Skatteutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition 1972:120 med förslag till lag om ändring kommunalskattelagen (1928:370), m. m. jämte motioner (Betänkande 1972:SkU67 Skatteutskottet)

Skatteutskottets betänkande nr 67 år 1972

SkU 1972: 67

Nr 67

Skatteutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
1972:120 med förslag till lag om ändring kommunalskattelagen (1928:
370), m. m. jämte motioner.

Propositionen

I proposition 1972: 120 har Kungl. Maj:t under åberopande av utdrag
av statsrådsprotokollet över finansärenden för den 20 oktober 1972
förslagit riksdagen att antaga vid propositionen fogade förslag till

1. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370),

2. lag om ikraftträdande av lagen (1972: ) om ändring i kommunalskattelagen
(1928: 370),

3. lag om ändring i förordningen (1951: 793) om skyldighet för vissa
idkare av jordbruk eller skogsbruk att föra räkenskaper såsom underlag
för taxering,

4. förordning om ändring i förordningen (1951: 763) angående beräkning
av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst,

5. lag om ändring i taxeringsförordningen (1956: 623),

6. förordning om ändring i förordningen (1959: 129) om uppskov
i vissa fall med beskattning av intäkt av skogsbruk,

7. förordning om ändring i förordningen (1954: 142) om taxering för
inkomst av medel, som insatts å skogskonto.

I propositionen föreslås en allmän, successiv övergång till bokföringsmässig
redovisning av inkomst av jordbruksfastighet samt reglering av
hur posterna i den första balansräkningen skall bestämmas.

Vidare föreslås ändrade avskrivningsregler vid inkomstbeskattningen
för jordbrukets driftbyggnader. De föreslagna bestämmelserna, som i
stort överensstämmer med vad som numera gäller för rörelse- och industribyggnader,
syftar till att bättre anpassa gällande regler efter företagsekonomiska
principer. Förslaget innebär bl. a. en ändrad gränsdragning
mellan vad som skattemässigt skall hänföras till byggnad, mark och
inventarier. Byggnadsavskrivningama föreslås fortsättningsvis få ske
efter särskild plan med rätt till primäravdrag på nyinvesteringar i ekonomibyggnader.
Avdragsrätten för markanläggningar på jordbruksfastighet
föreslås utvidgad. Avdrag för värdeminskning för inventarier får
enligt förslaget ske enligt tre skilda avskrivningsmetoder, planenlig av 1

Riksdagen 1972. 6 sami. Nr 67

SkU 1972: 67

skrivning, räkenskapsenlig avskrivning och restvärdeavskrivning. Restvärdeavskrivningen
innebär i princip att avskrivning årligen medges med
25 % av inventariernas skattemässiga restvärde vid beskattningsårets
ingång, ökat med anskaffningskostnader för inventarier som inköpts
under året och minskat med ersättning för inventarier som under samma
år sålts eller förlorats.

Bestämmelser för bl. a. den skattemässiga behandlingen av anläggningskostnader
för fruktodlingar samt av arrendators förbättringskostnader
på arrenderad fastighet föreslås.

Övergången till bokföringsmässig redovisning av inkomst av jordbruksfastighet
föreslås ske under en period om fem år med början
den 1 januari 1973. De nya bestämmelserna vid beräkning av inkomst
av jordbruksfastighet enligt bokföringsmässiga grunder föreslås gälla
första gången vid 1974 års taxering.

Motionerna

1972:1855 av herr Adolfsson m. fl. (m), vari hemställs
att riksdagen vid behandlingen av propositionen 1972: 120 beslutar
att resultatutjämning som komplement till bokföringsmässig redovisning
för inkomst av jordbruksfastighet, i huvudsaklig överensstämmelse
med vad som nu gäller för skogskonto, skall kunna ske från och
med 1975 års taxering;

1972: 1856 av herr Adolfsson m. fl. (m), vari hemställs
att riksdagen vid behandlingen av propositionen 1972: 120 avslår
förslaget om tillägg till 11 § lagen om ändring i förordningen (1951:
793) om skyldighet för vissa idkare av jordbruk eller skogsbruk att föra
räkenskaper såsom underlag för taxering;

1972: 1857 av herrar Andersson i Södertälje (s) och Wictorsson (s),
vari hemställs

att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om sådan ändring av 22 §
kommunalskattelagen att de jordbruksfastigheter som uteslutande eller
så gott som uteslutande används som permanentbostad eller fritidsbostad
i skattehänseende jämställs med villafastigheter;

1972: 1858 av herrar Antby (fp) och Enlund (fp), vari hemställs
att riksdagen vid behandlingen av propositionen 1972: 120 beslutar
att när det gäller den s. k. kombinationsmetoden ingångsvärdet för inventarier,
som innehafts mer än 5 år, schablonmässigt sätts till 65 % av
återanskaffningskostnaden;

SkU 1972: 67

1972: 1859 av herr Boo m. fl. (c), vari hemställs

att riksdagen vid behandlingen av propositionen 1972:120 beslutar
att avslå förslaget om obligatorisk övergång till bokföringsmässig redovisning
fr. o. m. 1978 års taxering för jordbrukare med en bruttoomsättning
på högst 50 000 kr.;

1972: 1860 av herr Fågelsbo (c), vari hemställs

att riksdagen beslutar att samma regler som gäller för rörelseidkare
angående brutet räkenskapsår skall gälla för jordbrukare;

1972: 1861 av herr Fälldin m. fl (c), vari hemställs

att riksdagen vid behandlingen av propositionen 1972: 120 beslutar

1. att taxeringsvärdet vid 1970 års allmänna fastighetstaxering ökat
med senare ny-, till- och ombyggnadskostnader alltid får läggas till
grund för ingångsvärdet på byggnader vid övergången till planenlig avskrivning
i enlighet med vad som anförts i motionen,

2. att befintliga avskrivningsplaner för fasta maskiner och inventarier
får bibehållas och fullföljas oberoende av övergången till nya avskrivningsregler
i enlighet med vad som anförts i motionen,

3. att kostnader för markanläggningar, som nedlagts efter 1969, får
inräknas i avskrivningsunderlaget för sådana anläggningar efter övergången
till de nya avskrivningsreglema i enlighet med vad som anförts
i motionen,

4. att de föreslagna nya reglerna för beräkning av avdrag för substansminskning
får tillämpas även beträffande naturtillgångar, som börjat
utvinnas före övergången till de nya skattereglerna, i enlighet med
vad som anförts i motionen,

5. att ingångsvärdet för inventarier, som innehafts mer än fem år
före övergången till de nya skattereglerna, vid tillämpningen av den s. k.
kombinationsmetoden skall få upptas till 65 % av återanskaffningsvärdet
i enlighet med vad som anförts i motionen,

6. att den som övertar jordbruksfastighet genom benefikt förvärv
äger rätt att tillgodogöra sig alla slag av värdeminskningsavdrag, som
skulle tillkommit överlåtaren, om denne fortfarande hade drivit verksamheten,
i enlighet med vad som anförts i motionen;

1972: 1862 av herrar Jansson (s) och Bergqvist (s), vari hemställs

att riksdagen beslutar

1. att ägarens bostad i förvärvskällan jordbruksfastighet i skattehänseende
behandlas på samma sätt som ägarens bostad i förvärvskällorna
rörelse och annan fastighet,

2. att rätten att överföra vissa byggnadstillbehör till avskrivningsunderlaget
för inventarier i förvärvskällan jordbruksfastighet begränsas till
att avse endast ekonomibyggnader,

SkU 1972: 67

3. att rätten till primäravskrivning inte skall omfatta personalbostäder
utan skall begränsas till att gälla endast ekonomibyggnader,

4. att för täckdikningsanläggningar skall gälla samma avskrivningsregler
som för övriga markanläggningar på rörelsefastigheter;

1972: 1863 av herr Kronmark m. fl. (m), vari hemställs

1. att riksdagen antar det vid propositionen 1972: 120 fogade förslaget
till lag om ikraftträdande av lagen (1972: ) om ändring i kom munalskattelagen

(1928: 370) med följande ändringar:

2 § De nya 50 000 kronor, från och med 1978 års taxering,

i övriga fall, frånsett skattskyldig som under 1978 uppnått 60 års ålder.

Första stycket om tillämpningen.

9 § Skattskyldig, som denna plan.

Annan skattskyldig än som avses i första stycket skall som ingångsvärde
för byggnad upptaga den verkliga anskaffningskostnaden med tilllägg
för kostnad för ny-, till- eller ombyggnad som skett senare. Ingångsvärdet
får dock i stället beräknas till två tredjedelar av summan
av vid övergången gällande taxerat jordbruksvärde, skogsmarksvärde,
värde av övrig mark och värde av särskilda tillgångar, minskat med
skäligt värde av mera betydande naturtillgångar och särskilda förmåner.
Skogsmarksvärdet inräknas dock med högst 25 000 kronor. Naturtillgångar
och särskilda förmåner anses som mera betydande, om deras
värde överstiger en tiondel av ovannämnda summa. I ingångsvärde som
beräknas på nu angivet sätt får inräknas kostnad för ny-, till- eller ombyggnad
på fastigheten, om ny-, till- eller ombyggnaden skett efter utgången
av år 1964, under förutsättning att kostnaden icke beaktats
vid den fastighetstaxering då det vid övergången gällande taxeringsvärdet
fastställts. Skattskyldig, som förvärvat fastigheten genom köp, byte
eller därmed jämförligt fång efter utgången av år 1964, får härutöver
beräkna ingångsvärdet enligt punkt 3 sjunde stycket av anvisningarna till
22 § kommunalskattelagen (1928: 370) i dess nya lydelse. Kostnad för
ny-, till- eller ombyggnad på fastigheten får inräknas i ingångsvärdet,
om ny-, till- eller ombyggnaden skett efter förvärvet.

Har ingångsvärde ej åtnjutas.

Har kostnad i anspråk.

Har den denna paragraf.

10 § Vid tillämpning av 9 § denna lag får vid övergången kostnad för
sådan tillgång, för vilken anskaffningskostnaden enligt punkt 3 tredje
stycket av anvisningarna till 22 § kommunalskattelagen (1928: 370) i
dess nya lydelse ej inräknas i anskaffningskostnad för byggnad, avräknas
från avskrivningsunderlag eller ingångsvärde för byggnad och tillföras
ingångsvärde för inventarier. Detta gäller endast under förutsättning att
tillgången anskaffats efter förvärvet av fastigheten, dock ej tidigare än
efter utgången av år 1969, och i den mån kostnaden icke tidigare dra -

SkU 1972:67

gits av. Före utgången av år 1969 upprättade avskrivningsplaner får således
bibehållas.

11 § Kostnad som före övergången nedlagts på markanläggning får ej
med anledning av övergången dragas av på annat sätt än som annars
skulle ha skett, såvida inte kostnaden nedlagts efter utgången av år 1964.

Kostnad som kommunalskattelagen (1928: 370).

13 § För annan skattskyldig än som avses i 12 § upptages ingångsvärde
för inventarier, som finns på fastigheten vid övergången och som
förvärvats genom köp, byte eller därmed jämförligt fång, till belopp
motsvarande den skattskyldiges ursprungliga kostnad för nyuppsättning
av dessa. Har den skattskyldige vid övergången under minst de senaste
fem åren haft intäkt av jordbruksfastighet, får han dock i stället beräkna
ingångsvärdet till ett belopp motsvarande summan av anskaffningskostnaden
för inventarier, som han ägt undre kortare tid än fem år,
och 65 procent av återanskaffningskostnaden vid övergången för övriga
inventarier.

