Skattereduktion för vissa reparationsarbeten
Betänkande 1992/93:SkU36
Skatteutskottets betänkande
1992/93:SKU36
Skattereduktion för vissa reparationsarbeten
Innehåll
1992/93 SkU36
Sammanfattning
Utskottet tillstyrker det i kompletteringspropositionen framlagda förslaget till skattereduktion för vissa byggnadsarbeten (prop. 1992/93:150 bil. 6.1), med några detaljändringar.
Till betänkandet fogas två reservationer (från s och från nyd) och en meningsyttring (v).
Propositionen
I proposition 1992/93:150 bilaga 6 1 Skattefrågor har regeringen (Finansdepartementet)
dels hemställt att riksdagen, såvitt nu är i fråga, antar i propositionen framlagda förslag (prop. bil. 6.1) till
1. lag om skattereduktion för reparationskostnader m.m. för bostadshus,
2. lag om ändring i skatteregisterlagen (1980:343),
dels berett riksdagen att ta del av vad föredragande statsrådet Bo Lundgren har anfört om utbyggnad av skattemyndigheternas kontrollverksamhet m.m.
Förslaget ansluter till riksdagens ställningstaganden tidigare i vår om en skattereduktion för reparation och ombyggnad av bostadshus i syfte att stimulera konjunkturerna inom byggsektorn. Propositionen innebär att skattereduktionen blir 30% av utgifterna för åtgärder under tiden den 15 februari 1993--den 31 december 1994, intill vissa maximibelopp. För villor blir skattereduktionen högst 10500 kr. För hyreshus blir skattereduktionen högst 20000 kr eller det högre belopp som motsvarar tre gånger fastighetsskatten för år 1993 på bostadsdelen.
Lagförslagen har följande lydelse.
Motionerna
1992/93:Fi93 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas, såvitt nu är i fråga
64. att riksdagen i enlighet med vad som sägs i motionen beslutar att skatteavdrag för reparationer m.m. får göras fullt ut för såväl arbetskostnader som material upp till ett basbelopp för arbeten som slutförts senast den 30 juni 1995.
1992/93:Sk56 av Ivar Franzén (c) vari yrkas att riksdagen beslutar att redovisning av underlaget för skattereduktion får ske per företag på det sätt och i den omfattning som anges i motionen.
1992/93:Sk57 av Lars Hedfors m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen avslår regeringens förslag om att införa ett avdrag på skatten för reparations- och underhållskostnader,
2. att riksdagen beslutar införa ett bidragssystem för reparations- och underhållsåtgärder i enlighet med vad som anförts i motionen.
Yttranden
Lagrådet, Datainspektionen och bostadsutskottet har yttrat sig i ärendet, bilagorna 1--3.
Utskottet
Allmänna ställningstaganden
Regeringens förslag om skattereduktion för byggnadsarbeten på bostadshus grundar sig på de beslut i denna fråga som riksdagen har fattat tidigare i vår på grundval av finansutskottets betänkanden FiU10 och FiU20 och skatteutskottets betänkande SkU33 i syfte att stimulera aktiviteten inom byggnadssektorn och motverka arbetslösheten.
Förslaget innebär att skattereduktion skall medges för reparation, underhåll och om- och tillbyggnad på bostadshus som utförs under tiden den 15 februari 1993 -- den 31 december 1994. Skattereduktion skall medges med 30% av utgifterna, intill vissa maximibelopp. Utgifter för material och värdet av arbete som har utförts av husägaren medräknas inte. För villor blir skattereduktionen högst 10500 kr per taxeringsenhet. För hyreshus blir skattereduktionen högst 20000 kr eller alternativt ett belopp som motsvarar tre gånger fastighetsskatten för år 1993 på bostadsdelen. Utgifterna skall uppgå till minst 2000 kr. -- Ansökan skall komma in till skattemyndigheten före den 1 mars 1995. Skattereduktionen medges från inkomstskatt, skogsvårdsavgift och fastighetsskatt som påförts vid 1994 och 1995 års taxeringar. Den som vill ha skattereduktion vid 1994 års taxering skall ansöka om detta före den 1 mars 1994. Skattereduktion som medges för ett år kan inte förskjutas till ett senare år.
I motion Sk57 av Lars Hedfors m.fl. (s) yrkas avslag på propositionen och att riksdagen i stället beslutar att införa ett bidragssystem med ungefär samma omfattning. Enligt motionärerna strider den föreslagna skattereduktionen mot principerna för skattereformen. De anser att en bidragsform är snabbare, enklare och mer effektiv och att man har helt andra möjligheter att utforma ett bidrag på ett lämpligt sätt.
I motion Fi93 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) yrkas att skatteavdrag skall få göras fullt ut upp till ett basbelopp för såväl arbetskostnader som material för arbeten som slutförts senast den 30 juni 1995.
När det gäller detaljutformningen återkommer utskottet senare bl.a. till en fråga rörande bostadsföretagen som tas upp i motion Sk56 av Ivar Franzén (c).
Utskottet vill framhålla att regeringen utformat sitt förslag i nära anslutning till de ställningstaganden som riksdagen redan har intagit i dessa frågor (FiU10 och 20, SkU33). Dessa ställningstaganden innebär att de ifrågavarande byggstimulanserna bör utformas som en skattereduktion inom de ramar som ligger till grund för regeringens förslag.
Utskottet anser nu liksom tidigare att man kan ha både principiella och praktiska invändningar mot att använda skattesystemet för stimulanser av det här slaget. Till grund för tidigare ställningstaganden i denna fråga ligger att situationen på arbetsmarknaden kräver att man snabbt utformar de stimulanser som behövs.
I och för sig skulle det ha varit önskvärt att man hade haft mer tid för att bereda lagstiftningsfrågan och överväga detaljutformningen ytterligare. Det kan nu inte undvikas att speciella frågor återstår att lösa i den praktiska tillämpningen av reglerna.
Som Lagrådet har anfört torde dock ett bidragssystem också vara förenat med nackdelar. Från de synpunkter som Lagrådet har att beakta har Lagrådet därför inte funnit skäl att motsätta sig valet av metod. Utskottet återkommer till en del detaljer men vill nu framhålla att det enligt utskottets uppfattning inte finns anledning att bedöma dessa frågor på annat sätt än Lagrådet. Ett bidragssystem medför enligt vad utskottet kan finna i stort sett samma tillämpningsproblem som den nu aktuella ordningen. I sammanhanget vill utskottet framhålla att de tillämpningsfrågor som har uppmärksammats kan uppkomma i speciella situationer. Dessa frågor har enligt utskottets bedömning sådan karaktär att de kommer att kunna lösas i praktiken på lämpligt sätt. Utskottet finner också att det framlagda förslaget innebär en enkel och effektiv lösning jämfört med tänkbara alternativ, och Lagrådets förslag innebär ytterligare förbättringar.
Datainspektionen har tillstyrkt propositionen, med förbehållet att skattemyndigheterna inte bör få ökad tillgång till skatteregistren. Utskottet har inhämtat att regeringen kommer att tillgodose Datainspektionens synpunkter vid utformningen av handläggningsreglerna.
Med hänvisning till det anförda och till vad bostadsutskottet anfört i dessa frågor anser utskottet nu liksom tidigare att de aktuella stimulanserna inte bör utformas som ett bidrag. Utskottet avstyrker alltså motion Sk57 yrkande 2.
Utskottet vidhåller också att reglerna inte heller bör utformas som ett basbeloppsanknutet skatteavdrag. Utskottet avstyrker således det yrkande om ändringar i denna riktning som framställs i motion Fi93 yrkande 64.
Med det anförda tillstyrker utskottet den i propositionen föreslagna principlösningen. Samtidigt vill utskottet understryka vikten av att Riksskatteverket så snart som möjligt lämnar en tillfredsställande information om innebörden av reglerna och om att berörda parter bör uppmärksamma frågan om skattereduktion t.ex. vid köp och försäljning av bostadsbyggnader.
Detaljfrågor
Skattereduktionen skall enligt propositionen beräknas per taxeringsenhet.
Förslaget i motion Sk56 av Ivar Franzén (c) innebär att bostadsföretag, som enligt god redovisningssed har sin bokföring ordnad på brukningsenheter som inte motsvarar begreppet taxeringsenhet, skall slippa en särredovisning per taxeringsenhet. I sådana fall bör man enligt motionen av praktiska skäl kunna godta en redovisning som ansluter till företagets bokföring av hela sitt bostadsinnehav.
