Situationen i Israel och Palestina m.m.

Anf. 128 Fredrik Saweståhl (M)

Fru talman! Sverige har under lång tid, flera decennier, oavsett majoritet i riksdagen stått för en balanserad och måttfull linje när det gäller synen på Mellanöstern och Israel och Palestina. Den linjen kan enkelt sammanfattas med att vi står för en tvåstatslösning och för att såväl israeler som palestinier ska kunna leva i fred, frihet och säkerhet. Både israeler och palestinier ska kunna leva i länder som är demokratier och fungerande rättsstater där mänskliga rättigheter respekteras.

Det är den linje som Sverige traditionellt står för. Och det är den linje som vi moderater och den moderatledda regeringen står för i dag. Det finns fortsatt en bred uppslutning bakom linjen, men vi ser en ökad polarisering och en ökad splittring i Sverige när det gäller synen på Mellanöstern. Det är en bild som känns igen även från andra länder i Europa. Det finns en radikalisering som inte gynnar en sansad diskussion eller sansade ställningstaganden och ett sansat agerande.

Det är oerhört märkligt att det finns krafter som tycker att det är kontroversiellt och fel att säga att vi strävar efter en tvåstatslösning och att båda stater ska kunna leva i fred, frihet och säkerhet. Att slå fast att Hamas förtryck av det palestinska folket i Gaza måste upphöra och att terrorister måste bort från allt inflytande är självklarheter som det alltså finns människor i Sverige som inte instämmer i.

Dessa krafter har blivit alltmer högljudda. Vi ser och har sett demonstrationer i Sverige och andra länder där det skränas och skanderas om att utrota staten Israel från kartan. "From the river to the sea" gastas det, vilket betyder att Israel ska försvinna. Det finns inga andra tolkningar.

De som skriker detta förnekar en tvåstatslösning och nekar båda folken möjligheten att leva i fred och frihet. Bland dem som skriker vet vi att det finns de som är engagerade i partier till vänster i svensk politik, partier som också sitter i Sveriges riksdag. Vi vet att det finns de inom dessa partier som vänder bort blicken, slår dövörat till och låter de här människorna hållas. Vi vet att det till och med finns de som uppmuntrar det här agerandet, och det är ett problem för det demokratiska samtalet.

Fru talman! Den 7 oktober 2023 blev en svart dag i historien. Datumet kommer att leva vidare som ett av de datum som skakade och förändrade världen. Den bestialiska mördarsekten och terrororganisationen Hamas valde denna dag att tillsammans med allierade mördarband överfalla Israel med det enda syftet att mörda, våldta och lemlästa så många som möjligt. Det var ungdomar på en musikfestival, fredsaktivister på sin kibbutz, åldringar och spädbarn - inga gränser fanns. Resultatet blev den värsta pogrom som drabbat det judiska folket sedan andra världskriget. Det var den dödligaste dagen sedan Förintelsen, med över 1 100 mördade israeler. Det stannade inte där. Skadade, men levande, människor släpades till Gaza som mördarsektens gisslan. Där är några fortfarande kvar.

Vårt budskap från svensk sida är glasklart, liksom det från europeisk sida och från alla sansade krafter i världen: Gisslan måste ovillkorligen släppas nu.

Fru talman! Attacken ledde föga förvånande till ett kraftfullt svar från Israel, och det krig som följde har varit omfattande och blivit en stor tragedi för den civila befolkningen i Gaza. När Hamas och andra terroraktörer anfaller Israel genom att vräka missiler över landet skyddas befolkningen av både skyddsrum och ett avancerat luftförsvar. I Gaza är det tvärtom. Civilbefolkningen lämnas åt sitt öde och används som levande sköldar medan terroristerna och mördarna fegt gömmer sig i tunnlar och fegt använder skolor, sjukhus och platser för bistånd och nödhjälp som missilfabriker, vapenlager och avfyrningsramper.

Det totala föraktet för människoliv är talande. Det totala föraktet för Gazabornas väl och ve som Hamas och deras allierade visar är tydligt. Detta fråntar inte Israel och den israeliska armén deras ansvar. Även när det finns legitima skäl att gå i krig har man ett stort - mycket stort - ansvar för att göra vad man kan för att skydda civila invånare och civil infrastruktur och möjliggöra tillträde för humanitärt stöd och katastrofhjälp. Det har man inte alltid levt upp till, och det är ett övertramp. Det var därför välkommet när det äntligen nåddes en överenskommelse om vapenvila i januari i år. Kanske skulle vi nu ändå få se en ljusning vid horisonten?

Vapenvilan höll ett antal veckor, även om det var skakigt. Terrorsekten Hamas släppte ett antal gisslan, även om de i strid med all medmänsklighet och alla regler gjorde frisläppandena till förnedrande propagandashower. Israel släppte i utbyte tusentals fängslade palestinier, varav många var på goda grunder dömda grova brottslingar. Vapenvilan möjliggjorde också att man äntligen kunde komma in med omfattande humanitärt stöd till den prövade civilbefolkningen i Gaza, något som är viktigt och måste tillåtas fortsätta. Terrorgrupperna i Gaza med Hamas i spetsen måste tvingas hålla sina långa fingrar borta från biståndet. Israel måste låta biståndet komma in i området och garantera det humanitära tillträdet.

Fru talman! Nu har läget på marken eskalerat igen. I spåren av agerandet från Hamas sida runt gisslan har vapenvilan brutits. I detta läge är Sveriges linje, som regeringen uttalar tydligt, att se allvarligt på att stridigheterna återupptagits, och man understryker att det som nu måste ske är att all kvarvarande gisslan släpps, att det humanitära tillträdet säkerställs och att ett varaktigt slut på stridigheterna uppnås.

Civila måste skyddas, och parterna måste skyndsamt finna en väg framåt i förhandlingarna. En ny vapenvila som det sedan går att bygga vidare på behöver komma på plats. Även om läget är svårt kan vi inte släppa taget om försöken att hitta en väg framåt, en väg mot en fungerande tvåstatslösning. Situationen behöver deeskaleras, inte eskaleras.

Fru talman! Det är bara att konstatera att den humanitära situationen i Gaza är mycket svår och behoven akuta och enorma. Det är därför bra att det svenska engagemanget för den humanitära situationen vad gäller både Gaza och regionen i övrigt är obrutet stort och starkt.

I december beslutade den moderatledda regeringen att kraftigt höja, faktiskt fördubbla, det humanitära stödet till den hårt drabbade civilbefolkningen i Gaza och regionen till 800 miljoner. Det kraftigt utökade stödet förmedlas genom en rad olika aktörer som World Food Programme och så vidare för att säkerställa det som är absolut mest nödvändigt just nu, nämligen att hjälp och livräddande förnödenheter verkligen når fram till civilbefolkningen, som lider stor nöd.

Den svåra humanitära situationen kräver stora insatser över tid. Nu och den dag då kriget faktiskt är över är det viktigt att vårt bistånd används både för fortsatt humanitär hjälp och för stöd till en långsiktigt hållbar utveckling i området. Regeringens och Sveriges strategi är tydlig i sitt fokus på tillväxt, handel, institutionsbyggande och demokrati.

Vi behöver både bidra till en praktisk återuppbyggnad av infrastruktur och bostäder, vård och skola och till att det Gaza som återuppbyggs efter kriget och den palestinska stat vi vill ska uppstå byggs runt frihet och demokrati, respekt för mänskliga rättigheter och en fungerande rättsstat. Det är den enda rimliga vägen för att det ska finnas förutsättningar för en fungerande tvåstatslösning i enlighet med folkrätten.

Det är ett stort bakslag, inte bara för situationen i Mellanöstern utan för hela världen, att USA har pausat sitt bistånd och tydligt talar om att man vill montera ned USAID så att de mer eller mindre försvinner. Med dem försvinner, som vi alla vet, mycket stora resurser. Det är faktiskt djupt sorgligt. Tyvärr innebär det ett mycket stort avbräck som är svårt att kompensera för. Det här bortfallet kan vi inte ersätta i en handvändning, hur gärna vi än vill.

Fru talman! Det är viktigt att när kriget åter stannar upp göra allt vi kan för att bidra till en varaktigt hållbar fred. Världen står inför en stor utmaning när det gäller återuppbyggnaden av Gaza och att hitta en väg för en fungerande tvåstatslösning som innehåller en demokratisk palestinsk stat.

Det finns en seriös plan för återuppbyggnaden av Gaza som vi kan samlas runt. Det är den plan som först presenterades av Egypten och som stöds av Arabförbundet. Det är en välkommen plan, och den har redan samlat stöd från oss på den europeiska sidan. Det är särskilt välkommet att arabvärlden nu tydligt vill kliva in och bidra fullt ut till att bygga upp det som raserats under decennier av Hamas förtryck av den palestinska befolkningen i Gaza.

Det är väsentligt att understryka att planen bygger på att Hamas och deras allierade inte kan spela en roll i det nya Gaza. En civil administration måste komma på plats. Säkerheten måste garanteras för den palestinska befolkningen. Den får inte hamna i klorna på terrorn igen. Det nya styret i Gaza och det befintliga palestinska styret på Västbanken måste byggas ihop så att vi hittar en rimlig väg framåt för ett fungerande Palestina.

Den alternativa plan för Gazas framtid som har presenterats av en man på västra sidan av världen kanske vi ska lämna utan kommentarer då den knappast kan betraktas som seriös.

Vad gäller situationen på Västbanken vill vi också vara tydliga med vad som är regeringens linje. Även här måste det humanitära stödet släppas in. Den förvärrade situationen måste lugnas ned, och Israel måste ha och ta ett tydligt ansvar för att så sker. Det är inte läge för mer krig och mer elände. Det våld som utövas av extrema bosättare måste stoppas, och vi fördömer tydligt detta våld. Över huvud taget måste bosättningspolitiken, Israels stora akilleshäl, upphöra. Vi behöver också fortsätta att arbeta för att det palestinska styret på Västbanken ska bli mer demokratiskt och sätta fred och frihet och respekt för den egna befolkningens mänskliga rättigheter i första rummet.

Fru talman! Den 7 oktober kommer som sagt att leva vidare som ett av de omvälvande datumen i historien. Lyfter vi blicken från Gaza och ser på hela regionen ser vi att Hamas grymma terrorattack lett till ganska stora konvulsioner.

Efter att Hizbollah i Libanon på order från Iran startat ett eget krig mot Israel är terrorrörelsen nu tvingad ned på knä. Deras enorma makt över Libanon har förhoppningsvis knäckts. Det finns anledning till viss försiktig optimism över att det ska gå att återuppbygga demokratiska och fungerande institutioner i Libanon. Med en ny president och premiärminister på plats och en vapenvila som ser ut att hålla och efterlevas bör omvärlden, inte minst vi själva och andra krafter i Europa, ge vårt tydliga stöd till goda krafter i Libanon.

Irans inflytande i hela regionen har försvagats avsevärt. Det är viktigt för stabiliteten och för en fredligare framtid. Irans nuvarande regims tentakler får inte tillåtas sprida sig över regionen igen.

Vi har också sett Assadregimens sammanbrott i Syrien. Den föll som ett dåligt byggt korthus. Trots enorma utmaningar och redan ganska många bakslag behöver vi även här kanske känna viss optimism. Men våra, omvärldens, krav måste också vara tydliga. Minoriteters rättigheter måste respekteras. Det gäller alla minoriteter, inklusive de kristna minoriteterna i Syrien. Samhället måste återuppbyggas, och man måste sträva efter att bli en demokratisk rättsstat. Samtidigt är det viktigt att vara tydlig med att Israel med sitt agerande inte får sabotera möjligheten till en bättre framtid i Syrien.

Fru talman! För att avsluta: Nu måste gisslan släppas. Det får inte bli mer snack i den frågan. Nu måste kriget upphöra, och byggandet av något nytt bortom terror och förtryck måste börja. Israel och palestinierna måste få leva i fred, frihet och demokrati i länder som respekterar mänskliga rättigheter. Med det, fru talman, yrkar jag bifall till förslagen i utrikesutskottets betänkande, vilket innebär att jag yrkar avslag på samtliga motionsyrkanden.

Anf. 129 Johan Büser (S)

Fru talman! I går träffade jag och ett antal riksdagsledamöter chefer för FN-organet UNRWA här i riksdagen, och under sitt Sverigebesök träffar UNRWA också regeringsföreträdare som tillhör ledamoten Saweståhls eget parti. Vi fick en beskrivning av UNRWA:s verksamhet. Den är fullt operativ och verkar i Gaza under de oerhört svåra förutsättningar som råder där. Fokus är naturligtvis på nödhjälp.

UNRWA verkar dessutom på Västbanken, där man bedriver samhällsservice, till exempel utbildning. Man verkar också i östra Jerusalem, där man driver skolor. Utöver det finns man även i andra länder, såsom Syrien, Libanon och Jordanien.

När den svenska regeringen beslutade sig för att avbryta stödet mitt under en pågående humanitär katastrof i Mellanöstern motiverade biståndsminister Dousa det med att pengarna till UNRWA ändå bara fastnar på ett bankkonto. UNRWA kunde i går berätta att pengarna kommer in på ett bankkonto i Jordanien och att de verkligen gör nytta.

När jag tidigare i dag ställde en fråga under frågestunden här i kammaren upprepade statsrådet Dousa att pengarna fastnar på bankkonton. Detta är en osanning som vi måste komma ifrån.

Ledamoten Saweståhl sa att det är viktigt att inte det inte blir en polarisering. Men Sverige är nu det enda EU-land som för närvarande inte ger något stöd till UNRWA. Därmed sticker Sverige ut som en främmande fågel, och det sker med en regering som annars ofta talar om EU-samordning.

Tycker ledamoten Saweståhl verkligen att det i den här situationen är rätt att strypa pengarna till det enda organ som på plats kan ge verklig nödhjälp och samhällsservice till palestinierna?

(Applåder)

Anf. 130 Fredrik Saweståhl (M)

Fru talman! Jag tackar ledamoten Johan Büser för frågorna.

Det är naturligtvis otroligt viktigt att vi når fram med det humanitära stödet, biståndet, och den hjälp som den mycket hårt prövade befolkningen i Gaza behöver nu. Det gäller även till Västbanken och andra delar i regionen.

Det stämmer att regeringen har valt att avsluta samarbetet med UNRWA, men vi är inte de enda. Vi vet att även Nederländerna befinner sig i en process att fasa ut sitt stöd.

