Samhällstjänst
Betänkande 1991/92:JuU24
Justitieutskottets betänkande
1991/92:JUU24
Samhällstjänst
Innehåll
1991/92 JuU24
Propositionen
I proposition 1991/92:109 har regeringen (justitiedepartementet) föreslagit riksdagen att anta genom propositionen framlagda förslag till
1. lag om ändring i brottsbalken,
2. lag om ändring i rättegångsbalken,
3. lag om ändring i lagen (1989:928) om försöksverksamhet med samhällstjänst.
I samband med propositionen behandlar utskottet två med anledning av propositionen väckta motioner samt yrkanden i motioner från den allmänna motionstiden i år. Motionsyrkandena redovisas på s. 7.
De vid propositionen fogade lagförslagen har följande lydelse.
Motioner
Motioner väckta med anledning av propositionen
1991/92:Ju8 av Ingvar Svensson (kds) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av samhällstjänst som fristående påföljd för unga lagöverträdare i åldern 15--21 år.
1991/92:Ju9 av Hans Göran Franck och Anita Johansson (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att utvärderingen av samhällstjänstförsöket fortsätter som tidigare bestämts och planerats samt att den utvidgas till att i viss utsträckning omfatta det riksomfattande treåriga provisoriet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att samhällstjänst tillämpas som ett alternativ till fängelse och inte till villkorlig dom eller skyddstillsyn,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna behovet av utökade resurser för att samhällstjänsten skall kunna genomföras på ett ändamålsenligt sätt.
Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1992
1991/92:Ju620 av Karl Gustaf Sjödin (nyd) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förbättrad samordning mellan rättsväsendet och socialtjänsten för konsekventare åtgärder mot ungdomsbrottslighet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om införande av jourdomstol,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om frihetsberövande under utredningstid.
1991/92:Ju805 av Ingbritt Irhammar m.fl. (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder om samsyn och samordning mellan myndigheter,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om samhällstjänst för unga,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om gärningsmäns konfrontation med offret,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ungdomskontrakt.
1991/92:Ju833 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas
20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fördelningen av ansvaret mellan socialtjänsten och kriminalvården för ungdomar som begår brott,
21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ungdomsfängelse och veckoslutsfängelse.
Utskottet
Propositionens huvudsakliga innehåll m.m.
I propositionen läggs fram förslag om en utvidgning till hela landet av påföljdsformen samhällstjänst, som sedan den 1 januari 1990 pågått på försök på fem orter. Utvidgningen föreslås ske från den 1 januari 1993, när den ursprungliga treåriga tillämpningsperioden går ut. Den utvidgade tillämpningen föreslås tidsbegränsad till utgången av år 1995 i väntan på att en mera permanent ordning kan införas.
I propositionen föreslås vidare att domstol i samband med att en häktad döms till kontraktsvård skall ges möjlighet att förordna att den dömde skall vara omhändertagen en kortare tid, högst en vecka, i avvaktan på att vården kan inledas. Denna ändring föreslås träda i kraft den 1 juli 1992.
Till grund för förslagen ligger i den förra delen en första utvärdering av samhällstjänsten, i den senare delen påföljdsutredningens betänkande (SOU 1991:45) Påföljdsfrågor Frigivning från anstalt, m.m., som har remissbehandlats. Lagförslagen har granskats av lagrådet.
I propositionen tas också upp en rad andra förslag från påföljdsutredningen. Vissa förslag, anser regeringen, bör inte föranleda regeländringar, andra förslag bör behandlas i annat sammanhang. Påföljdsutredningens förslag i övrigt föranleder alltså inga förslag om lagändringar i detta lagstiftningsärende.
Överväganden
Samhällstjänst
Bakgrund
En försöksverksamhet med samhällstjänst inleddes den 1 januari 1990 med stöd av en särskild lag (prop. 1989/90:7, JuU10, rskr. 55). Försöksverksamheten, som skall pågå under åren 1990--1992, innebär att rätten i brottmål får döma till skyddstillsyn med föreskrift att den dömde skall utföra samhällstjänst genom oavlönat arbete enligt en arbetsplan i en omfattning -- mellan 40 och 200 timmar -- som bestäms i domen. En förutsättning för en sådan dom är att den tilltalade har förklarat sig villig att följa föreskriften. Vidare måste föreskriften bedömas vara av avgörande betydelse för att döma till skyddstillsyn i stället för till fängelse. Domstolen skall i domen ange hur långt straff som skulle ha dömts ut om fängelse i stället valts som påföljd. Om den dömde inte fullgör sina skyldigheter enligt föreskriften får påföljden undanröjas och ersättas med ett fängelsestraff.
