Socialavgifter m.m. (Betänkande 1988/89:SfU1 Socialförsäkringsutskottet)

Socialförsäkringsutskottets

betänkande

1988/89 :SfUl

Socialavgifter m.m.

Sammanfattning

I betänkandet behandlas tjugo under den allmänna motionstiden 1987/88
väckta motioner rörande de sociala avgifterna. I särskilda avsnitt behandlas
frågor om överensstämmelsen mellan förmåner och avgifter inom socialförsäkringssystemet,
om kvittningsrätten mellan förvärvskällor vid beräkning
av pensionsgrundande inkomst och motsvarande avgiftsunderlag, om differentiering
av avgiften till sjukförsäkringen mellan större och mindre företag,
om lägsta avgiftsunderlag, om arbets- och uppdragstagarbegreppen samt
idrottsföreningars avgiftsskyldighet och idrottsutövares försäkringsskydd.
Utskottet avstyrker samtliga motioner.

Till betänkandet har fogats tio reservationer. M, fp och c har reserverat sig
rörande överensstämmelsen mellan förmåner och avgifter, kvittningsrätten,
differentiering av sjukförsäkringsavgiften, arbets- och uppdragstagarbegreppen
samt idrottsföreningars avgiftsskyldighet och idrottsutövares försäkringsskydd.
Vpk och mp har reserverat sig till förmån för en sänkning av
lägsta avgiftsunderlaget.

Motioner

1987/88:Sf213 av Martin Olsson (c) vari yrkas att riksdagen hos regeringen
begär utredning och förslag om införande av kvittningsrätt mellan olika
förvärvskällor vid beräkning av pensionsgrundande inkomst.

1987/88:Sf214 av Bo Hammar och Alexander Chrisopoulos (vpk) vari yrkas
att riksdagen beslutar att arbetsgivare skall ha skyldighet att betala sociala
avgifter för arbetstagare om inkomsten överstiger 500 kr.

1987/88:Sf216 av Gullan Lindblad och Karl-Gösta Svenson (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att frågor rörande
egenföretagares sociala avgifter och förmåner inom socialförsäkringen bör
bli föremål för en utredning, som utmynnar i nya bestämmelser för uttag av
egenavgifter som ger bättre överensstämmelse mellan avgifter och förmåner.

1987/88:Sf220 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen
begär förslag om ändrade regler för beräkning av egenavgifter så att hänsyn
tas till underskott i förvärvskälla enligt vad som anförts i motionen.
Motiveringen återfinns i motion Sk323.

1988/89

SfUl

1 Riksdagen 1988/89.11 sami. Nr 1

1987/88:Sf246 av Alf Svensson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om att idrottsrörelsen skall
befrias från sociala avgifter för ersättningar upp till två basbelopp och i övrigt
befrias från sociala avgifter.

Motiveringen återfinns i motion Kr404.

1987/88:Sf254 av Kjell Johansson m.fl. (fp, m, c) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring av lagen om
uppbörd av socialavgifter så att ansökan kan göras av ena parten i ett avtalat
eller tänkt avtalsförhållande i enlighet med vad i motionen anförts,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna behovet av en
skyndsam vidareutveckling av gällande lagstiftning så att lagen blir konkurrensneutral
mellan fysiska och juridiska personer och mellan sådana
personer inbördes.

1987/88:Sf258 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär förslag om omfördelning av uttaget av arbetsgivaravgifter
innebärande

a) en sänkning av sjukförsäkringsavgiften med 5 procentenheter på en
lönesumma upp till 500 000 kr.,

b) ett slopande av alla egenavgifter på inkomster motsvarande ett
basbelopp samt

c) en totalfinansiering genom en höjning av avgiftsuttaget i övrigt.
Motiveringen återfinns i motion N240.

1987/88:Sf259 av Karl Boo m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen begär att regeringen i enlighet med motionen framlägger
förslag till nytt försäkringsskydd för idrottsutövare,

2. att riksdagen beslutar upphäva sitt tidigare beslut om debitering av
sociala avgifter på ersättningar överstigande 0,5 basbelopp,

3. att riksdagen i avvaktan på nytt förslag till försäkringsskydd för
idrottsutövare beslutar att ersättningar överstigande 2 basbelopp skall läggas
till grund för debitering för sociala avgifter.

Motiveringen återfinns i motion Kr409.

1987/88: Sf263 av Martin Olsson (c) vari yrkas att riksdagen hos regeringen
begär utredning och förslag syftande till överensstämmelse mellan egenavgifter
och förmåner inom sjukförsäkringen och ATP för företagare med små
inkomster.

1987/88:Sf274 av Lars Sundin och Kjell-Arne Welin (fp) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
arbetsgivaravgifter för idrottsmän.

1987/88:Sf276 av Ingrid Hasselström Nyvall och Sigge Godin (fp) vari yrkas
att riksdagen hos regeringen begär att frågan om en ändrad beräkningsgrund
för sjukförsäkringsavgiften utreds.

1987/88:Sf283 av Karin Israelsson (c) vari yrkas att riksdagen hos regeringen
begär en översyn av reglerna för sjukpenningersättning i de fall som

1988/89:SfUl

redovisas i motionen för att åstadkomma en bättre överensstämmelse mellan
avgift och ersättning i försäkringssystemet.

1987/88:Sf287 av Anders Andersson (m) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om ett individrelaterat
avgiftssystem för ATP-pensioner,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i övrigt i
motionen anförts om avgiftssystemet och ATP.

1987/88:Sf289 av Ingbritt Irhammar och Anna Wohlin-Andersson (c) vari
yrkas att riksdagen begär att regeringen låter göra en snabb översyn av
idrottsföreningarnas arbetsgivaransvar med syfte att medge rätt för dessa att
undantas från arbetsgivaravgifter för de aktiva idrottsmän som uppbär
ersättning, understigande två basbelopp.

1987/88:Sf321 av Bo Lundgren m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär förslag om ändrade regler för debitering av socialförsäkringsavgifter
i enlighet med vad som anförts i motionen.

Motiveringen återfinns i motion Kr417.

1987/88:Sf323 av Göte Jonsson (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna att arbetsgivaravgiften enbart skall vara relaterad
till tryggandet av pensioner och övriga socialförsäkringsförmåner i enlighet
med vad i motionen anförts.

Motiveringen återfinns i motion Sk450.

1987/88:Sf327 av Rune Ångström m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär förslag i enlighet med alternativ 3 i Riksidrottsförbundets
förslag beträffande arbetsgivaravgifter på de ersättningar som betalas till
idrottsutövare.

1987/88:Sf334 av Alf Svensson (c) Vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om beräkningen av ATP-avgift
för egenföretagare.

1987/88:Sf336 av Ingrid Hemmingsson (m) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts angående egenföretagares
pensionsförmåner.

1987/88:Sf337 av Alf Svensson (c) vari yrkas att riksdagen hos regeringen
begär förslag om minskad sjukförsäkringsavgift för de mindre och medelstora
företagen.

Motiveringen återfinns i motion N330.

Utskottet

Inledning

Den allmänna försäkringen och vissa andra sociala ändamål finansieras helt
eller delvis med socialavgifter. De grundläggande bestämmelserna om
socialavgifter finns i lagen (1981:691) om socialavgifter. Socialavgifter

1988/89 :SfUl

1* Riksdagen 1988/89. 11 sami. Nrl

betalas dels i form av arbetsgivaravgifter, dels i form av egenavgifter för den
som har inkomst av annat förvärvsarbete än anställning. Allmän löneavgift
betalas enligt lagen (1982:423) om allmän löneavgift. Också denna avgift
betalas som arbetsgivaravgift eller egenavgift. Avgifterna beräknas och
uppbärs som skatt enligt bestämmelser i uppbördslagen (1953:272).