Som propositionen har utformats skulle förslaget i motionen knappast kunna innebära någon mer väsentlig förbättring för de aktuella företagen. Reparationer av ett hyreshus, som till en del består av lokaler, bör under alla förhållanden redovisas på ett sådant sätt att man kan bedöma hur mycket som hänför sig till bostadsdelen. Därtill kommer att förslaget i motionen medför andra problem av lagteknisk och administrativ art. Med hänvisning härtill avstyrker utskottet motion Sk56.
En bostadsrättsförening kan ha ett antal småhus som utgör en taxeringsenhet. För att skattereduktionen för alla dessa småhus inte skall begränsas till sammanlagt högst 10500 kr föreslår regeringen att man i sådana fall skall kunna tillämpa samma regler som för hyreshus. -- Utskottet föreslår att samma regler skall få gälla för alla taxeringsenheter med två eller flera småhus (4§ tredje stycket i Lagrådets förslag).
De åtgärder som skall kunna medföra skattereduktion bör kunna hänföras till byggnadsarbeten i vanlig bemärkelse. Utskottet föreslår ett tillägg i 2§ första stycket i syfte att göra detta klart.
Ett beslut om skattereduktion kan behöva ändras om ett annat beslut om skattereduktion, fastighetstaxering eller debitering av fastighetsskatt har ändrats. Utskottet föreslår att 12§ kompletteras i detta avseende, i överensstämmelse med vad som gäller i motsvarande fall enligt taxeringslagen.
Utskottet har vid sin behandling också uppmärksammat en annan detalj av rent redaktionell natur som inte fordrar någon särskild kommentar (1§ tredje stycket).
De detaljer som Lagrådet tagit upp i sitt yttrande fordrar inte någon närmare kommentar från utskottets sida. Utskottet instämmer i Lagrådets förslag.
Anslagsfrågan
I propositionen anförs att det uppkommer vissa kostnadsökningar för administrationen av den föreslagna skattereduktionen och för att genomföra förslaget och att dessa kostnader bör täckas.
Utskottet utgår från att regeringen snarast återkommer med en begäran om ett tilläggsanslag för dessa kostnader. Något ställningstagande från riksdagens sida till denna fråga behövs inte för närvarande enligt utskottets uppfattning.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande principlösningen av en stimulans för byggnadsarbeten att riksdagen med avslag på motionerna 1992/93:Sk57 och 1992/93:Fi93 yrkande 64 godtar proposition 1992/93:150 i denna del, res. 1 (s) res. 2 (nyd) men. (v)
2. beträffande en redovisning per taxeringsenhet att riksdagen med avslag på motion 1992/93:Sk56 godtar proposition 1992/93:150 i denna del,
3. beträffande detaljutformningen i övrigt att riksdagen godtar vad utskottet anfört i dessa frågor,
4. beträffande lagförslagen att riksdagen med anledning av proposition 1992/93:150 i denna del och vad utskottet ovan hemställt antar de vid propositionen fogade förslagen till 1. lag om skattereduktion för reparationskostnader m.m. för bostadshus med den ändringen att lagen erhåller följande lydelse:
Förslag till Lag om skattereduktion för utgifter för byggnadsarbete på bostadshus
Inledande bestämmelser
1§Skattereduktion enligt denna lag medges ägare till bostadshus, om han har haft utgifter som avses i 2§. Med ägare avses även den som enligt 1 kap. 5§ fastighetstaxeringslagen (1979:1152) skall likställas med ägare.
I fråga om handelsbolag och dödsbon som vid inkomsttaxeringen behandlas som handelsbolag tillkommer rätten till skattereduktion i stället delägarna.
Med bostadshus avses byggnad som vid fastighetstaxeringen betecknats som småhus eller hyreshus, i fråga om hyreshus dock endast till den del det utgör en värderingsenhet för bostäder.
Underlag för skattereduktion
2§Underlaget för skattereduktion är utgifter för reparation och underhåll samt för om- och tillbyggnad av bostadshus (byggnadsarbete). Som byggnadsarbete räknas inte åtgärder som enbart avser service på maskiner och andra inventarier eller installationer eller rengöring.
I underlaget inräknas inte utgifter för material och utrustning och inte värdet av byggnadsarbete som utförts av ägaren eller av den som enligt l§ andra stycket har rätt till skattereduktion i ägarens ställe. I underlaget inräknas inte heller utgifter för åtgärder för vilka beviljats statligt räntebidrag enligt ombyggnadslåneförordningen för bostäder (1986:693) eller förordningen (1991:1933) om statligt räntebidrag för ny- och ombyggnad av bostäder, statligt bidrag till åtgärder mot radon i egnahem eller stöd från statens fond för fukt- och mögelskador.
3§Underlaget för skattereduktion omfattar endast utgifter för byggnadsarbete som har utförts under tiden den 15 februari 1993--den 31 december 1994 och som har betalats senast den 15 februari 1995.
Utgifter för byggnadsarbete som påbörjas den 1 april 1993 eller senare inräknas i underlaget endast om arbetet utförts av någon som innehar F-skattebevis antingen när avtalet om arbetet träffades eller när ersättningen betalas.
Skattereduktionens storlek
4§Skattereduktionen uppgår till 30 procent av underlaget. För varje taxeringsenhet får skattereduktionen dock sammanlagt inte överstiga 1. för småhus 10500 kronor, 2. för hyreshus det högsta av beloppen 20000 kronor eller det belopp som motsvarar tre gånger fastighetsskatten för hela kalenderåret 1993.
Om sökandens underlag inte uppgår till sammanlagt minst 2000 kronor, medges inte någon skattereduktion.
I fråga om taxeringsenhet som består av två eller flera småhus får tillämpas vad som gäller beträffande hyreshus om skattereduktionen därigenom blir högre.
Skattereduktion för en delägare till en fastighet utgör högst så stor andel av den totala skattereduktionen för fastigheten som svarar mot hans andel i fastigheten när arbetet utfördes.
Ansökan
5§Ansökan om skattereduktion görs skriftligen hos en skattemyndighet.
6§Ansökningen skall innehålla uppgift om 1. sökandens personnummer eller organisationsnummer, 2. fastighetens beteckning, 3. sökandens andel i fastigheten när arbetet utfördes, 4. det byggnadsarbete som utförts på fastigheten och när arbetet utförts, 5. underlaget för den skattereduktion som begärs, 6. organisationsnummer eller personnummer för den som utfört byggnadsarbetet, samt 7. huruvida sådant stöd som avses i 2§ andra stycket andra meningen har beviljats.
Om sökanden har förvärvat fastigheten under 1993 eller 1994, skall ansökningen också innehålla uppgift om förvärvet och om den som fastigheten förvärvats från.
Till ansökningen skall fogas kopia av faktura eller motsvarande handling utvisande vilket byggnadsarbete som utförts och utgiften för detta arbete samt uppgift om utgiften för material och utrustning. Av ansökningen eller en handling som fogas till denna skall framgå när betalning har ägt rum.
7§Ägs fastigheten av ett handelsbolag eller ett dödsbo som vid inkomsttaxeringen behandlas som handelsbolag skall i ansökningen uppges hur skattereduktionen skall fördelas mellan delägarna.
8§Beviljas sådant stöd som avses i 2§ andra stycket andra meningen efter det att ansökan om skattereduktion lämnats in skall sökanden, inom en månad från den dag stödet beviljades, anmäla detta till den skattemyndighet som handlägger ansökningen eller till vilken ansökningen har lämnats in.
9§Om en fastighet har bytt ägare och mer än en på grund härav är berättigad till skattereduktion enligt denna lag skall den vars ansökan först kom in till en skattemyndighet i första hand medges skattereduktion. Kom ansökningarna in till en eller flera skattemyndigheter samma dag skall skattereduktionen fördelas mellan sökandena i förhållande till storleken av de underlag för skattereduktion, beräknade med beaktande av 4§ andra stycket, som ansökningarna avser.
10§Ansökan om skattereduktion skall ha kommit in till en skattemyndighet senast den 28 februari 1995.
