Socialförsäkring - inriktning och anslag
Betänkande 1992/93:SfU14
Socialförsäkringsutskottets betänkande
1992/93:SFU14
Socialförsäkring -- inriktning och anslag
Innehåll
1992/93 SfU14
FEMTE HUVUDTITELN
Sammanfattning
I betänkandet behandlar utskottet de i proposition 1992/93:100 bilaga 6 (Socialdepartementet) upptagna anslagen som berör utskottets ämnesområde jämte motioner.
Utskottet redovisar inledningsvis under rubriken I Allmänt om socialförsäkringssystemet omfattningen av det sociala trygghetssystemet, de olika socialförsäkringsförmånerna och hur socialförsäkringarna finansieras.
Under rubriken II Sjukförsäkring m.m. behandlas de under littera C. Ekonomisk trygghet vid sjukdom, handikapp och ålderdom upptagna anslagen C 1. Bidrag till sjukförsäkringen och C 2. Bidrag till närståendevård. Under rubriken behandlas även motioner om sjukpenningförsäkring och sjuklön. Utskottet tillstyrker regeringens förslag och avstyrker bifall till motionerna.
Under rubriken III Föräldraförsäkring m.m. behandlas det under littera B. Familjer och barn upptagna anslaget B 3. Bidrag till föräldraförsäkringen. Ett antal motioner om föräldraförsäkringsfrågor behandlas också under denna rubrik. Utskottet tillstyrker förslaget i propositionen och avstyrker bifall till samtliga motioner.
Under rubriken IV Pensioner m.m. behandlas de under littera B. Familjer och barn upptagna anslagen B 7. Barnpensioner och B 8. Vårdbidrag för handikappade barn och de under littera C. Ekonomisk trygghet vid sjukdom, handikapp och ålderdom upptagna anslagen C3. Förtidspensioner, C4. Ålderspensioner, C5. Efterlevandepensioner till vuxna, C6. Bidrag till kommunala bostadstillägg till folkpension, C7. Handikappersättning, C8. Särskilt pensionstillägg och C9. Vissa yrkesskadeersättningar m.m. Utskottet tillstyrker regeringens förslag. Med anledning av två motioner (m) och (c) föreslår utskottet ett tillkännagivande om att man bör söka åstadkomma större enhetlighet mellan de olika regler som gäller för avdrag på och bortfall av socialförsäkringsförmåner för dem som är föremål för vård på det allmännas bekostnad. Tre motioner (m) och (kds) behandlar frågor rörande änkors försörjningssituation. Utskottet föreslår med anledning av dessa motioner ett tillkännagivande om att Riksförsäkringsverket i sitt fortsatta utredningsarbete kartlägger de ekonomiska effekterna av om änkor får behålla sin änkepension vid omgifte samt en utvärdering av hur änkor med låg pension klarar sin försörjning efter reformeringen av efterlevandepensioneringen. Med anledning av en motion (s) föreslår utskottet ett tillkännagivande om en översyn av reglerna om särskilt pensionstillägg med avseende på reducering av detta vid förtida uttag av ålderspension. Övriga motioner avstyrks av utskottet.
Under rubriken V Administration behandlas de under littera G. Myndigheter under Socialdepartementet upptagna anslagen G1. Riksförsäkringsverket och G2. Allmänna försäkringskassor samt motioner med anknytning till dessa anslag och det under littera C. Ekonomisk trygghet vid sjukdom, handikapp och ålderdom upptagna anslaget C10. Ersättning till Postverket m.m. Utskottet tillstyrker regeringens förslag och avstyrker bifall till motionerna.
Den del i proposition 1992/93:100 bilaga 6 under littera C som innehåller förslag till förändrade regler inom delpensionsförsäkringen har behandlats i utskottets betänkande 1992/93:SfU12.
Till betänkandet har fogats nio reservationer och en meningsyttring.
Propositionen
Sjukförsäkring m.m.
Regeringen (Socialdepartementet) har i proposition 1992/93:100, bilaga 6 under littera C 1--2, föreslagit riksdagen
1. att till (C 1) Bidrag till sjukförsäkringen för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 4649000000 kr,
2. att till (C 2) Bidrag till ersättning vid närståendevård för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 3425000 kr.
Föräldraförsäkring m.m.
Regeringen (Socialdepartementet) har i proposition 1992/93:100, bilaga 6 under littera B 3, föreslagit riksdagen att till Bidrag till föräldraförsäkringen för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 2750000000 kr.
Pensioner m.m.
Regeringen (Socialdepartementet) har i proposition 1992/93:100, bilaga 6 under littera B 7--8 och C 3--9, föreslagit riksdagen
1. att till (B 7) Barnpensioner för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 280000000 kr,
2. att till (B 8) Vårdbidrag för handikappade barn för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 1285000000 kr,
3. att till (C 3) Förtidspensioner för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 1431500000 kr,
4. att till (C 4) Ålderspensioner för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 52185000000 kr,
5. att till (C 5) Efterlevandepensioner till vuxna för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 1720000000 kr,
6. att till (C 6) Bidrag till kommunala bostadstillägg till folkpension för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 6700000000 kr,
7. att till (C 7) Handikappersättningar för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 933000000 kr,
8. att till (C 8) Särskilt pensionstillägg för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 12000000 kr,
9. att till (C 9) Vissa yrkesskadeersättningar m.m. för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 3900000 kr.
Administration
Regeringen (Socialdepartementet) har i proposition 1992/93:100, bilaga 6 under littera C 10 och G 1--2, föreslagit riksdagen
1. att till (C 10) Ersättning till Postverket m.m. för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 231163000 kr,
2. att till (G 1) Riksförsäkringsverket för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag på 604806000 kr,
3. att till (G 2) Allmänna försäkringskassor för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag på 4121817000 kr.
Motionerna
Sjukförsäkring m.m.
1992/93:Sf225 av Margitta Edgren (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att slopa arbetsgivarnas uppgiftsskyldighet gentemot Riksförsäkringsverket vad gäller de sjukfall som avslutats inom sjuklöneperioden.
1992/93:Sf247 av Berith Eriksson m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar om en återgång till en 90-procentig sjukersättningsnivå i sjuk- och arbetsskadeförsäkringen enligt vad i motionen anförts om en stegvis uppskrivning av ersättningen med en början på en miljard kronor,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om karensdagen i sjukförsäkringen,
3. att riksdagen beslutar att höja rehabiliteringsersättningen med 5% enligt vad i motionen anfört om att avvakta förslag från den tillsatta utredningen.
1992/93:Sf262 av Doris Håvik m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om allmän sjukförsäkringsavgift.
1992/93:Sf263 av Birgit Henriksson (m) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär en lagändring så att sjukpenning ej utbetalas till den som är dömd till psykiatrisk vård så länge denne vårdas på anstalt,
2. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av reglerna vad gäller sjukersättning för dömd, som rymt från fångvårdsanstalt, så att det inte är möjligt att utbetala sjukpenning under strafftiden -- oavsett var den dömde befinner sig.
1992/93:Sf280 av Anita Johansson och Hans Göran Franck (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om möjlighet till dispens för att få sjukpenning efter 180 dagar.
1992/93:Sf283 av Marianne Andersson m.fl. (c, m, kds) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av nya regler för beräkning av den sjukpenninggrundande inkomsten (SGI),
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring i lagen om sjuklön att egenföretagare och uppdragstagare omfattas av rätten till sjuklön,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av ett kostnadsneutralt sjuklönesystem,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att utvärdera egenföretagarnas sjukfrånvaro.
1992/93:Fi212 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
5. att riksdagen beslutar att sänka taket i sjukförsäkringen till 5,5 basbelopp enligt vad i motionen anförts.
Föräldraförsäkring m.m.
1992/93:Sf210 av Lars Moquist m.fl. (nyd) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att utreda en ny administration av föräldraförsäkringen.
1992/93:Sf213 av Chatrine Pålsson (kds) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ändrade regler för föräldrapenning efter plötslig spädbarnsdöd.
1992/93:Sf217 av Ingvar Svensson (kds) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en översyn av föräldraförsäkringens konstruktion.
1992/93:Sf219 av Birger Andersson och Marianne Andersson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ändringar i föräldraförsäkringen.
1992/93:Sf226 av Ulrica Messing (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ensamstående föräldrar erbjuds möjligheten att överlåta dagar för vård av sjukt barn till en annan vuxen person.
1992/93:Sf253 av Stefan Attefall (kds) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ändring av lagen om allmän försäkring för en minskad tröskeleffekt vad gäller föräldrapenningens nivå.
1992/93:Sf281 av Kent Carlsson m.fl. (s, c, v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av förändringar i reglerna om tillfällig föräldrapenning,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lagändring som gör det möjligt för förälder/föräldrar med sjukt barn att överlåta den tillfälliga föräldrapenningen till annan som vårdar barnet.
1992/93:So247 av Christer Lindblom m.fl. (fp) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att öka pappaledigheten i samband med barns födelse från 10 till 20 dagar,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att förbättra statistiken över pappalediga män.
1992/93:So610 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär att Jämställdhetsombudsmannen får i uppdrag att komma med utvärdering av och förslag till åtgärder som stimulerar män att ta föräldraledighet enligt vad i motionen anförts,
10. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring i lagen om allmän försäkring att föräldraledigheten kvoteras enligt vad i motionen anförts om kvotering i familjer där det finns två vårdnadshavare.
1992/93:A811 av Karin Starrin m.fl. (c) vari yrkas
27. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om införandet av en särskild obligatorisk havandeskapspenning.
Pensioner m.m.
1992/93:Sf206 av Inger Hestvik m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om regler för kommunalt bostadstillägg.
1992/93:Sf215 av Charlotte Cederschiöld (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om pensionssystemets utformning.
1992/93:Sf216 av Margareta Viklund (kds) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att makar skall kunna dela ATP-poäng intjänade under äktenskap och/eller samboförhållande, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en utvärdering av hur änkor med liten eller ingen ATP klarar sin försörjning efter borttagandet av den tidigare änkepensionen.
1992/93:Sf218 av Charlotte Branting och Karin Pilsäter (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en höjning av åldersgränsen för vårdbidrag.
1992/93:Sf224 av Charlotte Cederschiöld (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en generell lagöversyn i syfte att undanröja risker för att äktenskapet diskrimineras i ekonomiskt avseende i förhållande till andra samlevnadsformer.
1992/93:Sf227 av Sigrid Bolkéus och Doris Håvik (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en ändring i lagen om särskilt pensionstillägg till folkpension för långvarig vård av sjukt eller handikappat barn så att ett materiellt riktigt pensionstillägg utges till den som haft förtida eller uppskjutet uttag av ålderspension.
1992/93:Sf228 av Rolf L Nilson m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om höjning av åldersgränsen för vårdbidrag.
1992/93:Sf243 av Elisabeth Fleetwood och Rune Rydén (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att utreda införande av ATP-poäng för forskarstuderande/doktorander.
1992/93:Sf249 av Charlotte Branting och Ulla Orring (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om delning av pensionsrättigheter.
1992/93:Sf251 av Lennart Brunander (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om nedsättning av pension vid vistelse på kriminalvårdsanstalt.
1992/93:Sf259 av Jan Andersson och Bengt Silfverstrand (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om översyn av reglerna för rätt till folkpension för utländska medborgare.
1992/93:Sf261 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas 2. att riksdagen till Ålderspension för budgetåret 1993/94 anslår 1000000000 kr utöver vad regeringen föreslagit eller således 53185000000 kr enligt vad i motionen anförts om en uppräkning av pensionstillskottet till 70 % av ett helt basbelopp, 3. att riksdagen till Bidraget till kommunala bostadstillägget för budgetåret 1993/94 anslår 600000000 kr utöver vad regeringen föreslagit eller således 7300000000 kr enligt vad i motionen anförts om kompensation till kommunernas KBT.
1992/93:Sf265 av Kenneth Lantz och Alwa Wennerlund (kds) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en kartläggning av hur många personer som skulle beröras om reglerna för änkepension ändrades, så att änkepension kunde behållas vid omgifte, samt hur stora kostnaderna skulle bli.
1992/93:Sf272 av Ulf Eriksson (nyd) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att reglerna bör ändras så att utlänning som utvisas på grund av brott inte skall få behålla någon socialförsäkringsförmån, t.ex. ATP.
1992/93:Sf275 av Karin Wegestål m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av att uppmärksamma kvinnornas pensioner i ett reformerat ATP-system.
1992/93:Sf276 av Bertil Måbrink (v) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till en allmän försäkring som skall täcka familjens kostnader när ett gravt handikappat barn dör.
1992/93:Sf278 av Ian Wachtmeister och Bo G Jenevall (nyd) vari yrkas 1. att riksdagen beslutar om sådan ändring i lagen om allmän försäkring att basbeloppet beräknas med hänsyn till såväl förändringen av bruttonationalinkomsten som inflationen, 2. att riksdagen beslutar att basbeloppet skall fastställas årsvis, 3. att riksdagen beslutar att den under punkt 1 föreslagna ändringen i beräkningen av basbeloppet inte får drabba fattigpensionärerna, 4. att riksdagen beslutar om en skyndsam sänkning av basbeloppet till 1992 års nivå, dvs. 33700 kr.
1992/93:Sf282 av Hans Nyhage och Lars Björkman (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en ändring av bestämmelserna rörande pensionsberäkning för personer som är intagna för kriminalvård, m.m.
1992/93:Sf284 av Ingbritt Irhammar och Sven-Olof Petersson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om obligatorisk efterkontroll av förtidspensioner.
1992/93:So290 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts i frågan om kostnaderna för att leva med funktionshinder.
1992/93:So291 av Lahja Exner och Arne Kjörnsberg (s) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om handikappersättningen.
1992/93:So449 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en samlad prövning av indexsystem för pensioner och flexibel pensionsålder m.m. inom ramen för den pågående översynen av framtidens pensionssystem.
1992/93:Fi211 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en ny definition av basbeloppet.
1992/93:Bo238 av Oskar Lindkvist m.fl. (s) vari yrkas 12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bostadstillägg till pensionärer som en förutsättning för nyproduktion av äldrebostäder.
1992/93:A811 av Karin Starrin m.fl. (c) vari yrkas 24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om grundpension m.m.
Administration
1992/93:Sf208 av Kenth Skårvik och Sigge Godin (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om rätten för de försäkrade att träffa försäkringskassans förtroendeläkare inför ett beslut som rör den enskilde.
1992/93:Sf209 av Kenth Skårvik (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om nomineringar till försäkringskassornas styrelser och till socialförsäkringsnämnderna.
1992/93:Sf220 av Wiggo Komstedt (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ersättning till egenföretagare.
1992/93:Sf252 av Siw Persson (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förtroendeläkare och förtroendetandläkarsystemet.
Utskottet
I Allmänt om socialförsäkringssystemet
Det sociala trygghetssystemet
Det sociala trygghetssystemet omfattar ekonomiskt stöd till barnfamiljer inkl. bostadsbidrag, föräldraförsäkring och barnomsorg försäkring vid sjukdom, arbetsskada, handikapp och ålderdom och i samband med rehabilitering hälso- och sjukvård inkl. tandvård äldreomsorg och omsorger om handikappade socialt behandlingsarbete och alkohol- och narkotikafrågor.
De samlade sociala utgifterna inkl. landstingens och kommunernas utgifter för sjukvård, barnomsorg, äldre- och handikappomsorg och andra sociala insatser beräknas budgetåret 1993/94 uppgå till drygt 460 miljarder kronor. Detta motsvarar ca 32 % av BNP. Knappt 260 miljarder kronor (56 %) av de samlade sociala utgifterna utgörs av transfereringar till hushållen. Staten och socialförsäkringssektorn svarar för ca 95 % av dessa transfereringsutgifter.
Socialförsäkringarna
Socialförsäkringarna består av den allmänna försäkringen, delpensionsförsäkringen och arbetsskadeförsäkringen. Den allmänna försäkringen omfattar sjukförsäkringen (inkl. tandvårdsförsäkringen och föräldraförsäkringen), folkpensioneringen och tilläggspensioneringen. Till folkpensioneringen hör också olika tilläggsförmåner såsom handikappersättning, vårdbidrag, pensionstillskott och kommunala bostadstillägg.
Utgifterna för socialförsäkringarna under budgetåret 1993/94 beräknas i budgetpropositionen till följande belopp (miljoner kronor):
Sjukförsäkring 30 991 Föräldraförsäkring 18 316 Ers. vid närståendevård 23 Folkpensionsförsäkring ålderspension 52 185 förtidspension 14 315 efterlevandepension (inkl. hustrutillägg) 2 020 barnpension 280 vårdbidrag för handikappade barn 1 285 kommunalt bostadstillägg (KBT) 6 700 handikappersättningar 933 särskilt pensionstillägg 12 Allmän tilläggspension (ATP) förtidspension 21 747 ålderspension 73 971 efterlevandepension 10 020 barnpension 580 Delpension (RFV:s anslagsframställning) 4 284 Arbetsskadeförsäkring 12 200 Socialförsäkringsadministration 4 727
Riksförsäkringsverket och de allmänna försäkringskassorna svarar för administrationen av huvuddelen av socialförsäkringsförmånerna.
De olika försäkringsförmånerna
De huvudsakliga socialförsäkringsförmånerna kan kort beskrivas enligt följande.
Sjukförsäkringen ger rätt till sjukpenning vid sjukdom med viss del av arbetsinkomsterna upp till 7,5 gånger basbeloppet. Fr.o.m. den 1 januari 1992 gäller dock att arbetsgivaren enligt lagen (1991:1047) om sjuklön svarar för ersättning till den anställde för de första 14 dagarna av ett sjukfall. För tid därefter och för personer som inte omfattas av sjuklönesystemet svarar sjukförsäkringen för ersättningen till de försäkrade.
Ersättningen vid sjukdom m.m. sänks fr.o.m. den 1 april 1993 (prop. 1992/93:31, SfU9, rskr. 157). En karensdag införs och kompensationsnivån blir för de två följande dagarna 65% och för tid därefter t.o.m. den 360:e dagen 80 %. Fr.o.m. den 361:a dagen blir kompensationsnivån 70 %. Sjuklön från arbetsgivaren utges inte under karensdagen och med 75 % av mistade anställningsförmåner för de två därpå följande dagarna med sjuklön i varje sjukperiod. Efter sjuklöneperioden får sjuklön utges med 10 % som tillägg till sjukpenning t.o.m. den 90:e dagen.
Genom sjukförsäkringens bestämmelser får personer, även barn, som är bosatta i Sverige ersättning för kostnader i samband med läkarvård och annan sjukvårdande behandling, läkemedelsinköp, sjukhusvård samt sjukresor. Tandvårdsförsäkringen omfattar däremot endast personer som fyller minst 20 år under det år vården inleds. Yngre personer har i stället rätt till fri tandvård genom folktandvården. Från sjukförsäkringen lämnas bidrag till sjukvårdshuvudmännen för hälso- och sjukvården. För år 1993 är ersättningen ca 7 miljarder kronor.
Fr.o.m. den 1 januari 1992 gäller nya regler på rehabiliteringsområdet. Det är i första hand arbetsgivaren som har ansvaret för att den anställdes behov av rehabilitering klarläggs. Försäkringskassorna har samtidigt fått en mer aktiv roll och har ett övergripande samordningsansvar för rehabiliteringsverksamheten. Den enskilde kan under arbetslivsinriktad rehabilitering få rehabiliteringspenning. Fr.o.m. den 1 april 1993 utgör denna 95 % av den sjukpenninggrundande inkomsten.
Genom föräldraförsäkringen får föräldrar ersättning för inkomstförlust i samband med ledighet för vård av barn (föräldrapenningförmåner). Som villkor gäller dock att föräldern har varit inskriven i försäkringskassa under minst 180 dagar i följd närmast före den dag för vilken föräldrapenning skall utbetalas. Föräldrapenning i samband med barns födelse eller adoptivbarns ankomst utbetalas under 450 dagar. För 360 av dessa dagar betalas föräldrapenningen med belopp motsvarande 90 % av den sjukpenninggrundande inkomsten till den av föräldrarna som stannar hemma och vårdar barnet, dock lägst 60 kr. per dag, det s.k. garantibeloppet. Under resterande 90 dagar utges endast garantibeloppet. För att få ersättning med sjukpenningbelopp förutsätts att föräldern under minst 240 dagar i följd före barnets födelse eller den beräknade tidpunkten härför har varit försäkrad för en sjukpenning över garantinivån. En förälder som behöver avstå från förvärvsarbete för att vårda sjukt barn har rätt till tillfällig föräldrapenning. Sådan ersättning lämnas även i vissa andra fall. Den tillfälliga föräldrapenningen utges med 80 % av den sjukpenninggrundande inkomsten för de första 14 dagarna per barn och år och med 90 % för tid därefter.
Pensionsförmåner från den allmänna försäkringen utges i form av ålderspension, förtidspension/sjukbidrag, efterlevandepension till vuxna jämte tilläggsförmåner (pensionstillskott, kommunalt bostadstillägg, handikappersättning, vårdbidrag m.m.).
