Socialavgifter
Betänkande 1992/93:SfU5
Socialförsäkringsutskottets betänkande
1992/93:SFU05
Socialavgifter
Innehåll
1992/93 SfU5
Propositionen
I proposition 1992/93:29 om vissa socialavgiftsfrågor har regeringen (Socialdepartementet) föreslagit riksdagen att anta de i propositionen framlagda förslagen till
1. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring, 2. lag om ändring i lagen (1992:682) om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring, 3. lag om ändring i lagen (1992:683) om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter.
Lagförslagen återfinns som bilaga 2 till betänkandet.
Utskottet har begärt Lagrådets yttrande över lagförslagen 2 och 3. Lagrådets yttrande har fogats som bilaga 1 till betänkandet.
Motion
1992/93:Sf4 av Sten Söderberg (-) vari yrkas att riksdagen avslår proposition 1992/93:29.
Utskottet
Folkpensionsavgiften
Enligt 19 kap. 3 § lagen om allmän försäkring finansieras folkpensioneringen, förutom genom folkpensionsavgifter från arbetsgivare och egenföretagare enligt lagen (1981:681) om socialavgifter, av statsmedel om annat inte föreskrivits.
I propositionen framhålls att inför ett införlivande i EES-avtalet av en ändring i förordning (EEG) nr 1408/71 har frågan aktualiserats om hur olika folkpensionsförmåner finansieras. Ett klargörande bör göras av vilka förmåner som är avgiftsfinansierade. I propositionen föreslås därför att 19 kap. 3 § lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL) ges en ny lydelse, varigenom klart framgår att folkpensionsavgiften endast är avsedd för finansiering av ålders-, förtids- och efterlevandepensioner från folkpensioneringen och att de särskilda folkpensionsförmånerna finansieras av statsmedel.
I motion 1992/93:Sf4 av Sten Söderberg (-) hemställer motionären om avslag på propositionen.
Utskottet har ingen erinran mot propositionens förslag i denna del och avstyrker bifall till motion 1992/93:Sf4 i motsvarande del.
Socialavgifter och vinstandelsmedel
För åren 1988--1991 var en arbetsgivare skyldig att erlägga arbetsgivaravgifter i form av andra avgifter än sjukförsäkringsavgift och arbetsskadeavgift för de bidrag som arbetsgivaren lämnade till en vinstandelsstiftelse. Det värde av andelen i stiftelsen som genom bidraget tillgodofördes en försäkrad grundade rätt till allmän tilläggspension (ATP) men däremot inte -- i överensstämmelse med den motsvarande avgiftsfriheten -- till sjukförsäkrings- och arbetsskadeförmåner. Detta motiverades med svårigheter att ta med andelen vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst, eftersom denna inkomst bygger på en förväntad framtida inkomst och det inte gick att på förhand uppskatta vinstandelens storlek. Uttryckliga bestämmelser om den begränsade avgiftsplikten och rätten till ATP på förmånens värde fanns intagna i 2 kap. 3 § socialavgiftslagen och i 11 kap. 2 § första stycket dåvarande o) AFL.
Genom skattereformen (prop. 1989/90:110, bet. 1989/90:SkU30, rskr. 1989/90:356 samt prop. 1990/91:54, bet. 1990/91:SkU10, rskr. 1990/91:106) blev i princip alla inkomster som skulle tas upp till beskattning under inkomst av tjänst också förmånsgrundande inom den allmänna försäkringen och därigenom avgiftspliktiga enligt socialavgiftslagen. Sålunda blev bl.a. ersättningar för utfört arbete i annan form än pension förmånsgrundande inom den allmänna försäkringen och avgiftspliktiga, även om mottagaren inte är anställd hos den som utger ersättningen. Detta kom till uttryck genom en ändring i bl.a. andra stycket i 3 kap. 2 § AFL och en hänvisning till detta lagrum i 2 kap. 3 § socialavgiftslagen. I proposition 110 (s. 377) togs frågan om behandlingen i avgiftshänseende av bidrag till vinstandelsstiftelser upp särskilt. Därvid erinrades om att bidraget var att likställa med lön och också pensionsgrundande för arbetstagaren. Med hänsyn därtill borde av likformighetsskäl fulla avgifter tas ut på ett sådant bidrag. Däremot berördes i detta sammanhang inte frågan om bidraget skulle grunda rätt även till sjukförsäkrings- och arbetsskadeförmåner. Några bestämmelser som motsvarade de som gällde för beräkning av pensionsgrundande inkomst föreslogs inte heller.
