Sammansatta Bevillnings- och 'Lagutskottets Betänkande N:o 6 (Betänkande 1894:Bevulu6 bevulu)

Sammansatta Bevillnings- och ''Lagutskottets Betänkande N:o 6.

••ib ; 1''xhtjI"- i bo r.jv/lölu oliv t’; ••/»•••imi.-.ui-i/bjy r rUtig . In:'' i !! • ( » i!?*

''•>iiir.v MyJ*>i tmo-fl fa. ,bbin;d ;fiu*uj> In: j.:> ;f.uvitfqu

tl )i> 1 n ,bo*> .^jtlffJtobo^flij «; <J J’OjhoV''Jö''1 •!•">!{'') iiytr-mpi

•''Vi no ru.-tii''/ ••bnolgH.K < 1T B f i (2 nob iiöipnnbmVd oiiob? jd> .nav.

Hit fritta jäv / •hnelffb bank) bobin hd ''*•>!*5 ni''/fund le •mhdSfet"!

• v. SV ilbo rv.?i‘>i nob i c o »gnSl Ii* jnbiuf nåd h; ib<r .rjavhb
;• nöd wj :! •: ■ r i > . • I i 0 l{''»b . i’i‘V t: £ i ■■ ;hf !»(V :''0";_IUi(]! fanmv ii’-

N:o 6.

i K MK.IHB rall! (JO!..

0''i.fi :rJrå •jb-finifiliad

tftfihflft rj I

]> a!

i-mtivii
»rojit K

-Ht: .''inttnnosi tmutiié h: vun fMitBjUtiuru/nitid .1 i i I «m ».!• .egd

Ank. till Riked. Kansli den 20 april 1894, kl. 7 e. in.

krlnpionovutt loslrv “f

. iso ■ •. i, b i; < o n i £ : .•!< 1 »Vföaf ><’> :b i; ■'' b mai . <! Ugujl

Betänkande, i anledning af väckta motioner om medgifvande af
, . is. k. lokal sjelf styrelse för kommunerna i fråga om för -

!,rl»ni. -of
; tfiiu: tn>. Ib

liVfl

säljning af bränvin.

.it,

>i> i‘ju ilrtvfö o''iw.

åt ‘

I . j OfflJ

M I !.ii i : ■!! :<> .Jiir.A- ''!>

§§ 6, 7, 8 och 10 i gällande bränvinsförsäljningsförordning hafva
följande lydelse:

§ 6.

uj 1 < i • Rättighet till-minuthandel med eller utskärning af bränvin, som
,it stad innéhafves på grund af burskap eller särskild! privilegium, tillkommet
innan nådiga förordningen den 18 januari 1855 angående vildren
för försäljning af bränvin blef till efterlefnad gällande,! må fortfarande*
så länge den ej uppsäges eller, förverkas, åtnjutas, i dock endast i
hittills: gällande utsträckning.ai•">d i>ts*r obVir . jo omd»''--. v»b

2. Burskap, som meddelats efter det . nådiga förordningen den 18
januari, 1855 angående vilkoren för bränvins försäljning blef till,! efterlefnad
.gällande, medför ej rätt till minuthandel med eller utskänkning
af bränvin. A •?.;. o dm-. h *.''•;(* ■ •• .Vin;; i •*

..•Ö;1,,. , .''ji . j . -.1" furir* • ; ; | : •<">{ i . "i i .-tf . ; ■1

-,! •; i nr''-,; : i... v.-Yföfb ,7,V

b ; Har för gästgifveri å landet vid den tid, då nådiga förordningen
den 18 januari 1855 angående vilkoren för försäljning af bränvin blef

Bill. till Riksd. Prof. 1S''J4. 5 Sand. 2 Afd. 5 lläft. 1

2 Sammansatta Bevillnings- och Lagutskottets Betänkande N:o 6.

till efterlefnad gällande, utskänkningsrättighet utöfvats och sedermera icke
upphört; då må samma handel, så framt rättigheten dertill icke varder
uppsagd eller förverkad, fortfarande tillgodonjutas, dock endast af den,
som, då nådiga förordningen den 26 augusti 1873 angående vilkoren för
försäljning af bränvin blef till efterlefnad gällande, var egare till sådant
gästgifveri, och af hans hustru, så länge någon af dem lefver och gästgifverihållningen
vid samma gästgifveri, sjelf eller genom annan behörig
person, besörjer.

2. Eges sådant gästgifveri af kommun eller annan menighet eller af
bolag, å hvilket de i § 9 mom. 2 befintliga föreskrifter icke äro tillämpliga,
då må rättigheten till bränvinsutskänkning af samma kommun, menighet
eller bolag under förestående vilkor tillgodonjutas under loppet af
tjugu år, räknade från den dag, då nådiga förordningen den 26 augusti
1873 angående vilkoren för försäljning af bränvin blef till efterlefnad
gällande.

3. Der gästgifverihållning är mellan flere åbor fördelad, må utskänkningsrättighet
af dem icke samtidigt utöfvas, utan af hvardera endast
under den tid, han gästgifverihållningen besörjer. Den, som vill sin andel
i utskänkningsrättigheten uppsäga, vare dertill berättigad, der uppsägning
sker inom den tid, som i § 16 mom. i här nedan är bestämd.

• i • | i.. •, ! j»■. i

§ 8

1. I stad skall magistraten hvarje år inom utgången af januari månad
för Kongl. Majits befallningshafvande uppgifva de näringsidkare, hvilka
rätt till minuthandel med eller utskänkning af bränvin tillkommer på
grund af stadgandet i § 6 mom. 1.

2. För hvarje år skall inom samma tid, sedan stadsfullmägtige eller,
der sådane ej finnas, allmän rådstufva hörde blifvit, magistraten till Kongl.
Majtts befallningshafvande afgifva utlåtande, huruvida derjemte rättighet
att'' då idka minuthandel med eller utskänkning af bränvin må andra personel
'' för högst tre år tilldelas och, i sådant fall, föreslå försäljningsställenas
antal äfvensom i hvilken trakt af staden hvarje försäljningsställe
finnas må, i fall föreskrift jemväl i sistnämnda hänseende anses nödig.

3. Kongl. Maj:ts befallningshafvande fatte derefter sitt beslut i ämnet
och gifve det magistraten till känna; dock må ej mot både magistratens
och stadsfullmägtiges eller allmän rådstufvas afstyrkande beslutas,

Sammansatta Bevillnings- och Lagutskottets Betänkande N:o 6. 3

att näringsidkare enligt mom. 2 antagas skola, ej heller. sådane näringsidkares
antal bestämmas högre än det, hvarom magistraten och stadsfullmägtige
eller allmän rådstufva äro ense.ii ; '' v l iiv.t i;.

§ 10. ''■>: ,yr>:|i

■" ti; # g 1 anm »: •’ ''-rn-Mäihur.?. :,m - »•>! it?,

1. Vill någon väcka förslag, att annan utskänkning än den, som kan

tillkomma innehafvare af gästgifveri, må i socken å landet idkas, göre
derom framställning hos kommunalnämndens ordförande inom första hälften
af mars månad det år, då försäljningen skall börjas. Kommunnalnämnden
skall innan slutet af samma månad deröfver afgifva yttrande
och deri, om bifall till utskänkningen för högst tre år tillstyrkes, utsätta
den trakt, hvarinom det må ske, hvarefter yttrandet öfverlemnas till ordföranden
i kommunalstämman. Denne inhemte, innan april månads utgång,
på kommunalstämma, som blifvit två söndagar å råd pålyst, socknemännens
utlåtande i ämnet. Varder framställningen af kommunalstämman
ogillad, förfalla frågan. Har åter kommunalstämman bifall tillstyrkt, sände,
inom tre veckor från det kommunalstämman blifvit hållen, ordföranden
kommunalstämmoprotokollet och kommunalnämndens yttrande, jemte eget
utlåtande i ämnet, till Kongl. Maj:ts befallningshafvande in. Kongl. Majjts
befallningshafvande fatte deri sitt beslut och gifve det kommunalnämndens
ordförande och vederbörande länsman till känna.

