Samhällsinformation
Betänkande 1994/95:KU41
Konstitutionsutskottets betänkande
1994/95:KU41
Samhällsinformation
Innehåll
1994/95 KU41
Sammanfattning
I detta betänkande redovisas dels en av utskottet initierad undersökning av samhällsinformationen på en övergripande nivå resp. samhällsinformationen i riksdagen och i anslutning härtill gränssnittet till regeringskansliet, dels frågor om bl.a. informationshantering på elektronisk väg inom ramen för medborgarkontor resp. inom den offentliga förvaltningen generellt. Vidare behandlar utskottet sju motioner som väckts under den allmänna motionstiden.
Utskottet har med anledning av vad som framkommit vid behandlingen av den av utskottet initierade undersökningen om samhällsinformationen föreslagit ett tillkännagivande till regeringen om ansvaret för uppdatering av Samhällsguiden och regeringskansliets kommunikation med riksdagen och Rixlex. Utskottet har avstyrkt samtliga motioner.
Motioner
1994/95:K311 av Karl-Göran Biörsmark (fp) vari yrkas att riksdagen beslutar öppna en 020-linje till Sveriges riksdag.
1994/95:K312 av Per Bill (m) vari yrkas att riksdagen beslutar öppna Rixlex för allmänheten utan abonnemangsavgifter.
1994/95:K316 av Inger Lundberg m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen uppdrar åt sitt förvaltningskontor att utreda ekonomiska, praktiska och principiella konsekvenser av att erbjuda Rixlex kostnadsfritt till allmänheten.
1994/95:K810 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förmedling av samhällsinformation vid medborgarkontor och till allmänhetens persondatorer.
1994/95:K811 av Mats Odell (kds) vari yrkas
2. att riksdagen beslutar att riksdagens offentliga publikationer skall finnas tillgängliga i publika databaser utan kostnad inom 24 timmar efter offentliggörandet och att detta nya system skall vara infört senast den 31 december 1995, då även aktuella elektroniska diarier skall vara tillgängliga i publika databaser,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att propositioner, statliga utredningar etc. på samma sätt som riksdagens offentliga publikationer skall finnas tillgängliga i publika databaser,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att upprätta en plan för hur alla nya offentliga handlingar i stat, landsting och kommuner skall kunna nås elektroniskt senast den 31 december 1997,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att inleda ett arbete som leder till att alla historiska offentliga handlingar skall kunna nås elektroniskt senast den 31 december 1999,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tillsättandet av en kommitté som utarbetar förslag till ny utformning av riksdagens och regeringens olika arbetsdokument, som drar nytta av de möjligheter som ligger i det elektroniska mediet.
1994/95:Kr264 av Fanny Rizell m.fl. (kds) vari yrkas
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om medborgarkontor.
1994/95:Ub903 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas
6. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en ökad öppenhet hos myndigheter (motsvarande) i enlighet med vad som anförts i motionen.
Utskottet
1. Inledning
Det finns ingen självklar och allmänt omfattad definition av begreppet samhällsinformation. En definition som stått sig genom åren är dock den som Informationsutredningen lanserade 1969: "sådan information som är en följd av riksdagens, landstingens och kommunernas beslut och de instruktioner de utfärdat för myndigheterna". Denna definition får numera anses relativt snäv.
Riksdagen antog år 1971 vissa riktlinjer för samhällets informationsåtgärder (prop. 1971:56, bet. FiU23, rskr. 182). Enligt propositionen har samhällsinformationen två huvuduppgifter: att göra medborgarna medvetna om vilka rättigheter och skyldigheter de har och att göra det möjligt för medborgarna att hävda sina idéer och intressen i den demokratiska processen. Enligt riktlinjerna skall informationsåtgärder ses som en integrerad del av myndigheternas verksamhet och som ett medel bland andra för att uppnå de mål som gäller myndigheternas verksamhet.
Det samlade ansvaret för samhällsinformationsfrågorna ligger på regeringen med Finansdepartementet som ansvarigt departement.
Riksdagen svarar för en betydande del av samhällsinformationen i form av tillhandahållande av olika slags tjänster och produkter med inriktning på samhällsinformation.
Utvecklingen av informationstekniken (IT) har kraftigt skjutit fart under de senaste åren. Bl.a. har de tekniska möjligheterna att enkelt och billigt distribuera information lagrad i databaser förbättrats successivt. Ett uttryck för denna utveckling är riksdagens informationssystem Rixlex, som mot en viss avgift tillhandahåller information ur riksdagens databaser om bl.a. propositioner, motioner, betänkanden och protokoll till såväl ledamöter och tjänstemän som till allmänheten. Som framgår av de motioner som redovisas i den fortsatta framställningen ökar kraven i olika hänseenden på tillgängligheten av myndigheternas handlingar på elektronisk väg. Kraven gäller dels vilka handlingar som bör finnas tillgängliga, dels prissättningen på dessa tjänster.
Under senare år har idéer om inrättande av s.k. medborgarkontor vunnit insteg i vissa kommuner. Ett medborgarkontor har flera funktioner, främst att svara för handläggning "över disk" av enklare ärenden enligt utländska förebilder. Medborgarkontoret tillhandahåller även allmän information om samhällsservicen. En mer avancerad version av medborgarkontor -- "elektroniska medborgarkontor" -- som är under utveckling gör det möjligt för allmänheten att på egen hand söka information ur databaser innehållande bl.a. kommunala handlingar från publika terminaler eller från persondatorer i hemmen.
2. Utskottets uppföljning och utvärdering av samhällsinformationen
2.1 Inledning
Utskottet beslöt hösten 1993 att under våren 1994 genomföra en förstudie om samhällsinformationen med tyngdpunkt på riksdagens medverkan i denna. Projektet äger rum inom ramen för den allmänna uppföljnings- och utvärderingsverksamhet som förordats av Riksdagsutredningen 1993/94:TK1 Reformera riksdagsarbetet. Ett underlagsmaterial som utarbetats för utskottets räkning redovisas nedan.
2.2 Riksdagen och samhällsinformationen
Riksdagens ansvarsområde när det gäller samhällsinformationen omfattar
beslut om riktlinjer för samhällsinformationen uppföljning av riktlinjer och andra beslut rörande samhällsinformationen fullgörande av egna informationsskyldigheter mot medborgarna.
De enheter inom riksdagens förvaltningskontor som bedriver informationsverksamhet är informationsenheten, Riksdagsbiblioteket och den fristående redaktionen för tidningen Från Riksdag & Departement. I riksdagens samhällsinformation inryms även informationshandboken Samhällsguiden, som produceras inom riksdagens förvaltningskontor, och databasen Rixlex, som administreras av dokument- och registerenheten (Doris).
Informationsenheten svarar för den interna och externa informationen genom bl.a. massmediakontakter, telefonservice för allmänhet och myndigheter samt skolbesök och visningar. Riksdagsbibliotekets roll i samhällsinformationen är bl.a. att bibliotekets personal besvarar frågor inom området, söker och förmedlar information via databaser och tryckta källor, håller kurser för bibliotekarier och andra vidareinformatörer samt håller för samhällsinformationen viktigt material tillgängligt för lån.
Från Riksdag & Departement är riksdagens och regeringens gemensamma tidning, som har till uppgift att spegla den centrala statliga beslutsprocessen i riksdag, regering och kommittéväsende.
Riksdagens förvaltningskontor har det redaktionella ansvaret för Samhällsguiden, som innehåller enkel och överskådlig information om medborgarnas rättigheter och skyldigheter.
Sedan den 1 juli 1993 är riksdagens databaser inom informationssystemet Rixlex öppna för allmänheten. De innehåller information om bl.a. propositioner, motioner, betänkanden och protokoll. Även Samhällsguiden är tillgänglig via Rixlex. Förvaltningsstyrelsen har tidigare tillsatt en särskild referensgrupp för informationsfrågor, i vilken samtliga riksdagspartier varit representerade. Referensgruppen har behandlat bl.a. vissa frågor av policykaraktär. Någon ny referensgrupp har inte tillsatts efter 1994 års val.
2.3 Uppföljningens/utvärderingens uppläggning och inriktning
En övergripande aspekt på samhällsinformationen i riksdagsperspektivet är hur riksdagens egen informationsverksamhet är relaterad till den totala statliga samhällsinformationen. Gränssnittet till regeringskansliet är här av särskilt intresse, liksom informationen kring EES-avtalet och EU.
När det gäller riksdagens egen informationsverksamhet har intresset i denna undersökning inriktats på följande områden:
Policyn för riksdagens informationsverksamhet
Styrning och prioriteringsprinciper
Kartläggning av informationsverksamhetens organisation, ekonomi och personal
Resultatmätning, avnämarreaktioner
De centrala frågeställningarna i detta arbete har varit:
1. Policy för riksdagens informationsverksamhet: Vilka mål har hittills gällt? Vilket arbete pågår med att formulera en informationspolicy?
2. Styrning av och prioteringsprinciper för informationsverksamheten: Vilka styrmetoder tillämpas? Vilka principer används vid fördelningen av medel mellan olika verksamheter?
3. Kartläggning av informationsverksamhetens organisation, ekonomi och personal: Vilka är de materiella förutsättningarna för verksamheten?
4. Kartläggning av informationsverksamhetens "produktion" (tjänster, produkter, verksamhet): Vilket är verksamhetens resultat? Vilka större enskilda projekt bedrivs/har bedrivits?
5. Resultatmätning, avnämarreaktioner: Arbetet med nyckeltal/resultatmått. Prestationer i relation till insatta resurser.
