Skattepolitiken
Betänkande 1992/93:SkU20
Skatteutskottets betänkande
1992/93:SKU20
Skattepolitiken
Innehåll
1992/93 SkU20
Sammanfattning
Utskottet avstyrker samtliga motioner som behandlas i detta betänkande om skattepolitiken och beskattningen av enskilda personer m.m.
Till betänkandet har fogats 14 reservationer (av s och av nyd) och en meningsyttring (v).
Motionerna
1992/93:Sk302 av Bengt-Ola Ryttar m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skattebördans fördelning, t.ex. genom att införa en värnskatt på högre inkomster.
1992/93:Sk305 av Bengt Silfverstrand och Birthe Sörestedt (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om avdrag för ökade levnadskostnader vid tjänsteresa i utlandet.
1992/93:Sk306 av Bengt Silfverstrand och Jan Andersson (s) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär en sådan lagändring att arbetsgivare inte skall beviljas avdrag för avgifter till arbetsgivarorganisationer genom att bilda servicebolag.
1992/93:Sk307 av Jan Fransson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en solidaritetsavgift och en värnskatt.
1992/93:Sk308 av Bo Finnkvist m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om finansiering för att bibehålla nuvarande A-kasseersättning m.m.
1992/93:Sk309 av Isa Halvarsson (fp) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring av reglerna för förmånsbeskattning av bil.
1992/93:Sk310 av Inga-Britt Johansson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om personalförmåner i form av sedvanliga rabatter.
1992/93:Sk313 av Lars Svensk och Alwa Wennerlund (kds) vari yrkas, såvitt nu är i fråga
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om likabehandling av frikyrkorörelsen och idrottsrörelsen i skattehänseende.
1992/93:Sk314 av Rune Rydén och Jerzy Einhorn (m,kds) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utredning av förutsättningarna för avdrag på skatt för donationer till ideella ändamål, bl.a. forskning.
1992/93:Sk316 av Carl-Johan Wilson (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att under budgetåret 1993/94 tillfälligt höja inkomstskatten med 10% för beskattningsbar inkomstdel överstigande 300000 kr,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att beskattningen därefter åter skall ske enligt den av riksdagen beslutade skattereformens principer.
1992/93:Sk317 av Bo Finnkvist m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skattefrihet för fackliga stipendier.
1992/93:Sk318 av Patrik Norinder (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förmånsvärdering av lantbrukets tjänstebostäder.
1992/93:Sk322 av Bengt-Ola Ryttar m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skattebefrielse av projektet Malingsbro Ekosocken.
1992/93:Sk323 av Åke Selberg m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om beskattningen av bilismen.
1992/93:Sk324 av Tage Påhlsson och Stina Eliasson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om uppjustering av beloppen för skattefri bilersättning för resor i tjänsten liksom för bilkostnadsavdrag i självdeklarationen.
1992/93:Sk328 av Lars Svensk (kds) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ändrat förmånsvärde för tjänstebilar.
1992/93:Sk330 av Ulf Melin och Göte Jonsson (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bilförmånsbeskattningen för taxiföretagare.
1992/93:Sk331 av Bengt Silfverstrand och Johnny Ahlqvist (s) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär en skyndsam översyn av skattereglerna för tjänstebilar.
1992/93:Sk334 av Agne Hansson och Rune Thorén (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om beskattningsreglerna för innehav av tjänstebil.
1992/93:Sk335 av Olle Schmidt (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om avskaffande av sambeskattning av förmögenheter.
1992/93:Sk342 av Bo Finnkvist m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att beskattningen av s.k. fallskärmsavtal och avgångsvederlag bör utredas.
1992/93:Sk343 av Jan Erik Ågren (kds) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till höjning av beloppet för skattefri inkomst från bär- och svampplockning, som inte sker yrkesmässigt, från 5000 kr till 10000 kr.
1992/93:Sk344 av Ingrid Näslund (kds) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om översyn av skattebestämmelser för olika former av barnomsorg.
1992/93:Sk345 av Stefan Attefall (kds) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till hur förmånsvärdet kan sänkas för elbilar/kombinationsbilar i enlighet med vad som anförts i motionen.
1992/93:Sk346 av Stefan Attefall (kds) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till regler för existensminimum i enlighet med vad som anförts i motionen.
1992/93:Sk347 av Peter Kling m.fl. (nyd) vari yrkas
1. att riksdagen snarast upphäver beskattningen av löntagarnas kostförmåner och därmed de sociala kostnader som är knutna till subventioneringen av måltiderna,
2. att riksdagen, om yrkande 1 inte bifalls, beslutar att kostförmånerna skall befrias från de sociala kostnader som är knutna till dessa.
1992/93:Sk348 av Peter Kling och Sten Andersson i Malmö (nyd,m) vari yrkas att riksdagen beslutar om lagändring så att det skattefria hobbyhästägandet återinförs med maximalt två hästar per person.
1992/93:Sk351 av Bert Karlsson (nyd) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att utreda förutsättningarna för att införa ett skattemässigt avdragssystem för föräldrars barnomkostnader.
1992/93:Sk352 av Bert Karlsson (nyd) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att införa ett system med avdragsrätt, helt eller delvis, för belopp som erlagts till välgörenhet.
1992/93:Sk354 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas, såvitt nu är i fråga
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skattepolitiken och betydelsen av inkomstförstärkningar för att sanera statsfinanserna,
2. att riksdagen beslutar upphäva beslutet om beskattning av fackliga stipendier,
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag rörande hela stipendiebeskattningen,
4. att riksdagen beslutar att arbetsgivaravgifter skall tas ut på avsättningar till vinstandelsstiftelser fr.o.m. 1994,
5. att riksdagen hos regeringen begär ett förslag som innebär att de i motionen redovisade avvikelserna från en neutral beskattning av parternas fackliga medlemsavgifter korrigeras,
6. att riksdagen beslutar om en höjning av statsskatten i enlighet med vad som föreslagits i motionen,
7. att riksdagen hos regeringen begär förslag om den närmare utformningen av den föreslagna förändringen av skatteskalan ovanför brytpunkten,
8. att riksdagen beslutar att uppräkning av såväl grundavdrag som brytpunkt i skatteskalan för arbetsinkomster korrigeras för den del av inflationen som är ett resultat av att kronan har fallit i värde, och att regeringen ger Konjunkturinstitutet i uppdrag att beräkna denna effekt,
9. att riksdagen beslutar att skattesatsen på fysiska personers och dödsbons kapitalinkomster skall vara 30% även efter 1994,
10. att riksdagen beslutar att skatten på reavinster på aktier och andra finansiella instrument som beskattas enligt aktievinstreglerna skall vara 30% fr.o.m. den 1 januari 1994,
11. att riksdagen beslutar att skattesatsen på avkastning av kapitalförsäkringar och på värdepappersfonder skall vara 30% fr.o.m. den 1 januari 1994,
12. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av förmögenhetsskatten i enlighet med de riktlinjer som redovisas i motionen,
14. att riksdagen beslutar att återinföra den tidigare lydelsen av 3§ 12 mom. lagen om statlig inkomstskatt (1947:576), som gällde fram till 1992 års taxering.
1992/93:Sk355 av Håkan Holmberg (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att en översyn bör göras av bestämmelserna för föräldrakooperativ i syfte att åstadkomma största möjliga förenklingar av deras arbete.
1992/93:Sk357 av Harald Bergström (kds) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om översyn av reglerna avseende bilförmån.
1992/93:Sk359 av Alf Eriksson och Lisbeth Staaf-Igelström (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inkomstbeskattningen inom skogsbruket,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om arvs-, gåvo- och förmögenhetsbeskattningen inom skogsbruket.
1992/93:Sk360 av Inge Carlsson och Lars Stjernkvist (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en solidaritetsskatt.
1992/93:Sk361 av Dan Ericsson i Kolmården (kds) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skattefri ränta för barn och ungdom.
1992/93:Sk366 av Peter Kling m.fl. (nyd) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att omgående se över förmånsbeskattningen vad beträffar tjänstebilsförmånen samt de sociala kostnader som anknyter till den,
2. att riksdagen beslutar att förmånsbeskattningen i aktiebolag, handelsbolag, kommanditbolag och enskild firma inte påförs bil som används som arbetsredskap för inkomsternas förvärvande.
1992/93:Sk368 av Barbro Evermo Palmerlund m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär en översyn av effekterna av skattereglerna för lunchsubventioner.
1992/93:Sk370 av Henrik Landerholm (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Riksskatteverket bör få i uppdrag att utfärda föreskrifter i syfte att hindra att preliminärskatt dras av på kapitalinkomster för icke skattskyldiga.
1992/93:Sk372 av Bengt Silfverstrand och Bo Bernhardsson (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en utvärdering av skattesystemet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en justering av skatteskalorna i enlighet med vad som anförts i motionen.
1992/93:Sk376 av Ulrica Messing m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tjänstebilar,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att regler och avtal för tjänstebilar bör ses över.
1992/93:Sk377 av Kenneth Lantz (kds) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en översyn av beskattningsreglerna vad beträffar förmånsvärdet på tjänstebilar,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om regler för tjänstebilar vad beträffar bl.a. värdet av drivmedel.
1992/93:Sk379 av Tage Påhlsson och Birgitta Carlsson (c) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär att en översyn av reglerna för skatteavdrag på ungdomars sparande görs i enlighet med vad i motionen anförts.
1992/93:Sk380 av Birger Andersson och Tage Påhlsson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skatteavdrag från räntor.
1992/93:Sk381 av Kaj Larsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om beräkning av förmånsvärde för tjänstebostad.
1992/93:Sk382 av Charlotte Branting m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till lagstiftning om avdragsrätt för vissa gåvor till ideellt och humanitärt arbete.
1992/93:Sk383 av Lennart Brunander och Karin Starrin (c) vari yrkas, såvitt nu är i fråga
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om arvs- och gåvobeskattningen.
1992/93:Sk385 av Stina Gustavsson och Rosa Östh (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om den utredning som skall se över effekterna av skatten på måltidsförmåner.
1992/93:Sk388 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas, såvitt nu är i fråga
1. att riksdagen beslutar om fysiska personers inkomstskatt och grundavdrag under inkomståret 1994 enligt vad i motionen anförts,
2. att riksdagen för inkomståret 1994 beslutar om 15% i skatt på avkastning av privata pensionsförsäkringar,
3. att riksdagen för inkomståret 1994 beslutar om 30% i skattesats för avkastning på kapitalförsäkring, överskott i värdepappersfond, sparande i allemansfond, reavinstbeskattning av aktier och andelar i handelsbolag,
4. att riksdagen för inkomståret 1994 beslutar om ett avdragstak för bruttoräntor överstigande 110000 kr,
5. att riksdagen, vid avslag på yrkande 4, beslutar att införa avdragsbegränsning för ränteavdrag enligt de regler som gällde före riksdagens beslut, med anledning av regeringens proposition 1991/92:60,
12. att riksdagen beslutar att ej avskaffa förmögenhetsskatten,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om reformerad förmögenhetsbeskattning i avsnitt 5.2,
14. att riksdagen beslutar att införa en progressiv förmögenhetsbeskattning enligt vad som anförts i avsnitt 5.2,
15. att riksdagen beslutar att skatteskalan för arvs- och gåvoskatt återställs till vad som gällde före beslutet med anledning av proposition 1991/92:60.
1992/93:Bo410 av Carl B Hamilton (fp) vari yrkas, såvitt nu är i fråga
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en skatteväxling i skogsbruket,
2. att riksdagen hos regeringen begär sådan ändring av arvs-, gåvo- och förmögenhetsbeskattningen att denna blir neutral för skogsägare i förhållande till övriga skatteobjekt.
Utskottet
Skattepolitiken och skatteuttaget
I detta betänkande behandlar utskottet ett antal motioner angående skattepolitikens allmänna inriktning och utformningen av olika detaljer framför allt i beskattningen av inkomst av tjänst. En del av motionerna innehåller också yrkanden som utskottet kommer att ta upp i andra betänkanden. Det gäller bl.a. yrkanden som rör olika detaljer i bostadsbeskattningen, företagsbeskattningen och den indirekta beskattningen.
Utskottet behandlar först de motionsyrkanden som gäller riktlinjer för den fortsatta översynen av beskattningen och en omprövning av de beslut som riksdagen har fattat sedan hösten 1991 rörande vissa skattefrågor.
