Skydd för ortnamn
Betänkande 1992/93:KrU6
Kulturutskottets betänkande
1992/93:KRU06
Skydd för ortnamn
Innehåll
1992/93 KrU6
Sammanfattning
I betänkandet avstyrker utskottet motionsyrkanden om införande av en s.k. hänsynsparagraf beträffande ortnamn i kulturminneslagen (1988:950). Utskottet redovisar två pågående utredningar inom ortnamnsområdet, varav en begärdes av riksdagen vid föregående riksmöte. När utredningsresultaten redovisats är det enligt utskottet naturligt att regeringen närmare överväger på vad sätt skyddet för ortnamn ytterligare bör förstärkas. Utskottet förutsätter att regeringen återkommer till riksdagen med de förslag till den framtida reglering av ortnamnsområdet som övervägandena leder fram till.
Motionerna
1991/92:Kr223 av Sigrid Bolkéus och Gunnar Thollander (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att utforma en "hänsynsparagraf" för ortnamnsvården inom kulturminneslagen.
1991/92:Kr268 av Stina Gustavsson och Sigge Godin (c, fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att kulturminneslagen får en utformning som inrymmer även ortnamn.
Begreppet ortnamn
Ortnamnsutredningen (SOU 1982:45) diskuterade begreppet ortnamn och anförde att ortnamn kan definieras som "en under en viss tid och i en viss krets av människor entydig benämning på en viss geografisk lokalitet". Alla namn som förekommer på de allmänna kartor som Lantmäteriverket (LMV) har att framställa och ge ut -- bl.a. de ekonomiska och topografiska kartorna -- betraktas som ortnamn, t.ex. bebyggelsenamn, naturnamn, sockennamn, länsnamn m.m.
Ansvariga för ortnamnen
Många olika instanser på central och lokal nivå beslutar om ortnamn.
Regeringen beslutar om namn på kommuner och landstingskommuner.
Lantmäteriverket är central förvaltningsmyndighet för frågor om fastighetsbildning, fastighetsregistrering, allmän kartläggning m.m. Lantmäteriverket har dessutom uppgiften att verka för ett ändamålsenligt och vårdat ortnamnsskick och att fastställa ortnamn i den utsträckning inte någon annan har en sådan befogenhet. Lantmäteriverket beslutar om bl.a. tätortsnamn och fastigheters registernamn samt om namn redovisade på allmänna kartor. Lantmäteriverket har en samordnande uppgift inom ortnamnsområdet.
Vid beslut om traktnamn och traktindelning i samband med fastighetsbeteckningsreformen (datoriseringen av fastighetsregistreringen) skall Lantmäteriverket inhämta yttranden från berörda fastighetsägare samt från Riksantikvarieämbetet (RAÄ) och Ortnamnsarkivet i Uppsala. Samråd skall även ske med kommunen i vissa fall.
Till Lantmäteriverket finns sedan år 1985 knutet ett ortnamnsråd. Rådet har till uppgift att främja ett ändamålsenligt och vårdat ortnamnsskick. Innan mera betydelsefulla frågor om ortnamn avgörs av Lantmäteriverket skall verket inhämta rådets synpunkter. I Ortnamnsrådet finns företrädare för Postverket, Vägverket, RAÄ, Lantmäteriverket, Dialekt- och ortnamnsarkiven samt Svenskt visarkiv (DOVA), Svenska språknämnden, Sveriges hembygdsförbund (tidigare Riksförbundet för hembygdsvård), Svenska kommunförbundet, universiteten och sameorganisationerna. När det behövs kan rådet tillkalla ytterligare ledamöter. Så har skett t.ex. beträffande Svenska Tornedalingars Riksförbund.
Postverket fastställer postadresser och beslutar om adresseringssystem.
Vägverket ger ut anvisningar om vägskyltning. Vägförvaltningarna ansvarar för vägskyltningen.
Flera myndigheter fastställer namn inom sina områden, t.ex. Sjöfartsverket på fyrar, Banverket på trafikplatser, Luftfartsverket på flygplatser, Televerket på riktnummerområden.
