Sammansatta Bevillnings- (och Lag-)utskottets Betänkande N;o 6 (Betänkande 1909:Bevulu6 bevulu)

Sammansatta Bevillnings- (och Lag-)utskottets Betänkande N;o 6.

N:o 6.

Ank. till Riksd. kansli den 7 maj 1909, kl. 3 e. m.

Sammansatta bevillnings- och lagutskottets betänkande, i anledning
af väckta motioner om skrifvelse till Kungl. Maj:t angående
införande af på allmän folkomröstning grundadt
lokalt veto i fråga om försäljning af brännvin samt vin
och Öl.

Genom fyra särskilda, inom Andra Kammaren väckta motioner
har frågan om införande af på allmän folkomröstning grundadt s. k.
lokalt veto i fråga om försäljning af brännvin samt vin och Öl jämväl
innevarande år bragts under Riksdagens pröfning.

Sålunda har herr vice talmannen Staajf jämte 17 af kammarens
ledamöter i motion n:o 131 anfört:

»Gällande författningar innehålla som bekant stadganden om kommunal
vetorätt beträffande såväl detaljhandel med brännvin som utskänkning
af vin och Öl. Med begagnande af denna rätt hafva också
en mängd landskommuner genomfört lokalt veto mot all rusdrycksförsäljning.

Det har emellertid visat sig, att dessa på den kommunala fyrkskalan
grundade stadganden icke äro tillräckliga för att trygga komBih.
till Biksd. Prot. 1909. 5 Sami. 2 AJd. 6 Hä/t. (N:o 6.) 1

Motion
II: 131.

2 Sammansatta Bevillnings- (och Lag-)utskottets Betänkande N:o 6.

mimens själfbestämningsrätt, om man med kommunens vilja förstår den
uppfattning, som gör sig gällande hos flertalet af dess myndiga medborgare.
Med nu rådande fyrkskala är det mycket vanligt, att ett
fåtal, som förfogar öfver många röster, bestämmer sakens utgång i strid
med ett stort flertal af smärre röstinnehafvare. Upprörande bevis för
stor fy; karnas öfvermäktiga inflytande till rusdryckshandteringens förmån
ha i stor mängd framdragits både i pressen och inom Riksdagen. Härtill
kommer, att den ena hälften af kommunens medborgare, kvinnorna,
i stort se dt, sakna rösträtt.

Visserligen föreligger till. Riksdagens slutliga pröfning ett af
Kungl. Magt framlagdt förslag till reform af den kommunala rösträtten,
genom hvars antagande rikedomens, på den nu gällande fyrkskalan
totade öfvermakt, skulle icke obetydligt inskränkas. Men äfven denna
nya ordning lär enligt vår öfvertygelse långt ifrån trygga de små röstinnehafvarnes
rätt vid den sträfvan för rusdrycksförsäljningens motarbetande,
för hvilken de vid striderna om det kommunala vetots tilllämpning
gjort sig till målsmän. Därjämte kvarstår äfven efter reformens
genomförande det missförhållandet, att, med få undantag, kvinnorna,
bland dem särskildt hustrur och mödrar, som framför andra lida
under männens dryckenskap, allt fortfarande äro beröfvade möjligheten
att göra sin stämma hörd vid rösturnan.

Tungt vägande skäl tala för att just i fråga om rusdrycksförsäljningens
inskränkande eller afskaffande icke längre fyrkskalan utan personlighetsprincipen
lägges till grund för den kommunala rösträtten.
Oberoende af en reform i den kommunala rösträtten i allmänhet bör vid
behandlingen af denna särskilda angelägenhet i vårt land, liksom det
skett flerstädes i utlandet, införas ett kommunalt veto, som grundar sig på
allmän folkomröstning. Och bör härvid en röst tillkomma hvarje till
myndig ålder kommen välfräjdad medlem af kommunen, man eller kvinna.

Det är nu mer än sexton år sedan förslag i sådant syfte första
gången väcktes inom Riksdagen. Frågan har sedermera upprepade
gånger förelegat till behandling, utan att dock hittills hafva vunnit sin
lösning. Emellertid har vid de senaste riksdagarna Audra Kammaren,
i trots af sammansatta bevillnings- och lagutskottets afstyrkande, bifallit
reservationer i de framlagda motionernas syfte, år 1907 med 113 röster
mot 69 och i fjol utan votering.

Denna utgång inom Andra Kammaren såväl som det ständigt
växande intresse, hvarmed det på folkomröstning grundade kommunala
vetot omfattas ute i landet synas utvisa, att frågan bör anses mogen,
och vi tillåta oss därför att ånyo draga don under Riksdagens pröfning.

Sammansatta Bevillnings- (och Lag-)utskottets Betänkande N:o 6. 3

Af formella skal måste de slutliga yrkandena rörande detaljhandeln
med brännvin och försäljningen af vin och öl frambäraB.i skilda motioner.
Här angifvas de liufvudsakliga bestämmelser, som vi anse böra gälla
för den föreslagna folkomröstningen rörande detaljhandeln med brännvin:

I denna omröstning, som sker med slutna sedlar och som gäller
endast förbud eller icke förbud mot ifrågavarande upplåtelse af försäljningsrättigheter,
äger enhvar välfräjdad myndig man eller kvinna, Bom
är medlem af kommunen, att deltaga.

Om 2/3 af de i omröstningen deltagande rösta för förbud, träder
detta i kraft på den tidpunkt, då förut beviljade rättigheter upphöra.
För införande af detaljhandel med brännvin, där sådan handel förut icke
funnits, skall likaledes erfordras 2/3 majoritet.

Frågan kan åter väckas först efter tre år. Besvär må endast
anföras, om beslutet förmenas icke ha tillkommit i laga ordning. Om
det af denna anledning undanröjes, skall Konungens befallningshafvande
förordna om anställande af ny omröstning.

Med stöd af hvad ofvan anförts, föreslå vi,

att Riksdagen ville i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla om framläggande
för Riksdagen af förslag till bestämmelser i syfte att afgörandet
inom kommun af väckt fråga om tillstånd till detaljhandel med
brännvin måtte äga rum genom allmän omröstning med lika och direkt
rösträtt i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de af oss angifna grunder.»

Samma motionärer hafva under åberopande åt den motivering,
som ofvan intagits, i motion n:o 132 hemställt, att Riksdagen ville i
skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla om framläggande för Riksdagen af
förslag till bestämmelser i syfte att afgörandet inom kommun ai väckt
fråga om tillstånd till försäljning af vin eller Öl måtte äga rum medelst
allmän och lika rösträtt i hufvudsaklig öfverensstämmelse med följande

grunder: o

»När i stads- eller i landtkommun fråga uppstått, att tillstånd till
försäljning af vin eller Öl må meddelas, åligger det Konungens befallningshafvande,
därest inom viss tid skriftlig ansökan inkommer, undertecknad
af välfrejdade, till myndig ålder komna män och kvinnor, som
äro medlemmar af kommunen och svenska medborgare, till ett antal,
motsvarande minst en tjugondei af kommunens mantalsskrifna folkmängd,
att förordna om anställande i kommunen af omröstning rörande den
sålunda väckta frågan.

