Skydd för ortnamn
Betänkande 1991/92:KrU3
Kulturutskottets betänkande
1991/92:KRU03
Skydd för ortnamn
Innehåll
1991/92 KrU3
Sammanfattning
Utskottet behandlar i betänkandet motionsvis framförda förslag om ett ökat skydd för ortnamn genom lag och genom granskning på länsnivå av ortnamn som används som traktnamn i fastighetsregistret.
Utskottet finner det inte motiverat med lagreglering av ortnamnsområdet. Utskottet anser vidare att innan man överväger ytterligare åtgärder till skydd för ortnamn använda som traktnamn, en undersökning bör göras av hur vanligt det är att fastigheter läggs samman över traktgränser och av hur många traktnamn, ofta gamla bynamn, som försvunnit genom sådana sammanläggningar. Utskottet föreslår att riksdagen med anledning av motionsyrkandena uttalar sig för att en sådan undersökning skall komma till stånd.
Motionerna
1990/91:Kr221 av Stina Gustavsson och Marianne Andersson i Vårgårda (c) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lag om skydd för ortnamn enligt de riktlinjer som förordas i motionen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av ortnamnsvårdande granskning på länsnivå.
1990/91:Kr229 av Sigge Godin och Barbro Sandberg (fp) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till skydd för ortnamnen.
1990/91:Kr237 av Sigrid Bolkéus och Gunnar Thollander (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en sammanställning av riksdagens anvisningar och krav på hänsyn till ortnamnen som kulturvärde,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en lag som fastställer de i yrkande 1 angivna normerna,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att tillfälle till ortnamnsvårdande granskning ges på länsnivå innan traktnamn fastställs.
1990/91:Kr345 av Lola Björkquist (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av ortnamnsvårdande granskning på länsnivå.
Begreppet ortnamn
Ortnamnsutredningen (SOU 1982:45) diskuterade begreppet ortnamn och anförde att ortnamn kan definieras som "en under en viss tid och i en viss krets av människor entydig benämning på en viss geografisk lokalitet". Alla namn som förekommer på de allmänna kartor som lantmäteriverket (LMV) har att framställa och ge ut -- bl.a. de ekonomiska och topografiska kartorna -- betraktas som ortnamn, t.ex. bebyggelsenamn, naturnamn, sockennamn, länsnamn m.m.
Ansvariga för ortnamnen
Många olika instanser på central och lokal nivå -- exemplifierade i det följande -- beslutar om ortnamn.
Regeringen beslutar om namn på kommuner och landstingskommuner.
Lantmäteriverket är central förvaltningsmyndighet för frågor om fastighetsbildning, fastighetsregistrering, allmän kartläggning m.m. Lantmäteriverket har uppgiften att verka för ett ändamålsenligt och vårdat ortnamnsskick och att fastställa ortnamn i den utsträckning inte någon annan har en sådan befogenhet. Lantmäteriverket beslutar om bl.a. fastigheters registernamn samt namn redovisade på allmänna kartor. Lantmäteriverket har en samordnande uppgift inom ortnamnsområdet.
Vid beslut om traktnamn och traktindelning i samband med fastighetsbeteckningsreformen (datoriseringen av fastighetsregistreringen) skall lantmäteriverket inhämta yttranden från berörda fastighetsägare samt från riksantikvarieämbetet (RAÄ) och ortnamnsarkivet i Uppsala. Samråd skall även ske med kommunen i vissa fall.
Till lantmäteriverket finns sedan år 1985 knutet ett ortnamnsråd. Rådet har till uppgift att främja ett ändamålsenligt och vårdat ortnamnsskick. Innan mera betydelsefulla frågor om ortnamn avgörs av lantmäteriverket skall verket inhämta rådets synpunkter. I ortnamnsrådet finns företrädare för postverket, vägverket, riksantikvarieämbetet (RAÄ), lantmäteriverket, dialekt- och ortnamnsarkiven samt svenskt visarkiv (DOVA), svenska språknämnden, Sveriges hembygdsförbund (tidigare Riksförbundet för hembygdsvård), Svenska kommunförbundet, universiteten och sameorganisationerna. När det behövs kan rådet tillkalla ytterligare ledamöter. Så har skett t.ex. beträffande Svenska tornedalingars riksförbund.