Arbetsgivaravgifterna enligt socialavgiftslagen utgörs av sjukförsäkringsavgift,
folkpensionsavgift, tilläggspensionsavgift, delpensionsavgift, barnomsorgsavgift,
arbetsskadeavgift, arbetsmarknadsavgift, arbetarskyddsavgift,
vuxenutbildningsavgift och lönegarantiavgift. Avgiftsuttaget utgör för
år 1988 36,73 % av avgiftsunderlaget, vartill kommer den allmänna
löneavgiften med 0,34 %. Den största delen av avgiftsuttaget hänför sig till
sjukförsäkringsavgiften som är 10,10 %, folkpensionsavgiften som är 9,45 %
och tilläggspensionsavgiften som är 10,60 % av avgiftsunderlaget.

Underlaget för beräkning av dessa avgifter är vad arbetsgivaren har gett ut
som lön eller annan ersättning för utfört arbete. Vid bestämmandet av
underlaget skall bortses bl.a. från ersättning till en och samma arbetstagare
som inte uppgått till 1 000 kr.

Egenavgifterna enligt socialavgiftslagen utgörs av sjukförsäkringsavgift,
folkpensionsavgift, tilläggspensionsavgift, delpensionsavgift, barnomsorgsavgift,
arbetsskadeavgift och arbetarskyddsavgift. Avgiftsuttaget utgör för år
1988 33,45 % av avgiftsunderlaget, vartill kommer den allmänna löneavgiften
med 0,34 %. Den största delen av avgiftsuttaget hänför sig till
sjukförsäkringsavgiften som är 9,60 % samt till folkpensions- och tilläggspensionsavgifterna
som är desamma som för arbetsgivare. Procentsatsen för
uttaget av sjukförsäkringsavgift är något lägre för försäkrade som valt
sjukförsäkring med karenstid.

Avgifterna beräknas i regel på den vid taxeringen fastställda nettoinkomsten
av rörelse och jordbruk. Avgift beräknas inte för inkomst under 1 000 kr.
Fr.o.m. år 1988 skall egenavgifter inte beräknas på inkomst av jordbruksfastighet
om de intäkter som är hänförliga till egenverksamhet på fastigheten
uppgår till högst 15 000 kr. (se prop. 1986/87:140, SfU 1987/88:1, rskr. 6).
Någon övre inkomstgräns för uttag av egenavgifter finns inte.

Tidigare basbelopps- och maximeringsavdrag vid beräkningen av tilläggspensionsavgiften
slopades år 1982. Avgiften skulle i stället beräknas på
samma underlag som övriga avgifter (prop. 1980/81:178, SfU 28, rskr, 406).
Syftet härmed var bl.a. att uppnå administrativa lättnader för såväl myndigheter
som avgiftsskyldiga. Ändringarna möjliggjorde att ett effektivare
debiterings- och uppbördssystem infördes (se prop. 1982/83:60, SfU 10, rskr.
127 och prop. 1983/84:167, SfU 28, rskr. 369).

Särskilda bestämmelser finns i lagen (1983:1055) om nedsättning av
socialavgifter och allmän löneavgift i Norrbottens län.

Vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst (SGI) bortses från
inkomst som överstiger sju och ett halvt basbelopp. För en egenföretagare
gäller dessutom att den sjukpenninggrundande inkomsten inte får beräknas
högre än som motsvarar skälig avlöning för liknande arbete för annans
räkning. För rätt till sjukpenning krävs att den sjukpenninggrundande
inkomsten uppgår till minst 6 000 kr. Den som saknar eller har låg
sjukpenninggrundande inkomst kan frivilligt försäkra sig för en sjukpenning

1988/89: SfU 1

om högst garantibeloppet inom föräldraförsäkringen, för närvarande 60 kr.

Pensionsgrundande inkomst (PGI) beräknas endast på inkomstdelar
mellan ett och sju och ett halvt basbelopp. Vid beräkning av den pensionsgrundande
inkomsten tas inte heller hänsyn till sådana intäkter av jordbruksfastighet
under 15 000 kr. som inte är avgiftsbelagda.

Överensstämmelse mellan förmåner och avgifter

1 ett antal motioner tas upp problem som sammanhänger med bristande
överensstämmelse mellan sociala avgifter och förmåner.

Gullan Lindblad och Karl-Gösta Svenson påtalar i motion Sf216 att en
företagare med låga inkomster tvingas betala egenavgifter för dessa inkomster
men inte får några motsvarande förmåner från sjukförsäkringen och
tilläggspensioneringen samt att en sådan företagare inte heller kan tillgodogöra
sig avdrag för sina egenavgifter. De pekar på att det nyligen införda
undantaget för mindre jordbruksintäkter visar att det är administrativt
möjligt att göra en särreglering för att undvika negativa effekter av
avgiftssystemet. Motionärerna kritiserar också att sjukpenningen för en
egenföretagare maximerats till vad som motsvarar lönen för en anställd. De
begär i motionen ett tillkännagivande att frågor rörande egenföretagares
sociala avgifter och förmåner inom socialförsäkringen bör bli föremål för en
utredning som utmynnar i nya bestämmelser för uttag av egenavgifter som
ger bättre överensstämmelse mellan avgifter och förmåner.

Olof Johansson m.fl. kritiserar i motion Sf258 att avgift till tilläggspensioneringen
tas ut på hela lönesumman medan inkomster under ett basbelopp
inte ger pensionspoäng och föreslår att alla egenavgifter slopas på inkomster
upp till ett basbelopp. Åtgärden skall enligt motionärerna finansieras genom
en höjning av avgiftsuttaget i övrigt. I motionen begärs att regeringen skall
framlägga förslag om omfördelning av avgiftsuttaget innefattande bl.a.
detta.

Martin Olsson kritiserar i motion Sf263 likaledes den bristande överensstämmelsen
mellan egenavgifter och förmåner inom sjukförsäkringen och
ATP för företagare med små inkomster samt hemställer att riksdagen hos
regeringen begär utredning och förslag syftande till en bättre sådan
överensstämmelse.

Alf Svensson anser i motion Sf334 att avgiftsuttaget för egenföretagare bör
justeras så att ATP-avgift inte tas ut för inkomst understigande ett basbelopp
eftersom sådan inkomst inte är ATP-grundande samt begär ett tillkännagivande
härom till regeringen.

Göte Jonsson anför i motion Sf323 att en stor del av socialavgifterna i
verkligheten är löneskatt och att avgifter som inte går att hänföra till pension
eller annan försäkring bör avskaffas. Han begär att riksdagen hos regeringen
begär utredning och förslag som syftar till en sådan förändring att arbetsgivaravgifterna
endast relateras till tryggandet av pensioner och andra
socialförsäkringsförmåner.