Har skattskyldig som avses i första stycket förvärvat inventarium på
annat sätt än genom köp, byte eller därmed jämförligt fång, får ingångsvärdet
för inventariet beräknas till högst 65 procent av återanskaffningskostnaden
vid övergången. Har den huvudsakliga delen av inventariebeståndet
förvärvats på sätt som här avses, får dock som ingångsvärde
för inventarierna upptagas samma värde som överlåtaren
vid övergång fått upptaga enligt denna paragraf.

Inventarier för vilka ingångsvärdet beräknas till 65 procent av återanskaffningskostnaden
vid övergången skall vid beräkning av inkomst av
jordbruksfastighet behandlas på samma sätt som om de anskaffats under
det beskattningsår för vilket den skattskyldige första gången beräknar
inkomst av jordbruksfastighet enligt de nya bestämmelserna i kommunalskattelagen
(1928: 370).

Riksskatteverket fastställer denna lag.

16 § Kostnad för naturtillgång, som börjat utvinnas före övergången,
får med anledning av övergången även dragas av enligt de efter den
1 januari 1975 gällande reglerna.

2. att riksdagen uttalar att det vid övergången befintliga byggnadsbeståndet
får avskrivas med 3,0 procent i de fall ingångsvärdet bestämts
schablonmässigt enligt 9 § andra stycket ikraftträdandelagen, samt

3. att i övrigt beaktas vad i motionen anförts;

1972:1864 av herr Torwald (c), vari hemställs

att riksdagen vid behandlingen av propositionen 1972: 120 föreslår
eventuellt erforderliga åtgärder för att tillgodose de önskemål som framförts
i motionen.

SkU 1972: 67

Utskottets yttrande

På grundval av jordbruksbeskattningskommitténs betänkande Jordbruksbeskattningen
(SOU 1971: 78) föreslås i propositionen en obligatorisk
övergång från kontantmässig till bokföringsmässig redovisning av
inkomst av jordbruksfastighet under en tid av fem år fr. o. m. den 1 januari
1973.

Vidare föreslås — med tillämpning fr. o. m. 1974 års taxering — ändringar
av de materiella reglerna vid bokföringsmässig redovisning av inkomst
av jordbruksfastighet och en anpassning av dessa regler till vad
som gäller för inkomst av rörelse. Sålunda föreslås bl. a. en ändrad
gränsdragning mellan vad som skattemässigt skall hänföras till byggnad,
markanläggning och inventarier samt delvis nya bestämmelser om avdrag
för värdeminskning av dylika tillgångar och för substansminskning
av naturtillgångar. Propositionen innehåller vidare förslag till bestämmelser
om avdrag för förbättringskostnader på arrenderad jordbruksfastighet
och för anläggningskostnader för fruktodlingar.

Slutligen föreslås nya regler för bestämmande av ingångsvärden m. m.
vid övergång till bokföringsmässig inkomstredovisning.

I det följande behandlar utskottet endast de förslag i propositionen,
som föranlett yrkanden om ändringar i motioner eller i en till utskottet
ingiven skrivelse från Lantbrukets skattedelegation. Utskottet föreslår
också vissa ändringar i departementschefens förslag.

Övergång till bokföringsmässig redovisningsmetod m. m.

Enligt nuvarande bestämmelser får den som driver jordbruk eller
skogsbruk efter eget val redovisa inkomsten av jordbruksfastighet enligt
kontantprincipen eller enligt bokföringsmässiga grunder. Det helt övervägande
antalet jordbrukare tillämpar den kontantmässiga redovisningsmetoden.
Endast omkring 8 % av landets ca 150 000 jordbrukare har
bokföringsmässig redovisning.

Från såväl företagsekonomisk som skatterättslig synpunkt har kontantprincipen
länge ansetts olämplig som metod för redovisning av inkomst
av jordbruksfastighet. Som jordbruksbeskattningskommittén och
departementschefen framhållit medför denna redovisningsmetod taxeringsresultat,
som varken är rättvisa vid jämförelse med andra kategorier
skattskyldiga eller likformiga vid jämförelse jordbrukare emellan. Det
stora antalet skatteprocesser och den synnerligen omfattande och svåröverskådliga
rättspraxis som utbildats på området visar med all tydlighet,
att kommunalskattelagens regler rörande den kontantmässiga inkomstredovisningen
är föråldrade och svåra att anpassa till den snabba tekniska
och ekonomiska utveckling som ägt rum inom jordbruket under de

SkU 1972: 67

senaste decennierna. Mot bakgrund härav är en övergång till en mer ändamålsenlig
redovisningsmetod nödvändig. Av tidigare utredningar och
av kommitténs betänkande framgår att det inte är möjligt att åstadkomma
en modifierad form av kontantprincipen som ett lämpligt alternativ
till den bokföringsmässiga redovisningen. Farhågorna för att vissa jordbrukare
skulle ha svårigheter att föra erforderliga räkenskapshandlingar
som underlag för den bokföringsmässiga inkomstredovisningen anser utskottet
betydligt överdrivna. Skillnaden mellan den skyldighet att föra
anteckningar över inkomster och utgifter, som redan nu föreligger enligt
20 § taxeringsförordningen, och enkel bokföring är i realiteten tämligen
obetydlig. Utskottet tillstyrker därför i princip att den kontantmässiga
redovisningen av inkomst av jordbruksfastighet helt avvecklas
under en övergångstid och ersätts med bokföringsmässig inkomstredovisning.

Enligt förslaget i propositionen skall, som tidigare nämnts, övergång
till bokföringsmässig redovisning ske successivt under en femårsperiod
med början den 1 januari 1973. Vid denna tidpunkt skall dels alla juridiska
personer utom dödsbon, dels fysiska personer, som för beskattningsåret
1971 haft en bruttointäkt av jordbruksfastighet på minst
150 000 kr., gå över till bokföringsmässig redovisning. För de följande
åren föreslås en avtrappning av omsättningsgränsen på så sätt, att övergång
fr. o. m. 1974 resp. 1975 och 1976 skall ske av skattskyldiga, vilkas
bruttoinäkter av jordbruksfastighet för beskattningsåren 1972 resp. 1973
och 1974 uppgått till minst 100 000 resp. 70 000 och 50 000 kr. Det sista
övergångsåret, 1977, skall återstoden av landets jordbrukare gå över till
bokföringsmässig redovisning. Härigenom skulle kontantprincipen upphöra
med 1977 års taxering och alla jordbrukare vid 1978 års taxering
redovisa enligt bokföringsmässiga grunder. För att inte onödigtvis belasta
de skattskyldiga och taxeringsmyndigheterna föreslås emellertid att
skattskyldig med kon tantmässig redovisning, som avvecklar jordbruksdriften
under det år, för vilket han eljest bort gå över till bokföringsmässig
redovisning, inte skall byta redovisningsmetod för avvecklingsåret.

I motionen 1972: 1859 yrkas avslag på förslaget om obligatorisk övergång
1977 för jordbrukare med en omsättning på högst 50 000 kr. Enligt
motionärernas mening är det inte förenat med några olägenheter att tills
vidare uppskjuta den sista etappen av reformen. Ett yrkande att skattskyldig,
som under 1978 uppnått 60 års ålder, inte skall övergå till
bokföringsmässig redovisning framställs i motionen 1972: 1863.

Motionärerna anser det obilligt att tvinga äldre småbrukare att gå över
till bokföringsmässig redovisning. Man bör, som utskottet ovan framhållit,
inte underskatta jordbrukarnas möjligheter att tillämpa den förhållandevis
enkla bokföring, som erfordras för taxering enligt bokföringsmässiga
grunder. Utskottet vill erinra om att den obligatoriska bokföringsskyldighet,
som åvilar rörelseidkare, inte förorsakar hantverkare och

SkU 1972: 67

andra mindre företagare nämnvärda svårigheter. Den föreslagna successiva
övergången till bokföringsmässig redovisning under en femårsperiod
torde också medföra att en övergång över huvud taget inte blir
aktuell för många av de äldre jordbrukarna. Av principiella och praktiska
skäl är det enligt utskottets mening varken lämpligt eller möjligt
att annat än under en begränsad övergångstid ha två skilda system för
redovisning av inkomst av jordbruksfastighet. Med hänvisning härtill tillstyrker
utskottet förslaget i propositionen och avstyrker således berörda
yrkanden i motionerna 1972: 1859 och 1972: 1863.

I detta sammanhang behandlar utskottet också motionen 1972: 1857,
vari hemställs att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t begär sådan
ändring av beskattningsreglerna att jordbruksfastighet, som uteslutande
eller så gott som uteslutande används som permanentbostad eller fritidsbostad,
beskattas enligt de schablonregler som gäller för villafastighet.

Utskottet delar motionärernas uppfattning, att vissa skäl talar för att
dylika jordbruksfastigheter bör beskattas enligt de principer som gäller
för villabeskattningen. Denna fråga har emellertid uppmärksammats i
direktiven för den nyligen tillsatta bostadsbeskattningsutredningen. Då
den i motionen behandlade frågan således redan är föremål för prövning,
anser utskottet sig inte ha anledning tillstyrka skrivelseyrkandet i
motionen 1972: 1857.

Enligt nuvarande bestämmelser, vilka inte föreslås ändrade i propositionen,
anses ägares bostadsbyggnad på jordbruksfastighet som
driftbyggnad i den mån byggnaden inte representerar ett större värde
än som behövs för jordbruk eller skogsbruk av motsvarande storlek.

I motionen 1972: 1862 yrkas att ägares bostadsbyggnad på jordbruksfastighet
i beskattningshänseende skall behandlas på samma sätt som
ägares bostad i rörelse eller annan fastighet.

Utskottet har förståelse för motionärernas förslag. Vid fastighetstaxeringen
redovisas f. n. inte något särskilt byggnadsvärde för jordbruksfastighet.
Med hänsyn härtill är det enligt utskottets uppfattning
inte praktiskt möjligt att tillämpa samma regler för beskattning av
ägarens bostad på jordbruksfastighet som i andra inkomstkällor. Enligt
vad utskottet erfarit kommer emellertid 1971 års fastighetstaxeringsutredning
inom kort att framlägga förslag om att särskilda delvärden skall
redovisas för byggnader på jordbruksfastighet fr. o. m. 1975 års allmänna
fastighetstaxering. Utskottet förutsätter, att de i propositionen
föreslagna bestämmelserna för bestämmande av avskrivningsunderlag
och ingångsvärden för byggnader kommer att omprövas, om särskilda
byggnadsvärden åsätts jordbruksfastigheter vid nästa allmänna fastighetstaxering.
Även den i motionen aktualiserade frågan kan då prövas.
Med det anförda avstyrker utskottet motionen 1972: 1862 i denna del.

