Sjömanspensioneringen

Betänkande 1989/90:TU7

Trafikutskottets betänkande
1989/90:TU7

1989/90

TU7

Sammanfattning

Utskottet tillstyrker regeringens förslag att den särskilda sjömanspensioneringen
avskaffas fr.o.m. den 1 januari 1990.

Utskottet anser att övergångsreglerna bör ges en generösare utformning
jämfört med förslagen i propositionen. Sålunda förordar utskottet
att alla sjömän som den 1 januari 1990 har uppfyllt kvalifikationskraven
bör ges rätt till reducerad pension.

Vpk- och mp-ledamöterna anför i var sin reservation att propositionen
bör avslås av riksdagen.

Propositionen

Regeringen (kommunikationsdepartementet) föreslår i proposition
1989/90:4 om sjömanspensioneringen att riksdagen godkänner vad
föredragande departementschefen har anfört om upphävande av det
särskilda pensionssystemet för sjömän.

Motionerna

1989/90:T1 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas

1. att riksdagen avslår regeringens proposition 1989/90:4 om att
upphäva kungörelsen om sjömanspensionen,

2. att riksdagen begär att regeringen skall återkomma med förslag
till en finansiering som säkerställer att sjömännens pensionssystem
bibehålls.

1989/90:T2 av Gunhild Bolander och Sven-Olof Petersson (båda c) vari
yrkas att riksdagen avslår proposition 1989/90:4.

1989/90:T3 av Roy Ottosson m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen avslår
proposition 1989/90:4.

1989/90:T4 av Gullan Lindblad m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
förändringar av det särskilda pensionssystemet för sjömän.

1 Riksdagen 1989/90. 15 sami. Nr 7

1989/90:T5 av Kenth Skårvik m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen avslår propositionen,

2. att riksdagen hos regeringen begär nytt förslag sedan överenskommelse
träffats mellan parterna om annan reglering av pensionsfrågan,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om rättvisa övergångsregler.

1989/90:T6 av Lena Öhrsvik (s) vari yrkas att riksdagen inom föreliggande
finansiellt utrymme beslutar om vissa justeringar av avtrappningsreglerna
för sjömanspensioneringen i enlighet med vad som anförts
i motionen.

Nuvarande bestämmelser

Den särskilda sjömanspensioneringen i statlig regi tillkom år 1864. Nu
gällande regler trädde i kraft den 1 juli 1972. Pensionen får betalas ut
till sjömän mellan 55 och 65 års ålder. Pensioneringen är begränsad
till manskap och gäller utan särskilda inskränkningar även för utländska
medborgare som har tjänstgjort i den svenska handelsflottan. Sjömannen
är berättigad till pension om han har fullgjort minst 120
anställningsmånader då han är mellan 30 och 60 år och om minst 80
månader av denna tid infallit efter det att han fyllt 40 år.

Sjömanspensionens årsbelopp får normalt inte överstiga ett och ett
halvt basbelopp. Ändras basbeloppet skall pensionens årsbelopp räknas
om. Pensionen kan tas ut vid högre ålder än 55 år. I så fall ökas
pensionsbeloppet med 1,2 % för varje månad som har förflutit från 55
år till dess pensionen börjar utgå. För tid som infaller efter det att
sjömannen har fyllt 62 år utgår inga tillägg. Sjömanspensionen samordnas
med vissa andra pensioner och förmåner.

Ursprungligen bekostade staten pensioneringen. Senare tillkom hyresavgifter,
som sjömännen själva betalade, och redaravgifter. Numera
bekostas pensioneringen helt genom redaravgifter och fondmedel. Redaravgiften
uppgår fr.o.m. år 1985 till 1,2 % av avgiftsunderlaget.

Inkomsterna av räntor och redaravgifter har varit i stort sett oförändrade
under de senaste fem åren. För budgetåret 1987/88 uppgick
ränteinkomsterna av fondmedlen till 8,4 milj.kr. och inkomsterna från
redaravgifterna till ca 19 milj.kr. Under detta budgetår uppgick pensionsutbetalningarna
till 46,2 milj.kr.

Under en längre tid har försök gjorts att ersätta den statligt reglerade
sjömanspensioneringen med kollektivavtal. Dessa försök har emellertid
misslyckats.

