Sjöfart
Betänkande 1993/94:TU14
Trafikutskottets betänkande
1993/94:TU14
Sjöfart
Innehåll
1993/94
TU14
Sammanfattning
I betänkandet tillstyrker utskottet samtliga förslag under avsnittet Sjöfart i årets budgetproposition. De avser bl.a. inriktningen av Sjöfartsverkets verksamhet, ekonomiska mål för verksamheten och verkets investeringar under perioden 1994--1996. Förslagen avser vidare medelsanvisningar till ett flertal sjöfartsändamål, t.ex. transportstöd för Gotland (175 miljoner kronor), ersättning för fritidsbåtsändamål och sjöräddning m.m. (60,8 miljoner kronor), stöd till trafiken på Vänern och i Trollhätte kanal (62,8 miljoner kronor) och bidrag till svenska rederier (400 miljoner kronor). Vidare behandlar utskottet ett drygt femtiotal motionsyrkanden som främst gäller sjöfartspolitikens långsiktiga inriktning, kustsjöfart, sjösäkerhets- och miljöfrågor samt färjetrafiken i Stockholmsregionen.
Med anledning av yrkanden i s-, nyd- och v-motioner framhåller utskottet att en parlamentariskt sammansatt utredning bör tillsättas i syfte att söka nå en bred enighet över partigränserna i frågan hur Sveriges behov av sjöburen utrikeshandel bäst skall tillgodoses i ett långsiktigt perspektiv. Med anledning av en s-motion framhåller utskottet vidare att regeringen bör lägga fast en tidsplan för en farled till Luleå. Samtliga övriga motionsyrkanden avstyrks, i flera fall med hänvisning till pågående eller aviserat utredningsarbete o.d.
Till betänkandet är fogat fem reservationer av s-ledamöterna, en reservation av m-, fp-, c- och kds-ledamöterna samt en meningsyttring av v-suppleanten. S-ledamöterna reserverar sig till förmån för yrkanden om en nordisk överenskommelse rörande den internordiska färjetrafiken, om åtgärder i syfte att stimulera kustsjöfart, om att regeringen bör ta initiativ till en nordisk överenskommelse beträffande vissa sjösäkerhets- och miljöfrågor, om ökad olycksberedskap till sjöss m.m. och om återinförande av fritidsbåtsregistret. M-, fp-, c- och kds-ledamöterna reserverar sig mot utskottets ställningstagande till s-motionen om en farled till Luleå.
V-ledamotens meningsyttring avser yrkanden om ett utbildningsprogram för arbetslösa sjömän, om en nordisk överenskommelse rörande den internordiska färjetrafiken, om åtgärder i syfte att stimulera kustsjöfart, om skärpt lotstvång, om tonnagebegränsningar i Stockholms skärgård, om ett nej till Rödkobbsleden och om omlokalisering av viss hamnverksamhet från Stockholm till Kapellskär och Nynäshamn.
SJÄTTE HUVUDTITELN
Propositionen
Motionerna
1993/94:T214 av Karin Pilsäter och Ylva Annerstedt (båda fp) vari yrkas 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om hamnen i Nynäshamn.
1993/94:T216 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas 16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att stödja miljöanpassad modern sjöfart.
1993/94:T218 av Lars Bäckström (v) vari yrkas 10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om infrastrukturinvesteringar på sjöfartsområdet i Bohuslän och Uddevallaregionen.
1993/94:T219 av Jarl Lander m.fl. (s) vari yrkas 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om sjöfart.
1993/94:T224 av Sven-Gösta Signell m.fl. (s) vari yrkas 11. att riksdagen hos regeringen begär en plan för utveckling av ett effektivt kustpendelsystem i enlighet med vad som anförts i motionen, 13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om överenskommelse mellan de nordiska länderna om krav på fartygens säkerhet och standard, 14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om överenskommelse mellan de nordiska länderna om färjetrafiken, 15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om besked om sjöfartsnäringens långsiktiga villkor.
1993/94:T601 av Kenth Skårvik (fp) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag om möjligheterna att lämna rabatt för miljösäkra tankrar vid lossning av oljelaster och att motsvarande avgift tas ut från fartyg av enkelskrovstyp och utan separata barlasttankar.
1993/94:T602 av Bengt Silfverstrand och Jan Andersson (båda s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en skärpning av säkerhetskraven för tankfartyg.
1993/94:T604 av Tom Heyman och Lars Björkman (båda m) vari yrkas 1. att riksdagen beslutar justera avkastningskraven på Sjöfartsverket med hänsyn till verksamheter som ej är trafikanknutna, 2. att riksdagen beslutar ersätta kostnaderna för konsultinsatser i u-länderna över biståndsbudgeten, 3. att riksdagen beslutar utforma taxesättningen mellan trafikverken på ett konkurrensneutralt sätt.
1993/94:T605 av Karl-Erik Persson m.fl. (v) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett sjöfartspolitiskt program, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utbildning av arbetslösa sjömän.
1993/94:T607 av Sten Andersson i Malmö (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förändring av rederistödet.
1993/94:T608 av Karl-Göran Biörsmark och Elver Jonsson (båda fp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om säkrare transporter i nordiska farvatten, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om miljömärkning, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att aktivera FN-organ för att få till stånd globala transportsäkerhetskrav för oljetransporter.
1993/94:T609 av Pär Granstedt m.fl. (c) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder för att möjliggöra överflyttning av sjötrafik till Kapellskär och Nynäshamn, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att den planerade Rödkobbsleden inte bör upprättas, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om överföring av transittrafik till och från Finland till järnväg och järnvägsförbindelse till Kapellskär.
1993/94:T610 av Åke Carnerö (kds) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en utredning angående förutsättningarna för kustsjöfart utmed Sveriges kuster.
1993/94:T611 av Krister Örnfjäder (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ny färjelinje mellan Västervik och Gotland.
1993/94:T612 av Ingrid Näslund (kds) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om krav på bogserbåtseskort för vissa tankfartyg och fartyg med farlig last vid gång i skärgårds- och hamnområden.
1993/94:T613 av Sigge Godin (fp) och Per-Richard Molén (m) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att utreda förutsättningarna för en omstationering av isbrytarna från Stockholm till Härnösand, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att utreda frågan om civil bemanning av isbrytarna, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att utreda förutsättningarna för en omstationering av isbrytarledningen till Härnösand.
1993/94:T614 av Gunhild Bolander (c) och Ulla Pettersson (s) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av åtgärder för att åstadkomma klara regler för hantering av utsläpp från strandade fartyg, 2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lag om bärgning av strandade fartyg i enlighet med vad som i motionen anförts.
1993/94:T615 av Ulla Pettersson (s) och Gunhild Bolander (c) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär att tilläggsdirektiv ges till utredningen om färjetrafiken till och från Gotland.
1993/94:T616 av Pär Granstedt m.fl. (c) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett åtgärdsprogram för att öka säkerheten vid miljöfarliga transporter genom Stockholms skärgård, Stockholm och Mälaren, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att skyndsamt låta utreda överförande av en del av dessa transporter till pipelines och i första hand en pipeline för olja mellan Nynäshamn och Stockholm.
1993/94:T617 av Olle Lindström (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en flyttning av de i Stockholm stationerade statsisbrytarna till Luleå.
1993/94:T618 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att snarast tillsätta en bred parlamentarisk sjöfartskommitté -- med inbjudna representanter för näringen som experter -- som skall utreda och lägga fram förslag om hur sjöfartspolitiken skall lösas så att den blir hållbar och långsiktig, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att upphöra med bidrag till rederierna av de sociala avgifterna och i stället ge en fast reduktion av socialavgiften för ombordanställda i fjärrfart med 18 %, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att införa ett nettolönesystem så att återbetalningsförfarandet upphör.
1993/94:T619 av Alf Wennerfors (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Rödkobbsleden inte skall öppnas.
1993/94:T620 av Kenneth Lantz (kds) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om renare utsläpp från fartyg som seglar i Östersjön, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om uppmaning och stöd till Sjöfartsverket att inom IMO-förhandlingar driva frågan om miljökrav på fartyg som seglar i internationella vatten.
1993/94:T621 av Bo G Jenevall m.fl. (nyd) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett särskilt internationellt fartygsregister i FN:s regi.
1993/94:A428 av Viola Furubjelke m.fl. (s) vari yrkas 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att båtregistret skall återinföras i enlighet med tidigare gällande lag och författning på området.
1993/94:A453 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Rödkobbsleden inte skall byggas, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en levande skärgård, 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att en maximigräns bör sättas för båtstorlek, djupgående tonnage i den känsliga skärgården.
1993/94:A470 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) vari yrkas 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ökad säkerhet vid sjötransporter av farligt gods, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utlokalisering av hamnverksamhet från Stockholms hamn.
1993/94:Jo648 av Kenth Skårvik m.fl. (fp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Vänersjöfartens betydelse och en fortsatt utveckling av närsjöfarten i ett europeiskt integrationsperspektiv.
1993/94:Jo679 av Ylva Annerstedt m.fl. (fp) vari yrkas 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om avgasrening och elanslutning i hamn för Finlandsfärjor, 10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att tankfartyg för oljetransporter i Stockholms skärgård och Mälaren skall ha dubbelskrov, 11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om obligatorisk positionsrapportering och anmälningsplikt för vissa fartyg i Mälaren samt om ökade befogenheter för lotsarna.
1993/94:Jo694 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas 32. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ansvarsfrågan till sjöss.
1993/94:N283 av Sten-Ove Sundström m.fl. (s) vari yrkas 13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en ny farled i Luleå, 14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en ny farled.
Utskottet
1 Inriktningen av Sjöfartsverkets verksamhet m.m.
1.1 Inledning
Sjöfartsverkets främsta uppgift är att svara för huvuddelen av sjöfartens infrastruktur i form av sjövägar och säkerheten i dessa samt att se till att sjöfart kan bedrivas i svenska farvatten under säkra och effektiva former. Verksamheten skall inriktas på handelssjöfarten, men även marinens, fritidsbåtstrafikens och fiskets intressen skall beaktas. Sjöfartsverket deltar även i internationellt arbete i ett flertal mellanstatliga organisationer, bl.a. International Maritime Organization (IMO), som är ett av FN:s fackorgan, och Helsingforskommissionen för skyddet av Östersjöns marina miljö (HELCOM). Sjöfartsverkets verksamhet styrs genom att ekonomiska mål och servicemål fastställs av riksdagen på grundval av rullande treårsplaner. Verksamheten finansieras huvudsakligen genom avgifter på handelssjöfarten. Vissa kostnader för bl.a. fritidsbåtstrafiken finansieras dock över statsbudgeten. Den 1 januari 1994 upplöstes Trollhätte kanalverk som affärsverk och placerades organisatoriskt som en enhet i Sjöfartsverket (prop. 1992/93:100 bil. 7, bet. TU18, rskr. 244).
1.2 Propositionens förslag
I propositionen föreslås att riksdagen
1. godkänner vad regeringen förordar om Sjöfartsverkets verksamhetsmål samt om inriktningen av dess verksamhet och investeringar för perioden 1994--1996,
2. godkänner regeringens förslag att kostnaderna för Trollhätte kanalverks utgående pensionsskuld och balanserade underskott per den 31 december 1993 regleras genom en nedsättning av Sjöfartsverkets utdelning till staten avseende verksamhetsåret 1994,
3. godkänner att den i Trollhätte kanalverks balansräkning per den 31 december 1993 upptagna långfristiga skulden till staten läggs till Sjöfartsverkets fasta statskapital,
4. godkänner de ekonomiska målen för perioden 1994--1996 och de ekonomiska ramar i övrigt som regeringen förordar för Sjöfartsverkets verksamhet,
5. bemyndigar regeringen att fastställa Sjöfartsverkets utdelning till staten i enlighet med vad som förordas.
1.3 Verksamhetsmål
Av propositionen framgår att Sjöfartsverket i sin treårsplan för åren 1994--1996, liksom i tidigare treårsplaner, angivit huvudmål för verksamhetsgrenarna farleder och utmärkning, lotsning, sjöräddning, isbrytning, sjömätning, sjökortsproduktion och sjöfartsinspektion. Vidare föreslår verket mål för sin konsultexport och sin tekniska service. Regeringen konstaterar att Sjöfartsverket inte föreslår några större förändringar av verksamhetsmålen och betonar att huvudmålet för verksamheten ligger fast. Detta mål är att sjöfart i svenska farvatten skall kunna bedrivas under säkra och effektiva former.
