Sjuklön m.m.
Betänkande 1990/91:SfU18
Socialförsäkringsutskottets betänkande
1990/91:SFU18
Sjuklön m.m.
Innehåll
1990/91
SfU18
Sammanfattning
I detta betänkande behandlas regeringens förslag i proposition 1990/91:181 om sjuklön, m.m. och motioner som väckts med anledning av propositionen samt motioner som väckts under den allmänna motionstiden och som har anknytning till sjuklöneförslaget.
Enligt regeringens förslag, som tillstyrks av utskottet, skall en lagstadgad rätt till sjuklön införas. Härigenom ges ett ökat ansvar och ekonomiskt intresse för arbetsgivarna att förbättra arbetsvillkoren för sina anställda samt en betydande administrativ avlastning för försäkringskassorna. Det föreslagna systemet innebär att en arbetstagare ges lagstadgad rätt att under de första fjorton dagarna av ett sjukdomsfall (sjuklöneperioden) behålla viss andel av den lön och av de andra anställningsförmåner som han går miste om till följd av sjukdomen. Andelen skall normalt vara 75% under de första tre dagarna med sjuklön och 90% under de återstående dagarna. Rätten till sjukpenning, föräldrapenning m.m. upphävs för motsvarande tid.
Lagen avses vara tvingande till arbetstagarens förmån. I vissa avseenden skall dock avvikelse kunna göras genom kollektivavtal som träffats eller godkänts på förbundsnivå på arbetstagarsidan. Detta gäller bl.a. den närmare beräkningen av lön och andra anställningsförmåner utifrån bransch- och arbetsanpassade avtalsbestämmelser.
Särskilda regler föreslås för arbetstagare som på grund av sjukdom kan antas komma att vara borta från arbetet i särskilt stor omfattning. En sådan arbetstagare skall ha rätt till sjuklön med 90% av förlorade förmåner även för de första tre dagarna, och arbetsgivaren skall ha rätt till ersättning från sjukförsäkringen för kostnaderna för arbetstagarens sjuklön.
Förslaget innefattar också bestämmelser om en s.k. sjuklönegaranti vid tvister mellan arbetstagare och arbetsgivare om rätt till sjuklön som gäller arbetsförmågans nedsättning. Garantin innebär att försäkringskassan skall kunna lämna ersättning från sjukförsäkringen med ett skäligt belopp och i den utsträckning som ersättning lämnats inträder i arbetstagarens rätt mot arbetsgivaren. -- För tvister som gäller en arbetstagares rätt till sjuklön föreslås gälla vanliga regler om lönefordran. Mål mellan arbetstagare och arbetsgivare om tillämpning av den föreslagna lagen skall alltså handläggas enligt lagen om rättegången i arbetstvister. Försäkringskassan skall på begäran kunna avge yttrande i tvistefrågor om arbetsförmågans nedsättning.
Sjuklönesystemet gäller endast dem som omfattas av ett anställningsförhållande, således ej uppdragstagare eller egenföretagare. -- Utskottet föreslår i detta avseende att regeringen skall överväga möjligheterna att lösa de problem som gränsdragningen mellan arbetstagar- och uppdragstagarbegreppen kan ge upphov till i det föreslagna sjuklönesystemet samt återkomma till riksdagen med de förslag som övervägandena ger anledning till.
Rätten till sjuklön förutsätter att anmälan om sjukdomsfallet görs hos arbetsgivaren. För arbetsgivaren föreslås en skyldighet dels att hos försäkringskassan anmäla sjukdomsfall som har gett en arbetstagare rätt till sjuklön och som fortsätter efter sjuklöneperiodens utgång, dels att periodvis rapportera även övriga sjukdomsfall.
Företag med få anställda ges möjlighet att försäkra sig hos försäkringskassan mot de sjuklönekostnader över en viss nivå som företaget kan drabbas av. Rätt att teckna en sådan försäkring skall finnas för arbetsgivare vars sammanlagda lönekostnader under ett kalenderår -- efter avdrag för sociala avgifter o.d. -- beräknas inte överstiga summan av 60 basbelopp. De närmare villkoren för försäkringen skall bestämmas av regeringen.
Arbetsgivaravgiften till sjukförsäkringen sätts ned från 10,10% till 8,20% i förhållande till de sänkta kostnaderna för sjukförsäkringen. -- Utskottet föreslår också med anledning av en motion om motsvarande sänkning av den särskilda löneskatten att regeringen skall lägga fram ett förslag om en justering av denna skatt.
Det föreslagna sjuklönesystemet avses träda i kraft den 1 januari 1992. -- Liksom regeringen i propositionen betonar utskottet i betänkandet vikten av att kompensationsnivåerna blir desamma för olika grupper på arbetsmarknaden, och utskottet förutsätter att regeringen om så mot förmodan inte skulle bli fallet återkommer till riksdagen med förslag till lämpliga åtgärder.
Sjukförsäkringen finansieras till 15% genom statsbidrag, och anslaget till sjukförsäkringen för budgetåret 1991/92 sätts ned med 881 milj.kr. med anledning av sjuklönesystemet.
Till betänkandet har fogats fjorton reservationer och ett särskilt yttrande.
Propositioner
Proposition 1990/91:181
I proposition 1990/91:181 om sjuklön, m.m. har regeringen (socialdepartementet) föreslagit att riksdagen
dels antar 1. lag om sjuklön, 2. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring, 3. lag om ändring i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring, 4. lag om ändring i lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd, 5. lag om ändring i lagen (1989:225) om ersättning till smittbärare, 6. lag om ändring i lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för närståendevård, 7. lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter, 8. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370), 9. lag om ändring i lagen (1990:327) om skatteavdrag från sjukpenning, 10. lag om ändring i studiestödslagen (1973:349),
dels under femte huvudtitelns förslagsanslag Bidrag till sjukförsäkringen för budgetåret 1991/92 anvisar ett belopp som är 881000000kr. lägre än vad som föreslagits i proposition 1990/91:100 bil.7.
Proposition 1990/91:141
I proposition 1990/91:141 om rehabilitering och rehabiliteringsersättning m.m. har regeringen (socialdepartementet) föreslagit att riksdagen antar
11. lag om ändring i lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för närståendevård, 12. lag om ändring i lagen (1989:225) om ersättning till smittbärare.
Lagförslagen 1--4 och 7--10 återfinns i bilaga 1 till betänkandet. Lagförslagen 5 och 12 resp. 6 och 11 har av utskottet sammanförts till ett förslag, som återfinns i bilaga2.
Motioner
Motioner väckta med anledning av proposition 1990/91:181
1990/91:Sf51 av Gösta Lyngå m.fl. (mp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om enkel administrativ hantering av korta sjukdomsfall mellan arbetsgivare och försäkringskassa, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fortlöpande utvärdering av reformen, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av likabehandling på arbetsmarknaden.
1990/91:Sf52 av Gullan Lindblad m.fl. (m) vari yrkas 1. att riksdagen beslutar om en sammanläggningsregel inom sjuklöneperioden i enlighet med vad som anförts i motionen, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att sjuklön vid vistelse utomlands bör gälla vistelse i konventionsländer, 3. att riksdagen beslutar att försäkringskassan skall utbetala sjukersättning vid tillfälliga anställningar under en månad, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att förslag om avskaffande av SGI-registrering snarast bör föreläggas riksdagen, 5. att riksdagen avslår propositionens förslag vad gäller rapportering av korta sjukfall i enlighet med vad som anförts i motionen, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om möjlighet också för företag med högre lönesumma än motsvarande 60 basbelopp att utöver hos enskilt försäkringsbolag teckna försäkring hos försäkringskassan, 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att försäkringskassan som regel bör inhämta yttrande från arbetsgivaren inför utbetalning av s.k. sjuklönegaranti, 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en uppföljning av sänkningen av arbetsgivaravgiften, 9. att riksdagen avslår förslaget om att sjuklön skall utbetalas även under konflikt i enlighet med vad som anförts i motionen.
1990/91:Sf53 av Karin Israelsson m.fl. (c) vari yrkas 1. att riksdagen beslutar om en sammanläggningsregel inom sjuklöneperioden i enlighet med vad som anförts i motionen, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att sjuklön vid vistelse utomlands bör gälla vistelse i konventionsländer, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om beräkningen av underlaget för SGI och sjuklön, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om uppgiftsskyldighet, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om den tillfälliga föräldrapenningen, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om småbarnsföräldrarnas situation på arbetsmarknaden, 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en uppföljning av arbetsgivaravgiftens storlek.
1990/91:Sf54 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen beslutar avslå proposition 1990/91:181 om sjuklön, m.m.
1990/91:Sf55 av Sigge Godin m.fl. (fp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om möjligheten till ett differentierat uttag av socialavgifter och om regeringens hot att dra tillbaka förslaget om sjuklön, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om arbetsgivarnas uppgiftsskyldighet gentemot försäkringskassan, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om arbetsgivarinträde, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om principerna för sjukpenninggrundande inkomst, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att slopa det allmänna kravet om att anmäla inkomstförändringar till försäkringskassan, 6. att riksdagen beslutar att mindre företags möjligheter att försäkra sig för sjuklönekostnader utvidgas enligt vad som anförts i motionen, 7. att riksdagen beslutar att den särskilda löneskatten sänks med 1 procentenhet till 21,2% den 1 januari 1992.
Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1990/91
1990/91:Sf243 av Gullan Lindblad m.fl. (m) vari yrkas 1. att riksdagen beslutar att en nedsättning av sjukförsäkringsavgiften motsvarande kostnaden för arbetsgivarperioden skall ske i samband med arbetsgivarperiodens införande, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att egenföretagare och företag med få anställda skall ha möjlighet att teckna tilläggsförsäkring även för de första två veckorna i en arbetsgivarperiod och att gränsen skall sättas högre än 50 basbelopp, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att karensdagar bör övervägas i samband med utarbetandet av en arbetsgivarperiod.
1990/91:Sf320 av Karin Israelsson m.fl. (c) vari yrkas 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om sjuklönens utformning.
1990/91:Sf352 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lagstadgad sjuklön i sjukförsäkringssystemet. Motiveringen återfinns i motion 1990/91:A493.
1990/91:Sf353 av Sigge Godin m.fl. (fp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att arbetsgivarna måste kompenseras genom sänkta arbetsgivaravgifter när sjuklön införs, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att arbetsgivarinträde bör införas vid sidan av en lagstadgad sjuklön.
1990/91:Sf356 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om sänkta arbetsgivaravgifter i samband med införande av lagfäst sjuklön. Motiveringen återfinns i motion 1990/91:Sk430.
Utskottet
Allmänt om sjukersättning
Nuvarande ersättningssystem
Den som är försäkrad enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, AFL, och bosatt i Sverige skall vara inskriven hos allmän försäkringskassa fr.o.m. den månad då han fyller 16 år. Inskrivningen medför rätt till sjukpenning om den försäkrades sjukpenninggrundande inkomst (SGI) uppgår till minst 6000 kr. Den sjukpenninggrundande inkomsten motsvarar den inkomst i pengar eller andra skattepliktiga förmåner som den försäkrade kan antas för år räknat komma att tills vidare erhålla av eget arbete, antingen på grund av anställning eller genom annat förvärvsarbete.
Sjukpenning utgår vid sjukdom som sätter ned arbetsförmågan med minst en fjärdedel. Om den försäkrade är föremål för rehabiliteringsåtgärd, skall arbetsförmågan anses nedsatt i den mån åtgärden hindrar honom att utföra förvärvsarbete. Saknar den försäkrade arbetsförmåga utges hel sjukpenning. I annat fall utges tre fjärdedels, halv eller en fjärdedels sjukpenning, beroende på graden av nedsättning av arbetsförmågan.
Hel sjukpenning utgår efter en viss procentsats av den fastställda sjukpenninggrundande inkomsten, delad med 365 (kalenderdagberäknad sjukpenning). Nya regler om kompensationsnivån trädde i kraft den 1 mars 1991 (prop. 1990/91:59, SfU9, rskr. 104, SFS 1990:1516). Dessa regler innebär en kompensationsnivå av 65% för de första tre dagarna med sjukpenning i varje sjukperiod och av 80% för tid därefter t.o.m. den 90:e dagen. Fr.o.m. den 91:a dagen utgör ersättningen 90%. För vissa personer med återkommande sjukdomsfall gäller särskilda bestämmelser. -- De flesta anställda har genom särskilda avtal ersättning vid sjukdom utöver den ersättning den allmänna försäkringen ger. Sådan avtalsersättning får dock inte utgå med mer än 10% och endast t.o.m. den 90:e dagen. Om avtalsersättningen överstiger den nivån minskas ersättningen från den allmänna försäkringen i motsvarande mån.
För beräkning av ersättning från sjukpenningförsäkringen under de första fjorton dagarna av ett sjukdomsfall gäller följande för försäkrade som har en SGI som helt eller delvis grundar sig på anställning (tim-/dagberäknad sjukpenning). Ersättningen har anpassats till den ordinarie arbetstiden eller motsvarande normala arbetstid då den försäkrade skulle ha utfört förvärvsarbete om han inte blivit sjuk. Ersättning utges enbart för de dagar då den försäkrade avstår från förvärvsarbete och fastställs med den försäkrades SGI som utgångspunkt. Ersättningen per timme beräknas som kvoten av 65% resp. 80% av den försäkrades SGI och hans årsarbetstid, dvs. den ordinarie tid som den försäkrade beräknas utföra förvärvsarbete mätt i timmar per år.
Vid s.k. arbetsgivarinträde betalar arbetsgivaren ut sjuklön till den anställde och erhåller i gengäld enligt bestämmelserna i 3kap. 16§ AFL den sjukpenning som tillkommer arbetstagaren till den del den inte överstiger den utbetalda lönen. Detta gäller även om sjukpenningen delvis motsvarar inkomst från annat arbete. Den försäkrade kan begära undantag från arbetsgivarinträdet. -- Bl.a. statligt anställda omfattas av arbetsgivarinträde.
Sjukförsäkringen finansieras till 15% med statsbidrag och till 85% med socialavgifter från arbetsgivare och egenföretagare. Avgiften till sjukförsäkringen utgör 10,10% av avgiftsunderlaget för arbetsgivare och 9,60% av avgiftsunderlaget för egenföretagare.
Föreslaget system med sjuklön
Bakgrund
Frågan om att införa en lagstadgad rätt till sjuklön i stället för den nuvarande rätten till sjukpenning enligt AFL behandlades av sjukpenningkommittén i dess betänkande (SOU1981:22) Sjukersättningsfrågor. Något förslag i anledning av detta betänkande lades emellertid inte fram förrän frågan aktualiserades av regeringen under år 1990. I juni 1990 remitterade regeringen till lagrådet ett förslag till lag om sjuklön, delvis grundat på kommitténs förslag. Lagrådsremissen fullföljdes emellertid inte då genom någon proposition till riksdagen.
Samtidigt som riksdagen i december 1990 fattade beslut om nya kompensationsnivåer i sjukpenningförsäkringen beslöt den också att begära att regeringen skulle återkomma med ett förslag om införande av en arbetsgivarperiod på fjorton dagar. Förslaget skulle läggas fram i sådan tid att det kunde träda i kraft senast den 1 januari 1992. I det betänkande (1990/91:SfU9) som låg till grund för riksdagsbeslutet delade socialförsäkringsutskottet finansutskottets uppfattning att en arbetsgivarperiod inom sjukpenningförsäkringen på fjorton dagar skulle innebära ett starkt incitament för arbetsgivarna att reducera korttidsfrånvarons orsaker och att det också skulle frigöra avsevärda resurser hos försäkringskassorna för att fortsätta det redan påbörjade arbetet med att aktivt verka för en rehabilitering av sjukskrivna försäkrade redan i ett tidigt stadium av sjukperioden. Även ett arbetsgivarinträde under fjorton dagar skulle kunna ge fördelar i sådana hänseenden, men inte i lika hög grad. Ett berättigat krav beträffande en sådan period var emellertid, framhöll socialförsäkringsutskottet, att kompensationsnivåerna blev rättvisa och lika mellan olika grupper på arbetsmarknaden.