Riksdagen har tidigare på förslag av utskottet avslagit motionsyrkanden
om en bättre överensstämmelse mellan avgifter och förmåner (se senast
1987/88:1). Utskottet erinrade därvid om att den bristande överensstämmel -

1988/89 :SfUl

sen har sin grund i bl.a. den allmänna försäkringens solidariska och
obligatoriska karaktär och om att de olika försäkringsgrenarna bör betraktas
som delar av ett sammanhängande socialförsäkringssystem. Utskottet framhöll
också att, även om den bristande överensstämmelsen under senare år
förstärkts genom den nya lagen om socialavgifter, det nya avgiftssystemet
samtidigt hade inneburit betydande administrativa lättnader för såväl
myndigheter som arbetsgivare och egenföretagare. Utskottet var därför inte
berett att förorda en återgång till en differentiering av avgifterna för att få
bättre överensstämmelse med förmånerna. Utskottet påpekade vidare att
det i betänkandet behandlade regeringsförslaget - att nettointäkter i
jordbruksfastighet understigande 15 000 kr. inte skulle föranleda att pensionsgrundande
inkomst beräknades och egenavgifter togs ut - visserligen
innebar en avvikelse från vad som i övrigt gällde för uttag av socialavgifter
men att denna åtgärd tillkommit för att lösa ett speciellt problem. Utskottet
vidhöll sin tidigare principiella uppfattning om fördelarna med det gällande
avgiftssystemet men ville erinra om att flera av de aktuella frågorna inom
kort skulle komma att bli föremål för överväganden i andra sammanhang.
Sålunda utreddes frågan om förmåner och avgifter inom pensionssystemet av
pensionsberedningen och utskottet utgick från att även de särskilda problem
beträffande egenföretagares pensionsskydd och avgiftsuttag som berörts i
föreliggande motioner skulle komma att diskuteras av beredningen. Utskottet
nämnde vidare att riksförsäkringsverket planerade att se över egenföretagarnas
sjukpenningskydd och därvid undersöka möjligheterna att införa en
frivillig sjukförsäkring för denna kategori försäkrade och att, om en sådan
frivillig försäkring infördes, också avgiftsuttaget skulle påverkas.

Utskottet behandlade motioner om egenföretagares sjukpenningskydd
även i det av riksdagen godkända betänkandet SfU 1987/88:22. Utskottet
hänvisade därvid ånyo till riksförsäkringsverkets översyn.

Frågan om avgifter och förmåner inom socialförsäkringen är således
föremål för överväganden. Utskottet anser - från de utgångspunkter som
nyss redovisats - att någon ytterligare utredning inte nu är påkallad.
Utskottet avstyrker därför bifall till motionerna Sf216, Sf258 i denna del,
Sf263, S023 och Sf334.

Ingrid Hemmingsson kritiserar i motion Sf336 avgifts- och förmånssystemet
för egenföretagare, i synnerhet jordbrukare, och anser att systemet bör
omprövas med utgångspunkt i att egenföretagare bör undantas från ATP och
i stället medges avdrag i rörelsen för premier till individuell pensionsförsäkring.
Hon begär ett tillkännagivande till regeringen om behovet av en
översyn av hela socialförsäkringssituationen för egenföretagare.

Anders Andersson framhåller i motion Sf287 att sedan år 1982 gällande
regler om avgiftsuttag, nämligen att avgift skall utgå på hela lönesumman
utan hänsyn till gällande basbelopp eller maximeringsregel, ökar antalet
personer för vilkas inkomster avgift till tilläggspensioneringen erläggs men
vilka inte får motsvarande förmån. Motionären anser att en successiv
övergång bör ske till ett individrelaterat avgiftssystem för ATP-pensioner
och begär i yrkande 1 att regeringen får i uppdrag att utreda ett sådant
system. I avvaktan på resultatet av en sådan utredning bör enligt motionären
riksdagen besluta att återgå till tidigare gällande avgiftssystem och han begär

1988/89: SfU 1

i yrkande 2 ett tillkännagivande om vad i motionen anförts om avgiftssystemet
och ATP.

Utskottet behandlade i det nämnda betänkandet SfU 1987/88:1 också en
motion om övergång till ett individrelaterat pensionssystem. Utskottet
hänvisade i denna fråga till att folk- och tilläggspensioneringen enligt
direktiven till pensionsberedningen skulle ligga fast i sina huvudlinjer.
Utskottet kunde inte ställa sig bakom att en övergång till ett helt nytt
pensionssystem utreddes och avstyrkte bifall till den föreliggande motionen.

Utskottet vidhåller denna inställning och avstyrker bifall till motionerna
Sf287 och Sf336 .

Kvittningsrätt vid beräkning av pensionsgrundande inkomst
och motsvarande avgiftsunderlag

Fr.o.m. år 1982 (se prop. 1981/82:10, SkU 9, rskr. 51) har kvittningsrätten vid
beräkning av inkomst av annat förvärvsarbete än anställning slopats, vilket
påverkar beräkningen av den pensionsgrundande inkomsten och därmed
även avgiftsunderlaget. Sålunda får underskott i en förvärvskälla inom
inkomstslaget rörelse inte kvittas mot överskott i en annan förvärvskälla
inom detta inkomstslag och inte heller underskott i en jordbruksfastighet mot
överskott i en annan jordbruksfastighet. Redan tidigare gällde att kvittning
inte fick ske mellan förvärvskällor i de olika inkomstslagen.

Frågan om att återinföra kvittningsrätt vid beräkning av pensionsgrundande
inkomst tas upp i två motioner. I motion Sf213 ger Martin Olsson exempel
på hur förbudet mot kvittning slår hårt mot den som bedriver både jordbruk
och rörelse. Motionären betonar betydelsen av kombinationssysselsättning
på landsbygden samt begär att riksdagen hos regeringen begär utredning och
förslag om införande av kvittningsrätt mellan olika förvärvskällor vid
beräkning av pensionsgrundande inkomst. I motion Sf220 anför Carl Bildt
m.fl. att underskott i förvärvskälla av karaktären ”näringsverksamhet” bör
få dras av mot inkomst från andra förvärvskällor samt att underskott i
förvärvskälla inom inkomstslagen ”jordbruk och rörelse” borde kvittas mot
överskott i annan förvärvskälla inom dessa inkomstslag vid beräkning av
egenavgifter. Vidare anser motionärerna att förlustavdrag bör beaktas vid
beräkning av egenavgifter, om den skattskyldige så yrkar. Motionärerna
begär att riksdagen hos regeringen skall begära förslag om ändrade regler för
beräkning av egenavgifter så att hänsyn tas till underskott i förvärvskälla
enligt vad som anförts i motionen.

Riksdagen har efter det att kvittningsrätten slopades vid flera tillfällen
behandlat motionsyrkanden av samma slag som i de förevarande motionerna
(se senast SfU 1987/88:1). Dessa yrkanden har avslagits med motiveringen
att det inte kan godtas att en försäkrads framtida pension skulle kunna
begränsas genom möjligheter till kvittning vid beräkningen av den pensionsgrundande
inkomsten. Aven ett medgivande att avräkna en förlust i rörelse
eller jordbruk under ett år mot ett annat års överskott innebär att det
framtida pensionsskyddet begränsas.

Utskottet finner inte skäl för riksdagen att frångå sin tidigare bedömning i
dessa frågor och avstyrker bifall till motionerna Sf213 och Sf220.

1988/89: SfU 1

Differentierad sjukförsäkringsavgift

1988/89: SfUl

En arbetsgivare erlägger som inledningsvis nämnts för närvarande arbetsgivaravgifter
för tio olika ändamål med tillhopa 36,73 % av avgiftsunderlaget.
Härtill kommer den allmänna löneavgiften. En av de större avgifterna är
sjukförsäkringsavgiften, som uppgår till 10,10 %.