Förslagen i propositionen

Kommunikationsministern anser att det numera inte kan åberopas
några sociala skäl för bibehållandet av ett särskilt pensionssystem för
sjömän. Det finns inget som talar för att nutidens sjömän skulle ha
större behov än andra motsvarande yrkeskategorier av en förtida

1989/90:TU7

pensionering. Enligt propositionen medför utbyggnaden av den allmänna
försäkringen, genom bl.a. vidgade möjligheter till förtidspension
och möjlighet till delpension vid 60 års ålder, att uppkommande
behov kan tillgodoses på annat sätt än genom sjömanspensionerna.

Redaravgifterna räcker inte till för att täcka pensionskostnaderna.
De fonderade medlen avtappas snabbt. Om den särskilda sjömanspensioneringen
skall behållas medför detta att en kraftig höjning av
redaravgiften måste genomföras eller att kostnaden för pensionen
kommer att belasta statsbudgeten. En höjning av redaravgiften i den
utsträckning som skulle behövas skulle enligt propositionen helt strida
mot syftet med de sjöfartspolitiska åtgärder som riksdagen under år
1988 beslutat om och kan därför inte komma i fråga (prop.
1987/88:129, bet. TU 27, rskr. 337 samt prop. 1988/89:56, bet. TU6,
rskr. 85).

Kommunikationsministern framhåller vidare att riksdagen tidigare
avvisat tanken på att staten skulle överta ansvaret för sjömanspensioneringen
(prop. 1983/84:123, bet. TU 29, rskr. 318).

Mot bakgrund av det anförda förordar kommunikationsministern att
den särskilda sjömanspensioneringen avskaffas och att 1972 års kungörelse
upphävs fr.o.m. den 1 januari 1990. Ett avskaffande av systemet
kräver dock enligt propositionen vissa övergångsregler. Utgångspunkten
föreslås vara att alla pensioner som beslutats före den 1 januari
1990 skall utgå. Departementschefen anser det rimligt att beräkningsunderlaget
för dessa pensioner i fortsättningen utgår från 1989 års
basbelopp. Någon ändring av pensionsbeloppet skall alltså inte ske
även om basbeloppet ändras.

För att åstadkomma en rimlig övergångslösning anser kommunikationsministern
att sjömän, som vid upphävandet av 1972 års kungörelse
är mellan 51 och 55 år och som redan uppfyllt kvalifikationskraven
för pension, bör ges rätt till en reducerad pension enligt särskilda
övergångsbestämmelser. Han bedömer att avtrappningsreglerna bör ges
följande utformning.

Ålder den l januari 1990	Andel i procent av den pension som skulle ha utgått enligt 1972 års kungörelse beräknad efter 1989 års basbelopp
51 år	20 %
52 år	40 %
53 år	60 %
54 år	80 %

Enligt propositionen bör utgångspunkten vara att redaravgiften bibehålls
oförändrad under avvecklingsperioden. Behovet av kapital under
denna period uppgår totalt till 258 milj.kr. Detta belopp avses täcka
kostnaderna för redan beviljade pensioner samt övergångspensioner
under tiden 1990—2002. Under perioden 1992—1995 behöver fonden
tillföras medel utöver redaravgifterna för att i första hand finansiera de
föreslagna avtrappningsreglerna. Därefter beräknas ett överskott. Det
underskott som uppstår under första hälften av 1990-talet föreslås
finansieras genom upplåning. Upplåningsbehovet anges till ca 50

1989/90:TU7

milj.kr. Det överskott som uppstår tiden därefter skall användas för
återbetalning och för att täcka kostnaderna för den nödvändiga upplåningen.

Utskottet

Avskaffande av den särskilda sjömanspensioneringen

I motion TI (vpk) yrkas att riksdagen beslutar avslå regeringens förslag
att avskaffa sjömanspensioneringen samt att regeringen får i uppdrag
att återkomma med förslag till en finansiering som säkerställer att
sjömännens pensionssystem bibehålls. Enligt motionen är sjömännens
arbets- och livssituation inte jämförbar med någon annan grupps.

