Samarbete med Östeuropa och vissa internationella miljöinsatser

Betänkande 1989/90:UU7

Utrikesutskottets betänkande
1989/90:UU7

Samarbete med Östeuropa och vissa

internationella miljöinsatser 1989/90

UU7

Motionerna

1988/89:U203 av Birger Rosqvist och Sven-Gösta Signell (båda s) vari
yrkas att riksdagen begär att regeringen i lämpliga internationella fora
aktualiserar frågan om inrättande av miljö- och katastroffond.

1988/89:U402 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
miljöarbetet måste bli en viktig del av vårt internationella samarbete
och tillföras därtill nödvändiga resurser.

1988/89:U517 av Ingemar Eliasson m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av utbyte av kunskaper och erfarenheter
vad gäller bl.a. tekniska, ekonomiska och sociala frågor mellan Sverige
och länder i Östeuropa,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om förutsättningarna för ekonomiskt samarbete och
eventuella krediter till länder i Östeuropa,

5. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ökade resurser för
att stödja kontaktverksamhet av olika slag mellan Sverige och Östeuropa.

1988/89:U520 av Lars Ernestam (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
ovan i motionen anförts om ökat engagemang från Sveriges sida i den
internationella miljöpolitiken,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att stärka den icke konventionsbundna miljörätten.

1988/89:U532 av Margaretha af Ugglas m.fl. (m) vari yrkas

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om samarbete på miljöområdet,

7. att riksdagen hos regeringen begär att en expertdelegation tillsätts
med uppgift att lägga fram konkreta förslag om miljöhjälp till Baltikum.

1 Riksdagen 1988/89. 9 sami. Nr 7
Rättelse: S. 30-33 bilagan tillkommit

1988/89:U533 av Åsa Domeij och Roy Ottosson (båda mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om det internationella samarbetet,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om Sveriges åtagande när det gäller internationella
konventioner.

1988/89:U554 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att Wisla-projektet bör stödjas i enlighet med vad
som anförs i motionen,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till regler som möjliggör
att liknande projekt i andra länder kan stödjas utan att dessa ånyo
måste prövas av riksdagen.

1988/89:11556 av Per Gahrton och Anna Horn af Rantzien (båda mp)
vari yrkas att riksdagen begär att regeringen undersöker möjligheterna
för ett närmare samarbete kring miljöfrågor direkt med Estland.

1988/89:U557 av Marianne Samuelsson (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om miljösituationen i Polen,

3. att riksdagen beslutar att effektuera Polens hela skuld till Sverige i
enlighet med motionen,

7. att riksdagen begär att regeringen återkommer med förslag till
stöd till företag, institutioner och föreningar som planerar samarbete
med Polen för utvecklande av förnyelsebara energikällor och energisparåtgärder,

8. att riksdagen begär att regeringen undersöker möjligheterna för
bättre villkor för svensk miljöteknikexport till Polen,

9. att riksdagen begär att regeringen utreder möjligheten till en
internationell hjälpinsats till Katowice-regjonen samt till omedelbart
stöd till svenska miljöinvesteringar i denna region,

10. att riksdagen begär att regeringen utarbetar ett förslag till hur
miljösamarbete mellan Sverige och Östeuropa skall utvecklas på lång
sikt och vilka möjligheter Sverige har att samordna dessa planer med
andra västeuropeiska länder.

1988/89:U561 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om vikten av ett utökat samarbete med Östeuropa,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om inriktningen av ett utökat samarbete med Östeuropa,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om miljösamarbetet i Europa.

1988/89:U570 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) vari yrkas

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att Sverige bör ge direkt ekonomiskt och tekniskt
miljöbistånd till Polen.

1989/90: UU 7

1988/89:U610 av Charlotte Branting (fp) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
sydöstra Sveriges miljövårdssamarbete med öststater.

Motiveringen återfinns i motion 1988/89:A488.

1988/89:Jo710 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om förutsättningarna för ett svenskt miljösamarbete
med länderna i Östeuropa,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om konkreta insatser i frågor om miljösamarbete
med Östeuropa, särskilt insatser på områdena tekniskt bistånd, utbildning,
forskningssamarbete och stöd till vänortssamarbete i miljöfrågor
och stöd till svenska miljöorganisationers internationella verksamhet,

3. att riksdagen hos regeringen begär att möjligheterna prövas att
inom ramen för den s.k. Paris-klubben medverka till internationellt
förankrade miljösatsningar av det slag som skisserats i motionen.

1989/90:U1 av Pär Granstedt m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar som sin mening ge regeringen till känna
vad som anförs i motionen om ett svenskt-polskt samarbetsprogram på
miljöområdet,

2. att riksdagen beslutar att bemyndiga regeringen att med polska
staten träffa avtal om svenska åtaganden på en miljard kronor under
en treårsperiod inom ramen för ett sådant samarbetsprogram,

3. att riksdagen beslutar uttala att möjligheter bör öppnas för företag
att försäkra kreditrisker i affärer med Polen hos exportkreditnämnden
på de villkor som en s.k. u-garanti innebär,

4. att riksdagen beslutar att Polen bör räknas in bland de länder som
kan fa s.k. blandade krediter,

5. att riksdagen beslutar hemställa att regeringen tar upp överläggningar
med det svenska näringslivet om möjliga insatser i Polen utöver
de kortsiktigt kommersiella,

6. att riksdagen beslutar ge regeringen till känna vad som anförs om
behovet av utbildning i företagskompetens i Polen,

7. att riksdagen beslutar hemställa att regeringen skyndsamt upptar
förhandlingar med den polska regeringen om ett svenskt livsmedelsbistånd
till Polen.

Utskottet

Den politiska utvecklingen i Östeuropa

De djupgående förändringar som pågår i stora delar av Östeuropa har
under hösten 1989 accelererat med en snabbhet och i en omfattning
som fa bedömare trott vara möjliga för bara ett halvår sedan. I tecknet
av den demokratiseringsprocess som börjat i Sovjetunionen — och
under intryck av ett ökande samförstånd mellan de båda supermakterna
— har det politiska systemet i framför allt Polen och Ungern på

1989/90:UU7

1* Riksdagen 1988/89. 9 sami. Nr 7

kort tid undergått väsentliga förändringar. Dessa tyder på att demokratiska
val, flerpartisystem, icke-kommunistiska regeringar och marknadsorienterade
lösningar på ekonomiska problem kommer att bli
normala inslag i samhället. I DDR har situationen på kort tid dramatiskt
förändrats genom öppnandet av landets gränser och den nya
regeringens försök att anpassa systemet i riktning mot befolkningens
krav. Frågan om de båda tyska staternas framtida förhållande till
varandra har plötsligt fått en oväntad aktualitet.

Befolkningens krav på demokrati och medborgerliga fri- och rättigheter
förs nu också fram med stor kraft även i Tjeckoslovakien. Den
breda rörelse för politiska reformer som nu har återuppstått hämtar
sin styrka bl.a. i de förändringar som pågår i grannländerna. På kort
tid har hela den gamla ledningen tvingats avgå, och den nya har inlett
en dialog med oppositionen. Också i Bulgarien har ledningen börjat
förnyas, och röster höjs för en utveckling i pluralistisk riktning.

En gemensam nämnare för de olika reformrörelserna i Östeuropa är
den självklara strävan till rätten för varje land att söka sådana lösningar
på sina problem som bättre passar den nationella erfarenheten och
traditionen, och som har stöd hos en majoritet av den egna befolkningen.
En demokratisering innebär därmed en frigörelse från ett påtvingat
samhällsskick. Det innebär också att den konstlade isolering bryts som
under decennier hållit Östeuropa skilt från resten av Europa.

Europas politiska utseende är på väg att förändras. Tillsammans
betyder förändringarna en möjlighet av historiska dimensioner att
finna en ny freds- och samarbetsordning i Europa, ett alternativ till
den uppdelning av kontinentens länder som blev resultatet av uppgörelserna
efter det andra världskriget och som därefter befästs av det
kalla kriget. I förlängningen av dagens händelser öppnar sig möjligheten
av nya demokratiska samhällen och öppna marknadsorienterade
ekonomier. Därmed kan också nya samarbetsformer för hela Europa
bli möjliga. Ungerns ansökan och Polens deklarerade avsikt att ansöka
om medlemskap i Europarådet är det hittills mest åskådliga exemplet
härpå. De östeuropeiska länderna söker också ett närmare samarbete
med såväl EFTA som EG.

Uttalanden från officiellt sovjetiskt håll tyder på en beredskap att
acceptera stora förändringar i Öst- och Centraleuropa. Förändring och
stabilitet står därför inte i motsatsställning utan förutsätter tvärtom
varandra.

Utskottet vill understryka det utomordentligt tillfredsställande och
löftesrika i den påbörjade utvecklingen. Den kan innebära en möjlighet
utan motstycke för alla medborgare i Europa att komma i åtnjutande
av de grundläggande fri- och rättigheter som i Västeuropa
betraktats som en självklarhet. Möjligheten öppnas därmed också att
på sikt bygga upp ett välstånd som svarar mot den verkliga potential
som finns i Östeuropa.

Risken för bakslag i reformsträvandena kan emellertid inte uteslutas
vare sig i Sovjetunionen eller de östeuropeiska länderna. Demokratiseringen
och återvunnet nationellt självbestämmande innebär att spänningar
och länge undertryckta motsättningar åter kan komma att göra

1989/90: UU 7

sig gällande såväl inom som mellan länderna. De mycket stora påfrestningar
som den ekonomiska krisen utsätter hela samhället för skapar
ytterligare svårigheter för den nya politiken. Utan en hållbar ekonomisk
grund blir demokratiseringsförsöken på sikt bräckliga. Flertalet
ekonomiska bedömare tycks befara att den svåra ekonomiska kris som
redan är ett faktum kommer att ytterligare fördjupas. Härtill kommer
att de påfrestningar som normalt skulle beledsaga varje reformförsök
fördjupas ytterligare av att en rad sociala och ekologiska problem
tillåtits växa under lång tid och nu samtidigt kräver en skyndsam
lösning.

