. (m, c, fp, kds) anför i motion Sf231 bl.a. att studier har visat att rehabilitering inte sker på lika villkor för kvinnor och män och att vårdpersonal och personal med ansvar för rehabilitering inte är medvetna om denna situation. Enligt motionärerna har såväl anställda inom vården som vid försäkringskassorna nyckelpositioner när det gäller rehabilitering, och det är viktigt att dessa personalgrupper ges tillräcklig och relevant utbildning och kompetensutveckling som svarar mot olika gruppers speciella behov för en aktiv rehabilitering. I yrkande 4 begärs ett tillkännagivande om det anförda. Roland Larsson (c) begär i motionerna Sf249 och Sf250 tillkännagivanden om kompetenshöjande åtgärder och om åtgärder med anledning av RRV:s rapport 1994:18 Att återupprätta -- om försäkringskassornas rehabiliteringsverksamhet. Enligt motionären har rapporten bl.a. visat att rehabiliteringsutredningarna inte fyller den centrala funktion som var tänkt och att det finns allvarliga bister i det medicinska beslutsunderlaget. Det föreligger också brister i arbetsorganisation och informations- och teknikstödet. Den enskildes roll i rehabiliteringsarbetet har inte heller uppmärksammats i tillräckligt hög grad. Att försäkringskassornas arbete inte gett ett tillräckligt bra resultat kan enligt motionären även ha sin orsak i bristande personella resurser men också i bristande kunskaper om hur aktivt rehabiliteringsarbete bör bedrivas. Motionären menar att ett sätt att minska problemen är att riksdagen ger regeringen i uppdrag att i samband med medelstilldelningen till Riksförsäkringsverket och försäkringskassorna tydliggöra behovet av kompetenshöjande åtgärder genom att "öronmärka" medel för detta ändamål. I motion Sf214 av Stig Sandström m.fl. (v) anförs att Vänsterpartiet tidigare påpekat att försäkringskassorna gör olika bedömningar vid avgöranden av likartade enskilda ärenden. För att undvika detta framhålls i motionen att de anställda måste ges relevant och tillräcklig utbildning samt kompetensutveckling. Motionärerna begär ett tillkännagivande om det anförda.
Utskottet har tidigare vid flera tillfällen betonat vikten av ett aktivt rehabiliteringsarbete samt att försäkringskassornas behov av resurser för rehabilitering beaktas. I betänkande 1993/94:SfU12 anförde utskottet att vid bedömningen av i vilken mån besparingsåtgärder är möjliga under perioden 1995/96--1997/98 måste särskilt beaktas vilka effekter en rationalisering av administrationen får på utgifterna för i första hand sjukpenning och förtidspensionering. Det anförda gav riksdagen som sin mening regeringen till känna (rskr. 289). I årets budgetproposition åläggs försäkringskassorna kraftiga sparkrav. I propositionen framhålls därvid att det är av vikt att besparingar vad avser administrationskostnader inte leder till ökade försäkringsutgifter bl.a. mot bakgrund av riksdagens uttalande om vikten av resurser för rehabilitering. Enligt propositionen ställer detta krav på att vid bedömningen av besparingsåtgärder pröva effekterna av rationaliseringsåtgärder på sjukpenning- och förtidspensionsutgifter. Som framgår ställs och kommer att ställas stora krav på försäkringskassorna vid utnyttjande av och fördelning av resurserna. Ett effektivt resursutnyttjande innebär enligt utskottets uppfattning bl.a. goda kunskaper och kompetens hos den personal som har det direkta ansvaret för att hantera det komplexa rehabiliteringsarbetet. I rådande konjunkturer med nedskärningar och arbetslöshet är det naturligt att personalomsättningen är låg, vilket i sin tur leder till, vilket också pekas på i budgetpropositionen, svårigheter att höja kompetensen genom nyrekryteringar. Det är därför enligt utskottets uppfattning av stor vikt att åtgärder vidtas för att stärka kompetensen och höja kunskapsnivån hos den befintliga personalen. I Riksförsäkringsverkets fördjupade anslagsframställning för budgetåren 1995/96--1997/98 har verket lagt fram ett åtgärdsprogram för ohälso- och rehabiliteringsarbetet inom socialförsäkringsadministrationen. I programmet anges bl.a. att en inventering av behoven för kompetensutveckling genomförs. Med ledning av denna kommer en ny plan för kompetensutveckling för rehabiliteringsområdet att göras. I den ovan nämnda rapporten av RRV framhålls vidare att betydande effektivitetsvinster i rehabiliteringsarbetet kan göras genom ett förändrat arbetssätt och en mer ändamålsenlig arbetsorganisation. Den handläggande personalen står ofta inför svåra bedömningar med krav på aktiva beslut, och därför är, såsom framhålls i rapporten, kompetensfrågorna avgörande för hur kassan skall lyckas i sitt rehabiliteringsarbete. Enligt RRV:s mening är arbetsorganisationen i sig ett instrument för kvalitets- och kompetensutveckling om den är utformad på ett ändamålsenligt sätt. Utskottet delar denna uppfattning.
Utskottet kan konstatera att frågor rörande kompetenshöjande åtgärder inom rehabiliteringsarbetet har uppmärksammats i flera olika sammanhang och att ett fortlöpande arbete sker inom utbildnings- och kompetensområdet. Utskottet vill understryka angelägenheten av att försäkringskassorna i det betydelsefulla arbetet med rehabilitering ger personalens kompetensutveckling hög prioritet. Utskottet anser att motionerna Sf214, Sf231 yrkande 4, Sf249 och Sf250 får anses tillgodosedda med det anförda.
Hemställan
Utskottet hemställer Sjuk- och föräldraförsäkring
1. beträffande inriktningen avseende förändringar i sjuk- och föräldraförsäkringarna att riksdagen avslår proposition 1994/95:100 och motionerna 1994/95:Sf205 yrkande 5, 1994/95:Sf206, 1994/95:Sf212, 1994/95:Sf227 yrkande 1, 1994/95:Sf228, 1994/95:Sf230, 1994/95:Sf238 yrkandena 1--3, 1994/95:Sf256, 1994/95:Sf257, 1994/95:Sf264 yrkande 1, 1994/95:Sf266 yrkandena 5--7, 1994/95:Fi211 yrkandena 6 och 12--16, 1994/95:Fi212 yrkande 29, 1994/95:Fi216 yrkandena 8, 13 och 24, 1994/95:So224 yrkande 9, 1994/95:So615 yrkandena 2--4, 1994/95:So617 yrkandena 3 och 4 samt 1994/95:So618 yrkande 1,
res. 1 (m) - delvis res. 2 (fp) res. 3 (v) res. 4 (mp) res. 5 (kds)
2. beträffande åldersgräns för garantidagar att riksdagen avslår motion 1994/95:Sf219,
3. beträffande sjukdomsbegreppet m.m. att riksdagen med avslag på motion 1994/95:Sf17 yrkande 1 antar det i proposition 1994/95:147 framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring såvitt avser 3 kap. 7 och 7 a §§, res. 6 (mp)
4. beträffande den försäkrades medverkan och behandlande läkares bedömning att riksdagen antar det i proposition 1994/95:147 framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring såvitt avser 3 kap. 8 §,
5. beträffande fördjupad prövning av rätt till sjukpenning och kompletterande utredning att riksdagen med avslag på motionerna 1994/95:Sf15 yrkande 1, 1994/95:Sf16 yrkande 1 och 1994/95:Sf17 yrkande 2 antar det i proposition 1994/95:147 framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring såvitt avser 3 kap. 8 a § och 20 kap. 3 §, res. 7 (v) res. 8 (mp) res. 9 (kds)
6. beträffande kvinnors rehabilitering att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:Sf231 yrkandena 1--3 och 1994/95:Sf621 yrkande 12 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
7. beträffande rehabiliteringsansvaret att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Sf239 och 1994/95:Sf265, res. 10 (mp)
8. beträffande forskning att riksdagen avslår motion 1994/95:So293 yrkande 6,
9. beträffande biståndsarbetare att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Sf268 och 1994/95:Sf252, res. 11 (kds)
10. beträffande rapporteringsskyldighet enligt sjuklönelagen att riksdagen avslår motion 1994/95:Sf225,
11. beträffande anslag till Närståendepenning att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:100 till Närståendepenning för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 41 400 000 kr,
12. beträffande utökad närståendepenning att riksdagen avslår motion 1994/95:Sf264 yrkandena 2 och 3, res. 12 (fp)
13. beträffande tillfällig föräldrapenning till båda föräldrarna samtidigt att riksdagen avslår motion 1994/95:Sf247,
14. beträffande statsbidrag till sjukförsäkringen att riksdagen antar i proposition 1994/95:100 framlagt förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring såvitt avser 19 kap. 2 § och 21 kap. 2 §,
15. beträffande ändrad finansiering av RFV:s sjukhus att riksdagen med anledning av proposition 1994/95:100 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om medelsfördelningen och om utredning av verksamhetsinriktning och finansiering av RFV:s sjukhus,
16. beträffande anslag till Sjukpenning och rehabilitering att riksdagen med bifall till propositionerna 1994/95:100 och 1994/95:147 och med avslag på motion 1994/95:Sf238 yrkande 4 till Sjukpenning och rehabilitering för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 33 163 000 000 kr, res. 1 (m) - delvis, villk.
17. beträffande anslag till Föräldraförsäkring att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:100 och med avslag på motion 1994/95:So617 yrkande 5 till Föräldraförsäkring för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 28 463 000 000 kr, res. 1 (m) - delvis, villk.
Sjukvårdsförmåner m.m.
18. beträffande läkemedelsförmåner 1995/96 att riksdagen med anledning av proposition 1994/95:100 och med avslag på motion 1994/95:Sf204 yrkande 11 antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1981:49) om begränsning av läkemedelskostnader, m.m. utom såvitt avser 3 §, res. 13 (m)
19. beträffande översyn av läkemedelsförmånssystemet m.m. att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Sf204 yrkandena 1--3, 7, 9, 10 och 13, 1994/95:So210 yrkandena 3--5 och 1994/95:So423 yrkande 15, res. 14 (m) res. 15 (fp)
20. beträffande högkostnadsskydd att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Sf202, 1994/95:Sf207, 1994/95:Sf208, 1994/95:Sf215, 1994/95:Sf218 och 1994/95:Sf234,
21. beträffande avgiftsfria läkemedel och förbrukningsartiklar att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Sf213, 1994/95:Sf232, 1994/95:Sf241 och 1994/95:Sf263, res. 16 (v, mp)
22. beträffande tandvårdsförsäkringen att riksdagen avslår motion 1994/95:Sf210 yrkande 1, res. 17 (m)
23. beträffande sjukhusvårdsavgift vid tvångsvård att riksdagen avslår motion 1994/95:Sf245,
24. beträffande sjukhusvårdsavgift för ålders- och förtidspensionärer att riksdagen antar det i proposition 1994/95:100 framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring såvitt avser 2 kap. 12 §,
25. beträffande anslag till Sjukvårdsförmåner m.m. att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:100 och med avslag på motionerna 1994/95:Sf204 yrkande 12 och 1994/95:Sf210 yrkande 3 till Sjukvårdsförmåner m.m. för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 23 145 000 000 kr, res. 18 (m) - villk. res. 13, 14 och 17
26. beträffande inriktningen av besparingar på läkemedels- och tandvårdsområdena år 1998 att riksdagen med anledning av proposition 1994/95:100 samt med avslag på motion 1994/95:Sf266 yrkande 4 godkänner vad utskottet anfört,
Pensioner m.m.
