Sjöfylleri
Betänkande 1992/93:LU37
Lagutskottets betänkande
1992/93:LU37
Sjöfylleri
Innehåll
1992/93 LU37
Sammanfattning
I betänkandet behandlar utskottet ett motionsyrkande om att regeringen snabbt bör förelägga riksdagen förslag till regler om promillegränser inom sjöfarten i enlighet med vad Väg- och sjöfyllerikommittén föreslagit.
Utskottet avstyrker motionsyrkandet med hänvisning till att kommitténs förslag bereds med skyndsamhet inom regeringskansliet.
Motionen
1992/93:Ju641 av Gudrun Norberg och Sigge Godin (fp) vari yrkas
2. att riksdagen hos regeringen begär att den snabbt förelägger riksdagen en proposition byggd på Väg- och sjöfyllerikommitténs betänkande i avsikt att förbättra trafiksäkerheten till sjöss.
Utskottet
Trafiksäkerhetsfrågor har länge haft hög prioritet i vårt land. Ett viktigt led i strävandena mot en säker och bra trafikmiljö har varit att inskärpa att alkohol och trafik inte hör ihop. För landtrafikens del har detta kommit till uttryck genom att straffbestämmelserna om onykterhet i trafik successivt skärpts och ansvarsområdet utvidgats. Den senaste skärpningen skedde år 1990, då bl.a reglerna i lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott (trafikbrottslagen) ändrades (prop. 1989/90:2, bet. JuU2, rskr. 106). Ändringarna, som trätt i kraft den 1 juli 1990, innebär att trafiknykterhetsbrotten delats upp i två grader, rattfylleri och grovt rattfylleri.
För sjötrafikens del infördes först år 1966 en uttrycklig straffbestämmelse om trafikonykterhet. De nu gällande bestämmelserna i sjölagen (1891:35 s. 1) om trafiknykterhetsbrott till sjöss trädde i kraft den 1 juli 1991 (prop. 1990/91:128, bet. LU35).
Trafiknykterhetsbrottet indelas i två grader, sjöfylleri (325§) och grovt sjöfylleri (325a§). För sjöfylleri skall den dömas som framfört ett fartyg eller i övrigt på ett fartyg fullgjort uppgift av väsentlig betydelse för säkerheten till sjöss och därvid varit så påverkad av alkoholhaltiga drycker eller något annat medel att det kan antas att han inte på ett betryggande sätt kunde utföra vad som därvid ålegat honom. Vid bedömningen av om brottet är grovt skall särskilt beaktas om gärningsmannen har varit avsevärt påverkad av alkohol eller något annat medel, om den uppgift som gärningsmannen haft att fullgöra varit särskilt krävande med hänsyn till fartygets egenskaper eller andra omständigheter eller om framförandet av fartyget inneburit en påtaglig fara för säkerheten till sjöss. Straffskalan för sjöfylleri är böter eller fängelse i högst sex månader och för grovt sjöfylleri fängelse i högst ett år.
Det kan således konstateras att sjölagen i motsats till trafikbrottslagen och järnvägssäkerhetslagen (1990:1157) inte innehåller några promillegränser. Frågan om införande av sådana gränser också för sjötrafiken övervägdes i samband med 1991 års lagändringar. I propositionen gjordes emellertid bedömningen att det då inte fanns ett tillräckligt beslutsunderlag för ett sådant förslag. Departementschefen ansåg det samtidigt angeläget att frågan snarast blev föremål för förnyade överväganden och att en utredning därför borde få i uppdrag att överväga promilleregler också till sjöss.