De omfattande reformer i syfte att skapa nya förutsättningar för
ekonomin som det nu är fråga om i Östeuropa kan endast genomföras
av varje land självt med egna krafter. De bidrag som kan lämnas av
utanförstående länder är med nödvändighet marginella. Samtidigt är
det ett starkt intresse för Sverige såväl som för alla andra länder i
Västeuropa att medverka till att den inledda utvecklingen blir framgångsrik.
Förverkligandet av ett framtida demokratiskt Europa med väl
fungerande ekonomier och utan påtvingad uppdelning och främmande
hinder har enligt utskottets uppfattning nu börjat avteckna sig som en
möjlighet och därmed som en gemensam utmaning för alla europeiska
stater. Det är för Sveriges liksom för andra länders del också ett
intresse att dessa djupgående förändringar kan äga rum under bibehållande
av en grundläggande säkerhetspolitisk stabilitet.

Sammanfattningsvis konstaterar utskottet att såväl starka demokratiska
som ekonomiska och säkerhetspolitiska intressen talar för ett utvidgat
svenskt samarbete med Östeuropa till stöd för de nu inledda
reformprocesserna.

Den ekonomiska krisen

En viktig orsak till den dramatiska utvecklingen är den långvariga
ekonomiska krisen i Östeuropa. Ehuru länderna med varierande framgång
försökt få den efter sovjetisk modell införda planekonomin att
fungera, har det östeuropeiska näringslivet i förhållande till Västeuropas
kommit att karaktäriseras av slöseri med reala resurser, låg innovationsgrad,
långsiktigt avtagande tillväxt, en alltmer föråldrad industristruktur,
ett eftersatt jordbruk och en outvecklad tjänstesektor. Tillgången
på konsumtionsvaror har varierat, men endast i få fall har
annan efterfrågan än den elementära kunnat tillgodoses. Mellan Västoch
Östeuropa har skillnaden i allmän utvecklingsnivå, liksom standardklyftan
för den enskilde, därför kommit att bli dramatisk under
det senaste årtiondet.

Samtidigt som den ekonomiska krisen gör konsolideringen av en
demokratisk utveckling svårare för de nya regeringarna, är just det
gamla systemets oförmåga till ekonomisk förnyelse den faktor som
ytterst har drivit fram de pågående strävandena till samhällsförnyelse.
Det är därför närmast ofrånkomligt att en långsiktig omläggning av
politiken i Östeuropa ytterligare kompliceras av tvånget att övervinna
en akut ekonomisk kris.

1989/90:UU7

En central plats i de långsiktiga reformerna intar öppnandet av de
östeuropeiska ekonomierna för marknadsbaserat samarbete med Väst.
Utskottet konstaterar att en fortsatt liberalisering av de restriktioner för
exporten av vissa högteknologiprodukter till Öst som fortfarande
tillämpas av västländerna också skulle underlätta Östeuropas utveckling,
såväl på miljöområdet som i allmänekonomiskt avseende.

Miljöförstöringen

Till de mest akuta problemen i den ekonomiska stagnationens spår i
Östeuropa hör en långt gången miljöförstöring, såväl av luften som av
vattnet och av marken. Miljöskador finns i samtliga östeuropeiska
länder. Till de allvarligast drabbade regionerna hör Slask (Schlesien) i
Polen, norra Böhmen i Tjeckslovakien samt Sachsen i DDR. Det
enskilda land som är värst utsatt torde vara Polen.

Också i Sovjetunionen finns stora områden som hårt drabbats av
miljöförstöringen. Så mycket som 40 % av befolkningen lever enligt
forskare från den sovjetiska vetenskapsakademien under vad som klassificerats
som ogynnsamma miljövillkor. Samtliga större industriregioner
över hela unionen är här berörda, särskilt Baltikum, Ukraina,
Volgabäckenet, Ural och Västsibirien, men också orter på Kolahalvön,
i Kaukasus och Fjärran Östern.

En rad faktorer av både naturgeografisk och ekonomisk-politisk
karaktär har bidragit till att denna situation uppstått. En riskfaktor för
Östeuropas del är kolets dominerande roll i energiförsörjningen. Brytning
och förbränning av kol tar mycket mark och vatten i anspråk,
och förbränning med föråldrad teknik leder till stora luftföroreningar.

Viktigare än de naturliga förutsättningarna är emellertid de från
miljösynpunkt felaktiga prioriteringar som präglat de östeuropeiska
samhällena under hela efterkrigstiden. Det gäller också effekterna av
de bristfälliga hushållningsmekanismer som varit inbyggda i de östeuropeiska
ekonomiska systemen. Hit hör en ensidig satsning på tung
industri och den därmed sammanhängande dominerande maktställningen
för industriproducenterna och de centrala branschintressena på
bekostnad av lokalt och regionalt inflytande, den kortsiktiga planuppfyllnadens
herravälde i planeringen och frånvaron av incitament till
resurssparande såväl centralt som lokalt. Planeringssystemets orientering
mot bruttoresultat och storskalighet och det inbyggda tvånget att
för framtiden utgå från redan uppnådda nivåer har hindrat flexibilitet
och förnyelse. Därmed har inte bara tekniken och produktionsutrustningen
blivit föråldrade, utan följden har också blivit brist på kunskap
om miljöskydd och miljöteknik generellt, även sedan skadornas omfattning
blivit kända och drivit fram krav på åtgärder.

Miljöskadorna i Östeuropa har i flera fall antagit sådana proportioner
att man officiellt infört beteckningen ekologiska katastrofområden. I
Polen har myndigheterna sedan mitten av 1980-talet använt begreppet
"ekologiskt krishotade regioner". Det är områden där föroreningarna
av luft, vatten och mark är högre än de statligt satta normerna. I de 27
regioner som klassats på detta sätt bor över en tredjedel av landets

1989/90: UU7

befolkning. Fem av regionerna har dessutom förklarats vara katastrofområden,
bl.a. övre Slask och Gdansk-området. I Tjeckoslovakien bor
en fjärdedel av befolkningen i områden som klassats som särskilt
förorenade. I Sovjetunionen bor en femtedel av befolkningen — dvs.
över 55 miljoner invånare — i vad som av vetenskapsakademien klassats
som ekologiska katastrofområden. I de mest utsatta områdena visar
medicinska undersökningar på lägre medellivslängd, högre barnadödlighet,
högre dödlighet i arbetsför ålder och väsentligt högre frekvens
av sjukdomar som cancer och luftvägsbesvär.

Minst lika allvarliga som luftföroreningarna är de svåra vattenföroreningarna.
Så gott som samtliga större floder och vattendrag i Östeuropa
är i varierande grad förorenade. 1 flertalet fall saknas officiella data.
I Polen, Ungern och Sovjetunionen har dock under senare tid allt fler
miljöuppgifter publicerats. Cirka fyra femtedelar av de polska floderna
har betecknats som allvarligt nedsmutsade. I många polska städer råder
regelbundet vattenbrist, samtidigt som dricksvattnet är av mycket låg
kvalitet. Till skillnad från luftföroreningarna drabbar vattenföroreningarna
landsbygden i lika hög grad som städerna.

Medicinska undersökningar från de mest industrialiserade delarna
av DDR pekar på likadana hälsoskador som i Polen och Tjeckoslovakien.
Motsvarande gäller i rapporter från Baltikum och andra delar av
Sovjetunionen.

Föroreningarna i Östeuropa har också lett till skador på växt- och
djurlivet, bl.a. i form av en omfattande skogsdöd. I gränsområdena
mellan Polen, Tjeckoslovakien och DDR är tiotusentals hektar av
tidigare skogsmark täckta av trädskelett. Skadorna på skogen sträcker
sig över en mycket stor del av ländernas yta. Djurlivet rapporteras
också ha tagit allvarlig skada.

Efter dessa allmänna kommentarer vill utskottet behandla de motioner
som väckts i hithörande frågor. Innan utskottet går in på de
motioner som direkt berör miljöinriktat och annat samarbete med
Östeuropa, får utskottet behandla vissa generella aspekter på det internationella
miljösamarbetet och Sveriges roll i detta.

Det internationella miljösamarbetet

Sverige har av tradition spelat en pådrivande roll inom det internationella
miljösamarbetet. Sverige stod som initiativtagare och värdland för
den FN-konferens om den mänskliga mljön som hölls år 1972 (Stockholms-konferensen)
och som kan sägas ha utgjort startskottet för den
dynamiska utveckling som det internationella mellanstatliga miljösamarbetet
haft alltsedan dess. Genom beslut av FN:s generalförsamling
inrättades FN:s miljöprogram (UNEP) år 1972. Sverige har alltsedan
UNEP:s tillkomst deltagit i dess verksamhet. Sverige är en av de större
bidragsgivarna till den av UNEP administrerade och med frivilliga
bidrag finansierade miljöfonden. UNEP:s roll är att som en katalysator
leda och samordna FN:s åtgärder på miljöområdet. Viktiga uppgifter är
att varna det internationella samfundet vid tecken på allvarliga miljö -

1989/90: UU 7

risker ("jordögat"), organisera delar av det mellanstatliga arbetet för att
bemästra miljöproblem samt förorda mindre skadliga alternativ för
miljöpåverkande aktiviteter.

Även i UNEP:s miljörättsverksamhet deltar Sverige aktivt. Bl.a. var
Sverige tillsammans med övriga nordiska länder initiativtagare till den
globala konvention till skydd för ozon-lagret som antogs i Wien år
1985. Sverige deltog även aktivt vid utarbetandet av det protokoll till
Wienkonventionen rörande ämnen som bryter ned ozonskiktet (freoner)
som antogs i Montreal år 1987.

Andra konventioner som antagits inom ramen för UNEP är en
global konvention om handeln med miljöfarligt avfall som antogs i
Basel år 1989. Arbete pågår med att utvidga gällande riktlinjer som
Finns för internationell handel med kemikalier och att få en bindande
konvention om skydd av den biologiska mångfalden.

Under aktiv svensk medverkan pågår förarbetet inför en konvention
om klimatförändringen. Sverige är även initiativtagare till en FNkonferens
om miljö och utveckling år 1992. Ambitionen är att denna
konferens skall leda till konkreta resultat med juridiskt bindande
överenskommelser.

