Sammansatta Bevillning*- och La q-Ut skottets Betänkande N:o 1

Betänkande 1875:Bevulu1

1

Sammansatta Bevillning*- och La q-Ut skottets Betänkande N:o 1.

N:o 1.

Ank. till Riksd. Kansli den 8 April 1875, kl.

e. in.

Betänkande, i anledning af väckt motion om tillägg till §§ 40 och 50 i
Kong!. Förordningen om vilkor en för ''försäljning af bränvin.

Inom Andra Kammaren har Herr E. Leijer (i motion n:o 109) föreslagit
särskilda tillagg till ifrågavarande paragrafer, och då Bevillnings-Utskottet till
hvilket denna motion blifvit hänvisad, på sätt i Utskottets betänkande n:o 2 an nödkt6

i; 7n K°!'' perknl°g,0ch för försäljning af bränvin, blifvit anmäldt, funnit
nödigt att foi behandling af forenämnda motion till öfverläggning med La»-U kottet sammanträda, bar ärendet, jemlikt föreskriften i 47 § Riksdagsordningen

l fv,t h“fagdt.faf Sammansatt Bevillnings- och Lag-Utskott, som härmed får i
frågan afgifva utlåtande. ltU 1

ia q ?VU Sållande förordning angående vilkoren för försäljning af bränvin den
18 September 1874 bar § 49 denna lydelse:

“Den, som under tid, då lian för förbrytelse mot förordningen är under
.lltal s ald samma förbrytelse fortsätter, skall, när lian härtill lagligen förvunnen
vai der, för hvarje gång stamning derför utfärdats och delgifvits, fällas till de
botei eller det fängelsestraff, som för sådan förbrytelse stadgade äro- dock må
fängelsestraffet icke öfverstiga ett år.“ ’ Ck In‘4

Det af Herr Leijer föreslagna tillägg till denna paragraf lyder “Varder

lian förvunnen att hafva sådan förbrytelse fortsatt eller förnyat
sedan lian i Underrätt redan en gång fäld blifvit, dömes såsom för andra gången
dermed beträdd; var han fald såsom för andra gången dermed beträdd, dömes
såsom for tredje gången beträdd11 o. s. v.

Bih. till Bikscl. Brot. 1875. 5 Sami. 2 Afd. 1 Höft.

2 Sammansatta Bevillnings- och Lag- Utskottets Betänkande A:o 1.

8 50 lvder för närvarande:

“Husbonde ansvarar för förbrytelse, som, med hans vetskap, mot denna
förordning begås af hans hustru, husfolk eller i hans arbete antagen person, likasom
vore förbrytelsen af husbonden sjelf gjord.''*

Härvid föreslår Herr Leijer följande tillägg:

“Samma ansvar gälle ock förlagsman eller den, som eljest bär direkt fordel
af rörelsen, ifall den, som förbrytelsen begått, ej förmår bota eller eljest ej

Ändamålet med förberörda ändringar skulle, enligt motionärens uppgift, vara

att förekomma dels att icke den, som föröfva!- olaga bränvinsförsäljning, genom
besvärs anförande i högre domstolar, skall kunna i det langsta undandraga sig
det förhöjda ansvaret för itererad förbrytelse, dels ock att en branvinshandlaie
eller destillator icke må kunna undandraga sig allt ansvar for olaga branvinshandel
men ändock tillgodogöra sig inkomsten deraf genom att låta sådan försäljning
utöfvas genom annan person, som saknade förmåga att erlägga de for förbrytelsen
stadgade böter och försäljningsafgifter. . .. , ,

7 Hvad nu först angår det föreslagna tillägget till § 49, så ar detsamma
helt och hållet stridande mot den rättsgrundsats, på hvilken föreskriften om forhöjdt
ansvar för återfall i brott stöder sig, och hvilken i 4 Kap. 11 § af gällande
strafflag finnes uttalad, den grundsatsen nemligen, att säd ant forhoj dt ansvar ej
skall ådömas utan då återfall skett sedan den brottslige till fullo undergått det för
förra brottet honom ådömda straff, och detta således visat sig vara for återhållande
från förnyad brottslighet otillräckligt; och om än, såsom motionaren påstår, bran viuslagstiftningen

är eu undantagslagstiftning, lärer detta dock icke hora sa förstas,

som om hvilken som helst allmänt antagen rättsprincip får vid denna lagstiftning
saklöst öfvergifvas. Att detta i förevarande fall icke lämpligen later sig gorå
torde framgå deraf, att den föreslagna bestämmelsen .skulle kunna leda till den
orimligheten att, i det fall der ett Underrätts utslag, hvarigenom ansvar för andra
resan oloflig bränvinsförsäljning ådömts,. tagit åt sig laga kraft genom någon oisummelse
å den sakfäldes sida eller annorledes, men Kongl. Maj:t emellertid,
efter anförda besvär, upphäft det föregående utslag, hvarigenom ansvar för forsta
resan dylik förseelse blifvit ådömdt, den sakfälde komme att undergå straff klandra
resan oloflig bränvinsförsäljning utan att förut genom laga kraft egande

utslag vara dömd för första resan. ..... '' . a ,.

. Med anledning af det nu anförda och då den i paragrafen redan befintliga

föreskrift, med särskild hänsyn till medgifna .latituder, om dess tillämpning med
erforderligt allvar påkallas, lärer kunna anses i allmänhet innefatta tillräckligt
verksam påföljd för en under pågående åtal fortsatt olaga bränvinsförsäljning,
hemställer Utskottet,

Sammansatta Bevillnings- och Lag-Utskottets Betänkande N:o 1. 3

att Herr Leijers förslag till tillägg vid § 49 icke må vinna
Riksdagens bifall.

Vidkommande härefter tillägget till § SO, kan Utskottet desto mindre tillstyrka
detsamma, som 3 Kap. i gällande Strafflag innehåller alla erforderliga
bestämmelser angående straffbarhet för delaktighet i brott, och motionärens förslag
hvilket val icke får antagas afse, att straff skulle ådömas eu förlagsman äfven
da han icke haft vetskap om förbrytelsen, i sjelfva verket innebär en inskränkning
af den i berörda lagrum stadgade straffbarhet, då motionären föreslår att
den delaktige förlagsmanneu skall straffas endast i fall den, som förbrytelsen begått,
ej formar bota eller eljest ej åtkomlig är. Utskottet hemställer fördenskull,
att hvad Herr Leijer föreslagit i afseende å tillägg till § 50
må af Riksdagen lemnas utan afseende.

Stockholm den 5 April 1875.

På Utskottets vägnar:

A. H. Fock.

''■K