Postverket fastställer postadresser och beslutar om adresseringssystem.
Vägverket ger ut anvisningar om vägskyltning. Vägförvaltningarna ansvarar för vägvisnings- och ortnamnsskyltningen.
Flera myndigheter fastställer namn inom sina områden, t.ex. sjöfartsverket på fyrar, banverket på trafikplatser, luftfartsverket på flygplatser, televerket på riktnummerområden.
Kommunerna fastställer enligt praxis namn på stadsdelar, gator, vägar, torg och andra allmänna platser. Kommunerna fastställer enligt författning namn på kvarter. Kommunförbundet lät år 1989 ge ut en bok, Ortnamn, Namngivning och namnskick i kommunerna, vilken i första hand är tänkt att användas av kommunpolitiker och kommunala tjänstemän.
Fastighetsägare och tomtägarföreningar fastställer i vissa fall namn på gator, vägar och byggnader.
Tidigare riksdagsbehandling av ortnamnsfrågor
Vid föregående riksmöte gav utskottet i sitt betänkande 1990/91:KrU6 en utförlig redovisning av ortnamnsfrågornas behandling i riksdagen under de senaste årtiondena. I det följande lämnas, i fråga om riksdagsbehandlingen före riksmötet 1990/91, endast en kort sammanfattning.
Skyddet för ortnamn aktualiserades under 1960- och 1970-talen i samband med besluten om en reformering av fastighetsregistreringen. Riksdagen förutsatte att man vid reformen skulle slå vakt om de existerande namnen i registren. Beteckningsbyten skulle ske med stor försiktighet för att bevara de kulturvärden som ligger i namntraditioner.
Riksdagen begärde vid riksmötet 1978/79 en allsidig utredning på ortnamnsområdet. Utredningen avslutade sitt arbete år 1982. I utredningsbetänkandet (SOU 1982:45), Ortnamns värde och vård, föreslogs en rad åtgärder för ett bättre ortnamnsskydd, bl.a. en ortnamnslag för sådan ortnamnsverksamhet som utövas av statliga myndigheter, kommuner och landstingskommuner samt församlingar och kyrkliga samfälligheter.
Regeringen ansåg att det inte behövdes en särskild ortnamnslag av det slag som utredningen föreslagit. I budgetpropositionen år 1985 anfördes att ortnamnsskyddet kunde förbättras genom andra sådana åtgärder som utredningen föreslagit i sitt betänkande. Dessa åtgärder kunde vidtas av regeringen eller av myndigheter utan riksdagens godkännande. Riksdagen hade inte några invändningar mot de riktlinjer för ortnamnsverksamheten som regeringen redovisade i propositionen (bet. KrU 1984/85:16, rskr. 253). De redovisade riktlinjerna innebar bl.a. att lantmäteriverket skulle få en samordnande uppgift för att åstadkomma bättre enhetlighet och samordning i ortnamnsverksamheten. Till lantmäteriverket skulle knytas ett ortnamnsråd. Namnformerna på de allmänna kartorna, som lantmäteriverket ger ut, skulle bli normgivande.
Vid det senaste riksmötet, 1990/91, behandlade kulturutskottet en motion om införande av en ortnamnslag (bet. 1990/91:KrU6). Kulturutskottet konstaterade att ortnamn förändras, försvinner och tillkommer och att detta sker i snabbare takt, bl.a. beroende på fastighetsregisterreformen, ändringar i landskapet och sammanläggningar av fastigheter. Utskottet ansåg att de allmänna kartorna, som innehåller avsevärt fler ortnamn än vad fastighetsregistrets registerkartor gör, är av mycket stor betydelse för bevarandet och skyddet av ortnamnen. De allmänna kartorna är dessutom i mera allmänt bruk än vad uppgifterna i fastighetsregistret kan bli. Utskottet förutsatte att lantmäteriverket i kartproduktionen visar stor generositet när det gäller att på kartor bevara och återge namn på gårdar, byar, m.m., vilka inte längre används som registernamn i fastighetsregistret.