27. beträffande värdesäkring att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Sf237 yrkande 4 och 1994/95:Sf266 yrkande 1, res. 19 (m) res. 20 (c)
28. beträffande pensionsålder att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Sf237 yrkande 1 och 1994/95:Fi211 yrkande 9, res. 21 (m, fp)
29. beträffande sabbatsår att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Sf246 och 1994/95:A271 yrkande 14, res. 22 (kds)
30. beträffande pensionsgrundande tid att riksdagen avslår motion 1994/95:Sf224,
31. beträffande barnpension att riksdagen avslår motion 1994/95:Sf258,
32. beträffande vårdbidrag och handikappersättning att riksdagen avslår motionerna 1994/95:So222 yrkande 4 och 1994/95:Kr2 yrkande 4, res. 23 (fp)
33. beträffande vårdbidragsberättigade att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Sf209 och 1994/95:Sf248,
34. beträffande sänkning av folkpension och höjning av pensionstillskott till förtidspension att riksdagen antar de i proposition 1994/95:100 framlagda förslagen till dels lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring i den mån förslaget inte omfattas av vad utskottet hemställt under momenten 14 och 24, dels lag om ändring i lagen (1969:205) om pensionstillskott,
35. beträffande folkpension för gifta att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:147 och med anledning av proposition 1994/95:100 samt med avslag på motion 1994/95:Sf259 antar det i proposition 1994/95:147 framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring såvitt avser 7 kap. 4 §,
36. beträffande ändrad tidpunkt för pensionsutbetalningar att riksdagen godkänner vad regeringen anfört i proposition 1994/95:100,
37. beträffande avskaffade äldreregler att riksdagen med avslag på motionerna 1994/95:Fi216 yrkande 7, 1994/95:Sf13 yrkande 1, 1994/95:Sf14, 1994/95:Sf15 yrkande 2, 1994/95:Sf16 yrkande 3 och 1994/95:Sf17 yrkande 4 antar det i proposition 1994/95:147 framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring såvitt avser 7 kap. 3 §, res. 24 (m) res. 25 (v) res. 26 (mp) res. 27 (kds)
38. beträffande utredning om rätt till förtidspension att riksdagen med avslag på motionerna 1994/95:Sf205 yrkandena 2--4, 6 och 7 och 1994/95:Sf13 yrkande 3 antar det i proposition 1994/95:147 framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring såvitt avser 7 kap. 3 b § och 13 kap. 1 §,
39. beträffande ändrad benämning av ordet sjukbidrag att riksdagen avslår motion 1994/95:Sf244,
40. beträffande pensionsgrundande inkomst att riksdagen avslår motion 1994/95:Sf205 yrkande 1, res. 28 (m)
41. beträffande förtida uttag att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Sf13 yrkande 2, 1994/95:Sf237 yrkande 2 i denna del och 1994/95:Fi216 yrkande 9, res. 29 (m, kds)
42. beträffande handikappade studerandes ekonomi att riksdagen avslår motion 1994/95:Sf504,
43. beträffande barntillägg att riksdagen avslår motion 1994/95:Sf266 yrkande 2, res. 30 (c)
44. beträffande beräkning av BTP att riksdagen med anledning av proposition 1994/95:100 och med avslag på motionerna 1994/95:Sf237 yrkande 5 och 1994/95:Sf266 yrkande 3 dels antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1994:308) om bostadstillägg till pensionärer utom såvitt avser 5 § sjunde stycket och andra meningen i ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna, dels godkänner vad regeringen anfört om övriga förändringar av bostadstillägg, res. 31 (m)
45. beträffande det reformerade ålderspensionssystemet att riksdagen avslår motion 1994/95:Sf253, res. 32 (mp)
46. beträffande det formella ikraftträdandet av det reformerade pensionssystemets intjänanderegler att riksdagen godkänner vad regeringen anfört i proposition 1994/95:100,
47. beträffande information om det reformerade pensionssystemet att riksdagen avslår motion 1994/95:Sf229 yrkandena 1--3,
48. beträffande anslag till Förtidspensioner att riksdagen med bifall till propositionerna 1994/95:100 och 1994/95:147 och med avslag på motionerna 1994/95:Sf237 yrkande 2 i denna del och 1994/95:So224 yrkande 11 till Förtidspensioner för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 20 820 000 000 kr, res. 33 (m) - villk. res. 29 res. 34 (mp)
49. beträffande anslag till Bostadstillägg till pensionärer att riksdagen med anledning av proposition 1994/95:100 och med avslag på motionerna 1994/95:Sf237 yrkande 6, 1994/95:Fi216 yrkande 23 i denna del och 1994/95:Fi218 yrkande 8 till Bostadstillägg till pensionärer för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 14 800 000 000 kr, res. 35 (m) - villk. 31 res. 36 (v) res. 37 (kds) - delvis
50. beträffande anslag till Barnpensioner att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:100 till Barnpensioner för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 449 000 000 kr,
51. beträffande anslag till Vårdbidrag för handikappade barn att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:100 till Vårdbidrag för handikappade barn för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 2 180 500 000 kr,
52. beträffande anslag till Handikappersättningar att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:100 till Handikappersättningar för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 1 416 800 000 kr,
53. beträffande anslag till Vissa yrkesskadeersättningar m.m. att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:100 till Vissa yrkesskadeersättningar m.m. för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 9 150 000 kr,
54. beträffande anslag till Ålderspensioner att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:100 och med avslag på motion 1994/95:Fi216 yrkande 23 i denna del till Ålderspensioner för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 80 125 000 000 kr, res. 37 (kds) - delvis
55. beträffande anslag till Efterlevandepensioner till vuxna att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:100 till Efterlevandepensioner till vuxna för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 2 429 000 000 kr,
56. beträffande anslag till Särskilt pensionstillägg att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:100 till Särskilt pensionstillägg för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 18 200 000 kr,
57. beträffande anslag till Ersättning till Posten AB m.m. att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:100 till Ersättning till Posten AB m.m. för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 282 025 000 kr,
58. beträffande lagförslagen i övrigt att riksdagen dels antar det i proposition 1994/95:147 framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring i den mån det inte omfattas av vad utskottet hemställt ovan under mom. 3-5, 35, 37 och 38 och med det tillägget att 3 kap. 16 § lagen om allmän försäkring skall erhålla ändrad lydelse i enlighet med Utskottets förslag i bilaga 2 samt med den ändring av ingressen som föranleds härav,
dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om förslag till författningsändringar,
Administration
59. beträffande anslag till Riksförsäkringsverket att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:100 till Riksförsäkringsverket för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på 819 626 000 kr,
60. beträffande anslag till Allmänna försäkringskassor att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:100 till Allmänna försäkringskassor för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på 6 452 907 000 kr,
61. beträffande inriktningen av besparingsåtgärder att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:100 godkänner vad regeringen anfört om inriktningen av besparingsåtgärder avseende statlig konsumtion inom Socialdepartementets område vad avser Riksförsäkringsverket och de allmänna försäkringskassorna för budgetåren 1997 och 1998,
62. beträffande sammanslagning av försäkringskassor att riksdagen med bifall till motion 1994/95:K630 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
63. beträffande rehabiliteringsverksamhet att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Sf214, 1994/95:Sf231 yrkande 4, 1994/95:Sf249 och 1994/95:Sf250.
Stockholm den 4 maj 1995
På socialförsäkringsutskottets vägnar
Maj-Inger Klingvall
I beslutet har deltagit: Maj-Inger Klingvall (s), Gullan Lindblad (m), Börje Nilsson (s), Margareta Israelsson (s), Maud Björnemalm (s), Margit Gennser (m), Bengt Lindqvist (s), Rune Backlund (c), Anita Jönsson (s), Gustaf von Essen (m), Sven-Åke Nygårds (s), Ragnhild Pohanka (mp), Rose-Marie Frebran (kds), Mona Berglund Nilsson (s), Margareta E Nordenvall (m), Bo Könberg (fp) och Alice Åström (v).
Reservationer
1. Inriktningen avseende förändringar i sjuk- och föräldraförsäkringarna m.m. (mom. 1, 16 och 17)
Gullan Lindblad, Margit Gennser, Gustaf von Essen och Margareta E Nordenvall (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 27 börjar med "I flera av" och på s. 29 slutar med "riksdagens sida." bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening bör inkomstbegreppet i sjukförsäkringen göras mer rättvisande. Den sjukpenninggrundande inkomsten bör därför baseras på medelvärdet av de senaste 24 månadernas inkomst. Sjuk- och arbetsskadeberedningen har visserligen i uppdrag att lägga fram förslag i denna del men utskottet anser att förändringen bör göras redan fr.o.m. den 1 januari 1996.
Vidare anser utskottet att ytterligare en karensdag bör införas i sjukersättningssystemen. Detta kommer att medföra en ytterligare minskning av sjukskrivningarna, och arbetslinjen markeras starkare. Härigenom blir det möjligt att höja ersättningen för de långtidssjukskrivna. Ett tak på tio karensdagar under en ettårsperiod skall dock fortfarande gälla.
Utskottet anser att regeringen bör få i uppdrag att snarast lägga fram förslag till lagstiftning om ändrad SGI och ytterligare en karensdag fr.o.m. den 1 januari 1996. Därvid bör regeringen också redovisa förslag som innebär att ingen drabbas av fler än två karensdagar vid varje sjukfall. Möjligheten för småföretagare att återförsäkra sig hos försäkringskassan bör samtidigt omarbetas så att den anpassas för två karensdagar. Vad sålunda anförts bör riksdagen med bifall till motion Sf238 yrkandena 1--3 som sin mening ge regeringen till känna. Härigenom tillgodoses också motion Sf230.
Utskottet föreslår med bifall till motion Sf205 yrkande 5 ett tillkännagivande om att det bör råda restriktivitet vad gäller avtalsförsäkringen. Detta för att undvika överförsäkring. Vad gäller förändringar i föräldraförsäkringen anser utskottet att kompensationsnivån fr.o.m. den 1 juli 1995 bör vara densamma under alla tolv månaderna, dvs. inledningsvis 80 % av SGI:n. Utskottet anser vidare, med hänvisning till den långa föräldraledigheten och höga inkomstkompensationen samt till det statsfinansiella läget, att havandeskapspenningen bör avskaffas fr.o.m. den 1 juli 1995. Det skall i stället vara möjligt att ta ut föräldraledighet två månader före nedkomsten om man så önskar. För den som enligt Arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter är förbjuden att arbeta som gravid eller om graviditeten av andra orsaker är komplicerad skall sedvanlig sjukskrivning gälla. Regeringen bör snarast lägga fram förslag till lagändringar härom. Detta bör riksdagen med bifall till motion So617 yrkande 3 och med anledning av motion Sf227 yrkande 1 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att den del av utskottets yttrande på s. 47 som börjar med "Utskottet har" och slutar med "i motionen." och på s. 49 som börjar med "Med hänvisning" och slutar med "betänkande FiU20." bort ha följande lydelse:
Införandet av ytterligare en karensdag bör vara kostnadsneutralt för arbetsgivarna som grupp. Denna förändring tillsammans med ett ändrat SGI-begrepp innebär därför en förstärkning av statsbudgeten med 4 300 miljoner kronor för budgetåret 1995/96. Av detta belopp beräknas 3 200 miljoner kronor utgöra minskade utbetalningar från sjukförsäkringen under det budgetåret. Med hänsyn härtill bör riksdagen anvisa 3 200 miljoner kronor mindre till anslaget B 1 än regeringen föreslagit i propositionerna 1994/95:100 och 1994/95:147.
dels att den del av utskottets yttrande på s. 50 som börjar med "Utskottet har" och slutar med "miljoner kronor." bort ha följande lydelse:
Med hänsyn till de föreslagna förändringarna bör riksdagen under anslaget Föräldraförsäkring anvisa 660 miljoner kronor mindre än regeringen föreslagit.