Fr.o.m. den 1 januari 1993 gäller nya regler för rätt till folkpension (prop. 1992/93:7, SfU4, rskr. 69). Folkpensionen intjänas enligt två alternativa regler som skall gälla på samma villkor för svenska och utländska medborgare. Den ena regeln för intjänande av folkpension innebär att folkpension skall beräknas i förhållande till bosättningstid i Sverige som tillgodoräknas en försäkrad under tiden fr.o.m. det år då han fyller 16 år t.o.m. det år då han fyller 64 år. För rätt till oavkortad pension krävs att bosättningstid kan tillgodoräknas för minst 40 år. Är bosättningstiden kortare reduceras pensionen med 1/40 för varje år som fattas. Den andra regeln är ATP-anknuten. För rätt till oavkortad folkpension enligt denna regel krävs 30 år med ATP-poäng eller därmed jämställda år. Hel folkpension i form av ålderspension eller förtidspension utgör 96% av basbeloppet för ogift pensionär och 78,5% av basbeloppet för gift pensionär. Den som har låg eller ingen tilläggspension (ATP) har även rätt till pensionstillskott med sådant belopp att detta tillsammans med eventuell ATP uppgår till 55,5% av basbeloppet vid ålderspension och med 105,5% av basbeloppet vid förtidspension. Den som under längre tid vårdat sjukt eller handikappat barn och på grund härav gått miste om förvärvsinkomster kan i vissa fall få ett särskilt pensionstillägg med 5--50% av basbeloppet.
Tilläggspensionen beräknas på den genomsnittliga pensionspoängen för de 15 bästa inkomståren. Pensionspoängen utgör den pensionsgrundande inkomsten delad med det vid årets ingång gällande basbeloppet. Såväl inkomst av anställning som inkomst av annat förvärvsarbete är pensionsgrundande till den del inkomsten överstiger det vid årets ingång gällande basbeloppet. Vid beräkningen bortses från inkomst som överstiger sju och en halv gånger basbeloppet. Som inkomst anses även sjukpenning, föräldrapenning m.m. För full ATP erfordras att pensionsgrundande inkomst tillgodoräknats för minst 30 år. Som år för vilket pensionspoäng tillgodoräknats likställs s.k. vårdår. Vårdår kan tillgodoräknas förälder som under större delen av året vårdat barn som inte har fyllt tre år. ATP:n utgör 60% av basbeloppet multiplicerat med medeltalet av pensionspoängen för de 15 bästa inkomståren.
Fr.o.m. den 1 januari 1993 har pensionsförmånerna reducerats genom att basbeloppet skall minskas med 2% vid utbetalningen av förmånerna (prop. 1992/93:116, SfU9, rskr. 157).
De kommunala bostadstilläggen till folkpension (KBT) är obligatoriska för kommunerna. Fr.o.m. den 1 mars 1993 får kommunerna statsbidrag med 70% av sina kostnader för KBT som ersätter minst 85% och högst 95% av pensionärens bostadskostnader inom intervallet 150--3 000 kr/månad (prop. 1992/93:134, SfU9, rskr. 157).
Ett särskilt kommunalt bostadstillägg utges sedan år 1991 för att kompensera de pensionärer som på grund av hyreshöjningarna inte når upp till socialbidragsnivå.
Från folkpensioneringen utges även handikappersättning och vårdbidrag. Handikappersättning utges till den som behöver mera tidskrävande hjälp i sin dagliga livsföring eller hjälp för att kunna förvärvsarbeta. Även den som har stora merutgifter på grund av handikappet kan få ersättning. Handikappersättning utges med 69, 53 eller 36 % av basbeloppet. Vårdbidrag kan utges till förälder som vårdar handikappat barn. Helt vårdbidrag utges med 250 % av basbeloppet. Av bidraget kan viss del fastställas som merkostnadsersättning. En sådan kan under vissa förutsättningar också utges utöver helt vårdbidrag.
Delpension kan fylla ut en viss andel av det inkomstbortfall som följer när en förvärvsarbetande i åldern 60--65 år minskar arbetsinsatsen genom att övergå till deltidsarbete. En förutsättning är att personen under det senaste året haft förvärvsarbete av viss omfattning. Vidare skall han fr.o.m. det år han fyllde 45 år ha förvärvsarbetat i sådan utsträckning att han tillgodoräknats pensionsgrundande inkomst för minst tio år. Kompensationsgraden inom delpensionsförsäkringen är 65 % av inkomstbortfallet.
Arbetsskadeförsäkringen omfattar alla som förvärvsarbetar i verksamhet här i riket. För egenföretagare krävs också att han är bosatt här i riket. Försäkringen omfattar även den som genomgår viss utbildning. Arbetsskadeförsäkringen ger i princip full ersättning för inkomstbortfall till den som drabbas av skada i sitt arbete. Arbetsskadeförsäkringen är samordnad med den allmänna sjukförsäkringen. Sedan den 1 januari 1992 har samordningstiden förlängts och omfattar de första 180 dagarna sedan skadan uppkom. Under samordningstiden utges ersättning i huvudsak endast från sjukförsäkringen. Efter samordningstiden utges sjukpenning och livränta från arbetsskadeförsäkringen. Fr.o.m. den 1 januari 1993 gäller skärpta bestämmelser vad gäller kravet på skadlighet vid bedömning av arbetsskada. Även bevisregeln har skärpts (prop. 1992/93:30, SfU8, rskr. 149).
Finansieringen av socialförsäkringarna
Socialförsäkringarna finansieras i huvudsak genom lagstadgade socialavgifter som betalas av arbetsgivare och egna företagare. Arbetsgivaravgifterna enligt lagen (1981:691) om socialavgifter utgörs av sjukförsäkringsavgift, folkpensionsavgift, tilläggspensionsavgift, delpensionsavgift, arbetsskadeavgift, arbetsmarknadsavgift, arbetarskyddsavgift och lönegarantiavgift. Avgiftsuttaget utgör 31 % av avgiftsunderlaget för år 1993. Den största delen av avgiftsuttaget hänför sig till folkpensionsavgiften som är 5,66 %, tilläggspensionsavgiften som är 13,00 % och sjukförsäkringsavgiften som är 8,27 % av avgiftsunderlaget. Egenavgifterna är något lägre och utgör 29,55 % av avgiftsunderlaget för år 1993.
Underlaget för beräkning av arbetsgivaravgifterna är i stora drag summan av vad arbetsgivaren under året har utgett som lön i pengar eller skattepliktiga naturaförmåner. Vid bestämmande av avgiftsunderlaget bortses från ersättning som understiger 1000 kr. under ett år. Vidare bortses från bl.a. ersättning till arbetstagare som vid årets ingång fyllt 65 år.
På ersättningar till arbetstagare som vid årets ingång är 65 år eller äldre skall särskild löneskatt erläggas med 17,69 % enligt vad som sägs i lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster. Särskild löneskatt erläggs även på vissa avgångsersättningar och försäkringsersättningar.
Fr.o.m. den 1 januari 1993 har en allmän sjukförsäkringsavgift införts som betalas av den som uppbär förvärvsinkomster som överstiger 32 % av basbeloppet. Avgiften, som är avdragsgill vid beskattningen, utgör 0,95 % av förvärvsinkomsten upp till sju och ett halvt basbelopp.
Vissa förändringar i försäkringssystemet
Den överenskommelse som träffades mellan regeringen och Socialdemokraterna i september 1992 innebar att flera omedelbara förändringar skulle vidtas inom socialförsäkringsområdet vilka skulle ge en årlig besparing på 13 miljarder kronor. De redan genomförda förändringarna av kompensationen inom sjuk- och arbetsskadeförsäkringarna liksom den nya allmänna sjukförsäkringsavgiften och minskningen av basbeloppet med 2 % vid pensionsutbetalningarna är en följd av denna överenskommelse. I överenskommelsen ingick också att pensionsåldern skulle höjas. Regeringen har i proposition 1992/93:155 lagt fram förslag om en successiv höjning av pensionsåldern fram till den 1 januari 1997. Pensioneringstidpunkten blir då den första månaden i kvartalet efter det att den försäkrade fyllt 66 år. Förslaget kommer att behandlas i utskottets betänkande 1992/93:SfU15.
Enligt överenskommelsen skall vidare en beredning snarast tillsättas i syfte att genomföra en försäkringsmodell som innebär att sjuk- och arbetsskadeförsäkringarna flyttas ut ur statsbudgeten. Härigenom kommer enligt överenskommelsen statsbudgetens utgiftssida på sikt att minskas med 45 miljarder kronor. Arbetsmarknadens parter bör få huvudansvaret för försäkringen. Rätten till ersättning liksom grundvillkoren i försäkringen skall garanteras i lag och i princip omfatta alla medborgare.
En skrivelse om sjuk- och arbetsskadeförsäkringarna är aviserad till riksdagen under mars månad. Utskottet kommer i det sammanhanget att även behandla ett antal motioner från den allmänna motionstiden som mera övergripande tar upp frågor om inriktning och finansiering av socialförsäkringssystemet.
Utöver de nämnda överenskomna besparingarna inom socialförsäkringsområdet har som ovan nämnts skärpta bestämmelser införts för rätten till arbetsskadeersättning. I proposition 1992/93:30 beräknades besparingarna för arbetsskadeförsäkringen vid en försiktig uppskattning kunna uppgå till 2 miljarder år 1996. Regeringen har vidare lagt fram förslag i budgetpropositionen om försämringar i delpensionsförsäkringen som nyligen avslagits av riksdagen (1992/93:SfU12, rskr. 176). Dessutom har regeringen i proposition 1992/93:178 om vissa socialförsäkringsfrågor lagt fram förslag om att rätten till arbetsskadesjukpenning skall slopas för personer som är försäkrade enligt AFL. Förslaget, som beräknas kunna minska sjukpenningutgifterna för arbetsskadeförsäkringen med 1 700 miljonor kronor, kommer att behandlas i utskottets betänkande 1992/93:SfU17.
II Sjukförsäkring m.m.
Under rubriken Sjukförsäkring m.m. behandlas det i proposition 1992/93:100, bilaga 6 (Socialdepartementet), under littera C1. Bidrag till sjukförsäkringen upptagna anslaget till sjukförsäkringen samt motioner härom. Vidare behandlas anslaget C 2. Bidrag till ersättning vid närståendevård.
Allmänt om sjukförsäkringen
Sjukförsäkringen ger rätt till sjukpenning vid sjukdom samt svarar för kostnader i samband med läkarvård och annan sjukvårdande behandling, läkemedelsinköp, tandvård, sjukhusvård och sjukresor. Den försäkrade svarar i regel för en mindre del av kostnaden i form av en patientavgift. Vidare ger försäkringen vid vissa sjukdomar den sjuke rätt till kostnadsfria läkemedel och förbrukningsartiklar.
Sjukförsäkringen finansieras till 15% med statsbidrag och till 85% med socialavgifter från arbetsgivare och egenföretagare. Fr.o.m. den 1 januari 1993 utgör avgiften till sjukförsäkringen 8,27% av avgiftsunderlaget för arbetsgivare och 9,12% av avgiftsunderlaget för egenföretagare. Från samma tidpunkt har även en allmän sjukförsäkringsavgift införts som utgör 0,95% av förvärvsinkomsten upp till 7,5 basbelopp och som betalas av den enskilde. Även denna avgift, som är avdragsgill, skall bidra till finansieringen av sjukförsäkringen (prop. 1992/93:136, SfU9, rskr. 157).
Sjukpenningförsäkringen
Den som är försäkrad enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, AFL, och bosatt i Sverige skall vara inskriven hos allmän försäkringskassa fr.o.m. den månad då han fyller 16 år. Inskrivningen medför rätt till sjukpenning om den försäkrades sjukpenninggrundande inkomst (SGI) uppgår till minst 6000 kr. Även den som är under 16 år kan ha rätt till sjukpenning. Den sjukpenninggrundande inkomsten motsvarar den inkomst i pengar eller andra skattepliktiga förmåner som den försäkrade kan antas för år räknat komma att tills vidare erhålla av eget arbete, antingen på grund av anställning eller genom annat förvärvsarbete. För anställningsförmåner för tid som ingår i en sjuklöneperiod enligt lagen (1991:1047) om sjuklön utges inte sjukpenning.
Sjukpenning utges vid sjukdom som sätter ned arbetsförmågan med minst en fjärdedel. Saknar den försäkrade arbetsförmåga utges hel sjukpenning. I annat fall utges tre fjärdedels, halv eller en fjärdedels sjukpenning, beroende på graden av nedsättning av arbetsförmågan.
Hel sjukpenning utgör viss andel av den fastställda sjukpenninggrundande inkomsten, delad med 365 (kalenderdagberäknad sjukpenning). Fr.o.m. den 1 mars 1991 är kompensationsnivån 65% för de första tre dagarna med sjukpenning i varje sjukperiod, 80% för tid därefter t.o.m. den 90:e dagen och därefter 90 %. Fr.o.m. den 1 april 1993 införs en karensdag och ersättningen för de två därpå följande dagarna utges med 65% av den sjukpenninggrundande inkomsten, 80% av den sjukpenninggrundande inkomsten t.o.m. den 365:e dagen och med 70 % av den sjukpenninggrundande inkomsten för tid därefter (prop. 1992/93:31, SfU9, rskr. 157). Den senare nivån får effekt först fr.o.m. den 1 juli 1993. För vissa personer med återkommande sjukdomsfall gäller särskilda bestämmelser. De flesta anställda har genom särskilda avtal ersättning vid sjukdom utöver den ersättning den allmänna försäkringen ger. Sådan avtalsersättning får dock inte utges med mer än 10% och fr.o.m. den 1 april 1993 endast t.o.m. den 90:e dagen. Om avtalsersättningen överstiger tillåten nivå minskas ersättningen från den allmänna försäkringen i motsvarande mån.
För beräkning av ersättning från sjukpenningförsäkringen under de första 14 dagarna av ett sjukdomsfall, dvs. om inte sjuklöneperiod löper, gäller följande för försäkrade som har en sjukpenninggrundande inkomst som helt eller delvis grundar sig på anställning (tim-/dagberäknad sjukpenning). Ersättningen har anpassats till den ordinarie arbetstiden eller motsvarande normala arbetstid då den försäkrade skulle ha utfört förvärvsarbete om han inte blivit sjuk. Ersättning utges enbart för de dagar då den försäkrade avstår från förvärvsarbete och fastställs med den försäkrades sjukpenninggrundande inkomst som utgångspunkt. Ersättningen per timme beräknas som kvoten av 65% resp. 80% av den försäkrades sjukpenninggrundande inkomst och hans årsarbetstid, dvs. den ordinarie tid som den försäkrade beräknas utföra förvärvsarbete mätt i timmar per år.
En särskild ersättning, rehabiliteringsersättning, utges när en försäkrad, vars arbetsförmåga till följd av sjukdom är nedsatt med minst en fjärdedel, deltar i arbetslivsinriktad rehabilitering som avser att förkorta sjukdomstiden eller att helt eller delvis förebygga eller häva nedsättningen av arbetsförmågan. Rehabiliteringsersättningen består av rehabiliteringspenning som utges med 100 % av den sjukpenninggrundade inkomsten och ett särskilt bidrag. Fr.o.m. den 1 april 1993 sänks nivån för rehabiliteringsersättning till 95 % av den sjukpenninggrundande inkomsten.
Sjuklön
Enligt lagen (1991:1047) om sjuklön (prop. 1990/91:181, SfU18, rskr. 372), som trätt i kraft den 1 januari 1992, har en arbetstagare rätt att under de första fjorton dagarna av ett sjukdomsfall (sjuklöneperioden) behålla viss andel av den lön och av de andra anställningsförmåner som han går miste om till följd av sjukdomen. Andelen skall normalt vara 75% under de första tre dagarna med sjuklön och 90% under de återstående dagarna. Fr.o.m. den 1 april 1993 införs en karensdag även i sjuklönesystemet. För tid då arbetsgivaren har att svara för sjuklön föreligger inte rätt till sjukpenning.
Sjuklönesystemet gäller endast dem som omfattas av ett anställningsförhållande.
Vid tvister mellan arbetstagare och arbetsgivare om rätt till sjuklön som gäller arbetsförmågans nedsättning eller huruvida arbetstagarförhållande föreligger skall försäkringskassan kunna lämna ersättning från sjukförsäkringen med ett skäligt belopp (sjuklönegaranti).
Företag med få anställda har möjlighet att försäkra sig hos försäkringskassan mot de sjuklönekostnader över en viss nivå som företaget kan drabbas av.
Frågor om kompensationsnivån
I motion Sf247 av Berith Eriksson m.fl. (v) anförs att de försämringar som skett vad gäller ersättningsnivån inom sjukförsäkringen slår hårt mot människor med låga inkomster, särskilt då mot kvinnorna. Motionärerna framhåller att försämringarna också drabbar orättvist, beroende på att inom tjänstemannayrken och liknande områden många kan tillbringa en dag på arbetet utan att vara alldeles friska. De som arbetar inom andra områden, vård, omsorg, livsmedelsbranschen, tyngre arbeten m.m. har inte denna möjlighet, dels på grund av smittorisken, dels på grund av att arbetet är tungt. I yrkande 1 begärs ett tillkännagivande om att sjukpenningnivåerna inom sjuk- och arbetsskadeförsäkringen skall höjas till 90 %. Motionärerna anför att deras ambition är att ta bort karensdagen så fort ekonomin tål det. I yrkande 2 begärs ett tillkännagivande härom. Motionärerna anser vidare att den utredning som tillsatts för att se över arbetsskadeförsäkringen borde ha avvaktats innan rehabiliteringsersättningen sänktes. I yrkande 3 begär de att riksdagen skall besluta att höja rehabiliteringsersättningen med 5%.
I motion Fi212 yrkande 5 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begärs att det s.k. taket för sjukförsäkringen, 7,5 basbelopp, sänks till 5,5 basbelopp för att finansiera ett "krispaket" mot arbetslösheten.
Riksdagen avslog nyligen på förslag av utskottet liknande yrkanden i samband med beslutet om införande av en karensdag och sänkta kompensationsnivåer vid sjukdom. Utskottet anförde i sitt betänkande SfU9 att utskottet inte såg någon anledning att frångå den överenskommelse som regeringen träffade med Socialdemokraterna i september 1992 om hur besparingar skulle genomföras inom sjukförsäkringen. Utskottet vidhåller denna uppfattning och avstyrker bifall till motionerna Sf247 samt Fi212 yrkande 5.
Frågor om sjuklön
Fåmansföretag i aktiebolagsform
I motion Sf283 av Marianne Andersson m.fl. (c, m, kds) yrkande 3 begärs ett tillkännagivande om att en enmansföretagare som driver sin rörelse i aktiebolagsform inte skall omfattas av sjuklönelagen.
En företagare som driver sin verksamhet i aktiebolagsform är bl.a. i skatte-, avgifts- och sjukförsäkringshänseende att betrakta som anställd av bolaget. Härigenom omfattas företagaren även av sjuklönelagens bestämmelser. För bolaget/arbetsgivaren som skall utge sjuklön under en 14-dagarsperiod har arbetsgivaravgiften till sjukförsäkringen sänkts i motsvarande mån. Mot denna bakgrund är utskottet inte berett föreslå någon avvikelse från sjuklönelagens bestämmelser för företagare som driver sin verksamhet i aktiebolagsform och utskottet avstyrker bifall till motionen. Utskottet vill emellertid erinra om den möjlighet som ett företag med få anställda har att försäkra sig hos Riksförsäkringsverket mot kostnader för sjuklön.
Kostnadsneutralitet
I motion Sf283 yrkande 4 anser motionärerna vidare att sjuklönereformen måste vara kostnadsneutral för arbetsgivarna som grupp och att det därför är angeläget att regeringen noggrant följer kostnadsutvecklingen och att avgiften vid behov justeras. Motionärerna begär ett tillkännagivande härom.
I utskottets av riksdagen i denna del godkända betänkande 1991/92:SfU8 erinrade utskottet om att sjuklönereformen är avsedd att vara kostnadsneutral för arbetsgivarna som grupp. I samband med att sjuklönelagen trädde i kraft den 1 januari 1992 sänktes arbetsgivaravgiften med 2,9 procentenheter för att åstadkomma kostnadsmässig neutralitet. I samma syfte har avgiften därefter höjts med 0,47 procentenheter fr.o.m. den 1 januari 1993 till följd av att en karensdag införs i systemet fr.o.m. den 1 april. För år 1994 höjs avgiften med ytterligare 0,16 procentenheter. Utskottet utgår från att avgiftens storlek fortlöpande följs upp och anser inte att någon åtgärd från riksdagens sida är påkallad med anledning av motion Sf283 yrkande 4.
Rapportering av sjukfall
Enligt 12 § lagen (1991:1047) om sjuklön är en arbetsgivare skyldig att till den allmänna försäkringskassan anmäla sjukdomsfall som har gett arbetstagare rätt till sjuklön, om sjukperioden och anställningen fortsätter efter sjuklöneperiodens utgång. Anmälan skall göras inom sju dagar. Arbetsgivare skall vidare lämna uppgift om sådana kortare sjukdomsfall för vilken den anställde varit berättigad till sjuklön. Uppgifterna skall lämnas till Riksförsäkringsverket med hjälp av automatisk databehandling eller skriftligen till allmän försäkringskassa senast vid utgången av kalendermånaden efter den under vilken sjuklöneperioden löpt ut.
Margitta Edgren (fp) begär i motion Sf225 ett tillkännagivande om att arbetsgivarnas skyldighet att rapportera de sjukfall som avslutas inom sjuklöneperioden skall slopas. Motionären anser att rapporteringen inte tjänar något syfte och att de motiv som angetts för rapporteringen av dessa sjukfall, bl.a. att tillgodose sjukfallsstatistiken och fylla behovet av sjukhistorik för enskilda personer inför en eventuell rehabilitering, inte bär. Hon anser att behovet av statistik kan tillgodoses genom stickprov och undersökningar av AKU-modell (arbetskraftsundersökning).