I motion T2 (c) yrkas att riksdagen avslår propositionen. Därmed
ges möjlighet att ånyo försöka lösa frågan avtalsvägen. Enligt motionärerna
är det märkligt att regeringen framlägger förslag som i ett enda
drag berövar en grupp arbetstagare ett trygghetssystem de förväntat sig
bestå i någon form.

Även i motion T3 (mp) yrkas att riksdagen avslår propositionen.
Motionärerna anser att en tillfredsställande uppgörelse om ett avtalsreglerat
pensionssystem eller motsvarande bör komma till stånd innan
sjömanspensioneringen avskaffas.

I motion T5 (fp) framhålls att den statliga sjömanspensionen bör
avlösas av en avtalsreglerad pension. De yrkar att riksdagen avslår
propositionen och att regeringen utarbetar ett nytt förslag sedan överenskommelse
träffats mellan parterna om annan reglering av pensionsfrågan.

I likhet med departementschefen anser utskottet att den särskilda
sjömanspensioneringen bör avskaffas och att därför 1972 års kungörelse
bör upphävas fr.o.m. den 1 januari 1990. Utbyggnaden av den
allmänna försäkringen genom bl.a. vidgade möjligheter till förtidspension
och delpension vid 60 års ålder medför att uppkommande behov
till väsentlig del kan tillgodoses på annat sätt än genom sjömanspensionerna.

1 flera av motionerna framförs att frågan om sjömanspensioneringen
bör lösas genom avtal mellan sjöarbetsmarknadens parter. Som framgår
av propositionen har under en lång följd av år försök gjorts att
träffa en sådan uppgörelse. Dessa försök har emellertid varit utan
framgång. Utskottet delar motionärernas uppfattning att det är mycket
angeläget att sjöarbetsmarknadens parter förmår sluta ett avtal som kan
ersätta den särskilda sjömanspensioneringen. Sådana pensionsavtal har
såväl Sveriges Fartygsbefälsförening som Svenska Maskinbefälsförbundet
slutit med Sveriges Redareförening.

Ett bibehållande av de särskilda pensionsförmånerna kräver, om
inget avtal slutes, antingen att redaravgiften höjs kraftigt eller att
statsbudgeten belastas. En höjning av redaravgiften skulle, som framhålls
i propositionen, strida mot de sjöfiartspolitiska åtgärder som

1989/90:TU7

riksdagen beslutade om år 1988 (prop. 1987/88:129, bet. TU 27, rskr.
337 samt prop. 1988/89:56, bet. TU6, rskr. 85). Riksdagen har tidigare
avvisat tanken på att staten skulle överta ansvaret för sjömanspensioneringen
genom att bekosta den och dess administration (prop.
1983/84:123, bet. TU 29, rskr. 318).

Av det anförda följer att utskottet tillstyrker förslaget i propositionen
att den särskilda sjömanspensioneringen avskaffas och avstyrker de nu
behandlade motionsyrkandena.

Övergångsregler

I motion T4 (m) framhålls att det numera inte finns skäl för staten att
lagstifta om en särskild sjömanspension. I den mån en sådan pension
bedöms som angelägen, bör den regleras i kollektivavtal utan statens
inblandning. Motionärerna anser dock att de sjömän som är berättigade
till pension enligt nuvarande regler också skall erhålla sådan.

1 motion T5 (fp) framhålls att regeringens förslag till avveckling är
orättvist. Staten bör garantera generösa övergångsregler så att alla
sjömän (ar rätt till den pension de tjänat in enligt 1972 års kungörelse.

I motion T6 (s) framhålls att även sjömän som är yngre än 51 år och
som uppfyller krav på pension bör få pension enligt särskilda övergångsregler.
Enligt motionären finns det ett större finansiellt utrymme
än vad som anges i propositionen. Budgetmedel bör inte användas för
att finansiera en justering av avtrappningsreglerna.

För att åstadkomma en rimlig övergångslösning föreslås i propositionen
att sjömän, som vid tidpunkten för upphävandet av 1972 års
kungörelse är mellan 51 och 55 år och som redan har uppfyllt
kvalifikationskraven för pension, ges rätt till en reducerad pension
enligt särskilda övergångsbestämmelser.

Förslaget innebär att vissa sjömän som den 1 januari 1990 uppfyller
kvalifikationskraven inte kommer att få någon sjömanspension alls. De
sjömän som sålunda berörs är de som vid detta tillfälle uppnått en
ålder av 46 år och 8 månader men ej fyllt 51 år.