Utskottet, som yttrade sig till skatteutskottet över bl.a. den utvidgade avgiftsplikten för bidrag till vinstandelsstiftelser (1989/90:SfU4y), anförde i denna del att med hänsyn till den likformighet mellan beskattningen av lön och uttag av arbetsgivaravgifter som eftersträvades i propositionen kunde utskottet biträda förslaget om att samtliga arbetsgivaravgifter skulle tas ut på bidragen.
För att stimulera det sparande som vinstandelssystem i företag innebär föreslogs i proposition 1991/92:60 att socialavgifter inte skulle tas ut på bidrag som en arbetsgivare erlade den 1 januari 1992 eller senare till en vinstandelsstiftelse och att pensionsförmåner inte heller skulle beräknas på värdet av bidraget. Detta kom till uttryck genom att bestämmelserna i 2 kap. 3 § socialavgiftslagen och 11 kap. 2 § AFL om avgiftsplikt för bidrag till vinstandelsstiftelse och rätt till pensionsgrundande inkomst på värdet av arbetstagarens andel i stiftelsen togs bort. I propositionen framhölls uttryckligen att socialavgifter inte borde tas ut vare sig när medlen lämnades till stiftelsen eller när de anställda eller tidigare anställda erhåller sin andel från stiftelsen. Propositionen godkändes av riksdagen på förslag av skatteutskottet (1991/92:SkU10).
Enligt den förevarande propositionen har problem uppkommit i rättstillämpningen när det gäller att avgöra om en ersättning från vinstandelsstiftelse till en anställd eller tidigare anställd är avgifts- och förmånsgrundande. För att lösa dessa problem föreslås att 3 kap. 2 § och 11 kap. 2 § AFL samt 2 kap. 4 § lagen om socialavgifter ändras, så att det klart framgår att ersättningar från en vinstandelsstiftelse varken skall vara förmånsgrundande eller avgiftspliktiga. Som förutsättning för avgiftsfrihet bör enligt propositionen gälla att de bidrag som arbetsgivaren lämnar till stiftelsen är avsedda att tillkomma en betydande del av de anställda och på likartade villkor. Detta skall enligt propositionen innebära att minst cirka en tredjedel av personalen omfattas av vinstandelssystemet och att ersättningen lämnas till dessa anställda efter enhetliga principer. Avgiftsfrihet skall enligt propositionen inte medges för ersättningar som lämnas till delägare i ett fåmansföretag eller fåmansägt handelsbolag eller till företagsledare i ett sådant företag om denne har ett väsentligt inflytande i företaget. Avgiftsfrihet bör inte heller avse ersättningar som lämnas till närstående till sådan företagsledare eller delägare.
De föreslagna bestämmelserna skall också bli tillämpliga vid uttag av särskild löneskatt på förvärvsinkomster.
Enligt propositionen skall den närmare avgränsningen av vilka ersättningar från vinstandelsstiftelser som inte skall vara avgifts- och förmånsgrundande gälla ersättningar som lämnas fr.o.m. den 1 januari 1993. Enligt ikraftträdandebestämmelserna skall inte heller ersättningar som lämnats från vinstandelsstiftelser under år 1992 vara förmåns- eller avgiftsgrundande. I ikraftträdandebestämmelserna har vidare angetts att, om de särskilda villkoren inte är uppfyllda, stiftelsen inte skall vara skyldig att erlägga arbetsgivaravgifter på ersättningar, om arbetsgivaren redan har erlagt arbetsgivaravgifter på motsvarande belopp i samband med bidrag till stiftelsen enligt de lagregler som gällde till utgången av år 1991.