dels att momenten 1, 16 och 17 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
1. beträffande inriktningen avseende förändringar i sjuk- och föräldraförsäkringarna att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:Sf205 yrkande 5, 1994/95:Sf238 yrkandena 1--3 och 1994/95:So617 yrkandena 3 och 4 och med anledning av motionerna 1994/95:Sf227 yrkande 1 och 1994/95:Sf230 samt med avslag på proposition 1994/95:100 och motionerna 1994/95:Sf206, 1994/95:Sf212, 1994/95:Sf228, 1994/95:Sf256, 1994/95:Sf257, 1994/95:Sf264 yrkande 1, 1994/95:Sf266 yrkandena 5--7, 1994/95:Fi211 yrkandena 6 och 12--16, 1994/95:Fi212 yrkande 29, 1994/95:Fi216 yrkandena 8, 13 och 24, 1994/95:So224 yrkande 9, 1994/95:So615 yrkandena 2--4 och 1994/95:So618 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
16. beträffande anslag till Sjukpenning och rehabilitering -- under förutsättning av bifall till mom. 1 ovan -- att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Sf238 yrkande 4 och med anledning av propositionerna 1994/95:100 och 1994/95:147 till Sjukpenning och rehabilitering för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 29 963 000 000 kr,
17. beträffande anslag till Föräldraförsäkring -- under förutsättning av bifall till mom. 1 ovan -- att riksdagen med bifall till motion 1994/95:So617 yrkande 5 och med anledning av proposition 1994/95:100 till Föräldraförsäkring för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 27 803 000 000 kr,
2. Inriktningen avseende förändringar i sjuk- och föräldraförsäkringarna (mom. 1)
Bo Könberg (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 27 börjar med "I flera av " och på s. 29 slutar med "riksdagens sida." bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att följande bör gälla för en ny ohälsoförsäkring. Kompensationsnivån bör vara 80 % för alla förvärvsinkomster upp till 7,5 basbelopp. Detta innebär bl.a. att ersättningsnivån för långtidssjuka höjs från nuvarande 70 % till 80 %. Vidare bör karensdagen vara kvar. Med en sådan utformning av den allmänna ohälsoförsäkringen behövs inga kompletterande tilläggsförsäkringar.
För att uppnå erforderlig besparing kan en lägre kompensationsnivå på 75 % gälla under några, kanske fem, dagar i början av varje sjukperiod.
Utskottet anser att Sjuk- och arbetsskadeberedningen bör få ändrade direktiv att lägga fram förslag om den närmare utformningen av en allmän ohälsoförsäkring i enlighet härmed. Denna försäkring skall sedan ligga till grund för beredningens övriga reformförslag.
För den fortsatta förändringen av socialförsäkringarna bör dessutom gälla att finansieringen i ökad utsträckning bör ske genom försäkringsmässigt utformade egenavgifter. Vidare bör arbetsskadeförsäkringen utformas som en riskförsäkring för arbetsgivare.
Vad gäller förändringar i föräldraförsäkringen motsätter sig utskottet, inte minst av jämställdhetsskäl, att ersättningsnivån i föräldrapenningen sänks till 75 resp. 85 %. Inte heller bör ersättningsnivån i den tillfälliga föräldrapenningen, havandeskapspenningen och närståendepenningen sänkas.
Utskottet anser att det vore en strukturellt riktig åtgärd att låta SGI:n fastställas med hänsyn till den levnadsstandard den försäkrade haft under en tid tillbaka. En lösning vore att SGI:n, i enlighet med vad som anförs i motion Fi211, beräknas på den genomsnittliga inkomsten under den senaste tolvmånadersperioden. Förändringen bör genomföras fr.o.m. år 1996, och regeringen bör återkomma med lagförslag.
Det anförda bör riksdagen med bifall till motionerna Sf264 yrkande 1, Sf266 yrkandena 5--7, Fi211 yrkandena 6 och 12--16 och So615 yrkandena 2--4 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att moment 1 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
1. beträffande inriktningen avseende förändringar i sjuk- och föräldraförsäkringarna att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:Sf264 yrkande 1, 1994/95:Sf266 yrkandena 5--7, 1994/95:Fi211 yrkandena 6 och 12--16 och 1994/95:So615 yrkandena 2--4 samt med avslag på proposition 1994/95:100 och motionerna 1994/95:Sf205 yrkande 5, 1994/95:Sf206, 1994/95:Sf212, 1994/95:Sf227 yrkande 1, 1994/95:Sf228, 1994/95:Sf230, 1994/95:Sf238 yrkandena 1--3, 1994/95:Sf256, 1994/95:Sf257, 1994/95:Fi212 yrkande 29, 1994/95:Fi216 yrkandena 8, 13 och 24, 1994/95:So224 yrkande 9, 1994/95:So617 yrkandena 3 och 4 samt 1994/95:So618 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
3. Inriktningen avseende förändringar i sjuk- och föräldraförsäkringarna (mom. 1)
Alice Åström (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 27 börjar med "I flera av" och på s. 29 slutar med "riksdagens sida." bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att det är felaktigt att göra nedskärningar i socialförsäkringssystemen för att finansiera underskott i andra sektorer. De förslag till förändringar i socialförsäkringssystemen som regeringen har lagt fram innebär en grundläggande förändring av socialförsäkringssystemen. Enligt utskottets mening är det viktigt att sådana förändringar föregås av ett omfattande beredningsarbete. Därvid bör förslagen noga analyseras ur ett klass- och könsperspektiv. Den förändrade ideologiska inriktningen bör också förankras hos folket innan några beslut fattas. Det anförda bör riksdagen med bifall till motion Sf228 som sin mening ge regeringen till känna.
Föräldraförsäkringen har underlättat för kvinnor att kombinera förvärvsarbete och barn, vilket också varit bra för barnen. Enligt utskottet bör därför en utbyggnad av föräldraförsäkringen prioriteras inom familjepolitiken så fort resurserna tillåter. För att samtidigt öka männens chans att självständigt ta ansvar för hem och barn bör mannens rätt till föräldraledighet inte kunna överlåtas på mamman, och därför bör enligt utskottet de kvoterade månaderna också successivt byggas ut. Det anförda bör riksdagen med bifall till motion So618 yrkande 1 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att moment 1 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
1. beträffande inriktningen avseende förändringar i sjuk- och föräldraförsäkringarna att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:Sf228 och 1994/95:So618 yrkande 1 samt med avslag på proposition 1994/95:100 och motionerna 1994/95:Sf205 yrkande 5, 1994/95:Sf206, 1994/95:Sf212, 1994/95:Sf227 yrkande 1, 1994/95:Sf230, 1994/95:Sf238 yrkandena 1--3, 1994/95:Sf256, 1994/95:Sf257, 1994/95:Sf264 yrkande 1, 1994/95:Sf266 yrkandena 5--7, 1994/95:Fi211 yrkandena 6 och 12--16, 1994/95:Fi212 yrkande 29, 1994/95:Fi216 yrkandena 8, 13 och 24, 1994/95:So224 yrkande 9, 1994/95:So615 yrkandena 2--4 och 1994/95:So617 yrkandena 3 och 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
4. Inriktningen avseende förändringar i sjuk- och föräldraförsäkringarna (mom. 1)
Ragnhild Pohanka (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 27 börjar med "I flera" och på s. 29 slutar med "riksdagens sida." bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att det bör införas ett system med s.k. brutet tak i såväl sjukförsäkringen, föräldraförsäkringen som arbetslöshetsförsäkringen. I dessa försäkringar skall ersättning utges med 80 % av inkomsten under 144 000 kr per år och med 40 % av inkomsten över denna nivå. Därigenom höjs kompensationsnivån för långtidssjukskrivna från 70 % till 80 % avseende inkomster upp till 144 000 kr per år. Regeringen bör snarast lägga fram förslag till lagstiftning i enlighet härmed som kan träda i kraft den 1 juli 1995. Detta bör riksdagen med bifall till motionerna So224 yrkande 9 och Fi212 yrkande 29 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att moment 1 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
1. beträffande inriktningen avseende förändringar i sjuk- och föräldraförsäkringarna att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:Fi212 yrkande 29 och 1994/95:So224 yrkande 9 samt med avslag på proposition 1994/95:100 och motionerna 1994/95:Sf205 yrkande 5, 1994/95:Sf206, 1994/95:Sf212, 1994/95:Sf227 yrkande 1, 1994/95:Sf228, 1994/95:Sf230, 1994/95:Sf238 yrkandena 1--3, 1994/95:Sf256, 1994/95:Sf257, 1994/95:Sf264 yrkande 1, 1994/95:Sf266 yrkandena 5--7, 1994/95:Fi211 yrkandena 6 och 12--16, 1994/95:Fi216 yrkandena 8, 13 och 24, 1994/95:So615 yrkandena 2--4, 1994/95:So617 yrkandena 3 och 4 samt 1994/95:So618 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
5. Inriktningen avseende förändringar i sjuk- och föräldraförsäkringarna (mom. 1)
Rose-Marie Frebran (kds) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 27 börjar med "I flera" och på s. 29 slutar med "riksdagens sida." bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening är det angeläget att de som är långtidssjuka snarast får kompensationsnivån höjd från 70 % till 80 %. Regeringen bör återkomma med förslag härom.
Vad gäller trygghetssystemens utformning fr.o.m. år 1997 anser utskottet att samma ersättningsnivå bör gälla vid sjukdom, arbetslöshet och föräldraledighet. I dessa trygghetssystem bör taket vara 7,5 basbelopp, och en enhetlig lägsta nivå (golv) bör vara 2 basbelopp. Däremellan skulle ersättningen kunna ligga på 80 % av inkomsten upp till 5 basbelopp och 50 % av inkomsten mellan 5 och 7,5 basbelopp. Vidare bör sjukförsäkringen innehålla två karensdagar. Enhetliga avgifter bör tas ut på inkomster upp till nuvarande tak och förslagsvis halv avgift på inkomster däröver. Härigenom ges systemet en fördelningspolitisk profil till förmån för inkomsttagare med lägre inkomster. Samtidigt lämnas utrymme för frivilliga försäkringslösningar för dem som önskar ett förbättrat skydd.
Sjuk- och arbetsskadeberedningen bör få ändrade direktiv att utforma trygghetssystem i enlighet härmed. Detta bör riksdagen med bifall till motion Sf206 och Fi216 yrkandena 13 och 24 som sin mening ge regeringen till känna.