1.4 Verksamhetsinriktning
I fråga om inriktningen av Sjöfartsverkets verksamhet sker enligt regeringen en anpassning till de ändrade förhållanden på sjöfartens område som bl.a. följer av den tekniska utvecklingen. För sjösäkerhetsarbetet innebär en sådan anpassning att frågor som gäller att integrera fartygets teknik med besättningens kompetens och arbete ombord tillmäts särskild betydelse. Vidare betonar regeringen att arbetet med att uppnå en minskning av sjöfartens negativa miljöpåverkan även fortsättningsvis måste ha en hög prioritet i Sjöfartsverkets verksamhet. Utskottet återkommer i det följande till ett flertal motionsledes aktualiserade sjösäkerhets- och miljöfrågor. Regeringen framhåller också betydelsen av samarbete med och bistånd till utvecklingsländer i syfte att uppnå en större sjö- och miljösäkerhet. Med tanke på sjötransporternas globala prägel leder starkare sjöfartsadministrationer i andra länder till säkrare fartygstransporter också i svenska farvatten. Sjöfartsverket har -- betonar regeringen -- en organisation och en erfarenhet som är väl lämpad för att med utbildning i bl.a. organisations- och managementfrågor stödja en internationell harmonisering av sjösäkerhetsarbetet. Regeringen anser därför att Sjöfartsverket inom ramen för sitt sjösäkerhetsarbete bör ha möjlighet att avsätta medel för konsultinsatser eller andra former av stöd till utvecklingsländer för att stärka deras sjöfartsadministrationer. Insatserna bör ske i överensstämmelse med en internationell programinriktning. De närmare formerna får bestämmas av Sjöfartsverket. Kostnaderna kan variera över tiden, men de bör inte överstiga ca 1 miljon kronor per år i genomsnitt.
1.5 Investeringar
Vad gäller Sjöfartsverkets investeringar framhåller regeringen att dessa, inom ramen för den ordinarie investeringsplanen den närmaste treårsperioden, omfattar ca 191 miljoner kronor. Investeringarna avser främst återanskaffningar -- bl.a. av lotsbåtar och sjömätningsfartyg -- och finansieras helt med verkets egna medel. Regeringen erinrar i sammanhanget om vissa ännu ej fastställda farledsprojekt, som utskottet återkommer till i det följande. Det gäller bl.a. den s.k. Rödkobbsleden och en farled till Luleå.
1.6 Ekonomiska mål och ramar
Riksdagen ställde sig i april 1993 bakom uttalanden av regeringen i proposition 1992/93:100 bilaga 7 om att de ekonomiska målen för Sjöfartsverkets verksamhet borde ändras (bet. 1992/93:TU18, rskr. 244). Förändringarna innebar en precisering av de krav som staten i sin roll som ägare ställer på verket och en ökad jämförbarhet mellan verket och ett aktiebolag. Sjöfartsverket borde enligt riksdagsbeslutet i sin treårsplan för åren 1994--1996 lämna förslag till ekonomiska mål fr.o.m. verksamhetsåret 1994 enligt de nämnda principerna. Av den proposition som nu är i fråga framgår att Sjöfartsverket i sin treårsplan bl.a. föreslagit mål för soliditet, resultat, utdelning till staten och för prissättning samt ramar för långfristig upplåning och för rörlig kredit i Riksgäldskontoret. Regeringen betonar att generella riktlinjer för styrningen av affärsverken och bolagen under Kommunikationsdepartementets huvudtitel bör eftersträvas. Målet för verksamhetens avkastning bör sålunda mätas som en förräntning av eget kapital. Nyckeltal är därvid räntabilitet på eget kapital efter en fiktiv schablonskatt enligt gängse definitioner. Målet för utdelning till staten bör utformas som en viss andel av eget kapital. Den slutliga utdelningen bör dock bestämmas årligen av regeringen i samband med fastställande av verkets resultat- och balansräkning. Regeringens bedömning är att en förräntning på 10 % av eget kapital efter skattemotsvarighet i nuläget bör kunna ses som ett långsiktigt mål för verksamheten. Målet för utdelning till staten bör vara 3 % på eget kapital efter skattemotsvarighet. De sålunda angivna målen skulle emellertid nu, mot bakgrund av Sjöfartsverkets jämförelsevis höga soliditet, innebära ett alltför högt avkastningskrav på verksamheten. Regeringen anser därför att en övergångsperiod behövs för att ge Sjöfartsverket rimlig tid att uppnå de uppsatta målen. Utgångspunkten bör dock vara att målen skall uppnås under perioden 1994--1996. Regeringen framhåller att Sjöfartsverkets förslag till soliditetsmål och prismål bör gälla som riktmärke tills vidare. Det innebär en soliditet på 55 %, att prisjusteringar skall hållas inom inflationsramen och att regionalpolitiska hänsyn skall tas vid prissättningen. I sin treårsplan för åren 1995--1997 bör Sjöfartsverket enligt regeringen lämna förslag till soliditets- och prismål, med beaktande av bl.a. de nya ägarkraven på avkastning och utdelning, samt en bedömning av den ekonomiska risksituationen inom sjöfartssektorn. Regeringen säger sig vidare godkänna Sjöfartsverkets förslag till lång- och kortfristig upplåning, vilket innebär en total ram om 110 miljoner kronor. Verket bör enligt det nämnda riksdagsbeslutet i april 1993 få möjlighet att låna av annan kreditgivare än Riksgäldskontoret under förutsättning att detta ombeds lägga ett bud på lånet. Låneramen bör gälla till dess en förändring aktualiseras.
1.7 Trollhätte kanalverks pensionsskuld och statslån
Trollhätte kanalverks pensionsskuld bör enligt regeringen föras in i Sjöfartsverkets balansräkning under år 1994. Finansieringen av de kostnader som uppstår till följd därav samt av Kanalverkets balanserade underskott per den 30 juni 1993 bör ske genom en nedsättning av utdelningen till staten för år 1994. Eventuellt underskott i kanalverksamheten under perioden 1 juli--31 december 1993 får -- i enlighet med det nämnda riksdagsbeslutet i april 1993 -- belasta handelssjöfarten, i den mån anslagna medel inte räcker till. Utdelningsmålet för år 1994 bör vara ca 1 % av eget kapital efter skattemotsvarighet. Trollhätte kanalverks statslån bör vidare enligt regeringen läggas till Sjöfartsverkets statskapital.
1.8 Motionsförslag
I motion T604 (m) yrkas att avkastningskraven på Sjöfartsverket justeras med hänsyn till verksamheter som inte är trafikanknutna (yrkande 1), att kostnaderna för konsultinsatser i u-länder ersätts över biståndsbudgeten (yrkande 2) och att trafikverkens taxesättning utformas på ett konkurrensneutralt sätt (yrkande 3). Motionärerna erinrar om att en grundläggande princip i 1988 års trafikpolitiska beslut är att varje trafikslag skall bära sina egna kostnader. Sjöfartsverket är numera -- erinrar motionärerna vidare -- ett affärsverk, och sjöfartens kostnader betalas med avgifter. Verket har också att betala avkastning på eget kapital. Sjöfarten får härigenom betala kostnader som inte belastar landtransportörerna. Vägverket och Banverket finansieras med budgetmedel, och inget avkastningskrav finns på dessa investeringar. Sjöfartsverket har dessutom kostnadsansvar för en lång rad uppgifter som endast delvis kan relateras till trafikmässiga behov. I sammanhanget framhåller motionärerna att sjösäkerheten är viktig för fiske och fritidsbåtar samt även för andra länders sjöfart. Motsvarande kostnader för räddningstjänst på land belastar inte trafikverken utan betalas huvudsakligen av kommunerna. Sjöfarten bör inte heller åläggas betalningsansvar för sådan helikopterberedskap som har många andra funktioner i samhället. Vidare framhåller motionärerna att Handelsflottans kultur- och fritidsråds verksamhet finansieras genom en avräkning av fyravgifterna, som ingår i Sjöfartsverkets avgifter. Kostnaden uppgår till ca 20 miljoner kronor per år och är närmast en kulturkostnad som sjöfarten på svenska hamnar inte har någon nytta av. Fyravgiften räknas härigenom upp med 5,5 %, medan andra transportmedel inte drabbas av någon motsvarande kostnad. Motionärerna vänder sig också mot vad som sägs i propositionen om att Sjöfartsverket, inom ramen för sitt sjösäkerhetsarbete, bör ha möjlighet att avsätta medel för konsultinsatser eller andra former av stöd i syfte att hjälpa u-länder att stärka sina sjöfartsadministrationer. En sådan kostnad bör -- understryker motionärerna -- betalas från biståndsbudgeten. Den totala avgiftsnivån för sjöfarten är enligt motionärerna nu så hög att direktanlöp av svensk hamn motverkas och att rederierna i stället väljer andra alternativ. Merkostnaden i Sverige för ett större ro/ro skepp är över 100 000 kr jämfört med Norge och över 50 000 kr jämfört med Antwerpen. De höga avgifterna leder till trafikbortfall och därmed sänkta inkomster för statsverket, snedvrider konkurrensen mellan transportslagen och motverkar den mest energieffektiva transportformen.
1.9 Utskottets ställningstagande
Utskottet anser att frågor som gäller Sjöfartsverkets taxor och avkastningskraven på dess verksamhet är av väsentlig betydelse för den framtida transportpolitiken och för handelssjöfartens internationella konkurrenskraft. I ett senare avsnitt av detta betänkande förordar utskottet att frågor gällande handelssjöfartens internationella konkurrenskraft övervägs av en parlamentarisk utredning. Utskottet förutsätter att en sådan utredning även kommer att överväga frågor av det slag som behandlas i motion T604 (m). Något riksdagens uttalande torde sålunda inte vara påkallat med anledning av motionen, varför densamma avstyrks.
Regeringens förslag beträffande verksamhetsmålen för Sjöfartsverket samt om inriktningen av dess verksamhet och investeringar tillstyrks. Vidare tillstyrker utskottet regeringens förslag om ekonomiska mål och ramar för Sjöfartsverket och om bemyndigande att fastställa verkets utdelning till staten. Slutligen tillstyrker utskottet också regeringens förslag om Trollhätte kanalverks pensionsskuld och statslån.
2 Anslagsfrågor
2.1 Anslaget B 1. Ersättning för fritidsbåtsändamål m.m.
Från anslaget finansieras tjänster inom Sjöfartsverkets verksamhetsområde som inte skall finansieras via handelssjöfarten. Regeringen föreslår en medelsanvisning på 60 786 000 kr för nästa budgetår enligt följande fördelning:
Tkr
1. Sjösäkerhetsinformation 3 470
2. Tjänster inom farledsverksamheten 51 500
3. Tjänster inom fartygsverksamheten 4 485
4. Beredskapsåtgärder inom totalförsvaret 1 331
60 786
Den största anslagsposten, Tjänster inom farledsverksamheten, avser kostnader för fritidsbåts- och yrkesfiskeändamål, inbegripet sjöräddningskostnader. Utskottet tillstyrker regeringens förslag till medelsanvisning.
2.2 Anslaget B 2. Transportstöd för Gotland
Från anslaget ges statsbidrag till linjesjöfarten till och från Gotland. Transportstödet omfattar såväl person- som godsbefordran och är inbyggt i den taxa som tillämpas. Enligt lagen (1970:871) om linjesjöfart på Gotland fordras särskilt tillstånd (koncession) för sådan sjöfart. Koncession innehas för närvarande av Nordström & Thulin AB, som bedriver trafik på en nordlig linje Nynäshamn--Visby och en sydlig linje Oskarshamn--Visby. Koncessionsvillkoren regleras i ett avtal, som gäller t.o.m. den 31 december 1997, mellan staten och bolaget. I mars 1993 behandlade utskottet ett flertal motioner om färjetrafiken på Gotland. De gällde främst taxorna i trafiken och dennas uppläggning samt frågan om konkurrens i färjetrafiken. I betänkandet underströk utskottet starkt vikten av en långsiktig lösning av de berörda frågorna och av att en sådan förbereddes i god tid innan nuvarande koncession upphör. En sådan lösning borde inte bara beakta självklara trafikpolitiska mål -- såsom tillfredsställande trafikförsörjning till lägsta möjliga samhällsekonomiska kostnad och regional balans -- utan också ta hänsyn til önskvärdheten av att främja turism och övrigt näringsliv på Gotland. Utskottet ansåg att en parlamentarisk utredning borde tillsättas för att belysa de nämnda frågorna och lämna förslag till långsiktiga lösningar. Riksdagen ställde sig i april 1993 bakom dessa uttalanden (prop. 1992/93:100 bil. 7, bet. TU18, rskr. 244). I den proposition som nu är i fråga upplyser regeringen att den i juni 1993 tillsatte en kommitté i enlighet med riksdagens önskemål (dir. 1993:69). Uppdraget skall redovisas senast den 1 december 1994. I propositionen framhålls vidare att en anslagshöjning för budgetåret 1992/93 gjorde det möjligt att sänka persontaxorna med 30 % under år 1992. Under år 1992 var trafikökningen 9 %, och för år 1993 beräknas en ytterligare ökning med 12 %. Regeringen föreslår en medelsanvisning på 175 miljoner kronor för nästa budgetår, vilket innebär en ökning med 15 miljoner kronor i jämförelse med innevarande budgetår. Utskottet tillstyrker förslaget.
I motion T615 (s) framhålls att den av regeringen tillsatta utredningen om färjetrafiken på Gotland bör ges tilläggsdirektiv omfattande även flygtrafiken till och från ön. Direktiven för utredningen har utformats i enlighet med utskottets för ett år sedan uttalade önskemål. Utskottet är för sin del inte berett att nu ompröva sin uppfattning i frågan men förutsätter att regeringen i samband med beredningen av utredningens förslag även beaktar flygtrafiken på Gotland. I avvaktan härpå avstyrker utskottet motionen.