Kommunerna fastställer enligt praxis namn på stadsdelar, gator, vägar, torg och andra allmänna platser. Kommunerna fastställer enligt författning namn på kvarter.
Fastighetsägare och tomtägarföreningar fastställer i vissa fall namn på gator, vägar och byggnader.
Tidigare riksdagsbehandling av ortnamnsfrågor
En utförlig redovisning av ortnamnsfrågornas behandling i riksdagen under de senaste årtiondena gavs i utskottets betänkande 1990/91:KrU6.
I betänkandet 1991/92:KrU3 gavs följande sammanfattning av riksdagsbehandlingen fram t.o.m. riksmötet 1990/91.
Skyddet för ortnamn aktualiserades under 1960- och 1970-talen i samband med besluten om en reformering av fastighetsregistreringen. Riksdagen förutsatte att man vid reformen skulle slå vakt om de existerande namnen i registren. Beteckningsbyten skulle ske med stor försiktighet för att bevara de kulturvärden som ligger i namntraditioner.
Riksdagen begärde vid riksmötet 1978/79 en allsidig utredning på ortnamnsområdet. Utredningen avslutade sitt arbete år 1982. I utredningsbetänkandet (SOU 1982:45), Ortnamns värde och vård, föreslogs en rad åtgärder för ett bättre ortnamnsskydd, bl.a. en ortnamnslag för sådan ortnamnsverksamhet som utövas av statliga myndigheter, kommuner och landstingskommuner samt församlingar och kyrkliga samfälligheter.
Regeringen ansåg inte att det behövdes en särskild ortnamnslag av det slag som utredningen föreslagit. I budgetpropositionen år 1985 anfördes att ortnamnsskyddet kunde förbättras genom andra sådana åtgärder som utredningen föreslagit i sitt betänkande. Dessa åtgärder kunde vidtas av regeringen eller av myndigheter utan riksdagens godkännande. Riksdagen hade inte några invändningar mot de riktlinjer för ortnamnsverksamheten som regeringen redovisade i propositionen (bet. KrU 1984/85:16, rskr. 253). De redovisade riktlinjerna innebar bl.a. att Lantmäteriverket skulle få en samordnande uppgift för att åstadkomma bättre enhetlighet och samordning i ortnamnsverksamheten. Till Lantmäteriverket skulle knytas ett ortnamnsråd. Namnformerna på de allmänna kartorna, som Lantmäteriverket ger ut, skulle bli normgivande.
Vid det senaste riksmötet, 1990/91, behandlade kulturutskottet en motion om införande av en ortnamnslag (bet. 1990/91:KrU6). Kulturutskottet konstaterade att ortnamn förändras, försvinner och tillkommer och att detta sker i snabbare takt, bl.a. beroende på fastighetsregisterreformen, ändringar i landskapet och sammanläggningar av fastigheter. Utskottet ansåg att de allmänna kartorna, som innehåller avsevärt fler ortnamn än fastighetsregistrets registerkartor gör, är av mycket stor betydelse för bevarandet och skyddet av ortnamnen. De allmänna kartorna är dessutom i mera allmänt bruk än vad uppgifterna i fastighetsregistret kan bli. Utskottet förutsatte att Lantmäteriverket i kartproduktionen visar stor generositet när det gäller att på kartor bevara och återge namn på gårdar, byar, m.m., vilka inte längre används som registernamn i fastighetsregistret.
Utskottet förutsatte vidare att övriga myndigheter inom ortnamnsområdet tar de kulturhistoriska hänsyn som krävs för att ortnamn skall kunna bevaras och skyddas. Utskottet ansåg att ortnamnsverksamheten borde fortsätta och fullföljas i enlighet med 1985 års principer. Förutsättningarna för att göra detta inom ramen för befintliga regler och institutioner var enligt utskottets mening goda. Med hänsyn härtill ansåg utskottet det inte motiverat att reglera ortnamnsområdet genom lagstiftning. I enlighet med utskottets förslag avslog riksdagen den då aktuella motionen.