Riksförsäkringsverket har i en rapport till regeringen i juni 1992, RFV anser 1992:5 Uppföljning av genomförandet av de nya reglerna 1992-01-01 om sjuklön och rehabilitering, granskat hur de nya reglerna tillämpats. Enligt rapporten behövs uppgifterna om sjuklöneperioder för flera olika ändamål, t.ex. som underlag för förebyggande insatser i arbetsmiljön på arbetsplatserna, för att få en enhetlig och heltäckande statistik över sjukfrånvaron, för att få en sjukhistorik för enskilda individer som hjälp i rehabiliteringsarbetet och för att kunna göra en kontroll om ersättning betalats ut från försäkringskassan samtidigt med sjuklönen. Riksförsäkringsverket anser att rapportering av sjuklöneperioder från arbetsgivare till försäkringskassan i stort fungerat bra. Riksförsäkringsverket redovisar att sjuklöneperioder rapporteras för ca 80 % av de anställda via ADB-media eller via optisk blankett. RFV avser att kontinuerligt ta information från sjuklöneregistret till försäkringskassorna. Med hjälp av informationen kan kassan bedöma om det finns arbetsgivare på orten som inte lämnat några aviseringar och i så fall kontakta dessa. Hur stor bortfallsfrekvensen är bedöms enligt rapporten för tidigt att uttala sig om (juni 1992).
På förslag av utskottet avslog riksdagen vid beslutet att införa lagen om sjuklön motioner om att uppgifter om korta sjukfall inte skulle rapporteras. Utskottet anförde i denna fråga i betänkandet 1990/91:SfU18 att det var av mycket stor betydelse att en så grundläggande förändring av systemet för ersättning vid sjukdom som sjuklöneförslaget innebar följdes upp, och att möjligheter fanns att värdera förändringen. Detsamma gällde även i övrigt förändringar i fråga om befolkningens hälsa och ohälsa. En rapportering även av korta sjukfall behövdes därför enligt utskottets mening. Utskottet ansåg vidare att den föreslagna rapporteringsskyldigheten var så administrativt enkel som kunde begäras. Utskottet vidhöll med anledning av ett nytt motionsyrkande i frågan sin tidigare uppfattning i sitt av riksdagen godkända betänkande 1991/92:SfU5. Utskottet ser nu ingen anledning för riksdagen att frångå sitt tidigare ställningstagande och avstyrker bifall till motion Sf225.
Frågor om sjukpenning
Sjukpenninggrundande inkomst
Den sjukpenninggrundande inkomsten är den årliga inkomst i pengar eller andra skattepliktiga förmåner som en försäkrad kan antas komma att tills vidare få för eget arbete. Vid beräkningen bortses från inkomster över 7,5 basbelopp.
I motion Sf283 yrkande 2 anför Marianne Andersson m.fl. (c, m, kds) att de nuvarande reglerna för beräkning av sjukpenninggrundande inkomst ger upphov till överkompensation och att kvalifikationskraven är för lågt ställda. Motionärerna anser att man bör återgå till en strikt användning av inkomstbortfallsprincipen så att endast det faktiska bortfallet av lön ersätts. Motionärerna hänvisar till att Riksförsäkringsverket i en rapport till regeringen, RFV anser 1992:4 Översyn av reglerna om sjukpenninggrundande inkomst, har redovisat förslag till förändringar av reglerna för beräkning av sjukpenninggrundande inkomst. Motionärerna begär ett tillkännagivande om att dessa förslag skall ligga till grund för en ny modell för beräkning av den sjukpenninggrundande inkomsten.
Riksförsäkringsverkets rapport har överlämnats till regeringen i maj 1992 och bereds för närvarande i Socialdepartementet. Utskottet anser att resultatet av detta beredningsarbete bör avvaktas och avstyrker bifall till motion Sf283 yrkande 2.
I motion Sf283 anförs vidare att särskild uppmärksamhet bör riktas mot sjukfrånvaron bland egenföretagare. Motionärerna hänvisar till att enligt Riksförsäkringsverkets statistik ökar sjukfrånvaron för denna grupp. För egenföretagare med en sjukförsäkring utan karensdagar är sjukfrånvaron högre än för anställda. Motionärerna begär i yrkande 5 ett tillkännagivande om behovet av att utvärdera egenföretagarnas sjukfrånvaro.
Riksförsäkringsverket har i RFV informerar 1992:24 bl.a. redovisat att sjuktalet för företagare ökat från 15,2 dagar år 1987 till 18,2 dagar år 1991. Under samma tid har sjuktalet för anställda minskat från 24,0 till 22,8. Sjukfallsfrekvensen är under båda åren i stort sett oförändrad för både anställda (år 1987 1,87) och företagare (år 1991 0,54). Antalet sjukpenningdagar per sjukfall, det s.k. varaktighetstalet, är för de båda åren ungefär detsamma för anställda (11,8 år 1991). För företagare var varaktighetstalet 27,4 år 1987 och 31,6 år 1991. Det framgår således av redovisningen att sjukfrånvaron skiljer sig mellan anställda och företagare så till vida att företagare har färre sjukperioder, men betydligt längre sjukfrånvaroperioder än gruppen anställda.
Riksförsäkringsverket följer och redovisar kontinuerligt hur den ersatta sjukfrånvaron utvecklas samt hur den fördelar sig mellan olika kategorier försäkrade. Med anledning av skillnaderna i varaktighetstal mellan arbetstagare och egenföretagare kan det enligt utskottets uppfattning finnas anledning för Riksförsäkringsverket att särskilt uppmärksamma dessa skillnader. Genom att försäkringskassorna på ett tidigt stadium av ett sjukfall skall beakta de försäkrades behov av rehabilitering får försäkringskassorna en god kunskap om orsakerna till sjukfrånvaron och vilken inverkan arbetsmiljöfaktorer har på denna. Denna samlade kunskap bör kunna ge verket underlag för bedömning om någon särskild utvärdering av egenföretagarnas sjukfrånvaro behöver initieras. Något särskilt tillkännagivande med anledning av motion Sf283 yrkande 5 är enligt utskottets uppfattning inte påkallat.
Övre åldersgräns för sjukpenning
För tid efter ingången av den månad då den försäkrade fyllt 70 år eller dessförinnan börjat uppbära hel ålderspension, får sjukpenning endast utges i 180 dagar.
I motion Sf280 anför Anita Johansson och Hans Göran Franck (s) att reglerna om en övre gräns för rätt till sjukpenning medför en ohållbar situation för äldre konstnärer som fortfarande är aktiva. I dagens ekonomiska läge, då nedskärningar sker inom kultursektorn, drabbas de verksamma mycket hårt. Motionärerna anser att det bör finnas en möjlighet för vissa medborgare att söka dispens från denna begränsningsregel. Motionärerna begär ett tillkännagivande härom.
Med hänsyn till att uttaget av ålderspension kan uppskjutas längst till 70 års ålder anser utskottet inte att det föreligger någon anledning att försäkringen vid sidan om pensionen också skall ersätta inkomstbortfall på grund av sjukdom under längre tid än för vad som för närvarande gäller. Utskottet vill emellertid erinra om att i proposition 1992/93:155 föreslås en justering av den övre åldersgränsen för rätt till sjukpenning med ett år, som en konsekvens av förslaget i propositionen om att pensionsåldern skall höjas.
På grund av det anförda avstyrker utskottet bifall till motion Sf280.
Sjukpenningförmåner vid psykiatrisk vård m.m.
Sjukpenning utges bl.a. inte då den försäkrade är häktad eller intagen i kriminalvårdsanstalt. Sjukpenning utgår dock till försäkrad som blir sjuk under tid då han får vistas utom anstalten och bereds tillfälle att förvärvsarbeta. En försäkrad som är överlämnad till psykiatrisk vård och sålunda erhåller sjukhusvård betalar för sjukhusvården på samma grunder som andra inom sitt sjukvårdsområde. För närvarande tas en avgift ut om högst 80 kr per vårddag.
Birgit Henriksson (m) kritiserar i motion Sf263 att de som blivit överlämnade till psykiatrisk vård i stället för att dömas till fängelsestraff får sjukpenning under hela den tid de vårdas. Motionären anser att de därigenom får en fördel framför dem som dömts till fängelsestraff. Hon begär i yrkande 1 ett tillkännagivande om en lagändring, så att sjukpenningen ej utbetalas till den som är överlämnad till psykiatrisk vård så länge vården pågår.
Enligt utskottets uppfattning bör sjukförsäkringens ersättningsregler gälla lika för alla försäkrade, oavsett orsaken till behovet av vård och sjukhusvistelse. Utskottet avstyrker därför bifall till motion Sf263 yrkande 1.
I samma motion anför motionären vidare att det är nödvändigt att se över regelsystemet så att det i fortsättningen inte skall vara möjligt att utbetala sjukpenning åt den som befinner sig på "rymmarstråt" från kriminalvårdsanstalt, och hon begär en sådan översyn i yrkande 2.
Utskottet vill erinra om att en intagen som avvikit från en kriminalvårdsanstalt fortfarande är att betrakta som intagen på denna. Någon sjukpenning utges sålunda inte i sådana situationer. Någon översyn av reglerna i enlighet med yrkande 2 i motion Sf263 behövs därför inte, och utskottet avstyrker bifall även till detta yrkande.
Allmän sjukförsäkringsavgift
Förutom genom socialavgifter från arbetsgivare och egenföretagare finansieras sjukförsäkringen fr.o.m. den 1 januari 1993 även med avgifter enligt lagen (1992:1745) om allmän sjukförsäkringsavgift. Avgiften betalas av den som uppbär förvärvsinkomster som överstiger 32 % av basbeloppet och som inte fyllt 65 år vid årets ingång. Avgiften utgör 0,95 % av förvärvsinkomsten upp till 7,5 basbelopp. Avgiften är avdragsgill vid beskattningen.
I motion Sf262 av Doris Håvik m.fl. (s) begärs ett tillkännagivande om att avgiften bör vara ett nettobelopp utan avdragsrätt vid beskattningen. Beloppet bör då utgöra 0,60 % av förvärvsinkomsten. Motionärerna anför att avdragsrätten medför en oacceptabel fördelningsprofil. För dem som har låga inkomster blir avgiften kännbar medan höginkomsttagarna får klara fördelar. Härtill kommer ett betydande skattebortfall för kommunerna, vilket givetvis skall kompenseras.
Utskottet behandlade i sitt av riksdagen godkända betänkande 1992/93:SfU9 en motion med motsvarande yrkande. Utskottet avstyrkte då bifall till motionen med hänvisning till att socialavgifter från såväl arbetsgivare som egenföretagare är avdragsgilla vid beskattningen. Utskottet vidhåller sin tidigare uppfattning och avstyrker bifall till motion Sf262.
Medelsanvisning
Regeringen har i proposition 1992/93:100 bilaga 6 under littera C till anslaget C 1. Bidrag till sjukförsäkringen föreslagit ett förslagsanslag på 4 649 000 000 kr och till anslaget C 2. Bidrag till ersättning vid närståendevård föreslagit ett förslagsanslag på 3 425 000 kr. Utskottet har ingen erinran mot förslagen.
III Föräldraförsäkring m.m.
Under rubriken Föräldraförsäkring m.m. behandlas det i proposition 1992/93:100, bilaga 6 (Socialdepartementet), under littera B. Ekonomiskt stöd till barnfamiljer m.m. upptagna anslaget B 3. Bidrag till föräldraförsäkringen samt ett antal under den allmänna motionstiden väckta motioner som berör föräldraförsäkringsfrågor.
Allmänt om föräldraförsäkringen
Föräldraförsäkringen omfattar ersättningsförmånerna föräldrapenning och tillfällig föräldrapenning.
Föräldrapenning med anledning av barns födelse utges under 450 dagar. Under 360 av dessa dagar utges föräldrapenning med 90 % av förälderns sjukpenninggrundande inkomst delad med 365, dock lägst med ett garantibelopp på 60 kr per dag. Under resterande 90 dagar utges ersättning enligt garantinivån.
Tillfällig föräldrapenning utges till förälder som behöver avstå från förvärvsarbete för att vårda barn under tolv år bl.a. till följd av sjukdom eller smitta hos barnet eller barnets ordinarie vårdare. Även för barn som har fyllt tolv men inte sexton år kan ersättning utges under vissa förutsättningar. Tillfällig föräldrapenning kan utges under högst 120 dagar per barn och år. Om skälet till att föräldern behöver avstå från förvärvsarbete är sjukdom hos barnets ordinarie vårdare kan dock ersättning utges under högst 60 dagar. Tillfällig föräldrapenning utges vidare för s.k. kontaktdagar för barn som har fyllt fyra år t.o.m. det kalenderår då barnet fyller tolv år. Sådan ersättning utges under högst två dagar per barn och år. Härutöver har en far rätt till tio ersättningsdagar i samband med barns födelse. Tillfällig föräldrapenning utges fr.o.m. den 1 mars 1991 med 80 % av den sjukpenninggrundande inkomsten delad med årsarbetstiden. Karensdag tillämpas ej i samband med den tillfälliga föräldrapenningen. Efter det att förmånen utgivits för 14 dagar för samma barn under ett år utges ersättning med 90 % av den sjukpenninggrundande inkomsten.
Föräldrapenning med anledning av barns födelse
Administration av föräldrapenningen
I motion Sf210 av Lars Moquist m.fl. (nyd) föreslås, för att minimera byråkrati och krångel i föräldraförsäkringen och för att spara pengar i administrationen, en helt ny modell för utbetalning av föräldrapenning. Enligt denna skulle det sammanlagda belopp som föräldrarna är berättigade till i föräldrapenning under det första året utbetalas till ett bankkonto som disponeras av barnets vårdnadshavare. Utbetalning av beloppet skulle endast få ske månadsvis med en tolftedel per månad. Efter ett år utbetalas ytterligare föräldrapenning för resterande 90 garantidagar, och dessa medel skulle lyftas på samma sätt med en tredjedel per månad. Motionärerna begär ett tillkännagivande om att regeringen skyndsamt skall utreda deras förslag och vilka konsekvenser det får på statsbudgeten.
Utskottet har tidigare i sitt av riksdagen i denna del godkända betänkande 1991/92:SfU8 behandlat ett motsvarande motionsyrkande i samband med förslag i proposition 1991/92:106 om förenklingar i föräldraförsäkringen. Utskottet utgick då från att möjligheterna till fortsatta förenklingar fortlöpande följs upp inom administrationen. Mot denna bakgrund ansåg utskottet inte att motionen borde föranleda någon riksdagens åtgärd.
Utskottet vidhåller sin tidigare uppfattning och avstyrker bifall till motion Sf210.
Översyn m.m. av föräldraförsäkringen
I motionerna Sf217 av Ingvar Svensson (kds), Sf219 av Birger Andersson och Marianne Andersson (c) och Sf253 av Stefan Attefall (kds) berörs skillnaderna i ersättning från föräldraförsäkringen beroende dels på de försäkrades olika sjukpenninggrundande inkomst, dels på att ersättning i vissa fall endast utgår på garantinivån. I motion Sf217 begärs en översyn av systemet i syfte att klarlägga om stödet skall vara ett försäkringssystem eller ett system för grundtrygghet i samband med födslar. Även i motion Sf219 anser motionärerna att spännvidden i föräldraförsäkringen är alltför stor. De begär ett tillkännagivande om att ersättningsnivån i föräldraförsäkringen skall sänkas till 80 % och att de medel som frigörs skall användas till att höja garantibeloppet. I motion Sf253 hänvisar motionären till den tröskeleffekt som uppstår i ersättningshänseende om en kvinna föder ytterligare ett barn senare än två år och sex månader efter det tidigare barnets födelse och anför att dagens system för beräkning av föräldrapenningen innebär att hela familjens ekonomi kan avgöras om barnet föds före eller efter midnatt aktuellt gränsdatum. Motionären begär ett tillkännagivande om att regeringen bör få i uppdrag att, inom ramen för nuvarande kostnader, återkomma med förslag till en förändring av nuvarande lagstiftning, så att det påtalade problemet minskar, exempelvis genom att föräldrapenningens nivå avtrappas stegvis under en längre period.
Utskottet vill erinra om att föräldraförsäkringen -- och föräldraledighetslagen -- i första hand syftar till att ge förvärvsarbetande föräldrar möjlighet att vara hemma med sina barn under barnets första levnadsår med bibehållen inkomst- och anställningstrygghet. De i motionerna påtalade skillnaderna i den inkomstrelaterade delen av föräldrapenningen är en konsekvens av detta syfte med försäkringen. Vid föräldraförsäkringens tillkomst ersatte den inkomstrelaterade delen i försäkringen den tilläggssjukpenning som tidigare utgavs under sex månader som ersättning för inkomstbortfall till kvinnor som avhöll sig från förvärvsarbete på grund av barnsbörd. Den i försäkringen inbyggda garantinivån ersätter däremot det grundläggande försörjningsstöd som gavs till alla nyblivna mödrar i form av moderskapspenning och som betraktades som ett bidrag till en del nödvändiga anskaffningar vid nedkomsten och som en viss ersättning för minskad arbetsförmåga under tiden närmast före och efter förlossningen. Försäkringen består således av såväl ett grundstöd som en försäkringsdel, och utskottet ser ingen motsättning mellan dessa båda delar i systemet. Under de år föräldraförsäkringen funnits har en fortlöpande diskussion förts om ersättningstidens längd, kompensationsnivån och garantinivåns storlek.
Vad särskilt avser den i motion Sf253 påtalade tröskeleffekten vill utskottet framhålla nödvändigheten av någon form av tidsgräns för när rätten till den inkomstrelaterade delen av föräldrapenningen upphör att utges. En avtrappning av rätten till högre föräldrapenning än enligt garantinivån i enlighet med vad motionärerna föreslagit skulle också leda till tröskeleffekter och dessutom komplicera regelverket såväl för dem som har att tillämpa det som för de försäkrade.
Utskottet vill med anledning av de nu förevarande motionsyrkandena hänvisa till det beredningsarbete om familjepolitiken som pågår inom regeringskansliet. Utskottet anser att resultatet av detta beredningsarbete bör avvaktas och att motionerna Sf217, Sf219 och Sf253 nu inte bör föranleda någon riksdagens åtgärd.
Föräldrapenning vid plötslig spädbarnsdöd
Föräldrapenning utges för vård av barn. En förälder som inte har barnet i sin vård har rätt till föräldrapenning endast om särskilda skäl föreligger. Modern har alltid rätt till föräldrapenning t.o.m. den tjugonionde dagen efter förlossningen även om hon inte har barnet i sin vård.
Enligt lagen (1978:410) om rätt till ledighet för vård av barn, m.m. har en arbetstagare rätt att avbryta en påbörjad föräldraledighet och återgå i arbete. Har ledigheten varit avsedd att pågå en månad eller längre är arbetsgivaren inte skyldig att låta arbetstagaren komma tillbaka tidigare än en månad från det arbetstagaren meddelat arbetsgivaren att hon/han vill börja arbeta igen.
Chatrine Pålsson (kds) begär i motion Sf213 en översyn av föräldraförsäkringens regler vad avser bortfallet av föräldrapenning när ett barn avlider i plötslig spädbarnsdöd. Motionären anför att modern då inte har möjlighet att omedelbart gå tillbaka till arbetet, varken av känslomässiga eller praktiska skäl.
Socialstyrelsen har tagit fram en skrift, Plötslig spädbarnsdöd -- information till föräldrar. I skriften erinras om att föräldrapenningen upphör om barnet avlider, men att föräldrarna har möjlighet att bli sjukskrivna. I denna del anges följande: Av förklarliga skäl kan man inte återgå till yrkesarbete direkt, utan läkaren kan sjukskriva båda föräldrarna i samband med den första kontakten. Läkaren kan välja diagnosen psykiskt trötthetstillstånd eller reaktiv depression med tillägget "i samband med avlidet barn". Det kan underlätta för föräldrarna om läkare eller kurator sköter kontakten med försäkringskassan.
Utskottet har under hand erfarit dels att försäkringskassorna inte uppfattat att föräldrar som förlorar sitt barn i plötslig spädbarnsdöd finner det fel att föräldrapenningen dras in dels att föräldrarna som regel blir sjukskrivna.
Mot bakgrund av det anförda ser utskottet inte att några ekonomiska problem på grund av att föräldrapenningen upphör att utges skall behöva uppkomma för de föräldrar som mister sitt barn i plötslig spädbarnsdöd. Utskottet finner det vara av stort värde att Socialstyrelsen tagit fram en riktad information som kan utgöra ett stöd för de berörda föräldrarna i kontakterna med läkare och försäkringskassa. Någon riksdagens åtgärd med anledning av motion Sf213 är enligt utskottets uppfattning inte påkallad.
Kvotering av föräldrapenningen
Om båda föräldrarna är vårdnadshavare har vardera föräldern alltid rätt till 90 egna dagar med föräldrapenning. Denna rätt kan dock överlåtas på den andra föräldern. Förälder som är ensam vårdnadshavare har rätt till samtliga 450 dagar med föräldrapenning.
