Skatteutskottets betänkande i anledning av motion beträffande restitution av försäljningsskatt på guldsmedsvaror (Betänkande 1972:SkU4 Skatteutskottet)

Skatteutskottets betänkande nr 4 år 1972

SkU 1972:4

Nr 4

Skatteutskottets betänkande i anledning av motion beträffande restitution
av försäljningsskatt på guldsmedsvaror.

Motionen

I motionen 1972:6 av herrar Andersson i Örebro (fp) och Nordgren
(m) hemställs

att riksdagen beslutar att skatterestitution för guldvaror medges
sådana företag som icke är registrerade hos riksskatteverket utan i
förskott erlagt försäljningsskatt i samband med sina varuinköp.

Avveckling av försäljningsskatten

Enligt förordningen (1948:85) om försäljningsskatt utgår skatt vid
yrkesmässig försäljning inom landet och vid import av naturpärlor,
ädelstenar och varor därav, ädelmetallvaror och knutna, s. k. äkta mattor.
Skattskyldiga till försäljningsskatt är tillverkare, återförsäljare som
frivilligt registrerat sig som skattskyldig och ej registrerad importör av
skattepliktiga varor. I fråga om skattepliktig import av mattor utgår
skatten som en viktskatt med lägst 10 och högst 100 kr. per kg. Annars
utgår skatten som en värdeskatt med 20 % av varans försäljningspris
inklusive skattens belopp. För registrerad återförsäljare utan egen
tillverkning av skattepliktiga varor gäller, att skatt måste redovisas med
visst minimibelopp för år. I fråga om återförsäljare av guldsmedsvaror
utgör minimibeloppet 1 200 kr. Oregistrerad återförsäljare erlägger
skatten vid inköp eller införsel.

I prop. 1971:73 förordades att pälsvaruskatten och försäljningsskatten
på mattor skulle slopas och att försäljningsskatten på guldsmedsvaror
skulle sänkas till hälften, dvs. att skattesatsen 20 % skulle sänkas till
10%. Vidare skulle bestämmelserna om skyldighet att erlägga försäljningsskatt
med visst minimibelopp per år samtidigt slopas. Åtgärderna
skulle genomföras med verkan fr. o. m. den 1 januari 1972. I samband
härmed uttalade departementschefen att de förordade avvecklingarna och
sänkningen av skatten på guldsmedsvaror inte borde förenas med någon
restitution av skatt som belastar inneliggande lager vid årsskiftet
1971/72.

I sitt betänkande (SkU 1971:34) med anledning av prop. 1971:73
anförde skatteutskottet beträffande frågorna om skatteaweckling bl. a.
följande:

Utskottet har vid sina överväganden funnit dels att det ekonomiska
utrymmet för skattelättnader under nästkommande budgetår måste anses