Dessa frågeställningar har främst relevans för den "kärnverksamhet" som bedrivs vid informationsenheten men är i viss mån också tillämpliga på den övriga verksamhet inom området som här redovisas (Rixlex, Samhällsguiden, Riksdagsbiblioteket och tidningen Från Riksdag & Departement).
2.4 Underlagsmaterialet
Följande material med relevans för studien föreligger:
1. Samhällsinformation -- regeringens och riksdagens roller. En kartläggning och probleminventering (Riksdagens utredningsserie 1993/94:5).
2. Samhällsinformation i riksdagen (Riksdagens utredningsserie 1993/94:6). Denna rapport innehåller information om den övergripande riksdagsinformationen, databasen Rixlex, Samhällsguiden, Riksdagsbiblioteket och tidningen Från Riksdag & Departement.
Ett par skrifter som berör samhällsinformation och som bör nämnas i detta sammanhang är:
Servicemedverkan vid medborgarkontor (Ds 1993:67)
Från samhällsguide till medborgarkontor (Ds 1994:9)
2.5 Samhällsinformation i ett övergripande perspektiv
Rapporten Samhällsinformation -- regeringens och riksdagens roll (Riksdagens utredningsserie 1993/94:5) tar ett samlat grepp över samhällsinformationen. Den syftar till att belysa riksdagens och regeringens roller när det gäller samhällsinformationen och att inventera problem inom området.
Av rapporten framgår bl.a. att villkoren för att bedriva samhällsinformation förändras som en följd av omfattande samhällsförändringar, utvecklad informationsteknologi, internationalisering och stora organisatoriska förändringar inom den offentliga sektorn. Samhällsinformationen har enligt författaren orienterat sig från ett folkbildningsideal eller kunskapsmål till ett marknadsföringsideal eller säljmål. Intresset för och debatten om verksamheten har ökat.
När det gäller regeringskansliet och dess roll i samhällsinformationen kan bl.a. nämnas att regeringen i början av 1980-talet lät utreda samhällsinformationen genom Informationsdelegationen. Utredningen framhöll i sitt betänkande att det fanns ett behov av samordning av samhällsinformationen. Utredningen föreslog att ett centralt råd för samhällsinformation skulle inrättas med staten och de båda kommunförbunden som huvudmän. Rådet skulle svara för samordning, utveckling och rådgivning på området. Detta förslag har inte genomförts.
Regeringen har under senare delen av 1980-talet gjort en ny uppföljning av samhällsinformationen. Detta arbete resulterade bl.a. i att de statliga myndigheternas ansvar för informationen till medborgarna har skrivits in i verksförordningen.
Under några år fram till nedläggningen 1992 hade SIPU (Statens institut för personalutveckling) ett särskilt uppdrag från regeringen att utveckla samhällsinformationen på det statliga området.
Ansvaret för Samhällsguiden, som fram till 1992 producerats av riksdagen med hjälp av produktionsstöd från Civildepartementet, har helt förts över till riksdagens förvaltningskontor. En konsekvens av att produktionsstödet tagits bort är att marknadspriset på boken ökat kraftigt. Även utgivningen av Statskalendern avses finansieras på marknadsmässiga grunder.
Riksdagen beslöt under våren 1994 om en försöksverksamhet med medborgarkontor runt om i landet (prop. 1993/94:187, bet. 1993/94:KU39). Enligt propositionen skall medborgarkontor främst ses som ett kompletternde medel för att möta medborgarnas ökade krav på service och lättillgängliga myndighetsfunktioner. I detta torde även samhällsinformationen rymmas. Under våren 1994 utsåg den dåvarande regeringen en kommission med uppgift att främja användningen av informationsteknologi. Den regering som tillträdde efter valet hösten 1994 avser att fortsätta detta arbete, och en ombildning av rådet har ägt rum i början av 1995.
Riksdagens samhällsinformationsverksamhet är mycket omfattande. I vissa fall har riksdagen ensamställning, t.ex. beträffande Rixlex och Riksdagsbiblioteket. I andra sammanhang rör det sig om en nära samverkan med regeringskansliet, t.ex. beträffande tidningen Från Riksdag & Departement. Eftersom regeringskansliet saknar en central servicefunktion på samhällsinformationens område faller en betydande del av allmänna förfrågningar hos informationstjänsten i riksdagen. Förfrågningar beträffande äldre riksdagsbeslut besvaras i allmänhet av Riksdagsbiblioteket.
När det gäller samhällsinformationen i framtiden sägs i en nyligen utkommen skrift (Ds 1994:9) att det inte handlar så mycket om hur man sprider informationen utan mer om hur informationen ställs till medborgarnas förfogande. Diskussionen om en "samordnad samhällsinformation" får med denna utgångspunkt en ändrad innebörd. I stället för en sändarorienterad, centralstyrd och kampanjinriktad upplysningsmodell blir det kunskapsförsörjning för de offentligt anställda, vidareinformatörerna, frontpersonalen och medborgarna som hamnar i fokus.
2.6 Samhällsinformationen i riksdagen
2.6.1 Informationsenheten vid RFK
Målen för verksamheten inom serviceområdet Informations- och kunskapsförsörjning är (1) att tillse att riksdagens arbete m.m. är väl känt i samhället, (2) att säkerställa ledamöternas och de anställdas försörjning med information, (3) att bidra till ett bra informationsflöde inom riksdagen, (4) att informera allmänheten om riksdagens betydelse och därmed öka medborgarnas, särskilt ungdomars, intresse för och engagemang i det politiska arbetet.
Informationsenheten tillhör serviceområdet Informations- och kunskapsförsörjning, till vilket även räknas Riksdagsbiblioteket, utredningstjänsten och tidningen Från Riksdag & Departement.
Antalet tjänster vid informationsenheten är 13,7. Enheten är uppdelad på tre sektioner: informationstjänsten, skol- och visningstjänsten samt produktion. Enhetens budget var budgetåret 1993/94 10,4 miljoner kronor.
Målen för de externa informationsaktiviteterna är att tillgodose allmänhetens, massmedias, organisationers och myndigheters behov av snabb och korrekt information om riksdagens arbete, vidare att genom informationsåtgärder skapa förtroende för riksdagen samt att väcka intresse för riksdagens arbete bland allmänheten och grupper i samhället som annars inte kommer i kontakt med eller själva uppsöker information.
Informationstjänsten ger service på följande områden: telefonservice, service till massmedia, möjligheter att lyssna på kammardebatten på direktlinjer, Kammarkalendern, automatisk telefonsvarare, pressmeddelanden, annonsering i dagspressen. Riksdagsbeslut i korthet produceras av en redaktör tillsammans med kammarkansliet och respektive utskott.
Övriga huvudområden är kurser, seminarier och utbildning för journalister, informatörer, journalistelever, högskolestuderande, lärare och bibliotekarier, skolbesök, visningar och informationsmaterial. Här kan noteras att under riksmötet 1993/94 har antalet besökare överskridit 100 000 personer. Den interna informationen består av bl.a. produktion av veckobladet Riksdagsveckan, pressklipp, pressmeddelanden, informationsslingan på intern-TV, personaltidningen Mitt i Strömmen och Kammarkalendern. När det gäller extern information kan nämnas ledamotsförteckningen, boken Fakta om folkvalda, Riksdagens årsbok, serien Faktablad, en presentationsbroschyr och en turistfolder. Särskilt material för skolan finns också.
I kvarteret Neptunus planeras ett informationscentrum, där allmänheten bl.a. skall få tillgång till information om riksdagen och dess arbete, få svar på frågor, lämna synpunkter, följa den aktuella riksdagsdebatten. I lokalerna kommer också att visas en utställning. Även databasen Rixlex kommer att vara tillgänglig. I ett utbildningsrum i anslutning till centret kommer ett bildspel om riksdagen att visas.
Ett arbete pågår med att ta fram förslag till en informationspolicy för riksdagen, som bl.a. avser att fastställa riksdagens ansvar för samhällsinformationen i stort.
I rapporten framhålls som ett problem att vissa utskott på grund av periodvis hög arbetsbelastning har svårigheter att medverka i framtagandet av pressmeddelanden och Riksdagens årsbok. I vissa fall kan bristande intresse vara en orsak. Sedan rapporten publicerats har diskussioner förts mellan utskotten och informationsenheten, vilka lett till en överenskommelse om nya samarbetsrutiner.
2.6.2 Databasen Rixlex
Rixlex tillkom genom förvaltningsstyrelsens beslut under riksmötet 1991/92 att göra riksdagens databaser offentligt tillgängliga under en försöksperiod på fem år. Rixlex innehåller databaser med riksdagstrycket i dess helhet samt ärende- och planeringsregister för riksdagen. Dessutom finns databaser med press- och kalenderinformation om riksdagens arbete och ett register över alla ledamöter. Databaser med register över SFS, gällande författningar i sin helhet samt kommittédirektiv och kommittéredovisningar levereras av Justitiedepartementet. Även Samhällsguiden finns tillgänglig som databas. Rixlex innehåller också databaser med EU-information producerad av Sekretariatet för Europainformation och Kommerskollegium.
Rixlex öppnades den 1 juli 1993 för offentligt bruk. Rixlex har sedan starten mött ett stort gensvar och hade den 1 februari 1995 303 betalande kunder samt ett antal kommuner som använder Dialogs (f.d. Kommundata) nät Komnet för uppkoppling till Rixlex. Största användargruppen är gymnasieskolor, men även universitet och högskolor, myndigheter, massmedier och näringslivet använder Rixlex aktivt. Under januari 1995 öppnades databaser i Rixlex 47 500 gånger.