Utskottet förutsatte vidare att övriga myndigheter inom ortnamnsområdet tar de kulturhistoriska hänsyn som krävs för att ortnamn skall kunna bevaras och skyddas. Utskottet ansåg att ortnamnsverksamheten borde fortsätta och fullföljas i enlighet med 1985 års principer. Förutsättningarna för att göra detta inom ramen för befintliga regler och institutioner var enligt utskottets mening goda. Med hänsyn härtill ansåg utskottet det inte motiverat att reglera ortnamnsområdet genom lagstiftning. I enlighet med utskottets förslag avslog riksdagen den då aktuella motionen.
Lantmäteriverkets utvärdering av ortnamnsverksamheten
Som redovisats i föregående avsnitt godtog riksdagen år 1985 de riktlinjer för ortnamnsverksamheten som regeringen förordat, bl.a. beträffande lantmäteriverkets samordnande uppgifter och beträffande verksamheten med ett ortnamnsråd knutet till lantmäteriverket. Verket beslöt år 1990 att följa upp de gångna fem årens ortnamnsverksamhet.
I en uppföljningsrapport den 15 oktober 1990 konstaterades bl.a. att det behövs ett utökat och mera formaliserat samarbete mellan de myndigheter som verkar inom ortnamnsområdet samt att ortnamnsrådet i vissa avseenden inte fungerat på avsett sätt. Enligt rapporten kunde det inte anses motiverat med några ändringar i de grundläggande förutsättningarna, dvs. av de riktlinjer som riksdagen godtog år 1985 eller av gällande lagstiftning och instruktioner på området. Däremot föreslogs att lantmäteriverket skulle fördjupa samarbetet med övriga myndigheter, se över ortnamnsrådets arbetsformer i olika avseenden samt göra en fördjupad studie av verkets egen roll som ortnamnsmyndighet.
Lantmäteriverket har under vintern 1990-1991 låtit utreda verkets roll som ortnamnsmyndighet med utgångspunkt i de av riksdagen godtagna riktlinjerna för ortnamnsverksamheten. En rapport avgavs den 26 juni 1991. I rapporten har förslag till en rad konkreta åtgärder lämnats. Dessa rör bl.a. lantmäteriverkets eget arbete och organisation inom ortnamnsområdet. Vidare anges att allmänna råd och rekommendationer för lantmäteriverket och andra myndigheter bör ges ut i syfte att förbättra ortnamnsskyddet. Även utgivning av en skriftserie för information till statliga myndigheter, kommuner och allmänhet samt av en ortnamnsförteckning förordas. Samordningen mellan de olika myndigheterna inom ortnamnsområdet föreslås förbättras bl.a. genom att lantmäteriverket ingår samverkansavtal med andra myndigheter samt stöder deras utbildning inom ortnamnsområdet.
Lantmäteriverket beslutade den 27 juni 1991 att dess roll som ortnamnsmyndighet skall ha den inriktning som framgår av rapporten den 26 juni 1991. Vidare beslutades att ortnamnsrådets arbete skall bedrivas enligt den tidigare rapporten den 15 oktober 1990. Slutligen fattades beslut om en handlingsplan för verkets ortnamnsverksamhet under budgetåren 1991/92 och 1992/93.
Riksantikvarieämbetet
Riksantikvarieämbetet (RAÄ) har inte befogenheter att fastställa ortnamn. Däremot har ämbetet en aktiv roll som rådgivnings-, remiss- och expertorgan. Ämbetet är representerat i ortnamnsrådet. Vidare skall ämbetet höras av lantmäteriverket vid beslut om traktindelning och traktnamn i samband med fastighetsbeteckningsreformen.
Ett möte mellan de nordiska riksantikvarierna om ortnamnsfrågor avses genomföras under budgetåret 1992/93.
Utskottet har under hand inhämtat följande.
RAÄ har under hösten 1991 efter kontakter med Sveriges hembygdsförbund fört diskussioner om skyddet för gamla bynamn. Främst har diskussionerna gällt den situation som uppstår när två fastigheter, som är belägna i var sin trakt, läggs samman till en ny fastighet. Ursprungsfastigheternas beteckningar innehåller därvid skilda traktnamn, ofta gamla bynamn. Den nya sammanlagda fastighetens beteckning kommer att innehålla traktnamnet från den ena av ursprungsfastigheterna. Den andra ursprungliga fastigheten får således en ny trakttillhörighet och beteckning och dess anknytning till det gamla namnet upphör inom fastighetsregistreringen.
