Skydd för barn genom registrering av förmyndare i vägtrafikregistret, m.m.

Fru talman! Vi ska nu gå över till betänkande LU34 som behandlar regeringens proposition om skydd för barn genom registrering av förmyndare i vägtrafikregistret med mera. Fru talman! I detta ärende har två motioner väckts med anledning av propositionen. Ändringarna som föreslås är bland annat i lagen om vägtrafikregistret, som innebär att när ett barn uppges äga ett fordon ska barnets förmyndare i stället för barnet självt registreras i registret. Undantag ska gälla för fordon som barnet självt har behörighet att framföra. Lagändringen medför att betalningsskyldighet som vilar på den registrerade ägaren, till exempel för felparkeringsavgift och fordonsskatt, belastar förmyndaren och inte barnet. Propositionen innehåller vidare vissa förslag till ändringar i föräldrabalken som berör den enskildes ansvar för ersättning till förordnad ställföreträdare och samverkan mellan kommuner i överförmyndarfrågor. Fru talman! Lagändringarna är avsedda att träda i kraft den 1 juli 2006, utom ändringarna i vägtrafiklagstiftningen som föreslås träda i kraft den 1 oktober 2006. I betänkandet finns tre reservationer. Utskottet föreslår att riksdagen antar regeringens lagförslag och avslår samtliga motioner.

Fru talman! I dag finns det knappt 4 300 barn under 18 år som är registrerade hos kronofogden för skulder. Den totala skulden är ungefär 35 miljoner kronor, 22 miljoner till privata fordringsägare och 13 miljoner till staten. Man kan urskilja två kategorier, dels barn som själva har åsamkat sig skulden, dels barn som genom andra, i de allra flesta fall vårdnadshavaren, gjorts betalningsansvariga. Till den första kategorin hör barn som genom eget handlande ådömts böter, avgift till Brottsofferfonden eller skadestånd. För den andra kategorin handlar det främst om fordonsrelaterade skulder, och det är dessa barn som dagens betänkande handlar om. Jag yrkar bifall till reservation nr 1. Jag står också bakom reservation nr 3. Jag lämnar nu talarstolen. Mia Franzén kommer på ett utförligare sätt att motivera varför vi inom alliansen gör dessa ställningstaganden.

Fru talman! Jag har ett tio sidor långt anförande, och detta kommer att dra ut på tiden. Jag hoppas att alla begär replik på mitt anförande så att jag får tala riktigt länge om denna oerhört viktiga fråga. Kära kolleger! Det här betänkandet handlar i huvudsak om att barn skuldsätts som fordonsinnehavare. Men reservation nr 3 är faktiskt mer generell och rör även skuldsättningar av barn i en vidare bemärkelse. Bakom reservation nr 3 står, förutom Folkpartiet, också Moderaterna, Centern och Kristdemokraterna. Först och främst ska vi ha klart för oss att när barn skuldsätts sker det oftast i en för familjen väldigt pressad ekonomisk situation. Barnen lever ofta i en redan tungt skuldsatt miljö, vilket innebär att föräldrarna lånar födelsedagspengar med hjälp av kniven i spargrisen, att semestrarna tillbringas på en betongbakgård och att julklapparna är få, om ens några alls. Många av barnen blir vid vuxen ålder så trötta på den här situationen att de blir extra noga med att inte låna, inte ta krediter, inte skuldsätta sig och inte ha skulder till någon länge. Det blir oerhört viktigt för de här barnen att ta sig ur detta ekorrhjul som de har befunnit sig i under hela sin uppväxt. Att då komma ut i livet som redan skuldsatt blir ett slag under bältet - ett slag som kan få ned den unga människan för räkning, kanske för all framtid. Det är alltså jätteviktigt att vi så långt möjligt får bort möjligheten att barn blir skuldsatta före myndighetsåldern. Detta gäller inte bara fordon, bilar, utan även skolfotografier, telefonabonnemang, mobiltelefoner, böcker med mera. I betänkandet framgår att en proposition som tar upp barns skuldsättning utlovas till hösten 2007. Detta löfte är något komiskt eftersom det är den sittande regeringen som utlovar hur det ska se ut efter valet. Frågan är då lite tävlingsmässigt om Göran Persson verkligen sitter så tryggt vid makten. Är det verkligen så att han sitter så ensam på sin pinne efter valet? Enligt reservation nr 3, som jag yrkar bifall till nu, kommer de här frågorna högt i prioritet, oavsett om det är en borgerlig regering, en socialdemokratisk, vänsterpartistisk, miljöpartistisk eller folkpartistisk regering. Det innebär också att vi ska utreda och fokusera på barns skuldsättning i generellare bemärkelse. Inga barn ska behöva bli skuldsatta och komma skuldsatta ut i livet. Det betyder att vi alltså över alla partigränser är överens om att skyddet för barnen måste bli mer vattentätt. I dag läcker det som ett såll, och att det läcker är det ingen som önskar. När det gäller betänkandet i övrigt kan jag bara konstatera att även om utskottet hävdar att man delar vårt synsätt i reservation nr 2 - som Centern och Folkpartiet står bakom - att de redan befintliga fordonsrelaterade skulderna borde