Den rapport som världskommissionen för miljö och utveckling
publicerade år 1987 (Brundtland-rapporten) har lett till en betydande
aktivitet runt om i FN-systemet och bland medlemsstaterna för att
ompröva nuvarande politik för att bättre främja en varaktigt hållbar
utveckling i enlighet med vad som rekomenderas i rapporten.

Riksdagen antog vid 1987/88 års riksmöte ett femte mål för det
svenska biståndet: att detta skall främja en framsynt hushållning med
naturresurserna och omsorg om miljön. Det nya biståndsmålet var ett
tecken på regeringens ambition att intensifiera arbetet med miljöfrågor
såväl bilateralt som genom det internationella samfundet. Två särskilda
budgetposter under anslagen Cl och C2 som beslutades av riksdagen
vid 1988/89 års riksmöte har som syfte att förstärka och intensifiera
bilaterala och regionala miljöprogram samt att stärka kompetensen hos
internationella organisationer att integrera miljöhänsynen i verksamheten.
Vid samma riksmöte anslog riksdagen förutom de av regeringen
äskade 250 milj.kr. för multilaterala resp. bilaterala miljövårdinsatser
ytterligare 100 milj.kr. att användas för miljöinsatser.

Sverige har förutom inom FN-systemet engagerat sig i andra globala
sammanslutningar vars syfte är att främja skyddet av miljön. 1984 gick
Sverige in som regeringsmedlem i Internationella naturvårdsunionen,
IUCN. Unionen har tre olika kategorier av medlemmar: stater, statliga
myndigheter och organisationer. Övriga svenska medlemmar i IUCN
är domänverket, Vetenskapsakademin, Svenska Naturskyddsföreningen,
Stiftelsen Skansen, Världsnaturfonden Sverige, Svenska Jägareförbundet
och Naturhistoriska Riksmuseet.

Unionens syfte är att främja vetenskapligt grundade åtgärder till
skydd för de levande naturresurserna och en ansvarsmedveten användning
av dessa. Unionen håller kontinuerlig uppsikt över miljöproblemen
i världen och initierar forskning för att lösa dessa problem.
Sverige deltar mycket aktivt i IUCN:s arbete och är en av dess största

1989/90: UU 7

bidragsgivare. Under budgetåret 1988/89 anslogs 5 milj.kr. till IUCN:s
verksamhet i u-länderna. Totalt har Sverige bidragit med 41 milj.kr.
till IUCN:s verksamhet bl.a. för utarbetande av naturresursstrategier,
miljö-och markvård t.ex. ett Sahel-program och ett särskilt program
för tropiska skogar.

Utskottet delar den uppfattning om betydelsen av regionalt samarbete
på miljövårdsområdet som framförs i motion 1988/89:U520. Det
samarbete som sker i Europa såväl regionalt som över hela Europa
inom ramen för det nordiska samarbetet, Östersjöstaterna, Nordsjöstaterna,
ECE, ESK etc. resulterar i konventioner och andra former av
mellanstatliga överenskommelser.

Ett liknande arbete äger rum inom andra regioner runt om i
världen. Sverige stöder generellt regionalt samarbete och naturligtvis
regionala konventioner ägnade att skydda miljön. Det kan dock inte
anses ankomma på Sverige att driva denna fråga utan på de i regionerna
ingående länderna själva.

Miljöarbetet utgör alltså av vad som framgår ovan en mycket viktig
del av det svenska internationella samarbetet. Övertygelsen att miljöproblemen
måste lösas genom internationellt samarbete, vilket även
framförs i motion 1988/89:U533, har sedan länge varit en av drivkrafterna
bakom det svenska miljöengagemanget. Att därvid nödvändiga
resurser måste tillföras, vilket framförs i motion 1988/89:U402, framstår
som en självklarhet.

Härmed får yrkande 1 i motion 1988/89:U402, yrkande 1 i motion
1988/89:U520 och yrkande 1 i motion 1988/89:U533 anses besvarade.

Utskottet vill understryka det angelägna i att fler stater ansluter sig till
de konventioner som utarbetats på miljövårdsområdet. Den utveckling
som skett på 1980-talet från ramkonventioner med principåtaganden
till bindande åtaganden med kvantitativt preciserade åtgärder är att
välkomna. Det är utskottets förhoppning att den konvention om
klimatförändringar som nu förbereds kommer att innehålla bindande
åtaganden.

Som framförs i motion 1988/89:U520 är en annan viktig del i det
internationella arbetet på att bevara den globala miljön den icke
konventionsbundna miljörätten vari ingår sic utere-principen (använd
din egendom på ett sådant sätt att den inte skadar någon annan).
Denna princip har återspeglats i 1972 års miljödeklaration (Stockholmsdeklarationen).
Sic utere-principen kan anses som sedvanerätt.

I Brundtland-rapporten föreslås att tidigare principer skall kodifieras
genom antagandet av en konvention om miljöskydd och varaktigt
hållbar utveckling. Från svensk sida har framförts att vi ställer oss
positiva till en diskussion av denna fråga. Utskottet utgår från att
regeringen aktivt kommer att följa utvecklingen på detta område.

Därmed får yrkande 3 i motion 1988/89:U520 anses besvarat.

När Sverige anslutit sig till en internationell konvention sker en
anpassning av svensk lagstiftning om behov därav föreligger. Frågan
som tas upp i motion 1988/89:U533 om att alla internationella kon -

1989/90: UU 7

ventioner på miljöområdet som Sverige undertecknar verkligen genomförs
i praktisk politik vill utskottet besvara med att hänvisa till att
den svenska miljöskyddslagstiftningen just nu är under översyn. Som
konstateras i jordbruksutskottets betänkande 1989/90:JoU5 om miljölagstiftningen
m.m. beslöt regeringen den 11 maj 1989 att tillkalla en
kommitté med parlamentarisk sammansättning för att se över miljöskyddslagstiftningen
(dir 1989:32).

Miljö- och energiministern anför i direktiven att kommittén skall
utreda hur de olika lagar som gäller miljöskydd kan bli effektivare i
arbetet för en bättre miljö. Ändamålet med utredningen skall vara att
utforma förslag till lagstiftning som bidrar till att miljöhänsynen genomsyrar
hela samhället. I det syftet skall utredningen kartlägga gällande
lagstiftning och föreslå samordnad lagstiftning. Miljöskyddslagens
tillåtlighetsregler bör skärpas. Reglerna för omprövning av meddelade
tillstånd vid ändrade miljöförhållanden bör övervägas liksom frågan
om eventuellt införande av normregler för utsläppsgränser. Som en
konsekvens av förslagen inom de områden som berörs av översynen
kan det bli aktuellt att lägga fram förslag som också berör miljöskyddets
organisation. Sanktionssystemet enligt brottsbalken och olika miljöskyddslagar
bör harmoniseras och effektiviseras. Kommittén bör vidare
utforma lämplig lagteknisk lösning för att komma till rätta med
trafikens miljöproblem.

Kommittén bör också kartlägga de internationella avtal och åtaganden
som finns på miljöområdet och hur den svenska lagstiftningen
förhåller sig till dessa.

Därmed får yrkande 3 i motion 1988/89:U533 anses besvarat.

Svenskt miljösamarbete med Östeuropa

Effekterna av den sammanlagda miljöförstöringen i de östeuropeiska
länderna når långt utanför dessas gränser. På grund av flodsystemens
och de dominerande luftströmmarnas riktning är Norden och Östersjön
särskilt utsatta områden. För egentliga Östersjöns del kommer
t.ex. enligt statens naturvårdsverk närmare två tredjedelar av den totala
belastningen av kväve från Polen, DDR och Sovjetunionen. Polen
ensamt svarar för över 45 %. Av egentliga Östersjöns totala belastning
av fosfor kommer inte mindre än nio tiondelar från dessa tre länder.
Även i detta fall dominerar Polen ensamt med 70 %.

Också luftföroreningarna drabbar länder utanför Östeuropa, inte
minst Sverige. År 1988 svarade de östeuropeiska länderna enligt uppskattningar
inom ECE för ca en fjärdedel av det totala nedfallet av
svavel i Sverige. Om Sovjetunionen inkluderas blir andelen en tredjedel.
De svenska inhemska svavelutsläppens andel av nedfallet över
Sverige uppgick samtidigt till bara ca en tiondel.

De citerade storleksordningarna visar att den pågående miljöförstöringen
inte blott utgör ett hot mot befolkningens hälsa och de ekologiska
systemen i Östeuropa; de visar också att miljöproblemen i Norden
inte kan få någon lösning utan att utsläppen i Östeuropa minskar.

1989/90: UU7

Sverige har träffat bilaterala miljövårdsavtal på myndighetsnivå med
fyra östeuropeiska stater: Sovjetunionen, DDR, Ungern och Polen.
Avtalen är formellt upprättade inom ramen för överenskommelser
mellan Sverige och dessa stater om ekonomiskt och tekniskt samarbete.
Ett visst bilateralt samarbete har även inletts med Tjeckoslovakien.
Under 1989 har ett avtal om miljövårdssamarbete slutits på
regeringsnivå med Sovjetunionen, enligt vilket särskild uppmärksamhet
skall ges miljöproblem i regionen, dvs. i första hand de mot
Östersjön gränsande delarna.

En lång rad regionala konventioner har slutits multilateralt i syfte
att begränsa föroreningarna. De i detta sammanhang två viktigaste
överenskommelserna är den s.k. Helsingforskonventionen om Östersjöns
marina miljö, vilken trädde i kraft 1980, och konventionen om
långväga gränsöverskridande luftföroreningar, som slöts inom ramen
för FN:s ekonomiska kommission för Europa (ECE) 1979. Båda är s.k.
ramkonventioner inom vilka konkreta åtaganden beträffande utsläppsbegränsningar
görs genom särskilda protokoll eller utfärdade rekommendationer.
Ett protokoll om frysning av utsläppen i luften av
kväveoxider från 1987 har undertecknats av de östeuropeiska stater

som är av störst relevans för Nordens miljö. Ett protokoll om en

30-procentig reduktion av svavelutsläppen har undertecknats av Sovjetunionen,
DDR, Tjeckoslovakien, Ungern och Bulgarien men inte av
det för svenskt vidkommande viktigaste landet Polen. Under president
Gorbatjovs besök i Finland i oktober i år undertecknades ett bilateralt
avtal i vilket Sovjetunionen åtog sig att gå längre: senast 1995 skall
svavelutsläppen i Murmansk och Leningradområdena samt i Estland
och Karelen reduceras till hälften av 1980 års nivå.