I denna omröstning, som sker med slutna sedlar och som gäller

Motion
II: 132.

Motion
II: 149.

4 Sammansatta Bevillnings- (och Lag-)utskottets Betänkande N:o 6.

endast förbud eller icke förbud mot ifrågavarande tillstånd till försäljning,
äger enhvar välfräjdad myndig man eller kvinna, som är medlem
af kommunen, att deltaga.

Om % af de i omröstningen deltagande rösta för förbud, träder
detta i kraft på tid, som i författningen bör enligt vissa grunder bestämmas.
För införande af sådan försäljning, där den icke förut funnits,
skall likaledes erfordras 2/3 majoritet.

Vidare har herr E. Beckman jämte sju af kammarens ledamöter i
motion n:o 149 yttrat:

»Kommunal vetorätt i fråga om såväl detaljhandel med brännvin
som .utspökning af vin och Öl finnes, som bekant, redan införd i vår
lagstiftning. .En mängd landskommuner hafva med utöfvande af denna
rätt befriat sig från all rusdrycksförsäljning.

Men gällande bestämmelser, grundade på den kommunala fyrkskalan,
ha visat sig långt ifrån tillfyllestgörande. Ett ringa fåtal bestämmer
blott alltför ofta sakens utgång.

.Med allt större styrka framträder därför krafvet på ett verkligt
effektivt kommunalt veto, grundadt på allmän folkomröstning med lika
rösträtt för alla myndiga män och kvinnor, som äro medlemmar af
kommunen.

Förslag i sådant syfte ha alltsedan 1893 upprepade gånger underkastats
Riksdagens pröfning, men blifvit afslagna. Emellertid har vid
de två senaste riksdagarna Andra Kammaren förklarat sin anslutning
till de då framburna motionerna, år 1907 efter en votering med 113
röster mot 69 och förra året utan votering. Men frågan föll på Första
Kammarens motstånd.

Under det förflutna året synes inom vida kretsar af vårt land den
uppfattningen vuxit i styrka, att tiden nn är mogen för denna reform
och att den ånyo bör föreläggas Riksdagen. Vi erinra särskildt om de
uttalanden från omkring ett tusen kommunalstämmor och de 864 mötesresolutioner,
som ingått till Sveriges nykterhetssällskaps representantförsamling.
Samma uppfattning har äfven enhälligt uttalats af RiksMu.
enS nykterhetsgrupp, hvilken nu räknar ett större antal medlemmar,
tillhörande olika riktningar, än någonsin förut.

Sammansatta Bevillnings- (och Lag-)utskottets Betänkande N:o 6. 5

Vi tillåta oss därför att ånyo frambära samma förslag, som redan
tvenne gånger vunnit Andra Kammarens bifall.

Det synes oss dock icke af behofvet påkalladt att här återgifva
i dess helhet den utförliga motivering och redogörelse för förhållandena
i vissa främmande länder, som förebringats i föregående
motioner, ej heller den historik, som förekommit dels i dessa motioner,
dels i flera'' utskottsbetänkanden. Vi inskränka oss bär till en sammanfattning
af de viktigaste principiella skäl, som blifvit anförda till
stöd för de af oss framställda yrkanden.

Ett par erinringar torde dock här böra förutskickas:

Med »rusdryck» afses här naturligtvis likaväl Öl och andra starkare
maltdrycker som brännvin och därmed jämförliga drycker. Särskildt
för landsbygden är nämligen ölet lika mycket som brännvinet
en källa till dryckenskap och oordningar. Rusdryck som rusdryck
lagstiftningen bör opartiskt rikta sina restriktiva bestämmelser mot
dem båda.

Af formella skäl måste yrkanden rörande ändringar i gällande
förordning angående försäljning af brännvin och i förordningen angående
försäljning af Öl och vin frambäras i skilda motioner. Men den
allmänna motiveringen kan i allt väsentligt göras gemensam för de
ändringar, vi föreslå i lagstiftningen rörande båda de till sina verkningar
så nära besläktade slagen af rusdrycker.

För vinnande af målet »effektivt kommunalt veto» fordras närmast,
att icke mot kommunalrepresentationens uttalande genom högre
myndighets ingripande försäljning af starka drycker, tillätes i större
utsträckning, än kommunen anser önskvärdt. Åtskilliga förändringar
i syfte att ur nu bestående lag aflägsna vissa af de bestämmelser,
som i detta afseende åt Konungens befallningshafvande tillerkänna
förmynderskap öfver kommunerna, äro härför behöfliga.

Det kräfves emellertid långt mera ingripande åtgärder för att
kommunens själfbestämningsrätt skall kunna ställa ett effektivt veto
mot rusdrycksförsäljningen, framför allt om man med kommunens vilja
förstår den uppfattning, som gör sig gällande hos flertalet af dess
myndiga medborgare. Med nu rådande fyrkskala är det mycket vanligt,
att ett fåtal bestämmer sakens utgång i strid med ett långt öfvervägande
flertal. Såväl inom som utom Riksdagen ha år efter år framdragits
talrika exempel på »storfyrkarnes» segrar till förmån för rusdrycksiutresset.
Och det förefaller helt naturligt, att krafvet på eu ny
tingens ordning med hänsyn till nu gällande fyrkskalas orättvisa tidigt

Sammansatta Bevillvings- (och Lag-)utskottets Betänkande N;o 6.

framträdt just i fråga om behandlingen af spörsmål, som gälla försäljning
af rusdrycker. J

n ?broen,de f°rdran Pa reform af den kommunala rösträtten
i allmänhet, bär därför från nykterhetsvännernas sida redan länge
yrkats, att i hithörande frågor måtte, utan afvaktan af den kommunala
rösträttsfrågans slutliga lösniDg, införas ograderad rösträtt med en röst
lör hvarje röstande, och att rösträtten skulle utsträckas till alla myndiga
män och kvinnor.

Sa mycket mera nar man ansett sig äga skäl för en sådan fordran
som ju försäljningen af rusdrycker — det må nu vara brännvm
eller Öl — ej blott är en närings- eller skattefråga, utan en sedhghetsfråga,
som på det ^närmaste berör den enskildes lif och familjelitvet
och just därför påkallar en röstgrund, genom hvilken »personlighetsprincipenJ)
kommer mera till sin rätt. Försäljningen af rusgifvande
drycker får således icke af lagstiftaren behandlas som ett
medel att taga ut skattebidrag ur de breda lagren, ej heller från synpunkten
af enskilda tillverkares och försäljares vinst, utan »fastmer
som ett on.dt, som bör begränsas och mot ''hvilket samhället bör taga
i anspråk sina medlemmars moraliska kraft. Och denna kraft väckes
och sättes i verksamhet i samma män som arbetet icke längre synes
hopplöst, utan utsikt öppnas att kunna göra något till att slutligen
bekämpa det onda.»