Påföljdsformen är avsedd i första hand för yngre lagöverträdare. Den kan bli aktuell för främst två kategorier av brottslingar, nämligen den grupp som ådöms frihetsstraff efter återfall i inte alltför allvarliga förmögenhets- eller våldsbrott och den grupp som med hänsyn till brottslighetens art ådöms korta fängelsestraff på högst några få månader.
Försöksverksamheten är begränsad till fem tingsrätter, nämligen Uppsala, Linköpings, Helsingborgs, Malmö och Gävle tingsrätter.
Beslutet om att inleda försöksverksamheten föregicks av en intensiv kriminalpolitisk debatt som präglades dels av en önskan att finna påföljder som kunde vara alternativ till fängelsestraff -- den debatten pågår för övrigt alltjämt --, dels de svårigheter som ansågs förenade med en påföljdsform som den här aktuella. Frivårdskommittén, som behandlade saken utförligt i sitt slutbetänkande (SOU 1984:32) Nya alternativ till fängelsestraff, kom fram till att samhällstjänst inte borde införas. Orsakerna var flera. Bl.a. ansåg kommittén att det skulle vara svårt att garantera att samhällstjänst verkligen kom att ersätta ett fängelsestraff och inte en mildare påföljd.
I debatten åberopades också internationella erfarenheter -- olika varianter av samhällstjänst förekommer i många europeiska länder. Av särskilt intresse för svensk del ansågs vara att samhällstjänst använts på försök i Danmark sedan år 1982 och i Norge sedan år 1984.
I lagstiftningsärendet år 1989 ansåg utskottet mot bakgrund av de erfarenheter som vunnits i Danmark och Norge tiden mogen för att också i Sverige pröva samhällstjänst som sanktion vid brott. Det fanns emellertid, anförde utskottet, en lång rad frågor som borde besvaras innan samhällstjänst kunde göras till ett permanent inslag i det svenska påföljdssystemet. Många av dem kunde endast avgöras genom praktisk tillämpning av påföljdsformen. Utskottet avvisade krav på att försöksverksamheten skulle omfatta hela landet och ställde sig alltså bakom förslaget om en lokalt begränsad försöksverksamhet. Utskottet anförde bl.a. att denna, vid ett positivt utslag, senare kunde utökas till att omfatta även andra delar av landet.
Här bör nämnas att försöksverksamheten i Danmark och Norge fallit väl ut, och samhällstjänst är där sedan en tid en permanent påföljd. I Finland inleddes en försöksverksamhet liknande den svenska den 1 januari 1991. Försöket skall pågå i tre år.
I samband med att försöksverksamheten inleddes fick brottsförebyggande rådet (BRÅ) i uppdrag att utvärdera den, och BRÅ överlämnade den 15 augusti 1991 till regeringen en delrapport som behandlar de första 15 månaderna av försöksverksamheten.
I delrapporten redogör BRÅ främst för hittills gjorda erfarenheter av den praktiska hanteringen av samhällstjänst. Administrativt har verksamheten fungerat väl. Det har inte visat sig vara några nämnvärda svårigheter att finna lämpliga arbetsgivare, och flertalet arbetsgivare som har haft samhällstjänstdömda hos sig har varit villiga att ta emot ytterligare dömda.
BRÅ:s undersökning omfattar 107 samhällstjänstdomar. Av de dömda var 24 % yngre (18--24 år), tidigare belastade personer som dömts för förmögenhetsbrott. Omkring 70 % var under 25 år och ca 60 % hade tidigare dömts till en sådan påföljd som registreras i kriminalregistret (villkorlig dom, skyddstillsyn, fängelse, sluten psykiatrisk vård m.m.). De vanligaste huvudbrotten i domarna var misshandel (24 %), stöld (20 %) och rattfylleri (17 %). Sammanlagt 31 personer var 20 år eller yngre. Av dem var två under 18 år.
Den ursprungliga arbetsplanen ändrades i flertalet fall (87 %), ofta beroende på önskemål från arbetsgivaren.
Enligt en bedömning som görs i rapporten har samhällstjänstdomen i omkring 75 % av fallen ersatt en dom på fängelse.
Omkring 65 % av de dömda fullgjorde samhällstjänstdomen på ett tillfredsställande sätt. I övriga fall krävdes ingripanden av övervakningsnämnden, och i åtta fall var misskötsamheten så allvarlig att den föranledde ett undanröjande av domen.