I motion T611 (s) framhålls att en färjelinje Västervik--Visby för trafik sommartid bör inrättas. Utredningen har som nämnts i uppdrag att lämna förslag till en långsiktig lösning av färjetrafiken på Gotland. Därvid skall alternativa trafiklösningar redovisas och värderas avseende driftkostnader, trafikutbud och övrig servicenivå. Utskottet förutsätter därför att utredningen prövar motionärens förslag. Något riksdagens uttalande med anledning av motionen bör enligt utskottet inte komma i fråga, varför densamma avstyrks.
2.3 Anslaget B 3. Handelsflottans pensionsanstalt
Handelsflottans pensionsanstalts (HPA) huvudsakliga arbetsuppgifter är att behandla pensionsansökningar från sjöfolk samt att utföra de beräkningar och den uppföljning som dessa föranleder. Sjömanspensionerna finansieras dels genom en sjömanspensionsfond jämte ränteavkastning, dels genom redaravgifter. En avveckling av verksamheten senast år 1995 förbereds för närvarande. Utskottet tillstyrker regeringens förslag om en medelsanvisning för Handelsflottans pensionsanstalt på 1 000 kr för nästa budgetår.
2.4 Anslaget B 4. Handelsflottans kultur- och fritidsråd
Handelsflottans kultur- och fritidsråd har till uppgift att planlägga, samordna och genomföra kultur- och fritidsverksamhet för sjöfolk. Verksamheten betalas, som nämnts, genom en avräkning mot de fyravgifter som ingår i Sjöfartsverkets avgifter samt av egna avgiftsintäkter. Avräkningen av fyravgifterna för budgetåret 1992/93 uppgick till 5,5 %. Avräkningen beräknas minska från 19,5 miljoner kronor innevarande budgetår till 16,1 miljoner kronor nästa budgetår. Utskottet tillstyrker regeringens förslag om en medelsanvisning för Handelsflottans kultur- och fritidsråd på 1 000 kr för nästa budgetår.
2.5 Anslaget B 5. Ersättning till viss kanaltrafik m.m.
Anslaget avser kostnader för drift av Trollhätte och Säffle kanaler samt ersättning till Vänerns seglationsstyrelse. Affärsverket Trollhätte kanalverk upplöstes, som nämnts inledningsvis, den 1 januari 1994 och placerades organisatoriskt som en enhet i Sjöfartsverket. Ersättning för kanaldriften kommer därigenom att utgå till Sjöfartsverket. Anslaget till Vänerns seglationsstyrelse, vilken har till uppgift att svara för utmärkning av farleder, lotsning m.m. på Vänern, utbetalas av Sjöfartsverket fr.o.m. den 1 januari 1994. Regeringen föreslår en medelsanvisning på 62,8 miljoner kronor för nästa budgetår. Härav avser 55,2 miljoner kronor ersättning till Sjöfartsverket för kanaltrafiken och 7,6 miljoner kronor ersättning till Vänerns seglationsstyrelse. Riksdagen godkände i december 1993 att medel från anslaget för innevarande budgetår skulle få användas för de avvecklingskostnader i fråga om lön och pension m.m. för övertalig personal som följde av Trollhätte kanalverks inordnande i Sjöfartsverket (prop. 1993/94:70, bet. TU5, rskr. 73). Kostnaderna för innevarande budgetår beräknades uppgå till ca 3 miljoner kronor. I den proposition som nu är i fråga anges att ifrågavarande avvecklingskostnader även för nästa budgetår beräknas till ca 3 miljoner kronor. Regeringen föreslår att riksdagen godkänner en disponering av anslaget som innebär att avvecklingskostnaderna betalas därifrån. Utskottet tillstyrker detta förslag liksom den av regeringen föreslagna medelsanvisningen.
I motion T219 (s) säger sig motionärerna förutsätta att inlemmandet av Trollhätte kanalverk i Sjöfartsverket kommer att garantera långsiktigheten i sjöfarten på Vänern och i Trollhätte kanal. Vidare framhåller motionärerna att de inre vattenvägarna bör integreras i den beslutade samordnade investeringsplaneringen för sjöfarten. Riksdagen bör -- betonas det -- snarast fastställa Vänersjöfartens nationella och strategiska betydelse och därmed säkra verksamheten.
I motion Jo648 (fp) framhålls betydelsen av sjöfarten på Vänern och i Göta älv för näringslivet och sysselsättningen i regionen. Vidare betonar motionärerna att fartygstransporterna där innebär säkerhets- och miljömässiga fördelar, eftersom landtransporterna avlastas. Betydelsen av Vänersjöfarten och en fortsatt utveckling av närsjöfart i ett europeiskt integrationsperspektiv bör enligt motionärerna närmare beaktas också från vattenmiljösynpunkt.
Riksdagen ställde sig förra året bakom uttalanden i 1993 års budgetproposition om vikten av samordnade insatser från stat, länsstyrelser, kommuner och näringsliv för att stärka Vänersjöfarten (prop. 1992/93:100 bil. 7, bet. TU18, rskr. 244). I propositionen betonades också att staten har ett fortsatt övergripande ansvar för infrastrukturhållningen i Trollhätte kanal, att denna utgör en viktig del av infrastrukturen i regionen samt att transporterna på kanalen och i Vänern bör ges möjligheter att utvecklas vidare. Detta sades vara angeläget också från miljösynpunkt. Inlemmandet av Trollhätte kanalverk i Sjöfartsverket, som riksdagen beslutade om vid samma tillfälle, skall ses mot den angivna bakgrunden. Sjöfarten på Trollhätte kanal och Vänern, liksom den på Södertälje kanal och Mälaren, kan därför ägnas samma uppmärksamhet i investeringsplaneringen som all annan Sjöfartsverkets verksamhet. Utskottet har vidare med tillfredsställelse noterat den samverkan mellan hamnarna vid Vänern som avses ske genom ett för ändamålet skapat aktiebolag. Med hänvisning till det anförda finner utskottet syftet med motionsyrkandena tillgodosett. De bör därför inte föranleda någon riksdagens åtgärd och avstyrks följaktligen.
2.6 Anslaget B 6. Bidrag till svenska rederier samt sjöfartspolitikens långsiktiga inriktning
Riksdagen beslutade i april 1992 om avveckling av det s.k. rederistödet (prop. 1991/92:100 bil. 7, bet. TU24, rskr. 186), som hade införts år 1988 i syfte att stärka den svenska handelssjöfartens internationella konkurrenskraft. I den nämnda propositionen anmäldes att regeringen avsåg att under våren 1992 förelägga riksdagen förslag till nya förutsättningar för den svenska sjöfarten. Därmed avsågs främst ett svenskt internationellt fartygsregister. I december 1992 beslöt riksdagen att ett rederistöd skulle återinföras i avvaktan på ett slutligt ställningstagande till frågan om åtgärder till stöd för svensk sjöfart (prop. 1992/93:128, bet. TU12, rskr. 153). Beslutet tillkom som en följd av att sjöarbetsmarknadens parter inte hade kunnat enas i frågan om införande av ett svenskt internationellt fartygsregister. Beslutet skall vidare ses mot bakgrund av en överenskommelse mellan parterna, vilken redovisades i den nämnda propositionen, om rationaliseringar och andra åtgärder inom rederinäringen. Detta s.k. rationaliseringsavtal, som hade träffats i oktober 1992, skulle enligt parternas beräkning medföra kostnadssänkningar på genomsnittligt 15 %. Parterna hade vidare beräknat att deras egna åtgärder i förening med statliga åtgärder -- bestående av befrielse från sjömansskatt och en reducering av de sociala avgifterna med 18 procentenheter -- skulle innebära en sammanlagd kostnadsreduktion på 40 %. Det återinförda stödet gäller för svenska handelsfartyg som huvudsakligen går i fjärrfart och består av dels återbetalning av sjömansskatt, dels ett bidrag till reduktion av sociala avgifter, vilket sedan den 1 januari 1993 uppgår till 29 000 kr per kalenderår och helårsanställd sjöman. Under anslaget anvisades 360 miljoner kronor för budgetåret 1992/93. I samband med sitt beslut att återinföra stödet ställde sig riksdagen bakom överväganden som enligt regeringen talade för att resultatet av rationaliseringsavtalet skulle utvärderas före halvårsskiftet 1993, innan beslut fattades om en mer permanent insats från statens sida till förmån för rederinäringen. I april 1993 anvisade riksdagen 90 miljoner kronor under anslaget för budgetåret 1993/94 (prop. 1992/93:100 bil. 7, bet. TU18, rskr. 244). I proposition 1993/94:69 om vissa sjöfartspolitiska åtgärder, som utskottet behandlade i november 1993 (bet. TU7, rskr. 99), redovisade regeringen den i riksdagsbeslutet i december 1992 nämnda utvärderingen av rationaliseringsavtalet. Regeringen framhöll att avtalet inte hade uppfyllts fullt ut av samtliga parter, men att avgörande steg ändå hade tagits som gav anledning tro att en process hade inletts med inriktningen att stärka näringens internationella konkurrenskraft genom rationaliseringar. Därför ansåg sig regeringen kunna föreslå fortsatta statliga insatser i form av rederistöd. I propositionen underströks emellertid att långsiktigheten i det statliga stödet inte kan göras oberoende av de åtgärder parterna själva kan åstadkomma för att pressa bemanningskostnaderna. Regeringen sade sig följaktligen fästa stort avseende vid att rationaliseringsarbetet fortsätter. Om detta avstannade, skulle en viktig förutsättning för svensk sjöfarts överlevnad falla och fortsatt statligt stöd förlora sin mening. För att möjliggöra en uppföljning av rationaliseringsavtalet från statens sida borde en årlig redovisning lämnas till regeringen över hur bemanningskostnaderna för fartygen utvecklades. Om kostnadsutvecklingen visade sig gå i en riktning som klart avvek från avtalet, borde statens insatser på det sjöfartspolitiska området kunna omprövas. Riksdagen ställde sig bakom dessa uttalanden och anvisade under anslaget, i enlighet med regeringens förslag, 310 miljoner kronor för innevarande budgetår (bet. TU7, rskr. 99). I den proposition som nu är i fråga föreslår regeringen att riksdagen under anslaget anvisar 400 miljoner kronor för nästa budgetår. Regeringen framhåller att parterna i november 1993 lämnat en redovisning som visar att rationaliseringsarbetet fortsätter i enlighet med överenskommelsen. Regeringen säger sig dock kunna konstatera att ett fortsatt rationaliseringarbete är nödvändigt för att uppnå de uppsatta målen i parternas överenskommelse. Utskottet tillstyrker regeringens förslag till medelsanvisning.
I motion T224 (s) erinrar motionärerna om att de i flera motioner krävt att regeringen skall ge klara och entydiga besked om de långsiktiga spelreglerna för sjöfartsnäringen. Hittills har regeringen -- betonas det i motionen -- lämnat besked bara för ett år i taget. Motionärerna finner detta olyckligt och understryker att näringen behöver långsiktiga besked för att våga de omfattande investeringar det är fråga om.
I motion T618 (nyd) framhålls att en brett sammansatt parlamentarisk sjöfartskommitté -- med förträdare för näringen som experter -- bör tillsättas med uppgift att föreslå en långsiktigt hållbar sjöfartspolitik. Den nuvarande osäkerheten om den framtida sjöfartspolitiken i EU understryker -- säger motionärerna -- behovet av att från svensk sida forma en egen politik, men med ett europeiskt perspektiv, i syfte att kunna påverka den framtida sjöfartspolitiken inom EU och den internationella utvecklingen. En sådan sjöfartspolitik skall sjävklart gynna en svensk handelsflotta under svensk flagg. Vidare framhålls i motion T618 (nyd) att nuvarande system med bidrag till rederiernas sociala avgifter och återbetalning av erlagd sjömansskatt bör upphöra för att ersättas med en fast reduktion av dessa avgifter med 18 % och ett nettolönesystem.
I motion T605 (v) framhålls att den framtida sjöfartspolitiken måste utgå från ett långsiktigt program, som har sin grund i samhällsekonomiska och sysselsättningspolitiska aspekter och som tar hänsyn till vårt lands försörjningsberedskap. Enligt motionärerna bör regeringen också se till att starta ett utbildningsprogram för arbetslösa sjömän i syfte att stärka sjöfartsnäringens internationella konkurrenskraft.