Ofvan gifna uppfattning bär vid upprepade tillfällen med styrka
fiäfdats äfven inom Riksdagen i dess Andra Kammare. I en mycket
beaktad motion har därjämte framhållits, att om man åtminstone i
denna sak afstode från det kommunala förmögenhetsväldet och i stället
införde en på allmän rösträtt, grundad kommunal vetorätt, så skulle
nykterhetsintresset få göra. sig gällande mera omedelbart utan att
behöfva bemäktiga sig ledningen vid vissa kommunala val, där man
borde mera taga. hänsyn till en persons allmänna lämplighet än till
hans ståndpunkt i eu speciell, om än så viktig fråga.
e Ja, själfva bevillningsutskottet bär i princip gifvit. sin sanktion
åt krafvel på eu reform i angifna syfte, då det 1893 vid behandlingen
af ett då framställdt förslag om s. k. lokalt veto enhälligt yttrade, att
»det kan med skäl sättas i fråga, om ej i nu berörda angelägenhet
större inflytande inom kommunen borde tillerkännas flertalets åsikt».

Men ^ flertalet är ju just de små fyrktalens innehafvare eller de
helt och hållet rösträttslöse, bland dem i Irämsta rummet kvinnorna.

Visserligen har man såsom ett skäl mot den af oss påyrkade
leformen liamhållit sannolikheten af antagande af det förslag till

Sammansatta Bevillnings- (och Lag-)utskottets Betänkande N:o 0.

ändrade bestämmelser i den kommunala rösträtten, som under viss
förutsättning antagits af 1907 års Riksdag. Men äfven om detsamma
innebär en icke oväsentlig inskränkning i de stora fyrktalens
öfvermakt, äro vi dock öfvertygade, att denna inskränkning icke är
tillfylletsgörande för att i förevarande fall trygga de små rösträtfsinnehafvarnes
berättigade inflytande. Därjämte kvarstår oförändradt
det missförhållandet, att kvinnorna i stort sedt alltfort sakna möjlighet
att vid en omröstning i dessa frågor deltaga i afgörandet. Och
detta är med hänsyn till frågans ofvan angifva sedliga och för familjelifvet
betydelsefulla innebörd alldeles särskild! att beklaga.

I den mån nyktorhetsintresset genom den af oss föreslagna folkomröstningen
kan mera än vid eu omröstning enligt fyrkskalan göra
sig gällande inom eu kommun, måste detta anses som ett framsteg i
utvecklingen. Man har ju i en mängd af våra landskommuner lyckats
att redan under nuvarande förhållanden genomföra s. k. lokalt veto mot
försäljning af såväl brännvin som öl. Det har icke sports, att detta
ledt till olägenheter som göra beslutets upphäfvande önskligt, utan
tvärtom säges åtgärden i de allra flesta fall haft uteslutande goda verkningar.
Visserligen måste man erkänna, att i stadskommuner, från
hvilka vi med ett par obetydliga undantag sakna erfarenhet, försök att
kringgå förbudet lättare skola uppstå. Men mycket beror på det allvar,
hvarmed lagen tillämpas. Äfven om särskild! under öfvergångstiden
öfverträdelser skulle förekomma, så ger dock erfarenheten vid handen,
att minskade tillfällen att komma åt spritdrycker, »blott restriktionen
gifves tid att verka, minskar superiet». Och knappast lär väl särskild!
i större stadssamhällen inträffa, att förbud införes, om icke en så stark
opinion fordrar det, att redan häri ligger eu viss trygghet för lagens
efterlefnad.

Emellertid har man för att ytterligare försäkra sig om att icke
tillfälligheter skola spela in vid frågans afgörande eller beslut fattas,
som kanske snart nog eu ny omröstning skulle kullkasta, ansett, att
en viss kvalificerad majoritet bör föreskrifvas. Och om denna majoritet
bestämmes till 2/3, vill det synas oss, som om ett sådant stadgande
skulle kunna i hög grad bidraga att aflägsna de betänkligheter, som
stundom yppats äfven bland principiella anhängare till den kommunala
folkomröstningen. Ej heller får det förglömmas, att den kvalificerade
majoriteten innebär ökad trygghet mot införande (eventuellt återinförande)
af rusdrycksförsäljning.

Alt äfven med sådan personlig omröstning ingen absolut visshet
finnes för ernående i alla fall af beslut i sådan riktning, som nykter -

8 Sammansatta Bevillnings- (och Lag-)utskottets Betänkande N.o 6.

hetsvännerna önska, är en erinran, som man med visst fog framställt.
Men det är ju just afsikten med det kommunala vetot, att det skall ge
ett säkert uttryck åt folkmeningen. De, som väl få anses på detta
område mest sakkunniga, de, som under lång tid ägnat sitt arbete åt
lösningen af alkoholfrågan, äro dock för sin del öfvertygade, att frigörelse
på denna punkt från fyrkskalan och införande af allmän omröstning
skulle lända nykterketssaken till stor båtnad.

Tanken på den allmänna rösträttens tillämpning på ett särskild^
noga begränsadt område af det kommunala lifvet lär numera knappast
förefalla lika främmande för våra förhållanden som för blott några år
sedan. Vidare har ju samtidigt med krafven på såväl politisk som
kommunal rösträttsfcrm det berättigade i kvinnans inflytande på det
offentliga lifvet vunnit allt större erkännande. En af vetenskapen bestyrkt
öfvertygelse om de starka dryckernas fullständiga umbärlighet och
deras riksfördärfliga inflytande samt om striden mot deras herravälde
som ett samhällets nödvärn har spridt sig till allt vidare kretsar. Man
har också inom alla samhällsklasser vaknat till insikt om den oafvisliga
nödvändigheten att bryta rusdryckssedens tyranni — framför allt då
det gäller eu liten nation som vår, hvilken behöfver spänna alla sina
krafter för att häfda sin plats bland kulturens bärare och för att vinna
ökad styrka inåt och utåt. Slutligen bestrider knappast någon, att det
här ligger fara i dröjsmålet: med hvarje år, som går, skjuter rusdryckshandteringen
och dess intressen allt djupare ekonomiska rötter, på
samma gång som »alkoholismen» — rusdryckernas fördärfliga följder
på olika områden — hotar att i stor utsträckning undergräfva äfven
kommande släktens fysiska, ekonomiska och sedliga utveckling.