Bedömning
Försöksverksamheten med samhällstjänst upphör som nyss framgått vid kommande årsskifte medan en fullständig utvärdering av verksamheten beräknas vara avslutad först i april 1994, dvs. drygt ett år senare. Frågan blir då om möjligheten att ge föreskrift om samhällstjänst bör finnas också under utvärderingstiden eller om möjligheten till sådan dom skall upphöra den 1 januari 1993 för att sedan, när utvärderingen har avslutats, eventuellt åter införas.
Avgörande för ett ställningstagande till den frågan är, som utskottet ser det, hur den hittillsvarande försöksverksamheten utfallit. Som framgått ovan måste resultatet av den anses övervägande positivt. Administrativt har verksamheten fungerat väl. Det har inte visat sig svårt att finna lämpliga arbetsgivare och frivårdsmyndigheterna synes ha kunnat finna de tilltalade som bör komma i fråga för samhällstjänst. En tillfredsställande stor andel av de dömda har också fullgjort sin samhällstjänst. Utskottet vill för sin del här göra observationen att det knappast kan förväntas att alla samhällstjänstdömda fullgör sina åtaganden utan ingripanden från övervakningsnämnden; självklart måste många av de dömda behöva stöd från t.ex. en övervakare eller frivårdsmyndigheten för att klara av att genomföra samhällstjänsten, och att genomförandet inte alltid är utan komplikationer är inte ägnat att förvåna. Att övervakningsnämnden i många fall måst ingripa bör alltså inte utan vidare tolkas som att samhällstjänsten inte fungerar. Tvärtom finns enligt utskottets uppfattning mycket som talar för att samhällstjänsten på det stora hela hittills fungerat väl.
Vad utskottet nu anfört bör vara en utgångspunkt för bedömningen i detta ärende. Härtill kommer de goda erfarenheter av samhällstjänst som gjorts i Norge och Danmark. Utskottet anser för sin del att det finns mycket som talar för att påföljdsformen samhällstjänst kommit för att stanna. Mot den bakgrunden bör möjligheten att döma till skyddstillsyn med föreskrift om samhällstjänst inte upphöra när den nuvarande lagen om försöksverksamhet upphör att gälla. Som föreslås i propositionen, och för övrigt i linje med vad utskottet uttalade i 1989 års lagstiftningsärende, bör påföljdsformen också kunna tillämpas i hela landet. Med hänsyn till att försöksverksamheten ännu inte avslutats är det dock som justitieministern anför uppenbart att det saknas underlag för en permanent reglering. Den reglering som föreslås träda i kraft den 1 januari 1993 bör alltså i enlighet med regeringsförslaget göras tidsbegränsad.
Som nu framgått tillstyrker utskottet regeringsförslaget.
Utskottets nu gjorda ställningstagande innebär att utskottet ställer sig bakom en ordning som sammanfattningsvis går ut på att nuvarande regler för samhällstjänst skall tillämpas i hela landet under åren 1993--1995.
I motionerna Ju8 och Ju805 framställs yrkanden som innebär att den framtida utformningen av samhällstjänsten bör övervägas. Motionärerna förordar att samhällstjänst blir en självständig påföljd i första hand för unga lagöverträdare mellan 15 och 18 år.
Den i motionerna väckta frågan kommer att bli föremål för överväganden i den utredning om en översyn av det straffrättsliga påföljdssystemet som regeringen nyligen beslutat om (dir. 1992:42). Härigenom får motionsönskemålen anses tillgodosedda, och utskottet avstyrker bifall till dem.
I motion Ju9 begärs ett uttalande som går ut på att skyddstillsyn med föreskrift om samhällstjänst skall dömas ut endast i fall där påföljden eljest hade blivit fängelse.
BRÅ gör i sin första utvärdering bedömningen att påföljdsformen ersatt en dom på fängelse i omkring 75 % av domarna.
Utskottet vill för sin del hänvisa till sina uttalanden i samband med beslutet om införandet av försöksverksamheten. Här gör utskottet klart att påföljdsformen är avsedd att komma i fråga endast om alternativet är en dom på fängelse, något som för övrigt också framgår direkt av 2§ lagen om försöksverksamhet med samhällstjänst. Utskottet anser det för sin del självklart att de rättstillämpande myndigheterna följer gällande lag. Något uttalande från riksdagens sida behövs inte, och utskottet avstyrker bifall till motion Ju9 i denna del. Utskottet vill tillägga att BRÅ:s bedömning är gjord i efterhand; det går inte nu att slå fast hur rätten i det enskilda fallet resonerat. Det kan knappast heller förväntas att en sådan i efterhand gjord bedömning alltid utfaller på samma sätt som den bedömning som gjordes i målet. Det är emellertid självklart angeläget att lagstiftarens intentioner följs även i detta sammanhang, och frågan om i vilken utsträckning samhällstjänst ersatt fängelse bör, anser utskottet, uppmärksammas särskilt i utvärderingen av försöksverksamheten.