Utskottet anser det av besparingsskäl befogat att förändringar görs i ersättningsunderlaget i sjuk- och arbetsskadeförsäkringarna. Enligt utskottet bör SGI:n grundas på den genomsnittliga inkomsten under de senaste två åren. Härigenom åstadkoms en besparing på 2 miljarder kronor. Regeringen bör snarast lägga fram förslag i enlighet härmed. Det anförda bör riksdagen med bifall till motion Fi216 yrkande 8 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att moment 1 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
1. beträffande inriktningen avseende förändringar i sjuk- och föräldraförsäkringarna att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:Sf206 och 1994/95:Fi216 yrkandena 8, 13 och 24 samt med avslag på proposition 1994/95:100 och motionerna 1994/95:Sf205 yrkande 5, 1994/95:Sf212, 1994/95:Sf227 yrkande 1, 1994/95:Sf228, 1994/95:Sf230, 1994/95:Sf238 yrkandena 1--3, 1994/95:Sf256, 1994/95:Sf257, 1994/95:Sf264 yrkande 1, 1994/95:Sf266 yrkandena 5--7, 1994/95:Fi211 yrkandena 6 och 12--16, 1994/95:Fi212 yrkande 29, 1994/95:So224 yrkande 9, 1994/95:So615 yrkandena 2--4, 1994/95:So617 yrkandena 3 och 4 samt 1994/95:So618 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
6. Sjukdomsbegreppet m.m. (mom. 3)
Ragnhild Pohanka (mp) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 30 börjar med "Utskottet, som" och slutar med "yrkande 1" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att förslaget att man vid bedömning av om sjukdom föreligger skall bortse från arbetsmarknadsmässiga, ekonomiska, sociala och liknande förhållanden kan befaras leda till ett alltför snävt sjukdomsbegrepp. Riksdagen bör därför avslå regeringens förslag i denna del.
dels att moment 3 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
3. beträffande sjukdomsbegreppet m.m. att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Sf17 yrkande 1 avslår det i proposition 1994/95:147 framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring såvitt avser 3 kap. 7 och 7 a §§,
7. Fördjupad prövning av rätt till sjukpenning och kompletterande utredning (mom. 5)
Alice Åström (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 34 börjar med "Utskottet anser" och slutar med "yrkande 2" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att den enskilde av rättssäkerhetsskäl bör kunna överklaga ett beslut av försäkringskassan. Utskottet anser därför att regeringen bör återkomma med förslag till regler för överprövning av försäkringskassans handläggning och beslut i ärenden som rör kompletterande utredningar och valet av sjukvårdsenhet. Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att moment 5 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
5. beträffande fördjupad prövning av rätt till sjukpenning och kompletterande utredning att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:Sf15 yrkande 1 och med anledning av motionerna 1994/95:Sf16 yrkande 1 och 1994/95:Sf17 yrkande 2 dels antar det i proposition 1994/95:147 framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring såvitt avser 3 kap. 8 a § och 20 kap. 3 § dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
8. Fördjupad prövning av rätt till sjukpenning och kompletterande utredning (mom. 5)
Ragnhild Pohanka (mp) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 34 börjar med "Utskottet anser" och slutar med "yrkande 2" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att en försäkrad som ej vill medverka i kompletterande utredning om rätt till sjukpenning eller förtidspension skall kunna överklaga försäkringskassans ställningstagande i samband med kommunicering om indragning av sjukpenning. Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att moment 5 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
5. beträffande fördjupad prövning av rätt till sjukpenning och kompletterande utredning att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:Sf17 yrkande 2 och med anledning av motionerna 1994/95:Sf15 yrkande 1 och 1994/95:Sf16 yrkande 1 dels antar det i proposition 1994/95:147 framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring såvitt avser 3 kap. 8 a § och 20 kap. 3 §, dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
9. Fördjupad prövning av rätt till sjukpenning och kompletterande utredning (mom. 5)
Rose-Marie Frebran (kds) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 34 börjar med "Utskottet anser" och slutar med "yrkande 2" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser liksom regeringen att försäkringsskassans beslut om kompletterande undersökning inte bör vara överklagbart. Däremot anser utskottet att valet av sjukvårdsenhet bör kunna överklagas av den enskilde för att inte omintetgöra den positiva medverkan från den försäkrades sida som alltid bör eftersträvas. Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att moment 5 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
5. beträffande fördjupad prövning av rätt till sjukpenning och kompletterande utredning att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:Sf16 yrkande 1 och med anledning av motionerna 1994/95:Sf15 yrkande 1 och 1994/95:Sf17 yrkande 2 dels antar det i proposition 1994/95:147 framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring såvitt avser 3 kap. 8 a § och 20 kap. 3 §, dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
10. Rehabiliteringsansvaret (mom. 7)
Ragnhild Pohanka (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 38 som börjar med "I de" och på s. 39 slutar med och "Sf265." bort ha följande lydelse:
I de ovan nämnda nya direktiven till Sjuk- och arbetsskadeberedningen anges bl.a. att ansvaret för förebyggande och rehabiliterande insatser faller på samhället och den enskilde individen. Nu gällande lagstiftning ålägger arbetsgivaren ett ansvar såväl vad gäller utformningen av arbetsmiljön som att aktivt delta i rehabiliteringsarbetet. Sjuk- och arbetsskadeberedningen skall utvärdera hur rehabiliteringsarbetet bedrivs i dag och lämna förslag till hur ansvarsfördelningen kan göras tydligare. Därvid skall arbetsgivarens ansvar uppmärksammas. Beredningen bör också överväga att inom ramen för ohälsoförsäkringen införa möjligheter att vidta sanktioner mot en arbetsgivare som åsamkar försäkringen höga kostnader till följd av att denne inte uppfyller de åligganden som lagstiftningen stadgar. Utskottet ser positivt på de direktiv som nu redogjorts för men anser att de bort få en bredare utformning där även försäkringskassans roll i rehabilteringssammanhang uppmärksammas på ett tydligare sätt i enlighet med vad som anförts i motion Sf239. Vad utskottet anfört med bör med bifall till motion Sf239 och med anledning av motion Sf265 ges regeringen till känna.
dels att moment 7 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
7. beträffande rehabiliteringsansvaret att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Sf239 och med anledning av motion 1994/95:Sf265 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
11. Biståndsarbetare (mom. 9)
Rose-Marie Frebran (kds) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 41 som börjar med "Riksförsäkringsverket redovisade" och slutar med "och 1993/94:Sf268." bort ha följande lydelse:
Utskottet vill framhålla att volontärer knutna till ideella biståndsorganisationer utgör en viktig del i det svenska biståndsarbetet i utvecklingsländerna. Dessa biståndsarbetare har ofta en låg lön och ett mycket svagt socialförsäkringsskydd. De förbättringar i socialförsäkringsskyddet som nyligen gjorts gäller endast biståndsarbetare som återvänder till Sverige inom tre år. Denna treårsgräns missgynnar dem som är villiga att arbeta i biståndsländer med korta vilo- och informationsperioder hemma. Utskottet anser att en översyn bör göras av den treårsregel som har införts för biståndsarbetare i olika socialförsäkrings- och bidragssystem. Regeringen bör därefter återkomma med förslag om höjning av denna gräns. Det anförda bör riksdagen med anledning av motionerna 1993/94:Sf268 och 1994/95:Sf252 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att moment 9 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
9. beträffande biståndsarbetare att riksdagen med anledning av motionerna 1993/94:Sf268 och 1994/95:Sf252 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
12. Utökad närståendepenning (mom. 12)
Bo Könberg (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 42 som börjar med "Utskottet konstaterar" och slutar med "och 3." bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att regeringen bör ta upp överläggningar med de båda kommunförbunden för att tillsammans med dem se över hur närståendevården skall kunna underlättas. En fortsatt utbyggnad av växelvårdsplatser bör vara ett inslag. Ett annat viktigt inslag bör vara att utvidga kretsen sjuka vilkas närstående skall kunna få närståendepenning och rätt till ledighet. Den tid för vilken närståendepenning skall kunna utges bör avsevärt förlängas, och utskottet föreslår att riksdagen beslutar att fr.o.m. den 1 juli 1995, som ett första steg, förlänga tiden från nuvarande 60 dagar till 120 dagar. Regeringen bör snarast lägga fram förslag härom. Vad utskottet anfört bör riksdagen med bifall till motion Sf264 yrkandena 2 och 3 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att moment 12 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
12. beträffande utökad närståendepenning att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Sf264 yrkandena 2 och 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
13. Läkemedelsförmåner 1995/96 (mom. 18)
Gullan Lindblad, Margit Gennser, Gustaf von Essen och Margareta E Nordenvall (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 56 börjar med "Utskottet delar" och på s. 57 slutar med "1 900 kr." bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets uppfattning är mot bakgrund av det allvarliga statsfinansiella läget den i budgetpropositiopen föreslagna höjningen av högkostnadsskyddet och patientavgiften inte tillräcklig. I kompletteringspropositionen föreslås en ytterligare höjning av patientavgiften till 160 kr resp. 60 kr. Utskottet anser att det nu bör ankomma på finansutskottet att bereda frågan om vilken patientavgift som skall gälla fr.o.m. den 1 juli 1995 och föreslå riksdagen att anta lagförslag i frågan. Utskottet föreslår mot bakgrund härav en höjning av taket i högkostnadsskyddet till 1 900 kr. Med det anförda tillstyrker utskottet bifall till motion Sf204 yrkande 11.
dels att moment 18 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
18. beträffande läkemedelsförmåner 1995/96 att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Sf204 yrkande 11 och med anledning av proposition 1994/95:100 antar förslaget till lag om ändring i lagen (1981:49) om begränsning av läkemedelskostnader, m.m. utom såvitt avser 3 § och med den ändringen att i 7 § andra stycket talet 1 800 byts mot 1 900,
14. Översyn av läkemedelsförmånssystemet m.m. (mom. 19)
Gullan Lindblad, Margit Gennser, Gustaf von Essen och Margareta E Nordenvall (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 57 som börjar med "Som framgått" och slutar med "riksdagens sida." bort ha följande lydelse:
I motionerna Sf204 och So210 kritiseras den nuvarande läkemedelsförsörjningen utifrån bl.a. den synpunkten att den inte är tillräckligt kostnadseffektiv. Utskottet delar den uppfattningen. Besparingar innebär att resurser skall användas effektivt och inte att kostnader vältras över på konsumenter genom höjda egenavgifter och på kommuner och landsting som fått överta betalningsansvaret. En viss subventionering på läkemedelsområdet måste enligt utskottets mening finnas. Utformningen av denna subventionering måste emellertid öka i träffsäkerhet, dvs. förmånen skall ges till de individer som drabbas av de högsta kostnaderna. Läkemedelsterapi skall vara kostnadseffektiv både i det enskilda fallet och totalt sett, och det är rimligt att kostnaderna härför delas mellan individ och det offentliga. Frågan om ansvar och befogenhet när det gäller läkemedelsförmånen avser tre förhållanden, nämligen prissättning, kostnadsbelastning och finansiering. Enligt utskottets uppfattning bör vid prissättningen Sverige betraktas som en helhet, vilket innebär att ansvaret för prissättning och finansiering måste ligga centralt. Ett decentraliserat ansvar för prissättning och finansiering skulle enligt utskottets uppfattning försvaga vårdproducenternas ställning. Ett organiserat samarbete mellan vårdproducenter torde å andra sidan strida mot både svensk och europeisk konkurrenslagstiftning. Samtidigt skulle den svenska läkemedelsindustrins prisförhandlingar i förhållande till andra länders läkemedelsmyndigheter försvagas till nackdel för den inhemska industrin. Utskottets mening är att någon form av s.k. läkemedels-Dagmar inte bör införas. Såsom framhålls i motionerna utgör läkemedelskostnaderna en förhållandevis liten del av de totala sjukvårdskostnaderna. Nya läkemedel har inneburit betydande förbättringar för patienter men även ökad kostnadseffektivitet inom vården i form av kortare vårdtider, enklare medicinska procedurer och lägre omsorgskostnader. Utifrån dessa synpunkter läggs i motionerna fram dels förslag för vilka redogjorts ovan och som enligt utskottets uppfattning kan genomföras snabbt och leder till ökad kostnadseffektivitet, dels förslag som kräver en längre genomförandetid och ytterligare kan behöva utredas.
