Sjöfartspolitiska åtgärder
Betänkande 1993/94:TU7
Trafikutskottets betänkande
1993/94:TU07
Sjöfartspolitiska åtgärder
Innehåll
1993/94
TU7
Sammanfattning
I betänkandet behandlar utskottet proposition 1993/94:69 om vissa sjöfartspolitiska åtgärder samt två motioner (s resp. v) som väckts med anledning av propositionen. Utskottet tillstyrker regeringens förslag om en medelsanvisning för innevarande budgetår på 310 miljoner kronor till rederistöd under anslaget Bidrag till svenska rederier. Vidare ställer sig utskottet bakom uttalanden i propositionen om att fortsatt statligt stöd till rederinäringen förutsätter att sjöarbetsmarknadens parter iakttar en överenskommelse om egna åtgärder för att stärka den internationella konkurrenskraften. Utskottet har inte heller någon erinran mot regeringens förslag att Nämnden för rederistöd, vid sin prövning av stödfrågorna, skall kunna låta stödets omfattning bestämmas med hänsyn till bedömningar om en minimibemanning på fartygen i fråga.
I s-motionen framhålls att regeringen bör förelägga riksdagen förslag till en långsiktig sjöfartspolitik. Vidare motsätter sig såväl s- som v-motionärerna den nya befogenhet för Nämnden för rederistöd som regeringen föreslår. I s-motionen föreslås också att rederistödet, i den del det omfattar återbetalning av socialavgifter, skall betalas snabbare än för närvarande.
Samtliga motionsyrkanden avstyrks. I tre reservationer yrkar s-ledamöterna bifall till yrkandena i s-motionen.
Nyd-ledamoten framhåller i ett särskilt yttrande att han förordar att Sverige inför ett internationellt fartygsregister.
V-ledamoten avger en meningsyttring beträffande rederistödets omfattning.
Propositionen
Regeringen (Kommunikationsdepartementet) föreslår i proposition 1993/94:69 om sjöfartspolitiska åtgärder 1. att riksdagen godkänner regeringens förslag till inriktning av framtida sjöfartspolitiska åtgärder avseende svenska handelsfartyg i fjärrfart, 2. att riksdagen till Bidrag till svenska rederier på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1993/94 under sjätte huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 310 000 000 kr.
Motionerna
1993/94:T1 av Sven-Gösta Signell m.fl. (s) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kopplingen mellan det statliga stödet och bemanningen, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om riktlinjer för en långsiktig sjöfartspolitik, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en översyn av den del av rederistödet som utgörs av bidrag till socialförsäkringsavgifterna.
1993/94:T2 av Karl-Erik Persson m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fortsatt statligt stöd till sjöfarten.
Utskottet
1 Bakgrund
1.1 1987 års sjöfartspolitiska utskottsinitiativ
På grundval av ett utskottsinitiativ uttalade riksdagen i december 1987 att regeringen skyndsamt borde förelägga riksdagen förslag till långsiktiga åtgärder som skulle göra det möjligt att bibehålla en svenskflaggad handelsflotta av rimlig omfattning (bet. 1987/88:TU8, rskr. 107). I riksdagsbeslutet framhölls att den svenska handelsflottan snabbt hade minskat och att den utvecklingen var ägnad att inge allvarlig oro i fråga om möjligheterna att behålla en svensk handelsflotta för att trygga vår transportförsörjning i krissituationer. De erforderliga sjöfartspolitiska åtgärderna skulle visserligen innebära kostnader för staten, konstaterades det i beslutet, men den nackdelen uppvägdes av fördelarna av att inom landet kunna bevara en internationellt inriktad sjöfartsnäring av rimlig omfattning. Vidare framhölls att näringen var väsentlig inte bara från beredskapssynpunkt, utan att den också bidrog till att stärka Sveriges bytesbalans genom det s.k. sjöfartsnettot, som då uppgick till ca 7 miljarder kronor. Sysselsättningsaspekterna berör -- erinrade riksdagen -- inte endast de ombordanställda utan också andra sjöfartsanknutna verksamheter än själva fartygsdriften.