2. Der fråga uppstår, att rättighet till minuthandel med bränvin i

socken må beviljas, förfares på lika sätt, som om utskänkning nu stadgadt
är. • :■ .; , : i

i •'' > ■■ ■ '' • : ;i''■ - " ■ ij•;*■>!! \ , .•*. j

Herr J. Anderson i Tenhult har i en inom Andra Kammaren väckt
motion, n:o 105, i hvilken motions syfte herr Joh. Sjöberg förklarat sig instämma
— efter att hafva erinrat om innehållet i ofvanintagna §§ äfvensom
särskildt framhållit, att, enligt motionärens förmenande, tiden nu vore
inne, att de i förutnämnda § 6 omförmäla privilegier borde upphöra, samt
att intet skäl heller funnes att låta gästgifvaregården och skjutsstationen
intaga en undantagsställning i fråga om rättighet till spirituösaförsäljning,
hvadan de härom förefintliga bestämmelser borde utgå — vidare beträffande
gällande stadganden angående bränvinsförsäljningsrättigheters upplåtande
anfört, bland annat, följande:

»Eu stor våda ligger, deruti, att ett fåtal bättre lottade personer hafva

Sammansatta Betalnings■ och Lagutskottets Betänkande N:o 6.

att afgifva förslag, som så nära röra'' deti stora allmänhetens ekonomiska
och moraliska välfärd- Ingen lärer vilja påstå, att krogarne i Och''för sig
medföra någon nytta för samhället eller de enskilda,‘ Som begagna sig af
desamma; deremot erkänna troligtvis alla, att de hinna medföra skada,
och flertalet invånare i månget samhälle torde anse, att de icke blott
hinna vara skadliga, utan att de verkligen äro det. Ingen olycka inträffar
således, om samhällsmedlemmarne skulle besluta sig för att stänga
krogarne. Men högst menligt kan det inverka, att myndigheterna besluta
upprättandet af krogar. Om i något fall lokal sjelfstyrelse på bred basis
skall ifrågakomma, bör det vara vid dessa angelägenheters ordnande. Afgörandet
bör öfverlemnas åt hela samhället, och omröstning bör ske, icke
efter graderad röstskalä, utan per capita på det sättet, att hvarje välfräjdad
man och qvinna, som uppnått 21 års ålder, eger rösträtt; då det gäller
en menniskas bevarande från lastens dypölar, böra rang och förmögenhét
ej tillmätas något särskilt värde framför andra.»

Under åberopande jemväl af hvad motionären i en af honom vid
nästlidne riksdag i ämnet väckt motion anfört, hemställer motionären
alternativt, att Riksdagen må »besluta, att inga nu befintliga eller hädanefter
ifrågasatta nya spirituosaförsäljningsställen inom kommun må efter
viss tid, t. ex. efter den 1 januari 1895, få utöfva sin verksamhet, förrän
sådana omröstningar försiggått, som här ofvan äro antydda», eller »i skrifvelse
anhålla, att Kongl. Maj:t ville låta utarbeta och för nästkommande
Riksdag framlägga förslag till ändringar i nu gällande förordning om försäljning
af bränvin ih. m. i det syfte, som i denna motion åfseé». •

.: • • , j: A 4-i i i '' ■ A e- i - ''• Ut''». ■ ; ■ - • ‘ : .* < •; • ''• ‘ I ’ • \ ‘ . *

Derjemte hafva i en likaledes inom Andra Kammaren väckt motion,
n:o 118, herrar O. Eklund, A. Hedin samt 68 andra af kammarens ledamöter
hemstält, ,j j: r. Y v v>1i

»att Riksdagen i skrifvelse till Kongl. ,Maj:t arihållef, det Kongl.
Maj:t ville låta utarbeta och för nästkommande Riksdag framlägga förslag
till ändring i nu gällande förordning om försäljning af bränvin m. in.
enligt följande grunder:

l:o. När i stads- eller landtkommun fråga uppstår, att rättighet till
annan minuthandel med eller utskänkning af bränvin, än sådan som i stad
eger rum på grund af burskap eller särskilt privilegium och på landet
kan tillkomma innehafvare af gästgifveri, skall inom kommunen meddelas,
åligger det Konungens befallningshafvande, derest inom viss tid skriftlig
ansökan derom inkommer, undertecknad af välfräjdad?, till myndig ålder

Sammansatta Bevillnings- och Lagutskottets Betänkande N:o 6. 5

komna medlémmar af kommunen, som äro svenska medborgare, till ett
antal motsvarande minst en tjugondedel af kommunens inantalsskrifna
folkmängd, att förordna om anställande i kommunen af omröstning rörande
den sålunda väckta frågan.

2:o. I denna omröstning ega alla de kommunalmedlemmar att deltaga,
som uppnått myndig ålder, ega god fräjd och äro svenska medborgare.

3:o Omröstningen, som sker med slutna sedlar, gäller endast förbud
eller icke förbud mot ifrågasatt upplåtande af försäljningsrättigheter.

4:o. Om förbudsförslaget af mer än hälften af de i omröstningen
deltagande antages, träder det i kraft från den tidpunkt, då förut beviljade
rättigheter upphöra, och må ny fråga om upplåtande af rättigheter ej
väckas förr än efter tre år. Om förslaget af flertalet röstande ogillas, har
det förfallit, och kan ny fråga om förbudsomröstning likaledes ej väckas
förr än efter tre år.

5:o. Besvär öfver det genom omröstningen fattade beslutet må ej
änförhs på annan grund, än att det förmenas icke hafva tillkommit i laglig
ordning; och skall Konungens befallningshafvande, derest beslutet af sådan
anledning undanrödjes, förordna om anställande af ny omröstning.»

Sedan motionärerna erinrat, hurusom 1893 års Riksdags bevillningsutskott
vid behandlingen af ofvanberörda, vid nyssnämnda riksdag väckta
motion förmält, att det med skäl kunde sättas i fråga, om ej i berörda
angelägenhet större inflytande borde inom kommunen tillerkännas flertalets
åsigt, men att utskottet dock ej kunde förorda förslaget, såsom
innebärande en allt för stor afvikelse från nu gällande grundsatser för
kommunala ärendens afgörande, anföra motionärerna till stöd för sitt förevarande
förslag följande:

»Föredömen från andra länder — Nordamerikas förenta stater, England
och dess kolonier — gifva ock stöd åt förhoppningen, att man på
den antydda vägen skall kunna närma sig en mera tillfredsssällancle lösning
än hittills af en fråga, hvilkens utomordentligt stora betydelse af
alla erkännes, och hvilkens af flera skäl vanskliga beskaffenhet derför icke
får afskräcka från fortsatta bemödanden att genom lagstiftningens mellankomst
underlätta och stödja det moraliska reformarbete, som verkar på
opinion och sed.

Det förslag, vi gå att framställa, är så till vida icke någonting fullkomligt
nytt, som det nära ansluter sig till nu gällande bestämmelser om
kommunernas beslutanderätt i ärenden angående detaljhandel med spirituösa
drycker och vill utveckla denna rätt i enlighet med en verklig sjelfst.y -

Sammansätta Bevillnings- och Lagutskottets Betänkande N:o 6.

relses grundsatser, från hvilka våra kommuner — såsom rösträttsstatistiken
utvisar, och de vid samtliga lagtima riksdagar 1867 —1898, utom en enda,
väckta rösträttsmotioner påpekat — ännu stå mycket fjerran. Och hvad
angår administrativa myndigheters nuvarande inflytelse å detta slags kommunalfrågor,
så inskränker vårt förslag icke Konungens befallningshafvandes
nuvarande rätt att, mot kommunalmyndighets bifallande beslut, förvägra
upplåtande af försäljningsrättigheter. Att Konungens befallningshafvandes
nuvarande befogenhet att, äfven mot stadsfullmägtiges (eller allmän rådstugas)
mening, medgifva försäljningsrättigheter åtminstone får vika för
ett folkomröstningsveto, torde ej från någon synpunkt kunna betraktas
såsom en för samhällets bästa äfventyrlig inskränkning i nämnda embetsmyndighets
magtfullkomlighet. Vi afse ej heller någon annan rubbning
af de nu stadgade formerna för handläggning af ifrågavarande ärenden
än den, som nödvändigt följer af rätten att fordra eu vetoomröstning. Vårt
förslag afser endast att öppna en möjlighet för flertalet af kommunens
medlemmar att hindra en försäljning, som nu kan kommunen påtvingas
genom beslut dels af en kommunal myndighet, som framgått ur eller utöfvar
sin beslutande magt enligt fyrktals- och bevillningsrösträtt, dels af
eu administrativ statsmyndighet.