Priset på ett grundabonnemang är 6 000 kr, för skolor 1 000 kr per år. Faktureringen uppgick efter nio månaders drift till 1,2 miljoner kronor vilket kan jämföras med kalkylerade intäkter på 400 000 kr för hela budgetåret 1993/94.
Det stora intresset för Rixlex kan enligt rapporten ses som ett uttryck för att datoriserad informationssökning håller på att få ett genombrott i Sverige. Det är också ett uttryck för behovet av samhällsinformation i elektronisk form. Användargrupperna önskar att information om lagstiftning, myndigheter och annan offentlig information skall finnas tillgänglig i ett enhetligt, elektroniskt söksystem. Rixlex har förutsättningar för att tillgodose dessa krav, och Rixlex kan enligt rapporten bli ett centrum för offentlig information inklusive rättsinformation. Rixlex kan också tillhandahålla rådata som kommersiella aktörer kan sälja vidare med eller utan vidareförädling.
Enligt rapporten skulle Informationsutredningens definition av samhällsinformation, "sådan information som är en följd av riksdagens, landstingens och kommunernas beslut och de instruktioner de utfärdat för myndigheterna", kunna ligga till grund för Rixlex framtida innehållsliga utveckling. I en komplett samhällsinformationsdatabas bör enligt rapporten inrymmas även EU-rättsakter, domstolarnas rättsfallssamlingar och allmän rättsinformation. Även övrig information från EG/EU:s olika organ inklusive Europaparlamentets dokument kan bli aktuella.
En utbyggnad av Rixlex längs dessa linjer aktualiserar olika principiella och praktiska frågor. Det gäller t.ex. frågan om vem som garanterar kvalitet och kostnader i ett enhetligt informationssystem -- public service-modellen eller någon annan; vidare gäller det frågan om pliktleverans motsvarande den för tryckta skrifter beträffande offentliga organs beslut och föreskrifter, en översyn av lagen (1993:825) om personuppgifter i informationssystemet Rixlex för den händelse man vill lagra offentliga handlingar med personuppgifter och frågan om huvudmannaskapet, där flera faktorer enligt rapporten talar för att riksdagen kan vara lämplig.
2.6.3 Samhällsguiden
Samhällsguiden kom ut i en första upplaga år 1979 som ett resultat av Byråkratiutredningens arbete. Ett syfte med Samhällsguiden var att förbättra kontakterna mellan medborgarna och myndigheterna. Den gavs en sådan utformning att den kunnat fungera som ett lätthanterligt hjälpmedel för dem som söker samhällsinformation snarare än som ett komplett uppslagsverk.
Samhällsguidens tre första upplagor utarbetades av en redaktionskommitté på uppdrag av dåvarande Kommundepartementet. Fr.o.m. 1986 års upplaga har det redaktionella ansvaret för Samhällsguiden legat på riksdagens förvaltningskontor.
Samhällsguiden har finansierats med intäkter från försäljning och fram till 1992 med hjälp av ett särskilt produktionsstöd från Civildepartementet. Sedan Finansdepartementet i slutet av detta år övertog huvudmannaskapet för Samhällsguiden har inget produktionsstöd utgått. Riksdagen har åtagit sig att producera boken fr.o.m. 1994 års upplaga. Till följd av bortfallet av produktionsstöd har marknadspriset på boken stigit kraftigt.
Upplagan har varierat över tiden. Som mest har den varit 39 200 (1983). 1994 års upplaga är 17 000. De senaste upplagorna har även gjorts som talbok i små upplagor.
De flesta användarna av Samhällsguiden är vidareinformatörer av olika slag. Till vidareinformatörerna räknas bl.a. förtroendevalda i kommuner och landsting och fackliga organisationer samt befattningshavare som kuratorer, socialsekreterare och studierådgivare. Organisationer, företag och institutioner samt skolan och utbildningen i samhällskunskap är andra viktiga användare av Samhällsguiden.
Boken har indelats i ämnesområden som följer en människas väg i samhället "från vaggan till graven". Den senaste upplagan innehåller också ett kapitel med grundkunskaper om EU inför folkomröstningen hösten 1994.
Enligt en nyligen utgiven rapport är Samhällsguidens användare i regel mycket positiva till bokens innehåll och utformning. Ett problem är dock att det fortfarande finns många som är verksamma inom informationsområdet som inte känner till Samhällsguidens existens, vilket motiverar insatser för att öka kännedomen om boken.
Den senaste utgåvan av Samhällsguiden finns tillgänglig i riksdagens databas Rixlex. Det aktualiserar frågan om en fortlöpande uppdatering av innehållet. En möjlighet att lösa denna hantering praktiskt är att myndigheterna själva lägger in uppgifter om aktuella förändringar på respektive områden. En försöksverksamhet med denna inriktning har nyligen startat i liten skala.
2.6.4 Riksdagsbiblioteket
Riksdagsbiblioteket (RB) är med sina samlingar av 600 000 volymer och 3 000 tidningar och tidskrifter en viktig del i det svenska nätverket för samhällsinformation. RB:s målgrupp är i första hand riksdagen, men biblioteket har också ett nationellt ansvar som sträcker sig utanför riksdagen. RB expedierar ca 35 000 lån per år, lämnar upplysningar inom samhällsinformationens område och håller kurser och seminarier för vidareinformatörer inom området.
RB öppnades år 1851 och växte kraftigt under första delen av 1900-talet. En utredningstjänst bildades år 1955 för att ge ledamöterna en bättre service. Den skildes år 1966 från RB och utgör sedan dess en egen organisatorisk enhet inom riksdagen. År 1977 blev RB en enhet inom Riksdagens förvaltningskontor.
RB är organisatoriskt indelat i åtta sektioner med totalt 31 heltidstjänster. Budgeten inklusive personalkostnader omslöt år 1993/94 13,9 miljoner kronor.
Målsättningen för RB när det gäller samhällsinformation är att biblioteket på ett aktivt och utåriktat sätt skall ställa sina resurser till förfogande för riksdagen och övriga användare och informationssökare. Biblioteket skall inom ramen för sin primära service till riksdagen söka och förmedla information för att tillhandahålla goda beslutsunderlag, följa utvecklingen inom samhällsinformationsområdet och ha beredskap för att lösa frågor som kan bli aktuella. RB skall i andra hand på liknande sätt betjäna regeringskansliet inklusive kommittéväsendet, kyrkomötet och centrala förvaltningsmyndigheter. I mån av resurser skall biblioteket även ge service till forskare, studerande och allmänheten. Ca 60 % av riksdagsbibliotekets resurser ägnas åt dessa senare grupper.
Information om nyinköpt litteratur och publikationer inom alla områden samt aktuella tidskriftsartiklar lämnas till bibliotekets primära målgrupper varje vecka i Läslistan. En särskild EU-lista ges ut månadsvis. Via databasen Libris kan bibliotek i hela Sverige ta del av RB:s material. RB:s egen katalogdatabas är allmänt tillgänglig i Rixlex.
RB erhåller publikationer från ett trettiotal internationella organisationer. Biblioteket är s.k. depåbibliotek för EU, FN, GATT, ILO, OECD och Unesco. Europarådet och Nordiska rådet sänder stora delar av sin publicering till RB. RB hör till de få offentliga bibliotek i Sverige som regelbundet får publikationer från Europarådets domstol för mänskliga rättigheter.
RB har sedan 1950-talet bevakat och köpt in litteratur om EU. Många bibliotek, verk och myndigheter har vänt sig till RB för information och rådgivning i frågor om informationsverksamhet kring EU. RB fungerar i dag som rådgivare till vidareinformatörer som behöver upplysningar om informationskällorna om EU. En särskild databas som är tillgänglig via Rixlex och Dafa har byggts upp om RB:s EU-publikationer.
Sedan 1979 katalogiserar RB alla statliga publikationer i databasen Libris, som är tillgänglig för alla landets forskningsbibliotek. Antalet statliga publikationer uppgår till ca 5 000 per år. RB ger årligen ut en bibliografi över statliga myndigheters publikationer.
2.6.5 Tidningen Från Riksdag & Departement
På förslag av riksdagens informationsutredning beslöt riksdagen 1975 att en tidning, gemensam för riksdagen och departementen, skulle ges ut från den 1 januari 1976 med namnet Från Riksdag & Departement. Tidningen, som ersatte den tidigare av Finansdepartementet utgivna publikationen Departementsnytt, inordnades organisatoriskt i Nämnden för samhällsinformation, NSI.
I samband med NSI:s nedläggning vid årsskiftet 1981/82 fördes Från Riksdag & Departement till riksdagen, där tidningen från 1983 utgör en enhet inom RFK. Tidningen har utvecklats från ett officiöst statligt informationsblad till en specialiserad facktidning för dem som har behov att följa den statliga beslutsprocessen. Sedan 1979/80 ges tidningen även ut som taltidning.
Tidningens syfte inom den allmänna samhällsinformationen skall enligt 1975 års riksdagsbeslut vara att underlätta för personal i stat och kommun, företag och organisationer samt för förtroendevalda och övriga politiskt intresserade att följa verksamheten i riksdagen och regeringskansliet. Tidningens policy bygger på de redaktionella riktlinjer som riksdagen fastställde 1975. Dessa riktlinjer innebar närmast en minimibeställning av redaktionell bevakning av regeringen och riksdagen. Redaktionen utlovar numera en heltäckande bevakning av alla kommittédirektiv, utredningsbetänkanden, departementspromemorier, propositioner och utskottsbetänkanden och riksdagsbeslut som bygger på dessa. Sedan budgetåret 1992/93 tar tidningen in betalda annonser.