I motion So610 yrkande 1 av Gudrun Schyman m.fl. (v) hemställs att riksdagen hos regeringen begär att Jämställdhetsombudsmannen får i uppdrag att komma med utvärdering av och förslag till åtgärder som stimulerar män att ta föräldraledigt.
Utskottet vill erinra om att regeringen, i likhet med vad som tidigare varit fallet, i budgetpropositionen föreslagit att 3,5 miljoner kronor. skall avsättas för budgetåret 1993/94 för informationsinsatser i syfte att öka pappornas uttag av föräldraledighet. Målet för insatserna är framför allt attitydpåverkan. Utskottet ser detta om en angelägen uppgift eftersom männens uttag av föräldrapenning i samband med barns födelse fortfarande är mycket lågt, även om andelen dagar som utnyttjats av fäderna ökat från 7,4 år 1990 till 8,1 år 1991. Utskottet vill också erinra om att en mindre studie av mäns föräldraledighet har genomförts av Jämställdhetsombudsmannen "Det borde vara en merit..." -- Sexton föräldralediga pappor om arbetet, familjen och ledigheten (JämO:s rapportserie Nr 1 1992). Jämställdhetsombudsmannen verkar således redan på olika sätt för att främja männens delaktighet i vården av sina barn. Utskottet anser att det bör ankomma på Jämställdhetsombudsmannen att själv prioritera vilka insatser som skall göras inom ombudsmannens verksamhetsområde och avstyrker bifall till motion So610 yrkande 1.
I yrkande 10 i samma motion hemställer motionärerna om att riksdagen skall begära förslag från regeringen av innebörd att föräldrapenningen kvoteras i familjer där det finns två vårdnadshavare, så att 60 dagar knyts till mannen.
Riksdagen har på förslag av utskottet vid ett flertal tidigare tillfällen avslagit motioner om kvotering av föräldrapenningen. Senast behandlades frågan i betänkandet 1991/92:SfU8. Utskottet hänvisade då till att i proposition 1990/91:113 om en ny jämställdhetslag, m.m. föreslogs en bestämmelse om att arbetsgivare skall underlätta för arbetstagare att förena förvärvsarbete och föräldraskap. I fråga om åtgärder för att öka männens utnyttjande av föräldraförsäkringen hänvisade utskottet till uttalanden i propositionen om att en utveckling av pappaledigheten i första hand borde främjas genom opinionsbildningsinsatser och liknande. Målet borde enligt propositionen vara att vid utgången av år 1993 skulle minst två tredjedelar av papporna i någon utsträckning använda sig av möjligheten att utnyttja föräldrapenningen med anledning av barns födelse. Om detta mål inte skulle nås skulle ytterligare åtgärder övervägas som kan påskynda en sådan utveckling.
Utskottet anser att man bör avvakta vilka effekter olika informations- och attitydpåverkande insatser leder till, och utskottet är fortfarande inte berett att föreslå någon kvotering av föräldrapenningen. Utskottet avstyrker därför bifall till motion So610 yrkande 10.
Statistik över pappaledighet
Christer Lindblom m.fl. (fp) begär i motion So247 yrkande 3 ett tillkännagivande om förbättring av statistiken över pappalediga män, eftersom denna fortfarande har brister. Bl.a. saknas uppgifter om yrke, utbildning och andra bakgrundsvariabler. Motionärerna erinrar om att Riksförsäkringsverket har fått i uppdrag att förbättra denna statistik, men ännu inte redovisat någon ny statistik som ger en heltäckande bild av pappornas uttag av föräldrapenning.
Med anledning av uppdraget har Riksförsäkringsverket i februari 1992 till regeringen överlämnat en promemoria, Förändringar av statistiken på föräldraförsäkringens område (RFV anser 1992:2). Av promemorian framgår att en publicering av föräldrars uttag av föräldrapenning under år 1990 med uppdelning på kön, yrke, utbildning m.m. beräknas vara klar under våren 1993. Verket har dock under hand uppgivit att redovisningen kan förväntas vara klar först under hösten 1993.
Utskottet anser med hänvisning till det anförda att motion So247 yrkande 3 inte behöver föranleda någon riksdagens åtgärd.
Tillfällig föräldrapenning
Överlåtelse av rätten till föräldrapenning
Rätt till föräldrapenning tillkommer förälder. Med förälder likställs rättslig vårdnadshavare, blivande adoptivförälder och den med vilken en förälder är eller har varit gift eller har eller har haft barn, om de varaktigt bor tillsammans. Vad gäller tillfällig föräldrapenning likställs med förälder även den som en förälder bor tillsammans med under äktenskapsliknande förhållanden samt fosterföräldrar. Av förarbetena framgår att äktenskapsliknande förhållanden avser heterosexuella samboförhållanden.
Ulrica Messing (s) begär i motion Sf226 ett tillkännagivande om att ensamstående föräldrar skall kunna överlåta dagar för vård av sjukt barn till annan vuxen person. I motion Sf281 begär Kent Carlsson m.fl. (s, c och v) att riksdagen hos regeringen begär förslag till lagändring som gör det möjligt för förälder/föräldrar med sjukt barn att överlåta den tillfälliga föräldrapenningen till annan som vårdar barnet. Motionärerna anser att reglerna för den tillfälliga föräldrapenningen är stelbenta och omöjliggör lösningar som skulle underlätta för föräldrar med sjukt barn. Detta gäller framför allt för homosexuella par och ensamstående föräldrar, men även bland hetereosexuella par, som med dagens regler har större möjligheter att välja vem som skall vara hemma och vårda barnet, uppstår situationer när ingen av föräldrarna kan stanna hemma och vårda barnet utan måste anlita andra personer.
Utskottet har vid ett flertal tillfällen behandlat frågan om möjlighet att överlåta rätten till tillfällig föräldrapenning. Senast skedde detta i betänkande 1991/92:SfU8. Utskottet har därvid åberopat Riksförsäkringsverkets rapport (RFV anser 1989:2) Vissa frågor inom den tillfälliga föräldrapenningen och en kartläggning som Socialstyrelsen gjort av ensamföräldrarnas utnyttjande av de kommunala barnvårdarresurserna. Riksförsäkringsverket ansåg i sin rapport att den enda praktiska lösningen -- om man vill införa rätten till överlåtelse av tillfällig föräldrapenning -- torde vara att låta alla föräldrar få sådan rätt och att någon särskild prövning av anknytningen mellan den närstående och föräldern inte bör komma i fråga. Verket anförde att, om försäkringsreglerna ändras så att ersättningsrätten kan överlåtas till vem som helst, en förälder kan känna sig pressad att avstå från möjligheten att själv stanna hemma hos sitt sjuka barn och att denna olägenhet skulle vara mest besvärande för en ensamstående förälder. Om rätten till tillfällig föräldrapenning skulle kunna överlåtas till annan person än förälder, innebar detta enligt Riksförsäkringsverket att kopplingen till familjen upphörde och att försäkringen genomgick en principiell förändring i riktning mot en allmän barntillsynsförsäkring. En sådan förändring var enligt verket tveksam. Verket erinrade om att, både när rätten till föräldrapenning för tillfällig vård av barn infördes och när den senare hade utvidgats, statsmakterna med skärpa hade framhållit att dessa åtgärder inte fick innebära att kommunerna minskade sin utbyggnad av barnvårdarverksamheten och att föräldrapenningen inte fick tas som ett alternativ till en utbyggnad av de kommunala barnomsorgsinsatserna. Riksförsäkringsverket beräknade att en rätt att överlåta den tillfälliga föräldrapenningen skulle medföra en kostnadsökning med 105--110 miljoner kronor för ett år. En sådan rätt endast för ensamstående föräldrar skulle ge en kostnadsökning med 75--80 miljoner kronor. Till detta kom enligt verket ett ökat resursbehov hos försäkringskassorna med ca 25 resp. 20 årsarbetare.
Utskottet framhöll att en möjlighet att överlåta rätten till tillfällig föräldrapenning kunde befaras medföra att kommunerna ytterligare minskade sin utbyggnad av barnvårdarverksamheten och att socialförsäkringen således fick ta över kommunernas ansvar. En sådan möjlighet kunde också anses innebära en principiell förändring av föräldraförsäkringen i riktning mot en allmän barntillsynsförsäkring, och rätten till tillfällig föräldrapenning borde inte ses som ett alternativ till en utbyggnad av de kommunala barnomsorgsinsatserna.
Utskottet behandlade i betänkandet 1991/92:SfU80 även frågan om rätt för en homosexuell sambo att uppbära tillfällig föräldrapenning för vård av andre sambons barn. Utskottet hänvisade därvid till att utredningen om registrerat partnerskap, m.m. (dir. 1991:6) hade till uppgift att utvärdera lagen om homosexuella sambor och inom ramen för detta arbete överväga behovet av en lagstiftning om s.k. registrerat partnerskap. Utskottet hade erfarit att en genomgång av bl.a. socialförsäkringslagstiftningens regler pågick i samband med en inventering av äktenskapets olika rättsverkningar. Utskottet ansåg att resultatet av det pågående utredningsarbetet borde avvaktas och avstyrkte bifall till de då aktuella motionsyrkandena.
Utskottet vidhåller sin tidigare uppfattning och avstyrker bifall till motionerna Sf226 och Sf281.
Ökat antal dagar med föräldrapenning för fäder vid barns födelse
I motion So247 av Christer Lindblom m.fl. (fp) yrkande 2 begärs ett tillkännagivande om en omfördelning inom föräldraförsäkringen så att männens fristående rätt till tillfällig föräldrapenning i samband med barns födelse utökas från tio dagar till på sikt en hel månad. I ett första steg begär motionärerna att ledigheten byggs ut från 10 till 20 dagar. Pappan bör enligt motionärerna inte vara låst till att ta ut alla dagar vid barnets födelse, utan bör ha rätt att disponera dessa dagar under hela den tid föräldraförsäkringen gäller.
Utskottet har tidigare behandlat motioner om en förlängning av fäders rätt till ledighet för vård av barn. Senast skedde detta i utskottets betänkande 1989/90:SfU11. Utskottet var då främst av kostnadsskäl inte berett att tillstyrka motionen.
Motionärernas förslag till finansiering av en utökning av de aktuella ersättningsdagarna innebär att andra delar av föräldraförsäkringen skulle försämras. Utskottet är inte berett förorda en sådan omprioritering och avstyrker bifall till motion So247 yrkande 2.
Havandeskapspenning
En försäkrad kvinna har rätt till havandeskapspenning om havandeskapet satt ned hennes förmåga att utföra arbetsuppgifterna i hennes förvärvsarbete med minst en fjärdedel och hon inte kan omplaceras till mindre ansträngande arbetsuppgifter. Hon har även rätt till havandeskapspenning om hon inte får sysselsättas i sitt förvärvsarbete på grund av en föreskrift om förbud mot arbete under havandeskap som har meddelats med stöd av 4 kap. 6 § arbetsmiljölagen (1977:1160) och hon inte kan omplaceras till annat arbete. Havandeskapspenning utges tidigast fr.o.m. den sextionde dagen före den beräknade tidpunkten för barnets födelse och längst t.o.m. den elfte dagen före denna tidpunkt. Ersättningsnivån är 65 % av den sjukpenninggrundande inkomsten under de tre första dagarna och därefter 80 % av den sjukpenninggrundande inkomsten.
I motion A811 yrkande 27 anför Karin Starrin m.fl. (c) att en stor del av de gravida kvinnorna sjukskrivs de två sista månaderna före förlossningen och att havandeskapspenningen används i alltför ringa utsträckning. Motionärerna pekar också på differenserna i ersättningsnivån beroende på om föräldrapenning, havandeskapspenning eller sjukpenning utges under graviditeten. De begär ett tillkännagivande om en utredning i syfte att införa en havandeskapspenning som blir obligatorisk och som kan finansieras genom att en del av föräldrapenningen omfördelas.
Utskottet har behandlat liknande motioner under innevarande riksmöte. I sitt av riksdagen godkända betänkande (1992/93:SfU2, rskr. 10) fann utskottet efter remissbehandling av motionerna att det var angeläget att utreda frågan om i vilken omfattning de olika förmånerna vid graviditet utnyttjas. Utskottet fann också att det förelåg ett behov av ett fördjupat underlag för att få belyst sjukskrivningsorsakerna under den senare delen av graviditeten och sambandet med havandeskapspenningen. Innan ett sådant underlag tagits fram var utskottet inte berett förorda en översyn av reglerna för havandeskapspenning som syftar till en större valfrihet för kvinnorna att själva avgöra om de kan arbeta fram till beräknad förlossning, utan utskottet ansåg att det fick ankomma på regeringen att ta ställning till om underlaget borde föranleda några åtgärder. Vad utskottet anfört gav riksdagen som sin mening regeringen till känna (rskr. 10). Ärendet bereds för närvarande i Socialdepartementet.
Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet bifall till motion A811 yrkande 27.
Medelsanvisning
Regeringen har i proposition 1992/93:100 till anslaget B 3. Bidrag till föräldraförsäkringen föreslagit ett förslagsanslag på 2750000000 kr. Utskottet har ingen erinran mot förslaget.
IV Pensioner m.m.
Under rubriken Pensioner m.m. behandlas de i proposition 1992/93:100, bilaga 6 (Socialdepartementet), under littera B. Familjer och barn upptagna anslagen B 7. Barnpensioner och B 8. Vårdbidrag för handikappade barn och de under littera C. Ekonomisk trygghet vid sjukdom, handikapp och ålderdom upptagna anslagen C 3. Förtidspensioner, C 4. Ålderspensioner, C 5. Efterlevandepensioner till vuxna, C6. Bidrag till kommunala bostadstillägg till folkpension, C7. Handikappersättningar, C 8. Särskilt pensionstillägg och C9. Vissa yrkesskadeersättningar m.m. Utskottet behandlar under detta avsnitt också ett antal under den allmänna motionstiden väckta motioner med anknytning till anslagen.
Allmänt om pensioner
Folkpension utges i form av ålderspension, förtidspension eller efterlevandepension. Som särskild folkpensionsförmån finns även handikappersättning, vårdbidrag, pensionstillskott, särskilt pensionstillägg, hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg. Folkpensionerna finansieras över budgeten genom en socialavgift, folkpensionsavgiften, och genom skattemedel.
Utöver folkpensionens generella grundskydd ger den allmänna tilläggspensionen (ATP) ett pensionsskydd som är relaterat till den försäkrades tidigare förvärvsinkomster. ATP finansieras helt genom socialavgifter och avkastning på fonderade medel.
Sedan den 1 januari 1990 har den tidigare änkepensionen ersatts med omställningspension och särskild efterlevandepension som utges enligt samma regler för män och kvinnor. De nya reglerna är försedda med omfattande övergångsbestämmelser.
Pensionerna, såväl från folk- som tilläggspensioneringen, är liksom åtskilliga andra sociala förmåner knutna till basbeloppet inom den allmänna försäkringen.
Bestämmelserna om basbeloppet, som fastställs av regeringen för varje år, återfinns i 1 kap. 6 § AFL. Basbeloppet utgör 29 700 kr multiplicerat med det tal (jämförelsetal) som anger förhållandet mellan det allmänna prisläget i oktober året före det som basbeloppet avser och prisläget i oktober 1989. Därvid skall bortses från de prisförändringar som följer av ändringar av den statliga fastighetsskatten, av indirekta skatter och av räntebidrag inom bostadsbidragssystemet, allt i den mån åtgärderna vidtagits för att finansiera den sänkning av den statliga inkomstskatten som genomförts åren 1990 och 1991. Basbeloppet uppgår för år 1993 till 34 400 kr.
Pensionsförmånernas årsbelopp är som nämnts knutna till basbeloppet och bestäms till en viss procentandel av detta. Fr.o.m. januari 1993 gäller att vid beräkning av folk- och tilläggspension i form av ålderspension, förtidspension, efterlevandepension, barntillägg och pensionstillskott skall basbeloppet minskas med 2 % innan pensionsbeloppet bestäms.
Allmänna förutsättningar för rätt till folkpension och allmän tilläggspension
Enligt bestämmelser som har trätt i kraft den 1 januari 1993 (prop. 1992/93:7, SfU4, rskr. 69) kan rätt till folkpension intjänas enligt två alternativa regler. Enligt den ena regeln skall folkpension utges i förhållande till bosättningstid i landet och enligt den andra regeln i förhållande till antalet år för vilka tillgodoräknats ATP-poäng. Den regel som ger det mest förmånliga resultatet skall tillämpas. För rätt till oavkortad pension krävs 40 bosättningsår mellan 16 och 64 års ålder resp. 30 år med ATP-poäng. Om kravet på 40 resp. 30 år inte uppfyllts reduceras pensionen. Reglerna gäller på samma villkor för svenska och utländska medborgare. Endast svenska medborgare har dock rätt att uppbära pension vid bosättning utomlands och folkpension utges då i förhållande till antalet år för vilka beräknats ATP-poäng.
Jan Andersson och Bengt Silfverstrand (s) begär i motion 1992/93:Sf259 ett tillkännagivande som syftar till att utländska medborgare skall få rätt att uppbära svensk folkpension vid bosättning utomlands. Motionärerna framhåller att det är inkonsekvent att personer behandlas olika beroende på medborgarskap med ett system där bosättningstidens längd avgör storleken på pensionen.
I proposition 1992/93:7 om rätten till folkpension anfördes att regeln om rätt att uppbära folkpension vid bosättning utomlands bör vara förbehållen svenska medborgare. I propositionen erinrades emellertid om att när EES-avtalet träder i kraft kommer exporträtt av folkpensionsförmåner att föreligga för de personer som omfattas av avtalet. Vidare innehåller flertalet av de socialförsäkringskonventioner som Sverige ingått med andra länder regler som ger rätt till export av folkpensionsförmåner på samma villkor som enligt AFL gäller för svenska medborgare. Utskottet vill också erinra om den dispensregel som kan ge såväl svenska som utländska medborgare som börjat uppbära pension här i landet rätt till fortsatt folkpension efter flyttning från Sverige, om flyttningen är betingad av hälsoskäl eller det eljest skulle framstå som oskäligt att dra in pensionen. Utskottet hade vid sin behandling av förslaget om ändrade regler för rätt till folkpension inga erinringar mot de föreslagna reglerna i nu berört hänseende, och utskottet är inte heller nu berett att tillstyrka en översyn av reglerna för utländska medborgares rätt till folkpension vid bosättning utanför Sverige. Utskottet avstyrker sålunda bifall till motion Sf259.
Pensionstillskott
Folkpension i form av ålderspension och förtidspension utges för år räknat till ensamstående pensionär med 96 % av basbeloppet och för två pensionsberättigade makar med vardera 78,5 % av basbeloppet som nämnts efter en minskning av basbeloppet med 2 %. För den som har låg eller ingen ATP kompletteras pensionen med pensionstillskott som utges med 55,5 % av basbeloppet efter minskning med 2% för en ålderspensionär och med 105,5 % av basbeloppet efter minskning med 2 % för en förtidspensionär.
Gudrun Schyman m.fl. (v) föreslår i motion 1992/93:Sf261 yrkande 2 delvis att pensionstillskottet för en ålderspensionär skall räknas upp till 70 % av ett helt basbelopp. Motionärerna anför att den halva miljon pensionärer som har låg eller ingen ATP i dag lever under mycket knappa villkor. Pensionstillskotten bör därför på tre år höjas till ett helt basbelopp.
En ensamstående ålderspensionär som endast har inkomst av folkpension i form av ålderspension och pensionstillskott får år 1993 en inkomst om 51 074 kr eller 4 256 kr per månad. På detta belopp betalar han inte någon skatt. I normalfallet täcker det kommunala bostadstillägget (KBT) större delen av bostadskostnaderna. Till den som uppbär KBT skall kommunen också utge ett särskilt kommunalt bostadstillägg (SKBT) om den pensionsberättigades inkomster efter avdrag för skälig bostadskostnad understiger kommunens socialbidragsnorm eller det högre belopp som följer av Socialstyrelsens allmänna råd. Utskottet har förståelse för att det kan finnas ålderspensionärer som upplever att de lever under knappa omständigheter men anser att det i rådande svåra statsfinansiella läge saknas möjlighet att ytterligare öka statens utgifter. Utskottet avstyrker sålunda bifall till motion Sf261 yrkande 2 i denna del.
Översyn av pensionssystemet m.m.
Som tidigare framgått utges folkpension i form av ålderspension, förtidspension, efterlevandepension och handikappersättning som utgör tillägg till pensionsförmån. Förutom dessa huvudförmåner kan utges särskilda pensionsförmåner i form av handikappersättning, vårdbidrag, pensionstillskott, särskilt pensionstillägg och kommunalt bostadstillägg. Övergångsvis utges också som särskilda folkpensionsförmåner hustrutillägg och barntillägg. De olika pensionsförmånerna är som nämnts indexerade genom att de utges med ett för år räknat visst procenttal i förhållande till basbeloppet.
ATP är ett fördelningssystem som i princip innebär att utgående förmåner betalas av de samtidigt inflytande avgifterna. Inom ATP finns också en betydande fond.
ATP utges i förhållande till tidigare förvärvsinkomster. Pensionsgrundande inkomst (PGI) fastställs för varje år från det den försäkrade fyller 16 år och t.o.m. det år han fyller 64 år eller fram till det år han dessförinnan uppbär hel förtidspension. I proposition 1992/93:155 har regeringen föreslagit att pensionsåldern höjs till 66 år, vilket innebär -- om riksdagen antar förslaget -- att en försäkrad kan tillgodogöra sig pensionsgrundande inkomst för ATP t.o.m. det år han fyller 65 år. Pensionsgrundande är den del av inkomsten av anställning och annat förvärvsarbete som överstiger det vid årets ingång gällande basbeloppet men understiger 7,5 basbelopp (ATP-taket).