Från den förut nämnda motionen skiljer sig sålunda vårt förslag i
vissa väsentliga afseenden.

Vi vilja icke, såsom motionären vid sistlidne riksdag, öfverlemna åt
allmän rösträtt att antingen tillåta spirituosaförsäljning inom kommunen
och i så fall bestämma försäljningsrättigheternas antal eller förbjuda upplåtelse
af sådana rättigheter, utan vilja vi endast tillerkänna kommunens
medlemmar rätt att genom omröstning uttala sitt veto mot ett i nu stadgad
ordning väckt förslag om beviljande af rättighet till minuthandel och
utskänkning. Derjemte, och såsom en borgen för ett mera medvetet intresse
för saken, åsyftar vårt förslag icke en obligatorisk omröstning, utan
göres den beroende af initiativ från ett visst antal af kommunens medlemmar.
Der initiativrätten ej begagnas, eller förbudet icke segrar vid
omröstningen, behålla de kommunala och administrativa myndigheterna sin
nuvarande beslutanderätt. Då vi endast föreslå ett veto, finnes naturligen
för oss ej heller något skäl att ifrågasätta, det »angränsande» eller eljest
närbelägna kommuner skulle ega att i omröstning deltaga.

Begränsadt till ett veto, tillerkändt åt den allmänna rösträtten, lärer
den af oss föreslagna anordningen icke träffas af den anmärkning, som
bevillningsutskottet gjorde gällande mot den vid förliden riksdag väckta

Sammansatta Bemllnings■ och Lagutskottets Betänkande N:o 6.

motionen, att nemligen denna innebar »en allt för stor afvikelse från nu
gällande grundsatser för kommunala ärendens afgörande». Detta torde
väl kunna sägas om ett förslag af innehåll, att det positiva beslufet om
upplåtande af försäljningsrättigheter och om deras antal skulle från kommunala
myndigheter och vederbörande embetsverk flyttas öfver till en ny,
talrik corps af röstägande, men ej om en åt dessa öfverlemnad rätt att
blott afvärja en åtgärd, som flertalet ogillar. Och om vi vilja tillerkänna
detta veto åt en af nuvarande kommunala census oberoende rösträtt, så
kan ju icke i en sådan fråga som den om spirituosaförsäljning mot detta
vårt yrkande åberopas något af de skäl, som anföras till försvar för bevillnings-
och fyrktalsrösträtten vid beslut om kommunala skatter och
utgifter eller vid val af dem, åt hvilka kommunens beslutanderätt i sådana
ärenden kan eller skall öfverlemnas. Ty det »större inflytande», som enligt
vårt förslag »tillerkännes flertalets åsigt», kan icke i någon den ringaste
mån träda någons rätt eller kommunens välförstådda och lofliga intressen
för nära.» ; :

r 11 f.. ; •••■< .»tv,. iOii • . • -v-;*;. V'''' ''• •:•! • : t «•,; >; ■ v * •» j

Motionärerna afse förändringar uti den nu i vårt land rådande lagstiftningen
i syfte dels att införa bränvinsförsäljningsförbud i större omfattning,
än nu är fallet, och dels att grunda en större del af kommunens
beslutanderätt i hithörande frågor på omröstning bland alla kommunal*
medlemmar, män och qvinnor, som uppnått 21 års ålder, ega god fräjd
och äro svenska medborgare. Såsom gynsamma föredömen för en dylik
lagstiftning anföras i första rummet Nordamerikas förenta stater samt
England och dess kolonier. Utskottet har derför låtit sig angeläget vara
att bilda sig en föreställning om de resultat, som genom förbudslagstiftning
vid spirituosaförsäljning vunnits i dessa länder, och har härvid
haft fördelen att få begagna bland annat en del litteratur, som till utskottet
inlemnats af motionärerna och hvilken i väsentlig mån ligger till
grund för utskottets framställning. I betraktande af den stora betydelse,
som sträfvandena att begränsa användandet af spritdrycker hafva, och
vigten af de försök i denna rigtning, som gjorts genom användande
af den s. k. lokala optionen, har utskottet ansett lämpligt att här
nedan i korta drag redogöra för de vunna resultaten i de nämnda länderna.

Nordamerikas förenta stater. Som bekant, har man i olika länder
sökt inskränka förbrukningen af spritdrycker på tvenne från hvarandra

Sammansatta Bevillnings- och Lagutskottets Betänkande N:o 6.

skilda vägar: dels genom förbudslagstiffoting och dels genom licenssystemet,
d. v. s. begränsning af försäljningsrättigheternas antal, hög beskattning
och stränga ordningsföreskrifter för spritdryckernas försäljning.

Statsförbund. 1 sin strängaste form skulle förbudslagstiftningen omfatta
förbud icke blott för spritdryckers försäljning, utan äfven för deras
tillverkning och transporterande. I den hittills i Amerikas förenta stater
oftast begagnade formen — den s. k. Maine-lagen — är den dock blott
inskränkt till tillverkningen och försäljningen inom den särskilda stat,
som antagit lagen. Orsaken härtill ligger icke så mycket uti bristande
god vilja hos dessa staters lagstiftande myndigheter att utsträcka förbudet
än vidare, utan beror fastmera derpå, att de enskilda staterna visserligen
hafva vidsträckt magt att ordna förhållandena inom sina egna landamäre!),
men äro bundna af kongressens magt att ordna handeln med främmande
nationer och mellan de enskilda staterna inbördes. De enskilda staterna
ega sålunda ej att förbjuda import af spritdrycker och påverkas äfven i
andra hänseenden uti sin rätt att bestämma öfver sådana dryckers transporterande.

Förbudslagstiftning har varit införd längre eller kortare tid i sjutton
af de Förenta staterna, om den också i några af dessa knappast någonsin
kan sägas hafva blifvit faktiskt tillämpad. År 1893 gälde förbud i sju
stater, nemligen Maine, New Hampshire, Vermont, Iowa, Kansas och de
nya staterna Norra och Södra Dakota, af hvilka fyra, nemligen Maine,
Kansas och de båda Dakota, hafva infört bestämmelser härom i sina grundlagar.
Dessa sju stater äro alla jemförelsevis glest befolkade, med i medel- *
tal högst 34 invånare per engelsk qvadratmil. Städernas invånare utgöra
i New Hampshire ungefär 27 procent af hela befolkningen, i Maine 19
procent och i de öfriga än mindre. Bland de vigtigare stater, som tidigare
gjort allvarliga försök med förbudslagstiftning, må nämnas Massachusetts
och Rhode Island (cirka 300 inv. per engelsk qvadratmil och 70 procents
stadsbefolkning), hvilka båda öfvergått till licenssystemet med lokal
option. ,t

Öfver hufvud kan man säga, att försöken med förbudslagstiftning
hafva utfallit med helt olika resultat, allt efter som de uppburits af den
allmänna folkmeningen eller ej. Der allmänheten ej vant genomträngd
af önskligheten och behöfligheten af de vidtagna stränga åtgärderna, har
lagen visat sig vanmägtig, och de polismän, åt hvilkas öfvervakande lagen
varit anförtrodd, hafva väl förstått att fullständigt eller delvis tillsluta
ögonen för lagöfverträdelserna. I allmänhet hafva svårigheterna visat sig

Sammansatta Bevillnings- och Lagutskottets Betänkande N:o 6.

störst i städerna, och ganska få städer torde kunna anföras, der det för
systemets genomförande behöfliga nitet och allvaret visat sig. Deremot
medgifva alla, att på landsbygden förbudslagstiftningen lemnat bättre
resultat, hvarför ock förbudslagstiftningens varmaste och talrikaste vänner
äro att finna bland landtbrukarne.

