Särskild utlänningskontroll
Betänkande 1994/95:JuU10
Justitieutskottets betänkande
1994/95:JUU10
Särskild utlänningskontroll
Innehåll
1994/95 JuU10
Skrivelsen
I skrivelse 1994/95:132 har regeringen (Kulturdepartementet) till riksdagen överlämnat en redogörelse för tillämpningen av lagen (1991:572) om särskild utlänningskontroll under tiden den 1 juli 1993--den 30 juni 1994.
Utskottet
Bakgrund
Särskilda regler i syfte att bekämpa internationell terrorism infördes i svensk lagstiftning år 1973 genom lagen (1973:162) om särskilda åtgärder till förebyggande av vissa våldsdåd med internationell bakgrund. Lagen hade det primära syftet att göra det möjligt att hindra presumtiva terrorister från att komma in i eller stanna kvar i Sverige. Samtidigt syftade bestämmelserna till att skapa möjlighet till särskild kontroll i de fall då sådana utlänningar av humanitära skäl ändå måste beredas en fristad här i landet. Lagen var tidsbegränsad.
Bestämmelserna har ändrats vid flera tillfällen. Sedan den 1 juli 1991 återfinns den aktuella regleringen i lagen (1991:572) om särskild utlänningskontroll (prop. 1990/91:118, JuU29, rskr. 298).
Terroristbestämmelserna och reglerna om särskilda tvångsåtgärder fick, som ovan nämnts, en begränsad giltighetstid vilket innebar en kontrollmöjlighet över regeringens och myndigheternas handlande. När terroristbestämmelserna permanentades år 1975 bestämdes att regeringen varje år skulle lämna en skrivelse till riksdagen med redovisning av terroristbestämmelsernas tillämpning. I samband med införandet av lagen om särskild utlänningskontroll ansågs att den parlamentariska kontrollen av hur regeringen tillämpar terroristbestämmelserna och reglerna om tvångsåtgärder även i fortsättningen bör ske genom att regeringen årligen lämnar en skrivelse härom till riksdagen (prop. 1990/91:118 s. 72 f, JuU29 s. 32). Den senaste redovisningen gjordes i regeringens skrivelse 1993/94:134 (1993/94:JuU14, rskr. 171). Den nu ifrågavarande skrivelsen avser tillämpningen under tiden den 1 juli 1993--den 30 juni 1994.
Lagen (1991:572) om särskild utlänningskontroll
Enligt lagen om särskild utlänningskontroll gäller i korthet att en utlänning kan utvisas om det behövs med hänsyn till rikets säkerhet eller om det med hänsyn till vad som är känt om hans tidigare verksamhet och övriga omständigheter kan befaras att han kommer att begå eller medverka till en brottslig gärning som innefattar våld, hot eller tvång för politiska syften. Undantag görs dock för gärningar utomlands som har övervägande karaktär av politiskt brott. Om det finns ett beslut om utvisning enligt lagen om särskild utlänningskontroll eller om det är sannolikt att ett sådant beslut kommer att meddelas får utlänningen tas i förvar. Har ett utvisningsbeslut inte kunnat verkställas på grund av att utlänningen riskerar t.ex. dödsstraff eller tortyr i det land till vilket han utvisats och verkställigheten till följd härav inhiberats, kan regeringen, eller i vissa fall Stockholms tingsrätt, besluta om anmälningsplikt för utlänningen. Anmälningsplikt innebär en skyldighet för utlänningen att på vissa tider anmäla sig hos en polismyndighet. Härutöver ges under vissa bestämda förutsättningar möjlighet till husrannsakan, hemlig teleavlyssning m.fl. tvångsåtgärder i spaningssyfte. Sådana åtgärder kan bli aktuella också i andra fall än då ett utvisningsbeslut inhiberats. Ett beslut om anmälningsplikt eller tvångsmedel gäller i längst tre år. En förlängning för tiden därefter kräver beslut av domstol. Ett sådant beslut kan överklagas av utlänningen och av Rikspolisstyrelsen (RPS). Härutöver gäller att också regeringens beslut i här aktuella frågor i de flesta fall skall föregås av en förhandling inför domstol.
Regeringens skrivelse
Den vid regeringens skrivelse fogade redogörelsen bygger på skrivelser från RPS och Utrikesdepartementet. Av redogörelsen framgår bl.a. följande.