Om en ansökan om skattereduktion har kommit in före den 1 mars 1994 skall skattereduktionen tillgodoräknas vid debitering av skatt på grund av 1994 eller 1995 års taxering efter vad som anges i ansökningen. Kommer ansökningen in senare tillgodoräknas skattereduktionen vid debitering av skatt på grund av 1995 års taxering.
Beslut
11§Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Riksskatteverket bestämmer vilken eller vilka skattemyndigheter som beslutar i ärenden enligt denna lag.
Sedan en skattemyndighet avgjort ett sådant ärende får en ny ansökan inte prövas förrän efter utgången av år 1994, om inte ansökningen avser utgifter på minst 1000 kronor som ingår i sökandens underlag för skattereduktion.
Omprövning, överklagande och straff
12§Skattemyndighetens beslut enligt denna lag får omprövas, förutom i fall som anges i förvaltningslagen (1986:223), om sökanden har lämnat oriktig uppgift eller sådant stöd som avses i 2§ andra stycket andra meningen har beviljats efter det att ansökningen gjordes. Beslut får också omprövas om det föranleds av ett annat beslut av skattemyndighet eller förvaltningsdomstol som rör skattereduktion enligt denna lag, fastighetstaxering eller debitering av fastighetsskatt.
Sådan omprövning får ske intill utgången av femte kalenderåret efter det då beslutet om skattereduktion meddelades. Omprövning enligt första stycket andra meningen får ske även efter den tid som anges i föregående mening men senast sex månader efter det beslut som föranleder ändringen.
13§Beslut av skattemyndigheten får överklagas av sökanden hos länsrätten i det län där skattemyndigheten är belägen inom tre veckor från det att han fått del av beslutet. Skattemyndighetens beslut får överklagas av Riksskatteverket hos nämnda länsrätt inom tre veckor från dagen för beslutet.
Om länsrätten helt eller delvis bifallit ett överklagande av sökanden, får skattemyndigheten överklaga länsrättens beslut. Riksskatteverket får överklaga ett beslut av länsrätten eller kammarrätten även om verket inte tidigare har fört det allmännas talan i målet.
Om sökanden överklagar ett beslut, förs det allmännas talan i länsrätten och kammarrätten av skattemyndigheten. Överklagar Riksskatteverket skall det allmännas talan föras av verket. Riksskatteverket för det allmännas talan i Regeringsrätten.
Riksskatteverket får uppdra åt en tjänsteman vid en skattemyndighet att företräda verket i allmän förvaltningsdomstol.
14§Den som i ärende om skattereduktion uppsåtligen eller av grov oaktsamhet lämnar oriktig uppgift och därigenom föranleder att skattereduktion medges eller medges med för högt belopp för honom eller den som han företräder döms till böter eller fängelse i högst sex månader, om inte gärningen är belagd med straff i brottsbalken. Vad som sägs om lämnande av oriktig uppgift gäller också underlåtenhet att göra anmälan enligt 8§.
Övriga bestämmelser
15§I fråga om skattereduktion enligt denna lag tillämpas vad som gäller om skattereduktion som avses i 2§ 4 mom. uppbördslagen (1953:272) om inte annat är föreskrivet. Skattereduktion enligt denna lag tillgodoräknas den skattskyldige före skattereduktion enligt uppbördslagen.
16§Skattereduktion enligt denna lag skall inte beaktas vid beräkning av preliminär skatt eller jämkning av sådan skatt. Jämkning av sjömansskatt får dock ske som för skattereduktion på grund av underskott av kapital enligt 12§ 4 mom. lagen (1958:295) om sjömansskatt i fråga om skattskyldiga som skall betala sådan skatt.
17§Bestämmelser om registrering av uppgifter och beslut enligt denna lag finns i skatteregisterlagen (1980:343).
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993.
2. lag om ändring i skatteregisterlagen (1980:343) med de ändringarna i regeringens ändringsförslag att orden "skattereduktion för reparationskostnader m.m. för bostadshus" i 1 och 7§§ byts ut mot "skattereduktion för utgifter för byggnadsarbete på bostadshus" och att orden "första stycket" i 7§ byts ut mot "första och andra stycket".
Stockholm den 27 maj 1993
På skatteutskottets vägnar
Knut Wachtmeister
I beslutet har deltagit: Knut Wachtmeister (m), Lars Hedfors (s), Filip Fridolfsson (m), Kjell Johansson (fp), Ivar Franzén (c), Karl-Gösta Svenson (m), Yvonne Sandberg-Fries (s), Harry Staaf (kds), Peter Kling (nyd), Gunnar Nilsson (s), Carl Fredrik Graf (m), Sverre Palm (s), Karl Hagström (s), Inger Lundberg (s) och Martin Nilsson (s).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Lars Bäckström (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Reservationer
1. Principlösningen av en stimulans för byggnadsarbeten (mom. 1)
Lars Hedfors, Yvonne Sandberg-Fries, Gunnar Nilsson, Sverre Palm, Karl Hagström, Inger Lundberg och Martin Nilsson (alla s) har
dels anfört följande:
De socialdemokratiska ledamöterna i bostads-, finans- och skatteutskotten har under riksdagens tidigare beredning av den aktuella delen av ROT-programmet hävdat att stimulanser av reparationsarbeten m.m. på bostadshus bäst uppnås med ett bidragssystem. De argument som framförts i dessa sammanhang understryks ytterligare av vad som anförs i motion Sk57 (s) och i den avvikande meningen i bostadsutskottets yttrande i ärendet. Vi instämmer i den kritik som riktas mot det av regeringen föreslagna skattereduktionssystemet. I jämförelse med ett bidragssystem leder regeringens förslag bl.a. till onödiga fördröjningar av stimulanseffekten, en tungrodd administration och ett större utrymme för fusk och missbruk. Därtill kommer orättvisor mellan olika upplåtelseformer eftersom bostadsrättsföreningar och andra bostadsföretag inte kommer att kunna utnyttja den av regeringen föreslagna skattereduktionen fullt ut. Förslaget får även andra skeva effekter, trots de detaljändringar som skatteutskottet nu förordar.
Som anförs i motion Sk57 och av socialdemokraterna i bostadsutskottet borde man i stället införa ett bidragssystem, i huvudsak på den nivå som regeringen nu föreslagit för skattereduktionen. Ett sådant system skulle kunna göras mycket enkelt jämfört med regeringens förslag så att man snabbt får den byggstimulans som behövs. Ett sådant bidrag skulle vara lika mycket värt för alla och skulle också kunna utformas så att det inte missgynnar en del av de bostadsformer som bör omfattas av systemet. Enligt vår uppfattning skulle det i ett bidragssystem inte heller vara förenat med några problem att överväga lämpliga begränsningar, exempelvis genom att begränsa bidraget till åtgärder i permanentbostäder.
Att utforma lämpliga bidragsregler fordrar dock närmare ställningstaganden till vissa detaljer, och det är inte nu möjligt att lägga fram en fullständig lagtext. Samtidigt kan det konstateras att den tid som redan förflutit sedan planerna på byggstimulanser offentliggjordes orsakat nya problem inom byggsektorn. Vi vill inte nu riskera ytterligare dröjsmål genom att fullfölja motionärernas avslagsyrkande på regeringsförslaget och begära ett nytt förslag om ett bidragssystem. Vad vi här har anfört med anledning av motionen bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels vid moment 1 hemställt
1. beträffande principlösningen av en stimulans för byggnadsarbeten att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Sk57 och proposition 1992/93:150 i denna del och med avslag på motion 1992/93:Fi93 yrkande 64 som sin mening ger regeringen till känna vad som har anförts i reservationen.
2. Principlösningen av en stimulans för byggnadsarbeten (mom. 1)
Peter Kling (nyd) har
dels anfört följande:
Som anförs i motion Fi93 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) är regeringens förslag om skattereduktion för byggnadsarbeten ett steg i rätt riktning. Vad förslaget ger är dock otillräckligt för att få en tillräcklig effekt mot svartjobb. Detta faktum är något som regeringen själv konstaterar i propositionen. Enligt vår uppfattning innebär förslaget att man inte uppnår den nödvändiga sysselsättningseffekten.
Tidsperioden i propositionen har också blivit för kort. Som vi har uppfattat tidigare uttalanden i år har avsikten varit att stimulanserna skulle avse byggnadsarbeten under en tvåårsperiod. Resultatet hittills har varit att många väntat med att sätta i gång för att kunna anpassa sig till den slutliga utformningen av dessa stimulanser.