Utskottet vill med anledning av samtliga nu aktuella motionsyrkanden till en början erinra om att det år 1988 införda rederistödet tillkom på initiativ av utskottet i december år 1987 (bet. 1987/88:TU8, rskr. 107). I betänkandet framhöll utskottet att den svenska handelsflottan hade undergått en minskning som var ägnad att inge allvarlig oro med hänsyn till vår transportförsörjning i krissituationer. Åtgärder behövde därför vidtas i syfte att kunna bevara en internationellt inriktad sjöfartsnäring av rimlig omfattning. I sammanhanget betonades näringens betydelse inte bara från beredskapssynpunkt utan också för Sveriges bytebalans samt för sysselsättningen även inom andra sjöfartsanknutna verksamheter än fartygsdrift. Ett enigt utskott stod bakom dessa uttalanden. Redan år 1987 rådde emellertid den oenighet om de sjöfartspolitiska medlen som alltsedan dess kännetecknat debatten härom, i riksdagen och annorstädes. Därvid har framhållits att man i Sverige bör följa vissa andra sjöfartsnationers exempel och införa ett särskilt fartygsregister som skulle göra det möjligt att operera vissa svenskägda fartyg på internationella kostnadsvillkor. Sådana villkor skulle enligt förespråkarna medföra lägre bemanningskostnader och därmed en stärkt internationell konkurrenskraft samt minska eller eliminera behovet av statligt ekonomiskt stöd. Häremot har invänts att ett svenskt internationellt fartygsregister skulle kunna innebära att man på svenska fartyg underlåter att tillämpa svenska lagregler på väsentliga områden -- inte minst det arbetsrättsliga -- i en utsträckning som vore oförenlig med svensk rättsuppfattning. Utskottet delar självfallet regeringens uppfattning att sjöarbetsmarknadens parter själva har ett ansvar för sin närings förmåga att hävda sig i den internationella konkurrensen. Det mellan parterna gällande rationaliseringsavtalet är därför betydelsefullt. En årlig redovisning från parterna om bemanningskostnadernas utveckling, i enlighet med riksdagens beslut, synes vidare väl ägnad att möjliggöra erforderlig kontroll från statsmakternas sida av avtalets tillämpning. Utskottet delar emellertid den motionsledes uttalade uppfattningen om behovet av en långsiktig sjöfartspolitik. En sådan är nödvändig om en handelsflotta under svensk flagg skall kunna utvecklas på sikt. Nuvarande sjöfartspolitik, i den del den omfattar åtgärder i syfte att stärka handelssjöfartens internationella konkurrenskraft, baseras på ett nu drygt sex år gammalt riksdagsbeslut. Det är därför enligt utskottets mening inte för tidigt att ånyo pröva denna politiks mål och medel. Utskottet anser att alla ansträngningar därvid bör göras i syfte att nå en bred enighet över partigränserna i den för nationen centrala frågan om hur vårt behov av sjöburen utrikeshandel bäst skall tillgodoses i ett långsiktigt perspektiv. En parlamentariskt sammansatt utredning bör därför tillsättas för ändamålet. Arbetet bör bedrivas med största möjliga skyndsamhet. Vad utskottet nu anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Utskottets ställningstagande innebär att syftet med motionerna T224 (s) yrkande 15, T605 (v) yrkande 1, i här berörd del, och T618 (nyd) yrkande 1, i här berörd del, torde få anses tillgodosett.
Rederistödets konstruktion, som innebär ett bidrag till redarnas sociala avgifter och ett bidrag avsett att kompensera deras kostnader för sjömansskatt, föregicks av noggranna överväganden när det infördes år 1988 och när det återinfördes år 1992. Utskottet är inte för sin del berett att förorda någon ändring av denna konstruktion och avstyrker därför yrkandena i motion T618 (nyd) härom.
Vad gäller kravet i motion T605 (v) på ett utbildningsprogram för arbetslösa sjömän anser utskottet att svårigheterna för svensk rederinäring att hävda sig i den internationella konkurrensen -- och därmed att bereda svenska sjömän sysselsättning -- främst förklaras av de relativt sett höga bemanningskostnaderna, inte av brister i utbildningshänseende. Utskottet avstyrker med hänvisning härtill motionsyrkandet.
I motion T607 (m) behandlas rederistödets omfattning. Motionären framhåller att vissa redare felaktigt erhåller stöd och att andra, som vill trafikera hamnar i bl.a. de baltiska staterna, Polen och Ryssland, borde få sådant stöd, eftersom de har svårt att konkurrera med fartyg under dessa länders flagg. Rederistödet har, vill utskottet erinra, alltsedan det infördes en sådan utformning att det undantar fartyg i s.k. inre fart, t.ex. insjöfart, och tidtabellsbunden fart, dvs. färjesjöfart, mellan svenska och utländska hamnar eller mellan utländska hamnar hitom en tänkt linje över Skagerrak mellan Hanstholm på Jyllands nordkust och Lindesnäs på Norges sydkust. Fartyg i icke tidtabellsbunden fart mellan svenska hamnar utanför öppen kust eller utomskärs vid kusterna eller mellan svensk och utländsk hamn eller mellan utländska hamnar eller fartyg i tidtabellsbunden fart bortom linjen Hanstholm--Lindesnäs faller däremot under begreppet fjärrfart enligt definitionen i lagen (1958:295) om sjömansskatt. De är därmed stödberättigade. Utskottet förutsätter att regeringen följer hur begreppet fjärrfart tillämpas i bidragssammanhang. Motionären synes bl.a. vilja utvidga rederistödet till att omfatta även färjesjöfarten till våra grannländer. En sådan utvidgning av stödet är utskottet för sin del inte berett att tillstyrka, varför motionen avstyrks.
I motion T224 (s) framhålls att det fram till år 1990 fanns en nordisk överenskommelse om färjetrafiken som innebar att denna skulle drivas på ett sådant sätt att statliga subventioner kan undvikas. Det samförståndet är enligt motionärerna nu på väg att upplösas. Regeringen bör därför ta initiativ till att överenskommelsen återupptas. I sitt av riksdagen godkända betänkande 1993/94:TU7 erinrade utskottet om att rederistödet syftar till att stärka den svenska sjöfartsnäringens internationella konkurrenskraft i fjärrfart. Det utgör därmed ett alternativ -- framhöll utskottet -- till de internationella fartygsregister som i samma syfte införts i bl.a. Danmark och Norge. Utgångspunkten har sålunda varit -- underströks i betänkandet -- att några större olikheter i konkurrensförutsättningar inte skall föreligga för fartyg under resp. flagg. Utskottet sade sig vidare förutsätta att regeringen fortlöpande följer den sjöfartspolitiska utvecklingen och noterade med tillfredsställelse att kommunikationsministern hade uppmärksammat konkurrenssituationen inom den internordiska färjesjöfarten. Därvid syftade utskottet på en skrivelse som kommunikationsministern hade tillställt den danske industriministern med anledning av uppgifter om att färjor införda i det danska internationella fartygsregistret trafikerade vissa svenska hamnar. Enligt vad utskottet erfarit har kommunikationsministern också i en skrivelse nyligen till den norska utrikeshandelsministern tagit upp frågor som gäller ett planerat norskt rederistöd omfattande bl.a. färjor i nordisk trafik. Med hänvisning till det anförda finner utskottet syftet med motionsyrkandet tillgodosett. Detta bör därför inte föranleda någon riksdagens åtgärd och avstyrks följaktligen.
I motion T621 (nyd) framhålls att regeringen bör verka för att skapa ett internationellt fartygsregister i FN:s regi. Syftet därmed skulle vara att motverka förekomsten av vissa nationella register som attraherar mindre nogräknade redare med undermåliga fartyg och dåligt utbildade besättningar. I ett FN-register skulle endast få införas fartyg som uppfyller internationellt accepterade kvalitetsnormer i fråga om fartyget, driften, rederiledningen och besättningen. Sjöförsäkringsbolagen skulle kunna ge sådana fartyg särskilda rabatter, och FN-staterna skulle kunna rabattera hamnavgifterna. I sitt av riksdagen godkända betänkande 1992/93:TU18 behandlade utskottet en motion med samma innebörd som den nu aktuella. Utskottet angav därvid ett flertal rättsliga svårigheter som talade mot ett sådant register. Dessa svårigheter gäller alltjämt. Undermåliga fartyg med oseriösa redare och okvalificerade besättningar är ett problem som enligt utskottets mening bör angripas med t.ex. förbättrad tillsyn från klassificeringssällskapen, skärpt kontroll från försäkringsbolagen, ökade biståndsinsatser från utvecklade sjöfartsnationer till mindre utvecklade och en effektiv hamnstatskontroll. Ett FN-register sådant det beskrivs av motionärerna torde inte -- ens med bortseende från de rättsliga problemen -- ha större attraktionskraft än de utvecklade sjöfartsnationernas register. Med det sagda avstyrker utskottet motionen.
2.7 Anslaget B 7. Åtgärder mot vattenförorening från fartyg
Från anslaget utbetalas, efter beslut av regeringen, de nettoutgifter som kan uppkomma till följd av de förelägganden eller förbud som Sjöfartsverket får föreskriva med stöd av lagen (1980:424) om åtgärder mot vattenförorening från fartyg. Utskottet tillstyrker regeringens förslag om en medelsanvisning på 1 000 kr för nästa budgetår.
3 Kustsjöfart m.m.
Kustsjöfartens betydelse behandlas i ett flertal motioner.
Sålunda framhålls i motion T224 (s) att det är viktigt av miljö- och resursskäl att de inrikes sjötransporterna tar över en större andel av de långväga transporterna. För att kustsjöfarten skall kunna konkurrera framgångsrikt främst med lastbilstrafiken krävs -- fortsätter motionärerna -- en förändring av både fartygen och godshanteringen i hamnarna. Kombitrafik och specialkonstruerade fartyg är viktiga led i utvecklingen, liksom ny teknik och bättre samordning mellan företag, organisationer och myndigheter i hamnarna. Motionärerna anser att regeringen bör ta initiativ till ett projekt i syfte att utveckla fartyg och hamnar för ett effektivt kustpendelsystem.
I motion T618 (nyd) framhålls att den sjöfartspolitiska, parlamentariska utredning som motionärerna förordar bör studera integration mellan land- och sjötransporter, forskning om sjöfartens infrastruktur, utbildning och forskning på sjöfartsområdet samt hamn- och stuveriverksamheten.
I motion T216 (v) framhålls att man finner planerna på nya "sjöpendlar" utmed våra kuster hoppingivande. Utvecklad sjöfart krävs -- betonar motionärerna -- om miljömålen skall klaras.
I motion T605 (v) framhålls att kust- och insjöfart bör ingå som en del av en utvecklad sjöfartspolitik.
I motion T610 (kds) framhålls att Sverige med sina långa kuster och stora godsmängder är väl lämpat för en utvecklad kustsjöfart såväl inrikes som utrikes. Miljömässigt skulle försurning, skogsdöd och vägslitage kraftigt minska, om man kunde föra över alla de transporter som är lämpliga till sjötransporter, betonar motionären.
I motion T218 (v) framhålls att samhället, mot bakgrund av det växande miljömedvetandet, bör vidta åtgärder för att åter bygga upp kust- och närsjöfarten. Det kan gälla ett direkt stöd, säger motionären, men också att ta fram nya tekniker och organisationsformer kring godsflödena.
Utskottet delar den i motionerna uttalade uppfattningen om vikten av de kustnära sjötransporterna. För att kustsjöfarten skall kunna konkurrera framgångsrikt främst med lastbilstrafiken krävs enligt utskottets mening en förändring av både fartygen och godshanteringen i hamnarna. Kombitrafik och specialkonstruerade fartyg är viktiga led i utvecklingen, liksom ny teknik och bättre samordning mellan företag, organisationer och myndigheter i hamnarna. En mycket angelägen uppgift är vidare att utveckla fartyg och hamnanläggningar för ett effektivt kustpendelsystem. 1988 års trafikpolitiska beslut innebar emellertid ett fastslående av principen att staten inte skall ingripa i företagens val av transportlösningar inom ramen för en samhällsekonomiskt grundad prissättning av trafiken. Kundernas krav måste inom den ramen få styras av de fördelar som olika transportalternativ kan erbjuda. Utskottet är inte berett att förorda en omprövning av nämnda beslut och avstyrker därför samtliga nu aktuella motionsyrkanden.
4 Vissa sjösäkerhets- och miljöfrågor
4.1 Inledning
Sjösäkerheten ägnas i år liksom tidigare år ett betydande intresse i de motioner som väckts under den allmänna motionstiden. I sitt fjolårsbetänkande om sjöfarten, 1992/93:TU18, behandlade utskottet ett stort antal motioner med särskild aktualitet mot bakgrund av då nyligen inträffade svåra fartygsolyckor. Utskottet erinrade därvid om att sjöfartens internationella karaktär innebär att åtgärder på sjösäkerhetsområdet vanligtvis måste vidtas i internationellt samarbete för att bli verkningsfulla. En mycket betydande del av sjötransporterna till och från Sverige sker med utländska fartyg. Nationella särkrav på t.ex. fartygens konstruktion, som villkor för att anlöpa svensk hamn, måste utformas -- betonade utskottet -- med hänsyn till bl.a. landets försörjningstrygghet.