I riksdagsbeslutet 1975 angavs att tidningens redaktion skall ha en oberoende ställning och själv utforma innehållet i enlighet med de av riksdagen fastställda riktlinjerna och att chefredaktören skall vara ansvarig utgivare. Dessa principer konfirmerades vid beslutet 1981 om att knyta tidningen administrativt till riksdagen.
Tidningens redaktion och expedition omfattar nio tjänster, av vilka sju är journalistiskt inriktade. Den budgeterade nettokostnaden för att framställa, distribuera och administrera tidningen uppgick budgetåret 1993/94 till 3,392 miljoner kronor inklusive personalkostnader. Prenumerationsintäkterna uppgick till ca 4,2 miljoner kronor och annonsintäkterna till drygt 700 000 kr.
Den TS-kontrollerade upplagan för Från Riksdag & Departement var 1993 23 500 exemplar och 1994 24 700 exemplar. Den "totala distribuerade " upplagan har enligt interna beräkningar under verksamhetsåret 1993/94 uppgått till ca 25 000 ex. Årsvolymen för 1993/94 var 920 sidor. Antalet utgåvor under 1994 var 38.
Det dominerande innehållet i tidningen är en löpande, heltäckande bevakning av den centrala statliga beslutsprocessen. Dessutom publiceras egna artiklar med anknytning till de ämnen tidningen behandlar. Nyutgivna SFS förtecknas fortlöpande. Återkommande inslag är krönikor över skattelagstiftning och annan lagstiftning, förteckningar över föregående års utgivning av SOU, Ds och kommittédirektiv samt sammanställningar av pågående och avslutade utredningar. Hösten 1993 framställdes en specialtidning om Sverige och EES inför EES-avtalets ikraftträdande den 1 januari 1994.
Enligt en läsarundersökning genomförd 1992 ansåg 36 % av tidningens läsare att den var mycket bra och 59 % att den var ganska bra.
Tidningen bedöms behöva anpassa verksamhets- och distributionsformer till en föränderlig efterfrågan. Exempel på kompletterande distributionsformer som diskuteras är att lägga tidningens innehåll i sökbara databaser och att tillhandahålla artiklar ur tidningen via fax mot särskild avgift. Fördelen med tidningsformen är att den erbjuder en samlad och överblickbar summering av en veckas förslag och beslut inom tidningens bevakningsområde.
2.7 EU-information
2.7.1 Resurser och organisation
Riksdagen anslog under perioden 1992--1994 181 miljoner kronor för informationsinsatser inför folkomröstningen om svenskt medlemskap i EU. Utrikesdepartementet anförtroddes uppgiften att samordna informationsaktiviteterna. En särskild myndighet, Delegationen för informationsinsatser om europeisk integration, inrättades hösten 1992 med uppgift att fördela bidrag till organisationslivets informationsinsatser. Förre statsministern Thorbjörn Fälldin har varit delegationens ordförande.
De resurser riksdagen anslagit har fördelats på Sekretariatet för Europainformation (63 miljoner kronor), UD-H (8), politiska partier (12), kampanjorganisationer (58) och övriga organisationer (40).
Riksdagen bedriver inte någon samlad, målinriktad EU-information. Däremot förekommer en rad enskilda informationsinsatser av riksdagens förvaltningskontors olika enheter.
2.7.2 Arbetet vid Sekretariatet för Europainformation
Utrikesdepartementet har inrättat en enhet direkt under Europa- och utrikeshandelsminstern, Sekretariatet för Europainformation, med uppgift att lämna bred, saklig och allsidig information till allmänheten inför folkomröstningen. Sekretariatet har löst sin informationsuppgift genom samarbete i nätverk med bl.a. landets bibliotek och Kommerskollegium, produktion av informationsmaterial och databaser, direktservice via en telefonpanel, service till massmedia och riktade insatser för grupper med särskilda behov.
Bibliotekens insatser har bestått bl.a. av att de medverkat i spridningen av sekretariatets informationsmaterial. Särskilda bibliotekarier har utsetts, och många bibliotek har engagerat arbetslösa akademiker inom ramen för ALU för informationsarbetet. Biblioteken har gratis tillgång till åtta databaser som innehåller EES/EU-information.
Informationsmaterialet har varit inriktat på få typer av produkter som produceras i långa serier. Huvudprodukterna har varit ett hundratal olika faktablad, fyra broschyrer och ett tjugotal småskrifter. En broschyr till samtliga hushåll våren 1994 gick ut i 4,3 miljoner exemplar.
Sekretariatets direkta informationsservice har bestått bl.a. av en telefonpanel bemannad med unga jurister och samhällsvetare som svarat på frågor från allmänheten. Svar har normalt getts inom 24 timmar. Massmedia har erbjudits specialservice genom att en del av telefonpanelen avdelats som en presspanel. Redaktionerna har också fått ett blad med basfakta inför viktigare händelser.
I syfte att tillgodose riksdagens önskemål om informationsinsatser för grupper med särskilda behov har vissa riktade projekt genomförts till handikappade (synskadade, döva och förståndshandikappade). För invandrare med svårighet att förstå svenska gavs hushållsbroschyren ut på åtta invandrarspråk.
Utskottet avser att återkomma i annat sammanhang till frågan om Europainformationens framtida huvudmannaskap, organisation m.m.
2.7.3 EU-information i riksdagen
I riksdagen finns stora informationsresurser i form av dokument, databaser och kunnande på EU-området.
Riksdagen gav i anslutning till beslutet om EES hösten 1992 ut en broschyr om EES till allmänheten. Som redan nämnts gav tidningen Från Riksdag & Departement hösten 1993 ut ett specialnummer med information om Sverige och EES inför EES-avtalets ikraftträdande den 1 januari 1994. Mycket information om EES/EU sprids genom tidningens löpande bevakning. Den senaste upplagan av Samhällsguiden har ett kapitel som förmedlar grundläggande kunskaper om EU.
I riksdagen finns det sedan länge en omfattande informationsbank om EU och dess aktiviteter. Alla EG:s officiella dokument finns samlade i Riksdagsbiblioteket, som bevakat och samlat EU-litteratur sedan början av 1950-talet. Biblioteket har efter hand införskaffat nya medier och hjälpmedel för att effektivare kunna utnyttja denna stora kunskapsmassa. I dag har RB tillgång till en rad olika EU-databaser både on-line och på CD-ROM.
Riksdagsbibliotekets insatser för att sprida information om EU och EU-dokument sker dels genom att allmänheten kan besöka biblioteket och utnyttja dess tjänster, dels genom de väl etablerade kontakter RB har med andra bibliotek och myndigheter. RB:s databas om EU-publikationer är tillgänglig via Rixlex och Dafa. Bibliotek ute i landet får också kännedom om RB:s publikationer via Libris och kan beställa fjärrlån för sina låntagare.
Många bibliotek, verk och myndigheter har vänt sig till RB för information och rådgivning vid uppbyggandet av en egen informationsverksamhet om EU. Biblioteket fungerar även som rådgivare till vidareinformatörer som behöver upplysningar om dokumenten och informationskällorna. RB medverkar även vid olika EU-seminarier och kurser.
År 1991 blev RB depåbibliotek för EU och tog därmed också formellt ansvaret för att hålla de officiella dokumenten tillgängliga för allmänheten. RB ingår som en aktiv aktör i det nätverk för EU-information som finns i Sverige.
Inom ramen för databasen Rixlex har ledamöter och tjänstemän i riksdagen och regeringskansliet och Rixlex abonnenter tillgång till nyhetsbyrån Reuters EU-bevakning. I Rixlex finns också en databas med frågor och svar om EU. En rad olika databaser om EU i form av fulltextdatabaser med rättsakter samt register- och faktadatabaser kommer inom den närmaste tiden att bli tillgängliga genom Rixlex.
2.8 Sammanfattning
Det är regeringen, med Finansdepartementet som handläggande departement, som har det samlade ansvaret för samhällsinformationsfrågorna. Arbetsuppgifterna gäller vissa övergripande frågor som att tillgodose vissa generella medborgerliga krav på tillgänglighet och överskådlighet samt forskning, utveckling och utbildning. Härutöver har regeringskansliet vissa operativa uppgifter som att lämna information till allmänheten, massmedia etc.
Riksdagens ansvarsområde vad gäller samhällsinformationen omfattar dels beslut om riktlinjer för samhällsinformationen, dels uppföljning av dessa riktlinjer och andra beslut rörande samhällsinformationen samt utvärdering av verksamheten, dels fullgörande av egna informationsskyldigheter mot medborgarna i enlighet med de beslut som fattats om inriktningen på samhällsinformationen. Besluten och uppföljningen av dessa bereds av KU. Ansvaret för den egna informationsverksamheten faller på riksdagens förvaltningskontor.
Gränsen mellan regeringens och riksdagens ansvarsområde har aldrig fastlagts i detalj, vilket vållar problem vad gäller hanteringen av vissa uppgifter i gränslandet mellan regeringen och riksdagen. Ett problem i detta sammanhang är att regeringens/regeringskansliets ambitioner framstår som låga och snarast går i riktning mot att ytterligare sänkas. Den praktiska konsekvensen av detta är att regeringen i vissa fall överlåter ansvaret på andra. En betydande del av förfrågningarna från allmänheten, som berör regeringen, besvaras sålunda av riksdagens informationstjänst. Utgivningen av Samhällsguiden och Statskalendern har överlåtits till marknaden.