I motion Ju9 begärs också att den kommande verksamheten med samhällstjänst skall ges tillräckliga resurser.
Av budgetpropositionen framgår att för samhällstjänst beräknats 11,1 milj.kr. för nästa budgetår. Detta innebär en förstärkning jämfört med innevarande budgetår med 8 milj.kr. I förslaget har beaktats den utvidgning av samhällstjänsten som föreslås i detta ärende. Riksdagen har godtagit förslaget till medelsanvisning (prop. 1991/92:100, bilaga 3 s. 125 f, JuU22, rskr. 229).
Utskottet anser att yrkandet i motion Ju9 i denna del är tillgodosett, och utskottet avstyrker bifall till det.
I motion Ju9 aktualiseras till sist också frågan om utvärderingen av den pågående försöksverksamheten. Motionärerna befarar att den kommer att inskränkas i stället för att i enlighet med deras önskemål utvidgas till att i viss utsträckning omfatta även den utvidgade verksamhet som enligt vad som här föreslås inleds den 1 januari 1993.
Som tidigare framgått pågår redan en utvärdering av den pågående försöksverksamheten, och bakgrunden till att regeringen nu föreslår en tidsbegränsad ordning med samhällstjänst i hela landet är som ovan framgått att justitieministern anser (s. 10) att tillräckligt underlag för en permanent reglering av samhällstjänsten saknas. I denna del anser utskottet motionärernas farhågor obefogade.
När det sedan gäller den tidsbegränsade verksamheten anför justitieministern (s. 11) att den kommande översynen av det straffrättsliga påföljdssystemet vid sina överväganden om samhällstjänstens inordning i brottsbalken bör beakta såväl erfarenheterna av försöksverksamheten som av den utvidgade tidsbegränsade verksamheten. Med den ordningen finner utskottet även den senare delen av det här aktuella yrkandet tillgodosett.
Utskottet avstyrker bifall till motion Ju9 i här behandlad del.
Övriga lagförslag
Utskottet tillstyrker förslaget om möjlighet till omhändertagande av en person som dömts till kontraktsvård.
I övrigt har utskottet ingenting att anföra med anledning av propositionen.
Övriga frågor
Inledning
I detta avsnitt tar utskottet upp några motionsyrkanden som rör behandlingen av unga lagöverträdare. De frågor som aktualiseras faller alla inom ramen för ungdomsbrottskommitténs uppdrag (dir. 1990:53). Kommittén skall utvärdera det nuvarande regelsystemet för unga lagöverträdare samt lämna förslag till i vilka former och på vilket sätt det allmänna i framtiden bör ingripa när ungdomar som har fyllt 15 år begår brott. Uppdraget kan beräknas vara slutfört under nästa riksmöte.
Bakgrund
Sedan länge särbehandlas unga lagöverträdare under 18 år. Deras brottslighet skall i betydligt mindre utsträckning än de äldres bli föremål för domstolsprövning och åtgärder inom kriminalvården. Principen är att de unga lagöverträdarna skall uppmärksammas av de sociala myndigheterna och att dessa på olika sätt skall ge råd och stöd eller ingripa med andra åtgärder. Tanken är att åtal skall kunna underlåtas om lika goda eller bättre behandlingsmöjligheter för en ung lagöverträdare kan åstadkommas utan att åtal väcks. Den rättsliga regleringen finns i första hand i socialtjänstlagen (1980:620; SOL), lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU) och lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare (LUL).
Samordning mellan myndigheter
I motionerna Ju620 och Ju805 understryks vikten av samordning mellan olika organ, i första hand polisen, skolan och socialtjänsten, när det gäller att komma till rätta med ungdomsbrottsligheten.