1.2 1988 års båda riksdagsbeslut om införande av rederistöd
Våren 1988 framlade regeringen, i enlighet med riksdagens önskemål, förslag till vissa sjöfartspolitiska åtgärder i proposition 1987/88:129. I den propositionen framhölls att den viktigaste förklaringen till den svenska handelsflottans negativa utveckling var alltför höga bemanningskostnader och att dessa hade en avgörande betydelse för konkurrenskraften i förhållande till ett ökande antal fartyg under bekvämlighets- eller lågkostnadsflagg. Konkurrenskraften skulle kunna stärkas om man i Sverige -- liksom i t.ex. Norge och Danmark -- införde ett internationellt fartygsregister. Kännetecknande för sådana register är att de skapar möjlighet att anställa utländska besättningar på fartyg enligt s.k. lokala avtal, dvs. avtal som tecknas med de fackliga organisationerna i sjöfolkets hemländer. I propositionen konstaterades emellertid att sjöarbetsmarknadens parter inte var eniga om en sådan lösning. Regeringen sade sig inte heller för egen del vara beredd att förorda ett svenskt internationellt fartygsregister. Vad regeringen i stället föreslog -- och riksdagen ställde sig bakom -- var att man skulle införa ett särskilt stöd till svenska rederier för att sänka den del av deras bemanningskostnader som avser sociala avgifter (bet. 1987/88:TU27, rskr. 337). Bidraget infördes fr.o.m. den 1 januari 1989 med 38 000 kr per helårsanställd sjöman, sysselsatt på svenskt handelsfartyg i fjärrfart. Med fjärrfart avses sjöfart huvudsakligen i området bortom en tänkt linje över Skagerrak mellan Hanstholm på Jyllands nordkust och Lindesnes på Norges sydkust eller bortom Cuxhaven, som är beläget vid Elbes mynning och därmed i närheten av Kielkanalens västra inlopp. Med den angivna definitionen av fjärrfart kunde stödet omfatta huvuddelen av den svenska handelsflottan, dock inte färjesjöfarten till våra grannländer. Hösten 1988 beslöt riksdagen att utöver det nämnda bidraget införa ett särskilt statsbidrag till svenska rederier som motsvarar den sjömansskatt som inbetalas för sjömän sysselsatta på svenska handelsfartyg i fjärrfart (prop. 1988/89:56, bet. TU6, rskr. 85). Riksdagens båda beslut innebar att berörda rederiers bemanningskostnader kunde sänkas med ca 40 % och att deras internationella konkurrenskraft ökade i motsvarande mån. Riksdagsbeslutet våren 1988 omfattade en medelsanvisning på 300 miljoner kronor för budgetåret 1988/89 under anslaget Bidrag till svenska rederier. För vart och ett av budgetåren 1989/90, 1990/91 och 1991/92 anvisades under anslaget 550 miljoner kronor.
1.3 Beslut under 1991/92 års riksmöte om avveckling av rederistödet, m.m.
I proposition 1991/92:38 om inriktningen av den ekonomiska politiken (bet. 1991/92:FiU10, rskr. 108) anmälde regeringen att den ämnade föreslå riksdagen att det år 1988 beslutade rederistödet skulle avvecklas och ersättas med ett svenskt internationellt fartygsregister. I april 1992 beslöt riksdagen att per den 1 juli 1992 avveckla det rederistöd som riksdagen hade beslutat om år 1988 (prop. 1991/92:100 bil. 7, bet. TU24, rskr. 186). 200 miljoner kronor anvisades emellertid under anslaget Bidrag till svenska rederier för budgetåret 1992/93 för att täcka vissa kvardröjande kostnader. I den nämnda propositionen anmäldes vidare att regeringen avsåg att senare under våren förelägga riksdagen förslag till nya förutsättningar för den svenska sjöfarten.