I motion 1992/93:Sf4 av Sten Söderberg (-) yrkas avslag på propositionen även i denna del med hänvisning till att förslaget har påtagliga brister.
Utskottet har beslutat att inhämta Lagrådets yttrande över propositionen i denna del.
Lagrådet anför inledningsvis att utgångspunkten för den föreslagna lagändringen i 3 kap. 2 § AFL är att en utvidgning av andra styckets tillämpningsområde som genomfördes i samband med 1990 års skattereform fått till följd att belopp som fr.o.m. den 1 januari 1991 betalas ut från en vinstandelsstiftelse i princip skall räknas som sjukpenninggrundande inkomst. Avsikten med det föreslagna tillägget anges sålunda vara, anför Lagrådet, att den försäkrades sjukpenninggrundande inkomst -- och därmed arbetsgivarens avgiftsunderlag -- skall reduceras i förhållande till vad tidigare gällt. Enligt Lagrådets mening kan det på goda grunder sättas i fråga om de under år 1990 beslutade ändringarna i 3 kap. 2 § andra stycket verkligen lett till den i den remitterade propositionen antagna utvidgningen av tillämpningsområdet. Lagrådet konstaterar att det framstår som osäkert om de i propositionen tillagda meningarna i 3 kap. 2§ andra stycket i realiteten innebär en minskning av underlaget för beräkning av sjukpenninggrundande inkomst och för arbetsgivaravgifter. Enligt Lagrådets uppfattning finns det anledning att ta hänsyn till denna osäkerhet i rättsläget vid utformningen av ikraftträdandebestämmelserna. Lagrådet har därför förordat att punkt 2 av ikraftträdandebestämmelserna utformas på ett sådant sätt att alla ersättningar från en vinstandelsstiftelse som utbetalas före ingången av år 1993 och som inte avser arbete för stiftelsens räkning undantas vid beräkningen av sjukpenninggrundande inkomst och därmed också från arbetsgivaravgifter. Lagrådet förordar också att punkt 3 av ikraftträdandebestämmelserna preciseras i vad avser uttrycket "som motsvarar bidrag", eftersom det inte kan utläsas av lagtexten och inte heller framgår av propositionen i övrigt vad som menas med detta uttryck. Lagrådet anser också att skäl kan anföras för att ta in de i punkt 3 föreslagna ikraftträdandebestämmelserna i 3 kap. 2 § andra stycket.
Lagrådet föreslår också en justering av texten till punkt 15 i 2 kap. 4 § förslaget till lag om ändring i lagen (1992:683) om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter för att klargöra att endast de i 3 kap. 2 § andra stycket AFL angivna kvalificerade skälen skall leda till att ersättning från en vinstandelsstiftelse befrias från socialavgifter. Vidare bör den föreslagna andra meningen i ikraftträdandebestämmelserna, som innebär att avgifter inte skall utgå på sådana ersättningar från vinstandelsstiftelse som utbetalats under år 1992, återfinnas i punkt 15. Punkt 15 bör enligt Lagrådet utformas så att i denna också anges att ersättningar som utbetalats från en vinstandelsstiftelse före den 1 januari 1992 i princip skall vara undantagna från avgifter.
Även utskottet har funnit det tveksamt om det vid tillämpningen av nu gällande regler finns någon grund för att avgiftsbelägga ersättningar från vinstandelsstiftelser och även beräkna sjukförsäkrings-, arbetsskade- och pensionsförmåner på dessa. Tvärtom tyder lagstiftningens förarbeten på att detta inte varit avsikten. På grund av den osäkerhet härom som uppenbarligen finns på myndighetsnivå anser utskottet dock att eventuella oklarheter i lagstiftningen bör undanröjas genom att en ny lagstiftning som bygger på propositionens förslag antas av riksdagen. Det finns vid utformningen av de nya lagreglerna goda skäl för att -- som Lagrådet föreslagit -- ta hänsyn till att rättsläget är oklart och därför utforma de nya bestämmelserna så att de även omfattar år 1991 och att detta framgår av huvudbestämmelserna som även skall omfatta år 1992. Även i övrigt ansluter sig utskottet till de ändringar och förtydliganden i lagförslagen som Lagrådet föreslagit.