Utskottet anser att riksdagen med bifall till motionerna Sf204 yrkandena 1--3, 7, 9, 10 och 13 och So210 yrkandena 3--5 som sin mening bör ge regeringen till känna vad utskottet anfört.
dels att moment 19 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
19. beträffande översyn av läkemedelsförmånssystemet m.m. att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:Sf204 yrkandena 1--3, 7, 9, 10 och 13 och 1994/95:So210 yrkandena 3--5 samt med avslag på motion 1994/95:So423 yrkande 15 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
15. Översyn av läkemedelsförmånssystemet m.m. (mom. 19)
Bo Könberg (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 57 börjar med "I tilläggsdirektiven" och slutar med "det anförda." bort ha följande lydelse:
I dag finansieras läkemedlen i öppen vård av sjukförsäkringen, medan läkemedlen inom den slutna vården bekostas av sjukvårdshuvudmännen. För att optimera läkemedelsterapin och få kontroll på kostnaderna inrättades under 1960-talet läkemedelskommittéer. Effekten av deras rekommendationer med medicinskt och ekonomiskt sett bättre behandling har fungerat bäst inom den slutna vården. Detta har enligt utskottets uppfattning berott på att sjukvårdshuvudmännen haft det ekonomiska ansvaret för läkemedelskostnaderna och därför haft bättre incitament att påverka förskrivningen i positiv riktning. En ytterligare orsak är enligt utskottets mening att förskrivarna inom den slutna vården fått information om sina förskrivningsmönster och kostnaderna för detta och därmed fått möjlighet till egen medicinsk revision. Utskottet anser mot bakgrund av det anförda att läkemedel i öppen vård bör finansieras på samma sätt som läkemedlen i sluten vård, och statens medel för läkemedelskostnader bör således överföras till sjukvårdshuvudmännen. Samtidigt bör också ett system införas för återföring av läkemedelsförskrivningsdata till läkarna i öppen vård som ett led i läkarnas och distriktssköterskornas medicinska revision av sin egen verksamhet. Utskottet anser att detta bör ges regeringen till känna och tillstyrker bifall till motion So423 yrkande 15.
dels att moment 19 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
19. beträffande översyn av läkemedelsförmånssystemet m.m. att riksdagen med bifall till motion 1994/95:So423 yrkande 15 samt med avslag på motionerna 1994/95:Sf204 yrkandena 1--3, 7, 9, 10 och 13 och 1994/95:So210 yrkandena 3--5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
16. Avgiftsfria läkemedel och förbrukningsartiklar (mom. 21)
Ragnhild Pohanka (mp) och Alice Åström (v) anser
dels att den del av utskottets som yttrande på s. 57 börjar med "Även de" och på s. 58 slutar med "till motionerna." bort ha följande lydelse:
I tilläggsdirektiven till HSU 2000 anförs bl.a. att de där upptagna frågorna om kostnadsfria läkemedel och förbrukningsartiklar skall beröras av kommitténs arbete genom att som huvudalternativ skall redovisas ett system där dessa görs prisnedsatta och förs in i ett högkostnadsskydd. Utskottet anser dock, inte minst med hänsyn till rättviseskäl, att mycket talar för att de fria läkemedlen bör finnas kvar. Vidare anser utskottet att det finns skäl att göra en uppdatering av förteckningen över kostnadsfria läkemedel samt se över hur denna fungerar, exempelvis om den konserverar äldre medicinsk terapi och om det finns diagnosgrupper som inte är representerade men för vilka man med fog kan hävda borde vara medtagna. Vad utskottet med anledning av motion Sf213 sålunda anfört bör ges regeringen till känna. Utskottet avstyrker bifall till motionerna Sf232, Sf241 och Sf263.
dels att 21 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
21. beträffande avgiftsfria läkemedel och förbrukningsartiklar
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Sf213 och med avslag på motionerna 1994/95:Sf232, 1994/95:Sf241 och 1994/95:Sf263 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
17. Tandvårdsförsäkringen (mom. 22)
Gullan Lindblad, Margit Gennser, Gustaf von Essen och Margareta E Nordenvall (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 59 börjar med "Utskottet anser" och slutar med "yrkande 1." bort ha följande lydelse:
Såsom framhålls i motion Sf210 motiverar det statsfinansiella läget att kostnaderna för tandvårdsförsäkringen ytterligare måste minskas. Ett genomförande av motionärernas förslag innebär enligt utskottets uppfattning, förutom minskade kostnader för försäkringen, att de som har ett omfattande tandvårdsbehov bättre tillgodoses, medan de som har ett lågt eller normalt tandvårdsbehov får bära en relativt sett större del av kostnaderna. Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att moment 22 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
22. beträffande tandvårdsförsäkringen att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Sf210 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
18. Anslag till Sjukvårdsförmåner m.m. (mom. 25)
Under förutsättning av bifall till reservationerna 13, 14 och 17
Gullan Lindblad, Margit Gennser, Gustaf von Essen och Margareta E Nordenvall (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 62 börjar med "Utskottet har" och slutar med "framställda anslagsyrkandena." bort ha följande lydelse:
Utskottet har ovan tillstyrkt motionärernas yrkanden om besparingar inom läkemedels- och tandvårdsområdena och tillstyrker till följd härav även motionerna Sf204 yrkande 12 och Sf210 yrkande 3.
dels att moment 25 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
25. beträffande anslag till Sjukvårdsförmåner m.m. att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:Sf204 yrkande 12 och 1994/95:Sf210 yrkande 3 och med anledning av proposition 1994/95:100 till Sjukvårdsförmåner m.m. för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 20 240 000 000 kr,
19. Värdesäkring (mom. 27)
Gullan Lindblad, Margit Gennser, Gustaf von Essen och Margareta E Nordenvall (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 64 börjar med "Utskottet vill" och slutar med "yrkande 4" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att det allvarliga statsfinansiella läget motiverar att den nya princip för indexering av pensioner som riksdagen godkände i samband med beslutet om reformering av det allmänna pensionssystemet bör introduceras redan fr.o.m. den 1 januari 1996 eller så snart detta är tekniskt möjligt. Därmed kan en besparing på 3 miljarder kr uppnås fr.o.m. år 1998. Regeringen bör därför återkomma till riksdagen med förslag om ett tillväxtbaserat index fr.o.m. nämnda tidpunkt.
dels att moment 27 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
27. beträffande värdesäkring att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Sf237 yrkande 4 och med avslag på motion 1994/95:Sf266 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
20. Värdesäkring (mom. 27)
Rune Backlund (c) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 64 börjar med "Utskottet vill" och slutar med "yrkande 1" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att ett väsentligt problem i arbetet med att häva den ekonomiska krisen är den automatik som styr kostnaderna i de stora transfereringssystemen. Genom att koppla ersättningsnivåerna i dessa system till basbeloppet, dvs. till utvecklingen av konsumentprisindex utan hänsyn till reallöneutvecklingen, uppstår en rad icke avsedda effekter. I högkonjunktur med stigande produktivitet och ökande reallöner men en begränsad inflation urholkas värdet av alla basbeloppsanknutna ersättningar. Det innebär att den ekonomiska tryggheten i välfärdssystemen minskar. I tider med stagnerande eller t.o.m. negativ reallöneutveckling, vilket leder till minskande skatteinkomster för staten, ökar däremot värdet av basbeloppsanknutna ersättningar i takt med inflationen. Det innebär att värdet av dessa ersättningar ökar samtidigt som statens möjligheter att finansiera de ökande kostnaderna minskar. I själva verket finns enligt utskottets mening visst fog för påståendet att de basbeloppsanknutna välfärdssystemen i sig driver fram en inflationsekonomi. Utskottet anser därför att den nuvarande automatiken i kostnadsutvecklingen av transfereringssystemen måste brytas. Insikten om vikten av en sådan förändring ökar, vilket inte minst riksdagens behandling av riktlinjerna för ett nytt pensionssystem tydligt visar. Den begränsning av uppräkningen av basbeloppet fr.o.m. år 1995 som riksdagen beslutat om skall enligt vad regeringen uttalat i proposition 1994/95:25 gälla så länge underskottet i statsbudgeten överstiger 100 miljarder kr räknat på årsbasis. Det ekonomiska läget har emellertid inte i någon avgörande grad förbättrats sedan hösten 1994. Snarare är det ekonomiska läget så att det enligt utskottet finns anledning att se med fortsatt stor oro på möjligheterna till en ekonomisk stabilisering under de närmaste åren. Mot den bakgrunden anser utskottet att det är nödvändigt att nu lägga fast det ekonomiska utrymme som kan accepteras när det gäller basbeloppets uppräkning för perioden 1996--1998. Vid beräkningen bör hänsyn därvid tas till högst en procents inflation under respektive tolvmånadersperiod. En sådan åtgärd kan beräknas minska belastningen på statens finanser respektive i socialförsäkringssystemet med 1,2 miljarder kr under kalenderåret 1996 och med 7,4 miljarder kr under åren 1997--1998. Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag i denna fråga.
dels att moment 27 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
27. beträffande värdesäkring att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Sf266 yrkande 1 och med avslag på motion 1994/95:Sf237 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
21. Pensionsålder (mom. 28)
Gullan Lindblad (m), Margit Gennser (m), Gustaf von Essen (m), Margareta E Nordenvall (m) och Bo Könberg (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 65 börjar med "Som tidigare" och slutar med "till känna" bort ha följande lydelse:
Utskottet konstaterar att det finns en överenskommelse mellan de tidigare regeringspartierna och den nuvarande regeringen att ingendera skall genomföra en höjning av den allmänna pensionsåldern ensidigt. Det statsfinansiella läget är emellertid enligt utskottets mening sådant att det är motiverat för samtliga partier som står bakom överenskommelsen att söka reducera kostnaderna för det allmänna pensionssystemet. En stegvis höjning av pensionsåldern med ett år kan beräknas innebära en besparing på ca 6 miljarder kr per år fr.o.m. år 1998. Mot bakgrund av vad nu anförts anser utskottet att regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag om en höjning av pensionsåldern.
dels att moment 28 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
28. beträffande pensionsålder att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:Sf237 yrkande 1 och 1994/95:Fi211 yrkande 9 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
22. Sabbatsår (mom. 29)
Rose-Marie Frebran (kds) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 66 börjar med "Utskottet har" och slutar med "yrkande 14" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att det finns flera skäl som talar för att den som är mellan 45 och 55 år bör ha möjlighet till ett förtida pensionsuttag under ett års tid, s.k. sabbatsår. Bl.a. skulle en sådan möjlighet kunna skapa ytterligare vikariatsplatser, vilket skulle lätta trycket på arbetsmarknaden. Utskottet anser därför att en rätt till sabbatsår bör införas. Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att moment 29 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
29. beträffande sabbatsår att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:Sf246 och 1994/95:A271 yrkande 14 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
23. Vårdbidrag och handikappersättning (mom. 32)
Bo Könberg (fp) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. x börjar med "Beträffande frågan" och slutar med "yrkande 4" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att det är både olyckligt och olämpligt att den begränsade uppräkningen av basbeloppet som gäller fr.o.m. den 1 januari 1995 också kommit att tillämpas på vårdbidrag och handikappersättning. Med hänsyn till att effekten för de enskilda som drabbas är kännbar anser utskottet att vårdbidrag och handikappersättning bör undantas från den beslutade avindexeringen. Mot bakgrund av vad nu anförts anser utskottet dels att konsekvenserna av det sänkta reala värdet av vårdbidrag och handikappersättning bör utredas, dels att regeringen bör återkomma till riksdagen med sådana förslag att vårdbidrag och handikappersättning fr.o.m. år 1996 åter räknas upp med full hänsyn tagen till inflationen. Båda förmånerna bör också få en extra uppräkning så att den förlust som den begränsade uppräkningen under år 1995 medför kompenseras. Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att moment 32 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
32. beträffande vårdbidrag och handikappersättning att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:So222 yrkande 4 och 1994/95:Kr2 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
24. Avskaffade äldreregler (mom. 37)
Gullan Lindblad, Margit Gennser, Gustaf von Essen och Margareta E Nordenvall (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 74 börjar med "Regeringen har" och slutar med "yrkande 1" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att regeringens förslag om att avskaffa de s.k. äldrereglerna bör genomföras redan fr.o.m. den 1 januari 1996. Med hänsyn det statsfinansiella läget och utvecklingen på ränte- och valutamarknaderna är en tidigareläggning med ett år väl motiverad. Regeringen bör därför återkomma till riksdagen med förslag om att avskaffa äldrereglerna fr.o.m. den 1 januari 1996.
