Socialförsäkring - inriktning och anslag
Betänkande 1991/92:SfU8
Socialförsäkringsutskottets betänkande
1991/92:SFU08
Socialförsäkring -- inriktning och anslag
Innehåll
1991/92 SfU8
FEMTE HUVUDTITELN
Sammanfattning
I betänkandet redovisar utskottet inledningsvis under rubriken I Allmänt om socialförsäkringssystemet omfattningen av det sociala trygghetssystemet, de olika socialförsäkringsförmånerna och hur socialförsäkringarna finansieras. Vidare behandlas den i budgetpropositionen angivna inriktningen av förändringar i socialförsäkringssystemet och tre motioner i denna fråga.
Under rubriken II Sjukförsäkring m.m. behandlas i proposition 1991/92:100, bilaga 6 (socialdepartementet), under littera D. Försäkring vid sjukdom, handikapp och ålderdom upptagna förslag om sjukförsäkring, dock inte i de delar propositionen rör tandvårdsförsäkring, läkemedelsförmåner och anslag till D 1. Bidrag till sjukförsäkringen, vilka kommer att behandlas i utskottets betänkande 1991/92:SfU13. Under rubriken behandlas även motioner om sjukförsäkring och sjuklön. Här behandlas också anslaget D 5. Bidrag till ersättning vid närståendevård och motioner i ämnet. Vidare behandlas förslag i proposition 1991/92:106 om att rätten till ersättning och ledighet för närståendevård skall omfatta även situationer då den sjuke vårdas t.ex. på sjukhus eller annan sjukvårdsinrättning och en motion i frågan. Utskottet tillstyrker regeringens förslag. Med anledning av två motioner (s) och (v) föreslår utskottet ett tillkännagivande om att man bör försöka finna en lösning på frågan om ersättning i de fall en arbetstagare insjuknar under tjänstledighet för studier m.m. Övriga motioner avstyrks av utskottet.
Under rubriken III Föräldraförsäkring m.m. behandlas de i proposition 1991/92:100, bilaga 6 (socialdepartementet), under littera C. Ekonomiskt stöd till barnfamiljer m.m. upptagna anslagen C 3. Bidrag till föräldraförsäkringen och C 4. Vårdbidrag för handikappade barn med de ändringar i anslagen som föreslås i proposition 1991/92:106. Här behandlas också förslag i proposition 106 om dels att sjukpenning för tid under vilken en försäkrad annars skulle ha uppburit föräldrapenning skall kunna utges endast om den försäkrade är ur stånd att vårda barnet, dels att vid vård av barn som är 240 dagar eller äldre föräldrapenning skall kunna bytas ut mot tillfällig föräldrapenning endast om det barn för vilket tillfällig föräldrapenning söks vårdas på sjukhus. Vidare behandlas förslag i proposition 106 om dels att vårdbidraget för handikappade barn skall höjas så att helt vårdbidrag motsvarar 2,5 basbelopp med motsvarande höjning av partiell förmån, dels en ny förmånsnivå, tre fjärdedels vårdbidrag, dels att vid helt vårdbidrag skall i vissa fall ersättning för merkostnader som motsvarar minst 18 % av basbeloppet kunna utbetalas utöver det annars gällande maximibeloppet för vårdbidraget. Ett antal motioner om föräldraförsäkrings- och vårdbidragsfrågor behandlas också under denna rubrik. Utskottet tillstyrker förslagen i proposition 106 och avstyrker bifall till motionerna.
Under rubriken IV Pensioner m.m. behandlas det i proposition 1991/92:100, bilaga 6 (socialdepartementet), under littera C. Ekonomiskt stöd till barnfamiljer m.m. upptagna anslaget C 6. Barnpensioner och de under littera D. Försäkring vid sjukdom, handikapp och ålderdom upptagna anslagen D 2. Förtidspensioner, D 3. Handikappersättningar, D 4. Vissa yrkesskadeersättningar, D 6. Ålderspensioner, D 8. Bidrag till kommunala bostadstillägg till folkpension och D 9. Efterlevandepensioner till vuxna. Här behandlas också det under littera D. upptagna anslaget D 7. Särskilt pensionstillägg med den i proposition 1991/92:106 föreslagna ändringen i anslaget. Vidare behandlas i proposition 106 föreslagna förändringar i rätten till särskilt pensionstillägg för långvarig vård av sjukt eller handikappat barn. Förslagen innebär dels att kortare uppehåll i vården av barnet, som inte är av väsentlig betydelse för föräldrars bundenhet till vårduppgiften, inte skall utgöra hinder för rätten att tillgodoräknas vårdår, dels att en förälder skall kunna bli berättigad till särskilt pensionstillägg redan om denne kan tillgodoräknas sex vårdår, dels att föräldrar födda före år 1911 skall kunna tillgodoräknas det 65:e levnadsåret som ett vårdår. Utskottet tillstyrker förslagen och avstyrker bifall till ett antal under rubriken behandlade motioner om pensionsfrågor m.m.
Under rubriken V Administration behandlas de i proposition 1991/92:100, bilaga 6 (socialdepartementet), under littera B. Administration av socialförsäkring m.m. upptagna anslagen B 1. Riksförsäkringsverket och B 2. Allmänna försäkringskassor samt motioner med anknytning till dessa anslag. Här behandlas också i proposition 1991/92:106 (avsnitten 6 och 7) framlagda förslag om sammanslagning av försäkringskassor m.m. Vidare behandlas motioner om administrationen av socialförsäkringarna. Utskottet tillstyrker regeringens förslag och avstyrker bifall till motionerna.
Under rubriken VI Delpensionsförsäkringen behandlas proposition 1991/92:100 vad avser riktlinjer för avskaffande av delpensionsförsäkringen och proposition 1991/92:149 om avskaffande av delpensionsförsäkringen m.m. samt motioner i frågan. Utskottet tillstyrker förslaget i proposition 149 om att delpensionsförsäkringen skall avskaffas fr.o.m. den 1 juni 1992 samt förslaget om övergångsbestämmelser som innebär att den som ansöker om delpension senast under maj månad 1992 skall kunna få delpension enligt nu gällande regler om han eller hon fyllt 60 år senast den 31 augusti 1992 och minskar sin arbetstid före utgången av detta år. Utskottet tillstyrker också förslag om att en försäkrad skall ha rätt att göra förtida eller uppskjutet uttag av en fjärdedels ålderspension. Vidare tillstyrker utskottet förslag om att socialavgiften till delpensionsförsäkringen skall upphöra den 1 juli 1992, då socialavgiften till arbetsskadeförsäkringen skall höjas med motsvarande procentsats eller med 0,5 procent och förslag om att 7 miljarder kronor får disponeras ur delpensionsfonden för att finansiera det beräknade underskottet för arbetsskadeförsäkringen under budgetåret 1992/93 samt bidra till finansieringen av folkpensioneringen under samma budgetår. Motionerna avstyrks.
Till betänkandet har fogats sju reservationer, fyra särskilda yttranden och meningsyttring.
Propositionerna
Sjukförsäkring m.m.
Proposition 1991/92:100
Regeringen (socialdepartementet) har i proposition 1991/92:100, bilaga 6 under littera D, föreslagit riksdagen
1. att anta det i propositionen (D 1) framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,
2. att till (D 5) Bidrag till ersättning vid närståendevård för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 3000000 kr.
Proposition 1991/92:106
Regeringen (socialdepartementet) har i proposition 1991/92:106 om vissa socialförsäkringsfrågor föreslagit riksdagen att
1. anta det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för närståendevård.
Lagförslagen återfinns som bilaga till betänkandet.
Föräldraförsäkring m.m.
Proposition 1991/92:100
Regeringen (socialdepartementet) har i proposition 1991/92:100, bilaga 6 under littera C 3--4, föreslagit riksdagen
1. att, i avvaktan på en särskild proposition rörande förändringar i föräldraförsäkringen, till (C 3) Bidrag till föräldraförsäkringen för budgetåret 1992/93 beräkna ett förslagsanslag på 2550000000 kr.,
2. att, i avvaktan på särskild proposition om vissa förbättringar av vårdbidraget, till (C 4) Vårdbidrag för handikappade barn för budgetåret 1992/93 beräkna ett förslagsanslag på 870000000 kr.
Proposition 1991/92:106
Regeringen (socialdepartementet) har i proposition 1991/92:106 om vissa socialförsäkringsfrågor föreslagit riksdagen
2. att anta det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring (delvis),
6. att till (C 3) Bidrag till föräldraförsäkringen för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 2832000000 kr.,
7. att till (C 4) Vårdbidrag för handikappade barn för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 1200000000 kr.
Lagförslaget återfinns som bilaga till betänkandet.
Pensioner m.m.
Proposition 1991/92:100
Regeringen (socialdepartementet) har i proposition 1991/92:100, bilaga 6 under littera C 6 och littera D 2--4, D6--9 föreslagit riksdagen
1. att till (C 6) Barnpensioner för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 278000000 kr., 2. att till (D 2) Förtidspensioner för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 13920000000 kr., 3. att till (D 3) Handikappersättningar för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 905000000 kr., 4. att till (D 4) Vissa yrkesskadeersättningar m.m. för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 3200000 kr., 5. att till (D 6) Ålderspensioner för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 52880000000 kr., 6. att, i avvaktan på särskild proposition i ämnet, till (D7) Särskilt pensionstillägg för budgetåret 1992/93 beräkna ett förslagsanslag på 41000000 kr., 7. att till (D 8) Bidrag till kommunala bostadstillägg till folkpension för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 1655000000 kr., 8. att till (D 9) Efterlevandepensioner till vuxna för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 1730000000 kr.
Proposition 1991/92:106
I proposition 1991/92:106 om vissa socialförsäkringsfrågor har regeringen (socialdepartementet) föreslagit riksdagen
3. att anta det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1990:773) om särskilt pensionstillägg till folkpension för långvarig vård av sjukt eller handikappat barn,
8. att till (D 7) Särskilt pensionstillägg för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 12 000 000 kr.
Lagförslaget återfinns som bilaga till betänkandet.
Administration
Proposition 1991/92:100
Regeringen (socialdepartementet) har i proposition 1991/92:100, bilaga 6 under littera B, föreslagit riksdagen
1. att till (B 1) Riksförsäkringsverket för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 442684000 kr.,
2. att till (B 2) Allmänna försäkringskassor för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 643880000 kr.
Proposition 1991/92:106
Regeringen (socialdepartementet) har i proposition 1991/92:106 om vissa socialförsäkringsfrågor föreslagit riksdagen att anta de i propositionen framlagda förslagen till 2. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring (delvis),
4. lag om ändring i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring,
5. lag om ändring i lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd.
Lagförslagen återfinns som bilaga till betänkandet
Delpensionsförsäkringen
Proposition 1991/92:100
Regeringen (socialdepartementet) har i proposition 1991/92:100, bilaga 6 under littera D (avsnittet Delpension), föreslagit att riksdagen godkänner de riktlinjer som angetts för avskaffande av delpensionsförsäkringen, ändringar rörande delpensionsavgift och arbetsskadeavgift samt användning av behållningen i delpensionsfonden.
Proposition 1991/92:149
Regeringen (socialdepartementet) har i proposition 1991/92:149 om avskaffande av delpensionsförsäkringen m.m. föreslagit riksdagen
dels att anta de i propositionen framlagda förslagen till
1. lag om upphävande av lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring,
2. lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter,
3. lag om ändring i lagen (1991:1993) om ändring i lagen (1991:1236) om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter,
4. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,
5. lag om ändring i lagen (1969:205) om pensionstillskott,
6. lag om ändring i lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd,
dels att godkänna att 7 miljarder kronor disponeras ur delpensionsfonden för att finansiera det beräknade underskottet i arbetsskadeförsäkringen under budgetåret 1992/93 samt bidra till finansieringen av folkpensionen under budgetåret 1992/93.
Lagförslagen återfinns som bilaga till betänkandet.
Motionerna
Allmänt om socialförsäkringssystemet
Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1991/92
1991/92:Sf228 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om den generella välfärdspolitiken och rättvisa i socialförsäkringen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av fortlöpande översyn av transfereringssystemen,
1991/92:Sf262 av Torgny Larsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär en snabb utredning av de åtgärder inom bl.a. socialförsäkringarnas ram som bör vidtas för att minska behovet av socialbidrag.
1991/92:So290 av Karin Israelsson m.fl. (c) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om riktlinjerna för att erhålla ett grundtrygghetssystem inom socialförsäkringssystemet.
Sjukförsäkring m.m.
Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1991/92
1991/92:Sf203 av Kurt Ove Johansson och Lars-Erik Lövdén (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en översyn av socialförsäkringssystemet för sjukpenning i vissa fall för arbetsglasögon.
1991/92:Sf220 av Ulla Orring (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om arbetsgivarinträde.
1991/92:Sf221 av Rosa Östh och Ulla Tillander (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att reglerna för anhörigvård bör ändras i enlighet med vad som föreslås i motionen.
1991/92:Sf225 av Annika Åhnberg (v) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av snabba åtgärder för att garantera sjukersättning till den som deltar i studieverksamhet.
1991/92:Sf228 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas
3. att riksdagen avvisar regeringens förslag om införande av två karensdagar i sjukförsäkringen,
1991/92:Sf236 (delvis) av Ingvar Björk och Bo Nilsson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en återgång till tidigare gällande regler för en fjärdedels sjukpenning.
1991/92:Sf246 av Bo Finnkvist m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att förslaget om två karensdagar inte skall införas i sjukförsäkringssystemet.
1991/92:Sf251 av Barbro Evermo Palmerlund m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att sjukpenning utbetalas även till dem som är tjänstlediga för fackliga studier eller för tillfälliga fackliga uppdrag.
1991/92:Sf268 av Berith Eriksson m.fl. (v) vari yrkas
2. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av lagen om allmän försäkring (AFL) enligt vad i motionen anförts om möjlighet att få behålla sjukpenningnivå även efter tolv månaders föräldraledighet.
1991/92:Sf270 av Claus Zaar m.fl. (nyd) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om uppdelning i sjuka, rehabiliteringsbara och missbrukare av försäkringssystemet samt om sänkning av sjukpenningen och om definitivt överförande till sjukpension och riktig vård.
1991/92:Sf271 av Stig Bertilsson m.fl. (m, fp, c, kds) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förändringar i sjuklönereformen.
1991/92:Sf287 av Marianne Andersson m.fl. (c, m, fp) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring i lagen om allmän försäkring i enlighet med vad i motionen anförts,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av ett kostnadsneutralt sjuklönesystem,
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring i 1§ lagen om sjuklön i enlighet med vad i motionen anförts,
1991/92:Fi209 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att inte införa karensdagar,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om sjukförsäkringen,
1991/92:Sk351 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett nej till karensdagar och höjda arbetsgivaravgifter, 1991/92:So612 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas
23. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring i lagen om allmän försäkring att kompensationsnivån i sjukförsäkringen blir lägst 80 %,
24. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring i lagen om allmän försäkring att inkomsttaket i sjukförsäkringen sänks från 7,5 till 5,5 basbelopp,
25. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om karensdagar.
Motion väckt med anledning av proposition 1991/92:106
1991/92:Sf30 av Krister Örnfjäder (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ersättningen vid närståendevård.
Föräldraförsäkring m.m.
Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1991/92
1991/92:Sf208 av Lisbeth Staaf-Igelström (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en översyn av gällande regler för tillfällig föräldrapenning.
1991/92:Sf211 av Ingbritt Irhammar och Birger Andersson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att förutsättningarna för att föräldrar skall kunna vårda egna barn och få särskild föräldrapenning då familjedaghemmet eller daghemmet är stängt på grund av sjukdom bör utredas.
1991/92:Sf215 av Björn Samuelson och Berith Eriksson (v) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär en översyn av rätten att erhålla vårdbidrag för handikappat barn enligt vad som i motionen anförts om samboförhållanden där den icke biologiske föräldern nekas denna rätt.
1991/92:Sf219 av Ulla Orring (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en ökad personkrets till vilken det skall vara möjligt att överlåta den tillfälliga föräldraförsäkringen.
1991/92:Sf222 av Ulrica Messing och Widar Andersson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ge vårdnadshavare möjlighet att överföra föräldradagar och dagar för vård av sjukt barn till annan anhörig än pappan.
1991/92:Sf228 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vårdnadsbidrag och utbyggnad av föräldraförsäkringen.
1991/92:Sf240 av Ingvar Svensson (kds) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förbättrad föräldraförsäkring vid trilling- och fyrlingsfödsel.
1991/92:Sf267 av Lahja Exner m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av samordning av vissa bidrag till handikappade och närstående.
1991/92:Sf269 av Charlotte Cederschiöld (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om rätt till tillfällig föräldrapenning för kontaktbesök oavsett barnomsorgsform.
1991/92:Sf273 av Lars Moquist och Johan Brohult (nyd) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att utreda en ny administration av föräldraförsäkringen.
1991/92:Sf280 av Margareta Israelsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om garantidagarnas placering i föräldraförsäkringen.
1991/92:Sf286 av Håkan Holmberg (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förbättrad föräldraförsäkring vid trilling- och fyrlingsfödsel.
1991/92:So232 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en utbyggnad av föräldraförsäkringen till 18 månader.
1991/92:So612 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas
26. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring i lagen om allmän försäkring att föräldraförsäkringen förlängs till 390 dagar från den 1 juli 1992,
27. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring i lagen om allmän försäkring att inkomsttaket i föräldraförsäkringen sänks från 7,5 till 5,5 basbelopp,
28. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring i lagen om allmän försäkring att föräldraledigheten kvoteras enligt vad i motionen anförts om kvotering i familjer där det finns två vårdnadshavare.
1991/92:Fi209 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om föräldraförsäkringen.
1991/92:L415 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om diskriminerande regler och lagstiftning som missgynnar homosexuella.
1991/92:K424 av Christina Linderholm (c) vari yrkas
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ändring av lagen om allmän pension vad gäller efterlevandeskydd och vård av sjukt barn.
Motioner väckta med anledning av proposition 1991/92:106
1991/92:Sf26 av Kent Carlsson (s) vari yrkas att riksdagen beslutar om sådan ändring i lagen om allmän försäkring att även homosexuell sambo kan få ersättning för vård av sjukt barn på samma sätt som i dag gäller för heterosexuell sambo.
1991/92:Sf27 av Karin Pilsäter (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förenklad beräkning av uttagande av föräldrapenning.
1991/92:Sf28 av Lena Öhrsvik (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om schabloniserad handläggning av vårdbidragsärenden i vissa fall.
1991/92:Sf29 av Göran Magnusson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ändrade regler i föräldraförsäkringen.
Pensioner m.m.
Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1991/92
1991/92:Sf201 av Sten-Ove Sundström och Rinaldo Karlsson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bedömningen av pensionsrätt för äldre löntagare.
1991/92:Sf205 av Kenneth Lantz och Alwa Wennerlund (kds) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att änkepension får behållas vid giftermål om den egna ålderspensionen är lägre.
1991/92:Sf216 av Anders Svärd och Ingbritt Irhammar (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av översyn av regler för handikappersättning även efter ålderspensionering.
1991/92:Sf218 av Charlotte Cederschiöld (m) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att avskaffa nuvarande diskriminering av makar i pensionssystemet inom samma totala kostnadsram, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att 15- och 30-årsreglerna inom ATP-systemet bör bibehållas, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om information om regler i länder där makar kan fördela sitt pensionssparande, 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av kompletterande premiereserverande sparsystem, 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av starka sparstimulerande inslag i ett premiereservsystem, 9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ett kompletterande pensionssparsystem bör ha inslag som främjar ansvarstagande inom familjen.
1991/92:Sf224 av Hans Stenberg m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en förändring av reglerna för folkpensionsbeloppens storlek.
1991/92:Sf230 av Margareta Viklund (kds) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att makar skall kunna dela ATP-poäng intjänade under äktenskapet, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en utvärdering av hur änkor med liten eller ingen ATP klarar sin försörjning efter borttagandet av den tidigare änkepensionen.
1991/92:Sf233 av Charlotte Branting och Ulla Orring (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om delning av pensionsrättigheter.
1991/92:Sf236 (delvis) av Ingvar Björk och Bo Nilsson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om införande av en fjärdedels sjukbidrag/förtidspension.
1991/92:Sf239 av Stefan Attefall m.fl. (kds) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att pensionsberedningen bör ges direktiv att utreda frågan om möjlighet till ett frivilligt sabbatsår mellan 45 och 55 år i enlighet med vad i motionen anförts.
1991/92:Sf242 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas 1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring i pensionsutbetalningarna att ingen pensionär tvingas leva under existensminimum utan i stället tillförsäkras en skälig levnadsnivå, 2. att riksdagen beslutar att ändringen enligt yrkande 1 skall genomföras retroaktivt fr.o.m. den 1 januari 1992, 3. att riksdagen fattar beslut i ärendet redan före mars månads utgång 1992.
1991/92:Sf243 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om pensionärernas levnadsstandard i jämförelse med standarden för internerna på våra fångvårdsanstalter.
1991/92:Sf254 av Charlotte Cederschiöld (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring av reglerna för registering av vårdår i enlighet med vad som anförts i motionen.
1991/92:Sf272 av Jan Andersson och Bengt Silfverstrand (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en översyn och förändring av reglerna vid beräkning av det särskilda bostadstillägget för pensionärer.
1991/92:Sf275 av Lars Biörck (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att låta utreda en ändring av reglerna i ATP-systemet.
1991/92:Sf277 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas 1. att riksdagen hos regeringen begär sådan ändring i lagen om pensionstillskott så att detta den 1 januari 1993 ökar från 54 till 70 % av ett helt basbelopp, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om införande av en grundpension.
1991/92:Sf281 av Ulla Tillander (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av åtgärder för att förbättra de allra sämst ställda pensionärernas situation.
1991/92:Sf289 av Rune Thorén m.fl. (c, m, fp, kds, v) (delvis) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär att den parlamentariska arbetsgruppen får tilläggsdirektiv i enlighet med vad som anförts i motionen.
1991/92:A805 av Karin Starrin och Ingbritt Irhammar (c) vari yrkas
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett godtagbart pensionsskydd.
1991/92:Fi208 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas 11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ett nytt pensionssystem av försäkringskaraktär snarast bör utredas och genomföras.
1991/92:Fi209 av Lars Werner m.fl. (v) (delvis) vari yrkas 14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om avslag på försämringar av delpensionsförsäkringen och pensionssystemets framtid,
1991/92:Sk351 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas 57. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av höjda grundpensioner för att lösa problemen kring beskattningen av pensionärer.
Administration
Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1991/92
1991/92:Sf206 av Bo Arvidson och Inga Berggren (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en översyn och utvärdering av socialförsäkringsnämndernas verksamhet, organisation och sammansättning.
1991/92:Sf212 av Sigge Godin (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett ändrat huvudmannaskap för RFV:s ADB-enhet i Sundsvall.
1991/92:Sf238 av Anita Modin och Iréne Vestlund (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att 18 kap. 1 § andra stycket AFL ges en formulering som föreskriver att allmän försäkringskassa inom sitt verksamhetsområde skall tillhandahålla erforderlig service i olika former,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att krav på lokalkontor i varje kommun ej längre bör föreligga utan att beslut om försäkringskassas lokala organisation fattas av styrelse.
1991/92:Sf260 av Anita Modin och Iréne Vestlund (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av medel för kompetensutveckling för försäkringskassorna.
1991/92:Sf279 av Lena Boström m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om arbetsskadeförsäkringen och försäkringskassans arbetssituation beträffande handläggningen av arbetsskadeärenden.
1991/92:K209 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas 2. att riksdagen beslutar att helt inställa projektet FAS90.
Delpensionsförsäkringen
Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1991/92
1991/92:Sf228 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas
4. att riksdagen avvisar regeringens förslag om avskaffande av delpensionsförsäkringen,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om finansiering av delpensionsfond och arbetsskadefond.
1991/92:Sf231 av Ulla-Britt Åbark och Ingegerd Sahlström (s) vari yrkas att riksdagen beslutar att avslå regeringens förslag om delpensionens avskaffande.
1991/92:Sf247 av Johnny Ahlqvist och Maja Bäckström (s) vari yrkas att riksdagen avslår förslaget om avskaffandet av delpension i budgetpropositionen.
1991/92:Sf248 av Sten Östlund m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen beslutar att avslå regeringens förslag om delpensionens avskaffande.
1991/92:Sf259 av Anita Modin m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen beslutar att nuvarande delpensionssystems regler får fortsätta oförändrade.
1991/92:Sf277 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas
3. att riksdagen avslår regeringens förslag till avskaffandet av delpensionsförsäkringen.
1991/92:Fi209 av Lars Werner m.fl. (v) (delvis) vari yrkas
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om avslag på försämringar av delpensionsförsäkringen och pensionssystemets framtid.
Motioner väckta med anledning av proposition 1991/92:149
1991/92:Sf22 av Gunnar Thollander (s) vari yrkas att riksdagen avslår proposition 1991/92:149 med förslag om avskaffande av delpensionsförsäkringen i enlighet med vad som anförts i motionen.
1991/92:Sf23 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar avslå i proposition 1991/92:149 framlagda förslag om att avskaffa delpensionsförsäkringen m.m.,
2. att riksdagen bifaller i motionen framlagda förslag om delpensionsfonden och socialavgifter.
1991/92:Sf24 av Leif Bergdahl (nyd) vari yrkas
1. att riksdagen avslår förslaget i proposition 1991/92:149,
2. att riksdagen beslutar att fr.o.m. den 1 januari 1993 reducera ersättningsnivån till 50 % och att ersättning endast skall utbetalas på inkomster upp till 5 basbelopp,
3. att riksdagen beslutar att delpensionen börjar utbetalas först vid fyllda 61 år 1994 samt vid fyllda 62 år 1995.
1991/92:Sf25 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen avslår regeringens proposition 1991/92:149 om avskaffande av delpensionsförsäkringen m.m.
Utskottet
I Allmänt om socialförsäkringssystemet
Det sociala trygghetssystemet
Det sociala trygghetssystemet omfattar ekonomiskt stöd till barnfamiljer inkl. bostadsbidrag, föräldraförsäkring och barnomsorg försäkring vid sjukdom, arbetsskada, handikapp och ålderdom och i samband med rehabilitering hälso- och sjukvård inkl. tandvård äldreomsorg och omsorger om handikappade socialt behandlingsarbete och alkohol- och narkotikafrågor.
De samlade sociala utgifterna inkl. landstingens och kommunernas utgifter för sjukvård, barnomsorg, äldre- och handikappomsorg och andra sociala insatser beräknas år 1992 uppgå till drygt 430 miljarder kronor. Ca 250 miljarder kronor eller nästan 58 % av de samlade sociala utgifterna utgörs av transfereringar till hushållen. Staten och socialförsäkringssektorn svarar för drygt 95 % av dessa transfereringsutgifter.
Socialförsäkringarna
Socialförsäkringarna består av den allmänna försäkringen, delpensionsförsäkringen och arbetsskadeförsäkringen. Den allmänna försäkringen omfattar sjukförsäkringen (inkl. tandvårdsförsäkringen och föräldraförsäkringen), folkpensioneringen och tilläggspensioneringen. Till folkpensioneringen hör också olika tilläggsförmåner såsom handikappersättning, vårdbidrag, pensionstillskott och kommunala bostadstillägg. Till socialförsäkringarna kan även räknas arbetslöshetsförsäkringen.
De statliga utgifterna för socialförsäkringarna, förutom arbetslöshetsförsäkringen, beräknas enligt uppgifter i budgetpropositionen avse i huvudsak följande under budgetåret 1992/93 (belopp i milj.kr.).
Sjukförsäkring 37 921 Föräldraförsäkring 17 000 Folkpensioner exkl. förtidspension 55 527 Förtidspension 13 923 Kommunalt bostadstillägg (KBT) 1 655 Allmän tilläggspension (ATP) 99 591 Delpension 1 896 Arbetsskadeförsäkring 13 660 Socialförsäkringsadministration 5 470
Till detta kan nämnas att i proposition 1991/92:106 beräknas kostnaderna för föräldraförsäkringen till 18864 milj.kr. och för vårdbidrag för handikappade barn till 1 200 milj.kr. I proposition 1991/92:149 föreslås vidare att delpensionen avskaffas fr.o.m. den 1 juni 1992, dock med vissa övergångsbestämmelser.
Riksförsäkringsverket och de allmänna försäkringskassorna svarar för administrationen av huvuddelen av socialförsäkringsförmånerna.
De olika försäkringsförmånerna
De huvudsakliga socialförsäkringsförmånerna kan kort beskrivas enligt följande.
Sjukförsäkringen ger rätt till sjukpenning vid sjukdom med viss del av arbetsinkomsterna upp till 7,5 gånger basbeloppet. Fr.o.m. den 1 januari 1992 gäller dock att arbetsgivaren enligt lagen (1991:1047) om sjuklön svarar för ersättning till den anställde för de första 14 dagarna av ett sjukfall. För tid därefter och för personer som inte omfattas av sjuklönesystemet svarar sjukförsäkringen för ersättningen till de försäkrade.
Inom sjukförsäkringen är kompensationsnivån 65% för de tre första dagarna med sjukpenning i varje sjukperiod. För tid därefter t.o.m. den 90:e dagen är kompensationsnivån 80% och för tid därefter 90 %. Sjukpenningen minskas om arbetsgivaren betalar för hög kompensation till den anställde under sjukperioden. Sjuklön utges med 75 % av mistade anställningsförmåner för de första tre dagarna med sjuklön i varje sjukperiod och med 90 % för tid därefter.
Genom sjukförsäkringen får personer, även barn, som är bosatta i Sverige ersättning för kostnader i samband med läkarvård och annan sjukvårdande behandling, läkemedelsinköp, sjukhusvård samt sjukresor. Tandvårdsförsäkringen omfattar däremot endast personer som fyller minst tjugo år under det år vården inleds. Yngre personer har i stället rätt till fri tandvård genom folktandvården. Från sjukförsäkringen lämnas bidrag till sjukvårdshuvudmännen för hälso- och sjukvården. För år 1992 är ersättningen drygt 13 miljarder kronor. I beloppet ingår allmän sjukvårdsersättning som till följd av den s.k. äldrereformen har reducerats med 3 miljarder kronor.
Fr.o.m. den 1 januari 1992 gäller nya regler på rehabiliteringsområdet. Det är i första hand arbetsgivaren som har ansvaret för att den anställdes behov av rehabilitering klarläggs. Försäkringskassorna har samtidigt fått en mer aktiv roll och har ett övergripande samordningsansvar för rehabiliteringsverksamheten. Den enskilde kan under arbetslivsinriktad rehabilitering få rehabiliteringspenning med 100 % av SGI:n.
Genom föräldraförsäkringen får föräldrar ersättning för inkomstförlust i samband med ledighet för vård av barn (föräldrapenningförmåner). Som villkor gäller dock att föräldern har varit inskriven i försäkringskassa under minst 180 dagar i följd närmast före den dag för vilken föräldrapenning skall utbetalas. Föräldrapenning i samband med barns födelse eller adoptivbarns ankomst utbetalas under 450 dagar. För 360 av dessa dagar betalas föräldrapenningen med belopp motsvarande 90 % av den sjukpenninggrundande inkomsten till den av föräldrarna som stannar hemma och vårdar barnet, dock lägst 60 kr. per dag, det s.k. garantibeloppet. Under resterande 90 dagar utges endast garantibeloppet. För att få ersättning med sjukpenningbelopp förutsätts att föräldern under minst 240 dagar i följd före barnets födelse eller den beräknade tidpunkten härför har varit försäkrad för en sjukpenning över garantinivån. En förälder som behöver avstå från förvärvsarbete för att vårda sjukt barn har rätt till tillfällig föräldrapenning. Sådan ersättning lämnas även i vissa andra fall. Den tillfälliga föräldrapenningen utges med 80 % av den sjukpenninggrundande inkomsten för de första 14 dagarna per barn och år och 90 % för tid därefter.
Pensionsförmåner från den allmänna försäkringen utges i form av ålderspension, förtidspension/sjukbidrag, efterlevandepension till vuxna jämte tilläggsförmåner till olika typer av pension (pensionstillskott, kommunalt bostadstillägg, handikappersättning, vårdbidrag m.m.).
Berättigad till folkpension och olika folkpensionsförmåner är svensk medborgare som är bosatt i riket. Vid bosättning utom riket har svensk medborgare rätt till folkpension och vissa av folkpensionsförmånerna i förhållande till det antal år för vilka pensionspoäng tillgodoräknats. Utländsk medborgare som är bosatt i Sverige har rätt till full folkpension och folkpensionsförmån först efter viss tids bosättning här. Hel folkpension i form av ålderspension eller förtidspension utgör 96 % av basbeloppet för ogift pensionär och 78,5 % av basbeloppet för gift pensionär. Den som har låg eller ingen tilläggspension (ATP) har även rätt till pensionstillskott med sådant belopp att detta tillsammans med ev. ATP uppgår till 54 % av basbeloppet vid ålderspension och med 104 % av basbeloppet vid förtidspension. Fr.o.m. den 1 januari 1991 kan den som under längre tid vårdat sjukt eller handikappat barn och på grund härav gått miste om förvärvsinkomster i vissa fall få ett särskilt pensionstillägg med 25--50 % av basbeloppet.