Förslaget från Ny demokratis sida innebär att skatteavdrag skall få göras fullt ut, för såväl arbetskostnader som material, upp till ett basbelopp per år. Som anförs i motionen bör avdragsrätten omfatta arbeten t.o.m. den 30 juni 1995 och gälla för alla egnahem, dvs. villor, bostadsrätter och fritidshus. Avdragsrätten skulle på detta sätt omfatta ca 60% av boendet.
Vi beräknar att vårt förslag skulle leda till 8000--10000 nya jobb. Om man utformar byggstimulanserna på det sätt som vi föreslår skulle man dessutom få fördelen att den svarta sektorn minskar.
Förslaget i motion Fi93 innebär alltså stora fördelar jämfört med regeringens förslag. Att nu omarbeta regeringsförslaget på det sätt som föreslås i motionen skulle föranleda att stimulanserna försenas. Med hänsyn till de negativa effekter som detta skulle medföra finns det för närvarande inte något annat realistiskt alternativ än att genomföra regeringsförslaget, med de justeringar som utskottet har förordat. Jag begränsar mig därför till att kräva ett riksdagsuttalande om detta beklagliga faktum.
dels vid moment 1 hemställt
1. beträffande principlösningen av en stimulans för byggnadsarbeten att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Fi93 yrkande 64 och proposition 1992/93:150 i denna del och med avslag på motion 1992/93:Sk57 som sin mening ger regeringen till känna vad som har anförts i reservationen.
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet, eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.
Principlösningen av en stimulans för byggnadsarbeten (mom. 1)
Lars Bäckström (v) anför:
Reservation 1 av Lars Hedfors m.fl. (s) innehåller krav på ett riksdagsuttalande om att de aktuella byggstimulanserna borde ha utformats som ett bidrag. Vänsterpartiet ansluter sig till denna reservation.
LAGRÅDET
Bilaga 1
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1993-05-14
Närvarande: f.d. regeringsrådet Bengt Hamdahl, justitierådet Hans-Gunnar Solerud, regeringsrådet Anders Swartling.
Enligt protokoll vid sammanträde den 28 april 1993 har riksdagens skatteutskott beslutat inhämta lagrådets yttrande över förslag till lag om reparationskostnader m.m. för bostadshus (prop. 1992/93:150).
Förslaget har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Ulla Werkell.
Förslaget föranleder följande yttrande av lagrådet:
Som framhållits i propositionen kan man anföra både principiella och praktiska invändningar mot att använda skattesystemet för stimulansåtgärder av det nu aktuella slaget. Det i propositionen diskuterade bidragsalternativet synes dock också vara förenat med nackdelar. Från de synpunkter som lagrådet har att beakta finns det inte skäl att motsätta sig valet av metod.
De föreslagna reglerna kan komma att beröra ett stort antal fastighetsägare. Det är naturligtvis angeläget att reglerna ger klara och entydiga besked om förutsättningarna för skattereduktion. Det är också viktigt att missbruk så långt möjligt förhindras, vilket ställer stora krav på både uppgiftslämnande och kontroll. Mot denna bakgrund är det beklagligt att lagförslaget har behövt tillkomma under stark tidspress och utan sedvanligt remissförfarande. Det kan visserligen sägas att de förhållanden som motiverat att stimulansåtgärder föreslås har en så exceptionell karaktär att det är försvarligt att göra avsteg från de normer för beredningen som anges i 7 kap. 2§ regeringsformen. Lagrådet befarar emellertid att reglerna kan komma att medföra betydande problem vid den praktiska tillämpningen.
Som exempel på sådana problem kan nämnas att de grundläggande bestämmelserna i 2§ om underlaget för skattereduktion aktualiserar flera besvärliga gränsdragningsfrågor, t.ex. mellan nybyggnad och tillbyggnad, mellan byggnad och anslutande markanläggningar samt mellan arbete i egen regi och arbete som utförs av fristående arbetskraft. Svårigheter kan också uppkomma vid bestämningen av vad som är att anse som underhåll. I ärendet föreligger inte det underlag som skulle behövas för en tillräcklig precisering av lagtexten på dessa och andra punkter.
Lagrådet har vid sin granskning av lagförslaget funnit anledning att föreslå de ändringar som framgår av bilagan till detta protokoll. De ändringar som är av rent förtydligande karaktär eller innefattar endast en omdisponering av bestämmelserna fordrar inte någon närmare kommentar.
Ändringar som är av saklig natur eller i övrigt förtjänar särskild belysning behandlas i det följande.
2§
De arbeten som skall kunna ge rätt till skattereduktion är reparation och underhåll samt om- och tillbyggnad av bostadshus. Enligt lagförslaget är det "kostnader" för det förra och "utgifter" för det senare slaget av arbeten som skall få räknas in i underlaget för skattereduktionen. Såvitt gäller om- och tillbyggnadsarbeten är det också naturligt att reglerna omfattar hela utgiften under den aktuella perioden och inte endast den del av utgiften som utgör periodens kostnad. När det gäller reparation och underhåll vill lagrådet däremot ifrågasätta om den i propositionen valda terminologin verkligen är rättvisande; det synes stå bättre i överensstämmelse med lagstiftningens syfte att även beträffande dessa arbeten beakta utgiften under perioden i stället för kostnaden. I lagrådets förslag till lagtext används därför genomgående uttrycket utgift. Denna terminologi har också föranlett förslaget till ändring av lagens rubrik.
Enligt propositionen bör skattereduktion medges endast för arbetskostnader. På grund av svårigheterna att definiera detta begrepp har i propositionen valts en indirekt metod som innebär att den totala utgiften för reparation, underhåll, ombyggnad och tillbyggnad (byggnadsarbete) skall minskas med utgifter för material. Metoden synes innebära att inte endast rena arbetskostnader utan även t.ex. administrations- och vinstpålägg kan komma att ingå i underlaget för skattereduktion. Vid lagrådsföredragningen har framkommit att undantaget för "material" är avsett att omfatta, förutom byggnadsmaterial i vanlig mening, även inventarier och annan utrustning som i samband med byggnadsarbetet tillförs bostadshuset. Detta bör framgå av lagtexten.
Enligt propositionen bör förhindras att dubbel kompensation utgår i vissa fall. I detta syfte föreslås att förekomsten av statligt stöd i form av vissa räntebidrag, bidrag till åtgärder mot radon och stöd för avhjälpande av fukt- och mögelskador skall beaktas när underlaget för skattereduktion bestäms. Det är dock inte helt klart hur detta är tänkt att ske. Enligt motiven bör "utgifter för åtgärder" för vilka stöd utgått inte ingå i underlaget. Detta uttrycks också så att den som har beviljats statligt stöd "för en vidtagen åtgärd" inte samtidigt skall få skattereduktion. Den sålunda antydda metoden synes innebära att hela utgiften för åtgärden faller utanför underlaget för skattereduktion även om det statliga stödet inte täcker mer än en del av utgiften. I förslaget till lagtext anges emellertid i stället att "utgifter" för vilka beviljats statligt stöd inte skall räknas in i underlaget för skattereduktion. Denna formulering kunde tyda på att det är endast det faktiskt utgående stödbeloppet som skall avräknas, vilket skulle innebära att ett överskjutande utgiftsbelopp skulle få räknas in i underlaget. Endast den förstnämnda, i motiven antydda metoden synes emellertid direkt tillämpbar när stödet beviljats i form av räntebidrag. Lagrådet har i sitt författningsförslag antagit att den metoden skall tillämpas också vid övriga former av stöd.