Inom ramen för Helsingforskonventionen har rekommendationer
antagits bl.a. om rening av avloppsvattnet från städer och begränsning
av läckaget av bi.a. gödningsämnen och bekämpningsmedel från jordbruket.
Vid ett ministermöte 1988 antogs en deklaration med målsättningen
att senast 1995 reducera tillförseln till Östersjön av näringsämnen,
tungmetaller och giftiga organiska ämnen med 50 %.

Olika initiativ har tagits och tas för att ytterligare bygga ut de

internationella åtagandena om begränsningar av miljöskadliga utsläpp i
regionen.

För de östeuropeiska ländernas del torde dock mycket stora investeringar
och andra insatser bli nödvändiga om de skall kunna uppfylla
de åtaganden de redan gjort inom ramen för de nämnda två konventionerna.
Det är svårt att se hur dessa länder på egen hand skall kunna
mobilisera den kunskap och de resurser det här blir fråga om, om de
internationellt fastställda tidsramarna för utsläppsminskningarna skall
kunna hållas. Miljösamarbetet ingår därför som en naturlig del i det
allmänna ekonomiska samarbete som förbereds i Väst och som syftar
till att underlätta en reformering av de östeuropeiska ekonomierna.

Svenska miljöintressen berörs också av reformpolitiken i stort. Den
katastrofala miljösituation som skildrats ovan kan i allt väsentligt
hänföras till den dåliga ekonomin och till de från miljösynpunkt
inbyggda felaktiga prioriteringarna i det ekonomisk-politiska system
1** Riksdagen 1988/89. 9 sami. Nr 7

1989/90:UU7

som varit det dominerande. Några grundläggande förbättringar av
miljösituationen är därför svåra att förutse utan en omvandling av det
hittillsvarande planekonomiska systemet. Detta är en uppgift som med
nödvändighet kräver tid.

Det finns dock enligt utskottets åsikt ett betydande utrymme för
svenskt samarbete om miljöinsatser i Östeuropa också på kort sikt. Det
gäller inte minst enskilda projekt där förhållandevis stora effekter kan
uppnås med begränsade utländska insatser. Det finns också goda möjligheter
att på det sättet uppnå positiva miljöeffekter i Sverige. Också
insatser på miljöområdet är därtill att betrakta som ett stöd till reformprocesserna
i stort.

Utskottet vill emellertid understryka att ett svenskt miljösamarbete,
vare sig det är kommersiellt eller biståndsfinansierat, inte innebär att
Sverige gör avkall på den grundläggande principen att varje land bär
ansvaret för den egna miljöförstöringen. Denna regel kom till uttryck
redan vid FN-konferensen i Stockholm 1972 i form av den s.k. princip
21, som stadgar att varje stat ansvarar för att egna utsläpp ej förorsakar
skada i annat land. Tillsammans med principen att den som förorenar
själv är förpliktigad att betala kostnaderna för nödvändiga skyddsåtgärder
(den s.k. polluter-pays principen) utgör princip 21 själva grunden
för det internationella miljöskyddsarbetet.

Utskottet finner det också angeläget att ett svenskt bistånd till
Östeuropa på miljöområdet beledsagas av fortsatta ansträngningar att få
de östeuropeiska länderna att ansluta sig fullt ut till de regionala
miljökonventioner som finns liksom att uppfylla de åtganden de redan
gjort inom ramen för dessa konventioner.

Motionerna om regionalt miljösamarbete gäller såväl Östeuropa som
helhet som enskilda östeuropeiska länder och regioner. I yrkande 10 i
motion 1988/89:U557 (mp) föreslås att regeringen skall utarbeta ett
förslag till utformande av ett miljösamarbete med Östeuropa på längre
sikt. Ett liknande samlat perspektiv efterlyses i yrkandena 1 och 2 i
motion 1988/89:Jo710 (fp).

Utskottet konstaterar inledningsvis att det sedan många år förekommer
ett bilateralt samarbete på myndighetsnivå mellan Sverige och
Sovjetunionen inkl. Baltikum resp. flertalet östeuropeiska länder,
inom ramen för vilket också ett visst tekniskt bistånd förekommit.
Från svensk sida har det främst varit statens naturvårdsverk som varit
part i detta samarbete.

Miljökontakterna österut har under innevarande år utvidgats väsentligt.
1 maj 1989 slöts ett avtal på regeringsnivå med Sovjetunionen om
miljösamarbete. En gemensam kommitté med uppgift att konkretisera
det framtida samarbetet kommer enligt vad utskottet inhämtat inom
kort att samlas till ett första möte i Leningrad.

Också med Polen har miljösamarbetet utvecklats snabbt efter den
polske miljöministerns besök i Sverige våren 1989 och Sveriges statsministers
besök i Polen i oktober samma år. Utskottet konstaterar att
det ligger i sakens natur att ett samarbete av det slag det här är fråga
om byggs ut gradvis från land till land i den takt som möjliggörs av
reformpolitiken, inte minst i form av ökad öppenhet kring miljöpro -

1989/90: UU 7

blemen, och i den utsträckning som svenska intressen särskilt motiverar.
Något generellt miljösamarbete med hela Östeuropa låter sig inte
på förhand utformas med hänsyn till de mycket varierande villkoren i
de olika länderna.

Ett förslag som för närvarande bereds och som har en mer allmän
inriktning på Östeuropa gäller en riskkapitalordning om ca
300 milj.kr. inom Nordiska Investeringbanken. Genom en sådan skulle
riskkapital kunna ställas till förfogande för deltagande i miljösatsningen
av nordiskt intresse i Östeuropa. Ett eventuellt beslut härom
förutses fattas under våren 1990.

Utskottet noterar att regeringen sonderar möjligheterna till en särskild
konferens på hög nivå med deltagande av iänderna runt Östersjön,
vilken skulle ägnas de regionala miljöproblemen. Utskottet stöder
tanken på en sådan konferens.

Inom ramen för ECE pågår som redan tidigare påpekats i detta
betänkande ett intensivt arbete rörande miljön i Europa. ECE är i dag
den enda europeiska meltanstatliga samarbetsorganisation med bredare
uppgifter som omfattar både Öst- och Västeuropa. I ECE:s miljökommitté
utarbetas och behandlas bl.a. en långtidsstrategi för miljövård
och utnyttjande av naturresurser, miljökonsekvensbedömningar, luftvårdsproblem,
resurssnål teknik och skydd av flora, fauna och biotoper.
ESK-samarbetet på miljövårdsområdet, bl.a. vid det miljömöte
som hölls i Sofia i oktober—november 1989 har givit en ökad politisk
tyngd och stimulerat samarbete inom Europa på miljövårdsområdet.

Med det anförda anser utskottet yrkande 10 i motion 1988/89:U557
och yrkandena 1 och 2 i motion 1988/89:Jo710 besvarade.

Frågan om en miljö-och katastroffond som tas upp i motion
1988/89:U203 och om en alleuropeisk luftvårdsfond för bl.a. de östeuropeiska
länderna som tas upp i motion 1988/89:U561 har båda
behandlats i FN:s miljöstyrelse (UNEP) eller i ECE. Frågan om en
internationell miljöfond har därtill vid olika tillfällen tidigare behandlats
av riksdagen. Jordbruksutskottet konstaterar i sitt betänkande
1989/90:JoU5 att riksdagen våren 1988 med anledning av motioner (fp,
c) uttalade att regeringen bör fortsatt verka för uppbyggnad av en
internationell luftvårdsfond för investeringar i reningsteknik, övergång
till miljövänligare energislag och energjeffektivisering. Enligt vad jordbruksutskottet
erfarit utgör denna fråga ett stående inslag i det internationella
förhandlingsarbetet. Jordbruksutskottet utgår från att regeringen
och dess förhandlare aktivt driver frågan vidare.

Utskottet Sr ansluta sig till jordbruksutskottets synpunkter.

Frågan om en katastroffond diskuterades vid 1989 års möte med FN:s
miljöstyrelse, och en resolution antogs med bl.a. svenskt medförslagsställarskap
om att man skulle undersöka möjligheter att skapa ett
center för brådskande miljöinsatser som krävs antingen på grund av en
plötslig olycka eller i ekologiska katastrofområden.

Därmed får motion 1988/89:U203 anses besvarad. Yrkande 15 i motion
1988/89:U561 avstyrks.

1989/90:UU7

I motion 1988/89:U610 (fp) föreslås inrättande av ett speciellt miljöanslag
för tekniskt bistånd, utbildning och forskningssamarbete i första
hand avseende sådana östeuropeiska länder som bidrar till försurningen
av sydöstra Sverige. Som exempel nämns särskilt statligt stöd till
projekt inom ramen för kommunalt vänortssamarbete. Utskottet anser
att vänorter är en konstruktiv och betydelsefull form av samarbete när
det gäller att etablera nya kontaktytor med Östeuropa. Det kan inte
heller uteslutas att kommunala satsningar i det enskilda fallet skulle
kunna aktualiseras inom ramen för samlade prioriteringar för det
statliga miljösamarbetet med något visst land. Något generellt miljöanslag
av angiven typ eller något generellt stöd till kommunala miljösatsningar
i Östeuropa är utskottet emellertid ej berett att förorda.

Motion 1988/89:U610 anses därmed vara besvarad.

I två motioner föreslås att regeringen skall verka för generella möjligheter
att omvandla fordringar som Sverige och andra långivare har till
satsningar på miljövårdsprojekt, s.k. debt-for-nature-swaps. I yrkande 2 i
motion 1988/89:U554 (vpk) föreslås utarbetande av generella regler för
dylika konverteringar. I yrkande 3 i motion 1988/89:U557 (mp) föreslås
att riksdagen skall effektuera hela Polens skuld till Sverige genom
konvertering till miljöinsatser. I yrkande 3 i motion 1988/89:Jo710 (fp)
föreslås att regeringen skall pröva möjligheterna till konvertering inom
ramen för den s.k. Parisklubben.