Avgiftsfriheten för såväl bidrag till som ersättningar från vinstandelsstiftelser innebär ett avsevärt undantag från vad som eljest gäller om skyldighet att erlägga socialavgifter. Utskottet vill erinra om att när socialavgifterna för bidrag till sådana stiftelser togs bort innebar detta minskade årliga avgiftsintäkter med ca 100 miljoner kronor. Avsikten med undantaget från avgiftsplikt för vinstandelsmedel är att stimulera de anställda i det privata näringslivet till ett långsiktigt och brett sparande och att sprida ägandet och inflytandet i företagen. Det är då enligt utskottets mening naturligt att ifrågasätta det rimliga i att den krets inom vilken ägandet och inflytandet är mest koncentrerat också skall omfattas av ett sådant undantag från avgiftsplikten. Utskottet delar mot denna bakgrund regeringens bedömning att avgiftsfrihet för ersättningar som lämnas efter ingången av år 1993 inte bör medges för en avgränsad krets av delägare och företagsledare i ett fåmansföretag eller fåmansägt handelsbolag och deras närstående.
Lagrådet har ansett att ett klargörande behövs av vad som -- när i princip avgiftspliktiga ersättningar utges till den nämnda kretsen -- skall anses motsvara bidrag som redan avgiftsbelagts enligt de regler som gällde under åren 1988--1991. Utskottet finner det problematiskt att på ett enkelt sätt göra ett sådant klargörande med hänsyn till de skilda regler om avgiftsplikt och icke avgiftsplikt för lämnade bidrag som funnits genom åren och som fortsättningsvis kommer att finnas mellan olika kategorier berättigade till ersättningen. Reglerna för beräkning och utbetalning av ersättningar skiljer sig också mellan vinstandelsstiftelserna. Enligt utskottets mening måste det ankomma på den som är avgiftspliktig, men önskar avgiftsbefrielse till följd av att ersättningen inkl. avkastningen på bidraget kan härledas till ett bidrag inkl. avkastning som redan avgiftsbelagts, att förete utredning om i vilken utsträckning ersättningen kan undantas från avgiftsplikt.
Utskottet avstyrker bifall till motion 1992/93:Sf4 i den mån den inte kan anses tillgodosedd med de ändringar i de framlagda lagförslagen som utskottet på förslag av Lagrådet vidtar.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande folkpensionsavgiften att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:29 och med avslag på motion 1992/93:Sf4 i denna del antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,
2. beträffande socialavgifter och vinstandelsmedel att riksdagen med anledning av proposition 1992/93:29 och motion 1992/93:Sf4 i denna del antar
dels det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1992:682) om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring med den ändringen
beträffande 3kap. 2§
att den första av de tre nya meningar som fogats till paragrafens andra stycke skall ha följande lydelse:
Vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst av anställning bortses även från ersättning från en stiftelse som har till väsentligt ändamål att tillgodose ekonomiska intressen hos dem som är eller har varit anställda hos en arbetsgivare som lämnat bidrag till stiftelsen (vinstandelsstiftelse), om ersättningen avser en sådan anställd och inte utgör ersättning för arbete för stiftelsens räkning.
och att till andra stycket, efter de tre nya meningarna, skall fogas ytterligare en ny mening av följande lydelse:
Vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst av anställning skall alltid bortses från ersättning från en vinstandelsstiftelse som härrör från bidrag som arbetsgivaren lämnat under åren 1988--1991.
beträffande ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna att bestämmelsen i p.3 utgår och ersätts av bestämmelsen i p.4 samt att p.2 erhåller följande lydelse:
2. Bestämmelserna om vinstandelsstiftelse i 3kap. 2§ andra stycket tillämpas dock för tid före år 1993 utom såvitt avser föreskrifterna i de tre sista meningarna.