Utskottet har för sin del vid åtskilliga tillfällen under de senaste åren understrukit vikten av samarbete mellan berörda myndigheter (se t.ex. 1989/90:JuU29, 1990/91:JuU19 och 1991/92:JuU23). Utskottet vill nu än en gång betona vikten av samordnade insatser för de barn och ungdomar som av olika anledningar hamnat i svårigheter. Skolan har här en särskilt viktig roll eftersom olika svårigheter ofta också tar sig uttryck i skolk eller dålig skolanpassning (se BRÅ-rapport 1989:2). Detta ger skolan goda möjligheter att på ett tidigt stadium uppmärksamma problem och med föräldrarna ta upp vilka åtgärder som bör vidtas och vid behov initiera kontakt med t.ex. socialtjänsten. Även i övrigt har skolan i samarbete med polisen en nyckelroll när det gäller det mer övergripande brottsförebyggande arbetet.
I ungdomsbrottskommitténs direktiv framhålls att frågan om det allmännas åtgärder för att förebygga brott bland ungdomar är omfattande och komplicerad. Kommittén har därför inte fått i uppdrag att ta upp frågan i hela dess vidd men det står kommittén fritt att, mot bakgrund av den kriminologiska kunskap som finns, mer allmänt belysa det brottsförebyggande arbetets roll och betydelse för att komma till rätta med ungdomsbrottsligheten. Vidare framhålls att samarbetet mellan polisen och de sociala myndigheterna har stor betydelse i det lokala brottsförebyggande arbetet. Kommittén bör undersöka om förutsättningarna för detta samarbete kan förbättras och då särskilt överväga om gällande föreskrifter för uppgiftsutbyte och annat samarbete mellan berörda myndigheter är ändamålsenligt utformade.
Mot den angivna bakgrunden behöver här behandlade yrkanden i motionerna Ju620 och Ju805 inte föranleda någon åtgärd från riksdagens sida. Utskottet avstyrker bifall till dem.
Påföljdssystemet
I motion Ju833 aktualiseras frågan om påföljdssystemet för unga lagöverträdare. Motionärerna vill att riksdagen nu gör ett uttalande om fördelningen av ansvaret mellan socialtjänsten och kriminalvården för ungdomar som begår brott. Innebörden är att principerna i påföljdssystemet för unga lagöverträdare skall behållas oförändrade.
Ungdomsbrottskommitténs huvuduppgift är att undersöka om den nuvarande fördelningen av uppgifter mellan socialtjänsten och rättsväsendet är väl avvägd när det gäller de unga lagöverträdarna och om samordningen mellan myndigheterna kan förbättras. Enligt direktiven bör kommittén inventera olika tänkbara för ungdomar anpassade reaktioner samt bedöma i vad mån dessa kan antas vara lämpliga i syfte att motverka fortsatt brottslighet. I sammanhanget betonas att eventuella nya reaktioner, som inte är motiverade av den unges vårdbehov eller av andra omsorger om den unge, i princip inte bör kunna komma i fråga, om reaktionen framstår som mer ingripande än den påföljd som brottet skulle ha föranlett enligt normala påföljdsregler.
Kommittén skall också göra överväganden om verkställigheten av påföljderna. I denna del understryks i direktiven att det inte finns någon sådan motsättning mellan stöd- och hjälpåtgärder resp. tydliga reaktioner mot ett visst beteende att detta kan motivera att socialtjänsten inte skulle kunna ansvara för verkställigheten av åtgärder som har beslutats av domstol i samband med ett brottmål. En annan sak är, framhålls det, att det åtminstone vid mer ingripande sanktioner kan framstå som lämpligt att någon annan än socialtjänsten svarar för de beslut som kan krävas när den unge inte sköter de åligganden som domstolen beslutat om.
Utskottet konstaterar att ungdomsbrottskommittén har i uppdrag att pröva frågan om påföljder för unga i hela dess vidd. Utredningens arbete bör inte föregripas, och utskottet avstyrker bifall till det här aktuella motionsyrkandet.
Fängelse
I motion Ju833 begärs också uttalanden som går ut på att ungdomsfängelse inte skall återinföras som påföljdsform och att s.k. veckoslutsfängelse för unga inte skall införas.
I våldskommissionens promemoria Ungdomar och brott (SOU 1990:92, bilaga 2) föreslås att det inrättas åtminstone ett centralt särskilt ungdomshem för de mest brottsbelastade ungdomarna. Detta särskilda ungdomshem skulle ha staten som huvudman och ha hela landet som upptagningsområde. Allmän domstol skulle fatta beslut om intagning på det centrala särskilda ungdomshemmet och om minsta tid för vistelse där. Promemorian har överlämnats till ungdomsbrottskommittén.