4.2 Sjöfartsverkets rapport om sjösäkerhetsarbetet
I det nämnda betänkandet framhölls också att regeringen hade uppdragit åt Sjöfartsverket att lämna en övergripande redovisning av det sjösäkerhetsarbete som har utförts under det senaste året samt det arbete som pågår eller planeras. I budgetpropositionen upplyses att Sjöfartsverket redovisade sitt uppdrag i juni 1993. Av rapporten, sådan den återges i propositionen, framgår bl.a. följande. Inom den Internationella sjöfartsorganisationen, IMO, har medlemsstaterna enats om att nya större oljetankfartyg fr.o.m. juli 1993 skall byggas med dubbel botten och dubbla skrov. För existerande fartyg gäller en övergångstid på 25--30 år beroende på vilka konstruktionskrav fartyget uppfyller. Sjöfartsverket avser att förkorta övergångsperioden vad avser fartyg som går i Mälaren och Vänern. Skälet för detta är att de båda sjöarna är stora dricksvattentäkter. I sammanhanget konstaterar verket att det i svenska vatten inte förekommit några olyckor eller tillbud som visar att de tekniska kraven på oljetankfartyg skulle vara otillräckliga. Behovet av trafikinformationssystem längs våra kuster är enligt rapporten väl tillgodosett. I Öresund finns ett trafiksepareringssystem, vilket för närvarande anses tillräckligt. Rättsliga möjligheter saknas för närvarande för ett tvingande anmälningssystem i Öresund. Ett frivilligt anmälningssystem har tidigare prövats i begränsad skala i Östersjön. Det fungerade emellertid inte, eftersom fartygen inte i tillräcklig mån medverkade i systemet. Sjöfartsverket anser att det finns vissa möjligheter att skapa ekonomiska incitament för redare att använda miljösäkra fartyg genom att differentiera sjöfartsavgifterna. Verket har sålunda beslutat att ge viss rabatt på sjöfartsavgifterna för oljetankfartyg med dubbel botten, dubbla skrov och segregerade barlasttankar. Avslutningsvis betonar Sjöfartsverket att sjösäkerhetsarbetet i första hand inte är en fråga om dubbel botten och särskilda avgiftssystem. Sjösäkerhetsarbetet är i stället en fråga om en helhetssyn som måste omfatta fartyg, dess utrustning och bemanning samt farledsverksamhet såsom lotsning, utmärkning, sjökartläggning och isbrytning.
4.3 Regeringens bedömningar
Regeringen framhåller att Sjöfartsverkets rapport diskuterades vid ett seminarium i november 1993 som anordnades av Kommunikationsdepartementet. I seminariet deltog företrädare för sjöarbetsmarknadens parter, lastägare, klassificeringssällskap, försäkringsbolag, universitet och myndigheter samt för riksdagens trafikutskott och försvarsutskott. Därvid stöddes -- betonar regeringen -- verkets rapport och inriktningen av dess sjösäkerhetsarbete. Regeringens egen bedömning av rapporten är att denna visar att behovet av nya internationella och nationella regler avseende fartygens konstruktion, utrustning m.m. inte är akut. Tyngdpunkten kan inriktas mot en bättre tillämpning av nuvarande regelverk. I det sammanhanget är arbetet med att integrera fartygets teknik med besättningens kompetens och arbete ombord av väsentlig betydelse.
4.4 Motionsförslag om sjösäkerhetsfrågor
I motion T224 (s) framhålls att regeringen bör ta initiativ till en nordisk överenskommelse med krav på hög säkerhet och standard på fartygen för att undvika risken för oljeutsläpp i farleder och hamnar.
I motion T601 (fp) framhålls att regeringen bör förelägga riksdagen ett förslag om möjligheterna att lämna rabatt för miljösäkra tankfartyg vid lossning av oljelaster och om att motsvarande avgift tas ut från fartyg av enkelskrovstyp och utan separata barlasttankar.
I motion T602 (s) framhålls att säkerhetskraven för tankfartyg bör skärpas i en rad avseenden. Motionärerna pekar bl.a. på en strängare hamnstatskontroll, förbud mot enkelbottnade tankfartyg på Vänern och i Mälaren samt höjda sjöfartsavgifter för sådana fartyg.
I motion T608 (fp) framhålls (yrkande 1) att i nordiska farvatten bör endast optimal transportsäkerhet för olja och andra miljöfarliga laster tolereras. Vidare framhålls (yrkande 2) att en av Nordiska ministerrådet rekommenderad svansymbol bör anbringas på miljösäkert tonnage och att sådant bör ekonomiskt gynnas framför mindre miljösäkert. Slutligen framhålls (yrkande 3) att Sverige i olika FN-organ bör arbeta för globala identifikationssymboler för goda transportmedel.
I motion T612 (kds) framhålls att krav bör införas på bogserbåtseskort för vissa tankfartyg och fartyg med farlig last vid gång i skärgårds- och hamnområden.
I motion T616 (c) begärs ett åtgärdsprogram för att öka säkerheten vid miljöfarliga transporter genom Stockholms skärgård, Stockholm och Mälaren. Till åtgärder som kan behöva vidtas hör -- framhåller motionärerna -- skärpta krav på båtarnas standard och säkerhetsutrustning, utökad lotsplikt och restriktioner i fråga om vilka leder som får användas.
I motion T216 (v) framhålls att det behövs en skärpning av lotstvånget. Krav måste ställas -- säger motionärerna -- på att samtliga fartyg oavsett storlek skall ha lots ombord, då de är lastade med farligt gods och går i svenska vatten.
I motion A453 (v) framhålls att en maximigräns bör sättas för fartygens storlek och djupgående i Stockholms skärgård.
I motion A470 (fp) framhålls att Sverige bör ställa krav på dubbelskrov på alla oljetankfartyg som anlöper svenska hamnar och att man från svensk sida skall verka för att samtliga Östersjöländer inför liknande regler.
I motion Jo679 (fp) framhålls (yrkande 10) att tankfartyg för oljetransporter i Stockholms skärgård och på Mälaren bör ha dubbelskrov. Vidare framhålls i motionen (yrkande 11) att en obligatorisk positionsrapportering och en anmälningsplikt bör gälla för vissa fartyg i Mälaren samt att lotsarna där bör få vissa ökade befogenheter.
4.5 Motionsförslag om miljöfrågor
I motion T224 (s) framhålls att miljökrav, inom ramen för en nordisk överenskommelse, bör ställas på utsläpp från fartygsmotorer samt på svavelfattiga oljor för fartyg som regelbundet anlöper svensk hamn.
I motion T620 (kds) framhålls (yrkande 1) att krav på användning av lågsvavlig olja i största möjliga utsträckning bör riktas mot närsjöfarten och att bilaterala avtal bör slutas med andra nationer för att en renare färjetrafik skall uppnås. Vidare framhålls i motionen (yrkande 2) att Sjöfartsverket inom IMO bör driva frågan om miljökrav på fartyg som seglar i internationella vatten.
I motion Jo679 (fp) framhålls att vissa färjor ligger i hamn med dieselmotorer i gång för att generera elström. Krav på katalytisk avgasrening eller anslutning till elnät i land bör snarast införas, liksom krav på rening av huvudmotorernas avgaser.
I motionerna T614 (c, s) och Jo694 (s) behandlas en fartygsolycka utanför Gotland i oktober 1993, då en last med gödsel läckte ut i Östersjön. I motion T614 (c, s) framhålls att det finns anledning att ha beredskap även för omhändertagande av ämnen som inte rimligen kan klassas som farliga men som på ett okontrollerat sätt hamnat i en omgivning där de kan förorsaka skada. Frågan bör enligt motionärerna lösas inom ramen för Östersjösamarbetet. Regeringen bör emellertid även vidta nationella åtgärder i syfte att åstadkomma klara regler för hantering av liknande situationer i framtiden. Vidare framhålls i motion T614 (c, s) att det saknas svensk lagstiftning om bärgning av fartyg med tillämplighet på fartygsolyckan i fråga. Regeringen bör därför utarbeta ett lagförslag som reglerar ansvaret för strandade fartyg. I motion Jo694 (s) framhålls att fartygsolyckan aktualiserar frågor om olycksberedskap och om ansvar för bärgning. Motionärerna betonar att det måste fastställas vem detta ansvar åvilar.
4.6 Utskottets ställningstagande
De av Sjöfartsverket aviserade konstruktionskraven för oljetankfartyg som trafikerar Mälaren och Vänern synes utskottet ägnade att i väsentliga delar tillgodose de krav på dubbelskrov eller dubbelbotten för oljetankfartyg som framförs i ett flertal motioner. Som framhålls i propositionen är det de nämnda sjöarnas betydelse som dricksvattentäkter som kan göra det möjligt att vinna internationell acceptans av de aviserade kraven. Att gå längre, såsom föreslås i vissa motioner, genom att Sverige skulle föreskriva att alla oljetankfartyg som angör alla svenska hamnar skulle ha dubbelskrov eller dubbelbotten synes utskottet inte förenligt med den av riksdagen fastlagda principen att sjöfartspolitiken skall värna vår försörjningstrygghet. Vad gäller kravet i motion T224 (s) på att regeringen bör verka för en nordisk överenskommelse om fartygssäkerhet vill utskottet erinra om det säkerhetsarbete som drivs inom ramen för IMO och Östersjösamarbetet. Enligt vad utskottet erfarit bereds de flesta IMO-frågor gemensamt av sjösäkerhetsmyndigheterna i de nordiska länderna. Något ytterligare samarbete av den art som motionärerna föreslår synes mot den angivna bakgrunden inte erforderligt. De differentierade sjöfartsavgifter som Sjöfartsverket också aviserar synes vidare ägnade att tillgodose syftet med motionsyrkandena härom. Utskottet finner inte skäl ifrågasätta Sjöfartsverkets bedömning att behovet av trafikinformationssystem för sjöfarten är väl tillgodosett. Vad gäller lotsningsfrågor vill utskottet erinra om att det i Sverige gäller ett principiellt lotstvång. Sjöfartsverket har bemyndigats att -- med hänsyn till fartyget, dess bemanning och last samt farvattnets beskaffenhet -- meddela närmare föreskrifter om skyldigheten att anlita lots. Grunderna för nu gällande system för lotstvång fastställdes av riksdagen år 1981 (prop. 1980/81:119, bil. 2, bet. TU31, rskr. 422). Sedan dess har systemet justerats vid ett par tillfällen, och det är för närvarande föremål för en översyn. Fartyg lastade med gas och vissa kemikalier är lotspliktiga oavsett storlek. För fartyg lastade med petroleumprodukter gäller hårdare krav på lots än för passagerar- och torrlastfartyg. De strängaste kraven ställs i ostkustens skärgårdar, Mälaren samt Vänern och Trollhätte kanal. Lotspliktsystemet synes fungera väl, varför utskottet inte för sin del är berett att ställa sig bakom motionskraven på skärpt lotstvång. Lotsorganisationen inom Sjöfartsverket har -- enligt vad utskottet inhämtat -- beslutat om normer för hur stora fartyg man säkert kan ta in till Stockholm under olika väder- och siktförhållanden. Stränga trafikföreskrifter gäller för färden genom de känsligaste områdena i skärgården. Under de senaste tio åren har ingen olycka som medfört oljeutsläpp inträffat i skärgården. Ytterligare restriktioner i trafiken synes mot bakgrund av det anförda inte erforderliga. Sjöfartsverket har vidare -- enligt vad utskottet erfarit -- slopat tidigare gällande krav på att tankfartyg av viss storlek skulle åtföljas av bogserfartyg, eftersom sådana inte bedömdes öka säkerheten. I vissa fall -- oftast när man närmar sig kaj men ännu inte börjat lägga till -- utnyttjas bogserfartyg. Användningen beslutas lokalt inom lotsorganisationen. Utskottet delar den motionsledes uttalade uppfattningen om vikten av en effektiv hamnstatskontroll. Den överenskommelse härom som gäller mellan Sjöfartsverket och ett antal västeuropeiska sjöfartsmyndigheter synes utskottet väl ägnad att motverka förekomsten av tonnage som inte uppfyller internationellt gällande krav. Utskottet vill inte bestrida att identifikationssymboler för miljösäkert tonnage, av det slag som aktualiseras i motion T608 (fp), kan ha ett visst värde men är inte berett att föreslå någon riksdagens åtgärd med anledning av motionsyrkandena.
Utskottet övergår nu till att behandla de emissionsfrågor som berörs i vissa motioner. I propositionen framhålls som nämnts att arbetet med att uppnå en minskning av sjöfartens negativa miljöpåverkan även fortsättningsvis måste ha hög prioritet i Sjöfartsverkets verksamhet. Mot bakgrund av sjöfartens internationella karaktär bör arbetet liksom tidigare främst ske i IMO och inom ramen för Östersjösamarbetet. Arbetet med att begränsa svavelutsläppen från främst färjetrafiken i vårt närområde fortsätter. Regeringen säger sig ha för avsikt att försöka få till stånd bilaterala överenskommelser med övriga Östersjöländer om sådana begränsningar. Diskussioner med bl.a. Finland har påbörjats. Någon nordisk överenskommelse med miljökrav på avgasutsläpp från fartygsmotorer och på svavelfattiga oljor för fartyg som regelbundet anlöper svensk hamn synes inte erforderlig mot bakgrund av vad utskottet anfört om bl.a. de nordiska sjösäkerhetsmyndigheternas samarbete inom IMO:s ram. Enligt vad utskottet erfarit använder samtliga rederier som upprätthåller trafik mellan Stockholm och Finland olja med en svavelhalt av högst 0,5 %. Vidare har utskottet inhämtat att de färjor som ligger vid kaj i Stadsgården i Stockholm får sin elförsörjning från land. Länsstyrelsen i Stockholms län verkar för att katalytisk avgasrening skall användas på fartygens hjälpmotorer, dvs. de motorer som under hamnuppehåll driver elgeneratorerna. Vad utskottet nu anfört om emissionsfrågorna synes ägnat att tillgodose syftet med motionsyrkandena därom.
