Särskilda Utskottets Memorial N:o 3 (Betänkande 1897:Säru3 säru)

Särskilda Utskottets Memorial N:o 3.

N:o 3.

Ank. till Riksd. kansli den 30 april 1897, kl. 6 e. m.

Memorial n:o 3, i anledning af kamrarnes skiljaktiga beslut
rörande vissa delar af den i utskottets utlåtande n:o 1,
första punkten, föreslagna Lag för Sveriges riksbank.

I utlåtande n:o 1, första punkten, med anledning af dels Kongl.
Maj:ts proposition n:o 10 med förslag till Lag för Sveriges riksbank, dels
ock i ämnet väckta motioner, har utskottet hemstält, att Riksdagen, med
förklarande, att Kongl. Maj:ts förslag icke kan oförändradt antagas, ville,
under förutsättning att de enligt 1896 års Riksdags beslut hvilande förslagen
till ändringar i 50, 70, 72, 98, 109 och 111 §§ regeringsformen
samt 32, 65, 68, 71 och 73 §§ riksdagsordningen varda af Riksdagen slutligen
antagna, för sin del antaga en i nämnda hemställan formulerad Lag
för Sveriges riksbank.

Enligt till utskottet från kamrarne ankomna protokollsutdrag, hafva
kamrarne — efter att till en början hafva beslutit, att, för den händelse
utskottets förslag i vissa delar komme att af den ena eller andra kammaren
återförvisas, utskottet skulle lemnas öppen rätt att, vid ärendets förnyade
behandling, i afseende å de paragrafer, hvilka blifvit med eller utan
ändring godkända, föreslå sådana jemkningar, som af ifrågasatta ändringar
i återförvisade delar kunde föranledas — med afseende å 9 §, 13 § mom.
b), mom. d) och sista stycket, 16 §, sista stycket, 27 §, 38 §, andra stycket,
41 § och 42 § i den föreslagna lagen för Sveriges riksbank fattat skilj Bih.

till Riksd. Prof. 181)7. 8 Sand. 1 Afd. 3 Höft. (N:o 3.) 1

Särskilda Utskottets Memorial N:o 3.

aktiga beslut, hvarom nedan vidare förmäles, men i öfriga delar godkänt
utskottets förslag, hvarjemte kamrarne med godkännande af den i
utskottets hemställan intagna förutsättning förklarat utskottets hemställan
i öfrigt besvarad genom kamrarnes beslut vid föredragning af lagförslaget.

Kamrarnes beslut i de punkter, der skiljaktighet uppstått, hafva utfallit
sålunda:

9 § har af Första Kammaren godkänts enligt utskottets förslag, och
Andra Kammaren har antagit samma affattning med den ändring, att i
andra punkten ordet »minst» insatts efter ordet »skall».

13 § mom. b) har af Andra Kammaren godkänts med den lydelse
utskottet föreslagit, hvaremot Första Kammaren antagit motsvarande moment
af Kongl. Maj:ts förslag med den ändring, att i slutet tillagts orden:
»banken obetaget att, der låntagaren är kommun eller dermed jemförlig
samfällighet eller stiftelse, lemna lån på ofvan stadgade återbetalningsvilkor
utan annan säkerhet än låntagarens egen förbindelse».

Beträffande 13 § mom. d) har Andra Kammaren bifallit utskottets
förslag, men Första Kammaren antagit motsvarande moment i Kongl. Maj:ts
förslag.

Sista stycket af 13 § har af Andra Kammaren godkänts enligt utskottets
förslag, dock med den ändring, att afbetalningslånefonden höjts
till 15 millioner kronor. Första Kammaren åter har jemväl i denna punkt
antagit Kongl. Maj:ts förslag.

16 §, sista stycket, har af Andra Kammaren godkänts enligt utskottets
förslag, hvaremot Första Kammaren uteslutit detta stycke.