dels det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1992:683) om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter med den ändringen
beträffande 2kap. 4§
att p.15 i första stycket erhåller följande lydelse:
15. före utgången av år 1992 utbetalade ersättningar från en vinstandelsstiftelse, som avses i 3kap. 2§ andra stycket lagen om allmän försäkring, till den del de inte utgör ersättning för arbete för stiftelsens räkning,
att en ny p.16 i första stycket erhåller följande lydelse:
16. sådan ersättning från en vinstandelsstiftelse från vilken enligt de fyra sista meningarna i 3kap. 2§ andra stycket lagen om allmän försäkring skall bortses vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst.
och att tredje stycket i lagrummet behålls enligt nuvarande lydelse,
beträffande ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna att dessa erhåller följande lydelse:
Denna lag träder i kraft såvitt avser 2 kap. 4 § första stycket 15 och 16 den 1 januari 1993. I övrigt träder lagen i kraft den 1 april 1993, varvid äldre bestämmelser fortfarande skall tillämpas i fråga om avgifter som avser tid före ikraftträdandet.
Stockholm den 9 december 1992
På socialförsäkringsutskottets vägnar
Gullan Lindblad
I beslutet har deltagit: Gullan Lindblad (m), Doris Håvik (s), Margit Gennser (m), Birgitta Dahl (s), Börje Nilsson (s), Karin Israelsson (c), Hans Dau (m), Nils-Olof Gustafsson (s), Leif Bergdahl (nyd), Pontus Wiklund (kds), Margareta Israelsson (s), Gustaf von Essen (m), Widar Andersson (s) och Märtha Gårdestig (kds).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Berith Eriksson (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
LAGRÅDET
Bilaga 1
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1992-12-08
Närvarande: justitierådet Per Jermsten, regeringsrådet Stig von Bahr, justitierådet Inger Nyström.
Enligt protokoll vid sammanträde den 4 december 1992 har riksdagens socialförsäkringsutskott beslutat inhämta lagrådets yttrande över i proposition 1992/93:29 framlagda förslag till
2) lag om ändring i lagen (1992:682) om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring, 3) lag om ändring i lagen (1992:683) om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter.
Förslagen har inför lagrådet föredragits av departementsrådet Karin Laan.
Förslagen föranleder följande yttrande av lagrådet:
Förslag till lag om ändring i lagen (1992:682) om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring
Den föreslagna ändringen i 3 kap. 2 § består i att tre meningar lagts till i slutet av paragrafens andra stycke. I den första tillagda meningen anges att ersättning från en vinstandelsstiftelse inte skall medräknas i den sjukpenninggrundande inkomsten om ersättningen tillfaller en anställd eller en tidigare anställd hos den arbetsgivare som lämnat bidrag till stiftelsen och utgör annat än ersättning för arbete för stiftelsens räkning. De därpå följande meningarna innehåller två undantag från den angivna huvudregeln. Ersättning från en vinstandelsstiftelse skall sålunda beaktas vid beräkningen av den sjukpenninggrundande inkomsten dels om arbetsgivarens bidrag till stiftelsen inte uppfyller vissa krav beträffande bundenhet och fördelning mellan de anställda, dels i vissa fall om arbetsgivaren är ett fåmansföretag eller ett fåmansägt handelsbolag.
Utgångspunkten för den föreslagna lagändringen är att en utvidgning av andra styckets tillämpningsområde som genomfördes i samband med 1990 års skattereform (SFS 1990:657 och 1428) fått till följd att belopp som fr.o.m. den 1 januari 1991 betalas ut från en vinstandelsstiftelse i princip skall räknas som sjukpenninggrundande inkomst. Avsikten med det föreslagna tillägget anges sålunda vara att den försäkrades sjukpenninggrundande inkomst -- och därmed arbetsgivarens avgiftsunderlag -- skall reduceras i förhållande till vad som tidigare gällt.