Sista steget i den stora skattereform som beslutades 1990 och som genomfördes fr.o.m. inkomståret 1991 innebär bl.a. att den alltför höga marginalskatten begränsats till högst 50% vid en kommunalskatt på 30% och att 80--85% av inkomsttagarna bara skall betala kommunal inkomstskatt. Reformen innehöll en rad åtgärder för att uppnå en samhällsekonomiskt effektiv och likformig beskattning och samtidigt uppfylla fördelningspolitiska mål, inom ramen för ett i stort sett oförändrat totalt skatteuttag.
Hösten 1991 genomfördes en rad ändringar i syfte framför allt att lindra de skadliga inslagen i en totalt sett alltför hög beskattning (prop. 1991/92:60, SkU10). För att förbättra villkoren för sparande och kapitalbildning och skapa förutsättningar för tillväxt i den svenska ekonomin slopades förmögenhetsskatten på arbetande kapital i mindre och medelstora företag. Förmögenhetsskatten avvecklas successivt, och arvs- och gåvoskatteuttaget sänktes kraftigt. När det gäller hushållssektorns kapitalinkomster sänks beskattningen i etapper från 30 till 25%, en ändring som gäller fr.o.m. 1993 års taxering i fråga om aktievinster, värdepappersfonder och kapitalförsäkringar m.m. Beslutet medförde också följdändringar beträffande skattereduktionen för underskott och en del ändringar i fråga om avdragsbegränsningarna för räntor och fördelningen av fåmansföretagares inkomster mellan tjänst och kapital. Avkastningsskatten på pensionsförsäkringar sänktes från 15 till 10%.
Våren 1992 genomfördes en omläggning av energibeskattningen som innebär att konkurrenskraften för den svenska industrin har stärkts (prop. 1991:/92:150 bil. 1:5, SkU5y, FiU30) och att elbeskattningen av hushållens förbrukning skärpts. Omläggningen motiverades från såväl tillväxt- som miljöpolitiska utgångspunkter. Åtgärderna finansierades delvis genom att slopa schablonavdraget i tjänst (4000-kronorsavdraget) och begränsa avdraget för kostnader för resor till och från arbetet till vad som överstiger 4000 kr och avdraget för övriga kostnader, som tidigare täckts av schablonavdraget, till vad som överstiger 1000 kr. Även mervärdesskatten skulle sänkas, men denna skattelättnad återtogs under hösten 1992 i samband med det s.k. krispaketet.
I detta sammanhang och tidigare under våren (se bl.a. bet. 1991/92:SkU20) avslog riksdagen en rad motioner om en återgång till de regler som gällt fram till hösten 1991 och en omprövning av riksdagens ställningstaganden till olika skattefrågor.
Det krispaket som regeringen lade fram hösten 1992 efter en överenskommelse med Socialdemokraterna eftersträvade samförståndslösningar på de samhällsekonomiska problemen. På skatteområdet innehöll paketet följande ändringar. Den sänkning av skattesatserna för kapitalinkomster som ännu inte trätt i kraft har skjutits upp till den 1 januari 1995. Slopandet av förmögenhetsskatten har också skjutits upp till denna tidpunkt. Vidare har grundavdraget sänkts med 2400 kr fr.o.m. 1995 års taxering, och det s.k. reallöneskyddet i fråga om uttaget av statlig inkomstskatt har slopats för 1994 och 1995 års taxeringar. Beslutet innebär också att mervärdesskatten tills vidare behålls på sin generella nivå 25% (20% av priset inkl. skatt) och att den lägre momssatsen för livsmedel m.m. höjts till 21%. Även bensinskatten har höjts, vilket medfört en uppräkning av bilkostnadsavdraget från 12 till 13 kr/mil (1992/93:SkU14). Som ett väsentligt inslag i krispaketet ingår att löneskatterna har reduceras med 4,3 procentenheter, vilket innebär en omedelbar förbättring av konkurrenskraften och att snedvridningarna till följd av skattesystemets uppbyggnad minskar.
I motion Sk354 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) yrkas bl.a. (yrkande 1) att riksdagen som sin mening ger till känna vad som anförs i motionen om skattepolitiken och betydelsen av inkomstförstärkningar för att sanera statsfinanserna. Enligt motionärerna har den nuvarande skattepolitiken varit inriktad på att sänka skatterna på kapital och för välbeställda hushåll, något som enligt deras mening inte har haft några positiva effekter utan lett till en försämring av statsfinanserna och till ökade klyftor i samhället. De anser att regeringen snarast bör presentera ett långsiktigt program för att sanera statsfinanserna. För att få en nödvändig uppslutning kring ett sådant program anser motionärerna att detta bl.a. bör innehålla åtgärder vid beskattningen som belastar grupper med goda inkomster. De yrkar därför att den statliga inkomstskatten över den s.k. brytpunkten höjs med ca 4 miljarder fr.o.m. 1994. Skatteskalan bör enligt deras mening också räknas om så att reglerna inte ger kompensation för att kronan fallit i värde, en åtgärd som beräknas ge en budgetförstärkning för 1994 på ca 0,5 miljarder (yrkandena 6--8). De yrkar också en återgång till skattesatsen 30% för samtliga kapitalinkomster och till tidigare regler om fåmansföretagares kapitalinkomster (yrkandena 9--11 och 14) och en bibehållen men omarbetad kapitalbeskattning (yrkande 12).
I motion Sk388 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas av fördelningspolitiska och statsfinansiella skäl att avtrappningsreglerna för grundavdraget ändras så att detta faller bort för inkomster över brytpunkten samt att skatteuttaget för statlig inkomstskatt höjs från 20 till 25% för inkomster upp till 250000 kr och till 35% för inkomster därutöver (yrkande 1). Vidare yrkas att skattesatserna för kapitalinkomster m.m. återställs till sina tidigare nivåer (yrkandena 2 och 3), en återgång till tidigare avdragsbegränsningar för ränteutgifter och ett avdragstak på 100000 kr (yrkandena 4 och 5), en bibehållen men reformerad och progressiv förmögenhetsskatt (yrkandena 12--14) och att skatteskalan för arvs- och gåvoskatt återställs till vad som gällde före riksdagens beslut hösten 1991 (yrkande 15). Motionen innehåller också förslag till en omläggning av energibeskattningen och andra ändringar i den indirekta beskattningen som utskottet återkommer till i ett annat betänkande.
Yrkanden om skatteskärpningar för högre inkomster i form av en värnskatt eller en solidaritetsavgift på höga inkomster framställs också i motionerna Sk302 av Bengt-Ola Ryttar m.fl. (s), Sk307 av Jan Fransson (s), Sk308 av Bo Finnkvist m.fl. (s), Sk316 av Carl-Johan Wilson (fp), Sk360 av Inge Carlsson och Lars Stjernkvist (s) och Sk372 av Bengt Silfverstrand och Bo Bernhardsson (s). Vidare framställs i motion Sk342 av Bo Finnkvist m.fl. (s) ett yrkande som går ut på att man bör beskatta ersättningar enligt s.k. fallskärmsavtal med 90% av den del som överstiger 70% av den förutvarande lönen eller som utbetalas före 55 års ålder.
Utskottet vill framhålla att den marginalskattereform som genomfördes 1990--1991 var nödvändig och att bred enighet har rått om att marginalskatterna bör begränsas till högst 50%. Avsikten var samtidigt att uppnå en större likformighet och att tillgodose de fördelningspolitiska målen genom en rad åtgärder på olika områden, inom ramen för ett totalt sett oförändrat skattetryck.
När det gäller fördelningspolitiken har den samhällsekonomiska utvecklingen medfört en breddad och mer nyanserad syn på dessa frågor. Som framhålls i regeringens finansplan (prop. 1992/93:100 bil. 1 s. 32) handlar debatten inte längre enbart om de direkta effekterna av att staten omfördelar resurser genom skatter och inkomstöverföringar. Vad som har kommit i förgrunden är framför allt fördelningspolitiska och andra effekter av arbetslöshet och inflation och fördelningen av arbetstillfällen mellan Sverige och andra länder. Möjligheterna att bryta den nuvarande stagnationen och att åstadkomma en ekonomisk tillväxt är avgörande för att kunna bibehålla eller öka den samlade välfärden och för att komma till rätta med det växande budgetunderskottet.
Utskottet vill framhålla att de ändringar i skattesystemet som har genomförts sedan hösten 1991 skall ses som ett led i en politik som syftar till att bryta den ekonomiska stagnationen och lägga grunden för en ny period av tillväxt, företagande och utveckling i Sverige. Den förda skattepolitiken innebär att skattetrycket successivt skall sänkas i den takt och omfattning som de samhällsekonomiska förutsättningarna medger, i första hand genom att sänka eller avskaffa tillväxthämmande skatter. Det gäller nu att skapa förtroende för att denna politik skall fortsätta och inte på nytt vändas i skatteskärpningar. Det bör betonas att de samhällsekonomiska problem som råder i dag inte kan botas genom skattehöjningar utan i första hand måste lösas genom att ompröva de offentliga utgifterna.
Det anförda innebär att utskottet avvisar de krav på skatteskärpningar som framställs i det aktuella motionerna. Enligt utskottets uppfattning är det av vikt att man slår vakt om grundprincipen i marginalskattereformen att marginalskatterna skall begränsas till högst 50%. Det bör också framhållas att den ändring av grundavdraget som föreslås i v-motionen skulle medföra omotiverade och kännbara skatteskärpningar framför allt för inkomsttagare i måttliga inkomstlägen. Utskottet vill i och för sig inte bestrida att ändringar av grundavdraget kan bli nödvändiga, men detta är -- som framgår av finansplanen -- något som redan uppmärksammats inom regeringen.
När det gäller förmögenhetsskatten, arvs- och gåvoskatten och beskattningen av kapitalinkomster har riksdagens beslut i dessa frågor vid upprepade tillfällen prövats på nytt med anledning av väckta motioner och i samband med krispaketet hösten 1992. Utskottet hänvisar till de skäl som legat till grund för riksdagens ställningstaganden i dessa frågor men vill ändå erinra om att förmögenhetsskatten och arvsskatten utgjort en allvarlig belastning framför allt för små och medelstora företag och att dessa skatter generellt sett hämmat företagens förmåga till investeringar och tillväxt och försvårat generationsväxlingar. Att nu återgå till en förmögenhetsbeskattning och tidigare skatteskalor för arvs- och gåvoskatten skulle innebära ett allvarligt slag mot en positiv utveckling och försvåra tillgången till riskkapital. När det gäller kapitalinkomster vill utskottet också erinra om att motiven för att sänka beskattningen till 25% varit att ge hushållen bättre förutsättningar för sparande och att uppnå en nivå på kapitalbeskattningen som innebär att Sverige skall kunna hävda sig internationellt i konkurrensen om kapital för investeringar. Dessa skäl kvarstår med oförminskad styrka. Det bör framhållas att skatteuttaget fortfarande är högt och medför snedvridande effekter, särskilt som beskattningen drabbar alla slags nominellt beräknade kapitalinkomster.
Med det anförda avstyrker utskottet de angivna motionsyrkandena.
Beträffande motion Sk335 av Olle Schmidt (fp) kan konstateras att yrkandet i motionen om avskaffande av sambeskattningen av förmögenheter blir tillgodosett genom riksdagens beslut att avveckla förmögenhetsskatten. Utskottet avstyrker alltså denna motion.
Vidare yrkas i motion Sk383 av Lennart Brunander och Karin Starrin (c) att arvs- och gåvobeskattningen skall lindras för jord- och skogsbruk i syfte att förbättra det svenska jordbrukets konkurrenskraft (yrkande 1). Samtidigt anförs i motionerna Sk359 av Alf Eriksson och Lisbeth Staaf-Igelström (s) och Bo410 av Carl B Hamilton (fp) att lättnadsreglerna för arbetande kapital i företag och inkomstskattereglerna för skogsbruk hämmar benägenheten att avverka skog. I dessa båda motioner yrkas att regeringen snarast tar initiativ till att undanröja sådana negativa effekter av reglerna.