Tre motioner, Sf258 av Olof Johansson m.fl., Sf276 av Ingrid Hasselström
Nyvall och Sigge Godin samt Sf337 av Alf Svensson, innehåller förslag om
sänkning av avgiftsuttaget till sjukförsäkringen för de små och medelstora
företagen. I alla tre motionerna anförs att sjukfrånvaron är väsentligt lägre
på små företag än på större arbetsplatser. I motion Sf258 begärs att riksdagen
hos regeringen begär förslag innebärande bl.a. att sjukförsäkringsavgiften
sänks med 5 procentenheter för de första 15 anställda - med ett första steg i
form av sänkning med 5 % på en lönesumma upp till 500 000 kr. - samt att
åtgärden totalfinansieras genom en omfördelning av uttaget av arbetsgivaravgifter
i övrigt. I motion Sf276 begärs att frågan om en ändrad beräkningsgrund
för sjukförsäkringsavgiften utreds och i motion Sf337 begärs - mot
bakgrund av småföretagens betydelse för storföretagens verksamhet och för
sysselsättningen i glesbygd - förslag om sänkt sjukförsäkringsavgift för de
mindre och medelstora företagen.

Liknande motionsyrkanden har under en följd av år avstyrkts av utskottet
och avslagits av riksdagen med hänvisning till att en sådan differentiering av
avgiftsuttaget skulle medföra betydande administrativa svårigheter (se
senast SfU 1987/88:1).

Utskottet vidhåller sin tidigare uppfattning och avstyrker bifall till
motionerna Sf258 i denna del, Sf276 och Sf337.

Lägsta avgiftsunderlag

Vid bestämmandet av avgiftsunderlaget för arbetsgivaravgifterna skall
bortses från ersättning till en och samma arbetstagare som inte uppgått till
1 000 kr.

Bo Hammar och Alexander Chrisopoulos anför i motion Sf214 att många
kulturarbetares sociala trygghet undermineras av bestämmelsen att arbetsgivaravgifter
skall betalas endast om utbetald ersättning överstiger 1 000 kr.
och det därav följande förhållandet att många arbetsgivare ställer som villkor
för engagemang att gaget understiger 1 000 kr. Motionärerna begär att
riksdagen beslutar att arbetsgivare skall ha skyldighet att betala sociala
avgifter för arbetstagare om inkomsten överstiger 500 kr.

Lägsta avgiftsunderlaget höjdes från 500 kr. till 1 000 kr. år 1985 i samband
med att nya regler infördes för uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare
m.m. (se prop. 1983/84:167, SfU 28, rskr. 369). Före den 1 januari 1973 var
beloppsgränsen 300 kr. Inför höjningen till 500 kr. uttalades bl.a. (se prop.
1972:108) att det var ofrånkomligt att gränserna gång efter annan måste höjas
på grund av inkomst- och kostnadsutvecklingen, bl.a. för att undvika att den
administration som hängde samman med arbetsgivaravgifterna blev orimligt
vidlyftig. I propositionen till 1983/84 års riksmöte förordade föredragande
statsrådet en höjning av beloppsgränsen för avgiftsskyldighet med hänsyn till
den inkomst- och kostnadsutveckling som skett sedan år 1973 (se prop. s. 51)

och denna del av förslaget föranledde ingen erinran under riksdagsbehandlingen.

Utskottet anser det, med hänsyn till den ytterligare inkomst- och
kostnadsutveckling som ägt rum sedan år 1985, inte vara realistiskt att nu
sänka beloppsgränsen för avgiftsskyldighet. Utskottet avstyrker därför bifall
till motion Sf214.

Arbets- och uppdragstagarbegreppen

Sociallagstiftningens bestämmelser om skyldighet att betala arbetsgivaravgifter
är knutna till begreppet arbetstagare med den innebörd begreppet ges i
denna lagstiftning. Skyldighet att betala arbetsgivaravgifter föreligger dessutom
när den som utför arbetet enligt sociallagstiftningen är att anse som
uppdragstagare.

För att en person skall anses som arbetstagare gäller att ett anställningsförhållande
skall föreligga. Bedömningen sker i varje enskilt fall, varvid hänsyn
tas till samtliga omständigheter i samband med arbetsavtalet. En person kan
anses som arbetstagare även om han eller hon har inregistrerad firma och
betalar B-skatt. Arbetsgivare som under ett år utgivit minst 1 000 kr. i lön till
en arbetstagare är skyldig att erlägga arbetsgivaravgifter.

Såsom uppdragstagare anses den som utför arbete för annans räkning utan
att anställningsförhållande föreligger. Ersättning för uppdrag anses som
inkomst av anställning om ersättningen under ett år uppgått till minst 1 000
kr. från en och samma uppdragsgivare. Ett undantag från nämnda regel är
dock om uppdraget ingår i en rörelse eller ett jordbruk som uppdragstagaren
bedriver. Uppdragsgivaren är då avgiftsskyldig endast om överenskommelse
har träffats att ersättningen för uppdraget skall anses som inkomst av
anställning. Även här görs en bedömning av varje enskilt fall. Vissa
begränsningar i skyldigheten att betala arbetsgivaravgifter gäller dock för
småhusägare och lägenhetsinnehavare som utbetalat ersättning för arbete på
fastigheten eller lägenheten.

Bedömningen av vem som är att anse som arbetstagare resp. uppdragstagare
görs i efterhand av lokala skattemyndigheten. Efter en ändring år 1986 i
lagen (1984:688) om uppbörd av socialavgifter kan emellertid myndigheten
lämna förhandsbesked angående skyldigheten att betala socialavgifter.
Sådant besked lämnas efter gemensam ansökan av uppdragsgivaren och
uppdragstagaren (se prop. 1986/87:16, SfU 4, rskr. 66).

I motion Sf254 av Kjell Johansson m.fl. yrkande 1 hemställs att riksdagen
hos regeringen begär förslag till ändring av lagen om uppbörd av socialavgifter
så att ansökan om förhandsbesked skall kunna lämnas på ansökan av
endast en part.

I denna fråga uttalade utskottet i sina av riksdagen godkända betänkanden
SfU 1986/87:4 och SfU 1987/88:1 att en gemensam ansökan ger det bästa
underlaget för en konkret bedömning av omständigheterna och ökar
förutsättningarna för en snabb handläggning. Utskottet avstyrkte därför
föreliggande motionsyrkanden i saken.

Utskottet vidhåller sin tidigare inställning och avstyrker bifall till motion
Sf254 yrkande 1.

1988/89:SfUl

I motion Sf254 yrkande 2 begär Kjell Johansson m.fl. ett tillkännagivande
om behovet av en skyndsam vidareutveckling av gällande lagstiftning så att
lagen blir konkurrensneutral mellan fysiska och juridiska personer och
mellan sådana personer inbördes.

I betänkandet (Ds S 1985:1) Företagarregistrering - klarare regler för
socialavgifter, som låg till grund för införandet av möjligheten till förhandsbesked,
behandlades även frågan om en bättre samordning mellan skyldigheten
att göra avdrag för preliminär skatt och att betala arbetsgivaravgifter
samt möjligheten att åstadkomma enklare och klarare regler för avgiftsskyldigheten.
Utredningen föreslog en huvudregel som innebar att en fysisk
person som var registrerad för betalning av preliminär B-skatt och redovisning
av mervärdeskatt automatiskt skulle få en s.k. företagarregistrering.
Sådan registrering skulle också under vissa förutsättningar kunna ske efter
ansökan. Arbetsgivaravgifter skulle därefter inte betalas för ersättningar
som utges till den som registrerats innan avtal om arbete träffats. Utredningen
föreslog också vissa möjligheter till undantag från huvudregeln.