I propositionen föreslås att "värdet av arbete som utförts av ägaren" inte skall räknas in i underlaget för skattereduktion. Enligt motiven är bestämmelsen tillämplig när en egenföretagare utför arbeten på den egna villan och när "ett företag med egna anställda utför t.ex. reparationer på företagets fastigheter". Undantagsbestämmelsen omfattar således inte bara eget arbete i egentlig mening utan även arbete som utförs av någon som är anställd hos fastighetsägaren. När en fastighetsägare som är en fysisk person anlitar en annan fysisk person för byggnadsarbete har det åtminstone tidigare ofta varit svårt att avgöra om ett anställningsförhållande (eller motsvarande) skall anses ha förelegat eller ej. Av grunderna för den föreslagna lagstiftningen får anses följa att den nu behandlade undantagsbestämmelsen inte blir tillämplig om den anlitade personen innehar ett F-skattebevis (jfr särskilt 3§ andra stycket). Lagrådet vill i sammanhanget påpeka att undantagsbestämmelsen får den verkan att ett företag således inte genom den föreslagna lagen stimuleras att hålla egna anställda sysselsatta med arbeten på företagets bostadshus men väl att sysselsätta ett annat företags anställda härmed. En oklar fråga är vad som är avsett att gälla i de fall då fastigheten ägs av ett handelsbolag eller ett dödsbo som taxeras som handelsbolag. I enlighet med det nyss sagda omfattar undantagsbestämmelsen arbete som utförts av personer som är anställda hos bolaget eller dödsboet. Under föredragningen har framkommit att bestämmelsen i konsekvens härmed bör tillämpas också när en delägare i bolaget eller dödsboet utför arbete på fastigheten utan att vara anställd (enligt 1§ andra stycket är det delägarna och inte bolaget/dödsboet som kan bli berättigade till skattereduktion). Lagrådet har därför i sitt författningsförslag utgått från att värdet av arbete som utförs av delägarna inte skall räknas in i underlaget.
3 och 4§§
Av systematiska skäl föreslår lagrådet att 2000-kronorsregeln (första stycket andra meningen i propositionens lagförslag) flyttas till 4§, som reglerar storleken av skattereduktionen. Vid föredragningen inför lagrådet har framkommit att avsikten är att ett minimibelopp om 2000 kronor skall gälla för varje sökande. Lagrådets författningsförslag har utformats i enlighet härmed.
5§
Enligt motiven skall en ansökan kunna lämnas in till vilken skattemyndighet som helst. Detta bör föranleda att uttrycket skattemyndighet här används i obestämd form.
Det i propositionen föreslagna andra stycket, som begränsar möjligheterna att göra mer än en ansökan före utgången av år 1994, har i lagrådets författningsförslag flyttats till 11§.
6§
Enligt vad som framkommit vid lagrådsföredragningen är avsikten att en fastighetsägare, som haft utgifter för reparation m.m. under år 1993 eller de två första månaderna av år 1994 och som ger in en ansökan före utgången av februari 1994, skall kunna välja om hela den då kända utgiften skall ligga till grund för skattereduktion redan vid 1994 års taxering eller om utgiften helt eller delvis skall utnyttjas vid 1995 års taxering. Detta bör komma till tydligare uttryck i lagtexten, i förevarande paragraf genom en komplettering av punkt 5 i första stycket (se vidare nedan angående 10§).
9§
I andra meningen finns en regel som tar sikte på det sannolikt mycket ovanliga fallet att ansökningar kommer in samtidigt från en förutvarande och en ny ägare till fastigheten. Den i propositionen föreslagna lydelsen innebär att en fördelning skall ske i förhållande till storleken av sökandenas "underlag för skattereduktion". Eftersom hela det underlag som hänför sig till den i 3§ första stycket angivna perioden kanske inte är känt vid ansökningstillfället eller inte har redovisats i ansökningen, föreslår lagrådet att fördelningen i stället skall göras i förhållande till storleken av det underlag för vilket skattereduktion begärs i ansökningarna (jfr ovan angående 6§ första stycket 5). Lagrådets lagtext vilar på antagandet att begränsningsregeln i 4§ andra stycket skall gälla för varje sökande.
10§
Enligt vad som upplysts vid lagrådsföredragningen är avsikten att i huvudsak följande ordning skall gälla. Senaste dag för ansökan om skattereduktion är den 28 februari 1995. När en ansökan görs senast den 28 februari 1994 kan fastighetsägaren välja om hela det i ansökningen redovisade utgiftsbeloppet skall ligga till grund för skattereduktion redan vid debitering av skatt på grund av 1994 års taxering eller om någon del av beloppet skall hänföras till den debitering som görs på grundval av 1995 års taxering. Om ansökningen ges in senare föreligger inte någon valrätt; hela beloppet skall i det fallet hänföras till det senare årets debitering.
Lagrådet anser att den avsedda ordningen bör framgå tydligare av lagtexten. Paragrafen har formulerats om i detta syfte. Det förtjänar att påpekas i sammanhanget att en skattereduktion, som i enlighet med det sagda har beviljats för ett bestämt taxeringsår (1994 eller 1995) men inte kan utnyttjas helt vid debiteringen för det året, går förlorad och således inte kan sparas till ett senare år. Detta får anses följa av den hänvisning som längre fram i lagen görs till 2§ 4 mom. uppbördslagen (15§ i lagrådets författningsförslag).
12§
I konsekvens med regleringen i 6 och 8§§ föreslår lagrådet att omprövning skall kunna ske när statligt stöd beviljats efter det att ansökningen gjordes.
13§
Paragrafen reglerar rätten till överklagande och anger dessutom vilken myndighet som i olika instanser företräder det allmänna. Propositionens lagförslag synes dock ofullständigt. Av förslaget framgår visserligen att skattemyndigheten skall föra det allmännas talan i länsrätten men det har inte klargjorts om myndigheten kan överklaga ett beslut av länsrätten som innebär att myndighetens beslut ändrats till fastighetsägarens förmån. Det anges inte heller om och i så fall under vilka förutsättningar Riksskatteverket kan överklaga ett beslut av länsrätt eller kammarrätt. Lagrådet har utgått från att i de nu angivna hänseendena samma regler som i taxeringsmål skall tillämpas i målen om skattereduktion för reparationsutgifter m.m. (jfr 6 kap. 11 och 12 §§ taxeringslagen 1990:324) och har utformat sitt författningsförslag i enlighet därmed. Lagrådet föreslår också att Riksskatteverket skall ges möjlighet att uppdra åt en tjänsteman vid skattemyndigheten att företräda verket i de allmänna förvaltningsdomstolarna (jfr 6 kap. 16§ tredje stycket taxeringslagen).
14§
I paragrafen regleras straffansvaret vid lämnande av oriktig uppgift. Lagrådet har förståelse för att skattebrottslagen inte görs direkt tillämplig på den tillfälliga skattereduktionen men förordar att straffbestämmelsen ges en konstruktion som närmare ansluter till skattebrottslagens motsvarande bestämmelser. I lagrådets författningsförslag har 14§ första meningen utformats i enlighet härmed.
Bestämmelsen i 8§ om skyldighet att göra anmälan beträffande statligt stöd är enligt propositionen inte sanktionerad i någon form. Lagrådet föreslår att underlåtenheten genom en ny andra mening görs straffbar i samma utsträckning som lämnande av oriktig uppgift.
15--17§§
Det är lämpligt att samla dessa paragrafer under rubriken "Övriga bestämmelser". Avsnittet bör inledas med den centrala bestämmelse som klargör att reglerna för den skattereduktion som medges enligt 2§ 4 mom. uppbördslagen skall gälla också för skattereduktion enligt den nu aktuella lagen om inte annat är föreskrivet. Den redaktionella hänvisningen till skatteregisterlagen (1980:343) bör placeras sist i avsnittet.
71>Bilaga till Lagrådets protokoll 1993-05-14
Förslag till Lag om skattereduktion för utgifter för byggnadsarbete på bostadshus
Inledande bestämmelser
1§Skattereduktion enligt denna lag medges ägare till bostadshus, om han har haft utgifter som avses i 2§. Med ägare avses även den som enligt 1 kap. 5§ fastighetstaxeringslagen (1979:1152) skall likställas med ägare.
I fråga om handelsbolag och dödsbon som vid inkomsttaxeringen behandlas som handelsbolag tillkommer rätten till skattereduktion i stället delägarna.
Med bostadshus avses byggnad som vid fastighetstaxeringen betecknas som småhus eller hyreshus, i fråga om hyreshus dock endast till den del det utgör en värderingsenhet för bostäder.
Underlag för skattereduktion
2§Underlaget för skattereduktion är utgifter för reparation och underhåll samt för om- och tillbyggnad av bostadshus (byggnadsarbete).
I underlaget inräknas inte utgifter för material och utrustning och inte värdet av byggnadsarbete som utförts av ägaren eller av den som enligt l§ andra stycket har rätt till skattereduktion i ägarens ställe. I underlaget inräknas inte heller utgifter för åtgärder för vilka beviljats statligt räntebidrag enligt ombyggnadslåneförordningen för bostäder (1986:693) eller förordningen (1991:1933) om statligt räntebidrag för ny- och ombyggnad av bostäder, statligt bidrag till åtgärder mot radon i egnahem eller stöd från statens fond för fukt- och mögelskador.