Riksdagens informationsverksamhet är allmänt sett omfattande och styrs av höga ambitioner. Verksamheten bedrivs dels inom informationsenheten, Riksdagsbiblioteket och tidningen Från Riksdag & Departement -- som samtliga tillhör serviceområdet informations- och kunskapsförsörjning -- dels inom dokument- och registerenheten vad avser databasen Rixlex. Redaktören för Samhällsguiden lyder direkt under förvaltningsdirektören.
I vissa delar av informationsverksamheten har riksdagen ensamställning. Det gäller bl.a. Rixlex och delar av Riksdagsbibliotekets verksamhet. I andra fall, t.ex. beträffande tidningen Från Riksdag & Departement, skall samråd ske med regeringskansliet om val av chefredaktör och övergripande administrativa frågor, medan det ekonomiska och löpande ansvaret vilar på riksdagens förvaltningskontor och den journalistiska verksamheten bedrivs självständigt av redaktionen. Produktionen av Samhällsguiden baserades tidigare på en avtalsreglerad samverkan mellan regeringskansliet och riksdagen. Numera får Samhällsguiden närmast föras till kategorin ensamställning för riksdagen.
De centrala frågor som ställts i denna studie gäller
riksdagens informationspolicy
styrningsprinciper och prioriteringar
de materiella villkoren för verksamheten (organisation,
ekonomi och personal)
verksamhetens resultat ("produktionen")
resultatmätning/avnämarreaktioner
Dessa frågor har i sin helhet applicerats på informationsenhetens verksamhet men inte konsekvent på den övriga här redovisade verksamheten (Rixlex, Samhällsguiden, Riksdagsbiblioteket, tidningen Från Riksdag & Departement). I den mån det finns uppgifter som belyser de centrala frågorna inom den övriga verksamheten, redovisas dessa tillsammans med motsvarande uppgifter om informationsenheten i det följande.
Ett förslag till policy för riksdagens informationsverksamhet har utarbetats av den särskilda referensgruppen för informationsfrågor. Förslaget består av några allmänna principiella deklarationer samt vissa vägledande principer för riksdagens informationsverksamhet och informationsenhetens uppgifter. Förslaget har ännu inte behandlats i förvaltningsstyrelsen.
Inom informationsenheten ligger, liksom fallet är med alla enheter inom förvaltningskontoret, nollbasbudgeteringsmetoden till grund för styrning och prioritering av resurser. Metoden innebär i korthet att man i budgetsammanhang årligen beskriver verksamheten i termer av mål och kostnader för att nå dessa mål och att rangordningen mellan de alternativa aktiviteterna bestäms av i vad mån de bidrar till att målen uppnås. (En annan benämning på denna styrningsteknik är målstyrning.)
Informationsenheten är indelad i tre sektioner: informationstjänsten, skol- och visningstjänsten och produktionen med totalt 13,7 helårstjänster. Budgeten uppgick verksamhetsåret 1993/94 till 10,38 miljoner kronor inkl. personalkostnader. Driftbudgeten utgjorde 6,747 miljoner kronor.
Riksdagsbiblioteket är indelat i åtta sektioner med totalt 31 heltidstjänster. Budgeten verksamhetsåret 1993/94 uppgick till 13,9 miljoner kronor inkl. personalkostnader. Det kan påpekas att verksamheten till största delen utgörs av biblioteks- och informationstjänster till riksdagen och till en mindre del av samhällsinformation.
Redaktionen och expeditionen för tidningen Från Riksdag & Departement har totalt nio heltidstjänster. Nettokostnaderna för att producera, distribuera och administrera tidningen uppgick 1993/94 till 3,392 miljoner kronor. På intäktssidan finns prenumerations- och annonsintäkter på tillsammans 4,9 miljoner kronor.
Riksdagens direkta kostnader för Samhällsguiden avser lönekostnader för redaktören och allmänna hanteringskostnader. Produktionen i övrigt finansieras helt av försäljningsintäkter.
Rixlex, som är samlingsnamnet på riksdagens publika databaser, administreras inom dokument- och registerenheten (Doris). Den är sedan den 1 juli 1993 tillgänglig för allmänheten. Rixlex är en försöksverksamhet som skall pågå i fem år. Verksamheten finansieras dels med anslag (ca 1 miljon kronor per år), dels med avgifter som under 1993/94 inbringat drygt 1 miljon kronor från ca 200 abonnenter, främst gymnasieskolor. Doris tillhandahåller mot särskild avgift utbildning i att söka i Rixlex.
Riksdagens kostnader för informationsverksamheten torde uppgå till ca. 18 miljoner kronor årligen. I denna summa ingår informationsenhetens budget (10,380 miljoner kronor), nettokostnaderna för Från Riksdag & Departement (3,4 miljoner kronor), ca 4 miljoner kronor av Riksdagsbibliotekets budget och vissa kostnader för Samhällsguidens produktion. En del av verksamheten är inriktad på riksdagens interna behov och kan därför inte klassificeras som samhällsinformation i egentlig mening. Enligt en grov uppskattning kan ca hälften av riksdagens informationsverksamhet och dess kostnader, dvs. knappt 10 miljoner kronor, anses vara kostnader för samhällsinformation i egentlig mening.
När det gäller resultatet av verksamheten ("produktionen")
redovisar informationsenheten en mycket omfattande och
differentierad produktion. Den omfattar i grova drag extern
information, kurser, seminarier och utbildning, skolbesök och
visningar samt produktion av informationsmaterial. Bland
särskilda projekt kan nämnas tillskapande av ett
informationscentrum för riksdagen i de nya lokalerna i kvarteret
Neptunus i Gamla stan som öppnas senvåren 1995.
Riksdagsbibliotekets insatser på informationsområdet består av tillhandahållande av information i olika former till riksdagen, regeringskansliet, kyrkomötet, centrala förvaltningsmyndigheter, forskare, studerande och allmänheten. RB tillhandhåller även publikationer från ett stort antal internationella organisationer och ger råd till vidareinformatörer om EU-informationsmaterial. RB ger årligen ut en bibliografi över statens publikationer.
Tidningen Från Riksdag & Departement utkommer årligen med 38 nummer omfattande totalt över 900 sidor, som utges i en upplaga på ca 25 000 exemplar. Innehållet är främst heltäckande redovisningar av den centrala beslutsprocessens olika steg, förutom visst specialmaterial, t.ex. krönikor om lagstiftningsärenden.
Samhällsguiden utkom i den senaste upplagan i 17 000 exemplar. Den vänder sig främst till vidareinformatörer och innehåller information om olika ämnesområden avseende en individs väg genom livet i samhället "från vaggan till graven". Samhällsguiden finns även tillgänglig i databasen Rixlex.
Rixlex innehåller förutom Samhällsguiden riksdagstrycket i dess helhet samt ärende- och planeringsregister för riksdagen, vidare press- och kalenderinformation, ledamotsregister, register över SFS, gällande författningar i sin helhet samt kommittédirektiv och kommittéredovisningar. Rixlex betjänar förutom riksdagen och regeringskansliet ca 300 betalande kunder. Rixlex öppnades 47 500 gånger under januari 1995.
Uppgifter om resultatmätning och avnämarreaktioner är f.n. sparsamt förekommande. Inom informationsenheten pågår ett arbete med att tillskapa en uppsättning mått som avser att uttrycka måluppfyllelse inom olika delar av verksamheten. Endast i undantagsfall finns data om verksamheten/produktionen. Som exempel kan nämnas att antalet inkommande samtal till informationstjänstens telefonservice uppgår till över 25 000 per år och att antalet besökare under 1993/94 översteg 100 000 personer.
När det gäller avnämarreaktioner kan nämnas att Riksdagsbeslut i korthet, som distribueras till drygt 300 tidningsredaktioner, har fått ett mycket positivt mottagande, och tidningar av olika slag har i betydande utsträckning tagit in materialet, i vissa fall i en särskild spalt. Tidningen Från Riksdag & Departement har låtit mäta läsarnas uppskattning av tidningen med gott resultat. Samhällsguidens användare är i regel mycket positiva till bokens innehåll och utformning. Den senaste upplagan har också haft framgångar försäljningsmässigt. Rixlex har fått ett tydligt, positivt gensvar från breda användargrupper under sitt första år. Riksdagsbiblioteket har under de senaste 2,5 åren genomfört fyra användarundersökningar avseende bl.a. antal besök, lån, telefonsamtal, fax och ep under en vecka. Statistik beträffande lån kan fås automatiskt via Strax, RB:s lånesystem.
2.9 Motionerna
I motion K312 hemställer Per Bill (m) att riksdagen beslutar öppna riksdagens databaser i Rixlex kostnadsfritt för allmänheten. I motionen anförs bl.a. att möjligheten att informera sig om riksdagens arbete via Rixlex måste betecknas som ett värdefullt bidrag till medborgarnas möjligheter att orientera sig om samhällets gemensamma åtgärder och följa de av riksdagen beslutade lagarna. Abonnemangsavgiften är baserad på vad det kostar att få ut motsvarande information i tryckt form. Enligt motionären är dock de fasta kostnaderna för att koppla upp informationssökare utanför riksdagen nästan försumbar. Mot denna bakgrund anser motionären att abonnemangskravet bör slopas alternativt att en abonnent på Rixlex bör ges tillstånd att gratis vidareförmedla information som inhämtats via Rixlex.