dels att moment 37 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
37. beträffande avskaffade äldreregler att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Sf13 yrkande 1 och med avslag på motionerna 1994/95:Fi216 yrkande 7, 1994/95:Sf14, 1994/95:Sf15 yrkande 2, 1994/95:Sf16 yrkande 3 och 1994/95:Sf17 yrkande 4 dels avslår det i proposition 1994/95:147 framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring såvitt avser 7 kap 3 §, dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
25. Avskaffade äldreregler (mom. 37)
Alice Åström (v) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 74 börjar med "Utskottet anser" och slutar med "yrkande 4" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar regeringens uppfattning att förtidspension skall grundas på medicinska orsaker. Problem uppstår dock när man skall definiera vad som avses med medicinska orsaker. Utskottet anser att frågan om avskaffandet av äldrereglerna bör anstå till dess att ett nytt regelsystem för förtidspensioneringen tagits fram och att frågan om avskaffade äldreregler därför bör hänskjutas till Sjuk- och arbetsskadeberedningen. Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att moment 37 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
37. beträffande avskaffade äldreregler att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Sf15 yrkande 2 och med anledning av motionerna 1994/95:Sf14 och 1994/95:Sf17 yrkande 4 samt med avslag på motionerna 1994/95:Sf13 yrkande 1, 1994/95:Sf16 yrkande 3 och 1994/95:Fi216 yrkande 7 dels avslår det i proposition 1994/95:147 framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring såvitt avser 7 kap. 3 §, dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
26. Avskaffade äldreregler (mom. 37)
Ragnhild Pohanka (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 74 börjar med "Utskottet anser" och slutar med "yrkande 4" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att arbetslinjen inte är tillämplig för personer över 60 år och att kostnaderna för rehabilitering och inlärning av nya arbetsuppgifter riskerar att på sikt bli lika höga som kostnaderna för den nuvarande och mer generösa lagstiftningen för de äldre. Riksdagen bör därför avslå regeringens förslag i denna del.
dels att moment 37 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
37. beträffande avskaffade äldreregler att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Sf17 yrkande 4, och med anledning av motion 1994/95:Sf15 yrkande 2 samt med avslag på motionerna 1994/95:Sf13 yrkande 1, 1994/95:Sf14, 1994/95:Sf16 yrkande 3 och 1994/95:Fi216 yrkande 7 avslår det i proposition 1994/95:147 framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring såvitt avser 7 kap. 3 §,
27. Avskaffade äldreregler (mom. 37)
Rose-Marie Frebran (kds) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 74 börjar med "Mot bakgrund" och på s. 75 slutar med "riksdagens åtgärd" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att genom aktiv rehabilitering och därmed ett minskat antal förtidspensioner bör den genomsnittliga reella pensionsåldern kunna höjas med ett halvt år fram till år 1998. Detta skulle enligt utskottet ge en besparing på tre miljarder kronor. Utskottet anser vidare att en anpassning av övriga trygghetssystem, inklusive arbetsmarknadspolitiska åtgärder, behöver göras till följd av de avskaffade äldrereglerna. Renodlingen av förtidspensioneringen bör inte få leda till att människor kommer i kläm. Detta gäller enligt utskottet inte minst människor i glesbygd. Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag om höjning av pensionsåldern respektive förslag som förhindrar orimliga social konsevenser av avskaffade äldreregler.
dels att moment 37 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
37. beträffande avskaffade äldreregler att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:Fi216 yrkande 7 och 1994/95:Sf16 yrkande 3 och med anledning av motionerna 1994/95:Sf15 yrkande 2, 1994/95:Sf17 yrkande 4 samt med avslag på motionerna 1994/95:Sf13 yrkande 1 och 1994/95:Sf14, dels avslår det i proposition 1994/95:147 framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring såvitt avser 7 kap. 3 §, dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
28. Pensionsgrundande inkomst (mom. 40)
Gullan Lindblad, Margit Gennser, Gustaf von Essen och Margareta E Nordenvall (alla m) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 78 börjar med "Som nämnts" och slutar med "yrkande 1" bort ha följande lydelse:
För att undvika förtidspensioner för personer som haft kortvarig anknytning till arbetslivet bör enligt utskottets mening inkomst av sjukskrivning inte kunna jämställas med inkomst av tjänst under det första fem åren i arbetslivet. Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag om ändring av 11 kap. 2 § AFL.
dels att moment 40 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
40. beträffande pensionsgrundande inkomst att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Sf205 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
29. Förtida uttag (mom. 41)
Gullan Lindblad (m), Margit Gennser (m), Gustaf von Essen (m) Rose-Marie Frebran (kds) och Margareta E Nordenvall (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 78 börjar med "Utskottet har" och på s. 79 slutar med "yrkande 2" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att reglerna bör ändras så att förtidspension från 61 års ålder utges enligt samma regler som vid förtida uttag av pension och att regeringen bör återkomma till riksdagen med förlag härom. Utskottet anser dock att regeringens förslag om att avskaffa de s.k. äldrereglerna kan leda till att människor som är över 60 år drabbas orimligt hårt. Detta medför enligt utskottets mening behov av att se över reglerna för förtida uttag för just denna grupp. Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att moment 41 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
41. beträffande förtida uttag att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:Sf237 yrkande 2 i denna del, 1994/95:Sf13 yrkande 2 och 1994/95:Fi216 yrkande 9 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
30. Barntillägg (mom. 43)
Rune Backlund (c) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 80 börjar med "Mot bakgrund" och slutar med "yrkande 2" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att ett särskilt barntillägg bör införas som en generell stödform till de familjer som får sin försörjning inom förtidspensionssystemet och som är berättigade till pensionstillskott. Kostnaderna härför kan beräknas till 150 miljoner kronor per år. Utskottet anser att regeringen bör återkomma med förslag till ett barntillägg för denna grupp fr.o.m. år 1996.
dels att moment 43 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
43. beträffande barntillägg att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Sf266 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
31. Beräkning av BTP (mom. 44)
Gullan Lindblad, Margit Gennser, Gustaf von Essen och Margareta E Nordenvall (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 81 börjar med "Utskottet, som" och slutar med "yrkande 5" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att regeringens förslag att arbetsinkomster för ålderspensionärer skall medräknas vid beräkning av bostadstillägg för pensionärer skulle skapa oönskade marginaleffekter som kan slå orimligt hårt. Riksdagen bör därför avslå regeringens förslag i denna del.
dels att moment 44 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
44. beträffande beräkning av BTP att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Sf237 yrkande 5 och med anledning av proposition 1994/95:100 samt med avslag på motion 1994/95:Sf266 yrkande 3 dels antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1994:308) om bostadstillägg till pensionärer utom såvitt avser 5 § sjunde stycket och andra meningen i ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna och med den ändringen att nuvarande fjärde stycket i 5 § skall ha oförändrad lydelse, dels godkänner vad regeringen anfört om övriga förändringar av bostadstillägg,
32. Det reformerade ålderspensionssystemet (mom. 45)
Ragnhild Pohanka (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 84 börjar med "Riksdagen har" och slutar med "och 2" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att den av riksdagen nyligen beslutade reformeringen av det allmänna pensionssystemet på ett olyckligt sätt kommit att förstärka kopplingen till lönearbete. Den som haft goda inkomster under sitt liv garanteras en högre pension än den som haft låga inkomster. Den som ägnat tid och kraft åt att arbeta i den informella sektorn, t.ex. med vård av barn och gamla, straffas genom lägre pension än den som överlåtit barnomsorg och äldrevård till samhället. Därigenom försvåras möjligheterna att välja en annan och mer hållbar livsstil än den som gäller enligt den gängse normen. Enligt utskottets mening skall alla vara garanterade samma statliga grundpension och storleken skall motsvara folkpension, pensionstillskott och ett väl tilltaget bostadstillägg. Utskottet anser mot bakgrund härav att regeringen snarast bör utreda frågan om en grundpension som är lika för alla. I avvaktan på resultatet av denna utredning anser utskottet att det s.k. taket för ATP bör sänkas från nuvarande 7,5 till 6 basbelopp. Samtidigt bör ett nytt golv motsvarande nuvarande folkpension, pensionstillskott och en rimlig del av bostadstillägget införas. Utrymmet mellan grundpensionen och pensionstaket utgör den del av pensionen som kan variera beroende på pensionärens arbetsinkomst under den löneaktiva åldern. Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att moment 45 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
45. beträffande det reformerade ålderspensionssystemet att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Sf253 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
33. Anslag till Förtidspensioner (mom. 48)
Under förutsättning av bifall till reservation 29
Gullan Lindblad, Margit Gennser, Gustaf von Essen och Margareta E Nordenvall (alla m) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 87 börjar med "Utskottet har" och slutar med "samma motionsyrkande" bort ha följande lydelse:
Utskottet, som ovan tillstyrkt motionärernas yrkande om att samma regler bör gälla för förtidspension från 61 år som för förtida uttag, tillstyrker till följd härav även motion 1994/95:Sf237 yrkande 2 om att anslaget i förhållande till regeringens förslag i proposition 1994/95:100 skall minskas med 2 800 miljoner kr.
dels att moment 48 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
48. beträffande anslag till Förtidspensioner att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Sf237 yrkande 2 i denna del och med anledning av propositionerna 1994/95:100 och 1994/95:147 samt med avslag på motion 1994/95:So224 yrkande 11 till Förtidspensioner för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanlag på 18 280 000 000 kr.
34. Anslag till Förtidspensioner (mom. 48)
Ragnhild Pohanka (mp) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 87 börjar med "Mot bakgrund" och slutar med "yrkande 11" bort ha följande lydelse:
För att säkra ekonomin för de förtidspensionärer som är låginkomsttagare, dvs. de flesta av de yngre och en del äldre, särskilt kvinnor, anser utskottet att riksdagen till anslaget Förtidspensioner bör anvisa 500 miljoner kronor utöver vad regeringen föreslagit i proposition 1994/95:100.
dels att moment 48 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
48. beträffande anslag till Förtidspensioner att riksdagen med bifall till motion 1994/95:So224 yrkande 11 och med anledning av propositionerna 1994/95:100 och 1994/95:147 samt med avslag på motion 1994/95:Sf237 yrkande 2 i denna del till Förtidspensioner för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanlag på 21 580 000 000 kr.
35. Anslag till Bostadstillägg till pensionärer (mom. 49)
Under förutsättning av bifall till reservation 31
Gullan Lindblad, Margit Gennser, Gustaf von Essen och Margareta E Nordenvall (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 87 börjar med "Utskottet har" och slutar med "yrkande 6" bort ha följande lydelse:
Utskottet, som ovan tillstyrkt motionärernas yrkande om avslag på förslaget att arbetsinkomst för ålderspensionärer skall medräknas vid beräkning av bostadstillägg, tillstyrker till följd härav även motion 1994/95:Sf237 yrkande 6 om att anslaget skall ökas med 100 miljoner kronor jämfört med regeringens förslag i proposition 1994/95:100.
dels att moment 49 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
49. beträffande anslag till Bostadstillägg till pensionärer att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Sf237 yrkande 6 och med anledning av proposition 1994/95:100 och motionerna 1994/95:Fi216 yrkande 23 i denna del och 1994/95:Fi218 yrkande 8 till Bostadstillägg till pensionärer för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 15 300 000 000 kr,
36. Anslag till Bostadstillägg till pensionärer (mom. 49)
Alice Åström (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 87 börjar med "Mot bakgrund" och på s. 88 slutar med "yrkande 8" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att regeringens förslag till besparingar i synnerhet för förtidspensionärer kommer att bli mycket kännbara för dem med låg ATP, dvs. mestadels kvinnor. Bostadstilläggen bör därför i förhållande till regeringens förslag i proposition 1994/95:100 ökas för dessa grupper till en kostnad av 120 miljoner kronor och motsvarande medel anvisas under anslaget Bostadstillägg till pensionärer.
dels att moment 49 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
49. beträffande anslag till Bostadstillägg till pensionärer att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi218 yrkande 8 och med anledning av proposition 1994/95:100 och motionerna 1994/95:Fi216 yrkande 23 i denna del och 1994/95:Sf237 yrkande 6 till Bostadstillägg till pensionärer för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 14 920 000 000 kr,
37. Anslag till Bostadstillägg till pensionärer och anslag till Ålderspensioner (mom. 49 och 54)
Rose-Marie Frebran (kds) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 87 börjar med "Mot bakgrund" och på s. 88 slutar med "yrkande 8" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att den felaktiga fördelningspolitik som finns i budgetpropositionen bör ändras genom att de sämst ställda pensionärerna får kompensation i form av ökade pensionstillskott och bostadstillägg. Regeringen bör snarast återkomma till riksdagen med förslag härom.