Vi angifva här de hufvudsakliga bestämmelser, som vi anse böra
gälla för den föreslagna folkomröstningen rörande detaljhandeln med
brännvin, och skola, såsom nämndt, i särskild motion framlägga motsvarande
förslag rörande försäljningen af vin och Öl.

När i stads- eller landtkommun fråga uppstått, att rättighet till
detaljhandel med brännvin må meddelas, åligger det Konungens befallningshafvande,
därest inom viss tid skriftlig ansökan inkommer, undertecknad
af välfrejdade, till myndig ålder komna män och kvinnor, som
äro medlemmar af kommunen och svenska medborgare, till ett antal,
motsvarande minst en tjugondei af kommunens mantalsskrifna folkmängd,
att förordna om anställande i kommunen af omröstning rörande
den sålunda väckta frågan.

I denna omröstning, som sker med slutna sedlar och som gäller
endast förbud eller icke förbud mot ifrågavarande upplåtelse af försälj -

Sammansatta TievWnings- (och 1 jag-) utskottets Utfå åkande N:o 6.

uingsrättighotor, äger enhvar välfräjdad myndig man eller kvinna, Horn
är medlem af kommunen, att deltaga.

Om ®/3 af de i omröstningen deltagande rösta för förbud, träder
detta i kraft på den tidpunkt, då förut beviljade rättigheter upphöra.
För införande af detaljhandel med brännvin, jdär sådan handel förut
icke funnits, skall likaledes erfordras 2/3 majoritet.

Med stöd af hvad ofvan anförts, föreslå vi,

att Riksdagen villo i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla om framläggande
för Riksdagen af förslag till bestämmelser i syfte att afgörandet
inom kommun af väekt fråga om tillstånd till detaljhandel
med brännvin måtte äga rum genom allmän omröstning med lika och
direkt rösträtt i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de af oss angifna
grunder.»

Slutligen hafva samma ledamöter af kammaren, hvilka afgifvit
motionen n:o 149, med hänvisning till den motivering, som anförts för
denna motion, i motion nio 150 hemställt, att Riksdagen ville i skrjf
velse till Kungl. Maj:t anhålla om framläggande för Riksdagen af förslag
till bestämmelser i syfte att afgörandet inom kommun af väckt
fråga om tillstånd till försäljning af vin eller Öl måtte äga rum medelst
allmän och lika rösträtt i* hufvudsaklig öfverensstämmelse med de i
motionen n:o 149 angifna grunder.

Såsom motionärerna framhållit, har förevarande fråga redan ett
flertal gånger förelegat till Riksdagens pröfning; och vill utskottet till
fullständigande af hvad motionärerna anfört härom ytterligare meddela

följande. . .

Vid 1893 års riksdag hade väckts motion därom, att ingå da befintliga
eller ifrågasatta nya spirituosaförsäljningsställen inom en kommun
finge efter viss tid utöfva sin verksamhet förr, än genoni omröstning
per capita blifvit bestämdt, huruvida inom kommunen spirituosaförsäljning
skulle fa äga rum eller icke; och skulle, enligt det framställda
förslaget, rättighet att i dylik omröstning deltaga tillkomma samtliga
till 21 års ålder komna, välfrejdade män och kvinnor ej mindre inom
de kommuner, hvarest fråga uppstått om inrättande af nya eller bibehållande
af redan befintliga försäljningsställen, utan äfven inom anBili.
till Riksd. Prat. 1909. 5 Sami. 2 A/d. 6 Haft.

Motion
II: 151.

Historik.

Sammansatta Bevillnings- (och Lag-)utskottels Betänkande N:o fi.

gränsande kommuner och de kommuner, som voro belägna nå visst
afstånd, af t. ex. mindre än en mil. °

Med anledning af sistberörda motion åberopade bevillningsutskottet
(betänkandet n:o 9) §§ 6, 7, 8, 10 och 13 i då gällande brännvinsförsäljmngsförordning;
och yttrade utskottet vidare:

»Bestämmandet af huruvida brännvinsförsäljningsrättighet må i en
kommun utöfvas är sålunda enligt nu gällande stadganden i allmänhet
Ölveilämnadt till kommunens representation jämte vederbörande myn*
dighet. ''

Enligt utskottets förmenande kan det med skäl sättas ifråga, om
ej i nu berörda angelägenhet större inflytande borde inom kommunen
tillerkännas flertalets åsikt. Den af motionären i detta syfte föreslagna
anordningen synes emellertid utskottet icke kunna förordas, enär densamma
uppenbarligen skulle innebära en alltför stor afvikelse från nu
gällande grundsatser för kommunala ärendens afgörande.»

.grund af hvad sålunda anförts, hemställde utskottet, att motionen
icke måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda, och blef denna
utskottets hemställan af båda kamrarna utan omröstning bifallen.

I en vid 1894 års riksdag i frågan väckt motion föreslogs aflåtande
till Kungl. Maj:t af eu skrifvelse med begäran om förslag till ändring i
då gällande förordning om försäljning af brännvin m. m., enligt följande
grunder:

»l:o. När i stads- eller landtkommun fråga uppstår, att rättighet
till annan minuthandel med eller utskänkning af brännvin än sådan,
som i stad äger rum på grund af burskap eller särskildt privilegium
och på landet kan tillkomma innehafvare af gästgifveri, skall inom
kommunen meddelas, åligger det Konungens befallningshafvande, därest
inom viss tid skriftlig ansökan därom inkommer, undertecknad af välfiejdade,
till myndig ålder komna medborgare af kommunen, som äro
svenska medborgare, till ett antal motsvarande minst en tjugondedel af
kommunens mantalsskrifna folkmängd, att förordna om anställande i
kommunen af omröstning rörande den sålunda väckta frågan.

2:o. 1 denna omröstning äga alla do kommunalmedlemmar att

deltaga, som uppnått myndig ålder, äga god frejd och äro svenska
medborgare.

3:o; Omröstningen, som sker med slutna sedlar, gäller endast
förbud eller icke förbud mot ifrågasatt upplåtande af försäljningsrättigii
e ter.

4:o. Om förbudsförslaget af mer än hälften af de i omröstningen
deltagande antuges, träder det i kraft från den tidpunkt, då förut bevil -

Sammansatta Bcvillninijs- (och Larj-)utskottets Betänkande N;<> k, 11

jado rättigheter upphöra, och må ny fråga om upplåtande af rättigheter
ej väckas förrän efter tro år. Om förslaget af flertalet röstande ogillas,
har det förfallit, och kan ny fråga om förbudsomröstning likaledes oj
väckas förrän efter tre år.