Emellertid förklara de amerikanska förbudsvännerna, att de anse
systemet fördelaktigt trots dess uppenbara vanmagt att förhindra superiet.
Den öppet tillgängliga krogen är, säga de, det ondas kärna, och genom dess
afskaffande är mycket vunnet. Unge män, som icke vant sig vid spritdryckers
begagnande, uppsöka icke kroglokaler, om dessa äro undangömda i städernas
mindre välkända qvarter och rusdrycker endast i smyg och mot lagens
förbud kunna bekommas. Gör drickandet vanhederligt, säga förbudsvännerna,
och det skall förlora terräng! Statistiken och den personliga erfarenheten
lära också visa, att spritdryckernas förbrukning aftager efter förbudets
införande. Svårigheterna att på ett sådant område som bränvinslagstiftningens
komma till fullt tillförlitliga statistiska siffror äro alltid stora och
icke minst i Förenta staterna med deras rörliga förhållanden. Man måste
derför för frågans bedömande i mångt och mycket lita på enskilda
personers subjektiva omdöme. Äfven bland varmt om nykterheten
nitälskande män lär i Amerika vara allmänt gängse den åsigten, att
med förbudslagstiftningen följer väsentligt ökadt drickande i hemmen.
Den totala mängden af förbrukade spritdrycker skulle visserligen aftaga,
och antalet personer, som fullständigt afhålla sig från förtärandet af dylika
drycker, ökas, men samtidigt skulle spritdryckernas användande i
hemmen ökas, och i vissa hänseenden
svårare former.

Det visar sig att äfven på ställen, der allvarliga försök göras att
hålla förbudsbestämmelserna verksamma, uppfinningsförmågan är stor att
kringgå lagen. Dryckerna gömmas för försäljningsändamål i ägg, i kärl
liknande böcker (synnerligast biblar eller arbeten, hvilkas titlar — såsom
Bourbonernas historia, Oportos historia — angifva innehållets beskaffenhet)
och på otaliga andra sätt. Apotekare sälja dem under namn af pepparmyntessens,
Jamaica ingefärsessens, kamfertsprit, söt cider in. fl. Whisky
säljes såsom kallt te, hvitt bläck o. s. v.

Maine-lagens upphofsman, general Neal Dow, skildrar några följder
af förbudslagstiftningen på följande sätt: De ställen, der spritdrycker försäljas,
bestå dels af apoteken, dels af låga, afskräckande, mörka kyffen, afsides
belägna i de stora städerna. De sistnämnda ställenas enda förråd bestå
Bill. till Riksd. Prof. 1894. 5 Sami. 2 Afd. 5 Käft. 2

dryckenskapen uppträda i betydligt

10 Sammansätta Bevillnings- och Lagutskottets Betänkande N:o 6.

af en flaska rom eller whisky i försäljarens rockficka eller af en flat,
efter kroppen afpassad, under västen buren kanna med två afdelningar
för rom och whisky, eller af två flaskor rom och whisky, nedhängande
på båda sidor om kroppen under försäljarens rock, eller af en tunna om
10 gallons, dold under afskrädeshögen eller begrafven i en källare, eller
af ett hälft dussin flaskor, bevarade i askkärlet eller under stekugnen,
eller dylika förråd, förborgade på hundra andra ställen.

Erfarenheten visar ock, att det är så långt ifrån att man lyckas undertrycka
dryckenskapen, att spritförbrukningen i Amerika öfver hufvud
taget tillväxer ganska hastigt, oaktadt den på så många ställen kraftigt
bekämpas.

Lokal option. Såsom ofvan nämnts, visar erfarenheten, att förbudslagstiftningen
medfört jemförelsevis goda resultat endast der den uppburits hos
den stora allmänheten af en kraftig och bestämd öfvertygelse om dess
rigtighet och befogenhet. Med de olika förhållanden, som råda inom en
stats skilda områden, har det derför visat sig stora betänkligheter äfven hos
varma förbudsvänner med afseende på lämpligheten att tillämpa förbudet
likformigt öfver en hel stat. Den lokala optionen, d. v. s. rätten för de enskilda
kommunerna att hvar för sig bestämma, om de önäka förbud eller
ej, har derför vunnit allt allmännare erkännande, då det genom den ställes
i utsigt, att förbud skulle kunna genomföras just der förhållandena äro
. gynsamma och den allmänna meningen stämd för detsamma. Anmärkas
bör dock, att en mängd af de amerikanska förbudsvännerna invända mot
den lokala optionen, att den är både för lokal och för valfri. Den behandlar
nykterhetssträfvandena allt för mycket som en polisfråga och
framhåller ej nog den moraliska sidan af saken. Den framhåller derjemte,
att den lokala optionen endast kan genomföras på landsbygden och, då
den omfattar ett så begränsadt område, skadligt inverkar på granskapet
genom dryckenskapens förläggande dit.

Sätten för den lokala optionens genomförande i de olika staterna
äro vidt skilda. Olika åsigter råda i de Förenta staterna om lämpligheten
att utsträcka den till hela grefskapen eller att begränsa den till de
enskilda kommunerna, hvarvid dock uti det förra fallet de större städerna
skiljas från landsbygden. För det vidsträcktare området tala svårigheterna
att inom ett allt för litet område göra föreskrifterna verksamma, i det
att allmänheten kan erhålla spritdrycker uti grannkommunerna på kort
afstånd; för det inskränktare området åter möjligheten att genom personlig
nitälskan och intresse lättare öfvervaka bestämmelsernas efterlefnad. I

Sammansatta Bevillnings- och Lagutskottets Betänkande N:o 6.

allmänhet har den lokala optionens begränsning till de enskilda kommunerna
visat sig vinna större anklang. I Massachusetts, der den lokala
optionens princip visat vida större lifskraft än i någon annan af de norra
staterna, tillämpas den ej på grefskapen, utan på de enskilda kommunerna
och städerna.

I södern åter sträcker sig optionen oftare till grefskapen, men hågkommas
bör, att förhållandena der äro helt egendomliga genom den vigtiga
roll, neger-elementet der spelar. Negrerna äro kända för brist
på återhållsamhet och för begifvenhet på starka drycker. De öfverdrifter,
hvartill dryckenskap i dessa stater ledt, och den råhet och våldsamhet,
härvid lagts i dagen, hafva helt naturligt tvungit till den motsatta
ytterligheten och till ett ganska strängt tillämpadt förbudssystem.
I några af de södra staterna omfattar den lokala optionen halfva arealen,
om ock ej halfva befolkningen. I de stora städerna är den ej ofta tilllämpad,
men på landsbygden har den vunnit stor terräng.

I allmänhet är tillvägagåendet för optionens tillämpning sådant, att ett
visst antal eller en viss procent af de röstberättigade skola tillkännagifva
sin önskan om omröstning öfver förbuds införande eller afskaffande, och vanligen
kan ny omröstning ej ega rum förr än efter 2—4 års förlopp. I
Massachusetts och ett par af de södra staterna (t. ex. Arkansas) är det i
lagen föreskrifvet, att årligen omröstning skall ega rum, huruvida förbud
skall gälla eller ej. I Illinois är årlig omröstning ej föreskrifven, men
spritdrycksförsäljning får icke ega rum förr än de röstberättigade vid en
omröstning uttalat sig derför. I sistnämnda fall råder sålunda ett förhållande,
som är omvändningen af det direkta vetot.

Den lokala optionen är dock icke alltid tillämpad genom direkt omröstning
bland kommunens röstberättigade, utan sker på flera ställen
genom en särskild! för detta ändamål vald myndighet, »the Excise Commissioners»,
t. ex. i staten New York och i Nebraska. Af många anses
detta sätt lämpligare, då derigenom intresset för förbudslagsstiftningens
vidhållande lättare skulle bibehållas. I andra stater är det andra myndigheter,
som afgöra om förbudslagstiftningens tillämpande, t. ex. i Californien.

En annan amerikansk typ för den lokala optionen består deruti, att
de röstegande icke votera om spritdrycksförbud i allmänhet, utan om
tillåtelse för enskilda personer att försälja spritdrycker. Så är fallet på
landsbygden i Missouri och Nebraska, i Florida och flera af de södra
staterna. Der gifvas fall, då lagstiftningen härvid kräfver två tredjedelars
majoritet.

12 Sammansatta Bevillnings- och Lagutskottets Betänkande N:o 6.

Ofvanstående anteckningar torde gifva en antydan om de skiftande
sätt, hvarpå den lokala optionen är ordnad i Nordamerikas förenta stater,
äfven om någon fullständighet i uppgifterna ej kunnat medgifvas af förhållandena
eller här varit afsedd.