Man kan naturligtvis vrida och vända på argumenten och tycka att det är rätt eller fel. Jag tycker att det viktigaste är att vi ökar vårt engagemang i regionen - vi har fördubblat det humanitära stödet - och att vi använder olika kanaler för att nå fram med det. Det finns många olika kanaler man kan använda. World Food Programme är en. Det finns en lång rad andra FN-organ, Röda Korset och många andra organisationer.

Jag förnekar inte att UNRWA gör ett bra jobb i delar av regionen - gott så. Men vi har valt andra vägar för att kanalisera vårt stöd, och vi har inte för avsikt att ompröva det.

Anf. 131 Johan Büser (S)

Fru talman! Jag tackar för svaret.

Jag konstaterar att vi inte delar uppfattning och att Socialdemokraternas uppfattning är gemensam med EU:s samtliga länder förutom Sverige och den svenska regeringen.

Under veckan bröts den två månader långa bräckliga vapenvilan, trots att det fanns en plan för flera faser. Flera länder uttalade sig snabbt och tydligt. Frankrike fördömde Israel väldigt hårt för att man bröt mot vapenvilan. Jag saknar fortfarande ett liknande fördömande från den svenska regeringen.

Om man vill hitta en borgerlig politiker som säger som det är i Israel-Palestina-frågan brukar man kunna söka sig till den tidigare moderatledaren och utrikesministern Carl Bildt. Han säger att Israel medvetet och med USA:s godkännande bröt mot vapenvilan för att de inte ville fullfölja de villkor som man tidigare kommit överens om.

Vem anser ledamoten Saweståhl bär ansvar för att över tusen människor har dött på två dagar genom den brutna vapenvilan?

Anf. 132 Fredrik Saweståhl (M)

Fru talman! Jag tackar ledamoten Johan Büser för frågorna.

Det är naturligtvis oerhört illa att vapenvilan har brutits. Även om den var skakig och det skedde övertramp till både höger och vänster fungerade det ett tag. Det hade varit väldigt önskvärt att parterna satte sig ned tillsammans för att gå in i en ny fas. Det hade behövts. Utifrån detta perspektiv har vi från svensk sida varit tydliga med att det är oacceptabelt att vapenvilan har brutits och att Israel har ett enormt stort ansvar för att det humanitära tillträdet ska garanteras. Man måste göra vad man kan för att skydda civilbefolkningen i Gaza.

Vår uppfattning är att hela situation naturligtvis beror på Hamas vidriga terrordåd den 7 oktober 2023. Om de inte gjort det hade situationen sett helt annorlunda ut. Nu kan man konstatera att såväl Hamas som andra parter har agerat på ett sätt som har lett fram till att vapenvilan bryts. Israel har sitt ansvar för det. Vi vet alla att det också finns inrikespolitiska skäl i Israel som också har triggat detta. Utifrån ett sådant perspektiv bör ansvaret fördelas på många parter i konflikten och i regionen.

Anf. 133 Håkan Svenneling (V)

Fru talman! Inget mer snack, sa ledamoten Saweståhl i avslutningen av sitt anförande. Men jag tycker nog att mer snack behövs om man ska uppnå en vapenvila. Det behövs förhandlingar mellan parterna om man ska uppnå det man vill.

Här fick vi uppleva många av ledamoten Saweståhls piruetter kring frågan. Både i sitt huvudanförande och i replikskiftet nyss hörde vi inte Saweståhl säga det som är kärnan, det vill säga att under natten till tisdagen bröt Israel vapenvilan. Man kan diskutera de övertramp som skett tidigare, men det fanns en vapenvila som också förlängdes i ett antal steg. Sedan bröt Israel den.

Nu flyger bomberna in över Gaza på nytt. Nu rullar tanksen åter in i Gaza. Frågan är varför den svenska regeringen, till skillnad från andra regeringar, inte klarar av att säga att det var Israel som bröt vapenvilan och att man fördömer Israels agerande. Det räcker inte att bara konstatera att man skulle vilja återgå till en situation då det var vapenvila. Vi behöver se till att det blir snack och en diskussion på allvar.

Som Saweståhl var inne på försöker den israeliska regeringen just nu överleva inrikespolitiskt. Det är därför man sätter upp två från varandra helt motstående mål. Man säger att man ska få hem gisslan men bombar den plats där gisslan befinner sig. De flesta förstår att det betyder att gisslan inte kommer att komma hem levande till sina anhöriga utan i liksäckar.

Därtill leder detta till alla de barn som dör i Gaza. Det fyller våra flöden. Det leder också till ett stopp av transporter av mat, vatten och mediciner. Situationen är fruktansvärd. Det är vi överens om, men vi måste klara av att peka ut Israels ansvar i det hela.

Anf. 134 Fredrik Saweståhl (M)

Fru talman! Jag tackar ledamoten Håkan Svenneling för frågorna och ett engagerat anförande.

Jag tror att vi delar det stora engagemanget. Just nu är verkligheten på marken katastrofal. Det hade varit önskvärt att den inte gått i den här fasen. Vi vill göra allt vi kan från svensk och europeisk sida för att få tillbaka parterna till förhandlingsbordet. Det måste komma en ny vapenvila på plats. Man kan inte fortsätta på det här sättet.

Det vi inte ska snacka om är däremot huruvida gisslan ska släppas; det ska den. Det är kärnan i allt det här. Så länge det inte sker kommer det att trigga och ge ursäkter till delar av det israeliska etablissemanget att begå felaktigheter. Men precis som jag sa i det förra replikskiftet ligger ansvaret för att vapenvilan har brutits på många parter. Det är väldigt sällan i denna konflikt en parts fel när två eller många parter träter.

Den 7 oktober är naturligtvis i allt väsentligt en orsak till allt som har hänt sedan dess. Inrikespolitiska problem i Israel bidrar till att göra det ännu värre. Det som har skett nu beror på att båda sidor kort sagt har betett sig väldigt illa. Jag fördelar ansvaret på flera.

Däremot är vi tydliga med att vapenvilan måste komma på plats. Parterna måste förhandla med varandra. Gisslan måste släppas. Det humanitära tillträdet måste garanteras. Och Israel måste ta ansvar för att civilbefolkningen inte drabbas i den utsträckning den gör.

Anf. 135 Håkan Svenneling (V)

Fru talman! Jag kan bara konstatera att flera av de ståndpunkter som Saweståhl nu framför som regeringens ju är ståndpunkter som vi från oppositionens sida har krävt men regeringen inte har klarat av att leverera under hela det krig, folkmord, som vi har sett sedan den 7 oktober. Jag är i grunden väldigt glad för att man äntligen har kommit fram till saker som att man vill ha permanent vapenvila och en mycket tydligare process.

Problemet kvarstår: Den israeliska regeringen är inte intresserad av att uppnå fred i detta läge. Netanyahus högerextrema regering vill överleva genom att vara kvar i våldsnarrativet så att han slipper ett nyval, slipper förlora makten och slipper ansvar och rättegångar både i Israel och i ICC för de gärningar han har begått.

Man flyttar från regeringens sida hela tiden narrativet någon annanstans - tillbaka till Hamas. Hamas bär ansvar för en massa delar, men man glömmer gärna bort att prata om de saker som Israel ansvarar för. Vi har till exempel inte hört någonting om de palestinska fångarna i Saweståhls anförande och replikskifte. Detta visar hur den här regeringen inte klarar av att hitta folkrättens balans och hur man inte klarar av att stå upp för att peka ut vägen framåt.

Jag skulle därför vilja fråga om detta. Hur ser ledamoten Saweståhl på de palestinska fångarna, som i många fall har förnedrats under olika former? I många fall har det varit sjukvårdspersonal och chefer för olika sjukhus som har gripits av Israel och hållits i israeliska fängelser under tortyrliknande förhållanden. Man vet också att ockupationen gör att till exempel barn på Västbanken omfattas av en lagstiftning medan israeliska barn omfattas av en annan lagstiftning. Detta är frågor vi måste prata om för att klara av att hitta tillbaka till den balans som jag tycker att Sverige tidigare har stått för.

Avslutningsvis hoppas jag att vi kan få ett nytt tonläge i Sveriges riksdag och att vi klarar av att mötas mellan opposition och regering. Vi får se hur det går i kvällens debatt.

Anf. 136 Fredrik Saweståhl (M)

Fru talman! Jag tror att alla vill ha en trevlig och civil samtalston i Sveriges riksdag. Det är i alla fall inte mitt parti som har medlemmar som står och skanderar saker vid demonstrationer. Detta får ledamoten ta med sina egna partimedlemmar.

Vad gäller frågan om vägen framåt är vi väldigt tydliga. Den folkrättsliga lösningen på detta är inte bara att få till en vapenvila utan också att bygga en långsiktig fred som bygger på en tvåstatslösning. Det palestinska folket förtjänar att få leva i fred, frihet och säkerhet och i en demokrati som respekterar mänskliga rättigheter. Det har de ju inte fått göra på grund av sina egna förtryckare och på grund av Israel. Se där - vi klarar av att fördela skuld.

Däremot är vi inte beredda att vara ensidiga, utan vi står kvar vid den traditionellt svenska, balanserade linjen att det är en tvåstatslösning som gäller. Båda sidorna måste ta sitt ansvar. De krafter som absolut inte ska vara med i en framtida lösning är de krafter som orsakade hela den katastrof som nu har drabbat palestinierna och de mördade israelerna, nämligen Hamas och deras allierade, som är mördare och terrorister.

Anf. 137 Jacob Risberg (MP)

Fru talman! Tack, ledamoten Saweståhl, för inlägget. Det var klargörande att höra och tydligt på många punkter. Jag är framför allt väldigt glad att höra det tydliga stödet för en tvåstatslösning.

Sedan kommer vi till det här med hur man tolkar olika saker - det handlar bland annat om vissa snäva tolkningar. Det finns bara en enda tolkning som man kan göra av talesättet "från floden till havet"; vi ska ju använda svenska här i talarstolen. Det är ett talesätt som inte bara använts av palestinska företrädare. Irgun använde samma talesätt på 1920-talet. Den sionistiska diktaren Zeev Jabotinsky skrev om detta. Likud använde det på 70-talet i sin valkampanj och pratade om "från havet till floden". Vi har sett olika varianter komma från de två högerextrema ministrarna Ben-Gvir och Smotrich - varianter som, tror jag, är ännu grövre än de tolkningar som jag tror att ledamoten Saweståhl tillskriver Palestinarörelsen.

Det pratas väldigt mycket om det palestinska ledarskapet och att det måste bytas ut för att det ska kunna bli en hållbar fred. Men jag undrar vilken typ av krav ledamoten Saweståhl ställer på den israeliska regeringen när israeliska ledares företrädare uttalar sig på samma vis. Jag har inte hört ett enda fördömande från ledamoten Saweståhl när det gäller Ben-Gvirs och Smotrichs uttalanden i samma anda som "från floden till havet". Så jag undrar: Varför nämner inte ledamoten Saweståhl att Israel eller israeliska företrädare gör samma typ av uttalanden, som definitivt inte går att tolka på två sätt?

Anf. 138 Fredrik Saweståhl (M)

Fru talman! Tack, ledamoten Jacob Risberg, för frågorna!

Tolkningen man kan göra av "from the river to the sea", oavsett vilken av sidorna som säger detta, är att den ena sidan ska ha all mark och den andra sidan ingen mark. Det är lika fel om det kommer från den ena parten som om det kommer från den andra, för det undergräver möjligheten att bygga en fungerande tvåstatslösning. Om den ena sidan ska ha all mark får ju den andra sidan ingen mark; det är ganska logiskt. Därför är det fel att agera på det sättet och att uttala sig på det sättet.

Vi är tydliga i vår kritik mot den israeliska regeringen och med vilka krav vi har på dem. Våra krav på dem är att de ska se till att det humanitära tillträdet fungerar i Gaza, att man inte eskalerar situationen på Västbanken och att man tar tag i bosättarvåldet och över huvud taget i bosättningspolitiken, som i grunden är felaktig och sedan decennier undergräver Israels anseende i världen. Där är vi jättetydliga; det är inget konstigt med det.

Sedan finns det en skillnad. Det finns två typer av ledarskap på den palestinska sidan. Det ena är det vi har i Gaza. Ingen kan försvara Hamas eller de andra terrorrörelserna som förtrycker folket där. När det gäller det palestinska ledarskapet på Västbanken är presidenten en gång demokratiskt vald. Det börjar bli många år sedan - han har väl världens längsta mandatperiod, får man konstatera. Detta är ett problem, och det behöver adresseras och hanteras så att vi får en demokratisk utveckling där.

Israel är en fungerande demokrati och rättsstat. Den nuvarande regeringen kan mycket väl bli bortröstad när som helst, vid nästa val till exempel. Det är inte riktigt detsamma - vi jämför äpplen och päron lite när vi talar om hur de här situationerna ser ut.

Båda sidorna har ett ansvar för att vi kommer framåt och för att kanske stödja varandra i framtida försök att skapa demokrati.

Anf. 139 Jacob Risberg (MP)

Fru talman! Tack, ledamoten, för svaret! Jag inser att jag inte får något fördömande av uttalanden från israeliska ledare där de använder samma talesätt - det är beklagligt, tycker jag.

Jag vänder helt enkelt blad och går över till en annan fråga, nämligen något som ledamoten sa i sitt anförande: att bosättningspolitiken måste upphöra. Jag är väldigt glad för att du, Fredrik Saweståhl, tycker så.

Internationella domstolen kom förra året med ett yttrande som också sa att bosättningarna måste upphöra och att bosättarna måste flytta från det ockuperade området. Det är ett extremt tydligt uttalande, men det handlar inte bara om krav på hur Israel ska agera när det gäller detta utan också om hur omvärlden ska agera. En av de saker som omvärlden uppmanas att göra är att inte på något vis, vare sig politiskt eller ekonomiskt, stödja bosättningspolitiken eller bosättningarna.

Min fråga till ledamoten är därför helt enkelt: På vilket vis kan Sverige sluta med det ekonomiska stödet till exempelvis bosättningar? Vi ser ju fortfarande import av varor från bosättningar, som till exempel viner från Golanhöjderna. Är detta något som ledamoten är beredd att stoppa för att på så vis leva upp till Internationella domstolens yttrande om att vi inte ekonomiskt ska stödja bosättarpolitiken?

Anf. 140 Fredrik Saweståhl (M)

Fru talman! Tack, ledamoten Jacob Risberg, för frågorna!

Vi kan notera att Israel en gång, 2005, avvecklade alla bosättningar i Gaza och helt drog sig ur området för att lämna över det till den palestinska sidan. Då fanns det en förhoppning om att äntligen kunna bygga en fungerande palestinsk stat. Detta havererade ganska snabbt och resulterade i Hamas förtryck. Detta visar att det ändå finns krafter i Israel som faktiskt kan leverera den typen av politik om de får möjligheten. Det är upp till de israeliska väljarna att avgöra det.