1 Riksdagen 1972. 6 sami Nr 4

SkU 1972:4

vara begränsat, dels att skattelättnader i fråga om de med försäljningsskatt
belagda varorna hellre bör genomföras med verkan från den 1 juli
än vid ett årsskifte. Utskottet har vidare funnit att även om ekonomiska
överväganden kan tala för att bibehålla skatten på guld sm ed svaror och
sänka skattesatsen måste dock de negativa verkningarna av denna skatt
bedömas vara så besvärande att ett beslut om en total skatteaweckling
framstår som önskvärt. Utskottet förordar därför att hela försäljningsskatten
upphör att gälla den 1 juli 1972, vilket alltså i förhållande till
förslaget i propositionen innebär att skatten på äkta mattor ges ett
halvårs längre giltighetstid än departementschefen föreslagit och att
någon nedsättning av skatten på guld smed svaror inte äger rum vid
instundande årsskifte utan att skatten i dess helhet i stället avvecklas ett
halvår senare. Försäljningsskatten utgår endast på konsumtionsfärdiga
varor, och det saknas enligt utskottets mening skäl att behandla de två
varuområdena inom denna skatt på olika sätt. När det gäller skatten på
pälsvaror ligger det delvis till på annat sätt. För pälsskinn som bereds
inom riket utgår skatten när skinnen utlämnas från berederiet. Pälsvaruskatten
drabbar halvfabrikat, som skall användas för framställning av
pälsar, skinnmössor osv. Den huvudsakliga utlämningen av de beredda
skinnen äger rum under första halvåret, medan större delen av de
konsumtionsfärdiga varorna levereras under hösten. Om även avvecklingen
av pälsvaruskatten framflyttades till den 1 juli 1972 skulle följden bli
att huvuddelen av de varor som innehåller inom landet beredda pälsskinn
och som är avsedda att säljas under hösten 1972 framställdes av
beskattade skinn, medan importen av pälskonfektion under denna tid
blev helt obeskattad. Med anledning härav förordar utskottet den av
departementschefen föreslagna tidpunkten den 1 januari 1972 för
avveckling av pälsvaruskatten, vilket i konsumentledet innebär att
skattelättnadernas verkningar blir till tiden i stort sett samordnade med
effekterna av försäljningsskattens slopande. Utskottet vill i detta sammanhang
understryka vikten av att den här förordade skatteavvecklingen
kommer konsumenterna till godo i form av prissänkningar som svarar
mot skattelättnaderna.

I enlighet härmed hemställde utskottet att riksdagen skulle avslå det
vid propositionen fogade förslaget till förordning om ändring i förordningen
(1948:85) om försäljningsskatt och i stället anta en särskild
förordning om att förordningen (1948:85) om försäljningsskatt skall
upphöra att gälla vid utgången av juni 1972. Den upphävda förordningen
skulle dock fortfarande gälla i fråga om förhållande som hänför sig till
tiden före nyss nämnda tidpunkt. Riksdagen beslöt enligt utskottets
hemställan.

Frågan om lagerreglering vid skatteaweckling

I proposition 1965:14 till 1965 års vårriksdag förordades bl. a. vissa
mera omfattande ändringar i punktbeskattningen. I anslutning härtill
gjorde departementschefen följande principiella uttalande rörande inneliggande
lager av beskattade varor.

De åtgärder som föreslås på punktbeskattningens område innefattar
såväl höjningar som sänkningar och fullständiga awecklingar av nu
utgående skatter. Detta aktualiserar frågan om särskilda åtgärder med
avseende på inneliggande lager av beskattade varor. Min principiella

SkU1972:4

uppfattning är, att de nu föreslagna höjningarna av bensin- och
cigarrettbeskattningen icke bör föranleda någon särskild mot skattehöjningen
svarande skatt på inneliggande lager. I konsekvens härmed bör
icke heller någon avlyftning ske av den skatt som belastar inneliggande
lager av sådana varor, som omfattas av sänknings- och avvecklingsförslagen.
Denna fråga torde ha störst betydelse i vad avser ändringarna i den
särskilda varuskatten. Här må beaktas att förslagen i fråga om det
kemisk-tekniska området innebär såväl en höjning som en sänkning och
ett slopande av skatten. Detta förhållande bör möjliggöra en omedelbar
prisanpassning till den ändrade punktbeskattningen utan speciella åtgärder
i fråga om lagren av redan beskattade varor. Såvitt gäller socker och
sirap samt choklad- och konfektyrvaror bör beaktas, att dessa varor
normalt har en relativt hög omsättningshastighet, vilket tillsammans med
möjligheterna till en lämplig avvägning av lagerhållningen bör innebära,
att en snabb prisanpassning kan förväntas. Jag vill dock understryka, att
erfarenheterna i detta hänseende från senast genomförda punktskatteavvecklingar
inte motsvarat förväntningarna och att därför viss tvekan
förelegat inför här föreslagna åtgärder. Jag utgår emellertid ifrån, att de
prisövervakande myndigheterna, inte minst i fråga om de nu aktuella
områdena, följer utvecklingen med största uppmärksamhet och vidtager
de åtgärder som finnes erforderliga för att motverka en prisutveckling
som inte står i överensstämmelse med den samlade effekten av den
föreslagna omläggningen av den indirekta beskattningen. Den goda viljan
att nå en prisanpassning till skatteavvecklingen och dess förverkligande i
praktiken får, såsom jag redan framhållit i finansplanen, en avgörande
betydelse för bedömandet av möjligheterna att längre fram fortsätta på
den inslagna vägen i frågan om avvecklingen av punktskatter

Bevillningsutskottet fann i sitt betänkande (BeU 1965:16) inte
anledning till erinran mot propositionen i denna del.