SkU 1972: 67

Materiella regler i det nya systemet

Gränsdragningen mellan byggnader och inventarier

Enligt förslaget i propositionen skall i avskrivningsunderlaget för byggnad
ingå förutom kostnaderna för den egentliga byggnadsstommen bl. a.
kostnader för inomhusledningar och tillbehör för byggnadens allmänna
funktion, övriga tillbehör till byggnad skall anses som inventarier. Om
utomhusledningar i bostads- och ekonomibyggnader till 3/4 är hänförliga
till jordbruksverksamheten, skall de anses som inventarier. Är ledningarna
däremot till 3/4 hänförliga till bostadsbyggnader, skall de hänföras
till avskrivningsunderlaget för byggnad.

I motionen 1972: 1862 yrkas att rätten att överföra vissa byggnadstillbehör
till inventarier skall begränsas till ekonomibyggnader.

Den i propositionen föreslagna ändrade gränsdragningen mellan vad
som skattemässigt skall hänföras till byggnader och till inventarier
överensstämmer i allt väsentligt med vad som gäller för rörelse. Personalbostäder
anses vid beräkning av inkomst av rörelse som rörelsefastigheter.
Enligt utskottets mening finns det inte anledning att ha andra
regler rörande byggnads- och inventariebegreppet för egentliga personalbostäder
på en jordbruksfastighet än som gäller för dylika bostäder
i rörelse. Utskottet har ovan framhållit de speciella svårigheter, som
f. n. föreligger att åstadkomma en uppdelning av den del av byggnadsbeståndet
på en jordbruksfastighet som belöper på ägarens bostad och
på övriga för driften nödvändiga byggnader. Tills vidare måste därför
också ägarens bostadsbyggnad betraktas som driftbyggnad. De avskrivningsregler
som gäller för sådana byggnader och byggnadstillbehör
bör då också tillämpas i fråga om ägarens bostadsbyggnad. Frågan kommer
emellertid i ett annat läge, om ägarens eller brukarens bostadsbyggnad
i framtiden skall redovisas enligt de bestämmelser som gäller för
villafastigheter. Av det anförda framgår att utskottet inte anser sig
kunna tillstyrka yrkandet i motionen 1972: 1862 att endast byggnadstillbehör
till ekonomibyggnad skall få avskrivas enligt de regler som
gäller för inventarier.

Primäravskrivning på byggnader

Enligt förslaget i propositionen skall — utöver årliga värdeminskningsavdrag
— medges s. k. primäravskrivning med 2 % per år under de fem
första åren på nyinvesteringar i ekonomibyggnader och personalbostäder.

I motionen 1972: 1862 yrkas att rätten till primäravskrivning skall begränsas
till ekonomibyggnader. Motionärerna befarar att förslaget kommer
att medföra svårigheter vid taxeringen, när det gäller att avgöra
vad som är personalbostad och vad som är mangårdsbyggnad, eftersom
byggnaderna kan ändra karaktär under den femåriga avskrivningsperioden.

It Riksdagen 1972. 6 sami. Nr 67

SkU 1972: 67

De föreslagna bestämmelserna överensstämmer helt med vad som
gäller för rörelse. Utskottet vill inte bestrida att bestämmelserna kan
medföra vissa svårigheter i den praktiska tillämpningen. Dessa svårigheter
bör emellertid inte överdrivas. Departementschefen har uttalat,
att den omständigheten att en personalbostad senare byter karaktär
bör medföra att rätten till primäravskrivning går förlorad. Med det anförda
avstyrker utskottet motionen 1972: 1862 också i denna del.

Avskrivningsregler vid benefika förvärv

Vid benefika förvärv skall enligt förslaget som anskaffningsvärde för
byggnader och inventarier anses överlåtarens skattemässiga restvärde,
såvida inte stämpelskatt vid förvärv på grund av arv eller testamente beräknats
på grundval av lägre belopp. Detta överensstämmer med vad
som gäller vid beskattningen av inkomst av rörelse.

I motionen 1972:1861 yrkas att den som övertar byggnader och
inventarier genom benefikt förvärv skall få fortsätta avskrivningen enligt
förre ägarens avskrivningsplaner.

De föreslagna reglerna kan onekligen få ogynnsamma verkningar,
särskilt vid upprepade benefika överlåtelser. Det bör emellertid ankomma
på företagsskatteberedningen att pröva om behov av ändrade regler
föreligger vid benefika överlåtelser. Utskottet tillstyrker således bifall
till propositionen i denna del och avstyrker berörda yrkande i motionen
1972: 1861.

Värdeminskning av markanläggningar

I fråga om markanläggningar innebär förslaget att nuvarande bestämmelser
om värdeminskningsavdrag på täckdikningsanläggningar med
10 % av anskaffningskostnaden bibehålls med den ändringen att även
täckta huvudavlopp får inräknas i avskrivningsunderlaget. För andra
markanläggningar föreslås motsvarande regler som nu tillämpas i rörelse,
vilket innebär att som avskrivningsunderlag skall tas upp 75 %
av anskaffningskostnaden och att årlig avskrivning får göras med 5 %
av detta avskrivningsunderlag.

I motionen 1972: 1862 yrkas att samma avskrivningsregler skall gälla
för täckdikningsanläggningar som för andra markanläggningar och i
motionen 1972: 1863 att kostnad för omtäckdikning skall utgöra avdragsgill
driftkostnad.

Med hänsyn till täckdikenas speciella karaktär och betydelse för
jordbruksdriften anser utskottet i likhet med jordbruksbeskattningskommittén
och departementschefen, att nuvarande regler för avskrivning av
täckdikningsanläggningar bör bibehållas även om detta innebär ett avsteg
från de generella regler för värdeminskning av markanläggningar
som gäller vid beskattningen av inkomst av rörelse. Utskottet har inte
heller något att erinra mot att i avskrivningsunderlaget inräknas täckt
huvudavlopp.

SkU 1972: 67

Utskottet kan däremot inte tillstyrka förslaget att kostnader för omtäckdikning
skall utgöra avdragsgill driftkostnad. Avdrag för ersättningsanskaffning
är en föråldrad form av avdrag, som inte överensstämmer
med grunderna för den bokföringsmässiga redovisningen och modema
företagsekonomiska principer. Detta utesluter givetvis inte att avdrag
även i fortsättningen får göras för kostnader för underhåll av täckdikningsanläggningar.

Med det anförda tillstyrker utskottet förslaget i propositionen och
avstyrker ovannämnda yrkanden i motionerna 1972:1862 och 1972:
1863.

Avdragsrätt för förbättringskostnader på arrenderad fastighet m. m.

I punkt 6 av anvisningarna till 22 § i förslaget till lag om ändring i
kommunalskattelagen har intagits bestämmelser som avser det fall, då
arrendatorn haft kostnader för förbättring av byggnader och markanläggningar
och äganderätten till vad som därigenom tillskapats omedelbart
tillfaller jordägaren. Innebörden av bestämmelserna är, att arrendatorn
i dylika fall har rätt till samma avdrag, som skulle ha tillkommit
jordägaren, om denne själv utfört förbättringsarbetena, med det undantaget
att arrendatorn har rätt att avskriva hela anskaffningskostnaden
för markanläggningar.

Ovannämnda bestämmelser reglerar endast arrendatorns rätt till avdrag
för kostnader för ny-, till- eller ombyggnad eller annan därmed
jämförlig förbättring av fastighet men däremot inte — som Lantbrukets
skattedelegation framhållit i sin skrivelse — arrendatorns avdragsrätt
för kostnader för jordägaren tillhöriga, i byggnaderna ingående
inventarier. Utskottet vill framhålla att det inte heller är ovanligt att
arrendeupplåtelsen omfattar såväl den fasta egendomen som jordbruksmaskiner
och andra lösa inventarier. Enligt jordabalkens bestämmelser
är arrendatorn skyldig att underhålla de av honom med nyttjanderätt
innehavda inventarierna, och vid ersättningsanskaffning tillfaller inventarierna
jordägaren.

Avsaknaden av bestämmelser om arrendators avdragsrätt för kostnader
för ersättningsanskaffning av i byggnaderna ingående inventarier
och andra inventarier, som han innehar med nyttjanderätt, måste tolkas
så, att arrendatorn har omedelbar avdragsrätt för anskaffningen
av sådana inventarier. Enligt utskottets mening bör arrendators kostnader
för anskaffning av inventarier, till vilka jordägaren omedelbart
blir ägare, vid beskattningen behandlas på liknande sätt som arrendators
kostnader för förbättring av jordägaren tillhöriga byggnader och markanläggningar.
Arrendator bör i enlighet härmed få avdrag för anskaffning
av tillgångar, som inte inräknas i anskaffningskostnad för byggnad
eller markanläggning, eller av jordbruksmaskiner och andra lösa inventarier,
som han innehar med nyttjanderätt, endast i form av årliga

SkU 1972: 67

värdeminskningsavdrag. En sådan ordning innebär också vissa fördelar
från praktisk synpunkt, eftersom alla inventarier därigenom kommer att
behandlas enligt samma regler.

Vid arrendets upphörande skall jordägaren beskattas för den värdeökning,
som arrendatorns förbättring av byggnader och markanläggningar
medfört. En motsvarande bestämmelse är enligt utskottets mening inte
behövlig i fråga om inventarier, eftersom jordägaren med en sådan regel
på förhållandevis kort tid skulle kunna avskriva motsvarande belopp
genom årliga värdeminskningsavdrag.

Utskottets förslag föranleder ändringar i punkt 6 av anvisningarna till
22 § kommunalskattelagen.

Vad utskottet ovan föreslagit innebär givetvis inte, att arrendatorn vid
övergång till bokföringsmässig redovisning skall ta upp ingångsvärde
på sådana inventarier, för vilka han tidigare fått avdrag vid taxeringen.

Avdrag för substansminskning av naturtillgång

I propositionen föreslås enhetliga regler för substansminskningsavdrag
i förvärvskällorna jordbruksfastighet och rörelse. Enligt förslaget
skall avdraget avpassas så, att anskaffningskostnaden blir fullt avdragen
under den tid tillgången beräknas räcka. Anskaffningskostnaden skall
beräknas antingen till den del av anskaffningskostnaden för fastigheten,
som belöper på tillgången, eller till 60 % av tillgångens allmänna
saluvärde vid verksamhetens början.

I motionerna 1972:1861 och 1972:1863 yrkas att substansminskningsavdrag
skall få förskjutas mellan olika beskattningsår.

Utskottet tillstyrker departementschefens förslag. Enligt gällande
rättspraxis kan avdrag för substansminskning förskjutas, så att avdrag
kan medges ett år för substansminskning, som belöper på tidigare beskattningsår.
Såvitt utskottet kunnat finna föreligger inte hinder att även
i fortsättningen förskjuta outnyttjade substansminskningsavdrag. Ovannämnda
yrkande i motionerna 1972: 1861 och 1972: 1863 torde således
redan vara tillgodosett.

Räkenskapsår

I motsats till vad som gäller för rörelseidkare får enligt förslaget i
propositionen brutet räkenskapsår endast användas av jordbrukare,
som avslutar sin bokföring med vinst- och förlustkonto.

Yrkanden om att alla jordbrukare skall ha rätt att använda brutet
räkenskapsår framställs i motionerna 1972: 1856 och 1972:1860.