5:o. Besvär öfver det genom omröstningen fattade beslutet må
ej anföras på annan grund, än att det förmenas icke hafva tillkommit i
laglig ordning; och skall Konungens befallningshafvande, därest beslutet
af sådan anledning undanröjes, förordna om anställande af ny omröstning.
»

Denna motion behandlades af sammansatt bevillnings- och lagutskott,
hvilket, efter en utredning om verkningarna inom olika länder
af lagstiftningsåtgärder i den föreslagna riktningen, i sitt betänkande
(n:o 6) yttrade:

»Af den ofvan lämnade kortfattade redogörelsen för hithörande
förhållanden i några länder, särskildt i de af motionären åberopade
Nordamerikas förenta stater och England med dess kolonier samt vårt
eget land, framgår enligt utskottets åsikt, att det lokala optionssystemet
icke är mindre fullständigt tillämpadt i vårt land än uti öfriga anförda
länder. De kommunala myndigheterna hafva i Sverige med större
framgång än uti de flesta länder inskränkt brännvinsförsäljningen och
uti de flesta kommuner för landsbygden till och med infört absolut
förbud. Att stadskommunerna hos oss icke ansett sig med framgång
kunna genomföra ett dylikt förbud, torde ej väcka förvåning, hos den,
som sett, att så godt som öfverallt i andra länder, där försök i städerna
i den riktningen gjorts, dessa utfallit mindre gynnsamt och måst.öfvergifvas.
Fördelen att måhända något kunna inskränka förbrukningens
totala belopp har uppvägts af den demoralisation och de andra olägenheter,
som förbudets kringgående så godt som allestädes medfört.
Emellertid äro äfven stadskommunerna i vårt land i sin fulla rätt att,
genom lokal option införa förbud för minuthandel med eller iskänkning
af brännvin, om blott stadsfullmäktige eller allmän rådstuga och magistraten
äro ense om fördelen däraf.

Utskottet har icke uti de af motionärerna anförda utländska förhållandena
kunnat finna något exempel på, att den lokala optionen varit
uppdragen åt en vidsträcktare krets röstberättigade än den, som utgjorts
af de i allmänhet i kommunala angelägenheter röstberättigade, men väl
har det visat sig på flera ställen fördelaktigt att lägga afgörandet i händerna
på ett mindre antal personer, som representera ett större område,
i ändamål att minska deras inflytande, hvilkas intressen mer eller mindre
vore förbundna med spirituosaförsäljningen. 1 likhet med förliden

12 ^Sammansatta Bevillnings- (och Lag-)utskottets Betänkande N:o 6.

Riksdags bevillningsutskott medgifver utskottet visserligen, att öuskvärdt
vore, det ett större inflytande än nu är fallet tillerkändes flertalets åsikt,
men anser, att den af motionärerna föreslagna anordningen skulle alltför
mycket afvika från de nu i kommunala angelägenheter rådande rösträttsförhållandena.
Med brännvinsforsäljningen äro förbundna så stora
intressen, och sättet för dess tillämning är af så ingripande betydelse
för kommunernas lugna och lifskraftiga utveckling, att något talande
skäl näppeligen torde kunna anföras, hvarför icke hithörande frågor
borde afgöras på enahanda sätt och af samma korporationer som kommunens
öfriga angelägenheter. Nykterhetsfrågorna hafva såväl i vårt
land som i andra länder visat sig äga förmågan att sätta sinnena i
sådan rörelse, att snarare mer än mindre betänksamhet och mogenhet
i uppfattningen erfordras för deras lugna profvande än vid andra af
de oftare förekommande kommunala frågorna.

Såväl licenssystemet som än mer en på den lokala optionen grundad
ren förbudslagstiftning innebär enligt utskottets uppfattning ett
sådant ingripande i den enskilde individens handlingsfrihet och lefnadsförhållanden,
att hvarje fortskridande på dessa vägar bör ske endast i
mån som det allmänna rättsmedvetandet uppbär och gillar de föreslagna
åtgärderna. Ett förhastadt steg i nämnda riktning — låt vara framkalladt
af aldrig så välmenande och entusiastiska sträfvanden — framkallar
lätt motsatsen af den verkan, som åsyftas.»

Utskottet hemställde, att motionen icke måtte till någon Riksdagens
åtgärd föranleda, och denna hemställan bifölls af Riksdagen, af Första
Kammaren utan föregående diskussion och utan votering, samt af Andra
Kammaren, efter diskussion, med 141 röster mot 74, hvilka afgåfvos
för bifall till motionen.

En motion med samma förslag som det i sist omförmälda motion
framställda förekom jämväl vid 1896 års riksdag.

I sitt i anledning af motionen afgifna betänkande (n:o 1) förklarade
sig bevillningsutskottet icke anse förslaget innefatta bättre bestämmelser
än dem, som redan vore gällande i fråga om sättet för bestämmande
af rättigheter till minuthandel med och utskänkning af brännvin;
och yttrade utskottet vidare:

»Redan enligt nu gällande förordning har i de flesta landtkommuner
fullständigt förbud blifvit infördt, och möjlighet att få sådant förbud till
stånd finnes äfven för städerna. Det torde nämligen icke lida något
tvifvel, att stadsfullmäktige eller allmän rådstuga och magistraten skulle
afstyrka, beviljandet af försäljningsrätt inom staden, om en mera allmän
önskan i sådan riktning skulle göra sig gällande inom samhället. Att

/Sammansatta Bevillnimjs- (och Lag-)utskotteta Betänkande N:o 6.

i denna fråga gifva do röstberättigade lika rösträtt, eller, såsom i motionen
föreslagits, utsträcka rösträtten än ytterligare genom, att lägga
afgörandet i händerna på en så vidsträckt krets röstberättigade som
kommunens alla till myndig ålder komna medlemmar, män och kvinnor,
Indika äga god frejd och äro svenska medborgare, finner utskottet innebära
eu alltför stor afvikelse från nu gällande grundsatser för kommunala
ärendens afgörande; hvarförutom, såsom 1894 års sammansattabevillnings-
och lagutskott i sitt ofvan omförmälda betänkande jämväl
framhållit, med brännvinsförsäljningen äro förbundna så stora intressen
och sättet för dess tillämpning är af så ingripande betydelse för kommunernas
lugna och lifskraftiga utveckling, att skäl icke förefinnes
att afgöra hithörande frågor på annat sätt än öfriga kommunala angelägenheter.
_ _

Utskottet hemställde förty, att motionen icke måtte af Riksdagen
bifallas, och Riksdagen fattade sitt beslut i enlighet med denna utskottets
hemställan. Sagda beslut fattades af borsta Kammaren utan
föregången diskussion och utan votering samt af Andra Kammaren, efter
diskussion, med 121 röster mot 58, livilka afgåfvos för bifall till motionen.

I en vid 1902 års riksdag väckt motion framställdes samma
yrkande som i den ofvan omförmälda motionen af år 1894.

I sitt öfver motionen afgifna betänkande (n:o 18) framhöll bevillningsutskottet,
bland annat, att enligt då gällande brännvinsförsäljningsförordning
den kommunala representationen i landskommun och i stadskommun,
om den vore enig med magistraten, kunde förhindra minuthandel
med och utskänkning af brännvin.