Enligt lagrådets mening kan det på goda grunder sättas i fråga om de under år 1990 beslutade ändringarna i 3 kap. 2 § andra stycket verkligen lett till den i den remitterade propositionen antagna utvidgningen av tillämpningsområdet. Mot en sådan tolkning talar bl.a. det förhållandet att den fr.o.m. år 1988 införda skyldigheten för arbetsgivare att erlägga arbetsgivaravgifter för bidrag som lämnats till en vinstandelsstiftelse gällde ända till utgången av år 1991. Att domstolarna utan stöd av tydlig lagtext skulle påföra arbetsgivaravgifter vid både inbetalning till och utbetalning från en vinstandelsstiftelse förefaller knappast sannolikt. Lagrådet nödgas därför konstatera att det framstår som osäkert om de nu tillagda meningarna i 3 kap. 2 § andra stycket i realiteten innebär en minskning av underlaget för beräkning av sjukpenninggrundande inkomst och för arbetsgivaravgifter.
Enligt lagrådets uppfattning finns det anledning att ta hänsyn till denna osäkerhet i rättsläget vid utformningen av ikraftträdandebestämmelserna. I punkt 2 av dessa bestämmelser föreslås att den första tillagda meningen i 3 kap. 2 § andra stycket -- ersättning från en vinstandelsstiftelse utgör i princip inte sjukpenninggrundande inkomst -- skall tillämpas fr.o.m. den 1 januari 1992. De i styckets sista två meningar föreskrivna undantagen från denna huvudregel skall däremot tillämpas först fr.o.m. den 1 januari 1993.
Lagrådet har i och för sig inget att erinra mot att en uttrycklig regel införs om att belopp som betalas ut från en vinstandelsstiftelse under år 1992 i princip inte skall inräknas i den sjukpenninggrundande inkomsten. Frågan är emellertid vad som gäller beträffande belopp som betalats ut från en vinstandelsstiftelse under år 1991. Med den i propositionen redovisade uppfattningen av rättsläget synes en sådan betalning böra medföra en höjning av den försäkrades sjukpenninggrundande inkomst. En sådan konsekvens synes inte vara åsyftad. Lagrådet förordar därför att punkt 2 av ikraftträdandebestämmelserna utformas på sådant sätt att alla ersättningar från en vinstandelsstiftelse som utbetalats före ingången av år 1993 och som inte avser arbete för stiftelsens räkning undantas vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst (och därmed också från arbetsgivaravgifter).
Syftet med den i punkt 3 av ikraftträdandebestämmelserna föreslagna regeln är i första hand att förhindra att ersättning från en vinstandelsstiftelse till en anställd eller tidigare anställd träffas av arbetsgivaravgift trots att sådan avgift erlagts i samband med att arbetsgivaren lämnat bidrag till stiftelsen. Ett dubbelt avgiftsuttag av detta slag skulle kunna uppkomma exempelvis om ett fåmansföretag betalat ett bidrag till stiftelsen någon av åren 1988--1991 och ersättning från stiftelsen år 1993 eller senare betalas ut till företagets företagsledare.
Lagrådet har förståelse för att en bestämmelse med nyss angiven innebörd behövs. Skäl kan dock anföras för att bestämmelsen bör tas in i 3 kap. 2 § i stället för som en övergångsbestämmelse. Oavsett placeringen synes bestämmelsens utformning kunna ge upphov till tillämpningssvårigheter. Enligt sin lydelse skall de två sista meningarna i 3 kap. 2 § andra stycket inte tillämpas på ersättning från en vinstandelsstiftelse som motsvarar bidrag för vilka arbetsgivaren erlagt arbetsgivaravgifter. Vad som avses med uttrycket "som motsvarar bidrag" kan inte utläsas av lagtexten och framgår inte heller av propositionen i övrigt. En möjlig tolkning är att bestämmelsen kan åberopas på utbetalningar som sammanlagt avser ett lika stort belopp som det eller de bidrag som utlöst arbetsgivarens avgiftsskyldighet. Bestämmelsen kan också tolkas på det sättet att sådana utbetalningar från en stiftelse som härrör från ett avgiftspliktigt bidrag inte skall föranleda avgiftsskyldighet även om betalningarna till följd av värdestegring eller sparad avkastning avser ett väsentligt större belopp än det ursprungliga bidraget. Vilken metod som än anses böra komma till användning kan det vidare bli nödvändigt att ta ställning till om en vinstandelsstiftelse, som enligt sina stadgar skall betala ut ersättningar till personer såväl inom som utom den "förbjudna" kretsen och som innehar både avgiftsbelagda och avgiftsfria bidrag, fritt kan välja vilka tillgångar som skall hänföras till de olika personkretsarna.