RAÄ har den uppfattningen att ortnamnen är ett oersättligt om än icke-fysiskt inslag i kulturlandskapet, som till skillnad från de flesta icke-materiella kulturyttringar har en direkt anknytning till kulturlandskapet. RAÄ har konstaterat att en speciell ortnamnslag inte är aktuell, men att hänsynstagandet till t.ex. gamla bynamn skulle underlättas om frågan aktualiserades i förarbetena till kulturminneslagen.
RAÄ har konstaterat att det inte finns några uppgifter om hur många ortnamn som försvunnit i fastighetsregistren genom sammanläggningar av fastigheter eller hur vanligt det är med sådana sammanläggningar över traktgränserna. Inom ämbetet anser man att dessa förhållanden bör klarläggas, t.ex. genom en utredning inom lantmäteriverket, innan eventuella åtgärder -- såsom lagstiftning, uppbyggande av en extra kontrollapparat e.d. -- för att ytterligare stärka ortnamnsskyddet övervägs. RAÄ påpekar i sammanhanget att fastighetsregisterreformen genomförs under kulturhistorisk granskning av RAÄ och DOVA.
Utskottet
I fyra motioner, väckta under allmänna motionstiden 1991, behandlas frågor om ett ökat skydd för ortnamn.
Motionärerna har som utgångspunkt för sina yrkanden främst de förändringar av traktnamn som blir en följd av sammanläggning av fastigheter. I de fall en sådan ändring sker över en traktgräns och den nya fastigheten får namnet från en av ursprungsfastigheterna förlorar den andra ursprungsfastigheten sambandet med sitt gamla traktnamn, oftast ett gammalt bynamn. Motionärerna anser att det är angeläget med en ortnamnsvårdande granskning på regional nivå i sådana fall. Enligt motionerna Kr221 (c) yrkande 2, Kr237 (s) yrkande 3 och Kr345 (fp) skulle en sådan granskning kunna utföras av länsstyrelsen eller länsmuseet. I motionerna nämns även möjligheterna att inrätta någon form av regionala ortnamnsråd och att låta länen få representation i ortnamnsrådet vid lantmäteriverket.
I motionerna Kr221 (c) yrkande 1 och Kr237 (s) yrkandena 1 och 2 begärs en särskild lag om skydd för ortnamn. Motionärerna anser att det inte räcker med de av riksdagen år 1985 godkända riktlinjerna för ortnamnsverksamheten, eftersom dessa inte är tvingande. Regeringen bör lägga fram ett förslag till en lag som utgår från 1985 års riktlinjer. Enligt motion Kr229 (fp) bör skydd för ortnamn i stället tas in i kulturminneslagen.
Utskottet har vid tidigare riksmöten framhållit att det är av stort kulturhistoriskt och socialt värde att nedärvda ortnamn vårdas och bevaras. Detta var också utgångspunkten när riksdagen år 1985 godtog regeringens förslag till riktlinjer för ortnamnsverksamheten i landet (prop. 1984/85:100 bil. 10 s. 467--475, bet. KrU 16, rskr. 253). I det föregående har utskottet översiktligt redovisat innebörden av dessa principer, bl.a. att lantmäteriverket (LMV) skall vara central ortnamnsmyndighet med samordnande uppgifter.
Utskottet anser det mycket värdefullt att LMV nu låtit analysera och utvärdera erfarenheterna av ortnamnsverksamheten under åren 1985--1990 och att resultaten lagts till grund för beslut om den fortsatta inriktningen av verkets roll som ortnamnsmyndighet och om arbetet inom ortnamnsrådet samt beslut om en handlingsplan för ortnamnsverksamheten under budgetåren 1991/92 och 1992/93. En kort redovisning av utvärderingen har lämnats i det föregående.
Då en god ortnamnspolitik kräver en fortsatt utveckling av samarbetet mellan alla ansvariga kommer LMVs uttalade avsikt att ingå samverkansavtal med andra myndigheter inom ortnamnsområdet att få betydelse.