De ändringar som riksdagen genomförde hösten 1991 beträffande förmögenhetsskatten och arvs- och gåvoskatten har i väsentlig utsträckning begränsat de problem som dessa skatter har medfört för jordbruket och andra familjeföretag. De frågor som tas upp i motionerna sammanhänger med de överväganden som pågår inom Finansdepartementet rörande den framtida utformningen av arvs- och gåvobeskattningen. Med hänvisning härtill och till att det inte kan anses aktuellt att nu ompröva de grundläggande principerna för beskattningen av inkomst av skogsbruk avstyrker utskottet även dessa motioner.
Vinstandelsstiftelser
För att stimulera det sparande som vinstandelssystem i företag innebär innehöll proposition 1991/92:60 också ett förslag om att slopa socialavgifterna på arbetsgivarnas bidrag till vinstandelsstiftelser. Utskottet (1991/92:SkU10) konstaterade att vinstandelssystemen gör de anställda delaktiga i företagets resultat, sprider ägandet, främjar produktiviteten och utgör ett långsiktigt sparande. Utskottet tillstyrkte förslaget som också godtogs av riksdagen.
I motion Sk354 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) yrkas en återgång till tidigare regler i detta hänseende (yrkande 4), eftersom beslutet hösten 1991 strider mot skattereformens principer om en likformig skatt på olika typer av arbetsinkomster.
Motsvarande yrkande har prövats av riksdagen två gånger under våren 1992 (1991/92:Sku20, SkU5y och FiU30), och den närmare utformningen av reglerna har prövats av riksdagen även i höstas med anledning av proposition 1992/93:29 och socialutskottets betänkande 1992/93:SfU5. Något nytt som bör föranleda en omprövning av denna fråga har inte förekommit, varför utskottet avstyrker det aktuella motionsyrkandet.
Fackföreningsavgifter m.m.
Hösten 1991 beslutade riksdagen av principiella och statsfinansiella skäl att slopa skattereduktionen för fackföreningsavgifter. Samtidigt uttalades i den proposition som låg till grund för beslutet och i utskottets betänkande i ärendet (prop. 1991/92:48, SkU8) att även avdragsrätten för arbetsgivares avgifter till arbetsgivarorganisationer av motsvarande skäl och av rättviseskäl borde slopas till den del som inte avser konfliktändamål. Regeringens förslag i detta hänseende lades fram under våren 1992 och godtogs av riksdagen (prop. 1991/92:117, SkU31, jfr SkU20).
I motion Sk354 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) begär motionärerna förslag från regeringen om justeringar av reglerna för att uppnå en neutralitet i den skattemässiga behandlingen av löntagarnas och arbetsgivarnas organisationsavgifter (yrkande 5). Ett motsvarande yrkande framställs i motion Sk306 av Bengt Silfverstrand och Jan Andersson (s).
I motionerna framförs inga nya synpunkter som inte har beaktats och bemötts utförligt i samband med tidigare års prövning av dessa avdragsfrågor. Med det anförda avstyrker utskottet motionen i denna del.
Stipendier
Hösten 1992 beslutade riksdagen att begränsa skattefriheten för stipendier till vad som gällde före en lagändring 1983 (prop. 1992/93:127, SkU14). 1983 års lagändring innebar en generell skattefrihet för stipendier för utbildning av fackliga förtroendemän. Enligt den praxis som gällt dessförinnan kunde skattefrihet i sådana fall åtnjutas endast om stipendiet utgick för kurser som enbart hade till syfte att höja den allmänna kunskapsnivån.
I motion Sk354 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) krävs att beslutet rivs upp och att riksdagen begär ett nytt förslag rörande hela stipendiebeskattningen (yrkandena 2 och 3). Motion Sk317 av Bo Finnkvist m.fl. (s) har samma innebörd. Motionärerna vänder sig framför allt mot att beslutet i höstas endast berör fackliga stipendier och att denna skatteskärpning för en viss kategori enligt deras mening måste anses stötande.
Som framgår av den tidigare behandlingen av denna fråga avsåg 1983 års lagstiftning att skapa ett särskilt undantag för sådana utbetalningar till fackliga förtroendemän som enligt allmänna principer borde beskattas. Utskottet vidhåller uppfattningen att 1983 års undantag gick för långt och finner inte skäl att med anledning av motionerna förorda någon förnyad utredning av skattereglerna för stipendier. Utskottet avstyrker alltså dessa motionsyrkanden.
Hobby
Principerna för 1990/91 års skattereform innebär att inkomst av hobbyverksamhet skall beskattas i inkomstslaget tjänst. Avdrag medges för omkostnader under beskattningsåret och för sådana omkostnader under året dessförinnan som överstiger det årets inkomster. Denna ettårsgräns utvidgades hösten 1992 så att avdragsrätten omfattar en femårsperiod före beskattningsåret (prop. 1992/93:127, SkU14). Underskott i verksamheten är inte avdragsgillt. -- Från beskattning undantas inkomster av bär- och svampplockning m.m. till den del inkomsterna inte överstiger 5000 kr.
I motion Sk348 av Peter Kling och Sten Andersson i Malmö (nyd,m) yrkas att upp till två hobbyhästar per person bör betraktas som skattefri hobby. Vidare framställs i motion Sk343 av Jan Erik Ågren (kds) ett yrkande som innebär att det skattefria beloppet för bär- och svampplockning m.m. skall höjas från 5000 kr till 10000 kr.
Beslutet i höstas om en tidmässig förlängning av avdragsrätten grundade sig på en översyn av reglerna och borde enligt utskottets bedömning kunna anses innefatta en lämplig avvägning för att begränsa de problem som ettårsgränsen i vissa situationer kunnat medföra för travsporten. Utskottet vidhåller denna uppfattning och finner inte heller anledning att ompröva tidigare års ställningstaganden beträffande det skattefria beloppet för bär- och svampplockning. Utskottet avstyrker således de aktuella motionerna.
Barntillsyn
I några motioner tar motionärerna upp frågor om kostnader för barn och barntillsyn och beskattningsreglerna för olika former av barntillsyn.
I motion Sk351 av Bert Karlsson (nyd) yrkas att ett avdragssystem för föräldrars omkostnader för barn skall utredas. I motion Sk346 av Stefan Attefall (kds) förespråkas regler om extra avdrag vid existensminimum med generösa regler för den som har stor försörjningsbörda eller som är hemma och vårdar barn.
Motion Sk344 av Ingrid Näslund (kds) begär en översyn av skattereglerna för olika former av barnomsorg i syfte att uppnå en större likformighet. Enligt motionen är avdragsmöjligheterna sämre för dagbarnvårdare i familjehem än för verksamhet som drivs i annan form. I motionen anförs också att reglerna slår olika för verksamheter som drivs som ekonomisk förening, ideell förening eller i bolagsform. Motion Sk355 av Håkan Holmberg (fp) innehåller krav på en översyn av bestämmelserna för föräldrakooperativ i syfte att åstadkomma största möjliga förenklingar av deras arbete.
Enligt de principer som gäller för 1990/91 års skattereform skall kostnader för barn inte beaktas genom särskilda avdrag vid beskattningen. Enligt utskottets uppfattning saknas det skäl att med anledning av motionerna Sk346 eller Sk348 nu ompröva dessa principer.
När det gäller dagbarnvårdares möjligheter till avdrag för omkostnader i denna förvärvsverksamhet har Riksskatteverket utförligt gått in på dessa frågor i sin handledning för taxeringen. Syftet med denna genomgång har varit att underlätta avdragsproblemen och att i möjligaste mån skapa förutsättningar för en likformig bedömning. Skattefrågorna för föräldrakooperativ har också uppmärksammats såväl av Riksskatteverket som i riksdagen (statsrådet Bo Lundgrens frågesvar den 3 november 1992). När det gäller föräldrakooperativ innebär reglerna att verksamhet av detta slag normalt skall bedrivas i form av en ekonomisk förening och att några inkomstskatteproblem normalt inte skall behöva uppkomma. -- Enligt utskottets uppfattning är det motiverat att Riksskatteverket och regeringen ägnar fortsatt uppmärksamhet åt dessa skattefrågor och vidtar åtgärder för att åstadkomma de förenklingar som kan visa sig behövliga. Enligt utskottets mening fordras för närvarande inte något ställningstagande till dessa frågor från riksdagens sida, och utskottet avstyrker alltså de framställda yrkandena.
Bostadsförmån
I motionerna Sk318 av Patrik Norinder (m) och Sk381 av Kaj Larsson m.fl. (s) begär motionärerna att de schabloner som tillämpas bl.a. vid värderingen av lantarbetares bostadsförmåner ses över. Enligt deras uppfattning är dessa schabloner alltför stelbenta och leder regelmässigt till att förmånerna övervärderas på landsbygden. De kritiserar också att värderingen inte kan jämkas när det gäller de socialavgifter som arbetsgivarna skall erlägga.
Värdet av bostadsförmåner skall enligt gällande regler vid inkomsttaxeringen beräknas till ortens pris, dvs. till sitt marknadsmässiga värde (se Riksskatteverkets anvisningar RSV DT 1991:24). Vid sidan av dessa regler gäller fr.o.m. inkomståret 1988 att Riksskatteverket skall fastställa värden för bostadsförmåner enligt vissa riktlinjer (prop. 1987/88:52, SkU8). Avsikten har varit att på detta sätt förbättra preliminärskatteuppbörden genom särskilda riktvärden för olika områden som är väsentligen enhetliga i fråga om boendekostnader. Reglerna innebär bl.a. att det lägsta av dessa genomsnittsvärden skall reduceras med 10% om bostaden är belägen utom tätort med närmaste omgivning. Dessa värden skall bl.a. ligga till grund för beräkningen av preliminär skatt och redovisningen av arbetsgivarnas månadsavgifter enligt socialavgiftslagen, och de fastställda värdena kan inte jämkas annat än om belopp som arbetstagaren själv har betalat för förmånen (8§ uppbördslagen och 5§ lagen om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare, jfr RSV:s anvisningar).
Vid sin bedömning av denna fråga 1987 framhöll utskottet (1987/88:SkU8 s.44) att schabloner av detta slag måste accepteras för att åstadkomma välbehövliga förenklingar och ansåg att de föreslagna reglerna tagit rimlig hänsyn till förhållandena på landsbygden. Den uppbördsutredning som nu kommer att påbörjas torde vara oförhindrad att ta upp de eventuella problem som kan föreligga på detta område, liksom också utredningen om tjänsteinkomstbeskattningen (Fi 1992:01). Med hänvisning härtill avstyrker utskottet dessa motioner.
Lunchförmåner m.m.
I motion Sk368 av Barbro Evermo Palmerlund m.fl. (s) begär motionärerna en snabb översyn av effekterna av skattereglerna för lunchsubventioner. De anser att reglerna är orättvisa och leder till försämrade kostvanor och problem av olika slag, inte minst för restaurangbranschen. Även i motion Sk385 av Stina Gustavsson och Rosa Östh (c) yrkas att den av riksdagen begärda översynen av reglerna snarast skall komma i gång. Enligt motion Sk347 av Peter Kling m.fl. (nyd) kan så stark kritik riktas mot reglerna att beskattningen av lunchförmåner genast bör slopas helt och att i vart fall undantag bör göras i fråga om arbetsgivaravgifter på förmånerna.
I proposition 1992/92:93 rörande vissa frågor om beskattningen av inkomst av tjänst, som behandlades i utskottets betänkande SkU14, aviserades en särskild utredning med avseende på hur lunchätandet och hur branschen och de anställda påverkas av de nya reglerna (jfr 1991/92:SkU20). Utskottet har inhämtat att en undersökning av dessa förhållanden nu kommer att påbörjas, och utskottet utgår från att ställningstagandena till utredningsresultatet kommer att redovisas skyndsamt. Med hänvisning härtill finner utskottet att någon särskild åtgärd från riksdagens sida i denna fråga för närvarande inte är påkallad. Utskottet avstyrker alltså motionerna.
Vidare yrkas i motion Sk310 av Inga-Britt Johansson m.fl. (s) att personalrabatter som utgår i efterhand inte skall beskattas.
Den i motionen aktualiserade frågan kommer -- som framgår av prop. 1992/93:127 s.37 och 38) -- att tas upp i samband med beredningen av det slutbetänkande som väntas från utredningen (Fi 1992:01) om tjänsteinkomstbeskattningen. Eftersom utredningens slutresultat bör avvaktas avstyrker utskottet motionsyrkandet.