Enligt gällande bestämmelser skall till ledning för inkomsttaxeringen
senast den 31 januari taxeringsåret avlämnas kontrolluppgifter avseende
föregående kalenderår. Som länsstyrelsen i Södermanlands län framhållit
i sitt remissyttrande torde bl. a. de jordbruksekonomiska föreningarna
sakna tekniska möjligheter att lämna kontrolluppgifter på an -

SkU 1972: 67

nät sätt än en gång per år för alla jordbrukare. Ett bifall till motionärernas
förslag förutsätter, att kontrolluppgifterna kan avlämnas individuellt
vid olika tidpunkter på året. För att kontrollmöjligheterna inte
skall försämras anser utskottet det nödvändigt, att jordbrukare med
enkel bokföring avslutar sina räkenskaper vid utgången av kalenderår.
Med det anförda tillstyrker utskottet förslaget i propositionen och avstyrker
motionerna 1972: 1856 och 1972: 1860.

Lantbrukets skattedelegation har i sin skrivelse framhållit att de jordbrukare,
som nu har bokföring utan vinst- och förlustkonto och tillämpar
brutet räkenskapsår, måste lägga om sitt räkenskapsår till kalenderår
före den 1 januari 1973. En sådan omläggning är emellertid förenad
med betydande svårigheter i vissa fall.

För att bereda sådana skattskyldiga möjlighet att utan oförmånliga
beskattningskonsekvenser och likviditetssvårigheter lägga om sitt räkenskapsår
under en rimlig övergångsperiod, föreslår utskottet att riksskatteverket,
om särskilda skäl föreligger, får rätt att efter ansökan
medge undantag från bestämmelserna i 11 § jordbruksbokföringslagen
om räkenskapsårets längd och tidpunkten för räkenskapsårets avslutande
beträffande räkenskapsår som avslutas före den 1 januari 1976. Dispensregeln
bör tas in i övergångsbestämmelserna till jordbruksbokföringslagen.

Avsikten har varit, att ändringarna i jordbruksbokföringslagen inte
skall beröra tidigare räkenskapsår än som ligger till grund för 1974 års
taxering. Utskottet föreslår därför, att ändringarna skall träda i kraft
den 1 mars 1973 i stället för den 1 januari 1973, som föreslås i propositionen.

Övergångsbestämmelserna

Ingångsvärde för byggnader m. m.

Förslaget i propositionen innebär, att skattskyldig, som vid övergången
till bokföringsmässig redovisning redan beräknar avdrag för
värdeminskning av byggnader på grundval av faktisk eller schablonmässigt
fastställd anskaffningskostnad enligt upprättad avskrivningsplan,
efter övergången skall fortsätta avskrivningen enligt planen och
därvid tillämpa samma avskrivningsprocent som före övergången. För
nyinvesteringar får dock nya, av riksskatteverket fastställda procentsatser
tillämpas.

Annan skattskyldig skall ta upp ingångsvärdet för byggnader enligt
ett av följande alternativ:

a) till verklig anskaffningskostnad ökat med senare ny-, till- och ombyggnadskostnader;
därvid skall den nya procentsatsen för indviduell
avskrivning tillämpas,

b) till 2/3 av vid övergången gällande taxerat jordbruksvärde m. m.

SkU 1972: 67

(schablonmetoden) ökat med kostnader för ny-, till- eller ombyggnad
efter 1969, som inte beaktats vid fastighetstaxering före övergången;
därvid skall nuvarande procentsats tillämpas vid avskrivningen,

c) om fastigheten förvärvats genom oneröst fång efter 1969 enligt
den nya 25-procentsregeln i punkt 3 sjunde stycket av anvisningarna
till 22 § kommunalskattelagen ökat med kostnader för ny-, till- eller
ombyggnad efter förvärvet; därvid skall den nya procentsatsen för kollektiv
avskrivning tillämpas.

Om fastigheten förvärvats genom benefikt fång före 1973 får ingångsvärdet
beräknas till samma värde, som överlåtaren vid övergång
till bokföringsmässig redovisning fått ta upp.

Från avskrivningsunderlaget för byggnad får dras av anskaffningskostnaden
för fasta inventarier, i den mån inventarierna anskaffats
efter förvärvet av fastigheten, dock inte tidigare än 1970, och kostnaden
inte tidigare dragits av. De sålunda utbrutna fasta inventarierna får tillföras
ingångsvärdet för inventarier.

I motionen 1972: 1861 yrkas att 1970 års taxeringsvärde ökat med
senare ny-, till- och ombyggnadskostnader alltid får läggas till grund
för ingångsvärdet på byggnader vid övergång till bokföringsmässig redovisning
och att avskrivning får ske efter högre procentsats än den
nuvarande. Dessutom yrkas att befintliga avskrivningsplaner för fasta
inventarier får bibehållas och fullföljas efter övergången. Yrkandet i
motionen 1972: 1863 är mer långtgående. Sålunda yrkar motionärerna,
att ingångsvärdet enligt schablonmetoden skall ökas med kostnader
för ny-, till- och ombyggnader efter 1964 och att avskrivning skall ske
efter 3 %. Om fastigheten förvärvats genom oneröst fång efter 1964
föreslår motionärerna, att ingångsvärdet enligt 25-procentsregeln skall
ökas med senare ny-, till- eller ombyggnadskostnader. Dessutom yrkar
motionärerna att före 1970 upprättade avskrivningsplaner skall få bibehållas
och fullföljas efter övergången.

Med anledning av vad i motionerna anförts vill utskottet framhålla,
att jordbrukare som f. n. tillämpar s. k. evig avskrivning på byggnader,
dvs. tillgodoför sig värdeminskningsavdrag på ett avskrivningsunderlag
som motsvarar 2/3 av taxerat jordbruksvärde m. m., har möjlighet
att senast det sista året före övergången till bokföringsmässig redovisning
övergå till planenlig avskrivning av byggnaderna. Därvid skall
enligt av riksskattenämnden utfärdade anvisningar (RN ser. I nr 9/
1970 p. 3) det schablonmässigt bestämda byggnadsvärdet ökat med
eventuella kostnader för ny-, till- eller ombyggnad, som utförts efter
den tidpunkt till vilken det enligt schablonen bestämda värdet hänför
sig, uppföras på en särskild avskrivningsplan. För fasta inventarier i
driftbyggnader kan värdeminskningsavdrag medges separat enligt de
för byggnad gällande reglerna men efter högre procentsats. Avskrivningsunderlaget
skall därvid i första hand tas upp till anskaffningskost -

SkU 1972: 67

naden. Om denna inte kan visas, skall värdet bestämmas till skäligt belopp
motsvarande uppskattat saluvärde. När värdeminskningsavdrag
beräknas särskilt för i byggnaderna ingående fasta inventarier, skall
avskrivningsunderlaget för byggnader enligt riksskattenämndens anvisningar
minskas med i regel högst 50 % av avskrivningsunderlaget för
de fasta inventarierna.

Av det anförda framgår att syftet med motionerna kan uppnås inom
ramen för gällande bestämmelser. Med hänsyn härtill finner utskottet
inte skäl tillstyrka ändringar i departementschefens förslag beträffande
ingångsvärdet för byggnader eller de procentsatser som är avsedda att
tillämpas vid avskrivningen. Utskottet avstyrker således berörda yrkanden
i motionerna 1972: 1861 och 1972: 1863.

Som framhålls i skrivelsen från Lantbrukets skattedelegation kan jordbrukare
med brutet räkenskapsår vid 1974 års taxering beskattas för
tid före ikraftträdandet av de nya bestämmelserna den 1 januari 1973.
Med hänsyn till att viss tveksamhet tyckes råda rörande tillämpningen
av de nya bestämmelserna i dylika fall, vill utskottet framhålla, att de
nya reglerna om planenlig avskrivning av byggnader skall tillämpas för
hela det ifrågavarande beskattningsåret. Detsamma gäller de nya bestämmelserna
rörande avskrivning av markanläggningar och inventarier
samt primäravskrivning på byggnader.

Ingångsvärde för markanläggningar

Ingångsvärde för andra markanläggningar än täckdikningar och skogsvägar
får enligt förslaget i propositionen inte tas upp vid övergången till
bokföringsmässig redovisning.

I motionen 1972: 1861 yrkas att kostnader, som lagts ned på markanläggningar
efter 1969, skall få inräknas i avskrivningsunderlaget för sådana
tillgångar efter övergången till bokföringsmässig redovisning. Motsvarande
yrkande framställs i motionen 1972: 1863 med den skillnaden
att kostnaderna skall ha lagts ned efter 1964.

Utskottet delar uppfattningen att de nya reglerna för värdeminskning
av markanläggningar endast bör avse kostnader, som lagts ned sedan
jordägaren övergått till bokföringsmässig redovisning. Täckdiken och
skogsvägar, som anlagts före övergången, får emellertid avskrivas enligt
de ursprungliga avskrivningsplanerna, även efter övergången till bokföringsmässig
redovisning. Utskottet vill också erinra om att jordbrukaren
frivilligt får gå över till bokföringsmässig redovisning, innan skyldighet
att gå över föreligger. Med det anförda avstyrker utskottet bifall
till motionerna 1972: 1861 och 1972: 1863 även i denna del.

Ingångsvärde för inventarier

Enligt förslaget skall vid övergången till bokföringsmässig redovisning
ingångsvärdet för inventarier, som förvärvats genom oneröst fång, tas

SkU 1972: 67

upp till den ursprungliga nyuppsättningskostnaden. Den, som drivit
jordbruk under minst fem år, får i stället ta upp inventarier, som innehafts
högst fem år, till anskaffningskostnaden och övriga inventarier till
50 % av återanskaffningskostnaden (kombinationsmetoden). Vid benefika
förvärv får ingångsvärdet beräknas till högst 50 % av återanskaffningskostnaden.
Om den huvudsakliga delen av inventariebeståndet förvärvats
genom benefikt fång får inventarierna tas upp till samma värde
som överlåtaren fått ta upp vid övergång till bokföringsmässig redovisning.

I motionerna 1972: 1858, 1972: 1861 och 1972: 1863 yrkas att ingångsvärdet
enligt kombinationsmetoden för inventarier, som innehafts
längre tid än fem år, skall utgöra 65 % av återanskaffningskostnaden.
Motionärerna i den sistnämnda motionen yrkar dessutom att ingångsvärdet
vid benefika förvärv skall bestämmas till högst 65 % av
återanskaffningskostnaden.

Departementschefen har framhållit att jordbrukarna i allmänhet blir
överkompenserade genom regeln att ingångsvärdet för inventarier, som
innehafts kortare tid än fem år, får beräknas till anskaffningskostnaden.
Denna uppfattning har också kommit till uttryck i flera av remissyttrandena
från länsstyrelserna. Med hänsyn härtill anser utskottet det
inte motiverat, att ingångsvärdet för inventarier, som innehafts under
längre tid än fem år, sätts till mer än 50 % av återanskaffningskostnaden.
Utskottet finner inte heller anledning tillstyrka yrkandet om höjning
av procentsatsen vid benefika förvärv av inventarier. Med det anförda
avstyrker utskottet bifall till ovannämnda yrkanden i motionerna
1972: 1858,1972: 1861 och 1972: 1863.

I propositionen föreslås en allmän jämkningsregel, som innebär att om
ingångsvärdet för tillgång framstår som uppenbart orimligt med hänsyn
till tillgångens beskaffenhet eller eljest skall ingångsvärdet jämkas i skälig
mån.