I detta sammanhang bör nämnas att riksdagen har fattat principbeslut om att samtliga särskilda ungdomshem enligt 12 § LVU skall ha statligt huvudmannaskap (1990/91:SoU14 s. 24 f, rskr. 267). Frågan har därefter ytterligare belysts i betänkandet (SOU 1992:18) Tvångsvård i socialtjänsten -- ansvar och innehåll, där utredningen om tvångsinstitutioner inom socialtjänsten kommit till samma slutsats. Det betänkandet remissbehandlas för närvarande.
Utskottet vill här hänvisa till vad som nyss anförts om ungdomsbrottskommitténs uppdrag. Utskottet anser det således för tidigt att nu ta ställning i princip till olika former av fängelse och annan institutionsvistelse för unga lagöverträdare, och utskottet avstyrker bifall till motion Ju833 i denna del.
När det gäller frågan om veckoslutsfängelse kan utskottet dock inte undvika att redan nu ge uttryck för en viss tveksamhet. Enligt utskottets uppfattning framstår de praktiska svårigheterna med en sådan påföljdsform som svårlösta. Utskottet är emellertid inte berett att i detta sammanhang göra ett slutligt ställningstagande i den frågan utan avstyrker med hänvisning till beredningsläget även denna del av motion Ju833.
Konfrontation och ungdomskontrakt
I motion Ju805 förespråkas en ordning som innebär att den unge skall sammanträffa med offret för brottet, s.k. konfrontation. Syftet är att för den unge tydliggöra konsekvenserna av brottet.
Viss försöksverksamhet med konfrontation har pågått på olika håll i landet. En rapport om en försöksverksamhet i Sundbyberg kan förväntas under innevarande år. BRÅ har för avsikt att göra en utvärdering om försöksverksamheten når tillräcklig omfattning.
Vid tidigare behandling av liknande motionsönskemål (senast 1990/91:JuU19 s. 15 f) har utskottet understrukit både vikten av att den unge får klart för sig att hans beteende inte accepteras och av att han kommer till insikt om vad brottsligheten betyder för den som drabbats. Utskottet har dock avstyrkt motionsyrkandena med hänvisning till beredningsläget. Förra året konstaterade utskottet också att frågan kunde bli föremål för överväganden av ungdomsbrottskommittén.
I motion Ju805 tas också frågan om ungdomskontrakt upp.
Ungdomskontrakt enligt dansk modell innebär att den unge ingår ett avtal med föräldrarna, polisen och de sociala myndigheterna. Avtalet går ut på att den unge under viss tid skall delta i olika aktiviteter och avhålla sig från brott. Om kontraktet fullföljs skrivs det ärende av som föranledde kontraktet. Det brottet leder alltså inte till åtal och registreras inte heller i kriminalregistret.
När utskottet behandlade frågan förra året (1990/91:JuU19 s. 16) konstaterade utskottet att frågan var föremål för överväganden inom ungdomsbrottskommittén, och utskottet avstyrkte bifall till motionen.
Utskottet får nu hänvisa till vad som anförts ovan om ungdomsbrottskommitténs uppdrag beträffande påföljder för unga. Även de här aktuella frågorna faller inom ramen för kommitténs uppdrag, och kommitténs arbete bör avvaktas. Utskottet avstyrker bifall till dessa yrkanden i motion Ju805.
Jourdomstol m.m.
I motion Ju620 begärs att särskilda jourdomstolar för unga skall inrättas. Jourdomstolen skulle enligt förslaget få besluta om tillfälliga, högst två veckor långa omhändertaganden av unga som begått brott. Behovet av åtgärder för att tillrättaföra den unge skulle utredas under frihetsberövandet, i första hand av sociala myndigheter.
Frågan om jourdomstolar har behandlats av utskottet vid åtskilliga tillfällen under senare år, och oenigheten inom utskottet har varit stor. Nu kan utskottet konstatera att ungdomsbrottskommitténs uppdrag omfattar även den frågan; enligt direktiven skall en utgångspunkt för kommitténs överväganden vara att besluten om reaktioner vid brott av unga även i fortsättningen skall fattas inom rättsväsendet. Kommittén är oförhindrad att överväga om domstolens sammansättning eller förfarandet i de fall som avgörs av domstol bör anpassas till målens särskilda karaktär.
I sammanhanget vill utskottet erinra om de särskilda frister som gäller för handläggningen av ungdomsmål enligt LUL.