1.4 Beslut under 1992/93 års riksmöte om återinförande av rederistödet m.m.
I december 1992 beslöt riksdagen att ett rederistöd skulle återinföras i avvaktan på ett slutligt ställningstagande till frågan om åtgärder till stöd för svensk sjöfart (prop. 1992/93:128, bet. TU12, rskr. 153). Beslutet tillkom som en följd av att sjöarbetsmarknadens parter inte hade kunnat enas i frågan om införande av ett svenskt internationellt fartygsregister. Beslutet skall vidare ses mot bakgrund av en överenskommelse mellan parterna, vilken redovisades i den nämnda propositionen, om rationaliseringar och andra åtgärder inom rederinäringen. Detta s.k. rationaliseringsavtal, som hade träffats i oktober 1992, skulle enligt parternas beräkning medföra kostnadssänkningar på genomsnittligt 15 %. Parterna hade vidare beräknat att deras egna åtgärder i förening med statliga åtgärder -- bestående av befrielse från sjömansskatt och en reducering av de sociala avgifterna med 18 procentenheter -- skulle innebära en sammanlagd kostnadsreduktion på 40 %. Av riksdagsbeslutet framgår att en reducering av de sociala avgifterna med 18 procentenheter motsvarar ett bidrag på 29 000 kr per år och helårsanställd sjöman. Beslutet innebar att det våren 1992 avvecklade rederistödet återinfördes i oförändrad omfattning, såvitt gäller återbetalning av sjömansskatt. Beslutet innebar vidare att bidraget avseende socialavgifter återinfördes. Bidragsbeloppet skulle för andra halvåret 1992 oförändrat uppgå till 38 000 kr per kalenderår och helårsanställd sjöman. Med verkan från den 1 januari 1993 skulle bidragsbeloppet sänkas till 29 000 kr per år och helårsanställd sjöman. Under anslaget Bidrag till svenska rederier anvisade riksdagen 360 miljoner kronor för budgetåret 1992/93. I beslutet ställde sig riksdagen också bakom de överväganden som enligt regeringen talade för att resultatet av rationaliseringsavtalet skulle utvärderas före halvårsskiftet 1993, innan beslut fattades om en mer permanent insats från statens sida till förmån för rederinäringen. I årets budgetproposition framhölls att kostnaden för rederistödet hade beräknats till 450 miljoner kronor per år och erinrades om att riksdagen hade anvisat 360 miljoner kronor för budgetåret 1992/93. Regeringen föreslog att resterande 90 miljoner kronor skulle anvisas under anslaget Bidrag till svenska rederier för innevarande budgetår under hänvisning till att bidraget för sociala avgifter betalas i efterhand. Riksdagen beslutade i enlighet med regeringens förslag (prop. 1992/93:100 bil. 7, bet. TU18, rskr. 244).
2 Propositionens överväganden och förslag
I den nu aktuella propositionen framhålls att sjöarbetsmarknadens parter under våren 1993 och senare redovisat vilka åtgärder som vidtagits inom ramen för rationaliseringsavtalet. Svenska sjöfolksförbundet har redovisat ett konkret avtal som medför betydande kostnadsbesparingar på manskapssidan. Dessa uppgår till minst, i flera fall mer än, 15 %. På maskinbefälssidan har bemanningsreduceringar och andra kostnadsbesparingar skett, men inte i någon större omfattning. Detta bör dock ses mot bakgrund av att maskinbefälsbefattningarna i fartygen är få. På fartygsbefälssidan är det mest konkreta som redovisats en provverksamhet med två styrmän på två fartyg under sex månader. I sammanhanget betonas att befälslönerna utgör en betydande del -- ca 60 % -- av bemanningskostnaderna. Regeringen anser att det finns en obalans i det redovisade materialet och att denna i allt väsentligt kan härledas till Fartygsbefälsföreningens avtalsområde. Materialet utgör sålunda inte -- framhåller regeringen -- någon sådan entydig grund som avsågs i den nämnda propositionen 1992/93:128 och som skulle visa att förutsättningar skapats för en utvecklad svensk sjöfart. Avgörande steg har dock enligt regeringen tagits från parternas sida som ger anledning tro att en process har inletts med inriktningen att stärka konkurrenskraften genom rationaliseringar. Mot den bakgrunden anser sig regeringen kunna föreslå fortsatta statliga insatser i form av rederistöd. Dessa bör oförändrat innebära återbetalning av sjömansskatt samt en reduktion av socialavgifterna med 18 procentenheter, motsvarande ett bidrag på 29 000 kr per år och helårsanställd sjöman på fartyg i fjärrfart. Regeringen betonar att ett statligt ekonomiskt stöd inom ramen för en långsiktig sjöfartspolitik måste ha sin utgångspunkt i den överenskommelse som parterna träffade hösten 