För att pröva vissa frågor i anslutning till införande av en arbetsgivarperiod om fjorton dagar inom sjukpenningförsäkringen tillsattes i januari 1991 en kommitté, sjuklönekommittén (dir. 1991:4). En huvudfråga för kommittén var att, mot bakgrund av vad som förekom vid riksdagsbehandlingen av proposition 1990/91:59 om vissa ändringar i sjukförsäkringen m.m., utreda vad som krävdes för att en lagstadgad arbetsgivarperiod skulle vara förenlig med kravet på att kompensationsnivåerna vid sjukdom skall vara rättvisa och innebära likabehandling av olika grupper på arbetsmarknaden. Vidare ingick i kommitténs uppdrag att lämna förslag om en garanti genom socialförsäkringen mot oberättigade inskränkningar vid sjukersättningens utbetalning i ett sjuklönesystem. Den i lagrådsremissen föreslagna regleringen av rapportering och överföring av information om sjukfrånvaro från arbetsgivaren till försäkringskassan borde också övervägas av kommittén. -- Kommittén avlämnade den 22 mars 1991 betänkandet (SOU1991:35) Några frågor i anslutning till en arbetsgivarperiod inom sjukförsäkringen.
Förslagets huvudsakliga innehåll
I den nu framlagda proposition 1990/91:181 föreslår regeringen att en lagstadgad rätt till sjuklön införs. Regeringen framhåller som ett viktigt skäl för att införa en sjuklöneperiod att arbetsgivarna bör ges ett ökat ansvar för de anställdas arbetsmiljö och hälsa. Åtgärder som innebär att arbetsgivarna åläggs att betala ut sjuklön vid korta sjukfall och i början av en längre sjukperiod leder till att arbetsgivarna, utöver andra skäl, också får ett rent ekonomiskt intresse att förbättra arbetsvillkoren för sina anställda. Förbättringar i arbetsmiljön och arbetsorganisationen som minskar orsakerna till sjukfrånvaro innebär samtidigt minskade kostnader för arbetsgivaren. Regeringen framhåller vidare att det nuvarande sjukersättningssystemet innebär en betydande administrativ belastning för försäkringskassorna i och med att en stor andel av kassornas personal är bunden av arbetsuppgifter som rör utbetalningar av ersättning vid korta sjukfall. Enligt den senaste tillgängliga statistiken från riksförsäkringsverket utgör de sjukfall som varar högst fjorton dagar hela 89% av det totala antalet sjukfall.
Det föreslagna systemet innebär att en arbetstagare ges lagstadgad rätt att under de första fjorton dagarna av ett sjukdomsfall (sjuklöneperioden) behålla viss andel av den lön och av de andra anställningsförmåner som han går miste om till följd av sjukdomen. Andelen skall normalt vara 75% under de första tre dagarna med sjuklön och 90% under de återstående dagarna. Rätten till sjukpenning, föräldrapenning m.m. upphävs för motsvarande tid.
Systemet skall endast gälla dem som omfattas av ett anställningsförhållande, således ej uppdragstagare eller egenföretagare. Vissa kvalifikationsregler skall gälla för den som är anställd för kortare tid än en månad.
Lagen avses vara tvingande till arbetstagarens förmån. I vissa avseenden skall dock avvikelse kunna göras genom kollektivavtal som träffats eller godkänts på förbundsnivå på arbetstagarsidan. Detta gäller bl.a. den närmare beräkningen av lön och andra anställningsförmåner utifrån bransch- och arbetsanpassade avtalsbestämmelser.
Särskilda regler föreslås för arbetstagare som på grund av sjukdom kan antas komma att vara borta från arbetet i särskilt stor omfattning. Försäkringskassan skall på ansökan av en sådan arbetstagare kunna besluta att dessa särskilda regler skall gälla. De innebär dels att arbetstagaren har rätt till sjuklön med 90% av förlorade förmåner, dels att arbetsgivaren har rätt till ersättning från sjukförsäkringen för kostnaderna för arbetstagarens sjuklön.
Företag med få anställda ges möjlighet att försäkra sig hos försäkringskassan mot de sjuklönekostnader över en viss nivå som företaget kan drabbas av. Rätt att teckna en sådan försäkring skall finnas för arbetsgivare vars sammanlagda lönekostnader under ett kalenderår -- efter avdrag för sociala avgifter o.d. -- beräknas inte överstiga summan av 60 basbelopp. De närmare villkoren för försäkringen skall bestämmas av regeringen.
Förslaget innefattar också bestämmelser om en s.k. sjuklönegaranti vid tvister mellan arbetstagare och arbetsgivare om rätt till sjuklön som gäller arbetsförmågans nedsättning. Garantin innebär att försäkringskassan skall kunna lämna ersättning från sjukförsäkringen med ett skäligt belopp och, i den utsträckning som ersättning lämnats, inträder i arbetstagarens rätt mot arbetsgivaren. -- Försäkringskassan skall även på begäran kunna avge yttrande i tvistefrågor om arbetsförmågans nedsättning.
Rätten till sjuklön förutsätter att anmälan om sjukdomsfallet görs hos arbetsgivaren. Skyldighet att lämna läkar- eller tandläkarintyg skall -- liksom i fråga om sjukpenning -- gälla fr.o.m. den sjunde kalenderdagen efter sjukanmälningen. Intyg som lämnas till arbetsgivaren skall dock inte behöva innehålla närmare uppgift om sjukdomen. Detsamma gäller den försäkran som arbetstagaren i samtliga fall skall lämna till arbetsgivaren. Försäkringskassan skall kunna ålägga en arbetstagare att lämna intyg tidigare. -- Arbetsmarknadens parter skall ha möjlighet att genom kollektivavtal bestämma att läkarintyg skall ges in från en tidigare dag än vad som gäller enligt lagen och att intyget skall innehålla närmare uppgift om sjukdomen. Tystnadsplikt skall gälla i arbetsgivarens personaladministrativa verksamhet i fråga om vissa uppgifter om arbetstagarens hälsotillstånd eller personliga förhållanden i övrigt.
För arbetsgivaren föreslås en skyldighet dels att hos försäkringskassan anmäla sjukdomsfall som har gett en arbetstagare rätt till sjuklön och som fortsätter efter sjuklöneperiodens utgång, dels att periodvis rapportera även övriga sjukdomsfall.
För tvister som gäller en arbetstagares rätt till sjuklön föreslås gälla vanliga regler avseende lönefordran. Mål mellan arbetstagare och arbetsgivare om tillämpning av den föreslagna lagen skall alltså handläggas enligt lagen om rättegången i arbetstvister.
Bestämmelserna om sjuklön föreslås intagna i en särskild lag. Utöver lag om sjuklön föreslås också följdändringar i vissa andra lagar. Förslaget föreslås träda i kraft den 1 januari 1992.
Arbetsgivaravgiften till sjukförsäkringen föreslås sättas ned i förhållande till de sänkta kostnaderna för sjukförsäkringen.
Slutligen föreslås i propositionen att anslaget till sjukförsäkringen för budgetåret 1991/92 sätts ned i förhållande till vad som tidigare anvisats.
Utskottet behandlar här dels en motion om avslag på propositionen, dels två motioner om införande av sjuklönesystem, dels en motion om utvärdering av förändringen.
Lars Werner m.fl. yrkar i motion Sf54 avslag på propositionen. Motionärerna kritiserar motiven till propositionen. De anser att differentierade arbetsgivaravgifter är ett bättre sätt att ge arbetsgivaren ekonomisk anledning att förbättra arbetsmiljön. Sjuklönesystemet ger enligt motionärerna arbetsgivaren det snabbaste ekonomiska utfallet om han avstår från att anställa människor som kan förväntas få högre sjukfrånvaro än genomsnittet. Särskilda bestämmelser för sådana arbetstagare är diskriminerande och innebär ett avsteg från den grundläggande principen om lika behandling i socialförsäkringssystemet. Motionärerna anser att försäkringskassan kan avlastas administrativt arbete med korttidsfrånvaro genom det system med arbetsgivarinträde i sjukförsäkringen som redan finns främst för statsanställda, där ersättningen, på samma sätt som sjuklön, korreleras till lönen men där de anställda inte kommer i samma beroendeförhållande till arbetsgivaren.
I två motioner som väckts under årets allmänna motionstid, Sf320 av Karin Israelsson m.fl. (yrkande 5) och Sf352 av Bengt Westerberg m.fl. (yrkande 3), framhåller motionärerna fördelarna med ett sjuklönesystem och begär tillkännagivanden om utformningen av detta system.
Utskottet vidhåller den bedömning om fördelarna med en arbetsgivarperiod med sjuklön som utskottet gjorde i sitt betänkande 1990/91:SfU9, och som delades av riksdagen. Utskottet avstyrker därför bifall till motion Sf54. Motionerna Sf320 yrkande 5 och Sf352 yrkande 3 bör anses tillgodosedda genom det förslag om sjuklön som lagts fram.
I detta sammanhang bör uppmärksammas att utskottet i sitt nyligen avgivna betänkande 1990/91:SfU16 med anledning av proposition 1990/91:141 om rehabilitering och rehabiliteringsersättning förordat att regeringen snarast återkommer till riksdagen med förslag om differentierade arbetsgivaravgifter som kan fungera som ekonomiska styrmedel för att åstadkomma bättre arbetsmiljöer.
I motion Sf51 yrkande 2 begär Gösta Lyngå m.fl. ett tillkännagivande om att förändringen av sjukersättningsreglerna bör utvärderas fortlöpande. Särskilt gäller detta enligt motionärerna konsekvenserna för anställda som ofta måste vara borta från arbetet.
Utskottet utgår från att verkningarna av de förändrade sjukersättningsreglerna kommer att följas med största uppmärksamhet. Något tillkännagivande med anledning av motion Sf51 yrkande 2 behövs enligt utskottets uppfattning inte.
Kompensationsnivån
Som ovan framgått utgår hel sjukpenning numera normalt med 65% för de första tre dagarna i en sjukperiod och med 80% för tid därefter t.o.m. den nittionde dagen, samtidigt som för de flesta anställda utgår ytterligare ersättning enligt avtal. Som också framgått ovan får ersättning under sådan tid utgå med högst 10% utan att sjukpenningen påverkas.
Sjuklön skall enligt regeringens förslag utgå med viss andel av den lön och de andra anställningsförmåner som arbetstagaren gått miste om till följd av nedsättningen i arbetsförmågan under sjuklöneperioden. Denna andel skall normalt vara 75% för de första tre sjuklönedagarna i varje sjukperiod och 90% för tid därefter. Närmare precisering av sjuklönens beräkning skall få göras genom kollektivavtal.
Särskilda regler föreslås för arbetstagare som kan beräknas komma att ha särskilt omfattande korttidsfrånvaro med rätt till sjuklön. Reglerna innebär att försäkringskassan på ansökan av en sådan arbetstagare kan besluta dels att ersättning skall utgå från den allmänna sjukförsäkringen till arbetstagarens arbetsgivare för kostnaderna för sjuklön, dels att sjuklönen skall utgå med 90% även för de första tre dagarna. Beslutet skall avse arbetstagarens samtliga anställningar.
Regeringen betonar i propositionen att förslaget om sjuklön läggs fram under förutsättningen att kollektivavtalen på arbetsmarknaden kommer att anpassas så att nivåerna på ersättningen för inkomstbortfall vid sjukdom blir enhetliga för olika grupper på arbetsmarknaden. Ett lagfäst sjuklönesystem kan enligt vad föredragande statsrådet framhåller inte ses som en socialt tillfredsställande ordning om systemet leder till skillnader i sjukersättning mellan olika grupper, och det är därför av största betydelse att kunna förlita sig på att de avsedda kompensationsnivåerna i praktiken får genomslag på hela arbetsmarknaden. Om så inte sker, måste andra åtgärder övervägas för att uppnå åsyftat resultat, och statsrådet avser att följa utvecklingen mycket noga. Hon tillägger att likabehandlingen av olika grupper på arbetsmarknaden är så nödvändig att, om avtal träffas där den inte kommer till stånd, förslaget om införande av sjuklön bör dras tillbaka. Dessutom anser hon att om, sedan avtalsanpassning skett på den avsedda nivån, nya avtal träffas om en kompensationsnivå som överstiger den avsedda, en sådan nivå genom lagstiftning bör bli normgivande för hela arbetsmarknaden och att det därvid bör åligga arbetsgivarna att helt svara för kostnaderna för den på så sätt höjda kompensationsnivån inom sjukförsäkringen. Således avser hon att också efter ett beslut av riksdagen om lagfäst sjuklön hålla sig underrättad om utvecklingen på arbetsmarknaden i frågan och, om det krävs för att åstadkomma den förutsatta likabehandlingen, återkomma till riksdagen med förslag om höjda kompensationsnivåer.
Sigge Godin m.fl. kritiserar i motion Sf55 regeringens "hot att dra tillbaka förslaget om sjuklön" och pekar på möjligheten att vidta andra åtgärder, om parterna på arbetsmarknaden mot förmodan inte skulle anpassa sina avtal till de föreslagna nivåerna. Motionärerna hänvisar till att sjuklönekommittén uttalat att önskemålet om följsamhet till sjuklönelagstiftningens regler möjligen skulle kunna tillgodoses genom ett differentierat uttag av socialavgifter, och de delar denna uppfattning. De begär ett tillkännagivande om det anförda (yrkande1).
Gösta Lyngå m.fl. instämmer i motion Sf51 i bedömningen av vikten av att de avsedda kompensationsnivåerna slår igenom på ett likartat sätt på hela arbetsmarknaden. Om arbetsmarknadens parter inte lyckas se till det måste enligt motionärerna andra åtgärder övervägas, och de begär ett tillkännagivande härom (yrkande3).
Utskottet hade i sitt betänkande 1990/91:SfU9 om vissa ändringar i sjukförsäkringen m.m. som utgångspunkt att avtalen på arbetsmarknaden skulle anpassas till de ramar som angivits för kompensationsnivåerna inom nuvarande sjukersättningssystem. Utskottet ansåg det inte lämpligt att, som föreslagits i ett motionsyrkande, ta ut en förhöjd arbetsgivaravgift, som i realiteten blev en form av böter, för sådana arbetsgivare som träffade kollektivavtal som gav högre ersättningsnivåer.
Som utskottet betonade i det nämnda betänkandet är ett berättigat krav beträffande en arbetsgivarperiod att kompensationsnivåerna blir rättvisa och lika mellan olika grupper på arbetsmarknaden. Utskottet instämmer därför i föredragande statsrådets uppfattning att ett lagfäst sjuklönesystem inte kan ses som en socialt tillfredsställande ordning om systemet leder till skillnader i sjukersättning mellan olika grupper och att, om de avsedda kompensationsnivåerna inte slår igenom på ett likartat sätt på hela arbetsmarknaden, andra åtgärder måste övervägas för att uppnå åsyftat resultat. Utskottet anser fortfarande att utgångspunkten måste vara att avtalen på arbetsmarknaden anpassas. Med hänsyn till uttalandena i propositionen förutsätter utskottet att regeringen återkommer till riksdagen om avtalen på arbetsmarknaden skulle komma att avvika från kravet på lika kompensationsnivåer. Regeringen kan därvid, som anges i propositionen, föreslå att ett beslut om införande av ett sjuklönesystem upphävs eller att en för vissa grupper avtalad högre kompensationsnivå skall få genomslag på hela arbetsmarknaden. Utskottet vill som ett alternativ till ett förslag om upphävande av ett beslut om sjuklönesystemet peka på möjligheten att skjuta på ikraftträdandet. Vilken åtgärd som i första hand bör vidtas om en anpassning mot förmodan inte skulle ske anser utskottet inte att riksdagen nu bör ta ställning till. Utskottet avstyrker med det anförda bifall till motion Sf55 yrkande 1.
Motion Sf51 yrkande 3 bör enligt utskottets uppfattning anses tillgodosedd med vad som anförts i frågan i propositionen. Något riksdagens uttalande med anledning av det motionsyrkandet behövs därför inte.
Gullan Lindblad m.fl. anser i motion Sf243 att vid beredningen av frågan om sjuklön bör övervägas om de tre första dagarna med 65% kompensation kan ersättas med karensdagar. De begär ett tillkännagivande härom (yrkande3).
Utskottet, som senast i sitt av riksdagen godkända betänkande 1990/91:SfU9 erinrade om att en självrisk i form av karensdagar inte var förenlig med den av Sverige undertecknade ILO-konventionen nr 121 (om förmåner vid yrkesskada), avstyrker därmed bifall till motion Sf243 yrkande 3.