Vid riksmötet 1991/92 aktualiserades åter ortnamnsfrågor i motioner. Utskottet framhöll i sitt betänkande 1991/92:KrU3 -- liksom vid tidigare riksmöten -- att det är av stort kulturhistoriskt och socialt värde att nedärvda ortnamn vårdas och bevaras och att detta också varit utgångspunkten när riksdagen år 1985 godtog regeringens förslag till riktlinjer för ortnamnsverksamheten i landet. Utskottet ansåg det värdefullt att Lantmäteriverket låtit utvärdera verksamheten under tiden efter år 1985 och att resultaten av utvärderingen lagts till grund bl.a. för en handlingsplan för budgetåren 1991/92 och 1992/93. Utskottet ansåg att förutsättningarna är goda för att fortsätta och fullfölja verksamheten enligt 1985 års principer inom ramen för befintliga regler och institutioner. Någon lagreglering av området ansåg utskottet inte motiverad. Däremot borde en utredning göras för att klarlägga hur många traktnamn som försvunnit vid sammanläggningar av fastigheter och hur vanligt det är med fastighetsbildningar över traktgränser. I enlighet med utskottets förslag gav riksdagen som sin mening regeringen till känna att en sådan utredning borde göras (rskr. 1991/92:6).
Lantmäteriverket
Lantmäteriverket beslöt år 1990 att följa upp vad som inträffat på ortnamnsområdet under de fem år som gått sedan riksdagen år 1985 godtagit de riktlinjer för ortnamnsverksamheten som regeringen förordat.
I rapporter den 15 oktober 1990 och den 26 juni 1991 föreslogs ett ökat samarbete mellan de myndigheter som verkar inom ortnamnsområdet och förändringar av arbetet inom Ortnamnsrådet. En precisering av verkets roll och en viss förändring av den interna organisationen och av handläggningsrutinerna föreslogs. Utgivning av allmänna råd och rekommendationer för Lantmäteriverket och andra myndigheter, av en skriftserie för information till statliga myndigheter, kommuner och allmänhet samt av en ortnamnsförteckning förordades.
Lantmäteriverket beslutade den 27 juni 1991 att dess roll som ortnamnsmyndighet skall ha den inriktning som föreslagits i rapporten den 26 juni 1991 och att Ortnamnsrådets arbete skall bedrivas enligt rapporten den 15 oktober 1990. Vidare fattades beslut om en handlingsplan för verkets ortnamnsverksamhet under budgetåren 1991/92 och 1992/93.
Till de åtgärder för att förbättra ortnamnsverksamheten som Lantmäteriverket beslutat om hör utgivande av en skriftserie med information m.m. som vänder sig till statliga och kommunala myndigheter, institutioner och enskilda. Skriftserien skall också användas vid utbildning för olika myndigheter och vid information i andra former. Serien har fått namnet Ortnamn och namnvård. I mars 1992 kom den första skriften i serien ut, nämligen Ortnamn, fastighetsbildning och fastighetsregistrering. Inom kort publiceras nästa skrift i serien, nämligen en skrift av Staffan Nyström med titeln Att uppteckna ortnamn. Bakgrund och praktiska anvisningar.
Lantmäteriverket fick den 17 september 1992 regeringens uppdrag att genomföra den av riksdagen begärda undersökningen av hur många traktnamn som försvunnit vid sammanläggningar av fastigheter m.m. Lantmäteriverket skall därvid beakta vad kulturutskottet anfört i sitt betänkande 1991/92:KrU3. Utskottet anförde bl.a. att utskottet förutsatte att de ansvariga myndigheterna, i första hand Lantmäteriverket och RAÄ, sedan undersökningen avslutats överväger om särskilda åtgärder till skydd för gamla bynamn vid fastighetssammanläggningar erfordras och lägger fram de förslag som övervägandena kan föranleda. Resultatet av undersökningen skall redovisas senast den 31 december 1992. Undersökningen görs i samråd med RAÄ och Ortnamnsarkivet i Uppsala.
Riksantikvarieämbetet
RAÄ har inte befogenheter att fastställa ortnamn. Däremot har ämbetet en aktiv roll som rådgivnings-, remiss- och expertorgan. Ämbetet är representerat i Ortnamnsrådet. Vidare skall ämbetet höras av Lantmäteriverket vid beslut om traktindelning och traktnamn i samband med fastighetsbeteckningsreformen.