1966 års vårriksdag beslöt i sitt inledningsskede om skärpt beskattning
av rusdrycker, motorbränslen och bilaccis utan särskild lagerskatt.

Vid denna riksdag fann bevillningsutskottet emellertid skäl att förorda
viss lagerreglering i samband med en i proposition 1966:69 föreslagen
avveckling av skatten på teknisk sprit. Utskottet åberopade därvid
följande motivering (BeU 1966:40).

Frågan om avveckling av den särskilda omsättningsskatten på teknisk
sprit behandlades av bevillningsutskottet vid 1965 års höstriksdag.
Utskottet förutsatte därvid att en sådan avveckling skulle genomföras
snarast möjligt och hälsar därför med tillfredsställelse det nu framlagda
förslaget om upphävande av skatten.

I anslutning till förslaget har i motionen 1:705 hemställts om åtgärder i
syfte att avlyfta den skatt på teknisk sprit som belastar fabrikanternas
inneliggande lager. Departementschefen har på denna punkt uttalat, att
han inte anser att några särskilda åtgärder behöver ifrågakomma för sådan
avlyftning.

Frågan om den skattemässiga behandlingen av inneliggande lager i
samband med ändringar i den indirekta beskattningen har tidigare
bedömts på olika sätt med hänsyn till omständigheterna i de särskilda
fallen. Under senare år har i regel någon lagerbeskattning eller skatteavlyftning
inte förekommit, och utskottet vill som sin principiella
uppfattning uttala, att dylika åtgärder såvitt möjligt bör undvikas.
Utskottet får i detta sammanhang erinra om att såväl 1965 som
innevarande års riksdag beslutat ändringar av den indirekta beskattningen