Utlandstraktamenten
I motion Sk305 av Bengt Silfverstrand och Birthe Sörestedt (s) yrkas att reglerna om utlandstraktamenten ses över skyndsamt i syfte att skapa likformighet med reglerna för tjänsteresor inom Sverige. De avdragsbelopp som Riksskatteverket fastställer för utlandsresor är enligt motionärerna avsevärt högre än vad som följer av de nya principerna för traktamenten i allmänhet.
Vid sin prövning av motsvarande yrkande förra året hänvisade utskottet till att ställningstagandena till de aktuella frågorna på detta område borde anstå i avvaktan på resultatet av utredningen om tjänsteinkomstbeskattningen (Fi 1992:01). Utskottet har inte anledning att nu ompröva denna ståndpunkt utan avstyrker motionen.
Bilförmåner och bilavdrag
När det gäller bilförmåner innehåller motionerna yrkanden i olika riktning. I flera motioner riktas kritik mot att många taxiföretagare och andra fåmansföretagare drabbas av en hård beskattning, trots att bilen endast i begränsad utsträckning använts privat utan mera har varit att se som ett arbetsredskap. Yrkandena i motionerna Sk309 av Isa Halvarsson (fp), Sk330 av Ulf Melin och Göte Jonsson (m), Sk334 av Agne Hansson och Rune Thorén (c), Sk357 av Harald Bergström (kds) och Sk366 av Peter Kling m.fl. (nyd) går ut på att reglerna bör få ett mer flexibelt innehåll med större hänsynstaganden till faktiska körsträckor för olika ändamål och till andra omständigheter av skilda slag som kan påverka det faktiska värdet av privatbruket. I den sistnämnda motionen yrkas bl.a. att bilar som används som arbetsredskap över huvud taget inte skall föranleda förmånsbeskattning. Den motionen innehåller också krav på en generell sänkning av förmånsvärdena med tanke på konsekvenserna för bilindustrin, trafiksäkerheten och miljön. Miljö- och energiaspekter eller önskemål om att dämpa bilismen har motiverat de krav på en översyn av reglerna som framställs i motionerna Sk328 av Lars Svensk (kds), Sk345 av Stefan Attefall (kds), Sk376 av Ulrica Messing m.fl. (s) och Sk377 av Kenneth Lantz (kds). -- Enligt motion Sk331 av Bengt Silfverstrand och Johnny Ahlqvist (s) är reglerna för tjänstebilar gynnsammare än vad som gäller för den som reser med egen bil i tjänsten. Motionen syftar till en översyn i syfte att skapa neutrala regler.
Frågan om bilavdraget tas upp i motion Sk324 av Tage Påhlsson och Stina Eliasson (c). I motionen yrkas att detta avdrag, som justerats upp från 12 till 13 kr/mil fr.o.m. inkomståret 1993, räknas upp till 18 kr/mil för körsträckor under 1000 mil per år och till 15 kr/mil för längre körsträckor. Vidare yrkas i motion Sk323 av Åke Selberg m.fl. (s) en regionalpolitisk differentiering av fordonsskatten och en begränsning av bensinskatten.
Genom 1991 års skatteomläggning skärptes beskattningen av bilförmåner, och reglerna blev tillämpliga även för egenföretagare. Värderingen, som är starkt schabloniserad, utgår i princip från en privat körsträcka på 1500 mil om året, och möjligheterna till jämkning är begränsade. Utskottet vill inte bestrida att de förmånsvärden som skall tas upp enligt dessa schabloner i många sådana fall som avses i motionerna kan framstå som alltför höga och att reglerna kan upplevas som orättvisa.
Statsrådet Bo Lundgren har den 16 februari 1993 som svar på en riksdagsfråga bl.a. redogjort för de praktiska erfarenheterna av reglerna. I viss utsträckning får motionerna anses tillgodosedda genom Riksskatteverkets arbete på att säkerställa en enhetlig bedömning av tillämpningsfrågorna och verkets rekommendationer i fråga om jämkningsmöjligheterna exempelvis för taxi. Av frågesvaret framgår också att en intern översyn har påbörjats inom Finansdepartementet i syfte att pröva möjligheterna att uppnå en förbättring av sambandet mellan körsträckor och förmånsvärden. Enligt utskottets mening bör frågan om eventuella ändringar i de aktuella reglerna anstå i avvaktan på resultatet av denna översyn. Med hänvisning härtill avstyrker utskottet motionerna om beskattningen av bilförmåner.
I samband med skattereformen begränsades de tidigare alltför generösa avdragsreglerna för bilkostnader i tjänsten till 11 kr/mil. Beloppet har sedan uppräknats till 12 kr/mil och -- fr.o.m. inkomståret 1993 -- 13 kr per mil (1992/93:SkU14). I samband med utskottets prövning av denna fråga i höstas diskuterades att som ett alternativ till denna uppräkning differentiera bensinskatten och fordonsskatten. Enligt utskottets mening saknas det tillräckliga skäl för sådana differentieringar, och åtgärder av detta slag bör också avvisas av administrativa skäl.
Med hänvisning till sina tidigare ställningstaganden och till den översyn som pågår inom utredningen om tjänsteinkomstbeskattningen (Fi1992:01) avstyrker utskottet motionerna Sk324 och Sk323.
Sparande m.m.
Skattereformen innebär att det s.k. sparavdraget på 1600 kr har slopats och att grundavdrag inte längre medges från kapitalinkomster. Bankerna skall lämna kontrolluppgifter på räntor som sammanlagt uppgår till 100 kr eller mer, och de skall också dra preliminärskatt. Till följd av vissa svårigheter för bankerna att fullgöra avdragsskyldigheten i fråga om småbelopp skall 100-kronorsgränsen numera bedömas för varje konto för sig (prop. 1992/93:96, SkU9).
I motionerna Sk379 av Tage Påhlsson och Birgitta Carlsson (c) och Sk361 av Dan Ericsson i Kolmården (kds) begär motionärerna en översyn av reglerna så att barn och ungdomar inte behöver beskattas för småbelopp. Vidare yrkas i motion Sk380 av Birger Andersson och Tage Påhlsson (c) att man undanröjer olägenheterna med den bristande överensstämmelsen mellan bankernas skatteavdrag på räntor och kontrolluppgifter på småbelopp. Motionärerna påtalar att många minderåriga som reglerna nu är utformade kan få kvarskatt på småbelopp. Yrkandet i motion Sk370 av Henrik Landerholm (m) innebär att preliminärskatt på räntor inte skall dras på tillfälliga insamlingar exempelvis för skolresor.
Vid sin senaste prövning av frågan om skattelättnader för barn med ränteinkomster (1991/92:20) hade utskottet förståelse för syftet att förenkla skattesystemet men var med hänsyn till den statsfinansiella situationen inte berett att tillstyrka de motioner som då förelåg i denna fråga. Utskottet vidhåller denna ståndpunkt. Å andra sidan vill utskottet framhålla att de närmast tekniska problem som sammanhänger med motionerna givetvis bör kunna tas upp av den uppbördsutredning som nu skall påbörjas. Med det anförda avstyrker utskottet dessa motioner.
Ideella organisationer m.m.
I motion Sk313 av Lars Svensk och Alwa Wennerlund (kds) yrkas ett riksdagsuttalande av innebörd att frikyrkorörelsen och idrottsrörelsen bör behandlas lika vid beskattningen (yrkande1).
Av vad som anförs i motionen framgår att den närmast föranleds av Skatteförvaltningens information i broschyren RSV 432:1 "Ny skattsedel för företagare". I broschyren kommenteras bl.a. det undantag från arbetsgivaravgifter som gäller för idrottsföreningar i fråga om utbetalningar under ett halvt basbelopp till en och samme idrottsman. Det bör framhållas att undantag inte är något nytt och att regeln sammanhänger med de omkostnadsschabloner som gäller vid inkomstbeskattningen (RSV Dt 1991:9). I princip skall religiösa organisationer och idrottsrörelsen behandlas likartat vid beskattningen, och de nyss angivna reglerna innebär inte att dessa principer har frångåtts. Enligt utskottets mening behövs det inte något särskilt uttalande i dessa frågor från riksdagens sida, och utskottet avstyrker alltså det aktuella motionsyrkandet.
Motion Sk322 av Bengt-Ola Ryttar m.fl. (s) går ut på att ett projekt som drivs inom Smedsbackens kommun -- Malingsbo Ekosockenprojekt -- skall befrias från inkomstskatt och mervärdesskatt. Enligt motionen är innebörden av detta projekt i korthet att de som gjort arbetsinsatser på ett brobygge skall erhålla ett proportionellt antal "gröna kronor" som sedan skall kunna användas i en byteshandel med övriga som är anslutna till systemet.
Enligt utskottets mening för det för långt att börja införa undantag vid beskattningen för i och för sig lovvärda projekt av olika slag. Utskottet avstyrker därför motionen.
Vidare yrkas i motionerna Sk314 av Rune Rydén och Jerzy Einhorn (m,kds), Sk352 av Bert Karlsson (nyd) och Sk382 av Charlotte Branting m.fl. (fp) att en avdragsrätt införs för gåvor till ideella ändamål såsom forskning, välgörenhet och ideellt och humanitärt arbete.
Yrkanden om en avdragsrätt för gåvor av allmännyttig karaktär har prövats av riksdagen under en följd av år och senast våren 1990 i samband med skattereformen (1989/90:SkU30). Utskottet vidhåller att utgifter av detta slag har privat karaktär och inte bör beaktas genom avdrag vid beskattningen. Med hänvisning härtill och till statsfinansiella skäl avstyrker utskottet de aktuella motionerna.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande fördelningspolitik och skatteuttaget m.m. att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Sk354 yrkandena 1 och 6--8, 1992/93:Sk302, 1992/93:Sk307, 1992/93:Sk308, 1992/93:Sk316, 1992/93:Sk342, 1992/93:Sk360, 1992/93:Sk372 och 1992/93:Sk388 yrkande 1, res. 1 (s) men. (v)
2. beträffande kapitalinkomster, m.m. att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Sk354 yrkandena 9--11 och 14 och 1992/93:Sk388 yrkandena 2 och 3, res. 2 (s) men. (v)
3. beträffande avdragsbegränsningar för räntor att riksdagen avslår motion 1992/93:Sk388 yrkandena 4 och 5, men. (v)
4. beträffande underlaget för förmögenhetsskatten och arvs- och gåvoskatten att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Sk335, 1992/93:Sk354 yrkande 12 och 1992/93:Sk388 yrkandena 12 och 13 samt motionerna 1992/93:Sk359, 1992/93:Sk383 yrkande 1 och 1992/93:Bo410 yrkandena 1 och 2, res. 3 (s)
5. beträffande skatteskalorna för förmögenhetsskatten och arvs- och gåvoskatten att riksdagen avslår motion 1992/93:Sk388 yrkandena 14 och 15, men. (v)
6. beträffande avsättningar till vinstandelsstiftelser att riksdagen avslår motion 1992/93:Sk354 yrkande 4, res. 4 (s)
7. beträffande fackföreningsavgifter m.m. att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Sk306 och 1992/93:Sk354 yrkande 5, res. 5 (s)
8. beträffande stipendier att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Sk317 och 1992/93:Sk354 yrkandena 2 och 3, res. 6 (s)
9. beträffande hobby att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Sk343 och 1992/93:Sk348, res. 7 (nyd)
10. beträffande kostnader för barn m.m. att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Sk346 och 1992/93:Sk351, res. 8 (nyd)
11. beträffande omkostnader för dagbarnvårdare och beskattningen av föräldrakooperativ att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Sk344 och 1992/93:Sk355,
12. beträffande bostadsförmån att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Sk318 och 1992/93:Sk381, res. 9 (nyd) men. (v)
13. beträffande lunchförmåner att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Sk347, 1992/93:Sk368 och 1992/93:Sk385, res. 10 (nyd)
14. beträffande rabatter att riksdagen avslår motion 1992/93:Sk310, res. 11 (nyd)
15. beträffande utlandstraktamenten att riksdagen avslår motion 1992/93:Sk305, men. (v)
16. beträffande bilförmåner att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Sk309, 1992/93:Sk328, 1992/93:Sk330, 1992/93:Sk331, 1992/93:Sk334, 1992/93:Sk345, 1992/93:Sk357, 1992/93:Sk366, 1992/93:Sk376 och 1992/93:Sk377, res. 12 (nyd) men. (v)
17. beträffande bilavdrag och differentierad bensinskatt och fordonsskatt att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Sk323 och 1992/93:Sk324,
18. beträffande sparande m.m. att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Sk361, 1992/93:Sk370, 1992/93:Sk379 och 1992/93:Sk380, res. 13 (nyd)
19. beträffande ideella organisationer m.m. att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Sk313 yrkande 1 och 1992/93:Sk322,
20. beträffande gåvor till allmännyttiga ändamål att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Sk314, 1992/93:Sk352 och 1992/93:Sk382. res. 14 (nyd)
Stockholm den 16 mars 1992
På skatteutskottets vägnar
Knut Wachtmeister
I beslutet har deltagit: Knut Wachtmeister (m), Lars Hedfors (s), Filip Fridolfsson (m), Bo Forslund (s), Kjell Johansson (fp), Anita Johansson (s), Ivar Franzén (c), Bruno Poromaa (s), Karl-Gösta Svenson (m), Yvonne Sandberg-Fries (s), Harry Staaf (kds), Peter Kling (nyd), Gunnar Nilsson (s), Carl Fredrik Graf (m) och Sverre Palm (s).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Lars Bäckström (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Reservationer
1. Fördelningspolitik och skatteuttaget m.m. (mom. 1)
Lars Hedfors, Bo Forslund, Anita Johansson, Bruno Poromaa, Yvonne Sandberg-Fries, Gunnar Nilsson och Sverre Palm (alla s) har
dels anfört följande:
Skattepolitiken och statsfinanserna
Som anförs i motion Sk354 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) är stora skattesänkningar på kapital och till välbeställda hushåll grundpelare i regeringens omläggning av skattepolitiken. I motsats till ambitionerna i skattereformen har man däremot skärpt inkomstskatten på arbete och på de stora löntagargruppernas inkomster. Denna politik skulle enligt regeringen bidra till högre tillväxt, öka investeringarna och skapa nya arbetstillfällen.