För varje år för vilket PGI fastställts för en försäkrad skall pensionspoäng tillgodoräknas honom. Med sådant poängår jämställs år under vilket en förälder under större delen av året vårdat barn som inte har fyllt tre år (s.k. vårdår). För att den försäkrade skall ha rätt till full ATP-pension krävs att han tillgodoräknats minst 30 poängår. Pensionen beräknas efter genomsnittspoängen under de 15 bästa åren.
Sambandet mellan förmånerna från ATP och de avgifter som erläggs på grundval av arbetsinkomsterna är svagt. Detta hänger bl.a. samman med att avgiftsunderlaget omfattar inkomster såväl under ett basbelopp som över ATP-taket som inte ger rätt till pension. Vidare krävs endast ATP-poäng under 30 av de möjliga 49 åren och poängen räknas bara under de 15 bästa åren. Även de s.k. vårdåren räknas som intjänandeår. Inom det sociala trygghetssystemet gäller i regel att ersättningar som utges grundar rätt till ATP utan att belastas med ATP-avgift. Den utgående ATP-pensionen reducerar pensionstillskott och kommunalt bostadstillägg.
De nu nämnda förhållandena ger upphov till omfördelningar inom pensionärskollektivet.
I sitt huvudbetänkande (SOU 1990:76) Allmän pension behandlar Pensionsberedningen sambandet mellan pensionssystemet och samhällsekonomin. I betänkandet diskuteras vidare frågor om möjligheter till sammanslagning av folk- och tilläggspensioneringen, 15- och 30-årsreglerna inom ATP, delning av pensionsrätt mellan makar, indexering av intjänad pensionsrätt och utgående förmåner, ATP-taket, finansieringen av den allmänna pensioneringen och möjligheten att införa en frivillig pensionsförsäkring i offentlig regi. Regeringen har härefter tillsatt en parlamentariskt sammansatt arbetsgrupp (dir. 1991:102) som mot bakgrund av nämnda betänkande har i uppdrag att utarbeta förslag till ett reformerat pensionssystem. I en promemoria av Pensionsarbetsgruppen (Ds 1992:89) sammanfattar arbetsgruppen svagheterna i dagens pensionssystem på följande sätt:
Sambandet mellan förvärvsinkomster och intjänad pensionsrätt blir allt svagare, vilket leder till osystematiska och icke avsedda omfördelningseffekter.
Systemet ger upphov till stora, ibland nästan 100-procentiga marginaleffekter, vilket innebär att pensionärer med låga inkomster inte får något reellt ekonomiskt utbyte av den intjänade ATP-pensionen.
ATP-systemet är komplicerat, vilket medför att de försäkrade under intjänandetiden har svårt att överblicka situationen och att förutse hur hög pensionen kommer att bli.
Genom att ATP-systemets kostnader inte är direkt relaterade till den produktion och de inkomster som skall betala pensionerna är systemet samhällsekonomiskt instabilt. Vid en låg samhällsekonomisk tillväxt blir systemet ur kostnadssynpunkt ohållbart.
Det svaga sambandet mellan livsinkomsterna och pensionsutfallet kan negativt påverka arbetsutbudet.
ATP-systemets konstruktion ger mycket svaga incitament till sparande.
I flera motioner tas frågor upp som har samband med Pensionsarbetsgruppens arbete och utformningen av ett framtida pensionssystem.
I motion 1992/93:So449 yrkande 5 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) framhålls att det nuvarande pensionssystemet är utformat för en samhällsekonomi i tillväxt. Motionärerna uppger att Riksförsäkringsverket har utformat en beräkningsmodell som bättre tar hänsyn till tillväxtens förutsättningar genom att den beaktar såväl prisförändringar som bruttonationalproduktens (BNP) utveckling. En sådan modell medger en anpassning av förmånerna till löner och andra ersättningar, som är bättre anknutna till samhällsekonomins förutsättningar. Mot denna bakgrund begär motionärerna ett tillkännagivande om en samlad prövning av ett indexsystem för pensioner och flexibel pensionsålder m.m. inom ramen för den pågående översynen av framtidens pensionssystem.
I motion 1992/93:Sf278 av Ian Wachtmeister och Bo Jenevall (nyd) tas frågor upp som rör basbeloppet. I yrkande 1 begärs ett beslut om en ändring i AFL så att basbeloppet beräknas med hänsyn till såväl förändringen av BNP som inflationen. Motionärerna menar att en sådan åtgärd bekämpar både den okontrollerade inkomstförskjutningen och det automatiska inflationshöjandet genom att basbeloppet då inte enbart återspeglar prisutvecklingen utan även den reella standardutvecklingen i samhället. Då motionärerna betvivlar att det finns en formel som återspeglar verkligheten begärs i ett yrkande 2 att ett nytt basbelopp varje år bör förhandlas fram efter det att samtliga ekonomiska faktorer har analyserats. Då indexeringen inte bör drabba de sämst ställda grupperna i samhället begärs i yrkande 3 att den under yrkande 1 föreslagna ändringen inte får drabba dessa grupper. Slutligen begärs i yrkande 4 ett skyndsamt beslut om en sänkning av basbeloppet till 1992 års nivå, dvs. 33 700 kr. Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) begär i motion Fi211 yrkande 4 ett tillkännagivande av samma innehåll som under yrkande 1 ovan.
Charlotte Cederschiöld (m) begär i motion 1992/93:Sf215 ett tillkännagivande om att pensionssystemet måste vara så utformat att detta bygger på livsinkomsten och möjliggör pensionssparande på hela denna inkomst. Vid ett sådant system förändras pensionssituationen radikalt för vissa grupper exempelvis långtidsutbildade och för dem som tar ett större familjeansvar, vilket oftast är kvinnorna. Motionären framhåller att i ett framtida samhälle måste det lämnas möjlighet att utöva ett ansvarsfullt föräldraskap. Ett förslag om delad ATP och pensionsrättigheter för vård av barn under sju år bör därför tillgodoses. Långtidsutbildades rättigheter måste, i ett pensionssystem som bygger på att livsinkomsten blir avgörande för storleken av pensionen, tillgodoses genom att avgifter för vilka inga prestationer sker avskaffas.
Karin Starrin m.fl. (c) framhåller i motion 1992/93:A811 yrkande 24 att ett nytt pensionssystem måste vara rättvist och innefatta en ordentlig grundpension och att man därvid måste beakta de långtidsutbildades situation genom att göra studietid pensionsgrundande samt att detsamma skall gälla även tid för vård av barn. Motionärerna anför också att en självständig ekonomi är grunden för jämställdhet mellan kvinnor och män och att en delning av pensionsrätten inte är bra ur denna synpunkt. I motionen begärs ett tillkännagivande om behovet av en grundpension.
Tre motioner tar upp frågor som mer direkt tar sikte på kvinnornas situation i ett framtida pensionssystem.
I motion 1992/93:Sf275 av Karin Wegestål m.fl. (s) anförs att ATP-systemet behöver moderniseras därför att detta påverkas negativt av en låg ekonomisk tillväxt. Motionärerna framhåller att kvinnorna på grund av könsroller och arbetsmarknadsstruktur har sämre pensioner än männen. Denna skillnad skulle dock minska om det nuvarande systemet bibehålls. En delning av pensionspoängen blir, oavsett om detta skulle gälla endast för makar eller om även de som sammanbor skulle omfattas, administrativt krånglig och kostsam. Ett sådant system kommer inte i någon större utsträckning att bidra till att förbättra kvinnornas pensionssituation. Ett bättre förslag till kompensation för kvinnorna är att låta dessa få tillgodoräkna sig inkomst vid vård av barn. Exempelvis skulle alla kvinnor som har barn få tillgodoräkna sig 1,5 basbelopp per år som pensionsgrundande inkomst under tre år för varje barn. Ett annat alternativ är att kvinnor som har barn får tillgodoräkna sig pension upp till en viss inkomst, t.ex. en genomsnittlig industriarbetarlön under tre år per barn. Detta alternativ har emellertid, enligt motionärerna, nackdelar. Den som stannar hemma och vårdar barn får samma pension som den som väljer att arbeta och därmed motverkas ett av syftena med ett modifierat pensionssystem, nämligen att detta skall stimulera till ett ökat arbetsutbud. Förmånen minskar i förhållande till graden av förvärvsarbete och detta innebär att modellen ur jämställdhetssynpunkt blir helt förödande. Om man i ett framtida system kommer att höja det s.k. ATP-taket gynner detta endast de mest välavlönade, vilka nästan uteslutande är män. En möjlig lösning är enligt motionärerna att taket lyfts i takt med löneutvecklingen i samhället. En förutsättning bör då vara att avgifter på inkomster över taket tillfaller pensionssystemet och att dessa inkomster bekostar en del av pensionerna för den som vårdar barn. Innan beslut fattas rörande pensionssystemet är det nödvändigt att ta fram prognoser för hur pensionerna kommer att förändras för både män och kvinnor. Därvid måste beaktas omständigheter som att det finns arbete åt alla, en bra föräldraförsäkring, omsorg om barn och äldre samt kvinnornas löner. Motionärerna begär ett tillkännagivande om vikten av att uppmärksamma kvinnornas pensioner i ett reformerat ATP-system.
I motion 1992/93:Sf216 yrkande 1 av Margareta Viklund (kds) begärs ett tillkännagivande om att makar skall kunna dela ATP-poäng intjänade under äktenskap eller under samboförhållanden. En delning av pensionspoäng bör enligt motionären kunna göras under varje år, men det bör även vara möjligt att ansöka om att en sådan delning för framtiden skall upphöra. En delning av pensionspoäng måste också gälla samboförhållanden där det finns barn.
Även i motion 1992/93:Sf249 av Charlotte Branting och Ulla Orring (fp) begärs ett tillkännagivande om delning av pensionsrättigheter. I motionen framhålls att ett system bör byggas upp där makar kommer överens om en delning av pensionsrätten. En överenskommelse skall kunna ske såväl vid äktenskaps ingående som under detta.
Arbetsgruppen med uppgift att utarbeta förslag till förändringar i systemet för den allmänna pensioneringen har fått mycket breda direktiv. I direktiven anges bl.a. att beslut rörande pensionssystemet bör präglas av långsiktighet och stabilitet. En annan utgångspunkt för reformarbetet är behovet av ett långsiktigt sparande samt förändringar som stimulerar till ökat arbete. De förändringar som vidtas bör även bidra till ett starkare samband mellan avgifter och förmåner så att det faktiska skattetrycket sänks och arbetsutbudet ökas.
I den ovan nämnda promemorian skisseras ett förslag till utformning av ett reformerat pensionssystem av i huvudsak följande innebörd. Förslaget innebär att den allmänna pensioneringen konstrueras som en inkomstrelaterad, avgiftsfinansierad pension med en garanterad grundnivå och med särskilda regler om pensionsrätt för vård av barn. Pensioneringen skall vara obligatorisk och omfatta i princip alla som bor och arbetar i Sverige. Pension skall i första hand utges som ålderspension. Inkomster upp till en viss nivå per år under hela den yrkesaktiva delen av livet skall vara pensionsgrundande. Storleken på pensionen blir beroende av den pensionsgrundande inkomsten, av den procentsats som bestäms för ålderspensionsavgiften samt av standardutvecklingen i Sverige under den yrkesverksamma tiden. Detta innebär att några garantier inte kan ges om en viss pensionsnivå i förhållande till slutlönen eller till inkomsterna under visst eller vissa år. Eftersom kompensationsnivån förutom inkomsten också bestäms av avgiftsnivån innebär detta att desto högre procentsats för avgiften, desto högre pension kommer att genereras av varje kronas inkomst. Pensionssystemet kan finansieras, antingen som ett fördelningssystem, dvs. utgående pensioner bekostas med samtidigt inflytande avgifter, med en viss buffertfondering eller också som kombination av ett fördelningssystem och ett premiereservsystem.
I promemorian framhålls att arbetet ännu inte är avslutat och att oklarhet råder om inriktningen av kommande förslag på väsentliga punkter. Gruppen har dock valt att redovisa det hittillsvarande arbetet för att på så sätt stimulera den fortsatta debatten i pensionsfrågan som kan ge synpunkter och reaktioner som kan vara av värde för arbetsgruppens fortsatta arbete.
Utskottet anser att resultatet av det pågående utredningsarbetet bör avvaktas och att det i nuvarande läge inte finns anledning till något tillkännagivande med anledning av motionerna So449 yrkande 5, Sf278 yrkandena 1--4, Fi211 yrkande 4, Sf216 yrkande 1, A811 yrkande 24, Sf215, Sf249 och Sf275.
Utskottet behandlar under detta avsnitt ytterligare två motioner som har samband med pensionssystemet.
I motion 1992/93:Sf243 av Elisabeth Fleetwood och Rune Rydén (m) begärs ett tillkännagivande om en utredning som skall syfta till ett införande av ATP-poäng för forskarstuderande/doktorander. I motionen anförs att doktoranderna vanligen uppbär utbildningsbidrag under doktorandtiden.
Enligt 11 kap. 2 § andra stycket j) AFL anges utbildningsbidrag för doktorander som inkomst av anställning. Utbildningsbidraget är därmed ATP-grundande. Motion Sf243 är sålunda redan tillgodosedd.
Ulf Eriksson (nyd) begär i motion 1992/93:Sf272 ett tillkännagivande om att reglerna bör ändras så att en utlänning som utvisas på grund av att han dömts för brott inte skall få behålla någon socialförsäkringsförmån. Som ett exempel på försäkringsförmån nämner motionären ATP.
Rätt till tilläggspension grundas på inkomst av förvärvsarbete. ATP-pensionerna finansieras genom avgifter som betalas av arbetsgivare och av försäkrade med inkomst av annat förvärvsarbete än anställning. Enligt utskottets mening skulle en indragning av den intjänade ATP-pensionen närmast innebära en konfiskation. Utskottet erinrar också om att folkpensionsförmån i princip inte utges till utländska medborgare när dessa är bosatta utanför Sverige. För den händelse att en socialförsäkringskonvention som Sverige ingått med annat land garanterar en exporträtt av svenska folkpensionsförmåner, skulle en indragning av förmånen innebära ett brott mot konventionen.
Mot denna bakgrund avstyrker utskottet bifall till motion Sf272.
Pension vid intagning på kriminalvårdsanstalt
Enligt gällande bestämmelser i AFL får pensionär som under hel månad är intagen på kriminalvårdsanstalt vidkännas avdrag på folkpensionen. Detsamma gäller för den som är häktad eller annars på statens bekostnad är intagen på anstalt eller tillfälligt vistas utom anstalten. Avdraget motsvarar 70 % av folkpensionen för en ogift ålderspensionär jämte pensionstillskott. När en försäkringskassa beslutar om sådan nedsättning av folkpension för pensionsberättigad som är intagen på anstalt betalas inte heller KBT ut.
Två motioner berör frågor om pensionsförmåner vid intagning på kriminalvårdsanstalt.
I motion 1992/93:Sf282 av Hans Nyhage och Lars Björkman (m) anför motionärerna att bestämmelserna i berört hänseende slår olika beroende på pensionärens försäkringsmässiga situation. En pensionär som saknar eller har låg ATP drabbas i regel hårdare än en pensionär som har ATP-pension genom att något avdrag inte sker på ATP-pensionen. Svårigheter kan också uppstå att behålla bostaden vid kortare anstaltsvistelser eftersom bostadstillägget dras in. Motionärerna vänder sig också mot att nedsättningen av pensionen endast avser hel kalendermånad och menar att motsvarande avdragsregler som tillämpas för pensionstagare som är intagna på sjukvårdsinrättning skulle kunna tillämpas. Det finns därför enligt dem anledning att se över reglerna, och de begär ett tillkännagivande härom.
Även i motion 1992/93:Sf251 av Lennart Brunander (c) begärs ett tillkännagivande om en ändring av reglerna om nedsättning av pension under vistelse på kriminalvårdsanstalt. Motionären vänder sig mot att nedsättning av pension endast sker för hel kalendermånad samt att vissa pensionärer som inte har andra inkomster än folkpension och KBT kan få svårigheter att behålla sin bostad vid anstaltsvistelse.
Två motioner som socialförsäkringsutskottet behandlade vid 1980/81 års riksmöte berörde de ekonomiska svårigheterna att behålla sin bostad för dem som är intagna på anstalt. Utskottet begärde i sitt av riksdagen godkända betänkande 1980/81:SfU6 ett tillkännagivande till regeringen att frågorna borde bli föremål för närmare övervägande. Riksförsäkringsverket fick därefter i uppdrag att utreda frågor om pensioner och bostadstillägg enligt bestämmelserna i 10 kap. 2 och 3 §§ AFL och därvid överväga likartade regler för både folkpension och allmän tilläggspension.
I en promemoria (Ds S 1984:9) har Riksförsäkringsverket lämnat förslag till ändrade bestämmelser om pensionsförmåner vid anstaltsvistelse. Eftersom förslaget hade beröringspunkter med frågor som Socialberedningen hade i uppdrag att utreda föreslog verket att betänkandet skulle överlämnas till beredningen för vidareberedning och samordning med de förslag som beredningen kunde tänkas lägga fram. Utredningen har inte lett till något förslag i berört hänseende.
För dem som av olika anledningar är föremål för vård på det allmännas bekostnad gäller olika regler med avseende på avdrag av pensionsförmåner. För den som är intagen på kriminalvårdsanstalt görs som ovan nämnts avdrag på folkpensionen med visst belopp. Nära anhörig till intagen som är beroende av den intagne för sitt uppehälle kan få rätt att helt eller delvis uppbära den del av den intagnes pension som inte skall utges till den pensionsberättigade. Barnpension utges inte om ett barn under hel månad på statens bekostnad erhåller vård på anstalt eller annars får kost och bostad. Då pensionsberättigad i annat fall än de nämnda under hel månad är intagen i annan anstalt än sjukhus kan den som driver anstalten, exempelvis en kommun, ha rätt att uppbära så stor del av den pensionsberättigades pension som svarar mot kostnaderna för vården eller försörjningen på anstalten. Pensionären skall dock erhålla visst belopp för sina personliga behov. De sistnämnda reglerna gäller inte för dem som är helinackorderade på servicehus eller liknande kommunala boendeformer eller bor i sådan gruppbostad eller elevhem som avses i lagen om särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda. För dessa gäller att den som driver inrättningen eller annars svarar för kostnaden får uppbära den berättigades folkpension. Då pensionsberättigad får vård för behandling av missbruk i ett hem för vård eller boende får kommun ta ut ersättning för uppehälle genom ett dagavdrag på pensionen. För pensionär som får sjukhusvård görs ett avdrag med högst 75 kr per dag från pensionen.
Utskottet anser att såväl sociala som administrativa skäl talar för att man söker åstadkomma en större enhetlighet mellan de olika regler som gäller för avdrag på och bortfall av socialförsäkringsförmåner för dem som av skilda anledningar är föremål för vård på det allmännas bekostnad. Vad utskottet med anledning av motionerna Sf251 och Sf282 sålunda anfört bör ges regeringen till känna.
Förtidspension
Förtidspension utges till en försäkrad som har fyllt 16 år för tid före den månad han fyller 65 år eller ålderspension dessförinnan börjar utges till honom, om hans arbetsförmåga på grund av sjukdom eller annan nedsättning av den fysiska eller psykiska prestationsförmågan är nedsatt med minst hälften och nedsättningen kan anses varaktig. Förtidspension utges i form av hel, halv eller två tredjedels pension. Fr.o.m. den 1 juli 1993 kommer förtidspension att kunna utges i form av hel, tre fjärdedels, halv eller en fjärdedels pension.
I motion 1992/93:Sf284 begär Ingbritt Irhammar och Sven-Olof Petersson (c) ett tillkännagivande om en obligatorisk efterkontroll av förtidspensionerades arbetsförmåga. Motionärerna anför att antalet beviljade förtidspensioner under de senaste 30 åren ökat för att i dag omfatta ca 50 000 personer per år. Enligt motionärerna finns det undersökningar som tyder på ett visst missbruk av systemet med förtidspensioner. Det finns exempelvis vissa personer som trots förtidspension arbetar med olika verksamheter. För att i någon mån komma till rätta med missbruket samt även hjälpa dem som vill tillbaka till arbetslivet bör en obligatorisk efterkontroll ske av alla förtidspensionerade under 60 år. En sådan efterkontroll bör, enligt motionärerna, ske vartannat eller vart tredje år intill dess försäkringskassan tillsammans med förtroendeläkaren bedömer att individen inte är rehabiliteringsbar.