avskrivas, vill regeringen ändå inte uppmana kronofogdemyndigheten att avföra fordonsskulder som saknar rättsligt bindande grund. Det handlade om 2,4 miljoner kronor i april 2006. Det är alltså 2,4 miljoner kronor som enligt de nya reglerna aldrig skulle kunna uppstå. Men även enligt äldre bestämmelser borde dessa skulder i praktiken aldrig ha uppstått eftersom det enligt föräldrabalken inte går att genom till exempel gåva överföra något som medför ett ekonomiskt risktagande. Den ekonomiska risken, som vi nu i efterhand kan konstatera blev 2,4 miljoner kronor, fanns redan vid gåvotillfället. Och fortfarande i april 2006 var 2 580 barn under 15 år registrerade i vägtrafikregistret. Det finns alltså ytterligare uppenbara ekonomiska risker för dessa barn. Det mest anständiga vore alltså att avskriva dessa 2,4 miljoner kronor. Och det är synd att vi inte fick med oss utskottsmajoriteten på detta. Slutligen ska jag säga något om reservation 1. Vi ser denna lag som en tillfällig lösning på ett problem som i framtiden borde lösas på ett annat sätt. Vi menar att det faktiskt finns tillfällen då barn bör kunna stå som ägare till ett fordon, till exempel i en arvssituation där fordonet går i arv till dottern eller sonen. Då borde barnet kunna vara ägare även om fordonet är avställt. Men det ekonomiska ansvaret skulle bäras av en brukare i det fall att fordonet brukas. Med andra ord skulle vi hellre ha sett ett brukar- och ägarregister, så att barnen skulle kunna äga sina fordon utan att ta några ekonomiska risker. Återigen yrkar jag bifall till reservation 3. Vi står förstås bakom även våra andra reservationer.

Fru talman! Jag tänker inte använda min anmälda talartid på åtta minuter. Mia Franzén har uttryckt alliansens synpunkter på ett väldigt bra sätt. Jag ska därför försöka förkorta mitt anförande lite grann. I det här aktuella betänkandet föreslår utskottet, i enlighet med regeringens proposition, att vad som sägs om ett fordons ägare i lagen om vägtrafikregister ska tillämpas på en förmyndare till ett barn om barnet uppges äga ett fordon. Förmyndaren ska alltså registreras i vägtrafikregistret. Därmed kommer betalningsskyldighet som vilar på den registrerade ägaren av fordonet, exempelvis för felparkeringsavgifter och fordonsskatt, att belasta förmyndaren och inte barnet. Under vissa förutsättningar föreslås också förmyndaren få det straffrättsliga ansvaret för att förhindra att ett avställt, oskattat eller oförsäkrat fordon används i trafiken. Kristdemokraterna välkomnar att regeringen tar itu med problemet att barn används som bulvaner vid fordonsköp och att de registreras i vägtrafikregistret. Sedan den 1 oktober 2004 är Vägverket skyldigt att underrätta överförmyndaren när ett barn registreras som ägare. Barn är ändå förhållandevis oskyddade mot förmyndare som registrerar sina fordon på dem och därefter inte tar ansvar för de kostnader som det innebär att äga ett fordon. Vägverket kontrollerar om ett anmält förvärv är civilrättsligt giltigt, och ett barn kan alltså registreras utan att någon giltig överlåtelse ägt rum. Trots det läggs registreringen i stor utsträckning till grund för beslut om betalningsskyldighet för avgifter och skatter som är hänförliga till fordonet. Den omständigheten att den riktige ägaren av fordonet är någon annan än barnet hindrar dessutom ofta åtgärder från såväl kronofogdemyndighetens som överförmyndarens sida. Först i en situation där det är utrett att fordonet verkligen tillhör barnet kan det utmätas för betalning av de upplupna skulderna. Och först då har överförmyndaren möjlighet att ingripa och besluta att fordonet ska säljas. Ett barn som är utsatt för betalningskrav och har betalningsanmärkningar får ofta en dålig start eftersom det medför att det är svårt att teckna hyreskontrakt och telefonabonnemang och dessutom kan innebära hinder för att få vissa anställningar. Härtill kommer den känsla av uppgivenhet och frustration som drabbar många unga i en sådan situation. Kristdemokraterna anser att man bör gå till botten med problemet vad gäller barns fordonsförvärv. Förutom regeringens förslag om att registrera förmyndarna i vägtrafikregistret när ett barn uppges äga ett fordon eller inneha det på grund av kreditköp med förbehåll om återtaganderätt eller med nyttjanderätt under minst ett år bör det krävas överförmyndarens samtycke till att ett barn förvärvar ett motorfordon. Undantag bör gälla när barnet självt har förarbehörighet. Vidare bör regeringens förslag vara bara en tillfällig lösning i avvaktan på att det grundläggande problemet åtgärdas, alltså problemet att barn registreras som ägare till fordon utan att vara de verkliga ägarna. Kristdemokraterna anser att detta grundproblem måste utredas och åtgärdas. Detta bör ges regeringen till känna. Vi kristdemokrater står naturligtvis bakom de båda reservationerna från alliansen. Men för att måna om tiden nöjer jag mig med att yrka bifall till reservation 1.