I propositionen framhöll föredragande statsrådet att utredningsförslaget
mött vissa invändningar vid remissbehandlingen, bl.a. för att det innehöll
begränsningar vad gällde fysiska personers möjligheter att bli företagsregistrerade
och framför allt för att det över huvud taget inte omfattade juridiska
personer. Statsrådet uppfattade den huvudsakliga grunden för remissinstansernas
kritik vara att skyldigheten att göra skatteavdrag och betala arbetsgivaravgifter
inte knutits närmare till reglerna för utfärdande av skattsedlar.
Statsrådet ansåg det vara önskvärt att dessa skyldigheter direkt knöts till ett
för alla parter lätt konstaterat faktum. Det fanns således enligt henne starka
skäl att kombinera en reform beträffande skyldigheten att betala socialavgifter
med en reform beträffande skyldigheten att göra skatteavdrag och knyta
dessa skyldigheter till olika typer av skattsedlar. Härigenom erhölls klarare
och entydigare regler i dessa avseenden än vad utredningsförslaget inneburit.
Statsrådet framhöll vidare att en reform på socialavgiftsområdet också borde
vara konkurrensneutral mellan fysiska och juridiska personer och mellan
sådana personer inbördes. En vidareutveckling av utredningsförslaget
övervägdes därför inom regeringskansliet med bl.a. målsättningen att se över
bestämmelserna om utfärdande av skattsedlar.

Vid utskottets behandling av propositionen och ett motionsyrkande om
konkurrensneutralitet instämde utskottet i regeringens bedömning att utredningsförslaget
behövde vidareutvecklas och att vissa frågor behövde utredas
ytterligare samt betonade vikten av att det fortsatta arbetet skedde skyndsamt.
Vid sin senaste behandling av frågan (se SfU 1987/88:1) hänvisade
utskottet till att arbetet på att vidareutveckla socialavgiftsutredningens
förslag sedan en tid pågick inom regeringskansliet (finansdepartementet)
med inriktning på att få fram en form av företagarskattsedel som skulle vara
bindande i skatte- och avgiftshänseende samt ansåg att då föreliggande
motionsyrkande i frågan inte borde föranleda någon riksdagens åtgärd.

Det nämnda utredningsarbetet avslutas i dagarna enligt vad utskottet
erfarit. Utskottet anser att resultatet av arbetet bör avvaktas och avstyrker
bifall till motion Sf254 yrkande 2.

1988/89: SfU 1

Arbetsgivaravgifter från idrottsföreningar m.m.

På grundval av bl.a. ett avgörande i dåvarande försäkringsdomstolen år 1975,
enligt vilket en viss ersättning till en fotbollsspelare inte skulle anses sorn
inkomst av förvärvsarbete, utgick idrottsföreningarna under lång tid från att
arbetsgivaravgifter inte skulle komma att beräknas på utbetalda ersättningar
till idrottsutövare.

Regeringsrätten fann emellertid i en dom i juni 1985 (RÅ85 1:39) att en
ersättning på ca 40 000 kr. som en idrottsförening under år 1978 betalat ut till
en ishockeyspelare för dennes medverkan i föreningens ishockeylag var att
jämställa med ersättning för förvärvsarbete på grund av anställning. Föreningen
var därför enligt domen att anse som arbetsgivare i förhållande till
spelaren, och den utbetalda ersättningen skulle läggas till grund för
debitering av tillkommande arbetsgivaravgifter för föreningen för utgiftsåret
1978.

För att inte idrottsföreningarna till följd av den under år 1985 ändrade
rättstillämpningen skulle drabbas av en oförutsedd ekonomisk belastning
beslöts att bidrag av statsmedel skulle utgå till de idrottsföreningar som
debiterades arbetsgivaravgifter för år 1985 elier tidigare år (se prop.
1985/86:82, SfU 11, rskr. 113).

Sveriges riksidrottsförbund överlämnade i september 1986 en utredning
om arbetsgivaravgifter till regeringen. Utredningen hade utarbetats av en
inom riksidrottsstyrelsen tillsatt grupp. I utredningen presenterades tre
alternativ för att tillgodose behovet av socialt skydd för idrottsutövare.
Alternativ 1 innebar att idrottsutövare erhåller lagstadgade sociala förmåner
utan att avgifter behöver erläggas. Alternativ 2 innebar att idrottsutövare
erhåller skydd genom en privat försäkring som föreningen tvingas teckna
enligt lag. Alternativ 3 slutligen innebar att idrottsrörelsen erlägger avgifter
för sådana idrottsutövare som uppbär en årlig idrottsersättning överstigande
två basbelopp medan övriga idrottsutövares skydd upprätthålls enligt
alternativ 2.

Sex motioner väckta under den allmänna motionstiden 1987/88 berör
frågan om idrottsföreningarnas skyldighet att betala arbetsgivaravgifter.

Alf Svensson anför i motion Sf246 att det inte är samhällsekonomiskt
försvarbart att de sociala avgifterna omöjliggör för idrottsrörelsen att bedriva
verksamheter som är positiva för barn och ungdom. Han begär ett
tillkännagivande om att sociala avgifter bör erläggas endast för idrottsutövare
som erhåller en ersättning som överstiger två basbelopp.

I motion Sf259 av Karl Boo m.fl. framhålls att idrottsrörelsen byggt sin
ekonomi och sina ekonomiska åtaganden på föreställningen att ersättning till
spelare inte skulle vara sådan lön som grundar skyldighet att erlägga
arbetsgivaravgifter. 1 flera avseenden har idrottsklubbarna själva sökt skapa
sociala trygghetssystem för de aktiva, och nu ändrad praxis innebär enligt
motionärerna att klubbarna riskerar att få dubbla kostnader härför. Motionärerna
anser att man bör pröva ett system som innebär att idrottsföreningarna
själva tar ansvaret och kostnaderna för idrottsutövarnas sociala grundskydd
och begär förslag till nytt försäkringsskydd för idrottsutövare (yrkande
1) samt att riksdagen upphäver tidigare beslut om debitering av sociala

1988/89:SfUl

avgifter på ersättningar överstigande 0,5 basbelopp (yrkande 2). I avvaktan
härpå bör inte några sociala avgifter som baseras på spelarersättningar
debiteras idrottsföreningarna (yrkande 3).

I motion Sf274 förordar Lars Sundin och Kjell-Arne Welin för att lösa
idrottsföreningarnas ekonomiska problem ett alternativ som innebär att
idrottsrörelsen betalar avgifter för dem som haren årlig idrottsersättning som
överstiger två basbelopp och att för övriga idrottsutövare skapas ett privat
försäkringsskydd. Motionärerna begär ett tillkännagivande härom.

I motion Sf289 begär Ingbritt Irhammar och Anna Wohlin-Andersson en
snabb översyn av idrottsföreningarnas arbetsgivaransvar med syfte att medge
rätt för dessa att undantas från arbetsgivaravgifter för de aktiva idrottsmän
som uppbär ersättning understigande två basbeslopp.