Ett exempel på konvertering med svensk medverkan utgörs av det i
flera motioner citerade SIDA-projektet i Costa Rica. SIDA har där
med utnyttjande av konvertering av privata fordringar framgångsrikt
genomfört ett miljövårdsprojekt. Regeringen har också direkt anslagit
1 milj.kr. till det s.k. Wisla-projektet i Polen, vilket nämns i yrkande 1
i motion 1988/89:U554 (vpk) och i motion 1988/89:Jo710 (fp) som ett
exempel på en framtida lämplig s.k. debt-for-nature-swap. Det svenska
bidrag som lämnats gäller endast projektets första fas som syftar till en
kartläggning av miljösituationen och av de olika miljöskyddsåtgärder
som kommer att bli nödvändiga.

Beträffande detta slag av transaktioner, såväl generellt som i Wislafallet,
konstaterar utskottet att en rad förutsättningar måste vara uppfyllda
för att de skall kunna ge avsedd effekt. Inte minst är de
allmänekonomiska betingelserna i landet i fråga väsentliga. Utbytet
mellan en skuld i utländsk valuta och en satsning på miljöprojekt i
lokal valuta innebär en påspädning av låntagarlandets inhemska likviditet.
En sådan måste rymmas inom ramen för en balanserad ekonomisk
politik. Hotas balansen kan penningpolitiska motåtgärder tvingas
fram i mottagarlandet med negativa konsekvenser för andra prioriterade
utvecklingsmål. Effekterna på mottagarlandets ekonomi av ett byte
mellan skuld och miljöinsatser bör därför vägas in i det enskilda fallet.

I detta perspektiv framstår det enligt utskottets mening också klarare
att "debt-for-nature-swap" knappast kan bli ett huvudmedel vare sig
för att lösa skuldkrisen eller miljöproblemen i u-länder eller östländer.
1 det enskilda fallet kan dylika insatser däremot ha positiva effekter,
inte minst genom engagemang från frivilliga organisationers sida. Skul -

1989/90: UU7

dutbyte som ett sätt att finansiera det i motionerna nämnda Wislaprojektet
bör emellertid också betraktas mot bakgrund av en mycket
kraftig pågående polsk inflation och de centrala myndigheternas strävan
att föra en så restriktiv penningpolitik som möjligt.

Med det anförda betraktar utskottet yrkandena 1 och 2 i motion
1988/89:U554 som besvarade.

De flesta långivarländer har ett samarbete i internationella skuldfrågor
inom den s.k. Paris-klubben. Utskottet konstaterar att Sverige stöder
Paris-klubben i dess strävan att genom multilateralt samarbete tillförsäkra
olika kreditorer en rättvis andel av de betalningar som skuldlandet
gör. Att Sverige ensidigt skulle bryta detta multilaterala samarbete
och särbehandla de offentliga fordringarna på Polen skulle enligt
utskottets åsikt strida mot viktiga svenska intressen i det internationella
skuldsamarbetet. Utskottet ser det som viktigt att åtgärder snarast
möjligt kommer till stånd för att lätta Polens tunga skuldbörda. Sverige
bör arbeta för detta främst inom Parisklubbens ram. Vi bör också
själva vara beredda att i ett sådant sammanhang ikläda oss de ekonomiska
åtaganden som kan bli aktuella.

Bl.a. inom ramen för internationella valutafonden och Världsbanken
stöder Sverige aktivt tanken på att privata fordringsägare bör
reducera sina fordringar på de skuldsatta länder som genomför adekvata
anpassningsprogram. Paris-klubben har hittills tagit avstånd från
tanken att konvertera offentliga fordringar. För närvarande har emellertid
en diskussion börjat föras om för- och nackdelar med denna typ
av transaktioner. Utskottet finner det angeläget att Sverige deltar aktivt
och konstruktivt i dessa diskussioner.

Utskottet avstyrker därmed yrkande 3 i motion 1988/89:U557 och
anser yrkande 3 i motion 1988/89:Jo710 besvarat.

Miljösamarbete med Baltikum

Bland de geografiskt mer preciserade motionerna berör två miljösamarbetet
med Baltikum, särskilt Estland, med förslag att regeringen
skall ta initiativ till ett direkt samarbete. Det gäller motion
1988/89:U556 (mp) och 1988/89:U532 (m). 1 yrkande 7 i motion U532
föreslås tillsättande av en expertdelegation med uppgift att komma med
konkreta förslag till miljöhjälp.

Utskottet konstaterar att grunden för ett framtida miljösamarbete
mellan Sverige och Baltikum lagts under 1989 med besök i Sverige av
de baltiska miljöansvariga ministrarna samt den svenska miljöministerns
besök i Baltikum. En intensifiering och utveckling av de direkta
kontakterna med Baltikum på miljöområdet är förutsedd. I det svensksovjetiska
regeringsavtal om miljösamarbete som undertecknades i
våras preciseras också att särskild uppmärksamhet skall ägnas sådana
frågor som kan leda till en bättre miljö i regionen. Utskottet utgår
ifrån att därmed i betydande utsträckning avses just de baltiska republikerna.
Den gemensamma svensk-sovjetiska miljökommitté som
kommer att konkretisera samarbetet torde också bli en av de naturliga

1989/90: UU 7

kanalerna för utformandet av miljöinsatser i Baltikum. Utskottet utgår
ifrån att denna kommitté kan utgöra ett lämpligt forum för miljösamarbetet
med Baltikum, särskilt på sådana områden som alltjämt
domineras av s.k. allunionella företag, vilka inte lyder under delrepublikernas
myndigheter utan är direkt underställda de centrala unionsministerierna
i Moskva. Utskottet konstaterar samtidigt att det överförande
till de baltiska delrepublikerna av beslutanderätten över de
allunionella företagen som nu påbörjats kommer att ytterligare underlätta
miljösamarbetet över Östersjön.

Yrkande 7 i motion 1988/89:U532 och motion 1988/89:U556 anses
därmed av utskottet besvarade.

I Yrkande 6 i motion 1988/89:U532 föreslås ett utnyttjande av s.k.
mjuka krediter för att hjälpa till att lösa miljöproblemen i Baltikum.
Utskottet vill understryka det starka intresset av att Sverige engagerar
sig i miljöinsatser i Baltikum. Här har Sverige enligt utskottets mening
en stor uppgift. I ett inledningsskede torde det i första hand bli fråga
om att ställa teknisk expertis till förfogande, men också för sådana
kommer finansiella resurser att bli nödvändiga.

Yrkandet aktualiserar den mer generella frågan om ianspråktagande
av biståndsmedel för ett samarbete av detta slag. Med mjuka krediter
avses u-krediter, vilka har ett gåvoelement på 35 eller 50 % och som
beslutas av Beredningen för internationellt tekniskt bistånd (BITS) för
att ingå i de blandade krediter som ges via Svensk exportkredit, SEK.
Gåvoelementet finansieras över biståndsanslaget. De u-krediter BITS
beviljar årligen uppgår till närmare 1,5 miljarder kronor med ett
sammanlagt biståndselement på ca 500 milj.kr.

Utskottet noterar att det inte föreligger någon officiellt bindande
förteckning över länder som kan bli mottagare av svenska u-krediter,
lika litet som det gör det för det svenska biståndet i dess helhet. Det är
enligt utskottets mening värt att notera att Världsbanken upphört att
dela in världens länder i u-länder och i-länder och numera i sina
tabeller endast delar in länderna i låg-, mellan- och höginkomstländer.
Till gruppen mellaninkomstländer räknar Världsbanken såväl länder
som Chile, Mexico och Argentina som Polen, Ungern och Jugoslavien.

OECD:s biståndskommitté DAC har för statistiska ändamål en lista
över länder vilka räknas som mottagare av offentligt bistånd. Bland de
europeiska länderna omfattar denna lista bl.a. Albanien och Jugoslavien
men också länder som Cypern, Portugal och Turkiet. DAC:s lista
har ingen bindande status, men den används vid redovisning av
OECD-ländernas bistånd. Uppfyllandet av det internationella åtagandet
att lämna 0,7 % av BNP till utvecklingsbistånd beräknas bland givarländerna
alltså med hjälp av denna lista.

För utnyttjande av det svenska biståndsanslaget som helhet finns inte
någon lista över sådana länder som kan komma i fråga för insatser
som finansieras över detta anslag. DAC:s definitioner och bedömningar
har dock tjänat som vägledning vid beslut om användning av svenska
biståndsmedel.

1989/90: UU7

BITS skall enligt sin instruktion besluta om u-krediter till u-länder.
Beträffande BITS möjligheter att bevilja mjuka krediter till Sovjetunionen
eller till länder i Östeuropa anser utskottet det ej befogat att nu
göra något uttalande i denna fråga utan förutser en prövning av den
generella frågan om biståndsanslagets utnyttjande för insatser i östländer
i samband med en samlad behandling av biståndsanslaget i budgetpropositionen.

Utskottet hänvisar också till det tidigare nämnda förslaget att inom
ramen för Nordiska Investeringsbanken inrätta en riskkapitalordning
för miljösatsning i Östeuropa, vilken om den etableras också torde
komma att täcka Baltikum.

Utskottet anser därmed yrkande 6 i motion 1988/89:U532 besvarat.

Miljösamarbete med Polen

Ett antal motioner behandlar Sveriges miljösamarbete med Polen. I
yrkande 1 i motion 1988/89:U557 (mp) föreslås att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om miljösituationen
i Polen. Utskottet hänvisar till den bild som tecknats ovan.

Yrkande 1 i motion 1988/89:U557 lar därmed anses besvarat.

I yrkande 1 i motion I989/90:U1 (c) föreslås ett svenskt-polskt samarbetsprogram
på miljöområdet, och i yrkande 6 i motion 1988/89:U570
(mp) föreslås att Sverige bör ge direkt ekonomiskt och tekniskt miljöbistånd
till Polen. Utskottet konstaterar att regeringen i oktober tillkännagivit
sitt beslut att planera för ett bistånd till Polen inom en ram
på 300 milj.kr. under tre år. Medlen skall enligt regeringen användas
för miljöinsatser men också för utbildning inom ekonomi, förvaltning
och företagsledning. Regeringen har sedermera beslutat att BITS skall
planera för 270 milj.kr. av dessa medel. 90 milj.kr. kommer att vara
tillgängliga under innevarande budgetår. De resterande 30 milj.kr.
avses gå till svenska folkrörelser och enskilda organisationer för deras
samarbete med polska organisationer och hjälparbete i Polen. Detta
bistånd kommer att handläggas av SIDA.