Fru talman! Hur skyddar vi våra barn från skuldsättning? Det är huvudfrågan i betänkandet. Skälet till den föreslagna lagstiftningen är att vissa föräldrar registrerar sina fordon på barnen. Och som ägare av fordon har barnen blivit betalningsskyldiga även för föräldrarnas trafikförseelser. Varken Vägverket eller någon annan myndighet har haft insyn i att föräldrarna har registrerat sina fordon på barnen. När sedan trafikförseelserna med efterföljande böter har uppstått är det barnen som ska betala, trots att barnen bevisligen inte har framfört fordonen. Och skulle barnen ha gjort det är det andra bestämmelser som gäller. Detta är en allvarlig brist i lagstiftningen. Det är en brist som missgynnar barn. När skulder inte betalas hamnar de så småningom hos kronofogden för indrivning. Men eftersom barnen saknat inkomster kvarstår skulderna år efter år. Och under tiden står barnen där med betalningsanmärkningar som så småningom leder till problem när de ska teckna telefonabonnemang med mera. Det är naturligtvis inte acceptabelt att ha det så här. Och vi är faktiskt mycket förvånade över att tusentals barn under 18 år har kunnat bli skuldsatta av sina föräldrar. De nya reglerna om att fordon som ägs av ett barn ska registreras på förmyndarna är bra. Men Centerpartiet hade gärna sett att förslagit hade varit mer innehållsrikt. Exempelvis vid en överlåtelse av ett fordon till barnet borde också överförmyndaren kontaktas för att ge sitt samtycke. När omyndiga registreras som fordonsägare borde även Vägverket få ge sin syn på det. Men även om vi rättar till detta kvarstår problemen därför att föräldrarna även framdeles har möjligheter att fortsätta att skuldsätta sina barn. För att kunna förhindra det krävs det fler insatser. Med nuvarande lagstiftning råder det även oklarheter om vad som egentligen gäller angående skuldsättning av barn. Vem är det egentligen som är betalningsskyldig för barnens skolfoton? För många av oss är det självklart att föräldrarna har ansvaret för sina barn, främst fram till att de har fyllt 18 år. Men den uppfattningen verkar vi inte dela med alla. Jag tycker att det enda rätta som man i dag kan göra med de skulder som har samlats hos dessa barn - Mia Franzén talade om de 2,4 miljonerna - är att befria barnen från denna skuldsättning, att avskriva skulderna. Ett annat alternativ som vi ser i andra hand är att låta föräldrarna få betala dessa skulder och inte ålägga barnen denna skuld som bevisligen inte har haft ansvaret för detta. I stället väljer alltså regeringen att låta barnen stå kvar som betalningsansvariga för det här. Med tanke på de diskussioner vi hade i går om barns bästa skulle jag vilja understryka att barns bästa även borde gälla då det gäller skuldsättning av barn i den lagstiftning som rör det. Vi i alliansen vill sätta fokus på barnen. Därför har vi föreslagit att regeringen bör tillsätta en utredning just i syfte att utarbeta förslag som skyddar barn från att skuldsättas av sina föräldrar. Jag vill yrka ett varmt bifall till reservation 3.