Utskottet anser att även dessa sjömän bör få rätt till pension.
Övergångsreglerna bör därför ändras så att sjömän i ovan angivna
åldersintervall som vid tidpunkten för upphävandet av 1972 års kungörelse
har uppfyllt kvalifikationskraven får rätt till reducerad pension.
Reduktionen av pensionen för denna åldersgrupp bör enligt utskottets
mening motsvara den som föreslås gälla för de sjömän som den 1
januari 1990 fyllt 51 år. Det betyder att 20 % av sjömanspensionen,
beräknad efter 1989 års basbelopp, kommer att utbetalas.

I övrigt godtar utskottet de i propositionen föreslagna övergångsreglerna.
Det innebär bl.a. att utgångspunkten bör vara att alla pensioner
som beslutats före den 1 januari 1990 fortfarande skall utgå men att
beräkningsunderlaget för dessa pensioner i fortsättningen skall utgå
från 1989 års basbelopp. Någon ändring i pensionsbeloppen bör således
inte ske även om basbeloppet ändras.

1989/'90:TU7

Regeringens förslag innebär ett kapitalbehov för redan beviljade pensioner
och övergångspensioner på totalt 258 milj.kr. under avvecklingsperioden
1990—2002. För att finansiera dessa kostnader förutsätts
att redaravgiften bibehålls oförändrad under avvecklingsperioden. Under
perioden 1992—1995 uppkommer ett underskott i fonden som
måste finansieras genom upplåning. Upplåningsbehovet antas uppgå
till ca 50 milj.kr. Under perioden därefter beräknas ett överskott som
skall användas för att täcka kostnaderna för den nödvändiga upplåningen.

Utskottets förslag till förändrade övergångsregler innebär en total merkostnad
på i storleksordningen 25 milj.kr. samt att awecklingsperioden
förlängs med fyra år. För att finansiera dessa kostnader torde det
bli nödvändigt att bibehålla redaravgiften under hela eller delar av den
förlängda avvecklingsperioden. Upplåningsbehovet kommer att öka
med ca 10 milj.kr. Dessa uppgifter har utskottet under hand inhämtat
från handelsflottans pensionsanstalt.

En rad svårbedömda faktorer påverkar dessa beräkningar och därmed
tidpunkten för när redaravgiften kan upphöra. Det gäller t.ex.
antalet ombordanställda i den svenskflaggade handelsflottan och löneutvecklingen
för dem.

Utskottets ställningstagande till utformningen av övergångsreglerna,
vilket innebär att syftet med motionsyrkandena till väsentlig del blir
tillgodosett, bör av riksdagen ges regeringen till känna.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande avskaffande av den särskilda sjömanspensioneringen att

riksdagen med avslag på motionerna 1989/90:T1, 1989/90:T2,
1989/90:T3 och 1989/90:T5 yrkandena 1 och 2 lämnar utan
erinran vad som anförts i propositionen,

res. I {vpk)
res. 2 (mp)

2. beträffande övergångsregler

att riksdagen med anledning av regeringens förslag och motionerna
1989/90:T4, 1989/90:T5 yrkande 3 och 1989/90:T6 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

Stockholm den 16 november 1989
På trafikutskottets vägnar

Birger Rosqvist

1989/90:TU7

Närvarande: Birger Rosqvist (s), Rolf Clarkson (m), Ove Karlsson (s),
Olle Östrand (s), Kenth Skårvik (fp), Elving Andersson (c) Sven-Gösta

Signell (s), Margit Sandéhn (s), Rune Johansson (s), Sten Andersson i
Malmö (m), Hugo Bergdahl (fp), Viola Claesson (vpk), Roy Ottosson
(mp), Jarl Lander (s), Yngve Wernersson (s), Tom Heyman (m) och
Anders Svärd (c).

Reservationer

1. Avskaffande av den särskilda
sjömanspensioneringen (mom. 1)

Viola Claesson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 4 som börjar med "1
likhet" och på s. 5 slutar med "behandlade motionsyrkandena" bort ha
följande lydelse:

Regeringens förslag medför en mycket snabb avveckling av sjöfolkets
pensionssystem. Utskottet delar den uppfattning som framförs i motion
TI (vpk) att detta innebär ett hårt angrepp på en mindre grupp
yrkesarbetande medborgare som har en arbets- och livssituation som
inte är jämförbar med någon annan grupp.