Sjuklöneperiod
Sjuklöneperioden föreslås omfatta den första dagen då arbetstagarens arbetsförmåga är nedsatt på grund av sjukdom och de därpå följande tretton kalenderdagarna i sjukperioden. För att en sjuklöneperiod skall börja löpa, krävs att arbetstagaren avhåller sig från arbete åt arbetsgivaren. Skyldigheten att utge sjuklön skall gälla från anställningens början. För korttidsanställning skall dock gälla särskilda kvalifikationsregler. När anställningen upphör, skall också skyldigheten att utge sjuklön upphöra. Detta gäller även om en sjuklöneperiod börjat löpa.
Förslaget begränsar sig till att omfatta ersättning i samband med bortovaro från arbetet på grund av sjukdom. Av detta följer att andra typer av ledighet, som exempelvis föräldraledighet, inte omfattas av förslaget. Det bör enligt propositionen uppmärksammas att situationer kan uppkomma då det kan vara oklart huruvida sjuklön eller föräldrapenning skall utges. Föredragande statsrådet instämmer i sjuklönekommitténs konstaterande att en översyn av reglerna om tillfällig föräldrapenning snarast bör komma till stånd.
Bestämmelserna i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring, LAF, innebär att om ett sjukdomsfall bedöms som recidiv av en tidigare godkänd arbetsskada, skall ny samordningstid enligt 3kap. 1§ LAF inte börja löpa. Vid recidiv skall enligt 3kap. 5§ tredje stycket LAF kompensationsgraden fr.o.m. första sjukdagen vara 100% av sjukpenningunderlaget. I propositionen föreslås ett tillägg i 3kap. 5§ som innebär att sjukersättningen till arbetstagare också vid sjukfall som utgör recidiv av arbetsskada skall utges i form av sjuklön under sjuklöneperioden. Innebörden är att bestämmelserna i LAF om bl.a. kompensationsgraden i motsvarande utsträckning saknar tillämplighet i dessa fall. De ytterligare frågor om kompensationen som kan uppkomma till följd härav får enligt uttalande i propositionen (s. 92) lösas i samband med den översyn av arbetsskadeförsäkringen som skall ske.
Som sjukperiod skall enligt sjuklönelagen anses sådan tid under vilken arbetstagaren i oavbruten följd lider av sjukdom som sätter ned arbetsförmågan. Med sjukdom jämställs ett tillstånd av nedsatt arbetsförmåga som orsakats av sjukdom för vilken utgetts sjuklön enligt sjuklönelagen eller sjukpenning enligt AFL m.fl. lagar och som fortfarande kvarstår efter det att sjukdomen upphört. Definitionen ansluter till den definition som ges i AFL. Till skillnad från kravet i AFL ställs dock inte något krav på viss minsta nedsättning av arbetsförmågan.
I två motioner, Sf52 av Gullan Lindblad m.fl. (yrkande1) och Sf53 av Karin Israelsson m.fl. (yrkande1), begärs att en sammanläggningsregel införs i sjuklönelagen. Regeln skall enligt motionärerna innebära att, när en arbetstagare efter att ha uppburit sjuklön återgått i arbete och därefter åter insjuknar inom viss tid, t.ex. 20 dagar, den nya sjuktiden skall läggas samman med den tidigare vid beräkning av sjuklöneperiod. De sjuklöneperiodsdagar som löpt under den tidigare sjukperioden skall sålunda avräknas vid beräkning av den nya sjuklöneperioden, och om hela sjuklöneperioden förbrukats under den tidigare sjukperioden skall ersättning alltså inte utgå i form av sjuklön från arbetsgivaren utan i form av sjukpenning från den allmänna sjukförsäkringen. Som motivering till förslaget anförs i motion Sf52 att avsaknaden av en sammanläggningsregel kan ha icke önskvärda effekter från rehabiliteringssynpunkt och i motion Sf53 att regeln behövs till skydd för alltför höga kostnader för återkommande sjukdomsfall.
I utskottets betänkande 1990/91:SfU16 med anledning av proposition 1990/91:141 om rehabilitering och rehabiliteringsersättning diskuteras begreppet sjukperiod. Utskottet uttalar att de sänkta kompensationsnivåerna under de 90 första dagarna av en sjukperiod har medfört att det bl.a. har blivit svårare för försäkringskassorna att motivera sjukskrivna personer att återvända till arbetsplatsen för ett arbetsförsök eftersom -- om arbetsförsöket misslyckas -- kompensationsnivån för sjukpenningen sänks under de följande tre månaderna. Frågan kommer, enligt vad utskottet framhåller, att än mer aktualiseras om riksdagen antar regeringens förslag om lagfäst sjuklön enligt proposition 1990/91:181. Utskottet anser i betänkandet att det är angeläget att begreppet sjukperiod belyses ytterligare och att regeringen bör överväga om och i vilken form särskilda föreskrifter i frågan bör utfärdas.
Utskottet har sålunda uttalat sig för en ytterligare belysning av begreppet sjukperiod. Utskottet anser sig inte nu ha underlag för att besluta om en sådan sammanläggningsregel som begärs i motionerna Sf52 och Sf53. Utskottet förutsätter emellertid att i samband med den belysning och de överväganden som utskottet uttalat sig för i betänkande 1990/91:SfU16 även frågan om sammanläggning av sjukperioder kommer att beröras. Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motionerna Sf52 yrkande 1 och Sf53 yrkande1.
Personkretsen
Rätten till sjuklön enligt sjuklönelagen skall endast avse arbetstagare. Om en arbetstagare har flera arbetsgivare skall skyldigheten att utge sjuklön åvila varje arbetsgivare för sig. Uppdragstagare och egenföretagare omfattas inte av sjuklönesystemet. Med denna begränsning av personkretsen beräknas ändå en överväldigande del av de förvärvsarbetande, ca 95%, omfattas av sjuklönesystemet.
Någon legal definition av arbetsgivar- eller arbetstagarbegreppet föreslås inte med hänsyn till de svårigheter som i andra sammanhang visat sig förbundna med en sådan. I de flesta fall torde det enligt propositionen vara enkelt att fastställa om ett anställningsförhållande föreligger, och om tvist uppkommer i frågan får den avgöras efter vedertagna arbetsrättsliga principer.
Enligt vidare uttalanden i propositionen får arbetstagarbegreppets innehåll läggas fast i rättstillämpningen med utgångspunkt i en civilrättslig begreppsbestämning. Gränsdragningen mellan arbetstagare å ena sidan och olika former av uppdragstagare och självständiga företagare å den andra torde så som numera allmänt sker i t.ex. arbetsdomstolens praxis få göras på grundval av en helhetsbedömning av avtalet mellan parterna och övriga omständigheter i fallet. Huruvida den som åtagit sig att utföra ett arbete är arbetstagare eller egenföretagare beror på omständigheterna. Av betydelse brukar vara bl.a. om den som åtar sig arbetet är personligen arbetsskyldig, vem som tillhandahåller material, maskiner o.d. för arbetet, hur ersättningen för arbetet bestämts osv. Någon uttänjning av arbetsgivar- och arbetstagarbegreppen på sätt som stundom förekommit i socialförsäkringspraxis med hänsyn till kraven på schablonlösningar inom socialförsäkringsområdet är inte avsedd.
Också i fråga om begränsningen av rätten till sjukpenning på grund av sjuklönerätt uttalas i propositionen att gränsdragningen mellan arbetstagare å ena sidan och bl.a. uppdragstagare å den andra oftast inte torde vålla några bekymmer i ett sjukpenningärende. Någon gång kan emellertid problem i detta avseende uppstå, bl.a. av det skälet att sjukpenninggrundande inkomst av anställning också -- på grund av schabloniseringar av arbetstagarbegreppet inom socialförsäkringssystemet -- kan baseras på vissa uppdragsersättningar. Eftersom den som är att anse som arbetstagare i allmänhet kan få sjukpenning först fr.o.m. den femtonde dagen i sjukperioden -- medan en uppdragstagare kan vara berättigad därtill redan från den första sjukdagen -- måste försäkringskassan, såsom en preliminärfråga i sjukpenningärendet, ta ställning till vilken kategori den försäkrade tillhör. Om avgränsningsfrågan är mer svårbedömd kan det inträffa att arbetsgivaren anser den försäkrade vara att anse som uppdragstagare, och alltså inte berättigad till sjuklön, medan försäkringskassan är tveksam till detta. I en sådan situation kan det finnas skäl för kassan att tillämpa 20kap. 2a§ första meningen AFL. Enligt nämnda lagrum skall kassan, om det inte utan betydande dröjsmål kan avgöras om rätt till ersättning enligt AFL föreligger men det finns sannolika skäl för att sådan rätt finns, besluta att ersättning skall betalas ut med ett skäligt belopp om detta är av väsentlig betydelse för den försäkrade.
Utskottet delar uppfattningen i propositionen att det i de flesta fall torde vara enkelt att fastställa om ett anställningsförhållande föreligger. Risken är emellertid ändå enligt utskottets uppfattning stor att många för de första fjorton dagarna av ett sjukfall kan hamna mellan sjuklöne- och sjukpenningsystemen på grund av att arbetsgivaren/uppdragsgivaren anser att uppdragsförhållande föreligger och försäkringskassan anser att arbetstagarförhållande föreligger. Som utskottet senare kommer att beröra närmare finns för de fall att arbetsgivare och arbetstagare är oense om huruvida arbetstagarens arbetsförmåga är nedsatt en s.k. sjuklönegaranti genom försäkringskassan. Försäkringskassan skall också enligt samma regler som hittills kunna utge preliminär ersättning i sjukpenningärenden. Vid tvist om huruvida den försäkrade är arbetstagare eller uppdragstagare har emellertid inte föreslagits någon garantiregel. Möjligheterna till preliminär ersättning i sjukpenningärenden enligt 20kap. 2a§ AFL är enligt utskottets mening inte heller tillräckliga för att garantera att en försäkrad inte faller emellan de båda systemen. Utskottet vill bl.a. peka på att oklarhet om en person är arbetstagare eller uppdragstagare och beroende härav skall ha sjuklön eller sjukpenning kan föranleda process dels i arbetsrättslig ordning, dels i försäkringsrättsordningen med den tidsutdräkt som följer av detta.
Utskottet delar uppfattningen i propositionen att någon definition av arbetstagarbegreppet inte kan ges i lagen. Utskottet anser emellertid att de frågor som rör arbetstagar- resp. uppdragstagarbegreppet måste få en närmare belysning och att lösningar för att skydda den försäkrade mot rättsförluster måste övervägas. En möjlighet kan enligt utskottets mening vara att en försäkrad genom försäkringskassan får någon form av förhandsbesked om sin ställning i fråga om sjukpenningförsäkringen. Genom att kassan ändå, enligt vad som också framhålls i propositionen, kan behöva dela upp en försäkrads SGI i vad som svarar mot anställningsinkomst och vad som svarar mot uppdragsinkomst, bör detta kunna vara möjligt utan alltför stor omgång. En annan möjlighet kan vara att sjuklönereglerna får gälla även för uppdragstagare med uppdrag omfattande viss minsta tid. Ytterligare en möjlighet kan vara att även dessa frågor omfattas av den s.k. sjuklönegarantin. Utskottet är dock medvetet om faran för att arbetsgivarnas ansvar kan urholkas, om en alltför omfattande garanti skapas för att sjukersättning utges oavsett deras betalningsvillighet. Utskottet vill vidare understryka betydelsen av att parterna i ett arbetsförhållande i största utsträckning gör klart för sig huruvida ett anställnings- eller uppdragsförhållande föreligger. Härvid kan ett sådant förhandsbesked från försäkringskassan som ovan nämnts vara av värde.
Mot bakgrund av det anförda anser utskottet att möjligheterna att lösa de problem som gränsdragningen mellan arbetstagar- och uppdragstagarbegreppen kan ge upphov till med ett sjuklönesystem bör övervägas närmare. Dessa överväganden bör i första hand göras inom regeringskansliet, och regeringen bör därefter snarast återkomma till riksdagen med de förslag som övervägandena ger anledning till. Utskottet föreslår att riksdagen som sin mening ger regeringen vad utskottet i denna del anfört till känna.
För korttidsanställningar föreslås som ovan framgår vissa kvalifikationsregler. Om den avtalade anställningstiden är kortare än en månad, skall rätten till sjuklön inträda endast om arbetstagaren tillträtt anställningen och därefter varit anställd under minst fjorton kalenderdagar i följd. Dagar med ogiltig frånvaro medräknas inte. Rätten till sjuklön gäller i dessa fall alltså tidigast fr.o.m. den femtonde dagen efter tillträdet. -- För arbetstagare med återkommande kortvariga anställningar hos samma arbetsgivare föreslås en särskild beräkningsregel för kvalifikationstiden.
Gullan Lindblad m.fl. anser i motion Sf52 att den föreslagna regeln kan komma att medföra icke önskvärda effekter för korttidsanställda, t.ex. skolungdomar, och de begär därför att riksdagen skall besluta att försäkringskassan skall betala sjukersättning vid tillfälliga anställningar under en månad (yrkande3).
Utskottet delar inte motionärernas bedömning av sjuklönesystemets nackdelar för korttidsanställda. Utskottet anser att den avvägning i fråga om omfattningen av arbetsgivaransvaret som gjorts i propositionen bör godtas och avstyrker bifall till motion Sf52 yrkande3.
Vid utlandsvistelse gäller vissa begränsningar för rätten till sjukpenning. Enligt huvudregeln (3kap. 15§ första stycket e AFL) utges inte sjukpenning för tid då den försäkrade vistas utomlands. Undantag gäller dels om den försäkrade insjuknar medan han utför arbete som ett led i en i Sverige bedriven verksamhet eller som sjöman anställd på ett svenskt handelsfartyg, dels om den försäkrade under pågående sjukdom har rest till utlandet med försäkringskassans medgivande. Även om den försäkrade enligt AFL inte har rätt till sjukpenning vid utlandsvistelse kan sådan rätt föreligga på grund av någon av de konventioner om social trygghet som Sverige har slutit.
Begränsningen av rätten till sjukpenning under vistelse utomlands infördes år 1984. I sitt av riksdagen godkända betänkande SfU 1983/84:10 kunde utskottet med hänsyn till de svårigheter ur kontrollsynpunkt som förelåg när det gällde att bedöma rätten till sjukpenning vid utlandsvistelser godta ett förslag av regeringen om att denna rätt skulle inskränkas vid sjukdom som inträffade under semestervistelser och liknande vistelser utomlands. Däremot ansåg utskottet det rimligt att sjukpenningskyddet skulle upprätthållas för försäkrade som tillfälligt arbetade utomlands under sådana förhållanden att bosättningen i Sverige bestod. Ett villkor borde dock vara att det tillfälliga arbetet utomlands ingick som ett led i den försäkrades förvärvsverksamhet i Sverige.
Sjuklön skall enligt propositionen betalas även under olika former av ledigheter för den anställde, under förutsättning att ledigheten är förenad med rätt till lön. En konsekvens härav blir att sjukdom under semester medför rätt till sjuklön endast om arbetstagaren uppbär semesterlön och enligt semesterlagens föreskrifter begär att sjukdag inte skall räknas som semesterdag.
Någon motsvarighet till regeln i AFL om inskränkning av rätten till sjukersättning vid vistelse utomlands föreslås inte i propositionen. I propositionen framhålls att en sådan regel i fråga om sjuklön skulle generellt befria arbetsgivaren från skyldighet att utge sjuklön under arbetstagares utlandsvistelse och att det kan ifrågasättas om en sådan begränsning av rätten till sjukförmåner skulle vara förenlig med Sveriges konventionsåtaganden. Därtill kommer att det inom EG-området gällande regelsystemet (förordningen 1408/71 om tillämpning av system för social trygghet på arbetstagare, självständiga förvärvsverksamma och dessas familjemedlemmar, som flyttar inom gemenskapen) innebär att bl.a. sjukförmåner för den som arbetar i ett medlemsland inte får dras in eller minskas av det skälet att vederbörande vistas i ett annat medlemsland. Föredragande statsrådet framhåller att enligt de riktlinjer som gäller för arbetet med utformandet av ett samarbetsavtal mellan EFTA och EG avses den nämnda förordningen tillämpas av Sverige gentemot EG och övriga EFTA-länder. Det kan på goda grunder antas att ett samarbetsavtal i enlighet härmed kommer att medföra att föreskrifterna i bl.a. 3kap. 15§ första stycket e AFL inte kommer att kunna tillämpas i fråga om en försäkrad som vistas i något av länderna inom EG eller EFTA. Förslaget att arbetsgivarens skyldighet att utge sjuklön även skall gälla för tid då arbetstagaren vistas utomlands skall enligt propositionen ses mot bakgrund av detta.