Antalet förtidspensionärer och försäkrade som uppbär sjukbidrag har under senare år ökat i betydande utsträckning Under år 1991 nybeviljades 49 554 förtidspensioner/sjukbidrag. Enligt preliminära siffror för år 1992 uppgår denna siffra till 58 374, en ökning med 18%. Det totala antalet personer med förtidspension eller sjukbidrag uppgick i december 1992 till 383153. Utskottet anser att dessa siffror är alarmerande och förutsätter att alla tillgängliga resurser tillvaratas för att hejda denna utveckling. Den aktuella statistiken omfattar såväl förtidspensioner som sjukbidrag. Sjukbidrag beviljas för en begränsad tid, vanligen två år, varefter en prövning sker om förutsättningar för fortsatt förmån föreligger. Ett beslut om förtidspension innebär att försäkringskassan funnit att den försäkrades arbetsförmåga är varaktigt nedsatt och att förmånen i princip kan utges fram till ordinarie pensionsålder utan att någon prövning sker beträffande eventuella förändringar av den försäkrades arbetsförmåga. En sådan prövning om arbetsförmågan är varaktigt nedsatt är naturligen i många fall vansklig att göra och innefattar bl.a. komplexa medicinska bedömningar som i ett längre perspektiv kan visa sig vara felaktiga av orsaker som inte kan förutses när frågan avgörs. Det är därför av stor vikt att prövningen görs med största noggrannhet och att ordentliga rehabiliteringsförsök i arbetshänseende görs innan beslut fattas. Även efter ett beslut om förtidspension har försäkringskassan möjlighet att ompröva detta om förutsättningar för rätt till förtidspension inte längre föreligger. Någon obligatorisk kontroll är det dock inte fråga om utan en omprövning sker vanligtvis genom att försäkringskassan från olika håll och på olika sätt får anledning anta att den försäkrades arbetsförmåga undergått förändring som kan ha betydelse för en bedömning om fortsatt rätt till förtidspension föreligger. Ett införande av en obligatorisk efterkontroll skulle enligt utskottets uppfattning kräva betydande resurser, och utskottet är inte berett förorda ett införande av en sådan kontroll. Utskottet vill dock betona vikten av att försäkringskassorna tar till vara de möjligheter som finns att ompröva beslut om förtidspensioner när förutsättningar härför föreligger. Utskottet avstyrker således bifall till motion Sf284.
Efterlevandepensioner till vuxna
Fr.o.m. den 1 januari 1990 utges efterlevandeförmåner till vuxna i form av omställningspension och särskild efterlevandepension. Efterlevandeförmån utges till såväl män som kvinnor som inte fyllt 65 år. Förmånerna utges från såväl folk- som tilläggspensioneringen. Omställningspension utges under ett år efter dödsfallet eller under längre tid om den efterlevande har barn under 12 år. Särskild efterlevandepension utbetalas till den som vid omställningsperiodens slut inte kan försörja sig genom eget förvärvsarbete och inte har rätt till förtidspension. De nya reglerna om efterlevandepension gäller inte den som blivit änka före den 1 januari 1990. Dessutom kan kvinnor födda år 1944 eller tidigare och som blir änkor efter den nämnda tidpunkten genom övergångsbestämmelserna till den nya lagstiftningen få änkepension enligt de äldre reglerna. Kvinnor som är födda mellan åren 1930 och 1944 och som får tilläggspension i form av ålderspension får änkepension endast i den mån den överstiger den egna ålderspensionen, dock med vissa förbehåll för högre belopp.
Enligt de nuvarande reglerna om efterlevandeförmåner upphör rätten till omställningspension resp. särskild efterlevandepension (såväl folkpensions- som ATP-del) om den efterlevande ingår äktenskap. Detsamma gäller om den efterlevande stadigvarande sammanbor med någon som han varit gift med eller har eller har haft barn med.
De äldre bestämmelserna innebär bl.a. att änkepensionen skall dras in om änkan ingår äktenskap eller -- för folkpensionsdelen -- stadigvarande sammanbor med man, med vilken hon varit gift eller har eller har haft barn. Upplöses äktenskapet innan det bestått i fem år eller upphör sammanboendet inom tid som nu sagts, skall pension åter börja utges om förutsättningarna i övrigt för rätt till pension föreligger.
I övergångsbestämmelserna p. 10 ges ett förlängt skydd för den som vid ikraftträdandet förlorat sin änkepension på grund av äktenskap. I sådant fall skall änkepensionen på nytt utges om äktenskapet upplöses även efter att ha bestått i fem år eller mer, om mannen vid äktenskapets ingående hade fyllt 60 år.
Kenneth Lantz och Alwa Wennerlund (kds) begär i motion 1992/93:Sf265 ett tillkännagivande om en kartläggning av hur många personer som skulle beröras om reglerna för änkepension ändrades, så att änkepension kunde behållas vid omgifte samt hur stora kostnaderna skulle bli.
I motion 1992/93:Sf216 yrkande 4 av Margareta Viklund (kds) begärs ett tillkännagivande om en utvärdering av hur kvinnor med låg eller ingen ATP-pension klarar sin försörjning efter borttagandet av änkepensionen.
Utskottet har tidigare och senast i betänkandet 1991/92:SfU8 förutsatt att Riksförsäkringsverket som tillsynsmyndighet över försäkringskassorna noga följer tillämpningen och utvärderar effekterna av den nya lagstiftningen inom efterlevandepensioneringen. Riksförsäkringsverket har nyligen i en rapport (Riksförsäkringsverket redovisar 1993:1) redovisat bl.a. hur det totala pensionsskyddet har förändrats i samband med de nya reglerna inom efterlevandepensioneringen. Av rapporten framgår att det helt övervägande antalet pensioner i december 1992 såväl från folkpensioneringen (56 192) som ATP (377 084) avser änkepensioner beviljade före januari 1990 eller änkepensioner enligt de särskilda övergångsbestämmelserna. Antalet omställningspensioner för änkor från folkpensioneringen var 858 och från ATP 962. Antalet förlängda omställningspensioner för änkor var från folkpensioneringen 760 och från ATP 777. Särskild efterlevandepension, som enligt ovan utges till den som vid omställningsperiodens slut inte kan försörja sig genom eget förvärvsarbete och inte har rätt till förtidspension, utgick till 10 änkor från folkpensioneringen och till 11 änkor från ATP. Utskottet har dock ingen erinran mot att Riksförsäkringsverket i det fortsatta utredningsarbetet i ett lämpligt sammanhang gör en kartläggning av vilka ekonomiska effekter som skulle följa av att änkepensionerna fick behållas vid omgifte och en utvärdering av hur änkor med låg pension klarar sin försörjning. Detta bör riksdagen med anledning av motionerna Sf265 och Sf216 yrkande 4 som sin mening ge regeringen till känna.
I motion 1992/93:Sf224 av Charlotte Cederschiöld (m) begärs ett tillkännagivande om en generell lagöversyn i syfte att undanröja risker för att äktenskapet diskrimineras i ekonomiskt hänseende i förhållande till andra samlevnadsformer. I motionen framhålls att personer som lever tillsammans utan äktenskap ofta gynnas ekonomiskt av detta, t.ex. gäller detta pensionärer och änkor.
Utöver vad som ovan sagts beträffande änkepensioner har formen för sammanlevnad betydelse även för storleken av folkpensionens grundbelopp. Detta utgör för en ensamstående pensionär 96% av det reducerade basbeloppet och för ett gift pensionärspar vardera 78,5% av samma basbelopp.
Pensionsberedningen behandlade i sitt huvudbetänkande (SOU 1990:76) bl.a. frågor om möjligheten att slå samman folk- och tilläggspensioneringen. Beredningen arbetade med olika modeller varav en innebar att en grundpension skulle utges som var lika för alla. Ett genomförande härav skulle enligt beredningen leda till mycket stora kostnadsökningar för pensionssystemet då alla pensionstagare skulle omfattas av den höjda grundpensionen. Frågan om lika folkpension oavsett civilstånd får anses ligga inom ramen för pensionsarbetsgruppens arbete och enligt utskottets uppfattning bör riksdagen, i den mån syftet med motionen inte är tillgodosett med vad utskottet anfört ovan om änkepensioner, i avvaktan på resultatet av det pågående utredningsarbetet inte göra något uttalande med anledning av motion Sf224.
Särskilt pensionstillägg
Fr.o.m. år 1991 kan föräldrar, som på grund av vård av ett sjukt eller handikappat barn under lång tid gått miste om förvärvsinkomster, erhålla ett särskilt skattefritt pensionstillägg till folkpension i form av ålderspension.
För att erhålla förmånen skall föräldern ha vårdat barnet under minst sex år. Pensionstillägget utges då med 5% av basbeloppet per kalenderår. Överstiger vårdtiden sex år ökas beloppet med 5% av basbeloppet per vårdår upp till en vårdtid av 15 år. För att få rätt till vårdår krävs vidare att barnet under större delen av året skall ha fått hel förtidspension eller helt sjukbidrag jämte handikappersättning. I dessa fall rör det sig sålunda om barn som är 16 år eller äldre. Enligt särskilda övergångsregler skall dock med vårdår likställas varje kalenderår fr.o.m. år 1964 t.o.m. år 1973, under vilket föräldern vårdat sjukt eller handikappat barn som inte uppnått 16 års ålder och barnet fått vårdbidrag i form av invaliditetsersättning. Motivet för dessa särskilda regler är att invaliditetsersättningen, till skillnad från vad som är fallet med vårdbidrag, inte varit ATP-grundande. Förälder får tillgodoräkna sig vårdår t.o.m. 64 års ålder eller, om föräldern är född före år 1928, t.o.m. 65 års ålder. Vid förtida resp. uppskjutet uttag av ålderspension ökas resp. minskas det särskilda pensionstillägget.
Sigrid Bolkéus och Doris Håvik (s) framhåller i motion 1992/93:Sf227 att regeln om att det särskilda pensionstillägget skall minskas i motsvarande mån som sker vid förtida uttag av ålderspension i visst fall fått en av lagstiftaren sannolikt inte avsedd tillämpning. För den som innan det särskilda pensionstillägget infördes år 1991 uppbar förtida uttag av ålderspension och därmed reducerad pension med visst procenttal är det enligt motionärerna inte rimligt att pensionstillägget reduceras med samma procenttal som ålderspensionen. Motionärerna menar att en särskild beräkning av förtida uttag bör göras för dem som på detta sätt drabbats, och de pensionärer som fått för hög reducering av pensionstillägget bör få en tilläggsutbetalning. Motionärerna begär ett tillkännagivande om en ändring av reglerna i detta avseende.
Den av motionärerna påpekade effekten är en följd av att det särskilda pensionstillägget i likhet med t.ex. pensionstillskottet är en tilläggsförmån som följer huvudförmånen. Utskottet delar dock den uppfattning som framförs i motionen att en reducering av det särskilda pensionstillägget på grund av förtida uttag av ålderspension för tid innan detta tillägg infördes ger ett otillfredsställande resultat. Det finns därför anledning för regeringen att se över de aktuella reglerna. Vad utskottet anfört med anledning av motion Sf227 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Handikappersättning
Handikappersättning utges till en försäkrad som har fyllt 16 år och före 65 års ålder fått sin funktionsförmåga varaktigt nedsatt i sådan omfattning att han i sin dagliga livsföring behöver mera tidskrävande hjälp av annan eller behöver hjälp av annan för att kunna förvärvsarbeta eller eljest får vidkännas betydande merutgifter på grund av sitt handikapp. Handikappersättning utges för år räknat med 69, 53 eller 36% av basbeloppet alltefter hjälpbehovets omfattning och merutgifternas storlek.
Gudrun Schyman m.fl. (v) begär i motion 1992/93:So290 yrkande 4 ett tillkännagivande om en utredning som belyser kostnaderna för att leva med funktionshinder.
I motion 1992/93:So291 yrkande 1 av Lahja Exner och Arne Kjörnsberg (s) begärs ett tillkännagivande om införande av en ytterligare lägre ersättningsnivå inom handikappersättningen eller att i kostnadsunderlaget skall ingå en rimlig andel av driftskostnaderna för bil då bilstöd utgetts. Motionärerna framhåller att många handikappade som beviljats bilstöd har så små inkomster att dessa inte räcker till att täcka driftskostnaderna för bil.
Handikapputredningen redovisar i sitt slutbetänkande (SOU 1992:52) Ett samhälle för alla flera undersökningar om funktionshindrades ekonomiska situation. Utredningen har därvid konstaterat att förekomsten av funktionshinder ofta innebär att inkomsten är lägre än hos en genomsnittlig person och att utgiftsbehovet är högre. I den proposition (1992/93:159) som förelagts riksdagen med anledning av betänkandet föreslås en rad åtgärder angående avgifter för stöd och service till funktionshindrade. Ärendet bereds för närvarande av socialutskottet.
Utredningen om det samlade förmånssystemet för försäkrade med betydande kostnader för sjukdom och handikapp har i december 1992 avlämnat betänkandet (SOU 1992:129) Merkostnader vid sjukdom och handikapp. I betänkandet föreslås bl.a. att en lägre nivå, som understiger den nu lägsta, skall införas inom handikappersättningen och benämnas merkostnadsersättning. Vidare föreslås införande av skydd mot höga kostnader vid sjukresor samt lämnas förslag om förändrade regler vid inköp av speciallivsmedel. Diskussioner om principerna om kostnadsfria läkemedel och förbrukningsartiklar förs också i betänkandet. Ärendet bereds för närvarande inom Socialdepartementet.
De frågor som tagits upp i motionerna faller inom ramen för det nu pågående beredningsarbetet, och utskottet anser att resultatet av detta bör avvaktas innan några uttalanden görs med anledning av motionerna. Utskottet avstyrker sålunda bifall till motionerna So290 yrkande 4 och So291 yrkande 1.
Vårdbidrag
Vårdbidrag utges till förälder som vårdar barn under 16 års ålder som behöver särskild tillsyn och vård på grund av sjukdom eller handikapp. Även merkostnader på grund av sjukdomen eller handikappet skall beaktas. Vårdbidraget utges allt efter tillsyns- och vårdbehovets omfattning och merkostnadernas storlek som hel, tre fjärdedels, halv eller en fjärdedels förmån. Hel förmån utgör 2,5 basbelopp och partiell förmån tillämplig andel därav. Vårdbidraget är skattepliktigt och pensionsgrundande inkomst för föräldern. Av vårdbidraget kan också viss del bestämmas som ersättning för merkostnader. Merkostnadsersättningen är skattefri, och denna ersättning grundar inte någon rätt till pension.
I två motioner begärs tillkännagivanden om en höjning av åldersgränsen till 18 år för rätt till vårdbidrag. I motion 1992/93:Sf218 av Charlotte Branting och Karin Pilsäter (fp) anförs att 16-årsgränsen är förlegad mot bakgrund av att nästan alla barn i dag bor hemma och går i skola tills de uppnått 18 års ålder. En 18-årsgräns skulle också stå i överensstämmelse med FN:s barnkonvention. Rolf L Nilson m.fl. (v) uppger i motion 1992/93:Sf228 att barn med diabetes är en grupp av barn där föräldrarna har stort behov av vårdbidrag. Om barnet insjuknar kort före 16-årsåldern finns ingen möjlighet att erhålla vårdbidrag. Ett barn i denna ålder har ett stort behov av stöd speciellt under debutåret då hormonförändringar under puberteten ofta ger upphov till variationer i blodsockernivån. Om tonåringen hävdar sin frigörelse på sjukdomens område genom att missköta den ställs det stora krav på insatser av föräldrarna. Motionärerna framhåller också att diabetiker inte erhåller någon handikappersättning eftersom insulin och förbrukningsartiklar är kostnadsfria för diabetiker.
Vårdbidraget är sammanbundet med det svenska folkpensionssystemet där åldersgränsen 16 år är utgångspunkt för en rad förmåner såsom rätt till förtidspension, handikappersättning, beräkning av bosättningstid för rätt till ålderspension och för fastställande av pensionsgrundande inkomst, som ger rätt till ATP m.m. Vidare gäller att en försäkrad skall vara inskriven hos allmän försäkringskassa fr.o.m. den månad varunder han fyller 16 år. En höjning av åldersgränsen för rätt till vårdbidrag kräver enligt utskottets uppfattning en noggrann utredning och analys angående främst vilka ekonomiska följder detta skulle kunna få för barnet och bör lämpligen ingå i en större utredning som behandlar 16-årsgränsen inom hela socialförsäkringssystemet. Utskottet är därför inte nu berett förorda en höjning av åldersgränsen för enbart vårdbidrag. Som ovan nämnts föreslår Merkostnadsutredningen att en ny lägre gräns än den nu lägsta införs inom handikappersättningen. En sådan lägre gräns skulle, om den införs, kunna tillgodose syftet med motion Sf228.
Utskottet avstyrker sålunda bifall till motionerna Sf218 och Sf228.
I motion 1992/93:Sf276 begär Bertil Måbrink (v) förslag till en allmän försäkring som skall täcka kostnaderna när ett gravt handikappat barn dör. Barn som föds gravt handikappade kan normalt inte erhålla ett privat försäkringsskydd eftersom bolagen i regel kräver friskhetsintyg eller i vart fall skulle premierna för en sådan försäkring bli så höga att en inkomsttagare med normala inkomster inte skulle kunna erlägga dessa.
För ett gravt handikappat barn utges vanligen vårdbidrag. Som framgått ovan utges vid hel förmån 2,5 basbelopp. Om ett barn för vilket hel, tre fjärdedels eller halvt vårdbidrag utges avlider, utges bidraget till efterlevande förälder t.o.m. åttonde månaden efter dödsfallet, dock längst t.o.m. den månad då bidraget annars skulle ha upphört. Utskottet anser att kostnaderna vid ett handikappat barns död får inrymmas i den ersättning som utges efter det att barnet avlidit och avstyrker bifall till motion Sf276.
Kommunalt bostadstillägg (KBT)
KBT utges som en tilläggsförmån till den som är mantalsskriven i en kommun och uppbär folkpension i form av ålderspension, förtidspension, omställningspension eller särskild efterlevandepension. KBT utges dock inte till ålderspension för tid före den månad den försäkrade fyller 65 år. KBT, som är inkomstprövat, utges enligt grunder som den enskilda kommunen bestämmer, dock lägst med belopp som svarar mot den del av bostadskostnaden som enligt föreskrifter som regeringen meddelar skall täckas av bostadstillägg för att statsbidrag skall lämnas. En kommun erhåller under tiden mars--december 1993 statsbidrag för KBT med 70% av sina kostnader för den statsbidragsgrundande bostadskostnaden, under förutsättning att kommunen täcker minst 85% av den del av den månatliga bostadskostnaden som överstiger 150 kr men inte 3 000 kr. Reglerna är desamma för en ensam pensionär som för ett pensionärspar. Statsbidrag utges inte för sådana delar av pensionärens kostnader som överstiger 95% av bostadskostnaden. Enligt vissa kommuners grunder för KBT år 1992 täcks den statsbidragsgrundande bostadskostnaden till 85--95%. För att pensionärerna i dessa kommuner inte skall drabbas av minskade KBT till följd av de ändrade statsbidragsreglerna har i statsbidragsförordningen införts en bestämmelse som hindrar dessa kommuner att sänka nivåerna för sina KBT år 1993.
Inkomstprövningsreglerna, som är fastlagda i lag, innebär bl.a. att bostadstillägget minskas med 35% av den pensionsberättigades årsinkomst som överstiger 750 kr för den som är gift och 1 000 kr för annan pensionär. Till den del årsinkomsten överstiger 1,5 basbelopp minskas dock bostadstillägget med 40% av inkomsten. Som inkomst räknas t.ex. ATP, tjänstepension, arbetsinkomst samt avkastning av kapital och fastighet enligt särskilda regler. I inkomstunderlaget inräknas dock inte ATP till den del den föranlett minskning av pensionstillskott.
Oskar Lindkvist m.fl. (s) begär i motion 1992/93:Bo238 yrkande 12 ett tillkännagivande om ändringar i reglerna för bostadstillägg som skall syfta till en nyproduktion av lägenheter för äldre. Motionärerna anför att Socialdemokraterna i en motion hösten 1992 med anledning av regeringens proposition 1992/93:134 om förändringar av de kommunala bostadstilläggen föreslog sådana förändringar i de kommunala bostadstilläggen som skulle ge pensionärer med låg eller ingen ATP möjlighet att bo i ändamålsenliga och även nyproducerade lägenheter. Med de föreslagna förändringarna skulle kommunerna våga satsa på att bygga lägenheter eftersom de då vet att pensionärerna har råd att efterfråga dessa.
I proposition 1992/93:134 föreslog regeringen de ändrade regler för statsbidrag och ändringar i inkomstprövningsreglerna som gäller för år 1993. Enligt denna proposition bereds för närvarande inom Socialdepartementet ett förslag om ett förstatligande av KBT. I en motion av Socialdemokraterna som väcktes med anledning av samma proposition lades fram ett alternativt förslag till statsbidragsregler för KBT. Förslaget innebar följande: Pensionären betalar en egenavgift om 180 kr per månad. Pensionären får bidrag till hyreskostnaden däröver med 80%. Bidrag (80%) till hyreskostnader över 3 000 kr per månad endast till den del av bostadsytan som är 70 kvm eller mindre. Pensionären garanteras en minimistandard. En pensionär med ingen eller låg ATP skall ha 3 500 kr per månad att leva av när hyran är betald.
I sitt av riksdagen godkända betänkande 1992/93:SfU9 avstyrkte utskottet motionen. Utskottet anförde att förslaget främst i den del det avser KBT för bostadskostnader över 3 000 kr skulle vara särskilt gynnsamt för den som har hög inkomst och bor i dyr lägenhet. Den föreslagna undre gränsen, 180 kr, skulle också medföra en betydande fördyring för de sämst ställda pensionärerna. Vidare fann utskottet att kostnaderna för förslaget inte skulle hålla sig inom ramen för tillgängligt utrymme för statsbidrag till KBT.