Utskottet avstyrker därmed yrkande l i motion 1989/90:U1. Yrkande 6
i motion 1988/89:U570 får anses besvarat.

I yrkande 2 i motion 1989/90:U1 föreslås att riksdagen bemyndigar
regeringen att med polska staten träffe avtal om svenska åtaganden på
en miljard kronor under en treårsperiod inom ramen för ett samarbetsprogram
på miljöområdet.

Utskottet har i denna fråga inhämtat finansutskottets mening. Finansutskottet
framhåller i sitt yttrande bl.a. att det är angeläget att
riksdagen för att möjliggöra en rationell prioritering mellan olika
utgiftsområden ges möjlighet att ta ställning till alla utgiftskrav samlat
vid ett tillfälle. Finansutskottet hänvisar till att regeringen om knappt
två månader kommer att presentera sitt budgetförslag, vilket enligt
beslut som regeringen redan presenterat kommer att omfatta insatser

1989/90: UU 7

för Polen. Frågan kommer därför upp i den ordinarie budgetbehandlingen.
Utifrån sina utgångspunkter anser finansutskottet därför att
yrkandet bör avstyrkas.

Utskottet delar finansutskottets uppfattning att detta förslag av budgettekniska
skäl bör behandlas i samband med regeringens budgetproposition.
Utskottet vill samtidigt understryka det starka intresset av
svenska miljöinsatser i Polen. Sådana är som ovan framgått redan
föremål för planering, och utskottet får anledning att snart ta upp dem
till behandling.

Med det anförda avstyrker utskottet yrkande 2 i motion 1989/90:U1.

I motion 1988/89:U557 (mp) lämnas olika förslag beträffande inriktningen
av miljösamarbetet med Polen. I yrkande 7 föreslås stöd till
utvecklande av förnyelsebara energikällor och energisparåtgärder, i
yrkande 8 föreslås bättre villkor för svensk miljöteknikexport och i
yrkande 9 stöd till det starkt förorenade Katowice-området. Utskottet
konstaterar att dessa förslag är täckta genom beredningen av det
kommande samarbetet inom ramen för de 300 milj.kr. som regeringen
beslutat planera för.

Utskottet anser därmed yrkandena 7, 8 och 9 i motion 1988/89:U557
besvarade.

Sveriges allmänna samarbete med Östeuropa

Vid sidan av förslagen till olika miljöinsatser tar ett antal motioner
upp frågan om Sveriges allmänna samarbete med Östeuropa. I yrkande
12 i motion 1988/89:U561 (c) föreslås att regeringen skall utarbeta ett
samlat åtgärdsprogram för att underlätta ett utökat samarbete med de
östeuropeiska länderna. I yrkande 14 i samma motion refereras till
förslag om inriktningen av sådant samarbete. I yrkande 1 i motion
1988/89:U517 (fp) understryks behovet av att utbyta kunskaper och
erfarenheter beträffande bl.a. tekniska, ekonomiska och sociala frågor
mellan Sverige och länderna i Östeuropa. I yrkande 3 i samma motion
refereras till de behov som aktualiseras av ett ökat ekonomiskt samarbete,
bl.a. nya krediter och statliga kreditgarantier. Samtidigt understryks
vikten av att samarbetet utvecklas på kommersiella villkor. 1
yrkande 5 i samma motion föreslås ökade resurser för att stödja
kontaktverksamhet av olika slag mellan Sverige och Östeuropa. Bl.a.
föreslås upprättande av en speciell fond för kontakterna med Östeuropa.

Gemensamt för de båda refererade motionerna är tanken att Sveriges
kontakter med Östeuropa bör behandlas med samma höga prioritet
som förbindelserna med Västeuropa och EG.

Utskottet konstaterar att regeringen, vid sidan av de nämnda
300 milj.kr. för Polen, för innevarande budgetår har anslagit sammanlagt
ca 3 milj.kr. för kulturellt samarbete med Baltikum och Östeuropa.
Ett program med utbildningsinsatser för Sovjetunionen, huvudsakligen
inom det ekonomiska området, diskuteras för närvarande med de
sovjetiska motparterna. Hälften av detta program beräknas gå till

1989/90:UU7

insatser i vårt närområde. Med Sovjetunionen har också två s.k.
rundabordsseminarier mellan svenska och sovjetiska ekonomer hållits,
bl.a. i syfte att förmedla erfarenheter av svensk samhällsekonomi och
socialpolitik. Inom regeringskansliet har också åtgärder vidtagits för att
förbättra betingelserna för handeln med vårt sovjetiska närområde.
Exportrådet har, delvis med statlig finansiering, bedrivit viss seminarieverksamhet
av allmän ekonomisk karaktär i Baltikum.

Beträffande möjligheten till svenska krediter varierar situationen
mellan de östeuropeiska länderna. Krediter till Polen kan på grund av
den polska skuldsituationen för närvarande inte garanteras av EKN,
varför nya medel- och långfristiga krediter i praktiken ej beviljas av
bankerna. Sverige har deltagit i konsolidering av den polska skulden
inom ramen för de multilaterala överenskommelserna som utarbetats
inom Paris-klubben. Med Sovjetunionen finns ett avtal om en speciell
svensk ramkredit som gör det möjligt att uppta lån i annan valuta än
kronor. I övrigt gäller att EKN beviljar garantier för krediter till
samtliga östeuropeiska länder utom Polen.

Vid sidan av dessa statliga insatser på skilda områden har många
folkrörelser i Sverige och andra frivilliga organisationer visat ett stort
engagemang för olika insatser i Östeuropa, i första hand i Baltikum
och Polen.

Med hänvisning till de allmänna intressen som inledningsvis berörts
understryker utskottet att Sverige har anledning att målmedvetet bredda
sina kontakter och samarbetet som helhet med Östeuropa också
utöver miljövårdsområdet.

Hänsyn får naturligtvis tas till att det föreligger mycket stora skillnader
mellan de östeuropeiska länderna. Reformländerna utgörs än så
länge främst av Sovjetunionen, Polen, Ungern, DDR och Tjeckoslovakien.
De krafter som är i rörelse är emellertid så starka att det är
motiverat att tala om en gemensam förändringsprocess, vilken pekar
mot att själva begreppet Östeuropa kan komma att förlora sin traditionella
betydelse.

Intresset av ökade kontakter gäller såväl handel, kommersiellt och
tekniskt-vetenskapligt samarbete som kulturellt utbyte. Det som på
dessa områden förekommer i dag motsvarar enligt utskottets mening
inte på något sätt vad som borde vara den verkliga potentialen. En
målmedveten satsning på att utveckla samarbetet, vilken också tar
hänsyn till intresset att stödja den demokratiseringsprocess som pågår
och till det svåra ekonomiska läge som råder, måste enligt utskottets
mening åtminstone under ett övergångsskede innehålla förmånliga
villkor.

När det gäller förslagen i motionerna om ökade statliga insatser för
det svenska samarbetet konstaterar utskottet att innan effekterna av
djupgående och strukturella reformer slagit igenom, har de östeuropeiska
ekonomierna begränsad förmåga att effektivt tillgodogöra sig stora
externa kapitaltillskott genom krediter. På kort sikt gäller behoven i
första hand snarare kunskapsöverföring och rådgivning i form av
teknisk, ekonomisk och administrativ expertis på speciella områden.

1989/90: UU7

Härtill kommer direkta investeringar med aktivt utländskt engagemang
som även innebär överföring av ekonomiska och administrativa kunskaper.

Ett försök till viss internationell samordning av biståndet till Polen
och Ungern görs inom den s.k. 24-gruppen, som huvudsakligen består
av OECD-länderna. Sverige har deltagit i de tre möten som hittills
hållits och deltar i det löpande informationsutbytet.

Det är enligt utskottets mening vanskligt att söka etablera något
samlat svenskt åtgärdsprogram för Östeuropa med hänsyn till att
länderna sinsemellan är så heterogena och de allmänna förutsättningarna
så snabbt skiftande som nu är fallet. Det är i stället naturligt att
insatserna i ett inledningsskede är inriktade på enskilda sektorer eller
vissa länder eller enskilda sektorer i vissa länder, liksom även att
insatserna finansieras över varierande huvudtitlar.

Om det statliga samarbetet med Östeuropa under längre tid skulle
byggas ut med bibehållande av denna ansats, uppkommer emellertid
enligt utskottets mening en risk för oöverskådlighet och svårigheter att
göra de avvägningar mellan olika behov som begränsade svenska
resuser motiverar.

Medan frågan om samarbete med och bistånd till Östeuropa fortfarande
befinner sig i ett inledande skede är det enligt utskottets åsikt
därför angeläget att en metodik och en administrativ ordning utarbetas
som gör det möjligt att gradvis expandera det statliga engagemanget på
ett sådant sätt att rationella avvägningar mellan länder, sektorer och
svenska administrativa kanaler blir möjliga. Med hänsyn till intresset
att utvidga samarbetet med Östeuropa på längre sikt, och till behovet
att inledningsvis ge detta samarbete ko neess io ne lia element, är det
enligt utskottets mening motiverat att söka utnyttja de erfarenheter
som vunnits genom det samlade grepp som tagits på beredningen av
samarbetet med u-länderna. Regeringen bör pröva i vilken utsträckning
dessa erfarenheter låter sig tillämpas på det växande samarbetet
med Östeuropa.

Utskottet anser därmed yrkandena 1, 3 och 5 i motion 1988/89:U517
och yrkandena 12 och 14 i motion 1988/89:U561 besvarade.

Sveriges allmänna samarbete med Polen

I motion 1989/90:U1 (c) framförs ett antal förslag om ökat samarbete
med och ekonomiskt stöd till Polen. I yrkande 3 föreslås att krediter
till Polen skall kunna försäkras i EKN på de villkor som s.k. ugarantier
innebär. I yrkande 4 föreslås att Polen bör räknas in bland
de länder som får s.k. blandade krediter.