I två motioner, Sf52 yrkande2 av Gullan Lindblad m.fl. och Sf53 yrkande2 av Karin Israelsson m.fl., begärs tillkännagivanden om att rätten till sjuklön vid vistelse utomlands bör gälla endast i konventionsländer.
De länder med vilka Sverige har konventioner om social trygghet som innebär att sjukpenning kan betalas till försäkrade som insjuknar under vistelse där är -- förutom de nordiska länderna -- Frankrike, Italien, Marocko, Portugal, Spanien, Tyskland, Österrike, Nederländerna, Luxemburg, Storbritannien och Nordirland.
Förslaget i propositionen om att sjuklön skall kunna utges även utomlands får ses mot bakgrunden att det antal länder där rätt till sjukersättning på grund av konvention eller motsvarande kan föreligga har ökat och kan förutses öka ytterligare. Utskottet anser därför att den bedömning som gjorts i propositionen får godtas och avstyrker bifall till motionerna Sf52 yrkande 2 och Sf53 yrkande2. Utskottet vill dock framhålla att, om utvecklingen skulle ge anledning till det, frågan får väckas på nytt.
En förutsättning för rätt till sjukpenning enligt AFL är att den försäkrades arbetsförmåga på grund av sjukdom är nedsatt med minst en fjärdedel. För en försäkrad med inkomst av anställning betalas enligt AFL tim/dagberäknad sjukpenning för de första fjorton dagarna i en sjukperiod. Tim/dagberäknad sjukpenning betalas endast för de dagar då den försäkrade skulle ha arbetat om han inte blivit sjuk. Fr.o.m. den femtonde dagen betalas enligt AFL kalenderdagsberäknad sjukpenning för alla dagar i sjukperioden oavsett om den försäkrade skulle ha arbetat eller inte.
Av AFL följer således att under arbetskonflikt (strejk eller lockout) en försäkrad inte har rätt till sjukpenning under de första fjorton dagarna av en sjukperiod eftersom han inte skulle ha arbetat om han inte blivit sjuk. Fr.o.m. den femtonde dagen kan dock kalenderdagsberäknad sjukpenning betalas för alla dagar i sjukperioden oavsett om arbetskonflikt råder.
För att en sjuklöneperiod skall inledas krävs enligt 7§ sjuklönelagen att arbetsförmågan är nedsatt på grund av sjukdom. Detta krav gäller också för att sjuklöneperioden skall löpa de tretton följande kalenderdagarna. Det förutsätts också att arbetstagaren skulle ha arbetat om han inte hade varit sjuk. -- Om sjukdomen inträffar under arbetstagarens semester börjar en sjuklöneperiod att löpa endast om arbetstagaren begär uppskov med semestern. Om sjuklöneperioden inleds före semesterns början fortsätter sjuklöneperioden att löpa även under semestern, även om arbetstagaren av något skäl inte skulle begära ändrad semesterförläggning. Vad som sagts om periodberäkningen vid semester gäller enligt propositionen även fridagar, helgdagar eller dagar med ledighet för annat ändamål än semester. Även tid då strejk eller lockout pågår skall behandlas på motsvarande sätt. -- Att sjuklöneperiod löper innebär inte detsamma som att rätt till sjuklön också föreligger. Arbetstagarens rätt härtill får bedömas också mot bakgrund av övriga föreskrifter i förevarande lag.
Gullan Lindblad m.fl. begär i motion Sf52 yrkande9 med hänvisning till risken för "massjukskrivningar" som konfliktvapen att riksdagen skall besluta att rätt till sjuklön inte skall föreligga under en arbetsmarknadskonflikt.
För att en sjuklöneperiod skall inledas gäller enligt förslaget förutom att en arbetstagares arbetsförmåga skall vara nedsatt på grund av sjukdom, att arbetstagaren avhåller sig från arbete åt arbetsgivaren, och att arbetstagaren skulle ha arbetat om han inte hade varit sjuk. Kraven för rätt till sjuklön är således inte uppfyllda om arbetstagaren deltar i en arbetsmarknadskonflikt. Utskottet anser att motion Sf52 yrkande9 får anses besvarad med det anförda.
Sjuklönegaranti
Mål mellan arbetsgivare och arbetstagare om tillämpning av lagstiftningen skall handläggas enligt lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister. Om en sådan tvist gäller frågan om arbetstagarens arbetsförmåga är nedsatt på grund av sjukdom eller om graden av nedsättning i arbetsförmågan skall försäkringskassan på arbetsgivares, arbetstagares, arbetstagarorganisations eller domstols begäran avge yttrande.
Om det har uppstått tvist om rätten till sjuklön och om tvisten gäller frågan om arbetsförmågans nedsättning, skall vidare försäkringskassan på skriftlig ansökan av arbetstagaren kunna utge ersättning, om sannolika skäl talar för att arbetstagaren har rätt till den begärda sjuklönen eller del därav. Ersättning skall lämnas med skäligt belopp, dock högst med ett belopp som för dag utgör en trehundrasextiofemtedel av 90% av en SGI som uppgår till sju och en halv gånger basbeloppet (f.n. 595kr.). Ersättningen skall lämnas från sjukförsäkringen enligt AFL, och för att ersättning skall kunna ges skall krävas att arbetstagaren är inskriven hos försäkringskassan enligt AFL. I den utsträckning som ersättningsbelopp har utbetalats skall försäkringskassan inträda i arbetstagarens rätt till sjuklön gentemot arbetsgivaren.
Till följd av kravet på inskrivning hos försäkringskassan kommer de arbetstagare som inte har fyllt 16 år att uteslutas från sjuklönegarantin. Utskottet kan inte se något skäl till en sådan ordning och föreslår därför ett tillägg i 20§ sjuklönelagen, som innebär att även dessa arbetstagare omfattas av garantin.
Ersättningen bör enligt vad som framhålls i propositionen ge arbetstagaren ett grundläggande skydd när en tvist uppkommit mellan honom och arbetsgivaren om sjuklön. Skyddet bör knyta nära an till de principer som gäller inom sjukförsäkringen. Vidare framhålls i specialmotiveringen att försäkringskassan måste göra en individuell prövning i varje ersättningsärende och att det förutsätts att upplysningar inhämtas från både arbetstagare och arbetsgivare.
Gullan Lindblad m.fl. begär i motion Sf52 yrkande 7 ett tillkännagivande om att försäkringskassan som regel bör inhämta yttrande från arbetsgivaren inför utbetalning av s.k. sjuklönegaranti.
Som ovan angivits förutsätts i propositionen att upplysningar i ersättningsärenden inhämtas från både arbetstagare och arbetsgivare. Utskottet anser inte att något tillkännagivande behövs med anledning av motion Sf52 yrkande7.
Försäkringsmöjlighet för små företag
För små företagare föreslås en möjlighet att försäkra sig hos försäkringskassan för kostnader över en viss nivå som följer av skyldigheten att betala sjuklön. För rätt att teckna sådan försäkring skall krävas att arbetsgivarens lönekostnader under ett kalenderår inte beräknas överstiga summan av 60 basbelopp enligt AFL, motsvarande ca 10 heltidsanställda. Vid beräkningen av lönekostnaden skall bortses från avgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter och lagen (1982:423) om allmän löneavgift och skatt enligt lagen (1990:659) om särskild löneskatt. Regeringen skall bemyndigas att bestämma närmare villkor för försäkringen.
Avseende vissa av dessa villkor redovisar föredragande statsrådet i propositionen sin uppfattning. Eftersom försäkringmöjligheten avses täcka oförutsett höga kostnader för sjuklön, bör även för de företag som tecknar en försäkring gälla att de individuellt skall bära en viss del av sjuklöneutgifterna. Enligt statsrådets mening bör detta ske genom att företagen får stå för kostnaderna för sjuklön för ett visst begränsat antal dagar i varje sjuklöneperiod, och hon har funnit att en lämplig avvägning bör vara att försäkring kan tecknas för sjuklönekostnader som hänför sig till sjukdagar utöver de två första i varje sjuklöneperiod. Försäkringen skall kunna tecknas hos försäkringskassan efter ansökan från företaget. För försäkringen bör kassan ta ut en särskild avgift. Mot redovisning till den försäkringskassa där försäkringen finns får företaget ersättning för de kostnader för sjuklön, inkl. beräknade lagstadgade avgifter och särskild löneskatt, som hänför sig till sjukdagar utöver de två första dagarna i varje sjukfall. Denna redovisning bör kunna ske månadsvis i efterskott.
Tre motioner, av vilka två väckts med anledning av propositionen och en under den allmänna motionstiden, rör möjligheten för företagare att försäkra sig mot sjuklönekostnader. Gullan Lindblad m.fl. anser i motion Sf52 att den föreslagna gränsen på 60 basbelopp i normalfallet bör vara tillräcklig men att det bör vara möjligt även för företag med en något högre lönesumma att teckna försäkring hos antingen försäkringskassa eller enskilt försäkringsbolag. Motionärerna begär ett tillkännagivande härom (yrkande 6). I motion Sf243 yrkande 2 begärde samma motionärer ett tillkännagivande om att gränsen för att företag med få anställda skulle ha möjlighet att teckna tilläggsförsäkring för de första två veckorna i en arbetsgivarperiod skulle sättas högre än den summa av 50 basbelopp som hade föreslagits i lagrådsremissen om sjuklön. Sigge Godin m.fl. begär i motion Sf55 yrkande 6 att riksdagen beslutar att lönesummegränsen för företags rätt att försäkra sig mot höga sjuklönekostnader bör sättas i sådant antal basbelopp att företag med upp till ca 15 heltidsanställda omfattas.
I propositionen framhålls i fråga om försäkringsmöjligheten för små företag att, utöver syftet att uppnå administrativa förenklingar, ett grundläggande skäl för att ålägga arbetsgivaren att svara för ersättningen till arbetstagaren under de första fjorton dagarna av ett sjukdomsfall är att stimulera arbetsgivaren till insatser som bl.a. förbättrar arbetsmiljön och arbetsorganisationen och som därmed också leder till en minskning av sjukfrånvaron. Ett sjuklönesystem bör därför utformas så att sådana insatser för arbetsmiljön m.m. ger ett direkt ekonomiskt resultat hos företaget i form av minskade kostnader för sjukfrånvaron. Denna stimulans bör finnas också för små företag. Mot bakgrund av motiven för att införa ett system med sjuklön bör enligt propositionen gränsen för vilka företag som skall ges möjligheten att teckna en försäkring hos försäkringskassan sättas relativt snävt.
Utskottet vill med anledning av vad som anförs i motion Sf52 framhålla att den föreslagna sjuklönelagen inte innehåller något förbud vare sig för större eller mindre företag att teckna avtal med enskilda försäkringsbolag för oförutsett höga sjuklönekostnader. Vad förslaget i detta avseende innehåller är en skyldighet för alla arbetsgivare att utge sjuklön till sina anställda, en motsvarande nedsättning av arbetsgivaravgiften till sjukförsäkringen och en möjlighet för vissa arbetsgivare att hos försäkringskassan försäkra sig för sjuklönekostnader. Utskottet anser med detta att motion Sf52 yrkande 6 i denna del inte bör föranleda någon riksdagens åtgärd.
Utskottet delar bedömningen i propositionen om avgränsningen av vilka företag som bör kunna teckna försäkring hos allmän försäkringskassa för sjuklönekostnader, och utskottet avstyrker med detta bifall till motionerna Sf52 yrkande 6 i denna del och Sf55 yrkande 6 och Sf243 yrkande2.
Anmälnings- och uppgiftsskyldighet
Arbetsgivaren skall enligt propositionen till försäkringskassan anmäla sjukdomsfall som har gett rätt till sjuklön, om sjukfallet fortsätter efter sjuklöneperiodens utgång. Sådan anmälan skall göras inom sju dagar från periodens slut. Arbetsgivaren skall vidare rapportera till riksförsäkringsverket om sjukdomsfall som gett rätt till sjuklön men avslutats inom sjuklöneperioden. Sådana uppgifter skall lämnas skriftligen senast vid utgången av den kalendermånad som följer efter den under vilken sjuklöneperioden löpte ut. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, riksförsäkringsverket skall få föreskriva att dessa uppgifter i stället skall lämnas till försäkringskassan samt att uppgifterna får lämnas med hjälp av ADB-teknik.
Frågan om rapporteringsskyldigheten för korta sjukfall, som avslutas inom sjuklöneperioden, har föranlett motioner.
Gullan Lindblad m.fl. hänvisar i motion Sf52 till de förslag om arbetsgivarens ansvar för att rehabiliteringsutredning görs och överlämnas till försäkringskassan som regeringen lagt fram i proposition 1990/91:141. Motionärerna anser att denna form av uppgiftslämnande mycket väl fyller de behov som försäkringskassan kan efterfråga och att andra krav på information och statistik över korta sjukfall kan tillgodoses genom stickprov. I motionen begärs att riksdagen avslår regeringsförslaget i vad det avser rapporteringsskyldighet för arbetsgivaren om korta sjukfall (yrkande 5). Liknande synpunkter framförs av Sigge Godin m.fl. i motion Sf55, och motionärerna begär ett tillkännagivande om det anförda (yrkande 2).
Karin Israelsson m.fl. anför i motion Sf53 att det i ett inledningsskede finns behov av att kunna kontrollera att tillfällig föräldrapenning inte utbetalas under sjuklöneperioden och att det även kan finnas anledning att via försäkringskassans statistik följa sjuktalens utveckling. Dessa motionärer motsätter sig inte förslaget om rapportering av korta sjukfall, men de anser att arbetsgivarens skyldighet att rapportera korta sjukfall till försäkringskassan bör upphöra sedan frågan om den tillfälliga föräldrapenningen lösts och andra vägar kunnat visas att erhålla nödvändig information om sjuktalets utveckling. I varje förändring måste, enligt vad motionärerna framhåller, behovet av skydd för småbarnsföräldrar på arbetsmarknaden särskilt beaktas. Motionärerna begär tillkännagivanden i dessa avseenden (yrkandena 4--6).
Gösta Lyngå m.fl. anser i motion Sf51 att det är viktigt att rapporteringen om korta sjukfall kan göras administrativt enkel, och den bör därför eventuellt kunna ske kvartalsvis (yrkande 1). De begär ett tillkännagivande härom.
I propositionen påpekas att situationer kan uppkomma då det kan vara oklart huruvida sjuklön eller föräldrapenning skall utges, och att det inte är sannolikt att kompensationsnivån blir exakt densamma oavsett om en sjuklönelagstiftning eller AFL tillämpas. Bl.a. eftersom avsikten naturligtvis inte är att arbetsgivaren och/eller arbetstagaren skall kunna förfoga över vilket av de båda regelsystemen som skall tillämpas, bör enligt propositionen en översyn av reglerna om tillfällig föräldrapenning snarast komma till stånd.
I propositionen framhålls också att försäkringsadministrationen bör ha tillgång till en ändamålsenlig sjukstatistik och också kan behöva en riktig sjukhistorik för enskilda personer. Dessa uppgifter är av värde från rehabiliteringssynpunkt och för att belysa sjukfrånvaron i olika arbeten och arbetsmiljöer, bl.a. som underlag för yrkesinspektionens bevakning av arbetsmiljöinsatser m.m. En hög sjukfallsfrekvens indikerar ofta brister i arbetsmiljö och arbetsorganisation hos den enskilde arbetsgivaren. Föredragande statsrådet instämmer i sjuklönekommitténs synpunkter att uppgiftslämnandet om sjukfall inom sjuklöneperioden inte bör få leda till en betungande administration för den enskilde arbetsgivaren och bör begränsas till att avse endast det absolut nödvändiga för att tillgodose behovet av information. Uppgiftsskyldigheten bör enligt hennes uppfattning omfatta arbetstagarnas personnummer, arbetsgivarens organisationsnummer samt arbetsställenummer, sjuklöneperiodens längd och dagar med ersättning för hel eller partiell nedsättning av arbetsförmågan inom nämnda period.