27 § har af Andra Kammaren bifallits enligt utskottets förslag.
Första Kammaren åter har till denna paragraf lågt ett nytt stycke, så
lydande:

»Ordföranden, som ej må utöfva annan befattning inom riksbankens
styrelse, åtnjuter af riksbankens medel ett årligt arfvode till belopp lika
med det en hvar af de öfriga fullmägtige i denna sin egenskap eger uppbära
enligt af Riksdagen faststäld aflöningsstat.»

Angående 38 § andra stycket har Andra Kammaren beslutit bifall
till utskottets förslag, men Första Kammaren antagit den af Kongl. Maj:t
föreslagna lydelse.

41 § har af Första Kammaren bifallits med den affattning utskottet
föreslagit. Andra Kammaren har deremot antagit den lydelse, som föreslagits
af herr Dahn i hans vid denna paragraf afgifna reservation, med
uteslutande af fjerde stycket, börjande med orden »Enskild bank» och slutande
med orden »som ofvan sägs.»

Särskilda Utskottets Memorial N:o 3.

42 § har af Första Kammaren godkänts med den af utskottet föreslagna
lydelse, hvaremot Andra Kammaren beslutit, att denna paragraf
skulle ur lagen utgå.

Enligt grundlagens föreskrift i 63 § mom. 2 riksdagsordningen har
det ålegat utskottet att de olika meningarne sammanjemka och med förslag
derom till kamrarne inkomma, och får utskottet med anledning häraf för
kamrarne framlägga nedan intagna förslag till sammanjemkning.

9 §•

Beträffande 9 § synes det af Andra Kammaren inskjutna ordet »minst»
endast afse att gifva tydligt uttryck åt den mening, som ligger i paragrafen,
sådan dess ursprungliga affattning lyder, hvarför utskottet antager,
att Första Kammaren icke skall finnas ovillig att i denna punkt biträda
Andra Kammarens beslut.

13 §.

Med afseende å 13 § har utskottet till en början ansett en sammanjemkning
af kamrarnes beslut angående momenten b) och d) kunna ske
sålunda, att förbuden mot godkännande af skuldebref med endast namnsäkerhet
såsom pant äfvensom mot beviljande af kassakreditiv och kredit
i löpande räkning emot borgenssäkerhet må bortfalla, men att deremot i
sjelfva lagen fastställes ett maximibelopp, intill hvilket kassakreditiv och
kredit i löpande räkning må kunna beviljas; och har utskottet ansett detta
belopp, oberäknadt det i 14 § omförmälda kreditiv, böra sättas till 15
millioner kronor. Vid bestämmande af denna summa har utskottet dels
haft ledning af hittills vunnen erfarenhet angående behofvets storlek och
omfattning, dels ock tagit hänsyn dertill, att icke en alltför stor del af
bankens tillgångar må användas i denna rörelsegren.

Hvad vidare angår afbetalningslånen, synas kamrarnes olika beslut
kunna på det sätt sammanjemkas, att, med bibehållande af utskottets förslag
i öfrigt, afbetalningslånefondens storlek bestämmes till 25 % af grundfonden,
hvarigenom densamma, då grundfonden enligt 2 § utgör 50 millioner
kronor, kommer att utgöra I2V2 millioner kronor eller i det närmaste
samma belopp, som den har enligt nu gällande bestämmelser.

Särskilda Utskottets Memorial N:o 3.

16 §.

Beträffande 16 § sista stycket synes en sammanjemkning kunna ske
sålunda, att Första Kammaren bifaller hvad utskottet föreslagit angående
befogenhet för riksbanken att öppna upp- och afskrifningsräkning mot räntegodtgörelse,
men att deremot Andra Kammaren frånträder sitt beslut, att
räntegodtgörelse må kunna medgifvas för medel innestående å depositionsräkning.

27 och 38 §§.