Något allmänt svar är svårt att gifva på frågan, med hvilken framgång
den lokala optionen tillämpats på olika ställen. Framför statsförbud
har optionen, såsom redan ofvan framhållits, den förtjensten, att den
lättare kan tillämpas på de ställen, der den behöfts och der den uppburits
af den allmänna meningen. Emellertid visar erfarenheten, att den ingalunda
kan hindra dem, som det önska, att skaffa sig spritdrycker, det må nu
ske på laglig eller olaglig väg, öppet eller hemligt. Få torde de städer af
nämnvärd storlek vara, der det kan sägas, att förbud genom den lokala optionen
kunnat för någon längre tid införas. På landsbygden och särskildt inom
de södra staterna har af skäl, som redan omnämnts, den lokala optionen visat
sig mest tillfredsställande. Äfven om den ej förhindrat spritdryckernas förtärande
i hemmen, har det visat sig välgörande, attde allmänna försäljningsställena
för spritdrycker afskaffats på landsbygden. Å andra sidan erkännes den
lokala optionen framkalla den olägenheten, att angränsande kommuner, der
optionen ej genomförts, i väsentlig grad öfverhopas med personer, som
äro begifna på dryckenskap, och att svårigheter på denna grund der uppstå,

På många ställen torde spritdrycksförbud genom den lokala optionen
endast till namnet varit infördt och aldrig kommit till utförande —
så lär lokal option för ett par år antagits i 7 grefskap i Michigan,
men näppeligen genomförts i mer än 2. Man kan få höra så stränga
uttalanden som t. ex. af en anhängare af förbudssystemet, hvilken förklarat
sig ej kunna säga ett ord af erkännande beträffande systemets
verkningar i nämnda stat. Samma omdömen gälla i lika hög grad uti
Missouri och på flera andra ställen, der den lokala optionen visat sig
vanmägtig och man genom licenssystemet varit tvungen söka begränsa
spritdrycksförsäljningen. Såsom redan ofvan betonats, visar det sig öfver
allt, att den framgång, hvarmed den lokala optionen kan begagnas, beror
på den förut befintliga andan hos den stora allmänheten, och att hvarje
försök från de stränga förbudsvännerna att mot denna genomföra sitt
system blifvit magtlöst och framkallat svåra olägenheter, som ofta ledt
till systemets upphörande.

Licenssystemet. Systemet att söka inskränka spritdryckernas förbrukning
genom begränsadt beviljande af rättigheter till deras försäljning, genom
hög beskattning och stränga polisförordningar har först på senare tider mera

Sammansatta Bevillnings- och Lagutskottets Betänkande iV:o 6’. 13

systematiskt genomförts i Förenta staterna. I Nebraska, der det först tyckes
hafva, tillämpats, är det i sträng form sedan 1881 intaget i statens lagar,
Så mycket hastigare tyckes det sedan dess hafva vunnit erkännande och
ingår nu i flera staters lagstiftning. Åtskilliga tecken tala för att begagnandet
af detta licenssystem är stadt i fortvarande tillväxt, oaktadt
förbudsvännerna i allmänhet bestämdt uppträdt mot detsamma, såsom
varande omoraliskt och en kompromiss med synden samt bestickande allmänhetens
rättsmedvetande genom de stora inkomster för det allmänna,
som det lemnar. Förbudsvännerna påstå, att licenssystemet ej minskar
drickandet, men att det ger försäljaren af spritdrycker anseende och en
betydande politisk vigt samt vädjar till de skattdragandes fulaste intressen.
Licenssystemets anhängare åberopa åter, att genom detsamma de uslaste,
på de mest undangömda ställena befintliga krogarne afskaffas, att poliskontrollen
blir verksam och derigenom månget lastens och brottets tillhåll
bringas ur verlden, att försäljarne af spritdrycker sjelfva af rädsla
att förlora sin ställning tvingas att iakttaga lag och ordning samt, drifna
af sin egen sjelfbevarelsedrift, hjelpa till att undertrycka den otillåtna
spirituosaförsäljningen.

Huru svårt det än är att bilda sig en öfvertygelse om den allmänna
meningens läge beträffande en så omstridd fråga som lämpligaste sättet
att befordra nykterheten, torde man kunna säga, att licenssystemet i Amerika
skattas högt och att äfven de, som helst önskade ett fullständigt
förbud, der ett sådant uppbures af den allmänna meningen, finna licenssystemet
mest tillfredsställande, der så ej är fallet. Lokal option och
licenssystemet i förening — det vill säga förhud, der det kan genomföras,
och licenssystemet, der så ej kan ske — torde vara den lagstiftning, som
sättes högst af den allmänna meningen i Amerika. Härtill kommer, att
de nykterhetsvänner, som ej tro på lämpligheten af den lokala optionen
eller för budslagstiftning öfver hufvud, i allmänhet äro varma anhängare
af licenssystemet.

Maine-lagen. Såsom ett mera konkret exempel på förbudslagstiftningens
verkningar torde lämpligen någi-a uppgifter om förhållandet i
staten Maine kunna anföras, då denna stat spelat en anmärkningsvärd
roll i nämnda lagstiftnings historia.

Den första af Nordamerikas förenta stater, der förbudslagstiftning
med afseende på spritdrycker införts, är Maine. Allt ifrån 1851, endast
med undantag för åren 1856—1858, har det i nämnda stat varit med höga
straff af böter och fängelse förbjudet icke blott att sälja och utskänka

Sammansatta Bevillnings- och Lagutskottets Betänkande N:o 6.

spritdrycker (med undantag af cider), utan äfven att för saluändamål förvara
eller transportera sådana drycker. 1884 infördes förbudsbestämmelserna
i statens grundlag, och, äfven om i vissa hänseenden straffpåföljderna
under det sista året mildrats, torde kunna sägas, att förbudslagstiftningen
i Maine med åren snarare skärpts än tvärt om.

Omdömena om Maine-lagens verkningar vexla naturligtvis betydligt,
beroende på bedömarens ståndpunkt; men sammanställer man tillgängliga
uppgifter från olika håll, synas åtminstone några mera allmänna slutsatser
kunna dragas. Inom Maines landtdistrikter, omfattande omkring fem
sjundedelar af statens befolkning, synes spritförbudet i allmänhet vara
effektivt. Spritförbrukningen utom städerna är mycket liten, utom invid
gränsen till Canada, der spritdrycker lätt införas öfver gränsen. Cider
lär likvisst förbrukas och äfven säljas i afsevärd mängd. Inom städerna
deremot visa sig stora svårigheter att upprätthålla förbudet, och lagens
verkningar äro på olika ställen helt olika. Såsom exempel må anföras
förhållandena i två af de större städerna, hufvudstaden Portland med en
befolkning af 86,400 invånare och Bangor med 20,000 invånare.

I den förra af dessa städer, Portland, har förbudet, särskildt under
de sista åren, upprätthållits med ytterlig stränghet, beroende på att en
ganska stor del af befolkningen består af absolutister, och dessa, delvis
på grund af rent politiska grunder, kunnat tillsätta nitiska öfvervakare
af lagens efterlefnad. Äfven om befolkningens jemförelsevis stora återhållsamhet
från spritdryckers begagnande till stor del är beroende på
religiösa och moraliska förhållanden, oberoende af förbudslagstiftningen,
medgifves dock äfven af systemets motståndare, att spritdryckernas förbrukning
i Portland minskats derigenom, att deras åtkomst väsentligt försvårats,
och lockelsen efter dem förminskats genom afskaffandet af öppna,
lätt tillgängliga utskänkningsställen. Då spritdryckerna -endast i smyg
och på bakgator kunna åtkommas, har utan all fråga deras förtärande
försatts i vanrykte och inskränkts till en mera begränsad del af befolkningen
än annars skulle varit fallet. Äfven bland den mera välmående
befolkningen, som i sina hem utan allt för stort hinder af lagens bestämmelser
kunna begagna spritdrycker, uppgifves det, att minst hälften ej
begagnar någon spritdryck.

Emellertid är obestridligt, att i Portlands sämre qvarter talrika krogar
finnas, der i smyg sprithaltiga drycker utskänkas trots den för tillfället
mycket nitiska öfvervakningen. Vid de beslag, som göras från tid till
tid, visar det sig, att de drycker, som sålunda utskänkas, äro af det allra

Sammansatta Bevillnings- och Lagutskottets Betänkande N:o 6. 15

sämsta och helsovidrigaste slag. Druckna personer äro allt annat än
sällsynta på gatorna, och mer än hälften af polisförseelserna bero på
dryckenskap.

»Fickhandlarne» ströfva kring på gatorna och betjena allmänheten
från sina undangömda kärl. En stor del af den synliga dryckenskapen
tillskrifves dem, och det har visat sig omöjligt att undertrycka dem. Helt
nyligen uppskattades af sakkunnig person fickhandlarnes antal i Portland
så högt som 300.