Utskottet har ovan utgått från att verkningarna av de förändrade sjukersättningsreglerna kommer att följas med största uppmärksamhet. Utskottet anser det vara av mycket stor betydelse att en så grundläggande förändring av systemet för ersättning vid sjukdom som sjuklöneförslaget innebär följs upp, och att möjligheter finns att värdera förändringen. Detsamma gäller även i övrigt förändringar i fråga om befolkningens hälsa och ohälsa. En rapportering även av korta sjukfall i enlighet med regeringens förslag behövs därför enligt utskottets mening, och utskottet avstyrker därmed bifall till motionerna Sf52 yrkande 5 och Sf55 yrkande 2.
Utskottet anser vidare att rapporteringsskyldigheten enligt propositionen är så administrativt enkel som för närvarande kan begäras. Utskottet utgår från att regeringen och riksförsäkringsverket kommer att uppmärksamma möjligheter att ytterligare förenkla administrationen, och utskottet avstyrker därmed bifall även till motionerna Sf53 yrkandena 4--6 och Sf51 yrkande1.
Avgifter
Arbetsgivaravgiften till sjukförsäkringen uppgår f.n. till 10,10% av avgiftsunderlaget. I propositionen föreslås att avgiften sänks till 8,20% av avgiftsunderlaget. Vidare föreslås att avgiften skall kunna användas även till den allmänna försäkringens kostnader enligt sjuklönelagen.
Den föreslagna skyldigheten för arbetsgivarna att svara för sjuklön innebär en minskning av sjukförsäkringens kostnader för korta sjukfall, och en motsvarande justering av arbetsgivaravgiften till sjukförsäkringen bör därför göras. Det är enligt propositionen varken möjligt eller önskvärt att kompensera enskilda arbetsgivare med exakt det belopp som sjuklönekostnaderna uppgår till för en viss tidsperiod. En generell minskning av arbetsgivaravgiften till sjukförsäkringen får i stället, framhålls det i propositionen, den effekten att en arbetsgivare som genom aktiva arbetsmiljöförbättrande åtgärder minskar sjukfrånvaron bland sina anställda tjänar på reformen, medan den arbetsgivare som missköter sig i det här avseendet får ökade utgifter.
Som påpekas i propositionen anfördes i proposition 1990/91:141 om rehabilitering och rehabiliteringsersättning att arbetsmiljökommissionen i sitt arbete uppmärksammade frågan om ekonomiska styrmedel för att åstadkomma arbetsmiljöförbättringar. Kommissionen presenterade ett förslag att differentiera arbetsgivaravgifterna i en s.k. arbetslivsavgift. Detta förslag borde utvecklas vidare. Statsrådet erinrade i den propositionen om att en arbetsgivarperiod inom sjukförsäkringen i praktiken också innebar en form av differentiering av arbetsgivarnas kostnader med hänsyn till korttidsfrånvaron. I ett eventuellt framtida system med differentierade avgifter syntes emellertid även kostnaderna för långtidsfrånvaron böra beaktas, och statsrådet avsåg att föreslå att en utredning tillsattes med uppgift att utreda möjligheterna och konsekvenserna av ett system med differentierade arbetsgivaravgifter. Utredningen borde särskilt uppmärksamma de administrativa konsekvenserna av ett sådant avgiftssystem och vidare beakta att systemet inte får leda till ökad utslagning och utestängning av arbetskraft.
I sitt betänkande 1990/91:SfU16 har utskottet ansett det angeläget att ekonomiska styrmedel införs som kan medverka till att åstadkomma bättre arbetsmiljöer och att regeringen därför snarast bör återkomma till riksdagen med förslag om differentierade arbetsgivaravgifter som kan fungera som sådant styrmedel.
Den föreslagna avgiftssänkningen har enligt propositionen beräknats mot bakgrund av de hittillsvarande kostnaderna för de första fjorton dagarna av en sjukperiod, sjuktalsutvecklingen och de förändrade kompensationsnivåerna inom sjukpenningförsäkringen fr.o.m. den 1 mars 1991. Sänkningen har beräknats utifrån nu kända förhållanden.
I motionerna Sf52 yrkande 8 av Gullan Lindblad m.fl. och Sf53 yrkande 7 av Karin Israelsson m.fl. betonas vikten av att sänkningen blir kostnadsneutral, och motionärerna begär tillkännagivanden om att frågan om storleken av sänkningen måste följas uppmärksamt och regeringen återkomma med förslag om ytterligare sänkning om kostnadsläget förändras. -- I tre motioner från den allmänna motionstiden 1991, Sf243 yrkande 1 av Gullan Lindblad m.fl., Sf356 av Bengt Westerberg m.fl. och Sf353 yrkande 1 av Sigge Godin m.fl. begärs att arbetsgivaravgiften skall sänkas när sjuklön införs.
Motionerna Sf243 yrkande 1, Sf353 yrkande 1 och Sf356 har tillgodosetts i propositionen, och utskottet avstyrker bifall till dem. Utskottet utgår i övrigt från att frågan om storleken av arbetsgivaravgiften till sjukförsäkringen följs uppmärksamt av regeringen, och utskottet avstyrker därmed bifall även till motionerna Sf52 yrkande 8 och Sf53 yrkande7.
I motion Sf55 anför Sigge Godin m.fl. att den särskilda löneskatten på 22,2%, som motsvarar den del av arbetsgivaravgifterna som inte ger upphov till några förmåner, också bör sänkas. De framhåller att i skattereformen ingår att den särskilda löneskatten skall justeras när arbetsgivaravgifterna förändras. När sjukförsäkringsavgiften nu sänks måste därför också denna skatt sänkas. Motionärerna begär att den särskilda löneskatten sänks till 21,2% fr.o.m. den 1 januari 1992 (yrkande7).
Över detta motionsyrkande har socialförsäkringsutskottet inhämtat yttrande av skatteutskottet. Skatteutskottet redogör i yttrandet 1990/91:SkU7y, vilket är fogat till detta betänkande som bilaga 3, för principerna för den särskilda löneskatten. Skatteutskottet delar mot bakgrund av dessa principer motionärernas uppfattning att den särskilda löneskatten skall justeras och föreslår att regeringen med anledning av motionen får i uppdrag att återkomma till riksdagen med förslag om hur en sådan justering skall ske.
Socialförsäkringsutskottet har i denna fråga inte någon annan uppfattning än skatteutskottet. Socialförsäkringsutskottet anser således att regeringen med anledning av motion Sf55 yrkande 7 bör ges det uppdrag som skatteutskottet föreslagit.
Medelsanvisning
Sjukförsäkringen finansieras som inledningsvis nämnts till 15% över anslaget Bidrag till sjukförsäkringen.
Riksdagen har på förslag i årets budgetproposition för budgetåret 1991/92 till anslaget anvisat ett förslagsanslag på 7867000000kr. (prop. 1990/91:100, SfU11, rskr. 200).
I proposition 1990/91:181 föreslår regeringen att till anslaget för budgetåret 1991/92 i stället anvisas ett 881000000kr. lägre belopp.
Förslaget till medelsanvisning har inte föranlett något särskilt motionsyrkande, och utskottet tillstyrker att anslaget till Bidrag till sjukförsäkringen sätts ned med det belopp regeringen föreslagit.
Förslaget i övriga delar
Regeringens förslag i de delar förslaget inte berörts ovan har inte föranlett några motionsyrkanden, och utskottet har inte någon erinran i dessa delar. Utskottet återkommer dock i följande avsnitt till vissa ändringar som behöver göras av författningstekniska skäl.
Lagförslagen
Utöver de lagförslag som lagts fram i proposition 1990/91:181 om sjuklön, m.m. tas i detta betänkande också upp två lagförslag från proposition 1990/91:141 om rehabilitering och rehabiliteringsersättning, som nyligen behandlats i utskottets betänkande 1990/91:SfU16. Här är fråga om följdändringar till huvudförslagen i de båda propositionerna. För att undvika onödiga ändringslagar har förslagen förts samman i detta betänkande, och förslagen läggs fram i bilaga2.
Som framgår ovan i avsnittet om sjuklönegaranti föreslår utskottet en ändrad lydelse av 20 § lagen om sjuklön. Utskottet har också observerat en felaktig hänvisning i 3kap. 5§ förslaget till lag om ändring i lagen om arbetsskadeförsäkring, som bör rättas på sätt framgår av utskottets hemställan.
Beträffande vissa av de bestämmelser som föreslås ändrade i proposition 1990/91:181 har riksdagen nyligen fattat beslut om ändring på grundval av regeringsförslag i andra propositioner eller väntas fatta sådana beslut under tiden mellan justeringen av detta betänkande och behandlingen av betänkandet i kammaren. Detta gäller 11 kap. 2 § och 20 kap. 3 § AFL (se 1990/91:SfU16, rskr. 303), 2 kap. 1 § lagen om socialavgifter (se 1990/91:UbU16) samt punkt 12 av anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen (se 1990/91:SfU16 och 1990/91:UbU17). Utskottet föreslår beträffande dessa bestämmelser att riksdagen ändrar sina tidigare beslut i enlighet med de förslag som framgår av utskottets hemställan.
Andra frågor om sjukpenningförsäkringen
Arbetsgivarinträde
Vid s.k. arbetsgivarinträde betalar arbetsgivaren ut sjuklön till den anställde och erhåller i gengäld enligt bestämmelserna i 3kap. 16§ AFL den sjukpenning som tillkommer arbetstagaren till den del den inte överstiger den utbetalda lönen. Detta gäller även om sjukpenningen delvis motsvarar inkomst från annat arbete. Den försäkrade kan begära undantag från arbetsgivarinträdet.
Sigge Godin m.fl. anser i motionerna Sf55 (yrkande 3) och Sf353 (yrkande 2) att systemet med arbetsgivarinträde bör uppmuntras och stimuleras vid sidan av sjuklönesystemet och gälla för tiden efter sjuklöneperioden. Fördelarna med arbetsgivarinträde är enligt motionärerna flera. Den försäkrade behöver bara vända sig till en instans. Den försäkrade skulle få sin lön regelbundet från arbetsgivaren och inkomsterna därigenom bli regelbundna. Försäkringskassorna skulle ytterligare avlastas vissa tunga administrativa uppgifter. Dessutom skulle arbetsgivarinträde fylla ett viktigt syfte i rehabiliteringshänseende, eftersom den sjuke mindre lätt skulle bli bortglömd av arbetsgivaren genom att denne måste administrera sjukersättningen. Särskilt praktiskt är systemet enligt motionärerna inom stora företag.
Arbetsgivarinträde på den privata arbetsmarknaden har hittills tillämpats efter avtal mellan arbetsgivare och arbetstagare. -- Bl.a. i proposition 1989/90:62 om insatser för aktiv rehabilitering och arbetslivsfondens verksamhet, m.m. lades dock fram ett förslag om försöksverksamhet med förenklade rutiner för beräkning och utbetalning av sjukpenning m.m. i samband med arbetsgivarinträde vid företag inom det privata avtalsområdet. Den avsedda försöksverksamheten skulle gälla de första fjorton dagarna av en sjukperiod. Även det förslag till utökade möjligheter till arbetsgivarinträde som aviserades i regeringens skrivelse 1990/91:50 om åtgärder för att stabilisera ekonomin och begränsa tillväxten av de offentliga utgifterna avsåg de första fjorton dagarna av ett sjukfall. Något utökat arbetsgivarinträde har inte föranletts av någon av dessa propåer, eftersom frågan om en motsvarande arbetsgivarperiod i stället aktualiserades. -- Utskottet anser att de största fördelarna med en arbetsgivaradministration just gäller de korta sjukfallen, och att fördelarna med ett arbetsgivarinträde vid längre sjukfall inte är lika påtagliga. Utskottet anser inte att statsmakterna för närvarande behöver ta något initiativ i fråga om att förenkla rutinerna vid arbetsgivarinträde, och utskottet avstyrker bifall till motionerna Sf55 yrkande 3 och Sf353 yrkande2.
Sjukpenninggrundande inkomst
En försäkrads sjukpenninggrundande inkomst (SGI) är enligt 3kap. 2§ AFL den årliga inkomst i pengar eller andra skattepliktiga förmåner som en försäkrad kan antas komma att tills vidare få för eget arbete, antingen såsom arbetstagare i allmän eller enskild tjänst (inkomst av anställning) eller på annan grund (inkomst av annat förvärvsarbete). Med inkomst av anställning likställs vissa kostnadsersättningar. -- Vid beräkning av SGI bortses från sådan inkomst av anställning och annat förvärvsarbete som överstiger sju och en halv gånger basbeloppet.
SGI fastställs av försäkringskassan. Den försäkrade skall anmäla ändring av sådana omständigheter som påverkar hans rätt till sjukpenning eller sjukpenningens storlek. Ändring av SGI skall ske tidigast fjorton dagar efter det att försäkringskassan fått kännedom om sådana ändrade omständigheter. -- I samband med beslutet i december 1990 om förändrad kompensationsnivå inom sjukförsäkringen gav riksdagen också regeringen till känna att möjligheten att slopa förhandsregistreringen av SGI och på så sätt frigöra resurser hos försäkringskassorna skall övervägas närmare.
Vid bestämmande av underlaget för sjuklön enligt propositionens förslag skall principen vara att detta skall ge en så riktig bild som möjligt av det inkomstbortfall som arbetstagaren gör i anställningsförhållandet när ett sjukdomsfall inträffar. Den ersättning i form av sjuklön som utbetalas till den anställde bör således stå i relation till den inkomstförlust han gör. Av detta resonemang följer, framhålls det i propositionen, att sjuklön inte skall beräknas på anställningsförmåner, exempelvis i form av fri bil, som inte går förlorade i samband med sjukdom, eller på ersättning som avser att täcka kostnader som den anställde har endast när han arbetar.
Denna princip får inte på samma sätt genomslag i sjukpenningförsäkringen. Medan sjuklönen beräknas på den aktuella lönen, ofta enligt i avtal bestämda avdragsformler kan den försäkrades SGI, i synnerhet när den beräknats på inkomster från flera anställningar, avvika från aktuell lön under samma tid som sjukdomen. Sålunda gäller inom den privata sektorn för ett stort antal anställda att för tjänstemän månadslönen och för arbetare medeltimförtjänsten på tidlön och ackord (inklusive ev. premielönedelar, bonus o.d.) enligt senast kända kvartalslönestatistik utgör utgångspunkten för beräkningen av sjuklönen. För den som enbart har timlön beräknas sjuklönen på denna.
Endast sådana situationer där ett anställningsförhållande föreligger kommer att omfattas av systemet med sjuklön. För den vars inkomster helt eller delvis består av uppdragsinkomster skall ersättning vid sjukdom för bortfall av sådana inkomster utges enligt nuvarande regler inom sjukpenningförsäkringen. Detta kommer att medföra ett behov av att göra en uppdelning av SGI för personer med inkomst av såväl uppdrag som anställning, så att den försäkrade vid sjukdomsfall under tid då en sjuklöneperiod löper får sjukpenning från försäkringskassan endast för den del av SGIn som svarar mot uppdragsinkomsten. När ett sådant ersättningsfall blir aktuellt måste kassan därför fördela den fastställda SGIn på anställningsinkomst resp. uppdragsinkomst. Eftersom varje arbetsgivare skall svara för ersättningen vid arbetstagarens sjukdom under en fjortondagarsperiod, kommer sjuklöneperioderna för en arbetstagare som har flera arbetsgivare att kunna i tiden infalla olika hos olika arbetsgivare. Med avseende på en och samma kalenderdag kommer alltså ersättningsfrågan att kunna ligga såväl hos försäkringskassan -- dvs. när en sjuklöneperiod hos en arbetsgivare gått till ända -- som hos en arbetsgivare, där sjuklöneperioden inte har löpt ut. För att försäkringskassan skall kunna beräkna sjukpenningen i ett sådant fall kommer den försäkrades SGI att behöva delas upp med hänsyn till inkomsten hos varje arbetsgivare.
Sigge Godin m.fl. pekar i motion Sf55 på ytterligare en skillnad som kommer att föreligga mellan ett sjuklönesystem och sjukpenningförsäkringen. Vid utgivande av sjuklön kommer arbetsgivaren inte att kompensera sådana förmåner som arbetstagaren får behålla under sjukdom. Motionärerna begär i yrkande4 ett tillkännagivande om att SGI -- liksom sjuklön -- bör beräknas endast efter de förmåner som förloras vid sjukdom. Samma yrkande framförs av Karin Israelsson m.fl. i motion Sf53 yrkande3.