SkU 1972:4

utan särskild skattereglering beträffande lagren. Gemensamt för de
nyssnämnda skatteändringarna är att de härav berörda varorna beskattas,
då de levereras av importör eller fabrikant, och att lagerskatteproblem
därför uppkommer först i senare handelsled. Härigenom uppstår vid
skatteändringar en spridning av såväl vinster som förluster på lagren,
vilket medför att en lagerreglering måste framstå som både ohanterlig och
omotiverad. Vid de senaste höjningarna av spritskatten och drivmedelsskatterna
har således retauratörer resp. bensinhandlare gjort inte obetydliga
lagervinster. Vid avvecklingen av exempelvis sockerskatten och
skatten på munvårdspreparat drabbades återförsäljarna av dessa varor i
viss omfattning av motsvarande skatteförluster. De skattskyldiga torde
däremot i de nu angivna fallen inte ha åsamkats andra förluster än de som
uppstod till följd av efterfrågeändringar efter det förslagen om skatteändringar
framlagts. 1 fråga om skatten på den tekniska spriten är
förhållandena emellertid väsentligt annorlunda. Om hänsyn endast tas till
råvarukostnaderna i fabrikantledet torde kunna konstateras att inte
någon bransch, som berörs av den indirekta beskattningen, behövt arbeta
med en i förhållande till råvarupriset så högt beskattad råvara som den
kemisk-tekniska branschen i fråga om den beskattade tekniska spriten.
Skatten torde nämligen utgöra avsevärt mer än 200 procent av priset på
den tekniska spriten. Härtill kommer att spriten i åtskilliga fall genomgår
en förhållandevis långvarig bearbetningsprocess innan den slutliga
produkten är färdig för försäljning. Vid viss parfymtillverkning förekommer
lagringstider upp till ett par år. Dessa omständigheter skulle
alltså medföra att skatten på teknisk sprit kunde få kvarstående effekter i
fråga om prisbildningen på de därav tillverkade varorna under lång tid
framåt. Ett av utskottets huvudskäl för att förorda skattens snara
avveckling var att söka eliminera de inte oväsentliga snedvridningar av
konkurrensförhållandena som uppkommit genom import av obeskattade
alkoholhaltiga halvfabrikat. Därest skatten bibehölls skulle dessa ojämnheter
komma att kvarstå för de förbrukare som inte genom sådan import
sökt undvika beskattningen. Det framlagda förslaget innebär att de mot
skatten på teknisk sprit svarande tilläggstullarna upphävs samtidigt som
skatten avvecklas. Detta medför att de alkoholhaltiga importvarorna
kommer i ett direkt förmånsläge i förhållande till de inhemska varor, som
tillverkats av beskattad sprit. Även om man anser att den kemisk-tekniska
branschen kan bära den förlust som vid skatteavvecklingen kan uppkomma
genom användning av ett redan beskattat lager, skulle ett bifall
till förslaget i propositionen kunna medföra att skattelättnaden inte
omedelbart slår igenom i konsumentpriserna. Ett sådant genomslag är
enligt utskottets mening en av de mest angelägna effekterna av
skatteavvecklingen. Utskottet vill därför i anledning av yrkandet i
motionen 1:705 förorda en viss begränsad avlyftning av den skatt som i
fabrikantledet belastar lager av teknisk sprit och vissa därav tillverkade
produkter. För att reducera det administrativa arbetet med skatteavlyftningen
föreslår utskottet att endast de fabrikanter som innehar här
avsedda lager överstigande 1 000 liter skall kunna erhålla restitution.
Antalet restitutionsberättigade kan härigenom förväntas uppgå till
knappt femtio. Å andra sidan skulle i denna grupp komma att ingå just
de tillverkare som har längre bearbetningstid för spriten och för vilka den
i propositionen föreslagna skatteavvecklingen skulle bli särskilt ogynnsam.
I syfte att undvika att de restituerade beloppen skall behöva utbetalas
föreslås att restitutionen skall kunna gottskrivas förbrukarna hos partihandelsbolaget,
som i huvudsak uppbär skatten vid sin försäljning av den
tekniska spriten. Det torde få ankomma på kontrollstyrelsen att övervaka

SkU1972:4

att gruppen av restitutionsberättigade inte vidgas genom onormal
lagerökning hos förbrukarna.

Riksdagen godkände utskottets förslag.

Vid senare genomförda skatteändringar har någon lagerreglering inte
ägt rum.

Utskottet

När 1971 års vårriksdag vid behandlingen av prop. 1971:73 angående
vissa ändringar i den indirekta beskattningen beslöt att med verkan från
och med den 1 juli 1972 avveckla försäljningsskatten, framfördes inte
några yrkanden om särskild lagerreglering. I propositionen uttalade
departementschefen att den där föreslagna sänkningen av försäljningsskatten
på guldsmedsvaror och avvecklingen av försäljningsskatten på
äkta mattor och av pälsvaruskatten inte borde förenas med någon restitution
av skatt som belastade inneliggande lager. Avvecklingen av pälsvaruskatten
den 1 januari 1972 har därför genomförts utan att grossister och
körsnärer fått gottgörelse för de lagerförluster som blivit följden härav.

Mot denna bakgrund skulle det vara konsekvent att avvisa det i den
föreliggande motionen framförda yrkandet att bereda icke registrerade
säljare av guldsmedsvaror — till största delen urmakare — kompensation
för de skatteförluster de gör på sitt inneliggande lager i samband med
försäljningsskattens slopande. Till stöd för att avvisa en sådan kompensation
kan också åberopas tidigare riksdags- och departementschefsuttalanden
om att ändringar i den indirekta beskattningen bör vidtas utan lagerregleringar.
Dessa ställningstaganden bygger bl. a. på uppfattningen att en
lagerreglering är administrativt tungrodd och svår att kontrollera. Generellt
sett har systemet medfört ekonomiska fördelar för näringslivet, eftersom
vinsterna på inneliggande lager vid skatteskärpningar torde ha
uppgått till väsentligt högre belopp än förlusterna vid skatteavvecklingar.