Tilläggspensionen beräknas på den genomsnittliga pensionspoängen för de 15 bästa inkomståren. Pensionspoängen utgör den pensionsgrundande inkomsten delad med det vid årets ingång gällande basbeloppet. Såväl inkomst av anställning som inkomst av annat förvärvsarbete är pensionsgrundande till den del inkomsten överstiger det vid årets ingång gällande basbeloppet. Vid beräkningen bortses från inkomst som överstiger sju och en halv gånger basbeloppet. Som inkomst anses även sjukpenning, föräldrapenning m.m. För full ATP erfordras att pensionsgrundande inkomst tillgodoräknats för minst 30 år. Som år för vilket pensionspoäng tillgodoräknats likställs s.k. vårdår. Vårdår kan tillgodoräknas förälder som under större delen av året vårdat barn som inte har fyllt tre år. ATP:n utgör 60 % av basbeloppet multiplicerat med medeltalet av pensionspoängen för de 15 bästa inkomståren.
De kommunala bostadstilläggen till folkpension (KBT) är obligatoriska för kommunerna. Fr.o.m. den 1 januari 1991 skall KBT svara för minst 80 % av varje del av den månatliga bostadskostnaden som ligger mellan 80 kr. och 1 900 kr. för ogift pensionär samt mellan 80 kr. och 2 050 kr. för gift pensionär. Kommunen får statsbidrag med 25 % av sina KBT-kostnader i dessa intervall, men kommunen kan härutöver bestämma generösare grunder för bostadstillägget.
Ett särskilt kommunalt bostadstillägg har utgivits under år 1991 för att kompensera de pensionärer som på grund av hyreshöjningarna inte når upp till socialbidragsnivå. Statsbidraget är här 40 %. Tillägget skall utges även under år 1992 i avvaktan på den pågående översynen av hela KBT-systemet.
Från folkpensioneringen utges även handikappersättning och vårdbidrag. Handikappersättning utges till den som behöver mera tidskrävande hjälp i sin dagliga livsföring eller hjälp för att kunna förvärvsarbeta. Även den som har stora merutgifter på grund av handikappet kan få ersättning. Handikappersättning utges med 69, 53 eller 36 % av basbeloppet. Vårdbidrag kan utges till förälder som vårdar handikappat barn. Bidraget utges med hel, halv eller en fjärdedel av hel förtidspension jämte pensionstillskott, och av bidraget kan viss del fastställas som merkostnadsersättning.
Delpension kan fylla ut en viss andel av det inkomstbortfall som följer när en förvärvsarbetande i åldern 60--65 år minskar arbetsinsatsen genom att övergå till deltidsarbete. En förutsättning är att personen under det senaste året haft förvärvsarbete av viss omfattning. Vidare skall han fr.o.m. det år han fyllde 45 år ha förvärvsarbetat i sådan utsträckning att han tillgodoräknats pensionsgrundande inkomst för minst tio år. Kompensationsgraden inom delpensionsförsäkringen är 65 % av inkomstbortfallet.
Arbetsskadeförsäkringen omfattar alla som förvärvsarbetar i verksamhet här i riket. För annan förvärvsarbetande än arbetstagare krävs att han är bosatt här. Försäkringen omfattar även den som genomgår viss utbildning. Arbetsskadeförsäkringen ger i princip full ersättning för inkomstbortfall till den som drabbas av skada i sitt arbete. Arbetsskadeförsäkringen är samordnad med den allmänna sjukförsäkringen under de första 180 dagarna sedan skadan uppkom (samordningstiden). För skada som uppkommit före den 1 januari 1992 är samordningstiden 90 dagar. Under samordningstiden utges ersättning i huvudsak endast från sjukförsäkringen. Efter samordningstiden utges sjukpenning och livränta från arbetsskadeförsäkringen.
Finansieringen av socialförsäkringarna
Socialförsäkringarna finansieras i huvudsak genom lagstadgade socialavgifter som betalas av arbetsgivare och egna företagare.
Arbetsgivaravgifterna enligt lagen (1981:691) om socialavgifter utgörs av sjukförsäkringsavgift, folkpensionsavgift, tilläggspensionsavgift, delpensionsavgift, barnomsorgsavgift, arbetsskadeavgift, arbetsmarknadsavgift, arbetarskyddsavgift, vuxenutbildningsavgift (fr.o.m. den 1 juli 1992 utbildningsavgift) och lönegarantiavgift. Avgiftsuttaget utgör 34,83 % av avgiftsunderlaget för år 1992. Den största delen av avgiftsuttaget hänför sig till folkpensionsavgiften som är 7,45 %, tilläggspensionsavgiften som är 13,00 % och sjukförsäkringsavgiften som fr.o.m. den 1 januari 1992 sänkts till 7,80 % av avgiftsunderlaget. Egenavgifterna är något lägre och utgör 33,85 % av avgiftsunderlaget för år 1992. För egenföretagare är sjukförsäkringsavgiften fortfarande 9,6 %.
Underlaget för beräkning av arbetsgivaravgifterna är i stora drag summan av vad arbetsgivaren under året har utgett som lön i pengar eller skattepliktiga naturaförmåner. Vid bestämmande av avgiftsunderlaget bortses från ersättning som understiger 1 000 kr. under ett år. Vidare bortses från bl.a. ersättning till arbetstagare som vid årets ingång fyllt 65 år.
På ersättningar till arbetstagare som vid årets ingång är 65 år eller äldre skall särskild löneskatt erläggas med 21,85 % enligt vad som sägs i lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster. Särskild löneskatt erläggs även på vissa avgångsersättningar och försäkringsersättningar.
Förändringar i försäkringssystemet
I budgetpropositionen anges att utgångspunkten för regeringens välfärdspolitik skall vara att den skall gynna alla men betyda allra mest för de ensamma, de handikappade och de sjuka och särskilt ta hänsyn till behoven för dem som inte själva kan uppnå en rimlig standard. Staten måste ha det yttersta ansvaret för att alla medborgare ges en grundläggande trygghet vid arbetslöshet, sjukdom, ålderdom och handikapp. Dessa insatser skall till övervägande del finansieras gemensamt och medborgarna betala efter förmåga. I propositionen anges vidare att det samtidigt är en huvuduppgift att bryta den ekonomiska stagnationen och lägga grunden för en ny period av tillväxt, företagande och utveckling i Sverige. Det är nödvändigt att komma till rätta med såväl de samhällsekonomiska som de statsfinansiella obalanserna. Det behövs därför en systematisk och långsiktig plan för att minska de offentliga utgifternas andel av BNP. I propositionen anges att detta för socialförsäkringarnas del innebär en inriktning på att öka inslaget av självrisk för olika förmåner. Vidare är det väsentligt att på olika sätt öka sambanden mellan de avgifter som finansierar förmånerna och de förmåner som kommer individerna till del.
I budgetpropositionen anges att följande förändringar bör göras i socialförsäkringssystemet:
Två karensdagar skall införas i sjukförsäkringen fr.o.m. den 1 januari 1993. I samband med detta skall sjuklönen höjas den tredje dagen från 75 % till 90 % av inkomsten. Genom ett högkostnadsskydd skall särskilt utsatta personer skyddas, t.ex. personer som av olika anledningar har återkommande sjukperioder. Arbetsgivaravgiften skall höjas i motsvarande mån.
Delpensionsförsäkringen bör avskaffas under våren 1992. Därvid bör delpensionsavgiften slopas och arbetsskadeavgiften höjas. En del av delpensionsfonden bör användas för att finansiera underskottet i arbetsskadeförsäkringen och förstärka finansieringen av folkpensionsförsäkringen.
Administrativa förenklingar bör genomföras i föräldraförsäkringen.
Ett referensprissystem bör införas för läkemedel. Dessutom bör egenavgift tas ut för varje receptförskrivet läkemedel. Fler receptfria läkemedel skall undantas från rabattsystemet.
Besparingar bör göras i tandvårdsförsäkringen, i första hand genom en ökad självrisk.
Besparingsförslagen beräknas i budgetpropositionen till följande belopp (i milj.kr.)
Budgetåret 1992/93 Kalenderåret 1993 Karensdagar 2 300 4 700 Sjukhusvårdsavdrag 20 20 Läkemedelsrabatt 400 400 Receptfria läkemedel 200 400 Referenspris för läkemedel 60 60 Tandvårdsförsäkringen 580 580 Föräldraförsäkringen 300 400 Delpension 0 300
Summa 3 860 6 860
I detta betänkande behandlas inte läkemedelsförmåner och tandvårdsförsäkringen. Här behandlas inte heller anslaget D 1. Bidrag till sjukförsäkringen. Dessa frågor kommer att tas upp i utskottets betänkande 1991/92:SfU17.
I proposition 1991/92:106 har därefter i besparings- och förenklingssyfte lagts fram förslag till vissa förändringar i föräldraförsäkringen. Besparingarna avser delvis utgifterna för sjukpenning. De förenklingar som föreslås är dock inte lika omfattande som de som tidigare hade planerats. I propositionen föreslås samtidigt förbättringar av och därigenom ökade utgifter för vårdbidrag och särskilt pensionstillägg.
Förslag om avskaffande av delpensionsförsäkringen och därmed sammanhängande frågor har lagts fram i proposition 1991/92:149.
Även inom andra delar av socialförsäkringssystemet övervägs förändringar. Det gäller särskilt det allmänna pensionssystemet men även förmåner för handikappade och svårt sjuka. En omfattande översyn av arbetsskadeförsäkringen pågår också.
Vad gäller pensionssystemet har en parlamentarisk arbetsgrupp till uppgift att utarbeta förslag till ett nytt system för den allmänna pensioneringen. Möjligheterna till en höjd grundpension liksom riktade åtgärder till dem som har det sämst ställt skall däremot utredas i särskild ordning. Den särskilda utredning som haft i uppdrag att göra en översyn av systemet med kommunala bostadstillägg för pensionärer har just avslutat sitt arbete och avgivit betänkandet (SOU 1992:21) Bostadsstöd till pensionärer.
Genom det framförhandlade EES-avtalet blir Sverige skyldigt att tillämpa EG:s regler om internationell samordning av socialförsäkringsförmåner för personer som flyttar till eller tar arbete i ett annat EES- eller EG-land. Utredningen om socialförsäkringen och EG har nyligen avgivit sitt betänkande (SOU 1992:26) Rätten till folkpension -- kvalifikationsregler i internationella förhållanden. De nya kvalifikationsreglerna för folkpensionsförmåner är avsedda att träda i kraft samtidigt med EES-avtalet.
Vidare avser regeringen att under hösten 1992 lägga fram förslag till ökat stöd för personer med handikapp grundat på förslag från handikapputredningen. Dessutom pågår en översyn inom merkostnadskommittén (S 1990:04) om det samlade förmånssystemet för försäkrade med betydande kostnader för sjukdom och handikapp. En proposition beräknas kunna föreläggas riksdagen tidigast i början av år 1993.
Slutligen kan nämnas att en genomgripande översyn av hela arbetsskadeförsäkringen har inletts. I översynen skall prövas möjligheten att införa en obligatorisk arbetsskadeförsäkring som tecknas i privata försäkringsbolag. Även förutsättningarna för ett avgiftsuttag som differentieras med hänsyn till skaderiskerna bör övervägas. Utredningen skall också se över grunderna för vad som skall betraktas som arbetsskada.
Motioner
Tre motioner från den allmänna motionstiden tar upp mer övergripande frågor om socialförsäkringssystemet.
I motion Sf228 anför Ingvar Carlsson m.fl. (s) att det mest utmärkande för svensk välfärdspolitik är att den omfattar alla på lika villkor och att den finansieras solidariskt, styrs demokratiskt och i allt väsentligt är ett samhällsansvar. Den ger alla medborgare ekonomisk trygghet och vid behov social service och vård. Den minskar klyftorna i levnadsstandard mellan människorna och ger den enskilde frihet och möjlighet till självbestämmande. Motionärerna anför att regeringen nu avser att frånträda den generella välfärdspolitikens väg och i stället satsa det resursutrymme som skapas på de "svagaste och socialt mest utsatta grupperna i vårt land". De motsätter sig en sådan utveckling. Enligt motionärerna måste förändringar ske rättvist och utan att de grundläggande utgångspunkterna frångås. Den samhällsekonomiska utvecklingen kan i sig kräva omprövning av såväl regler som organisation för att hålla kostnaderna nere och för att göra verksamheten effektivare. Motionärerna framhåller att den socialdemokratiska regeringen inledde ett omfattande och framsynt arbete för en fortlöpande översyn och reformering av välfärdspolitikens huvudområden där det hör till de viktigaste uppgifterna att utveckla arbetslinjen. Det påbörjade arbetet måste enligt motionärerna fullföljas med kraft, och de begär i yrkande 1 ett tillkännagivande om vad som anförts om den generella välfärdspolitiken och rättvisa i socialförsäkringen. Motionärerna anför vidare att det med hänsyn till transfereringarnas stora samhällsekonomiska betydelse och betydelse för den enskilde är angeläget att fortlöpande följa systemens utveckling vad gäller kostnader, fördelningseffekter och risk för resursläckage. Ett tillkännagivande härom begärs i yrkande 2.
I motion Sf262 anför Torgny Larsson m.fl. (s) att antalet socialbidragstagare enligt Statistiska Centralbyrån ökat med hela 24 % från tredje kvartalet 1990 till samma kvartal 1991. Socialbidrag uppbärs nu av mer än en halv miljon innevånare. Socialtjänstens bestämmelser om skälig levnadsnivå räcker enligt motionärerna inte och det finns tendenser att socialbidragsnormerna i vissa kommuner sänks. Motionärerna anser därför att socialförsäkringssystemets grundnormer och grundskydd mycket snart måste byggas ut. T.ex. är föräldraförsäkringens garantibelopp och det kontanta arbetsmarknadsstödet för lågt. Till dessa exempel kan läggas de långtidsarbetslösa vars försäkring upphört. Prövningen av den enskildes förhållanden är också alltför närgången. Motionärerna hemställer att riksdagen begär en snabb utredning av de åtgärder som bör vidtas för att minska behovet av socialbidrag.
I motion So290 (yrkande 2) anför Karin Israelsson m.fl. (c) att grundtryggheten i socialförsäkringssystemet bör öka. Basnivåerna bör höjas och maximibeloppen hållas tillbaka. Socialbidragsnormen bör kunna gälla som en grundtrygghetsnorm. Enligt motionärerna är en grundpension nödvändig för att skydda de sämst ställda pensionärerna. De anser vidare att det utöver grundtryggheten skall finnas goda förhållanden för individuellt försäkringsskydd. Motionärerna anför att det vid de aviserade förändringarna i sjukförsäkringssystemet är nödvändigt att införa ett skydd för dem som oftast är sjuka. Det är även viktigt att utvecklingen noga följs så att människor inte slås ut av de ökade påfrestningarna. Motionärerna begär ett tillkännagivande om dessa riktlinjer för att erhålla ett grundtrygghetssystem inom socialförsäkringen.
Utskottet
Utskottet delar regeringens uppfattning att -- när begränsningar av statsfinansiella skäl måste göras i de offentliga utgifterna -- de största sociala behoven skall prioriteras och mindre angelägna utgifter skäras ned. Staten skall dock ha det yttersta ansvaret för att alla medborgare ges en grundläggande trygghet vid arbetslöshet, sjukdom, ålderdom och handikapp. Detta anges också i budgetpropositionen. Utskottet delar också regeringens uppfattning att socialförsäkringssystemet inte bör täcka hela utan endast större delen av ett inkomstbortfall. Genom en viss självrisk i systemet uppmuntrar man arbete och sparande.
Enligt utskottets mening bör således den utgångspunkt för välfärdspolitiken som regeringen redovisat i budgetpropositionen gälla. Mot denna bakgrund avstyrker utskottet bifall till motion Sf228 yrkande 1.
Även för de frågor som tas upp i motionerna Sf262 och So290 yrkande 2 gäller utgångspunkten att staten skall svara för grundtryggheten vid arbetslöshet, sjukdom, ålderdom och handikapp. Möjligheterna att ge de sämst ställda pensionärerna en höjd grundpension skall dock som ovan nämnts utredas. Vidare har aviserats förslag om ökat stöd för personer med handikapp. Dessutom skall förslag om utformning av en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring tas fram. Utskottet vill också nämna att en parlamentarisk kommitté skall göra en allmän översyn av socialtjänstlagen (1980:620). I uppdraget ingår bl.a. att närmare analysera vilka skillnader som finns vad gäller socialbidragsnormernas konstruktion och innehåll (dir. 1991:50). Kommittén bör vidare utreda fördelar och nackdelar med skilda normsystem samt överväga möjligheterna att åstadkomma större enhetlighet mellan kommunernas socialbidragsnormer och andra närliggande system.
Med anledning av det anförda anser utskottet att något uttalande från riksdagens sida med anledning av motionerna Sf262 och So290 yrkande 2 inte är påkallat.
Vad gäller yrkande 2 i motion Sf228 vill utskottet erinra om att riksförsäkringsverket har till uppgift att följa utvecklingen av de olika grenarna inom trygghetssystemet och utvärdera trygghetsanordningarnas effekter för individ och samhälle. I budgetpropositionen anförs dessutom att riksförsäkringsverket har inlett ett arbete med utveckling av resultatuppföljning och resultatanalyser. Utskottet utgår därför från att sådan fortlöpande uppföljning som begärs i motionen kommer till stånd utan något uttalande från riksdagens sida.
II Sjukförsäkring m.m.
Under rubriken Sjukförsäkring m.m. behandlas i proposition 1991/92:100, bilaga 6 (socialdepartementet), under littera D Försäkring vid sjukdom, handikapp och ålderdom upptagna förslag om sjukförsäkring, dock inte till den del propositionen rör tandvårdsförsäkring, läkemedelsförmåner och anslag till D 1. Bidrag till sjukförsäkringen. Under avsnittet behandlas även motioner om sjukförsäkring och sjuklön. Här behandlas också det i proposition 1991/92:100 upptagna anslaget D 5. Bidrag till ersättning vid närståendevård och förslag i proposition 1991/92:106 om ändring i rätten till ersättning och ledighet vid närståendevård samt motioner om närståendevård.
Allmänt om sjukförsäkringen
Sjukförsäkringen ger rätt till sjukpenning vid sjukdom samt svarar för kostnader i samband med läkarvård och annan sjukvårdande behandling, läkemedelsinköp, tandvård, sjukhusvård och sjukresor. Vidare ger försäkringen vid vissa sjukdomar den sjuke rätt till kostnadsfria läkemedel och förbrukningsartiklar.
Sjukförsäkringen finansieras till 15% med statsbidrag och till 85% med socialavgifter från arbetsgivare och egenföretagare. Fr.o.m. den 1 januari 1992 utgör avgiften till sjukförsäkringen 7,80% av avgiftsunderlaget för arbetsgivare och 9,6% av avgiftsunderlaget för egenföretagare.
Sjukpenningförsäkringen
Den som är försäkrad enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, AFL, och bosatt i Sverige skall vara inskriven hos allmän försäkringskassa fr.o.m. den månad då han fyller 16 år. Inskrivningen medför rätt till sjukpenning om den försäkrades sjukpenninggrundande inkomst (SGI) uppgår till minst 6000 kr. Den sjukpenninggrundande inkomsten motsvarar den inkomst i pengar eller andra skattepliktiga förmåner som den försäkrade kan antas för år räknat komma att tills vidare erhålla av eget arbete, antingen på grund av anställning eller genom annat förvärvsarbete. För anställningsförmåner för tid som ingår i en sjuklöneperiod enligt lagen (1991:1047) om sjuklön utges inte sjukpenning.
Sjukpenning utges vid sjukdom som sätter ned arbetsförmågan med minst en fjärdedel. Saknar den försäkrade arbetsförmåga utges hel sjukpenning. I annat fall utges tre fjärdedels, halv eller en fjärdedels sjukpenning, beroende på graden av nedsättning av arbetsförmågan. Fr.o.m. den 1 januari 1992 kan en fjärdedels sjukpenning under samma sjukperiod utges för högst 365 dagar.
Bestämmelser om rätt till sjukpenning i samband med medicinsk rehabilitering m.m. finns fr.o.m. den 1 januari 1992 i 3 kap. 7 b § AFL.
Hel sjukpenning utgör viss andel av den fastställda sjukpenninggrundande inkomsten, delad med 365 (kalenderdagberäknad sjukpenning). Fr.o.m. den 1 mars 1991 är kompensationsnivån 65% för de första tre dagarna med sjukpenning i varje sjukperiod och 80% för tid därefter t.o.m. den 90:e dagen. Fr.o.m. den 91:a dagen utgör ersättningen 90%. För vissa personer med återkommande sjukdomsfall gäller särskilda bestämmelser. --De flesta anställda har genom särskilda avtal ersättning vid sjukdom utöver den ersättning den allmänna försäkringen ger. Sådan avtalsersättning får dock inte utgå med mer än 10% och endast t.o.m. den 90:e dagen. Om avtalsersättningen överstiger den nivån minskas ersättningen från den allmänna försäkringen i motsvarande mån.
För beräkning av ersättning från sjukpenningförsäkringen under de första 14 dagarna av ett sjukdomsfall, dvs. om inte sjuklöneperiod löper, gäller följande för försäkrade som har en SGI som helt eller delvis grundar sig på anställning (tim-/dagberäknad sjukpenning). Ersättningen har anpassats till den ordinarie arbetstiden eller motsvarande normala arbetstid då den försäkrade skulle ha utfört förvärvsarbete om han inte blivit sjuk. Ersättning utges enbart för de dagar då den försäkrade avstår från förvärvsarbete och fastställs med den försäkrades SGI som utgångspunkt. Ersättningen per timme beräknas som kvoten av 65% resp. 80% av den försäkrades SGI och hans årsarbetstid, dvs. den ordinarie tid som den försäkrade beräknas utföra förvärvsarbete mätt i timmar per år.
Rätten till sjuklön avser 75 % av mistade förmåner under de tre första dagarna med sjuklön under sjukperioden och därefter 90 %.
I budgetpropositionen anförs att behovet av utgiftsminskningar inom sjukförsäkringen och förbättrade incitament för ett långsiktigt ökat arbetsutbud talar starkt för ett införande av karensdagar, trots de institutionella hinder som måste övervinnas. Regeringen har påbörjat ett arbete med att utforma lösningar som medger införande av två karensdagar fr.o.m. den 1 januari 1993. I samband därmed skall sjuklönen den tredje dagen höjas från 75 % till 90 %. Utformningen kommer att ske i samstämmighet med översynen av arbetsskadeförsäkringen. I propositionen anges att förslagen måste beakta behov av högkostnadsskydd bl.a. med hänsyn till personer som har återkommande sjukperioder. Vidare anges att vinsten av införandet av karensdagar primärt tillfaller arbetsgivarna men att denna skall återtas genom en motsvarande höjning av arbetsgivaravgiften.
I motion Sf228 yrkande 3 anför Ingvar Carlsson m.fl. (s) att de förändringar i sjukförsäkringen som den socialdemokratiska regeringen genomförde våren 1991 i syfte att dämpa kostnadsutvecklingen är effektiva. Ett införande av två karensdagar skulle däremot särskilt drabba låginkomsttagare och kvinnor samt löntagare med nedsatt arbetsförmåga, tunga arbeten och dåliga arbetsmiljöer. Motionärerna anser därför att riksdagen bör avvisa regeringens förslag om införande av karensdagar i sjukförsäkringen. Även Bo Finnkvist m.fl. (s) anser i motion Sf246 att förslaget bör avvisas, och motionärerna begär ett tillkännagivande härom.
I motionerna Fi209 yrkande 7 av Lars Werner m.fl. (v) och So612 yrkande 25 av Lars Werner m.fl. (v) anförs att två karensdagar kommer att slå hårt mot barnfamiljerna och andra ekonomiskt svaga grupper. Karensdagar gynnar dessutom arbetsplatser med mycket hög korttidsfrånvaro. Motionärerna begär tillkännagivanden om att karensdagar inte bör införas. I motion Sk351 yrkande 12 begär Lars Werner m.fl. (v) ett tillkännagivande om att karensdagar inte bör införas och arbetsgivaravgifterna inte höjas.
Enligt utskottets mening måste en hel del frågor lösas innan karensdagar kan införas. Detta framgår också av budgetpropositionen, i vilken anges att institutionella hinder måste övervinnas för att karensdagar skall kunna införas. I propositionen anges vidare att man inom regeringskansliet har påbörjat ett arbete med att utforma lösningar som medger införande av två karensdagar. Utskottet anser att resultatet av detta arbete bör avvaktas. Något uttalande från riksdagens sida med anledning av motionerna Sf228 yrkande 3, Sf246, Fi209 yrkande 7, Sk351 yrkande 12 och So612 yrkande 25 bör därför inte göras.
I motion So612 anför Lars Werner m.fl. (v) att den försämrade kompensationen i sjukförsäkringen som genomfördes den 1 mars 1991 slår fördelningspolitiskt orättvist och innebär ett första avsteg från ett generellt system. Kompensationsnivån måste därför snarast återställas. Arbetsgivarperioden i sjukförsäkringen bör också avskaffas främst för att den innebär ett steg mot en privatisering av sjukförsäkringen. Motionärerna anser att i en första etapp bör kompensationsnivån höjas till lägst 80 % fr.o.m. den 1 juli 1992. Samtidigt bör inkomsttaket sänkas från 7,5 till 5,5 basbelopp. Den kostnadsmässiga nettoeffekten av dessa ändringar blir enligt motionärerna en begränsad kostnadshöjning för arbetsgivarna. Motionärerna hemställer i yrkandena 23 och 24 att riksdagen begär förslag i enlighet härmed. Ett tillkännagivande om behovet av en sådan höjning av kompensationsnivån och sänkning av inkomsttaket begärs även i motion Fi209 yrkande 8 av Lars Werner m.fl. (v).
I motion Sf270 anför Claus Zaar m.fl. (nyd) att problemen med långtidssjukskrivningar medför att ett annat anslagssätt bör tillämpas. Motionärerna anser att de verkligt sjuka bör sjukpensioneras, ges en riktig vård och avföras ur rehabiliteringssystemet. Sjukpenningen bör sänkas till 70 % av löneunderlaget för dem som är sjukskrivna 90 dagar och mer. Motionärerna begär ett tillkännagivande härom.
Syftet med den sänkta kompensationen inom sjukförsäkringen som genomfördes den 1 mars 1991 var att snabbt komma till rätta med kostnadsökningarna inom socialförsäkringen och därigenom säkra möjligheterna för samhället att för framtiden ge de försäkrade inkomsttrygghet vid sjukdom, ålderdom och handikapp. I sitt betänkande 1990/91:SfU9 framhöll utskottet särskilt att det av regeringen framlagda förslaget tillgodosåg ett viktigt krav för att man skulle kunna sänka kompensationsnivåerna, nämligen att alla så långt möjligt skulle drabbas lika av nivåsänkningen.
Enligt statistikinformation från riksförsäkringsverket (RFV informerar 1992:8) minskade antalet sjukanmälningar plötsligt med ca 20 % efter den 1 mars 1991. Denna lägre nivå var sedan bestående under resten av år 1991. Den plötsliga minskningen torde enligt riksförsäkringsverket knappast kunna tolkas som något annat än en effekt av reformen. Att nedgången under år 1991 beror på regelförändringen enbart är däremot osannolikt. Det går enligt verket heller inte att säga om effekten av de ändrade sjukpenningreglerna var temporär eller bestående över en längre tid. Enligt riksförsäkringsverket kan senare tids reformer inom bl.a. rehabiliteringsområdet tillsammans med de ändrade ersättningsnivåerna inom sjukförsäkringen ha lett till ett annorlunda synsätt på och en annorlunda användning av sjukförsäkringen hos berörda parter. För att säga hur stor del av den observerade nedgången i sjukfrånvaron på längre sikt som beror på sjukförsäkringsreglerna i sig och hur mycket som skall tillskrivas den försämrade arbetsmarknadssituationen, ett ändrat synsätt på användningen av sjukförsäkringen eller andra faktorer kräver enligt verket mer ingående studier.
Som nämnts var syftet med de sänkta kompensationsnivåerna att snabbt komma till rätta med kostnadsökningarna inom socialförsäkringen. Även om det minskade antalet sjukanmälningar inte fullt ut kan tillskrivas de sänkta kompensationsnivåerna anser utskottet att reformen ändå måste anses ha fyllt sitt syfte. Utskottet anser att någon återgång till de tidigare kompensationsnivåerna inte bör ske och avstyrker bifall till motionerna So612 yrkandena 23 och 24 och Fi209 yrkande 8.
Någon sådan sänkning av kompensationsnivån eller annan förändring som åsyftas i motion Sf270 bör inte heller genomföras, och utskottet avstyrker bifall till motionen.
I motion Sf236 anför Ingvar Björk och Bo Nilsson (s) att människor med vissa sjukdomar eller funktionsnedsättningar ofta arbetar halvtid och uppbär halv pension. Om de känner att det av hälsoskäl skulle vara möjligt att utöka sin arbetstid till 75 % blir effekten att pensionen bortfaller helt och att de får lön med 75 %. Motionärerna anser att detta inte är särskilt rehabiliteringsvänligt. När möjligheten till en fjärdedels sjukpenning infördes var det enligt motionärerna ett första steg i rätt riktning. Den möjligheten har nu tidsbegränsats. Motionärerna begär i denna del av motionen ett tillkännagivande om behovet av en återgång till tidigare regler för en fjärdedels sjukpenning.
Möjligheten till en fjärdedels och tre fjärdedels sjukpenning infördes på förslag i proposition 1989/90:62. Förslaget grundade sig på erfarenheterna av en försöksverksamhet som bl.a. syftade till en smidigare återgång till arbete efter lång sjukskrivning. Fr.o.m. den 1 januari 1992 kan en fjärdedels sjukpenning under samma sjukperiod utges för högst 365 dagar. Skälet för denna begränsning är att den tiden torde vara tillräcklig för att underlätta en successiv återgång i arbete. Utskottet, som tillstyrkte ändringen i sitt betänkande 1990/91:SfU16, förutsatte därvid att regeringen noga skulle följa utvecklingen av såväl de nya sjukpenningnivåerna som den föreslagna tidsbegränsningen av en fjärdedels sjukpenning.
Utskottet, som erfarit att frågan om möjlighet att införa en fjärdedels förtidspension för närvarande bereds inom regeringskansliet, vidhåller sin tidigare inställning i frågan om en fjärdedels sjukpenning. Motion Sf236 bör således avslås i nu behandlad del.
I motion Sf203 framhåller Kurt Ove Johansson och Lars-Erik Lövdén att nuvarande regler inte medger att försäkringskassan ersätter kostnaderna för sönderslagna eller skadade glasögon. Sjukpenning utges inte heller för den tid arbete inte kan utföras i avvaktan på nya glasögon. Motionärerna begär att en översyn skall göras av reglerna om sjukpenning så att en arbetstagare som är beroende av glasögon för att kunna utföra sitt arbete skall kunna få sjukpenning i vissa fall när glasögonen har gått sönder.
Utskottet har tidigare och senast i betänkande 1990/91:SfU11 behandlat frågan om ersättning i samband med skadade glasögon. Utskottet anförde därvid följande.
Riksdagen behandlade under 1980/81 års riksmöte frågan om ersättning från arbetsskadeförsäkringen vid skada på glasögon. I sitt av riksdagen godkända betänkande SfU 1980/81:9 erinrade utskottet bl.a. om att ersättning för skadade glasögon under vissa förutsättningar kunde utgå från TFA. Riksdagen hade under en följd av år på förslag av utskottet avslagit motionsyrkanden om ersättning för kostnader för glasögon antingen inom ramen för den allmänna försäkringen eller genom att vissa grupper med behov av glasögon skulle få ersättning för sina kostnader. Utskottet avstyrkte med hänvisning till riksdagens tidigare ställningstagande bifall till ett föreliggande motionsyrkande.
Utskottet anförde vidare i betänkandet 1990/91:SfU11 att de flesta människor som är beroende av glasögon torde ha tillgång till mer än ett par glasögon som de kan använda åtminstone tillfälligtvis. För den som behöver glasögon endast för läsning och liknande finns möjlighet att snabbt och för en relativt billig penning skaffa reservglasögon. Utskottet ansåg inte --framför allt i dåvarande statsfinansiella läge --att det i motionen påtalade problemet borde lösas inom sjukpenningförsäkringen.
Utskottet vidhåller denna inställning med hänsyn till nuvarande statsfinansiella läge och avstyrker bifall till motion Sf203.
Sjukpenninggrundande inkomst vid föräldraledighet
Inom sjukpenningförsäkringen finns regler till skydd för en förälder som är helt eller delvis ledig för att vårda barn. Särskilda regler finns även till skydd för en gravid kvinna.
Enligt 3 kap. 5 § lagen om allmän försäkring (AFL) får den sjukpenninggrundande inkomsten (SGI) inte sänkas för en gravid kvinna som slutar förvärvsarbeta eller minskar sin arbetstid tidigast sex månader före barnets faktiska eller beräknade födelse. Enligt samma lagrum gäller vidare att under den tid en förälder är helt eller delvis ledig för vård av barn får förälderns SGI inte sänkas. Det gäller längst till dess barnet fyller ett år. Motsvarande gäller även adoptivföräldrar vid adoption av barn som inte fyllt tio år samt när någon tar emot ett sådant barn i syfte att adoptera det. Då räknas ettårsperioden fr.o.m. den dag föräldrarna får barnet i sin vård. Om kvinnan vid ettårsperiodens utgång är gravid och nedkomsten beräknas ske eller sker inom sex månader får SGI:n inte sänkas enligt den förstnämnda bestämmelsen.