Vi kan nu konstatera att denna starkt utbudsinriktade skattepolitik inte har fått de avsedda effekterna på produktion, investeringar och sysselsättning. Inte heller har politiken bidragit till en bättre fungerande ekonomi. Genom olika avsteg från viktiga principer i skattereformen, t.ex. likformiga skatter på olika inkomster, har i stället skattepolitiken bidragit till att försämra ekonomins funktionssätt. Detta leder på sikt till en sämre tillväxt, ökar klyftorna och försämrar statsfinanserna. Ett resultat av regeringens skattepolitik är en systematisk överföring av inkomster och förmögenheter från löntagare till kapitalägare och till företagare och andra med höga inkomster.
Vi socialdemokrater anser att skattereformen är en mycket viktig strukturreform för den svenska ekonomin. Vi vill fortfarande slå vakt om skattereformens grundprinciper som bredare skattebaser, likformiga skatter och lägre skattesatser. Därför avvisar vi regeringens avsteg, t.ex. sänkningen av kapitalskatten, från dessa principer.
Uppgörelsen i höstas mellan Socialdemokraterna och regeringen om den ekonomiska politiken innebär en viktigt kursändring av regeringens skattepolitik. Genom uppgörelsen återupprättas viktiga delar av skattereformen, som t.ex. den skattemässiga balansen mellan arbete och kapital. Till de positiva fördelningseffekterna hör att kapitalskatten skulle återställas till 30%, att det s.k. reallöneskyddet i skatteskalan slopas och det faktum att förmögenhetsskatten kan behållas ytterligare minst ett år.
Krisuppgörelsen innebär också en höjning av inkomstskatten liksom olika skatter på konsumtionen, bl.a. matmomsen och bensinskatten. Dessa åtgärder bidrar till att minska det s.k. strukturella budgetunderskottet. Sänkta arbetsgivaravgifter har medfört en väsentlig förbättring av konkurrenskraften för industrin. Vårt konkurrensläge förstärks också av att kronans värde -- trots alla ansträngningar -- har fallit.
Sammantaget har de olika skatteförslagen i uppgörelsen inte någon entydig fördelningsprofil. De redan nämnda åtgärderna har en positiv fördelningsprofil medan andra skattehöjningar, som t.ex. den höjda matmomsen, har motsatta fördelningseffekter genom att lägga en något tyngre börda på låginkomsttagare. Summerar man dessa olika effekter utmynnar detta emellertid i att åtgärderna på skatteområdet varken gynnar eller missgynnar någon enskild grupp. Vi socialdemokrater anser därför att krisuppgörelsens åtgärder på skatteområdet bidrar till en viktig sanering av statsfinanserna utan att öka klyftorna i samhället.
När det gäller framtiden är det utomordentligt viktigt att bördorna av en politik för att sanera statsfinanserna bärs till stor del av de grupper som har de bästa förutsättningarna för att klara sådana uppoffringar. Av detta följer enligt vår bestämda uppfattning att bördorna i första hand bör fördelas på de friska och starka samt de som har arbete och goda inkomster.
Genom Socialdemokraternas aktiva medverkan för att lösa de mycket allvarliga ekonomiska problemen har också bördorna kunnat fördelas mera rättvist än om regeringen själv hade utformat krispolitiken.
För närvarande sker en dramatisk försämring av statens finanser. Dåliga statsfinanser innebär stora och växande ränteutgifter på statsskulden som tränger ut andra mer angelägna utgifter, t.ex. på olika välfärdsområden. En kraftig ökning av budgetunderskottet leder också till minskat förtroende från kapitalmarknaden vilket driver upp räntenivån i ekonomin. Höga räntor motverkar i sin tur investeringar, slår ut produktionskapacitet och arbetstillfällen samt minskar tillväxten.
Det är mot denna bakgrund som vi socialdemokrater föreslår att riksdagen skall besluta om ett samlat och långsiktigt program för sanering av statsfinanserna. Dessutom har vi för kommande budgetår samma ambitioner som regeringen när det gäller att minska statsutgifterna.
Ett långsiktigt program för att sanera statsfinanserna kommer utan tvekan att ställa stora krav på folkhushållet och innebära betydande uppoffringar för breda grupper av hushåll. För att en finanspolitik med denna inriktning skall lyckas behöver den en bred förankring och uppslutning i samhället. Det är därför viktigt att uppoffringarna i första hand får bäras av dem som både har arbete, goda inkomster och förmögenhet.
Det är av vikt att de åtgärder som bör genomföras på skatteområdet kan redovisas i anslutning till att ett samlat program för en långsiktig sanering av statsfinanserna presenteras. Ett sådant program bör eftersträva en bred enighet i riksdagen för en rättvis fördelningspolitik.
Vad som här har anförts bör riksdagen -- med bifall till yrkande i motion Sk354 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) -- som sin mening ge regeringen till känna.
Skatteuttaget
En höjning av inkomstskatten för de högsta inkomsttagarna tillgodoser de nyss angivna kraven och ligger i linje med principen om skatt efter bärkraft. Som föreslås i motion Sk354 och i flera andra motioner bör alltså en höjning av den statliga inkomstskatten över den s.k. brytpunkten ingå som ett viktigt led i saneringen av statsfinanserna.
Samtidigt bör skatteuttaget i inkomstskikten närmast under brytpunkten justeras. Inkomstskatteskalan är i dag inflationsskyddad genom att skatteskalans brytpunkt och grundavdragen beräknas med hänsyn till inflationen. Enighet råder i princip om att ingen grupp skall få kompensera sig för den standardsänkning som blir följden av att kronan har sjunkit i värde. Pensioner och andra förmåner som är anknutna till basbeloppet skall därför inte få räknas upp med den del av inflationen som beror på att kronan har fallit i värde. Det är anmärkningsvärt att regeringen inte har föreslagit någon motsvarande förändring av skattereglerna. Som föreslås i motion Sk354 bör effekten på inflationen av kronans fallande värde beaktas på motsvarande sätt i fråga om beräkningen av grundavdraget och brytpunkten för skatteskalan. En sådan avräkning förstärker budgeten med ca 500 miljoner kronor per år. Konjunkturinstitutet bör få i uppdrag att utföra de närmare beräkningar som behövs.
När det gäller inkomster över brytpunkten bör en skattehöjning kunna bidra till en inkomstförstärkning med ca 4 miljarder per år fr.o.m. 1994. I motion Sk354 anförs att regeringen bör återkomma med förslag om den närmare utformningen av skatteskalan ovanför brytpunkten. Med denna uppläggning eftersträvar motionärerna att uppnå bred enighet i riksdagen för en rättvis fördelningspolitik.
De förslag i dessa frågor som läggs fram i motion Sk354 är enligt vår uppfattning väl avvägda och tillgodoser de krav i samma riktning som framställs i s-motionerna Sk302, Sk307, Sk308, Sk316, Sk360 och Sk372. I viss mån tillgodoses även motsvarande yrkanden i v-motionen Sk388. Vi tillstyrker således motion Sk354 i dessa delar (yrkandena 6--8).
Motion Sk342 riktar sig mot att de s.k. fallskärmsavtalen i praktiken har utnyttjats av personer i ledande ställning för att ta ut höga och omotiverade ersättningar i samband med att de har lämnat sin befattning. Motionärerna föreslår särskilda skatteregler mot sådana osolidariska beteenden.
Vi anser att de problem som motionärerna tar upp bör lösas på annat sätt än genom åtgärder vid beskattningen och avstyrker därför motionen.
dels vid mom. 1 hemställt
1. beträffande fördelningspolitik och skatteuttaget m.m. att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Sk354 yrkandena 1 och 7, med anledning av motionerna 1992/93:Sk302, 1992/93:Sk307, 1992/93:Sk308, 1992/93:Sk316, 1992/93:Sk354 yrkandena 6 och 8, 1992/93:Sk360, 1992/93:Sk372 och 1992/93:Sk388 yrkande 1 och med avslag på motion 1992/93:Sk342 a) som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i reservationen om skattepolitiken och om betydelsen av inkomstförstärkningar för att sanera statsfinanserna, b) begär att regeringen i enlighet med vad som anförts i reservationen skyndsamt lägger fram förslag, dels till en höjning av uttaget av statlig inkomstskatt för inkomster över brytpunkten, dels till de förändringar i beräkningen av brytpunkten och i beräkningen av grundavdraget som föranleds av att kronan fallit i värde.
2. Kapitalinkomster, m.m. (mom. 2)
Lars Hedfors, Bo Forslund, Anita Johansson, Bruno Poromaa, Yvonne Sandberg-Fries, Gunnar Nilsson och Sverre Palm (alla s) har
dels anfört följande:
Genom skattereformen fick vi en i stort sett neutral beskattning av arbete och kapital. Den borgerliga regeringen har gjort allvarliga avsteg från denna princip bl.a. genom att sänka skattesatsen till 25% först på aktievinster m.m. och sedan på övriga kapitalinkomster. Enligt krisuppgörelsen skulle denna balans återställas, men den borgerliga riksdagsmajoriteten har inte följt detta fullt ut.
Vi vidhåller att skattesatsen skall vara 30% för alla kapitalinkomster och således även för aktieinkomster m.m. och att detta skall gälla även efter 1994. Som anförs i motion Sk345 bör dock motsvarande åtgärd beträffande avkastningsskatten på det privata pensionssparandet anstå med hänsyn till försäkringsbolagens svaga finansiella ställning.
För fåmansföretag bör principerna tillämpas på det sätt som följer av skattereformen. Reglerna bör alltså i princip återställas till sitt ursprungliga skick, före de ändringar som genomfördes hösten 1991 på förslag av den nya regeringen.
Med det anförda yrkar vi bifall till motion Sk354 i dessa delar (yrkandena 9--11 och 14) och Sk388 yrkande 3. Regeringen bör lägga fram förslag till de lagändringar som behövs.
dels vid mom. 2 hemställt
2. beträffande kapitalinkomster, m.m. att riksdagen med anledning av motionerna 1992/93:Sk354 yrkandena 9--11 och 14 och 1992/93:Sk388 yrkande 3 samt med avslag på motion 1992/93:Sk388 yrkande 2 begär att regeringen skyndsamt lägger fram förslag till lagändringar av innebörd att skattesatsen för alla kapitalinkomster och för värdepappersfonder skall vara 30% fr.o.m. 1994 och att reglerna om beräkningen av fåmansföretagares kapitalinkomster återställs i enlighet med vad som anförs i reservationen.