Departementschefen har i propositionen pekat på vissa fall, när en
jämkning av ingångsvärdet är nödvändig. Enligt vad utskottet erfarit
har i ett län jordbrukare med kontantmässig inkomstredovisning — i
strid mot gällande bestämmelser — vid taxeringen medgivits avdrag för
värdeminskning av jordbruksinventarier. När en sådan jordbrukare övergår
till bokföringsmässig redovisning bör givetvis ingångsvärdet för
inventarierna jämkas.

Ingångsvärde för naturtillgångar

De nya reglerna om anskaffningsvärde för naturtillgångar skall enligt
förslaget i propositionen tillämpas endast i fråga om naturtillgångar,
som börjat utvinnas efter det den skattskyldige gått över till bokföringsmässig
redovisning enligt det nya systemet.

I motionerna 1972: 1861 och 1972: 1863 yrkas att de nya bestäm -

SkU 1972: 67

melserna skall få tillämpas även om utvinningen påbörjats före övergången.

En jordbrukare har redan enligt nuvarande bestämmelser möjlighet
att erhålla ett högre ingångsvärde, om verksamheten drivs i sådan omfattning
att den får karaktär av rörelse. Utskottet vill i detta sammanhang
på nytt erinra om att det står jordbrukaren fritt att gå över till
bokföringsmässig redovisning tidigare än som föreskrivs i ikraftträdandelagen.
Med hänsyn härtill anser utskottet sig inte ha anledning
tillstyrka motionärernas förslag.

Ingångsvärde för djur

Enligt gällande bestämmelser får den, som övergår till bokföringsmässig
redovisning, ta upp ingångsvärde endast för s. k. stamdjur. Detta
värde skall enligt huvudregeln motsvara den ursprungliga nyuppsättningskostnaden.
Om denna kostnad inte kan visas får den skattskyldige
tillämpa en schablonregel, som innebär att allmänna saluvärdet för de
vid övergångstillfället befintliga stamdjuren skall tas upp som ingångsvärde.

I propositionen föreslås den ändringen av nuvarande bestämmelser,
att endast den som i minst fem år haft stamdjursbesättning vid övergång
till bokföringsmässig redovisning skall ha valrätt mellan att som
ingångsvärde ta upp den faktiska nyuppsättningskostnaden och allmänna
saluvärdet för de stamdjur, som finns på fastigheten vid övergångstillfället.
Detta innebär en viss skärpning av gällande bestämmelser. Den
tidigare omnämnda jämkningsregeln bör enligt departementschefens uttalande
i propositionen kunna tillämpas t. ex. om ingångsvärdet skulle
bli uppenbart orimligt till följd av en ökning av stamdjursbesättningen,
som framstår som huvudsakligen föranledd av syftet att få ett högt ingångsvärde.

Utskottet är medvetet om, att det kan vara svårt för en jordbrukare,
som under längre tid drivit djuruppfödning, att förete bevisning om sina
faktiska kostnader för nyuppsättning av stamdjur. En altemativregel för
fastställande av ingångsvärdet är därför nödvändig. Förslaget i propositionen
medför emellertid att den, som drivit djuruppfödning i minst
fem år före övergången till bokföringsmässig redovisning, skattcmässigt
kommer i en betydligt gynnsammare situation än den, som drivit sådan
uppfödning under kortare tid. Den förre får nämligen till skillnad från
den senare vid fastställandet av ingångsvärdet även medräkna de djur
han själv fött upp. Vid tidigare års taxeringar har han emellertid redan
erhållit avdrag för uppfödningskostnaderna.

Bakgrunden till förslaget i propositionen är att en skärpning av bestämmelserna
för beräkning av ingångsvärde för stamdjur kan leda till
ett ökat antal, av skattemässiga skäl betingade djurförsäljningar före
övergången till bokföringsmässig redovisning. Med anledning härav

SkU 1972: 67

vill utskottet framhålla följande. För att en djurförsäljning skall betraktas
som realisation fordras dels att hela eller väsentligaste delen av
stamdjursbesättningen försålts, dels att den skattskyldige kan göra troligt
att det är fråga om en stadigvarande omläggning av driften. Om
den skattskyldige efter övergången till bokföringsmässig redovisning inköper
nya djur eller på grundval av kvarvarande djurmaterial successivt
bygger upp en ny besättning, blir den djurförsäljning, som skett före
övergången, att betrakta som skattepliktig löpande försäljning och inte
som realisation. Med hänsyn härtill torde man inte behöva befara att en
skärpning av bestämmelserna kommer att medföra någon väsentlig ökning
av djurförsäljningarna före övergången till bokföringsmässig redovisning.

Enligt utskottets mening finns det i princip inte anledning att vid bestämmandet
av ingångsvärdet ta hänsyn till den del av djurbesättningen,
som tillkommit genom egen uppfödning. Från rättvisesynpunkt är
det givetvis angeläget att huvudregeln och alternativregeln är så utformade,
att de leder till i huvudsak samma resultat. Detta är emellertid
inte möjligt av kontrolltekniska skäl. För att så långt det är möjligt tillgodose
rättvisekravet föreslår utskottet, att stamdjuren vid tillämpning
av alternativregeln skall tas upp till ett belopp, som motsvarar värdet av
det genomsnittliga antalet djur under de senaste fem åren, dock högst antalet
djur vid övergången. Utskottets förslag föranleder en ändring av
18 § ikraftträdandelagen.

övriga frågor

I motionen 1972: 1855 yrkas att lagstiftningen kompletteras med bebestämmelser,
som gör det möjligt att i överensstämmelse med vad som
gäller för skogskonto göra avsättningar till jordbrukskonto fr. o. m. 1975
års taxering.

Bl. a. genom de nya bestämmelserna om avskrivning på markanläggningar
och inventarier samt nedskrivning av varulager får jordbrukarna
väsentligt större möjligheter till resultatutjämnande åtgärder vid beskattningen
än för närvarande. Med hänsyn härtill är utskottet inte berett tillstyrka
förslaget i motionen 1972: 1855.

I motionen 1972: 1864 behandlas en speciell fråga. Motionären framhåller,
att ett stort antal jordbrukare i Göteborgsområdet på 1960-talet
sålde sina jordbruksfastigheter till Göteborgs stad. I samband med försäljningen
avstyckades mangårds- och ekonomibyggnaderna. Vid fastighetstaxeringen
taxerades byggnaderna med tillhörande tomt såsom annan
fastighet. Vissa av de av kommunen inköpta markområdena arrenderas
numera av de förra ägarna. Vid inkomsttaxeringen har de arrenderade
fastigheterna och de såsom annan fastighet taxerade driftbygg -

SkU 1972: 67

naderna redovisats gemensamt på en jordbruksbilaga, vilket godtagits av
taxeringsmyndigheterna. Motionären begär ett uttalande, huruvida detta
förfaringssätt kan godkännas även efter ikraftträdandet av de nya bestämmelserna.

Den föreslagna lagstiftningen torde inte komma att medföra någon
förändrad situation i beskattningshänseende för ifrågavarande jordbrukare.
Dessa bör således även i fortsättningen redovisa inkomsterna från
den egna och den arrenderade fastigheten på samma sätt som tidigare.
Därvid torde det taxerade byggnadsvärdet i allmänhet kunnna utgöra
grund för beräkningen av ingångsvärde för byggnader vid övergång till
bokföringsmässig redovisning. Med det anförda anser utskottet sig ha
besvarat motionen 1972: 1864.

Utöver de ändringar, som ovan föreslagits, förordar utskottet vissa
förtydliganden och ändringar av i huvudsak teknisk natur i punkt 6 av
anvisningarna till 21 §, punkt 3 av anvisningarna till 22 § och punkt 1
av anvisningarna till 41 § i förslaget till lag om ändring i kommunalskattelagen
(1928: 370) samt i 13 § förslaget till ikraftträdandelag ävensom
av ikraftträdandebestämmelserna i förslagen till förordning om ändring
i förordningen (1959: 129) om uppskov i vissa fall med beskattning
av intäkt av skogsbruk och till förordning om ändring i förordningen
(1954: 142) om taxering för inkomst av medel, som insatts å skogskonto.

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

A. att riksdagen med anledning av propositionen 1972: 120 och
med avslag på motionerna 1972: 1856, 1972: 1858, 1972:
1859, 1972: 1860, 1972: 1861, 1972: 1862 och 1972: 1863,
såvitt motionerna avser ändringar i propositionen, antar de
vid propositionen fogade förslagen till
1. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370) med de
ändringar, att punkt 6 av anvisningarna till 21 §, punkterna
3 och 6 av anvisningarna till 22 § samt punkt 1 av anvisningarna
till 41 § erhåller följande såsom utskottets förslag
betecknade lydelse:

Kungl. Maj:ts förslag Utskottets förslag

Anvisningar
till 21 §

6. Till intäkt avannatslag 6. Till intäkt av annat slag
hänföres intäkt genom avyttring el- hänföres intäkt genom avyttring

ler annan användning av fastighe- eller annan användning av fastig tens

beståndsdelar såsom sten, hetens beståndsdelar såsom sten,
torv, grus, lera eller dylikt samt torv, grus, lera eller dylikt samt

genom jakt eller fiske som av den genom jakt eller fiske som av den

SkU 1972: 67

Kungl. Maj:ts förslag Utskottets förslag

skattskyldige eller för hans räk- skattskyldige eller för hans räkning
bedrivits på fastigheten och ning bedrivits på fastigheten och

ej är att anse som binäring till ej är att anse som binäring till

jordbruk; jordbruk;

arrendeavgift för utarrenderad arrendeavgift för utarrenderad

fastighet liksom vederlag eller an- fastighet liksom vederlag eller annan
förmån som influtit till fastig- nan förmån som influtit till fasheten
på grund av servitut, upp- tigheten på grund av servitut, upplåtelse
av lägenhet eller dylikt; låtelse av lägenhet eller dylikt;

intäkt genom upplåtelse att i intäkt genom upplåtelse åt an visst

avseende tillgodogöra sig el- nan att i visst avseende tillgodo ler

utnyttja fastigheten eller del göra sig eller utnyttja fastigheten

därav, såsom till sten-, torv-, grus- eller del därav, såsom till sten-,

eller lertäkt eller dylikt, till bete, torv-, grus- eller lertäkt eller dyjakt
eller fiske, till utvinnande av likt, till bete, jakt eller fiske, till

vattenkraft, till framdragande av utvinnande av vattenkraft, till

ledningar, till upplags- eller las- framdragande av ledningar, till

tageplats m. m. (jfr vidare punkt upplags- eller lastageplats m. m.

8). (jfr vidare punkt 8).

till 22 §

3. Kostnad för byggnaden anskaffades.

Som för än bostadsbyggnad.

I byggnads liknande anordning.

I fråga och inventarier.

Av punkt för byggnad.

Avdrag för enligt följande.