Riksförsäkringsverket har i allmänna råd 1989:4 rekommenderat att en förälders SGI inte skall sänkas bl.a. när en förälder från barnets ettårsdag i oavbruten följd är ledig från sitt förvärvsarbete och uppbär hel föräldrapenningförmån. Samma rekommendation gäller för förälder som i oavbruten följd har förkortad arbetstid och uppbär föräldrapenningförmån som minst svarar mot arbetstidens nedsättning. Vid bedömningen av om föräldern i oavbruten följd helt eller delvis har varit ledig med föräldrapenningförmån beaktas inte sådan ledig tid som föräldern normalt har i sitt arbete (t.ex. lördag--söndag).
Om förälderns SGI sänks beräknas ändock föräldrapenning enligt en särskild beräkningsgrund fram till dess barnet är två år. Även i sådant fall finns kompletterande regler om kvinnan åter är gravid.
I motion Sf268 anför Berith Eriksson m.fl. (v) att de som blir sjuka under sin föräldralediga tid inte får någon sjukpenning eftersom den sjukpenninggrundande inkomsten försvinner när barnet fyller ett år. De är i stället tvungna att fortsätta ta ut föräldrapenning. Det gör att pappan inte kan ta ut föräldradagar eller ersättning för vård av barn till följd av att den ordinarie vårdaren är sjuk. Om modern försöker utnyttja möjligheten att bibehålla sin föräldrapenninggrundande inkomst och få ett barn till inom två och ett halvt år löper hon större risk än annars att under den nya graviditeten drabbas av ryggbesvär m.m. Motionärerna hemställer i yrkande 2 att riksdagen hos regeringen begär en översyn av gällande bestämmelser och förslag till förändring av reglerna.
Utskottet har i sitt betänkande 1990/91:SfU1 behandlat en motion om SGI för den som helt eller delvis vårdar barn. Utskottet, som hade inhämtat yttrande över motionen från riksförsäkringsverket och Försäkringskasseförbundet, angav att det av yttrandena framgick att tillämpningen varierade mellan försäkringskassorna när det gällde att fastställa SGI för en förälder efter det barnet fyllt ett år. Med hänsyn bl.a. härtill delade utskottet riksförsäkringsverkets uppfattning att en översyn borde göras av ifrågavarande bestämmelser i 3 kap. 5 § AFL. Riksförsäkringsverket avsåg dock att ta initiativ till en sådan översyn, och någon riksdagens åtgärd var därför inte erforderlig.
Utskottet har inhämtat att en översyn av bestämmelserna om SGI pågår inom riksförsäkringsverket. Utskottet anser att riksförsäkringsverkets förslag om SGI i samband med föräldraledighet bör avvaktas, och utskottet avstyrker bifall till motion Sf268.
Sjuklön
Enligt lagen (1991:1047) om sjuklön (prop. 1990/91:181, SfU18, rskr. 372), som trätt i kraft den 1 januari 1992, har en arbetstagare rätt att under de första fjorton dagarna av ett sjukdomsfall (sjuklöneperioden) behålla viss andel av den lön och av de andra anställningsförmåner som han går miste om till följd av sjukdomen. Andelen skall normalt vara 75% under de första tre dagarna med sjuklön och 90% under de återstående dagarna. Arbetstagare som på grund av sjukdom kan antas komma att vara borta från arbetet i särskilt stor omfattning skall dock kunna få sjuklön med 90% av förlorade förmåner även för de första tre dagarna, och arbetsgivaren skall ha rätt till ersättning från sjukförsäkringen för kostnaderna för arbetstagarens sjuklön. För tid då arbetsgivaren har att svara för sjuklön föreligger inte rätt till sjukpenning enligt 3 kap. AFL grundad på inkomsten i anställningen.
Vid tvister mellan arbetstagare och arbetsgivare om rätt till sjuklön som gäller arbetsförmågans nedsättning eller huruvida arbetstagarförhållande föreligger skall försäkringskassan kunna lämna ersättning från sjukförsäkringen med ett skäligt belopp (sjuklönegaranti).
Sjuklönesystemet gäller endast dem som omfattas av ett anställningsförhållande, således ej uppdragstagare eller egenföretagare.
Företag med få anställda ges möjlighet att försäkra sig hos försäkringskassan mot de sjuklönekostnader över en viss nivå som företaget kan drabbas av.
Med hänsyn till den kostnadsminskning för sjukförsäkringen som beräknas äga rum på grund av att arbetsgivarna övertagit ansvaret för ersättningen för de första 14 dagarna har arbetsgivaravgiften till sjukförsäkringen sänkts från 10,10 % till 7,80 % av avgiftsunderlaget fr.o.m. den 1 januari 1992.
I motion Sf271 anför Stig Bertilsson m.fl. (m, fp, c, kds) att det redan finns tecken på att avgiftsnedsättningen är för liten för att sjuklönereformen skall bli kostnadsneutral. För att kostnadsneutralitet skall uppnås måste dels två karensdagar införas, dels en ytterligare nedsättning av sjukförsäkringsavgiften göras. En översyn av nivån för avgiften bör därför ske omgående. Motionärerna begär ett tillkännagivande härom.
Marianne Andersson m.fl. (c, m, fp) begär i motion Sf287 (yrkande 2) ett tillkännagivande om vikten av att regeringen nogsamt följer kostnadsutvecklingen för arbetsgivare och sjukförsäkringen och att sjukförsäkringsavgiften vid behov justeras.
Sjuklönereformen är avsedd att vara kostnadsneutral för arbetsgivarna som grupp. Genom ett första beslut i samband med att lagen om sjuklön antogs sänktes avgiften till 8,20 % av avgiftsunderlaget. Riksdagen har därefter på förslag av regeringen sänkt arbetsgivaravgiften ytterligare till 7,80 % av avgiftsunderlaget fr.o.m. den 1 januari 1992. Beträffande det senare beslutet har utskottet i sitt betänkande 1991/92:SfU5 anfört att den i proposition 1991/92:72 föreslagna ändringen av avgiftsuttaget inte innebar någon principiell förändring av systemet för att kompensera arbetsgivarna för kostnaderna för sjuklön, utan enbart en anpassning av avgiftsnivån för att åstadkomma en kostnadsmässig neutralitet enligt de nya antaganden om sjukfrånvaron som gjorts. Med hänsyn till den osäkerhet som alltid är för handen vid bedömningar av en framtida utveckling förutsatte utskottet att regeringen uppmärksamt följer kostnadsutvecklingen för arbetsgivare och försäkringen när reformen trätt i kraft och återkommer till riksdagen om det visar sig att en ytterligare justering av avgiften behövs.
Med hänvisning till vad utskottet tidigare anfört om att kostnadsutvecklingen för arbetsgivare och sjukförsäkringen uppmärksamt bör följas avstyrker utskottet bifall till motionerna Sf271 och Sf287.
I motion Sf287 (yrkande 3) anför Marianne Andersson m.fl. (c, m, fp) att sjuklönelagen inte omfattar uppdragstagare och egenföretagare. En enmansföretagare som driver sin rörelse i aktiebolagsform utan anställda är däremot fråntagen rätten till sjukpenning från försäkringskassan under de första 14 dagarna. Motionärerna anser att riksdagen hos regeringen bör begära förslag till ändring i 1 § lagen om sjuklön så att en sådan arbetstagare inte omfattas av sjuklönelagen.
Sjuklönelagen omfattar arbetstagare som är anställda men inte den som skall anses som uppdragstagare och inte heller egenföretagare. Utskottet är inte berett tillstyrka att undantag skall göras även för den som är anställd av ett aktiebolag han själv äger. Utskottet förutsätter dock att regeringen följer sjuklönereformens effekter även i detta avseende. Utskottet avstyrker bifall till motion Sf287 yrkande 3.
I motion Sf251 anför Barbro Evermo Palmerlund m.fl. (s) att den som har politiska uppdrag i t.ex. kommunfullmäktige får ersättning från försäkringskassan om han/hon blir sjuk. Däremot får den som är anställd men tjänstledig för t.ex. tillfälligt fackligt uppdrag ingen ersättning alls vid sjukdom. Motionärerna anser att detta slår orättvist och att det kan bli problem med gränsdragningen. Motionärerna begär ett tillkännagivande om att sjukpenning bör betalas ut även till dem som är tjänstlediga för fackliga studier eller för tillfälliga fackliga uppdrag.
Frågan om sjukpenning till den som blir sjuk under en facklig kurs tas upp även i motion Sf225 av Annika Åhnberg (v). Motionären framhåller att bara den som har råd att själv ta kostnaden kan anmäla sig till studier. Hon anser att regeringen därför med förtur måste se till att sjukersättning kan garanteras för den som deltar i studieverksamhet. Motionären begär ett tillkännagivande härom.
Enligt 6 § sjuklönelagen utgör sjuklönen viss andel av lön och andra anställningsförmåner som arbetstagaren gått miste om till följd av nedsättningen av arbetsförmågan under sjuklöneperioden. I specialmotiveringen till denna paragraf angavs i proposition 1990/91:181 att sjukdom under ledighet ger rätt till sjuklön endast i den omfattning som ledigheten är förenad med rätt till lön, t.ex. ledighet för ett fackligt uppdrag enligt föreskrifter därom. Sjukdom under semester medför rätt till sjuklön endast om arbetstagaren uppbär semesterlön och enligt semesterlagens föreskrifter begär att sjukdag inte skall räknas som semesterdag.
Enligt det s.k. timsjukpenningsystemet inom sjukförsäkringen skall sjukpenning under de första 14 dagarna av en sjukperiod utges enbart för de dagar då den försäkrade avstår från förvärvsarbete. Med förvärvsarbete jämställs härvid bl.a. ledighet för semester om sjukdagen inte skall räknas som semesterdag. Med förvärvsarbete jämställs även ledighet under studietid för vilken oavkortade löneförmåner utges och ledighet under tid då den försäkrade genomgår grundutbildning för vuxna (grundvux), vuxenutbildning för psykiskt utvecklingsstörda (särvux) eller grundläggande svenskundervisning för invandrare och uppbär timersättning för studierna. Med förvärvsarbete jämställs också tid då den försäkrade uppbär korttidsstudiestöd. -- Fr.o.m. den 1 juli 1992 inordnas den grundläggande vuxenutbildningen i komvux.
Riksförsäkringsverket har i allmänna råd 1991:10 Nyheter inom sjukförsäkringen m.m. fr.o.m. den 1 januari 992 under rubriken Sjukpenning under tjänstledighet för fackliga studier med stipendium angivit följande.
I likhet med vad som gäller för uppsägnings- och permitteringslön enligt lagen om antällningsskydd (LAS) ger sjukdom under ledighet rätt till sjuklön endast i den omfattning som ledigheten är förenad med rätt till lön. Arbetstagare som är tjänstledig utan lön för fackliga studier med stipendium har därför inte rätt till sjuklön. Någon sjukpenning kan inte heller utges för de första 14 dagarna i sjukperioden, då ledighet för studier med ersättning i form av stipendium enligt AFL inte jämställs med förvärvsarbete.
Utskottet har erfarit att man inom det statliga området tillämpar bestämmelser om att den som beviljats tjänstledighet för högst en månad har rätt att byta ut tjänstledigheten mot tjänstledighet för sjukdom. Utskottet har vidare erfarit att flertalet av de kurser som fackförbunden inom LO ger stipendier för är på en vecka medan ett mindre antal kurser är på tre--fyra veckor. Storleken på det skattefria stipendiet bör enligt rekommendation från LO under år 1992 vara 2100 kr. per vecka.
Av det ovan redovisade följer att det kan uppstå situationer då en person som tillfälligt bedriver studier och har ersättning i form av t.ex. fackligt stipendium inte har rätt till vare sig sjuklön eller sjukpenning för de första 14 dagarna av ett sjukfall. Enligt utskottet är det viktigt att man så snart som möjligt finner en lösning på dessa problem så att den studerande som blir sjuk inte blir utan ersättning under 14 dagar. Utskottet anser att riksdagen med anledning av motionerna Sf251 och Sf225 bör ge regeringen detta till känna.
Vid sidan om den lagfästa sjuklönen kan också s.k. arbetsgivarinträde förekomma. Det gäller främst inom den offentliga sektorn men kan genom kollektivavtal även gälla inom den privata sektorn. Vid arbetsgivarinträde betalar arbetsgivaren ut sjuklön till den anställde och erhåller i gengäld enligt bestämmelserna i 3 kap. 16§ AFL den sjukpenning som tillkommer arbetstagaren till den del den inte överstiger den utbetalda lönen. Detta gäller även om sjukpenningen delvis motsvarar inkomst från annat arbete. Den försäkrade kan begära undantag från arbetsgivarinträdet.
I motion Sf220 anför Ulla Orring (fp) att sjuklönesystemet inte utesluter ett system med arbetsgivarinträde, som har många fördelar. Hon framhåller att arbetsgivarinträde är särskilt praktiskt inom stora företag. Eventuellt kan ett införande föregås av en försöksverksamhet i större skala för att inhämta erfarenheter av hur ett arbetsgivarinträde skall organiseras. Arbetsgivarinträdet bör enligt motionären tillämpas så länge som anställningsförhållandet varar. Motionären begär ett tillkännagivande härom.
Enligt utskottet bör sjuklönesystemet medföra att arbetsgivarnas intresse ökar att ta över sjukersättningen till de anställda även för tid efter en sjuklöneperiod. Något uttalande från riksdagens sida är emellertid inte påkallat med anledning av motion Sf220.
Rehabiliteringsutredning
Arbetsgivarens rehabiliteringsansvar enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL) regleras närmare i den nya 22 kap. 3 §. Enligt detta lagrum skall arbetsgivaren i samråd med den försäkrade svara för att dennes behov av rehabilitering snarast klarläggs och för att de åtgärder vidtas som behövs för en effektiv rehabilitering. I samma paragraf anges att arbetsgivaren skall påbörja en rehabiliteringsutredning, om det inte framstår som obehövligt, när en anställd har varit helt eller delvis frånvarande från sitt arbete på grund av sjukdom under mer än fyra veckor eller har haft stor frånvaro i form av korta sjukdomsperioder. En rehabiliteringsutredning skall påbörjas även när den anställde begär det.
I motion Sf287 anför Marianne Andersson m.fl. (c, m, fp) att arbetsgivare med upp till 15 anställda bör få rätt att, om de så önskar, få rehabiliteringsutredningar utförda av försäkringskassan. Därmed undviks risken för oklarheter och kompetenstvister liksom faran att mindre arbetsgivare belastas på ett sätt som ingen tjänar på. Härigenom bör man också kunna undvika att en särskild organisation för dessa ändamål behöver byggas upp på mindre arbetsplatser. Motionärerna anser i yrkande 1 att riksdagen hos regeringen bör begära förslag till lagändring i enlighet härmed.
Utskottet har tidigare behandlat frågan om arbetsgivare med upp till 15 anställda skall kunna undantas från skyldigheten att göra rehabiliteringsutredningar. I sitt betänkande 1990/91:SfU16 anförde utskottet att utskottet hade förståelse för att rehabiliteringsansvaret, särskilt inledningsvis, kan medföra vissa praktiska problem för arbetsgivare med få anställda. Utskottet erinrade om att det ansvar som åläggs arbetsgivaren i 22 kap. 3 § AFL inte innebär att arbetsgivaren måste göra rehabiliteringsutredningen själv. Det är i stället naturligt att han tar företagshälsovården till hjälp, och det fanns enligt utskottets mening anledning räkna med att allt fler små arbetsgivare kommer att vara anslutna till sådan hälsovård. Utskottet erinrade om att avsikten är att i enskilda ärenden skall samarbetet mellan olika ansvariga inom området i allt väsentligt ske genom att handläggare och andra hos de rehabiliteringsansvariga samarbetar med varandra direkt. Utskottet underströk också vikten av att hanteringen av rehabiliteringsärenden vid försäkringskassorna inte formaliseras. Enligt utskottets mening borde detta skapa goda förutsättningar för att enskilda företagare på ett enkelt sätt skall kunna få information och vägledning i arbetet med rehabiliteringsutredningar. Utskottet ansåg vidare att det fanns skäl att överväga om arbetsgivaren i de fall han inte fullgjort vad som rimligen kan begäras av honom skall kunna åläggas att betala kostnaden för den rehabiliteringsutredning som försäkringskassan gör i arbetsgivarens ställe. Enligt utskottets mening borde regeringen närmare utreda denna fråga.
Ett liknande motionsyrkande har behandlats även i utskottets betänkande 1991/92:SfU5.
En särskild utredare har därefter tillkallats för att utreda företagshälsovårdens organisation och finansiering (dir. 1992:17). Med utgångspunkt från en avveckling av det generella bidraget till företagshälsovården skall utredaren överväga andra former av stöd för att tillgodose de små företagens behov av företagshälsovård.
Utskottet vidhåller sin tidigare uppfattning och avstyrker bifall till motion Sf287.
Avgifter för sjukhusvård
T.o.m. år 1991 har gällt att en försäkrad för varje dag han får vård på sjukhus har fått vidkännas ett avdrag på sjukpenningen. Med anledning av sjuklönereformen har sjukvårdshuvudmännen den 1 januari 1992 tagit över administrationen av avgifterna för sjukhusvården. Avgiften får vara högst 70 kr. per vårddag men sjukvårdshuvudmannen har möjlighet att besluta om lägre avgift.
Frågan om en motsvarande överföring av administrationen av sjukhusvårdsavgifterna för ålders- och förtidspensionärer kommer att tas upp i anslutning till överläggningarna om ersättningar från sjukförsäkringen till sjukvårdshuvudmännen för tiden efter år 1992. För närvarande gäller emellertid att när en pensionär vårdas på sjukhus tas för varje vårddag ut en avgift av försäkringskassan. Avgiften utgör en tredjedel av summan av utgående ålderspension och förtidspension i form av folkpension, ATP och pensionstillskott. Avgiften utgör dock högst 65 kr. Individuell nedsättning av avgiften kan ske i särskilda fall med hänsyn till pensionärens ekonomiska förhållanden och behov av medel för att betala egen bostad eller för särskilda rehabiliteringsinsatser.
I budgetpropositionen föreslås att vid bestämmande av en pensionärs avgift vid sjukhusvård skall fr.o.m. den 1 juli 1992 även utgående efterlevandepension ingå i underlaget för beräkning av sjukhusvårdsavgiften.
Förslaget, som inte har föranlett något motionsyrkande, tillstyrks av utskottet.
Ersättning vid närståendevård
Fr.o.m. den 1 juli 1989 har en möjlighet till ledighet och ersättning vid närståendevård införts. En närstående som vårdar en svårt sjuk person i hemmet eller i annan enskild bostad har rätt till ersättning motsvarande sin sjukpenning från sjukförsäkringen och ledighet från sitt arbete under högst 30 hela arbetsdagar. Dagantalet räknas för den person som vårdas. Kostnaderna för ersättningen finansieras enligt samma regler som gäller för sjukförsäkringen.
I proposition 1991/92:106 föreslås att möjligheterna att erhålla ersättning och ledighet för närståendevård utvidgas så att ersättning skall kunna beviljas även om den sjuke inte får sin vård i hemmet eller i annan enskild bostad.
Utskottet biträder förslaget.
Möjligheterna till ersättning vid närståendevård behandlas i två motioner.
I den under den allmänna motionstiden väckta motionen Sf221 av Rosa Östh och Ulla Tillander (c) begärs dels att ersättning skall kunna utges till annan än anhörig, dels att vård på sjukhus skall ge rätt till ersättning och dels att kriteriet "svårt sjuk" skall ges en vidare tolkning vid tillämpningen av bestämmelserna.
Motionärernas krav att ersättning skall kunna utges vid vård på sjukhus tillgodoses genom förslaget i proposition 106. Kravet att ersättning skall utges till annan än anhörig är tillgodosett genom redan gällande lagstiftning. Ersättning utges till närstående och i detta begrepp innefattas enligt förarbetena till lagen även goda vänner och grannar utan släktrelationer till den sjuke. Någon utredning av huruvida den som önskar vårda en svårt sjuk person är att anse som närstående skall normalt inte behöva göras, utan det får som regel förutsättas att en person som är beredd att avstå från sitt förvärvsarbete för vård av en svårt sjuk person därigenom har visat att han eller hon har sådana nära relationer med den sjuke som fordras för att ersättning skall utges. Vad slutligen avser kravet på att ersättning bör utges även i andra fall än när den vårdade är svårt sjuk vill utskottet erinra om att avsikten med reformen var att ledighet och ersättning endast skulle ges i sådana situationer där det finns ett mycket starkt behov för såväl den vårdade som den närstående vårdaren att kunna vara tillsammans i hemmet, t.ex. i livets slutskede. Reformen skulle däremot inte kunna användas för att avlasta landsting och kommuner deras ansvar för att ge vård och stöd. Utskottet är mot denna bakgrund inte berett att föreslå en utvidgning av ersättningsrätten till att avse även vård av andra än svårt sjuka personer, och utskottet avstyrker bifall till motion Sf221 i vad den inte redan är tillgodosedd.
I den med anledning av proposition 106 väckta motionen Sf30 av Krister Örnfjäder (s) tar motionären upp problem med att ersättningsnivån även för närståendepenning sänkts under de tre första dagarna som ersättning utgår. Motionären framhåller att detta förhållande försvårar för den som vårdar en svårt sjuk person att varva vård och förvärvsarbete och att det vore värdefullt om reglerna kunde ändras så att också denna form av växelvård blir möjlig utan stora inkomstbortfall.
Utskottet har förståelse för att det i vissa situationer kan finnas ett behov av att kunna kombinera vården av en svårt sjuk person med förvärvsarbete, i synnerhet som en möjlighet nu införs att även få ersättning om vården ges på sjukhus eller institution. Riksdagen har på förslag av utskottet senast i betänkandet 1991/92:SfU5 gett regeringen till känna behovet av en ytterligare belysning av begreppet sjukperiod inom sjukförsäkringen och av sammanläggningsregler vid täta sjukdomsfall. Utskottet förutsätter att regeringen i anslutning till dessa överväganden även beaktar de problem som tagits upp i motion Sf30, och utskottet anser att motionen därmed får anses tillgodosedd.
Utskottet har ingen erinran mot den i proposition 1991/92:100 föreslagna medelsanvisningen till anslaget D 5. Bidrag till närståendevård.
III Föräldraförsäkring m.m.
Under rubriken Föräldraförsäkring m.m. behandlas de i proposition 1991/92:100, bilaga 6 (socialdepartementet), under litt C. Ekonomiskt stöd till barnfamiljer m.m. upptagna anslagen C 3. Bidrag till föräldraförsäkringen och C 4. Vårdbidrag för handikappade barn. Vidare behandlas de delar av proposition 1991/92:106 som avser ändringar i ersättningsrätten vid sjukdom under tid då föräldrapenning utges och förbättrat vårdbidrag för handikappade barn samt en motion väckt med anledning av propositionen. Slutligen behandlas ett antal under den allmänna motionstiden väckta motioner som berör föräldraförsäkrings- och vårdbidragsfrågor.
Allmänt om föräldraförsäkringen
Föräldraförsäkringen omfattar ersättningsförmånerna föräldrapenning och tillfällig föräldrapenning.
Försäkringsförmånerna har successivt byggts ut, och föräldrapenning med anledning av barns födelse utges numera under 450 dagar. Under 360 av dessa dagar utges föräldrapenning med belopp på sjukpenningnivå, dock lägst med ett garantibelopp. Under resterande 90 dagar utges ersättning med garantibeloppet.
Tillfällig föräldrapenning utges under högst 120 dagar per barn och år till förälder som behöver avstå från förvärvsarbete för att vårda barn under tolv år bl.a. till följd av sjukdom eller smitta hos barnet eller barnets ordinarie vårdare. För barn som har fyllt tolv men inte sexton år kan ersättning utges i vissa fall. Tillfällig föräldrapenning kan även utges för s.k. kontaktdagar för barn som har fyllt fyra år t.o.m. det kalenderår då barnet fyller tolv år. Sådan ersättning utges under högst två dagar per barn och år. Härutöver har en far rätt till tio ersättningsdagar i samband med barns födelse.
Föräldrapenning med anledning av barns födelse
Som tidigare nämnts utges föräldrapenning under 450 dagar med anledning av barns födelse. Detta gäller även vid adoptivbarns ankomst. Under 360 av dessa dagar utges föräldrapenning med 90 % av förälderns sjukpenninggrundande inkomst delad med 365, dock lägst med ett garantibelopp på 60 kr. per dag. Under resterande 90 dagar utges ersättning med garantibeloppet. Föräldrapenning för de första 180 dagarna utges med belopp på sjukpenningnivån endast om föräldern under minst 240 dagar i följd före barnets födelse eller den beräknade tidpunkten härför har varit försäkrad för en sjukpenning över garantinivån. Modern har rätt till föräldrapenning tidigast fr.o.m. den sextionde dagen före den beräknade tidpunkten för barnets födelse. Ersättningen utges efter barnets födelse till den av föräldrarna som till huvudsaklig del vårdar barnet. Om båda föräldrarna är vårdnadshavare har vardera föräldern alltid rätt till 90 egna dagar med föräldrapenning. Denna rätt kan dock överlåtas på den andra föräldern. Förälder som är ensam vårdnadshavare har rätt till samtliga 450 dagar med föräldrapenning. Ersättningsdagarna får tas ut längst till dess barnet fyller åtta år eller till den senare tidpunkt då barnet har avslutat första skolåret.
Vid flerbarnsfödsel utgår föräldrapenning för varje barn utöver det första under ytterligare 180 dagar, varav 90 dagar på sjukpenningnivå och 90 dagar på garantinivå.
Föräldraförsäkringen har byggts ut successivt och senast fr.o.m. den 1 juli 1989, då försäkringen byggdes ut med tre månaders ersättning på sjukpenningnivå (prop. 1988/89:69, SfU12, rskr. 137). Riksdagen uttalade därvid att detta var avsett som en första etapp i en utbyggnad i tre etapper som skulle vara klar den 1 juli 1991. I den andra etappen skulle ersättningen under 90 dagar på garantinivå fr.o.m. den 1 juli 1990 bytas ut mot ersättning på sjukpenningnivå. Vidare skulle i den tredje etappen ersättningstiden förlängas fr.o.m. den 1 juli 1991 med ytterligare tre månader till 540 dagar med ersättning på sjukpenningnivå.
Riksdagen beslöt under riksmötet 1989/90 (1989/90:SfU11 och SfU24, rskr. 305) att skjuta på genomförandet av etapp två av utbyggnaden, och riksdagen upphävde sitt tidigare beslut om riktlinjer för den fortsatta utbyggnaden. Enligt vad som anfördes i utskottets betänkande 1989/90:SfU24 fick utbyggnaden i stället göras så snart som de ekonomiska förutsättningarna hade förbättrats, och utskottet underströk utbyggnadens höga prioritet.
Ingvar Carlsson m.fl. (s) tar i två motioner Sf228 (yrkande 7) och So232 (yrkande 10) upp frågan om en fortsatt utbyggnad av föräldraförsäkringen. I den förstnämnda motionen framhålls att regeringen i budgetpropositionen antyder att någon form av s.k. vårdnadsbidrag till småbarnsfamiljer kan komma att aktualiseras under innevarande budgetperiod om samhällsekonomin medger det. Motionärerna anser att vårdnadsbidrag inte hör hemma i en modern familjepolitik och dessutom har allvarliga brister ur rättvise- och jämställdhetssynpunkt. De avfärdar därför en sådan förändring av familjepolitiken och kommer så fort samhällsekonomin medger det att fortsätta utbyggnaden av föräldraförsäkringen. Motionärerna begär ett tillkännagivande härom till regeringen. I motion So232 anför motionärerna att en utbyggnad av föräldraförsäkringen till 18 månader är deras högst prioriterade reform, vilket riksdagen som sin mening bör ge regeringen till känna.
Även i motionerna So612 (yrkandena 26 och 27) och Fi209 (yrkande 11), båda av Lars Werner m.fl. (v) begärs ett tillkännagivande om en fortsatt utbyggnad av föräldraförsäkringen. Motionärerna föreslår i ett första steg att föräldrapenning fr.o.m. den 1 juli 1992 skall utgå på sjukpenningnivå under 390 dagar. Målet är att föräldrapenningen på sikt skall utgå under 450 dagar på denna nivå. Motionärerna föreslår vidare att inkomsttaket för föräldrapenningen skall sänkas med två basbelopp fr.o.m. den 1 juli 1992.
I regeringsförklaringen den 4 oktober 1991 sägs att familjepolitiken skall underlätta för föräldrarna att själva välja den vård och fostran av barnen och den arbetsfördelning som passar dem och barnen bäst. Det innebär, att familjepolitiken skall främja både valfrihet och jämställdhet mellan kvinnor och män. Den som väljer att förvärvsarbeta skall ha ekonomiskt utbyte av detta. Vidare sägs att omläggningen av familjepolitiken sker i flera steg. I ett första steg tas existerande hinder för fri etablering och fritt utnyttjande av olika former av barnomsorg bort. I ett andra steg införs ett bättre ekonomiskt stöd som syftar till att öka småbarnsfamiljernas valfrihet och rättvisan mellan dem och som utformas som ett vårdnadsbidrag, lika för alla barn. Detta andra steg påbörjas under mandatperioden. Den statsfinansiella utvecklingen är av avgörande betydelse för i vilken takt stödet sedan byggs ut.
Utskottet avstyrker med hänvisning till det anförda bifall till motionerna Sf228 yrkande 7, So232 yrkande 10, So612 yrkandena 26 och 27 och Fi209 yrkande 11.
I två motioner, Sf240 av Ingvar Svensson (kds) och Sf286 av Håkan Holmberg (fp), begärs ett tillkännagivande om en förbättrad föräldraförsäkring vid trilling- och fyrlingsfödsel. Motionärerna anför att arbetsbelastningen vid sådana födslar blir för hög för en person och att det under en relativt lång period krävs två vårdare. Föräldraförsäkringen bör därför byggas ut i dessa fall så att antalet inkomstrelaterade ersättningsdagar för det "tredje" barnet blir 360 dagar. Tillskottet av dagar för det "fjärde" barnet kan då ske enligt nuvarande regler. Motionärerna erinrar om att under år 1989 skedde endast 31 trillingfödslar och två fyrlingsfödslar, varför de menar att kostnaderna för den föreslagna utbyggnaden blir försumbara.
Utskottet anser att nuvarande regler för föräldrapenning ger ett tillräckligt ekonomiskt stöd vid flerbarnsfödsel, och utskottet avstyrker bifall till motionerna Sf240 och Sf286.
I syfte att förenkla administrationen av föräldraförsäkringen föreslås i proposition 1991/92:106 att utbyte av föräldrapenning mot tillfällig föräldrapenning för alla barn som är 240 dagar eller äldre endast skall kunna ske om det barn för vilket tillfällig föräldrapenning söks vårdas på sjukhus. Vidare föreslås att utbyte av föräldrapenning mot sjukpenning endast skall kunna ske i den utsträckning föräldern är ur stånd att vårda barnet på grund av sjukdom. Förslagen bygger på förslag från riksförsäkringsverket i rapporten Administrativa förenklingar inom föräldraförsäkringen. Den beräknade besparingen på försäkringsutgifterna utgör 396 milj.kr. och på administrationskostnaderna ca 18 milj.kr.
Utskottet biträder propositionens förslag som inte föranlett några motionsyrkanden.
Margareta Israelsson m.fl. (s) anför i motion Sf280 att ett av förslagen från riksförsäkringsverket i den nyssnämnda rapporten innebär att dagarna med föräldrapenning på garantinivån skall kunna tas ut först när dagarna på sjukpenningnivån är slut. Motionärerna motsätter sig detta förslag.
Enligt propositionen kan det förslag till förenkling av administrationen som berörts i motion Sf280 starkt kritiseras ur jämställdhetssynpunkt och någon ändring i detta hänseende föreslås därför inte. Motion Sf280 får därmed anses tillgodosedd.
I ytterligare två motioner berörs frågor om förenklingar av föräldraförsäkringens administration.
I motion Sf273 av Lars Moquist och Johan Brohult (nyd) föreslås, för att minimera byråkrati och krångel i föräldraförsäkringen och för att spara pengar i administrationen, en helt ny modell för utbetalning av föräldrapenning. Enligt denna skulle det sammanlagda belopp som föräldrarna är berättigade till i föräldrapenning under det första året utbetalas till ett bankkonto som disponeras av barnets vårdnadshavare. Utbetalning av beloppet skulle endast få ske månadsvis med en tolftedel per månad. Efter ett år utbetalas ytterligare föräldrapenning för resterande 90 garantidagar, och dessa medel skulle lyftas på samma sätt med en tredjedel per månad. Motionärerna begär ett tillkännagivande om att regeringen skyndsamt skall utreda deras förslag och vilka konsekvenser det får på statsbudgeten.
Karin Pilsäter (fp) ger i motion Sf27 en rad exempel på administrativa svårigheter när uttaget av föräldrapenningen, i synnerhet uttaget av delar av den, skall anpassas till inkomstförlusten vid föräldraledighet. Motionären ger olika förslag till förenklingar i detta syfte, men menar att den bästa förändringen skulle vara att föräldrarna för en längre period fick anmäla hur många veckodagar och delar därav man vill ha utan att detta nödvändigtvis måste stämma för varje dag i veckan. Motionären begär ett tillkännagivande om vad som anförts i motionen om förenklad beräkning av uttag av föräldrapenning.
Även om vissa förenklingar nu genomförs till följd av förslagen ovan i proposition 106 utgår utskottet från att möjligheterna till fortsatta förenklingar fortlöpande följs upp inom administrationen. Utskottet anser mot denna bakgrund att motionerna Sf273 och Sf27 inte bör föranleda någon riksdagens åtgärd.