3. Underlaget för förmögenhetsskatten och arvs- och gåvoskatten (mom. 4)
Lars Hedfors, Bo Forslund, Anita Johansson, Bruno Poromaa, Yvonne Sandberg-Fries, Gunnar Nilsson och Sverre Palm (alla s) har
dels anfört följande:
Genom krisuppgörelsen kan förmögenhetsskatten behållas till minst 1995. I motsats till regeringen anser vi att det finns principiella skäl för att behålla en skatt på hushållens förmögenheter. Den nuvarande förmögenhetsskatten kännetecknas dock av så många brister att den bör reformeras med inriktning på en bredare skattebas, sänkta skattesatser och en mera likformig beskattning av olika typer av förmögenheter.
Som anförs i motion Sk354 skulle en omläggning med denna huvudinriktning stimulera sparandet, bidra till en effektivare kapitalanvändning, minska skatteplanering och förbättra förmögenhetsskattens fördelningspolitiska träffsäkerhet. Omläggningen av förmögenhetsskatten bör vara statsfinansiellt neutral och ligga i linje med utredningsförslaget Reformerad förmögenhetsskatt (FiDs1990:1).
Vi tillstyrker alltså yrkande 4 i motion Sk354. Detta yrkande -- som även avser underlaget för arvs- och gåvobeskattningen vilket beräknas enligt samma principer som förmögenhetsskatten -- tillgodoser även yrkandena 12 och 13 i motion Sk388. Den begärda översynen innebär också att motionerna Sk359 och Bo410 är tillgodosedda till den del de avser att begränsa vissa snedvridande effekter av skattereglerna på dessa områden. När det gäller sambeskattningen av förmögenheter finns det inte skäl att -- som föreslås i motion 1992/93:Sk355 -- ompröva denna fråga nu.
dels vid mom. 4 hemställt
4. beträffande underlaget för förmögenhetsskatten och arvs- och gåvoskatten att riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:Sk354 yrkande 12 och 1992/93:Sk388 yrkande 13, med anledning av motion 1992/93:Sk388 yrkande 12 samt med avslag på motionerna 1992/93:Sk335, 1992/93:Sk359, 1992/93:Sk383 yrkande 1 och Bo410 yrkandena 1 och 2 begär en översyn av förmögenhetsskatten och underlaget för arvs- och gåvoskatten i enlighet med vad som har anförts i reservationen.
4. Avsättningar till vinstandelsstiftelser (mom. 6)
Lars Hedfors, Bo Forslund, Anita Johansson, Bruno Poromaa, Yvonne Sandberg-Fries, Gunnar Nilsson och Sverre Palm (alla s) har
dels anfört följande:
Som en av sina första åtgärder på skatteområdet föreslog regeringen att arbetsgivaravgifter inte längre skulle utgå på avsättningar till vinstandelsstiftelser. Därmed slopades en princip som genomfördes 1985 för att skapa neutralitet i beskattningen mellan olika typer av arbetsinkomster, och regeringens förslag -- som godtogs av riksdagen -- strider också mot grundläggande principer för skattereformen. Därtill kommer att åtgärden snedvrider beskattningen av olika ersättningsformer och medför samhällsekonomiska kostnader och orättvisor mellan olika grupper.
Mot denna bakgrund tillstyrker vi yrkande 4 i motion Sk354 om att ersättningar av detta slag åter beläggs med arbetsgivaravgifter och att de också blir förmånsgrundande fr.o.m. 1994. Regeringen bör skyndsamt lägga fram förslag till de lagändringar som behövs.
dels vid mom. 6 hemställt
6. beträffande avsättningar till vinstandelsstiftelser att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Sk354 yrkande 4 begär att regeringen skyndsamt lägger fram förslag till lagändringar av innebörd att avsättningar till vinstandelsstiftelser beläggs med arbetsgivaravgifter och blir förmånsgrundande fr.o.m. 1994.
5. Fackföreningsavgifter m.m. (mom. 7)
Lars Hedfors, Bo Forslund, Anita Johansson, Bruno Poromaa, Yvonne Sandberg-Fries, Gunnar Nilsson och Sverre Palm (alla s) har
dels anfört följande:
Från 1992 har löntagarna inte längre rätt till skattereduktion för sina avgifter till facket. Denna förändring kombinerades med att även arbetsgivarnas avdragsrätt begränsades för att få en likformighet i beskattningen av parternas fackliga kostnader.
Som anförs i motionerna Sk306 och Sk354 kan det nu konstateras att reglerna inte är likformiga och att det framför allt är löntagarna och deras organisationer som i verkligheten kommer att drabbas av de nya reglerna. Eftersom det är ett stort skattepolitiskt intresse att även denna del av beskattningen kan fungera rationellt och likformigt instämmer vi i motionärernas krav att regeringen skall presentera förslag som innebär att avstegen från en likformig beskattning korrigeras.
dels vid mom. 7 hemställt
7. beträffande fackföreningsavgifter m.m. att riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:Sk306 och 1992/93:Sk354 yrkande 5 begär förslag från regeringen som innebär att avvikelserna från en neutral beskattning av parternas fackliga medlemsavgifter korrigeras.
6. Stipendier (mom. 8)
Lars Hedfors, Bo Forslund, Anita Johansson, Bruno Poromaa, Yvonne Sandberg-Fries, Gunnar Nilsson och Sverre Palm (alla s) har
dels anfört följande:
Riksdagen har nyligen beslutat att den tidigare skattefriheten för stipendier till deltagande i fackliga kurser skall avskaffas från halvårsskiftet 1993.
Det finns inte skäl att motsätta sig en omläggning av beskattningen av olika typer av stipendier. Den beslutade skatteskärpningen för fackliga stipendier berör dock enbart en kategori av stipendier och är därför stötande.
Som föreslås i motionerna Sk317 och Sk354 bör alltså den genomförda lagändringen upphävas. Regeringen får sedan återkomma med ett förslag som omfattar hela stipendiebeskattningen.
dels vid mom. 8 hemställt
8. beträffande stipendier att riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:Sk317 och 1992/93:Sk354 yrkandena 2 och 3 dels antar följande
Förslag till Lag om upphävande av lagen (1992:1597) om ändring i lagen (1992:651) om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)
Härigenom föreskrivs att lagen (1992:1597) om ändring i lagen (1992:651) om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) skall upphöra att gälla såvitt avser stipendier.
dels begär att regeringen lägger fram förslag rörande hela stipendiebeskattningen i enlighet med vad som anförs i reservationen.
7. Hobby (mom. 9)
Peter Kling (nyd) har
dels anfört följande:
Bestämmelserna för hobbyinkomster av bl.a. trav- och galopphästar ändrades i höstas på så sätt att avdragsrätten för kostnader i hobbyverksamheten som betalas före beskattningsåret utvidgas tidsmässigt till fem år som närmast föregått beskattningsåret (dvs. total avdragsrätt sex år). Ändringen är ett litet framsteg med förbättrade avdragsmöjligheter främst för hästuppfödare. Som framhålls i Sk348 av Peter Kling och Sten Andersson i Malmö (nyd, m) är detta dock helt otillräckligt för att bibehålla den stora näringsgren som trav- och galoppsporten är för svenska skattebetalare.
Hästägarnas kostnader inom trav- och galoppsporten för träningsavgifter, foder, transporter och veterinärkostnader uppgår till ca 1,8 miljarder/år. I denna kostnad är ej kapitalkostnader för inköp av hästar medtagna. Den totala prissumma som dessa hästägare tävlar om är 550 miljoner. Dessa siffror talar för sig själva. Den totala förlusten för Sveriges hästägare inom trav- och galoppsporten är alltså 1,250 miljarder. Då är ändå inte kostnaderna för inköp av hästar inräknade.
I oktober 1992 fanns det 8 600 hästar i professionell träning och 12 700 hästar i amatörträning. Omkring 70% av dessa ägs av fysiska personer (hobbyhästägare) och 30% av juridiska personer (företag). Flertalet av våra hästägare har enbart kostnader för sin häst och har således ett underskott på sin verksamhet.
Av siffrorna i motionen framgår att det bara är 8% av alla tävlingshästar som går ihop eller får ett överskott på sitt tävlande. Bara för ett fåtal hobbyhästar kan det bli något överskott att tala om, och det kan ifrågasättas om nuvarande regler för hästägande ger någon som helst skatteinkomst netto till staten.
Varför är det då så viktigt att införa skattefria hobbyhästar? Jo, för att ge människor som är intresserade av att köpa en tävlingshäst den morot, stimulans, dröm om att eventuellt få en av de mycket få tävlingshästar som vinner flera miljoner kronor. Ger man inte trav- och galoppsporten det incitament som skattefritt hobbyhästägande om maximalt två hästar per person innebär så riskerar denna sport att ytterligare urholkas. En stor del av de 60000 människor som arbetar direkt och indirekt inom denna näring kan komma att mista sina arbeten. Arbetslösheten ökar. Samtidigt uppkommer kostnader för samhället och skatteförluster i förlorade arbetsgivareavgifter, uteblivna skatter på löner m.m. Näringen omsätter ca 18 miljarder kronor, och därtill kommer neddragningar inom veterinärvården, minskade inköp av foder (näringen köper jordbruksprodukter för ca 700 miljoner om året), minskade hästtransporter, minskat stöd från ATG (aktiebolaget trav och galopp) till friidrott, veterinärvård, forskning och utbildning m.m. Staten får för närvarande omkring 650 miljoner kronor på totospelet/år. Om nu spelet minskar, vilket det kommer att göra på sikt när kvalitén på löpen försämras, då tappar staten ytterligare inkomster.
Som framhålls i motionen kommer trav- och galoppsporten att försämras kraftigt om inte riksdagen beslutar sig för att återinföra det skattefria hobbyhästägandet. Beaktas bör även det stora PR-värde som travsporten ger oss i Sverige i egenskap av en av världens främsta travnationer.
Det finns bara vinnare på att återinföra det skattefria hobbyhästägandet. Yrkandet i motionen om att det skattefria hobbyhästägandet återinförs med maximalt två hästar per person bör alltså bifallas.
Det måste också anses vara dags att höja det skattefria beloppet för bär- och svampplockning m.m. från 5000 kr till 10000 kr, som yrkas i motion Sk343. Förslaget skulle sannolikt få positiva samhällsekonomiska effekter, dels genom en ökad sysselsättningsgrad inom denna näring, dels genom ett minskat importbehov och ökade exportmöjligheter.
Regeringen bör skyndsamt lägga fram förslag till de lagändringar som behövs.
dels vid mom. 9 hemställt
9. beträffande hobby att riksdagen med anledning av motionerna 1992/93:Sk343 och 1992/93:Sk348 som sin mening ger regeringen till känna vad som har anförts i reservationen.
8. Kostnader för barn m.m. (mom. 10)
Peter Kling (nyd) har
dels anfört följande:
Ny demokrati har i en särskild motion fört fram ett genomtänkt förslag till ny familjepolitik. Förslaget innebär genomgripande förändringar i fråga om samhällets stöd för barn och barnfamiljer.
I vissa länder har man i stället för ett omfattande bidragssystem valt en lösning som i princip innebär att föräldrar får göra skattemässiga avdrag för vissa kostnader för barnens omkostnader. Som anförs i motion Sk351 bör denna fråga diskuteras även i Sverige. Förutsättningarna för att införa ett skattemässigt avdragssystem för barnkostnader bör alltså utredas i enlighet med vad som yrkas i denna motion. Därmed tillgodoses även motsvarande krav i motion Sk346.
dels vid mom. 10 hemställt
10. beträffande kostnader för barn m.m. att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Sk351 och med anledning av motion 1992/93:Sk346 som sin mening ger regeringen till känna vad som har anförts i reservationen om att utreda förutsättningarna för ett skattemässigt avdragssystem för föräldrars barnomkostnader.