Bo Lundgren m.fl. anför i motion Sf321 att möjligheterna för idrottsföreningarna
att med egna insatser klara sin ekonomi bör förbättras. Reglerna
för när arbetsgivaravgifter tas ut bör enligt motionärerna förändras. Därvid
måste en grundprincip vara att den som har idrottsutövning som sin
huvudsakliga inkomstkälla skall ha samma sociala förmåner som andra
arbetstagare, varav följer att arbetsgivaravgifter också måste utgå. Hänsyn
härtill får då tas vid bestämmandet av ersättningen. I de fall däremot då
idrottsutövningen sker vid sidan av en annan huvudsaklig förvärvskälla anser
motionärerna att parterna bör få välja om sociala förmåner skall utgå och
därvid avgifter skall erläggas eller ej. Motionärerna begär ett förslag om
ändrade regler i enlighet härmed.

I motion Sf327, slutligen, begär Rune Ångström m.fl. förslag från
regeringen i enlighet med alternativ 3 i Riksidrottsförbundets förslag
beträffande arbetsgivaravgifter på de ersättningar som betalas till idrottsutövare.

Utskottet behandlade senast frågan om idrottsrörelsens skyldigheter att
betala socialavgifter i sitt av riksdagen godkända betänkande SfU 1987/88:1.
Utskottet hänvisade till tidigare ställningstagande och uttalade förståelse för
att den genom regeringsrättens dom ändrade situationen kan medföra
ekonomiska problem för många idrottsföreningar. Utskottet hade dock den
principiella uppfattningen att inkomster i samband med idrottsutövning i
likhet med andra inkomster bör grunda rätt till socialförsäkringsförmåner
och föranleda att socialavgifter erläggs. En lösning på idrottsföreningarnas
ekonomiska problem fick därför enligt utskottet sökas på annat sätt än
genom avkall på det skydd som socialförsäkringarna erbjuder. Regeringen
hade på olika sätt, bl.a. genom den utredning om arbetsgivaravgifter som
Riksidrottsförbundet överlämnat, redan fått ett underlag för en bedömning
av idrottsrörelsens behov av statligt stöd. Utskottet fann mot denna
bakgrund inte anledning att förorda någon ytterligare utredning i syfte att
helt eller delvis befria idrottsrörelsen från skyldighet att erlägga arbetsgivaravgifter
för utgivna ersättningar eller att göra några uttalanden om behovet
av fortsatta statsbidrag för att täcka sådana avgifter. Utskottet avstyrkte
därför bifall till föreliggande motioner i ämnet.

Utskottet vidhåller den redovisade inställningen och avstyrker bifall till
motionerna Sf246, Sf259, Sf274, Sf289, Sf321 och Sf327.

Karin Israelsson anför i motion Sf283 exempel på hur en sjukpenningför -

1988/89: SfU 1

säkrad med inkomst både av idrottsutövning och av annan anställning kan bli
över- eller underkompenserad vid sjukdom som nedsätter förmågan att
utöva idrott men inte förmågan att förvärvsarbeta i annan anställning. Hon
begär en översyn av reglerna för sjukpenningersättning till idrottsutövare för
att åstadkomma en bättre överensstämmelse mellan avgift och ersättning i
försäkringssystemet.

Utskottet vill inte heller i detta avseende förorda några särregler för
idrottsutövare och avstyrker därför bifall till motion Sf283.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande bättre överensstämmelse mellan förmåner och avgifter
att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Sf216,1987/88:Sf258 i denna
del, 1987/88:Sf263, 1987/88:Sf323 och 1987/88:Sf334,

2. beträffande individrelaterat pensionssystem

att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Sf287 och 1987/88:Sf336,

3. beträffande kvittningsrätt

att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Sf213 och 1987/88:Sf220,

4. beträffande differentierad sjukförsäkringsavgift

att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Sf258 i denna del, 1987/
88:Sf276 och 1987/88:Sf337,

5. beträffande lägsta underlag för arbetsgivaravgifter
att riksdagen avslår motion 1987/88: Sf214,

6. beträffande arbets- och uppdragstagarbegreppen
att riksdagen avslår motion 1987/88 :Sf254,

7. beträffande arbetsgivaravgifter från idrottsföreningar

att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Sf246, 1987/88:Sf259, 1987/
88:Sf274, 1987/88:Sf289, 1987/88:Sf321 och 1987/88 :Sf327,

8. beträffande idrottsutövares sjukpenningförmåner
att riksdagen avslår motion 1987/88 :Sf283.

Stockholm den 8 november 1988
På socialförsäkringsutskottets vägnar

Doris Håvik

Närvarande: Doris Håvik (s), Gullan Lindblad (m), Börje Nilsson (s), Ulla
Johansson (s). Karin Israelsson (c), Margit Gennser (m), Nils-Olof Gustafsson
(s), Ingegerd Elm (s), Margareta Persson (s), Barbro Sandberg (fp),
Rune Backlund (c), Margo Ingvardsson (vpk), Ragnhild Pohanka (mp),
Maud Björnemalm (s), Christina Pettersson (s), Bertil Persson (m) och
Maria Leissner (fp).

1988/89 :SfUl

Reservationer

1988/89 :SfUl

1. Bättre överensstämmelse mellan förmåner och avgifter
(mom. 1)

Gullan Lindblad (m), Margit Gennser (m), Barbro Sandberg (fp), Bertil
Persson (m) och Maria Leissner (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 5 börjar med ”Riksdagen
har” och på s. 6 slutar med ”och Sf334.” bort ha följande lydelse:

Den bristande överensstämmelsen mellan förmåner och avgifter ger i
många fall ett för den enskilde helt orimligt resultat. Såsom framhållits i
motionerna debiteras socialavgifter för inkomster som är så små att de inte
ger någon rätt till ersättning från sjukpenningförsäkringen och tilläggspensioneringen.
Det nuvarande systemet kan vidare leda till social orättvisa för
makar, som båda deltar i arbetet inom ett jordbruk eller en rörelse, genom
att båda makarna även i inkomstlägen mellan ett och två basbelopp kan mista
ATP-skyddet om en inkomstuppdelning sker. En annan orättvisa är att
sjukpenningen för en egenföretagare maximerats till vad som motsvarar
lönen för en anställd.

Som argument mot en differentiering av avgiftsuttaget har framhållits att
det nya enhetliga avgiftssystemet som infördes år 1982 har inneburit
betydande administrativa lättnader för såväl myndigheter som egenföretagare.
Det nyligen införda undantaget från avgiftsplikten för mindre inkomster
av jordbruksfastighet visar emellertid att det är administrativt möjligt att
göra en särreglering för att undvika vissa negativa effekter av nuvarande
avgiftssystem. Utskottet anser därför att det finns skäl att göra en utredning i
syfte att få fram ett förslag till avgiftsuttag som innebär bättre överensstämmelse
mellan förmåner och avgifter för egenföretagare.

Det anförda bör med bifall till motion Sf216 ges regeringen till känna.