Apotekarnes förråd lära fortfarande stå allmänheten till buds, i det från
dem säljes sodavatten o. d., hvarvid apotekaren består tillsats af whisky.
De allra sista årens stränga regim torde dock inskränkt detta, så att främlingar
på denna väg svårligen kunna direkt erhålla någon spritdryck.
Ordet »medicin» är dock så sväfvande, att med dess begagnande mycken
spirituosaförsäljning kan försiggå. Vare nog sagdt, att i Portland lär betalts
till Förenta staternas skattkammare under år 1892 20,000 dollars
i bevillningsafgift för försäljningsrättigheter af spritdrycker, oaktadt förbudslagstiftningen
der är ovanligt sträng.

I Bangor åter, den tredje af Maines städer, der samma förbudslagstiftning
råder som i Portland, sker utskänkningen öppet i hotell, på matställen,
i kryddbodar och på apotek. Utskänkningsställena uppgifvas uppgå
till mer än 300. Allmänna opinionen i den ifrågavarande staden omöjliggör
lagens stränga tillämpning. Någon större dryckenskap skulle dock
ej vara att förmärka i Bangor, annat än då om våren timmerhuggarne nedkomma
från skogarne efter sitt hårda vinterlif i dessa.

I Maines öfriga städer vexla förhållandena i berörda hänseende väsentligt
från den ena till den andra. Svårigheten, att icke säga omöjligheten
att uppehålla en förbudslagstiftning, om den icke uppbäres af den allmänna
folkmeningen, framträder synnerligen märkbart, och äfven då förbudslagstiftningens
goda sidor framträda som tydligast, såsom i Portland,
visa sig dess skuggsidor äfven i hög grad värda uppmärksamhet.

Massachusetts. Såsom exempel på licenssystemet med lokal option må
Massachusetts nämnas. 1855 infördes allmänt statsförbud för spritdryckers
försäljning. 1868 upphäfdes det för att åter införas följande året. 1870—73
var ölet undantaget från förbudet, och 1875 utbyttes statsförbudet mot ett
licenssystem, hvilket 1881 fullkomnades genom tillägg af lokal option. Så
sent som 1889 var frågan om ett förnyadt införande af statsförbud föremål
för allmän omröstning, som utföll nekande med 131,000 mot 85,000.
Den komité, på grund af hvars omsorgsfulla undersökning förbudslagstift -

i 6 ''Sammansätta Bevillnings- och Lagutskottets Betänkande N:o 6.

ningen mot slutet af sextiotalet upphäfdes, visade, att en bestämd och
ständigt växande opposition förefans mot förbudet, och detta icke blott
hos den stora allmänheten, utan hos eu mängd af statens högre och lägre
tjensteman, städernas magistrater, domare, uppburna och framstående prester
af olika rigtningar, de mest framstående läkare och apotekare, rena absolutister,
till och med sådana absolutister, som tidigare arbetat på förbudslagstiftningens
införande och tillämpande, m. fl.

Storbritannien. Omedelbart efter den s. k. Maine-lagens antagande
i den stat, efter hvilken lagen erhållit sitt namn, började i Storbritannien
och dess kolonier stark agitation i samma rigtning. 1864 inlemnade den
för sina nykterhetssträfvanden väl kände sir Wilfrid Lawson sin »Permission
Bilh i det engelska parlamentet. Billens grundprincip var, att en
majoritet af två tredjedelar af de skattdragande skulle inom hvarje kommun
ega att bestämma, huruvida försäljning af spritdrycker skulle få
försiggå under de tre på omröstningen följande åren. Billen genomgick
första läsningen, men kom icke längre.

1879 inslog sir Wilfrid en annan väg, i det han sökte i parlamentet
få till stånd ett uttalande för lokal option, hvilket ock följande året
lyckades. 1881, 1882 och 1888 förnyades samma uttalande, och sista
gången biträddes detsamma af Gladstone, som förut röstat mot det. Oaktadt
Gladstoneska ministéren satt qvar vid styret till juni 1885, framlades
dock ej något lagförslag i öfverensstämmelse med parlamentets uttalande.

1888 framlades enskilda förslag om lokal option i engelska parlamentet,
så väl för England som Skoband och Irland, men de lyckades
ej uppnå andra läsningen.

I februari förlidet år väcktes af en dåvarande regeringsledamot i underhuset
ett lagförslag om införande af lokal option i England och Skotland.
Hufvudinnehållet af detta lagförslag var följande: När en tiondedel
af dem, som vid kommunala val ega rösträtt inom ett område, till
myndigheterna ingå med begäran om omröstning mellan valmännen,
huruvida rättighet att försälja spritdrycker skall vidare medgifvas eller
icke inom det ifrågavarande området, skall sådan omröstning ega rum.
Om dervid två tredjedelar af de röstande besvara frågan nekande, skall,
så länge beslutet är i kraft, icke någon sådan rättighet beviljas eller
förnyas. Har dylik omröstning företagits, får ny omröstning om samma
fråga ej ega rum, förrän tre år förflutit, sedan beslutet vann laga kraft.
Oaktadt lagförslaget undergick första läsningen för mer än ett år sedan,
har det sedan dess fått hvila, och åtminstone förslagets motståndare för -

Sammansatta Bevillnings- och Lagutskottets Betänkande N:o 6.

mena, att det ej vidare är regeringens afsigt att taga upp frågan och
drifva den längre på grund af det motstånd, lagförslaget rönt i hela landet.

Det föreslagna förbudet var rigtadt mot de öppna utskänkningsoch
minuteringsställena, men det omfattade icke hotell och värdshus,
jernvägsrestaurationer och andra matställen.

Engelska kolonierna. Den första engelska koloni, som följde Maines
exempel, var New Brunswick i Canada, som redan i början af femtiotalet
vidtog åtgärder för förbud af försäljning af spritdrycker, dock med undantag
af maltdrycker och cider. Spritdryckslagstiftningen i Canada är mer
än vanligt invecklad, då såväl parlamentet i Ottawa som de särskilda
provinsernas lagstiftande församlingar hafva rätt att utfärda föreskrifter i
ifrågavarande hänseende. Efter åtskilliga förberedande åtgärder antog det
canadensiska parlamentet 1878 den s. k. Scott ad, enligt hvilken hvarje
grefskap eller stad genom allmän omröstning kunde vid höga viten och
fängelsestraff förbjuda försäljning af spritdrycker. Den lokala optionen
infördes ganska allmänt i Ontario, Quebec och några andra provinser,
men har numera på de flesta ställen fallit i misskredit. Förbudsvännerna
i Canada hafva numera i allmänhet öfvergifvit den lokala optionen
och arbeta för statsförbud, antingen för hela landet eller för hvarje
provins särskildt. Ännu har dock ingen provins fattat sådant beslut,
om ock Manitoba ingått till parlamentet med begäran om tillstånd att
få införa dylikt allmänt förbud. Sedan april 1886 har scott-lagen ej
införts på något nytt ställe. Under tiden 1878—1886 antogs den i 63
grefskap och städer, men är nu använd endast i BO, af hvilka 24 ligga
i kustprovinserna. Härvid bör dock anmärkas, att äfven i grefskap,
der scott-lagen ej är i tillämpning, på många ställen andra lokala förbud
för spritdryckers försäljning förefinnas. Sålunda erfordras i provinsen
Nova Scotia i allmänhet bestämmelser om, att den, som söker
rättighet till bränvinsförsäljning, först skall skaffa sig skriftligt medgifvande
af två tredjedelar af de skattdragande, innan ansökningen kan upptagas
till pröfning af vederbörande myndighet. Liknande, om ock mildare
föreskrifter gälla i andra provinser.