Lagrådets slutsats är att punkt 3 av ikraftträdandebestämmelserna bör preciseras i nu angivna hänseenden.
Förslag till lag om ändring i lagen (1992:683) om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter
I 2 kap. 4 § anges från vilka slag av ersättningar och intäkter som skall bortses vid bestämmande av underlaget för socialavgifter. Som ny punkt 15 föreslås att sådan ersättning från en vinstandelsstiftelse som avses i 3 kap. 2 § andra stycket lagen om allmän försäkring och från vilken skall bortses vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst skall vara undantagen från underlaget.
Angående bakgrunden till och innebörden av den föreslagna lagändringen hänvisar lagrådet till vad som anförts om ändringar i lagen om allmän försäkring. I praktiken innebär den föreslagna punkt 15 sannolikt en utvidgning av underlaget för arbetsgivaravgifter. Mot den föreslagna formuleringen kan vidare riktas viss anmärkning. Denna torde ge ett inte avsett utrymme att, vid beräkningen av sjukpenninggrundande inkomst, bortse även från sådan ersättning som på allmänna grunder, som beloppstaket på sju och ett halvt basbelopp, inte skall räknas med. För att klargöra att endast de i 3 kap. 2 § andra stycket lagen om allmän försäkring angivna kvalificerade skälen skall leda till att ersättning från en vinstandelsstiftelse befrias från socialavgifter bör en justering av texten ske.
I den föreslagna andra meningen i ikraftträdandebestämmelserna anges att den föreslagna punkt 15 skall tillämpas på avgifter som avser tid från och med den 1 januari 1992. Detta innebär, att avgifter inte skall utgå på sådana ersättningar från vinstandelsstiftelse, som utbetalats under 1992. Bestämmelsen har således ett materiellt innehåll och bör på grund härav återfinnas i själva lagbestämmelsen. Med hänsyn till vad tidigare anförts bör enligt lagrådets mening i lagtexten också anges att ersättningar som utbetalats från en vinstandelsstiftelse före den 1 januari 1992 i princip skall vara undantagna från avgifter.
Lagrådet får med hänsyn till det anförda föreslå, att vad som behandlats i ikraftträdandebestämmelsens andra mening tas in i punkt 15 och att den föreslagna punkt 15 i stället blir punkt 16 enligt följande:
"15. före utgången av år 1992 utbetalade ersättningar från en vinstandelsstiftelse, som avses i 3 kap. 2 § andra stycket lagen om allmän försäkring, till den del de inte utgör ersättning för arbete för stiftelsens räkning,
16. sådan ersättning från en vinstandelsstiftelse från vilken enligt de tre sista meningarna i 3 kap. 2 § andra stycket lagen om allmän försäkring skall bortses vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst."
Ikraftträdandebestämmelserna bör med den nu föreslagna lösningen ges följande lydelse:
"Denna lag träder i kraft såvitt avser 2 kap. 4 § första stycket 15 och 16 den 1 januari 1993. I övrigt träder lagen i kraft den 1 april 1993, varvid äldre bestämmelser fortfarande skall tillämpas i fråga om avgifter som avser tid före ikraftträdandet."
I propositionen framlagt lagförslag Bilaga 2