1992, dvs. rationaliseringsavtalet. Hittills har inte överenskommelsen uppfyllts fullt ut av samtliga parter, framhålls det i propositionen. Långsiktigheten i det statliga stödet kan därför inte göras oberoende av de åtgärder parterna själva kan åstadkomma för att pressa bemanningskostnaderna. Regeringen säger sig följaktligen fästa stort avseende vid att rationaliseringsarbetet fortsätter. Om detta avstannar, faller en viktig förutsättning för svensk sjöfarts överlevnad och förlorar fortsatt statligt stöd sin mening. För att möjliggöra en uppföljning av rationaliseringsavtalet från statens sida bör en årlig redovisning lämnas till regeringen över hur bemanningskostnaderna för fartygen utvecklas. Om kostnadsutvecklingen visar sig gå i en riktning som klart avviker från avtalet, bör statens insatser på det sjöfartspolitiska området kunna omprövas. I de fall det bedöms finnas möjligheter till rationaliseringar ombord på de enskilda fartygen -- fortsätter regeringen -- och dessa inte genomförs, bör sådan underlåtenhet också kunna föranleda överväganden i fråga om det statliga stödet. Nämnden för rederistöd, som administrerar bidragsgivningen, bör vid sin behandling av frågor om statligt stöd till sådana fartyg inhämta ett yttrande från Sjöfartsverket. Om verket anser att fartyget skulle kunna handhas med färre ombordanställda, bör en sådan minimibemanning tjäna som utgångspunkt vid beräkning av bidraget för reduktionen av sociala avgifter. Överväganden av ifrågavarande slag bör nämnden göra i fråga om bidrag fr.o.m. innevarande budgetår, dvs. för andra hälften av kvalifikationsåret 1993 och framåt. I sammanhanget framhåller regeringen vikten av att inte sjöarbetstidslagen (1970:105) lägger hinder i vägen för ett ändamålsenligt rationaliseringsarbete. Med sjösäkerheten som en självklar utgångspunkt är det önskvärt att den ansvariga sjösäkerhetsmyndigheten kan besluta i ärenden om minimibemanning på ett mer flexibelt sätt än för närvarande. Regeringen kommer därför att ta initiativ till en översyn av sjöarbetstidslagens bestämmelser. Regeringen säger sig uppskatta kostnaderna för ett fortsatt rederistöd till ca 400 miljoner kronor per år under förutsättning att antalet stödberättigade fartyg inte förändras i någon större utsträckning. Regeringen föreslår att riksdagen godkänner dess förslag till inriktning av framtida sjöfartspolitiska åtgärder avseende svenska handelsfartyg i fjärrfart och att riksdagen till Bidrag till svenska rederier på tilläggsbudget för innevarande budgetår anvisar ett förslagsanslag på 310 miljoner kronor. Vidare säger sig regeringen ämna återkomma i nästa budgetproposition vad gäller medelsbehovet för budgetåret 1994/95.
3 Motionsförslagen
I motion T1 (s) framhålls att regeringens förslag saknar långsiktighet. Vad sjöfartsnäringen nu behöver -- betonar motionärerna -- är klara och entydiga besked från statsmakterna om framtidsutsikter på grundval av långsiktiga spelregler. I avsaknad av sådana regler äventyras de mycket kostnadskrävande investeringarna i fartyg. Regelverket bör också ha ett innehåll som ger näringen möjlighet till framgångsrik konkurrens. Det är därför angeläget att man utan dröjsmål inleder arbetet med att forma en långsiktig och konkurrenskraftig svensk sjöfartspolitik. En sådan politik bör innebära ett närmande till EG:s sjöfartspolitik. I motionen framhålls vidare att de villkor för statligt stöd som regeringen redovisar i vissa fall kan motverka en sund utveckling inom sjöfartsnäringen. Propositionstexten kan -- säger motionärerna -- tolkas så att regeringen anser att stöd skall utgå endast för den del av besättningen som krävs från säkerhetssynpunkt. Att relatera rederistödet till en sådan minimibemanning innebär en felsyn och skulle motverka strävandena att driva en rationell sjöfart. Stödet bör -- understryker motionärerna -- omfatta samtliga ombordanställda på fartyg i fjärrfart. I motionen behandlas också de administrativa rutinerna för betalning av den del av rederistödet som avser bidrag till sociala avgifter. Betalningen sker, som framhållits i det föregående, i efterhand. Motionärerna framhåller att den ordningen innebär att rederierna "måste ligga ute med pengarna i nästan 18 månader" och därmed en kännbar likviditetspåfrestning. Regeringen bör därför låta se över dessa betalningsrutiner i syfte att åstadkomma ett system som innebär att reduktion av avgiften sker i samband med inbetalning av resterande del av de sociala avgifterna.