Utskottet finner inte skäl att frångå sitt tidigare ställningstagande och avstyrker bifall till motion Bo238 yrkande 12.
I motion 1992/93:Sf206 av Inger Hestvik m.fl. (s) tas frågan upp om otillbörlig hyressättning i vissa fall. Motionärerna uppger att det förekommer uppgifter om att privata fastighetsägare tar ut förhöjda hyror för att utnyttja svårt utsatta hyresgästers bostadsbehov. Detta påstås inträffa för dem som utestängs av andra hyresvärdar och bostadsföretag till följd av misskötsel. Genom att en förhöjd hyra tas ut bekostas i realiteten den förhöjda hyran genom det kommunala bostadstillägget. Motionärerna menar att det finns skäl undersöka dessa uppgifter och för den händelse påståendena visar sig vara riktiga vidta åtgärder för att stävja detta förfaringssätt. En väg att pröva är därvid att låta kommunen fastställa skälig hyra. De begär ett tillkännagivande härom.
En undersökning av det slag som förordas av motionärerna skulle bli synnerligen omfattande och endast kunna omfatta dem som uppbär ålderspension, förtidspension eller efterlevandepension då övriga berörda hyresgäster inte omfattas av reglerna om kommunalt bostadstillägg. Förslaget att låta kommunerna fastställa hyran skulle innebära en ändring av de bestämmelser som reglerar hyressättningen och sannolikt kräva omfattande ändringar i nu gällande hyreslagstiftning. Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motion Sf206.
Medelsanvisning
Utskottet har ingen erinran mot de av regeringen under littera B. Familjer och barn och littera C. Ekonomisk trygghet vid sjukdom, handikapp och ålderdom framlagda förslagen till medelsanvisning för budgetåret 1993/94 i proposition 1992/93:100 såvitt avser anslagen B 7--8, C 3, C 5 och C 6--9.
Regeringen har till anslaget C 4. Ålderspensioner föreslagit ett förslagsanslag på 14 315 000 000 kr.
I motion 1992/93:Sf261 yrkande 2 delvis av Gudrun Schyman m.fl. (v) begär motionärerna till följd av den i samma yrkande föreslagna uppräkningen av pensionstillskottet att under anslaget anvisas ytterligare 1 000 000 000 kr.
Utskottet har ovan avstyrkt motionärernas yrkande om en uppräkning av pensionstillskotten. Till följd härav avstyrker utskottet även bifall till det i motion Sf261 yrkande 2 i denna del framställda anslagsyrkandet och tillstyrker regeringens förslag till medelsanvisning.
Regeringen har till anslaget C 6. Bidrag till kommunala bostadstillägg till folkpension föreslagit ett förslagsanslag på 6 700 000 000 kr.
Gudrun Schyman m.fl. (v) begär i motion 1992/93:Sf261 yrkande 3 att under anslaget anvisas ytterligare 600 000 000 kr för att i högre utsträckning kompensera kommunerna.
I proposition 1992/93:134 om förändringar i de kommunala bostadstilläggen anfördes att ett förstatligande av KBT av statsfinansiella skäl inte kan ske under år 1993. Avsikten är att ett förstatligande skall ske fr.o.m. år 1995. Utskottet har nyligen tillstyrkt statsbidraget till KBT för år 1993 och finner inte anledning att nu öka statsbidraget. Utskottet avstyrker bifall till motion Sf261 yrkande 3 och tillstyrker regeringens förslag till medelsanvisning.
V Administration
Under rubriken Administration behandlas de i proposition 1992/93:100, bilaga 6 (Socialdepartementet), under littera G. Myndigheter under Socialdepartementet upptagna anslagen G1. Riksförsäkringsverket och G2. Allmänna försäkringkassor och det under littera C. Ekonomisk trygghet vid sjukdom, handikapp och ålderdom upptagna anslaget C10. Ersättning till Postverket m.m. samt motioner i anslutning härtill.
Allmänt om socialförsäkringsadministrationen
Den allmänna försäkringen handhas av Riksförsäkringsverket, de allmänna försäkringskassorna och de lokala organ som regeringen bestämmer.
Bestämmelser om allmänna försäkringskassor finns i 18 kap. AFL. Enligt 1 § skall det finnas en allmän försäkringskassa för varje landsting och varje kommun som inte tillhör landsting. Regeringen får dock bestämma att en försäkringskassas verksamhetsområde får omfatta två landsting eller ett landsting och en sådan kommun som nyss nämnts. De allmänna försäkringskassorna är offentligrättsliga organ med egna styrelser. Försäkringskassornas huvudsakliga uppgift är att handlägga enskilda ärenden inom socialförsäkrings- och bidragsområdet.
Huvuddelen av den verksamhet inom försäkringskassorna som innebär kontakt med de försäkrade i form av ansökningar angående olika försäkringsförmåner, information etc. bedrivs vid kassornas lokalkontor samt vid filialexpeditioner/servicekontor som finns knutna till vissa lokalkontor. Det finns 25 allmänna försäkringskassor i landet. Varje kommun har enligt huvudregeln minst ett lokalkontor. Totalt finns det ca 400 lokalkontor och ett femtiotal mindre serviceenheter. Vid försäkringskassorna arbetar ca 16 000 personer, varav ca 80% på lokalkontoren.
Riksförsäkringsverket utövar enligt 18 kap. 2 § AFL tillsyn över försäkringskassorna och är enligt förordningen (1988:1204) med instruktion för Riksförsäkringsverket central förvaltningsmyndighet för socialförsäkringen och anslutande bidragssystem. Verket skall särskilt svara för den centrala ledningen och för tillsynen av försäkringskassornas verksamhet, verka för att socialförsäkrings- och bidragssystemet tillämpas likformigt och rättvist samt följa utvecklingen av de olika grenarna inom trygghetssystemet och utvärdera trygghetsanordningarnas effekter för individ och samhälle.
Försäkringskassornas styrelser m.m.
Styrelse för allmän försäkringskassa skall bestå av ordförande och vice ordförande samt ytterligare fyra ledamöter. Stockholms läns och Malmöhus läns allmänna försäkringskassor skall ha åtta ledamöter. Ordförande och vice ordförande utses av regeringen. Övriga ledamöter utses av landstinget eller, i fråga om en kassa vars verksamhetsområde utgörs av en kommun, kommunfullmäktige. För ledamöterna, förutom ordföranden och vice ordföranden, utses lika många suppleanter. Styrelseledamöterna utses, om inte regeringen föreskriver annat, för en tid av tre år, räknat fr.o.m. den 1 juli året efter det år då val i hela riket till landsting eller kommunfullmäktige ägt rum.
Socialförsäkringsnämnderna infördes den 1 januari 1987 (prop. 1985/86:73, SfU12, rskr. 142) för att öka förtroendemannainflytandet i försäkringskassorna. Inflytandet skulle koncentreras till frågor av stor ekonomisk betydelse för den enskilde och med betydande inslag av skälighetsbedömning. Ärenden som skall avgöras av socialförsäkringsnämnd är bl.a. frågor om rätt till förtidspension, handikappersättning och vårdbidrag samt flertalet beslut i arbetsskadeärenden. Vidare skall omprövningsbeslut i sjukpenning- och rehabiliteringsärenden fattas av nämnd.
Enligt 18 kap. 6 § AFL skall varje försäkringskassa ha en eller flera socialförsäkringsnämnder. Enligt 18 kap. 20 § skall nämnden bestå av sju ledamöter med var sin suppleant. Ordföranden utses av regeringen, tre ledamöter utses av Riksförsäkringsverket och tre väljs av landstinget.
I motion Sf209 begär Kenth Skårvik (fp) ett tillkännagivande om att nomineringsprocessen för ledamöter i försäkringskassornas styrelser och socialförsäkringsnämnderna bör ändras. Motionären anser att valet av ordförande och vice ordförande samt övriga partiföreträdare bör göras vid ett och samma tillfälle. Han anser vidare att nomineringarna bör handhas av de partipolitiska organisationerna och inte av landstingen samt verkställas under samma tidsperiod som regeringen utser ordförande och vice ordförande.
Kommittén (Fi 1992:03) med uppdrag att se över förvaltningsmyndigheternas ledningsformer m.m. skall bl.a. överväga om formerna för nominering och rekrytering av ledamöter till myndigheternas styrelser bör förändras. Kommittén beräknas ha slutfört sitt arbete under maj 1993. Utskottet anser med hänsyn till det pågående utredningsarbetet som även berör försäkringskassornas styrelser och socialförsäkringsnämnder att motion Sf209 inte bör föranleda någon riksdagens åtgärd.
I motion Sf220 anför Wiggo Komstedt (m) att enligt nu gällande praxis har egenföretagare som valts till ledamöter i socialförsäkringsnämnderna inte rätt till ersättning för förlorad arbetsinkomst. Motionären anser att denna princip blir svår att förstå om man vill ha en bred förankring i samhällsarbetet bland olika yrkesgrupper. Motionären begär ett tillkännagivande härom.
Utskottet erinrar om att nya regler för ersättning till ledamöter och ersättare gäller fr.o.m. den 1 januari 1993. Enligt 7 § förordningen (1992:1299) om ersättning för uppdrag i statliga styrelser, nämnder och råd m.m. betalas ersättning till den som driver egen verksamhet högst med det belopp som motsvarar 80% av egenföretagarens sjukpenninggrundande inkomst delad med 365. Därutöver betalas enligt 4 § ersättning per sammanträdesdag enligt en särskild tabell. Med det anförda anser utskottet att syftet med motion Sf220 är tillgodosett.
Förtroendeläkarens roll
Enligt 18 kap. 12 § lagen (1962:381) om allmän försäkring skall i allmän försäkringskassa finnas en eller flera förtroendeläkare och förtroendetandläkare som skall biträda kassan i frågor som kräver medicinsk eller odontologisk sakkunskap. Dessa skall verka för ett gott samarbete med kassan och de läkare och tandläkare som är verksamma inom kassans område. De nämnda bestämmelserna kompletteras av en befattningsbeskrivning för förtroendeläkare i Riksförsäkringsverkets allmänna råd om tillämpningen av kungörelsen om organisation av de allmänna försäkringskassorna m.m. (RFFS 1982:12). Förtroendeläkaren skall enligt denna:
Biträda försäkringskassan vid utredning och bedömning av försäkringsfall och därvid i förekommande fall inhämta erforderliga uppgifter från behandlande läkare. Föreslå åtgärder som kan antas förbättra försäkrads hälsotillstånd och arbetsförmåga. Medverka i uppföljningen av till försäkringen anslutna läkares och sjukgymnasters taxetillämpning. Medverka till att missbruk av försäkringen hindras. Arbeta för att främja samarbetet mellan försäkringskassan och inom dess område verksamma läkare och sjukgymnaster samt till dem lämna information som faller inom förtroendeläkares arbetsområde. Årligen upprätta verksamhetsberättelse.
I motion Sf208 av Kenth Skårvik och Sigge Godin (fp) anför motionärerna att det förekommer att de försäkrade som är föremål för beslut av försäkringskassan inför ett avgörande önskar få träffa förtroendeläkaren. I flera fall brukar enligt motionärerna detta önskemål tillgodoses, men det har också inträffat att en försäkrad vägrats träffa förtroendeläkaren inför ett beslut i socialförsäkringsnämnd. Motionärerna begär ett tillkännagivande om att en försäkrad skall ha rätt att träffa försäkringskassans förtroendeläkare inför ett beslut som rör den försäkrade.
Siw Persson (fp) anför i motion Sf252 att förtroendeläkaren och förtroendetandläkaren skall verka för ett gott samarbete mellan läkare och tandläkare som är verksamma inom kassans område. Enligt motionären är det mycket svårt att få ett gott samarbete med försäkringskassans förtroendeläkare och förtroendetandläkare. Det är, anför hon, inte bara svårt att få kontakt med dem, utan det är minst lika svårt att arbeta i ett förtroendefullt samarbete. Motionären menar att det är synnerligen viktigt att tillvägagångssättet är både medicinskt och juridiskt riktigt och att rättssäkerheten är hög. Enligt motionären måste patienten få större möjligheter till en rättvis medicinsk och juridisk bedömning och hon begär ett tillkännagivande härom.
Riksförsäkringsverket gjorde år 1985 en översyn av förtroendeläkarorganisationen. Översynsgruppen fann då inte skäl att ändra den från år 1982 gällande befattningsbeskrivningen för förtroendeläkarna, men framhöll vikten av introduktion och vidareutbildning för förtroendeläkare.
Utskottet anser att förtroendeläkarnas klart angivna roll som sakkunniga på det medicinska området och som rådgivare till försäkringskassorna bör behållas. Denna roll har varit föremål för översyn år 1985, utan att den ändrades. Avsikten är inte att förtroendeläkarna skall undersöka de försäkrade eller på annat sätt vara i direktkontakt med dem, även om inget hindrar att förtroendeläkaren träffar den försäkrade. Det kan då röra sig om försäkrade som vill träffa förtroendeläkaren för att få en förklaring till kassans ståndpunkt i deras försäkringsfall.
Eftersom det främst från de försäkrade ofta riktas kritik mot att förtroendeläkarna inte träffar de försäkrade när deras sak skall prövas av försäkringskassorna är det angeläget att informationen om förtroendeläkarnas roll når ut till de berörda. Utskottet vill erinra om att Försäkringskasseförbundet sammanställt en utförlig information om förtroendeläkarnas verksamhet. Utskottet vill även i sammanhanget erinra om att en försäkrad som är missnöjd med försäkringskassans beslut har möjlighet att få detta prövat i högre instanser.
Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet bifall till motionerna Sf208 och Sf252.
Medelsanvisning
I budgetpropositionen föreslås att för budgetåret 1993/94 skall till anslaget G 1. Riksförsäkringsverket anvisas ett ramanslag på 604806000 kr och till anslaget G 2. Allmänna försäkringskassor anvisas ett ramanslag på 4121817000 kr. Medelsanvisningen till de allmänna försäkringskassorna har beräknats med hänsyn till den totala kostnaden, till skillnad från tidigare budgetår då endast 15% av kostnaderna beräknats under försäkringskassornas anslag.
Vidare föreslås i budgetpropositionen ett nytt anslag C 10. Ersättning till Postverket m.m. fr.o.m. nästa budgetår. Från det nya anslaget skall betalas ersättning till Postverket, resp. portokostnader för utbetalning av sjukförsäkringsförmåner, pensioner, allmänna barnbidrag, m.fl. förmåner, porto- och distributionskostnader vid utsändning av information till allmänheten, för utlösen av svarsförsändelser med infordrade meddelanden samt för tryckning av vissa blanketter. Dessa kostnader har tidigare ingått i anslagen till Riksförsäkringsverket och de allmänna försäkringskassorna. Det nya anslaget disponeras av Riksförsäkringsverket och efter beslut av Riksförsäkringsverket även av försäkringskassorna. I propositionen föreslås att till det nya anslaget anvisas ett förslagsanslag på 231 163 000 kr.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag till medelsanvisning till de nämnda anslagen.
Hemställan
Utskottet hemställer
II Sjukförsäkring m.m.
1. beträffande kompensationsnivån att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Sf247 och 1992/93:Fi212 yrkande 5, men. (v) - delvis
2. beträffande fåmansföretag i aktiebolagsform att riksdagen avslår motion 1992/93:Sf283 yrkande 3,
3. beträffande kostnadsneutralitet att riksdagen avslår motion 1992/93:Sf283 yrkande 4,
4. beträffande rapportering av sjukfall att riksdagen avslår motion 1992/93:Sf225,
5. beträffande sjukpenninggrundande inkomst att riksdagen avslår motion 1992/93:Sf283 yrkande 2,
6. beträffande utvärdering av egenföretagarnas sjukfrånvaro att riksdagen avslår motion 1992/93:Sf283 yrkande 5, res. 1 (nyd)
7. beträffande övre åldersgräns för sjukpenning att riksdagen avslår motion 1992/93:Sf280,
8. beträffande sjukpenningförmåner vid psykiatrisk vård m.m. att riksdagen avslår motion 1992/93:Sf263, res. 2 (nyd)
9. beträffande allmän sjukförsäkringsavgift att riksdagen avslår motion 1992/93:Sf262, res. 3 (s)
10. beträffande anslag till Bidrag till sjukförsäkringen att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:100 till Bidrag till sjukförsäkringen för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 4 649 000 000 kr,
11. beträffande anslag till Bidrag till ersättning vid närståendevård att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:100 till Bidrag till ersättning vid närståendevård för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 3 425 000 kr,
III Föräldraförsäkring m.m. 12. beträffande administration av föräldrapenningen att riksdagen avslår motion 1992/93:Sf210, res. 4 (nyd)
13. beträffande översyn m.m. av föräldraförsäkringen att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Sf217, 1992/93:Sf219 och 1992/93:Sf253, res. 5 (s) - motiv.
14. beträffande föräldrapenning vid plötslig spädbarnsdöd att riksdagen avslår motion 1992/93:Sf213,
15. beträffande kvoterad föräldraledighet att riksdagen avslår motion 1992/93:So610 yrkandena 1 och 10, men. (v) - delvis
16. beträffande statistik över pappalediga män att riksdagen avslår motion 1992/93:So247 yrkande 3,
17. beträffande tillfällig föräldrapenning till annan närstående än förälder att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Sf226 och 1992/93:Sf281, men. (v) - delvis
18. beträffande förlängd pappaledighet att riksdagen avslår motion 1992/93:So247 yrkande 2,
19. beträffande havandeskapspenning att riksdagen avslår motion 1992/93:A811 yrkande 27,
20. beträffande anslag till Bidrag till föräldraförsäkringen att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:100 bilaga 6 littera B 3 till Bidrag till föräldraförsäkringen för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 2 750 000 000 kr,
IV Pensioner m.m.
21. beträffande folkpension vid bosättning utomlands att riksdagen avslår motion 1992/93:Sf259,
22. beträffande höjt pensionstillskott att riksdagen avslår motion 1992/93:Sf261 yrkande 2 i denna del, men. (v) - delvis
23. beträffande översyn av pensionssystemet att riksdagen avslår motionerna 1992/93:So449 yrkande 5 och 1992/93:Sf215, res. 6 (s)
24. beträffande basbeloppet att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Sf278 och 1992/93:Fi211 yrkande 4, res. 7 (nyd)
25. beträffande grundpension att riksdagen avslår motion 1992/93:A811 yrkande 24,
26. beträffande delade pensionsrättigheter att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Sf216 yrkande 1, 1992/93:Sf249 och 1992/93:Sf275,
27. beträffande ATP-poäng för doktorander att riksdagen avslår motion 1992/93:Sf243,
28. beträffande förlust av socialförsäkringsförmåner att riksdagen avslår motion 1992/93:Sf272, res. 8 (nyd)
29. beträffande pension vid intagning på anstalt att riksdagen med anledning av motionerna 1992/93:Sf251 och 1992/93:Sf282 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
30. beträffande efterkontroll av förtidspensionerades arbetsförmåga att riksdagen avslår motion 1992/93:Sf284,
31. beträffande änkors försörjningsförmåga m.m. att riksdagen med anledning av motionerna 1992/93:Sf216 yrkande 4, 1992/93:Sf224 och 1992/93:Sf265 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
32. beträffande särskilt pensionstillägg att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Sf227 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
33. beträffande handikappersättning att riksdagen avslår motionerna 1992/93:So290 yrkande 4 och 1992/93:So291 yrkande 1, men. (v) - delvis
34. beträffande åldersgräns vid vårdbidrag att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Sf218 och 1992/93:Sf228, men. (v) - delvis
35. beträffande försäkring för gravt handikappade barn att riksdagen avslår motion 1992/93:Sf276,
36. beträffande kommunalt bostadstillägg att riksdagen avslår motion 1992/93:Bo238 yrkande 12, res. 9 (s)
37. beträffande otillbörlig hyressättning att riksdagen avslår motion 1992/93:Sf206,
38. beträffande anslag till Barnpensioner att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:100 till Barnpensioner för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 280000000 kr,
39. beträffande anslag till Vårdbidrag för handikappade barn att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:100 till Vårdbidrag för handikappade barn för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 1 285 000 000 kr,
40. beträffande anslag till Förtidspensioner att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:100 till Förtidspensioner för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 14315000000 kr,
41. beträffande anslag till Ålderspensioner att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:100 och med avslag på motion 1992/93:Sf261 yrkande 2 i denna del till Ålderspensioner för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 52 185 000 000 kr,
42. beträffande anslag till Efterlevandepensioner till vuxna att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:100 till Efterlevandepensioner till vuxna för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 1 720 000 000 kr,
43. beträffande anslag till KBT att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:100 och med avslag på motion 1992/93:Sf261 yrkande 3 till Bidrag till kommunala bostadstillägg till folkpension för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 6 700 000 000 kr,
44. beträffande anslag till Handikappersättningar att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:100 till Handikappersättningar för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 933 000 000 kr,
45. beträffande anslag till Särskilt pensionstillägg att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:100 till Särskilt pensionstillägg för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 12 000 000 kr,
46. beträffande anslag till Vissa yrkesskadeersättningar m.m. att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:100 till Vissa yrkesskadeersättningar m.m. för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 3 900 000 kr,
V Administration
47. beträffande försäkringskassornas styrelser m.m. att riksdagen avslår motion 1992/93:Sf209,
48. beträffande ersättning till ledamöter i socialförsäkringsnämnder att riksdagen avslår motion 1992/93:Sf220,
49. beträffande förtroendeläkarens roll att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Sf208 och 1992/93:Sf252,
50. beträffande anslag till Riksförsäkringsverket att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:100 till Riksförsäkringsverket för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 604 806 000 kr,
51. beträffande anslag till Allmänna försäkringskassor att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:100 till Allmänna försäkringskassor för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 4 121 817 000 kr,
52. beträffande anslag till Ersättning till Postverket m.m. att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:100 till Ersättning till Postverket m.m. för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 231 163 000 kr.