Fru talman! Betänkande LU34 är inte stort i omfattning men innehåller viktiga lagändringar för att förhindra att barn hamnar i en skuldfälla. Förslaget bygger på en överenskommelse mellan Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Känslomässigt kan ingen beskriva barnens situation som Mia Franzén gör. Där har vi inte skilda politiska uppfattningar. Sedan går vi vidare med politiken. I det här ärendet har vi inte skilda politiska uppfattningar heller. Att gå in i det vuxna livet med skulder begränsar handlingsutrymmet för många unga och påverkar deras livssituation dramatiskt. Att dessutom få veta att det är de närmaste vuxna som medvetet har satt barnen i skuld måste kännas väldigt tungt. De flesta föräldrar vill sina barns bästa. Därför kan det också kännas tungt för en lagstiftare att behöva skydda barn från ansvarslösa föräldrar genom en skärpt lagstiftning. Men det är en nödvändighet. Barn ska inte skuldsättas på grund av sina föräldrars misstag. De flesta barnskulder registrerade hos kronofogden är fordonsrelaterade och har uppstått när föräldrar har skrivit familjens bil på barnen. Fru talman! Att en så stor andel av de skuldsatta barnen är under 16 år pekar på brister i tillämpningen av befintlig lagstiftning. Redan med dagens regelverk får föräldrarna inte skuldsätta sina barn utan överförmyndarens samtycke. Till exempel om en förälder ger en bil i gåva till ett barn ska överförmyndaren informeras och en god man utses. Problemet är att överförmyndaren ofta inte informeras om gåvor till barn. Lagutskottet har behandlat frågan vid flera tillfällen, och våren 2004 anordnades en offentlig hearing. Den 1 oktober 2004 trädde förordningsändringar i kraft som förpliktar kronofogdemyndigheten att lämna ut uppgifter till kommunernas överförmyndare varje gång barn eller ungdomar under 18 år registreras i kronofogdemyndighetens register. Med detta har överförmyndarna blivit skyldiga att ta kontakt med förmyndaren och vidta nödvändiga tillsynsåtgärder. Uppmärksamheten kring frågan och lagändringen har lett till en positiv trend. Antalet barn under 15 år registrerade som ägare till motorfordon minskade från 4 167 i februari 2003 till 2 580 i april 2006. Men man kan säga att ett barn är ett för mycket. Jag vill poängtera att det i stort råder en stark och enig politisk vilja att komma åt problemet. Vi kan glädjas över att den totala fordonsrelaterade skulden har halverats på tre år. Fru talman! De föreslagna ändringarna i föräldrabalken och i vägtrafiklagstiftningen innebär att när ett barn uppges vara ägare till fordon kommer förmyndaren att registreras i vägtrafikregistret. Lagen kommer att tillämpas på den registrerade ägaren, nämligen förmyndaren. Oppositionen föreslår i sin reservation att det ska krävas överförmyndarens samtycke till att ett barn förvärvar ett motorfordon. Det bör uppmärksammas att barns fordonsskuldsättning inte uppstår på grund av deras ägande av fordon utan på grund av att de används som bulvaner beträffande fordon som de inte äger. Med att ansvaret för avgifter och skatter läggs på barnets förmyndare försvinner det främsta motivet för illojala föräldrar att registrera fordon på sina barn. Fru talman! Folkpartiet och Centerpartiet yrkar på en generell skuldbefrielse i sin reservation. Jag har full förståelse för detta. Regeringens och lagutskottets ambition är att inte låta ett enda barn börja sitt vuxna liv med skulder i bagaget, vilket också motionärerna tycker. Men vi anser att genom kronofogdemyndighetens underrättelseskyldighet kommer barns skulder till överförmyndarens kännedom. Och överförmyndaren är skyldig att vidta åtgärder och förmå föräldrar att ta sitt ansvar och betala skulden. Den positiva utvecklingen visar att vi är på rätt väg. Även om fordonsrelaterade barnskulder utgör den största delen består barns skulder av böter, avgifter och mycket annat. Det finns även skulder som barnen har orsakat själva. Vi håller med motionärerna om att en grundlig översyn behövs för att klargöra när en förälder ska anses vara ansvarig för skulder och när det är korrekt att skulden står i barnens namn. Utredningen om förmyndare, gode män och förvaltare har behandlat frågor om barns skuldsättning, bland annat skulder på grund av brott, skatteskulder och skulder för konsumtion. I utredningens slutbetänkande Frågor om förmyndare och ställföreträdare för vuxna finns goda förslag för att förhindra att barnen hamnar i en skuldfälla. Mia Franzén, regeringen planerar att hösten 2007 lägga fram en proposition. Detta tyder på att vi har en mycket stark övertygelse att vi kommer till makten och att vi har en stark självkänsla. Vi utgår från att regeringen inom ramen för den pågående beredningen kommer att göra en heltäckande översyn av problematiken med skuldsatta barn. Ingenting hindrar regeringen att komma med ytterligare förslag utöver de som finns i utredningsbetänkandet. Jag anser därför att vi bör avvakta den diskussionen. Därmed yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga motioner. Jag ser att jag kanske har några minuter kvar av min talartid. Jag har haft så bråttom. Det är mitt sista anförande, i alla fall för den här mandatperioden. Det är uppenbart en avtackningstid. Jag vill tacka er alla för de fyra åren. Jag vill tacka mina kamrater på vänsterkanten för ett fint kamratskap. Jag vill tacka oppositionen för ett fint debattklimat. Särskilt vill jag tacka Yvonne Andersson. Yvonne och jag har debatterat djupa värderingsfrågor. Vi har haft skilda uppfattningar, men i demokratins anda har vi visat full respekt för varandra. Jag har inte gett upp hoppet att övertyga Yvonne Andersson och Kristdemokraterna, men jag misstänker att Yvonne Andersson har samma ambitioner gentemot mig. Som en före detta homo sovieticus - det var vi alla där - har det varit en stark upplevelse att vara med i den demokratiska processen på den högsta nivån. Jag tackar er alla, och jag tackar presidiet.