Även i motion T2 (v) behandlas den i motion T1 (s) uppmärksammade frågan huruvida ett fartygs minimibemanning bör tjäna som utgångspunkt vid beräkning av bidraget för reduktionen av sociala avgifter. I v-motionen framhålls sålunda att propositionen synes innebära att en redare som inte rationaliserar till minimibesättning kan mista stödet till den del av en fartygsbesättning som inte bedöms tillhöra minimibesättningen. Motionärerna betonar att rederistödet måste omfatta även personal som utför servicearbeten med inriktning på såväl fartyget som dess last för att en rationell sjöfart skall kunna bedrivas. Om inte nödvändig fartygsservice utförs ombord under gång till sjöss, måste fartyget tas upp på varv med dryga kostnader som följd. Mången lastägare kräver också service ombord i fråga om sin last för att han skall anlita rederiet i fråga. Det är en brist i propositionen -- framhåller motionärerna -- att villkoren för rederistöd inte till fullo redovisas. Det framgår inte heller vem som skall göra bedömningar om ett fartygs minimibemanning vid prövning av ärenden om rederistöd.
4 Utskottets ställningstagande
Utskottet delar regeringens uppfattning att långsiktigheten i det statliga stödet till rederinäringen inte kan göras oberoende av de åtgärder som parterna på sjöarbetsmarknaden själva kan åstadkomma för att pressa bemanningskostnaderna. Även utskottet fäster därför stor vikt vid att rationaliseringsarbetet fortsätter och vid att alla parter uppfyller sin överenskommelse enligt rationaliseringsavtalet från hösten 1992. Utskottet finner det vidare lämpligt att man från statens sida kontrollerar parternas tillämpning av avtalet och har därför ingen erinran mot den redovisningsskyldighet i detta avseende som regeringen förordar. Vad gäller kravet i motion T1 (s) på en anpassning av svensk sjöfartspolitik till EG:s sjöfartspolitik vill utskottet framhålla att det av riksdagen godkända EES-avtalet synes skapa goda möjligheter till en sådan anpassning (prop. 1991/92:170, bet. 1992/93:EU1, rskr. 1992/93:18 och prop. 1992/93:225, bet. EU3, rskr. 404). Avtalet väntas träda i kraft inom kort. Av det anförda följer att utskottet avstyrker yrkande 2 i motion T1 (s) om sjöfartspolitikens huvudsakliga inriktning och tillstyrker regeringens förslag till inriktning av framtida sjöfartspolitiska åtgärder i motsvarande del.
Rederistödet syftar som nämnts till att stärka den svenska rederinäringens internationella konkurrenskraft i fjärrfart. Det utgör därmed ett alternativ till de internationella fartygsregister som i samma syfte införts i bl.a. Danmark och Norge. Utgångspunkten har sålunda varit att stödja rederinäringen på sådant sätt att några större olikheter i konkurrensförutsättningar inte skall föreligga för fartyg under resp. flagg. Utskottet förutsätter att regeringen fortlöpande följer den sjöfartspolitiska utvecklingen och noterar med tillfredsställelse att kommunikationsministern uppmärksammat konkurrenssituationen inom den internordiska färjesjöfarten.
Bemanningskostnaderna har, som framhållits i det föregående, mycket stor betydelse för rederinäringens internationella konkurrenskraft. Med hänsyn till att staten svarar för en avsevärd del av dessa kostnader synes det utskottet lämpligt att även staten, genom rederistödets utformning, söker medverka till nödvändiga rationaliseringar. Utskottet har därför ingen erinran mot att Sjöfartsverket får göra bedömningar om en minimibemanning och att sådana bedömningar får ligga till grund för Nämndens för rederistöd överväganden och beslut. Utskottet vill i sammanhanget erinra om att i nämnden finns företrädare för sjöarbetsmarknadens parter. Med det sagda avstyrker utskottet yrkande 1 i motion T1 (s) och motion T2 (v) om rederistödets omfattning i förhållande till fartygens bemanning. Regeringens förslag -- att riksdagen godkänner den inriktning av framtida sjöfartspolitiska åtgärder avseende svenska handelsfartyg i fjärrfart som förordas i propositionen -- tillstyrks i motsvarande del.