Har byggnad uppförts under tid Har byggnad uppförts under tid

varunder ägaren innehaft fastighe- varunder ägaren innehaft fastigheten,
är byggnadens anskaffnings- ten, är byggnadens anskaffningskostnad
ägarens kostnader för kostnad ägarens kostnader för

uppförande av byggnaden. Till an- uppförande av byggnaden. Till

skaffningskostnaden hänföresäven anskaffningskostnaden hänföres

värde av byggnad som enligt punkt även kostnad för till- eller om 4

andra stycket av anvisningarna byggnad samt värde av byggnad

till 21 § utgör intäkt av jordbruks- som enligt punkt 4 andra stycket

fastighet för jordägaren. Har be- av anvisningarna till 21 § utgör

byggd fastighet förvärvats genom intäkt av jordbruksfastighet för

köp, byte eller därmed jämförligt jordägaren. Har bebyggd fastighet

fång, beräknas vad som belöper förvärvats genom köp, byte eller

på byggnaderna av fastighetens därmed jämförligt fång, beräknas

anskaffningskostnad på grundval vad som belöper på byggnaderna

av det taxeringsvärde som gällde av fastighetens anskaffningskost för

fastigheten vid förvärvet. Om nåd på grundval av det taxerings i

taxeringsvärdet icke ingår ex- värde som gällde för fastigheten

ploateringsvärde, värde av mera vid förvärvet. Om i taxeringsvär betydande

naturtillgångar eller det icke ingår exploateringsvärde,

särskilda förmåner eller skogs- värde av mera betydande naturtill bruksvärde

överstigande 25 000 gångar eller särskilda förmåner el kronor,

skall 25 procent av fastig- ler skogsbruksvärde överstigande

hetens anskaffningskostnad anses 25 000 kronor, skall 25 procent

SkU 1972: 67

Kungl. Maj:ts förslag

belöpa på byggnaderna. I annat
fall skall på byggnaderna anses
belöpa vad som svarar mot 25
procent av taxeringsvärdet minskat
med exploateringsvärde, värde
av mera betydande naturtillgångar
eller särskilda förmåner eller
skogsbruksvärde till den del skogsbruksvärdet
överstiger 25 000 kronor.
Naturtillgångar och särskilda
förmåner anses såsom mera betydande,
om värdet därav överstiger
en tiondel av taxeringsvärdet
minskat med exploateringsvärde
och skogsbruksvärde till den del
skogsbruksvärdet överstiger

25 000 kronor. Vad som enligt dessa
bestämmelser skall anses belöpa
på byggnaderna av fastighetens
anskaffningskostnad innefattar
även sådan tillgång för vilken
kostnaden enligt tredje stycket ej
skall inräknas i anskaffningskostnad
för byggnad. Kostnaden för
tillgång av nu avsett slag skall således
avräknas, varefter avskrivningsunderlaget
för byggnaderna
erhålles. Vad som skall anses belöpa
på byggnaderna av fastighetens
anskaffningskostnad får jämkas,
om värdet av bebyggelsen,
däri inbegripet sådan tillgång för
vilken kostnaden enligt tredje stycket
ej skall inräknas i anskaffningskostnad
för byggnad, föranleder
ändring med minst en femtedel,
dock minst 10 000 kronor. Har
bebyggd fastighet förvärvats på
annat sätt än genom köp, byte eller
därmed jämförligt fång, gäller
för beräkning av avskrivningsunderlaget
för byggnaden punkt 3 b
sista stycket av anvisningarna till
29 § i tillämpliga delar.

Procensatsen för
Skattskyldig får -Utrangeras eller ■

Utskottets förslag

av fastighetens anskaffningskostnad
anses belöpa på byggnaderna.
I annat fall skall på byggnaderna
anses belöpa sä stor del av fastighetens
anskaffningskostnad,
som 25 procent av taxeringsvärdet
minskat med exploateringsvärde,
värde av mera betydande naturtillgångar
eller särskilda förmåner
eller skogsbruksvärde till den del
skogsbruksvärdet överstiger 25 000
kronor utgör av fastighetens hela
taxeringsvärde. Naturtillgångar och
särskilda förmåner anses såsom
mera betydande, om värdet därav
överstiger en tiondel av taxeringsvärdet
minskat med exploateringsvärde
och skogsbruksvärde till den
del skogsbruksvärdet överstiger
25 000 kronor. Vad som enligt
dessa bestämmelser skall anses belöpa
på byggnaderna av fastighetens
anskaffningskostnad innefattar
även sådan tillgång för vilken
kostnaden enligt tredje stycket ej
skall inräknas i anskaffningskostnad
för byggnad. Kostnaden för
tillgång av nu avsett slag skall således
avräknas, varefter avskrivningsunderlaget
för byggnaderna
erhålles. Vad som skall anses belöpa
på byggnaderna av fastighetens
anskaffningskostnad får jämkas,
om värdet av bebyggelsen,
däri inbegripet sådan tillgång för
vilken kostnaden enligt tredje stycket
ej skall inräknas i anskaffningskostnad
för byggnad, föranleder
ändring med minst en femtedel,
dock minst 10 000 kronor.
Har bebyggd fastighet förvärvats
på annat sätt än genom köp, byte
eller därmed jämförligt fång, gäller
för beräkning av avskrivningsunderlaget
för byggnaden punkt
3 b sista stycket av anvisningarna
till 29 § i tillämpliga delar.

detta förhållande.

för överlåtaren.

eller rivningen.

SkU 1972: 67

Kungl. Maj:ts förslag

6. Avdrag för värdeminskning
av tillgång som avses i punkterna
3—5 åtnjutes endast av skattskyldig
ägare av tillgången, om ej annat
följer av nästa stycke.

Har arrendator eller annan nyttjanderättshavare
haft kostnad för
ny-, till- eller ombyggnad eller annan
därmed jämförlig förbättring
av fastighet, som han innehaft
med nyttjanderätt, och blir jordägaren
omedelbart ägare till vad
som utförts, får nyttjanderättshavaren
åtnjuta avdrag enligt avskrivningsplan
med 10 procent av
hela anskaffningskostnaden för
täckdike och med 5 procent av hela
anskaffningskostnaden för annan
tillgång. Dessutom äger nyttjanderättshavaren
rätt till avdrag
enligt punkt 3 nionde stycket i
enlighet med vad där föreskrives.

Utskottets förslag

6. Avdrag för värdeminskning
av tillgång som avses i punkterna
3—5 åtnjutes endast av skattskyldig
ägare av tillgången, om ej
annat följer av andra och tredje
styckena.

Har arrendator eller annan nyttjanderättshavare
haft kostnad för
ny-, till- eller ombyggnad eller annan
därmed jämförlig förbättring
av fastighet, som han innehaft
med nyttjanderätt, och blir jordägaren
omedelbart ägare till vad
som utförts, får nyttjanderättshavaren
åtnjuta avdrag enligt avskrivningsplan
med 10 procent av
hela anskaffningskostnaden för
täckdike och med 5 procent av
hela anskaffningskostnaden för annan
tillgång än som avses i tredje
stycket. Dessutom äger nyttjanderättshavaren
rätt till avdrag enligt
punkt 3 nionde stycket i enlighet
med vad där föreskrives.

Har arrendator eller annan nyttjanderättshavare
haft kostnad för
anskaffande av tillgång, som enligt
punkt 3 tredje stycket eller punkt
4 tredje stycket ej inräknas i anskaffningskostnad
för byggnad eller
markanläggning, eller av maskiner
och andra för stadigvarande
bruk avsedda inventarier, som
han innehar med nyttjanderätt,
och blir jordägaren omedelbart
ägare till vad som anskaffats, får
nyttjanderättshavaren åtnjuta avdrag
enligt bestämmelserna i punkt

— åtnjutit avdrag.

För det

1. Inkomst av

För skattskyldig,

Därest vinstresultatet

Den i

Lagret vid

till 41 §

och skulder.

av följande.

stadgade grunder.

nedan sägs.

allmänna saluvärdet.

Därest värdet å lagret, beräknat Därest värdet å lagret, beräknat
till anskaffnings- eller återanskaff- till anskaffnings- eller återanskaff ningsvärdet

och i förekommande ningsvärdet och i förekommande

SkU 1972: 67

Kungl. Maj:ts förslag

fall efter avdrag för inkurans, uppgår
till lägre belopp än som motsvarar
medeltalet av värdena å lagren
vid utgången av de två närmast
föregående beskattningsåren
(jämförelseåren), må lagret vid beskattningsårets
utgång i stället upptagas
till lägst ett belopp motsvarande
förstnämnda värde å detta
lager efter avdrag med sextio procent
av sagda medeltalsvärde. Därvid
skola såsom värden å lagren
vid jämförelseårens utgång hava
upptagits anskaffningsvärdena eller,
därest återanskaffningsvärdena
å balansdagarna i fråga varit
lägre, sistnämnda värden, i förekommande
fall efter avdrag för inkurans.
Motsvarande gäller i fall
då värde av djur på jordbruksfastighet
upptagits till fulla det värde
som riksskatteverket fastställt
enligt föregående stycke eller till
fulla allmänna saluvärdet. Föreligger
sådant fall att sextio procent av
nyssnämnda medeltalsvärde överstiger
värdet av lagret vid beskattningsårets
utgång, må avdrag åtnjutas
jämväl för det överskjutande
beloppet, därest en häremot
svarande avsättning i räkenskaperna
gjorts till lagerregleringskonto.
Då avdrag för sådan avsättning
medgivits, skall avsättningen återföras
till beskattning nästföljande
beskattningsår, därvid frågan om
avdrag för förnyad avsättning till
dylikt konto får prövas enligt bestämmelserna
ovan. Ingå i lagret
råvaror eller stapelvaror, må lagret
av sådana varor eller del därav
upptagas till lägst sjuttio procent
av värdet å tillgångarna i fråga
beräknat efter lägsta marknadspris
under beskattningsåret eller
under något av de närmast
föregående nio beskattningsåren.
Därest sist angivna grund för värdering
av varulagret eller del därav
tillämpats, skall vad ovan sägs
om värdering med hänsyn tagen

Utskottets förslag

fall efter avdrag för inkurans, uppgår
till lägre belopp än sorn motsvarar
medeltalet av värdena å
lagren vid utgången av de två närmast
föregående beskattningsåren
(jämförelseåren), må lagret vid beskattningsårets
utgång i stället upptagas
till lägst ett belopp motsvarande
förstnämnda värde å detta
lager efter avdrag med sextio procent
av sagda medeltalsvärde. Därvid
skola såsom värden å lagren
vid jämförelseårens utgång hava
upptagits anskaffningsvärdena eller,
därest återanskaffningsvärdena
å balansdagarna i fråga varit
lägre, sistnämnda värden, i förekommande
fall efter avdrag för inkurans.
I fråga ont djur på jordbruksfastighet
gäller dock att värdet
av djuren skall hava upptagits
till fulla det värde som riksskatteverket
fastställt enligt föregående
stycke eller till fulla allmänna saluvärdet.
Föreligger sådant fall att
sextio procent av nyssnämnda medeltalsvärde
överstiger värdet av
lagret vid beskattningsårets utgång,
må avdrag åtnjutas jämväl
för det överskjutande beloppet,
därest en häremot svarande avsättning
i räkenskaperna gjorts till lagerregleringskonto.
Då avdrag för
sådan avsättning medgivits, skall
avsättningen återföras till beskattning
nästföljande beskattningsår,
därvid frågan om avdrag för förnyad
avsättning till dylikt konto
får prövas enligt bestämmelserna
ovan. Ingå i lagret råvaror eller
stapelvaror, må lagret av sådana
varor eller del därav upptagas till
lägst sjuttio procent av värdet å
tillgångarna i fråga beräknat efter
lägsta marknadspris under beskattningsåret
eller under något av de
närmast föregående nio beskattningsåren.
Därest sist angivna
grund för värdering av varulagret
eller del därav tillämpats, skall
vad ovan sägs om värdering med

SkU 1972: 67

Kungl. Maj:ts förslag Utskottets förslag

till medeltalet av värdena å lagren hänsyn tagen till medeltalet av

vid utgången av de två närmast värdena å lagren vid utgången av

föregående beskattningsåren icke de två närmast föregående beskatt gälla.

ningsåren icke gälla.