Lars Werner m.fl. (v) begär i motion So612 yrkande 28 ett tillkännagivande om att tiden för föräldrapenning skall kvoteras mellan föräldrarna när det finns två vårdnadshavare så att 60 dagar knyts till pappan utan överlåtelserätt.
Riksdagen har på förslag av utskottet vid ett flertal tidigare tillfällen avslagit motioner om kvotering av föräldrapenningen. I betänkande 1990/91:SfU11 hänvisade utskottet till att frågan om att förmå papporna att i högre grad utnyttja föräldraförsäkringen behandlades i proposition 1990/91:113 om en ny jämställdhetslag, m.m. Enligt denna borde en utveckling av pappaledigheten i första hand främjas genom opinionsbildningsinsatser och liknande. I propositionen föreslogs en bestämmelse som innebär att arbetsgivare skall underlätta för arbetstagare att förena förvärvsarbete och föräldraskap. Målet borde vara att, vid utgången av år 1993, minst två tredjedelar av papporna i någon utsträckning använde sig av möjligheten att utnyttja föräldrapenningen med anledning av barns födelse. Om detta mål inte nås skulle ytterligare åtgärder övervägas som kan påskynda en sådan utveckling.
Riksdagen vidhöll, på förslag av socialförsäkringsutskottet, sin tidigare inställning att man i första hand genom informationsinsatser borde söka förmå fäderna att i ökad omfattning utnyttja försäkringen och var inte beredd att förorda en kvotering av föräldrapenningen.
Utskottet vill erinra om att för budgetåren 1989/90--1991/92 har särskilda medel avsatts för informationsinsatser i syfte att öka pappornas uttag av föräldrapenning. I årets budgetproposition föreslås att 3,5 milj.kr. avsätts för informationsinsatser i detta syfte under nästa budgetår. Utskottet anser att riksdagen bör vidhålla sin tidigare inställning och avstyrker bifall till motion So612 yrkande 28.
Tillfällig föräldrapenning
Tillfällig föräldrapenning utges till en förälder som behöver avstå från förvärvsarbete för att vårda barn under tolv år bl.a. till följd av sjukdom eller smitta hos barnet eller barnets ordinarie vårdare eller vid besök i samhällets förebyggande barnhälsovård. Under de nämnda förutsättningarna kan tillfällig föräldrapenning också utges för vård av ett barn som har fyllt tolv men inte sexton år i de fall barnet på grund av sjukdom, psykisk utvecklingsstörning eller annat handikapp är i behov av särskild tillsyn och då vård- eller tillsynsbehovet inte grundat rätt till vårdbidrag. För barn under 240 dagar utges tillfällig föräldrapenning endast om tillsynen av barnet i övrigt är stadigvarande ordnad eller om barnet vårdas på sjukhus. Tillfällig föräldrapenning kan sedan den 1 juli 1990 utges under högst 120 dagar per barn och år. Om skälet till att föräldern behöver avstå från förvärvsarbete är sjukdom hos barnets ordinarie vårdare kan dock ersättning utges under högst 60 dagar. Tillfällig föräldrapenning utges fr.o.m. den 1 mars 1991 med 80% av den sjukpenninggrundande inkomsten delad med årsarbetstiden. Efter det att förmånen utgivits för 14 dagar för samma barn under ett år utges ersättning med 90 % av den sjukpenninggrundande inkomsten beräknad på samma sätt.
Tillfällig föräldrapenning utges också till föräldrar till barn som fyllt fyra år t.o.m. det kalenderår under vilket barnet fyller tolv år, när föräldern avstår från förvärvsarbete i samband med föräldrautbildning, besök i barnets skola eller besök i förskola eller fritidshemsverksamhet inom samhällets barnomsorg i vilken barnet deltar. För sådana s.k. kontaktdagar utges ersättning under två dagar per barn och år.
Härutöver har en far rätt till tillfällig föräldrapenning under sammanlagt tio dagar i samband med barns födelse, s.k. pappadagar.
Ingbritt Irhammar och Birger Andersson (c) begär i motion Sf211 en utredning om tillfällig föräldrapenning då dagbarnvårdares egna barn blir sjuka och då daghemmet är stängt på grund av sjukdom.
Utskottet har senast i betänkandet 1990/91:SfU11 behandlat motioner med samma syfte som den förevarande. Utskottet erinrade därvid om att rätten till föräldrapenning för förälder som behöver avstå från förvärvsarbete i samband med sjukdom hos ett barn eller barnets ordinarie vårdare infördes den 1 januari 1977 och att med ordinarie vårdare enligt förarbetena till lagändringen kan förstås antingen hemarbetande förälder eller någon tredje person, exempelvis dagbarnvårdare, barnpraktikant eller någon nära släkting.
Utskottet erinrade vidare om att frågan om rätt till tillfällig föräldrapenning för förälder som avstår från förvärvsarbete för att vårda barn som på grund av sjukdom eller smitta hos ordinarie vårdares barn inte kan vistas hos den ordinarie vårdaren hade tagits upp av föräldraförsäkringsutredningen i dess betänkande (SOU 1982:36) Enklare föräldraförsäkring. Enligt utredningen torde en utvidgning av bestämmelserna så att föräldrapenning skall kunna utges på grund av sjukdom eller smitta hos ordinarie vårdares barn komma att medföra en betydande utökning av försäkringen. Utredningen framhöll att om dagmammans barn insjuknade skulle detta, liksom vid ordinarie vårdares sjukdom, kunna medföra rätt till föräldrapenning för flera barn samtidigt, som normalt vårdades hos henne. Även om det kunde finnas skäl att ge rätt till föräldrapenning i den nämnda situationen var utredningen därför inte beredd att föreslå någon förändring på denna punkt bl.a. med hänsyn till de kostnader för försäkringen som en sådan ändring skulle kunna komma att medföra.
Vid behandlingen av frågan under 1989/90 års riksmöte inhämtade socialförsäkringsutskottet yttrande från socialutskottet. Socialutskottet betonade att det i första hand måste eftersträvas att barnomsorgen hålls öppen på överenskomna tider och att det är kommunerna som ansvarar för att ersättare finns tillgängliga i de situationer som avsågs i motionerna. Socialutskottet ansåg att de föräldrar som drabbas av tillfälliga eller oförutsedda stängningar av barnomsorgen bör hållas ekonomiskt skadeslösa, och utskottet ansåg därför att frågan om ersättning för förlorad arbetsförtjänst för föräldrar som inte kan förvärvsarbeta på grund av tillfälliga stängningar av barnomsorgen borde utredas.
Socialförsäkringsutskottet delade i betänkandet 1989/90:SfU11 socialutskottets uppfattning om betydelsen av att barnomsorgen hölls öppen på överenskomna tider och om kommunens ansvar för att ersättare fanns tillgängliga i de situationer som avsågs i motionerna. Socialförsäkringsutskottet hade inte några invändningar mot ett vidgat ekonomiskt ansvar för kommunerna vid utebliven barnomsorg. Utskottet, som erinrade om att rätten till tillfällig föräldrapenning vid sjukdom hos ordinarie vårdare infördes vid en tidpunkt då det var vanligare än nu att den ordinarie vårdaren var en hemarbetande förälder eller att vården ändå skedde i barnets och föräldrarnas hem, ville däremot med bestämdhet avvisa tanken på att ersättning skulle utges från föräldraförsäkringen i de situationer som avsågs i motionerna.
Utskottet vidhöll i betänkandet 1990/91:SfU11 sin tidigare bedömning i frågan och utskottet vidhåller fortfarande denna bedömning. Utskottet avstyrker därför bifall till motion Sf211. I motion Sf269 av Charlotte Cederschiöld (m) erinras om att kontaktdagar för besök i barnomsorgen endast kan tas ut av föräldrar som har sitt barn inom samhällets barnomsorg. Motionären begär att föräldrarna skall ha rätt till kontaktdagar oavsett i vilken barnomsorgsform barnet vistas. Eftersom detta skulle medföra ökade kostnader föreslår motionären att antalet kontaktdagar för detta ändamål minskas till en per barn och år. Motionären begär ett tillkännagivande i frågan.
Utskottet vill erinra om att riksdagen under innevarande riksmöte (prop. 1991/92:65, SoU12, rskr. 85) beslutat att ändra villkoren för statsbidrag till kommunerna så att verksamhet i form av daghem eller fritidshem som drivs av annan än kommun underlättas. En av förutsättningarna för statsbidrag i dessa fall är att kommunen beslutat att verksamheten skall ingå i kommunens barnomsorgsplan. Genom detta beslut har en viss utvidgning av möjligheterna att erhålla kontaktdagar skett. I proposition 1991/92:65 anförs att regeringens mål är att bidrag skall lämnas också för privata familjedaghem, daghem, deltidsgrupper och öppna förskolor, men att en sådan utvidgning av statsbidragsgivningen förutsätter ytterligare överväganden. Förutsättningarna kan enligt propositionen komma att förändras av vad som kommer fram av det arbete som bedrivs i den kommunalekonomiska kommittén. Om bidragen till kommunerna blir mer generella kommer statens roll i framtiden att bli en annan. Departementschefen anför att han avser att återkomma till dessa frågor i ett senare sammanhang.
Utskottet utgår från att man vid de fortsatta övervägandena om valfrihet i barnomsorgen också uppmärksammar föräldrarnas möjligheter att utnyttja kontaktdagarna inom föräldraförsäkringen, och utskottet anser därför med anledning av motion Sf269 att någon riksdagens åtgärd inte för närvarande är påkallad.
Lisbeth Staaf-Igelström (s) begär i motion Sf208 en översyn av gällande regler så att det blir möjligt att inom ramen för den tillfälliga föräldrapenningen ersätta en förälder som efter en skilsmässa flyttat till annan ort men vill upprätthålla kontakten med sina barn och behöver ta ledigt från arbetet för detta.
Utskottet har vid de två senaste riksmötena behandlat liknande motionsyrkanden (se senast 1990/91:SfU11). Utskottet har därvid uttalat förståelse för det problem som tagits upp i motionerna, men ansett att det knappast kunde lösas inom föräldraförsäkringen.
Utskottet vidhåller denna uppfattning och avstyrker bifall till motion Sf208.
Åldersgränsen 16 år för rätt till tillfällig föräldrapenning kritiseras i motion Sf29 av Göran Magnusson (s). Motionären begär att reglerna skall ändras så att även förälder som vårdar sjukt eller handikappat barn som fyllt 16 år skall få rätt till ersättning.
Utskottet har vid tidigare behandling av frågan om tillfällig föräldrapenning vid vård av vuxna handikappade barn (se senast 1990/91:SfU11) hänvisat till att ersättning från den allmänna försäkringen till handikappade personer som är 16 år eller äldre utges i form av handikappersättning och förtidspension. I speciella situationer kan även ersättning för anhörigvård utges. Utskottet har ansett att vårdbehovet för vuxna personer inte bör lösas inom föräldraförsäkringens ram. Utskottet har också erinrat om att 1989 års handikapputredning (S 1988:03) har i uppdrag att kartlägga och analysera de insatser för funktionshindrade som görs inom socialtjänsten samt habiliteringen och rehabiliteringen.
Handikapputredningen har nyligen lämnat förslag om ökade insatser för funktionshindrade personer i betänkandet SOU 1991:46 Handikapp Välfärd Rättvisa, och betänkandet bereds inom regeringskansliet.
Utskottet vidhåller sin tidigare uppfattning att det aktuella vårdbehovet inte skall lösas genom en utvidgad föräldraförsäkring och avstyrker bifall till motion Sf29.
Föräldrabegreppet inom föräldraförsäkringen
Rätt till föräldrapenning tillkommer förälder. Med förälder likställs rättslig vårdnadshavare, blivande adoptivförälder och den med vilken en förälder är eller har varit gift eller har eller har haft barn, om de varaktigt bor tillsammans. Vad gäller tillfällig föräldrapenning likställs med förälder även den som en förälder bor tillsammans med under äktenskapsliknande förhållanden samt fosterföräldrar.
Några motioner behandlar föräldrabegreppet inom föräldraförsäkringen. Ulrica Messing och Widar Andersson (s) begär i motion Sf222 ett tillkännagivande om att en förälder skall ha möjlighet att överföra rätten till såväl föräldrapenning som tillfällig föräldrapenning till annan anhörig. Även Ulla Orring (fp) begär i motion Sf219 att rätten till tillfällig föräldrapenning skall kunna överlåtas till annan anhörig.
Utskottet har senast i sitt betänkande 1990/91:SfU11 behandlat frågan om möjlighet att överlåta rätten till tillfällig föräldrapenning till annan person. I betänkandet redovisades bl.a. riksförsäkringsverkets rapport (RFV anser 1989:2) Vissa frågor inom den tillfälliga föräldrapenningen och en kartläggning som socialstyrelsen gjort av ensamföräldrarnas utnyttjande av de kommunala barnvårdarresurserna.
Av socialstyrelsens kartläggning framgår att barnvårdarverksamheten minskat successivt i kommunerna under 1980-talet i takt med att föräldraförsäkringen byggts ut.
Riksförsäkringsverket anser i sin rapport att den enda praktiska lösningen -- om man vill införa rätten till överlåtelse av tillfällig föräldrapenning -- torde vara att låta alla föräldrar få sådan rätt och att någon särskild prövning av anknytningen mellan den närstående och föräldern inte bör komma i fråga. Verket anför vidare att, om försäkringsreglerna ändras så att ersättningsrätten kan överlåtas till vem som helst, en förälder kan känna sig pressad att avstå från möjligheten att själv stanna hemma hos sitt sjuka barn och att denna olägenhet skulle vara mest besvärande för en ensamstående förälder. Om rätten till tillfällig föräldrapenning skall kunna överlåtas till annan person än förälder, innebär detta enligt riksförsäkringsverket att kopplingen till familjen upphör och att försäkringen genomgår en principiell förändring i riktning mot en allmän barntillsynsförsäkring. En sådan förändring är enligt verket tveksam. Verket erinrar om att, både när rätten till föräldrapenning för tillfällig vård av barn infördes och när den senare har utvidgats, statsmakterna med skärpa har framhållit att dessa åtgärder inte fick innebära att kommunerna minskade sin utbyggnad av barnvårdarverksamheten. Föräldrapenningen fick inte tas som ett alternativ till en utbyggnad av de kommunala barnomsorgsinsatserna. Riksförsäkringsverket beräknade att en rätt att överlåta den tillfälliga föräldrapenningen skulle medföra en kostnadsökning med 105--110 milj.kr. för ett år. En sådan rätt endast för ensamstående föräldrar skulle ge en kostnadsökning med 75--80 milj.kr. Till detta kom enligt verket ett ökat resursbehov hos försäkringskassorna med ca 25 resp. 20 årsarbetare.
Utskottet uttalade senast i betänkandet 1990/91:SfU11 att en möjlighet att överlåta rätten till tillfällig föräldrapenning kunde befaras medföra att kommunerna ytterligare minskade sin utbyggnad av barnvårdarverksamheten och att socialförsäkringen således fick ta över kommunernas ansvar. Farhågorna hade också stärkts av socialstyrelsens kartläggning. En sådan möjlighet kunde också anses innebära en principiell förändring av föräldraförsäkringen i riktning mot en allmän barntillsynsförsäkring, och rätten till tillfällig föräldrapenning borde inte ses som ett alternativ till en utbyggnad av de kommunala barnomsorgsinsatserna.
Utskottet vidhåller denna inställning och anser att de angivna förhållandena i lika hög grad talar mot en rätt att överlåta föräldrapenning som utgår med anledning av barns födelse. Utskottet avstyrker därför bifall till motionerna Sf219 och Sf222.
Homosexuella samboendes möjligheter att få rätt till samma socialförsäkringsförmåner som tillkommer heterosexuella sammanboende tas upp i motionerna L415 av Lars Werner m.fl. (v) yrkande 2, K424 av Christina Linderholm (c) yrkande 4 och Sf26 av Kent Carlsson (s). I samtliga motioner berörs den tillfälliga föräldrapenningen och i de två förstnämnda motionerna även efterlevandeförmåner.
Som framgår ovan likställs med en förälder vid rätt till tillfällig föräldrapenning den som föräldern sammanbor med under äktenskapsliknande förhållanden. Av förarbetena till denna bestämmelse framgår att bestämmelsen avser heterosexuella samboförhållanden. Efterlevandepension i form av omställningspension och särskild efterlevandepension kan förutom till efterlevande make också utgå till den som, utan att vara gift, stadigvarande sammanbodde med en icke gift man eller kvinna vid dennes död och som tidigare har varit gift med eller har eller har haft eller då väntade barn med denne.
Utredningen om registrerat partnerskap, m.m. (dir. 1991:6) har till uppgift att utvärdera lagen om homosexuella sambor. I direktiven nämns att socialstyrelsen i en skrivelse till regeringen föreslagit en lagstiftning om registrerat partnerskap som med vissa undantag skall få samma rättsverkningar som ett äktenskap har. Enligt direktiven kan det vara lämpligt att inom ramen för utvärderingen av sambolagen också överväga behovet av en lagstiftning om s.k. registrerat partnerskap. Det blir därvid en viktig uppgift för kommittén att inventera äktenskapets olika rättsverkningar för att man skall kunna bedöma vilka undantag som med en sådan utgångspunkt ter sig påkallade. I direktiven räknas olika områden upp som vid en sådan genomgång torde komma i blickpunkten. Bl.a. nämns det att i socialförsäkringslagstiftningen finns ett stort antal regler som tar sikte på äktenskaplig samlevnad och som alltså behöver övervägas i förevarande sammanhang.
Utskottet, som erfarit att en genomgång av bl.a. socialförsäkringslagstiftningens regler pågår inom den nämnda utredningen, anser att resultatet av det pågående utredningsarbetet bör avvaktas och avstyrker bifall till motionerna L415 yrkande 2, K424 yrkande 4 och Sf26.
Vårdbidrag för handikappade barn
Höjda vårdbidragsbelopp
Vårdbidrag utges till förälder som vårdar barn under 16 års ålder som behöver särskild tillsyn och vård på grund av sjukdom eller handikapp. Även merkostnader på grund av sjukdomen eller handikappet skall beaktas. Vårdbidraget utges med belopp motsvarande hel, halv eller fjärdedels förtidspension till ensamstående jämte pensionstillskott (200, 100 resp. 50 % av basbeloppet). Vårdbidraget är skattepliktig och pensionsgrundande inkomst för föräldern. Av vårdbidraget kan dock en viss del bestämmas som ersättning för merkostnader. Merkostnadsersättningen är skattefri, och denna ersättning grundar inte någon rätt till pension. Merkostnadsersättningen har fyra nivåer (18, 36, 53 resp. 69% av basbeloppet). Vårdar föräldern flera handikappade barn som inte fyllt 16 år grundas bedömningen av rätten till vårdbidrag på det sammanlagda behovet av tillsyn och vård samt merkostnadernas omfattning.
I proposition 1991/92:106 föreslås betydande förbättringar av vårdbidraget. Vårdbidragets belopp föreslås höjt så att helt vårdbidrag motsvarar 2,5 basbelopp med motsvarande beloppshöjningar vid partiella förmåner. Vårdbidraget föreslås även kunna utges på en ny förmånsnivå, tre fjärdedels vårdbidrag. Även möjligheten att få merkostnadsersättning förbättras i de fall enbart tillsyns- och vårdbehovet för ett barn uppfyller kravet för att helt vårdbidrag skall kunna utges. Om merkostnaderna i sådana fall motsvarar minst 18% av basbeloppet utbetalas ersättning med 18, 36, 53 eller 69% för merkostnader utöver annars gällande maximibelopp för vårdbidraget.
Utskottet biträder förslagen, som inte föranlett något motionsyrkande.
Vårdbidragets föräldrabegrepp
Vårdbidrag utges till förälder. I vårdbidragets föräldrabegrepp innefattas, förutom biologiska föräldrar och adoptivföräldrar, även den med vilken förälder är eller varit gift eller har eller har haft barn, om de stadigvarande sammanbor. Med förälder likställs även den som med socialnämndens tillstånd har tagit emot ett utländskt barn för vård och fostran i syfte att adoptera det. Om föräldrarna lever åtskilda kan utbetalningen av vårdbidraget göras med hälften till envar av dem om båda tar del i vården om barnet.
I motion Sf215 av Björn Samuelson och Berith Eriksson (v) begärs ett tillkännagivande om att även den som sammanbor med en förälder till ett handikappat barn skall ha rätt att erhålla vårdbidrag.
Utskottet har under föregående riksmöte behandlat denna fråga i de båda av riksdagen godkända betänkandena 1990/91:SfU1 och 1990/91:SfU11. Vid den förstnämnda behandlingen hade utskottet inhämtat yttrande från riksförsäkringsverket. Riksförsäkringsverket anförde att vid bedömning av rätten till vårdbidrag utgår man från barnets vård- och tillsynsbehov och inte från vem som faktiskt vårdar barnet. Vårdbidrag kunde således utges även i de fall en samboende person vårdade barnet, men vårdbidraget beviljades då föräldern. Verket anförde vidare att det föräldrabegrepp som gäller inom vårdbidraget i princip är detsamma inom hela socialförsäkrings- och skattelagstiftningen. Det måste därför enligt riksförsäkringsverket finnas mycket starka skäl för att bryta ut vårdbidraget ur detta komplex. En utvidgning skulle också kunna tas till intäkt för att samtliga personer som bor tillsammans med föräldern och barnet borde kunna uppbära vårdbidrag för barnet. Verket angav att beträffande tillfällig föräldrapenning gällde att den som bor ihop med en förälder under äktenskapsliknande förhållanden likställs med förälder, men att som skäl härför hade anförts att den tillfälliga föräldrapenningen är en tidsbegränsad förmån som avser inkomstförlust vid vård av barn i akuta situationer. En utökning av kretsen för vårdbidraget skulle enligt riksförsäkringsverket leda till krav att ytterligare grupper borde vara ersättningsberättigade. Riksförsäkringsverket ansåg därför att det inte fanns tillräckliga skäl att frångå det föräldrabegrepp som för närvarande gäller beträffande vårdbidraget.
Utskottet, som i de båda betänkandena erinrade om vilka regler som gällde för rätt till föräldrapenning m.m., uttalade en förståelse för att det av skatte- och pensionsskäl kunde vara av intresse att vårdbidrag skall kunna tillerkännas den som utan äktenskap eller gemensamma barn sammanbor med en förälder. Utskottet ansåg emellertid att det inte fanns tillräckligt starka skäl för att vårdbidrag, som till skillnad från den tillfälliga föräldrapenningen är avsett för mer varaktiga vårdsituationer, även skall kunna utges till sammanboende med förälder utan att äktenskap eller gemensamma barn föreligger, och utskottet avstyrkte motionsyrkanden härom.
Utskottet anser att riksdagen skall vidhålla sina tidigare beslut i frågan och avstyrker bifall till motion Sf215.
Förenklad handläggning
I motion Sf28 av Lena Öhrsvik (s) framhålls att det mot bakgrund av nya medicinska rön, administrativa rationaliseringsbehov och en välutvecklad praxis kan finnas skäl att för vissa speciella diagnosgrupper överväga en schabloniserad tillämpning i vårdbidragsärenden första gången de prövas. Vid ett senare tillfälle kunde man i stället göra en mer djupgående prövning. Motionären framhåller också att vårdbidragsärendena kräver kvalificerade kunskaper om försäkringen samt om handikappets innebörd för barns utveckling och att personalutbildningen på området bör ökas.
Utskottet behandlade i sitt nyssnämnda betänkande 1990/91:SfU1 en motion om behovet av att merkostnadsdelen av vårdbidrag fick bedömas efter schablonmässiga normer. Utskottet inhämtade yttrande över motionen från riksförsäkringsverket och Försäkringskasseförbundet.
Riksförsäkringsverket framhöll i sitt yttrande att en förutsättning för att en del av vårdbidraget skall vara skattefri är att merkostnadsdelen nära ansluter till de faktiska merkostnaderna för det handikappade barnet. Med nuvarande regelkonstruktion skall bedömningen av rätten till vårdbidrag grundas på det sammanlagda behovet av tillsyn och vård samt merkostnadernas omfattning. Med hänsyn härtill och då merkostnaderna inom samma sjukdomsgrupp varierar kraftigt är det nödvändigt att göra en individuell bedömning inte bara vad avser förälderns merarbete på grund av barnets sjukdom eller handikapp utan också avseende merkostnadernas storlek. Riksförsäkringsverket uppgav att verket skulle göra en mera djupgående utvärdering av försäkringskassornas tillämpning av vårdbidragsreglerna och merkostnadsbedömningarna. Om det visade sig att stora svårigheter kvarstod att rättvist tillämpa reglerna, skulle riksförsäkringsverket pröva frågan om erforderliga regelförändringar.
Försäkringskasseförbundet anförde att en bedömning efter schablonmässiga normer skulle innebära en avsevärd förenkling men enligt förbundets mening var det -- främst från rättvisesynpunkt -- inte en tillfredsställande lösning på de svårigheter som kunde finnas. Förbundet ansåg i stället att ytterligare insatser kunde göras på utbildningsområdet för att förbättra och underlätta handläggningen av och besluten i dessa ärenden.
Utskottet framhöll i betänkandet 1990/91:SfU1 och senare även i betänkandet 1990/91:SfU11 att hanteringen av vårdbidragsärendena tycktes vara tidskrävande och innefatta svåra bedömningar för försäkringskassorna. Utskottet ansåg det därför lämpligt att riksförsäkringsverket gjorde en fördjupad utvärdering av försäkringskassornas tillämpning av vårdbidragsärenden. Frågan huruvida beräkningen av merkostnadsdelen borde schabloniseras eller kunde underlättas på annat sätt borde därför anstå i avvaktan på denna utvärdering.
Utskottet delar motionärens uppfattning att det vore önskvärt med en viss schablonisering av handläggningen av vårdbidragsärenden. Det är också av största vikt att ärendena handläggs av personal som är välutbildad inom detta område. Med hänsyn till den utvärdering som pågår inom riksförsäkringsverket utgår emellertid utskottet från att de synpunkter på handläggningen av vårdbidragsärenden som motionären fört fram kommer att övervägas inom verket. Någon åtgärd från riksdagens sida med anledning av motion Sf28 är därför inte påkallad.
Utskottet behandlar i detta sammanhang även motion Sf267 av Lahja Exner m.fl. (s). Motionärerna begär i motionen ett tillkännagivande om en bättre samordning av vissa bidrag till handikappade och närstående. Som exempel på bristande samordning nämner motionärerna att personer som får vårdbidrag eller handikappersättning även får kommunala hemsjukvårdsbidrag. Beroende på i vilken ordning dessa bidrag sökes kan, anför motionärerna, summan av bidragen från försäkringskassan och kommunen bli olika, eftersom försäkringskassan tar hänsyn till om annat samhällsstöd utgår, medan hemsjukvårdsbidragets storlek bedöms utifrån vårdtagarens medicinska behov och vårdgivarens insats.
I samband med handikapputredningens förslag om ökade insatser för funktionshindrade personer har också samordningsfrågor beträffande insatser från kommunerna och från den allmänna försäkringen berörts. Utskottet utgår därför från att sådana frågor kommer att bli fortsatt uppmärksammade i den beredning av handikapputredningens betänkande SOU 1991:46 som nu pågår inom regeringskansliet. Någon åtgärd från riksdagens sida med anledning av motion Sf267 är därför inte påkallad.
Medelsanvisning
Regeringen har i proposition 1991/92:106 till anslaget C 3. Bidrag till föräldraförsäkringen föreslagit ett förslagsanslag på 2832000000 kr. och till anslaget C 4. Vårdbidrag för handikappade barn föreslagit ett förslagsanslag på 1200000 kr. Utskottet har ingen erinran mot förslagen.
IV Pensioner m.m.
Under rubriken Pensioner m.m. behandlas det i proposition 1991/92:100, bilaga 6 (socialdepartementet), under littera C. Ekonomiskt stöd till barnfamiljer m.m. upptagna anslaget C 6. Barnpensioner och de under littera D. Försäkring vid sjukdom, handikapp och ålderdom upptagna anslagen D 2. Förtidspensioner, D 3. Handikappersättningar, D 4. Vissa yrkesskadeersättningar, D 6. Ålderspensioner, D 8. Bidrag till kommunala bostadstillägg till folkpension och D 9. Efterlevandepensioner till vuxna. Vidare behandlas det under littera D. upptagna anslaget D 7. Särskilt pensionstillägg med de i proposition 1991/92:106 föreslagna förändringarna i anslaget och lagändringar vad avser rätten till särskilt pensionstillägg till folkpension för långvarig vård av sjukt eller handikappat barn. Utskottet behandlar under detta avsnitt också ett antal under den allmänna motionstiden väckta motioner med anknytning till anslagen.
Allmänt om pensioner
Folkpension utges i form av ålderspension, förtidspension eller familjepension. Som särskild folkpensionsförmån finns även handikappersättning, vårdbidrag, pensionstillskott, särskilt pensionstillägg, hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg. Folkpensionerna finansieras över budgeten genom en socialavgift, folkpensionsavgiften, och genom skatter.
Utöver det generella grundskydd som ges genom folkpensionen ger den allmänna tilläggspensionen (ATP) ett pensionsskydd som är knutet till den försäkrades tidigare förvärvsinkomster. ATP finansieras i sin helhet utanför budgeten genom socialavgifter och avkastning på fonderade medel.
Den 1 januari 1990 ersattes den tidigare änkepensionen med omställningspension och särskild efterlevandepension som utgår efter samma regler för män och kvinnor. De nya reglerna är försedda med omfattande övergångsbestämmelser.
Pensionerna, såväl från folk- som tilläggspensioneringen, är liksom en del andra sociala förmåner knutna till basbeloppet inom den allmänna försäkringen. Bestämmelserna om basbeloppet, som fastställs av regeringen varje år, återfinns i 1 kap. 6 § AFL.
Basbeloppet utgör 29 700 kr. multiplicerat med det tal (jämförelsetal) som anger förhållandet mellan det allmänna prisläget i oktober året före det som basbeloppet avser och prisläget i oktober 1989. Därvid skall bortses från de prisförändringar som följer av ändringar av den statliga fastighetsskatten, av indirekta skatter och av räntebidrag inom bostadsbidragssystemet, allt i den mån åtgärderna vidtagits för att finansiera den sänkning av den statliga inkomstskatten som genomförts åren 1990 och 1991. Basbeloppet uppgår för år 1992 till 33700 kr.
Folkpensionens grundbelopp och pensionstillskott
Folkpension utges med 96 % av basbeloppet till ogift pensionär och med 78,5 % till gift pensionär. Pensionstillskottet utges till pensionär med låg eller ingen ATP med 54 % av basbeloppet till ålderspensionär och med 104 % av basbeloppet till förtidspensionär. Pensionstillskottet avräknas mot utgående ATP. Vid sidan härav utges efter inkomstprövning kommunalt bostadstillägg (KBT). Pensionärer beskattas också enligt särskilda skatteregler som innebär att skatt ej erläggs av en ålderspensionär som endast uppbär folkpensionens grundbelopp och pensionstillskott.
Två motioner syftar till att samma folkpensionsbelopp skall utges oberoende av civilstånd. Charlotte Cederschiöld (m) framhåller i motion Sf218 att det nuvarande förhållandet att gift pensionär erhåller lägre folkpension än annan pensionär inte längre är i överensstämmelse med moderna människors syn. På sikt bör därför pensionerna jämnas ut inom samma totalram så att de utges med samma belopp oavsett civilstånd, och i yrkande 1 i motionen begärs ett tillkännagivande om detta till regeringen. Hans Stenberg m.fl. (s) anför i motion Sf224 att varje pensionär bör ses som en individ, utan hänsyn till civilstånd och att folkpensionen därför bör utgå lika för alla. Motionärerna begär ett tillkännagivande till regeringen om behovet av en förändring av reglerna för folkpensionsbeloppens storlek.
Pensionsberedningen behandlade i sitt huvudbetänkande (SOU 1990:76) bl.a. frågor om möjligheten att slå samman folk- och tilläggspensioneringen. Beredningen arbetade med olika alternativa modeller. En av modellerna (A:1) innebar att en grundpension skulle utges som är lika för alla. Beredningen konstaterade emellertid att ett genomförande härav skulle leda till oacceptabla kostnadsökningar för pensionssystemet till följd av att alla pensionstagare skulle omfattas av den höjda grundpensionen. Framför allt en del gifta pensionstagare skulle få väsentligt högre pension än enligt nuvarande system.
Utskottet beräknar att kostnaderna för att inom nuvarande system höja folkpensionens grundbelopp för gifta pensionärer till den nivå som gäller för ensamstående rör sig i storleksordningen 5 miljarder kronor per år. Om man å andra sidan, såsom föreslagits i motion Sf218 yrkande 1, skulle utjämna pensionsbeloppen mellan ensamstående och gifta pensionärer inom nuvarande totalram, skulle detta innebära en kännbar reduktion av folkpensionens grundbelopp för ensamstående.
En av regeringen tillkallad parlamentarisk arbetsgrupp (dir. 1991:102) skall, mot bakgrund av pensionsberedningens huvudbetänkande och de inkomna remissvaren över detta, utarbeta förslag till ändringar i systemet för den allmänna pensioneringen.
Enligt utskottets uppfattning bör riksdagen i avvaktan på resultatet av det pågående utredningsarbetet inte göra några uttalanden med anledning av motionerna Sf218 yrkande 1 och Sf224.
