Sammansatta Bevillnings- och Lagutskottets Betänkande N:o 2 (Betänkande 1894:Bevulu2 bevulu)

Sammansatta Bevillnings- och Lagutskottets Betänkande N:o 2.

N:o 2.

Ank. till Riksd. kansli den 16 mars 1894, kl. 12 midd.

Betänkande, i anledning af väckt motion om tillägg till
§ 25 i hongla förordningen angående fattigvården
den 9 juni 1871.

•'' \ HT '' •> ’ * ! 2 Ii V; •

r>-i i. ■ • ’ • » r ;"i ! : '' j \ , • < - «; f f'' • : i | > } • '' j • • S %

§ 25 i ofvaunamnda förordning har följande lydelse:

§ 25.

Har någon för sig, hustru eller minderårigt barn kommit i behof af
fattigvård enligt 1 § innan ett år förflutit, sedan han, till följd af inflyttning,
blifvit eller bort blifva inantalsskrifven inom visst fattigvårdssamhålle,
eller har den, som med afseende å tilltänkt inflyttning mantalsskrifvits
inom visst fattigvårdssamhälle, dit ej inflyttat; anses han icke hafva hemortsrätt
i det fattigvårdssamhälle, inom hvilket han sålunda blifvit eller
bort blifva mantalsskrifven, utan behåller han den hemortsrätt, han näst
derförut egde. Detsamma gäller, der någon, som till följd af inflyttning
blifvit eller bort blifva inom visst fattigvårdssamhälle mantalsskrifven,
under loppet af ett år näst derförut eller näst derefter för sig, hustru
eller minderårigt barn af annat fattigvårdssamhälle åtnjutit fattigvård.

I en inom Andra kammaren väckt motion n:o 23 har herr C. J.
Hammarström, efter att hafva citerat ofvan intagna §, anfört följande:

»Detta stadgande, att den dagen, då mantalsskrifningen förrättas,
skall läggas till grund för förvärfvande af hemortsrätt, har medfört så väl
för fattigvårdsstyrelserna som för de myndigheter, hvilka skola döma i
fattigvårdsmål, så mycket besvär och en sådan mängd rättegångar kom -

Sammansatta Bevillnings- och Lagutskottets Betänkande N:o 2.

munerna emellan, att det synes vara på tiden, att paragrafen erhölle en
sådan förändrad lydelse, att de tvister, som uppkomma till följd af denna
bestämmelse, snarligen undanröjdes.

Kongl. förordningen den 20 juli 1861 stadgar, att mantals- och
skattskrifningarna skola inom hela riket och särskildt för hvarje stad eller
socken årligen förrättas samt taga sin början i medlet af november och vara
afslutade före utgången af december månad. Deraf blir en följd, att mantalsskrifningen
kommer att ske på olika tider, så att i den ena kommunen
man talsskri fn ingen inträffar i medlet af november och i en annan i slutet
af december. Derigenom inträder också hemortsrätten på olika tider i de
särskilda kommunerna, och om inflyttad person kommer i behof af fattigunderstöd,
och rättegång uppkommer emellan ett par kommuner, rörer den
sig i de flesta fall omkring tiden för den behöfvande personens mantalsskrifning
i den kommun, der han har hemortsrätt, och för den styrelse,
som lem nät understödet, är det mången gång förenadt med rätt stor svårighet
att derom erhålla kännedom.

Om derför uti ofvannämnda paragraf af fattigvårdsförordningen eu
sådan bestämmelse finge inflyta, att eu person, som inflyttat till ett annat
samhälle och der blifvit eller bort blifva mantalsskrifven för det kommande
året, icke finge hemortsrätt i den kommun, dit han inflyttat, förr
än med det följande kalenderårets utgång, d. v. s. att hemortsrätten icke
grundade sig på muntalsskrifningsdagen, utan att den inflyttade måste
hafva under hela det följande kalenderåret, för hvilket han blifvit mantalsskrifven,
tillhört den kommun, till hvilken han inflyttat, innan hemortsrätt
der kunde förvärfvas, så blefve derigenom en bestämd norm fastslagen för
hela riket, och mycken osäkerhet i fattigt’årdsförordningens tillämpning
skulle derigenom undanrödjas.