3§Underlaget för skattereduktion omfattar endast utgifter för byggnadsarbete som har utförts under tiden den 15 februari 1993--den 31 december 1994 och som har betalats senast den 15 februari 1995.
Utgifter för byggnadsarbete som påbörjas den 1 april 1993 eller senare inräknas i underlaget endast om arbetet utförts av någon som innehar F-skattebevis antingen när avtalet om arbetet träffades eller när ersättningen betalas.
Skattereduktionens storlek
4§Skattereduktionen uppgår till 30 procent av underlaget. För varje taxeringsenhet får skattereduktionen dock sammanlagt inte överstiga 1. för småhus 10 500 kronor, 2. för hyreshus det högsta av beloppen 20000 kronor eller det belopp som motsvarar tre gånger fastighetsskatten för hela kalenderåret 1993.
Om sökandens underlag inte uppgår till sammanlagt minst 2000 kronor, medges inte någon skattereduktion.
I fråga om småhus som ägs av bostadsföretag som avses i 2§ 7 mom. första stycket lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt får vad som gäller i fråga om hyreshus tillämpas om skattereduktionen därigenom blir högre.
Skattereduktion för en delägare till en fastighet utgör högst så stor andel av den totala skattereduktionen för fastigheten som svarar mot hans andel i fastigheten när arbetet utfördes.
Ansökan
5§Ansökan om skattereduktion görs skriftligen hos en skattemyndighet.
6§Ansökningen skall innehålla uppgift om 1. sökandens personnummer eller organisationsnummer, 2. fastighetens beteckning, 3. sökandens andel i fastigheten när arbetet utfördes, 4. det byggnadsarbete som utförts på fastigheten och när arbetet utförts, 5. underlaget för den skattereduktion som begärs, 6. organisationsnummer eller personnummer för den som utfört byggnadsarbetet, samt 7. huruvida sådant stöd som avses i 2§ andra stycket andra meningen har beviljats. Om sökanden har förvärvat fastigheten under 1993 eller 1994, skall ansökningen också innehålla uppgift om förvärvet och om den som fastigheten förvärvats från. Till ansökningen skall fogas kopia av faktura eller motsvarande handling utvisande vilket byggnadsarbete som utförts och utgiften för detta arbete samt uppgift om utgiften för material och utrustning. Av ansökningen eller en handling som fogas till denna skall framgå när betalning har ägt rum.
7§Ägs fastigheten av ett handelsbolag eller ett dödsbo som vid inkomsttaxeringen behandlas som handelsbolag skall i ansökningen uppges hur skattereduktionen skall fördelas mellan delägarna.
8§Beviljas sådant stöd som avses i 2§ andra stycket andra meningen efter det att ansökan om skattereduktion lämnats in skall sökanden, inom en månad från den dag stödet beviljades, anmäla detta till den skattemyndighet som handlägger ansökningen eller till vilken ansökningen har lämnats in.
9§Om en fastighet har bytt ägare och mer än en på grund härav är berättigad till skattereduktion enligt denna lag skall den vars ansökan först kom in till en skattemyndighet i första hand medges skattereduktion. Kom ansökningarna in till en eller flera skattemyndigheter samma dag skall skattereduktionen fördelas mellan sökandena i förhållande till storleken av de underlag för skattereduktion, beräknade med beaktande av 4§ andra stycket, som ansökningarna avser.
10§Ansökan om skattereduktion skall ha kommit in till en skattemyndighet senast den 28 februari 1995.
Om en ansökan om skattereduktion har kommit in före den 1 mars 1994 skall skattereduktionen tillgodoräknas vid debitering av skatt på grund av 1994 eller 1995 års taxering efter vad som anges i ansökningen. Kommer ansökningen in senare tillgodoräknas skattereduktionen vid debitering av skatt på grund av 1995 års taxering.
Beslut
11§Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Riksskatteverket bestämmer vilken eller vilka skattemyndigheter som beslutar i ärenden enligt denna lag.
Sedan en skattemyndighet avgjort ett sådant ärende får en ny ansökan inte prövas förrän efter utgången av år 1994, om inte ansökningen avser utgifter på minst 1000 kronor som ingår i sökandens underlag för skattereduktion.
Omprövning, överklagande och straff
12§Skattemyndighetens beslut enligt denna lag får omprövas, förutom i fall som anges i förvaltningslagen (1986:223), om sökanden har lämnat oriktig uppgift eller sådant stöd som avses i 2§ andra stycket andra meningen har beviljats efter det att ansökningen gjordes.
Sådan omprövning får ske intill utgången av femte kalenderåret efter det år då beslutet om skattereduktion meddelades.
13§Beslut av skattemyndigheten får överklagas av sökanden hos länsrätten i det län där skattemyndigheten är belägen inom tre veckor från det att han fått del av beslutet. Skattemyndighetens beslut får överklagas av Riksskatteverket hos nämnda länsrätt inom tre veckor från dagen för beslutet.
Om länsrätten helt eller delvis bifallit ett överklagande av sökanden, får skattemyndigheten överklaga länsrättens beslut. Riksskatteverket får överklaga ett beslut av länsrätten eller kammarrätten även om verket inte tidigare har fört det allmännas talan i målet.
Om sökanden överklagar ett beslut, förs det allmännas talan i länsrätten och kammarrätten av skattemyndigheten. Överklagar Riksskatteverket skall det allmännas talan föras av verket. Riksskatteverket för det allmännas talan i Regeringsrätten.
Riksskatteverket får uppdra åt en tjänsteman vid en skattemyndighet att företräda verket i allmän förvaltningsdomstol.
14§Den som i ärende om skattereduktion uppsåtligen eller av grov oaktsamhet lämnar oriktig uppgift och därigenom föranleder att skattereduktion medges eller medges med för högt belopp för honom eller den som han företräder döms till böter eller fängelse i högst sex månader, om inte gärningen är belagd med straff i brottsbalken. Vad som sägs om lämnande av oriktig uppgift gäller också underlåtenhet att göra anmälan enligt 8§.
Övriga bestämmelser
15§I fråga om skattereduktion enligt denna lag tillämpas vad som gäller om skattereduktion som avses i 2§ 4 mom. uppbördslagen (1953:272) om inte annat är föreskrivet. Skattereduktion enligt denna lag tillgodoräknas den skattskyldige före skattereduktion enligt uppbördslagen.
16§Skattereduktion enligt denna lag skall inte beaktas vid beräkning av preliminär skatt eller jämkning av sådan skatt. Jämkning av sjömansskatt får dock ske som för skattereduktion på grund av underskott av kapital enligt 12§ 4 mom. lagen (1958:295) om sjömansskatt i fråga om skattskyldiga som skall betala sådan skatt.
17§Bestämmelser om registrering av uppgifter och beslut enligt denna lag finns i skatteregisterlagen (1980:343).
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993.
DATAINSPEKTIONEN
49>YTTRANDE Bilaga 2
49>1993-05-10
100>Dnr 2650-93
49>Riksdagens skatteutskott
102 12 STOCKHOLM
Yttrande enligt 2 a§ datalagen (1973:289) över förslag till ändringar i skatteregisterlagen (1980:343)
Datainspektionen (DI) har anmodats att yttra sig över förslag till ändringar i 1 och 7§§ skatteregisterlagen. Ändringarna är föranledda av ett samtidigt framlagt förslag om skattereduktion för reparationskostnader m.m. för bostadshus.
DI har inte tidigare i sak motsatt sig sådana ändringar i skatteregisterlagen, som betingas av motsvarande ändringar i de materiella skattereglerna. Det finns inte heller nu anledning att frångå denna princip. Inspektionen har således ingen erinran mot den föreslagna ändringen i 1§ tredje stycket skatteregisterlagen, som innebär en utvidgning av de ändamål för vilka skatteregistren får användas, så att även bestämmande av det nu aktuella slaget av skattereduktion omfattas av ändamålsbestämmelsen.