Enligt skatteutskottets mening finns det inte anledning frångå denna
princip, om inte speciella skäl talar härför. I de nu aktuella fallen kan
emellertid särskilda omständigheter åberopas för en restitution av skatten
på inneliggande lager. Försäljningsskatten avviker nämligen till sin
konstruktion från övriga punktskatter därigenom att den som registreras
som skattskyldig säljare blir skyldig att erlägga viss minimiskatt, som för
säljare av guldsmedsvaror uppgår till 1 200 kr. per år. Avsikten med
bestämmelsen har främst varit att av administrativa skäl begränsa antalet
skattskyldiga. Följden har blivit att de återförsäljare av guldsmedsvaror,
som inte haft en omsättning som svarar mot minimiskatten, underlåtit att
registrera sig och i stället inköpt sina varor i beskattat skick från registrerade
säljare.

Det är givetvis inte tillfredsställande att de företag som har den minsta
ekonomiska bärkraften skall bära lagerförluster som inte drabbar deras
större, hos beskattningsmyndigheterna registrerade konkurrenter. Utskottet
förordar därför att i motionen avsedda återförsäljare under vissa

SkU 1972:4

förutsättningar bereds möjlighet till restitution av försäljningsskatt.

Motionärerna begränsar sitt yrkande till de oregistrerade försäljarna av
guldsmedsvaror. Enligt vad utskottet erfarit finns emellertid även ett
antal hos beskattningsmyndigheten — riksskatteverket — registrerade
återförsäljare av guldsmedsvaror, vilka kommer att ha ett beskattat lager
vid avvecklingen. Det saknas enligt utskottets mening skäl att undanta
dessa eller de oregistrerade återförsäljarna av äkta mattor från möjligheten
till restitution.

Med hänsyn till att de oregistrerade återförsäljarna haft en icke oväsentlig
fördel genom att de tidigare inte behövt fullgöra någon skatteredovisning
och i syfte att begränsa antalet restitutionsberättigade, förordar
utskottet att restitutionen endast skall utgå för den del av skatten på
inneliggande lager som överstiger 1 200 kr. Restitutionsrätten bör grundas
på en inventering som äger rum innan skatten avvecklats, för att
riksskatteverket skall få möjlighet till erforderliga kontrollåtgärder. Med
hänsyn härtill kan tidpunkten för lagerinventeringen inte sättas senare än
till den 31 maj 1972. Den försäljning som kan komma att äga rum under
juni 1972 blir med all sannolikhet av ringa omfattning och kan därför
anges vara täckt med betryggande marginal genom den förordade
1 200-kronorsgränsen.

Anvisningar om när ansökan skall vara inkommen, hur uppgifterna i
ansökan skall styrkas och liknande föreskrifter bör meddelas av riksskatteverket.

Det normala restitutionsförfarandet bör gå till så att riksskatteverket
så snart som möjligt genom de berörda organisationerna och på annat sätt
underrättar dem som kan tänkas bli berättigade till restitution om villkoren
härför och anmodar dem att inkomma med en förhandsanmälan.
Ansökningsblankett för restitution tillställs de anmälda, vilka inom kort
tid efter inventeringen skall insända ansökan, som sedan i görligaste mån
bör granskas av de kontrolltjänstemän som normalt sysslar med kontrollen
av försäljningsskatten. Om det visar sig erforderligt bör även annan
kontrollpersonal tillfälligtvis kunna sättas in på sådan granskning. Om
restitutionsberättigad kan göra troligt att han inte fått kännedom om
bestämmelserna inom avsedd tid, bör riksskatteverket dock kunna ta upp
ansökningen till prövning. Med hänsyn till att förfarandet av praktiska
och kontrollmässiga skäl inte bör utsträckas alltför långt i tiden bör
restitution inte kunna medges efter innevarande års utgång, och riksskatteverket
bör därför fastställa den sista tidpunkten för ingivande av ansökan
om restitution till lämplig dag dessförinnan.