Vår linje är glasklar när det gäller detta. Bosättningspolitiken är felaktig och måste upphöra. Detta har vi varit tydliga med i många sammanhang.

Jag vill dessutom understryka att jag sa att det är lika fel oavsett vilken sida som säger att de ska ha all mark mellan floden och havet. Det är ett fördömande riktat till båda sidor.

När det gäller handelsfrågan är vi inte intresserade av handelsbojkotter. Vi är inte intresserade av att bryta förbindelserna på det sättet. Vi är intresserade av att skapa en fungerande tvåstatslösning, och det kräver att vi handlar med båda sidor, både israeler och palestinier. Och det kommer vi att fortsätta göra.

Kerstin Lundgren (C)

Anf. 141 Kerstin Lundgren (C)

Fru talman! Den 19 januari, precis innan president Trump installerades, fick vi en vapenvila. Vapenvila är intressant också med tanke på den diskussion vi för när det gäller Ukraina. Den vapenvila man hade kommit överens om hade tre faser.

Under sex veckor skulle 33 av 100 i gisslan, särskilt kvinnor, barn och äldre män, släppas. Israel skulle släppa cirka 2 000 personer som de hade fängslat. Det var den första fasen. Den andra fasen skulle börja diskuteras och förhandlas den 16:e dagen. Tanken var att resten av gisslan skulle släppas och att israeliska styrkor skulle dra sig tillbaka helt från Gazaremsan. I den tredje fasen skulle döda i gisslan återföras och återuppbyggandet påbörjas.

Det vi har sett är uppgifter från den 3 mars om att Israel planerade att strypa elen till Gaza och hotade att stoppa all nödhjälp. Man skulle tvångsförflytta palestinier från norra Gaza och inleda en markoperation om inte Hamas godtog att den första fasen förlängdes. Det är en ingång till det vi nu ser hända.

Det är klart att det är djupt allvarligt att vi inte står upp och hävdar att alla parter måste hålla sig till vapenvilan och den överenskommelse som träffats. Israel skulle också ha haft tryck på sig från USA, från oss och från andra om att fullfölja och gå in i den andra fasen, men det hände inte. Varför?

Anf. 142 Fredrik Saweståhl (M)

Fru talman! Tack, ledamoten Kerstin Lundgren, för frågorna! Jag gillade avslutningen där jag tillskrevs makten att svara på varför det här över huvud taget händer. Jag önskar att jag hade den makten, men det har jag inte.

För att gå tillbaka till frågan är vi väldigt tydliga med att den vapenvila som fanns borde ha förlängts. Vi har från europeisk och svensk sida varit tydliga med att vi anser att Israel ska göra vad de kan för att förlänga vapenvilan. Israels ansvar är enormt stort - för det humanitära tillträdet och för att se till att civilbefolkningen inte drabbas när situationen nu eskalerar. I den delen finns inga skillnader.

Den vapenvila som har funnits på plats är naturligtvis något som vi är positivt inställda till. Vi önskar att parterna kommer tillbaka och inleder nya förhandlingar så att den kan återupptas. Det är rimligt att Israel drar sig ur Gaza.

Det är helt fel att ägna sig åt folkförflyttningar. Låt oss tala klarspråk också om detta. Det var därför jag sa att den alternativa plan för Gazas återuppbyggnad som kommer från president Trump inte ens är värd att kommentera, för så kan man bara inte agera. Vi måste bygga upp detta på ett sådant sätt att vi klarar av att respektera rättigheterna för de människor som bor där och som förtjänar en bättre framtid.

Kerstin Lundgren (C)

Anf. 143 Kerstin Lundgren (C)

Fru talman! Jag tror inte att ledamoten Fredrik Saweståhl har makten att hantera den storpolitiska lösningen i Mellanöstern. Däremot är det en fråga om ledamotens bedömning av varför det inträffade.

Israel ville uppenbarligen inte gå vidare med fas två. Det framgått tydligt att Israel egentligen inte tyckte om vapenvilan, som man gick med på delvis med hänvisning till både Biden och den blivande presidenten Trump. Man ville inte lämna Gazaremsan, och fas två hade inneburit att israeliska styrkor skulle lämna Gazaremsan helt. Det har framgått tydligt att Israel inte ser det som en framkomlig väg. I stället stryper man nödhjälp och el och hotar med tvångsförflyttning. Det är klart att vi där kunde se att vapenvilan var på väg att brytas. Nu heter det att Netanyahu gav order med stöd av USA.

Vi kan fundera på det som ledamoten nämnde om vilken effekt president Trumps tanke - att man helt skulle fördriva palestinierna från Gazaremsan och att de aldrig skulle komma tillbaka - har haft. Det har möjligen kunnat inspirera att det finns en viss tilltro till en utveckling där Gaza inte är palestinskt utan något annat.

Jag tycker att det är viktigt att vi står upp och tydligt säger detta och att vi inte gör som ledamoten sa, alltså inte talar om det. Jag tycker att det är viktigt att tala om det och att vara väldigt tydlig om det jag också hörde: Tvångsförflyttning är inte okej.

Anf. 144 Fredrik Saweståhl (M)

Fru talman! Jag vill minnas att jag sa att det inte var värt att tala om planen därför att den inte var seriös, snarare än att vi inte skulle tala om den alls. Men det är möjligt att vi får backa tillbaka bandet och lyssna på vad som sades.

Det kan inte ses som ett seriöst förslag. Däremot har ledamoten helt rätt i att detta oseriösa förslag kan ha inspirerat krafter i israelisk politik att agera på det sätt som de senare agerade på. Men där ska vi återigen vara tydliga med att Israel har ett hundraprocentigt ansvar för att det humanitära tillträdet fungerar och för att man inte ägnar sig åt folkförflyttning, slår av elen eller stoppar bistånd och att man gör vad man kan för att skydda civilbefolkningen.

Naturligtvis har terrororganisationerna också ett ansvar för att skydda sin civilbefolkning. Även om de aldrig tar detta ansvar har de ett sådant. Vi fördelar detta ansvar på många parter, och vi strävar från europeisk och svensk sida efter att så snart som möjligt komma tillbaka till nya förhandlingar och hitta lösningar som är långsiktiga.

Man kan till exempel använda den plan som kommer från Egypten och Arabförbundet för att återuppbygga Gaza på ett seriöst sätt. Det kan fungera och leda till att vi får en fungerande tvåstatslösning. Jag ska vara kategorisk igen. Det är, för att citera Carl Bildt, den enda vägens politik. Allt annat kommer att misslyckas igen och igen.

Anf. 145 Johan Büser (S)

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till Socialdemokraternas reservationer 1, 8 och 10 i utrikesutskottets betänkande 15 om situationen i Israel och Palestina.

Debatten här i dag äger rum under mycket allvarliga omständigheter. För ett par dagar sedan bröt Israels regering vapenvilan, och människorna i Gaza har återigen kastats in i krigets fasor. Över 1 000 människor har redan mist sina liv.

Premiärminister Netanyahu har sagt att detta bara är början. Vi har också hört tal från Vita husets pressekreterare om att helvetets portar öppnas för alla som är emot USA och Israel. Detta är inte enbart retorik, utan det är en varning om ännu större lidande och ännu mer förstörelse.

Inte ens de anhöriga till gisslan tycks stödja Netanyahus fortsatta krigföring. De återstående personer som sitter i Hamas fångenskap måste släppas omedelbart, men det fanns en plan för fortsatt vapenvila. Det fanns en plan för att så småningom också gå in i fas två av den.

Medan andra länder, till exempel Frankrike, har varit mycket tydliga med att det är Israel som nu bryter vapenvilan är det förvånansvärt tyst från den svenska regeringen. Söker man en borgerlig politiker som säger något sanningsenligt och skarpt i den här frågan brukar man få söka sig till Carl Bildt. Han är tydlig med att han anser att Israel medvetet, med USA:s godkännande, bröt vapenvilan för att de helt enkelt inte ville fullfölja de fortsatta överenskomna villkoren.

Fru talman! Vi måste komma ihåg att detta krig inte bara handlar om raketer och flyganfall. Det handlar om människor, om familjer som kämpar för att överleva under omöjliga förhållanden och om barn som vaknar till ljudet av explosioner i stället för att gå till skolan. Och det handlar om en omvärld som alltför ofta vänder bort blicken.

Samtidigt eskalerar våldet på Västbanken. För första gången på två decennier rullar där israeliska stridsvagnar genom palestinska samhällen.

Bosättarvåldet har nått nya och skrämmande nivåer. Beväpnade bosättare attackerar palestinska familjer med nästan total straffrihet. De vapen som Ben-Gvir i den israeliska regeringen har satt i bosättarnas händer används nu precis som avsett - för att döda och fördriva palestinier från deras hem.

Herr ålderspresident! Det var chockerande att se den svenska regeringen strax före jul fatta beslutet att dra in allt kärnstöd till FN-myndigheten UNRWA, den organisation som kan leverera och levererar livsavgörande hjälp till palestinier. Det var inte bara ett svek mot vår långa tradition av humanitärt stöd, utan det var också ett svek mot våra egna principer, mot EU och mot FN men framför allt mot det palestinska folket.

Bara veckor tidigare stod Sverige och svenska regeringsrepresentanter i FN och bekräftade att UNRWA är oumbärligt för att hjälpa de drabbade i Palestina. Men sedan svängde regeringen plötsligt och hävdade att nya israeliska lagar gjorde att biståndet ändå inte skulle kunna nå fram. Detta var något som biståndsminister Dousa upprepade i kammaren senast i dag - att pengarna till UNRWA ändå bara fastnar på ett bankkonto.

Det är inte sant. Jag träffade själv i veckan två chefer på Sverigebesök här i riksdagen som också ska träffa regeringsföreträdare. De berättade att UNRWA är fullt operativt. På Västbanken står man för samhällsservice. Till Gaza bidrar man med nödhjälp, och man finns på plats i Libanon, Syrien och Jordanien. Man är på plats på många olika sätt. Pengarna kommer in via jordanska bankkonton. Motiveringarna som regeringen gav för att avsluta stödet till UNRWA är helt enkelt inte giltiga.

Herr ålderspresident! UNRWA når alltså dem som behöver hjälpen, och nu står vi ensamma som det enda EU-landet att vägra att stödja UNRWA. Jag tycker att det är beklämmande.

I 20 år har Ekumeniska följeslagarprogrammet skyddat palestinska skolbarn från bosättarattacker. Man har dokumenterat förstörelsen av palestinsk egendom, och man har erbjudit skydd till herdar som har hotats av beväpnade bosättare. Över 400 svenskar har deltagit i detta arbete.

Nu drar regeringen in också detta stöd. Sida har själv bekräftat att det beror på regeringens inriktning för den nya politiken.

Vad innebär indragandet av det stödet i praktiken? Jo, det innebär att fler palestinska barn måste gå till skolan i rädsla och att familjer sover med skorna på, redo att fly när som helst. Det innebär att 13-åriga Masa vaknar av att bosättare tränger in i hennes familjs tält och slår hennes sovande bröder. Det här är verkligheten på marken, och i stället för att stå upp för de mest utsatta har regeringen valt att överge dessa människor.

Herr ålderspresident! Förstörelsen av palestinska samhällen accelererar. Tusentals nya bosättarbostäder godkänns. Palestinska byar raderas från kartan. Högerkristna i USA talar om att Trump är vald för att välsigna och ta över det som återstår av Västbanken.

Utanför Gaza står lastbilarna och väntar, stoppade från att komma in med nödhjälp av den israeliska regeringen. Regeringen i Israel gör det tydligt genom sina handlingar: Den bekämpar inte bara Hamas. Den bekämpar det palestinska folkets existens.

Hur reagerar då omvärlden på alla dessa brott mot folkrätten? Ja, många länder lutar sig tillbaka och svarar inte alls. Det är tyst. Sverige har inte bara varit passivt och tyst, utan den svenska regeringen har i många fall indirekt eller ibland direkt valt att ställa sig på ockupationsmaktens sida framför den internationella rättens.

Genom att dra in stödet till UNRWA vänder vi inte bara ryggen åt palestinierna. Vi undergräver också tvåstatslösningen. Därmed bidrar den svenska högerregeringen till att göra freden mindre sannolik, inte mer sannolik.

Om vi säger oss stödja Israels rätt att existera inom säkra och erkända gränser, vilket vi socialdemokrater gör, måste vi också stödja Palestinas rätt att göra detsamma. Men ockupationen och bosättningsexpansionen gör, som situationen är just nu, att en palestinsk stat är omöjlig.

Herr ålderspresident! Vad bör då Sverige göra?

För det första måste vi omedelbart återuppta och stärka vårt stöd till UNRWA. Humanitärt bistånd är inte bara en budgetpost. Det är en moralisk skyldighet.

För det andra måste vi återställa stödet till Ekumeniska följeslagarprogrammet. Inga barn ska behöva riskera livet för att gå till skolan.

För det tredje måste vi verka för att EU pausar sitt associeringsavtal med Israel tills Israel respekterar mänskliga rättigheter och internationell rätt.

För det fjärde bör vi förbjuda försäljning av bosättarprodukter i Sverige. Regeringen ska definitivt inte servera bosättarviner vid sina officiella middagar, som har skett i närtid.

För det femte måste vi erbjuda medicinsk hjälp till palestinska civila från både Gaza och Västbanken. När sjukhus bombas och medicinerna tar slut måste Sverige agera. Jag noterar att Karolinska Universitetssjukhuset kommer att ta emot brännskadade personer från Nordmakedonien efter den fruktansvärda nattklubbsbranden. Det tycker jag är utmärkt, men varför kan inte den svenska regeringen också hörsamma förfrågan om att ta emot patienter i nöd från Palestina?

För det sjätte måste vi erkänna verkligheten för vad den är. Om internationella domstolar talar om risken för ett folkmord måste vi agera i enlighet med det och arbeta starkt mot det. Alla som har begått krigsbrott måste ställas till svars, och Sverige måste stötta dessa processer och erkänna den internationella rättens legitimitet.

Det här är inte en tid för tvekan. Det här är en tid för att visa ledarskap. Var är den tidigare så starka svenska rösten när det gäller Mellanöstern och folkrätten? Jag hör den inte.

Herr ålderspresident! Jag står här i dag i riksdagens talarstol för att jag vägrar att titta bort eller tiga. Vi socialdemokrater vägrar att låta denna passiva regering vara den enda rösten för Sverige. Vi vägrar att möta det palestinska folkets lidande med likgiltighet.