I anledning av dessa förslag som berör kreditgivningen till Polen
konstaterar utskottet att den svenska statens fordringar i Polen för
närvarande uppgår till ca 2,8 miljarder kronor. Härutöver har svenska
banker också vissa fordringar på Polen. Med nuvarande betalningsbalanssituation
kan Polen inte upprätthålla avtalsenliga betalningar på
utlandsskulden. Polen slöt sitt fjärde multilaterala s.k. Paris-klubbsavtal
med de statliga kreditorerna i slutet av 1987. Inom detta samarbete har

1989/90:UU7

Sverige liksom andra långivare slutit ett bilateralt avtal om att senarelägga
förfallna betalningar under 1988. Nya förhandlingar inom Parisklubben
torde komma att bli aktuella, när Polen kommit överens med
Internationella Valutafonden om att vidta olika ekonomiska anpassningsåtgärder
i utbyte mot rätten att utnyttja fondens kreditfaciliteter
(ett s.k. stand-by-avtal).

I yrkande 3 i motion 1989/90:U1 (c) föreslås villkor motsvarande s.k.
u-garantier för exportkrediter till Polen. Utskottet konstaterar att systemet
med u-garantier efter riksdagsbeslut 1988 inte längre tillämpas av
EKN. De garantier som förekommit vid sidan av normalgarantierna
har gällt s.k. s-garantier för vissa särskilt samhällspolitiskt betydelsefulla
exportaffärer. Erfarenheterna under 1970- och 1980-talen har dock
illustrerat svårigheterna att tillämpa kriterierna för dessa garantier.

Utskottet konstaterar att EKN enligt gällande riktlinjer i princip
skall vara självbärande, vilket innebär att premieuttagen skall täcka
garantiverksamheten. Den polska skuldsituationen är i dag sådan att
nya garantier med hänsyn till riktlinjerna ej kan beviljas, innan Polen
slutit avtal med IMF om anpassningsåtgärder för den polska ekonomin.
Utskottet konstaterar i anslutning härtill att den relaterade frågan
om investeringsgarantier till Polen för närvarande prövas av EKN.
Sådana kan bli av betydelse med hänsyn till de polska önskemålen om
investeringar. Utskottet Finnér det angeläget att regeringen och EKN
har en beredskap för att snabbt kunna pröva beviljandet av nya
kreditgarantier när förutsättningarna ändras.

Yrkande 3 i motion 1989/90:U1 avstyrks därmed.

I yrkande 4 i samma motion föreslås att Polen skall räknas in bland de
länder som kan få blandade krediter. Med hänvisning till vad som
anförts i samband med besvarandet av yrkande 6 i motion
1988/89:U532 tidigare i detta betänkande konstaterar utskottet att någon
entydig lista över de länder som kan få blandade krediter ej
fastställts. Utskottet har erfarit att en diskussion pågår inom OECDts
biståndskommitté DAC, och att frågan om uppförande av Ungern och
Polen på DAC:s rapporteringslista inom kort kan komma upp till
diskussion. Det är dock osäkert vad resultatet av diskussionen blir,
bl.a. med hänsyn till att beslut om förändringar av denna lista endast
kan fattas med enhällighet.

Den generella frågan om biståndsmedelsutnyttjande för insatser i
Östeuropa bör som utskottet ovan anfört prövas i samband med
behandling av budgetpropositionen.

Med det anförda avstyrker utskottet yrkande 4 i motion 1989/90:U1.

I motion 1989/90:U1 föreslås också i yrkande 5 att regeringen bör
uppta förhandlingar med det svenska näringslivet om möjliga insatser i
Polen utöver de kortsiktiga kommersiella. I yrkande 6 i samma motion
föreslås att utbildningsområdet görs till föremål för samarbete mellan
näringsliv och stat i Sverige och Polen. Utskottet konstaterar att det i
våras anordnades ett svensk-polskt s.k. rundabordsseminarium med

1989/90: UU 7

deltagande av ekonomer och regeringstjänsteman från båda sidor.
Utskottet noterar det intresse som finns från näringslivets sida för
långsiktigt samarbete med Polen. Regelbundna kontakter mellan
svenskt och polskt näringsliv förekommer inom ramen för svenskpolska
handelskammaren. Genom denna har bl.a. seminarier med
långsiktig inriktning arrangerats i Polen, en verksamhet som avses
fortsätta även i framtiden.

När det gäller utbildningsområdet är insatser förutsedda inom ramen
för den beslutade planeringen om 300 milj.kr. för Polen. Regeringens
beslut omfattar bl.a. insatser för utbildning inom ekonomi,
förvaltning och företagsledning. Här torde även det svenska näringslivet
bli berört.

Med det anförda avstyrker utskottet yrkandena 5 och 6 i motion
1989/90:U1.

I yrkande 7 i motion 1989/90:U1 föreslås skyndsamma förhandlingar
med den polska regeringen om ett svenskt livsmedelsbistånd till Polen.
Utskottet konstaterar att försörjningssituationen i Polen visserligen
bedöms kunna bli besvärlig, särskilt under den kommande vintern,
men att omfattande internationella biståndsinsatser för den närmaste
tiden har beslutats av de länder som på livsmedelsområdet traditionellt
utgör de större givarna. Ett livsmedelsbistånd för mellan 1,5 och 2
miljarder kronor är enligt vad utskottet erfarit redan beslutat.

På något längre sikt finns det enligt utskottets åsikt anledning att
hysa tillförsikt beträffande den polska livsmedelsförsörjningen. Det
finns därför enligt utskottets mening ingen anledning att speciellt
prioritera livsmedelsbistånd inom ramen för de insatser som från
svensk sida kan bli aktuella för Polen.

Härtill konstaterar utskottet att den polska jordbruksproduktionen
behöver rationaliseras och stimuleras, men att de traditionella målkonflikter
som föreligger mellan livsmedelsbistånd och ökad jordbruksproduktion
i många u-länder också torde göra sig gällande i ett land som
Polen.

Utskottet avstyrker därmed yrkande 7 i motion 1989/90:U1.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande internationella miljösamarbetet

att riksdagen förklarar yrkande 1 i motion 1988/89:U402, yrkande
1 i motion 1988/89:U520 och yrkande 1 i motion
1988/89:U533 besvarade med vad utskottet anfört,

2. beträffande den icke konventionsbundna miljörätten

att riksdagen förklarar yrkande 3 i motion 1988/89:U520 besvarat
med vad utskottet anfört,

3. beträffande anpassning av svensk lagstijtning

att riksdagen förklarar yrkande 3 i motion 1988/89:U533 besvarat
med vad utskottet anfört,

1989/90: UU7

4. beträffande miljösamarbete med Östeuropa

att riksdagen förklarar yrkande 10 i motion 1988/89:U557 och
yrkandena 1 och 2 i motion 1988/89:Jo710 besvarade med vad
utskottet anfört,

5. beträffande miljö- och katastroffond

att riksdagen förklarar motion 1988/89:U203 besvarad med vad
utskottet anfört,

6. beträffande internationella miljöfonder

att riksdagen avslår yrkande 15 i motion 1988/89:U561,

7. beträffande miljöanslag för tekniskt bistånd, utbildning och
forskningssamarbete för att minska försurningen av sydöstra Sverige att

riksdagen förklarar motion 1988/89:U610 besvarad med vad
utskottet anfört,

8. beträffande konvertering av fordringar till miljöinsatser

att riksdagen förklarar yrkandena 1 och 2 i motion
1988/89:11554 besvarade med vad utskottet anfört,

9. beträffande "skuldbyte"

att riksdagen förklarar yrkande 3 i motion 1988/89:Jo710 besvarat
med vad utskottet anfört,

10. beträffande effektuering av Polens skuld

att riksdagen avslår yrkande 3 i motion 1988/89:U557,

11. beträffande direkt miljösamarbete med Baltikum

att riksdagen förklarar yrkande 7 i motion 1988/89:11532 och
motion 1988/89:11556 besvarade med vad utskottet anfört,

12. beträffande mjuka krediter till Baltikum

att riksdagen förklarar yrkande 6 i motion 1988/89:11532 besvarat
med vad utskottet anfört,

13. beträffande miljösituationen i Polen

att riksdagen förklarar yrkande 1 i motion 1988/89:11557 besvarat
med vad utskottet anfört,

14. beträffande miljösamarbete med Polen

att riksdagen avslår yrkande 1 i motion 1989/90:111.

15. beträffande miljöbistånd till Polen

att riksdagen förklarar yrkande 6 i motion 1988/89:11570 besvarat
med vad utskottet anfört,

16. beträffande svenska åtaganden på 1 miljard kronor under
en treårsperiod till Polen

att riksdagen avslår yrkande 2 i motion 1989/90:111,

17. beträffande inriktningen av miljösamarbetet med Polen

att riksdagen förklarar yrkandena 7, 8 och 9 i motion

1988/89:11557 besvarade med vad utskottet anfört,

18. beträffande Sveriges allmänna samarbete med Östeuropa

att riksdagen förklarar yrkandena 1, 3 och 5 i motion

1988/89:11517 och yrkandena 12 och 14 i motion 1988/89:11561

besvarade med vad utskottet anfört,

19. beträffande exportkreditgarantier till Polen

att riksdagen avslår yrkande 3 i motion 1989/90:111,

1989/90:UU7

20. beträffande blandade krediter till Polen

att riksdagen avslår yrkande 4 i motion 1989/90:U1,

21. beträffande näringslivets insatser i Polen

att riksdagen avslår yrkandena 5 och 6 i motion 1989/90:U1,

22. beträffande svenskt livsmedelsbistånd till Polen
att riksdagen avslår yrkande 7 i motion 1989/90:U1.