Utskottet delade i sitt av riksdagen godkända betänkande departementschefens uppfattning att det då saknades ett tillräckligt beslutsunderlag för att bestämmelser om promilleregler skulle kunna införas i sjölagen. Med hänsyn till vad som anförts i propositionen utgick utskottet från att direktiven för utredningen på området skulle komma att utformas så att arbetet inriktades på frågan om en promillereglering. En lagstiftning om promillegränser till sjöss är emellertid, fortsatte utskottet, förenad med åtskilliga svårigheter, vilka bl.a. har samband med att förhållandena till sjöss i väsentlig mån avviker från dem till lands. Utskottet påpekade att sjölagens trafiknykterhetsbestämmelse har ett betydligt mer vidsträckt tillämpningsområde än trafikbrottslagens. Det var enligt utskottet varken lämpligt eller motiverat att regler om promillegränser fick omfatta samtliga fartyg i sjölagens mening eller alla de ombordvarande som den nuvarande trafiknykterhetsbestämmelsen kan tillämpas på. Också andra skillnader mellan trafikförhållandena till lands och till sjöss måste beaktas liksom övervaknings- och kontrollaspekterna. Åtskilliga avgränsningsproblem måste alltså enligt utskottet lösas innan sjölagen kunde tillföras bestämmelser om promillegränser. Med hänvisning till vad utskottet anfört om inriktningen av utredningsarbetet rörande promilleregler avstyrkte utskottet ett antal motioner med önskemål om införande av sådana regler för sjöfarten.
I början av år 1992 tillkallades en parlamentariskt sammansatt kommitté med uppdrag att göra en utvärdering av bestämmelserna om grovt rattfylleri och frågan om införande av gränsvärden för alkoholkoncentrationen till sjöss. Kommittén, som antog namnet Väg- och sjöfyllerikommittén (Ju 1992:03), presenterade nyligen resultatet av sitt arbete i betänkandet (SOU 1992:131) Grovt rattfylleri och Sjöfylleri.
Vad gäller sjöfylleridelen har kommittén inte ansett sig böra föreslå införandet av något nedre gränsvärde för alkoholkoncentrationen i blodet eller utandningsluften. Straffbarheten får enligt kommittén som hittills prövas genom s.k. klinisk bedömning. Kommittén förutsätter dock att den nedre straffbarhetsgränsen för alkoholpåverkan i vägtrafiken -- 0,2 promille alkohol i blodet eller motsvarande alkoholhalt i utandningsluften -- kommer att få inflytande på den maritima straffrättskipningen.
Kommittén har däremot ansett att det är både möjligt och lämpligt att genom ett övre gränsvärde bestämma vad som skall straffas som grovt sjöfylleri. Gränsvärdet skall vara detsamma som för grovt rattfylleri, nämligen 1,0 promille alkohol i blodet eller 0,50 milligram per liter utandningsluft. För att brottet skall anses som grovt måste det emellertid också begås i en syssla som efter omständigheterna ställde höga krav på gärningsmannen. Gränsvärdet föreslås alltså utgöra en av de omständigheter som särskilt skall beaktas vid bedömningen av om ett sjöfylleri är grovt.
Enligt motion Ju641 av Gudrun Norberg och Sigge Godin (fp) bör, genom att Väg- och sjöfyllerikommitténs lagförslag är utarbetade och har ett brett politiskt stöd, ett regeringsförslag på grundval av förslaget snabbt kunna föreläggas riksdagen i avsikt att förbättra trafiksäkerheten till sjöss.
Utskottet har erfarit att Väg- och sjöfyllerikommitténs betänkande är föremål för remissbehandling och att remisstiden utgår den 3 maj 1993. Mot denna bakgrund och med hänsyn till att departementschefen i Justitiedepartementets bilaga till årets budgetproposition aviserat att kommitténs förslag efter remissbehandlingen skyndsamt kommer att behandlas av regeringen, anser utskottet att någon riksdagens åtgärd med anledning av motion Ju641 yrkande 2 inte är påkallad.
Hemställan
Utskottet hemställer att riksdagen avslår motion 1992/93:Ju641 yrkande 2.
Stockholm den 23 mars 1993
På lagutskottets vägnar Maj-Lis Lööw
I beslutet har deltagit: Maj-Lis Lööw (s), Holger Gustafsson (kds), Margareta Gard (m), Owe Andréasson (s), Bengt Harding Olson (fp), Inger Hestvik (s), Bertil Persson (m), Gunnar Thollander (s), Richard Ulfvengren (nyd), Hans Stenberg (s), Stig Rindborg (m), Lennart Fridén (m), Per Erik Granström (s), Stina Eliasson (c) och Lars Stjernkvist (s).