Sverige var en gång en nation som stod upp för internationell rätt och mänskliga rättigheter. Det är det Sverige jag tror på. Det är det Sverige vi måste kämpa för. Vårt arbete måste fortsätta - för freden, för solidariteten och för alla människors lika värde.

(Applåder)

I detta anförande instämde Björn Petersson och Linnéa Wickman (båda S).

Anf. 146 Magnus Berntsson (KD)

Herr ålderspresident! Den långvariga konflikten mellan Israel och Palestina fortsätter att utmana strävan efter fred och rättvisa i Mellanöstern.

Kristdemokraterna står fast vid övertygelsen att en hållbar lösning endast kan uppnås genom en framförhandlad tvåstatslösning där Israel och Palestina existerar sida vid sida inom säkra och erkända gränser.

Det är därför med stor sorg jag konstaterar att fas två i uppgörelsen om vapenvila nu ser ut att ha gått om intet. Efter att frisläppandet av gisslan avstannat har stridigheterna i Gaza dessvärre återupptagits. Situationen i Gaza är således återigen akut och kräver omedelbar återhållsamhet från alla inblandade parter.

Det pågående våldet har orsakat död och ofattbart lidande för civila palestinier. Parallellt uppskattas 24 levande israeler finnas kvar som gisslan i Gaza, enligt de senaste uppgifterna. Dessutom finns där kvarlevorna efter 35 döda gisslan.

Jag vill därför uppmana alla parter att visa besinning och ta ansvar för att stoppa denna eskalering. Det internationella samfundet måste arbeta för att få till stånd en varaktig vapenvila och skapa förutsättningar för en återupptagen fredsprocess. En långsiktig lösning uppnås genom förhandlingar; därför måste samtliga aktörer återvända till samtalsbordet med en genuin vilja att hitta en rättvis och hållbar lösning för både israeliska och palestinska civila.

I vapenvilans första fas accepterade Israel en uppgörelse som innebar att flera hundra personer - däribland livstidsdömda mördare och våldsverkare - släpptes i utbyte mot att få hem 33 av de bortrövade israelerna i gisslan. Svåra beslut har alltså fattats, och avvägningar har gjorts. Det kan ske igen, och detta väcker hopp om ett återupptaget stillestånd.

Herr ålderspresident! Efter en två månader lång välbehövlig vapenvila mellan Israel och Hamas har Gazas civilbefolkning återigen börjat utnyttjas som mänskliga sköldar. Hamas visade den 7 oktober 2023 att man inte är en seriös potentiell fredspartner. Man påminde världen om sin sanna natur: en terrororganisation vars kompromisslösa mål är att utplåna staten Israel. Detta krig har varit en total humanitär tragedi helt i onödan. Hamas har hållit ett helt folk i gisslan i Gaza samtidigt som man har försökt massakrera ett annat.

I en tid då propagandabilder och AI-genererade videor används för att styra narrativet kring konflikten i Mellanöstern krävs verkliga, diplomatiska lösningar för att uppnå en varaktig fred. Det internationella samfundet måste gå från passivt iakttagande till aktiv handling.

De historiska normaliseringsavtalen mellan Israel och flera arabstater - Abraham Accords - visar att fred är en möjlighet när pragmatism och ömsesidigt erkännande får styra. Dessa avtal kan tjäna som en grund för att utvidga samarbetet och skapa nya förutsättningar för stabilitet i regionen.

Samtidigt är Gulfstaternas engagemang avgörande. Länder som Förenade Arabemiraten och Saudiarabien har både ekonomisk och politisk makt och tyngd att påverka konflikten. Deras insatser kan bidra till att dämpa spänningarna, möjliggöra humanitärt stöd och leda parterna mot nya förhandlingar.

Egyptens plan för Gaza är en viktig pusselbit. Den syftar till att få till stånd en vapenvila och på sikt skapa en ny politisk ordning. Egyptens historiska roll som medlare bör förstärkas, och landets förslag behöver stöd från fler aktörer för att bli verklighet. Även Arabförbundet behöver anta ett nytt sätt att agera. Det räcker inte med fördömanden och resolutioner. Det krävs konkreta åtgärder för att säkerställa att en fredsprocess inte bara initieras utan också fullföljs.

Vi befinner oss vid ett vägskäl. Antingen låter vi konflikten fortsätta i en spiral av våld, eller så samlar vi de krafter som vill se en förändring och som bygger en väg mot fred. Svaret ligger inte i AI-genererade narrativ utan i diplomati, ledarskap och verkliga kompromisser.

Herr ålderspresident! I FN:s generalförsamling har 154 resolutioner riktats mot Israel mellan åren 2015 och 2023, medan 71 resolutioner behandlat alla övriga länder i världen tillsammans. Bara under 2024 antog FN:s generalförsamling 17 resolutioner mot Israel och bara 6 om övriga världen: en vardera om Nordkorea, Iran, Syrien, Myanmar, Ryssland och USA. Personligen tycker jag att det är svårt att påstå att det är just så världen ser ut. Statistiken kan inte enbart bero på att konflikten mellan Israel och palestinska aktörer är en av världens svåraste. Ingen kan påstå att det inte finns andra konflikter som åtminstone förtjänar betydligt mer uppmärksamhet än de får i dag. Det beror snarare på att många av de länder som driver och röstar igenom dessa resolutioner har en lång historia av politisk och ideologisk fientlighet gentemot Israel. Dessa länder är inte sällan diktaturer som har en ytterst tveksam syn på mänskliga rättigheter och som aktivt förföljer oliktänkande, förvägrar kvinnor basala rättigheter och tystar medier.

För alla oss som försvarar den regelbaserade världsordningen är FN en central institution. FN:s roll i att upprätthålla internationell lag och främja fred är avgörande. Det finns dock en uppenbar risk att FN förlorar sin legitimitet om dess agerande uppfattas som ensidigt och politiserat, och det är en situation som ligger i allas intressen att undvika.

Jag kan förstå att Israel är missnöjt. Vi har sett hur UNRWA-lokaler använts för att hålla delar av gisslan. Vi har sett att chefer för lärarfacken i både Gaza och Libanon samtidigt haft ledande roller i Hamas och att Hizbollahs vapendepåer och tunnlar i Libanon har legat vid Unifilposteringar.

Herr ålderspresident! I Mellanöstern ser vi annars ljusglimtar i form av en bräcklig vapenvila i Libanon och att Assadregimen i Syrien har fallit. I Libanon ser vi att Hizbollahs och Irans grepp om landet har försvagats, och den era då Libanon fungerade som en bricka i utländska makters spel kan i bästa fall vara på väg att ta slut. I Syrien har Bashar al-Assads tid vid makten tagit slut, men landets framtid är fortfarande osäker. Det syriska folket förtjänar en framtid fri från diktatur och destruktivt iranskt och ryskt inflytande. Det är dock tydligt att inte minst kristna, alawiter och andra religiösa minoriteter fortfarande riskerar att utsättas för förföljelse och marginalisering i den instabila situation som råder.

Det iranska folket förföljs av sin egen regering och dess terrorverktyg - det revolutionära gardet - som arresterar, torterar och förtrycker sina egna invånare samtidigt som man beväpnat i princip samtliga terrororganisationer i hela Mellanöstern. De genomför godtyckliga arresteringar av utländska medborgare och har planerat mord på svenska medborgare här i Sverige. Man stöder Ryssland i kriget mot Ukraina, och Shaheddrönare regnar dagligen ned över ukrainska städer. Trots sin försvagade ställning försätter dock den iranska regimen att försöka skapa problem, inte minst för den palestinska myndigheten på Västbanken.

Det är Kristdemokraternas uppfattning att Israel på allvar måste ta itu med det oacceptabla bosättarvåldet på Västbanken och upphöra med expansionen av bosättningar. Bosättningarna strider mot folkrätten och undergräver möjligheterna att nå en tvåstatslösning. En förhandlad tvåstatslösning, där Israel och Palestina samexisterar sida vid sida, är och förblir den enda hållbara vägen mot fred.

Anf. 147 Johan Büser (S)

Herr ålderspresident! Jag vill tacka ledamoten Berntsson för att han talade om bosättarpolitiken som ett hinder för freden.

Vi socialdemokrater tycker att associationsavtalet måste avbrytas så länge Israel inte respekterar internationell rätt och folkrätten. Vi socialdemokrater anser också att en handelsbojkott av varor från ockuperade områden måste ske. Regeringen är ju mer av uppfattningen att det ska märkas, och att man bör undvika detta, eftersom bosättarpolitiken är ett hinder för freden och tvåstatslösningen.

Vi ser dock problematiken och ambivalensen kring att upprätthålla detta. Till och med på Regeringskansliet har det i närtid serverats viner från ockuperad mark. Regeringen fördömer också bosättarpolitiken - precis som sagts tidigare i text och ord. Sett till vad många ledamöter ibland uttalar här i riksdagen och vad man från högerpartierna har uttalat känns regeringens position dock inte alltid fullt ut förankrad i de olika partierna.

Till exempel lade ledamoten Berntssons partikollega Camilla Brodin, gruppledare för Kristdemokraterna, ut en bild den 1 mars i sina sociala medier på en flaska Mount Hermon red-vin från de ockuperade Golanhöjderna. Ovanför bilden skrev hon: "I en värld där mycket skakar, där allt som tidigare varit självklart inte längre är det. Var det självklart för mig denna vecka till middagen!"

Jag skulle vilja fråga ledamoten Berntsson vad han anser om sin gruppledares agerande. Vilken position har Berntsson när det gäller dessa viner? Är det att varor från bosättare bör undvikas, som regeringen menar, eller att det är helt okej att konsumera viner på ett sådant sätt och dessutom göra reklam för det, som ledamoten Brodin?

Anf. 148 Magnus Berntsson (KD)

Herr ålderspresident! Jag tackar ledamoten Büser för frågan och för att han uppmärksammar vårt väldigt tydliga ställningstagande vad gäller hur vi ser på den bosättarpolitik som Israel för. Den är definitivt ett stort problem och ett direkt hinder för att komma vidare med fredsförhandlingar, vilket måste vara målet.

Jag fick en fråga om vin från Golanhöjderna och om hur jag ställer mig till det. Jag måste meddela ledamoten Büser att jag är absolutist och aldrig dricker någon alkohol över huvud taget. Jag har aldrig köpt en vinflaska i hela mitt liv. Jag tror inte att det hjälper i den här situationen.

Frågan gällde hur min gruppledare har ställt sig i frågan. Detta är ett beslut som individen själv behöver fatta. Det är väldigt viktigt för regeringen att produkter från ockuperade områden märks, och jag uppfattar att det har varit så i det här fallet. Sedan är det upp till var och en att fatta sina egna beslut i frågan.

Anf. 149 Johan Büser (S)

Herr ålderspresident! Jag tror att det är viktigt att man som företrädare för Sveriges riksdag och för ett parti som säger sig företräda internationell rätt och folkrätt inte agerar på ett sätt som direkt bryter mot folkrätten. Konsumerar man varor från ockuperad mark bör det kritiseras. Om jag skulle börja konsumera ett vin från ockuperad mark i Ukraina som Ryssland har producerat skulle jag med rätta få väldigt mycket kritik.

När det finns en internationell rätt bör vi ledamöter förhålla oss till den. Det spelar ingen roll om man är absolutist eller inte; det kan handla om vilken vara som helst. Jag tycker att det blir problematiskt när vi har ledamöter som agerar på ett sådant sätt.

Vi socialdemokrater säger att dialog med Israel såklart är bra. Vi har dock sett att Israel flagrant bryter mot folkrätten, och det måste få konsekvenser. Därför säger vi att vi vill ha en handelsbojkott mot varor från ockuperade områden. Vi vill också stoppa associationsavtalet, så att Israel inte förmånligt ska kunna handla samtidigt som man begår krigsförbrytelser. Det är en väldigt viktig princip.

Min fråga till Magnus Berntsson ställde jag mot bakgrund av hur jag upplever regeringens position. Det står tydligt att man är emot bosättningspolitiken och att man ser att bosättningarna är ett hot mot freden och mot en tvåstatslösning. Samtidigt har vi en gruppledare för ett av de tre regeringspartierna som lägger upp bilder på varor från ockuperad mark och säger att man ska njuta av dem. Jag tycker att det är smaklöst, olämpligt och slarvigt.

Min fråga till Magnus Berntsson var vad han själv anser om att en riksdagsledamot delar den typen av bilder. Vilken position vilar Berntsson i? Är det okej att konsumera som man vill, eller är det de facto ett hinder för freden att konsumera denna typ av varor?

Anf. 150 Magnus Berntsson (KD)

Herr ålderspresident! Jag tackar återigen ledamoten för frågan.

I grunden finns det en skillnad i synen på hur vi bäst har en dialog med staten Israel i det här fallet. Är det bättre att ha ett associeringsavtal och återkommande associeringsråd där vi diskuterar frågor som vi inte ser på på samma sätt, eller är det bättre att frysa detta? Vissa partier vill ju att det helt ska avslutas.

Regeringen och mitt parti har varit tydliga med att vi tror mer på dialogvägen - vi tror att det är vägen framåt.

Anf. 151 Håkan Svenneling (V)

Herr ålderspresident! Vi har debatterat Israels ockupation av Palestina många gånger den här mandatperioden. Senast vi gjorde det var i februari i samband med den utrikespolitiska debatten. Då ställde jag en fråga till Magnus Berntsson om Ekumeniska följeslagarprogrammet i Palestina och Israel, som har internationella observatörer på plats mitt i konflikten för att göra det som Magnus Berntsson efterlyste i sitt anförande: att stoppa eskaleringen.

Ekumeniska följeslagarprogrammet är ju inte vilket program som helst. Det är ett program som leds av Sveriges kristna råd, som har skickat ned över 400 svenska volontärer för att vara på plats och bidra till fred. Detta har man gjort på anmodan av Kyrkornas världsråd.

Berättelse efter berättelse talar om hur människor känner sig tryggare tack vare följeslagarnas närvaro. De leder till exempel barn till och från skolor och finns i närheten av platser där bosättare trakasserar palestinier. Man har också jobbat väldigt aktivt med att göra olika typer av kyrkobesök - 2023 gjorde man 195 kyrkobesök i 56 olika kyrkor.

Den fråga jag ställde till Magnus Berntsson i februari, som han sannolikt minns, handlade om varför regeringen genom sin myndighet Sida drog in stödet till följeslagarprogrammet. Då, för en och en halv månad sedan, lät det på Magnus Berntsson som att han ville ta frågan till sin regering, diskutera detta och återkomma med besked om följeslagarprogrammet.