Utskottet framhöll i sitt betänkande 1990/91:SfU9 de administrativa svårigheterna att i beräkningsunderlaget för SGI särskilja förmåner som utgår och som inte utgår vid sjukdom. Utskottet hade senast i sitt av riksdagen godkända betänkande 1987/88:SfU22 avstyrkt motionsförslag om att sjukpenningen skulle minskas i sådana fall där naturaförmåner fick behållas under sjukdom och därvid anfört att det för en helt rättvisande kompensationsnivå fordrades en särskild utredning vid varje sjukfall om i vilken utsträckning förmånerna kunnat utnyttjas. Kostnaden för administrationen av ett sådant utredningsförfarande hade utskottet inte ansett svara mot de besparingar som skulle kunna göras i de fall sjukpenningen reducerades i förhållande till de under sjukdomstiden utnyttjade naturaförmånerna.
Sedan alla skattepliktiga förmåner i samband med skattereformen nu kommit att ingå i SGI-underlaget och dessutom sjukpenning numera kan utgå på fyra nivåer, anser utskottet att detta synsätt i än högre grad äger aktualitet. Utskottet har därför svårt att se någon annan lösning om man vill undvika överkompensation genom att vissa förmåner kan kvarstå vid sjukdom än att begränsa beräkningsunderlaget för SGI till i princip inkomster i pengar. Därmed skulle emellertid sambandet mellan avgifter och förmåner ytterligare urholkas.
En översyn av SGI-beräkningen pågår enligt vad utskottet erfarit inom regeringskansliet bl.a. med anledning av de komplikationer som sjuklönelagen ger upphov till och som redovisas ovan. Bland de frågor som diskuteras finns också frågan om vilka förmåner som kan och bör ingå i beräkningen.
Utskottet anser inte att motionerna Sf53 yrkande 3 och Sf55 yrkande4 nu bör föranleda något riksdagens tillkännagivande utan att resultatet av den nämnda översynen bör avvaktas.
Gullan Lindblad m.fl. begär i motion Sf52 yrkande4 att regeringen skall lägga fram förslag om att SGI-registreringen avskaffas. Även Sigge Godin m.fl. anser, i motion Sf55 yrkande 5, att det allmänna kravet att anmäla inkomstförändringar till försäkringskassan bör slopas, och de begär ett tillkännagivande om detta. Motionärerna anser att i stället var och en som gör anspråk på ersättning från försäkringskassan i samband med detta bör uppge sin aktuella inkomst, om den har ändrats, och att i ett system med arbetsgivarinträde arbetsgivaren kan bistå försäkringskassan med uppgiftslämnandet när arbetstagaren är sjukskriven mer än fjorton dagar.
Som framgår ovan har riksdagen nyligen begärt att möjligheten att slopa förhandsregistreringen skall övervägas närmare. Frågor om SGI-beräkningen övervägs för närvarande inom regeringskansliet, och även i propositionen anges att frågan om väntetid för SGI-ändring skall tas upp senare.
Utskottet anser med hänsyn till det anförda att något tillkännagivande inte behövs med anledning av motionerna Sf52 yrkande 4 och Sf55 yrkande5.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande avslag på proposition 1990/91:181 m.m. att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Sf54, 1990/91:Sf320 yrkande 5 och 1990/91:Sf352 yrkande3, res. 1 (v)
2. beträffande uppföljning av sjuklönesystemet att riksdagen avslår motion 1990/91:Sf51 yrkande2, res. 2 (mp)
3. beträffande kompensationsnivåns genomslag att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Sf51 yrkande 3 och 1990/91:Sf55 yrkande1, res. 3 (fp)
4. beträffande karensdagar att riksdagen avslår motion 1990/91:Sf243 yrkande3, res. 4 (m, fp)
5. beträffande sammanläggningsregel att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Sf52 yrkande1 och 1990/91:Sf53 yrkande1, res. 5 (m, c, mp)
6. beträffande arbetstagarbegreppet att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om arbetstagarbegreppet,
7. beträffande kvalifikationsregler att riksdagen avslår motion 1990/91:Sf52 yrkande3, res. 6 (m)
8. beträffande sjuklön utomlands att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Sf52 yrkande2 och 1990/91:Sf53 yrkande2, res. 7 (m, fp, c)
9. beträffande arbetsmarknadskonflikt att riksdagen avslår motion 1990/91:Sf52 yrkande9,
10. beträffande sjuklönegaranti att riksdagen avslår motion 1990/91:Sf52 yrkande7,
11. beträffande försäkring för små företag att riksdagen med avslag på motionerna 1990/91:Sf52 yrkande6, 1990/91:Sf55 yrkande 6 och 1990/91:Sf243 yrkande2 antar det i proposition 1990/91:181 framlagda förslaget till lag om sjuklön såvitt avser 17§, res. 8 (m, fp, c, mp)
12. beträffande rapporteringsskyldighet att riksdagen med avslag på motionerna 1990/91:Sf51 yrkande1, 1990/91:Sf52 yrkande5, 1990/91:Sf53 yrkandena 4--6 och 1990/91:Sf55 yrkande2 antar det i proposition 1990/91:181 framlagda förslaget till lag om sjuklön såvitt avser 12§ andra stycket, res. 9 (m, fp) res. 10 (c)
13. beträffande avgiften till sjukförsäkringen att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Sf52 yrkande8, 1990/91:Sf53 yrkande7, 1990/91:Sf243 yrkande1, 1990/91:Sf353 yrkande1 och 1990/91:Sf356, res. 11 (m, fp, c)
14. beträffande särskild löneskatt att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Sf55 yrkande7 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
15. beträffande förslag till lag om sjuklön m.m. att riksdagen antar de i proposition 1990/91:181 framlagda förslagen till dels lag om sjuklön i vad förslaget inte berörts ovan under momenten 11 och12 med den ändringen att 20§ erhåller den i bilaga 3 som Utskottets förslag betecknade lydelsen, dels lag om ändring i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring, med den ändringen att i 3kap. 5§ första stycket femte meningen ordet "första" skall bytas ut mot "tredje", dels lag om ändring i lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd, dels lag om ändring i lagen (1990:327) om skatteavdrag från sjukpenning, dels lag om ändring i studiestödslagen (1973:349),
16. beträffande lagen om ersättning till smittbärare m.m. att riksdagen med anledning av propositionerna 1990/91:141 och 1990/91:181 antar de av utskottet i bilaga2 framlagda förslagen till dels lag om ändring i lagen (1989:225) om ersättning till smittbärare, dels lag om ändring i lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för närståendevård,
17. beträffande lagen om allmän försäkring att riksdagen med anledning av proposition 1990/91:181 dels avslår regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring såvitt avser 11kap. 2§, 20kap. 3§ och punkt 2 i ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna samt antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring i övrigt, dels med ändring av sitt beslut den 28 maj 1991 (1990/91:SfU16, rskr.303) såvitt gäller lagen om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring beslutar dels att 11kap. 2§ och 20kap. 3§ sistnämnda lag skall ha de i bilaga 4 såsom Utskottets förslag betecknade lydelserna, dels att i ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna till lagen skall införas en ny punkt, 3, med i bilaga 4 såsom Utskottets förslag betecknade lydelse,
18. beträffande lagen om socialavgifter att riksdagen med anledning av proposition 1990/91:181 dels antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter, dels -- under förutsättning av att riksdagen såvitt gäller lagen om ändring i lagen om socialavgifter beslutat i enlighet med betänkande 1990/91:UbU16 -- med ändring av det beslutet beslutar att 2kap. 1§ sistnämnda lag skall ha den i bilaga 5 som Utskottets förslag betecknade lydelsen,
19. beträffande kommunalskattelagen att riksdagen med anledning av proposition 1990/91:181 dels med ändring av sitt beslut den 28 maj 1991 (1990/91:SfU16, rskr. 303) såvitt gäller lagen om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) beslutar att punkt 12 av anvisningarna till 32§ sistnämnda lag skall ha den i bilaga 6:1 som Utskottets förslag betecknade lydelsen, dels -- under förutsättning av att riksdagen såvitt gäller lagen om ändring i kommunalskattelagen beslutat i enlighet med betänkande 1990/91:UbU17 -- med ändring av det beslutet beslutar att punkt 12 av anvisningarna till 32§ sistnämnda lag skall ha den i bilaga 6:2 som Utskottets förslag betecknade lydelsen,
20. beträffande medelsanvisningen att riksdagen med bifall till proposition 1990/91:181 och med ändring av riksdagens tidigare beslut (1990/91:SfU11, rskr.200) under femte huvudtiteln till Bidrag till sjukförsäkringen för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 6986000000kr.,
21. beträffande arbetsgivarinträde att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Sf55 yrkande 3 och 1990/91:Sf353 yrkande2, res. 12 (fp)
22. beträffande beräkning av SGI att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Sf53 yrkande 3 och 1990/91:Sf55 yrkande4, res. 13 (m, fp, c)
23. beträffande SGI-anmälan att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Sf52 yrkande 4 och 1990/91:Sf55 yrkande5. res. 14 (m, fp)
Stockholm den 28 maj 1991
På socialförsäkringsutskottets vägnar
Doris Håvik
Närvarande: Doris Håvik (s), Gullan Lindblad (m), Börje Nilsson (s), Ulla Johansson (s), Sigge Godin (fp), Karin Israelsson (c), Lena Öhrsvik (s), Margit Gennser (m), Nils-Olof Gustafsson (s), Margareta Persson (s), Barbro Sandberg (fp), Margó Ingvardsson (v), Maud Björnemalm (s), Christina Pettersson (s), Bertil Persson (m), Marianne Jönsson (c) och Gösta Lyngå (mp).
Reservationer
1. Avslag på proposition 1990/91:181 m.m. (mom.1)
Margó Ingvardsson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10 börjar med "Utskottet vidhåller" och slutar med "bättre arbetsmiljöer." bort ha följande lydelse:
Som främsta motiv till det föreslagna sjuklönesystemet framhålls i propositionen att ett sådant system skapar ett ökat ekonomiskt intresse hos arbetsgivarna för de anställdas arbetsmiljö och en minskad administrativ belastning på försäkringskassorna. Utskottet befarar emellertid att arbetsgivaren med sjuklönesystemet får det snabbaste ekonomiska utfallet om han avstår från att anställa människor som kan förväntas få högre sjukfrånvaro än genomsnittet. De särskilda bestämmelser för sådana arbetstagare som föreslås i propositionen är diskriminerande och innebär enligt utskottets mening ett avsteg från den grundläggande principen om lika behandling i socialförsäkringssystemet. Ett bättre sätt att ge arbetsgivaren ekonomiskt intresse av att förbättra arbetsmiljön anser utskottet vara att införa differentierade arbetsgivaravgifter. Riksdagen har också på hemställan av utskottet i betänkande 1990/91:SfU16 begärt att regeringen skall lägga fram ett förslag om sådana avgifter. Vad beträffar behovet att avlasta försäkringskassan administrativt arbete med korttidsfrånvaro anser utskottet att det kan ske genom ett system med arbetsgivarinträde i sjukförsäkringen. Ersättningen kan i sådant system på samma sätt som sjuklön korreleras till inkomstbortfallet men de anställda kommer inte i samma beroendeförhållande till arbetsgivaren som i det i propositionen föreslagna sjuklönesystemet.
Med hänsyn till det anförda delar utskottet uppfattningen i motion Sf54 att förslaget om införande av sjuklön i proposition 1990/91:181 bör avslås.
dels att moment 1 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
1. beträffande avslag på proposition 1990/91:181 m.m. att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Sf54 avslår proposition 1990/91:181 och motionerna 1990/91:Sf320 yrkande 5 och 1990/91:Sf352 yrkande3,
2. Uppföljning av sjuklönesystemet (mom.2)
Gösta Lyngå (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10 börjar med "Utskottet utgår" och slutar med "uppfattning inte." bort ha följande lydelse:
Den största risken med sjuklönesystemet ligger enligt utskottets mening i att arbetsgivarna kan bli mer selektiva och undviker att anställa personer som ofta måste vara borta från arbetet av olika skäl. Det är här viktigt att utvärdera hur möjligheten att efter ansökan få ersättning efter särskilda bestämmelser kommer att fungera i praktiken. Utskottet anser att regelbundna utvärderingar måste göras under de närmaste åren efter införandet av sjuklönesystemet för att bedöma behovet av anpassningar i bestämmelserna.
Det anförda bör med bifall till motion Sf51 yrkande 2 ges regeringen till känna.
dels att moment 2 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
2. beträffande uppföljning av sjuklönesystemet att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Sf51 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
3. Kompensationsnivåns genomslag (mom.3)
Sigge Godin och Barbro Sandberg (båda fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12 börjar med "Utskottet hade" och slutar med "yrkande 1." bort ha följande lydelse:
Utskottet utgår från att parterna på arbetsmarknaden anpassar sina avtal till de föreslagna nivåerna och att kompensationsnivåerna blir enhetliga mellan olika grupper. Om så inte skulle ske avser regeringen enligt propositionen att föreslå att beslutet att införa sjuklönesystemet upphävs. En lämpligare åtgärd är enligt utskottets mening att uttaget av socialavgifter differentieras på det sätt som sjuklönekommittén pekat på som en möjlighet och som föreslås i motion Sf55.
Det anförda bör ges regeringen till känna.
dels att moment 3 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
3. beträffande kompensationsnivåns genomslag att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Sf55 yrkande 1 och med avslag på motion 1990/91:Sf51 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
4. Karensdagar (mom.4)
Gullan Lindblad (m), Sigge Godin (fp), Margit Gennser (m), Barbro Sandberg (fp) och Bertil Persson (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12 börjar med "Utskottet, som" och på s. 13 slutar med "yrkande 3." bort ha följande lydelse:
Regeringen har i propositionen föreslagit att sjuklönesystemet skall avse en kompensationsnivå på 75% av lön och andra anställningsförmåner under de tre första dagarna av en sjuklöneperiod. Enligt utskottets uppfattning hade vid utarbetandet av propositionen även bort övervägas frågan om att ersätta dessa tre lågkompensationsdagar med karensdagar helt utan kompensation. Med en annan konstruktion av arbetsskadeförsäkringen skulle ett sådant förslag inte behöva stå i strid med internationella konventioner. Utskottet anser alltjämt att frågan om att införa karensdagar bör övervägas.
Det anförda bör ges regeringen till känna.
dels att moment 4 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
4. beträffande karensdagar att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Sf243 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
5. Sammanläggningsregel (mom.5)
Gullan Lindblad (m), Karin Israelsson (c), Margit Gennser (m), Bertil Persson (m), Marianne Jönsson (c) och Gösta Lyngå (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 14 börjar med "Utskottet har" och slutar med "yrkande 1." bort ha följande lydelse:
Utskottet delar uppfattningen i motionerna Sf52 och Sf53 att en sammanläggningsregel bör införas inom sjuklönesystemet. En sådan regel skulle kunna skydda arbetsgivaren mot alltför höga kostnader för återkommande sjukdomsfall och avsaknaden av en sådan regel kan ha icke önskvärda effekter från rehabiliteringssynpunkt. Sålunda finns risk att en arbetsgivare avråder en anställd att komma tillbaka så snart som möjligt efter en sjukperiod, eftersom arbetsgivaren kan riskera att genast få betala sjuklön för en ny sjuklöneperiod. Sjuklöneperiodsdagar som löpt under en tidigare sjukperiod bör därför avräknas vid beräkning av en ny sjuklöneperiod som börjar inom 20 dagar från det att den tidigare perioden avslutades. Regeringen bör överväga detta och lägga fram förslag av denna innebörd.
dels att moment 5 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
5. beträffande sammanläggningsregel att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Sf52 yrkande 1 och 1990/91:Sf53 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
6. Kvalifikationsregler (mom.7)
Gullan Lindblad, Margit Gennser och Bertil Persson (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 17 börjar med "Utskottet delar" och slutar med "yrkande 3." bort ha följande lydelse:
Den föreslagna regeln om sjuklönesystemets tillämpning på arbetstagare som är anställda för kortare tid än en månad kan enligt utskottets uppfattning medföra icke önskvärda effekter för sådana korttidsanställda. Utskottet anser därför, liksom motionärerna i motion Sf52, att sjuklönesystemet inte skall omfatta tillfälliga anställningar under en månad.