Mot bakgrund av det anförda anser utskottet att för ett budgetår på 18 månader för förbättrade bostadstillägg bör i förhållande till proposition 1994/95:100 anvisas 500 miljoner kronor och för förbättrade pensionstillskott 250 miljoner kronor. Detta innebär, med beaktande av att regeringens förslag till anslaget B 10. Bostadstillägg till pensionärer samtidigt skall minskas med 400 miljoner kronor, att anslaget bör vara 15 300 000 000 kr.
dels att momenten 49 och 54 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
49. beträffande anslag till Bostadstillägg till pensionärer att riksdagen med anledning av proposition 1994/95:100 och motionerna 1994/95:Sf237 yrkande 6, 1994/95:Fi216 yrkande 23 i denna del och 1994/95:Fi218 yrkande 8 dels till Bostadstillägg till pensionärer för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 15 300 000 000 kr, dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
54. beträffande anslag till Ålderspensioner att riksdagen med anledning av proposition 1994/95:100 och motion 1994/95:Fi216 yrkande 23 i denna del dels till Ålderspensioner för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 80 375 000 000 kr, dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
Särskilda yttranden
1. Inriktningen avseende förändringar i sjuk- och föräldraförsäkringarna (mom. 1)
Gullan Lindblad (m), Margit Gennser (m), Gustav von Essen (m), Ragnhild Pohanka (mp), Rose-Marie Frebran (kds), Margareta E Nordenvall (m) och Bo Könberg (fp) anför:
Det ursprungliga uppdraget till Sjuk- och arbetsskadeberedningen var omfattande och relativt förutsättningslöst. Uppdraget byggde på den första krisuppgörelsen hösten 1992, och direktiven utformades efter förhandlingar mellan de dåvarande regeringspartierna och Socialdemokraterna.
De nya direktiven innebär att utredningsuppdraget blir betydligt snävare avgränsat än hittills. Vi anser att man inte borde låsa beredningens arbete så hårt eftersom man inte nu kan bedöma vilken utformning av försäkringen som vore den ur olika synpunkter lämpligaste. Man kan inte heller nu förutse behovet av en mer genomgripande reform av socialförsäkringarna. Med hänsyn till den parlamentariska sammansättningen av beredningen borde möjligheter för olika lösningar därför fortfarande ha stått öppna.
2. Inriktningen avseende förändringar i sjuk- och föräldraförsäkringarna (mom. 1)
Rune Backlund (c) anför:
I motionerna Sf212 och Sf266 föreslås ett system med enhetliga och samordnade regler för bl.a. sjuk- och arbetslöshetsförsäkringarna. Det synsätt som ligger bakom förslagen om införandet av en arbetslivsförsäkring ryms i huvudsak inom de nya direktiven till Sjuk- och arbetsskadeberedningen. Centerpartiet avser att i det fortsatta beredningsarbetet verka för att den nya ohälsoförsäkringen får en sådan inriktning.
Vidare läggs i kompletteringspropositionen fram förslag som innebär att karensdagen i sjukersättningssystemen bibehålls och att enhetliga kompensationsnivåer införs i dessa system och arbetslöshetsförsäkringen. Med hänvisning härtill har jag inte anledning att nu reservera mig i frågan.
3. Inriktningen avseende förändringar i sjuk- och föräldraförsäkringarna (mom. 1)
Alice Åström (v) anför:
Den 23 mars 1995 justerade utskottet ett förslag till betänkande som beträffande inriktningen på förändringarna i bl.a. sjukförsäkringen innebar att Sjuk- och arbetsskadeberedningen skulle få i uppdrag att utreda och lägga förslag om en ohälsoförsäkring där kompensationsnivåer och karenstider inte var låsta. Utskottet upphävde sin justering när regeringen aviserade nya förslag i kompletteringspropositionen. I förevarande betänkande hänvisar utskottet dels till de nya förslagen i kompletteringspropositionen, dels till de nya direktiv som utfärdats till Sjuk- och arbetsskadeberedningen och som innebär att beredningen skall utgå från en ohälsoförsäkring med en karensdag och en 75-procentig kompensationsnivå. Jag nödgas konstatera att utskottets majoritet nu intar en annan ståndpunkt i frågan. Jag har därför reserverat mig till förmån för motion Sf228. I övrigt delar jag den uppfattning som framförs i det särskilda yttrandet ovan av m, fp, mp och kds.
4. Inriktningen av besparingar på läkemedels- och tandvårdsområdena år 1998 (mom. 26)
Rune Backlund (c) anför:
I budgetpropositionen aviserade regeringen sin avsikt att under mandatperioden presentera ytterligare förslag till besparingar inom läkemedelsförmånen som skulle träda i kraft år 1998. Centerpariet godtog dessa besparingar under de förutsättning som redovisas i motion Sf266 yrkande 4. Regeringen och Centerpartiet har härefter kommit överens om vissa besparingar avseende bl.a. besparingar inom läkemedelförsäkringen, vilka redovisas i kompletteringspropositionen. Med hänsyn härtill avstår jag från yrkande i frågan.
5. Pensionsgrundande tid (mom. 30)
Gullan Lindblad, Margit Gennser, Gustaf von Essen och Margareta E Nordenvall (alla m) anför:
Vi anser att det fanns goda motiv för införande av regler för beräkning av bosättningstid för personer som beviljats asyl. Reglerna kan ändå uppfattas som stötande. De innebär att de egna medborgarna får en snävare behandling än människor med ett annat eller ett ursprungligt annat medborgarskap. Reglerna kan bli än mer stötande när de träffar svenska medborgare som genom långa utlandsvistelser verkat för svenska intressen. De inskränkningar i folkpensionsrätten som trädde i kraft den 1 januari 1993 var motiverade av EES-avtalet och EU:s lagstiftning. I dessa kan inga ändringar göras för att svenska medborgare som återkommer till Sverige efter utlandsvistelser skall få bättre folkpensionsförmåner. Däremot finns det möjlighet att slopa särbehandlingen enligt 5 kap. 7 § AFL av personer som beviljats asyl i Sverige så att dessa endast får tillgodoräkna sig bosättningstid i Sverige. En person som beviljats asyl i Sverige bör endast kunna tillgodoräkna sig bosättningstiden i Sverige som pensionsgrundande. Om detta skulle leda till en mycket låg pension kan utfyllnad ske på annat sätt genom socialbidrag. Eftersom utskottet tidigare har begärt en närmare utredning av de problem som finns och som kan uppkomma i framtiden när det gäller försörjningen av invandrade ålderspensionärer har vi för dagen inget särskilt yrkande.
6. Information om det reformerade pensionssystemet (mom. 47)
Alice Åström (v) anför:
I motion 1994/95:Sf229 framhåller vi vikten av att Genomförandegruppen följer de generella direktiv (dir. 1994:124) som gäller samtliga kommittéer och särskilda utredare att redovisa jämställdhetspolitiska konsekvenser av sina förslag. Det kan hävdas att Pensionsarbetsgruppen i bilaga B till betänkandet (SOU 1994:22) om ett reformerat pensionssystem redan gjort en granskning ur ett jämställdhetsperspektiv. Vi menar dock att denna granskning var begränsad och endast gällde den ekonomiska jämställdheten. Jämställdhet är ett vidare begrepp än att kvinnor får ATP-poäng upp till 7,5 basbelopp för att stanna hemma och vårda barn. Vad innebär t.ex. delad pensionsrätt för kvinnors rätt att själva tjäna ihop till sin pension? Vad innebär livsinkomstprincipen för kvinnors förvärvsarbete respektive fyra barnår för deras möjligheter att komma tillbaka till förvärvslivet? Vad innebär den låga pensionsrätten för studier för kvinnors studier? Vår uppfattning är således att den granskning som gjorts är otillräcklig och att en ny måste göras som underlag för den redovisning av de jämställdhetspolitiska konsekvenserna som åligger Genomförandegruppen. Vi framhåller vidare i motionen att Genomförandegruppens förslag måste granskas ur ett klassperspektiv. I det nya ålderspensionssystemet finns visserligen fördelningspolitiska inslag, t.ex. vid studier, barnår, värnplikt, arbetslöshet och sjukdom, som skall finansieras via staten. En granskning ur ett klassperspektiv ökar garantierna för att dessa inslag blir bestående i systemet.
7. Bostadstillägg till pensionärer
Bo Könberg (fp) anför:
Regeringen anser att 65 % av det särskilda grundavdraget för pensionärer skall avtrappas även mot kapitalinkomster fr.o.m. inkomståret 1996 och föreslår att riksdagen skall godkänna den aviserade ändringen. För att mildra den totala marginaleffekten för pensionärer som har bostadstillägg föreslår regeringen att den förhöjda avkastningen på 10 % av förmögenhetsvärdet som beräknas för förmögenhet över 75 000 kr för ogift och 60 000 kr för gift pensionär slopas.
Folkpartiet liberalerna anser inte att det finns några starka skäl för att försämra pensionärernas särskilda grundavdrag. Detta avdrag är ett av sociala skäl motiverat avdrag, som i första hand är avsett för den som endast har låg pension. Förslaget om det särskilda grundavdraget har överlämnats till skatteutskottet för behandling i detta utskott. Jag hänvisar därför till den uppfattning som framförts av Folkpartiet liberalernas representant i skatteutskottet.
8. Bostadstillägg till pensionärer
Alice Åström (v) anför:
Förslaget att slopa den förhöjda avkastningen på 10 % av förmögenhetsvärdet som beräknas för förmögenhet överstigande 75 000 kr för ogift och 60 000 kr för gift pensionär har vid en närmare granskning visat sig ge otillfredsställande resultat. Regeringens förslag hade -- om det genomförts -- fått till följd att pensionärer med låg pension och inget eller endast ett blygsamt sparkapital hade fått lägre bostadstillägg än i dag, medan pensionärer med betydande förmögenhetsinnehav skulle ha kunnat beviljas bostadstillägg. Förslaget var kombinerat med ett förslag av innebörd att det särskilda grundavdraget för pensionärer skulle trappas av mot kapitalinkomster. Förslaget beträffande det särskilda grundavdraget har överlämnats till skatteutskottet för behandling i detta utskott.
Syftet med förslaget att det särskilda grundavdraget skulle trappas av mot kapitalinkomster var att göra det mindre förmånligt för pensionärer som vid sidan av pensionen har kapitalinkomster. Det syftet gillas av Vänsterpartiet. Åtgärden beräknades inbringa 1,2 miljarder kr till statskassan. Eftersom förslaget skulle medföra ökade marginaleffekter för pensionärer med stora kapitaltillgångar föreslogs också, för att minska denna effekt, en ändring av reglerna för bostadstillägg till pensionärer. Denna åtgärd skulle innebära en utgiftsökning på 400 miljoner kr.