Utskottet anser -- liksom vid föregående riksmöte och mot bakgrund av vad som nu redovisats beträffande den fortsatta ortnamnsverksamheten inom LMV -- att förutsättningarna är goda för att fortsätta och fullfölja ortnamnsverksamheten enligt 1985 års principer inom ramen för befintliga regler och institutioner. Utskottet finner det därför inte motiverat att riksdagen tar initiativ till en reglering av ortnamnsområdet genom lagstiftning. Utskottet vill i sammanhanget påpeka att motionsförslagen om ett lagfäst skydd för ortnamn inte torde motsvara det förslag till ortnamnslag, bl.a. beträffande myndigheternas befogenheter, som ortnamnsutredningen lade fram i sitt betänkande Ortnamns värde och vård.
Då det gäller den av motionärerna aktualiserade frågan om utökat skydd för sådana gamla bynamn som används som traktnamn vill utskottet anföra följande.
Fastighetsregisterreformen startade år 1976 och pågår ännu. Vid riksmötet 1989/90 godkände riksdagen enhälligt riktlinjer för den fjärde och sista etappen av reformen, vilken beräknas kunna avslutas under hösten 1995 (prop. 1989/90:100 bil. 13, bet. BoU10, rskr. 139). När traktindelning och traktnamn beslutas enligt denna reform skall LMV inhämta yttranden från riksantikvarieämbetet (RAÄ) och ortnamnsarkivet i Uppsala. De kulturminnesvårdande instansernas medverkan i reformarbetet är således redan reglerad.
LMV samlar in och sammmanställer statistik avseende bl.a. sådana ändringar av ortnamn i fastighetsregistret som fastighetsregisterreformen fört med sig i de län där reformen genomförts.
Eftersom de allmänna kartorna, som har fastighetsregisterkartorna som grund, innehåller avsevärt fler ortnamn än registerkartorna och är i mera allmänt bruk än dessa har de allmänna kartorna mycket stor betydelse för bevarandet av ortnamn. Utskottet förutsätter, liksom vid föregående riksmöte, att LMV i kartproduktionen visar stor generositet när det gäller att på kartorna bevara sådana ortnamn som inte längre används som traktnamn i fastighetsregistret.
I motionerna har aktualiserats frågan om behovet av skydd för traktnamn som -- utan samband med fastighetsregisterreformen -- ändras eller försvinner vid fastighetssammanläggningar över traktgränser. Utskottet anser i likhet med RAÄ att, innan man överväger huruvida det behövs ett utökat skydd för ortnamn i sådana situationer, det bör klarläggas hur många traktnamn som försvunnit vid sammanläggningar av fastigheter och hur vanligt det är med fastighetsbildningar över traktgränser. En sådan undersökning synes lämpligen kunna utföras genom LMVs försorg. Utskottet förutsätter att de ansvariga myndigheterna, i första hand LMV och RAÄ, sedan undersökningen avslutats överväger om särskilda åtgärder till skydd för gamla bynamn vid fastighetssammanläggningar erfordras och lägger fram de förslag som övervägandena kan föranleda.
Utskottet föreslår mot bakgrund av det anförda att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Kr221, 1990/91:Kr229, 1990/91:Kr237 och 1990/91:Kr345 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om en undersökning av hur många traktnamn som försvunnit vid sammanläggningar av fastigheter och hur vanligt det är med fastighetsbildningar över traktgränser.
Hemställan
Utskottet hemställer
beträffande viss undersökning av ortnamn vid fastighetssammanläggningar
att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Kr221, 1990/91:Kr229, 1990/91:Kr237 och 1990/91:Kr345 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
Stockholm den 23 oktober 1991
På kulturutskottets vägnar
Åke Gustavsson
I beslutet har deltagit: Åke Gustavsson (s), Jan-Erik Wikström (fp), Elisabeth Fleetwood (m), Hugo Hegeland (m), Maja Bäckström (s), Berit Oscarsson (s), Stina Gustavsson (c), Anders Nilsson (s), Göran Åstrand (m), Leo Persson (s), Rose-Marie Frebran (kds), Charlotte Branting (fp), Björn Kaaling (s), Monica Widnemark (s) och Bert Karlsson (nyd).
Från vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Elisabeth Persson (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.