Härigenom tillgodoses i viss mån syftet med motionerna Sf258 i denna del,

Sf263 och Sf334, medan motion Sf323 bör lämnas utan bifall.

dels att moment 1 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

1. beträffande bättre överensstämmelse mellan förmåner och avgifter
att riksdagen med bifall till motion 1987/88:Sf216 och med anledning
av motion 1987/88:Sf258 i denna del och motionerna 1987/88:Sf263
och 1987/88:Sf334 samt med avslag på motion 1987/88:Sf323 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

2. Bättre överensstämmelse mellan förmåner och avgifter
(mom. 1)

Karin Israelsson och Rune Backlund (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 5 börjar med ”Riksdagen
har” och på s. 6 slutar med ”och Sf334.” bort ha följande lydelse:

Den bristande överensstämmelsen mellan förmåner och avgifter inom
socialförsäkringssystemet ger i många fall ett för den enskilde egenföretaga- 14

ren helt orimligt resultat. Skatte- och avgiftsuttaget är orättvist för denna
grupp. Sjukfrånvaron är lägre bland egenföretagare än hos större företag.
Genom att ATP-avgift tas ut på egenföretagares hela nettoinkomst medan
pensionspoäng inte räknas för inkomster under ett basbelopp tvingas många
småföretagare betala ATP-avgift utan att få någon motsvarande pensionsförmån.
Detta förhållande är enligt utskottets uppfattning inte tillfredsställande.
Regeringen bör därför, såsom föreslås i motion Sf258, lägga fram förslag
om en sådan ordning där egenföretagare befrias från socialförsäkringsavgifter
upp till ett basbelopp. Förslaget bör finansieras genom omfördelning av
avgiftsuttaget i övrigt.

Det anförda bör med bifall till motion Sf258 i denna del ges regeringen till
känna. Härigenom tillgodoses också i viss mån motionerna Sf216, Sf263 och
Sf334, medan motion Sf323 bör lämnas utan bifall.

dels att moment 1 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

1. beträffande bättre överensstämmelse mellan förmåner och avgifter
att riksdagen med bifall till motion 1987/88:Sf258 i denna del och med
anledning av motionerna 1987/88:Sf216, 1987/88:Sf263 och 1987/
88:Sf334 samt med avslag på motion 1987/88: Sf323 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

3. Kvittningsrätt (mom. 3)

Gullan Lindblad (m), Karin Israelsson (c), Margit Gennser (m), Barbro
Sandberg (fp), Rune Backlund (c), Bertil Persson (m) och Maria Leissner
(fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 7 börjar med ”Riksdagen
har” och slutar med ”och Sf220.” bort ha följande lydelse:

Som framhålls i motionerna finns det många anledningar till att en
företagare bedriver sin verksamhet i olika förvärvskällor. Sådana företagare
bör enligt utskottets mening inte missgynnas vid beräkningen av egenavgifter.
Den slopade kvittningsrätten kan medföra att en företagare kan få det
ännu svårare att klara upp en genom underskott uppkommen besvärlig
situation. Detta är särskilt olyckligt med tanke på betydelsen av kombinationssysselsättning
framför allt i glesbygd. Utskottet anser mot bakgrund av
det anförda att bestämmelserna om beräkning av pensionsgrundande
inkomst bör ändras på så sätt att överskott i en förvärvskälla inom
inkomstslagen jordbruksfastighet eller rörelse får kvittas mot underskott i
annan förvärvskälla inom nämnda inkomstslag. Regeringen bör skyndsamt
låta utreda frågan och lägga fram förslag i enlighet med vad utskottet anfört.

Det anförda bör med bifall till motion Sf213 ges regeringen till känna.
Härigenom tillgodoses också i huvudsak motion Sf220.

dels att moment 3 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

3. beträffande kvittningsrätt
att riksdagen med bifall till motion 1987/88:Sf213 och med anledning
av motion 1987/88:Sf220 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

1988/89:SfUl

4. Differentierad sjukförsäkringsavgift (mom. 4)

1988/89 :SfUl

Gullan Lindblad (m). Margit Gennser (m), Barbro Sandberg (fp), Bertil
Persson (m) och Maria Leissner (fp) anser

Det anförda bör med bifall till motion Sf276 ges regeringen till känna.
Härigenom tillgodoses också i viss mån syftet med motionerna Sf258 i denna
del och Sf337.

dels att moment 4 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

4. beträffande differentierad sjukförsäkringsavgift
att riksdagen med bifall till motion 1987/88:Sf276 och med anledning
av motion 1987/88:Sf258 i denna del och motion 1987/88:Sf337 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

5. Differentierad sjukförsäkringsavgift (mom. 4)

Karin Israelsson och Rune Backlund (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 8 börjar med ”Liknande
motionsyrkanden” och slutar med ”och Sf337.” bort ha följande lydelse:
Som framhållits i motionerna Sf258, Sf276 och Sf337 är sjukfrånvaron i de
små företagen väsentligen lägre än på många större arbetsplatser. På grund
av avgiftssystemets utformning innebär detta i praktiken att många småföretag
tvingas subventionera de större företagen. Den lägre sjukfrånvaron i de
mindre företagen motiverar enligt utskottets uppfattning en väsentligt lägre
sjukförsäkringsavgift för dem. Ett sänkt avgiftsuttag för småföretagen skulle
även ge dessa utrymme till expansion, varför en avgiftsreform också skulle ha
gynnsamma konsekvenser för sysselsättningen. Målet för en sådan reform
bör vara en sänkning med ett belopp motsvarande 5 procentenheter av
avgiftsuttaget för de första 15 anställda. Ett första steg är en sänkning med 5
% på en lönesumma på 500 000 kr. Sänkningen bör finansieras genom en
omfördelning av avgiftsuttaget. Regeringen bör lägga fram förslag till en
ändring av avgiftsuttaget enligt de nu givna riktlinjerna.

Med det anförda tillstyrker utskottet bifall till motion Sf258 i denna del.
Enligt utskottets mening blir motionerna Sf276 och Sf337 härigenom
huvudsakligen tillgodosedda.

dels att moment 4 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

4. beträffande differentierad sjukförsäkringsavgift

att riksdagen med bifall till motion 1987/88:Sf258 i denna del och med
anledning av motionerna 1987/88:Sf276 och 1987/88:Sf337 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

6. Lägsta underlag för arbetsgivaravgifter (morn. 5)

Margö Ingvardsson (vpk) och Ragnhild Pohanka (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 9 börjar med ”Utskottet
anser” och slutar med ”motion Sf214.” bort ha följande lydelse:

I motion Sf214 har framhållits att frilansande artister ofta lever under svåra
materiella förhållanden samt att deras sociala trygghet försvagas ytterligare
genom att lägsta underlaget för skyldighet att betala arbetsgivaravgifter är så
högt som 1 000 kr. Detta innebär att inte bara kommersiella arbetsgivare
utan även kommuner och landsting mycket ofta ställer som villkor för att
engagera artisten att gaget understiger 1 000 kr. För att värna om mångfald
och kvalitet inom kultursektorn är det enligt utskottets uppfattning viktigt att
goda förhållanden skapas för frilansande kulturarbetare. Utskottet anser att
en sänkning av det lägsta avgiftsunderlaget för arbetsgivaravgifter till 500 kr.
skulle vara ett bidrag för att förbättra dessa förhållanden. Regeringen bör
därför skyndsamt lägga fram förslag till en sådan sänkning.

Det anförda bör ges regeringen till känna.

dels att moment 5 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

5. beträffande lägsta underlag för arbetsgivaravgifter

att riksdagen med anledning av motion 1987/88:Sf214 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

7. Arbets- och uppdragstagarbegreppen (mom. 6)

Gullan Lindblad (m), Karin Israelsson (c), Margit Gennser (m), Barbro
Sandberg (fp), Rune Backlund (c), Bertil Persson (m) och Maria Leissner
(fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 9 börjar med ”1 denna fråga”
och slutar med ”yrkande 1.” och den del av utskottets yttrande som på s. 10
börjar med ”Vid utskottets” och slutar med ”yrkande 2.” bort ha följande
lydelse:

De nya regler om uppbörd av socialavgifter som infördes efter förslag i
proposition 1986/87:16 har flera brister. Reglerna är inte konkurrensneutrala
mellan fysiska och juridiska personer inbördes. Det är därför viktigt att
reglerna skyndsamt vidareutvecklas inom regeringskansliet och att riksdagen
får ta ställning till en komplettering redan under innevarande riksmöte. Med
det anförda tillstyrker utskottet bifall till motion Sf254 yrkande 2.