Fru talman! Jag kan inte låta bli att kommentera de fina ord som Maria skickade i väg alldeles precis. Jag tycker att det är skamligt att Maria har blivit petad på listan. Självklart borde hon stå kvar högt upp på den socialdemokratiska listan och bli invald i riksdagen. Du kanske har möjlighet att bli inkryssad, Maria. Vi hoppas på det. Så ser det ut för många i den här salen. Jag går så över till barnen, fru talman. Vi är alla överens om att barn inte ska behöva ta sina första kliv in i vuxenvärlden som skuldsatta. Det har alla stått och pratat om här i talarstolen. Vi är överens. Dessvärre är det många barn i dag som just har ett sådant uselt utgångsläge. Betalningsanmärkningar leder till problem för ungdomar som ska teckna ett hyreskontrakt eller skaffa ett telefonabonnemang. Vi kan alla se att skulder skapar onödiga problem för unga människor som ofta redan har tillräckligt mycket att oroa sig för i mötet med vuxenvärlden. Skuldsättningen riskerar att bli början på en ond cirkel. Man är utan lägenhet, utan pengar och utan en framtidstro. Fru talman! I dag har vi att ta ställning till ett förslag som handlar om en åtgärd för att komma åt problemet med barns och ungas skuldsättning, men vi kommer inte att lösa hela frågan just nu. Det är där som det är väldigt intressant att höra om det som har debatterats från talarstolen. Varför har vi det här förslaget just nu egentligen? Det är ju inte på grund av att hela frågan var löst och att man lade fram ett helhetsförslag. Nej, alla i utskottet är medvetna om att vi i utskottet var väldigt angelägna om att den här frågan skulle brytas ut från det stora arbetet med barns skuldsättning för att vi skulle lösa den så snabbt som möjligt. Ändå är det ingen av er som har nämnt det. Ändå går de borgerliga partierna upp och viftar med sina reservationer och säger: Ja, men vi vill gå mycket längre. Men vem vill inte det? Alla vill vi gå mycket längre, men vi var ju överens om att den här frågan skulle brytas ut. Vi alla tjatade på regeringen för att man snabbt skulle lägga fram ett förslag, bryta ut det här och faktiskt lösa frågan kring de fordonsrelaterade skulderna. Ändå slår ni borgare er för bröstet och tror att ni har bättre lösningar för framtiden. Jag slutar inte att förvåna mig över att ni försöker göra politik av precis allting bara för att det snart är val. Vi ska förhindra att barn används av en förälder som bulvan för bilinnehav, fru talman. När ett barn uppges äga en bil ska barnets förmyndare registreras som ägare i vägtrafikregistret i stället för barnet. Då kommer föräldern att bli ansvarig för avgifter, skatter och eventuella parkeringsböter som hänger samman med bilinnehavet. Men problemet med skuldsatta barn är mycket större än så. Av Utredningen om förmyndare, gode män och förvaltare, som har refererats här innan, framgår det på s. 187 att den största skuldposten för barn i kronofogdemyndighetens register rör skadestånd, nämligen så mycket som 94 % av skulderna i enskilda mål. Ofta rör det sig om skadestånd på grund av brott. Det handlade år 2003 om 18 miljoner kronor. Samma år fanns 5 682 barn registrerade i kronofogdemyndighetens register. Den totala skulden uppgick då till 38,5 miljoner. När det gäller skulder för konsumtion är det vanligt att fordringsägarna väntar tills barnet har fyllt 18 år innan de ansöker om betalningsföreläggande på grund av god inkassosed. Det betyder att vi bara kan gissa oss till det verkliga skuldbeloppet. Skulder på grund av brott blir oftast en inkörsport till fortsatt skuldsättning för unga människor. Om jag redan har stora skulder som jag aldrig kan bli av med och som dessutom bara växer spelar det ingen roll om jag lånar ännu mer. Det är så man tänker. Därför är det bra att det pågår ett arbete med att förändra bland annat bestämmelserna om solidariskt skadeståndsansvar för unga lagöverträdare i skadeståndslagen. Även jämkningsregeln för unga håller på att ses över. Det har alla kunnat läsa om i SOU:n Ingripanden mot unga lagöverträdare , som tar upp just det här. Fru talman! Skuldsättning bland barn och unga är alltså ett komplext problem som måste angripas från flera olika håll samtidigt. Det handlar om att bekämpa den växande nyfattigdomen i Sverige, som leder till att människor i desperation tvingas ta ytterligare ett lån till ofördelaktiga villkor och med ockerränta. Det handlar om familjer där föräldrarna tvingas skriva över bilen på barnet därför att de annars förlorar socialbidraget. I de här familjerna finns det inte bara fattiga vuxna utan även fattiga barn. Det handlar i grunden om att utjämna de växande klassklyftorna. Det är grunden för problematiken. Och det är vad Vänsterpartiets politik syftar till. Vi politiker har ett ansvar för att skapa möjligheter för människor som fastnar i skuldfällor att ta sig loss därifrån. Det här debatterade vi faktiskt för inte så länge sedan i den här kammaren, när lagutskottet debatterade frågan om en ny