I den allmänna debatten understryks ofta vikten av snabba och resoluta ingripanden när det gäller brott av unga. Utskottet delar detta synsätt. Mot den bakgrunden finns det också enligt utskottets uppfattning mycket som talar för en ordning med särskilda jourdomstolar för unga. Utskottet vill emellertid inte föregripa ungdomsbrottskommitténs överväganden. Utskottet avstyrker bifall till motion Ju620 i denna del.
När det gäller korta frihetsberövanden vill utskottet först nämna att det redan i dag finns möjligheter till sådana åtgärder som motionären förespråkar. Det finns således möjlighet till straffprocessuella tvångsåtgärder också mot unga även om de är mer begränsade än när det gäller vuxna (se 7 § LUL). Sådana åtgärder beslutas i vanlig ordning av åklagare eller allmän domstol. Härutöver tillkommer möjligheten att ingripa med stöd av den sociala lagstiftningen och fatta beslut om omedelbart omhändertagande av den unge. Sådana beslut fattas av socialnämnd och fastställs av i första hand länsrätt (se 3, 6 och 7 §§ LVU). Tillfälliga omhändertaganden med stöd av den sociala lagstiftningen används bl.a. för att avbryta ett pågående brottsligt beteende och utreda behovet av åtgärder.
Också den här aktuella frågan omfattas av ungdomsbrottskommitténs uppdrag. I denna del anförs i kommitténs direktiv att den bör överväga behovet av ändring av gällande bestämmelser på området. De aspekter som särskilt tas upp i direktiven är möjligheterna att avbryta en pågående brottslig verksamhet och ge underlag för olika stödåtgärder genom en grundlig genomlysning av den unges sociala situation och nätverk.
Inte heller här vill utskottet föregripa ungdomsbrottskommitténs överväganden. Utskottet avstyrker bifall till motion Ju620 även i denna del.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande utvidgad användning av samhällstjänst att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:109 antar förslaget till lag om ändring i lagen (1989:928) om försöksverksamhet med samhällstjänst,
2. beträffande utredning om samhällstjänst som självständig påföljd att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Ju8 och 1991/92:Ju805 yrkande 3,
3. beträffande samhällstjänst i stället för fängelse att riksdagen avslår motion 1991/92:Ju9 yrkande 2,
4. beträffande resurser för samhällstjänst att riksdagen avslår motion 1991/92:Ju9 yrkande 3,
5. beträffande utvärdering att riksdagen avslår motion 1991/92:Ju9 yrkande 1,
6. beträffande övriga lagförslag att riksdagen antar genom propositionen framlagda förslag till
a) lag om ändring i brottsbalken, b) lag om ändring i rättegångsbalken,
7. beträffande samordning mellan myndigheter att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Ju620 yrkande 1 och 1991/92:Ju805 yrkande 1,
8. beträffande påföljdssystemet att riksdagen avslår motion 1991/92:Ju833 yrkande 20,
9. beträffande ungdomsfängelse att riksdagen avslår motion 1991/92:Ju833 yrkande 21 i denna del, res. 1 (s)
10. beträffande veckoslutsfängelse att riksdagen avslår motion 1991/92:Ju833 yrkande 21 i denna del, res. 2 (s)
11. beträffande konfrontation och ungdomskontrakt att riksdagen avslår motion 1991/92:Ju805 yrkandena 5 och 6,
12. beträffande jourdomstol att riksdagen avslår motion 1991/92:Ju620 yrkande 2, res. 3 (s) -- motiv.
13. beträffande frihetsberövande under utredningstid att riksdagen avslår motion 1991/92:Ju620 yrkande 3.
Stockholm den 28 april 1992
På justitieutskottets vägnar
Britta Bjelle
I beslutet har deltagit: Britta Bjelle (fp), Jerry Martinger (m), Ulla-Britt Åbark (s), Bengt-Ola Ryttar (s), Birthe Sörestedt (s), Birgit Henriksson (m), Nils Nordh (s), Karl Gustaf Sjödin (nyd), Göran Magnusson (s), Lars Sundin (fp), Sigrid Bolkéus (s), Christel Anderberg (m), Kent Carlsson (s), Anders Svärd (c) och Kjell Eldensjö (kds).