Utan avseende vara påkallat.

Vad i såsom skäligt.

Förvärvas aktie inbetald insats.

Avdrag för skattskyldiga angivit.

Vid bestämmande eget kapital.

Nedskrivning av tillgångarna levereras.

Vad här årets inkomst.

Har avverkningsrätt influtna likviden.

Om beskattningsmyndighet, till beskattning.

Motsvarande gäller års inkomstberäkning.

2. lag om ikraftträdande av lagen (1972: ) om ändring i kom munalskattelagen

(1928: 370) med de ändringar, att 13 och
18 §§ erhåller följande såsom utskottets förslag betecknade
lydelse:

Kungl. Maj:ts förslag Utskottets förslag

13 § För annan skattskyldig än 13 § För annan skattskyldig än

som avses i 12 § upptages ingångs- som avses i 12 § upptages ingångsvärde
för inventarier, som finns värde för honom tillhöriga inven på

fastigheten vid övergången och tarier, som finns på fastigheten vid

som förvärvats genom köp, byte övergången och som förvärvats geeber
därmed jämförligt fång, till nom köp, byte eller därmed jäm belopp

motsvarande den skattskyl- förligt fång, till belopp motsvaran diges

ursprungliga kostnad för ny- de den skattskyldiges ursprungliga

uppsättning av dessa. Har den kostnad för nyuppsättning av des skattskyldige

vid övergången un- sa. Har den skattskyldige vid över der

minst de senaste fem åren haft gången under minst de senaste

intäkt av jordbruksfastighet, får fem åren haft intäkt av jordbruks han

dock i stället beräkna ingångs- fastighet, får han dock i stället

värdet till ett belopp motsvarande beräkna ingångsvärdet till ett be summan

av anskaffningskostnaden lopp motsvarande summan av anför
inventarier, som han ägt un- skaffningskostnaden för inventari der

kortare tid än fem år, och 50 er, som han ägt under kortare tid

procent av återanskaffningskost- än fem år, och 50 procent av åter naden

vid övergången för övriga anskaffningskostnaden vid överinventarier.
gången för övriga inventarier.

Har skattskyldig denna paragraf.

Inventarier för kommunalskattelagen (1928: 370).

Riksskatteverket fastställer denna lag.

18 § För annan för stamdjur.

Ingångsvärde för stamdjur, som Ingångsvärde för stamdjur, som
förvärvats genom köp, byte eller förvärvats genom köp, byte eller
därmed jämförligt fång, upptages därmed jämförligt fång, upptages

SkU 1972: 67

Kungl. Maj.ts förslag

till belopp motsvarande den skattskyldiges
ursprungliga kostnad för
nyuppsättning av stamdjur. Har
den skattskyldige under minst de
senaste fem åren före övergången
haft stamdjur i förvärvskällan, får
han i stället för sin ursprungliga
nyuppsättningskostnad som ingångsvärde
för befintliga stamdjur
upptaga ett belopp motsvarande
de värden på grundval av genomsnittspriser
som fastställts av riksskatteverket
närmast före det första
beskattningsårets ingång. Har
verket icke fastställt värde av
stamdjur av visst slag, upptages
allmänna saluvärdet som ingångsvärde.

Utskottets förslag

till belopp motsvarande den skattskyldiges
ursprungliga kostnad för
nyuppsättning av stamdjur. Har
den skattskyldige under minst de
senaste fem åren före övergången
haft stamdjur i förvärvskällan, får
han i stället för sin ursprungliga
nyuppsättningskostnad som ingångsvärde
för stamdjur upptaga
ett belopp motsvarande värdet av
det genomsnittliga antalet stamdjur
under de senaste fem åren, dock
högst antalet sådana djur vid övergången,
på grundval av genomsnittspriser
som fastställts av riksskatteverket
närmast före övergången.
Har verket icke fastställt
värde av stamdjur av visst slag,
upptages allmänna saluvärdet som
ingångsvärde.

3. lag om ändring i förordningen (1951: 793) om skyldighet för
vissa idkare av jordbruk eller skogsbruk att föra räkenskaper
såsom underlag för taxering med den ändringen, att ikraftträdandebestämmelsema
erhåller följande såsom utskottets
förslag betecknade lydelse:

Kungl. Maj:ts förslag

Denna lag träder i kraft den 1
januari 1973 men tillämpas ej i
fråga om idkare av jordbruk eller
skogsbruk, som för taxering icke
beräknar inkomst av jordbruksfastighet
enligt bokföringsmässiga
grunder.

Utskottets förslag

Denna lag träder i kraft den 1
mars 1973 men tillämpas ej i
fråga om idkare av jordbruk eller
skogsbruk, som för taxering icke
beräknar inkomst av jordbruksfastighet
enligt bokföringsmässiga
grunder.

Har idkare av jordbruk eller
skogsbruk tillämpat annat räkenskapsår
än kalenderår och avslutat
bokföringen utan vinst- och
förlustkonto, får riksskatteverket
om särskilda skäl föreligger efter
ansökan medgiva undantag från
bestämmelserna i 11 § beträffande
de räkenskapsår som går till
ända före den 1 januari 1976.

4. förordning om ändring i förordningen (1951:763) angående
beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst,

5. lag om ändring i taxeringsförordningen (1956: 623),

6. förordning om ändring i förordningen (1959: 129) om uppskov
i vissa fall med beskattning av intäkt av skogsbruk med

SkU 1972: 67

den ändringen, att ikraftträdandebestämmelserna erhåller följande
såsom utskottets förslag betecknade lydelse:

Kungl. Maj:ts förslag

Denna förordning träder i kraft
den 1 januari 1973.

Utskottets förslag

Denna förordning träder i kraft
den 1 januari 1973. Äldre bestämmelser
gäller vid 1973 och tidigare
års taxering samt vid eftertaxering
för år 1973 eller tidigare
år ävensom i de fall inkomst av
jordbruksfastighet icke beräknas
enligt bokföringsmässiga grunder.

1. förordning om ändring i förordningen (1954: 142) om taxering
för inkomst av medel, som insatts å skogskonto med den
ändringen, att ikraftträdandebestämmelsema erhåller följande
såsom utskottets förslag betecknade lydelse:

Kungl. Maj:ts förslag

Denna förordning träder i kraft
den 1 januari 1973. Äldre bestämmelser
gäller fortfarande i de fall
inkomst av jordbruksfastighet icke
beräknas enligt bokföringsmässiga
grunder.

Utskottets förslag

Denna förordning träder i kraft
den 1 januari 1973. Äldre bestämmelser
gäller vid 1973 och tidigare
års taxering samt vid eftertaxering
för år 1973 eller tidigare år ävensom
i de fall inkomst av jordbruksfastighet
icke beräknas enligt
bokföringsmässiga grunder.

B. att riksdagen avslår

1. motionen 1972: 1855,

2. motionen 1972: 1857,

3. motionen 1972: 1861,

4. motionen 1972: 1863,

5. motionen 1972: 1864,

i den mån de inte kan anses besvarade genom vad utskottet
ovan anfört och hemställt.

Stockholm den 7 december 1972

På skatteutskottets vägnar
ERIK BRANDT

Närvarande: herrar Brandt (s), Magnusson i Borås (m), Eriksson i
Bäckmora* (c), Kristenson (s), Josefson i Arrie (c), Wärnberg* (s),
Larsson i Umeå (fp), Carlstein (s), Sundkvist (c), Wikner (s), Nilsson
i Trobro (m), Stadling (s), Westberg i Hofors (s), Hörberg (fp) och fru
Normark (s).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

SkU 1972: 67

Reservationer

Beträffande avdrag för kostnader för omtäckdikning

1. av herrar Magnusson i Borås (m) och Nilsson i Trobro (m), som

— under åberopande av innehållet i motionen 1972: 1863 — ansett att
utskottet under punkten A 1 bort hemställa,

att riksdagen, med anledning av propositionen 1972: 120 och
med bifall till motionen 1972: 1863, såvitt avser punkt 1 av
anvisningarna till 22 § förslaget till lag om ändring i kommunalskattelagen
(1928: 370) beslutar, att anvisningspunkten
skall ha följande lydelse:

Anvisningar

till 22 §

1. Till driftkostnader hänföres lön eller liknande vederlag liksom
underhåll åt personal, som använts för jordbruket eller dess binäringar;
undantagsförmåner, pensioner, periodiska utbetalningar på grund av
förutvarande anställning på fastigheten; arrendeavgift; avgäld, som skolat
utgå av fastigheten; ränta på lånat kapital som nedlagts i fastigheten
eller använts för dess drift; kostnader för inköp av djur, utsäde, foder,
gödselmedel och dylikt; kostnader för reparation och underhåll av driftbyggnader,
markanläggningar och inventarier; kostnader för omtäckdikning;
kostnader för vård och underhåll av skog, såsom förvaltning,
bevakning, väg- och byggnadsunderhåll, skogskultur, skyddsdikning,
skogsindelning m. m., samt vid skogsavverkning kostnader för virkets
huggning, tillredning, utdrivning, flottning m. m.; kostnader för försäkring
av personal, byggnader, skog, gröda, djur, förråd och inventarier
som ej äro att hänföra till personlig lösegendom, m. m.

Till reparation och underhåll.

Som driftkostnad tillhörande fördelningsledningar.

Kostnad för motsvarande tillämpning.

Värdet av som intäkt.

Avdrag för till 29 §.

Redovisar arbetsgivare om jordbruksfastighet.

Hemmavarande barn, punkt 2.)

Barn, som för barnet.

Punkt 18 av jordbruksfastighet.

Beträffande ingångsvärde för byggnader

2. av herrar Magnusson i Borås (m) och Nilsson i Trobro (m), som

— under hänvisning till innehållet i motionen 1972: 1863 — ansett att
utskottet under punkten A 2 bort hemställa,

att riksdagen, med anledning av propositionen 1972: 120 och
med bifall till motionen 1972: 1863, såvitt avser 9 § lagen om

SkU 1972: 67

ikraftträdande av lagen (1972: ) om ändring i kommunal skattelagen

(1928: 370) beslutar, att paragrafen skall ha följande
lydelse:

9 § Skattskyldig, som denna plan.