Utöver denna ändring föreslås i 7§ första stycket 20 p skatteregisterlagen en ändring, som skall göra det möjligt att i skatteregistren anteckna dels sådana uppgifter som anges i 6§ första stycket i den föreslagna lagen om skattereduktion och som behövs för bestämmande av skattereduktionen och dels uppgift om beslut om sådan skattereduktion. I skatteregistren skall det således bli möjligt att anteckna bl.a. det arbete som utförts på fastigheten (6§ 1 st 4 p), underlaget för skattereduktion (6§ l st 5 p) och organisationsnummer eller personnummer för den som utfört arbetet (6§ 1 st 6 p).
DI har full förståelse för att det krävs ett tämligen omfattande uppgiftslämnande från de skattskyldiga och möjligheter till en rätt ingående kontroll från skattemyndigheternas sida för att stävja fusk och missbruk av rätten till skattereduktion. Det får därför anses nödvändigt att detaljerade uppgifter i dessa avseenden måste lämnas till skattemyndigheten. Frågan är emellertid om de därmed också skall få föras in i skatteregistret.
Från integritetsskyddssynpunkt kan mot ett sådant införande invändas att det genom de uppgifter som tillförs registret blir möjligt att utläsa viss information om standarden på fastighetsägarens bostad, vilka hantverkare han brukar anlita och vad han fått betala satt i relation till det arbete han fått utfört. Sådan information kan uppfattas som integritetskänslig av den enskilde. Den kan också sägas vara artfrämmande i skatteregistret eftersom så detaljerade uppgifter av det slag det är frågan om inte tidigare förekommer där. Mot denna bakgrund kan det diskuteras om inte uppgifterna -- i likhet med de uppgifter som anges i 6§ andra stycket i lagförslaget om skattereduktion -- inte skulle få registreras i skatteregistren.
Å andra sidan skall i detta sammanhang också följande beaktas. Uppgifterna i skatteregistren om det arbete som utförts får antas ha till syfte att nöjaktigt identifiera det utförda arbetet för att motverka fusk på så sätt att reduktion yrkas för samma arbete vid två olika tillfällen och inte att i detalj beskriva arbetet eller fastighetens standard. Integritetskänsligheten hos dessa uppgifter kan därmed minskas genom den utformning uppgifterna ges vid införandet i skatteregistret. De uppgifter som nu skulle få läggas in i skatteregistren avser en förhållandevis kort period (15 februari 1993--31 december 1994) och ger således inte någon heltäckande bild av bostaden, oaktat att de under en väsentligt längre tidrymd kommer att finnas kvar i skatteregistren innan de enligt gallringsbestämmelsen i 13§ skatteregisterlagen utgår därifrån. Slutligen gäller sekretess för uppgifterna enligt 9 kap. 1--3§§ sekretesslagen (1980:100) och de hör inte till de uppgifter som räknas upp i 12§ skatteregister1agen och som utan hinder av vad som är föreskrivet i annan lag får lämnas ut till den enskilde.
Vid en avvägning av de omständigheter som talar för att tillåta en registrering och de omständigheter som talar för att en sådan skulle medföra risk för otillbörliga integritetsintrång finner DI att registreringen i skatteregistren kan tillåtas. DI har således inte heller någon erinran mot den föreslagna ändringen i 7§ första stycket 20 p skatteregisterlagen.
DI vill emellertid fästa uppmärksamheten på följande förhållande. Enligt 11§ i den föreslagna lagen om skattereduktion skall av effektivitetsskäl beslut i ärende enligt lagen fattas av den eller de skattemyndigheter som regeringen eller Riksskatteverket efter regeringens bemyndigande bestämmer. Mot bakgrund av att en skattemyndighet enligt regleringen i 4§ skatteregisterlagen endast förfogar över det centrala skatteregistret såvitt gäller uppgifter för det egna länet och över det regionala skatteregistret för det egna länet uppstår problem, om ansökningar skall kunna handläggas av annan skattemyndighet. Det får nämligen förmodas att den beslutande skattemyndigheten i så fall också måste beredas tillgång till en väsentligt utökad del av skatteregistren för sin handläggning. Denna fråga bör uppmärksammas i det fortsatta lagstiftningsarbetet. DI avstyrker dock bestämt en reglering som innebär en tillgång till uppgifter ur skatteregistren för skattemyndigheterna utöver den nuvarande. Det kan inte vara rimligt att det integritetsskydd som bestämmelserna om begränsningar i tillgången till skatteregistren är till för skall uttunnas enbart för att möjliggöra den nu aktuella reformen.
Beslut i detta ärende har fattats av ställföreträdande generaldirektören Ulf G. Berg i närvaro av datarådet Ingela Halvorsen, föredragande, och byrådirektören Ola Silberman.
Ulf G. Berg
Ingela Halvorsen
Bostadsutskottets yttrande
1992/93:BoU10y Bilaga 3 Skattereduktion för reparationskostnader m.m. för bostadshus
Till skatteutskottet
Skatteutskottet har den 12 maj 1993 beslutat bereda bostadsutskottet tillfälle att yttra sig över förslaget i proposition 1992/93:150 om ett system för skattereduktion m.m. för bostadshus jämte de motioner som väckts med anledning av förslaget. Bostadsutskottet har redan tidigare i vår i yttrandet 1992/93:BoU6y redovisat vissa synpunkter på hur ett sådant system bör utformas ur en bostadspolitisk synvinkel. Utskottet begränsar därför det nu aktuella yttrandet till att avse dels en övergripande bedömning av förslaget i propositionen, dels frågor som har aktualiserats i motioner.
Propositionen
Regeringen har i proposition 1992/93:150 bilaga 6 föreslagit riksdagen att anta det till propositionen fogade förslaget till lag om skattereduktion för reparationskostnader m.m. för bostadshus.
Motionerna
1992/93:Fi93 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas 64. att riksdagen i enlighet med vad som sägs i motionen beslutar att skatteavdrag för reparationer m.m. får göras fullt ut för såväl arbetskostnader som material upp till ett basbelopp för arbeten som slutförts senast den 30 juni 1995.
1992/93:Sk56 av Ivar Franzén (c) vari yrkas att riksdagen beslutar att redovisning av underlaget för skattereduktion får ske per företag på det sätt och i den omfattning som anges i motionen.
1992/93:Sk57 av Lars Hedfors m.fl. (s) vari yrkas 1. att riksdagen avslår regeringens förslag om att införa ett avdrag på skatten för reparations- och underhållskostnader,
2. att riksdagen beslutar införa ett bidragssystem för reparations- och underhållsåtgärder i enlighet med vad som anförts i motionen.
Utskottet
Riksdagen beslutade tidigare i år att ett s.k. ROT-program skall införas med stimulanser för reparationer, ombyggnader och tillbyggnader av fastigheter (se 1992/93:FiU10 och FiU20). Som en av delarna i principbeslutet om detta program ingick avdrag mot fastighetsskatt för vissa underhållsåtgärder. Bostadsutskottet lämnade dels i sitt betänkande 1992/93:BoU10, dels i sitt yttrande till skatteutskottet 1992/93:BoU6y vissa synpunkter på hur denna del av ROT-programmet lämpligen borde utformas sett ur en bostadspolitisk synvinkel. Skatteutskottet föreslog i sitt betänkande 1992/93:SkU33 att riksdagens närmare ställningstagande till detaljutformningen av ett skattereduktionssystem borde anstå i avvaktan på regeringens förslag i frågan.
Regeringen har nu presenterat sitt förslag i kompletteringspropositionen. En skattereduktion föreslås medges för kostnader för reparationer m.m. på bostadshus som utförts under tiden 15 februari 1993--31 december 1994. Skattereduktionen föreslås medges för fastighetsägare och vissa andra som jämställs med ägare. Underlaget för reduktionen skall vara kostnaderna för reparationsarbeten m.m. till den del de avser arbetskostnad. Skattereduktionen medges med 30 % av underlaget. Värdet av skattereduktionen föreslås maximeras till 10500 kr för småhus och för hyreshus till 20000 kronor per taxeringsenhet eller ett belopp motsvarande tre gånger fastighetsskatten för år 1993 om sistnämnda belopp är högre.
Tre motioner har väckts med anledning av förslaget i kompletteringspropositionen. Utskottet inleder med att överväga de två motioner, Sk57 (s) och Fi93 (nyd), som för fram alternativ till det av regeringen föreslagna systemet. Därefter behandlas motion Sk56 (c) som föreslår vissa detaljändringar i regeringsförslaget.