skuldsaneringslag och de regler som behövde förändras där utöver de förändringar som vi nu har gjort. Vi kan lösa de här problemen med att folk har fastnat i skuldfällor bland annat genom att införa ett system med statliga saneringslån eller sociala lån som man har i Finland. Vi kan införa tak för högsta tillåtna dröjsmålsräntor och en absolut preskriptionstid för fordringar. Vi kan kräva att kreditinstituten gör ordentliga utredningar av människors betalningsförmåga innan lån beviljas. Det var några av de saker som vi debatterade under debatten om skuldsanering. Och det är de här sakerna som är viktiga. I vissa fall kan det handla om att människor använder sig av sina barn som bulvaner just i det här avseendet, att de faktiskt försöker komma undan statens stora skattehand som tar in skatter för allt det gemensamma som ska bekostas och betalas. Men i många andra fall är det trasiga människor som faktiskt tvingas till det här för att till och med få behålla sitt socialbidrag. I den hearing som lagutskottet hade kring skuldsanering fick vi också exempel på det här. Vi fick också exempel när vi hade en hearing om skuldsatta barn. Där uppkom det exempel kring de trasiga familjerna. En sak som gör mig glad, fru talman, är att kronofogdemyndighetens underrättelseskyldighet till överförmyndaren har lett till att antalet barn som är restförda för skulder har minskat till hälften på tre år, precis som den totala skulden och skulder som är relaterade till bilar. Vi har kommit en bra bit på väg, men det betyder inte att vi inte har mer att göra när det gäller skuldsatta barn och unga, och det verkar vi vara helt överens om i den här kammaren. I dagens betänkande finns då reservationen om en generell skuldbefrielse för barn som utnyttjas som bulvaner för bilinnehav. Jag skulle också vilja se att de barn och unga som blivit skuldsatta genom sina föräldrars agerande kan befrias helt från skulderna, och då menar jag inte bara skulder som är relaterade till fordon utan faktiskt alla sorters skulder. Det här är en fråga som absolut bör ses över inom ramen för beredningen av Utredningen om förmyndare, gode män och förvaltare. Utskottet säger också att man förutsätter att så ska ske. Utskottet är väldigt tydligt där. Utskottet är över huvud taget tydligt med sitt ställningstagande när det gäller vad man tycker i den här frågan. Men det är viktigt att komma ihåg att det är orsakerna till människors överskuldsättning och till att föräldrar sätter sina barn i skuld som måste angripas. Vi får inte glömma det. De orsakerna kommer vi dessvärre inte åt genom dagens förslag och genom en skuldbefrielse av det slag som vi diskuterar i dag. Vi kommer inte heller åt dem genom en generell skuldbefrielse som tas upp i reservationen och som jag tycker är behjärtansvärd, utan det handlar om den politik som vi tillsammans förmedlar och som vi bygger upp. Det är där man kan se skillnaderna på våra olika partier. Där kan vi till exempel även se att det finns skillnader i den borgerliga alliansen. Trots att den borgerliga alliansen i dag har försökt att se enig ut kan vi se att det finns en reservation där man inte har enats allihop utan där det bara finns två av de fyra partierna. Herr talman! Tack för enigheten. Jag yrkar avslag på reservationerna och bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Herr talman! Nu slipper barnen äntligen betala föräldrarnas parkeringsböter. I dag är över 4 000 barn registrerade som innehavare av över 4 200 motorfordon, och ett antal miljoner kronor i skulder har uppkommit på grund av detta. Det handlar om allt från obetalda parkeringsböter till obetald fordonsskatt. Det är alltså barnens föräldrar som registrerat barnen i Vägverkets register. Det är alltså föräldrar som har sett till så att deras barn fått dessa skulder. Från och med den 1 oktober i år blir inte detta längre möjligt. Ingen förälder kommer att kunna registrera ett motorfordon på sitt barn som barnet inte har förarbehörighet för. Det medför att barnen inte längre kan fungera som bulvaner för "ansvarsfulla" föräldrar som inte vill betala parkeringsböter och andra skatter och avgifter som kan kopplas till fordonet. I stället blir det barnens föräldrar, i rimlighetens tecken, som kommer att få ta det ansvaret. Det gäller för de redan befintliga 4 000 barn som registrerats som innehavare av motorfordon. Herr talman! Den här lagändringen borde ha kommit för länge sedan. Då hade många barn sluppit att hamna hos kronofogdemyndigheten, få betalningsanmärkningar och kanske kommande stora problem i sitt liv när de ska låna, hyra och kanske något så enkelt som att skaffa telefon. Det är väldigt bra att vi här i dag kan stå med ett lagförslag som äntligen tar den här frågan på allvar och förändrar. Våra barn får gärna övningsköra i sina föräldrars bilar, åka i dem tillsammans med föräldrarna och andra vuxna och njuta av den frihet som en bil kan ge. Men det är äntligen föräldrarna som får pröjsa för det.