Bevillningsutskottet hemställde om afslag å motionen, emot hvilken
hemställan någon reservation icke afgafs inom utskottet. Utskottets
hemställan blef utan votering bifallen af såväl Första som Andra
Kammaren.

Vid 1907 års riksdag framställdes i fyra inom Andra Kammaren
väckta jnotioner yrkande om införande af kommunalt veto med allmän
folkomröstning i hufvudsaklig öfverensstämmelse .med de grunder, som
i den vid 1894 års riksdag afgifna motionen angifvits, beträffande försäljningen
såväl af brännvin som af vin och Öl. Eu motionär hade
dock föreslagit, att för att beslut i dylik fråga skulle hafva bindande
kraft, en majoritet af minst 2/3 af de afgifna rösterna skulle erfordras,
äfvensom att ett sådant beslut ej skulle kunna ändras förrän efter 5
års förlopp.

Dessa motioner behandlades af sammansatt bevillnings- och lagutskott,
som i sitt öfver motionerna afgifna betänkande (n:o 1) erinrade,

Sammansätta Bevillnings- (och Lag-)ulskottets Betänkande N:o 6,

bland annat, att enligt hvad för utskottet tillgängliga upplysningar
gafve vid handen, ingenstädes, där förbud mot försäljning af rusdrycker
införts, förbudet medfört åsyftad verkan, äfvensom att det icke syntes
lämplig!, att pa i motionerna föreslaget sätt införa speciella rösträttsgrunder
för afgörandet af särskilda kommunala angelägenheter, samt
vidare anförde:

*Då förslag till vidtgående reformer med afseende å den kommunala
rösträtten i dess helhet nu föreligga till Riksdagens pröfning, synes
ock den af motionärerna ifrågasatta anordning desto mindre af behofvet
påkallad, som, därest en reform af hela den kommunala rösträtten i
sålunda föreslagen omfattning varder genomförd, flertalets åsikt skulle
på behörigt sätt kunna gorå sig gällande i den förevarande frågan. —-

Med erinran, att gällande författningar redan innehålla stadganden
om kommunal vetorätt beträffande såväl detaljhandel med brännvin som
iskänkning af vin och Öl, vill utskottet slutligen fästa uppmärksamhet
därå, att den nu ifrågasatta folkomröstningen ingalunda innebär absolut
visshet för ernående i alla fall af beslut i sådan riktning, som motionerna
uppenbarligen åsyfta. Det kan nämligen ganska väl tänkas, att
till följd af verksam agitation bland de många röstberättigade flertalet
uttalar sig för en försäljningsrätt, som icke skulle blifvit beviljad, därest
frågan fått behandlas i nu lagstadgad ordning.»

Utskottet hemställde, att motionerna icke måtte till någon Riksdagens
åtgärd föranleda, emot hvilken hemställan fem ledamöter från
Andra Kammaren reserverade sig under yrkande om bifall till motionerna.

Utskottets hemställan bifölls af Första Kammaren utan föregående
diskussion och utan votering, hvaremot Andra Kammaren, efter diskussion,
med 113 röster mot 69 biföll deri vid betänkandet fogade reservationen.

Slutligen bragtes frågan jämväl under 1908 års riksdags pröfning
likaledes genom fyra motioner i Andra Kammaren, i hvilka yrkades
aflåtande af skrifvelse till Kungl. Maj:t med begäran om framläggande
för Riksdagen af förslag till bestämmelser om införande af kommunalt
veto med allmän omröstning med lika och direkt rösträtt i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med de vid 1894 års riksdag angifna grunder,
med den förändring likväl, att % majoritet skulle erfordras såväl för
förbudets införande som för dess upphäfvande.

Sammansatta bevillnings- och lagutskottet anförde i sitt öfver
motionerna afgifna betänkande (n;o 1), sedan utskottet med officiella
siffror påvisat såväl nedgången i förbrukningen af spirituösa drycker

Sammansatta Bevillninys- (och Lag-)ntskottots Betänkande N;o 0. 15

inom landet som ock den starka minskningen af antalet begagnade
ständiga försälj ningsrättigeter, bland annat, följande:

»Det lär ock svårligen kunna bestridas och har äfven af nykterhetsifrare
medgifvits, att redan nu gällande lagstadganden äro till fyllest för
åvägabringandet af kommunalt rusdrycksförbud, därest ett sådant förbud
uppbäres al'' eu mera allmän folkmening. Härom vittnar därjämte den
omständigheten, att försäljningsrättigheter, tillkomna under medverkan
af de kommunala myndigheterna, i stora delar af landet ej förekomma
å landsbygden. Enligt officiella uppgifter för försäljningsåret 1905—
1906 finnes ingen enda ständig försäljningsrättighet å landsbygden i fyra
län, nämligen i Uppsala, Södermanlands, Västernorrlands och Jämtlands
län. I hvart dera af sju län finnes blott eu dylik rättighet å landsbygden
och äro fem af dessa rättigheter privilegierade, nämligen de i Blekinge,
Värmlands, Örebro, Västerbottens och Norrbottens län. I ytterligare tre
län bestå på landsbygden endast privilegierade rättigheter (fyra i hvarje
län). — Dessa privilegierade rättigheter komma i den mån de icke
redan upphört, att inom icke aflägsen tid upphöra. — I tolf län finnes
sålunda å landsbygden icke någon enda ständig försälj ningsrättighet, till
hvars upprättande vederbörande kommunala myndigheter medverkat. Det
är under sådana förhållanden icke befogadt att, såsom i motionerna
skett, tala om »storfyrkarnes öfvermäktiga inflytande till rusdryckshandteringens
förmån». Fastmer anser utskottet det vara ådagalagdt, att,
därest inom en kommun ett allmänt kraf på lokalt rusdrycksförbud förefinnes,
detta redan med nuvarande kommunala rösträttsbestämmelser kan
förverkligas.

Utskottet vill för öfrigt i detta sammanhang erinra om den vidtgående
kommunala rösträttsreform, som under viss förutsättning antagits
af 1907 års Riksdag och som med all säkerhet torde komma att i afsevärd
mån öfverflytta bestämmanderätten i kommunala angelägenheter på
de mindre fyrktalens innehafvare. Den af motionärerna ifrågasatta anordning
torde därför så mycket mindre vara påkallad af något verkligt
behof, som efter allt att döma berörda reform inom jämförelsevis kort
tid kan antagas vinna tillämpning.