Den metod med skattereduktion som regeringen föreslår för stimulans av reparations- och underhållsåtgärder i bostadshus kritiseras i motion Sk57 (s). Motionärerna hävdar att denna metod innebär flera nackdelar i förhållande till ett bidragssystem. Bland annat anses reduktionsmodellen ge en fördröjning av stimulanseffekterna och ge större utrymme för fusk och missbruk än bidragsmodellen. Motionärerna framhåller vidare att skattereduktionen leder till orättvisor mellan olika upplåtelseformer eftersom vissa bostadsrättsföreningar inte kan utnyttja reparationsavdraget. Mot denna bakgrund föreslås i motionen att regeringens förslag skall avslås (yrkande 1) och att riksdagen i stället beslutar införa ett bidragssystem (yrkande 2). Bidraget föreslås i princip utgå enligt de regler som i propositionen föreslagits för skattereduktionen, dock med den skillnaden att åtgärder på fritidsfastigheter inte föreslås berättiga till stöd.
I Ny demokratis partimotion Fi93 anförs att regeringens förslag till skattereduktion är ett steg i rätt riktning. Motionärerna vill dock utvidga bidraget till att omfatta såväl arbetskostnader som material, upp till ett basbelopp. Enligt motionens yrkande 64 bör riksdagen besluta att ett sådant bidrag skall kunna utgå för arbeten som slutförs senast den 30 juni 1995.
Motsvarande förslag som förs fram i motion Sk57 (s) om ett bidragssystem har under riksdagens tidigare beredning av frågan om ett ROT-program övervägts såväl inom bostadsutskottet som inom finans- och skatteutskotten. Dessa överväganden har lett fram till slutsatsen att stimulansen av reparationsverksamheten m.m. lämpligast sker inom skattesystemets ram. Detta är också innebörden av de principbeslut i frågan som riksdagen tidigare fattat. Enligt bostadsutskottets mening har inget nytt framkommit i den aktuella motionen som föranleder en omprövning av detta ställningstagande. Frågan om alternativet med ett bidragssystem behandlas för övrigt även i kompletteringspropositionen. Det anförs där att ett minst lika omfattande kontrollsystem som vid skattereduktion skulle behövas i detta fall. Mot ett bidragssystem anser regeringen även talar att detta skulle leda till en "rundgång" av pengar mellan den enskilde och staten. Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motion Sk57 (s).
Förslaget i Ny demokratis partimotion skulle enligt bostadsutskottets bedömning leda till betydligt större kostnader för staten än det av regeringen föreslagna. Det kan vidare ifrågasättas om en utvidgning av avdragsrätten till att även omfatta materialkostnader skulle medföra att den eftersträvade stimulanseffekten på arbetsmarknaden påtagligt ökade. Utskottet anser att den av riksdagen förordade omfattningen av ett skattereduktionssystem bör ligga fast. Mot denna bakgrund avstyrks motion Fi93 (nyd) yrkande 64.
Utskottet anser således att det av regeringen föreslagna systemet för skattereduktion bör godkännas av riksdagen. Förslaget utgår till största delen från de riktlinjer som följer av tidigare riksdagsbeslut i frågan. Vissa skillnader finns dock i förhållande till den utformning som bostadsutskottet tidigare förordat ur bostadspolitisk synvinkel. Detta gäller t.ex. frågan om ifall reparationsåtgärder på fritidshus skall berättiga till stöd. I denna liksom vissa andra frågor har regeringens förslag motiverats av bl.a. vad som är skatteadministrativt lämpligt. Utskottet anser mot bakgrund härav att regeringens förslag bör godtas även på dessa punkter.
I motion Sk56 (c) diskuteras den metod som i propositionen föreslås för att bestämma den maximala skattereduktion som kan utgå för hyreshus. Regeringens förslag i denna del innebär att skattereduktion medges med högst 20000 kronor per taxeringsenhet eller ett belopp motsvarande tre gånger den fastighetsskatt som beräknats för kalenderåret 1993. Motionären anför att en beräkning per taxeringsenhet är administrativt krånglig och omöjlig att kontrollera. Detta beror på att bostadsföretagens redovisningssystem normalt inte utgår från taxeringsenheter. Beräkningen av skattereduktionen föreslås därför ske per företag. Begränsningen av skattereduktionen för hyreshus blir enligt motionens förslag tre gånger företagets fastighetsskatt för år 1993.
Bostadsutskottet har förståelse för de synpunkter som framförs i motionen. Ett för alla parter så enkelt redovisningssystem som möjligt bör givetvis eftersträvas. Utskottet har emellertid erfarit att den av motionären föreslagna förändringen riskerar att försvåra hanteringen av skattereduktionen inom skatteadministrationen. En maximering av skattereduktionen beräknat per företag kan vidare leda till att statens kostnader för systemet ökar och att stora bostadsföretag gynnas i förhållande till små. Utskottet är mot denna bakgrund inte berett att ställa sig bakom förslaget i motion Sk56 (c). Skulle det emellertid under den fortsatta beredningen av ärendet i riksdagen framkomma förslag om hur den av motionären påtalade olägenheten kan undanröjas utgår bostadsutskottet från att frågan bereds av skatteutskottet.
Stockholm den 13 maj 1993
På bostadsutskottets vägnar
Agne Hansson
I beslutet har deltagit:
Agne Hansson (c), Oskar Lindkvist (s), Bertil Danielsson (m), Magnus Persson (s), Erling Bager (fp), Sören Lekberg (s), Rune Evensson (s), Bo G Jenevall (nyd), Britta Sundin (s), Birger Andersson (c), Marianne Carlström (s), Inga Berggren (m), Lars Stjernkvist (s), Kent Olsson (m) och Harry Staaf (kds).
Avvikande mening
Oskar Lindkvist, Magnus Persson, Sören Lekberg, Rune Evensson, Britta Sundin, Marianne Carlström och Lars Stjernkvist (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Utskottet börjar med "Motsvarande förslag" och slutar med "dessa punkter" bort ha följande lydelse:
De socialdemokratiska ledamöterna i bostads-, finans- och skatteutskotten har under riksdagens tidigare beredning av den aktuella delen av ROT-programmet hävdat att stimulansen av reparationsarbeten m.m. på bostadshus bäst uppnås med ett bidragssystem. De argument som framförts i dessa sammanhang understryks ytterligare av vad som anförs i motion Sk57 (s). Utskottet instämmer i den kritik som i motionen riktas mot det av regeringen föreslagna skattereduktionssystemet. I jämförelse med ett bidragssystem torde regeringens förslag bl.a. leda till onödiga fördröjningar av stimulanseffekten och en tungrodd administration, samt ge större utrymme för fusk och missbruk. Som framhålls i motionen skulle ett skattereduktionssystem också leda till orättvisor mellan olika upplåtelseformer eftersom vissa bostadsrättsföreningar inte kan utnyttja den föreslagna skattereduktionen. Riksdagen bör mot denna bakgrund i enlighet med förslaget i motion Sk57 (s) yrkande 1 avslå regeringens förslag.
Bostadsutskottet ställer sig således bakom förslaget i motionens yrkande 2 om att riksdagen bör besluta införa ett bidragssystem för reparations- och underhållsåtgärder. Som anförs i motionen kan bidraget i huvudsak utgå enligt de regler som föreslagits gälla för skattereduktion vad avser förutsättningar och underlag för bidraget, bidragets storlek m.m. Vad gäller bidragskretsen bör dock inte stöd utgå för åtgärder på fritidshus.
Förslaget i motion Fi93 (nyd) yrkande 64 utgår från ett avdragssystem och bör med hänvisning till vad utskottet ovan anfört avslås.
dels att den del av utskottets yttrande som börjar med "Bostadsutskottet har" och slutar med "av skatteutskottet" bort ha följande lydelse:
Utskottet har ovan förordat att ett bidragssystem införs i stället för det av regeringen föreslagna skattereduktionssystemet. En sådan ordning ger också förutsättningar att frångå den knytning till skattetekniska begrepp som enligt vad som anförs i motion Sk56 (c) medför redovisningsproblem för många bostadsföretag. Bostadsutskottet anser att skatteutskottet under ärendets vidare beredning bör överväga möjligheterna att lösa det påtalade problemet inom ramen för ett bidragssystem.