I motion K316 anför Inger Lundberg m.fl. (s) att det, mot bakgrund av att offentlighetsprincipen hör till det finaste i den svenska demokratin och är en garant för öppen debatt och mot maktmissbruk, är viktigt att inga onödiga trösklar skapas när det gäller den offentliga informationen som gör att allmänheten i praktiken inte får tillgång till informationen. Motionärerna anför vidare att det finns anledning att känna oro för de principer som lett till att riksdagen fastnat för att sätta ett förhållandevis högt pris på tillgången till Rixlex. I motionen anförs också att elektronisk distribution av data inte kräver så stora resurser som tryckt material. Vikten av att hävda offentlighetsprincipen ger enligt motionärerna riksdagen anledning att överväga att erbjuda Rixlex kostnadsfritt. Därför hemställer motionärerna att riksdagen uppdrar åt förvaltningskontoret att utreda ekonomiska, praktiska och principiella konsekvenser av att erbjuda Rixlex kostnadsfritt till allmänheten.
I motion K811 yrkande 2 hemställer Mats Odell (kds) att riksdagen beslutar att riksdagens offentliga publikationer skall finnas tillgängliga i publika databaser utan kostnad inom 24 timmar efter offentliggörandet och att det nya systemet skall vara infört senast den 31 december 1995, då även aktuella elektroniska diarier skall vara tillgängliga i publika databaser. Bakgrunden till hemställan är att informationsteknologins utnyttjande i stat, landsting och kommuner enligt motionären spelar en viktig roll vad gäller möjligheterna att dels påverka utvecklingen av tekniken, dels göra stora besparingar. Med hänvisning till det arbete som initierats av den s.k. IT-kommissionen menar motionären att det finns anledning att ställa upp konkreta mål för utvecklingen de närmaste åren.
2.10 Utskottet
När det gäller de frågor som aktualiserats i utskottets utvärdering ger enligt utskottets mening det redovisade materialet en förhållandevis positiv bild av samhällsinformationen från riksdagens utgångspunkt. De olika informationsaktiviteterna fungerar väl, och de få problem som tagits upp i delrapporterna är inte av det mera allvarliga slaget.
Som exempel på problem nämns i rapporten från informationsenheten att det finns praktiska begränsningar i möjligheterna att ta emot externa grupper som journalister, informatörer och studerande i seminarie- och utbildningsverksamhet samt besökande grupper. I rapporten om Samhällsguiden konstateras att många som är verksamma i informationssammanhang ute i samhället inte känner till guiden.
Inget av dessa problem är av den arten att de från riksdagens sida bör föranleda någon åtgärd. De angivna problemen bör kunna lösas inom ramen för respektive verksamheter och ytterst i förvaltningsstyrelsen.
I övrigt har vissa tekniska och praktiska frågor uppmärksammats i rapporterna. Det gäller bl.a. vissa strategiska frågor kring utvecklingen av Rixlex till ett elektroniskt system för samhällsinformation, främst frågan om riksdagen som huvudman för ett sådant system. Enligt utskottets mening är det rimligt att dessa och hithörande frågor bör kunna lösas inom ramen för den pågående försöksverksamheten med Rixlex.
En fråga som enligt rapporten om Samhällsguiden bör uppmärksammas är hur uppdateringen av innehållet i Samhällsguiden skall organiseras. Denna fråga har samband med ansvarsfördelningen mellan regeringen och riksdagen, som behandlas särskilt i det följande.
Frågan om en anpassning av tidningen Från Riksdag & Departement till förändringar i efterfrågan har tagits upp i en av delrapporterna. Det gäller t.ex. om tidningsinnehållet skall bli tillgängligt i databaser och om tidningen skall tillhandahålla enskilda, faxdistribuerade artiklar. Dessa förändringar kan betraktas som ett led i en allmän produktutveckling, varför utskottet inte har någon anledning att ange någon mening i denna fråga.
Utskottet har från förvaltningskontoret erfarit att det finns ett behov av att tillskapa en referensgrupp i förvaltningsstyrelsen för informations- och IT-frågor, med hänvisning till den snabba utvecklingen på området och det därav följande behovet av en politisk förankring. Förslag härom kommer att läggas fram för styrelsen under våren. Utskottet vill i detta sammanhang, utan att därmed föregripa förvaltningsstyrelsens behandling och ställningstagande, ställa sig positiv till idén med en särskild referensgrupp för det nämnda ändamålet.
På den övergripande samhällsinformationsnivån finns det en del frågor som enligt utskottets mening bör uppmärksammas. En av dessa gäller frågan om ansvarsfördelningen mellan regeringen och riksdagen. Det har i det föregående konstaterats att denna fördelning hittills inte blivit föremål för någon närmare reglering, vilket kan ses både som en fördel och en nackdel. Fördelen med ett oreglerat förhållande är närmast att det ger utrymme för förhandlingslösningar, vilket varit fallet med t.ex. Från Riksdag & Departement, Samhällsguiden och hanteringen av EU-informationen. Nackdelen med att lämna fältet oreglerat är bl.a. att regeringskansliet kan repliera på vissa servicefunktioner i riksdagen, t.ex. informationstjänsten, vilket kan bidra till en fortsatt passivitet från regeringens sida.
Utskottet finner för sin del att den nuvarande ordningen vad gäller ansvarsfördelningen mellan regeringen och riksdagen inte är helt tillfredsställande och vill, med hänvisning till bl.a. följande exempel, fästa regeringens uppmärksamhet på detta förhållande.
Enligt vad utskottet erfarit råder en betydande oklarhet när det gäller uppdatering av innehållet i Samhällsguiden. Förvaltningskontoret, som tagit på sig det redaktionella ansvaret för Samhällsguiden, har ingen praktisk möjlighet att stå för uppdateringen, med påföljd att den nuvarande versionen av Samhällsguiden inte uppfyller kravet på aktualitet i alla delar.
Enligt utskottets mening bör regeringen ha ansvaret för uppdateringen. Detta kan enklast ske genom att regeringen ålägger respektive myndighet att fortlöpande leverera aktuella uppgifter.
Ett annat konkret problem i samarbetet mellan riksdagen och regeringen gäller svårigheten att överföra propositionstexter från regeringskansliet till Rixlex på grund av oenhetliga datasystem inom regeringskansliet. Ett exempel på konsekvenserna av detta är att budgetpropositionen ännu en dryg månad efter avlämnandet till riksdagen inte finns tillgänglig i Rixlex. Överläggningar mellan förvaltningskontoret och Statsrådsberedningen har ännu inte gett något resultat. Enligt vad utskottet erfarit pågår ett arbete med dessa frågor i regeringskansliet. Regeringen har sålunda den 9 juni 1994 uppdragit åt sitt förvaltningskontor "att vidta de åtgärder som behövs för att utveckla väl fungerande IT-funktioner i regeringskansliet". I uppdraget ingår bl.a. att åstadkomma ett verksamhetsanpassat system för elektronisk informationsförsörjning inom samt till och från regeringskansliet. Enligt utskottets mening bör regeringen påskynda detta arbete så att en bättre ordning därmed skapas för regeringskansliets kommunikation med riksdagen och Rixlex.
Vad utskottet nu anfört om ansvaret för uppdatering av Samhällsguiden och regeringskansliets kommunikation med riksdagen och Rixlex bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
I tre motioner K312 (m), K316 (s) och K811 yrkande 2 (kds) yrkas att databaserna i Rixlex bör bli tillgängliga kostnadsfritt. Det nuvarande abonnemangspriset är enligt de uppgifter utskottet fått satt i relation till abonnemangspriset på riksdagstrycket, och förvaltningskontorets ambition är att styra över efterfrågan till Rixlex.
Vid prissättningen bör enligt förvaltningskontoret hänsyn tas till
riksdagens kapacitet att hantera de aktuella datamängderna och kvaliteten i kontakterna med användarna;
eventuell differentiering av priset med avseende på vilka användarna är (enskilda, företag, skolor etc.);
kostnaderna för kommunikationen -- dessa står riksdagen för och de uppgår till betydande belopp.
Enligt vad utskottet erfarit kommer frågan om prissättningen att tas upp i förvaltningsstyrelsen under våren. En möjlig differentiering är t.ex. att bibliotek och medborgarkontor får ta del av Rixlex innehåll kostnadsfritt. Utan avsikt att föregripa förvaltningsstyrelsens behandling och ställningstagande i denna fråga förordar utskottet principiellt en differentiering enligt vad som nyss sagts. Med hänvisning till vad som här anförts föreslår utskottet att motionerna K312, K316 och K811 yrkande 2 avslås.
3. Medborgarkontor, tillgängligheten av information i myndigheternas publika databaser m.m.
3.1 Försöksverksamhet med medborgarkontor
Med medborgarkontor menas en offentlig inrättning som ger service till medborgarna. Medborgarkontor finns f.n. på ett tiotal orter i landet. Vid några medborgarkontor finns inte bara kommunal verksamhet representerad utan även statliga myndigheter och allmänna försäkringskassor. Medborgarkontor betraktas främst som ett kompletterande medel för att möta medborgarnas ökade krav på service och lättillgängliga myndigheter.
Sedan oktober 1992 har i Civildepartementet funnits en arbetsgrupp (C 1992:B) med uppgift att följa och utvärdera utvecklingsarbetet med medborgarkontor m.m. Arbetsgruppen har i december 1993 ersatts av en samordningsgrupp (C 1993:C) med uppgift att samordna det fortsatta utvecklingsarbetet med medborgarkontor.