Enligt utskottets mening har några tillräckligt vägande skäl inte anförts
mot att låta endast en av parterna i ett uppdragsförhållande ansöka om

1988/89 :SfUl

förhandsbesked. Även om de flesta ansökningarna sannolikt skulle vara
gemensamma för parterna kan det finnas situationer då endast ena parten
kan behöva göra en ansökan. En sådan möjlighet bör därför införas i enlighet
med vad som begärts i motion Sf254 yrkande 1. Regeringen bör snarast lägga
fram förslag härom.

dels att moment 6 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

6. beträffande arbets- och uppdragstagarbegreppen

att riksdagen med bifall till motion 1987/88:Sf254 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

8. Arbetsgivaravgifter från idrottsföreningar (mom. 7)

Karin Israelsson (c), Barbro Sandberg (fp). Rune Backlund (c) och Maria
Leissner (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12 börjar med ”Utskottet
behandlade” och slutar med ”och Sf327.” bort ha följande lydelse:

Som framhålls i motionerna är idrottsrörelsens viktiga funktion som
folkrörelse välkänd och uppskattad. Särskilt stor betydelse har den enligt
utskottets uppfattning i sin roll som fostrare av barn och ungdom. Det nya
tvånget för idrottsföreningar att betala arbetsgivaravgifter för de idrottsmän
som uppbär ersättning från dem har blivit ett hot mot många föreningars
existens, eftersom nya inkomster inte kan förväntas i den utsträckning som
motsvarar utgiftsökningen. Det skulle enligt utskottets mening underlätta för
många idrottsföreningar att bedriva fortsatt värdefull bredd- och ungdomsidrott
om föreningarnas arbetsgivaransvar reducerades. Regeringen bör
därför, såsom anförts i motion Sf289, låta göra en snabb översyn av
idrottsföreningarnas arbetsgivaransvar. Härigenom tillgodoses också i viss
mån syftena med motionerna Sf246, Sf259 yrkande 3, Sf274 och Sf327.

dels att moment 7 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

7. beträffande arbetsgivaravgifter frän idrottsföreningar

att riksdagen med anledning av motionerna 1987/88:Sf246, 1987/
88:Sf259 yrkande 3, 1987/88:Sf274, 1987/88:Sf289 och 1987/88:Sf327
samt med avslag på motionerna 1987/88:Sf259 yrkandena 1 och 2 och
1987/88:Sf321 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

9. Arbetsgivaravgifter från idrottsföreningar (mom. 7)

Gullan Lindblad (m), Margit Gennser (m) och Bertil Persson (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12 börjar med ”Utskottet
behandlade” och slutar med ”och Sf327.” bort ha följande lydelse:
Genom regeringsrättsdomen år 1985 om avgiftsskyldighet fick många
idrottsföreningar en kraftigt ökad ekonomisk belastning med därav följande
svårigheter. Enligt utskottets uppfattning måste åtgärder vidtas för att lindra
effekterna av regeringsrättsdomen. Den grundläggande principen måste

1988/89 :SfUl

därvid, såsom anförs i motion Sf321, vara att en idrottsutövare eller annan
som är verksam inom idrottsrörelsen skall ha samma förmåner som vid
normala anställningar om idrottsverksamheten är den huvudsakliga inkomstkällan
och att i sådana fall arbetsgivaravgifter skall erläggas. I de fall en
annan huvudinkomst föreligger bör idrottsutövaren och föreningen ges
möjlighet att träffa en överenskommelse om huruvida sociala förmåner skall
utgå. I de fall överenskommelsen innebär att förmåner skall utgå, skall
självfallet avgifter också erläggas. Regeringen bör därför snarast förelägga
riksdagen förslag enligt de nämnda riktlinjerna.

Det anförda bör med bifall till motion Sf321 ges regeringen till känna.

dels att moment 7 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

7. beträffande arbetsgivaravgifter från idrottsföreningar
att riksdagen med bifall till motion 1987/88:Sf321 och med avslag på
motionerna 1987/88 :Sf246, 1987/88:Sf259, 1987/88 :Sf274. 1987/
88:Sf289 och 1987/88:Sf327 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,

10. Idrottsutövares sjukpenningförmåner (morn. 8)

Karin Israelsson och Rune Backlund (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 13 börjar med ”Utskottet
vill” och slutar med ”motion Sf283.” bort ha följande lydelse:

Såsom påpekas i motion Sf283 kan tillämpningen av gällande bestämmelser
om sjukpenning vid skada eller sjukdom medföra skilda konsekvenser för
idrottsutövare främst på elitnivå. Detta gäller främst då idrottsutövarens
förmåga att utöva idrott är nedsatt, men inte hans förmåga att utöva annan
verksamhet, såsom förvärvsarbete, militärtjänstgöring eller studier. I vissa
situationer kan idrottsutövaren bli kraftigt överkompenserad, i andra fall kan
han bli helt utan ersättning från den allmänna försäkringen. Även för
idrottsföreningarna kan bestämmelserna medföra extra utgifter, eftersom en
idrottsutövare kan ha rätt till lön från föreningen vid sjukdom om ersättning
inte utgår från den allmänna försäkringen. Detta innebär att varken
föreningen eller idrottsutövaren i dessa fall får någon förmån av de avgifter
som föreningen tvingas erlägga till den allmänna försäkringen. Reglerna för
sjukpenningersättning till idrottsutövare bör därför ses över för att åstadkomma
en bättre överensstämmelse mellan avgift och ersättning i försäkringssystemet.
Det bör ankomma på regeringen att se till att en sådan översyn
kommer till stånd.

Det anförda bör med bifall till motion Sf283 ges regeringen till känna.

dels att moment 8 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

8. beträffande idrottsutövares sjukpenningförmåner
att riksdagen med bifall till motion 1987/88:Sf283 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

1988/89 :SfUl

Innehållsförteckning

1988/89:SfUl

Sammanfattning 1

Motioner 1

Utskottet 3

Inledning 3

Överensstämmelse mellan förmåner och avgifter 5

Kvittningsrätt vid beräkning av pensionsgrundande inkomst och

motsvarande avgiftsunderlag 7

Differentierad sjukförsäkringsavgift 8

Lägsta avgiftsunderlag 8

Arbets-och uppdragstagarbegreppen 9

Arbetsgivaravgifter från idrottsföreningar m.m 11

Hemställan 13

Reservationer

1. Bättre överensstämmelse mellan förmåner och avgifter (m,

fp) 14

2. Bättre överensstämmelse mellan förmåner och avgifter (c) .. 14

3. Kvittningsrätt (m, fp, c) 15

4. Differentierad sjukförsäkringsavgift (m, fp) 16

5. Differentierad sjukförsäkringsavgift (c) 16

6. Lägsta underlag för arbetsgivaravgifter (vpk, mp) 17

7. Arbets-och uppdragstagarbegreppen (m, fp, c) 17

8. Arbetsgivaravgifter från idrottsföreningar (fp, c) 18

9. Arbetsgivaravgifter från idrottsföreningar (m) 19

10. Idrottsutövares sjukpenningförmåner (c) 19

gotab Stockholm 1988 16075