9. Bostadsförmån (mom. 12)
Peter Kling (nyd) har
dels anfört följande:
Som anförs i motionerna Sk318 och Sk381 bör man ha mer flexibla regler om bostadsförmåner. RSV:s föreskrifter och anvisningar leder många gånger till en alltför hög värdering, och dessa värden kan i praktiken inte jämkas när det gäller preliminärskatt och arbetsgivaravgifter. Detta är givetvis något som inte bör accepteras, särskilt som detta tycks vara något som systematiskt drabbar dem som bor utanför tätorterna. Reglerna bör alltså omarbetas, vilket -- med bifall till motionerna -- bör ges till känna för regeringen.
dels vid mom. 12 hemställt
12. beträffande bostadsförmån att riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:Sk318 och 1992/93:Sk381 som sin mening ger regeringen till känna att reglerna om värderingen av bostadsförmåner bör omarbetas i enlighet med vad som har anförts i reservationen.
10. Lunchförmåner (mom. 13)
Peter Kling (nyd) har
dels anfört följande:
I motionerna Sk347, Sk368 och Sk385 återkommer motionärerna till de ekonomiska problem som har drabbat restaurangbranchen till följd av de nya reglerna om beskattningen av lunchförmåner m.m. och till de försämringar som reglerna har medfört i fråga om kostvanorna. Tidigare års riksdagsbehandling visar också att reglerna enbart har medfört negativa konsekvenser och orättvisor av olika slag.
Av vad som sägs i motionerna och av tidigare års riksdagsbehandling framgår att det finns ett brett stöd inom samtliga politiska partier och hos allmänheten för att avskaffa denna beskattning.
Offentliganställda och låginkomsttagare samt anställda i småföretag har i större utsträckning än andra slutat att äta i personalmatsalar och restauranger. Detta har givetvis lett till stora förändringar i svenskarnas kostvanor. Många äter mindre näringsrik kost under arbetsdagen, och det påverkar hälsan, prestationsförmågan och trivseln på arbetsplatsen.
I motion Sk347 (nyd) yrkas att beskattningen av kostförmåner slopas och -- om detta yrkande inte bifalls -- att kostförmånerna i vart fall befrias från socialavgifter. Regeringen bör skyndsamt lägga fram förslag till de lagändringar som behövs. Därmed tillgodoses även yrkandena i de två andra motionerna.
dels vid mom. 13 hemställt
13. beträffande lunchförmåner att riksdagen med anledning av motionerna 1992/93:Sk347, 1992/93:Sk368 och 1992/93:Sk385 hos regeringen begär skyndsamt förslag om befrielse från beskattning av kostförmåner i enlighet med vad som anförs i reservationen.
11. Rabatter (mom. 14)
Peter Kling (nyd) har
dels anfört följande:
Vanliga inköpsrabatter för personalen skall inte beskattas. Skattemyndigheterna tillämpar emellertid inte denna självklara regel i fråga om rabatter som registreras i samband med inköpet men av praktiska skäl utbetalas först vid ett senare tillfälle.
Som anförs i motionen bör skattemyndigheternas praxis att beskatta rabatter av detta slag inte godtas. Regeringen bör skyndsamt lägga fram förslag till de ändringar av lagstiftningen som behövs för att klarlägga detta.
dels vid mom. 14 hemställt
14. beträffande rabatter att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Sk310 som sin mening ger regeringen till känna vad som har anförts i reservationen om personalförmåner i form av sedvanliga rabatter.
12. Bilförmåner (mom. 16)
Peter Kling (nyd) har
dels anfört följande:
Reglerna om bilförmåner har väckt berättigad kritik mot att de slår alltför hårt och orättvist och att de även i övrigt medför ej önskvärda effekter.
Som anförs i motion Sk366 (nyd) har försäljningen av tjänstebilar på kort tid i det närmaste halverats. Volvo och Saab drabbas mycket hårt av denna nedgång. I motionen anförs även andra starka skäl för en allmän sänkning av förmånsvärdena och för en annan utformning av reglerna. Vad som talar för en sänkning är framför allt följande tre viktiga sakargument:
1. Svensk bilindustri kommer att öka försäljningen av nya bilar i Sverige. Därigenom räddas många arbetstillfällen.
2. Trafiksäkerheten på de svenska vägarna förbättras avsevärt om mindre bilar byts ut mot större och säkrare bilar, vilket blir fallet om skattereglerna för tjänstebilar ändras på lämpligt sätt.
3. Miljön förbättras i och med att vagnparken i Sverige förnyas. Ett stort hot mot miljön är just att vagnparken successivt håller på att försämras på grund av de försämrade reglerna för tjänstebilar.
Som anförs i motionen kommer en minskning av statens intäkter av förmånsbeskattningen att med råge kompenseras genom ökat användande av moderna tjänstebilar.
Samtidigt som förmånsvärdena sänks bör reglerna justeras även i andra avseenden. I flera motioner framhålls att skattereglerna i praktiken har lett till en grotesk förmånsbeskattning i fråga om bilar, som i själva verket är att betrakta som rena arbetsredskap. Det finns även andra skäl som utvisar att man bör ta större hänsyn till bilens faktiska användning. Så t.ex. är det förkastligt från miljösynpunkt och från många andra synpunkter att reglerna inte tar någon rimlig hänsyn till den faktiska användningen av bilen och till de faktiska körsträckorna. Reglerna bör alltså ändras i dessa hänseenden.
Regeringen bör skyndsamt lägga fram förslag till sådana ändringar av reglerna som innebär att de här angivna synpunkterna tillgodoses.
dels vid mom. 16 hemställt
16. beträffande bilförmåner att riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:Sk309, 1992/93:Sk330, 1992/93:Sk345, 1992/93:Sk357, 1992/93:Sk366 yrkande 1 och 1992/93:Sk377 yrkande 1, med anledning av motion 1992/93:Sk366 yrkande 2 samt med avslag på motionerna 1992/93:Sk328, 1992/93:Sk331, 1992/93:Sk334, 1992/93:Sk376 och 1992/93:Sk377 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad som har anförts i reservationen om beskattningen av bilförmåner.
13. Sparande m.m. (mom. 18)
Peter Kling (nyd) har
dels anfört följande:
Barn och ungdomar som har småbelopp på banken utsätts för ett onödigt skattetrassel. Att beskattningen av de obetydliga räntebelopp som det är fråga om kan vålla irritation hos alla inblandade är förståeligt och onödigt, och för statsverket uppstår i realiteten knappast någon nettobehållning att tala om. För att undvika sådana effekter bör man -- som anförs i motion Sk361 -- undersöka om man i dessa fall kan införa ett skattefritt belopp på 1000 kr. Därmed torde man tillgodose syftet med motionerna Sk370 och Sk381 och i viss mån även motion Sk379. Vad som här har anförts bör ges till känna för regeringen.
dels vid mom. 18 hemställt
18. beträffande sparande m.m. att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Sk361 och med anledning av motionerna 1992/93:Sk370, 1992/93:Sk379 och 1992/93:Sk380 som sin mening ger regeringen till känna vad som har anförts i reservationen om ett skattefritt räntebelopp för barn och ungdom.
14. Gåvor till allmännyttiga ändamål (mom. 20)
Peter Kling (nyd) har
dels anfört följande:
Enligt de svenska skattereglerna får en skattskyldig i princip inte göra avdrag för belopp som betalats till välgörenhet och andra allmännyttiga ändamål. I andra länder finns dock den möjligheten, och sådana regler bör kunna prövas även här. Som yrkas i tre motioner bör regeringen lägga förslag i denna riktning.
dels vid mom. 20 hemställt
20. beträffande gåvor till allmännyttiga ändamål att riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:Sk314, 1992/93:Sk352 och 1992/93:Sk382 begär förslag från regeringen om en avdragsrätt för gåvor till välgörenhet och andra allmännyttiga ändamål.
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet, eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.
Lars Bäckström (v) anför:
Allmänt
I motionen "Skattepolitik för välfärd" -- 1992/93:Sk388 -- redovisar Vänsterpartiet sin principiella syn på skattepolitiken under 1990-talet och konkreta förslag för budgetåret 1993/94.
Som vi anför i motionen är skatternas grundläggande uppgift att finansiera de offentliga utgifterna samt att utjämna skillnader i inkomst och förmögenhet. Dagens skattesystem klarar inte att fullgöra dessa uppgifter.
Skattereformen ledde till fördelningspolitiska snedfördelningar. Skattskyldiga med låga inkomster missgynnades i allmänhet av skatteomläggningen. De fick små skattelättnader men fick stå för en stor del av finansieringen via breddade och höjda indirekta skatter. Höginkomsttagarna fick stora skattelättnader och gynnades generellt sett av skattereformen.
Regeringen Bildt har fortsatt med riktade skattesänkningar bl.a. för företag, kapital, förmögenheter, arv och gåvor, kombinerat med bredbasiga skattehöjningar för hushåll. Låginkomsttagarna missgynnas också genom sparåtgärder i den offentliga sektorns välfärdssystem och förvärrad arbetslöshet. Låginkomsttagare, barnfamiljer och andra utsatta grupper drabbas på många sätt av denna politik.
Sverige befinner sig i dag i en mycket djup ekonomisk kris, med dramatiskt ökande arbetslöshet och stora budgetunderskott. Regeringens politik -- den s.k. enda vägens politik -- har misslyckats. Det är uppenbart att skattesänkningar inte är någon genväg till tillväxt.
Skatteuttaget i Sverige är högt, men inte dramatiskt högre än i jämförbara länder. Skattesatserna i Sverige för såväl den generella som den reducerade momsen ligger högre än i flertalet andra länder. På andra områden är dock det svenska skatteuttaget påtagligt lågt, det gäller t.ex. företagsbeskattningen. Skattereformen kom i praktiken att bli direkt underfinansierad inom intervallet 15--20 miljarder kronor. De senaste åren har den s.k. skattekvoten sjunkit, från 53,1% 1991 till 50,7% 1994 enligt Finansdepartementets beräkningar.
En väsentlig del av skillnaderna i skatteuttag mellan Sverige och andra utvecklade industristater kan förklaras av skillnader i befolkningens ålderssammansättning. Sverige med en relativt stor andel äldre får större kostnader för sitt välfärdssystem, pensioner, sjukvård etc., och detta kräver större skatteintäkter.
Vid en jämförelse med omvärlden måste skatteuttaget bedömas med hänsyn till vad de skattskyldiga får för skattebetalningarna. En stor del av de svenska skatterna går tillbaka i form av barnomsorg, skolor, sjukvård, pensioner och annan social grundtrygghet. I flera andra länder måste medborgarna betala på ett mer direkt sätt, eller avstå från mycket av det som ingår i det svenska systemet.
Vänsterpartiet menar att det generella välfärdssystem som tillämpas i Sverige visat sig vara ett enkelt och effektivt system, grundat på gemensamma värderingar om social rättvisa. Vänsterpartiet har dock deklarerat att det är berett att medverka till besparingar såväl vad gäller offentlig konsumtion som inkomstöverföringar till hushåll. Vi har bl.a. föreslagit förändringar inom socialförsäkringssystemen som både skulle spara pengar och leda till ökad fördelningspolitisk träffsäkerhet.
Vänsterpartiet ser inget egenvärde i ett högt skatteuttag. Det är emellertid inte möjligt att klara budgetunderskotten enbart genom tillväxt eller besparingar. För att trygga välfärden och skapa samhällsekonomisk balans behövs både besparingar, tillväxt och skattehöjningar.
När sparprogram skall genomföras måste de ekonomiskt svagaste undantas eller kompenseras på annat sätt. En uthållig tillväxt ger ökade inkomster samtidigt som kostnaderna för t.ex. arbetslösheten sjunker. För att få bort budgetunderskotten krävs ökade och uthålliga skatteinkomster.
Den ekonomiska krisen kräver att skattehöjningar fördelas så att den effektiva efterfrågan inte minskar ytterligare. Skattepolitiken måste utformas så att den fördelningspolitiska träffsäkerheten ökar.
För budgetåret 1993/94 innebär Vänsterpartiets skatteförslag följande.
Budgetkonsekvenser 1993/94
- Grundavdraget över brytpunkten slopas = + 4,0 mdr - Höjd inkomstskatt = + 3,5 mdr - Avdragstak = + 1,35 mdr - Reducerad moms sänks från 21 till 18 % = - 3,3 mdr - Höjd arbetsgivaravgift 3 % = + 9,6 mdr - Höjd skatt på industrins energikonsumtion = + 1,5 mdr - Höjd skatt på el = + 1,0 mdr - Höjd stämpelskatt = + 0,9 mdr Summa inkomstförstärkning 18,55 mdr
Härtill kommer krav från Vänsterpartiet för skatten på kapitalinkomster liksom arvs- och förmögenhetsbeskattningen, bl.a. att skatten på kapitalinkomster skall vara 30%, att förmögenhetsskatten reformeras och behålls samt att arvs- och gåvoskatten skärps. Ett tillstyrkande från riksdagen till dessa förslag ger dock inga egentliga skatteinkomster för budgetåret 1993/94. För kommande budgetår kommer dock förslagen att ge påtagliga inkomstförstärkningar.