En rad motioner tar upp frågor som rör pensionärernas levnadsstandard och behovet av att införa en grundpension. I motion Sf277 av Lars Werner m.fl. (v) begärs i yrkande 1 att pensionstillskotten skall höjas fr.o.m. den 1 januari 1993 från nuvarande 54 % till 70 % av basbeloppet. Motionärerna vill ge ett bättre stöd till gruppen låginkomstpensionärer och anser att målsättningen bör vara att man under en treårsperiod höjer pensionstillskottet till ett helt basbelopp. I yrkande 2 begär motionärerna ett tillkännagivande till regeringen om att på sikt ett system med grundpension skall införas, som inte behöver kompletteras med pensionstillskott och bostadsbidrag. Motsvarande yrkande framförs i motion Fi209 yrkande 14 i denna del av Lars Werner m.fl.
Lars Werner m.fl. pekar i motion Sk351 yrkande 57 också på att det finns problem med att många pensionärer har så låg pension att det krävs särskilda skatteregler för att de inte skall få en orimligt låg disponibel inkomst. Motionärerna anser att även detta problem kan lösas genom höjda grundpensioner och begär ett tillkännagivande härom till regeringen.
Karin Starrin och Ingbritt Irhammar (c) vill i motion A805 yrkande 15 i denna del att en grundpension införs i vilken ingår folkpension, KBT, pensionstillskott och en lägsta ATP. Samtidigt skall skattereglerna förändras. Motionärerna begär ett tillkännagivande härom.
Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) begär i motion Sf242 yrkande 1 förslag till sådan ändring av pensionsbeloppen att ingen pensionär tvingas leva under existensminimum. I yrkande 2 begärs att den föreslagna ändringen skall gälla retroaktivt fr.o.m. den 1 januari 1992 och i yrkande 3 att beslut härom skall fattas av riksdagen före mars månads utgång 1992. I motion Sf243 begär Ian Wachtmeister m.fl. ett tillkännagivande till regeringen om pensionärernas levnadsstandard i jämförelse med standarden för intagna på fångvårdsanstalter.
I regeringsförklaringen den 4 oktober 1991 aviserades att samtidigt med att en bred parlamentarisk arbetsgrupp tillsattes för att behandla ATP-systemets framtid och frågor i anslutning till detta skulle en bred kartläggning ske av pensionärernas levnadsvillkor i syfte att ge underlag för att förbättra situationen för de sämst ställda pensionärerna. I det sammanhanget skulle möjligheterna med en höjd grundpension utredas liksom med riktade insatser till dem som har det sämst ställt. Förslag skulle läggas fram i så god tid att de kan träda i kraft fr.o.m. 1993.
Kartläggningen har påbörjats och baseras på ett material från statistiska centralbyrån som omfattar ca 150 000 pensionärer. I direktiven för den tillsatta arbetsgruppen med uppgift att utarbeta förslag till förändringar i systemet för den allmänna pensioneringen erinras om den pågående utredningen om kommunala bostadsbidrag, den pågående kartläggningen och den särskilda utredningen av möjligheten till en höjd grundpension liksom riktade åtgärder till dem som har det sämst ställt.
Med hänvisning till pågående kartläggnings- och utredningsarbete avstyrker utskottet bifall till motionerna Sf277 yrkandena 1 och 2, Sk351 yrkande 57, A805 yrkande 15 i denna del, Sf242 och Sf243.
Ulla Tillander (c) anför i motion Sf281 att det finns en liten grupp människor som lever på folkpensionens grundbelopp även efter det att problemen för de s.k. undantagandepensionärerna lösts. Denna grupp bör enligt motionären vara berättigade till pensionstillskott, och motionären begär ett tillkännagivande härom till regeringen.
Tidigare gällande regler om att undantagande från ATP påverkade storleken av pensionstillskott och KBT upphörde fr.o.m. den 1 juli 1990. Den grupp som motionären synes åsyfta är personer som debiterats ATP-avgifter, men som inte betalt dessa.
ATP finansieras genom avgifter från arbetsgivare och egenavgifter från försäkrade med inkomst av annat förvärvsarbete än anställning. Egenavgiften i form av tilläggspensionsavgift grundas på den försäkrades taxering. I den mån den pensionsgrundande inkomsten härrör från inkomst av annat förvärvsarbete får pensionspoäng tillgodoräknas den försäkrade endast om tilläggspensionsavgift för året erlagts inom föreskriven tid. Vid bestämmande av rätten till pensionstillskott skall, om pensionspoäng inte tillgodoräknats den försäkrade på grund av utebliven avgiftsbetalning, hänsyn tas till den tilläggspension som skulle ha utgivits om avgift erlagts. Detta förhållande påverkar även rätten till KBT.
Utskottet behandlade en motion om denna fråga i betänkande. 1990/91:SfU11 och konstaterade att en rätt att behålla pensionstillskott vid underlåten avgiftsinbetalning skulle beröra även dagens och framtidens förvärvsverksamma. Möjligheten att få KBT för den grupp som här avses har behandlats av KBT-utredningen i betänkande (SOU 1992:21), Bostadsstöd till pensionärer.
Utskottet utgår från att situationen för de pensionärer som nämns i motion Sf281 även kommer att belysas i det pågående kartläggningsarbetet rörande de sämst ställda pensionärerna.
Med hänsyn härtill anser utskottet att något uttalande från riksdagen med anledning av motion Sf281 inte är påkallat.
Översyn av pensionssystemet m.m.
ATP är ett s.k. fördelningssystem som i princip innebär att utgående förmåner betalas av de samtidigt inflytande avgifterna. Inom ATP finns dock en betydande fond.
Rätten till ATP grundas på inkomst av förvärvsarbete. Pensionsgrundande är den del av inkomsten som överstiger det vid årets ingång gällande basbeloppet men understiger 7,5 basbelopp (ATP-taket).
Pensionsgrundande inkomst fastställs för varje år från det år den försäkrade fyller 16 år t.o.m. det år han fyller 64 år. För de år före 65 års ålder under vilka den försäkrade under hela året uppburit hel ålderspension fastställs ingen pensionsgrundande inkomst.
För varje år pensionsgrundande inkomst fastställts omräknas denna till pensionspoäng som tillgodoräknas den försäkrade. För att den försäkrade skall ha rätt till full pension från ATP krävs 30 poängår, och pensionen beräknas utifrån den genomsnittliga pensionspoängen under de 15 år under vilka poängen var högst.
Den som under större delen av ett år vårdat ett barn som inte fyllt tre år och inte för året kan tillgodoräknas pensionspoäng kan tillgodoräkna sig detta år som ett vårdår. Vårdåret jämställs med år för vilka pensionspoäng tillgodoräknats.
Finansieringen av ATP sker kollektivt med socialavgifter. Sambandet mellan den försäkrades förmåner från ATP och de avgifter som betalats in till systemet på grundval av arbetsinkomsterna är svagt. Detta sammanhänger med en rad förhållanden av vilka kan nämnas:
avgiftsunderlaget omfattar inkomster såväl under ett basbelopp som över ATP-taket som inte ger rätt till pension för rätt till full pension krävs endast pensionspoäng under 30 av de 49 år som är möjliga medelpoängen beräknas för de 15 åren med högst poäng vissa ersättningar inom det sociala trygghetssystemet räknas som inkomst av arbete utan att belastas med avgift vårdår räknas som intjänandeår utgående ATP reducerar pensionstillskott och kommunalt bostadstillägg
Dessa förhållanden ger upphov till omfördelningar inom pensionärskollektivet.
I ett system med krav på fler poängår än 30 år för rätt till full pension och medelpoäng beräknad utifrån ett högre antal poängår än 15 år skulle omfördelningseffekterna bli lägre och ett mera direkt samband mellan avgifter och förmåner skulle uppkomma. Om pensionen beror på den totala arbetsinkomsten under den yrkesverksamma tiden skulle ett sådant system kunna sägas vara fördelningsmässigt neutralt.
Försäkringssystem, antingen de är fördelningsmässigt neutrala eller ej, kan vara i olika grad fonderade. I ett system som utformas som ett premiereservsystem används premierna för att bygga upp en fond, som -- med hänsyn till ränteavkastningen på fonderade medel och till de försäkrades dödlighet -- skall räcka till för att täcka de framtida kostnaderna. Standardsäkringen av pensionerna beror i ett renodlat premiereservsystem på tillgängliga medel för återbäring. Hur stora dessa medel blir beror på möjligheterna att få avkastning av fonderade medel och därmed ytterst på den allmänna ekonomiska utvecklingen.
Ekonomisk omfördelning mellan olika grupper försäkrade kan även ske i ett premiereservsystem genom att premierna för vissa grupper eller i vissa situationer betalas med skattemedel.
Flertalet av de ovan berörda förhållandena finns utförligt behandlade i pensionsberedningens slutbetänkande.
I flera motioner behandlas behovet av ett nytt pensionssystem. Charlotte Cederschiöld (m) framhåller i motion Sf218 att ATP-systemet inte långsiktigt kommer att kunna tillgodose de ekonomiska behoven för de äldre om inte Sverige kommer att uppleva en tillväxtexplosion. Det gäller därför nu, anför motionären, att förbereda övergången till ett mera hållbart system. Motionären anser att skattesystemet gör att båda föräldrarna måste förvärvsarbeta och att detta kräver barntillsyn. Med hänsyn till bl.a. den beräknade platsbristen på daghemmen är det enligt motionären nödvändigt att behålla 15- och 30-årsreglerna inom ATP-systemet. I motionen anförs vidare att enskilt pensionssparande i premiereservsystem skall gynnas eftersom möjligheten att ta svenskarna ur ett från början felaktigt system då underlättas. Motionären anser vidare att det är orimligt att bibehålla ett system som inte ens ger möjlighet för de familjer som så vill att rättvist fördela sitt pensionssparande. Mot bl.a. denna bakgrund begär motionären i yrkande 2 ett tillkännagivande till regeringen om att 15- och 30-årsreglerna inom ATP-systemet bör bibehållas, i yrkande 7 ett tillkännagivande om behovet av kompletterande premiereserverande sparsystem, i yrkande 8 ett tillkännagivande om behovet av starka sparstimulerande inslag i ett premiereservsystem och i yrkande 9 ett tillkännagivande om att ett kompletterande pensionssparsystem bör ha inslag som främjar ansvarstagande inom familjen.
Karin Starrin och Ingbritt Irhammar (c) begär i motion A805 yrkande 15 i denna del ett tillkännagivande om att man vid utformningen av ett nytt pensionssystem beaktar kvinnors möjlighet till ett godtagbart pensionsskydd. Motionärerna vill behålla nuvarande intjänanderegler med en utökning av möjligheten att räkna vårdår inom ATP.
I motion Fi208 begär Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) i yrkande 11 ett tillkännagivande till regeringen om att ett nytt pensionssystem av försäkringskaraktär bör utredas och genomföras.
Som framgår av den tidigare beskrivningen kan exempelvis önskemål om försäkringsmässiga system, som leder tanken till de på marknaden existerande privata försäkringarna, och önskemål om ett förmånligt pensionsskydd för ekonomiskt svagare grupper stå i motsatsställning till varandra. Dessa skilda önskemål kan troligtvis uppfyllas inom ramen för ett flerdelat system med grundskydd och kollektiva och individuella inkomst- och/eller behovsrelaterade kompletteringsordningar.
I direktiven till den av regeringen tillsatta arbetsgruppen med uppgift att utarbeta förslag till förändring i systemet för den allmänna pensioneringen anförs bl.a. följande:
De utgångspunkter om ett reformerat pensionssystem som återfinns i 1991 års finansplaner och i regeringens proposition 1991/92:38 om inriktningen av den ekonomiska politiken bör vara vägledande för gruppens arbete. Enligt dessa riktlinjer är en utgångspunkt för beslut rörande pensionssystemet att dessa är långsiktiga och präglas av stabilitet. En annan viktig utgångspunkt inför det fortsatta reformarbetet på pensionsområdet är behovet av ett högre långsiktigt sparande. Förändringarna skall också stimulera till ökat arbete. Därmed ökar den ekonomiska tillväxt som är nödvändig bl.a. för att finansiera pensionerna. De förändringar som vidtas bör slutligen bidra till ett starkare samband mellan avgifter och förmåner så att det faktiska skattetrycket sänks och arbetsutbudet ökar.
Med hänsyn till arbetsgruppens mycket breda direktiv anser utskottet att resultatet av det pågående utredningsarbetet bör avvaktas och att det inte finns anledning till något tillkännagivande med anledning av motionerna Sf218 yrkandena 2 och 7--9, Fi208 yrkande 11 och A805 yrkande 15 i denna del.
Registrering av vårdår
För att tillgodoräknas ett vårdår skall föräldern hos den allmänna försäkringskassa han tillhör göra en skriftlig ansökan senast ett år efter utgången av det år som skall tillgodoräknas. Bestämmelserna om vårdår återfinns i 11 kap. 6 § AFL.
I två motioner, Sf254 av Charlotte Cederschiöld (m) och Sf289 av Rune Thorén m.fl. (c, m, fp, kds, v) i denna del, begärs att tillgodoräknande av vårdår skall kunna ske automatiskt utan den försäkrades egen anmälan. I den förstnämnda motionen begärs ett förslag från regeringen härom och i den senare motionen att den parlamentariska arbetsgruppen som har till uppgift att utarbeta förslag till förändringar i systemet för den allmänna pensioneringen skall få tilläggsdirektiv i frågan.
Motionsyrkande om en automatisk registrering av vårdår avstyrktes senast av utskottet i det av riksdagen godkända betänkandet 1990/91:SfU11. Utskottet pekade därvid på att riksförsäkringsverket föreslagit regeringen vissa ändringar i reglerna om vårdår (RFV anser 1989:8). Riksförsäkringsverket ansåg att informationen om vårdår borde förbättras och att ansökningstiden borde förlängas till två år efter utgången av det år som skall tillgodoräknas. Däremot hade verket funnit att det inte var lämpligt att automatiskt tillgodoräkna någon ett vårdår.
Utskottet anser att den sittande pensionsarbetsgruppens överväganden om vårdår och beredningen av riksförsäkringsverkets förslag bör avvaktas och avstyrker bifall till motionerna Sf254 och Sf289 i denna del.
Delning av pensionsrättigheter
I motion Sf218 yrkande 3 framhåller Charlotte Cederschiöld (m) att kvinnorna generellt sett har ett sämre pensionsläge än männen, trots att de har en längre total arbetstid. Eftersom samhället är helt beroende av den arbetsinsats kvinnorna lägger ner på de nya uppväxande pensionsbetalarna bör kvinnorna ha rätt till delaktighet i familjens samlade pension. Motionären anser att en faktasammanställning som visar de möjligheter som finns i Belgien, Tyskland och Canada att rättvist fördela sitt pensionssparande bör tas fram för att kunna utgöra ett underlag i diskussionen härom, och motionären begär ett tillkännagivande i frågan.
Margareta Viklund (kds) anför i motion Sf230 yrkande 1 att det är ett rättvisekrav att makar skall kunna dela de ATP-poäng som intjänats under äktenskapet. Mannens i regel högre intjänade pensionspoäng är enligt motionären ofta en följd av en arbetsfördelning som man kommit överens om inom familjen. Vid en eventuell skilsmässa drabbas kvinnan som stått för familjens service och omvårdnad hårt, eftersom hon inte kan tillgodoräkna sig mannens intjänade ATP-poäng. Motionären begär ett tillkännagivande om att makar skall kunna dela ATP-poäng intjänade under äktenskapet.
Charlotte Branting och Ulla Orring (fp) anför i motion Sf233 att under överblickbar tid kommer en av makarna -- hittills i det helt dominerande antalet fall kvinnan -- att ha kortare arbetstid under den tid då barnen är små. Motionärerna anser att det då ter sig naturligt att konsekvenserna för detta i pensionssammanhang bärs av makarna gemensamt. I avvaktan på en slutlig lösning på denna fråga bör därför makar frivilligt kunna avtala att de samlade pensionsrättigheterna som tjänats in under äktenskapet skall kunna delas. Motionärerna begär ett tillkännagivande härom.
Lars Biörck (m) anför i motion Sf275 att gifta personer och personer som lever i samboförhållande har ett gemensamt sparande som vid en eventuell skilsmässa delas lika. Undantag kan göras genom en civilrättslig överenskommelse, t.ex. äktenskapsförord eller bodelning. Motionären pekar på att det pensionssparande som finns inom ATP är individuellt och sålunda utgör ett undantag från regeln om gemensamt sparande. Motionären anser att det borde vara möjligt att få ett snabbare genomslag för en ändring i pensionsreglerna baserad på frivilliga överenskommelser om delning av pensionspoäng mellan parterna och begär ett tillkännagivande om att denna fråga skall utredas.
Utskottet behandlade vid föregående riksmöte i sitt av riksdagen godkända betänkande 1990/91:SfU11 motioner med samma syften som de ovan återgivna och hänvisade då till att pensionsberedningen prövat möjligheterna att dela pensionsrätt mellan makar och redogjort för regler härom i andra länder. Utskottet erinrade också om att beredningen ansåg att det finns såväl principiella som tekniska och ekonomiska aspekter som talar mot ett system med obligatorisk delning av pensionsrätt. Bl.a. skulle det innebära en markant brytning med principen om ATP såsom ett pensionssystem med pensioner relaterade till tidigare arbetsinkomster. Vidare skulle en poängdelning, som i ett obligatoriskt system endast kunde omfatta de personer som ingått äktenskap efter det att de nya reglerna trätt i kraft, bli utan verkan för de kvinnor som i dag är äldre och medelålders och som skulle ha störst utbyte av förändringen.
Utskottet hänvisade vidare till att pensionsberedningen även tagit upp frågan om möjligheterna till en frivillig delning av pensionsrättigheter mellan makar. En framkomlig väg skulle, enligt beredningen, kunna vara en utvidgning av jämkningsregeln i 10 kap. 3 § tredje stycket äktenskapsbalken. Enligt denna kan rätt till vissa former av pensionsförsäkring helt eller delvis ingå i en bodelning om det med hänsyn till äktenskapets längd, makarnas ekonomiska förhållanden och omständigheter i övrigt skulle vara oskäligt att undanta pensionsrätten från bodelningen. Beredningen ansåg att denna regel i modifierad form skulle kunna utsträckas till att gälla även pensionsrätt inom ATP och avtalsreglerade tjänstepensionsordningar. Regeln kunde då begränsas så till vida att hänsyn kunde tas till sådana tillgångar som en make kan ha i form av intjänade pensionsrättigheter vid fördelning mellan makarna av sådan egendom som ingår i bodelningen. Beredningen framhöll vikten av att det skisserade alternativet prövas i något härför mer lämpligt sammanhang än inom ramen för en utredning på den allmänna försäkringens område.
Utskottet ansåg att beredningen inom regeringskansliet av pensionsberedningens betänkande och kommande förslag till förändringar i ATP-systemet borde avvaktas innan utskottet gjorde några uttalanden i de frågor som tagits upp i motionerna.
Utskottet anser med hänsyn till det arbete om ATP-frågor som pågår i den parlamentariska pensionsarbetsgruppen även i denna fråga att riksdagen bör vidhålla sitt tidigare ställningstagande och avslå motionerna Sf218 yrkande 3, Sf230 yrkande 1, Sf233 och Sf275.
Sabbatsår
Den allmänna pensionsåldern är 65 år och ålderspension utbetalas fr.o.m. den månad den försäkrade fyller 65 år. Den försäkrade har emellertid möjlighet att ta ut sin pension i förtid eller att uppskjuta uttaget. Förtida uttag kan ske tidigast fr.o.m. den månad då den försäkrade fyller 60 år. Pensionsbeloppet reduceras då livsvarigt med 0,5 % för varje månad pensionen tas ut före den månad den försäkrade fyller 65 år. På motsvarande sätt höjs pensionsbeloppet med 0,7 % för varje månad som den försäkrade skjuter upp sitt uttag av ålderspension. Hänsyn tas dock inte till tid efter ingången av den månad under vilken den försäkrade fyller 70 år.
I motion Sf239 anför Stefan Attefall m.fl. (kds) att det finns behov av en ökad flexibilitet inom pensionssystemet på så sätt att den försäkrade skulle kunna ta ett sabbatsår i åldersintervallet 45--55 år med ett samtidigt uttag av pension under detta år. På samma sätt som vid nu gällande förtida uttag skulle därvid den framtida ålderspensionen reduceras livsvarigt efter aktuariella grunder. Motionärerna begär ett tillkännagivande om att pensionsarbetsgruppen bör ges direktiv att utreda frågan om möjlighet till ett frivilligt sabbatsår mellan 45 och 55 år.
Utskottet noterar att införandet av en möjlighet till ett sabbatsår med uttag av pension kan komma att innebära momentant ökade kostnader för pensionssystemet eftersom återbetalningen av den i förtid uttagna pensionen sker genom en reducering av den framtida pensionen över en lång period. Pensionsberedningen framhöll i sitt betänkande (SOU 1989:101) Förtidspension och rörlig pensionsålder att de syften som ligger bakom det nuvarande systemet för rörlig pensionsålder i stora delar har blivit uppfyllda. Beredningen fann det inte påkallat att lägga fram förslag till några mer genomgripande förändringar av det nuvarande systemet för rörlig pensionsålder. Den nu sittande pensionsarbetsgruppen överväger enligt uppgift på nytt dessa frågor.
Mot denna bakgrund avstyrker utskottet bifall till motion Sf239.
Förtidspension
I motion Sf210 anför Sten-Ove Sundström och Rinaldo Karlsson (s) att det nu pågår stora strukturförändringar och nedläggningar inom basindustrierna i de nordligaste länen. Detta ökar risken för att den äldre arbetskraften slås ut. I denna utveckling är det enligt motionärerna särskilt viktigt att större hänsyn tas till arbetsmarknadsskälen vid förtidpensionering av äldre löntagare, och de begär ett tillkännagivande härom.
Utskottet har senast i sitt av riksdagen godkända betänkande 1990/91:SfU16 behandlat den fråga motionärerna tagit upp. Utskottet erinrade då om att utskottet i betänkande 1989/90:SfU12, i vilket regeringens förslag om upphävande av bestämmelserna om rätt till förtidspension av arbetsmarknadsskäl behandlades, underströk vikten av att kraftiga arbetsmarknadspolitiska åtgärder sätts in för äldre arbetstagare som blir arbetslösa och har sin arbetsförmåga kvar. Utskottet anförde vidare i detta sammanhang att det enligt de s.k. äldrereglerna inte kan krävas att äldre förvärvsarbetande genomgår omskolning eller annan utbildning eller flyttar till annan ort. Inte heller kan det fordras att de underkastar sig försök med arbetsplacering eller medicinska rehabiliteringsåtgärder. Om det föreligger en medicinsk grund skall förtidspension således kunna beviljas den försäkrade när arbetsmarknadsmyndigheterna inte tämligen omedelbart kan bereda honom ett lämpligt arbete.
Utskottet anser att dessa tidigare uttalanden från riksdagens sida tillgodoser syftet med motion Sf201.
Om en försäkrads arbetsförmåga är nedsatt i sådan grad att intet eller endast en ringa del av arbetsförmågan återstår, utges helt sjukbidrag eller hel förtidspension. Är arbetsförmågan nedsatt i mindre grad, men med avsevärt mer än hälften utges två tredjedels sjukbidrag/förtidspension. I övriga fall då arbetsförmågan är nedsatt med minst hälften utges halvt sjukbidrag eller halv förtidspension.
Ingvar Björk och Bo Nilsson (s) begär i motion Sf236 (delvis) ett tillkännagivande om att en fjärdedels sjukbidrag/förtidspension skall kunna utges.
Rehabiliteringsberedningen föreslog i sitt betänkande (SOU 1988:41) Tidig och samordnad rehabilitering att hel, tre fjärdedels, halv och en fjärdedels förtidspension skulle kunna utges som en konsekvens av beredningens samtidiga förslag till motsvarande sjukpenningnivåer. Beredningens motiv för att föreslå kvartsnivåer även inom förtidspensioneringen var bl.a. att förhindra att den dyrare ersättningen i form av tre fjärdedels sjukpenning kunde utgå under längre tid.
Under år 1986 bedrevs inom tre försäkringskassor en försöksverksamhet med möjlighet till även en fjärdedels och tre fjärdedels sjukpenning. Syftet med försöket var i första hand att förbättra förutsättningarna för yrkesinriktad rehabilitering och för en smidigare återgång till arbete efter lång sjukskrivning. I proposition 1989/90:62 framhöll dåvarande departementschefen att erfarenheterna av försöksverksamheten var goda och att de nya ersättningsnivåerna använts så som det var tänkt. Den större flexibiliteten hade visat sig vara ett bra medel i strävandena att förbättra rehabiliteringen så att den som är sjukskriven kan återvända till arbetet snabbare än vad som annars var fallet. Mot bl.a. denna bakgrund föreslogs i propositionen två nya ersättningsnivåer inom sjukpenningförsäkringen, en fjärdedels och tre fjärdedels sjukpenning. Utskottet biträdde lagförslagen (1989/90:SfU12).
I proposition 1990/91:141 om rehabilitering och rehabiliteringsersättning m.m. föreslogs att en fjärdedels sjukpenning skulle få utges för högst 365 dagar. Utskottet tillstyrkte förslaget men fann med anledning av en motion i frågan inte skäl att föreslå att möjlighet till en fjärdedels pension skulle införas. Utskottet hänvisade därvid till att utskottet kort dessförinnan i betänkandet 1990/91:SfU11 ansett att rehabiliteringsberedningens motiv för att föreslå att kvartsnivåer inom förtidspensioneringen skulle införas föll bort, om tiden för kvarts sjukpenning begränsades till ett år.
I sitt svar den 24 mars 1992 på fråga 1991/92:521 om ändrade regler för förtidspension anförde statsrådet Bo Könberg att frågan om att införa en kvarts förtidspension för närvarande bereds i socialdepartementet och att han avser att återkomma med ett förslag i den riktningen. Med hänsyn härtill anser utskottet att någon åtgärd med anledning av motion Sf236 i denna del inte är påkallad.
Efterlevandeförmåner
Fr.o.m. den 1 januari 1990 utgår efterlevandeförmåner till efterlevande make i form av omställningspension och särskild efterlevandepension. Efterlevandeförmån utgår till såväl män som kvinnor som inte fyllt 65 år.
Omställningspension utges under ett år efter dödsfallet eller under längre tid om den efterlevande har barn under tolv år. Särskild efterlevandepension kan utbetalas till den som vid omställningsperiodens slut inte kan försörja sig genom eget förvärvsarbete och inte har rätt till förtidspension. De nya reglerna om efterlevandepension gäller inte den som blivit änka före den l januari 1990. Dessutom kan kvinnor födda 1944 eller tidigare och som blir änkor efter den nämnda tidpunkten genom övergångsbestämmelserna till den nya lagstiftningen få änkepension enligt de gamla reglerna. Kvinnor som är födda mellan åren 1930 och 1944 och som får tilläggspension i form av ålderspension får änkepensionen endast i den mån den överstiger den egna ålderspensionen, dock med vissa förbehåll för högre belopp.
Enligt de nuvarande bestämmelserna om efterlevandeförmåner upphör rätten till omställningspension resp. särskild efterlevandepension (såväl folkpensions- som ATP-del) om den efterlevande ingår äktenskap. Detsamma gäller om den efterlevande stadigvarande sammanbor med någon som han har varit gift med eller har eller har haft barn med.
De äldre bestämmelserna innebär bl.a. att änkepensionen skall dras in om änkan ingår äktenskap eller -- för folkpensionsdelen -- stadigvarande sammanbor med man, med vilken hon varit gift eller har eller har haft barn. Upplöses äktenskapet innan det bestått i fem år eller upphör samboendet inom tid som nu sagts, skall pensionen åter börja utgå om förutsättningarna i övrigt för rätt till pension föreligger.
I övergångsbestämmelserna p. 10 ges ett förlängt skydd för den som vid ikraftträdandet förlorat sin änkepension på grund av äktenskap. I sådant fall skall änkepensionen på nytt utges om äktenskapet upplöses även efter att ha bestått i fem år eller mer, om mannen vid äktenskapets ingående hade fyllt 60 år.
Kenneth Lantz och Alwa Wennerlund (kds) begär i motion Sf205 ett tillkännagivande om att änkepension skall få behållas vid nytt giftermål om den egna ålderspensionen är lägre. En särskild pensionsform för änkor tillskapades inom folkpensioneringen år 1946. Efterlevandeförmånen omfattade änkor som fyllt 55 år och var i sin helhet inkomstprövad. En mer omfattande änkepension, som svarar mot de numera övergångsvis gällande reglerna för änkepension, tillkom år 1960.
I 1958 års socialförsäkringskommittés betänkande Förbättrade familjeförmåner från folkpensioneringen m.m. behandlades frågan om indragning av änkepension vid omgifte. Kommittén anförde i denna del följande:
Det skäl som skulle kunna anföras till stöd för att låta änkepension utgå -- helt eller delvis -- även efter det att änkan ingått nytt äktenskap vore att en indragning av pensionen motverkar vederbörandes intresse av att legalisera en eventuell ny förbindelse genom vigsel. I fråga om de nuvarande änkepensionerna, som ju endast utgår till änkor över 55 år, spelar denna omständighet mindre roll. Genom att rätten till änkepension utsträckes till allt yngre änkor med minderåriga barn i hemmet får frågan långt större praktisk betydelse. Att låta pension utgå även till kvinnor, som ingått nytt äktenskap, torde emellertid framstå som främmande för den allmänna rättsuppfattningen. Då det är fråga om en änka med minderåriga barn, är det egentligen barnens fortsatta pensionsförmåner efter det nya äktenskapets ingående som bör bli föremål för övervägande. Detta spörsmål kommer att behandlas i samband med barnpensionerna.
Frågan om indragning av änkepension (efterlevandepension) har senare behandlats av såväl pensionskommittén i betänkandet (SOU 1981:61) Familjepension som av pensionsberedningen i betänkandet (SOU 1987:55) Efterlevandepension. Pensionsberedningens förslag överensstämmer med den lagstiftning som nu finns såväl inom det nya systemet för efterlevandepensioner som, enligt övergångsregler, för änkepensionerna som fortfarande utgår enligt äldre regler.
Med hänsyn till de ställningstaganden som riksdagen nyligen gjort i fråga om rätten att behålla änke- eller omställningspension vid ingående av nytt äktenskap anser utskottet att riksdagen bör avslå motion Sf205.
I motion Sf230 yrkande 4 begär Margareta Viklund (kds) ett tillkännagivande om att en utvärdering bör ske av hur änkor med liten eller ingen ATP klarar sin försörjning efter borttagandet av den tidigare änkepensionen.
Som framgår ovan gäller de gamla änkepensionsreglerna fortfarande för en stor grupp kvinnor. Yngre kvinnor som blir änkor och som fått omställningspension under ett år eller -- om de har barn -- under längre tid kan därefter få efterlevandepension om de vid omställningsperiodens slut inte kan försörja sig genom eget förvärvsarbete och inte har rätt till förtidspension.
Utskottet behandlade i betänkandet 1987/88:SfU29 frågan om uppföljning och utvärdering av tillämpningen av den nya efterlevandepensioneringen. Utskottet anförde att det är angeläget med en uppföljning av effekterna av den nya lagstiftningen. Av särskilt intresse kommer därvid att vara hur tillämpningen av den särskilda efterlevandepensionen skett. Utskottet förutsatte dock att i första hand riksförsäkringsverket som tillsynsmyndighet över försäkringskassorna noga kommer att följa tillämpningen och utvärdera effekterna av den nya lagstiftningen.
Utskottet anser mot denna bakgrund att motion Sf230 yrkande 4 inte bör föranleda någon riksdagens åtgärd.
Handikappersättning
Handikappersättning utgår till den som, innan han fyllt 65 år, fått sin funktionsförmåga nedsatt i sådan omfattning att han i sin dagliga livsföring behöver mer tidskrävande hjälp än annars, för att kunna förvärvsarbeta behöver hjälp av annan, eller eljest behöver vidkännas betydande merutgifter.
Anders Svärd och Ingbritt Irhammar (c) begär i motion Sf216 ett tillkännagivande om behovet av en översyn av reglerna för handikappersättning för den som drabbas av ett handikapp eller sjukdom efter 65 års ålder.
Riksdagen har senast vid föregående riksmöte på förslag av utskottet i betänkande 1990/91:SfU11 avstyrkt ett motsvarande motionsyrkande. Utskottet har därvid framhållit att syftet med handikappersättning är att ge kompensation för hjälpbehov som uppkommit på grund av sjukdom eller skada, medan de hjälpbehov som hänför sig till åldrandet inte bör ersättas genom handikappersättning. Utskottet erinrade i det nämnda betänkandet om att frågan om stöd till äldre handikappade ryms inom ramen för pågående arbete inom ramen för utredningen om det samlade förmånssystemet för försäkrade med betydande kostnader för sjukdom och handikapp (S 1990:04, dir. 1990:34).
Utskottet anser att riksdagen bör vidhålla sitt tidigare ställningstagande och avstyrker bifall till motion Sf216.
Särskilt kommunalt bostadstillägg
Till den som uppbär kommunalt bostadstillägg (KBT) skall kommunen utge ett särskilt kommunalt bostadstillägg (SKBT) om den pensionsberättigades inkomster efter avdrag för skälig bostadskostnad understiger kommunens socialbidragsnorm eller det högre belopp som följer av socialstyrelsens allmänna råd om vägledande socialbidragsnorm. Tillägget utgör skillnadsbeloppet. Statsbidrag utgår med 40 % av kommunens kostnader.