Utskottet kan för sin del inte ställa sig bakom formuleringen i motion T1 (s) att rederistödet, i den del det omfattar återbetalning av socialavgifter, skulle innebära "att rederierna måste ligga ute med pengarna". Motionärerna synes mena att rederierna förskotterar en kostnad som åvilar staten, inte -- såsom utskottet anser -- att det är staten som efterskänker vissa avgifter till det allmänna genom återbetalning till de betalningsskyldiga. Formerna för denna återbetalning är desamma som när rederistödet infördes genom riksdagens beslut år 1988. De innebär som nämnts att stödet återbetalas i efterhand. I fråga om återbetalningen av den del av stödet som avser sociala avgifter sker återbetalningen efter utgången av kvalifikationsåret, som är detsamma som kalenderåret. Först då föreligger erforderligt underlag för att bestämma det bidragsgrundande antalet årsarbetskrafter som sysselsatts på fartygen. Återbetalning kan därför dröja som längst omkring ett år. Utskottet har för sin del ingen erinran mot en snabbare återbetalning, om så kan ske inom ramen för gällande bestämmelser. Utskottet förutsätter att möjligheterna härtill undersöks. Någon sådan översyn av de administrativa rutinerna för betalning av stödet som begärs i motion T1 (s) synes därför inte erforderlig, varför yrkandet härom avstyrks.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag om en medelsanvisning på 310 miljoner kronor för innevarande budgetår under anslaget Bidrag till svenska rederier.
Slutligen tillstyrker utskottet regeringens förslag till sjöfartspolitiska åtgärder i övrigt, dvs. i de delar som inte omfattas av utskottets ställningstagande ovan.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande sjöfartspolitikens huvudsakliga inriktning att riksdagen med avslag på motion 1993/94:T1 yrkande 2 godkänner regeringens förslag till inriktning av framtida sjöfartspolitiska åtgärder avseende svenska handelsfartyg i fjärrfart i denna del, res. 1 (s)
2. beträffande rederistödets omfattning att riksdagen med avslag på motionerna 1993/94:T1 yrkande 1 och 1993/94:T2 godkänner regeringens förslag till inriktning av framtida sjöfartspolitiska åtgärder avseende svenska handelsfartyg i fjärrfart i denna del, res. 2 (s) men. (v)
3. beträffande de administrativa rutinerna för betalning av rederistödet att riksdagen avslår motion 1993/94:T1 yrkande 3, res. 3 (s)
4. beträffande medelsanvisning för rederistöd att riksdagen med bifall till regeringens förslag till Bidrag till svenska rederier på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1993/94 under sjätte huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 310 000 000 kr,
5. beträffande sjöfartspolitiska åtgärder i övrigt att riksdagen godkänner regeringens förslag till inriktning av framtida sjöfartspolitiska åtgärder avseende svenska handelsfartyg i fjärrfart i de delar det inte omfattas av utskottets hemställan ovan.
Stockholm den 30 november 1993
På trafikutskottets vägnar
Sven-Gösta Signell
I beslutet har deltagit: Sven-Gösta Signell (s), Rolf Clarkson (m), Håkan Strömberg (s), Elving Andersson (c), Bo Nilsson (s), Kenneth Attefors (nyd), Jarl Lander (s), Lars Björkman (m), Ines Uusmann (s), Lars Biörck (m), Ulrica Messing (s), Hugo Bergdahl (fp), Kenneth Lantz (kds), Tom Heyman (m) och Krister Örnfjäder (s).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Karl-Erik Persson (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Reservationer
1. Sjöfartspolitikens huvudsakliga inriktning (mom. 1)
Sven-Gösta Signell, Håkan Strömberg, Bo Nilsson, Jarl Lander, Ines Uusmann, Ulrica Messing och Krister Örnfjäder (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 7 börjar med "Utskottet delar" och på s. 8 slutar med "åtgärder i motsvarande del" bort ha följande lydelse: Utskottet delar motionärernas uppfattning om vikten av att regeringen förelägger riksdagen förslag till en långsiktig sjöfartspolitik med klara besked om vad rederinäringen har att rätta sig efter under överskådlig framtid. Det gäller att ge näringen långsiktiga spelregler och möjligheter till en framgångsrik internationell konkurrens. I arbetet med att forma sådana förutsättningar bör regeringen närma sig EG:s sjöfartspolitik. Vad utskottet nu anfört -- och som innebär att yrkande 2 i motion T1 (s) tillstyrks -- bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under mom. 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande sjöfartspolitikens huvudsakliga inriktning att riksdagen med bifall till motion 1993/94:T1 yrkande 2 och med anledning av regeringens förslag till inriktning av framtida sjöfartspolitiska åtgärder avseende svenska handelsfartyg i fjärrfart i denna del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