Vid ett möte mellan de nordiska riksantikvarierna hösten 1992 har en nordisk konferens i maj 1993 om ortnamnsfrågor förberetts. Syftet med konferensen är att diskutera ortnamnens funktion i kulturlandskapet, att belysa förhållandena för ortnamnsvård i Norden, att orientera om praktisk ortnamnsvård och att diskutera ett gemensamt stöd för ortnamn. Vidare kommer ortnamnens roll som kulturbärare, deras roll i ett idéhistoriskt perspektiv, lagstiftningsfrågor och förändringar av ortnamnsskicket att tas upp. Vid konferensen avses också frågan om de olika språkliga minoriteternas kulturarv inom ortnamnsområdet bli behandlad.
Utredning om Dialekt- och ortnamnsarkivens framtida verksamhet och organisation
Regeringen beslöt den 19 december 1991 att bemyndiga chefen för Kulturdepartementet att tillkalla en särskild utredare för att utarbeta förslag om Dialekt- och ortnamnsarkivens samt Svenskt visarkivs (DOVA) framtida verksamhet och organisation (dir. 1991:120). Översynen skall grundas på överväganden om hur man bäst kan främja det samlade arbetet med arkiv, forskning, undervisning och bevarande i fråga om dialekter, ortnamn och visor i landet. Olika organisationsalternativ skall prövas förutsättningslöst. En utgångspunkt skall vara frågan om huruvida verksamhetsområdena kan vinna i styrka och kvalitet på att skilda delar av DOVA-arkiven samordnas med ämnesmässigt och geografiskt närstående myndigheter, t.ex. universiteten, museiväsendet och Riksantikvarieämbetet.
I direktiven konstateras att ortnamnsverksamheten inom DOVA givetvis är av betydelse för den samlade offentliga hanteringen av frågor om ortnamn, t.ex. vid Lantmäteriverkets ortnamnsråd. Om utredaren finner det motiverat, utifrån de slutsatser som dras av utredningsarbetet i övrigt, bör han även redovisa bedömningar som gäller hela eller delar av den statliga organisationen för ortnamnsfrågor. Härvid skall även beaktas vad kulturutskottet anfört i betänkandet 1991/92:KrU3.
Utredningsarbetet beräknas slutföras och redovisas under senhösten 1992.
Utskottet
Under allmänna motionstiden 1992 väcktes åter motioner om skydd för ortnamn, nämligen Kr223 (s) och Kr268 (c, fp). I båda motionerna uttrycks en stark oro för att ortnamnen inte har samma skydd i kulturminneslagen som de materiella delarna av kulturarvet. Motionärerna framhåller att riksdag och regering, liksom myndigheter, institutioner och organisationer, uttalat att ortnamnen är ett omistligt kulturarv som skall vårdas och bevaras. Motionärerna betonar också att ortnamnen har en direkt anknytning till kulturlandskapet. De hävdar att det skydd för ortnamnen som riksdagen uttalat sig för inte förts vidare i instruktioner m.m. till fastighetsbildningsmyndigheter och fastighetsregistreringsmyndigheter. Motionärerna anser att de riktlinjer för ortnamnsverksamheten som riksdagen godtagit bör komma till uttryck även i kulturminneslagen genom införande av en "hänsynsparagraf" i denna.
Utskottet har under en följd av år behandlat motionsyrkanden med olika aspekter på skyddet för ortnamn. I det föregående och i tidigare betänkanden (senast i bet. 1991/92:KrU3) har utskottet redovisat de riktlinjer för ortnamnsvården som riksdagen ställde sig bakom år 1985 och som därefter ligger till grund för ortnamnsverksamheten i landet. Utskottet har också ingående redovisat riksdagsbehandlingen av ortnamnsfrågor under 1970- och 1980-talen.