Än så länge har följeslagarprogrammet löst finansieringen för i år. Man har kunnat öka sina ansträngningar och etablera ytterligare en grupp i South Hebron Hills, som är ett av de områden där vi ser bosättarvåldet öka just nu. Framöver finns det dock ingen finansiering som säkerställer att Sveriges kristna råd kan skicka följeslagare.

Regeringen behöver tydliggöra detta och komma med positiva besked för att det ska finnas internationell närvaro för att stoppa eskaleringen.

Anf. 152 Magnus Berntsson (KD)

Herr ålderspresident! Tack, Håkan Svenneling, för frågan!

Jag är inte överraskad över att frågan återkommer. Jag vill dock tydliggöra en sak apropå hur frågan ställdes. Håkan Svenneling sa att regeringen fattade beslutet genom sin myndighet, men det är inte riktigt så beslut fattas i svensk förvaltning. Regeringen ger ramar, och myndigheterna fattar sedan beslut. Det är Sida som har fattat beslutet och gjort prioriteringar utifrån det ramverk som finns.

Jag har däremot ingenting att invända mot ledamoten Svennelings beskrivning av Ekumeniska följeslagarprogrammet. Det har haft - och har - en viktig roll. Det finns ju också fler finansiärer än Sverige.

När det gäller frågan om huruvida det går att hitta andra sätt när det gäller den svenska sidans deltagande, i MENA-strategin eller något sådant, har jag inte fått några nya svar som jag kan delge just nu.

Anf. 153 Håkan Svenneling (V)

Herr ålderspresident! Det var tråkigt att höra att det inte finns några nya besked i nuläget. Man måste nog ändå ha klart för sig att det är regeringens ändrade ramverk, som Magnus Berntsson kallar det, som är skälet till att vi står med den här konsekvensen.

Det fanns tidigare en Palestinastrategi genom vilken Ekumeniska följeslagarprogrammet fick stöd under mer än 20 års tid. Man tog bort Palestinastrategin och ersatte den med en Mellanösternstrategi där det finns mål om att man ska bidra till ökad fred och minskad konflikt. Tack vare Kristdemokraterna finns det också mål om att kristna minoriteter i Mellanöstern ska uppmärksammas. Följeslagarprogrammet uppfyller detta, men myndighetens beslut innebär att dess finansiering dras in.

Precis som jag sa i februari vill jag påminna om att Kristdemokraterna aktivt kritiserade detta program genom Magnus Berntssons företrädare, och därför känner jag att Kristdemokraterna har ett tydligt ansvar att säga till myndigheten att Följeslagarprogrammet gör någonting viktigt och bidrar till att minska eskaleringen i området. Just nu känns det som att ledamoten Magnus Berntsson vill minska eskaleringen och har en strategi som säger att han vill det men saknar åtgärder som leder i den riktningen. Därför kommer vi att fortsätta att tjata om Följeslagarprogrammet tills ni kommer med andra besked än dem vi fick i februari och tyvärr får även i dag.

Anf. 154 Magnus Berntsson (KD)

Herr ålderspresident! Låt mig ändå påpeka för ledamoten Svenneling att vi har fristående myndigheter i Sverige som fattar beslut. Det är sant att vi ändrade strategier i de regler som presenterades för myndigheten i och med att Palestinastrategin uppgick i Mellanösternstrategin. I Palestinastrategin tog väldigt många olika organisationer del av Sidastödet. Jag tror att det var omkring 218 stycken. Det gällde alltså att bedöma och jämföra alla dessa organisationer utifrån vad som behövdes enligt riktlinjerna i den nya strategin.

Jag har som sagt inga nya besked att ge, men jag vill betona att jag inte har kritiserat Följeslagarprogrammet.

Anf. 155 Jacob Risberg (MP)

Herr ålderspresident! Jag vill ta upp handelsfrågan igen eftersom den är viktig. Återigen hör vi att bosättningarna måste upphöra och att de är ett hinder för en tvåstatslösning. Internationella domstolen var väldigt tydlig med vad som krävs. Bosättningarna måste monteras ned och bosättarna flyttas därifrån. Det krävs också att omvärlden inte politiskt eller ekonomiskt stöder bosättningarna.

Ledamoten Saweståhl sa att man förordar handel före bojkott. Men varor från bosättningar ingår inte i associeringsavtalet och har inga tullättnader. Att handla varor från bosättningar, vad är då det om inte att ekonomiskt stödja bosättningar?

För att återkoppla till ledamoten Büsers fråga: Hur kan fortsatt handel med varor från bosättningar vara tillåtet när Internationella domstolen säger att vi inte ekonomiskt ska stödja bosättningar? Jag får inte ihop logiken. Kan ledamoten Berntsson förklara?

Anf. 156 Magnus Berntsson (KD)

Herr ålderspresident! Jag tackar ledamoten Risberg för frågan.

Vi måste sätta in frågan i ett större sammanhang i och med att vi pratar om handel. Sverige hanterar inte handel på egen hand, utan det är något vi hanterar genom vårt samarbete i Europeiska unionen. Det är Europeiska unionen som har associationsavtalet med Israel och egentligen alla andra handelsrelationer.

De senaste dagarna har det blivit populärt att förorda bojkott åt både det ena och det andra hållet. Jag påstår nog ändå likt min kollega Saweståhl att handel är ett bättre sätt att komma vidare. Att göra sig beroende av varandra i stället för att bojkotta varandra leder till mer positiva slutresultat.

Frågan hör hemma på EU-nivå, och samtal fördes mellan EU-ledare och israeliska företrädare i det associeringsråd som hölls för bara några veckor sedan.

Anf. 157 Jacob Risberg (MP)

Herr ålderspresident! Jag tackar ledamoten Berntsson för svaret även om jag inte fick svar på hur handel med bosättarvaror inte kan gå emot Internationella domstolens utlåtande om att inte ekonomiskt stödja bosättningar. Men det verkar som att vi inte får något svar på den frågan i dag.

Jag går över till en annan ekonomisk fråga. Under de senaste 15 månaderna har ungefär 436 000 hem, 2 300 skolor, förskolor och universitet och 30 sjukhus skadats eller förstörts. Dessutom har andra byggnader, elinfrastruktur, vattenledningar, vägar och annat skadats. Jag tror att vi börjar bli mer och mer överens om att olika krigsbrott har begåtts i och med att så mycket civil infrastruktur har förstörts och så många civila har dött i denna fruktansvärda konflikt.

Jag hörde i ledamotens Berntssons anförande att länderna runt Israel kommer att ha ett stort ansvar för att bidra till återuppbyggnaden av Gaza. Det tror jag definitivt. Men vilka krav ser ledamoten framför sig att man kan ställa på Israel vad gäller just återuppbyggnaden? Det är ändå Israels bomber som har förstört dessa hem, skolor och sjukhus. Vilka krav kommer ledamoten att vara med och ställa på att Israel ska bidra rent ekonomiskt till återuppbyggnaden av det totalt sönderbombade Gaza?

Anf. 158 Magnus Berntsson (KD)

Herr ålderspresident! Låt mig betona att Israel har ett stort ansvar även ekonomiskt att hjälpa till med återuppbyggnaden. Men vi kan inte lägga allt ansvar för vad som har hänt i Gaza på den israeliska regeringen. Allt inleddes ju med en terrorattack från Hamas, och det var de som bröt stilleståndet.

Jag tror att vi måste komma till ett läge där vi hittar en väg till ett mycket bredare samtal som leder till fredsförhandlingar och inte bara till en återuppbyggnad av det som har förstörts. Vi måste hitta vägar till samförstånd så att länderna kan leva bredvid varandra framöver. Jag tror att både Israel och grannländerna har en stor roll att spela i denna nödvändiga normaliseringsprocess.

Anf. 159 Rasmus Giertz (SD)

Herr ålderspresident! Med hänvisning till det pågående samarbetet mellan Sverigedemokraterna och regeringspartierna har intentionen i vår politik i stora delar vunnit gehör. Men då Sverigedemokraterna vill gå längre än regeringen och utskottet då det gäller militärt samarbete med Israel har vi i detta avseende en motivreservation. Jag inleder därför med att yrka bifall till reservation 16.

Herr ålderspresident! Den 7 oktober 2023 utförde Hamas det värsta massmordet på judar sedan andra världskriget. Det var en bestialisk attack som var riktad primärt mot civila mål i Israel. Det var civila män, kvinnor och barn, som på ett omänskligt sätt mördades, torterades, våldtogs och kidnappades. De i gisslan som levt och fortfarande lever i Hamas fångenskap har sedan dess levt i konstant terror.

Israel har, som man kan förvänta sig av en demokratisk stat som har ett folkförankrat försvar, svarat militärt. Israel har både en rätt, en plikt och en skyldighet att trygga sin befolkning, sitt territorium och sin existens för att försäkra sig om att något liknande inte sker igen. För Sverigedemokraterna är Israels rätt till självförsvar en självklarhet.

Herr ålderspresident! Det är viktigt att påminna om att Iran har ett stort ansvar för den negativa utvecklingen i regionen. Gaza är inget undantag. Iran utgör tillsammans med Ryssland och Kina vår tids ondskans axelmakter. Krigen i Mellanöstern har i hög grad varit ett resultat av Irans inblandning. Iran har aktivt bistått Hamas och Hizbollah och tillhandahållit stöd för huthirebellerna i Jemen. Vidare har Iran genomfört attacker mot Israel med långdistansvapen på ett sätt som saknar motstycke i regionen.

Mellanösterns enda fungerande demokrati, Israel, är det land som tydligast har tagit strid mot den islamistiska teokratin i Iran och dess proxykrigare. Israel har en moralisk och juridisk rätt att som hem för det judiska folket efter Förintelsen efter århundraden av förföljelse försvara sig gentemot världens värsta terrororganisationer.

Israel försvarar framgångsrikt inte bara sitt eget land och folk mot dessa islamistiska terrorsekter som har som sitt uttalade mål att förinta den judiska staten, utan Israel står också i första ledet i försvaret av den fria världen mot diktatur, förtryck och islamism. Det är helt fundamentalt att Israel har vårt tydliga stöd i sitt försvar mot denna terror och att alla demokratiska krafter sluter upp bakom Israels rätt till självförsvar.

Herr ålderspresident! Den humanitära situationen i Gaza är mycket allvarlig, med stort lidande. Även om Israel har vidtagit långtgående åtgärder för att minimera antalet civila offer har dödstalet varit stort. Den framförhandlade vapenvila som trädde i kraft den 19 januari var därför helt nödvändig för att få till ett frisläppande av gisslan och ett humanitärt tillträde för att lindra den humanitära situationen i Gaza.

Det är därför förödande att vapenvilan nu tidigare i veckan bröts, som ett resultat av att Hamas inte följt avtalet och återlämnat de kvarvarande i gisslan. I överenskommelsen mellan Hamas och Israel med USA som medlande part har det varit tydligt att gisslan måste släppas. Sedan har Hamas vägrat att slutföra frisläppandet och fångutväxlingarna.

Om Hamas inte släpper gisslan kommer naturligtvis inte heller vapenvilan att hålla. Samtidigt måste Israel, som den demokratiska staten i detta, självklart visa återhållsamhet i sitt svar. Det är fortfarande 59 i gisslan, varav 35 tros vara döda, som fortfarande är i Hamas fångenskap. Det har nu gått 530 dagar sedan de hänsynslöst kidnappades från sina hem. Vi har hört vittnesmål från fritagna i gisslan som beskrivit den fruktansvärda terror de utsatts för i Hamas fångenskap. Civila, män, kvinnor och barn har utsatts för fysisk och psykisk tortyr och terror.

Det allra viktigaste just nu är att ställa krav på Hamas att slutföra frisläppandet av gisslan, vilket också är en förutsättning för att vapenvilan ska kunna gå in i nästa fas. Det behöver också ställas krav på återhållsamhet på båda sidor. Man måste se till att humanitärt bistånd kommer in till civila, för det är ytterst de som hamnar i kläm här.

Det är helt avgörande att överenskommelsen återupptas och genomförs, så att gisslan omedelbart kan släppas och för att förhindra fortsatt lidande och död i Gaza.

Herr ålderspresident! Sverigedemokraterna har under lång tid verkat för att återkalla erkännandet av Palestina och för att flytta den svenska ambassaden till Jerusalem. Det hastiga erkännande av Palestina som den förra, socialdemokratiskt ledda regeringen pressade fram var ett förhastat och felaktigt beslut. Det kan inte heller ses som representativt för Sverige, eftersom den dåvarande regeringen inte hade en riksdagsmajoritet bakom sig. Beslutet saknade även folkrättslig grund, och det finns nu inget som tyder på att vi kommer att se en långsiktigt fungerande regering i Palestina. Det var fel beslut då, och det har visat sig vara fel beslut även i dag.

Herr ålderspresident! När det gäller återuppbyggnaden av Gaza är det centralt att Hamas inte kan vara en del av detta och att en statsledning där Hamas ingår inte kan betraktas som legitim. Ett erkännande av Palestina med Hamas i en samlingsregering har redan sedan före terrorattacken den 7 oktober varit helt uteslutet för Sverigedemokraterna. Även om det är staters existens och inte regeringssammansättningen som erkänns är detta ytterligare en försvårande omständighet.

Sveriges förra regering borde åtminstone i sitt erkännande tydligt ha tagit avstånd från Hamas och tydligt deklarerat att Hamas inte kan ses som en legitim part i en samlingsregering. Det är också helt avgörande att förstörelse av Hamas infrastruktur, som tunnelsystem och vapenlager med mera, är en central del av återuppbyggnaden. Det är också avgörande att säkerställa att den infrastruktur man bygger i Gaza inte används för militära ändamål, så att en attack som den 7 oktober aldrig sker igen.

Alla palestinska grupper som vill spela en roll i Palestina och i återuppbyggnaden av Gaza måste ta avstånd från våld och terrorism och erkänna Israels rätt att existera. Det är också fundamentalt att de omgivande arabiska länderna och Israel är delaktiga i en framtida uppbyggnad av Gaza.

Herr ålderspresident! Sverigedemokraterna har under lång tid sett med oro på hur FN-organet UNRWA bedrivit sitt arbete med åtskilliga exempel på terrorpropaganda, antisemitism i skolböcker och samröre med terrororganisationer. Det har varit avslöjanden om att UNRWA-anställda deltog i Hamas terrorattack den 7 oktober och om användande av FN-infrastruktur och faciliteter, där bland annat Hamas-tunnlar har upptäckts vid UNRWA:s högkvarter i Gaza. Listan kan göras lång.