Vid tillämpningen af fattigvårdsförordningen, sådan den nu lyder,
hafva också Konungens befallningshafvande i länen tolkat ifrågavarande
paragraf olika. Så har förekommit att Konungens befallningshafvande i
ett läri ansett, att en person, som inflyttat i en kommun och der blifvit
vid slutet af ett år i mantal uppförd, icke blifvit för någon del af det året
i den kommunen mantals- och skattskrifven, och för den skull ansett, att,
då sådan person kommit i behof af fattigunderstöd, han först med nästföljande
kalenderårs utgång haft hemortsrätt i den kommun, dit han inflyttat,
hvaremot Konungens befallningshafvande i andra län ansett, att
hemortsrätt förvärfvats, så snart en person ett år efter mantalsskrifning.sdayen
tillhört samhället.»

En sådan osäkerhet i lagtillämpningen vållade emellertid obehag och
skulle till väsentlig del undanrödjas, om — på sätt motionären derför före -

Sammansatta Bevillnings- och Lagutskottets Betänkande N:o 2.

slår — till ofvannämnda § 25 fogades ett så lydande tillägg: »och skall
tiden, för hvilken mantalsskrifningen afses, alltid räknas från och med påföljande
kalenderårs början till och med dess slut, oberoende af dagen, då
förrättningen egde rum»;

öfverlåtande motionären åt det utskott, till hvilket motionen blefve hänvisad,
att, derest utskottet funne den föreslagna förändringen i formelt hänseende
olämplig, vidtaga den förändring, som ansåges nödig för att det åt
motionären föreslagna syftemålet vunnes.

Sedan lagutskottet, till hvilket oinförmälda motion blifvit hänvisad,
ansett nödigt att för behandling af densamma sammanträda till öfverläggning
med bevillningsutskottet, så har med anledning häraf förevarande motion
blifvit behandlad af sammansatt bevillnings- och lagutskott.

I sitt till Riksdagen rörande vissa delar af Kongl. Maj:ts proposition
n:o 2, med förslag till ny förordning angående mantalskrifning afgifna betänkande
n:o 1 har utskottet föreslagit intagande i nysnämnda förordning af
uttrycklig bestämmelse derom, att de vid mantalsskrifningarne upprättade
mantalslängderna skola — oberoende af mantalsskrifningsdagen— afse det
nästföljande kalenderåret. Ett dylikt stadgande i mantalsskrifningsförordningen
torde emellertid ej vara till fyllest till förekommande af de utaf
motionären påpekade missförhållanden, utan synes det utskottet nödigt att
för ernående af det utaf motionären åsyftade mål vidtaga vissa smärre redaktionsändringar
i ofvanintagna § 25 i fattigvårdsförordningen, hvarigenom
denna § bringas i öfverensstämmelse med förutnämnda, af utskottet
föreslagna stadgande; och vill utskottet för den skull förorda, att ifrågavarande
§ erhåller den förändrade lydelse, utskottets här nedan intagna
förslag angifver.

Utskottet hemställer alltså,

att Riksdagen, i anledning af herr C. J. Hammarströms
förevarande motion, måtte för sin del besluta,
att § 25 i kongl. förordningen angående fattigvården
den y juni 1871 skall erhålla följande förändrade lydelse:

''. : j ». i 1, v. ! • '' '' • ’ . i J 1 . ‘ i i : '' • ■ '' • ! ’ - ‘ ;'' • • ■ •

§ 25.

Har någon för sig, hustru eller minderårigt barn
kommit i behof af fattigvård enligt 1 § under det första
kalenderår, för hvilket han, till följd af inflyttning, blifvit
eller bort blifva mantalsskrifven inom visst fattig -

Sammansatta Bevillnings- och Lagutskottets Betänkande N:o 2.

vårdssamhälle, eller har den, som med afseende å tilltänkt
inflyttning mantalsskrifvits inom visst fattigvårdssamhälle,
dit ej inflyttat; anses han icke hafva hemortsrätt
i det fattigvårdssamhälle, inom hvilket han sålunda
blifvit eller bort blifva mantalsskrifven, utan behåller
han den hemortsrätt, han näst derförut egde. Detsamma
gäller, der någon under det första kalenderår, för hvilket
han, till följd af inflyttning, blifvit eller bort blifva
mantalsskrifven inom visst fattigvårdssamhälle, eller under
det näst förut gående året för sig, hustru eller minderårigt
barn af annat fattigvårdssamhälle åtnjutit fattigvård.

Stockholm den 15 mars 1894.

På sammansatta bevillnings- och lagutskottets vägnar:

J. JOHANSSON.

f -it

Bill. till Biksd. Prof. 1894

ö Sand.

2 Afd. ! Höft.