I proposition 1993/94:187 föreslogs att en femårig försöksverksamhet med medborgarkontor skulle inledas med början den 1 juli 1994. Syftet med försöksverksamheten var enligt propositionen att få ytterligare kunskaper och erfarenheter om hur ett organiserat samarbete över kommunala och statliga myndighetsgränser kan utformas. Enligt det framlagda lagförslaget skulle kommunerna ges befogenhet att för en begränsad tid sluta samverkansavtal med statliga myndigheter m.fl. om att utföra sådana uppgifter som inte innebär myndighetsutövning. De uppgifter som kunde komma i fråga var enligt propositionen service och rådgivning av enklare och mer rutinbetonat slag. Frågan om myndighetsutövning vid medborgarkontor föreslogs utredas vidare. Utvecklingen inom informationsteknologin kan enligt propositionen komma att göra det möjligt för medborgarna att själva söka information och göra ansökningar via s.k. publika dataterminaler eller hembaserade persondatorer.
Utskottet (bet. 1993/94:KU39) delade regeringens bedömning att en försöksverksamhet borde inledas i enlighet med regeringens förslag och tillstyrkte lagförslaget. Riksdagen följde utskottet.
3.2 Gällande bestämmelser om handlingars offentlighet, pågående utredningar m.m.
Regler om allmänna handlingars offentlighet finns i TF 2 kap. 1--16 §§. I 2 § regleras rätten att ta del av allmänna handlingar. Denna rätt får begränsas endast om det är påkallat med hänsyn till vissa där angivna intressen, bl.a. hänsyn till rikets säkerhet och skyddet för enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden. I 3 § definieras handling som "framställning i skrift eller bild samt upptagning som kan läsas, avlyssnas eller på annat sätt uppfattas endast med tekniskt hjälpmedel". Handling är allmän om den förvaras hos en myndighet och är att anse som inkommen till eller upprättad hos myndigheten.
I 11 § anges vad som ej anses som allmän handling. Bl.a. gäller det tryckt skrift, ljud- eller bildupptagning eller annan handling som ingår i bibliotek.
Allmän handling som får lämnas ut skall enligt 12 § tillhandahållas den som önskar ta del av handlingen. Det skall ske genast eller så snart det är möjligt på stället utan avgift. En myndighet är inte skyldig att tillhandahålla en handling på stället, "om betydande hinder möter".
Den som önskar ta del av en allmän handling har enligt 13 § rätt att mot avgift få avskrift eller kopia av handlingen. En myndighet är dock inte skyldig att lämna ut upptagning för automatisk databehandling i annan form än utskrift.
Konstitutionsutskottet har i sitt betänkande 1989/90:KU2 uttalat att frågan om reglering av elektroniska dokument i förvaltningsförfarandet måste få en generell lösning.
I årets budgetproposition (prop. 1994/95:100 bilaga 3, s. 14) heter det att den snabba tekniska utvecklingen särskilt inom informationstekniken (IT) och den snabbt ökade användningen av IT har medfört behov av en lagstiftning som kan svara mot de krav som denna process ställer. Samtidigt är det enligt propositionen rättsordningens uppgift att se till att grundläggande fri- och rättigheter värnas även i IT-samhället. Denna problematik illustreras enligt propositionen av att å ena sidan t.ex. de tryckfrihetsrättsliga principer på vilka våra grundlagar bygger bör förbli vägledande för rättsutvecklingen på det massmediala området och att å andra sidan skyddet för den enskildes integritet måste bevaras.
Dessa frågor behandlas i två olika utredningar. Den ena gäller rättsliga överväganden kring informationsteknologi (Ju 1994:05, dir. 1994:42). Utredningens uppgift är att med beaktande av integritetsintressena lösa de rättsliga problemen kring frågorna om elektroniska anslagstavlor och elektroniska dokument i förvaltningen. Elektroniska anslagstavlor (Bulletin Board Systems -- BBS) är databaser med möjlighet för grupper av användare att tillföra basen egna meddelanden och läsa andras meddelanden. Ett exempel på elektroniska dokument är elektronisk post, där allmänheten har möjlighet att t.ex. kommunicera med myndigheter och företag genom datorer. Utredningsarbetet skall vara avslutat senast den 1 november 1995.
Inom skatteförvaltningen har nyligen genomförts sådana lagändringar som krävs för att den pappersbaserade ärendehanteringen skall kunna ersättas med elektroniska dokument och elektroniska akter (prop. 1994/95:93, 1994/95:SkU15). Enligt den nya lagstiftningen innehåller en elektronisk akt alla handlingar i ett ärende, både handlingar som upprättats i elektronisk form och elektroniska avbildningar av pappersbaserade handlingar. Elektroniska dokument är rättsligt likställda med pappersbaserade dokument. De nya bestämmelserna har trätt i kraft den 1 januari 1995.
Den andra utredningen gäller tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens tillämplighet på nya medier (Ju 1994:13, dir. 1994:104). Utredningen skall bl.a. undersöka frågan om ett grundlagsskydd för moderna medier som nu inte har ett sådant skydd. Som exempel på sådana nya medier nämns i direktiven CD-ROM-skivor (Compact Disc Read Only Memory), möjligheten att via telenätet ta emot vissa tjänster av massmediekaraktär och de tidigare nämnda elektroniska anslagstavlorna. Utredningsarbetet skall enligt direktiven vara avslutat senast vid utgången av 1996.
Den dåvarande regeringen tillkallade i mars 1994 en kommission för att främja en bred användning av informationsteknologin. En viktig del av kommissionens arbete avses handla om lagstiftningsfrågor. Målet för kommissionens arbete har i proposition 1993/94:177 angetts vara att Sverige senast år 2010 skall tillhöra "den globala utvecklingens absoluta spjutspetsar" när det gäller utnyttjandet av informationsteknologin.
I kommissionens första betänkande, SOU 1994:118 Informationsteknologin -- Vingar åt människans förmåga, framförs en rad rekommendationer bl.a. i fråga om förändringar i rättsordningen och den offentliga förvaltningen. Kommissionen rekommenderar beträffande rättsordningen bl.a. att lagstiftningen skall vara så utformad att användningen av IT inte onödigtvis hindras eller kompliceras och att allmänna krav på rättssäkerhet, IT-säkerhet och skydd av den enskildes integritet skall uppfyllas. Det rättsliga regelverket skall göras mer överblickbart med stöd av IT, anser kommissionen. Beträffande förvaltningen anför kommissionen bl.a. att den offentliga förvaltningen skall vara ett föredöme, att IT:s möjligheter att främja allmänhetens insyn i förvaltningen skall tillvaratas och att alla offentliga organ skall utnyttja de möjligheter som IT ger inkl. elektronisk post och möjligheter att söka information i databaser.
IT-kommissionen har efter regeringsskiftet ombildats. Bland förändringarna kan nämnas att samordningsminister Jan Nygren övertagit ordförandeskapet efter dåvarande statsminister Carl Bildt och att ett särskilt Ungdomens IT-råd med tre medlemmar inrättats. Den nya kommissionen skall enligt sina direktiv (dir. 1995:1) bl.a. bidra till att de rättsliga frågor som är av betydelse för att få till stånd en ökad användning av informationstekniken skyndsamt kan lösas.
Företrädare för statliga myndigheter samt för kommun- och landstingsförbunden har bildat en samverkansgrupp med namnet Toppledarforum i syfte att bl.a. främja tillkomsten av en öppen elektronisk infrastruktur för informationsförsörjning i offentlig förvaltning.
3.3 Motionerna
I motion K810 yrkande 5 anför Lars Leijonborg m.fl. (fp) att en utveckling pågår av datasystem för stöd av verksamheten vid medborgarkontor. Enligt motionärerna är det medborgarnas informationsbehov som bör stå i centrum för verksamheten vid medborgarkontor och inte myndigheternas behov av samordning. Motionärerna förordar en satsning eller utprovning av olika typer av datoriserade system för att tillgodose medborgarnas behov av samhällsinformation vid medborgarkontor. Informationstjänsterna bör enligt motionärerna bli åtkomliga dels från offentliga terminaler, dels från persondatorer i hemmen. En gemensam sluss eller mottagningsfunktion bör kunna ringas upp. Denna bör medge direkt vidarekoppling till relevanta samhällsinstitutioner där sakinformation finns bl.a. i rättsliga frågor. I motionen hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i motionen.
I motion Kr264 yrkande 10 hemställer Fanny Rizell m.fl. (kds) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om medborgarkontor. I motionen anförs att inrättandet av medborgarkontor är en viktig åtgärd för att tillgodose den enskilda människans behov av lättillgänglig information. I medborgarkontoret är det möjligt att knyta samman olika myndigheters och institutioners utbud av information med hjälp av en allt mer utvecklad data- och telekommunikationsteknik. I medborgarkontoret skall enligt motionärerna finns "allmänhetens terminal" där den enskilde själv kan hämta information, vid behov med biträde av personal vid kontoret. Vid etablering av medborgarkontor bör enligt motionärerna alltid en samlokalisering med bibliotek övervägas. Terminaler bör placeras ut på flera ställen i kommunen, anser motionärerna.