Det är inte heller rimligt att FN ska ha ett alldeles eget organ för palestinska flyktingar när andra FN-organisationer kan omhänderta detta. Sverige bör verka för att avveckla UNRWA och i stället lägga över dess verksamheter på andra FN-organisationer - i första hand FN:s huvudsakliga flyktingorganisation UNHCR.

Även om Sverigedemokraterna långsiktigt vill se en avveckling av UNRWA är det viktigt att UNRWA i likhet med andra FN-organisationer skyddas och respekteras i linje med internationella förpliktelser.

Herr ålderspresident! I en värld där behoven är oändliga och över 300 miljoner människor är i behov av humanitärt stöd är Sverige en av världens största humanitära givare. För 2025 fördubblar Sverige det tidigare stöd som gick till UNRWA genom att avsätta 800 miljoner kronor till civilbefolkningen i Gaza och i regionen. Detta kraftigt ökade stöd förmedlas nu genom andra aktörer än UNRWA. Det allra viktigaste just nu är att hjälp och livräddande förnödenheter når fram till civilbefolkningarna.

Herr ålderspresident! Sverigedemokraternas utgångspunkt är alltid att värna svensk säkerhet, i synnerhet i det allvarliga omvärldsläge vi nu befinner oss i. Vi behöver kraftigt stärka vårt försvar. En ökad möjlighet till samverkan med Israel skulle gynna vår försvarsindustri och leda till samverkan med ett högteknologiskt land som har omfattande erfarenhet av just de vapensystem vi behöver anskaffa. Exempel på sådana vapensystem finns inom luftvärnsområdet, där Israel vid sidan om USA är världsledande. Rymdförmåga och stridsfordon är andra områden där Israel är ledande och där Sverige behöver göra satsningar.

Vi kan för framtiden inte utesluta krigsmaterielexport till Israel, något som skulle kunna stärka svensk försvarsförmåga. Utskottet konstaterar att Sverige under lång tid har haft en restriktiv syn på export av krigsmateriel till Israel. I linje med regeringens ståndpunkt att det skulle vara fel väg att gå att införa bojkott av eller sanktioner mot Israel avstyrker utskottet förslag om vapenembargo på EU-nivå och förslag om att återkalla försvarsattachén från Tel Aviv.

Vi delar den bedömningen och vill snarare understryka möjligheterna på det försvarsindustriella området.

Flera andra stater i Europa exporterar krigsmateriel till Israel - såsom Tyskland och Italien. Enligt Sipri stod Tyskland för hela 29,7 procent av vapenexporten till Israel under åren 2013-2023. Italien har dock förklarat att man inte avser att ingå nya kontrakt med Israel under det pågående kriget i Gaza men att befintliga kontrakt kommer att fullgöras.

Konflikten mellan Iran och Israel leder också till att terrorregimen i Teheran försvagas. Eftersom Iran också stöder Ryssland innebär det även att Ryssland i förlängningen försvagas i Ukraina, vilket är positivt för såväl Ukrainas som Europas och Sveriges säkerhet.

Sverige har importerat krigsmateriel från Israel under både socialdemokratiska och borgerliga regeringar. Däremot har exporten varit kraftigt begränsad. Detta är ett motsägelsefullt agerande som försvårat för svensk import av högteknologiska vapen från Israel. I det allvarliga omvärldsläge som vi befinner oss i är det avgörande att vi samverkar med högteknologiska och demokratiska stater för att stärka vår försvarsförmåga.

Anf. 160 Johan Büser (S)

Herr ålderspresident! Jag vet faktiskt inte riktigt var jag ska börja någonstans. Vi stod här tidigare och kommenterade en gruppledare i ett regeringsparti som köper vin från ockuperad mark. Men ledamoten Giertz lägger nästan en tredjedel av sin talartid på att tala om ökad vapenexport till Israel - att det kan gynna svensk krigsmaterielexport.

Det är ett sanslöst uttalande, skulle jag vilja säga, i spåret av att internationella domstolar helt har dömt ut Israels krigföring som ett tydligt och flagrant brott mot internationell rätt och folkrätt.

Jag tänker på det mänskliga lidande vi sett bara sedan vapenvilan bröts av Israel. Ledamoten sa felaktigt att det var Hamas som skulle ha brutit vapenvilan, vilket inte stämmer.

Vi citerade tidigare den tidigare statsministern Carl Bildt, som var väldigt tydlig om detta och som sa att vapenvilan bröts av Israel med USA:s godkännande. Jag tror att det är den bild som de flesta här inne delar.

Jag tycker alltså att också detta är anmärkningsvärt.

Flera länder har också avslutat, minskat eller stoppat sin vapenexport till Israel, såsom Kanada, Storbritannien, Italien, Spanien, Belgien och Nederländerna.

Det som tas upp om UNRWA stämmer inte. UNRWA är ett FN-organ som instiftades för att hantera den palestinska flyktingfrågan. Sverigedemokrater brukar brinna för att flyktingar ska ha rätt att återvända till sina länder, så jag tror att ledamoten behöver uppdatera sig om UNRWA:s uppgift.

Men mina frågor är egentligen: Vad tänker ledamoten Giertz om den internationella rätten? Vad tänker ledamoten Giertz om Israels krigföring? Vad tänker ledamoten Giertz om tvåstatslösningen och hur den ska uppnås?

Anf. 161 Rasmus Giertz (SD)

Herr ålderspresident! Det var många frågor. Jag kan börja med att instämma i att det är förödande att vapenvilan nu har brutits och att det till syvende och sist är de civila som hamnar absolut mest i kläm. Det är en tragedi. Men vi måste påminna oss om varför vi över huvud taget behövde ha en vapenvila, till att börja med.

Det rådde vapenvila i Gaza före den 7 oktober 2023. Sedan begick Hamas det värsta massmordet på judar sedan andra världskriget, och sedan har Israel tvingats att förhandla med en blodtörstig terrorsekt som fortfarande inte har velat släppa de kvarvarande i gisslan. Det finns, som jag nämnde i mitt anförande, 59 kvarvarande i gisslan - 35 tros vara döda - som lever under helt fruktansvärda förhållanden. Det har ju varit klart från början att en förutsättning för vapenvilan var att de tillfångatagna i gisslan som Hamas har också skulle frisläppas.

Sedan fick jag frågor om UNRWA. Sverige har nu fördubblat stödet till Gaza och regionen för 2025. Det absolut viktigaste för oss är att förnödenheterna når fram till civilbefolkningen i Gaza. Det viktigaste är kanske inte vilka det är som förmedlar de förnödenheterna.

Anf. 162 Johan Büser (S)

Herr ålderspresident! Ja, vi kan vara överens om att den 7 oktober var en fruktansvärd dag. Tusentals människor mördades och gisslantogs. Många sitter fortfarande kvar i Hamas fångenskap. Vi fördömer Hamas, och vi fördömer självklart alla de fruktansvärda metoder som Hamas har använt.

Vi socialdemokrater kräver också att gisslan omedelbart ska släppas. Det fanns en plan i vapenvilan, fas ett. Nu när fas två skulle inledas och resterande del av gisslan skulle kunna släppas valde Israel att bryta vapenvilan.

Jag fick inte riktigt svar på vad ledamoten Giertz anser om Israels krigföring. Den ligger ju inte i linje med internationell rätt. Jag saknar kommentarer om det. Jag hörde heller ingen kritik i anförandet mot Israels krigföring.

Jag skulle vilja fråga ledamoten vad han egentligen tycker om den israeliska ockupationen. Den israeliska ockupationen bidrar till misär och till att människor fördrivs från sina hem. Den bidrar också till radikalisering så att terrorgrupper och annat kan växa fram. Detta är något som vi måste motverka. För att vi ska kunna motverka det, för att människor inte ska behöva leva i misär och för att människor inte ska ansluta sig till terrorsekter, vilket aldrig är försvarbart, behövs det fred. Det behövs en tvåstatslösning. Man behöver ge människor hopp.

På vilket sätt arbetar Sverigedemokraterna för att palestinier och israeler ska kunna leva sida vid sida, och hur arbetar Sverigedemokraterna för en tvåstatslösning? Det kanske är den viktigaste fråga jag har ställt till ledamoten Giertz.

Anf. 163 Rasmus Giertz (SD)

Herr ålderspresident! Då tror jag inte att ledamoten lyssnade riktigt noga på mitt anförande, för jag sa väldigt tydligt att även Israel, som den demokratiska parten i det här, behöver visa återhållsamhet i sitt svar.

Sedan vet jag inte om ledamoten har läst våra motioner som behandlas i det här betänkandet. I motion 2024/25:1437, Israel och Palestina, föreslår vi bland annat att riksdagen ska tillkännage för regeringen att expansionen av bosättningar måste upphöra och att bosättarvåldet måste upphöra. Där råder det inga som helst frågetecken.

Sverigedemokraterna är för en tvåstatslösning. Här behöver vi kunna hålla två tankar i huvudet samtidigt. Vi måste som vänner till Israel också kunna kritisera enskildheter i Israels agerande. Det har jag gjort både här i replikskiftet och tidigare i talarstolen. Jag har tydligt framfört att Israel måste visa återhållsamhet i sitt svar.

Men vi får inte glömma varför den här konflikten och det här kriget just nu utspelar sig. Det är för att Hamas den 7 oktober 2023 genomförde terrorattacken och kidnappade oskyldiga civila israeler.

Anf. 164 Håkan Svenneling (V)

Herr ålderspresident! Jag brukar tala om att det pågår en tävling om vilket parti på högerkanten i Sveriges riksdag som vill vara Israels bästa vän. Det kändes helt klart som att ledamoten från Sverigedemokraterna tog upp den kampen mot andra högerpartier.

Det blir väldigt märkligt att ha en debatt när man liksom inte ens är överens om vem som bröt vapenvilan. Jag tror att man ändå ska ha klart för sig att det var Israel som bröt vapenvilan genom att på nytt börja bomba i Gaza. Och just nu rullar tanksen och pansarvagnarna in i Gaza.

Sedan kan man ha en massa kritik mot Hamas och deras agerande, men de har de facto följt den första fasen i vapenvilan i fråga om att återlämna israelisk gisslan, och man förväntar sig att ha förhandlingar.

När man hör ledamoten undrar man också om han tycker att Israel har svarat återhållsamt, med tanke på det återhållsamma svar han söker från Israels sida. Det är nu 50 000 döda. Bara de sista två dagarna har minst 1 000 personer dött. Är det ett återhållsamt svar?

Låt mig gå vidare till det som ledamoten önskar göra, det vill säga öka vapenexport och vapenimport till och från Israel. Det är Vänsterpartiet, som ledamoten helt riktigt talade om, helt emot. Vi har i stället lagt fram förslag om att införa vapenembargon.

Problemet med det som ledamoten föreslår är att det bryter mot Internationella domstolens, ICJ:s, dom i fallet Sydafrika mot Israel om hur tredje land ska agera. Man får inte understödja Israels ockupation av Palestina. Det skulle vara ett brott mot internationell rätt. Det är därför vi säger att Sverige inte kan ha någon vapenhandel med Israel på det sätt som ledamoten uppenbarligen förespråkar.

Anf. 165 Rasmus Giertz (SD)

Herr ålderspresident! Ledamoten nämnde inledningsvis en tävling i att vara Israels bästa vän. Den tävlingen vore jag stolt över att vinna.

I fråga om att det skulle vara Israel som bröt vapenvilan genom bombningar i Gaza hade Israel inte behövt agera eller svara över huvud taget om inte Hamas den 7 oktober 2023 hade genomfört det värsta massmordet på judar sedan Förintelsen. Och Israel hade inte behövt svara nu om Hamas hade fullföljt sin del av avtalet och släppt de 59 kvarvarande i gisslan.

Ledamoten nämner även antalet som har dött i Gaza sedan vapenvilan bröts. Jag kan bara instämma i att det är en tragedi. Alla civila offer är en tragedi, oavsett sida. Men man måste ta i beaktande att Hamas använder civila som sköldar. De gömmer sig under sjukhus och skolor och använder dessa civila byggnader som militär infrastruktur. I det avseendet ska man nog vara lite försiktig med att anklaga Israel. Det är faktiskt Hamas som håller också Gazas befolkning som gisslan i det här.

Anf. 166 Håkan Svenneling (V)

Herr ålderspresident! När det gäller det sista är det Israel som upprätthåller en blockad mot Gaza. Det är en blockad som man upprätthållit under lång tid, men särskilt sedan 2006 när man backade från de bosättningar man hade men sedan upprättade en blockad som ingen har kunnat lämna. Det känns lite märkligt att det resoneras om att man måste bomba sjukhus och skolor för att Hamas finns under eller i närheten av dem.

Jag har fortfarande inte fått svar om vapenexporten och vapenimporten. Vi pratar om vapen som ledamoten framförde som otroligt bra. De handlar om att de är vad man kallar battle-proven, alltså testade på människor, i det här fallet palestinier. Det gör att de vapnen anses vara extra dugliga att köpa.

Ska vi verkligen bryta mot Internationella domstolens dom för att vi vill ha dessa vapen? Ska vi bryta mot deras dom för att svenska vapen ska användas för att döda palestinska barn? Det blir konsekvensen av det ledamoten föreslår.

Det känns svårt att ta dessa ord på allvar om att man vill se vapenvila och gisslan fri, men man rabblar upp krav på krav, som att återta erkännandet av Palestina som stat och att flytta Sveriges ambassad i Israel till Jerusalem; jag tolkade det som att det inte handlade om att höja upp generalkonsulatet i Jerusalem till en ambassad.

Sverigedemokraterna närmar sig också Israels extremhöger. Ska man tolka detta som att Sverigedemokraterna vill se en vapenvila och vill se gisslan fri? Inget av detta kommer att leda till att man uppnår det. I stället ingår Sverigedemokraterna i ett paket av partier som understöder Israels ockupation av Palestina och den högerextrema regering vi ser i Israel som väljer att bryta vapenvilan och fortsätta folkmordet i Gaza.

Anf. 167 Rasmus Giertz (SD)

Herr ålderspresident! Menar ledamoten då att även Tyskland - hela 29,7 procent av deras vapenexport går till Israel - och Italien bryter mot den internationella rätten? Det hade varit att intressant att få svar på.

För Sverigedemokraterna är det självklart att Israel är en demokratisk stat som utkämpar ett försvarskrig mot Hamas, som den 7 oktober 2023 begick det värsta massmordet på judar sedan Förintelsen.

Det är inte konstigt att vi vill handla med ett likasinnat och demokratiskt land som Israel när vi också behöver rusta vårt eget försvar.