Sammanfattningsvis finner utskottet inte någon riksdagens åtgärd erforderlig med anledning av de ovan behandlade motionsyrkandena om vissa sjösäkerhets- och emissionsfrågor. Samtliga dessa yrkanden avstyrks följaktligen.
Vad gäller de motionsyrkanden som väckts mot bakgrund av den nämnda fartygsolyckan utanför Gotland vill utskottet anföra följande. Frågor med anknytning till olyckan besvarades i riksdagen av kommunikationsministern den 26 oktober 1993 och av miljöministern den 16 november 1993. Kommunikationsministern framhöll i sitt svar att Sjöfartsverket kan besluta om bärgning av grundstötta eller sjunkna fartyg i två situationer. Den första är om fartyget hindrar eller är till fara för sjöfarten i en allmän farled eller om fartyget väsentligt hindrar betydande fiskeverksamhet. Det andra fallet är om det finns risk för att olja eller något annat skadligt ämne släpps ut från ett fartyg och det finns anledning att anta att svenskt territorium eller svenska intressen avsevärt kan skadas genom utsläppet. Kommunikationsministern konstaterade att ingen av dessa förutsättningar hade förelegat. På grund av fartygets läge, vind, sjögång och strömmar hade det inte heller bedömts tekniskt möjligt att bärga fartyget innan skadan redan var skedd. Vidare framhöll kommunikationsministern att fartygets last innehöll ett gödningsämne som inte är klassificerat som skadligt ämne enligt den internationella havsföroreningskonventionen MARPOL. Han ansåg därför, mot bakgrund av det inträffade, att möjligheterna att foga gödningsmedel till förteckningen över skadliga ämnen borde undersökas. Eftersom det övergödningsproblem som finns i Östersjön inte förekommer på samma sätt i världens övriga hav, borde frågan i första hand tas upp inom ramen för Östersjösamarbetet. Miljöministern framhöll i sitt svar det angelägna i att nå en snabb internationell överenskommelse om hanteringen av sådana utsläpp i Östersjön som inte är reglerade i MARPOL-konventionen. Han hade därför i en hänvändelse till HELCOM (Helsingforskommissionen för skyddet av Östersjöns marina miljö) föreslagit att man med förtur skulle ta upp frågan om konkreta åtgärder. Kommunikationsministern berörde i sitt svar också den i motion T614 (c, s) behandlade frågan om ansvar för bärgning av strandade fartyg. Han framhöll därvid att en översyn av lagstiftningen i fråga kanske kunde framstå som en logisk åtgärd mot bakgrund av det inträffade. Han varnade dock för de ekonomiska konsekvenserna av en ordning som skulle innebära att svenska staten i vidgad omfattning tar hand om övergivna vrak på statens bekostnad. Kommunikationsministern torde därvid ha syftat på de konventionsbundna bestämmelserna i sjölagen (1891:35 s. 1) om redaransvarets begränsning. Dessa bestämmelser innebär att bärgningskostnader som överstiger de i sjölagen angivna beloppsgränserna för redaransvaret stannar på den som bär det ekonomiska ansvaret för bärgningen. Särskilda regler gäller för oljeskador till sjöss enligt lagen (1973:1198) om ansvarighet för oljeskada till sjöss och för atomskador enligt atomansvarighetslagen (1973:1198). Inom IMO pågår arbete i syfte dels att höja beloppsgränserna för redaransvaret enligt 1976 års ansvarsbegränsningskonvention, dels att låta ansvarsregler av det slag som gäller för oljeskador till sjöss omfatta även skador av andra miljöfarliga ämnen än olja. Utskottet har i det föregående betonat att åtgärder på sjösäkerhetsområdet vanligtvis måste vidtas i internationellt samarbete för att bli verkningsfulla och att nationella särkrav måste utformas med hänsyn till bl.a. vår försörjningstrygghet. Detta gäller även den nu aktuella frågan. Vad gäller beredskap för olyckor av ifrågavarande slag vill utskottet framhålla att det inte synes ekonomiskt möjligt att alltid ha bärgningsresurser tillgängliga längs hela den svenska kusten. Viss tidsutdräkt kan inte undvikas för att få erforderlig utrustning på plats. Om flytande lyftkranar skulle behövas måste sådana t.o.m. -- har utskottet erfarit -- hämtas från Hamburg eller Rotterdam. Med det sagda och i avvaktan på resultatet av det nämnda internationella arbetet avstyrker utskottet motionsyrkandena.
5 Färjetrafiken i Stockholmsregionen
5.1 Inledning
Som en följd bl.a. av debatten om Rödkobbsleden beslutade regeringen i maj 1991 att genomföra en utredning om hur de land- och sjöbaserade person- och godstransporterna till och från Stockholmsregionen skulle kunna samordnas. I direktiven till utredningsmannen sades bl.a. att denne borde klarlägga omfattningen och inriktningen av de nuvarande person- och godstransporterna till och från hamnarna i östra Svealand och Götaland från Hargshamn i norr till Norrköping i söder. Alternativa utvecklingsförlopp borde också redovisas samt eventuella förslag i avsikt att uppnå mer effektiva och miljövänliga transporter i regionen. Utredningens betänkande Färjor och farleder (SOU 1992:56) överlämnades till regeringen i juni 1992. I betänkandet föreslogs att regeringen borde fullfölja de bilaterala överläggningarna om reduktion av svavelinnehållet i fartygsbränsle och om högsta tillåtna gränsvärde för koloxidutsläpp, att länsstyrelsen i Stockholms län skulle få i uppdrag att i samråd med sjöfartsverket pröva behovet av ändringar i föreskrifterna om fartygsbegränsning för fartygstrafiken i Stockholms skärgård, att färjornas storlek borde begränsas, att SJ skulle pröva att utveckla sin kombitrafik samt att en ny sträckning av den yttre delen av Sandhamnsleden via Rödkobbsfjärden borde öppnas.
5.2 Frågans behandling i 1993 års budgetproposition
I 1993 års budgetproposition framhöll föredragande departementschefen att en övergripande fråga i utredningen hade varit om det finns skäl att med statliga åtgärder styra bort trafiken från Stockholm. Utredaren liksom flertalet remissinstanser hade inte funnit sådana åtgärder motiverade. I sammanhanget erinrades om statens ansvar för att befintliga farleder tillgodoser högt ställda krav på sjösäkerhet och för att sjötrafiken utvecklas i miljövänlig riktning. Att staten skulle ingripa mot redarens val av farled och hamn skulle däremot innebära en dramatiskt förändrad politik med avsevärda negativa effekter för berörda rederiers och hamnars långsiktiga ekonomiska åtaganden. Departementschefen betonade vidare att en grundläggande tanke med utredningen hade varit att få ett underlag för diskussion mellan hamnar, kommuner och regioner om framtida trafiklösningar. Debatten hade i stora stycken blivit en fråga om Rödkobbsleden. Denna utgör emellertid -- betonades i propositionen -- bara en del i ett försök till helhetssyn på farleds- och trafiksystemet i Stockholmsregionen. Departementschefen framhöll slutligen att Länsstyrelsen i Stockholms län borde få i uppdrag att tillsammans med Sjöfartsverket ta initiativ till en dialog om effektiva och miljövänliga transportlösningar för färjetrafiken i Stockholmsregionen. Riksdagen lämnade det anförda utan erinran (prop. 1992/93:100 bil. 7, bet. TU18, rskr. 244).
5.3 Frågans fortsatta behandling
Regeringen beslutade om det i 1993 års budgetproposition aviserade uppdraget den 11 februari 1993. I juni 1993 uttalade riksdagen att regeringen borde lägga fast en tidsplan för genomförandet av vissa farledsprojekt, bl.a. Rödkobbsleden (prop. 1992/93:176, bet. TU35, rskr. 446). I årets budgetproposition framhålls att tidsplanen för Rödkobbsleden hänger samman med slutsatserna från uppdraget till Länsstyrelsen i Stockholms län och Sjöfartsverket. Länsstyrelsen i Stockholms län fattade den 3 februari 1994 beslut om att överlämna promemorian "Avrapportering av Länsstyrelsens uppdrag om färjetrafiken i Stockholmsregionen" till regeringen. I en skrivelse till Kommunikationsdepartementet samma dag avstyrker länsstyrelsen "på befintligt underlag" att beslut fattas om Rödkobbsleden. Länsstyrelsen framhåller att ett antal enligt promemorian vidtagna och planerade åtgärder för att minska färjetrafikens miljöeffekter måste genomföras snarast oavsett beslut i farledsfrågan. Vidare bör enligt länsstyrelsen avgifter på sjöfarten för miljövårdsåtgärder och insatser för en levande skärgård införas, "exempelvis som en del av Sjöfartsverkets farledsavgift". Länsstyrelsen föreslår att regeringen beslutar om ett samlat åtgärdsprogram för en mer miljövänlig sjötrafik genom Stockholms skärgård. Länsstyrelsen framhåller i sammanhanget att effekterna av de nämnda åtgärderna bör avvaktas före ett eventuellt beslut om ändrade farledssträckningar. Sjöfartsverket ställer sig i en skrivelse till Kommunikationsdepartementet den 16 februari 1994 mycket kritiskt till länsstyrelsens beslut. Verket, som vill att Rödkobbsleden inrättas, framhåller bl.a. att länsstyrelsen inte förklarar varför den anser att avgifter på sjöfarten för miljövårdsåtgärder och insatser för en levande skärgård är berättigade. Finansieringen av sjöfartens infrastruktur genom sjöfartsavgifterna skulle enligt verket påverkas negativt, om i avgifterna skulle läggas in regionala eller lokala kostnader som inte enbart eller inte alls förorsakas av sjöfarten. Verket finner det svårt att dra en gräns mellan den typ av miljöavgift som länsstyrelsen förordar och en skatt samt betonar att det vore högst olyckligt att blanda samman verkets avgiftssystem med den typen av avgifter. Vidare betonar verket att sjöfarten på Sverige är internationell och att åtgärder avseende fartyg som går på Sverige måste ha internationell förankring. Detta gäller även trafiken på Finland, Baltikum och Ryssland, som i allt väsentligt utförs med utländska fartyg. Avslutningsvis framhåller Sjöfartsverket att länsstyrelsens och verkets olika uppfattningar i sakfrågan inte synes ägnade att underlätta den fortsatta beredningen av ärendet. Saken kan emellertid inte anses brådska för sjöfartens del, eftersom verket nu sysslat med den i fyra år. Säkerheten för fartygstrafiken i skärgården är tillfredsställande. En satsning på Rödkobbsleden skulle emellertid göra den ännu bättre.
5.4 Motionsförslag
I motionerna T609 (c), T619 (m) och A453 (v) framhålls att Rödkobbsleden inte bör komma till stånd.
I motionerna T609 (c) och A453 (v) begärs också, liksom i motion A470 (fp), åtgärder i syfte att omdirigera sjötrafik från Stockholm till Kapellskär och Nynäshamn.
I motion T609 (c) framhålls vidare att transittrafik till och från Finland bör föras över till järnväg och att en järnväg bör byggas som förbinder Kapellskär med stambanenätet.
I motion T214 (fp) framhålls att oljetransporterna bör omdirigeras till Nynäshamn.
I motion T616 (c) begärs en utredning om överförande av miljöfarliga transporter till pipelines, i första hand en pipeline för olja mellan Nynäshamn och Stockholm.
5.5 Utskottets ställningstagande
Utskottet vill i likhet med regeringen understryka vikten av en helhetssyn på farleds- och trafiksystemet i Stockholmsregionen. I avvaktan på resultatet av regeringens fortsatta beredning i frågan är utskottet för sin del inte berett att förorda någon riksdagens åtgärd med anledning av motionsyrkandena. Dessa avstyrks följaktligen.
6 Statsisbrytarnas lokalisering
I motion T613 (fp) begärs (yrkande 1) en utredning om förutsättningarna för en omstationering av statsisbrytarna från Stockholm till Härnösand. Vidare framhålls att frågan om civil bemanning av isbrytarna bör utredas (yrkande 2), liksom förutsättningarna för en omstationering av isbrytarledningen till Härnösand (yrkande 3).
I motion T617 (m) framhålls att statsisbrytarnas stationering bör ändras från Stockholm till Luleå.
Utskottet har vid ett flertal tillfällen på senare år avstyrkt motionsyrkanden om att isbrytarflottan bör lokaliseras till Härnösand eller andra norrländska hamnar. Utskottet har inte ändrat uppfattning och vill erinra om att statsmakternas styrning av Sjöfartsverket sker genom att vissa mål fastställs för verksamheten. Målet för isbrytningen är, som framgår av propositionen, att vintersjöfart skall kunna bedrivas på alla hamnar av betydelse. Frågan huruvida isbrytarna skall ha civil eller militär bemanning har utretts flera gånger. Den nuvarande bemanningsformen är enligt Sjöfartsverkets uppfattning effektiv. Kompetent och vid isbrytning erfaret befäl finns att tillgå till en för verket -- och därmed för sjöfarten -- för närvarande rimlig kostnad. Det åligger det affärsdrivande Sjöfartsverket att noga bevaka kostnadsutvecklingen och effektiviteten inom alla sina verksamhetsgrenar. I den mån det från sjöfartens synpunkt skulle visa sig fördelaktigare att isbrytarna har en civil bemanning, förutsätter utskottet att verket tillvaratar den möjligheten. Med det sagda avstyrker utskottet motionerna.