Om sökanden i ansökan om restitution lämnar uppgift som, om den
följs, leder till restitution med högre skattebelopp än han är berättigad
till, bör ansökan avslås. En sådan bestämmelse i förening med övriga
kontrollmöjligheter utgör enligt utskottets mening tillräcklig garanti för
att restitutionsmöjligheterna inte missbrukas. Då bestämmelserna om
restitution till större delen inte berör de till försäljningsskatt skattskyldiga
anser utskottet att de lämpligen bör meddelas i en särskild förordning
med begränsad giltighetstid.

SkU 1972:4

Utskottet uppskattar kostnaderna för den förordade restitutionen till
högst 3 milj. kr., vilket belopp ligger inom felräkningsmarginalen för
inkomsttiteln Särskilda varuskatter, vari försäljningsskatten ingår.

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet
att riksdagen

A. med anledning av motionen 1972:6 antar följande
Förslag till

Förordning om återbetalning av försäljningsskatt i vissa fall

Härigenom förordnas som följer.

1 § Återförsäljare, som vid utgången av maj månad 1972 innehar lager
av varor, som anges i bilagan till förordningen (1948:85) om försäljningsskatt,
erhåller återbetalning enligt denna förordning av försäljningsskatt
som vid nämnda tidpunkt belastar lagret.

2 § Återbetalning sker endast i den mån skatt enligt 1 § överstiger 1 200
kronor.

3 § Riksskatteverket prövar fråga om återbetalning av skatt enligt denna
förordning.

4 § Den som avser att ansöka om återbetalning bör senast den 15 maj
1972 anmäla detta skriftligen till riksskatteverket.

Ansökan om återbetalning avfattas på blankett enligt formulär som
fastställes av riksskatteverket. Ansökningshandlingen insändes inom tid
som fastställes av riksskatteverket.

5 § Riksskatteverket äger rätt att utföra granskning enligt 9 § förordningen
(1959:92) om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning hos
sökande som icke är registrerad som skattskyldig enligt förordningen
(1948:85) om försäljningskatt.

6 § Lämnas i ansökan om återbetalning uppgift som, om den följts,
skulle leda till återbetalning med högre belopp än sökanden är berättigad
till skall ansökan avslås.

7 § Har återbetalning skett med för högt belopp till följd av oriktig
uppgift som sökanden lämnat är mottagaren skyldig att till statsverket
erlägga vad han erhållit.

8 § Talan mot beslut i fråga om återbetalning av skatt enligt denna
förordning föres hos Kungl. Maj.t genom besvär.

9 § Riksskatteverket meddelar närmare föreskrifter för tillämpningen av
denna förordning.

SkU 1972:4

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling
och upphör att gälla med utgången av år 1972. Förordningen
gäller dock efter sistnämnda tidpunkt i fråga om förhållande som hänför
sig till tiden dessförinnan. Åtgärd för uttagande av skatt som avses i
7 § får vidtagas intill utgången av år 1974.

B. avslår motionen 1972:6 i den mån den inte kan anses besvarad
genom vad utskottet hemställt under A.

Stockholm den 29 februari 1972

På skatteutskottets vägnar
ERIK BRANDT

Närvarande: herrar Brandt (s), Magnusson i Borås (m), Engkvist (s), fru
Holmqvist (s), herrar Josefson i Arrie (c), Wärnberg (s), Larsson i Umeå
(fp), Carlstein (s), Sundkvist (c), Wikner (s), Stadling (s), Westberg i
Hofors (s), Hörberg (fp), Björk i Gävle (c) och Söderström (m).

Göteborgs Offsettryckeri AB 72 1125 S