Det bör ankomma på regeringen att lägga fram förslag i enlighet med det anförda.
dels att moment 7 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
7. beträffande kvalifikationsregler att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Sf52 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
7. Sjuklön utomlands (mom.8)
Gullan Lindblad (m), Sigge Godin (fp), Karin Israelsson (c), Margit Gennser (m), Barbro Sandberg (fp), Bertil Persson (m) och Marianne Jönsson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 18 börjar med "Förslaget i" och slutar med "på nytt." bort ha följande lydelse:
Regeringens förslag innebär att sjuklön skall kunna utgå utomlands i större utsträckning än sjukpenning kan utgå enligt nuvarande regler. Med hänsyn till de svårigheter som föreligger lika väl för arbetsgivare som för försäkringskassan att kontrollera en arbetstagares eller försäkrads hälsotillstånd vid vistelse utomlands anser utskottet att en sådan ordning inte är tillfredsställande. Skyldigheten att utge sjuklön vid vistelse utomlands bör därför inte vara större än skyldigheten att utge sjukpenning.
Det anförda bör ges regeringen till känna, och regeringen bör lägga fram förslag av den angivna innebörden.
dels att moment 8 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
8. beträffande sjuklön utomlands att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:Sf52 yrkande 2 och 1990/91:Sf53 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
8. Försäkring för små företag (mom.11)
Gullan Lindblad (m), Sigge Godin (fp), Karin Israelsson (c), Margit Gennser (m), Barbro Sandberg (fp), Bertil Persson (m), Marianne Jönsson (c) och Gösta Lyngå (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 21 börjar med "Utskottet delar" och slutar med "yrkande 2." bort ha följande lydelse:
Utskottet delar inte bedömningen i propositionen om avgränsningen av vilka företag som bör kunna teckna försäkring hos allmän försäkringskassa för oförutsett höga sjuklönekostnader. Gränsen bör enligt utskottets mening sättas högre, och möjligheten att teckna försäkringen bör omfatta företag med upp till ca 15 anställda. Detta innebär att lönesummegränsen bör sättas vid 90 basbelopp i stället för 60 basbelopp.
dels att moment 11 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
11. beträffande försäkring för små företag att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:Sf52 yrkande 6, 1990/91:Sf55 yrkande 6 och 1990/91:Sf243 yrkande 2 antar det i proposition 1990/91:181 framlagda förslaget till lag om sjuklön såvitt avser 17§ med den ändringen att talet "60" byts ut mot talet "90",
9. Rapporteringsskyldighet (mom.12)
Gullan Lindblad (m), Sigge Godin (fp), Margit Gennser (m), Barbro Sandberg (fp) och Bertil Persson (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 23 börjar med "Utskottet har" och slutar med "yrkande 1." bort ha följande lydelse:
Det uppgiftslämnande som skall åligga arbetsgivaren enligt riksdagens beslut om rehabilitering och rehabiliteringsersättning (se 1990/91:SfU16) är enligt utskottets uppfattning till fyllest för att försäkringskassan skall få de uppgifter den kan behöva om enskilda försäkrade. För att tillgodose andra typer av krav på information och statistik över korta sjukfall anser utskottet att stickprov kan göras på olika grupper inom exempelvis vissa branscher eller för att följa upp och kartlägga kvinnors ohälsa. Även undersökningar av AKU-modell kan tänkas om behov av sådan information föreligger.
Utskottet anser med hänsyn till det anförda att någon sådan skyldighet att rapportera även sjukfall som avslutas inom sjuklöneperioden som föreslås i propositionen inte bör införas. Propositionens förslag i denna del bör därför avslås.
dels att moment 12 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
12. beträffande rapporteringsskyldighet att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:Sf52 yrkande 5 och 1990/91:Sf55 yrkande 2 och med avslag på motionerna 1990/91:Sf51 yrkande 1 och 1990/91:Sf53 yrkandena 4--6 avslår det i proposition 1990/91:181 framlagda förslaget till lag om sjuklön såvitt avser 12§ andra stycket,
10. Rapporteringsskyldighet (mom.12)
Karin Israelsson och Marianne Jönsson (båda c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 23 börjar med "Utskottet har" och slutar med "yrkande 1." bort ha följande lydelse:
I ett inledningsskede finns det enligt utskottets uppfattning behov av att kunna kontrollera att tillfällig föräldrapenning inte utbetalas under sjuklöneperioden. Likaså kan det finnas anledning att via försäkringskassans statistik följa sjuktalens utveckling. Utskottet delar därför regeringens bedömning att rapportering behövs även av korta sjukfall. Skyldigheten för arbetsgivare att rapportera sådana sjukfall till försäkringskassan bör emellertid upphöra sedan frågan om den tillfälliga föräldrapenningen lösts och andra vägar kunnat visas att erhålla nödvändig information om sjuktalets utveckling. Utskottet vill understryka att behovet av skydd för småbarnsföräldrar på arbetsmarknaden måste beaktas särskilt vid övervägandet av sådana lösningar.
Det anförda bör ges regeringen till känna.
dels att moment 12 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
12. beträffande rapporteringsskyldighet att riksdagen dels med avslag på motionerna 1990/91:Sf52 yrkande 5 och 1990/91:Sf55 yrkande 2 antar det i proposition 1990/91:181 framlagda förslaget till lag om sjuklön såvitt avser 12§ andra stycket, dels med bifall till motion 1990/91:Sf53 yrkandena 4--6 och med anledning av motion 1990/91:Sf51 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
11. Avgiften till sjukförsäkringen (mom.13)
Gullan Lindblad (m), Sigge Godin (fp), Karin Israelsson (c), Margit Gennser (m), Barbro Sandberg (fp), Bertil Persson (m) och Marianne Jönsson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 24 börjar med "Utskottet utgår" och slutar med "yrkande 7." bort ha följande lydelse:
Den i propositionen föreslagna sänkningen av arbetsgivaravgiften till sjukförsäkringen anges vara beräknad på nu kända förhållanden. Utskottet vill understryka vad sjuklönekommittén anfört om att arbetsgivarna som grupp skall kompenseras med sänkta socialavgifter så att sjuklönereformen blir kostnadsneutral. Utvecklingen måste därför följas med största uppmärksamhet och avgiften sänkas om kostnadsläget ger anledning till det. Regeringen bör i sådant fall återkomma till riksdagen med ett förslag om ytterligare sänkning av avgiften.
dels att moment 13 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
13. beträffande avgiften till sjukförsäkringen att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Sf52 yrkande 8 och 1990/91:Sf53 yrkande 7 och med avslag på motionerna 1990/91:Sf243 yrkande 1, 1990/91:Sf353 yrkande 1 och 1990/91:Sf356 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
12. Arbetsgivarinträde (mom.21)
Sigge Godin och Barbro Sandberg (båda fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 26 börjar med "Utskottet anser att" och slutar med "yrkande 2." bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets uppfattning har ett system med arbetsgivarinträde stora fördelar, och utskottet anser därför att ett sådant system bör uppmuntras och stimuleras vid sidan av sjuklönereformen. Det bör ankomma på regeringen att överväga lämpliga åtgärder i detta syfte.
dels att moment 21 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
21. beträffande arbetsgivarinträde att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:Sf55 yrkande 3 och 1990/91:Sf353 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
13. Beräkning av SGI (mom. 22)
Gullan Lindblad (m), Sigge Godin (fp), Karin Israelsson (c), Margit Gennser (m), Barbro Sandberg (fp), Bertil Persson (m) och Marianne Jönsson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 28 börjar med "Sedan alla" och slutar med "bör avvaktas." bort ha följande lydelse:
Den princip som gäller inom sjuklönesystemet, nämligen att ersättning inte skall beräknas på anställningsförmåner som inte går förlorade i samband med sjukskrivning, bör enligt utskottets uppfattning gälla även för ersättning genom sjukpenning. Beräkningen av SGI bör därför, som framhålls i motionerna Sf53 och Sf55, ändras i enlighet med denna princip.
Det anförda bör ges regeringen till känna.
dels att moment 22 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
22. beträffande beräkning av SGI att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:Sf53 yrkande 3 och 1990/91:Sf55 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
14. SGI-anmälan (mom. 23)
Gullan Lindblad (m), Sigge Godin (fp), Margit Gennser (m), Barbro Sandberg (fp) och Bertil Persson (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 29 börjar med "Som framgår" och slutar med "yrkande 5." bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets uppfattning bör kravet på förhandsanmälan och förhandsregistrering av SGI kunna slopas. Utom andra fördelar bör detta också medföra en administrativ besparing. Regeringen bör med anledning härav lägga fram förslag om att kravet avskaffas.
dels att moment 23 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
23. beträffande SGI-anmälan att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:Sf52 yrkande 4 och 1990/91:Sf55 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
Särskilt yttrande
Särskild löneskatt (mom. 14)
Gullan Lindblad, Margit Gennser och Bertil Persson (alla m) anför:
I samband med skattereformen våren 1990 (prop. 1989/90:110, SkU30) motsatte sig moderata samlingspartiet den särskilda löneskatt för pensionärer och på näringsinkomster som då genomfördes. Partiet har därefter vidhållit denna inställning, senast i betänkande 1990/91:SkU29 då skatten utvidgades till pensionsförmåner. Den särskilda löneskatten bör enligt vår mening avskaffas så snart som möjligt, i första hand i fråga om pensionärers inkomster. De snedvridande effekter som följer av det höga skattetrycket kan inte botas med nya skatter och avgifter. I stället bör de egentliga socialförsäkringsavgifterna, ATP- och sjukförsäkringsavgifterna förmånsrelateras.
I propositionen framlagda lagförslag
Bilaga 1
Av utskottet framlagda lagförslag (mom. 16 i utskottets hemställan) Bilaga 2
Förslag till
Lag om ändring i lagen (1989:225) om ersättning till smittbärare
Härigenom föreskrivs att 6 § lagen (1989:225) om ersättning till smittbärare skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
6 §
Smittbärarpenningen skall minskas med följande förmåner i den utsträckning förmånerna utges för samma tid:
1. sjukpenning och sjukpenningtillägg enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring, lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd eller motsvarande äldre lagstiftning,
1. sjukpenning och sjukpenningtillägg enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring, lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd eller motsvarande äldre lagstiftning samt rehabiliteringspenning enligt lagen om allmän försäkring,
2. havandeskapspenning och föräldrapenningförmåner enligt lagen om allmän försäkring samt ersättning enligt lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för närståendevård, 3. livränta enligt lagen om arbetsskadeförsäkring eller lagen om statligt personskadeskydd eller motsvarande äldre författning som smittbäraren får på grund av att han är smittbärare,
4. ersättning enligt utländsk lagstiftning om arbetsskadeförsäkring som smittbäraren får på grund av att han är smittbärare. 4. ersättning enligt utländsk lagstiftning om arbetsskadeförsäkring som smittbäraren får på grund av att han är smittbärare,
5. sjuklön eller annan ersättning enligt lagen (1991:000) om sjuklön.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.
Förslag till
Lag om ändring i lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för närståendevård
Härigenom föreskrivs att 11 § lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för närståendevård skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
11 §
Ersättning utges inte i den mån vårdaren för samma dag får sjukpenning, havandeskapspenning eller föräldrapenningförmåner enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring eller sjukpenning enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring eller får motsvarande ersättning enligt annan författning eller på grund av regeringens beslut i ett särskilt fall. Utan hinder härav utges dock ersättning enligt denna lag om den avser annan tid än den andra ersättningen.
Ersättning utges inte i den mån vårdaren för samma dag får sjukpenning, havandeskapspenning, föräldrapenningförmåner eller rehabiliteringspenning enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring eller sjukpenning enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring eller får motsvarande ersättning enligt annan författning eller på grund av regeringens beslut i ett särskilt fall eller uppbär sjuklön eller annan ersättning enligt lagen (1991:000) om sjuklön. Utan hinder härav utges dock ersättning enligt denna lag om den avser annan tid än den andra ersättningen.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.
Utskottets förslag till ändrad lydelse av 20 § lagen (1991:000) om sjuklön (mom. 15 i utskottets hemställan)
Bilaga 3
20 § Regeringens förslag Utskottets förslag
Om tvist har uppkommit om arbetstagarens rätt till sjuklön och tvisten gäller huruvida arbetsförmågan är nedsatt på grund av sjukdom eller nedsättningens omfattning, kan den allmänna försäkringskassa hos vilken arbetstagaren är inskriven, efter skriftlig ansökan av denne, besluta att ersättning för tid som den omtvistade sjuklönen avser skall utges från sjukförsäkringen enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.
Om tvist har uppkommit om arbetstagarens rätt till sjuklön och tvisten gäller huruvida arbetsförmågan är nedsatt på grund av sjukdom eller nedsättningens omfattning, kan den allmänna försäkringskassa hos vilken arbetstagaren är inskriven eller skulle ha varit inskriven, om han hade uppfyllt åldersvillkoret i 1 kap. 4 § lagen (1962:381) om allmän försäkring, efter skriftlig ansökan av arbetstagaren, besluta att ersättning för tid som den omtvistade sjuklönen avser skall utges från sjukförsäkringen enligt lagen om allmän försäkring.
Utskottets förslag till ändrad lydelse av 11 kap. 2 § och 20 kap. 3 § lagen (1962:381) om allmän försäkring samt förslag till ny punkt, 3, av ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna till lagen (1991:000) om ändring i lagen om allmän försäkring (mom.17 i utskottets hemställan) Bilaga 4
Lydelse enligt riksdagens beslut (rskr. 1990/91:303) Utskottets förslag
11 kap. 2 §
Med inkomst av anställning avses lön eller annan ersättning i pengar eller andra skattepliktiga förmåner, som en försäkrad har fått såsom arbetstagare i allmän eller enskild tjänst. Med lön likställs kostnadsersättning som inte enligt 10 § uppbördslagen (1953:272) undantas vid beräkning av preliminär A-skatt. Till sådan inkomst räknas dock inte från en och samme arbetsgivare utgiven lön som under ett år ej uppgått till 1 000 kronor. Till sådan inkomst räknas inte heller intäkt som avses i 32 § 1 mom. första stycket h och i kommunalskattelagen (1928:370) eller sådan ersättning som enligt 1 § första stycket 2--6 lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster utgör underlag för nämnda skatt. I fråga om arbete som har utförts utomlands bortses vid beräkningen av pensionsgrundande inkomst från sådana lönetillägg som betingas av ökade levnadskostnader och andra särskilda förhållanden i sysselsättningslandet. Såsom inkomst av anställning anses även
a) sjukpenning och rehabiliteringspenning enligt denna lag samt sjukpenning enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring eller motsvarande ersättning som utgår enligt annan författning eller på grund av regeringens förordnande, i den mån ersättningen träder i stället för försäkrads inkomst såsom arbetstagare i allmän eller enskild tjänst, b) föräldrapenningförmåner, c) vårdbidrag enligt 9 kap. 4 §, i den mån bidraget inte är ersättning för merkostnader, d) dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa, e) kontant arbetsmarknadsstöd enligt lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd, f) utbildningsbidrag under arbetsmarknadsutbildning och yrkesinriktad rehabilitering i form av dagpenning, g) korttidsstudiestöd, vuxenstudiebidrag och utbildningsarvode enligt studiestödslagen (1973:349), h) delpension enligt lagarna (1975:380) och (1979:84) om delpensionsförsäkring, i) dagpenning till värnpliktiga och vapenfria tjänstepliktiga under repetitionsutbildning, frivilliga som genomgår utbildning under krigsförbandsövning eller särskild övning inom värnpliktsutbildningen, läkare under försvarsmedicinsk tjänstgöring samt civilförsvarspliktiga, j) utbildningsbidrag för doktorander, k) timersättning vid grundutbildning för vuxna (grundvux), vid vuxenutbildning för psykiskt utvecklingsstörda (särvux) och vid grundläggande svenskundervisning för invandrare,
Lydelse enligt riksdagens beslut (rskr 1990/91:303) Utskottets förslag
l) livränta enligt 4 kap. lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring eller motsvarande livränta som bestäms med tillämpning av sagda lag, m) från Sveriges författarfond och konstnärsnämnden utgående bidrag som ej är att hänföra till inkomst av annat förvärvsarbete enligt 3§, i den mån regeringen så förordnar, n) statsbidrag till arbetslösa som tillskott till deras försörjning när de startar egen rörelse, o) värdet av vad den försäkrade tillgodoförs som följd av att en arbetsgivare lämnar sådant bidrag som tillställs med lön enligt 2 kap. 3§ andra stycket lagen (1981:691) om socialavgifter, p) ersättning enligt lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för närståendevård, q) tillfälliga förvärvsinkomster av verksamhet som inte bedrivs självständigt. q) tillfälliga förvärvsinkomster av verksamhet som inte bedrivs självständigt,
r) ersättning som en allmän försäkringskassa utger enligt 20 § lagen (1991:000) om sjuklön.