Lagen om särskild utlänningskontroll har inte tillämpats vid något tillfälle under perioden.
Antalet internationella terroristdåd har under perioden, liksom under närmast föregående period, varit relativt fåtaliga. Under perioden har inte genomförts några terroristdåd riktade mot Sverige eller svenska intressen. Förekomsten av en organiserad brottslighet också i länder nära Sverige har hittills inte på något påtagligt sätt tagit sig uttryck inom Sverige men bedöms utgöra ett allvarligt problem på sikt.
Också under den senaste perioden har en rad enskilda terroristhandlingar krävt allvarliga offer och fått stor internationell uppmärksamhet. Hit hör bl.a. de fortsatta bombsprängningarna i Nordirland och England och enskilda attentat i Mellersta Östern. I Turkiet, framför allt i den sydöstra delen av landet, fortsätter striderna mellan den turkiska regeringens säkerhetsstyrkor och den kurdiska PKK-gerillan -- en kamp som kännetecknas av PKK:s terroristmetoder och säkerhetsstyrkornas hårdföra försök att få kontroll över situationen. PKK genomförde också två brett upplagda terroristoperationer mot turkiska intressen i Västeuropa i juni resp. november 1993. I Algeriet pågår en liknande kamp som den i Turkiet mellan regeringsstyrkor och de islamitiska fundamentalistiska aktivistgrupperna.
Särskilt allvarlig för det internationella samfundet är den fortsatta förekomsten av statsunderstödd terrorism. I den internationella diskussionen härom figurerar flera länder som aktiva understödjare av olika terroristgrupper; på t.ex. amerikansk sida hävdar man att hela sju stater -- Kuba, Iran, Irak, Libyen, Nordkorea, Sudan och Syrien -- i dag understödjer internationell terrorism.
Det internationella arbetet på att bekämpa terrorism har samtidigt fortsatt, framför allt i FN. Under 48:e generalförsamlingen hösten 1994 antogs en deklaration om åtgärder för att eliminera internationell terrorism.
Liksom under de närmast föregående åren har Sverige förskonats från terroristhandlingar direkt riktade mot vårt land och dess intressen. Politiskt aktiva grupper har samtidigt fortsatt att medverka i aktioner riktade mot vissa utländska intressen. Dessa aktioner har till övervägande del saknat våldsinslag.
Överväganden
Utskottet vill liksom tidigare uttala att utskottet finner regeringens redogörelse värdefull.
Utskottet har efter terroristlagstiftningens tillkomst år 1973 (JuU 1973:18 s. 13 f) vid upprepade tillfällen, senast förra året (1993/94:JuU14 s. 3), vidhållit behovet av en sådan reglering som den aktuella.
Utskottet, som alltjämt har uppfattningen att lagstiftningen behövs i syfte att bekämpa internationell terrorism och förebygga våldsdåd med internationell bakgrund, gör inte någon annan bedömning nu. När det gäller framtida redogörelser över tillämpningen av lagen gör utskottet samma bedömning som utskottet gjorde förra året (1993/94:JuU14 s.3), nämligen att redovisningen av konkreta, enstaka händelser och analysen av den internationella utvecklingen bör hållas på minst samma nivå som gällde för den då aktuella skrivelsen (1993/94:134). Framtida redogörelser bör, som utskottet också tidigare uttalat, även behandla mer betydelsefulla lagändringar i länder som är av särskilt intresse i dessa sammanhang. Med dessa uttalanden bör regeringens skrivelse läggas till handlingarna.
Hemställan
Utskottet hemställer
beträffande tillämpning av lagen (1991:572) om särskild utlänningskontroll att riksdagen lägger regeringens skrivelse 1994/95:132 till handlingarna.
Stockholm den 21 februari 1995
På justitieutskottets vägnar
Göthe Knutson
I beslutet har deltagit: Birthe Sörestedt (s), Sigrid Bolkéus (s), Göthe Knutson (m), Märta Johansson (s), Görel Thurdin (c), Margareta Sandgren (s), Anders G Högmark (m), Siw Persson (fp), Ann-Marie Fagerström (s), Alice Åström (v), Pär Nuder (s), Lars Björkman (m), Kia Andreasson (mp), Rolf Åbjörnsson (kds), Helena Frisk (s), Eva Johansson (s) och Göran R Hedberg (m).