Jan Andersson och Bengt Silfverstrand (s) anför i motion Sf272 att pensionärer med folkpension och låg ATP eller annan kompletterande pension kan komma under "skälig levnadsnivå" eftersom de betalar skatt på sin pension. Enligt motionärerna tar försäkringskassan vid sin beräkning av behovet av särskilt bostadstillägg upp inkomsten före skatt. Motionärerna begär ett tillkännagivande om en översyn och förändring av reglerna vid beräkning av det särskilda bostadstillägget för pensionärer.
Utskottet vill framhålla att vid beräkningen av rätten till SKBT tas hänsyn till att pensionären i vissa fall betalar skatt på sin inkomst (prop. 1990/91:119, RFV Allmänna råd 1991:5). Detta sker genom att den årsinkomst som fastställts vid beräkningen av KBT minskas med 50 %. Denna schablonberäkning av skatt som skall erläggas av pensionären grundar sig på överväganden om att inkomster som överstiger det särskilda grundavdraget ger marginalskatteeffekter som härrör från kommunalskatt och reduktion av det särskilda grundavdraget. Vid en kommunalskatt på 30 % och avtrappning av grundavdraget blir ett genomsnittligt vägt värde på marginaleffekten 50 %.
Utskottet avstyrker på grund av det anförda bifall till motion Sf272.
Särskilt pensionstillägg
Fr.o.m. år 1991 kan föräldrar, som på grund av vård av ett sjukt eller handikappat barn under lång tid gått miste om förvärvsinkomster, erhålla ett särskilt skattefritt pensionstillägg till folkpension i form av ålderspension.
För att få förmånen skall föräldern ha vårdat barnet under minst tio år. Pensionstillägget utges då med 25 % av basbeloppet per kalenderår. Har vårdtiden överstigit tio år ökas beloppet med 5 % av basbeloppet per vårdår upp till en vårdtid av 15 år. För att få rätt till vårdår krävs vidare att barnet under större delen av vårdåret skall ha fått hel förtidspension eller helt sjukbidrag jämte handikappersättning. Det rör sig sålunda i dessa fall om barn som är äldre än 16 år. Enligt särskilda övergångsregler skall dock med vårdår likställas varje kalenderår, fr.o.m. år 1964 t.o.m. år 1973, under vilket föräldern vårdat sjukt eller handikappat barn som inte uppnått 16 års ålder och barnet fått vårdbidrag i form av invaliditetsersättning. Motivet för dessa särskilda regler är att invaliditetsersättningen, till skillnad från vad som är fallet med vårdbidrag, inte varit ATP-grundande. Förälder får tillgodoräknas vårdår t.o.m. 64 års ålder eller, om föräldern är född under något av åren 1911--1927, t.o.m. 65 års ålder.
I proposition 1991/92:106 om vissa socialförsäkringsfrågor föreslås att villkoren för rätt till det särskilda pensionstillägget mildras i vissa hänseenden. Det lägsta antalet vårdår som skall berättiga till tillägget ändras till sex år och särskilt pensionstillägg skall utgå med 5, 10, 15 resp. 20 % för sex, sju, åtta resp. nio vårdår. Vidare skall även föräldrar födda före år 1911 kunna tillgodoräkna sig det 65:e levnadsåret som vårdår. Slutligen mildras vårdrekvisitet, så att kortare uppehåll i vården av barnet inte skall utgöra ett hinder för rätt till vårdår.
Utskottet har ingen erinran mot förslagen som inte föranlett något motionsyrkande.
Anslagsfrågor
Utskottet har ingen erinran mot de av regeringen under littera C. Ekonomiskt stöd till barnfamiljer m.m. och littera D. Försäkring vid sjukdom, handikapp och ålderdom framlagda förslagen till medelstilldelning för budgetåret 1992/93 dels i proposition 1991/92:100 såvitt avser anslagen C 6, D 2--4, D 6, och D 8--9, dels i proposition 1991/92:106 såvitt avser anslaget D 7.
V Administration
Under rubriken Administration behandlas de i proposition 1991/92:100, bilaga 6 (socialdepartementet), under littera B. Administration av socialförsäkring m.m. upptagna anslagen B 1. Riksförsäkringsverket och B 2. Allmänna försäkringskassor samt motioner med anknytning till dessa anslag. Här behandlas också i proposition 1991/92:106 (avsnitten 6 och 8) framlagda förslag om sammanslagning av försäkringskassor m.m.
Allmänt om socialförsäkringsadministrationen
Den allmänna försäkringen handhas enligt 1kap. 2§ lagen (1962:381) om allmän försäkring, AFL, av riksförsäkringsverket, de allmänna försäkringskassorna och de lokala organ som regeringen bestämmer.
Bestämmelser om allmänna försäkringskassor finns i 18kap. AFL. Enligt 1 § skall det finnas en allmän försäkringskassa för varje landsting och varje kommun som inte tillhör landsting. De allmänna försäkringskassorna är offentligrättsliga organ med egna styrelser. Försäkringskassornas huvudsakliga uppgift är att handlägga enskilda ärenden inom socialförsäkrings- och bidragsområdet.
Huvuddelen av den verksamhet inom försäkringskassorna som innebär kontakt med de försäkrade i form av ansökningar angående olika försäkringsförmåner, information etc. bedrivs vid kassornas lokalkontor samt vid filialexpeditioner/servicekontor som finns knutna till vissa lokalkontor. Ett omfattande decentraliseringsarbete har pågått inom försäkringskassorna under senare år och målet är att i princip all individinriktad handläggning av försäkringsärenden efter budgetåret 1991/92 skall ske vid lokalkontoren. Hos försäkringskassorna finns för närvarande omkring 14700 årsarbetare, varav ca 80 % arbetar vid lokalkontoren.
Riksförsäkringsverket utövar enligt 18kap. 2§ AFL tillsyn över försäkringskassorna och är enligt förordningen (1988:1204) med instruktion för riksförsäkringsverket central förvaltningsmyndighet för socialförsäkringen och anslutande bidragssystem. Verket skall särskilt svara för den centrala ledningen och för tillsynen av försäkringskassornas verksamhet, verka för att socialförsäkrings- och bidragssystemet tillämpas likformigt och rättvist samt följa utvecklingen av de olika grenarna inom trygghetssystemet och utvärdera trygghetsanordningarnas effekter för individ och samhälle. Verket svarar dessutom för handläggning av vissa ärenden, främst ärenden enligt lagen om yrkesskadeförsäkring och motsvarande äldre författningar.
I budgetpropositionen anförs att socialförsäkringsadministrationen har genomgått stora förändringar de senaste åren. Förutom att ge ersättning enligt socialförsäkrings- och bidragssystemen skall arbetet inriktas på att upptäcka orsaker till och vidta åtgärder för att reducera behovet av långa sjukskrivningar, förtidspensioneringar och arbetsskadeersättningar. Fr.o.m. den 1 januari 1992 gäller nya regler på rehabiliteringsområdet. Samtidigt har nya regler trätt i kraft enligt vilka en arbetsgivare skall betala ut sjuklön till sina anställda under de första 14 dagarna av varje sjukdomsfall. Vidare har huvudmannaskapet för sjukresorna överförts från försäkringskassorna till sjukvårdshuvudmännen. Genom de nya reglerna frigörs betydande administrativa resurser genom att en stor del av den rutinmässiga sjukfallshanteringen upphör. Försäkringskassorna får därmed förbättrade möjligheter att aktivt arbeta med de långa sjukfallen och att initiera och stödja rehabiliteringsinsatser. I propositionen förutsätts att ytterligare förändringar av såväl regler som verksamhet inom socialförsäkringen sker under de närmaste åren.
I budgetpropositionen anförs vidare att riksförsäkringsverket har inlett ett arbete med utveckling av resultatuppföljning och resultatanalyser. Inriktningen skall vara att resultatansvaret skall föras ut så nära verksamheten som möjligt och att verkets tillsyn av försäkringen i högre grad bör inriktas mot utvärdering av regionala resultat.
I proposition 1991/92:106 anförs att det under vissa förhållanden kan vara lämpligt att en försäkringskassa omfattar mer än ett landsting eller en landstingsfri kommun, bl.a. för att i ett sammanhängande tätortsområde medge en väl fungerande uppläggning av arbetet med den aktiva rehabiliteringen. Särskilt nämns att uppdelningen av Malmöområdet på två försäkringskassor är mindre gynnsam för en rationellt fungerande verksamhet. I propositionen föreslås därför att regeringen bör ha möjlighet att besluta om ett utvidgat verksamhetsområde. I propositionen föreslås vidare att för en kassa med ett sådant utvidgat verksamhetsområde bör styrelsen bestå av åtta ledamöter. Det bör ankomma på regeringen att förordna om antalet ledamöter som skall utses av vartdera landstinget resp. av landstinget och kommunen. Motsvarande skall gälla för ledamöter i socialförsäkringsnämnd som väljs av landstinget/kommunfullmäktige.
Regeringens förslag har inte föranlett något motionsyrkande, och utskottet tillstyrker den föreslagna ändringen av 18 kap. 1, 7 och 20 §§ AFL, som avses träda i kraft den 1 juli 1992. Utskottet tillstyrker också att ordet årsberättelse i 18 kap. 14 § AFL byts ut mot årsredovisning samt de lagtekniska ändringarna i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring och lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd.
Lokalkontorsnätet
I 18 kap. 1 § AFL anges att allmän försäkringskassa skall inrätta lokalkontor i den mån så prövas erforderligt. Enligt riksförsäkringsverkets föreskrifter (RFFS 1987:6) om organisationen av de allmänna försäkringskassorna skall en försäkringskassa ha minst ett lokalkontor i varje kommun.
Antalet lokalkontor uppgår för närvarande till drygt 400 (inkl. ett fyrtiotal kontor med lägre servicegrad). Som nämnts sker huvuddelen av den verksamhet som innebär kontakt med de försäkrade vid lokalkontoren, och i princip all individinriktad handläggning av försäkringsärenden skall efter innevarande budgetår ske vid lokalkontoren.
I motion Sf238 anför Anita Modin och Iréne Vestlund (s) att behovet av lokalkontor eller annan form av service förändras över tiden i takt med förändringar av förmånssystemet. Behoven är även olika inom glesbygd och storstadsområden. Motionärerna anser att nuvarande centralt utformade krav på lokalkontor i varje kommun försvårar en nödvändig anpassning till bl.a. ekonomiska krav. Enligt motionärerna torde det ligga inom ramen för försäkringskassans styrelse att bedöma och besluta om lokalkontorsnätet. Där finns den lokala kännedomen och överblicken om specifika förhållanden, särskilda behov, befolkningssammansättning, avstånd och inte minst kunskap om efterfrågan på försäkringskassans tjänster på orten. Kassans styrelse kan även bedöma vilken grad av serviceinsats som är bäst avvägd i form av traditionellt kontor, servicepunkt eller liknande. Motionärerna begär i yrkande 2 ett tillkännagivande härom. Motionärerna begär vidare i yrkande 1 ett tillkännagivande om att i 18 kap. 1 § AFL bör anges att försäkringskassa inom sitt verksamhetsområde skall tillhandahålla erforderlig service i olika former.
Utskottet har tidigare uttalat sig om utformningen av försäkringskassornas lokalkontorsnät. Senast detta skedde var i det av riksdagen godkända betänkandet 1988/89:SfU10. Utskottet framhöll därvid att den lokala förankringen, som är utmärkande för försäkringskassorna, är av stor betydelse för socialförsäkringsadministrationen. Det är därför viktigt att försäkringskassornas väl utbyggda lokalkontorsnät bibehålls. För att ett lokalkontor skall fylla sin funktion måste det dock ha förutsättningar att kunna erbjuda en god service. Utskottet ville därför inte utesluta att det kan förekomma att ett kontor inte har de förutsättningar som krävs. En indragning av kontoret bör dock inte komma till stånd förrän olika alternativa lösningar noga har övervägts, t.ex. om samverkan kan ske med andra offentliga inrättningar. Utskottet ansåg i likhet med vad som hade anförts i 1989 års budgetproposition att det är vederbörande försäkringskassas styrelse som i det enskilda fallet får ta ställning till lokalkontorsnätets omfattning. Som angavs i propositionen skall därvid särskild hänsyn tas i glesbygder, och utskottet ansåg att sådan hänsyn borde tas även när det gäller övriga lokalkontor.
I årets budgetproposition anges att principen att det skall finnas ett lokalkontor i varje kommun bör ligga fast men att riksförsäkringsverket i samband med planering av resursneddragningar skall kunna överväga vissa uppmjukningar i synnerhet för storstadsområden.
Utskottet vill på nytt understryka vikten av att försäkringskassorna har ett väl förgrenat lokalkontorsnät, något som kommer att bli än mer betydelsefullt genom den nya roll försäkringskassorna fått på rehabiliteringsområdet. Utskottet anser i likhet med vad som anförs i budgetpropositionen att den principen fortfarande bör gälla att varje kommun, i vart fall utanför storstadsområdena, skall ha ett lokalkontor.
Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motion Sf238.
Socialförsäkringsnämnd
Enligt 18 kap. 6 § AFL skall varje försäkringskassa ha en eller flera socialförsäkringsnämnder. Enligt 18 kap. 20 § skall nämnden bestå av sju ledamöter med var sin suppleant. Ordföranden utses av regeringen, tre ledamöter utses av riksförsäkringsverket efter förslag av organisationer på arbetsmarknaden och tre väljs av landstinget. Ett ärende avgörs efter föredragning av en tjänsteman hos försäkringskassan.
Regeringen beslutar hur många socialförsäkringsnämnder som skall finnas i riket (för närvarande 167 nämnder). Riksförsäkringsverket beslutar däremot om antalet nämnder för varje kassa. Föreskrifter härom och om det geografiska område som nämndernas verksamhet skall omfatta finns i riksförsäkringsverkets föreskrifter (RFFS 1986:15) om socialförsäkringsnämnder i de allmänna försäkringskassorna.
Svenska arbetsgivareföreningen (SAF) har beslutat att SAF inte skall företrädas i vissa myndighetsstyrelser efter årsskiftet 1991/92. Med anledning härav kommer någon SAF-ledamot inte att ingå i socialförsäkringsnämnderna fr.o.m. nästa mandatperiod som inleds den 1 juli 1992. En översyn har nyligen inletts om förvaltningsmyndigheternas ledningsformer m.m. (dir. 1992:10). I direktiven anges att den fråga som väckts av SAF om att intresseorganisationer inte bör representeras i beslutande myndighetsstyrelser skall behandlas särskilt under våren 1992. I proposition 1991/92:123 föreslås i avvaktan på resultatet av den allmänna översynen av verksledningsfrågorna bl.a. en ändring av bestämmelserna i AFL om hur ledamöter i socialförsäkringsnämnderna skall utses.
I motion Sf206 påpekar Bo Arvidson och Inga Berggren (m) att socialförsäkringsnämnderna nu har verkat i över fem år. De anser att det därför finns skäl att göra en utvärdering av nämndernas verksamhet, som bör belysa bl.a. om nämnderna motsvarat förväntningarna om ökat förtroendemannainflytande och om systemet lett till bättre beslut för de medborgare som berörs. Även frågan om kostnaderna står i rimlig proportion till nyttan för försäkringskassan och medborgarna bör belysas. Vidare bör utvärderingen omfatta nämndernas sammansättning. Motionärerna anför att fr.o.m. i år har kommunerna också tagit över sjukhemsvården m.m. från landstingen. Några kommuner har också på försök tagit över ansvaret för hela primärvården. Enligt motionärerna kan det därför vara naturligt att varje kommun får en egen socialförsäkringsnämnd som kommunfullmäktige själv utser. Även denna fråga bör belysas. Motionärerna begär ett tillkännagivande om vad sålunda anförts.
Socialförsäkringsnämnderna infördes den 1 januari 1987 (prop. 1985/86:73, SfU 12, rskr. 142) för att öka förtroendemannainflytandet i försäkringskassorna. Inflytandet skulle koncentreras till frågor av stor ekonomisk betydelse för den enskilde och med betydande inslag av skälighetsbedömning. Ärenden som skall avgöras av socialförsäkringsnämnd är bl.a. frågor om rätt till förtidspension, handikappersättning och vårdbidrag samt flertalet beslut i arbetsskadeärenden. Vidare skall omprövningsbeslut i sjukpenning- och rehabiliteringsärenden fattas av nämnd.
Som ovan nämnts har frågan om förändringar i socialföräkringsnämndernas sammansättning redan aktualiserats och vissa ändringar torde komma att ske redan den 1 juli 1992. Utskottet har vidare erfarit att riksförsäkringsverket avser att se över vissa frågor som rör socialförsäkringsnämnderna, bl.a. nämndernas geografiska områden och antalet nämnder. Verket avser också att ge ut allmänna råd om socialförsäkringsnämndernas verksamhet. Utskottet vill också nämna att i budgetpropositionen aviseras under våren 1992 en översyn av kassastyrelsernas roll och sammansättning till följd av att regelförändringar och satsningen på en mer aktiv rehabilitering ställer krav på försäkringskassornas organisation. Det är enligt utskottet möjligt att resultatet av denna översyn kan få betydelse även för socialförsäkringsnämndernas verksamhet. Utskottet anser därför att resultatet av aviserat och pågående utredningsarbete bör avvaktas, och utskottet avstyrker bifall till motion Sf206.
ADB-verksamhet
Till stöd för administrationen av socialförsäkringen finns i dag en central dataanläggning vid riksförsäkringsverkets ADB-avdelning i Sundsvall. I det centrala systemet finns rikstäckande register för bl.a. sjukförsäkrings-, pensions- och bidragsärenden. Försäkringskassorna är anslutna till den centrala dataanläggningen via det gemensamma kommunikationsnätet. På kassorna finns terminaler av persondatortyp hopkopplade i lokala nätverk. Riksförsäkringsverket är huvudman för det centrala ADB-systemet och försäkringskassorna betalar en schablonmässig avgift för driften av systemet.
Datasystem fick sin nuvarande utformning i början av 1970-talet. År 1988 lade den s.k. FAS 90-utredningen inom riksförsäkringsverket efter flera års utredande fram ett förslag som bl.a. innebar att grundinformationen för sjuk- och föräldraförsäkringen skulle lagras i lokala register, medan lagring av register där betydande stordriftsfördelar fanns i första hand skulle ske centralt. -- Inom ramen för FAS 90-projektet bedriver verket och försäkringskassorna ett utvecklingsarbete med inriktning mot en struktur där registerhanteringen inom sjukförsäkringen förläggs lokalt.
I 1991 års budgetproposition uttalade föredragande statsrådet att hon i princip delade riksförsäkringsverkets uppfattning om uppbyggnaden av ett kraftfullt lokalt datorstöd vid försäkringskassorna för att möjliggöra rationell ärendehandläggning, tidig bevakning och uppföljning av sjukfall och sammanställning av mer systematisk information om sjukfrånvaron och dess orsaker. Datorstödet skulle enligt statsrådet komma att vara av stor betydelse för effektiviteten i försäkringskassornas arbete. En förutsättning för det slutliga ställningstagandet till utformning och innehåll av de lokala registren var emellertid att riksdagen tagit ställning till regleringen av de ADB-baserade personregister som var aktuella i sammanhanget.
Även i årets budgetproposition anges att ett modernt datastöd behövs för att försäkringskassorna skall klara de ökade krav som ställs på dem. Det är härvid av mycket stor vikt att skyddet för den personliga integriteten tillgodoses. Utredningen om socialförsäkringsregisterlag, SFRL-utredningen, har avgivit sitt delbetänkande (SOU 1991:9) Lokala sjukförsäkringsregister. I propositionen anges att utredningen har remissbehandlats och att förslagen för närvarande övervägs inom regeringskansliet.
I motion K209 yrkande 2 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) anförs att den enskildes frihet, rättigheter och integritet måste ges mycket större utrymme. Motionärerna begär att riksdagen beslutar att helt inställa projektet FAS 90.
Utskottet har i sitt betänkande 1990/91:SfU11 behandlat motioner med integritetsaspekter på försäkringskassornas dataregister. Utskottet uttalade därvid frågorna om sjukförsäkringsregister med hjälp av automatisk databehandling rör utomordentligt känsliga integritetsintressen. Det obehag som enskilda upplever inför vetskapen om att känsliga uppgifter om dem lagras med hjälp av ADB och de risker som är förknippade därmed måste enligt utskottets uppfattning tas på allvar. Samtidigt går det inte att bortse från behovet av en rationell ärendehantering inom socialförsäkringsadministrationen. Utskottet anförde vidare att SFRL-utredningen bedömt att lokala sjukförsäkringsregister kommer att behöva föras med hjälp av ADB även sedan en arbetsgivarperiod införts och att sådana register behövs för försäkringskassornas arbete med rehabilitering. Utskottet ansåg att vid utformningen av utredningens förslag har stor hänsyn tagits till behovet av restriktivitet i fråga om känsliga register. Utskottet angav att utredningen har bedömt behovet av lokala sjukförsäkringsregister i förhållande till de ändamål som registren skall användas till, och användningen av uppgifter begränsas i princip till de ändamål som de insamlats för. Utredningen har också övervägt frågorna om sekretess och gallring. Utskottet ansåg att resultatet av remissbehandlingen och övrig beredning i regeringskansliet i sedvanlig ordning borde avvaktas. -- De behandlade motionerna avslogs av riksdagen (rskr. 1990/91:200).
Också liknande motioner som väckts med anledning av 1991 års kompletteringsproposition har avslagits (1990/91:FiU37, rskr. 390).
I budgetpropositionen anges att de 58,5 milj.kr. som beräknas för vissa ersättnings- och kompletteringsanskaffningar för ADB behövs oavsett om lokala sjukförsäkringsregister inrättas eller inte. Utskottet vidhåller därför att beredningen i regeringskansliet av integritetsfrågorna bör avvaktas, och utskottet avstyrker bifall till motion K209 yrkande 2.
ADB-systemet tas upp även i motion Sf212 av Sigge Godin (fp). Motionären anför att när sjuklön införts för de första 14 dagarna av varje sjukfall kommer utdatamängden vid riksförsäkringsverkets ADB-avdelning att minska med 20 %. Organisationen måste dock dimensioneras efter den toppbelastning som förekommer vid pensionsutbetalningarna under en vecka varje månad. Enligt motionären är det därför önskvärt att ADB-avdelningen tillförs ytterligare arbetsuppgifter för övriga veckor. I motionen nämns att en överföring av SPV:s och CSN:s dataverksamhet till riksförsäkringsverket skulle ge betydande rationaliseringseffekter. Motionären anser emellertid att det med nuvarande huvudmannaskap saknas möjlighet att effektivt erbjuda dataavdelningens tjänster till den övriga marknaden. Möjligheten bör därför prövas att göra om ADB-avdelningen till en generell servicebyrå och regeringen bör få i uppdrag att pröva frågan om en bolagisering av ADB-avdelningen. Motionären begär ett tillkännagivande om ett sålunda ändrat huvudmannaskap.
Utskottet anser att det är positivt att frågan utreds om riksförsäkringsverket genom samverkan med andra myndigheter skulle kunna utnyttja överkapacitet inom ADB-systemet. Detta förutsätter dock inte något uttalande från riksdagens sida. Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motion Sf212.
Medelsanvisning
Såväl riksförsäkringsverket som försäkringskassorna tillhör den grupp myndigheter som ingår i budgetcykel 1 med planerad treårig budgetram fr.o.m. innevarande budgetår. Med hänsyn till omfattande regelförändringar och därmed omställning av socialförsäkringsadministrationen beräknades i föregående års budgetproposition för riksförsäkringsverket och försäkringskassorna medel endast för budgetåret 1991/92.
I budgetpropositionen anger föredragande statsrådet att enligt hans bedömning bör en neddragning av förvaltningsresurserna kunna genomföras som en konsekvens av de beslut om omfattande regelförändringar som fattats eller kommer att föreslås under innevarande budgetår. Han utgår därvid från den plan för omställning och minskning av den statliga administrationen som presenterades i kompletteringspropositionen (prop. 1990/91:150, del II) och som har godkänts av riksdagen (1990/91:FiU37, rskr. 390). För de närmaste två budgetåren beräknas en minskning av försäkringskassornas förvaltningsresurser med 200 milj.kr. för budgetåret 1992/93 och 168 milj.kr. för budgetåret 1993/94. Förslaget innebär i stort sett att de resurser som frigörs genom införandet av sjuklön tills vidare får behållas och sättas in i kampen mot ohälsan. Resursneddragningarna kan dock inte klaras utan uppsägning av viss personal. De avvecklingskostnader som uppkommer skall få belasta ett särskilt anslag för avvecklingskostnader som föreslås bli inrättat under socialdepartementets huvudtitel. Vidare anges att det är angeläget att kompetensutveckling används som ett medel för att underlätta omställningen till nya arbetsuppgifter och genomförandet av ett nytt arbetssätt.
Beträffande riksförsäkringsverket beräknas i budgetpropositionen att resurserna för förvaltningskostnader för tiden fram till den 1 juli 1994 skall kunna minska med sammanlagt 22 milj.kr., varav 4,5 milj.kr. för budgetåret 1992/93 och 7,9 milj.kr för budgetåret 1993/94. För budgetåret 1992/93 föreslås ett förslagsanslag på 442684000 kr. Utskottet noterar att regeringen i proposition 1991/92:102 om totalförsvarets utveckling till och med budgetåret 1996/97 samt anslag för budgetåret 1992/93 föreslår ytterligare ca 4,2 milj.kr. till riksförsäkringsverket för beredskapsåtgärder.
Kostnaderna för försäkringskassornas administration finansieras till 15% över ett förslagsanslag i statsbudgeten. Resterande 85% av kostnaderna finansieras med arbetsgivaravgifter och egenavgifter från inkomsttitel på statsbudgeten. Anvisade medel fördelas av riksförsäkringsverket mellan de olika försäkringskassorna. Till de allmänna försäkringskassorna föreslås i budgetpropositionen att för budgetåret 1992/93 skall anvisas ett förslagsanslag på 643880000 kr.
Utskottet konstaterar att de resursneddragningar som enligt förslaget bör ske på försäkringskassorna förutsätter vissa regelförändringar som ännu inte helt genomförts eller beslutats. Vad gäller föräldraförsäkringen ger de administrativa regelförenklingar som föreslås i proposition 106 knappt hälften av de administrativa besparingar som tidigare beräknats. Utskottet förutsätter emellertid att man från riksförsäkringsverkets men även från regeringens sida noga följer försäkringskassornas arbetssituation. Mot denna bakgrund godtar utskottet regeringens förslag till resursneddragning för försäkringskassorna och riksförsäkringsverket.
Anita Modin och Iréne Vestlund (s) anför i motion Sf260 att de förändringar som socialförsäkringsadministrationen nu är inne i innebär att ett mycket stort antal anställda kommer att behöva övergå till nya arbetsuppgifter inom försäkringskassan eller till annan verksamhet utanför kassan. För att klara denna omställning krävs mycket stora satsningar på personal- och kompetensutveckling. Motionärerna anser att de medel som regeringen föreslår för detta ändamål är otillräckliga. Motionärerna anser att en fördubbling av engångsanvisningen till 60 milj.kr. per budgetår är nödvändig och begär ett tillkännagivande härom.
I budgetpropositionen anges att regeringen tillmäter personalutveckling stor vikt i omvandlingen av den offentliga sektorn. De resurser som direkt kan disponeras för personalutveckling är dels de resurser som försäkringskassorna under de senaste åren har frigjort genom rationaliseringar (167 milj.kr), dels 30 milj.kr. som under anslaget B 2 beräknas för detta ändamål. I propositionen anges vidare att ytterligare utrymme för kompetensutveckling får finansieras genom omprioriteringar inom planeringsramen.
Utskottet vill understryka betydelsen av att försäkringskassorna inför de stora omställningar som måste ske inom socialförsäkringsadministrationen satsar på kompetensutveckling av personalen. Utskottet finner dock för närvarande inte skäl att föreslå att ytterligare medel anvisas för detta ändamål. Enligt utskottet är det dock viktigt att omställningsprocessen inom socialförsäkringsadministrationen noga följs, förutom av försäkringskassorna själva, av såväl riksförsäkringsverket som regeringen. Med detta avstyrker utskottet bifall till motion Sf260.
I motion Sf279 föreslår Lena Boström m.fl. (s) att de försäkringskassor som har stora balanser av oavgjorda arbetsskadeärenden bör få möjlighet att genom ett engångsanslag utnyttja övertalig personal för att arbeta av balanserna. Motionärerna begär ett tillkännagivande härom.
Med hänsyn till den förlängda samordningstid inom arbetsskadeförsäkringen som gäller för skador som inträffar fr.o.m. den 1 januari 1992 och till den pågående arbetsskadeutredningen anser utskottet att ytterligare medel för handläggningen av arbetsskadeärenden inte bör anslås. Utskottet avstyrker därför bifall till motion Sf279.
Utskottet tillstyrker således regeringens förslag till medelsanvisning till riksförsäkringsverket och försäkringskassorna.
VI Delpensionsförsäkringen
Under rubriken Delpensionsförsäkringen behandlas proposition 1991/92:100 vad avser riktlinjer för avskaffande av delpensionsförsäkringen och proposition 1991/92:149 om avskaffande av delpensionsförsäkringen m.m. samt motioner i frågan.
Inledning
Delpensionsförsäkringen infördes den 1 juli 1976 för att göra det möjligt för personer som fyllt 60 år att trappa ned sin arbetsinsats inför den ordinarie ålderspensioneringen. Försäkringen, som från början endast omfattade anställda, utvidgades den 1 januari 1980 till att omfatta även egenföretagare och uppdragstagare.
Delpensionsförsäkringen ingår som en del i det allmänna systemet för en rörlig pensionsålder mellan 60 och 70 års ålder. Utöver möjligheten till delpension kan den försäkrade göra ett förtida eller uppskjutet uttag av ålderspensionen. En tidigare möjlighet att få förtidspension av enbart arbetsmarknadsskäl avskaffades vid 1989/90 års riksmöte (prop. 1989/90:62, SfU12, rskr. 185.) Fortfarande gäller emellertid för personer som fyllt 60 år lindrigare krav vid bedömning av i vad mån arbetsförmågan är nedsatt. För den försäkrade kan denna s.k. äldreregel verka i samma riktning som reglerna för rörlig pensionsålder.
Bestämmelser om delpension finns i lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring. För rätt till delpension krävs bosättning i Sverige och att den försäkrade under en ramtid på ett år före pensioneringen har förvärvsarbetat minst 75 dagar fördelade på minst 4 månader. Vidare krävs att den försäkrade fr.o.m. det år då han fyllde 45 år har tillgodoräknats pensionsgrundande inkomst inom ATP för minst tio år. Delpension kan tas ut fr.o.m. den månad under vilken den försäkrade fyller 60 år. Efter reduktion av arbetstiden skall den försäkrade i genomsnitt arbeta minst 17 och högst 35 timmar per arbetsvecka. Delpensionen motsvarar 65 procent av den försäkrades pensionsunderlag.
Delpensionen finansieras genom en socialavgift som förs till en särskild fond utanför budgeten, delpensionsfonden, och genom avkastningen från delpensionsfonden. Delpensionsavgiften utgör 0,50 % av avgiftsunderlaget. Delpensionsfonden beräknades i december 1991 uppgå till ca 11,8 miljarder kronor.
I december månad 1991 utbetalades delpension till drygt 35 000 anställda och uppdragstagare med A-inkomst. Av dessa var 60 % män och 40 % kvinnor. Omkring 60 % av dem hade arbetsinkomster överstigande fem basbelopp före arbetstidsminskningen. Bland anställda och uppdragstagare med A-inkomst arbetade 73 % 40 timmar per vecka före arbetstidsminskningen och 91 % hade en arbetstid som låg i intervallet 35--44 timmar. Omkring 37 % minskade sin arbetstid med 20 timmar och 64 % minskade den med 11--20 timmar. Delpensionärerna fördelade sig relativt jämnt över åldrarna 60--64 år med en något lägre andel, 14 %, i åldern 60 år.
Försäkrade har som ovan nämnts också rätt att i förtid ta ut eller skjuta upp sitt uttag av ålderspension från folkpensioneringen och ATP. Förtida uttag kan ske vid valfri tidpunkt från och med den månad då den försäkrade fyller 60 år. Uttaget kan avse hel eller halv pension. Vid ett helt förtida uttag reduceras pensionen livsvarigt med fem tiondels procent för varje månad som uttaget skett före 65 års ålder. Ett helt förtida uttag av ålderspension vid 60 års ålder reducerar pensionen livsvarigt med 30 %.
Vid helt uppskjutet uttag ökas pensionen med sju tiondels procent för varje månad som förflutit mellan den månad den försäkrade fyllde 65 år och den månad då pensionen börjar utgå, dock längst till den månad då den försäkrade fyller 70 år. När uttaget av ålderspensionen uppskjuts till 70 års ålder höjs ålderspensionen livsvarigt med 42 %.
För den som har en arbetsinkomst av heltidsarbete motsvarande fem basbelopp och minskar sin arbetstid till hälften blir den sammanlagda inkomsten av delpensionen och arbetsinkomsten efter minskningen 82,5 % av tidigare inkomst. Väljer den försäkrade i stället att göra ett förtida uttag från 60 års ålder blir kompensationen 73,7 %. Ålderspensionen, som normalt skulle uppgå till 67,2 % av tidigare inkomst, kommer för den som valt det förtida uttaget att livsvarigt reduceras till 57,1 % av tidigare inkomst.
Den som under samma inkomstantagande uppbär halv förtidspension och arbetar halvtid uppnår en kompensationsnivå på 83,6 %.