Herr talman! Under den här mandatperioden har vi haft lite drygt hundra debatter inom lagutskottets beredningsområden. Vi har vad jag kan minnas haft besök och deltagande i debatten av vår justitieminister vid ett tillfälle. I dag hade han verkligen behövt vara med här. Ni ska snart förstå varför. Jag kan nämligen erinra om vilka vägar det här ärendet har gått. Jag ska läsa upp några rader ur protokollet från en interpellationsdebatt den 21 januari 2003. "Carl-Axel Johanssons interpellation utmynnar i förslaget att lagen borde ändras på så sätt att underåriga fortsättningsvis inte skulle kunna skuldsättas och göras betalningsansvariga. I stället skulle förmyndaren ha betalningsansvaret för eventuella skulder. För min del kan jag inte tycka att detta vore en bra lösning. Inom civilrätten är det nämligen en mycket grundläggande princip att alla fysiska personer erkänns som rättssubjekt. Man säger att varje människa har rättskapacitet. Detta innebär att alla människor - således också barn - kan äga egendom och ha skulder. Den lösning som skisseras i interpellationen skulle innebära att man ruckade på denna princip och är därför ingen framkomlig väg. Även barn måste alltså kunna äga tillgångar och ha skulder." Sedan hoppar jag över lite, men fortsätter i samma protokoll. "Det säger sig självt att föräldrabalkens krav på en förmyndare inte uppfylls av en förälder som först registrerar sin bil i barnets namn och därefter medvetet låter bli att betala de parkeringsböter och fordonsskatter som barnet påförs såsom registrerad ägare till förälderns bil. Inom den del av lagstiftningen som jag ansvarar för finns dock redan med nuvarande regler möjlighet att ingripa mot en förmyndare som på detta sätt uppträder illojalt mot barnet. Inget hindrar nämligen att överförmyndaren vänder sig till kronofogdemyndigheten för att få en förteckning över de underåriga som kan finnas i myndighetens register och vad deras skulder avser. Om det då visar sig att ett barn svarar för skulder som i själva verket borde ha varit förmyndarens egna, kan överförmyndaren begära att förmyndaren redogör för sin förvaltning och vid behov uppmana till rättelse. I graverande fall finns möjlighet för överförmyndaren att vända sig till tingsrätten med en begäran om att förmyndaren entledigas och att en ny förordnas. Det finns alltså vissa förutsättningar att angripa problemet med befintliga regler. För närvarande har jag därför inte för avsikt att vidta några särskilda åtgärder." Det sade justitieministern i januari år 2003. Nu är vi i en helt annan situation. Vi är i en mycket lycklig situation. Vi kan kanske inte tacka justitieministern i första hand. Men det hade varit väldigt intressant att få höra honom här. Varför har det tagit så här lång tid? Varför skulle ytterligare barn drabbas? Framför allt: Varför vidhöll han inte den principen som han faktiskt hade från början, och den som vi från oppositionen vill att man ska använda? Men justitieministern är inte här. Jag får inte möjligheten att få några svar. Jag hoppas att protokollet på ett eller annat sätt vidarebefordras så att justitieministern i varje fall får klart för sig att han borde ha varit här. Jag hade en bekant som dog för några år sedan som hade samlat på gamla veteranbilar. Han hade en ganska stor samling; han råkade vara ganska förmögen också. När han dog hade han både myndiga och omyndiga barn. Den här samlingen ville man till stor del behålla. Man kan i dagsläget registrera fordonen på barnen, både de myndiga och omyndiga. Men efter den ändring i lagstiftningen som kommer att träda i kraft den 1 oktober kan man bara registrera på de vuxna och inte på de underåriga barnen dessa gamla fina bilar från 40- och 50-talen. Vi är lite envisa. Vi hävdar bestämt att man skulle ha gått en annan väg. Man skulle ha låtit barnen ha möjlighet att stå som ägare till fordonen. Man kunde ha infört en brukarregistrering i bilregistret på precis samma sätt som vi gör med leasingfordon i det här landet. Det hade varit väl så enkelt som den väg man nu har valt. Då hade till exempel barnen till min bekant fått lov att få nöjet att stå som registrerade ägare till några gamla fina veteranbilar. Avslutningsvis vill jag säga några ord beträffande vad Tasso Stafilidis tog upp i sitt anförande. I varje fall vi från Folkpartiet liberalerna har inte drivit att man speciellt skulle ta fram den här frågan om fordonsrelaterade skulder. Vi har varit lika envisa hela tiden och sagt att vi måste lösa hela problematiken. Vi har åberopat vad Konsumentombudsmannen och Barnombudsmannen sagt. Vi är ändå väldigt nöjda att vi har tagit en del steg. Vi är lika nöjda som andra talare här att vi har fått se förändringarna sedan meddelandeskyldigheten infördes för kronofogdemyndigheter och bilregistret. Det är inte god inkassosed, Tasso Stafilidis, att vänta tills barnen fyller 18 år och då komma in med ansökan om betalningsföreläggande för skulder som har uppstått tidigare. Det är verkligen inte god inkassosed. De skulderna är i många fall sådana att barnet inte är betalningsskyldigt. Det är någon annan som har ådragit sig skulderna, eller så har kreditgivaren missat någonting. Det finns hiskeliga exempel på detta. Det värsta exemplet är den 13-åriga flickan som gick med sin mamma till doktorn, och mamman kunde inte betala läkararvodet. När dottern fyllde 18 år kom det ett betalningsföreläggande till henne på inte dessa 140 kr som läkararvodet kostade utan en bra mycket högre siffra med tanke på ränta och kostnader. Det är dålig inkassosed. Sådant har tyvärr förekommit. Jag ställer mig bakom våra tre reservationer i detta betänkande.