Stockholm den 30 mars 1993
På socialförsäkringsutskottets vägnar
Gullan Lindblad
I beslutet har deltagit: Gullan Lindblad (m), Doris Håvik (s), Birgitta Dahl (s), Sigge Godin (fp), Börje Nilsson (s), Lena Öhrsvik (s), Hans Dau (m), Nils-Olof Gustafsson (s), Arne Jansson (nyd), Margareta Israelsson (s), Gustaf von Essen (m), Maud Björnemalm (s), Rune Backlund (c), Ulf Kristersson (m) och Märtha Gårdestig (kds).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Berith Eriksson (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Reservationer
1. Utvärdering av egenföretagarnas sjukfrånvaro (mom. 6)
Arne Jansson (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 19 börjar med "Denna samlade" och slutar med "inte påkallat" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att den ökade sjukfrånvaron bland egenföretagarna samt orsakerna till varför sjukfrånvaron bland egenföretagare utan karensdag är högre än för anställda behöver utvärderas. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att moment 6 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
6. beträffande utvärdering av egenföretagarnas sjukfrånvaro att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Sf283 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
2. Sjukpenningförmåner vid psykiatrisk vård m.m. (mom. 8)
Arne Jansson (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 20 börjar med "Enligt utskottets" och slutar med "detta yrkande " bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets uppfattning måste lagen om allmän försäkring ändras så att samma bestämmelser kommer att gälla för den som är dömd till psykiatrisk vård som för den som är dömd till fängelsestraff. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att moment 8 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
8. beträffande sjukpenningförmåner vid psykiatrisk vård m.m. att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Sf263 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
3. Allmän sjukförsäkringsavgift (mom. 9)
Doris Håvik, Birgitta Dahl, Börje Nilsson, Lena Öhrsvik, Nils-Olof Gustafsson, Margareta Israelsson och Maud Björnemalm (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 21 börjar med "Utskottet behandlade" och slutar med "motion Sf262" bort ha följande lydelse:
Utskottets uppfattning är att den allmänna sjukförsäkringsavgiften skall utformas på ett sätt som inte strider mot fördelningspolitiska målsättningar. Genom att avgiften är avdragsgill får den en helt oacceptabel fördelningsprofil. För den som har låga inkomster blir avgiften kännbar, och höginkomsttagarna med 50% i marginalskatt får fördelar som ej varit avsedda. Härtill kommer ett betydande skattebortfall för kommunerna, och detta skattebortfall måste givetvis kompenseras. Det förhållandet att avgiften är avdragsgill vid beskattningen leder också till byråkratiskt krångel, såväl för kommunerna som Statsverket, skattemyndigheterna och den enskilda personerna. Resultatet blir en onödig rundgång med avgifter, avdrag och en schablonmässig och slumpartad skattekompensation till kommunerna.
När det gäller effekterna för den enskilde kan det framhållas att skatteavdraget får väsentligt mindre betydelse för låginkomsttagarna än höginkomsttagarna. Detta av två skäl: dels är låginkomsttagarnas marginalskatt väsentligt lägre än höginkomsttagarnas, dels blir skattelättnaden lägre för att den beräknas på ett lägre belopp. Detta är inte rättvist. Som anförts i motion 1992/93:Sf262 bör avgiften av rättviseskäl utformas som en icke avdragsgill nettoavgift som är lika för alla. Om avgiften utformas på detta sätt kan den begränsas till 0,60% och ändå ge minst samma statsfinansiella utfall. Utskottet anser att regeringen bör lägga fram förslag om en sådan allmän sjukförsäkringsavgift.
dels att moment 9 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
9. beträffande allmän sjukförsäkringsavgift att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Sf262 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
4. Administration av föräldrapenningen (mom. 12)
Arne Jansson (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 22 börjar med "Utskottet har" och slutar med "motion Sf210" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att det krävs förenklingar av föräldraförsäkringen och att den modell som föreslås i motion Sf210 bör övervägas. Enligt denna modell skall det sammanlagda belopp som föräldrarna är berättigade till i föräldrapenning under det första året utbetalas till ett bankkonto som disponeras av barnets vårdnadshavare. Utbetalning av beloppet skall endast få ske månadsvis med en tolftedel per månad. Efter ett år utbetalas ytterligare föräldrapenning för resterande 90 garantidagar, och dessa medel skulle lyftas på samma sätt med en tredjedel per månad. En sådan modell minskar, enligt utskottets uppfattning, byråkrati och krångel i föräldraförsäkringen och sparar pengar i administrationen. Utskottet anser att regeringen skyndsamt skall utreda förslaget och analysera vilka konsekvenser det får på statsbudgeten. Detta bör riksdagen med bifall till motion Sf210 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att moment 12 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
12. beträffande administration av föräldrapenningen att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Sf210 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
5. Översyn m.m. av föräldraförsäkringen (mom. 13 -- motiveringen)
Doris Håvik, Birgitta Dahl, Börje Nilsson, Lena Öhrsvik, Nils-Olof Gustafsson, Margareta Israelsson och Maud Björnemalm (alla s) anser att den del av utskottets yttrande som på s. 23 börjar med "Vad särskilt" och slutar med "riksdagens åtgärd" bort ha följande lydelse:
Utskottet är inte berett att på grundval av de förevarande motionerna gå in i en närmare prövning av dessa frågor och utskottet avstyrker bifall till motionerna Sf217 och Sf219.
Vad särskilt avser den i motion Sf253 påtalade tröskeleffekten vill utskottet framhålla nödvändigheten av någon form av tidsgräns för när rätten till den inkomstrelaterade delen av föräldrapenningen upphör att utges. En avtrappning av rätten till högre föräldrapenning än enligt garantinivån i enlighet med vad motionärerna föreslagit skulle också leda till tröskeleffekter och dessutom komplicera regelverket såväl för dem som har att tillämpa det som för de försäkrade. Utskottet avstyrker bifall även till motion Sf253.
6. Översyn av pensionssystemet (mom. 23)
Doris Håvik, Birgitta Dahl, Börje Nilsson, Lena Öhrsvik, Nils-Olof Gustafsson, Margareta Israelsson och Maud Björnemalm (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 36 börjar med "Utskottet anser" och slutar med "och Sf275" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets uppfattning är det nuvarande systemet att uppräkna pensioner utformat för ett samhälle i ekonomisk tillväxt och följer inte automatiskt samhällsekonomins reala ekonomiska utveckling. En sätt att komma till rätta med det nuvarande systemets nackdelar är att komplettera detta genom att följsamhet byggs in i systemet inom ramen för det nuvarande indexeringssystemet. Med följsamhet menas att förhållandet mellan pensionsutbetalningarna och de yrkesverksammas inkomster är relativt okänsligt för mer långvariga upp- och nedgångar i samhällsekonomin. Detta kan åstadkommas genom skapandet av ett "följsamhetsindex" som återspeglar utvecklingen av samhällsekonomin. Ett sådant index innebär att, om den reala tillväxten avviker från en förutbestämd "norm", den årliga uppräkningen av pensionerna kan justeras med hänsyn till denna avvikelse. Pensionsbeloppen skulle således omräknas med hänsyn till utvecklingen av dels konsumentprisindex, dels följsamhetsindex. För den enskilde pensionären skulle detta innebära att vid låg real tillväxt i ekonomin utges inte full kompensation för prisökningar. Vid hög tillväxt däremot får pensionären del av den allmänna standardutvecklingen, vilket inte är fallet med den nuvarande prisindexeringen. En sådan modell, kombinerad med en flexibel pensionsålder, borde kunna prövas inom ramen för pensionsarbetsgruppens arbete.
Vad utskottet med anledning av motion So449 yrkande 5 sålunda anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att moment 23 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
23. beträffande översyn av pensionssystemet att riksdagen med bifall till motion 1992/93:So449 yrkande 5 och med avslag på motion 1992/93:Sf215 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
7. Basbeloppet (mom. 24)
Arne Jansson (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 36 börjar med "Utskottet anser" och slutar med "Sf275" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets uppfattning innebär det rådande ekonomiska läget med bl.a. en negativ utveckling av BNP, att vissa grupper i samhället får sina inkomster uppräknade i takt med basbeloppsförändringarna, en orättvis förskjutning av välfärden. En ny definition av basbeloppet bör därför komma till stånd. En sådan ny definition bör inte enbart återspegla prisutvecklingen utan även den reella standardutvecklingen i samhället. Förändringar i basbeloppet bör därför göras med hänsyn tagen till såväl förändringar i BNP som inflationen. Då det kan anses tvivelaktigt att åstadkomma en formel som återspeglar den ekonomiska verkligheten så bör varje år ett nytt basbelopp förhandlas fram efter det att samtliga ekonomiska faktorer har analyserats. En sådan ändring som den nu skisserade kan innebära att de sämst ställda pensionärerna kommer att drabbas ekonomiskt. En ny modell för basbeloppet måste ta hänsyn härtill eller så måste särskilda regler införas som garanterar att dessa inte får en standardförsämring. I avvaktan på en ny modell för basbeloppet bör riksdagen omedelbart besluta om en sänkning av basbeloppet till 1992 års nivå, dvs. 33 700 kr.
Vad utskottet med anledning av motionerna Sf278 och Fi211 yrkande 4 sålunda anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att moment 24 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
24. beträffande basbeloppet att riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:Sf278 och 1992/93:Fi211 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
8. Förlust av socialförsäkringsförmåner (mom. 28)
Arne Jansson (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 36 börjar med "Rätt till" och slutar med "Sf272" bort ha följande lydelse:
Varje år utvisas årligen ett stort antal utländska medborgare på grund av att de dömts för brott begångna i Sverige. I många fall exporteras deras rätt till socialförsäkringsförmåner till det land de utvisas till. Åtskilliga av dessa utvisade har ingen eller endast ringa anknytning till Sverige, varför det framstår som stötande att de efter avtjänade fängelsestraff skall få åtnjuta ekonomiska förmåner på bekostnad av svenska skattebetalare. En översyn av reglerna i berört hänseende som siktar till att avskaffa dessa rättigheter bör därför göras.
Med det anförda tillstyrker utskottet bifall till motion Sf272.
dels att moment 28 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
28. beträffande förlust av socialförsäkringsförmåner att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Sf272 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
9. Kommunalt bostadstillägg (mom. 36)
Doris Håvik, Birgitta Dahl, Börje Nilsson, Lena Öhrsvik, Nils-Olof Gustafsson, Margareta Israelsson och Maud Björnemalm (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 45 börjar med "I sitt" och slutar med "yrkande 12" bort ha följande lydelse:
Med anledning av regeringens proposition 1992/93:134 med förslag till ändrade regler för kommunala bostadstillägg under år 1993 presenterades i motion 1992/93:Sf21 en modell för bostadsstöd som gav en bättre fördelningsprofil. Den föreslagna modellen innebär att pensionären betalar en egenavgift om 180 kronor per månad. Pensionären får bidrag till hyreskostnader över detta belopp med 80%. För den del av hyreskostnaden som överstiger 3 000 kr per månad skall bidrag dock endast utges för den del av bostadsytan som är 70 kvm eller mindre. Pensionären skall också garanteras en minimistandard, som innebär att en pensionär med låg eller ingen ATP skall ha kvar 3 500 kr per månad att leva av när hyran är betald. Förslaget är inte kostnadsdrivande, vilket uppnås genom att den rörliga egenavgiften och ytstorlek fungerar som tak. Fördelarna med detta system är att pensionärer med låga inkomster får en reell ekonomisk möjlighet till att välja ett bra och passande boende. Härigenom stimuleras också bostadsbyggandet och därmed sysselsättningen.
Det anförda bör riksdagen med bifall till motion Bo238 yrkande 12 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att moment 36 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
36. beträffande kommunalt bostadstillägg att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Bo238 yrkande 12 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet, eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.
Berith Eriksson (v) anför:
Beträffande sjukförsäkringens kompensationsnivåer (mom. 1) anser Vänsterpartiet att de försämringar som skett slår hårt mot människor med låga inkomster, särskilt då mot kvinnorna. Vid besparingar i sjukförsäkringssystemet vill Vänsterpartiet gå en annan väg och göra besparingarna uppifrån. Det tak som i dag finns för högsta ersättning ligger på 7,5 basbelopp. Detta tak vill Vänsterpartiet sänka till 5,5 basbelopp. På så vis kan påslaget för låginkomsttagarnas sjukersättningar finansieras. Vänsterpartiets ambition är att ta bort karensdagen så fort ekonomin tål det. Vidare anser vi att förslaget att låta hela sjuk- och arbetsskadeförsäkringen övertas av arbetsmarknadens parter är problematiskt. Vi vill att riksdagen beslutar om en återgång till en 90-procentig sjukersättningsnivå i sjuk- och arbetsskadeförsäkringen genom en stegvis uppskrivning av ersättningen med en början på en miljard kronor för budgetåret 1993/94. När det gäller rehabiliteringsersättningen anser Vänsterpartiet att regeringen borde ha avvaktat den utredning som tillsatts för att se över arbetsskadeförsäkringen och inte göra förändringar innan dess förslag behandlats och att ersättningen skall återgå till 100%.
Beträffande kvoterad föräldraledighet (mom. 15) anser jag att 60 dagar av föräldraledigheten skall knytas till mannen i familjer med två vårdnadshavare. Kampanjer, attitydpåverkande arbete och informationsinsatser för att förmå papporna att i större utsträckning ta hand om sina barn när de är små har pågått sedan år 1974. Ändå använder männen i endast liten utsträckning möjligheten att stanna hemma med föräldrapenning. Jag är övertygad om att om män kan förmås att ta ansvar för barnen redan under deras första levnadsår kommer det att få betydelse för arbetsfördelningen i hela samhället. För att stärka mannens ställning i familjen föreslår jag att Jämställdhetsombudsmannen får göra en bred uppföljning av de kampanjer som varit de senaste åren. Inom Vänsterpartiet vill vi ha en analys av varför dessa kampanjer gett så klent resultat samt se förslag till nya och mer effektiva åtgärder som kan få fler män att ta föräldraledigt.
Beträffande tillfällig föräldrapenning till annan närstående än förälder (mom. 17) anser jag att de nuvarande reglerna för tillfällig föräldrapenning diskriminerar homosexuella par. Det är ett problem för dem och gör det svårt för dem att praktiskt lösa en situation där den biologiske föräldern av praktiska skäl, exempelvis situationen på jobbet, har svårt att stanna hemma. Den för barnet bästa lösningen i en sådan situation är att den andra "föräldern" som den homosexuelle föräldern sammanbor med, trots att denna inte formellt är vårdnadshavare, kan få stanna hemma och erhålla tillfällig föräldrapenning. Dagens system är oerhört stelbent och omöjliggör lösningar som skulle underlätta för föräldrar med sjukt barn. Regeringen bör därför återkomma till riksdagen med förslag som undanröjer dessa stelbenta regler för tillfällig föräldrapenning.
Beträffande höjt pensionstillskott (mom. 22) erinrar jag om att pensionerna under senare år har kraftigt urholkats, bl.a. genom att utlovade kompensationer för prisstegringar uteblivit. Även skattereformen har drabbat många pensionärer hårt. Pensionstillskotten till de sämst ställda pensionärerna utgör i dag 55,5% av basbeloppet minskat med 2%, vilket innebär 18710 kr per år. För att stärka de sämst ställda pensionärernas ekonomi bör därför på tre år pensionstillskotten höjas till ett helt basbelopp och pensionstillskotten för budgetåret 1993/94 höjas till 70% av basbeloppet. Lagen om pensionstillskott bör därför ändras i enlighet med det anförda.
Beträffande handikappersättning (mom. 33) anser Vänsterpartiet att det att leva med ett handikapp eller en kronisk sjukdom i regel alltid innebär högre kostnader och utgifter i jämförelse med vad en frisk människa har. I olika sammanhang har framhållits att en funktionsnedsättning inte skall innebära ökade kostnader och inte heller belasta den enskilde. På senare tid har avgifter höjts och nya avgifter införts inom handikappområdet. Förändringarna har skett snabbt och utan seriösa konsekvensanalyser. Hur kostnadsbilden för de handikappade i dag ser ut går knappast att överblicka. Det finns därför skäl att ställa frågan om människor i behov av hemtjänst, färdtjänst, olika hjälpmedel, vård och behandling m.m. på grund av avgifterna utestängs från att få sina behov tillgodosedda. Mot bakgrund härav bör en utredning som belyser kostnaderna för att leva med funktionshinder tillsättas.
Beträffande åldersgräns för vårdbidrag (mom. 34) gäller i dag att en förälder har rätt till vårdbidrag för ett barn som inte fyllt 16 år om barnet på grund av sjukdom eller handikapp är i behov av särskild tillsyn eller vård. Ett barns tillsyns- och vårdbehov är givetvis av olika karaktär beroende på barnets ålder och de eventuella handikapp som föreligger. Ett väsentligt merarbete föreligger dock för barn med olika sjukdomar eller handikapp oavsett om barnet är förskolebarn, yngre skolbarn eller tonåring. Under tonåren sker genomgripande förändringar, såväl fysiskt som psykiskt, hos barnet. För en tonåring, som dessutom lider av ett handikapp eller en kronisk sjukdom, kan dessa förändringar innebära att denna tar avstånd från sitt handikapp eller sjukdom och reagerar med att missköta sig. För föräldrar med ett sådant barn innebär detta ofta ett avsevärt merarbete. Mot bakgrund härav och med beaktande av att praktiskt taget alla barn i dag går i skola och bor hemma till åtminstone 18 års ålder är åldersgränsen för rätt till vårdbidrag förlegad. En höjning av åldersgränsen för rätt till vårdbidrag skulle också stå i överensstämmelse med FN:s barnkonvention. För övrigt har också föräldrarna ett legalt ansvar för sina barn till dess att de uppnår myndighetsåldern 18 år. En höjning av åldersgränsen till 18 år för rätt till vårdbidrag bör därför genomföras.
Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under momenten 1, 15, 17, 22, 33 och 34 borde ha hemställt:
1. beträffande kompensationsnivån
att riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:Sf247 och 1992/93:Fi212 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts i denna del,
15. beträffande kvoterad föräldraledighet att riksdagen med bifall till motion 1992/93:So610 yrkandena 1 och 10 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts i denna del,
17. beträffande tillfällig föräldrapenning till annan närstående än förälder att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Sf281 och med anledning av motion 1992/93:Sf226 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts i denna del,
22. beträffande höjt pensionstillskott att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Sf261 yrkande 2 i denna del som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts i denna del,
33. beträffande handikappersättning att riksdagen med bifall till motion 1992/93:So290 yrkande 4 och med avslag på motion 1992/93:So291 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts i denna del,
34. beträffande åldersgräns vid vårdbidrag att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Sf228 och med anledning av motion 1992/93:Sf218 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts i denna del.
Innehållsförteckning
Sammanfattning 1 Propositionen 2 Motionerna 3 Utskottet 8 I Allmänt om socialförsäkringssystemet 8 Det sociala trygghetssystemet 8 Socialförsäkringarna 9 II Sjukförsäkring m.m. 14 Allmänt om sjukförsäkringen 14 Sjukpenningförsäkringen 14 Sjuklön 15 Frågor om kompensationsnivån 16 Frågor om sjuklön 16 Frågor om sjukpenning 18 Allmän sjukförsäkringsavgift 21 Medelsanvisning 21 III Föräldraförsäkring m.m. 21 Allmänt om föräldraförsäkringen 21 Föräldrapenning med anledning av barns födelse 22 Tillfällig föräldrapenning 26 Havandeskapspenning 28 Medelsanvisning 29 IV Pensioner m.m. 29 Allmänt om pensioner 29 Allmänna förutsättningar för rätt till folkpension och allmän tilläggspension 30 Pensionstillskott 31 Översyn av pensionssystemet m.m. 31 Pension vid intagning på kriminalvårdsanstalt 36 Förtidspension 38 Efterlevandepensioner till vuxna 39 Särskilt pensionstillägg 41 Handikappersättning 42 Vårdbidrag 43 Kommunalt bostadstillägg (KBT) 44 Medelsanvisning 46 V Administration 47 Allmänt om socialförsäkringsadministrationen 47 Försäkringskassornas styrelser m.m. 47 Förtroendeläkarens roll 49 Medelsanvisning 50 Hemställan 51 Reservationer 55 1. Utvärdering av egenföretagarnas sjukfrånvaro (nyd) 55 2. Sjukpenningförmåner vid psykiatrisk vård m.m. (nyd) 55 3. Allmän sjukförsäkringsavgift (s) 55 4. Administration av föräldrapenningen (nyd) 56 5. Översyn m.m. av föräldraförsäkringen (s) 57 6. Översyn av pensionssystemet (s) 57 7. Basbeloppet (nyd) 58 8. Förlust av socialförsäkringsförmåner (nyd) 58 9. Kommunalt bostadstillägg (s) 59 Meningsyttring (v) 59