Arbetsskadeförsäkringen finansieras utanför budgeten med socialavgifter som förs till en särskild fond, arbetsskadefonden. Arbetsskadeavgiften utgör 0,90 % av avgiftsunderlaget. Det ackumulerade underskottet i arbetsskadefonden beräknades vid utgången av år 1991 uppgå till ca 20,2 miljarder kronor. Enligt ett regeringsbeslut den 10 september 1987 används medel från statsbudgeten för att finansiera underskottet i arbetsskadeförsäkringen.
Propositionerna
I proposition 1991/92:100 begärdes riksdagens godkännande av i propositionen föreslagna riktlinjer för avskaffande av delpensionsförsäkringen, ändringar rörande delpensionsavgift och arbetsskadeavgift samt användning av behållningen i delpensionsfonden. I proposition 1991/92:149 följs dessa förslag upp. Sålunda föreslås att delpensionsförsäkringen avskaffas fr.o.m. den 1 juni 1992. Den som redan är delpensionär får behålla sin pension enligt nuvarande regelsystem. Den som ansökt om delpension före maj månads utgång 1992 och som fyller 60 år senast den 31 augusti 1992 föreslås enligt särskilda övergångsbestämmelser följa nuvarande regler. Förutsättningen är att arbetstidsminskningen sker före utgången av år 1992. Vidare föreslås att det skall bli möjligt att göra ett förtida eller uppskjutet uttag av en fjärdedels ålderspension. Socialavgiften till delpensionsförsäkringen föreslås slopad fr.o.m. den 1 juli 1992 samtidigt som avgiften till arbetsskadeförsäkringen höjs med motsvarande procentsats till 1,4 % av avgiftsunderlaget. Enligt beräkningar utförda inom socialdepartementet torde ett belopp motsvarande 7 miljarder kronor kunna disponeras ur delpensionsfonden för andra ändamål om delpensionsförsäkringen avskaffas. Sammanlagt 7 miljarder kronor ur delpensionsfonden föreslås därför bli disponerade för att finansiera det beräknade underskottet för arbetsskadeförsäkringen under budgetåret 1992/93 samt som bidrag till statsbudgeten för finansiering av folkpensionsförmånerna under samma budgetår.
I propositionen anförs inledningsvis att utgångspunkten för regeringens välfärdspolitik är att den skall gynna alla men betyda mest för de ensamma, de handikappade och de sjuka. Särskild hänsyn skall tas till dem som inte själva kan uppnå en rimlig standard. Staten måste ha det yttersta ansvaret för medborgarnas grundläggande trygghet vid sjukdom, handikapp och ålderdom. Samtidigt är det viktigt att bryta den ekonomiska stagnationen och lägga grunden för en ny period av tillväxt och utveckling i landet. Enligt propositionen är det nödvändigt att se över reglerna för socialförsäkringssystemet och överväga inom vilka delar av socialförsäkringen besparingar kan göras. Delpensionsförsäkringen innebär en betydande utgift för socialförsäkringssystemet, och den enskildes beslut att ansöka om delpension är en frivillig åtgärd som inte behöver föranledas av någon minskning av arbetsförmågan.
Som närmare skäl för förslaget att slopa delpensionsförsäkringen anförs bl.a. att delpensionssystemet har en annan karaktär än systemet med förtida och uppskjutet uttag av pension. Pensionen reduceras inte för den som tar ut delpension. I stället är även den del av inkomsten som utgörs av delpension pensionsgrundande. Den som tar ut delpension gör ett frivilligt val, som inte styrs av bristande arbetsförmåga utan i stället av en önskan att få en mjukare övergång till en tillvaro som ålderspensionär. Delpensionsförsäkringen är således en försäkringsform som måste ifrågasättas när samhällets kostnader för socialförsäkringen övervägs. Den socialavgift som tas ut för att finansiera delpensionsförsäkringen skulle kunna användas på ett bättre sätt, och avgiftsinkomsterna behövs för att stärka ekonomin för övriga delar av socialförsäkringen. De erfarenheter som gjorts beträffande utnyttjandet av delpensionsförsäkringen tyder enligt propositionen på att försäkringen framför allt nyttjas av tjänstemannagrupperna och i synnerhet inom den offentliga sektorn. Ca hälften av det totala antalet delpensionärer tillhör tjänstemannagrupperna varför delpensionsförsäkringen knappast kan sägas vara en försäkringsform som utnyttjas på ett likartat sätt av olika grupper i samhället.
I propositionen anförs vidare att förslaget att avskaffa delpensionsförsäkringen naturligtvis innebär försämrade möjligheter för den som önskar trappa ned sin arbetsinsats före ordinarie ålderspensionering. Eftersom förslaget att avskaffa delpensionsförsäkringen framför allt motiveras av behovet att minska socialförsäkringens utgifter och eftersom en utvidgning av möjligheten att göra förtida uttag, enligt propositionen, inte innebär någon ekonomisk påfrestning för socialförsäkringssystemet föreslås att en möjlighet till förtida och uppskjutet uttag av en fjärdedels ålderspension införs.
Motionerna
I flera motioner yrkas avslag på förslaget att delpensionsförsäkringen skall avskaffas.
I motion Sf23 anför Ingvar Carlsson m.fl. (s) att det grundläggande syftet med delpensioneringen är att göra det möjligt för den som behöver det att trappa ned arbetsinsatsen under de sista yrkesverksamma åren och att på så sätt få en mjuk övergång från arbete till ålderspension. Pensionstidpunkt och pensionsgrad kan väljas efter egna önskemål och efter förändringar i arbetsförmåga och hälsotillstånd. En kvarvarande arbetsförmåga kan därigenom användas under ytterligare några år. Delpensionen har med andra ord främjat arbetslinjen. För de flesta människor skulle annars långtidssjukskrivning och förtidspension utgjort det enda ekonomiskt rimliga alternativet. Enligt motionärerna innebär förslaget att systemet med rörlig pensionsålder i praktiken avskaffas. Samtidigt medför det kraftigt ökade kostnader för långtidssjukskrivning och förtidspension. Motionärerna anför vidare att delpensionen upplevs som mycket positiv av såväl löntagare och egenföretagare som arbetsgivare. Därtill kommer att kostnadsökningen i delpensioneringen är måttlig och att de som får delpension själva bidrar till finansieringen genom sin arbetsinsats. Motionärerna kritiserar att regeringen inte har redovisat några besparingseffekter eller ekonomiska konsekvensberäkningar av ett avskaffande av delpensioneringen. Motionärerna begär i yrkande 1 att förslaget avslås. Även i motion Sf228 yrkande 4 motsätter sig Ingvar Carlsson m.fl. att delpensioneringen avskaffas.
Lars Werner m.fl. (v) anför i motion Sf25 att deltidspensionen är en ventil som motverkar utslagning och utbrändhet. Den har gjort det möjligt för äldre att trappa ner yrkesverksamheten och kanske släppa in ungdomar i arbetslivet. Motionärerna ser förslaget som ett led i regeringens nedmontering av det generella välfärdssystemet. Det som regeringen föreslår i stället för delpension -- ett delat förtida uttag av ålderspension -- är orealistiskt för låg- och medelinkomsttagaren då det ger ett för stort ekonomiskt avbräck. Vad gäller kostnadsutvecklingen för delpensioneringen anför motionärerna att antalet deltidspensionerade under de senaste åren varit konstant. Försäkringen är också självfinansierad, och det överskott som finns i fonden har kunnat uppstå genom att arbetstagarna har avstått från att årligen ta ut ett löneutrymme på en halv procent. Mot denna bakgrund kan regeringens förslag ses som en manipulation med fondmedel och indirekt som en konfiskering av löntagarnas pengar. Motionärerna anser att pensionsarbetsgruppens förslag bör inväntas och ligga till grund för ställningstagande även i frågan om delpensionerna. Motionärerna begär att riksdagen avslår propositionen. Även i motion Sf277 yrkande 3 av Lars Werner m.fl. och Fi209 yrkande 14 (delvis) av Lars Werner m.fl. motsätter sig motionärerna att delpensioneringen avskaffas.
Avslag på förslaget att avskaffa delpensioneringen begärs vidare i motion Sf22 av Gunnar Thollander (s). I motionerna Sf231 av Ulla-Britt Åbark och Ingegerd Sahlström (s), Sf247 av Johnny Ahlqvist och Maja Bäckström (s), Sf248 av Sten Östlund m.fl. (s) och Sf259 av Anita Modin m.fl. (s) motsätter sig motionärerna att delpensioneringen avskaffas.
Även i motion Sf24 av Leif Bergdahl (nyd) begärs i yrkande 1 avslag på förslaget att upphäva delpensionslagen. I stället begär motionären i yrkandena 2 och 3 att ersättningsnivån inom en bibehållen delpensionsförsäkring skall reduceras till 50 % och att endast inkomster upp till fem basbelopp skall kompenseras fr.o.m. den 1 januari 1992. Vidare begär han att delpension fr.o.m. år 1994 skall börja utbetalas först vid fyllda 61 år och fr.o.m. år 1995 vid fyllda 62 år. Motionären framhåller att om möjligheten till delpension försvinner kommer försäkrade som inte orkar arbeta fullt ut till 65 år att få en ökad sjukfrånvaro och för många kommer förtidspension att bli enda alternativet. Förtida uttag är nämligen enligt motionären inte något realistiskt alternativ för många. Förtidspension för med sig en för många störande sjukstämpel och leder kanske till att man lämnar arbetslivet för gott. Motionären betonar också vikten av stabila spelregler för dem som nu närmar sig 60 år och kanske sedan länge planerat en delpension. Motionären är slutligen tveksam till om ett avskaffande av delpensionen i nuvarande arbetslöshetsläge över huvud taget ger någon nämnvärd vinst.
Såvitt gäller åtgärderna för att stärka finansieringen av arbetsskadeförsäkringen föreslår Ingvar Carlsson m.fl. i yrkande 2 i motion Sf23 att avgiften till delpensionsförsäkringen skall sänkas till 0,2 %, att avgiften till arbetsskadeförsäkringen skall höjas till 1,2 % samt att 8,3 miljarder kronor skall föras över från delpensionsfonden till statsbudgetens inkomstsida. Motionärerna anför i denna del att även om delpensionsförsäkringen behålls med nuvarande regler finns det utrymme för korrigering av avgiftssatserna och även utrymme för alternativ användning av en del av fondkapitalet. Motionärerna anser att det är angeläget att reducera det ackumulerade underskottet i arbetsskadeförsäkringens finansiering. Frågan om finansiering av arbetsskadeförsäkringen med medel från delpensionsförsäkringen behandlas även i motion Sf228 yrkande 5 av Ingvar Carlsson m.fl.
Utskottet
Som framgår av den tidigare redovisningen är delpensionsförsäkringen en försäkring som -- till skillnad mot ett förtida uttag av ålderspension -- gör det möjligt för den försäkrade att under gynnsamma ekonomiska villkor trappa ned sitt förvärvsarbete. Delpensionsförsäkringen har kommit att utnyttjas i relativt stor omfattning främst av tjänstemän i högre inkomstlägen, medan möjligheten att göra ett halvt förtida uttag kombinerat med deltidsarbete endast utnyttjats i mycket ringa omfattning. Utskottet anser därför att delpensionsförsäkringen måste ifrågasättas när samhällsekonomin utsätts för kraftiga påfrestningar och till följd därav socialförsäkringssystemets utgifter måste prövas noga. Det tyngsta skälet för att nu avskaffa delpensionsförsäkringen är att underskottet i arbetsskadefonden, som vid årsskiftet 1991/92 uppgick till ca 20,3 miljarder kronor, fortsätter att öka och att underskottet måste täckas med budgetmedel. I ett sådant läge är det rimligt att de medel som fonderats inom delpensionsförsäkringen liksom avgiftsmedel som motsvarar delpensionsavgiften i stället används för att i första hand förstärka arbetsskadefonden men även statsbudgeten. Genom att en rätt till en fjärdedels förtida uttag samtidigt införs får de försäkrade, i synnerhet i högre inkomstlägen, en betydligt bättre möjlighet än för närvarande att utan alltför stora uppoffringar minska sin arbetstid under några år före 65-årsåldern. Även om detta på kort sikt kommer att föranleda ökade utgifter för folk- och tilläggspensionerna jämnar det på längre sikt ut sig genom att lägre pensionsbelopp behöver utbetalas.
Eftersom avsikten med att avskaffa delpensioneringen är att främst på lång sikt åstadkomma en behövlig ekonomisk förstärkning av andra delar av socialförsäkringssystemet, och delpensionsförsäkringen också bör upphävas utifrån ett principiellt ställningstagande till delpensionsförsäkringen som försäkringsform, anser utskottet inte heller att ett bibehållande av delpensionsförsäkringen med de ändrade villkor för rätt till delpension som föreslås i motion Sf24 utgör något godtagbart alternativ till regeringens förslag. Utskottet tillstyrker med det anförda propositionens förslag och avstyrker bifall till samtliga motioner.
Hemställan
Utskottet hemställer
I Allmänt om socialförsäkringssystemet
1. beträffande välfärdspolitiken att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Sf228 yrkandena 1 och 2, 1991/92:Sf262 och 1991/92:So290 yrkande 2, res. 1 (s)
II Sjukförsäkring m.m.
2. beträffande karensdagar att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Sf228 yrkande 3, 1991/92:Sf246, 1991/92:Fi209 yrkande 7, 1991/92:So612 yrkande 25 och 1991/92:Sk351 yrkande 12, res. 2 (s)
3. beträffande höjning av kompensationsnivån att riksdagen avslår motionerna 1991/92:So612 yrkandena 23 och 24 och 1991/92:Fi209 yrkande 8, men. (v)
4. beträffande sänkning av kompensationsnivån att riksdagen avslår motion 1991/92:Sf270,
5. beträffande en fjärdedels sjukpenning att riksdagen avslår motion 1991/92:Sf236 i denna del,
6. beträffande sjukpenning för trasiga glasögon att riksdagen avslår motion 1991/92:Sf203,
7. beträffande SGI vid föräldraledighet att riksdagen avslår motion 1991/92:Sf268 yrkande 2,
8. beträffande sjukförsäkringsavgiften att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Sf271 och 1991/92:Sf287 yrkande 2,
9. beträffande sjuklön till enmansföretagare att riksdagen avslår motion 1991/92:Sf287 yrkande 3,
10. beträffande sjukersättning under studietid att riksdagen med anledning av motionerna 1991/92:Sf225 och 1991/92:Sf251 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om ersättning i de fall en arbetstagare insjuknar under tjänstledighet för studier m.m.,
11. beträffande arbetsgivarinträde att riksdagen avslår motion 1991/92:Sf220,
12. beträffande rehabiliteringsutredning att riksdagen avslår motion 1991/92:Sf287 yrkande 1,
13. beträffande avgifter för sjukhusvård att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:100 antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,
14. beträffande utvidgad närståendevård att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:106 och med anledning av motion 1991/92:Sf221 antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för närståendevård,
15. beträffande kompensationsnivån för närståendepenningen att riksdagen avslår motion 1991/92:Sf30,
16. beträffande anslag till ersättning vid närståendevård att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:100 Bidrag till ersättning vid närståendevård för budgetåret 1992/93 anvisar ett förslagsanslag på 3000000 kr.,
III Föräldraförsäkring m.m.
17. beträffande utbyggnad av föräldraförsäkringen att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Sf228 yrkande 7, 1991/92:So232 yrkande 10, 1991/92:So612 yrkandena 26 och 27 och 1991/92:Fi209 yrkande 11, res. 3 (s) men. (v)
18. beträffande förenklingar i föräldraförsäkringen att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:106 antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring såvitt avser 3 kap. 8 § och 4 kap. 10, 11 och 13 §§ samt punkt 2 i övergångsbestämmelserna,
19. beträffande ytterligare förenklingar i föräldraförsäkringen att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Sf273, 1991/92:Sf280 och 1991/92:Sf27,
20. beträffande föräldrapenning vid trilling- och fyrlingsfödsel att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Sf240 och 1991/92:Sf286,
21. beträffande kvotering att riksdagen avslår motion 1991/92:So612 yrkande 28, men. (v)
22. beträffande tillfällig föräldrapenning när daghem m.m. är stängt att riksdagen avslår motion 1991/92:Sf211,
23. beträffande överlåtelse av föräldrapenning att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Sf219 och 1991/92:Sf222,
24. beträffande föräldrapenning m.m. till homosexuella att riksdagen avslår motionerna 1991/92:K424 yrkande 4, 1991/92:L415 yrkande 2 och 1991/92:Sf26,
25. beträffande tillfällig föräldrapenning till barn över 16 år att riksdagen avslår motion 1991/92:Sf29,
26. beträffande kontaktdagar för frånskild förälder att riksdagen avslår motion 1991/92:Sf208,
27. beträffande kontaktdagar vid privat barnomsorg att riksdagen avslår motion 1991/92:Sf269,
28. beträffande förbättrat vårdbidrag att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:106 antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring såvitt avser 9 kap. 4 och 4 a §§ samt punkt 3 i övergångsbestämmelserna,
29. beträffande schabloniserad handläggning av vårdbidrag att riksdagen avslår motion 1991/92:Sf28,
30. beträffande sambos rätt till vårdbidrag att riksdagen avslår motion 1991/92:Sf215, men. (v)
31. beträffande samordning av bidrag att riksdagen avslår motion 1991/92:Sf267,
32. beträffande anslag till föräldraförsäkringen att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:106 och med anledning av proposition 1991/92:100 till Bidrag till föräldraförsäkringen för budgetåret 1992/93 anvisar ett förslagsanslag på 2832000000 kr.,
33. beträffande anslag till vårdbidrag för handikappade barn att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:106 och med anledning av proposition 1991/92:100 till Vårdbidrag för handikappade barn för budgetåret 1992/93 anvisar ett förslagsanslag på 1200000000 kr.,
IV Pensioner m.m.
34. beträffande folkpensionens grundbelopp att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Sf218 yrkande 1 och 1991/92:Sf224,
35. beträffande höjt pensionstillskott att riksdagen avslår motion 1991/92:Sf277 yrkande 1, men. (v)
36. beträffande grundpension att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Sf277 yrkande 2, 1991/92:Fi209 yrkande 14 i denna del, 1991/92:Sk351 yrkande 57 och 1991/92:A805 yrkande 15 i denna del, men. (v)
37. beträffande pensionärernas levnadsstandard att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Sf242 och 1991/92:Sf243, res. 4 (nyd)
38. beträffande rätten till pensionstillskott att riksdagen avslår motion 1991/92:Sf281,
39. beträffande nytt pensionssystem att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Sf218 yrkandena 2 och 7--9, 1991/92:Fi208 yrkande 11 och 1991/92:A805 yrkande 15 i denna del,
40. beträffande automatisk registrering av vårdår att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Sf254 och 1991/92:Sf289 i denna del, men. (v)
41. beträffande delade pensionsrättigheter att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Sf218 yrkande 3, 1991/92:Sf230 yrkande 1, 1991/92:Sf233 och 1991/92:Sf275,
42. beträffande sabbatsår att riksdagen avslår motion 1991/92:Sf239,
43. beträffande förtidspension till äldre arbetstagare att riksdagen avslår motion 1991/92:Sf201,
44. beträffande en fjärdedels förtidspension att riksdagen avslår motion 1991/92:Sf236 i denna del,
45. beträffande änkepension vid nytt giftermål att riksdagen avslår motion 1991/92:Sf205,
46. beträffande änkors ekonomiska standard att riksdagen avslår motion 1991/92:Sf230 yrkande 4,
47. beträffande handikappersättning efter 65 års ålder att riksdagen avslår motion 1991/92:Sf216,
48. beträffande särskilt kommunalt bostadstillägg att riksdagen avslår motion 1991/92:Sf272,
49. beträffande särskilt pensionstillägg att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:106 antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1990:773) om särskilt pensionstillägg till folkpension för långvarig vård av sjukt eller handikappat barn,
50. beträffande anslag till barnpensioner att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:100 till Barnpensioner för budgetåret 1992/93 anvisar ett förslagsanslag på 278000000 kr.,
51. beträffande anslag till förtidspensioner att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:100 till Förtidspensioner för budgetåret 1992/93 anvisar ett förslagsanslag på 13920000000 kr.,
52. beträffande anslag till handikappersättningar att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:100 till Handikappersättningar för budgetåret 1992/93 anvisar ett förslagsanslag på 905 000 000 kr.,
53. beträffande anslag till vissa yrkesskadeersättningar m.m. att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:100 till Vissa yrkesskadeersättningar m.m. för budgetåret 1992/93 anvisar ett förslagsanslag på 3 200 000 kr.,
54. beträffande anslag till ålderspensioner att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:100 till Ålderspensioner för budgetåret 1992/93 anvisar ett förslagsanslag på 52880000000 kr.,
55. beträffande anslag till särskilt pensionstillägg att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:106 och med anledning av proposition 1991/92:100 till Särskilt pensionstillägg för budgetåret 1992/93 anvisar ett förslagsanslag på 12000000 kr.,
56. beträffande anslag till KBT att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:100 till Bidrag till kommunala bostadstillägg till folkpension för budgetåret 1992/93 anvisar ett förslagsanslag på 1655000000 kr.,
57. beträffande anslag till efterlevandepensioner till vuxna att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:100 till Efterlevandepensioner till vuxna för budgetåret 1992/93 anvisar ett förslagsanslag på 1 730 000 000 kr.,
V Administration
58. beträffande lokalkontorsnätet att riksdagen avslår motion 1991/92:Sf238,
59. beträffande socialförsäkringsnämndernas verksamhet att riksdagen avslår motion 1991/92:Sf206,
60. beträffande FAS 90-projektet att riksdagen avslår motion 1991/92:K209 yrkande 2, res. 5 (nyd)
61. beträffande huvudmannaskap för ADB-avdelningen att riksdagen avslår motion 1991/92:Sf212,
62. beträffande anslag till riksförsäkringsverket att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:100 till Riksförsäkringsverket för budgetåret 1992/93 anvisar ett förslagsanslag på 442684000 kr.,
63. beträffande anslag till allmänna försäkringskassor att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:100 och med avslag på motionerna 1991/92:Sf260 och 1991/92:Sf279 till Allmänna försäkringskassor för budgetåret 1992/93 anvisar ett förslagsanslag på 643880000 kr.,
64. beträffande lagförslagen i proposition 1991/92:106 i övrigt att riksdagen antar de i proposition 1991/92:106 framlagda förslagen till
a) lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring till den del det inte berörts under mom. 18 och 28, b) lag om ändring i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring, c) lag om ändring i lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd,
VI Delpensionsförsäkringen
65. beträffande delpensionsförsäkring att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:149 och med anledning av proposition 1991/92:100 samt med avslag på motionerna 1991/92:Sf22, 1991/92:Sf23 yrkande 1, 1991/92:Sf24, 1991/92:Sf25 i denna del, 1991/92:Sf228 yrkande 4, 1991/92:Sf231, 1991/92:Sf247, 1991/92:Sf248, 1991/92:Sf259, 1991/92:Sf277 yrkande 3 och 1991/92:Fi209 yrkande 14 i denna del antar det i proposition 1991/92:149 framlagda förslaget till lag om upphävande av lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring, res. 6 (s) res. 7 (nyd)
66. beträffande socialavgifter m.m.
att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:149 och med anledning av motionerna 1991/92:Sf23 yrkande 2 i denna del och 1991/92:Sf228 yrkande 5 i denna del samt med avslag på motion 1991/92:Sf25 i denna del antar de i propositionen framlagda förslagen till a) lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter, utom såvitt avser p. 4 i övergångsbestämmelserna, b) lag om ändring i lagen (1991:1993) om ändring i lagen (1991:1236) om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter, res. 6 (s) -- villk. men. (v)
67. beträffande förtida och uppskjutet uttag av ålderspension att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:149 antar de i propositionen framlagda förslagen till a) lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring, b) lag om ändring i lagen (1969:205) om pensionstillskott, c) lag om ändring i lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd,
68. beträffande delpensionsfonden att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:149 och med anledning av motionerna 1991/92:Sf23 yrkande 2 i denna del och 1991/92:Sf228 yrkande 5 i denna del samt med avslag på motion 1991/92:Sf25 i denna del antar p. 4 i övergångsbestämmelserna till det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter och därmed godkänner att 7 miljarder kronor disponeras ur delpensionsfonden för att finansiera det beräknade underskottet i arbetsskadeförsäkringen under budgetåret 1992/93 samt bidra till finansieringen av folkpensionen under budgetåret 1992/93. res. 6 (s) -- villk. men. (v)
Stockholm den 9 april 1992
På socialförsäkringsutskottets vägnar
Gullan Lindblad
I beslutet har deltagit: Gullan Lindblad (m), Margit Gennser (m), Birgitta Dahl (s), Sigge Godin (fp), Börje Nilsson (s), Karin Israelsson (c), Nils-Olof Gustafsson (s), Pontus Wiklund (kds), Leif Bergdahl (nyd), Gustaf von Essen (m), Liselotte Wågö (m), Widar Andersson (s), Anita Johansson (s) och Yngve Wernersson (s).
Från vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Berith Eriksson (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Reservationer
1. Välfärdspolitiken (mom. 1)
Birgitta Dahl, Börje Nilsson, Nils-Olof Gustafsson, Widar Andersson, Anita Johansson och Yngve Wernersson (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 22 börjar med "Utskottet delar" och slutar med "riksdagens sida." bort ha följande lydelse:
Regeringen frånträder den generella välfärdspolitik som utgjort grunden för svensk socialpolitik under socialdemokratisk ledning. Resurserna för insatser skärs drastiskt ner. Denna politik drabbar framför allt svaga och utsatta grupper. Utskottet motsätter sig en sådan utveckling. Utskottet anser att den svenska välfärdspolitiken även fortsättningsvis skall omfatta alla på lika villkor och finansieras solidariskt. Den skall ge alla medborgare ekonomisk trygghet och vid behov social service och vård. De förändringar som behöver vidtas för att hålla kostnaderna nere och för att göra verksamheten effektivare måste slå rättvist. Enligt utskottets mening skall det reformarbete som den socialdemokratiska regeringen inledde fullföljas med kraft. Det är vidare angeläget att systemens utveckling vad gäller kostnader, fördelningseffekter och risk för resursläckage fortlöpande följs.
Det anförda bör riksdagen med bifall till motion Sf228 yrkandena 1 och 2 och med anledning av motion Sf262 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att moment 1 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
1. beträffande välfärdspolitiken att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Sf228 yrkandena 1 och 2 och med anledning av motion 1991/92:Sf262 samt med avslag på motion 1991/92:So290 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
2. Karensdagar (mom.2)
Birgitta Dahl, Börje Nilsson, Nils-Olof Gustafsson, Widar Andersson, Anita Johansson och Yngve Wernersson (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 25 börjar med "Enligt utskottets" och slutar med "inte göras." bort ha följande lydelse:
I budgetpropositionen aviserar regeringen att ett system med två karensdagar skall införas fr.o.m. år 1993. Utskottet vill med anledning härav framhålla att ett införande av två karensdagar skulle särskilt drabba barnfamiljer, låginkomsttagare och kvinnor. Även löntagare som har nedsatt arbetsförmåga, tunga arbeten och som arbetar i dåliga arbetsmiljöer skulle drabbas hårt.
Utskottet motsätter sig därför att karensdagar införs och anser att riksdagen som sin mening bör ge regeringen detta till känna.
dels att moment 2 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
2. beträffande karensdagar att riksdagen med bifall till motionerna 1991/92:Sf228 yrkande 3, 1991/92:Sf246, 1991/92:Fi209 yrkande 7, 1991/92:So612 yrkande 25 och 1991/92:Sk351 yrkande 12 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
3. Utbyggnad av föräldraförsäkringen (mom. 17)
Birgitta Dahl, Börje Nilsson, Nils-Olof Gustafsson, Widar Andersson, Anita Johansson och Yngve Wernersson (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 37 börjar med "Utskottet avstyrker" och slutar med "yrkande 11." bort ha följande lydelse:
Föräldraförsäkringen som genomfördes år 1974 har stegvis byggts ut och omfattar nu tolv månader med ersättning enligt inkomstbortfallsprincipen och tre månader med ersättning enligt garantinivån. Försäkringen ingår som en central beståndsdel i den socialdemokratiska familjepolitiken.
Kvinnornas förvärvsfrekvens har ökat mycket kraftigt under 1970- och 1980-talen och deras arbetsinsatser inom näringsliv och samhällsservice är av stort värde för landet. För familjerna medför kvinnornas förvärvsarbete en höjd ekonomisk standard. För kvinnorna innebär förvärvsarbetet möjligheter till personlig utveckling och större delaktighet i samhällslivet. För männen innebär jämställdheten och föräldraförsäkringen en möjlighet att ta aktiv del i barnens fostran och familjens liv.
Enligt utskottets uppfattning måste familjepolitiken utformas mot bakgrund av hur kvinnornas förvärvsfrekvens förändrats och utifrån de behov dagens familjer har av trygghet för sig och sina barn. För både föräldrarna och barnen är det viktigt att de kan vara tillsammans under barnens första levnadsår för att en nära och stabil relation skall kunna byggas upp mellan dem och att samhället därefter står som garant för en god barnomsorg. Föräldraförsäkringen ger i dag föräldrarna möjlighet att stanna hemma under det första året efter ett barns födelse med bibehållen ekonomisk standard. Det är angeläget att denna trygghet kan finnas kvar och att den ytterligare förstärks genom att man bygger ut föräldraförsäkringen så att den ger ersättning för inkomstbortfallet under 540 dagar. Av naturliga skäl är det i allmänhet mamman som stannar hemma under den första tiden efter barnets födelse. En utbyggnad av föräldraförsäkringen ökar pappornas möjligheter att utnyttja försäkringen när amningsperioden är över, vilket är bra för barnen, föräldrarna och jämställdheten. En utbyggnad ökar också flexibiliteten i försäkringen och underlättar för föräldrarna att spara tid med föräldrapenning för särskilda behov.
Regeringen har såväl i sin regeringsförklaring som i budgetpropositionen förutskickat att någon form av s.k. vårdnadsbidrag skall införas under innevarande mandatperiod. Någon utbyggnad av föräldraförsäkringen förutskickas däremot inte.
Utskottet anser inte att ett vårdnadsbidrag hör hemma i en modern familjepolitik med den höga förvärvsfrekvens som finns även hos småbarnsföräldrar. För många familjer, i synnerhet ensamföräldrarna, är det ur ekonomisk synpunkt inte möjligt att stanna hemma och vårda barnen själv under någon längre tid med en ersättning på de nivåer som förekommit i debatten om ett vårdnadsbidrag. Utskottet anser därför att ett vårdnadsbidrag har allvarliga brister ur valfrihets-, rättvise- och jämställdhetssynpunkt. I stället finns det som framgår ovan ett behov av att bygga ut föräldraförsäkringen så att den ger ersättning under 18 månader enligt inkomstbortfallsprincipen. När det samhällsekonomiska läget tillåter nya reformer bör en sådan utbyggnad vara högst prioriterad.
dels att moment 17 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
17. beträffande utbyggnad av föräldraförsäkringen att riksdagen med bifall till motionerna 1991/92:Sf228 yrkande 7 och 1991/92:So232 yrkande 10 och med avslag på motionerna 1991/92:So612 yrkandena 26 och 27 och 1991/92:Fi209 yrkande 11 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
4. Pensionärernas levnadsstandard (mom. 37)
Leif Bergdahl (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 50 som börjar med "Med hänvisning" och slutar med "och Sf243." bort ha följande lydelse:
Pensionärerna har utlovats en säker och trygg ålderdom men det finns i dag gamla människor som tvingas leva under existensminimum. I regeringsförklaringen den 4 oktober 1991 aviserades att en bred kartläggning skulle ske av pensionärernas levnadsvillkor i syfte att ge underlag för att förbättra situationen för de sämst ställda pensionärerna. I det sammanhanget skulle möjligheterna med en höjd grundpension utredas liksom med riktade insatser till dem som har det sämst ställt. Förslag skulle läggas fram i så god tid att de kan träda i kraft fr.o.m. år 1993.
Utskottet anser emellertid att det behövs omedelbara åtgärder så att de pensionsbelopp som utbetalas blir tillräckliga för de sämst ställda pensionärerna. Riksdagen bör därför begära att regeringen snarast lägger fram förslag som tillförsäkrar pensionärerna en skälig levnadsnivå. De förbättringar i pensionsförmånerna som därvid föreslås bör tillkomma pensionärerna retroaktivt från den 1 januari 1992.
Det anförda bör riksdagen med bifall till motion Sf242 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att moment 37 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
37. beträffande pensionärernas levnadsstandard att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Sf242 och med anledning av motion 1991/92:Sf243 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
5. FAS 90-projektet (mom.60)
Leif Bergdahl (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 67 börjar med "Utskottet vidhåller" och slutar med "yrkande 2." bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att FAS-90 projektet, som innebär bl.a. förekomst av lokala sjukförsäkringsregister vid försäkringskassorna, inte skall genomföras. Såväl lokala som centrala register inom sjukförsäkringen kommer att medföra att integritetskänsliga uppgifter lättare kan komma till utomståendes kännedom. Särskilt gäller detta om registren får tillföras uppgift om diagnos eller sjukdomsorsak. Utskottet anser därför att riksdagen med anledning av motion K209 yrkande 2 som sin mening bör ge regeringen till känna vad utskottet anfört.
dels att moment 60 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
60. beträffande FAS 90-projektet att riksdagen med anledning av motion 1991/92:K209 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
6. Delpensionsförsäkring, socialavgifter och delpensionsfonden (mom. 65, 66 och 68)
Birgitta Dahl, Börje Nilsson, Nils-Olof Gustafsson, Widar Andersson, Anita Johansson och Yngve Wernersson (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 74 börjar med "Som framgår" och på s. 75 slutar med "samtliga motioner." bort ha följande lydelse:
Arbetslivet har förändrats under de senaste decennierna. Trots detta har många löntagare tunga och påfrestande jobb som inte sällan leder till att de lämnar arbetslivet genom en lång sjukskrivning eller förtidspensionering. Denna utslagning från arbetsmarknaden beror emellertid inte enbart på hårt och fysiskt pressande arbete. Arbetsmiljöer har förbättrats och den fysiska belastningen har minskat, men fortfarande sker en betydande utslagning som beror på psykisk press. Den utslagning som sker av medicinska skäl är omfattande. I åldersgrupperna 60--64 år hade i december 1989 33 % av de försäkrade förtidspension, varav 88 % hade hel pension. Den relativa andelen förtidspensionerade är mycket högre bland arbetare än bland tjänstemän.