Herr talman! Det var bra att Jan Ertsborn lyfte upp det här med god inkassosed. Det är precis det problemet som jag ville lyfta upp. Man anser alltså från inkassobyråerna och från fordringsägarna att det här är god inkassosed. Men i själva verket är det inte det. Det var det som jag försökte belysa. Man väntar tills barnen fyller 18 år. Då har de kanske inte ens varit medvetna om att de har haft den här skulden. Det är det som är så fruktansvärt. Vänsterpartiet har i motioner även lyft fram att vi vill se över inkassoverksamheten och de regler som finns för den. Vi tycker inte att det som de håller på med är okej. Efter det att vi skrev motionerna och bland annat tog upp att vi ville ha en striktare ordning har de två stora inkassoorganisationer som i stort sett finns i landet hört av sig och undrat vad det egentligen är vi menar med det här. Därför behövs det fler partier och fler här i riksdagen som precis som både Vänsterpartiet och nu Jan Ertsborn tar ställning. Vi måste visa på hur orimligt detta är och hur orimliga krav man ställer från inkassofirmorna. Vi måste aktualisera detta för att också göra någonting åt det. Vi har haft detta uppe. I många av de här frågorna är Vänsterpartiet och Folkpartiet eniga. Det gäller till exempel hur vi ska komma åt överskuldsättningen och konkreta förslag och idéer till det. Men frågan är om vi nu hade kunnat lösa det i detta ärende. Jag tror tyvärr inte det.

Herr talman! I sak är vi överens. Vi ställer upp och vi kommer att fortsätta arbeta med de här frågorna. Skulle det vara så att inte Tasso Stafilidis finns med i det här gänget i fortsättningen kommer jag att vara den första att beklaga det. På den här punkten, och även på vissa andra, har vi varit överens. Här behövs kraft, och här kan vi nog få hoppas på att vi har ett helt utskott bakom oss. Vi måste lösa de här situationerna där barnet faktiskt inte är den betalningsskyldiga, utan det är någon annan. Det kan också vara så att den som har lämnat kredit helt enkelt har missat att iaktta gällande bestämmelser och inte har någon att kräva över huvud taget.

Herr talman! Sedan har vi frågan om veteranbilarna och även justitieministerns svar för drygt tre år sedan. Jag kan också beklaga att justitieministern inte är här. Men samtidigt visar detta att justitieministern inte är ensam. Både betänkandet och propositionen visar tydligt att det är tre partier som har samarbetat och tagit fram förslagen. Man har ryckt ur dem ur det större sammanhanget. Jag hoppas verkligen att det kommer en snar och snabb lösning på hela problematiken kring barns skuldsättning. Jag måste ändå ställa en fråga till Jan Ertsborn. Är det inte så enligt den nya lagen att barnen visst ska kunna ärva en veteranbil och äga den bilen, och så länge bilen är avställd finns det inga problem? Om bilen däremot inte är avställd och man väljer att använda den registreras den i trafikregistret. Det är då brukaren, alltså barnets vårdnadshavare, får ta över ansvaret för den. Jag kan i praktiken inte förstå var problemet ligger ens med veteranbilarna. Hur många barn som helst kan mycket väl äga veteranbilar och andra tillgångar som de ärver av sina anhöriga. Enligt den nya regeln tar man inte ifrån barnen rätten att äga gåvorna och det som de har fått ärva.

Herr talman! Låt mig först ånyo betona tillfredsställelsen över de steg som har tagits här och de steg som vi tar nu i och med den här lagstiftningen. Det är steg på rätt väg. Jag är övertygad om att vi kommer att få bort de fordonsrelaterade skulderna för underåriga barn helt och hållet inom loppet av något år. Det är riktigt att bilregistret inte återspeglar den civilrättsliga äganderätten. Det gör det inte i dag, och det kommer det inte att göra i fortsättningen heller. Rätten prövas ju inte av Vägverket över huvud taget, som man gör till exempel beträffande fastigheter och i lagfartsärenden. Så visst kan barnen vara ägare till fordon men inte vara registrerade. Men varför ska man gå den konstiga vägen? Varför ska man inte ta den möjlighet som finns som justitieministern som den jurist han är tog fram i januari 2003 och visade på? Varför han inte har velat fortsätta med den principen är för mig en gåta. Det hade varit rätt väg att gå, och då hade de barn som vi talar om fått känna att de verkligen är ägare till fordonen. Föräldern, förmyndaren, hade fått stå för kostnaderna för att bruka fordonet på precis samma sätt som en tjänsteman gör som har en leasad tjänstebil.