Utskottet har ansett en sammanjemkning af kamrarnes olika beslut
angående dessa paragrafer kunna ske sålunda, att Andra Kammaren biträder
Första Kammarens beslut, hvarigenom till 27 § lagts en bestämmelse
angående arvode åt fullmägtiges ordförande, men att deremot med
afseende å 38 § Första Kammaren, med frånträdande af sitt förra beslut,
antager den affattning af paragrafen, som utskottet föreslagit och Andra
Kammaren godkänt.

41 §.

Då inom kamrarne rådt olika meningar, huruvida de enskilda bankerna
under åren 1899—1903 böra, såsom ersättning för frivilligt uppgifven
sedelutgifningsrätt, erhålla förmånen af kassakreditiv, sådan utskottet
föreslagit, eller en rediskonteringsrätt på vissa fördelaktiga vilkor, har
utskottet ansett de olika meningarne bäst kunna tillmötesgås sålunda, att
rätt till kassakreditiv på de af utskottet, föreslagna vilkor medgifves till
hälften af det belopp, hvartill bankernas utelöpande sedlar den 1 januari
1896 uppgingo, samt att för den återstående hälften medgifves en rediskonteringsrätt
på de vilkor, som föreslagits i herr Dahns reservation.

Hvad åter angår åren 1904—1908 har utskottet velat i den män
tillgodose såväl Första Kammarens som Andra Kammarens uppfattning,
att rediskonteringsbeloppet bestämmes till fyratio procent af förut omförmälda
sedelbelopp.

Då, efter hvad utskottet erfarit genom infordradt yttrande af herrar
fullmägtige i riksbanken, äfven om de enskilda bankernas rätt till kassakreditiv
begränsas på sätt ofvan föreslagits, det är för riksbanken erforderligt att
kunna använda ifrågavarande kreditivfordringar såsom supplementär sedelbetäckning
enligt 7 §, har utskottet ansett att 42 § bör i lagen qvarstå.

Särskilda Utskottets Memorial N:o 3.

I enlighet med hvad utskottet sålunda anfört, får utskottet härmed
hemställa,

att kamrarne, hvar för sig med frånträdande af
sina i ofvan omförmälda punkter förut fattade beslut,
så vidt de befinnas stridande mot hvad här nedan är
föreslaget, ville antaga följande lydelse af nedanstående
paragrafer och moment i

Lag för Sveriges riksbank.

9 §•

Riksbanken drifver sin rörelse vid hufvudkontor i Stockholm samt
vid afdelningskontor inom riket; och skall minst ett sådant kontor finnas
inom hvarje län utom Stockholms.

13 §.

Riksbanken eger att drifva utlåningsrörelse medelst:

b) utlåning mot förbindelse till återbetalning antingen å bestämd tid
af högst sex månader eller ock efter högst tre månaders uppsägning samt
mot pant af obligationer, aktier eller andra värdepapper; dock att kommun
och annan dermed jemförlig samfällighet äfvensom stiftelse må, på ofvan
stadgade återbetalningsvilkor, kunna erhålla lån utan annan säkerhet än
dess egen förbindelse.

d) beviljande på högst tolf månader af kassakreditiv och kredit i
löpande räkning mot pant af obligationer, aktier eller i fast egendom intecknade
skuldebref eller ock mot säkerhet af borgen såsom för egen skuld;
dock att i denna rörelsegren riksbankens tillgångar må användas till ett
sammanlagdt belopp af högst femton millioner kronor, deruti ej inberäknadt
det i 14 § omförmälda kassakreditiv.

Derjemte må riksbanken utlemna län mot förbindelse till återbetalning
på vissa beslämda tider (afbetalningslån) samt mot säkerhet som i
moment d) sägs. Dessa lån må dock ej stiga till högre sammanräknadt
belopp än tjugufem procent af riksbankens grundfond.

Särskilda Utskottets Memorial N:o 3.

16 §.

Dessutom må fullmägtige kunna åt firmor, som hafva vexeldiskontering
i riksbanken och ej sjelfva drifva bankrörelse, öppna upp- och afskrifningsräkning
mot räntegodtgörelse.