2. Rederistödets omfattning (mom. 2)
Sven-Gösta Signell, Håkan Strömberg, Bo Nilsson, Jarl Lander, Ines Uusmann, Ulrica Messing och Krister Örnfjäder (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 8 börjar med "Bemanningskostnaderna har" och slutar med "tillstyrks i motsvarande del" bort ha följande lydelse: Utskottet delar den i motion T1 (s) uttalade uppfattningen att det är felaktigt att relatera rederistödets omfattning till en minimibemanning som skulle fastställas med utgångspunkt i andra bedömningar än de som nu görs av Sjöfartsverket och sjöarbetsmarknadens parter med stöd av gällande regler. Regeringens förslag i detta avseende synes utskottet utgå från en verklighetsfrämmande föreställning att rederierna skulle anställa och avlöna personal som de inte behöver. Utskottet instämmer följaktligen i vad som sägs i s-motionen om att rederistöd bör utgå till varje fartyg klassat i fjärrfart enligt lagen (1958:295) om sjömansskatt och för samtliga anställda ombord. Vad utskottet nu anfört -- och som innebär att motion T1 (s) yrkande 1 tillstyrks samt att syftet med motion T2 (v) torde få anses tillgodosett -- bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under mom. 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande rederistödets omfattning att riksdagen med bifall till motion 1993/94:T1 yrkande 1 samt med anledning av regeringens förslag till inriktning av framtida sjöfartspolitiska åtgärder avseende svenska handelsfartyg i fjärrfart i denna del och motion 1993/94:T2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
3. De administrativa rutinerna för betalning av rederistödet (mom. 3)
Sven-Gösta Signell, Håkan Strömberg, Bo Nilsson, Jarl Lander, Ines Uusmann, Ulrica Messing och Krister Örnfjäder (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 8 börjar med "Utskottet kan" och på s. 9 slutar med "härom avstyrks" bort ha följande lydelse: Nuvarande ordning för betalning av rederistödet, i den del det omfattar återbetalning av socialavgifter, är som framhålls i motion T1 (s) onödigt långsam. Den innebär därmed en lika onödig -- och mycket kännbar -- likviditetspåfrestning för rederierna. Utskottet instämmer därför i motionärernas krav på att regeringen bör låta se över rederistödet i ifrågavarande del. Översynen bör syfta till att införa ett system som innebär att reduktion av avgiften sker i samband med inbetalning av resterande del av de sociala avgifterna. Vad utskottet nu anfört -- och som innebär att motion T1 (s) yrkande 3 tillstyrks -- bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under mom. 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande de administrativa rutinerna för betalning av rederistödet att riksdagen med bifall till motion 1993/94:T1 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
Särskilt yttrande
Sjöfartspolitiska åtgärder
Kenneth Attefors (nyd) anför:
Jag är för min del övertygad om att ett svenskt internationellt fartygsregister måste införas, om vi skall kunna behålla en svenskflaggad handelsflotta av rimlig omfattning. Jag motsätter mig emellertid inte nu den "vänta-och-se-politik" som regeringen förordar.
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet, eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.
Karl-Erik Persson (v) anför:
Rederistödets omfattning
Jag biträder hemställan i reservation 2.
Innehållsförteckning
Sammanfattning1 Propositionen2 Motionerna2 Utskottet2 1 Bakgrund2 1.1 1987 års sjöfartspolitiska utskottsinitiativ2 1.2 1988 års båda riksdagsbeslut om införande av rederistöd3 1.3 Beslut under 1991/92 års riksmöte om avveckling av rederistödet, m.m.4 1.4 Beslut under 1992/93 års riksmöte om återinförande av rederistödet m.m.4 2 Propositionens överväganden och förslag5 3 Motionsförslagen6 4 Utskottets ställningstagande7 Hemställan9 Reservationer10 Särskilt yttrande12 Meningsyttring av suppleant12