Anf. 168 Jacob Risberg (MP)

Herr ålderspresident! Man hör ofta sverigedemokrater prata om flyktingåtervändande. Det har inte kommit upp ännu i talarstolen i dag. Därför tänker jag lyfta upp den frågan. Det är en fråga som, vad jag förstår, ligger Sverigedemokraterna varmt om hjärtat. Det ser man också i regeringens och Sverigedemokraternas gemensamma biståndspolitik, där de lyfter upp just synergier mellan bistånd och migration för att underlätta bland annat flyktingåtervändande.

De pratar också gärna om att i stället hjälpa på plats, det vill säga där flyktingarna kommer ifrån, just för att undvika att flyktingströmmar uppstår.

Det är nu ungefär 2 miljoner palestinska flyktingar i Jordanien, 775 000 palestinska flyktingar på Västbanken, knappt 500 000 flyktingar i Libanon, ungefär lika många i Syrien och även 1,3 miljoner flyktingar i Gaza. Det är flyktingar som bor mindre än två mil bort från den plats de kom ifrån från början.

Två tredjedelar av Gazas befolkning består helt enkelt av flyktingar. Många säger att ett av de största problemen i Gaza är att det är så pass många flyktingar som har hamnat på ett och samma ställe tillsammans med den ordinarie befolkningen och att man skulle lösa många av Gazas problem om flyktingarna fick återvända hem, det vill säga till de platser de kom ifrån, de byar och städer i det som i dag är Israel.

När Sverigedemokraterna pratar om att underlätta för att flyktingar ska återvända undrar jag hur Sverigedemokraterna ämnar agera för att även palestinska flyktingar ska kunna återvända till sina hem.

Anf. 169 Rasmus Giertz (SD)

Herr ålderspresident! Det är såklart välkommet om det kan bli synergier mellan svenskt bistånd och återvändande.

Vad gäller att hjälpa på plats, som Jacob Risberg tog upp i sin replik, nämnde jag i mitt anförande att Sverige för 2025 fördubblar det stöd som tidigare gick till UNRWA genom att avsätta 800 miljoner kronor till civilbefolkningen i Gaza och i regionen. Det allra viktigaste där är just nu att hjälpen och de livräddande förnödenheterna når fram till civilbefolkningen. Vi gör verkligen mycket här och nu för att hjälpa flyktingar på plats.

För att de palestinska flyktingarna ska kunna återvända till Gaza krävs det såklart att det blir ett slut på kriget i Gaza. Det är väldigt problematiskt att det är Hamas som styr i Gaza. Det är en erkänd terrororganisation som utför den typen av attacker mot sin granne den demokratiska staten Israel. Hamas måste först och främst bekämpas, så att Gaza kan återuppbyggas och så att man kan få ett demokratiskt och fredligt styre där.

Anf. 170 Jacob Risberg (MP)

Herr ålderspresident! Nu handlade det inte om att flyktingarna ska kunna återvända till Gaza utan snarare om hur de cirka 1,3 miljoner flyktingar som finns i Gaza ska kunna återvända till sina hem, det vill säga de byar och städer som har funnits i det som nu är Israel. Men vi släpper den frågan.

En annan sak som har tagits upp här tidigare var vapenvilan och brottet mot den. Det fanns ett avtal mellan Hamas och Israel som gällde under vapenvilan. Det är det avtalet som nu har brutits. Det har brutits av Israel genom att man aldrig påbörjade förhandlingarna om den andra fasen. De var planerade att påbörjas den 6 februari.

Man dödade också över 150 Gazabor under själva vapenvilan, alltså innan natten till tisdag. Man tillät aldrig bulldozrar och lastbilar att komma in i Gaza, som man sa att man skulle göra. Man bröt avtalet över 960 gånger. Man tillät införsel av mindre än 30 procent av den bränslemängd som man lovat att tillåta. Man begränsade kraftigt evakueringen av skadade och svårt sjuka Gazabor, i strid med avtalet om vapenvila.

Man förbjöd alla Gazabor som fastnat i Egypten och utomlands att återvända till enklaven. Man har stängt av all införsel av mat, vatten, elektricitet och bränsle sedan den 2 mars. Man arresterade 762 palestinier i februari efter att ha frigivit ungefär samma antal samma månad. Man dödade palestinska fångar efter deras frigivning. Man mördade palestinska gisslan i fångenskap. Man begränsade FN-organets arbete i Gaza, i strid med den humanitära överenskommelsen.

Står ledamoten Giertz fortfarande fast vid att det var Hamas som bröt vapenvilan?

Anf. 171 Rasmus Giertz (SD)

Herr ålderspresident! Jag vill återigen understryka att det rådde vapenvila innan Hamas terrorattack den 7 oktober 2023 och att Israel därefter har fått förhandla med den blodtörstiga terrorsekten Hamas. Det är fortsatt 59 gisslan, varav 35 tros vara döda, i fångenskap hos Hamas. De lever under fruktansvärda förhållanden. Det har varit tydligt från början när vapenvilan inleddes att gisslan villkorslöst och omedelbart måste släppas. Hamas har inte fullföljt sin del när det gäller frisläppande av gisslan och fångutväxling. Jag står alltså fast vid att det var Hamas som bröt vapenvilan.

Joar Forssell (L)

Anf. 172 Joar Forssell (L)

Herr ålderspresident! Jag vill börja med att yrka bifall till förslagen i betänkandet. Det är lätt att man glömmer det, så det är bra att göra det i början.

Jag vill också börja med att konstatera det självklara - eller det som borde vara självklart. Det här är en konflikt som man kan påstå har pågått i tusen år. Man kan även påstå att den har pågått i några hundra år, men kriget bröt i alla fall ut igen när Hamas bröt vapenvilan den 7 oktober.

Man kan också konstatera att kriget förmodligen skulle ta slut mycket fort om Hamas släppte gisslan. Det är såklart ett övergripande mål för alla demokratiskt sinnade människor. Det är otroligt dåligt att vapenvilan nu har brutits och att vi behöver hitta en ny väg till fred, frihet och en hållbar tvåstatslösning.

Herr ålderspresident! Staten Israel är en säker tillflyktsort för världens judar. Det är både en politisk nödvändighet och en rättighet för ett folk som genom historien har utsatts för ett ofattbart lidande och som just nu utsätts för växande antisemitism, både här och på andra platser i världen. Sedan den 7 oktober har landet varit under attack på flera fronter.

Rätten att försvara sig är fundamental i folkrätten och FN-stadgan. Samtidigt kan vi, som är de bästa av vänner till Israel, konstatera att landets ledning behöver göra mer, och borde ha gjort mer, för att skydda civila och på det sättet främja en långsiktig fredsplan i Mellanöstern.

Herr ålderspresident! Det var ett nytt kapitel i Irans långsiktiga mål att utrota Israel och alla judar som påbörjades när Hamas och Hizbollah attackerade Israel och den israeliska civilbefolkningen. Israels svar på detta existentiella hot har varit väldigt kraftfullt.

Det är en tragedi med varje förlorat civilt liv. Men ett demokratiskt land har inte bara rätt att skydda sin befolkning utan måste också göra det. Alla attacker mot Hamasmål är legitima. Man måste dock alltid göra det man kan för att skydda civila.

Vi har stått upp för Israels rätt till självförsvar och hela tiden betonat att man ska följa internationella regler och humanitära principer för att skydda civila. Israel visade till exempel återhållsamhet i svaret på Irans robotattacker. Det känns som om det var ganska länge sedan, men om man tittar i kalendern ser man att det var ganska nyligen. Man har gjort avgörande ansträngningar för att undvika civila förluster, men dödstalen har ändå varit höga.

Det är bara att konstatera att kriget måste få ett slut. Förhoppningsvis kan vi få ett slut inte bara på det här kriget utan också på konflikten genom att verka för en hållbar tvåstatslösning. Den vapenvila som rådde var otroligt viktig, men det verkar inte som om Hamas ville att vapenvilan skulle få fortsätta. Då hade de släppt gisslan i högre takt, och när de väl släppte gisslan hade de inte gjort det på ett så propagandamässigt sätt.

Att man är en vän av Israel som nation betyder inte att man är en vän av den israeliska regeringen. Det är två helt skilda saker. Den israeliska regeringen med Netanyahu i spetsen sitter stundtals som gisslan hos extrema politiker från ytterkantspartier i Israel. De verkar inte alltid på ett konstruktivt sätt för att nå fram till en hållbar fred och en hållbar lösning. Det betyder inte att målet att utrota Hamas och Hamas militära mål är mindre viktigt. Det betyder snarare att det är mer viktigt. Om vi vill ha en hållbar tvåstatslösning behöver de elementen försvinna.

Det går inte att ha en hållbar tvåstatslösning om Hamas finns kvar. De kan aldrig vara en del i en sådan lösning. För tillfället verkar förmågan att bedriva krig mot Israel och hota civila israeler ha begränsats avsevärt. I det avseendet får man säga att ett mål som varit uttalat med det här kriget från början till del har uppnåtts. Den analysen gör inte bara jag utan också många andra.

Det är klart att det internationella samfundet behöver se till att Hamas inte klarar av att återigen bygga upp en förmåga att begå den typ av terrordåd som startade det här kriget. Vi måste göra allt vi kan för att Hamas och andra terrorgrupper ska sluta med sin verksamhet och släppa alla gisslan.

Det är uppenbart för alla att Hamas genom att hålla gisslan bryter mot internationell rätt. Att säkerställa att gisslan friges är att säkerställa ett slut på kriget. Hamas bär det största ansvaret för kriget genom att ha startat och upprätthållit det och genom att behålla gisslan.

Vi har verkat från vårt parti tillsammans med regeringen för att öka det humanitära stödet till Gaza. Det är klart att behoven är oändliga, och det är väldigt bra att vi har ökat stödet. Det kommer alltid att finnas behov som inte möts. Så ser verkligheten ut. Så ser alla delar av biståndspolitiken ut.

I grunden måste man - om man är en vän av Palestina, som vi också är - se med mycket hoppfullhet och glädje på det regeringen har gjort när man ökat det humanitära biståndet till Palestina. Det är moraliskt rätt att göra det. Israel har såklart ett både juridiskt och moraliskt ansvar att se till att bistånd kommer in. Vi har från vår sida sett till att det finns mer bistånd att tillgå.

Herr ålderspresident! Det är uppenbart att bosättningspolitiken måste upphöra. Det är ingen ny ståndpunkt från oss eller från regeringen. Vad jag känner till är det en ståndpunkt som alla regeringar i Sverige har haft. Ibland låter det som att oppositionen vill måla upp konflikter som inte finns inom detta politikområde. Det är inte ett särskilt konstruktivt sätt att debattera i en sådan polariserad fråga.

Vi fortsätter förespråka en tvåstatslösning. Det innebär att det behöver finnas en enhetlig palestinsk regering som har kontroll över sina egna gränser. Annars finns ju ingen stat. Det innebär dock inte att man här och nu kan lämna över ansvaret för säkerheten helt till krafter som till exempel styrs av Hamas. Hamas kan aldrig vara en del av lösningen.

Under en tid kommer det att behövas ett regionalt ansvar, och normaliseringsprocessen mellan Israel och arabstaterna, som påbörjats tidigare, måste fortsätta. De måste vara med och axla ansvaret för säkerheten. Det går inte att här och nu ha en palestinsk stat med ett mandat för starka terrororganisationer. Det skulle leda till att konflikten fortsätter i oändlighet, vilket inte vore bra för det palestinska folket.

En stabilisering av regionen förutsätter också att Libanon kontrollerar sitt område. Man måste kunna upprätthålla säkerhetsrådets resolution 1701, som kräver att Hizbollah lämnar södra Libanon och lägger ned sina vapen. Det är en otroligt viktig faktor om man vill se en hållbar fred.

Herr ålderspresident! Förutsättningarna för fred är svåra, men vi får inte ge upp. Det ligger i både israelernas och palestiniernas intresse att kriget får ett slut och att arbetet för ett demokratiskt Palestina, som inte utgör ett hot mot Israel, vilket utgör grunden, tar fart på riktigt.

Till sist vill jag understryka att det yttersta ansvaret för kriget vilar på Hamas och de andra terrorgrupper som startade det. Ingen fred eller långsiktig lösning är möjlig med Hamas fortsatta existens. Hela deras grundfundament och hela idén med Hamas är ett utrotande av Israel, alla israeler och alla judar, både i Israel och på andra platser i världen. Det gör att Hamas är en omöjlig del av en framtida lösning.

Anf. 173 Håkan Svenneling (V)

Herr ålderspresident! Nu debatterar vi återigen Israels mångåriga ockupation av Palestina och dess konsekvenser. Denna gång sker det efter att Israel har brutit vapenvilan, vilket gör att folkmordet har startat på nytt. Varje dag nås vi av rapporter om död och förstörelse, om barn som mördats och skadats och om familjer som om igen tvingats fly från sina hem. Det är en humanitär katastrof av enorma proportioner, och det är vår skyldighet att göra allt vi kan för att bidra till en lösning.

På ingen plats på jorden dör så många barn, så mycket sjukvårdspersonal, så många journalister och så mycket FN-personal som i Gaza. Senast i går träffades UNRWA:s huvudkontor, och fem medarbetare dödades. Från Gaza kan ingen fly. I Gaza är alla instängda.

Hittills har minst 50 000 palestinier mördats, och de som har överlevt har allvarliga fysiska skador eller bär på en djup sorg över förlorade nära och kära. Samtidigt har Israels blockad mot Gaza förhindrat tillgången på grundläggande förnödenheter som el, vatten, mediciner och mat för alla nödställda. Dessutom har våldet och dödandet på Västbanken eskalerat, och hundratals palestinier har på mycket kort tid blivit mördade av bosättare och soldater.

Som Vänsterpartiet ser det är situationen i Israel och Palestina helt oacceptabel. Israels ockupation av palestinska områden är folkrättsvidrig och måste upphöra. Bosättningspolitiken på Västbanken, rivningarna av palestinska hem och den inhumana blockaden av Gaza är flagranta brott mot internationell rätt. Vi fördömer alla former av våld och attacker mot civila, oavsett vem som utför dem. Brott mot folkrätten ska alltid fördömas.

Sverige och EU måste nu agera kraftfullare för att sätta riktig press på Israel att respektera folkrätten och upphöra med ockupationen. Det handlar om att använda alla diplomatiska och ekonomiska verktyg som står till buds, inklusive sanktioner för att få till en förändring.