Hälsoeffekterna av psykosociala förhållanden i arbetslivet märks allt tydligare, exempelvis genom ökade risker för hjärt- och kärlsjukdomar i arbeten som är monotona, har lågt beslutsutrymme och samtidigt hög kravnivå. Samtidigt med att hälsoläget förbättrats i Sverige har, beroende bl.a. på förhållandena i arbetslivet, den sociala ojämlikheten i ohälsans fördelning ökat.
Hos människor i 60-årsåldern med ett långt arbetsliv bakom sig finns det erfarenhetsmässigt många hälsoförändringar som kan grunda rätt till förtidspension. För dessa personer gäller dessutom lindrigare krav vid bedömningen i vad mån arbetsförmågan är nedsatt. Äldre arbetare och tjänstemän kan ha svårt att hänga med i de yngres arbetstakt. Det handlar här om människor som vill och kan arbeta, men som inte anser sig orka arbeta heltid. Möjligheten att utnyttja den resterande arbetsförmågan och undvika förtidspensionering beror i dessa fall på möjligheten till en individuell anpassning av arbetsinsatsen.
Delpensionsförsäkringen infördes den 1 juli 1976 samtidigt som den allmänna pensionsåldern sänktes till 65 år. Bakgrunden till införandet var ett uttalat behov av att ge den enskilde ökade möjligheter till en individuellt anpassad övergång från förvärvsarbete till ålderspension. Möjligheten till förtidspension eller förtida uttag med livsvarigt nedsatt ålderspension ansågs inte ge den enskilde tillräcklig flexibilitet och valfrihet.
Syftet med delpensionsförsäkringen är alltså att göra det möjligt för den som behöver det att trappa ned arbetsinsatsen under de sista yrkesverksamma åren och på så sätt få en mjuk övergång från arbete till ålderspension. Den enskilde får en möjlighet att efter egna önskemål och efter förändringar i arbetsförmåga och hälsotillstånd välja pensioneringstidpunkt och pensionsgrad och kan därigenom utnyttja sin restarbetsförmåga. Genom denna möjlighet hävdas arbetslinjen och motverkas utslagningen av äldre från arbetsmarknaden.
Antalet beviljade delpensioner som de första åren var i storleksordningen 20 000 per år ökade under år 1980 till ca 33 000 inför riksdagens beslut att på förslag av den dåvarande borgerliga regeringen sänka kompensationsgraden inom försäkringen från 65 till 50 % fr.o.m. den 1 januari 1981. Efter denna förändring sjönk antalet beviljade pensioner successivt till omkring 9 000 år 1986. Efter det att riksdagen på förslag av den dåvarande socialdemokratiska regeringen återställt kompensationsnivån till 65 % fr.o.m. den 1 juli 1987 har antalet beviljade delpensioner åter ökat och uppgick till omkring 12000 år 1991.
Möjligheten att göra ett förtida uttag av ålderspension har utnyttjats i ringa omfattning. År 1989 hade endast 2,9 % av de försäkrade i åldrarna 60--64 år en i förtid uttagen ålderspension. Slutsatsen av detta förhållande är att en livsvarigt reducerad ålderspension för många knappast utgör ett ekonomiskt acceptabelt alternativ.
Delpensionsförsäkringen har utvärderats av riksförsäkringsverket, och bl.a. mot bakgrund av verkets rapport anförde pensionsberedningen i betänkandet SOU 1986:47 Deltidspension (s. 75--76): Man torde därför kunna göra den bedömningen att delpensioneringen har motverkat de allt starkare tendenserna att allt fler äldre tvingas lämna arbetsmarknaden definitivt. Genom delpensioneringen har således många försäkrade kunnat vara kvar i arbetslivet och undvikit den isolering från tidigare arbetskamrater och känsla av onyttighet som annars skulle ha kunnat uppkomma. Visst forskningsmaterial tyder även på att pensioneringen inneburit gynnsamma förändringar av delpensionärernas livsvillkor och att den kan ha minskat risken för utslagning och hälsoproblem.
Enligt utskottets uppfattning kan inte delpensionsförsäkringen betraktas som någon principiellt avvikande del av pensionssystemet. Utskottet anser inte heller att det faktum att försäkringen i stor utsträckning utnyttjas av tjänstemän i högre inkomstlägen utgör något argument för att avskaffa delpensionsförsäkringen. Även om en betydande andel av LO-medlemmarna tvingas att söka förtidspension har delpensionsmöjligheten varit av stor betydelse för tiotusentals personer inom denna kategori försäkrade.
Delpensionsförsäkringen utgör en integrerad del i systemet för rörlig pensionsålder. I många fall torde tillräckliga medicinska skäl föreligga för att en delpensionär skulle kunna erhålla förtidspension. Emellertid har den försäkrade i stället genom den valfrihet som nu föreligger, utan att belasta läkare och försäkringsadministrationen med några mera omfattande utredningar, kunnat uppnå en individuell lösning med möjlighet att utnyttja sin restarbetsförmåga på ett för den försäkrade acceptabelt sätt.
Regeringens förslag att avskaffa delpensionsförsäkringen innebär, om det genomförs, att systemet med rörlig pensionsålder i praktiken avskaffas. Om delpensionsförsäkringen avskaffas medför detta enligt utskottets uppfattning kraftigt ökade kostnader för långtidssjukskrivning och förtidspension. I åldersgrupperna 60--64 år uppbär 90 % av de förtidspensionerade hel pension. Skulle hälften av dem som går miste om delpension i stället få förtidspension betyder detta, vid samma andel hela pensioner inom denna grupp som bland de nuvarande förtidspensionärerna, att hela besparingen genom den föreslagna reformen uteblir. Till detta skall läggas värdet av bortfallet av delpensionärernas produktionsinsats. Sammantaget leder alltså det framlagda förslaget sannolikt till påtagligt ökade samhällskostnader.
Det av regeringen åberopade samhällsekonomiska motivet för att avskaffa delpensionsförsäkringen har därför enligt utskottets uppfattning ingen saklig relevans.
Den parlamentariska arbetsgrupp som tillkallats för att utarbeta förslag till ett nytt system för den allmänna pensioneringen överväger enligt vad som framgår på s. 56 i betänkandet även frågor om en rörlig pensionsålder. Avsikten är att arbetet skall bedrivas så att förslag kan föreläggas riksdagen till hösten. Detta är enligt utskottets mening ytterligare ett tungt vägande skäl till att riksdagen skall avslå regeringens förslag. Eftersom delpensionen är den väsentligaste delen i systemet med den rörliga pensionsåldern framstår det som både ogenomtänkt och panikartat att avskaffa försäkringen innan frågan om utformningen av den framtida rörliga pensionsåldern övervägts av arbetsgruppen, i synnerhet som regeringens förslag inte föregåtts av någon som helst analys av konsekvenserna. I stället bör frågan om delpensionsförsäkringens framtida ställning och utformning hänskjutas till arbetsgruppen för att behandlas tillsammans med övriga frågor om hur ett nytt pensionssystem fr.o.m. nästa år skall utformas.
Som en konsekvens av att utskottet bestämt motsätter sig att delpensionsförsäkringen avskaffas motsätter sig utskottet också att avgiften till försäkringen upphör. Eftersom det nuvarande avgiftsuttaget har lett till en icke obetydlig uppbyggnad av delpensionsfonden anser utskottet att det finns utrymme för att korrigera avgiftssatsen från 0,5 till 0,2 %. Mellanskillnaden, 0,3 %, bör användas för att höja avgiften till arbetsskadeförsäkringen från 0,9 till 1,2 %.
Utskottet anser slutligen att det är angeläget att redan nu reducera det ackumulerade underskottet i arbetsskadeförsäkringens finansiering, och utskottet föreslår därför att 8,3 miljarder av delpensionsfondens kapital överförs till statsbudgetens inkomstsida.
dels att moment 65 och -- under förutsättning av bifall till detta moment -- momenten 66 och 68 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
65. beträffande delpensionsförsäkring att riksdagen med bifall till motionerna 1991/92:Sf22, 1991/92:Sf23 yrkande 1, 1991/92:Sf24 yrkande 1 och 1991/92:Sf25 i denna del, och med anledning av motionerna 1991/92:Sf228 yrkande 4, 1991/92:Sf231, 1991/92:Sf247, 1991/92:Sf248, 1991/92:Sf259, 1991/92:Sf277 yrkande 3 och 1991/92:Fi209 yrkande 14 i denna del samt med avslag på propositionerna 1991/92:149 och 1991/92:100 samt motion 1991/92:Sf24 yrkandena 2 och 3 avslår det i proposition 1991/92:149 framlagda förslaget till lag om upphävande av lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring,
66. beträffande socialavgifter att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Sf23 yrkande 2 i denna del och med anledning av proposition 1991/92:149 och motion 1991/92:Sf228 yrkande 5 i denna del samt med avslag på motion 1991/92:Sf25 i denna del antar de i bilaga 4 såsom Reservanternas förslag betecknade förslagen till a) lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter, utom såvitt avser p. 4 i övergångsbestämmelserna, b) lag om ändring i lagen (1991:1993) om ändring i lagen (1991:1236) om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter.
68. beträffande delpensionsfonden att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Sf23 yrkande 2 i denna del och med anledning av proposition 1991/92:149 och motion 1991/92:Sf228 yrkande 5 i denna del samt med avslag på motion 1991/92:Sf25 i denna del antar p. 4 i övergångsbestämmelserna till det i bilaga 4 som Reservanternas förslag betecknade förslaget till lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter och därmed godkänner att 8,3 miljarder kronor disponeras ur delpensionsfonden för att finansiera det beräknade underskottet i arbetsskadeförsäkringen under budgetåret 1992/93.
7. Delpensionsförsäkring (mom. 65)
Leif Bergdahl (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 74 börjar med "Som framgår" och på s. 75 slutar med "samtliga motioner." bort ha följande lydelse:
Delpensionsförsäkringen infördes den 1 juli 1976 samtidigt som den allmänna pensionsåldern sänktes till 65 år. Bakom införandet av delpensionsförsäkringen låg ett behov av att ge en bättre möjlighet för äldre att inför ålderspensioneringen stegvis trappa ned sin yrkesverksamhet och på så sätt få en mjuk övergång från aktivt arbete till en tillvaro som ålderspensionär. Den enskilde fick genom delpensionsförsäkringen en möjlighet att anpassa sin arbetsinsats efter förändringar i hälsotillstånd och arbetsförmåga genom att välja pensioneringstidpunkt och inom vida ramar även pensionsgrad. Delpensionsförsäkringen innebär på så sätt att arbetslinjen hävdas, och försäkringen motverkar utslagningen av de äldre från arbetslivet.
Utskottet anser att förtida uttag av ålderspension -- genom den åtföljande livsvariga reduktionen av pensionen -- är ett orealistiskt alternativ till delpension. Om möjligheten till en mjuk övergång till ålderspension under acceptabla ekonomiska förutsättningar upphör genom att delpensionsförsäkringen slopas kommer därför många äldre att slås ut från arbetslivet. Alternativen blir då långvarig sjukskrivning eller förtidspensionering. Båda dessa alternativ leder till att den försäkrade får en sjukstämpel och kanske till att han lämnar arbetslivet för gott. Ytterligare en aspekt som måste beaktas är att det i nuvarande arbetsmarknadsläge måste anses som troligt att sjukfrånvaron och förtidspensioneringen ökar vid ett plötsligt borttagande av delpensionsförsäkringen. Sannolikt leder därför borttagandet av försäkringen inte till några samhällsekonomiska besparingar.
Utskottet anser också att det måste finnas stabila spelregler inom pensionssystemet. Många av de personer som i dag närmar sig åldern 60 år har kanske sedan länge planerat att söka delpension, och de har inga möjligheter att på den korta tid som nu står till buds kompensera ett bortfall av delpensionsförsäkringen genom ett eget sparande.
Ett bättre alternativ ur besparingssynpunkt än att helt slopa delpensionsförsäkringen är enligt utskottets uppfattning att begränsningar införs i rätten till delpension. Dessa begränsningar bör avse delpensionsperiodens längd, kompensationsnivån och taket för arbetsinkomster som skall täckas av försäkringen. Begränsningen av taket för arbetsinkomster som skall täckas av försäkringen sammanhänger med att de flesta som utnyttjat delpensionsförsäkringen är relativt väl avlönade tjänstemän.
Utskottet föreslår därför att fr.o.m. den 1 januari 1993 skall ersättningsnivån inom delpensionsförsäkringen reduceras till 50 % och ersättning endast utgå för arbetsinkomster upp till 5 basbelopp. Vidare föreslår utskottet att lägsta ålder för att erhålla delpension skall vara 61 år fr.o.m. år 1994 och 62 år fr.o.m. år 1995.
Riksdagen bör som sin mening ge regeringen till känna att regeringen skall återkomma till riksdagen med förslag till ändringar i delpensionsförsäkringen i enlighet med vad utskottet anfört. Förslaget bör läggas fram i så god tid att ändringarna kan träda i kraft den 1 januari 1993.
dels att moment 65 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
65. beträffande delpensionsförsäkring att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Sf24 och med anledning av motionerna 1991/92:Sf22, 1991/92:Sf23 yrkande 1, 1991/92:Sf25 i denna del, 1991/92:Sf228 yrkande 4, 1991/92:Sf231, 1991/92:Sf247, 1991/92:Sf248, 1991/92:Sf259, 1991/92:Sf277 yrkande 3 och 1991/92:Fi209 yrkande 14 i denna del samt med avslag på propositionerna 1991/92:149 och 1991/92:100 dels avslår det i proposition 1991/92:149 framlagda förslaget till lag om upphävande av lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring, dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om förslag till ändringar i delpensionsförsäkringen.
Särskilda yttranden
1. Rehabiliteringsutredning (mom. 12)
Birgitta Dahl, Börje Nilsson, Nils-Olof Gustafsson, Widar Andersson, Anita Johansson och Yngve Wernersson (alla s) anför:
Beträffande arbetsgivarens ansvar för att en anställds rehabiliteringsbehov utreds hänvisas i betänkandet till att utskottet i sitt betänkande 1990/91:SfU16 erinrade om att arbetsgivaren inte måste göra rehabiliteringsutredningen själv. Enligt utskottet var det i stället naturligt att han tog företagshälsovården till hjälp, och det fanns enligt utskottets mening anledning räkna med att allt fler små arbetsgivare skulle komma att vara anslutna till sådan hälsovård.
Vi vill med anledning härav framhålla att denna möjlighet nu begränsas genom att det generella bidraget till företagshälsovården avvecklas fr.o.m. den 1 januari 1993. Detta kommer att drabba småföretagare som är de som har störst behov av att få hjälp av företagshälsovården med rehabiliteringsutredningar.
2. Kontaktdagar vid privat barnomsorg (mom. 27)
Birgitta Dahl, Börje Nilsson, Nils-Olof Gustafsson, Widar Andersson, Anita Johansson och Yngve Wernersson (alla s) anför:
Vår principiella uppfattning är att samhället skall garantera en god barnomsorg. En första förutsättning för att statsbidrag skall utgå till alternativ verksamhet är därför att verksamheten finns upptagen i den kommunala barnomsorgsplanen. I motion 1991/92:Sf269 föreslås att också föräldrar som besöker sina barn i andra slag av barntillsyn skall ha rätt att få ersättning från försäkringen och att detta skall finansieras genom att en av de två kontaktdagarna slopas. Vi motsätter oss detta och förutsätter att, om rätten till kontaktdagar skulle utvidgas till att avse även annan barntillsyn än sådan som finns upptagen i den kommunala barnomsorgsplanen, detta kommer att finansieras genom ett större anslag till föräldraförsäkringen.
3. Rätten till pensionstillskott (mom. 38)
Birgitta Dahl, Börje Nilsson, Nils-Olof Gustafsson, Widar Andersson, Anita Johansson och Yngve Wernersson (alla s) anför:
Vi anser att det är viktigt att upprätthålla sambandet mellan rätten till förmåner och skyldighet att betala avgifter. En rätt att behålla pensionstillskott vid underlåten avgiftsinbetalning skulle som konstaterats av utskottet i betänkandet 1990/91:SfU11 beröra även dagens och framtidens förvärvsverksamma.
I betänkandet 1991/92:SfU11 anfördes i anslutning till det ovan anförda: "I praktiken skulle detta innebära att egenföretagare med låga inkomster skulle kunna välja att stå utanför ATP-systemet utan att detta behövde medföra minskade pensionsförmåner." Vi anser att även detta borde ha återgetts i det nu förevarande betänkandet.
4. Änkepension vid nytt giftermål (mom. 45)
Pontus Wiklund (kds) anför:
Änkepensionen ger i många fall ett ekonomiskt skydd till kvinnor som inte själva kunnat tjäna in en egen tilläggspension eller endast en låg sådan. Bland dessa finns kvinnor som på grund av deltidsarbete haft låg egen inkomst och hemarbetande kvinnor.
Att helt eller delvis avstå från ett eget förvärvsarbete har i vissa fall varit en förutsättning för att mannen skulle få möjlighet att göra karriär, vilket för hans del resulterat i en rätt till ATP.
Kvinnor födda före 1945 finns kvar inom det tidigare systemet med efterlevandepension i form av änkepension. Emellertid finns vissa svagheter i det ekonomiska skyddet för de kvinnor som ingår nytt äktenskap. För den änka som gifter om sig faller änkepensionen bort och hennes pensionsskydd blir fortsättningsvis reducerat till folkpensionen med pensionstillskott och/eller den egna intjänade tilläggspensionen.
Det är enligt min uppfattning inte rimligt att änkepensionen som får behållas vid ett samboförhållande dras in vid giftermål och därigenom motverkar denna samlevnadsform. Jag anser därför att det bör göras en kartläggning av hur många personer som skulle beröras om reglerna ändrades så att de fick behålla sin änkepension vid omgifte och hur stora kostnaderna skulle bli.
Eftersom änkepensionerna successivt minskar i antal torde ett bifall till motion Sf205 endast i begränsad omfattning påverka statens kostnader.
Jag avser återkomma i denna fråga och har för dagen inget yrkande.
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från vänsterpartiet, eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.
Berith Eriksson (v) anför:
Beträffande karensdagar (mom. 2) instämmer jag i vad som anförts i reservation 2.
Beträffande höjning av kompensationsnivån (mom. 3) inom sjukförsäkringen anser jag att den nivåsänkning som genomfördes den 1 mars 1991 slår fördelningspolitiskt orättvist och innebär ett första avsteg från ett generellt system. Kompensationsnivån måste därför snarast återställas, och i en första etapp bör den höjas till lägst 80 % fr.o.m. den 1 juli 1992. Samtidigt bör inkomsttaket sänkas från 7,5 till 5,5 basbelopp. Den kostnadsmässiga nettoeffekten av dessa ändringar torde bli en begränsad kostnadshöjning för arbetsgivarna. Riksdagen bör begära förslag från regeringen i enlighet härmed.
Beträffande utbyggnad av föräldraförsäkringen (mom. 17) delar jag uppfattningen i reservation 3 att en utbyggnad till på sikt 18 månader har hög prioritet. En första utbyggnad bör ske från den 1 juli 1992 med 30 dagars ersättning enligt inkomstbortfallsprincipen. Liksom inom sjukförsäkringen föreslår jag att inkomsttaket för ersättning från samma tidpunkt sänks från 7,5 till 5,5 basbelopp.
Beträffande en kvotering av föräldrapenningen (mom. 21) har kampanjer, attitydpåverkande arbete och informationsinsatser för att förmå papporna att i större utsträckning ta hand om sina barn när de är små pågått sedan år 1974. Ändå använder männen i endast liten utsträckning möjligheten att stanna hemma med föräldrapenning. Om männen kan förmås ta ansvar för barnen redan under deras första levnadsår, kommer det att få betydelse även för arbetsfördelningen i samhället. Jag föreslår därför att föräldrapenningen kvoteras så att, i familjer med två vårdnadshavare, 60 dagar skall knytas till mannen.
Beträffande sambos rätt till vårdbidrag (mom. 30) gäller att en man eller kvinna som sammanbor med någon som har ett handikappat barn inte själv kan få vårdbidrag om han eller hon är villig att stanna hemma och själv vårda barnet. Däremot kan vårdbidrag i detta fall utgå till den andra parten, barnets förälder. Detta innebär en stor orättvisa ur såväl pensions- som skattesynpunkt. Däremot skulle det inte öka kostnaderna för försäkringen om i dessa fall den samboende mannen eller kvinnan som vårdar barnet själv får uppbära vårdbidraget. Regeringen bör därför lägga fram förslag som löser detta problem.
Beträffande höjt pensionstillskott (mom. 35) och grundpension (mom. 36) vill jag erinra om att medel- och höginkomsttagare fick lägre skatt genom skatteomläggningen medan låginkomsttagare och pensionärer med låg pension drabbades. Människor som tidigare inte hade haft kontakt med socialtjänsten tvingades dit för att få hjälp med sin ekonomi. Den socialdemokratiska regeringen satte i detta läge in ett temporärt extra stöd i form av ett särskilt bostadstillägg till pensionärer med låg pension. För att stöda låginkomstpensionärerna vill vänsterpartiet att pensionstillskottet skall höjas till 70 % av basbeloppet den 1 januari 1993. På fyra års sikt bör enligt vår uppfattning pensionstillskottet höjas till ett helt basbelopp. På längre sikt vill vi att det införs en rejäl grundpension utan pensionstillägg och bostadstillägg. Under tiden bör staten överta ansvaret för att utjämna pensionärernas boendekostnad. Mot denna bakgrund anser jag att riksdagen med anledning av motion Sf277 till vägledning för sittande utredningar bör ge regeringen till känna vad som anförts beträffande höjt pensionstillskott och grundpension.
Beträffande automatisk registrering av vårdår (mom. 40) har utskottet avstyrkt motioner härom med hänvisning till att den särskilda pensionsarbetsgruppens överväganden om vårdår och beredningen av riksförsäkringsverkets förslag från år 1989 om vissa ändringar i reglerna om vårdår bör avvaktas. Även om riksförsäkringsverket tidigare funnit att det inte var lämpligt att automatiskt tillgodoräkna någon ett vårdår och även om pensionsarbetsgruppen skall behandla frågan är det min uppfattning att något redan nu måste göras i denna viktiga fråga. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Beträffande delpensionsförsäkringen (mom. 65) ansluter jag mig till vad som anförts i reservation 6 om avslag på förslaget om att upphäva delpensionsförsäkringen och till hemställan i reservationen under moment 65.
Beträffande socialavgifter m.m. (mom. 66) anser jag, med hänsyn till att pensionsarbetsgruppens förslag om rörlig pensionsålder bör inväntas, att förslagen om en slopad eller sänkt socialavgift till delpensionsförsäkringen är för tidigt väckta. Förslagen om ändring i socialavgiftslagen bör därför avslås av riksdagen.
Beträffande delpensionsfonden (mom. 68) vill jag framhålla att antalet delpensionärer under de senaste åren har varit konstant och att delpensionsförsäkringen är en ekonomiskt stabil försäkring där tillgängliga medel väl täcker pensionsutbetalningarna och även räcker till för att klara av vissa variationer i antalet delpensionärer. Eftersom arbetstagarna årligen avstått från ett tillgängligt löneutrymme på en halv procent till förmån för en specialdestinerad socialavgift till delpensionsförsäkringen anser jag att det framlagda förslaget beträffande medlen i delpensionsfonden indirekt innebär en konfiskering av löntagarnas pengar. Jag anser därför att delpensionsfondens medel ej skall röras för att täcka förluster i andra delar av socialförsäkringen. Även förslag härom bör avslås av riksdagen.
Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet -- utöver vad som hemställts i reservation 2 och i reservation 6 under moment 65 -- under momenten 3, 17, 21, 30, 35, 36, 40, 66 och 68 borde ha hemställt:
3. beträffande höjning av kompensationsnivån att riksdagen med bifall till motionerna 1991/92:So612 yrkandena 23 och 24 och 1991/92:Fi209 yrkande 8 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
17. beträffande utbyggnad av föräldraförsäkringen att riksdagen med bifall till motionerna 1991/92:So612 yrkandena 26 och 27 och 1991/92:Fi209 yrkande 11 och med anledning av motionerna 1991/92:Sf228 yrkande 7 och 1991/92:So232 yrkande 10 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
21. beträffande kvotering att riksdagen med bifall till motion 1991/92:So612 yrkande 28 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
30. beträffande sambos rätt till vårdbidrag att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Sf215 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
35. beträffande höjt pensionstillskott att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Sf277 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
36. beträffande grundpension att riksdagen med bifall till motionerna 1991/92:Sf277 yrkande 2 och 1991/92:Fi209 yrkande 14 i denna del och med anledning av motionerna 1991/92:Sk351 yrkande 57 och 1991/92:A805 yrkande 15 i denna del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
40. beträffande automatisk registrering av vårdår att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Sf289 i denna del och med anledning av motion 1991/92:Sf254 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
66. beträffande socialavgifter m.m. att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Sf25 i denna del och med avslag på proposition 1991/92:149 och motionerna 1991/92:Sf23 yrkande 2 i denna del och 1991/92:Sf228 yrkande 5 i denna del avslår de i propositionen framlagda förslagen till a) lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter, utom såvitt avser p. 4 i övergångsbestämmelserna, b) lag om ändring i lagen (1991:1993) om ändring i lagen (1991:1236) om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter,
68. beträffande delpensionsfonden att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Sf25 i denna del och med avslag på proposition 1991/92:149 och motionerna 1991/92:Sf23 yrkande 2 i denna del och 1991/92:Sf228 yrkande 5 i denna del dels avslår p. 4 i övergångsbestämmelserna till det i proposition 1991/92:149 framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter, dels som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts om disposition av fondmedel.
I proposition 1991/92:100 framlagt lagförslag
Bilaga 1
I proposition 1991/92:106 framlagda lagförslag Bilaga 2
I proposition 1991/92:149 framlagda lagförslag Bilaga 3
I reservation 6 framlagda lagförslag Bilaga 4
1 Förslag till Lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter
Härigenom föreskrivs att 3 kap. 1 § lagen (1981:691) om socialavgifter1 skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Reservanternas förslag 3 kap. 1 §
En försäkrad som avses i En försäkrad som avses i 1 kap. 2 § skall på det 1 kap. 2 § skall på det avgiftsunderlag som anges i avgiftsunderlag som anges i 3--5 §§ för varje 3--5 §§ för varje år betala 1. år betala 1. sjukförsäkringsavgift sjukförsäkringsavgift med 9,60 procent, 2. med 9,60 procent, 2. folkpensionsavgift med 7,45 folkpensionsavgift med 7,45 procent, 3. procent, 3. tilläggspensionsavgift tilläggspensionsavgift efter den procentsats som efter den procentsats som anges i särskild lag, 4. anges i särskild lag, 4. delpensionsavgift med 0,50 delpensionsavgift med 0,20 procent, 5. barnomsorgsavgift procent, 5. barnomsorgsavgift med 2,20 procent, 6. med 2,20 procent, 6. arbetsskadeavgift med 0,90 arbetsskadeavgift med 1,20 procent samt 7. procent samt 7. arbetarskyddsavgift med 0,20 arbetarskyddsavgift med 0,20 procent. procent.
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1992. 2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om avgifter som avser tid före ikraftträdandet. 3. Omfattar beskattningsår tid såväl före som efter utgången av juni 1992 skall, om den avgiftsskyldige inte visar annat, så stor del av beskattningsårets inkomst anses hänförlig till tiden före utgången av juni 1992 som svarar mot förhållandet mellan den del av beskattningsåret som infaller före utgången av juni 1992 och hela beskattningsåret. 4. Av delpensionsfondens tillgångar skall under budgetåret 1992/93 8,3 miljarder kronor användas som bidrag till finansiering av utgifter enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring.
1Lagen omtryckt 1989:633.
2 Förslag till Lag om ändring i lagen (1991:1993) om ändring i lagen (1991:1236) om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter
Härigenom föreskrivs att 2 kap. 1 § lagen (1981:691) om socialavgifter i paragrafens lydelse enligt lagen (1991:1993) om ändring i lagen (1991:1236) om ändring i nämnda lag skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Reservanternas förslag 2 kap. 1 §
En arbetsgivare skall på En arbetsgivare skall på det avgiftsunderlag som anges det avgiftsunderlag som anges i 3--5 §§ för varje i 3--5 §§ för varje år betala 1. år betala 1. sjukförsäkringsavgift sjukförsäkringsavgift med 7,80 procent, 2. med 7,80 procent, 2. folkpensionsavgift med 7,45 folkpensionsavgift med 7,45 procent, 3. procent, 3. tilläggspensionsavgift tilläggspensionsavgift efter den procentsats som efter den procentsats som anges i särskild lag, 4. anges i särskild lag, 4. delpensionsavgift med 0,50 delpensionsavgift med 0,20 procent, 5. barnomsorgsavgift procent, 5. barnomsorgsavgift med 2,20 procent, 6. med 2,20 procent, 6. arbetsskadeavgift med 0,90 arbetsskadeavgift med 1,20 procent, 7. procent, 7. arbetsmarknadsavgift med 2,04 arbetsmarknadsavgift med 2,04 procent, 8. procent, 8. arbetarskyddsavgift med 0,35 arbetarskyddsavgift med 0,35 procent, 9. utbildningsavgift procent, 9. utbildningsavgift med 0,39 procent samt 10. med 0,39 procent samt 10. lönegarantiavgift med 0,20 lönegarantiavgift med 0,20 procent. procent.
Arbetsgivare som avses i 1 kap. 2 § andra stycket skall dock beträffande ersättning som avses i 11 kap. 2 § första stycket m och femte stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring betala endast tilläggspensionsavgift. Staten betalar inte arbetsskadeavgift.
Innehållsförteckning
Sammanfattning 1 Propositionerna 3 Motionerna 6 Utskottet 14 I Allmänt om socialförsäkringssystemet 14 Det sociala trygghetssystemet 14 Socialförsäkringarna 15 De olika försäkringsförmånerna 15 Finansieringen av socialförsäkringarna 18 Förändringar i försäkringssystemet 18 Motioner 20 Utskottet 22 II Sjukförsäkring m.m. 22 Allmänt om sjukförsäkringen 23 Sjukpenningförsäkringen 23 Sjukpenninggrundande inkomst vid föräldraledighet 27 Sjuklön 28 Rehabiliteringsutredning 32 Avgifter för sjukhusvård 33 Ersättning vid närståendevård 33 III Föräldraförsäkring m.m. 35 Allmänt om föräldraförsäkringen 35 Föräldrapenning med anledning av barns födelse 35 Tillfällig föräldrapenning 39 Föräldrabegreppet inom föräldraförsäkringen. 42 Vårdbidrag för handikappade barn 44 Höjda vårdbidragsbelopp 44 Vårdbidragets föräldrabegrepp 44 Förenklad handläggning 45 Medelsanvisning 47 IV Pensioner m.m. 47 Allmänt om pensioner 47 Folkpensionens grundbelopp och pensionstillskott 48 Översyn av pensionssystemet m.m. 51 Registrering av vårdår 53 Delning av pensionsrättigheter 54 Sabbatsår 55 Förtidspension 56 Efterlevandeförmåner 58 Handikappersättning 59 Särskilt kommunalt bostadstillägg 60 Särskilt pensionstillägg 61 Anslagsfrågor 61 V Administration 61 Allmänt om socialförsäkringsadministrationen 62 Lokalkontorsnätet 63 Socialförsäkringsnämnd 64 ADB-verksamhet 66 Medelsanvisning 68 VI Delpensionsförsäkringen 70 Inledning 70 Propositionerna 71 Motionerna 73 Utskottet 74 Hemställan 75 Reservationer81 1. Välfärdspolitiken (s) 81 2. Karensdagar (s)82 3. Utbyggnad av föräldraförsäkringen (s) 82 4. Pensionärernas levnadsstandard (nyd) 84 5. FAS 90--projektet (nyd) 84 6. Delpensionförsäkring, socialavgifter och delpensionsfonden (s) 85 7. Delpensionförsäkring (nyd) 88 Särskilda yttranden90 1. Rehabiliteringsutredning (s) 90 2. Kontaktdagar vid privat barnomsorg (s) 90 3. Rätten till pensionstillskott (s) 90 4. Änkepension vid nytt giftermål (kds) 91 Meningsyttring (v)91 Bilaga 1 I proposition 1991/92:100 framlagt lagförslag 95 Bilaga 2 I proposition 1991/92:106 framlagda lagförslag 96 Bilaga 3 I proposition 1991/92:149 framlagda lagförslag108 Bilaga 4 I reservation 6 framlagda lagförslag 115