Utskottet har redan framhållit, att konsumtionen af alkoholhaltiga
drycker i vårt land betydligt aftagit. Att nykterhetsrörelsen därtill medverkat,
är obestridligt, liksom ock att lämpliga lagbestämmelser främjat
detta goda förhållande, men hufvudsakligen är det nog allmänbildningens
väsentliga höjande och det alltjämt fortskridande folkupplysningsarbetet,
som mest verkat härtill. Utskottet håller ock bestämdt före, att ett
försök att genom skärpta lagbestämmelser, livilka icke uppbäras af en

Sammansatta Bevillnings- (och Lag^utslcottets Betänkande N:o S.

mera allmän folkmening, söka åstadkomma afhållsamliet lätt kan medföra,
att de resultat, som i berörda afseende nu vunnits, äfventyras. Så
länge den ojämförligt större delen af vårt folk icke ser något brottsligt
i ett måttligt njutande af alkoholhaltiga drycker, skola alltför stränga
restriktiva lagbestämmelser uppfattas såsom ett otillbörligt intrång i den
personliga friheten. Dylika restriktioner medföra då ej åsyftadt gagn,
men väl allvarliga olägenheter. Enligt utskottets mening kan det med
allt skäl ifrågasättas, om genom de af motionärerna föreslagna åtgärder
åstundadt resultat skulle stå att vinna. Utskottet delar för öfrigt den
af 1907 års utskott uttalade mening, att det icke är lämpligt, att, som
motionärerna föreslå, införa speciella rösträttsgrunder för åtgörande! af
särskilda kommunala angelägenheter.»

Utskottet hemställde förty om afslag å motionerna. Häremot
reserverade sig samtliga ledamöter från Andra Kammaren under yrkande
om bifall till motionärernas framställning.

Utskottets hemställan bifölls af Första Kammaren utan votering,
hvaremot Andra Kammaren, likaledes utan votering, biföll den vid betänkandet
fogade reservationen.

Utskottets

yttrande.

Utskottet, som tillåter sig hänvisa till hvad 1908 års utskott sålunda
yttrat i ämnet, vill ytterligare framhålla, att, enligt hvad den senast
publicerade officiella statistiken (afseende tillverkningsåret 1906—
1607) gifver vid handen, antalet ständiga försäljningsrättigheter fortfar
att nedgå. I synnerhet har minskningen varit stor å landsbygden,
hvarest numera kvarstå endast 105 dylika rättigheter, däraf 65 privilegierade,
hvilka senare, som bekant, komma att inom kort tid upphöra.
Således har med tillämpning af nu gällande lagbestämmelser en afsevärd
begränsning af försäljningsrättigheternas antal ernåtts.

Utskottet vill därjämte erinra om, att innevarande Riksdag i samband
med antagandet af förändrade bestämmelser för utöfvandet af den
politiska rösträtten definitivt godkänt den redan år 1907 framlagda
vidtgående kommunala rösträttsreformen. Efter dennas genomförande
komma de små röstetalens innehafvare att vinna ett betydligt ökadt
inflytande inom kommunen, och det torde vara allt skäl att afvakta,
hvilken verkan detta kan medföra på afgörandet af de kommunala ärenden,
som i motionerna afses, innan man med hänsyn till dessa inför
den allmänna folkomröstningens grundsats, mot hvilken stora principiella
betänkligheter måste resa sig.

Skulle emellertid äfven efter den kommunala rösträttsreformens
genomförande krafvet på en förändrad ordning för afgörandet af före -

Sammansatta Bevillnings- (och Lag-)utskottets Betänkande N;o 6. 17

varande frågor kvarstå, lär, enligt utskottets mening, ett afgörande
böra träffas först, sedan en allsidig och verkligt vägledande utredning
förebragts såväl om verkningarna i nykterhetens intresse af de bestämmelser,
hvilka i förevarande syfte må varda föreslagna, som ock rörande
de följder i ekonomiskt afseende, som ett mycket hastigt utsträckande
af det lokala rusdrycksförbudet till ett större antal kommuner, komme
att medföra.

Att fråntaga de kommunala myndigheter, hvilka bära ansvaret för
den ekonomiska förvaltningen, beslutanderätten i ofvan berörda frågor
samt hänskjuta desammas afgörande till allmän folkomröstning, måste
under nuvarande förhållanden vara i ekonomiskt afseende mycket betänkligt.
Och det synes utskottet tvifvelaktigt, huruvida en sådan
ordning skulle vara af beståndande gagn i nykterhetsafseende. Den
allmänna folkomröstningen är ett mycket oberäkneligt maktmedel och
torde ofta utfalla till förmån för den mening, från hvars sida den häftigaste
agitationen förts. Den sakliga och insiktsfulla pröfning, som
alltid borde föregå en frågas afgörande, komme sålunda i regel att
saknas, i synnerhet som den känsla af ansvar, hvarunder de kommunala
myndigheterna handla, ej torde så starkt förnimmas hos de i en dylik
folkomröstning deltagande.

Därtill kommer, att något medel att vinna ändring i ett beslut,
framgånget ur en sådan allmän omröstning, icke skulle stå till buds,
hvilka dess konsekvenser än månde blifva.

Erfarenheten såväl från vårt eget som från andra länder gifver
vid handen, att restriktiva lagbestämmelser, som icke uppbäras af en
mera allmän folkmening, lätt uppfattas som ett otillbörligt intrång i den
personliga friheten och då ej medföra åsyftadt gagn. En viss varsamhet
bör därför vid lagstiftning å hithörande område göra sig gällande
för att icke redan vunna resultat skola äfventyras.. _En så genomgripande
förändring i bestämmelserna angående försäljning af brännvin,
vin och Öl, som i motionerna föreslagits, synes därför, såsom
ofvan sagts, redan ur nykterhetssynpunkt näppeligen vara att förorda.

På grund af hvad sålunda anförts, hemställer utskottet:

l:o) att förevarande motioner, n:is 131 och 149,
om skrifvelse till Kungl. Maj:t angående införande
af på allmän folkomröstning grundadt kommunalt veto
i fråga om försäljning af brännvin icke måtte till
någon Riksdagens åtgärd föranleda; samt
Bih, till Eiksd. Prat. 1909. 5 Sami. 2 Afd. 6 Raft.

Sammansätta Bevillnings- (och Lag-)utskottets Betänkande N;o 6.

2\o) att förevarande motioner, n:is 132 och 150,
om skrifvelse till Kungl. Maj:t angående införande
af på allmän folkomröstning grundadt kommunalt veto
i fråga om försäljning af vin och Öl icke heller måtte
till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 5 maj 1909.

På sammansatta bevillnings- och lagutskottets vägnar:

AXEL SCHOTTE.

Sammansatta Bevillningt- (och Lag-)utskottets Betänkande N:o tJ.