Utskottet anser -- i likhet med vad som anförts vid tidigare riksmöten -- att det är av stort kulturhistoriskt och socialt värde att nedärvda ortnamn vårdas och bevaras. Detta var också utgångspunkten för 1985 års riktlinjer för ortnamnsvården. Utskottet utgår från att dessa riktlinjer -- liksom tidigare -- är grunden för arbetet inom Lantmäteriverket, Ortnamnsrådet och övriga myndigheter som har ansvar och även i övrigt verkar på ortnamnsområdet. Som utskottet redovisat i det föregående har t.ex. Lantmäteriverket nu startat publiceringen av skrifter i sin serie Ortnamn och namnvård, vilken är avsedd att användas av de ortnamnsansvariga i deras ortnamnsverksamhet, information och utbildning.
Som exempel på pågående utvecklingsverksamhet inom myndigheterna kan nämnas att Postverket genomför ett projekt i delar av Västmanlands län, främst beträffande adresser på landsbygden, och att projektet inom den närmaste tiden avses presenteras inom Ortnamnsrådet vid Lantmäteriverket.
Utskottet har vid tidigare riksmöten -- efter redovisning av pågående utveckling av ortnamnsverksamheten i landet efter år 1985, särskilt inom det centralt ansvariga Lantmäteriverket och Ortnamnsrådet -- inte funnit det motiverat att riksdagen tar initiativ till en reglering av ortnamnsområdet genom lagstiftning. Vid föregående riksmöte beslöt emellertid riksdagen med anledning av motionsyrkanden att begära en undersökning av hur många traktnamn som försvunnit vid sammanläggningar av fastigheter och hur vanligt det är med fastighetsbildningar över traktgränser (bet. 1991/92:KrU3, rskr. 1991/92:6). Utskottet ansåg i likhet med RAÄ att det behövs ett sådant klarläggande innan man överväger huruvida det behövs ett ökat skydd för ortnamn i sådana situationer. Som utskottet redovisat i det föregående har Lantmäteriverket regeringens uppdrag att genomföra undersökningen och att därvid beakta vad utskottet anfört i sitt betänkande 1991/92:KrU3 samt att redovisa resultaten senast den 31 december 1992. Utskottet har inhämtat att arbetet genomförs i samråd med RAÄ och Ortnamnsarkivet i Uppsala.
I det föregående har redovisats att en utredning för närvarande pågår om Dialekt- och ortnamnsarkivens framtida verksamhet och organisation (dir. 1991:120). Vid översynen skall övervägas hur man bäst främjar det samlade arbetet med arkiv, forskning, undervisning och bevarande i fråga om dialekter, ortnamn och visor i landet. Olika organisationsalternativ skall prövas förutsättningslöst, bl.a. frågan om en samordning av skilda delar av DOVA-arkiven och ämnesmässigt och geografiskt närstående myndigheter, t.ex. universiteten, museiväsendet och RAÄ. Utredaren kan -- om han finner det motiverat -- även redovisa bedömningar som gäller hela eller delar av den statliga organisationen för ortnamnsfrågor. Utredningsarbetet beräknas slutföras och redovisas under senhösten 1992.
Utskottet gör följande bedömning. Utredningsarbetet inom Lantmäteriverket och arbetet inom den särskilda utredningen om DOVA-arkiven m.m. pågår ännu. Det framstår enligt utskottets mening som naturligt att, när resultatet av arbetet redovisats, regeringen närmare överväger på vad sätt skyddet för ortnamn ytterligare bör förstärkas. Utskottet förutsätter att regeringen återkommer till riksdagen med de förslag till den framtida reglering av ortnamnsområdet som övervägandena leder fram till. Motionerna Kr223 och Kr268 påkallar inte någon riksdagens åtgärd.
Hemställan
Utskottet hemställer
beträffande skydd för ortnamn att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Kr223 och 1991/92:Kr268.
Stockholm den 12 november 1992
På kulturutskottets vägnar
Åke Gustavsson
I beslutet har deltagit: Åke Gustavsson (s), Charlotte Branting (fp), Elisabeth Fleetwood (m), Hugo Hegeland (m), Maja Bäckström (s), Stina Gustavsson (c), Anders Nilsson (s), Göran Åstrand (m), Leo Persson (s), Anne Rhenman (nyd), Ingegerd Sahlström (s), Carl-Johan Wilson (fp), Björn Kaaling (s), Monica Widnemark (s) och Alwa Wennerlund (kds).