Eftersom bostadstillägget försämrats kraftigt för pensionärer med låg eller ingen ATP ansåg Vänsterpartiet att nämnda 400 miljoner kronor i stället skulle ligga kvar inom ramen för bostadstillägget. Genom att frågan om det särskilda grundavdraget överlämnats till skatteutskottet för behandling omintetgjordes de politiska intentioner Vänsterpartiet hade, nämligen att förstärka bostadstillägget för pensionärer med låg eller ingen ATP.
I proposition 1994/95:100 framlagda lagförslag
Bilaga 1
I proposition 1994/95:147 framlagda lagförslag
Utskottets förslag till ny lydelse av 3 kap. 16 § lagen (1962:381) om allmän försäkring Bilaga 2
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3 kap.
16 §1
Om en arbetstagare har rätt till lön under sjukdom enligt statliga, kommunala eller landstingskommunala bestämmelser, kan regeringen föreskriva undantag helt eller delvis från bestämmelserna om rätt till sjukpenning.
I den mån sådant undantag inte har föreskrivits får arbetsgivaren i den ordning regeringen bestämmer uppbära arbetstagarens sjukpenning till den del den inte överstiger den utbetalda lönen.
En överenskommelse, som innebär att en arbetsgivare som har utgivit lön till en arbetstagare under sjukdom har rätt att uppbära dennes sjukpenning, är bindande för försäkringskassan om den har form av kollektivavtal och på arbetstagarsidan har slutits eller godkänts av en organisation som är att anse som huvudorganisation. Ett sådant kollektivavtal får en arbetsgivare som är bunden av avtalet efter överenskommelse åberopa även i fråga om arbetstagare som inte omfattas av avtalet men sysselsätts i arbete som avses i det. Regeringen får meddela föreskrifter om sjukpenningberäkning och handläggning av sjukfall för arbetstagare hos staten som omfattas av sådant avtal.
Regeringen får även meddela föreskrifter om sjukpenningberäkning för arbetstagare med statligt reglerad anställning som är anställda hos en annan arbetsgivare än staten och som omfattas av sådnt kollektivavtal som anges i tredje stycket.
Har en försäkrad drabbats av sjukdom utom riket och därvid erhållit underhåll genom utrikesförvaltningens försorg får förvaltningen i den ordning regeringen bestämmer från försäkringskassan erhålla den försäkrades sjukpenning, i den mån den inte överstiger vad som har utgivits i underhåll.
Sjukpenning som betalas ut Sjukpenning som betalas ut enligt denna paragraf till en enligt denna paragraf till en arbetsgivare skall minskas med arbetsgivare skall minskas med skattepliktiga förmåner skattepliktiga förmåner i form av lön, bil, bostad i form av lön, bil, bostad och helt fri kost under och helt fri kost under sjukdom som arbetsgivaren sjukdom som arbetsgivaren utger till arbetstagaren utger till arbetstagaren för samma tid som för samma tid som sjukpenningen avser, dock sjukpenningen avser, dock endast med den del av endast med den del av förmånerna under sjukdom förmånerna under sjukdom som överstiger motsvarande som överstiger motsvarande förmåner i arbetet med förmåner i arbetet med 75 procent när sjukpenning 75 procent när sjukpenning utges med den procentandel som utges med den procentandel som anges i 4 § första anges i 4 § första stycket 2, med 90 procent stycket 2, med 90 procent när sjukpenning utges när sjukpenning utges
1 Senaste lydelse 1994:46
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
från och med den fjärde från och med den fjärde till och med den nittionde till och med den nittionde dagen i sjukperioden med den dagen i sjukperioden med den procentandel som anges i 4 procentandel som anges i 4 § första stycket 3, med § första stycket 3, med 80 procent när sjukpenning 80 procent när sjukpenning utges från och med den utges från och med den nittioförsta till och med nittioförsta till och med den trehundrasextiofemte dagen den trehundrasextiofemte dagen i sjukperioden med den i sjukperioden med den procentandel som anges i 4 procentandel som anges i 4 § första stycket 3 och § första stycket 3 och med 70 procent för tid med 70 procent för tid därefter när sjukpenning därefter när sjukpenning utges med den procentandel som utges med den procentandel som anges i 4 § första anges i 4 § första stycket 4. Härvid har stycket 4. Härvid har bestämmelserna i 4 § bestämmelserna i 4 a § tredje och femte styckena andra och tredje styckena motsvarande tillämpning. motsvarande tillämpning.
Innehållsförteckning
Sammanfattning 1 Propositionerna 4 Motionerna 7 Utskottet 17 Sjuk- och föräldraförsäkring 17 Gällande bestämmelser om sjukpenning och sjuklön 17 Gällande bestämmelser om föräldrapenningförmåner 19 Inriktning avseende förändringar i sjuk- och föräldraförsäkringarna 20 Proposition 100 20 Motioner 20 Kompletteringspropositionen 25 Nya direktiv till Sjuk- och arbetsskadeberedningen 25 Utskottets bedömning 27 Sjukdomsbegreppet 29 Bedömning av arbetsförmågan 31 Den försäkrades medverkan och behandlande läkares bedömning 32 Fördjupad prövning av rätt till sjukpenning och kompletterande utredning 33 Rehabilitering 34 Gällande ordning 35 Kvinnors rehabiliteringssituation 35 Rehabiliteringsansvaret 37 Forskning inom socialförsäkringsområdet 39 Biståndsarbetare 40 Rapporteringsskyldighet enligt sjuklönelagen 41 Närståendepenning 42 Tillfällig föräldrapenning till båda föräldrarna samtidigt 43 Bruttoredovisning och finansieringsprinciper för sjukförsäkringen 44 Medelsanvisning till sjukpenning och rehabilitering 46 Medelsanvisning till föräldraförsäkring 50 Sjukvårdsförmåner m.m. 50 Läkemedelsförmåner 50 Gällande ordning 50 Proposition 100 51 Tilläggsdirektiv till Kommittén (S 1992:04) om hälso- och sjukvårdens finansiering och organisation 51 Proposition 150 53 Motioner 53 Utskottets bedömning 56 Tandvårdsförsäkringen 58 Strukturprojekt för besparingar inom läkemedels- och tandvårdsområdena för år 1998 60 Sjukhusvårdsavgifter 61 Medelsanvisning 62 Pensioner m.m. 62 Värdesäkring 62 Pensionsålder 65 Sabbatsår 66 Pensionsgrundande tid 66 Barnpension 67 Vårdbidrag och handikappersättning 68 Sänkning av folkpension och höjning av pensionstillskott till förtidspension 70 Folkpension för gifta 70 Ändrad tidpunkt för pensionsutbetalningar 71 Förtidspension 71 Gällande bestämmelser om förtidspension 71 Avskaffade äldreregler 72 Utredning om rätt till förtidspension 75 Övriga frågor om förtidspension väckta i motioner 77 Ändrad benämning av ordet sjukbidrag 77 Pensionsgrundande inkomst 78 Förtida uttag 78 Handikappade studerandes ekonomi 79 Barntillägg 80 Bostadstillägg till pensionärer 80 Inledning 80 Arbetsinkomst för ålderspensionärer 81 Avkastning av förmögenhet 81 Inkomstavdrag 82 Samordning av bostadstillägg och bostadsbidrag 83 Beräkning av skuldränta 83 Skälig levnadsnivå vid beräkning av särskilt bostadstillägg 84 Det reformerade ålderspensionssystemet 84 Allmänt 84 Framflyttning av det formella ikraftträdandet av det reformerade pensionssystemets intjänanderegler 85 Lagförslagen i övrigt 86 Medelsanvisning 86 Administration 88 Allmänt om socialförsäkringsadministrationen 88 Medelsanvisning för budgetåret 1995/96 och inriktningen av besparingsåtgärder för budgetåren 1997 och 1998 89 Sammanslagning av försäkringskassor 91 Försäkringskassornas rehabiliteringsverksamhet 92 Hemställan 94 Reservationer 100 1. Inriktningen avseende förändringar i sjuk- och föräldraförsäkringarna m.m. (mom. 1, 16 och 17) 100 2. Inriktningen avseende förändringar i sjuk- och föräldraförsäkringarna (mom. 1) 102 3. Inriktningen avseende förändringar i sjuk- och föräldraförsäkringarna (mom. 1) 104 4. Inriktningen avseende förändringar i sjuk- och föräldraförsäkringarna (mom. 1) 104 5. Inriktningen avseende förändringar i sjuk- och föräldraförsäkringarna (mom. 1) 105 6. Sjukdomsbegreppet m.m. (mom. 3) 106 7. Fördjupad prövning av rätt till sjukpenning och kompletterande utredning (mom. 5) 106 8. Fördjupad prövning av rätt till sjukpenning och kompletterande utredning (mom. 5) 107 9. Fördjupad prövning av rätt till sjukpenning och kompletterande utredning m.m. (mom. 5) 107 10. Rehabiliteringsansvaret (mom. 7) 108 11. Biståndsarbetare (mom. 9) 108 12. Utökad närståendepenning (mom. 12) 109 13. Läkemedelsförmåner 1995/96 (mom. 18) 110 14. Översyn av läkemedelsförmånssystemet m.m. (mom. 19) 110 15. Översyn av läkemedelsförmånssystemet m.m. (mom. 19) 111 16. Avgiftsfria läkemedel och förbrukningsartiklar (mom. 21) 112 17. Tandvårdsförsäkringen (mom. 22) 112 18. Anslag till Sjukvårdsförmåner m.m. (mom. 25) 113 19. Värdesäkring (mom. 27) 113 20. Värdesäkring (mom. 27) 114 21. Pensionsålder (mom. 28) 115 22. Sabbatsår (mom. 29) 115 23. Vårdbidrag och handikappersättning (mom. 32) 116 24. Avskaffade äldreregler (mom. 37) 116 25. Avskaffade äldreregler (mom. 37) 117 26. Avskaffade äldreregler (mom. 37) 117 27. Avskaffade äldreregler (mom. 37) 118 28. Pensionsgrundande inkomst (mom. 40) 118 29. Förtida uttag (mom. 41) 119 30. Barntillägg (mom. 43) 119 31. Beräkning av BTP (mom. 44) 119 32. Det reformerade ålderspensionssystemet (mom. 45) 120 33.Anslag till Förtidspensioner (mom. 48) 121 34. Anslag till Förtidspensioner (mom. 48) 121 35. Anslag till Bostadstillägg till pensionärer (mom. 49) 121 36. Anslag till Bostadstillägg till pensionärer 122 37. Anslag till Bostadstillägg till pensionärer och anslag till Ålderspensioner (mom. 49 och 54) 122 Särskilda yttranden 123 1. Inriktningen avseende förändringar i sjuk- och föräldraförsäkringarna (mom. 1) 123 2. Inriktningen avseende förändringar i sjuk- och föräldraförsäkringarna (mom. 1) 124 3. Inriktningen avseende förändringar i sjuk- och föräldraförsäkringarna (mom. 1) 124 4. Inriktningen av besparingar på läkemedels- och tandvårdsområdena år 1998 (mom. 26) 124 5. Pensionsgrundande tid (mom. 30) 125 6. Information om det reformerade pensionssystemet (mom. 47) 125 7. Bostadstillägg till pensionärer 126 8. Bostadstillägg till pensionärer 126 Bilaga 1 I proposition 1994/95:100 framlagda lagförslag 128 Bilaga 1 I proposition 1994/95:147 framlagda lagförslag137 Bilaga 2 Av utskottet framlagt lagförslag 150