Reservation:

af herrar Schotte, Ericsson i Ofvanmyra, Berg i Göteborg, grefve
R. G. Hamilton, Pettersson i Södertelje och Jansson i Edsbäcken, hvilka
anfört följande:

»De af utskottet åberopade skälen för dess afstyrkande utlåtande
Unna vi icke öfvertygande. Hvad sålunda till eu början angår utskottets
uppgift, att antalet »ständiga försäljningsrättigbeter» redan nu
är stadt i nedgående samt att således redan med nu gällande bestämmelser
en afsevärd begränsning af dessa rättigheter kan åstadkommas,
så må erinras, dels, att denna begränsning till hufvudsaklig del tillkommit
genom Riksdagens beslut rörande upphörande af gästgifveriers
försäljningsrätt, dels ock att de af utskottet till stöd härför anförda
siffror afse endast antalet årännuinsförsäljningsrättigheter, icke rättigheter
till försäljning af vin och Öl. Huruvida äfven antalet af sistnämnda
rättigheter för närvarande är stadt i nedgående, hafva vi oss
icke bekant. I alla händelser lär den omständigheten, att vissa slag
af utskänkningsrättigheter undergått minskning, icke förringa önskvärdheten
af, att hvarje kommun får tillfälle att genom allmän omröstning
ytterligare påskynda ifrågavarande minskning.

Utskottet hänvisar vidare på den demokratisering af den kommunala
rösträtten, som genom innevarande års lagstiftning införts, och
förmenar, att man bör afvakta resultaten häraf, innan man vågar sig
på sådana experiment, som i förevarande motioner ifrågasatts. Härvid
må erinras, att enligt årets rösträttsreform den kommunala rösträtten
skall utöfvas enligt en graderad skala, som endast i mycket inskränkt
mån låter personligheten komma till sin rätt; och hvilka åsikter man
än må hysa om fastställandet af personlighetsprincipen såsom grund
för den kommunala rösträtten i allmänhet, synes det oss, att man
måste obetingadt erkänna dess berättigande när det gäller afgörandet
af frågor om rusdrycksförsäljningens inskränkande eller afskaffande.
Sådana frågor äro nämligen icke att betrakta såsom endast ordnings-,
hushållnings- eller skattefrågor, utan tillika såsom sedlighetsfrågor af
djupt ingripande betydelse i de enskildes och familjernas lif.

Ett ytterligare skäl för afslag har utskottet funnit i saknaden af
en allsidig och verkligt vägledande utredning om de sannolika verk -

20 Sammansatta Bevillnings- (och Lag-)atskoltets Betänkande N:o 6.

ningarna af lokala rusdryeksförbud. I anledning häraf anmärkes till en
början, att förslag om anställande af en dylik omfattande utredning
under de senaste åren upprepade gånger föreslagits Riksdagen, men
hittills alltid fallit på Första Kammarens motstånd. Men för öfrigt är
det väl uppenbart, att hvarje kommun, som skulle få att behandla förslag
om förbud mot all försäljning af starka drycker inom dess område,
skulle finna sig föranlåten att underkasta förslaget en grundlig
och omfattande utredning, innan den fattar sitt beslut i ämnet.

Vidare förmenar utskottet, att den allmänna omröstningen i dessa
frågor skulle komma att visa sig vara ett mycket opålitligt maktmedel,
som skulle komma att verka till förmån för den mening, för hvilken
drifvits den häftigaste agitationen. Äfven om denna farhåga emellanåt
skulle komma att besannas, så vore emellertid detta ej annat än
hvad som kan inträffa redan med nu gällande rösträttsbestämmelser,
och några vägande skäl, hvarför ett sådant resultat skulle oftare inträffa
vid bifall till ifrågavarande motioner, har utskottet icke anfört.

Utskottets farhåga, att något medel icke finnes att vinna ändring
i ett beslut, framgånget ur en allmän omröstning i enlighet med förevarande
förslag, synes bero på ett missförstånd. I händelse omröstningen
icke försiggått i laga ordning, skulle densamma naturligtvis
kunna på anförda besvär upphäfvas, med rätt för vederbörande kommun
att anställa ny omröstning. Om åter icke någon formell oriktighet
förelupit vid omröstningen, skulle visserligen beslutet icke kunna ändras
af högre administrativ myndighet, men detta är ju ej annat än hvad
som för närvarande gäller beträffande kommunala myndigheters beslut
i dylika frågor. Däremot skulle enligt förslagen beslut i dylika ärenden
efter tre års förlopp kunna upphäfvas af de röstberättigade själfva,
lör den händelse de funne sig otillfredsställda med förbudets konsekvenser.
Att förslagen upptagit bestämmelsen om en giltighetstid af
minst 3 år för hvarje i laga ordning fattadt beslut om kommunalt rusdrycksförbud,
motiveras med en af flere skäl lätt förklarlig önskan att
ej allt för ofta möjliggöra omkastningar i den kommunala politiken.

Utskottet hänvisar slutligen på det sakförhållandet att restriktiva
lagbestämmelser, som icke uppbäras af en mera allmän folkmening, ej
medföra åsyftadt gagn för nykterheten. Utan att förneka riktigheten
af denna allmänna sats, våga vi emellertid påstå, att krafvet på sådan
lagstiftning, som i förevarande motioner föreslagits, verkligen uppbäres
af en synnerligen stark och utbredd folkmening. Till stöd härför åberopas
dels den i utskottets betänkande intagna historiken öfver frågans
föregående riksdagsbehandling och dels den stora tillslutning, som

Sammansatta Bevillninys- (och Lay-)utskottets Betänkande N:o 6. 21

Sverige» nykterhetssällskaps representantförsamling erhållit på sin till
Sveriges kommuner riktade framställning om instämmande i Andra
Kammarens fjolårsbeslut i ämnet. 1,044 af 1,342 kommunalstämmor
uttalade nämligen sådant instämmande, 28 dock med reservation. Endast
55 uttalade sig mot reformen och 243 vägrade att uttala sig. Af 44
tillfrågade städer af böjde 39 att yttra sig, 4 uttalade sig till förmån
för lokalt veto och 1 för rusdrycksförbud.

På grund af hvad vi nu anfört, hemställa vi,

l:o) att Riksdagen, med anledning af förevarande
motioner n:is 131 och 149, ville hos Kungl. Maj:t
anhålla om framläggande för Riksdagen af förslag till
bestämmelser i syfte att afgörandet inom kommun af
väckt fråga om tillstånd till detaljhandel med brännvin
måtte äga rum genom allmän omröstning med
lika och direkt rösträtt i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med i motionerna angifna grunder; och

2:o) att Riksdagen, med anledning af förevarande
motioner n:is 132 och 150, ville hos Kungl. Maj:t
anhålla om framläggande för Riksdagen af förslag
till bestämmelser i syfte att afgörandet inom kommun
af väckt fråga om tillstånd till försäljning af vin
eller Öl måtte äga rum genom allmän omröstning med
lika och direkt rösträtt i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med de i motionerna angifna grunder.»

Bih. till Riksd. Prof. 1909. 5 Sami. 2 Afd. 6 Häft.