7 Övriga frågor
I sitt av riksdagen godkända betänkande 1992/93:TU35 uttalade utskottet att regeringen bör lägga fast en tidsplan för genomförandet av vissa farledsprojekt, bl.a. Sandgrönnleden till Luleå. Regeringen framhåller i propositionen att den delar Sjöfartsverkets uppfattning att farledsprojektet får bero på medfinansiering av övriga intressenter. Av propositionen framgår vidare att till dessa hör bl.a. Luleå kommun och Länsstyrelsen i Norrbottens län samt att Sjöfartsverket avvaktar resultatet av deras försök att finna finansieringsmöjligheter.
I motion N283 (s) framhålls att riksdagen som sin mening skall ge regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en ny farled i Luleå. Muddring av Sandgrönnleden förbättrar enligt motionärerna sjöfarten till Luleå genom att större fartyg kan anlöpa hamnanläggningarna. Detta sägs vara viktigt för malmexporten och stålindustrins transporter av insatsvaror, t.ex. koltransporterna, vilka för närvarande inte kan gå in med full last på grund av den grunda farleden. Projektet bör -- betonar motionärerna -- genomföras så snart som möjligt. Utskottet vidhåller sin uppfattning att regeringen bör lägga fast en tidsplan för genomförandet av Sandgrönnleden. Vad utskottet nu anfört -- och som torde tillgodose syftet med motionsyrkandet -- bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
I motion N283 (s) framhålls vidare att även ett projekt avseende en ny farled till Karlsborg i Kalix kommun bör genomföras så snart som möjligt. En allmän farled finns redan till Karlsborg. Sjöfartsverkets ansvar för inrättande och utvidgning av farleder är begränsat till allmänna farleder. Enligt lagen (1983:293) om inrättande, utvidgning och avlysning av allmän farled och hamn får en allmän farled inrättas om den är av väsentlig betydelse för den allmänna samfärdseln eller fiskerinäringen eller trafiken med fritidsbåtar och det behövs med hänsyn till säkerheten i farleden. Det sagda gäller även i fråga om utvidgning av allmänna farleder. Sjöfartsverkets bedömning är -- enligt vad utskottet inhämtat -- att projektet i fråga har ett utpräglat lokalt intresse. Verket kommer därför inte att medverka till finansieringen. Utskottet finner inte skäl ifrågasätta Sjöfartsverkets bedömning och avstyrker därför motionsyrkandet.
I motion A428 (s) begärs ett återinförande av fritidsbåtsregistret. Motionärerna framhåller att registret innebar många fördelar med avseende på bl.a. räddningstjänst, sjötrafikkontroll, trafikbeteende och förebyggande av båtstölder. Riksdagen beslutade i december 1992 att fritidsbåtsregistret skulle avskaffas (prop. 1992/93:102, bet. TU10, rskr. 108). Därvid övervägdes invändningar av samma slag som i den nu aktuella motionen. Utskottet anser inte att beslutet bör omprövas och avstyrker därför motionsyrkandet. Av propositionen framgår att Svenska Stöldskyddsföreningen tagit initiativ till att driva ett frivilligt fritidsbåtsregister i privat regi.
Hemställan
Utskottet hemställer
Inriktningen av Sjöfartsverkets verksamhet m.m.
1. beträffande Sjöfartsverkets taxor och avkastningskraven på dess verksamhet att riksdagen avslår motion 1993/94:T604,
2. beträffande verksamhetsmål, verksamhetsinriktning och investeringar att riksdagen godkänner verksamhetsmålen, inriktningen av verksamheten och av investeringarna som regeringen förordar för Sjöfartsverket för perioden 1994--1996,
3. beträffande Trollhätte kanalverks pensionsskuld att riksdagen godkänner regeringens förslag att kostnaderna för Trollhätte kanalverks utgående pensionsskuld och balanserade underskott per den 31 december 1993 regleras genom en nedsättning av Sjöfartsverkets utdelning till staten avseende verksamhetsåret 1994,
4. beträffande Trollhätte kanalverks statsskuld att riksdagen med bifall till regeringens förslag godkänner att den i Trollhätte kanalverks balansräkning per den 31 december 1993 upptagna långfristiga skulden till staten läggs till Sjöfartsverkets fasta statskapital,
5. beträffande ekonomiska mål och ramar att riksdagen godkänner de ekonomiska mål för perioden 1994--1996 och de ekonomiska ramar i övrigt som regeringen förordar för Sjöfartsverkets verksamhet,
6. beträffande Sjöfartsverkets utdelning till staten att riksdagen bemyndigar regeringen att fastställa denna i enlighet med vad som förordas i propositionen,
Anslagsfrågor
7. beträffande medelsanvisning för Ersättning till fritidsbåtsändamål m.m. att riksdagen till Ersättning för fritidsbåtsändamål m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 60 786 000 kr,
8. beträffande medelsanvisning för Transportstöd för Gotland att riksdagen till Transportstöd för Gotland för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 175 000 000 kr,
9. beträffande tilläggsdirektiv för utredningen om färjetrafiken på Gotland att riksdagen avslår motion 1993/94:T615,
10. beträffande färjelinje Västervik--Visby att riksdagen avslår motion 1993/94:T611,
11. beträffande medelsanvisning för Handelsflottans pensionsanstalt att riksdagen till Handelsflottans pensionsanstalt för budgetåret 1994/95 anvisar ett anslag på 1 000 kr,
12. beträffande medelsanvisning för Handelsflottans kultur- och fritidsråd att riksdagen till Handelsflottans kultur- och fritidsråd för budgetåret 1994/95 anvisar ett anslag på 1 000 kr,
13. beträffande medelsanvisning för Ersättning till viss kanaltrafik m.m. att riksdagen till Ersättning till viss kanaltrafik m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 62 800 000 kr,
14. beträffande disponering av anslaget Ersättning till viss kanaltrafik m.m. att riksdagen godkänner regeringens förslag härom,
15. beträffande sjöfarten på Vänern att riksdagen avslår motionerna 1993/94:T219 yrkande 4 och 1993/94:Jo648 yrkande 1,
16. beträffande medelsanvisning för Bidrag till svenska rederier att riksdagen till Bidrag till svenska rederier för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 400 000 000 kr,
17. beträffande sjöfartspolitikens långsiktiga inriktning att riksdagen med anledning av motionerna 1993/94:T224 yrkande 15, 1993/94:T605 yrkande 1 i denna del och 1993/94:T618 yrkande 1 i denna del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
18. beträffande rederistödets konstruktion att riksdagen avslår motion 1993/94:T618 yrkandena 2 och 3,
19. beträffande utbildningsprogram för arbetslösa sjömän att riksdagen avslår motion 1993/94:T605 yrkande 2, men. (v) - delvis
20. beträffande rederistödets omfattning att riksdagen avslår motion 1993/94:T607,
21. beträffande en nordisk överenskommelse om färjetrafiken att riksdagen avslår motion 1993/94:T224 yrkande 14, res. 1 (s)
22. beträffande ett internationellt fartygsregister i FN:s regi att riksdagen avslår motion 1993/94:T621,
23. beträffande medelsanvisning för åtgärder mot vattenförorening från fartyg att riksdagen till Åtgärder mot vattenförorening från fartyg för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr,
Kustsjöfart m.m.
24. beträffande kustsjöfart m.m. att riksdagen avslår motionerna 1993/94:T216 yrkande 16 i denna del, 1993/94:T218 yrkande 10, 1993/94:T224 yrkande 11, 1993/94:T605 yrkande 1 i denna del, 1993/94:T610 och 1993/94:T618 yrkande 1 i denna del, res. 2 (s) men. (v) - delvis
Vissa sjösäkerhets- och miljöfrågor
25. beträffande vissa sjösäkerhets- och miljöfrågor att riksdagen avslår motionerna 1993/94:T216 yrkande 16 i denna del, 1993/94:T224 yrkande 13, 1993/94:T601, 1993/94:T602, 1993/94:T608, 1993/94:T612, 1993/94:T616 yrkande 1, 1993/94:T620, 1993/94:A453 yrkande 7, 1993/94:A470 yrkande 5 samt 1993/94:Jo679 yrkandena 6, 10 och 11 res. 3 (s) men. (v) - delvis
26. beträffande ansvaret för strandade fartyg m.m. att riksdagen avslår motionerna 1993/94:T614 och 1993/94:Jo694 yrkande 32, res. 4 (s)
Färjetrafiken i Stockholmsregionen
27. beträffande färjetrafiken i Stockholmsregionen att riksdagen avslår motionerna 1993/94:T214 yrkande 2, 1993/94:T609, 1993/94:T616 yrkande 2, 1993/94:T619, 1993/94:A453 yrkandena 5 och 6 och 1993/94:A470 yrkande 6, men. (v) - delvis
Statsisbrytarnas lokalisering
28. beträffande statsisbrytarnas lokalisering att riksdagen avslår motionerna 1993/94:T613 och 1993/94:T617,
Övriga frågor
29. beträffande Sandgrönnleden till Luleå att riksdagen med anledning av motion 1993/94:N283 yrkande 13 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, res. 5 (m, fp, c, kds)
30. beträffande ny farled till Karlsborg i Kalix kommun att riksdagen avslår motion 1993/94:N283 yrkande 14,
31. beträffande återinförande av fritidsbåtsregistret att riksdagen avslår motion 1993/94:A428 yrkande 4. res. 6 (s)
Stockholm den 2 mars 1994
På trafikutskottets vägnar
Sven-Gösta Signell
I beslutet har deltagit: Sven-Gösta Signell (s), Rolf Clarkson (m), Håkan Strömberg (s), Kenth Skårvik (fp), Sten-Ove Sundström (s), Elving Andersson (c), Bo Nilsson (s), Kenneth Attefors (nyd), Jarl Lander (s), Lars Björkman (m), Lars Biörck (m), Ulrica Messing (s), Kenneth Lantz (kds), Tom Heyman (m) och Krister Örnfjäder (s).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Karl-Erik Persson (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Förslag till riksdagsbeslut
Sjöfartsverket
Regeringen föreslår i proposition 1993/94:100 bilaga 7 (Kommunikationsdepartementet) i avsnitt B. Sjöfart under rubriken Sjöfartsverket (s. 62--74) 1. att riksdagen godkänner verksamhetsmålen, inriktningen av verksamheten och av investeringarna som regeringen förordat för Sjöfartsverket för perioden 1994--1996, 2. att riksdagen godkänner regeringens förslag att kostnaderna för Trollhätte kanalverks utgående pensionsskuld och balanserade underskott per den 31 december 1993 regleras genom en nedsättning av Sjöfartsverkets utdelning till staten avseende verksamhetsåret 1994, 3. att riksdagen godkänner att den i Trollhätte kanalverks balansräkning per den 31 december 1993 upptagna långfristiga skulden till staten läggs till Sjöfartsverkets fasta statskapital, 4. att riksdagen godkänner de ekonomiska målen för perioden 1994--1996 och de ekonomiska ramar i övrigt som regeringen förordat för Sjöfartsverkets verksamhet, 5. att riksdagen bemyndigar regeringen att fastställa Sjöfartsverkets utdelning till staten i enlighet med vad som förordats i propositionen.
Anslagsfrågor
Regeringen föreslår under rubriken Anslag för budgetåret 1994/95 (s. 75--85) 1. att riksdagen till Ersättning för fritidsbåtsändamål m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 60 786 000 kr (punkt B 1), 2. att riksdagen till Transportstöd till Gotland för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 175 000 000 kr (punkt B 2), 3. att riksdagen till Handelsflottans pensionsanstalt för budgetåret 1994/95 anvisar ett anslag på 1 000 kr (punkt B 3), 4. att riksdagen till Handelsflottans kultur- och fritidsråd för budgetåret 1994/95 anvisar ett anslag på 1 000 kr (punkt B 4), 5. att riksdagen godkänner regeringens förslag till disponering av anslaget B 5. Ersättning till viss kanaltrafik m.m. (punkt B 5, yrk. 1), 6. att riksdagen till Ersättning till viss kanaltrafik m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 62 800 000 kr (punkt B 5, yrk. 2), 7. att riksdagen till Bidrag till svenska rederier för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 400 000 000 kr (punkt B 6), 8. att riksdagen till Åtgärder mot vattenförorening från fartyg för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr (punkt B 7).