I motion K811 yrkandena 3--6 begär Mats Odell m.fl. (kds) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i motionen om 1. att propositioner, statliga utredningar etc. på samma sätt som riksdagens offentliga publikationer skall finnas tillgängliga i publika databaser, 2. att upprätta en plan för att alla nya offentliga handlingar i stat, landsting och kommun skall kunna nås elektroniskt senast den 31 december 1997, 3. att inleda ett arbete som leder till att alla historiska handlingar skall kunna nås elektroniskt senast den 31 december 1999 och 4. tillsättande av en kommitté med uppgift att utarbeta ett förslag till en ny utformning av riksdagens och regeringens olika arbetsdokument som drar nytta av de möjligheter som ligger i det elektroniska mediet.
I motion Ub903 yrkande 6 hemställer Carl Bildt m.fl. (m) att riksdagen hos regeringen begär förslag till en ökad öppenhet hos myndigheter (motsvarande) i enlighet med vad som anförts i motionen. Motionärerna anför bl.a. att de offentliga organen kan tjäna som föredöme genom den egna informationsteknologiska användningen. En effektiv och öppen förvaltning blir enligt motionärerna lättare att uppnå med hjälp av den nya teknologin. Ett program syftande till att öka genomskinligheten i förvaltningarnas arbete bör enligt motionärerna innehålla att alla myndigheter skall kunna nås elektroniskt, att uppkoppling genom datapost med daglig svarsskyldighet bör inrättas inom myndigheterna, att information om regeringens beslut skall finnas tillgänglig omedelbart, att offentliga utredningar skall kunna nås elektroniskt, att motioner, betänkanden, anföranden och beslut i riksdagen skall kunna nås på elektronisk väg och att regeringen bör sörja för att EU-informationen blir lätt tillgänglig. I motionen anförs också att Patent- och registreringsverket bör spela en mer aktiv kunskapsförmedlande roll med informationsteknologins hjälp.
I motion K311 hemställer Karl-Göran Biörsmark (fp) att riksdagen beslutar öppna en 020-linje till Sveriges riksdag. Enligt motionären är telefonen det snabba, enkla och naturliga kommunikationsmedlet för de allra flesta, men det är dyrt för dem som måste ringa rikssamtal. Det är enligt motionärens mening dags att riksdagen snarast erbjuder medborgarna möjligheten att ringa upp riksdagen på ett 020-nummer, som begränsar kostnaden för den som ringer upp till en markering, medan mottagaren betalar resten.
3.4 Utskottets bedömning
I motion K311 (fp) hemställs att riksdagen inrättar en 020-linje för inkommande samtal. Riksdagen har vid ett flertal tillfällen under senare år behandlat och avslagit motioner om inrättande av 020-nummer för samtal till riksdagen, senast våren 1994. Konstitutionsutskottet (bet. 1993/94:KU35) vidhöll vid detta tillfälle, med hänvisning till kostnadsberäkningar utförda av förvaltningskontoret och pågående utredningsarbete om användning av 020-nummer i statlig verksamhet, sin tidigare inställning att det sistnämnda arbetet bör avvaktas och avstyrkte motionen.
I sakfrågan har inget ändrats sedan dess. Enligt den senaste kommittéberättelsen beräknas den i sammanhanget aktuella STATTEL-delegationen (C 1991:03) avsluta sitt arbete först före utgången av 1996. Med hänvisning till detta och den tidigare redovisade kostnadsberäkningen avstyrks motion K311.
Motion Kr264 yrkande 10 (kds) tar upp olika idéer om hur medborgarkontor bör etableras och utvecklas, bl.a. att medborgarkontoren bör samlokaliseras med folkbibliotek och att det bör finnas en allmänhetens terminal vid varje medborgarkontor. Som framgått ovan finns det en samordningsgrupp inom regeringskansliet som arbetar med hithörande frågor. Utskottet finner mot denna bakgrund ingen anledning att ta något initiativ med anledning av motionen, vilken avstyrks.
I motionen K810 yrkande 5 (fp) förordas bl.a. att informationstjänsterna vid medborgarkontor bör bli åtkomliga dels från offentliga terminaler, dels från persondatorer i hemmen. Inkommande frågor bör enligt motionärerna slussas till det ställe där informationen finns.
Detta yrkande har visst samband med yrkandet 6 (delvis) i motion Ub903 (m), där bl.a. hemställs att alla myndigheter inkl. statliga utredningar skall kunna nås elektroniskt och att uppkoppling genom datapost bör inrättas inom myndigheterna.
I motionerna K811 yrkandena 3--6 (kds) och Ub903 (m) yrkande 6 (delvis) ställs förhållandevis långtgående krav på tillgången på allmänna handlingar på elektronisk väg. En del av yrkandena avser sådana dokument som redan finns i riksdagens databassystem Rixlex, t.ex. motioner, utskottsbetänkanden, anföranden och beslut i riksdagen. I andra fall, t.ex. propositioner och statliga utredningar, finns dokumenten ännu inte tillgängliga elektroniskt, dock att arbete pågår i regeringskansliet när det gäller möjligheten att snabbare överföra propositionerna till Rixlex. Beträffande EU-informationen kan nämnas att bl.a. Sekretariatet för Europainformation fortsätter sitt arbete fram till nästa halvårsskifte och att denna funktion därefter av allt att döma kommer att få en permanent lösning som ett resultat av pågående utredningsarbete.
Kraven på att alla nya statliga, landstingskommunala och kommunala handlingar samt alla historiska handlingar skall bli tillgängliga före nästa sekelskifte enligt motion K811 innebär ett mycket långtgående åtagande från det allmänna, liksom yrkandet i samma motion om en kommitté med uppgift att utarbeta förslag till ny utformning av riksdagens och regeringens arbetsdokument. Detsamma gäller de olika förslagen till ökad öppenhet hos myndigheterna i motion Ub903.
Motionerna K810, K811 och Ub903 aktualiserar en mängd olika problem med anknytning till informations- och yttrandefrihet, sekretess och integritet och andra rättsliga problem som rör ny informationsteknologi. Till en del behandlas dessa i pågående utredningar, framför allt utredningen om rättsliga överväganden kring informationsteknologi (Ju 1994:05) men även kommittén om nya medier och grundlagarna m.m. (Ju 1994:13). Härutöver finns IT-kommissionen, som enligt de ursprungliga intentionerna skall arbeta med lagstiftningsfrågor.
Utskottet vill, med hänvisning till ett tidigare uttalande om reglering av elektroniska dokument i förvaltningsförfarandet, för sin del framhålla vikten av att de här redovisade problemen uppmärksammas och löses så snart som möjligt. Detta bör enligt utskottets mening kunna ske inom ramen för det pågående utvecklings- och utredningsarbetet.
Utskottet förutsätter att regeringen härvidlag spelar en aktiv och pådrivande roll och bl.a. avdelar nödvändiga resurser till IT-kommissionen för de här aktuella frågornas fortsatta beredning.
Med hänvisning till vad utskottet anfört avstyrks motionerna K810, K811 och Ub903.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande utskottets uppföljning och utvärdering av samhällsinformationen att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om ansvaret för uppdateringen av Samhällsguiden samt om regeringskansliets kommunikation med riksdagen och Rixlex,
2. beträffande databassystemet Rixlex att riksdagen avslår motionerna 1994/95:K312, K316 och K811 yrkande 2,
3. beträffande inrättande av 020-nummer till riksdagen att riksdagen avslår motion 1994/95:K311,
4. beträffande etablerande och utvecklande av medborgarkontor att riksdagen avslår motion 1994/95:Kr264 yrkande 10,
5. beträffande tillgängligheten av information hos myndigheterna i publika databaser m.m. att riksdagen avslår motionerna K810 yrkande 5, K811 yrkandena 3--6 och Ub903 yrkande 6.
Stockholm den 7 mars 1995
På konstitutionsutskottets vägnar
Birgit Friggebo
I beslutet har deltagit: Birgit Friggebo (fp), Kurt Ove Johansson (s), Catarina Rönnung (s), Anders Björck (m), Ingvar Johnsson (s), Widar Andersson (s), Birger Hagård (m), Tone Tingsgård (s), Birgitta Hambraeus (c), Jerry Martinger (m), Barbro Hietala Nordlund (s), Kenneth Kvist (v), Pär-Axel Sahlberg (s), Inger René (m), Peter Eriksson (mp), Håkan Holmberg (fp) och Nils-Göran Holmqvist (s).
Innehållsförteckning
Sammanfattning 1 Motioner 1 Utskottet 2 1. Inledning 2 2. Utskottets uppföljning och utvärdering av samhällsinformationen 3 2.1 Inledning 3 2.2 Riksdagen och samhällsinformationen 3 2.3 Uppföljningens/utvärderingens uppläggning och inriktning 4 2.4 Underlagsmaterialet 5 2.5 Samhällsinformation i ett övergripande perspektiv 5 2.6 Samhällsinformationen i riksdagen 7 2.6.1 Informationsenheten vid RFK 7 2.6.2 Databasen Rixlex 8 2.6.3 Samhällsguiden 9 2.6.4 Riksdagsbiblioteket 10 2.6.5 Tidningen Från Riksdag & Departement 11 2.7 EU-information 12 2.7.1 Resurser och organisation 12 2.7.2 Arbetet vid Sekretariatet för Europainformation 13 2.7.3 EU-information i riksdagen 13 2.8 Sammanfattning 14 2.9 Motionerna 18 2.10 Utskottet 18 3. Medborgarkontor, tillgängligheten av information i myndigheternas publika databaser m.m. 21 3.1 Försöksverksamhet med medborgarkontor 21 3.2 Gällande bestämmelser om handlingars offentlighet, pågående utredningar m.m. 21 3.3 Motionerna 24 3.4 Utskottets bedömning 25 Hemställan 27