Vänsterpartiet anser att Sverige bör verka för ett omedelbart och permanent eldupphör i Gaza. Det tog över 500 dagar, men så sent som i fredags fick vi äntligen höra från regeringen att den vill se en permanent vapenvila. Men vi fick inte vara glada över det; i förrgår klarade statsministern inte av att fördöma Israels nya attacker mot Gaza som dödat över tusen personer. Det var alltså Israel som bröt vapenvilan. Nu rullar pansarvagnarna in i Gaza på nytt.

Den svenska regeringen talar gärna om den israeliska gisslan. Det är bra, för gisslans situation är sannolikt helt förfärlig. Flera ur gisslan har bekräftats döda. Men när nu striderna tar fart på nytt hörs åter kritik från gisslans familjer. De förstår allvaret och att sannolikheten för att deras nära och kära kommer hem i liksäckar har ökat. Den högerextrema israeliska regeringen har just nu två motstridiga mål: få hem gisslan och förgöra Hamas.

Med nuvarande strategi kommer inget av dessa mål att uppnås. I stället är det egentliga målet för Netanyahus regering att stanna vid makten och slippa åtal för de brott som de har begått, både i Israel och mot internationell rätt. Att den extremaste av de extrema, Itamar Ben-Gvir, återvänder till regeringskoalitionen samtidigt som bombningarna av Gaza startat på nytt visar hur den extrema bosättarrörelsen sätter agendan för den högerextrema regeringen.

När den svenska regeringen försöker navigera och vara Israels vän blir det problem. Problemet för den svenska regeringen är att den israeliska regeringen inte representerar sitt folk. Före Hamas fruktansvärda attack skedde massdemonstrationer mot den rättsreform som den högerextrema israeliska regeringen försökte genomdriva. När gisslans familjer nu gång på gång ignoreras och negligeras av Netanyahus högerextrema regering blir protesterna i det israeliska samhället än mer högljudda. Jag läste nyss nyheter om att de i går blev attackerade när de demonstrerade, då en bil körde in och skadade flera av dem som arrangerade protester.

När Israel nu bryter vapenvilan och återupptar folkmordet av palestinier har det inte stöd hos den vanliga israeliska medborgaren. Detta krig är Netanyahus, Smotrichs och Ben-Gvirs krig för att bli omvalda. Extremhögern är beroende av våld för att skapa sitt politiska narrativ.

Netanyahus högerextrema regering saknar mandat för sitt krig och har därigenom ingen legitimitet. Det är en minoritetsregering som folket i Israel vill ersätta i nästa val. De har visat gång på gång att de inte bryr sig. De är beredda på att offra såväl palestinska som judiska liv. Det fanns ett avtal om vapenvila som befriade gisslan och stoppade kriget. Netanyahus högerextrema regering valde dock att bryta vapenvilan bara för att hålla fast vid makten.

I dess bakgrund finns en annan aktör som gett grönt ljus till de nya bombningarna av Gaza: USA:s president Donald Trump. Han har bestämt sig för att i alla lägen vara Netanyahus bästa vän.

Såväl tidigare som nuvarande amerikanska administrationer har på olika sätt stöttat ockupationen och folkmordet genom vapenförsäljning till Israel och militärt samarbete. Trumpadministrationen har tagit imperialismen ett steg längre och föreslår att Gaza ska omvandlas till en turistort för rika. Det skulle innebära att palestinier tvingas bort från sina redan förstörda hem för att göra plats för lyxresorter, i enlighet med imperialistisk politik från USA och Israel. I stället för att diskutera seriösa fredsplaner från Arabförbundet ber Trump AI göra oseriösa videor med sig själv i Gaza. Detta saknar så klart helt verklighetsförankring men ingår i den amerikanska extremhögerns taktik för att göra oss upprörda och få oss att inte diskutera rätt väg framåt.

I detta läge borde Sverige ställa sig bakom Sydafrikas anmälan av Israel till Internationella domstolen, ICJ, för brott mot folkmordskonventionen. Det är nämligen i domstolarna ICJ och ICC som rättvisa skipas, inte genom utomrättsliga avrättningar.

Följetongen kring EU:s associeringsavtal med Israel har varit en bedrövelse i flera akter. Israel har i dag en förmånlig handelsrelation med EU trots att avtalet innehåller kapitel om mänskliga rättigheter. Sverige har tillsammans med ett par andra medlemsstater effektivt stoppat suspendering av avtalet genom att hänvisa till att det behövs dialog med Israel. Först lyckades Israel fördröja ett första möte i associeringsrådet månad ut och månad in, i praktiken under ett helt års tid. När mötet sedan gick av stapeln framförde Sverige pliktskyldigt kritik utan att några aktiva åtgärder vidtogs mot Israel.

EU borde omedelbart suspendera det nuvarande associeringsavtalet med Israel. Israel bryter mot de mänskliga rättigheterna, och då kan man inte ha förmånliga handelsavtal. I stället för förmånlig handel borde ett vapenembargo införas mot Israel tillsammans med en omfattande bojkott av israeliska varor och tjänster. Vi måste använda alla tänkbara ekonomiska påtryckningar för att få Israel att ändra sin politik.

Sverige borde precis som Norge ta emot patienter från Gaza. Precis som vi stöder Ukraina måste vi rädda palestinska barn och cancerpatienter från att lemlästas och dö.

Den svenska regeringens tystnad när det gäller Israels brott mot mänskligheten kommer att vara en skam i svensk historia. Regeringens neddragningar av UNRWA är politiska. Man vill inte att FN:s resolution 302 om de palestinska flyktingarnas rätt till utbildning, vård och återvändande ska följas. I stället fokuserar man på World Food Programme så att palestinier ska ha mat i magen. Det är såklart viktigt för att palestinierna ska överleva. Men det är också ett sätt för regeringen att gå från att se palestinierna som aktiva, egna aktörer med agens till att se dem som passiva aktörer som ska hjälpas och räddas - i stället för att möta det som är grundproblemet: ockupationen.

Vänsterpartiet står fast vid att en rättvis och hållbar fred mellan Israel och Palestina måste bygga på en tvåstatslösning, med en självständig och livskraftig palestinsk stat sida vid sida med en säker och erkänd israelisk stat, inom de gränser som gällde före 1967 års krig. Jerusalem skulle kunna vara huvudstad för båda länderna.

För Vänsterpartiet är det tydligt att palestinska barns liv är lika mycket värda som våra egna barns liv. Barnen i Gaza har rätt till ett liv fritt från bomber och förödelse. Detta innebär att vi kräver ett omedelbart slut på Israels ockupation av Palestina, inklusive de palestinska flyktingarnas rätt att återvända, och ett bortdragande av de olagliga bosättningarna. Fredsprocessen måste återstartas med målet att nå en rättvis fred så att grunden kan läggas för fred, frihet och framtida samexistens. Ingen är fri förrän alla är fria. Det gäller både palestinier som fängslats och israelisk gisslan. Vi anser att det är hög tid för Sverige och omvärlden att agera kraftfullare för att bryta den destruktiva spiralen av våld och förtryck och skapa en framtid där både israeler och palestinier kan leva i fred och säkerhet.

Därmed, herr ålderspresident, vill jag yrka bifall till Vänsterpartiets reservation nummer 2.

(Applåder)

Kerstin Lundgren (C)

Anf. 174 Kerstin Lundgren (C)

Herr ålderspresident! Det här är ett betänkande som utskottet har svettats med. Det baserar sig nämligen på motioner från den allmänna motionstiden fram till den 4 oktober i höstas, och sedan dess har det ju hänt en del. Det rör sig om en region i utveckling, där saker som gäller i dag kanske inte gäller i morgon.

Instabilitet, konflikt och krig har drabbat befolkningen i Mellanöstern under väldigt lång tid. Vi ser naturligtvis utvecklingen i Gaza, som är förödande. Men vi ser också utvecklingen i Libanon och Syrien. Vi har sett vad som hänt i Iran som en följd av utvecklingen i Libanon och Syrien. Vi har sett Hizbollah, huthierna i Jemen, Saudiarabien, Gulfen, Egypten och Turkiet - det är många som är inblandade i de konflikter som pågår.

Här prövas våra principer om folkrätt, om krigets lagar, om den humanitära rätten, om territoriell integritet och om att inte ändra gränser med militära medel - något som vi hävdar generellt från svensk sida.

Jag var för någon vecka sedan i Sydostasien, herr ålderspresident, och kunde där höra hur man lyfter vårt sätt att möta utvecklingen i Mellanöstern och jämför med andra konflikter och krig. Om vi står upp för våra värden och vill försöka övertyga så många som möjligt där ute om att det är värden som ska vara universella och som är en del i att skapa frihet, utveckling och demokrati för människor måste vi visa att dessa principer gäller även i Mellanöstern.

Låt mig vara tydlig: Centerpartiet står fullt ut bakom Israels liksom alla andra staters självklara rätt att försvara sig mot terrorism eller angrepp. Om detta får det inte råda någon tvekan. Vi fördömer entydigt Hamas med fleras terrorangrepp och den brutala attacken mot civila på en musikfestival den 7 oktober 2023 - tveklöst så.

Framtiden lär visa historien bakom det som hände. Men tveklöst var det en katastrof, och det har skapat helt nya förutsättningar när det gäller möjligheterna till en fredlig lösning. Det kommer att ta längre tid. Såren är djupa och har blivit djupare, både hos israeler och hos palestinier, till följd av den utveckling vi nu har sett.

Jag hör i debatten uttalanden som att Hamas måste utrotas. Den militära verksamheten, terrorattackerna och terrorstrukturen måste få ett slut. Sedan måste vi alla jobba med att försöka påverka och förändra människors idéer och tankar. De är sällan enkla att utrota, om man inte har ambitionen - vilket en och annan möjligen kan uppleva ligger bakom orden - att på något sätt få palestinierna att försvinna. Men det är en modell som är ett direkt brott mot internationell rätt och de konventioner som vi har kommit överens om - återigen utifrån våra erfarenheter av andra världskriget och vad som hände när 6 miljoner judar utrotades. Den erfarenheten har vi med oss, och det är klart att vi måste komma ihåg detta när vi diskuterar händelserna och utvecklingen i Mellanöstern.

Utskottet välkomnade vapenvilan mellan Israel och Hamas och också vapenvilan mellan Israel och Hizbollah, för Libanons del. Det var en vapenvila som innehöll flera faser. I den här debatten låter det som att det finns en fas som ska gälla och att det var den som man var överens om, men så var det inte. Det fanns en fas ett som skulle följas av en fas två, där resten av gisslan skulle släppas men där Israel också skulle lämna Gaza militärt. Den fråga som många, inklusive jag, ställer sig är om Israel över huvud taget har kunnat tänka sig att lämna Gaza militärt.

Vi såg med glädje den förhandling som ledde fram till vapenvilan den 19 januari, men därefter har vi sett den nye presidenten tala om Medelhavets riviera och att palestinier ska fördrivas. Det är klart att denna typ av budskap - även om det sedan drogs tillbaka, eller hur man nu ser på det - sänder signalen att det finns möjlighet att göra något annat än att följa vapenvilan.

Jag har också lyssnat till kravet att alla i gisslan ska släppas nu, alltså innan fas två inleds, och att helvetets portar kommer att öppnas om så inte sker. Det är klart att det inte är optimalt med den typen av signaler om man vill att fas två ska förverkligas.

Nu står vi där vi står. Vapenvilan har upphört, och vi ser på nytt brutala anfall. Åter rullar tanks in i Gaza. I dag svarar Hamas med raketer mot Tel Aviv. Vi känner väl den historia som rullas ut.

Jag har tidigare berört att Israel under den här månaden har stoppat humanitärt tillträde, strypt eltillförseln och talat om att man ska flytta palestinier från norra Gaza på nytt. Det är klart att den typen av signaler är ett tecken på vad som komma skall.

När det gäller Libanon, som också är en del i ekvationen, får man konstatera att Israel inte har dragit sig bort från den blå linjen. Unifil varnar för att det även kan komma en eskalation i Libanon. Det fanns krav på att de skulle lämna landet, men tack och lov är de kvar.

Libanon, som äntligen har fått på plats en politisk ledning som kan föra landet och dess hårt drabbade befolkning framåt, behöver inte på nytt få en destabiliserande utveckling med nya attacker i södra Libanon. De behöver kunna skapa förutsättningar för den libanesiska militären att fullfölja uppdraget i området söder om den blå linjen. Om man vill säkra detta måste man hålla an och vara varsam - annars bryts förmodligen också den vapenvilan.

Från Centerpartiets sida är det tveklöst så att vi vill se två stater på den internationella rättens grund, med säkra och erkända gränser, med självbestämmande, frihet, säkerhet och möjligheter för den egna befolkningen och med ett Jerusalem med särskild status som huvudstad för två stater.

Här är det tydligt: Netanyahu har sagt att han inte vill se två stater under sin tid, och vi vet att Ben-Gvir och Smotrich, som företräder andra partier i regeringen, inte heller vill se det. De vill se något helt annat: ett Storisrael. Detta har inte stöd vare sig internationellt eller av oss.

Den palestinska sidan behöver också stagas upp. En ny teknisk regering har tillkommit. Förutsättningarna för den palestinska myndigheten att svara för återuppbyggnad eller en struktur i Gaza finns inte där. Det krävs mer. Man måste därför staga upp den palestinska myndigheten, och där behöver vi hjälpa till.

Vi måste också säkra att man får en lösning som regionalt kan täcka upp för en palestinsk stat och en israelisk stat i fred med varandra. Detta är tydligt. Många har sagt att man ska gå in när den möjligheten finns. Då är man beredd att betala. Men gulfstaterna och den arabiska sidan är inte beredda att gå in och betala om de ska få se samma sak hända en gång till och att allt förstörs på nytt.

Det som behövs från vår sida är en strategi där man ser helheten i området. Den Mellanösternstrategi som det har talats om är, med förlov sagt, herr ålderspresident, ingen strategi för att lösa konflikterna och skapa fred i Mellanöstern. Den skulle möjligen fungera om freden hade kommit på plats, om vi hade fått två stater och om strukturen i området hade lösts på ett demokratiskt sätt.

Med tanke på talartiden ska jag inte gå in på de lustiga diskussionerna i utskottet, där vi pratade om huruvida det var en katastrofal humanitär situation eller inte och huruvida man ville nämna de personer som är efterlysta av Internationella domstolen eller Internationella brottmålsdomstolen. Försiktigheten var överhängande i utskottets behandling av detta ärende, kan jag säga, men jag ska inte gå in mer på det.

Vi vill från vår sida yrka bifall till reservationerna 5 och 12 i betänkandet. Det handlar om Västbanken och bosättarna där, och det handlar om UNRWA.