Reservationer
1. En nordisk överenskommelse om färjetrafiken (mom. 21)
Sven-Gösta Signell, Håkan Strömberg, Sten-Ove Sundström, Bo Nilsson, Jarl Lander, Ulrica Messing och Krister Örnfjäder (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 19 börjar med "I sitt" och slutar med "avstyrks följaktligen" bort ha följande lydelse: Fram till år 1990 fanns en nordisk överenskommelse om att den internordiska färjetrafiken skulle drivas på sådant sätt att statliga subventioner kunde undvikas. Samförståndet enligt denna överenskommelse synes nu vara i upplösning. Utskottet delar därför motionärernas uppfattning att regeringen bör verka för att återställa samförståndet. Vad utskottet nu anfört -- och som innebär att motion T224 (s) yrkande 14 tillstyrks -- bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under mom. 21 bort ha följande lydelse:
21. beträffande en nordisk överenskommelse om färjetrafiken att riksdagen med bifall till motion 1993/94:T224 yrkande 14 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
2. Kustsjöfart m.m. (mom. 24)
Sven-Gösta Signell, Håkan Strömberg, Sten-Ove Sundström, Bo Nilsson, Jarl Lander, Ulrica Messing och Krister Örnfjäder (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 21 börjar med "Utskottet delar" och slutar med "aktuella motionsyrkanden" bort ha följande lydelse: Utskottet delar den i motion T224 (s) uttalade uppfattningen om vikten av att de inrikes sjötransporterna, av miljö- och resursskäl, tar över en större andel av de långa godstransporterna. För att kustsjöfarten skall kunna konkurrera framgångsrikt främst med lastbilstrafiken krävs enligt utskottets mening en förändring av både fartygen och godshanteringen i hamnarna. Kombitrafik och specialkonstruerade fartyg är viktiga led i utvecklingen, liksom ny teknik och bättre samordning mellan företag, organisationer och myndigheter i hamnarna. En mycket angelägen uppgift är vidare att utveckla fartyg och hamnanläggningar för ett effektivt kustpendelsystem. Utskottet anser att regeringen bör ta initiativ till ett sådant utvecklingsprojekt. Med det sagda tillstyrker utskottet motionsyrkandet. Detta ställningstagande innebär att syftet med de övriga motionsyrkanden som nu är i fråga torde få anses tillgodosett. Vad utskottet nu anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under mom. 24 bort ha följande lydelse:
24. beträffande kustsjöfart m.m. att riksdagen med bifall till motion 1993/94:T224 yrkande 11 samt med anledning av motionerna 1993/94:T216 yrkande 16 i denna del, 1993/94:T218 yrkande 10, 1993/94:T605 yrkande 1 i denna del, 1993/94:T610 och 1993/94:T618 yrkande 1 i denna del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
3. Vissa sjösäkerhets- och miljöfrågor (mom. 25)
Sven-Gösta Signell, Håkan Strömberg, Sten-Ove Sundström, Bo Nilsson, Jarl Lander, Ulrica Messing och Krister Örnfjäder (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 24 börjar med "De av" och på s. 26 slutar med "avstyrks följaktligen" bort ha följande lydelse: För att fartygstrafiken skall bli ett riktigt bra transportmedel krävs -- som framhålls i motion T224 (s) -- att både bränslen och motorer utvecklas för att ytterligare minska utsläppen. Miljökrav bör därför ställas på utsläpp från fartygsmotorer samt på svavelfattiga oljor för fartyg som regelbundet anlöper svensk hamn. Vidare bör krav ställas på hög säkerhet och standard ombord på fartygen för att undvika risken för oljeutsläpp i farleder och hamnar. Utskottet delar motionärernas uppfattning att regeringen bör ta initiativ till att en överenskommelse om sådana krav träffas mellan de nordiska länderna. Utskottet delar vidare den i motion T601 (fp) uttalade uppfattningen att regeringen bör förelägga riksdagen förslag om möjligheterna att lämna rabatt för miljösäkra tankfartyg vid lossning av oljelaster och om att ta ut motsvarande avgift från fartyg av enkelskrovstyp, som saknar separata barlasttankar. Utskottet vill också peka på betydelsen av det slag av åtgärder som föreslås i motion T602 (s). Till dessa åtgärder hör en strängare klassificering av farygen, ett ökat ansvar för försäkringsbolagen i fråga om sjösäkerhetskontrollen, en skärpt hamnstatskontroll, höjda sjöfartsavgifter för tankfartyg med enkelbotten, ett ökat ansvar för lastägarna/oljebolagen i fråga om sjösäkerheten och aktivare svenska åtgärder i internationella fora för att motverka förekomsten av bekvämlighetsflaggade fartyg. Vad utskottet nu anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Utskottets ställningstagande innebär att motionerna T224 (s) yrkande 13, T601 (fp) och T602 (s) tillstyrks. Syftet med de övriga motionsyrkanden som nu är i fråga torde få anses tillgodosett.
dels att utskottets hemställan under mom. 25 bort ha följande lydelse:
25. beträffande vissa sjösäkerhets- och miljöfrågor att riksdagen med bifall till motionerna 1993/94:T224 yrkande 13, 1993/94:T601 och 1993/94:T602 samt med anledning av motionerna 1993/94:T216 yrkande 16 i denna del, 1993/94:T608, 1993/94:T612, 1993/94:T616 yrkande 1, 1993/94:T620, 1993/94:A453 yrkande 7, 1993/94:A470 yrkande 5 samt 1993/94:Jo679 yrkandena 6, 10 och 11 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
4. Ansvaret för strandade fartyg m.m. (mom. 26)
Sven-Gösta Signell, Håkan Strömberg, Sten-Ove Sundström, Bo Nilsson, Jarl Lander, Ulrica Messing och Krister Örnfjäder (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 27 börjar med "Vad gäller" och slutar med "utskottet motionsyrkandena" bort ha följande lydelse: Fartygsolyckan visar enligt utskottets mening att gällande regler om Sjöfartsverkets möjligheter att besluta om bärgning av grundstötta eller sjunkna fartyg behöver ses över. Olycksberedskapen bör också kunna höjas så att bärgning och andra åtgärder kan sättas in snabbare än vad som skedde vid ifrågavarande fartygs grundstötning. Vad utskottet nu anfört -- och som innebär att syftet med de aktuella motionsyrkandena torde få anses i huvudsak tillgodosett -- bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under mom. 26 bort ha följande lydelse:
26. beträffande ansvaret för strandade fartyg m.m. att riksdagen med anledning av motionerna 1993/94:T614 och 1993/94:Jo694 yrkande 32 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
5. Sandgrönnleden till Luleå (mom. 29)
Rolf Clarkson (m), Kenth Skårvik (fp), Elving Andersson (c), Lars Björkman (m), Lars Biörck (m), Kenneth Lantz (kds) och Tom Heyman (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 31 börjar med "Utskottet vidhåller" och slutar med "till känna" bort ha följande lydelse: Utskottet delar regeringens och Sjöfartsverkets uppfattning att farledsprojektet får bero på medfinansiering från övriga intressenter. Något riksdagens uttalande i frågan bör därför inte komma i fråga, varför motionsyrkandet avstyrks.
dels att utskottets hemställan under mom. 29 bort ha följande lydelse:
29. beträffande Sandgrönnleden till Luleå att riksdagen avslår motion 1993/94:N283 yrkande 14,
6. Återinförande av fritidsbåtsregistret (mom. 31)
Sven-Gösta Signell, Håkan Strömberg, Sten-Ove Sundström, Bo Nilsson, Jarl Lander, Ulrica Messing och Krister Örnfjäder (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 32 börjar med "Riksdagen beslutade" och slutar med "privat regi" bort ha följande lydelse: Riksdagens beslut att avskaffa fritidsbåtsregistret var enligt utskottets mening förhastat och bör därför nu omprövas. Som framhålls i motion A428 (s) innebar registret många fördelar med avseende på bl.a. räddningstjänst, sjötrafikkontroll, trafikbeteende och förebyggande av båtstölder. Regeringen bör därför skyndsamt förelägga riksdagen förslag om registrets återinförande. Vad utskottet nu anfört -- och som innebär att motionsyrkandet tillstyrks -- bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under mom. 31 bort ha följande lydelse:
31. beträffande återinförande av fritidsbåtsregistret att riksdagen med bifall till motion 1993/94:A428 (s) yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet, eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet
Karl-Erik Persson (v) anför:
Utbildningsprogram för arbetslösa sjömän
Som framhålls i motion T605 (v) bör regeringen se till att starta utbildningsprogram för arbetslösa sjömän för att på så sätt kunna möta den internationella konkurrensen. Det är bara med hög kunskap och kvalitet som den svenska sjöfarten kan hävda sig.
En nordisk överenskommelse om färjetrafiken
Jag biträder hemställan i reservation 1.
Kustsjöfart m.m.
Som framhålls i motion T216 (v) förbrukar transporterna på landsväg tio gånger mer energi än motsvarande sjötransporter. Järnvägen drar med samma beräkningar tre gånger mer energi än sjöfarten. Det ger ett klart incitament att via trafikpolitiska beslut och styrmedel se till att gods förs över till både sjöfart och järnväg. Planerna på nya "sjöpendlar" efter våra kuster är mycket hoppingivande. Utvecklad sjöfart krävs om miljömålen skall klaras. Som framhålls i motion T605 (v) bör kust- och insjöfart ingå i ett program för en utvecklad sjöfartspolitik. Sådan sjöfart kommer med all säkerhet att spela en allt större roll, om den får samma möjligheter som övriga transportslag. Som anförs i motion T218 (v) bör samarbetet mellan godsfraktarna till lands och sjöss utvecklas för att en godspendel skall fungera på bästa sätt. I dag med ett växande miljömedvetande bör samhället vidta aktiva åtgärder för att åter bygga upp kust- och närsjöfarten. Det kan gälla ett direkt stöd men också att ta fram nya tekniker och organisationsformer kring godsflödena.
Vissa sjösäkerhets- och miljöfrågor
Som framhålls i motion T216 (v) behövs en skärpning av lotstvånget. Krav måste ställas på att samtliga fartyg oavsett storlek skall, då de är lastade med farligt gods, ha lots ombord under gång i svenska farledsområden. Till farligt gods bör räknas petroleumprodukter och gods som klassats som sådant av IMO. Som framhålls i motion A453 (v) måste färjornas utsläpp minska -- särskilt kväveoxidutsläppen. Vidare bör man skapa en maximigräns för båtstorlek och tonnage i den känsliga skärgården.
Färjetrafiken i Stockholmsregionen
Som framhålls i motion A453 (v) bör Rödkobbsleden inte inrättas och oljehanteringen flytta från Stockholmsregionens centrum till Kapellskär och Nynäshamn.
Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under mom. 19, 24, 25 och 27 borde ha hemställt:
19. beträffande utbildningsprogram för arbetslösa sjömän att riksdagen med bifall till motion 1993/94:T605 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
24. beträffande kustsjöfart m.m. att riksdagen med bifall till motionerna 1993/94:T216 yrkande 16 i denna del, 1993/94:T605 yrkande i denna del och 1993/94:T218 yrkande 10 samt med anledning av motionerna 1993/94:T224 yrkande 11, 1993/94:T610 och 1993/94:T618 yrkande 1 i denna del som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
25. beträffande vissa sjösäkerhets- och miljöfrågor att riksdagen med bifall till motionerna 1993/94:T216 yrkande 16 i denna del och 1993/94:A453 yrkande 7 samt med anledning av motionerna 1993/94:T224 yrkande 13, 1993/94:T601, 1993/94:T602, 1993/94:T608, 1993/94:T612, 1993/94:T616 yrkande 1, 1993/94:T620, 1993/94:A470 yrkande 5 och 1993/94:Jo679 yrkandena 6, 10 och 11 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
27. beträffande färjetrafiken i Stockholmsregionen att riksdagen med bifall till motion 1993/94:A453 yrkandena 5 och 6 samt med anledning av motionerna 1993/94:T214 yrkande 2, 1993/94:T609, 1993/94:T616 yrkande 2, 1993/94:T619 och 1993/94:A470 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
Innehållsförteckning
Sammanfattning1 Propositionen2 Sjöfartsverket2 Anslagsfrågor2 Motionerna3 Utskottet7 1 Inriktningen av Sjöfartsverkets verksamhet m.m.7 1.1 Inledning7 1.2 Propositionens förslag8 1.3 Verksamhetsmål8 1.4 Versamhetsinriktning8 1.5 Investeringar9 1.6 Ekonomiska mål och ramar9 1.7 Trollhätte kanalverks pensionsskuld och statslån10 1.8 Motionsförslag10 1.9 Utskottets ställningstagande11 2 Anslagsfrågor12 2.1 Anslaget B 1. Ersättning för fritidsbåtsändamål m.m.12 2.2 Anslaget B 2. Transportstöd för Gotland12 2.3 Anslaget B 3. Handelsflottans pensionsanstalt13 2.4 Anslaget B 4. Handelsflottans kultur- och fritidsråd13 2.5 Anslaget B 5. Ersättning till viss kanaltrafik m.m.14 2.6 Anslaget B 6. Bidrag till svenska rederier samt sjöfartspolitikens långsiktiga inriktning15 2.7 Anslaget B 7. Åtgärder mot vattenförorening från fartyg20 3 Kustsjöfart m.m.20 4 Vissa sjösäkerhets- och miljöfrågor21 4.1 Inledning21 4.2 Sjöfartsverkets rapport om sjösäkerhetsarbetet21 4.3 Regeringens bedömningar22 4.4 Motionsförslag om sjösäkerhetsfrågor23 4.5 Motionsförslag om miljöfrågor24 4.6 Utskottets ställningstagande24 5 Färjetrafiken i Stockholmsregionen28 5.1 Inledning28 5.2 Frågans behandling i 1993 års budgetproposition28 5.3 Frågans fortsatta behandling29 5.4 Motionsförslag30 5.5 Utskottets ställningstagande30 6 Statsisbrytarnas lokalisering30 7 Övriga frågor31 Hemställan32 Reservationer35 Meningsyttring av suppleant39