Omdömena om förbudslagstiftningens verkningar i Canada falla såsom
öfver allt ganska olika från olika personer, beroende på deras skiljaktiga
ståndpunkt i nykterhetsfrågan, men torde i allmänhet kunna sägas
visa stor öfverensstämmelse med erfarenheten från Nordamerikas förenta
stater. Lika litet här som annorstädes visar sig förbudslagstiftningen
kunna undertrycka dryckenskapen. Visserligen är obestridligt, att öfver
Bih. till Riksd. Prot. 1894. 5 Sami. 2 Afd. 5 Häft. 3

18 Sammansatta Bevillnings- och Lagutskottets Betänkande N:o 6.

hufvud taget nykterheten gjort framsteg under de sista årtiondena, men
åsigterna äro mycket delade, huru stor del häraf, som får tillskrifvas förbudsbestämmelserna.
Der den lokala optionen på landsbygden uppburits
af den allmänna meningen, har den verkat godt, men i städerna har den
ej kunnat genomföras, och försöken att använda den der hafva, äfven
enligt förbudsvänners utsago, ej medfört välsignelsebringande resultat,
med undantag af en eller två städer, der den med tillräcklig stränghet
genomförts.

I provinsen Ontario har en anmärkningsvärd omkastning af den allmänna
meningen egt rum. Under de första åren på 1880-talet gick en
förbudsströmning öfver provinsen, och 1885 hade 25 af provinsens 41 grefskap
antagit förbud mot spritdryckers försäljning. Fyra år senare, år 1889,
hade de alla öfvergifvit förbudslagstiftningen och dessutom tvenne städer,
som äfven tidigare antagit förbudet. Såsom orsak till omkastningen anföres
i första rummet den reaktion, som framkallades af de stränga förbudsvännernas
ovisa nit. De af förbudspartiet tillsatta tillsyningsmännen
voro vanmägtiga mot den allmänna oviljan. De kunde infinna sig på
ställen, der spritdrycker öppet såldes inför deras ögon, men när saken
anhängiggjordes inför rätten, svuro vittnena, att några dylika drycker ej
der blifvit sålda. Förbudsvännerna sjelfva vågade ej understödja tillsyningsmännen,
då de förolämpades. Att politiska skäl väsentligt bidragit
till förbudets införande under början af 1880-talet, är påtagligt, och att
häruti legat eu orsak till rörelsens hastiga öfvergång, torde äfven vara
högst antagligt. På grund af en gammal provinslag, som, om ock med
ännu tvifvelaktigt lagligt berättigande, å nyo upplifvats, hafva en del kommuner
för sig genom lokal option tillämpat försäljningsförbud för spritdrycker,
under det att de öfriga af Ontarios kommuner tillämpa licenssystemet.

öfvergå vi derefter till Storbritanniens australiska kolonier, finna vi der
kraftiga försök att bekämpa dryckenskapen medelst licenssystemet, men
näppeligen något på grund af lokal option infördt förbud för försäljning af
spritdrycker, oaktadt det flerstädes i gällande lagar förefinnes rätt att införa
sådant. Sålunda berättar guvernören öfver Queensland i en rapport af
1890, att sedan 1885, då lokal option genom lag infördes i nämnda koloni,
icke i någon kommun omröstning begärts öfver förbud af spritdrycksförsäljning
och i endast en kommun omröstning öfver väckt förslag om
minskning i det befintliga antalet försäljningsrättigheter, men att i 48
kommuner omröstning begärts, huruvida nya rättigheter borde tillkomma.

Sammansatta Bevillnings- och Lagutskottets Betänkande N:o 6.

Licenssystemet torde kunna sägas vara allmänt i bruk uti de engelska
kolonierna i Australien, och berättelserna från der tillsatta nykterhetskomitéer
visa benägenhet att fortgå på samma sätt med skärpta bestämmelser.
Det kan ju vara för oss svenskar af intresse att se, att det s. k. göteborgssystemet
der, liksom äfven flerestädes i England, framställes som det närmaste
önskningsmålet för framsteg på nykterhetens väg.

Norge. 1842 antog Stortinget i Norge fullständigt bränvinsförbud,
både beträffande tillverkning och införsel, men detta beslut blef icke af
regeringen stadfäst. I stället begagnades allt mer systematiskt licenssystemet,
och detta skärptes allt mera. I denna stund torde Norge kunna
betraktas såsom det land, der arbetet för bränvinsförbrukningens minskande
rönt den största framgången.

Sverige. Hvad angår vårt land, så är — på sätt ofvanintagna
§§ innehålla — beslutanderätten i fråga om upplåtelse af rätt till minuthandel
med eller utskänkning af bränvin visserligen i allmänhet
öfverlemnad till Kongl. Maj:ts befallningshafvande, men dock med den
inskränkning, att denna myndighet ej egen att i stad mot både magistratens
och stadsfullmägtiges eller allmänna rådstufvans samt på landsbygden
mot kommunalstämmans afstyrkande medgifva dylik rätt. Beträffande
särskilt nyssberörda för stad gällande stadgande, lärer, enligt hvad utskottet
inhemta!, detta i allmänhet tillämpas sålunda, att Kongl. Majrts
befallningshafvande ej meddela tillstånd till utöfvande af ifrågavarande
rättigheter med mindre framställningen härom blifvit af vederbörande
stadsrepresentation tillstyrkt. Enligt gällande bestämmelser och praxis
kunna sålunda vederbörande kommunalrepresentationer i allmänhet förhindra,
att minuthandel med eller utskänkning af bränvin inom en kommun
bedrifves.

Af Sveriges officiella statistik kan man bilda sig en föreställning om
bränvinsförsäljningsställenas antal och fördelning i vårt land, och följande
derutur hemtade siffror utvisa, huru dermed förhållit sig under försäljningsåret
1891 —1892 och hurusom de ständiga försäljningsrättigheterna alltsedan
det för vår bränvinslagstiftning märkliga året 1855 varit stadda i
ett ständigt nedgående.

Sammansatta Bevillnings- och Lagutskottets Betänkande N:o 6.

År 1 8 91 —	1892.			Antal	begagnade	rättigheter.			Antal inbyggare för hvarje ständig rättighet.
Städer	och köpingar med bolag.	Landsbygden.
	S t ä	n d	i g a.	Summa.	Tillfälliga.	Ständiga.	Summa.	1 era’ ?	I städer och köpingar.	På landsbygden.	I hela länet.
Minut- handel.	Utskänkning.	Minut- handel.	Utskänk- ning.
Inropade på auktion.	öfverlåtna åt bolag.	Inropade på auktion.	Öfverlåtna åt bolag.	Privilegierade.	Inropade på auktion.	Inropade på auktion.	Privilegierade.
Stockholms	stad		78		143		221	97						1,187		1,187
Stockholms	län	2	5	3	10	—	20	6	—	4	—	4	18	548	35,598	6,890
Upsala	d:o	—	2	—	10	—	12	7	—	—	2	2	—	2,068	48,384	8,684
Södermanlads	d:o	—	8	—	21	—	29	9	—	_	1	1	2	770	133,456	5,192
Östergötlands	d:o	—	8	—	24	1	33	17	3	1	6	10	4	1,650	21>20	6,201
Jönköpings	d:o	1	6	2	14	—	23	3	—	—	6	6	—	1,050	28,203	6,668
Kronobergs	d:0	—	2	—	8	—	10	—	—	1	6	7	2	728	21,780	9,402
Kalmar	d:o	2	11	2	20	—	35	4	1	—	2	3	1	851	67,203	6,089
Gotlands	d:0	—	1	—	3	—	4	8	5	—	1	6	—	1,784	7,338	5,116
Blekinge	d:0	—	16	—	23	1	40	5	—	—	4	4	1	786	27,764	3,238
Kristianstads	d:0	4	5	2	12	2	25	5	13	11	20	44	3	544	4,707	3,199
Malmöhus	d:0	3	15	2	77	2	99	12	3	7	16	26	6	1,121	9,984	2,965
Hallands	d:0	1	4	3	18	—	26	2	2	—	13	15	2	802	7,697	3,325
Göteborgs och Bohus d:o	—	41	—	54	5	100	17	1	—	5	6	10	1,216	29,807	2,834
Elfsborgs	d:0	—	8	—	16	—	24	4	2	—	13	15	11	1,092	16,522	7,027
Skaraborgs	d:0	1	3	2	23	—	29	4	—	—	1	1	3	720	224,700	8,186
Vermlauds	d:o	—	2	—	16	—	18	5	—	—	1	1	2	1,172	232,202	13,332
Örebro	d:0	2	2	5	13	—	22	4	—	—	2	2	2	874	82,080	7,641
Vestmanlands	d:0	—	4	—	11	—	15	6	—	—	1	1	3	1,510	115,252	8,168
Kopparbergs	d:0	2	3	3	5	—	13	—	—	—	7	7	5	790	27,045	9,979
Gefleborgs	d:o	—	11	—	17	1	29	10	—	—	—	—	—	1,347	—	7,224
Vesternorrlands	d:0	—	6	—	14	—	20	31	5	4	—	9	11	990	21,332	7,303
Jemtlands	d:0	—	1	—	3	—	4	—	—	—	—	—	1	1,333	—	25,265
Vesterbottens	d:0	—	2	—	3	—	5	3	—	—	1	1	—	929	120,988	20,939
Norrbottens	d:0		3	—	6	—	9	7	—	—	1	1	1	1,007	97,580	10,664
	Summa	18	247	24	564	12	865	266	35	28	109	172	88	—	—	—
År 1886 — 1887		22	275	30	639	15	981	273	53	33	128	214	80
» 1881—1882		60	163	74	683	24	1,004	329	68	37	160	275	181	_	_	_
» 1876—1877		108	136	205	427	174	1 050	284	95	39	191	325	206
» 1855—1856		444	140	352	130	688	1,754	158	62	76	411	549	132	—	—	—

Anmärkning. Såsom öfverlåtna åt bolag hafva å landsbygden dessutom funnits ständiga
Minuthandelsrättigheter. U tskänkningsrättigheter.