I detta betänkande tar skatteutskottet upp grundavdraget, inkomstskatten, avdragstaket och skatten på kapitalinkomster och på kapital.
Under riksdagsbehandlingen har våra yrkanden delats upp och behandlas i olika betänkanden.
Grundavdraget, inkomstskatten
Fördelningsskäl talar för att inkomstskatterna bör höjas. Detta ligger i linje med de krav på en särskild värn-, kris- eller solidaritetsskatt som diskuteras även i andra motioner.
På senare år har sparkvoten ökat dramatiskt. Det är troligen hushåll i de högre inkomstskikten som har ökat sitt sparande mest. En stor del av de inkomstförstärkningar som en höjd inkomstskatt ger bör styras över för att finansiera inkomstöverföringar till hushåll med låga inkomster. En solidarisk skattepolitik av detta slag innebär bl.a. att hushållens samlade konsumtion kan öka. Förslaget är alltså positivt ur konjunkturpolitisk synvinkel.
Som föreslås i motion Sk388 bör inkomstskatten höjas genom tre åtgärder:
1. Grundavdraget slopas för inkomster över brytpunkten. Vänsterpartiet föreslår att förslaget genomförs från den 1 januari 1994. Enligt Finansdepartementets beräkningar så kan inkomstförstärkningen beräknas till 8 miljarder kronor. För budgetåret ger detta ca 4 miljarder kronor i intäkter.
Vänsterpartiet föreslår att grundavdraget trappas ned från en inkomstnivå på ca 150000 kr så att det helt upphör för inkomster över brytpunkten. Åtgärden innebär att marginalskatten inom detta skikt höjs till ca 40%. Trots att förslaget har mycket hög fördelningspolitisk träffsäkerhet så ökar inte den högsta marginalskatten genom denna åtgärd. Av de ökade skatteintäkterna så kommer över 80%, enligt beräkningar från RRV, från inkomstskikt som ligger över den s.k. brytpunkten.
2. Den statliga skatten höjs från 20 till 25% för inkomster över brytpunkten. För dem som har så höga inkomster blir alltså marginalskatten totalt 55%, inräknat kommunalskatt 30%. Åtgärden kan beräknas inbringa 2,25 miljarder på ett halvår.
3. För inkomster över 250000 kr höjs den statliga inkomstskatten till 30%, dvs. en marginalskatt på 60%. Detta ger inkomstförstärkningar för budgetåret 1993/94 på 1,25 miljarder.
Inkomst av kapital, avdragstak för räntor
Skattesatsen för beskattning av kapitalinkomst är och skall vara 30%. Regeringen har deklarerat att man i en första omgång vill sänka skattesatsen till 25%, och riksdagen har beslutat att genomföra denna sänkning i etapper. Åtgärden har kombinerats med en rad liknande åtgärder på detta område. Skattesänkningen för dem som har kapitalinkomster har samtidigt medfört stora skatteskärpningar för dem som har underskott på grund av räntekostnader. Skattereduktionen för underskott skall enligt detta beslut också begränsas till 25%.
Vänsterpartiet föreslår en återgång till 30%, vilket i princip innebär att riksdagens beslut i dessa frågor upphävs. Samtidigt bör avdragsmöjligheterna i kapitalbeskattningen begränsas. Avdrag bör inte medges för bruttoräntor som överstiger 110000 kr. Om detta yrkande inte godtas bör man i vart fall återgå till de avdragsbegränsningar som gällde före riksdagens ändringar hösten 1991.
Förmögenhetsskatt, arvs- och gåvoskatt
Förmögenhetsskatten sänktes hösten 1991 och skall enligt det beslut som riksdagen har fattat slopas 1995. Samtidigt sänktes också arvs- och gåvoskatten.
Vänsterpartiet anser att förmögenhetsskatten bör vara kvar men att den behöver reformeras. Olika tillgångar beskattas olika hårt. Vissa tillgångar beskattas mycket lågt och andra inte alls. Det finns också alltför stora möjligheter att dra undan skatt genom s.k. skatteplanering.
Reglerna behöver alltså ses över. Vänsterpartiet föreslår att den departementspromemoria som finns om detta (Ds1990:91) får utgöra grundvalen för en reformerad förmögenhetsbeskattning.
Som föreslås i motion Sk388 bör man i avvaktan på en ny förmögenhetsbeskattning införa en progressiv skatteskala. Över den befintliga nivån på 1,5% bör man införa två nya skikt, ett på 2,5% för förmögenhet över 1600000 kr och ett på 3% för vad som överstiger 3600000 kr.
Hösten 1991 beslutade riksdagen -- samtidigt med sitt beslut om förmögenhetsskatten -- att också sänka arvs- och gåvoskatten. Denna åtgärd medförde ett skattebortfall på 420 miljoner kronor.
Som yrkas i motion Sk388 bör skatteskalorna återställas till vad som gällde före beslutet hösten 1991.
Bostadsförmån
Som anförs i motion Sk381 av Kaj Larsson m.fl. (s) är schablonreglerna för värderingen av bostadsförmåner alltför stelbenta. Reglerna leder regelmässigt till att värdena för tjänstebostäder på landsbygden tas upp för högt. Detta gäller särskilt i fråga om avsides belägna bostäder med låg standard. Motsvarande synpunkter anförs också i motion Sk318 av Patrik Norinder (m).
Enligt vår uppfattning kan det ifrågasättas om man inte vid värderingen generellt bör kunna ta större hänsyn till bostadens belägenhet och standard. Som anförs i motionen bör man också beakta om arbetstagaren själv får svara för fastighetens skötsel. Att det är fråga om tjänstebostäder utan besittningsskydd är också något som bör föranleda ett lägre värde än hyresnivån för jämförbara bostäder. Vi instämmer också i motionärernas uppfattning att möjligheterna till jämkning bör förbättras.
Vi anser att de här angivna kraven på förbättringar bör tillgodoses i den översyn som pågår rörande förmånsbeskattningen och att regeringen bör lägga fram ett förslag till ändringar av reglerna fr.o.m. inkomståret 1984.
Vad som här har anförts bör riksdagen med anledning av motionerna som sin mening ge regeringen till känna.
Utlandstraktamenten
De regler som gäller för utlandstraktamenten är alltför gynnsamma jämfört med vad som gäller för tjänsteresor inom landet. De avdragsbelopp som Riksskatteverket fastställer för ökade levnadskostnader utomlands är avsevärt högre än vad som följer av principerna för skattereformen.
I motion Sk305 av Bengt Silfverstrand och Birthe Sörestedt (s) krävs en förnyad och fördjupad prövning av reglerna i syfte att skapa likformighet och neutralitet med reglerna för tjänsteresa i Sverige.
Enligt vår uppfattning bör regeringen skyndsamt lägga fram förslag till sådana ändringar av reglerna att syftet med motionen tillgodoses.
Bilförmån
I motionerna Sk331 av Bengt Silfverstrand och Johnny Ahlqvist (s) och Sk376 av Ulrica Messing m.fl. (s) kritiseras reglerna om tjänstebilar för snedvridningar och en allt större utbredning av bilismen på våra vägar.
Som reglerna har utformats väljer man både inom näringslivet och inom den offentliga verksamheten i ökad utsträckning att köpa eller leasa nya och stora bilar till sina anställda, och företagen har i princip rätt till avdrag för samtliga omkostnader för bilarna. De anställda får sedan i regel använda bilen i tjänsten och privat utan begränsningar och många gånger också utan att belastas med några kostnader för privatkörningen. Vid beskattningen tar man inte heller hänsyn till den privata körsträckan.
Vi instämmer i motionärernas uppfattning att reglerna bör ändras så att de inte ensidigt gynnar tjänstebilar på bekostnad av dem som kör med egen bil. Samtidigt bör reglerna utformas på ett sätt som skapar en bättre hushållning med resurserna. Av rättviseskäl och för att dämpa bilismens allt större utbredning bör man vid beskattningen också ta hänsyn till körsträckornas längd.
Vad som här har anförts bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Därmed är syftet med motionerna Sk331 och Sk371 tillgodosett, liksom också de motsvarande krav som ställs i motionerna Sk328, Sk377 och Sk345.
Yrkanden
Vänsterpartiet yrkar bifall till de krav som ställs i motion Sk388 i de aktuella frågorna, och regeringen bör skyndsamt lägga fram förslag till de lagändringar som behövs.
Om riksdagen avslår Vänsterpartiets yrkanden ställer vi oss bakom de reservationer i dessa frågor som har avlämnats av Lars Hedfors m.fl. (s).
Vad som har anförts ovan angående bostadsförmåner, utlandstraktamenten och bilförmåner leder till särskilda yrkanden vid mom. 12, 15 och 16 i utskottets hemställan. I övrigt biträder Vänsterpartiet hemställan i reservationerna av Lars Hedfors m.fl. (s).
Med hänvisning till det anförda yrkar vi vid mom. 1--3, 5, 12, 15 och 16 i utskottets hemställan
1. beträffande fördelningspolitik och skatteuttaget m.m. att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Sk388 yrkande 1 och motionerna 1992/93:Sk354 yrkandena 1 och 7, 1992/93:Sk302, 1992/93:Sk307, 1992/93:Sk308, 1992/93:Sk316, 1992/93:Sk354 yrkandena 6 och 8, 1992/93:Sk360 och 1992/93:Sk372 och med avslag på motion 1992/93:Sk342 begär att regeringen skyndsamt lägger fram förslag till de ändringar i skatteskalan för statlig inkomstskatt och till avtrappning av grundavdraget som föranleds av motion 1992/93:Sk388 i dessa delar,
2. beträffande kapitalinkomster m.m. att riksdagen med anledning av motionerna 1992/93:Sk388 yrkandena 2 och 3 och 1992/93:Sk354 yrkandena 9--11 och 14 begär att regeringen skyndsamt lägger fram förslag till lagändringar av innebörd att skattesatsen för alla kapitalinkomster och för värdepappersfonder m.m. skall vara 30% fr.o.m. 1994, att avkastningsskatten på privata pensionsförsäkringar skall vara 15% och att reglerna om beräkningen av fåmansföretagares kapitalinkomster återställs till vad som gällde före riksdagens beslut hösten 1991,
3. beträffande avdragsbegränsningar för räntor a) att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Sk388 yrkande 4 begär att regeringen lägger fram förslag till lagändring av innebörd att ett avdragstak på 110000 kr införs för ränteutgifter, b) -- om yrkandet under a inte vinner bifall -- att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Sk388 yrkande 5 begär att regeringen lägger fram förslag till lagändring av innebörd att de avdragsregler för ränteutgifter som gällde före riksdagens beslut hösten 1991 återinförs,
5. beträffande skatteskalorna för förmögenhetsskatten och arvs- och gåvoskatten att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Sk388 yrkandena 14 och 15 begär att regeringen skyndsamt lägger fram förslag till sådana lagändringar beträffande skatteskalorna för förmögenhetsskatten och arvs- och gåvoskatten som föranleds av motionen,
12. beträffande bostadsförmån att riksdagen med anledning av motionerna 1992/93:Sk318 och 1992/93:Sk381 som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts ovan om värderingen av bostadsförmåner,
15. beträffande utlandstraktamenten att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Sk305 och med anledning av vad som anförts här ovan begär skyndsamt förslag från regeringen om ändrade beskattningsregler för utlandstraktamenten och avdrag för ökade levnadskostnader utomlands,
16. beträffande bilförmåner att riksdagen med anledning av motionerna 1992/93:Sk328, 1992/93:Sk331, 1992/93:Sk345, 1992/93:Sk376 och 1992/93:Sk377 och med avslag på motionerna 1992/93:Sk309, 1992/93:Sk330, 1992/93:Sk334, 1992/93:Sk357 och 1992/93:Sk366 som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts ovan om ändringar i reglerna om bilförmåner.