27 §.

Riksbanken förvaltas, enligt 72 § regeringsformen och 71 § riksdagsordningen,
af sju fullmägtige.

Ordföranden, som ej må utöfva annan befattning inom riksbankens
styrelse, åtnjuter af riksbankens medel ett årligt arfvode till belopp lika
med det en hvar af de öfriga fullmägtige i denna sin egenskap eger uppbära
enligt af Riksdagen faststäld aflöningsstat.

38 §.

De föreskrifter, som utöfver denna lag erfordras angående riksbankens
förvaltning, meddelas af Riksdagen i särskildt reglemente.

Detta reglemente skall upprättas i så noggrann öfverensstämmelse
med hvad i denna lag är stadgadt, att i det samma icke får intagas någon
bestämmelse, som är mot lagen stridande.

41 §.

Jemlikt lagen med vissa bestämmelser om riksbankens sedelutgifningsrätt,
så ock angående forum för riksbanken, ega enskilda banker att
intill utgången af år 1903 utgifva egna sedlar; och är riksbanken pligtig
att åt dessa banker inrymma de förmåner, som här nedan omförmälas.

Från början af år 1899 till utgången af år 1903 eger enskild bank,
som, efter minst tre månader förut hos chefen för finansdepartementet
derom gjord anmälan, afstått, från sin rätt att utgifva egna sedlar samt
icke indragit något af sina den 1 januari 1896 befintliga afdelningskontor,
att hos riksbanken, dels mot säkerhet, som af dess fullmägtige godkännes,
begagna kassakreditiv till hälften af det belopp, hvartill dess utelöpande

Särskilda Utskottets Memorial N:o 3.

sedlar vid sistnämnda tidpunkt uppgingo, utan erläggande af kreditivafgift
och mot ränta, två procent lägre än gällande tre månaders vexeldiskonto,
dock ej under två för hundra om året, dels likaledes till hälften af nyssberörda
belopp i riksbanken rediskontera vexlar, som af fullmägtige godkännas,
mot diskonto, icke öfverstigande två tredjedelar af det eljest i
riksbanken gällande.

• Då sådan anmälan, som ofvan är nämnd, inkommit till chefen för
finansdepartementet, skola fullmägtige i riksbanken ofördröjligen derom
underrättas.

Från början af år 1904 till utgången af år 1908 eger enskild bank,
som icke indragit något af ofvan berörda afdelningskontor, att, intill fyrtio
procent af det belopp, hvartill dess utelöpande sedlar den 1 januari 1896
uppgingo, åtnjuta rediskonteringsförmån på de vilkor, som ofvan äro omförmälda.

Har enskild bank, när, enligt hvad nu är sagdt, kreditiv- eller rediskonteringsrätt
eljest skulle för densamma inträda, indragit eller indrager
den derefter något af sina den 1 januari 1896 befintliga afdelningskontor,
beror det af Konungen att, med fästadt afseende å det eller de indragna
kontorens omfång och betydelse för den allmänna rörelsen, bestämma, huruvida
den sålunda skedda indragningen må föranleda, att kreditiv- eller rediskonteringsbeloppet
nedsättes eller att banken uteslutes från all rätt till
kreditiv eller rediskontering.

Den rätt till kassakreditiv och till rediskontering, hvarom här ofvan
förmäles, bibehålies äfven der enskild bank blifvit ombildad till bankaktiebolag.

42 §.

Under tiden från början af år 1899 till utgången af år 1903 må
bland de tillgångar, som enligt 7 § skola motsvara riksbankens sedelutgifning
utöfver det enligt 6 § medgifna belopp, inberäknas jemväl sådan
krediti vfordran hos enskild bank, hvarom i 41 § förmäles.

Stockholm den 30 april 1897.

På särskilda utskottets vägnar:
F. A. BOSTRÖM.