År 1881—1882........................... 6 7

» 1876—1877........................... 5 6

> 1855—1856........................... 2 6

Sammansatta Bevillnings- och Lagutskottets Betänkande N:o 6.

Från försäljningsåret 1855-—1856 till försäljningsåret 1891-—1892
har antalet bränvinsförsäljningsrättigheter således nedgått:

Ständiga rättigheter för utminutering och utskänkning: från 1,754
till 865; och deraf:

utskänkningsrättigheter:

i städerna från 1,170 till 600,

å landsbygden från 487 till 187, af hvilka senare 109 äro priviligierade,
hvilkas upphörande endast är en tidsfråga;

utminuteringsrättigheter:

i städerna från 584 till 265,

å landsbygden från 62 till 35.

Märkligt är, att det kommunala veto, som med kongl. förordningen
den 18 januari 1855 infördes i vår lagstiftning, hvad landsbygden angår, borttagit
samtliga på auktion tillförene utbjudna utskänkningsrättigheter i icke
mindre än 18 af rikets 24 län, i följd hvaraf under försäljningsåret 1891 —
1892 af sådana rättigheter allenast 28 voro qvarstående i Stockholms, Östergötlands,
Kronobergs, Kristianstads, Malmöhus och Vesternorrlands län.

I det närmaste lika kraftigt har nämnda veto verkat på minskningen
af ininuteringsrättigheterna, enär äfven dessa rättigheter hafva försvunnit
från landsbygden i 15 af rikets län. Under sistnämnda försäljningsår
qvarstodo sådana rättigheter till ett antal af tillsammans 35 i Östergötlands,
Kalmar, Gotlands, Kristianstads, Malmöhus, Hallands, Göteborgs och
Bohus, Elfsborgs och Vesternorrlands län.

I förhållande till folkmängden voro för samma försäljningsår försäljningsrättigheterna
på landet relativt talrikast i Kristianstads, Gotlands,
Hallands och Malmöhus län, under det att invånareantalet för hvarje sådan
rättighet inom öfriga län i allmänhet var betydligt högre. I hvardera
af Södermanlands, Skaraborgs, Vermlands, Vestmanlands, Vesterbottens
och Norrbottens län fans blott en ständig bränvinsförsäljningsrättighet
å landsbygden, och befinnas alla dessa rättigheter vara priviligierade,
hvadan de icke kunnat aflägsnas. I Gefleborgs och Jemtlands läns landsbygder
finnes numera ingen sådan rättighet.

Slutligen må ock märkas de upplysningar, som statistiken lemnar i
fråga om storleken af bränvinsförbrukningen inom landet, beräknad i liter
50-procentig vara per invånare under olika perioder:

Sammansatta Bevillnings- och Lagutskottets Betänkande N:o 6.

1829 ................	........... 46,0	1881 — 1885 ..........	80[
1850 ................	........... 22,0	1886—1890 ..........	69,
1871—1875 ....	........... 11,8	1891 — 1892 ..........	..... 6,4
1876—1880 ....	........... 10,1		i »!''; * ;(»•:!?

Af den ofvan lemnade kortfattade redogörelsen för hithörande förhållanden
i några länder, särskildt i de af motionären åberopade Nordamerikas
förenta stater och England med dess kolonier, samt vårt eget
land, framgår enligt utskottets åsigt, att det lokala optionssystemet, icke
är mindre fullständigt tillämpad! i vårt land än uti öfriga anförda länder.
De kommunala myndigheterna hafva i Sverige med större framgång än
uti de flesta länder inskränkt bränvinsförsäljningen och uti de flesta
kommuner för landsbygden till och med infört absolut förbud. Att stadskommunerna
hos oss icke ansett sig med framgång kunna genomföra ett
dylikt förbud, torde ej väcka förvåning hos den, som sett, att så godt
som öfverallt i andra länder, der försök i städerna i den rigtningen gjorts,
dessa utfallit mindre gynsamt och måst öfvergifvas. Fördelen att måhända
något kunna inskränka förbrukningens totala belopp har uppvägts
af den demoralisation och de andra olägenheter, som förbudets kringgående
så godt som allestädes medfört. Emellertid äro äfven stadskominunerna
i vårt land i sin fulla rätt att genom lokal option införa förbud
för minuthandel med eller utskänkning af bränvin, om blott stadsfullmägtige
eller allmän rådstuga och magistraten äro ense om fördelen
deraf.

Utskottet har icke uti de af motionärerna anförda utländska förhållandena
kunnat finna något exempel på, att den lokala optionen varit uppdragen
åt en vidsträcktare krets röstberättigade än den, som utgjorts af
de i allmänhet i kommunala angelägenheter röstberättigade, men väl har
det visat sig på flera ställen fördelaktigt att lägga afgörandet i händerna
på ett mindre antal personer, som representera ett större område, i ändamål
att minska deras inflytande, hvilkas intressen mer eller mindre voro
förbundna med spirituosaförsäljningen. I likhet med förliden Riksdags
bevillningsutskott, inedgifver utskottet visserligen, att önskvärdt vore, det ett
större inflytande än nu är fallet tillerkändes flertalets åsigt, men anser, att
den af motionärerna föreslagna anordningen skulle allt för mycket afvika
från de nu i kommunala angelägenheter rådande rösträttsförhållandena.
Med bränvinsförsäljningen äro förbundna så stora intressen, och sättet för

Sammansatta Bevillnings- och Lagutskottets Betänkande N:o 6. 23

dess tillämpning är af så ingripande betydelse för kommunernas lugna och
lifskraftiga utveckling, att något talande skäl näppeligen torde kunna anföras,
hvarför icke hithörande frågor borde afgöras på enahanda sätt och af
samma korporationer som kommunens öfriga angelägenheter. Nykterhetsfrågorna
hafva såväl i vårt lanTl som i andra länder visat sig ega förmågan
att sätta sinnena i sådan rörelse, att snarare mer än mindre betänksamhet
och mogenhet i uppfattningen erfordras för deras lugna profvande
än vid andra af de oftare förekommande kommunala frågorna.

Såväl licenssystemet som än mer en på den lokala optionen grundad
ren förbudslagstiftning innebär enligt utskottets uppfattning ett sådant ingripande
i den enskilde individens handlingsfrihet och lefnadsförhållanden,
att hvarje fortskridande på dessa vägar bör ske endast i mån som det
allmänna rättsmedvetandet uppbär och gillar de föreslagna åtgärderna. Ett
förhastadt steg i nämnda rigtning — låt vara framkalladt af aldrig så välmenande
och entusiastiska sträfvanden — framkallar lätt motsatsen af den
verkan, som åsyftas.

På anförda grunder hemställer utskottet:

l:o att herr J. Andersons ifrågavarande motion
ej må till någon Riksdagens åtgärd föranleda, och

2:o att herr O. Eklunds m. fl. motion ej heller
må till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 20 april 1894.

På sammansatta bevillnings- och lagutskottets vägnar:

J. JOHANSSON.

Reservation

af herr Kardell.

Herr låss Olof Larsson har anhållit få antecknadt, att han ej del
tagit i behandlingen af detta ärende.

Bih. till Riksd. Prof. 1894. 5 Sami. 2 Afd. 5 Häft.