I fråga om ersättning i pengar eller andra skattepliktiga förmåner för utfört arbete i annan form än pension samt i fråga om ersättning till idrottsutövare från visst slag av ideell förening gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i 3 kap. 2 § andra stycket.
Vid beräkning av inkomst av anställning skall hänsyn tas till lön eller annan ersättning, som den försäkrade har fått från en arbetsgivare, som är bosatt utom riket eller är utländsk juridisk person, endast i fall då den försäkrade sysselsatts här i riket och överenskommelse inte träffats enligt 3 kap. 2 a § eller då han tjänstgjort som sjöman ombord på svenskt handelsfartyg. Vad som sägs här skall inte gälla beträffande lön till svenska medborgare, om svenska staten eller, där lönen härrör från utländsk juridisk person, en svensk juridisk person, som äger ett bestämmande inflytande över den utländska juridiska personen, enligt av riksförsäkringsverket godtagen förbindelse har att svara för tilläggspensionsavgiften.
Hänsyn skall ej heller tas till lön eller annan ersättning från främmande makts beskickning eller lönade konsulat här i riket eller från arbetsgivare, som tillhör sådan beskickning eller sådant konsulat och som inte är svensk medborgare. Vad som sägs här skall inte gälla beträffande lön till svensk medborgare eller till den som utan att vara svensk medborgare är bosatt i riket, om en utländsk beskickning här i riket enligt av riksförsäkringsverket godtagen förbindelse har att svara för tilläggspensionsavgiften. Den som åtagit sig förbindelse enligt tredje eller fjärde stycket skall anses såsom arbetsgivare.
Lydelse enligt riksdagens beslut (rskr. 1990/91:303) Utskottets förslag
20 kap. 3 §
Ersättning enligt denna lag får dras in eller sättas ned, om den som är berättigad till ersättningen
a) uppsåtligen åsamkat sig sjukdom eller skada, som orsakat den utgift eller nedsättning av arbetsförmågan, för vilken ersättning begäres;
b) ådragit sig sjukdomen eller skadan vid förövandet av handling, för vilken ansvar genom lagakraftägande dom ådömts honom;
a) ådragit sig sjukdomen eller skadan vid uppsåtligt brott som han har dömts för genom dom som har vunnit laga kraft;
c) vägrar att underkasta sig undersökning av läkare eller att följa läkares föreskrifter eller eljest gör sig skyldig till grov ovarsamhet ur hälsosynpunkt;
b) vägrar att genomgå undersökning av läkare eller att följa läkares föreskrifter;
d) medvetet eller av grov vårdslöshet lämnar oriktig eller vilseledande uppgift angående förhållande, som är av betydelse för rätten till ersättning.
c) medvetet eller av grov vårdslöshet lämnar oriktig eller vilseledande uppgift angående förhållande, som är av betydelse för rätten till ersättning.
Vägrar en försäkrad utan giltig anledning att underkasta sig sådan rehabilitering som avses i 22 kap. 7 § får sjukpenning eller förtidspension helt eller delvis tills vidare förvägras honom, under förutsättning att han erinrats om denna påföljd. Motsvarande skall gälla i fråga om särskild efterlevandepension, om den efterlevande utan giltig anledning vägrar att följa ett villkor som uppställts med stöd av 16 kap. 3 §.
Övergångsbestämmelserna
3. Den nya föreskriften i 11 kap. 2 § tillämpas första gången när pensionsgrundande inkomst bestäms för år 1992.
Utskottets förslag till ändrad lydelse av 2 kap. 1 § lagen (1981:691) om socialavgifter (mom. 18 i utskottets hemställan) Bilaga 5
Lydelse enligt 1990/91:UbU16 Utskottets förslag
2 kap. 1 §
En arbetsgivare skall på det avgiftsunderlag som anges i 3--5 §§ för varje år betala 1. sjukförsäkringsavgift med 10,10 procent, 1. sjukförsäkringsavgift med 8,20 procent, 2. folkpensionsavgift med 7,45 procent, 3. tilläggspensionsavgift efter den procentsats som anges i särskild lag, 4. delpensionsavgift med 0,50 procent, 5. barnomsorgsavgift med 2,20 procent, 6. arbetsskadeavgift med 0,90 procent, 7. arbetsmarknadsavgift med 2,04 procent, 8. arbetarskyddsavgift med 0,35 procent, 9. utbildningsavgift med 0,39 procent samt 10. lönegarantiavgift med 0,20 procent.
Arbetsgivare som avses i 1 kap. 2 § andra stycket skall dock betala endast tilläggspensionsvgift.
Arbetsgivare som avses i 1 kap. 2 § andra stycket skall dock beträffande ersättning som avses i 11 kap. 2 § första stycket m och femte stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring betala endast tilläggspensionsavgift. Staten betalar inte arbetsskadeavgift.
Utskottets förslag till ändrad lydelse av punkt 12 av anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen (1928:370) (mom.19 i utskottets hemställan, första dels-satsen)
Bilaga 6:1
Lydelse enligt riksdagens beslut (rskr. 1990/91:303)
Utskottets förslag
Anvisningar
till 32 §
12. Sjukpenning och rehabiliteringspenning enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring och sjukpenning enligt lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring, lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring, lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd och lagen (1977:267) om krigsskadeersättning till sjömän utgör skattepliktig intäkt av tjänst om förmånen grundas på förvärvsinkomst, som hänför sig till tjänst. Till intäkt av tjänst hänföres under nämnda förutsättning också ersättning enligt lagen (1989:225) om ersättning till smittbärare samt annan lag eller författning, som utgått annorledes än på grund av försäkring, som nyss sagts, till någon vid sjukdom eller olycksfall i arbete eller på grund av militärtjänstgöring.
Föräldrapenningförmåner och vårdbidrag enligt lagen om allmän försäkring samt ersättning enligt lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för närståendevård utgör skattepliktig intäkt av tjänst, dock ej sådan del av vårdbidrag som utgör ersättning för merkostnader.
Föräldrapenningförmåner och vårdbidrag enligt lagen om allmän försäkring, ersättning enligt lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för närståendevård samt ersättning som en allmän försäkringskassa utger enligt 20 § lagen (1991:000) om sjuklön utgör skattepliktig intäkt av tjänst, dock ej sådan del av vårdbidrag som utgör ersättning för merkostnader.
Korttidsstudiestöd, vuxenstudiebidrag och utbildningsarvode enligt studiestödslagen (1973:349), utbildningsbidrag för doktorander, timersättning vid grundutbildning för vuxna (grundvux), vid vuxenutbildning för psykiskt utvecklingsstörda (särvux) och vid grundläggande svenskundervisning för invandrare räknas som skattepliktig intäkt av tjänst.
Dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa, kontant arbetsmarknadsstöd, statsbidrag motsvarande dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa eller kontant arbetsmarknadsstöd som lämnas till arbetslös som startar egen rörelse samt ersättning enligt 16 § lagen (1989:425) om särskilda inskolningsplatser hos offentliga arbetsgivare räknas som skattepliktig intäkt av tjänst. Dagpenning vid utbildning och tjänstgöring inom totalförsvaret räknas som skattepliktig intäkt av tjänst. Detsamma gäller dagpenning och stimulansbidrag, vilka enligt av regeringen eller av statlig myndighet meddelade bestämmelser utgå till deltagare i arbetsmarknadsutbildning samt med dem i fråga om sådana bidrag likställda.
Utskottets förslag till ändrad lydelse av punkt 12 av anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen (1928:370) (mom.19 i utskottets hemställan, andra dels-satsen) Bilaga 6:2
Lydelse enligt 1990/91:UbU17 Utskottets förslag
Anvisningar
till 32 §
12. Sjukpenning och rehabiliteringspenning enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring och sjukpenning enligt lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring, lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring, lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd och lagen (1977:267) om krigsskadeersättning till sjömän utgör skattepliktig intäkt av tjänst om förmånen grundas på förvärvsinkomst, som hänför sig till tjänst. Till intäkt av tjänst hänföres under nämnda förutsättning också ersättning enligt lagen (1989:225) om ersättning till smittbärare samt annan lag eller författning, som utgått annorledes än på grund av försäkring, som nyss sagts, till någon vid sjukdom eller olycksfall i arbete eller på grund av militärtjänstgöring.
Föräldrapenningförmåner och vårdbidrag enligt lagen om allmän försäkring samt ersättning enligt lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för närståendevård utgör skattepliktig intäkt av tjänst, dock ej sådan del av vårdbidrag som utgör ersättning för merkostnader.
Föräldrapenningförmåner och vårdbidrag enligt lagen om allmän försäkring, ersättning enligt lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för närståendevård samt ersättning som en allmän försäkringskassa utger enligt 20 § lagen (1991:000) om sjuklön utgör skattepliktig intäkt av tjänst, dock ej sådan del av vårdbidrag som utgör ersättning för merkostnader.
Korttidsstudiestöd, vuxenstudiebidrag och utbildningsarvode enligt studiestödslagen (1973:349), utbildningsbidrag för doktorander, timersättning vid kommunal vuxenutbildning (komvux), vid vuxenutbildning för psykiskt utvecklingsstörda (särvux) och vid svenskundervisning för invandrare (sfi) räknas som skattepliktig intäkt av tjänst.
Dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa, kontant arbetsmarknadsstöd, statsbidrag motsvarande dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa eller kontant arbetsmarknadsstöd som lämnas till arbetslös som startar egen rörelse samt ersättning enligt 16 § lagen (1989:425) om särskilda inskolningsplatser hos offentliga arbetsgivare räknas som skattepliktig intäkt av tjänst. Dagpenning vid utbildning och tjänstgöring inom totalförsvaret räknas som skattepliktig intäkt av tjänst. Detsamma gäller dagpenning och stimulansbidrag, vilka enligt av regeringen eller av statlig myndighet meddelade bestämmelser utgå till deltagare i arbetsmarknadsutbildning samt med dem i fråga om sådana bidrag likställda.
Bilaga 7 Skatteutskottets yttrande 1990/91:SkU7y Särskild löneskatt
Till socialförsäkringsutskottet
Socialförsäkringsutskottet har berett skatteutskottet tillfälle att yttra sig över den med anledning av proposition 1990/91:181 väckta motionen 1990/91:Sf55 av Sigge Godin m.fl. (fp), yrkande 7.
Motionsyrkandet innebär att riksdagen -- som en följd av att sjukförsäkringsavgiften enligt propositionen skall sänkas med 1,9 procentenheter fr.o.m. 1992 -- beslutar att sänka den särskilda löneskatten med 1 procentenhet.
De nya regler om sjuklön som föreslås i propositionen innebär att arbetsgivarna skall svara för kostnaderna för sjuklön till sina anställda under de första 14 dagarna av en sjukperiod. Samtidigt minskar sjukförsäkringens kostnader för korta sjukfall. I propositionen föreslås därför att arbetsgivaravgiften till sjukförsäkringen sätts ned från 10,10 till 8,2% av avgiftsunderlaget. Denna nedsättning har beräknats motsvara de minskade kostnaderna för sjukförsäkringen. I propositionen anförs att arbetsgivarna därmed generellt sett får kompensation för de ökade kostnader som den nya ordningen medför.
Den särskilda löneskatten ingår i den skattereform som har genomförts fr.o.m. 1991. Skatten kommer att tas ut på ett underlag av ca 53 miljarder kronor. Syftet är att åstadkomma en likvärdig beskattning av förvärvsinkomster. Samtidigt utgör löneskatten en väsentlig del av finansieringen av reformen.
Principen är att skatten skall utgå på sådana förvärvsinkomster och näringsinkomster som är undantagna från socialavgifter och på pensionskostnader. Skattesatsen har upptagits till 22,2% för att motsvara den s.k. skattedelen av socialavgifterna. Häri ingår sjukförsäkringsavgiften och vissa andra socialavgifter med hälften av avgiftsuttaget. För försäkringsavgifter för egenpension i näringsverksamhet är skattesatsen 11,1%.
I proposition 1989/90:110, som grundade sig på en överenskommelse mellan s och fp om skattereformen, uttalades att det inte fanns tillräcklig anledning att låta löneskatten automatiskt följa eventuella förändringar av socialavgifterna. Skattesatsen borde i stället läggas fast. I propositionen uttalades också att framtida förändringar av skattesatsen borde företas genom särskilda riksdagsbeslut om det skett sådana mer betydande förändringar av socialavgiftsuttaget att även den särskilda löneskatten borde ändras.
Mot den angivna bakgrunden delar utskottet motionärernas uppfattning att den särskilda löneskatten skall justeras. Utskottet föreslår att regeringen med anledning av motionen får i uppdrag att återkomma till riksdagen med förslag om hur en sådan justering skall kunna ske.
Stockholm den 23 maj 1991
På skatteutskottets vägnar
Bo Forslund
Närvarande: Bo Forslund (s), Torsten Karlsson (s), Kjell Johansson (fp), Hugo Hegeland (m), Bruno Poromaa (s), Yvonne Sandberg-Fries (s), Sverre Palm (s), Karl-Gösta Svenson (m), Leif Olsson (fp), Rolf Kenneryd (c), Gösta Lyngå (mp), Kjell Nordström (s), Knut Wachtmeister (m), Lisbeth Staaf-Igelström (s), Marianne Andersson i Gislaved (s), Martin Olsson (c) och Maggi Mikaelsson (v).
Avvikande mening
Hugo Hegeland, Karl-Gösta Svenson och Knut Wachtmeister (alla m) anför:
I samband med skattereformen våren 1990 (prop. 1989/90:110, SkU30) motsatte sig moderata samlingspartiet den särskilda löneskatt för pensionärer och på näringsinkomster som då genomfördes. Vi har därefter vidhållit denna inställning, senast i betänkandet 1990/91:SkU29 då skatten utvidgades till pensionsförmåner. Den särskilda löneskatten bör avskaffas så snart som möjligt, i första hand i fråga om pensionärers inkomster. De snedvridande effekter som följer av det höga skattetrycket kan inte botas med nya skatter och avgifter. I stället bör de egentliga socialförsäkringsavgifterna, ATP- och sjukförsäkringsavgifterna förmånsrelateras. De avgifter som inte är förmånsrelaterade bör avskaffas successivt.
Innehållsförteckning
Sammanfattning 1 Propositioner 2 Motioner 3 Utskottet 6 Allmänt om sjukersättning 6 Nuvarande ersättningssystem 6 Föreslaget system med sjuklön 7 Kompensationsnivån 11 Sjuklöneperiod 13 Personkretsen 14 Sjuklönegaranti 19 Försäkringsmöjlighet för små företag 20 Anmälnings- och uppgiftsskyldighet 21 Avgifter 23 Medelsanvisning 25 Förslaget i övriga delar 25 Lagförslagen 25 Andra frågor om sjukpenningförsäkringen 26 Arbetsgivarinträde 26 Sjukpenninggrundande inkomst 26 Hemställan 29 Reservationer 32 1. Avslag på proposition 1990/91:181 m.m. (v)32 2. Uppföljning av sjuklönesystemet (mp)33 3. Kompensationsnivåns genomslag (fp) 33 4. Karensdagar (m, fp) 34 5. Sammanläggningsregel (m, c, mp) 34 6. Kvalifikationsregler (m) 35 7. Sjuklön utomlands (m, fp, c) 35 8. Försäkring för små företag (m, fp, c, mp) 35 9. Rapporteringsskyldighet (m, fp) 36 10. Rapporteringsskyldighet (c) 37 11. Avgiften till sjukförsäkringen (m, fp, c) 37 12. Arbetsgivarinträde (fp) 38 13. Beräkning av SGI (m, fp, c) 38 14. SGI-anmälan (m, fp) 38 Särskilt yttrande 39 Särskild löneskatt (m)39 Bilagor I propositionen framlagda lagförslag 40 Av utskottet framlagda lagförslag 61 Skatteutskottets yttrande 1990/91:SkU7y 70