Reservationer
1. Ungdomsfängelse (mom. 9)
Ulla-Britt Åbark, Bengt-Ola Ryttar, Birthe Sörestedt, Nils Nordh, Göran Magnusson, Sigrid Bolkéus och Kent Carlsson (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 14 som börjar med "Utskottet vill" och som slutar med "denna del" bort ha följande lydelse:
Utskottet måste först konstatera att våldskommissionens förslag har stora likheter med den sedan länge avskaffade påföljdsformen ungdomsfängelse. Utskottet finner det för sin del inte lämpligt med en sådan ordning utan tar avstånd från förslaget. Enligt utskottets uppfattning kan ett fängelsestraff direkt motverka syftet att ge den unge förutsättningar för ett bra liv. Detta innebär dock inte att utskottet finner de nuvarande förhållandena inom ungdomsvården tillfredsställande. Emellertid har åtgärder som nyss framgått redan vidtagits, och utskottet konstaterar att det beslutade statliga huvudmannaskapet för de särskilda ungdomshemmen gör det möjligt med central intagning. Detta förbättrar förutsättningarna för en differentierad, väl fungerande vård för de mest brottsbelastade ungdomarna.
Mot bakgrund av vad utskottet här anfört bör, anser utskottet, ungdomsbrottskommittén få tilläggsdirektiv där det klart framgår att ungdomsfängelse inte bör införas och att vården i de särskilda ungdomshemmen skall utvecklas så att de mest brottsbelastade ungdomarnas behov kan tillgodoses. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 9 bort ha följande lydelse:
9. beträffande ungdomsfängelse att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Ju833 yrkande 21 i denna del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
2. Veckoslutsfängelse (mom. 10)
Ulla-Britt Åbark, Bengt-Ola Ryttar, Birthe Sörestedt, Nils Nordh, Göran Magnusson, Sigrid Bolkéus och Kent Carlsson (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 14 börjar med "När det" och på s. 15 slutar med "motion Ju833" bort ha följande lydelse:
När det gäller frågan om veckoslutsfängelse finner utskottet det uppenbart att den påföljdsformen skulle komma i fråga i första hand för ungdomar som i dag döms till vård inom socialtjänsten. Härtill kommer de betydande svårigheter av praktisk natur som föreligger när det gäller verkställigheten. Det finns således ingen anledning för ungdomsbrottskommittén att ägna frågan om veckoslutsfängelse någon uppmärksamhet. Regeringen bör vidta erforderliga åtgärder med anledning av vad utskottet nu anfört. Detta bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 10 bort ha följande lydelse:
10. beträffande veckoslutsfängelse att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Ju833 yrkande 21 i denna del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
3. Jourdomstol (mom. 12, motiveringen)
Ulla-Britt Åbark, Bengt-Ola Ryttar, Birthe Sörestedt, Nils Nordh, Göran Magnusson, Sigrid Bolkéus och Kent Carlsson (alla s) anser att den del av utskottets yttrande på s. 16 som börjar med "I den" och som slutar med "denna del" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser det självklart att samhället måste reagera snabbt och konsekvent när ungdomar begår brott. Däremot saknas orsak att av den anledningen införa jourdomstolar. Redan enligt den nuvarande regleringen krävs ju en snabb handläggning. Enligt utskottets uppfattning måste det också starkt ifrågasättas om de krav rättssäkerheten ställer kan tillgodoses i ett system med jourdomstolar. Utskottet anser det alltså inte aktuellt att införa jourdomstolar, och utskottet avstyrker bifall till motionen i denna del.
Särskilt yttrande
Påföljdssystemet (mom. 8)
Ulla-Britt Åbark, Bengt-Ola Ryttar, Birthe Sörestedt, Nils Nordh, Göran Magnusson, Sigrid Bolkéus och Kent Carlsson (alla s) anför:
Ungdomsbrottsligheten har ofta sin grund i psykiska och sociala problem. De problemen löses inte genom rättsliga insatser utan kräver andra åtgärder. Denna vår principiella inställning hindrar naturligtvis inte att ungdomsbrottskommitténs arbete är värdefullt när det gäller framtida ställningstaganden om unga lagöverträdare.
Innehållsförteckning
Propositionen 1 Lagförslagen 2 Motioner 7 Motioner väckta med anledning av propositionen 7 Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1992 7 Utskottet 8 Propositionens huvudsakliga innehåll m.m. 8 Överväganden 8 Samhällstjänst 8 Övriga lagförslag 12 Övriga frågor 12 Inledning 12 Bakgrund 12 Samordning mellan myndigheter 13 Påföljdssystemet 13 Fängelse 14 Konfrontation och ungdomskontrakt 15 Jourdomstol m.m. 15 Hemställan 16 Reservationer 18 1. Ungdomsfängelse (mom. 9) 18 2. Veckoslutsfängelse (mom. 10) 18 3. Jourdomstol (mom. 12, motiveringen) 19 Särskilt yttrande 19 Påföljdssystemet (mom. 8) 19