Utskottet finner det också anmärkningsvärt att regeringen inte låtit
remissbehandla förslaget innan det lades på riksdagens bord. Därmed
har sjömännen och deras förtroendevalda inte fått möjlighet att framlägga
sina synpunkter.

Svenska Sjöfolksförbundet har gjort egna beräkningar av kostnaderna
för sjömanspensioneringen. Dessa beräkningar visar att handelsflottans
pensionsanstalt (HPA) underskattat de framtida inkomster som
redaravgifterna genererar. Detta beror framför allt på att HPA inte
tagit hänsyn till bruttolöneökningarna i sjöfartsbranschen samt till det
faktum att handelsflottan ökar i omfattning.

Utskottet anser att den särskilda sjömanspensioneringen bör bibehållas.
Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag till finansiering.

Av det anförda följer att propositionen bör avslås av riksdagen.
Utskottets ställningstagande innebär att motion TI (vpk) tillstyrks
medan syftet med övriga nu behandlade motionsyrkanden till väsentlig
del blir tillgodosett.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande avskaffande av den särskilda sjömanspensioneringen att

riksdagen med avslag på propositionen, med bifall till motion
1989/90:T1 samt med anledning av motionerna 1989/90:T2,
1989/90:T3 och 1989/90:T5 yrkandena 1 och 2 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

1989/90:TU7

2. Avskaffande av den särskilda
sjömanspensioneringen (mom. 1)

Roy Ottosson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 4 som börjar med "I
likhet" och på s. 5 slutar med "behandlade motionsyrkandena" bort ha
följande lydelse:

Regeringens förslag innebär en snabb avveckling av sjömanspensionen.
Utskottet delar den uppfattning som framförs i motion T3 (mp)
att detta är oacceptabelt. En sådan avveckling skulle ensidigt slå mot
arbetstagarparten eftersom de berörda parterna på arbetsmarknaden
ännu inte kunnat komma överens om ett annat pensionssystem eller
annan ersättning.

En särskild sjömanspension är välmotiverad med hjänsyn till de
särskilda arbetsförhållanden som vanligen förekommer för sjömän.
Arbetstiderna kan vara mycket långa, arbets- och boendeytorna ombord
kan vara trånga, bullernivån är ofta hög och så länge sjömannen
är ombord är naturligvis handlingsfriheten mycket begränsad även på
den fritid som kan finnas. Arbets- och livssituationen torde inte vara
direkt jämförbar med någon annan yrkesgrupp.

Utskottet anser att sjömanspensionen bör bibehållas. I den mån
handelsflottans pensionsanstalt (HPA) inte kan täcka utgifterna för
pensionen bör redaravgiften kunna höjas. Sjömanspensionen bör på
sikt kunna bli avtalsreglerad, varför regeringen bör tillse att förhandlingarna
i frågan återupptas mellan Sveriges Redareförening och Svenska
Sjöfolksförbundet. En höjning av redaravgiften torde kunna motivera
redarna att finna en för sjöfolket acceptabel lösning på den segslitna
frågan. Om förhandlingarna ändå inte kommer igång bör ett avskaffande
av den automatiska inflationsuppräkningen av sjömanspensionen
kunna komma ifråga. Regeringen bör dock återkomma till riksdagen i
denna fråga. Ett avskaffande av inflationsuppräkningen skulle innebära
en långsam avveckling av sjömanspensionen i sin nuvarande form.

Av det anförda följer att propositionen bör avslås av riksdagen.
Utskottets ställningstagande innebär att motion T3 (mp) tillstyrks medan
syftet med övriga nu behandlade motionsyrkanden till väsentlig
del blir tillgodosett.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande avskaffande av den särskilda sjömanspensioneringen att

riksdagen med avslag på propositionen, med bifall till motion
1989/90:T3 samt med anledning av motionerna 1989/90-.T1,
1989/90:T2 och 1989/90:T5 yrkandena 1 och 2 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

1989/90:TU7

gotab 99254, Stockholm 1989