Annan skattskyldig än som avses i första stycket skall som ingångsvärde
för byggnad upptaga den verkliga anskaffningskostnaden med tilllägg
för kostnad för ny-, till- eller ombyggnad som skett senare. Ingångsvärdet
får dock i stället beräknas till två tredjedelar av summan
av vid övergången gällande taxerat jordbruksvärde, skogsmarksvärde,
värde av övrig mark och värde av särskilda tillgångar, minskat med
skäligt värde av mera betydande naturtillgångar och särskilda förmåner.
Skogsmarksvärdet inräknas dock med högst 25 000 kronor. Naturtillgångar
och särskilda förmåner anses som mera betydande, om deras
värde överstiger en tiondel av ovannämnda summa. I ingångsvärde som
beräknas på nu angivet sätt får inräknas kostnad för ny-, till- eller ombyggnad
på fastigheten, om ny-, till- eller ombyggnaden skett efter utgången
av år 1964, under förutsättning att kostnaden icke beaktas vid
den fastighetstaxering då det vid övergången gällande taxeringsvärdet
fastställts. Skattskyldig, som förvärvat fastigheten genom köp, byte
eller därmed jämförligt fång efter utgången av år 1964, får härutöver
beräkna ingångsvärdet enligt punkt 3 sjunde stycket av anvisningarna
till 22 § kommunalskattelagen (1928: 370) i dess nya lydelse. Kostnad
för ny-, till- eller ombyggnad på fastigheten får inräknas i ingångsvärdet,
om ny-, till- eller ombyggnaden skett efter förvärvet.

Har ingångsvärde ej åtnjutas.

Har kostnad i anspråk.

Har den denna paragraf.

Beträffande ingångsvärde för markanläggningar

3. av herrar Eriksson i Bäckmora (c), Josefson i Arrie (c), Larsson
i Umeå (fp), Sundkvist (c) och Hörberg (fp), som ansett

dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 15, som börjar med
”Utskottet delar” och slutar med ”denna del”, bort ha följande lydelse:
Förslaget i propositionen innebär att kostnader för markanläggningar,
som nedlagts före övergången till bokföringsmässig redovisning, inte får
beaktas vid bestämmandet av avskrivningsunderlaget. Det innebär att
reglerna i detta fall har utformats på annorlunda sätt än vid motsvarande
omläggning av rörelsebeskattningen. Då tilläts i fråga om rörelsefastigheter
fullt hänsynstagande till markanläggningar anskaffade efter tidpunkten
för den senaste fastighetstaxeringen (1964) i den mån anskaffningskostnaden
inte tidigare dragits av eller avskrivits. Utskottet anser
att det från likformighets- och rättvisesynpunkt är riktigt, att motsvarande
regler får gälla i fråga om markanläggningar inom jordbruket.
Det bör givetvis ankomma på den skattskyldige att förebringa erfor -

SkU 1972: 67

derlig utredning angående kostnadernas omfattning och anläggningarnas
karaktär. Utskottet tillstyrker sålunda yrkandet i motionen 1972: 1861.
Därmed är också yrkandet i motionen 1972: 1863 delvis tillgodosett.

dels att utskottet under punkten A 2 bort hemställa

att riksdagen, med anledning av propositionen 1972: 120 samt
med bifall till motionen 1972: 1861 och med anledning av motionen
1972: 1863, såvitt avser 11 § lagen om ikraftträdande
av lagen (1972: ) om ändring i kommunalskattelagen (1928:

370) beslutar, att paragrafen skall ha följande lydelse:

11 § Kostnad som före övergången nedlagts på markanläggning får
ej med anledning av övergången dragas av på annat sätt än som annars
skulle ha skett, såvida inte kostnaden nedlagts efter utgången av år 1969.

Kostnad som kommunalskattelagen (1928: 370).

4. av herrar Magnusson i Borås (m) och Nilsson i Trobro (m), som
— under hänvisning till innehållet i motionen 1972: 1863 — ansett att
utskottet under punkten A 2 bort hemställa

att riksdagen, med anledning av propositionen 1972: 120 och
med bifall till motionen 1972: 1863, såvitt avser 11 § lagen
om ikraftträdande av lagen (1972: ) om ändring i kom munalskattelagen

(1928: 370) beslutar, att paragrafen skall ha
följande lydelse:

11 § Kostnad som före övergången nedlagts på markanläggning får
ej med anledning av övergången dragas av på annat sätt än som annars
skulle ha skett, såvida inte kostnaden nedlagts efter utgången av år 1964.

Kostnad som kommunalskattelagen (1928: 370).

Beträffande ingångsvärde för inventarier

5. av herrar Magnusson i Borås (m), Eriksson i Bäckmora (c), Josefson
i Arrie (c), Larsson i Umeå (fp), Sundkvist (c), Nilsson i Trobro (m)
och Hörberg (fp), som ansett

dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 16, som börjar med ”Departementschefen
har i” och slutar med ”och 1972: 1863”, bort ha följande
lydelse:

Utskottet vill i detta sammanhang framhålla, att jordbruksbeskattningskommittén
för sin del föreslog att inventarier som vid övergången
innehafts mer än fem år skulle få tas upp till 65 procent av återanskaffningsvärdet.
Vid en av kommittén gjord undersökning har framkommit,
att ingångsvärden beräknade enligt den av kommittén föreslagna kombinationsmetoden
i genomsnitt kan beräknas uppgå till omkring 70 procent
av återanskaffningsvärdet.

Särskilt i fråga om dyrbar maskinell utrustning inom lantbruket, såsom
skördetröskor m. m., har prisnivån varit relativt fast under senare
år. Som framhålls i motionerna är det därför helt klart, att ingångsvär -

SkU 1972: 67

den, som motsvarar 65 procent av återanskaffningsvärdet, långt ifrån
alltid ger full kompensation i fråga om investeringar som ägt rum 6—7
år före övergången till bokföringsmässig redovisning. Utskottet anser i
likhet med motionärerna, att den i propositionen föreslagna skärpningen
jämfört med det enhälliga kommittéförslaget under sådana förhållanden
inte är försvarlig. Utskottet tillstyrker sålunda nu ifrågavarande yrkanden
i motionerna 1972: 1858, 1972: 1861 och 1972: 1863.

dels att utskottet under punkten A 2 bort hemställa

att riksdagen, med anledning av propositionen 1972: 120 samt
med bifall till motionerna 1972: 1858, 1972: 1861 och 1972:
1863, såvitt avser 13 § lagen om ikraftträdande av lagen (1972:

) om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370) beslutar,
att paragrafen skall ha följande lydelse:

13 § För annan skattskyldig än som avses i 12 § upptages ingångsvärde
för inventarier, som finns på fastigheten vid övergången och som förvärvats
genom köp, byte eller därmed jämförligt fång, till belopp motsvarande
den skattskyldiges ursprungliga kostnad för nyuppsättning av
dessa. Har den skattskyldige vid övergången under minst de senaste
fem åren haft intäkt av jordbruksfastighet, får han dock i stället beräkna
ingångsvärdet till ett belopp motsvarande summan av anskaffningskostnaden
för inventarier, som han ägt under kortare tid än fem år, och
65 procent av återanskaffningskostnaden vid övergången för övriga inventarier.

Har skattskyldig som avses i första stycket förvärvat inventarium på
annat sätt än genom köp, byte eller därmed jämförligt fång, får ingångsvärdet
för inventariet beräknas till högst 65 procent av återanskaffningskostnaden
vid övergången. Har den huvudsakliga delen av inventariebeståndet
förvärvats på sätt som här avses, får dock som ingångsvärde
för inventarierna upptagas samma värde som överlåtaren vid övergång
fått upptaga enligt denna paragraf.

Riksskatteverket fastställer denna lag.

Beträffande ingångsvärde för djur

6. av herrar Magnusson i Borås (m), Eriksson i Bäckmora (c), Josefson
i Arrie (c), Sundkvist (c), Nilsson i Trobro (m) och Hörberg (fp),
som ansett

dels att det avsnitt i utskottets yttrande, som på s. 17 börjar med ”Utskottet
är” och på s. 18 slutar med ”18 § ikraftträdandelagen”, bort ha
följande lydelse:

SkU 1972: 67

Utskottet anser de i propositionen föreslagna reglerna beträffande beräkningen
av ingångsvärde för stamdjur väl avvägda. En restriktivare
beräkning av ingångsvärdet skulle lätt leda till ett antal av skattemässiga
skäl betingade men i övrigt inte önskvärda försäljningar av djur före
övergången till bokföringsmässig redovisning. I rättstillämpningen har
man hittills i allmänhet godtagit det befintliga antalet stamdjur. Det finns
inte anledning att nu skärpa bestämmelserna. Som framhålls i propositionen
finns det redan med de föreslagna reglerna möjligheter till jämkning,
t. ex. om ingångsvärdet skulle bli uppenbart orimligt till följd av en ökning
av stamdjursbesättningen som framstår som huvudsakligen föranledd
av syftet att få ett högt ingångsvärde. Utskottet tillstyrker sålunda
propositionen i denna del.

dels att utskottet under punkten A 2 bort hemställa

att riksdagen, med bifall till propositionen 1972: 120, såvitt avser
18 § lagen om ikraftträdande av lagen (1972: ) om ändring

i kommunalskattelagen (1928: 370) antar det vid propositionen
fogade förslaget till lydelse av paragrafen.

Beträffande resultatutjämning genom kontometod

7. av herrar Magnusson i Borås (m), Eriksson i Bäckmora (c), Josefson
i Arrie (c), Larsson i Umeå (fp), Sundkvist (c), Nilsson i Trobro (m)
och Hörberg (fp), som ansett
dels att det stycke i utskottets yttrande på s. 18, som börjar med
”Bl. a. genom” och slutar med ”motionen 1972: 1855”, bort ha följande
lydelse:

Genom övergången till bokföringsmässig redovisning för jordbruk erhålles,
i likhet med vad som tidigare gällt för rörelse, ökade möjligheter
till resultatutjämning genom avskrivning på inventarier och nedskrivning
av varulager.

Av flera skäl är det emellertid angeläget att därutöver pröva möjligheterna
att i skattelagstiftningen införa en generell rätt till öppen resultatutjämning
mellan olika beskattningsår. Utskottet förordar därför en
skyndsam utredning i ämnet. Utredningen bör lämpligen ske inom företagsskatteberedningen.
Med en sådan rätt till öppen resultatutjämning
tillgodoses yrkandet i motionen 1972: 1855.

dels att utskottet under punkten B 1 bort hemställa

att riksdagen i anledning av motionen 1972: 1855 hos Kungl.
Maj:t anhåller om skyndsam utredning i syfte att genomföra
en allmän öppen resultatutjämning genom en kontometod.

Särskilt yttrande

Beträffande övergång till bokföringsmässig redovisning

av herrar Magnusson i Borås (m), Eriksson i Bäckmora (c), Josefson
i Arrie (c), Sundkvist (c), Nilsson i Trobro (m) och Hörberg (fp), som
anfört följande:

SkU 1972: 67

Som framhålls i motionerna 1972: 1859 och 1972: 1863 kan övergången
till bokföringsmässig redovisning utan tvekan skapa vissa problem.
Detta gäller speciellt beträffande äldre jordbrukare och brukare
med liten omsättning.

Ett genomförande av den sista etappen senare än vid 1978 års taxering
bör därför inte uteslutas. Avgången av äldre jordbrukare under de närmaste
åren kan f. n. inte helt överblickas. Ett uppskov med genomförandet
av den sista etappen kan därför komma att visa sig befogat för att
underlätta övergången.

MARCUS BOKTR. STOCKHOLM 1 971 720046