Stockholm den 28 november 1989
På utrikesutskottets vägnar

Stig Alemyr

Närvarande: Stig Alemyr (s), Pär Granstedt (c), Margaretha af Ugglas
(m), Sture Ericson (s), Alf Wennerfors (m), Karl-Erik Svartberg (s),
Axel Andersson (s), Nils T Svensson (s), Inger Koch (m), Karl-Göran
Biörsmark (fp), Birgitta Hambraeus (c), Bertil Måbrink (vpk), Kristina
Svensson (s), Margareta Hemmingsson (s), Håkan Holmberg (fp),
Marianne Samuelsson (mp) och Lena Boström (s).

Reservationer

1. Liberalisering av restriktioner för export av
högteknologiprodukter

Bertil Måbrink (vpk) anser att den del av utskottets yttrande på s. som
börjar med "En central plats" och slutar med "allmänekonomiskt
avseende" bort ha följande lydelse:

2. Internationella miljöfonder (mom. 6)

Pär Granstedt (c), Karl-Göran Biörsmark (fp), Birgitta Hambraeus (c),
Bertil Måbrink (vpk) och Marianne Samuelsson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 13 som börjar med
"Utskottet får" och slutar med "jordbruksutskottets synpunkter" bort
ha följande lydelse:

I en reservation till jordbruksutskottets betänkande 1989/90:JoU5
skriver (c), (fp), (vpk) och (mp): "Arbetet för att få till stånd en global
miljösatsning enligt förslaget bör ha högsta prioritet i Sveriges utrikes -

1989/90: UU 7

politik, såväl i internationella organ som vid bilaterala kontakter. Vad
utskottet anfort med anledning av motionsyrkandet bör riksdagen som
sin mening ge regeringen till känna." Utskottet ansluter sig till reservationen.

dels att den del av utskottets yttrande på s. 13 som börjar med
"Därmed får motion" och slutar med "1988/89:U561 avstyrks" bort ha
följande lydelse:

Därmed tillstyrker utskottet yrkande 15 i motion 1988/89:U561. Motion
1988/89:U203 får anses besvarad med vad utskottet anfört.

dels att utskottets hemställan i moment 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande internationella miljöfonder
att riksdagen med bifall till yrkande 15 i motion 1988/89:U561
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

3. "Skuldbyte" (mom. 9, motiveringen)

Pär Granstedt och Birgitta Hambraeus (båda c) och Bertil Måbrink
(vpk) anser att den del av utskottets yttrande på s. 15 som börjar med
"Att Sverige" och slutar med "bli aktuella" bort ha följande lydelse:
Utskottet ser det som viktigt att åtgärder snabbt kommer till stånd
för att lätta Polens tunga skuldbörda, och Sverige bör aktivt arbeta för
detta främst inom Paris-klubbens ram. Vi bör också själva vara beredda
att ikläda oss erforderliga ekonomiska åtaganden.

4. Effektuering av Polens skuld (mom. 10)

Marianne Samuelsson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 15 som börjar med "De
flesta" och slutar med " 1988/89:Jo710 besvarat" bort ha följande lydelse: För

att klara att investera i miljöförbättrande åtgärder måste Polens
ekonomiska situation förbättras genom bl.a. avskrivning av landets
skulder. Sverige som dessutom kraftigt berörs av miljöutsläppen bör
här vara ett föregångsland.

Utskottet föreslår att Polens skuld på 2,7 miljarder kronor effektueras
och tillstyrker därmed yrkande 3 i motion 1988/89:U557.

dels att utskottets hemställan i moment 10 bort ha följande lydelse:

10. beträffande effektuering av Polens skuld
att riksdagen med bifall till yrkande 3 i motion 1988/89:U557
ger regeringen till känna att Polens skuld till Sverige skall
effektueras.

1989/90:UU7

5. Mjuka krediter till Baltikum (mom. 12,
motiveringen)

Pär Granstedt och Birgitta Hambraeus (båda c) anser att den del av
utskottets yttrande på s. 17 som börjar med "Beträffande BITS" och
slutar med "i budgetpropositionen" bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning är det angeläget att blandade krediter
också skall kunna användas för Östeuropa, i första hand Baltikum och
Polen. Det är dock tveksamt om detta kan eller bör inräknas i
enprocentsmålet för biståndsanslag eller FN:s 0,7-procentsmål för utbetalningar.
Det kan därför bli nödvändigt med en särskild ram för dessa
utbetalningar. Regeringen bör återkomma till denna fråga i budgetpropositionen
eller i en särskild proposition tidigast möjligt nästa år.

6. Miljösamarbete med Polen (mom. 14)

Pär Granstedt och Birgitta Hambraeus (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 17 som börjar med
"Utskottet konstaterar" och slutar med "1988/89:U570 besvarat" bort
ha följande lydelse:

Utskottet konstaterar att det bistånd inom en treårig ram på
300 milj.kr. som regeringen tagit initiativ till är fullständigt otillräckligt.
Sveriges insatser bör ha en helt annan omfattning. Den inriktning
som föreslås i motion 1989/90:U1 liksom vad som anförs i motion
1988/89:U570 bör kunna vara vägledande för hur ett samarbetsprogram
mellan Sverige och Polen skall utformas. Utskottet finner att en
treårig ekonomisk ram på 1 miljard kronor är rimlig.

Härmed bifaller utskottet yrkande 1 i motion 1989/90:U1. Yrkande 6 i
motion 1988/89:U570 får anses besvarat.

dels att utskottets hemställan i moment 14 bort ha följande lydelse:

14. beträffande miljösamarbete med Polen
att riksdagen med bifall till yrkande l i motion 1989/90:U1 ger
regeringen i uppdrag att inleda förhandlingar med Polen om
samarbetsprogram på miljöområdet,

7. Svenska åtaganden på 1 miljard kronor under en
treårsperiod till Polen (mom. 16)

Pär Granstedt och Birgitta Hambraeus (båda c), Bertil Måbrink (vpk)
och Marianne Samuelsson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 17 som börjar med
"Finansutskottet framhåller" och på s. 18 slutar med “i motion
1989/90:U1" bort ha följande lydelse:

Utskottet delar den uppfattning som kommer till uttryck i centerpartiets,
vänsterpartiet kommunisternas och miljöpartiets avvikande
mening till yttrandet från finansutskottet. Det är viktigt att den svenska
regeringen redan under innevarande budgetår kan göra ekonomiska
åtaganden för att möjliggöra ett samarbetsprogram på miljöområdet av

1989/90: UU 7

det slag som föreslås i motion 1989/90:U1. En treårig ram på en
miljard kronor är enligt utskottets uppfattning nödvändig för att programmet
skall få effekt. Om det av planeringsskäl är möjligt bör
programmet påbörjas redan under första halvåret 1990.

Med det anförda tillstyrker utskottet yrkande 2 i motion 1989/90:U1.

dels att utskottets hemställan i moment 16 bort ha följande lydelse:

16. beträffande svenska åtaganden på 1 miljard kronor under en
treårsperiod till Polen

att riksdagen med bifall till yrkande 2 i motion 1989/90:U1
bemyndigar regeringen att träffe avtal med polska staten i enlighet
med vad utskottet anfört,

8. Blandade krediter till Polen (mom. 20)

Pär Granstedt och Birgitta Hambraeus (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 21 som börjar med "Den
generella" och slutar med "motion 1989/90:U1" bort ha följande
lydelse:

Som utskottet anförde i samband med behandlingen av motion
1988/89:11532 bör dock blandade krediter kunna utgå till bl.a. Polen
och Baltikum även om kostnaderna inte kan räknas in i den reguljära
biståndsramen.

Med det anförda tillstyrker utskottet yrkande 4 i motion 1989/90:U1.

dels att utskottets hemställan i moment 20 bort ha följande lydelse:

20. beträffande blandade krediter till Polen

att riksdagen med bifall till yrkande 4 i motion 1989/90:U1
beslutar att Polen skall räknas in bland de länder som kan få
blandade krediter,

9. Näringslivets insatser i Polen (mom. 21)

Pär Granstedt och Birgitta Hambraeus (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 22 som börjar med "När
det gäller" och slutar med "i motion 1989/90:U1" bort ha följande
lydelse:

Det finns, som framhålls i motion 1989/90:U1, anledning att ytterligare
uppmuntra dessa kontakter, inte minst mellan mindre företag.
Det kan t.ex. ske inom ramen för det samarbetsprogram på miljöområdet
som utskottet tidigare tillstyrkt eller med stöd av Sveriges allmänna
exportfrämjande verksamhet. Direkta insatser från svenska myndigheter
främst på utbildningsområdet bör också vara möjliga.

Härmed bifaller utskottet yrkandena 5 och 6 i motion 1989/90:U1,

dels att utskottets hemställan i moment 21 bort ha följande lydelse:

21. beträffande näringslivets insatser i Polen
att riksdagen

1989/90:UU7

a) med bifall till yrkande 5 i motion 1989/90:U1 begär att
regeringen tar upp överläggningar med det svenska näringslivet
om insatser i Polen utöver de kortsiktigt kommersiella,

b) med bifall till yrkande 6 i motion 1989/90:U1 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

10. Svenskt livsmedelsbistånd till Polen (mom. 22)

Pär Granstedt och Birgitta Hambraeus (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 22 som börjar med "På
något längre" och slutar med "motion 1989/90:U1" bort ha följande
lydelse:

Utskottet ser det som självklart att också Sverige skall vara berett att
delta i ett livsmedelsbistånd till Polen.

Utskottet tillstyrker därmed yrkande 7 i motion 1989/90:U1.

dels att utskottets hemställan i moment 22 bort ha följande lydelse:

22. beträffande svenskt livsmedelsbistånd till Polen
att riksdagen med bifall till yrkande 7 i motion 1989/90:U1
beslutar att regeringen skall uppta förhandlingar om livsmedelsbistånd
till Polen.

Särskilda yttranden

1. Miljösamarbetet med Östeuropa

Karl-Göran Biörsmark och Håkan Holmberg (båda fp) anför:

Det centrala yrkandet i motion 1988/89:Jo710 (fp) behandlades och
avslogs under våren av näringsutskottet och därefter i kammaren. Vi
beklagar att någon sakbehandling tillsammans med övriga motioner
om stöd till miljöprojekt i Polen och andra östeuropeiska länder
därmed inte blev möjlig. Vi konstaterar också att de politiska förhållanden
som gjorde att miljögrupper och demokratiska krafter i Polen
såg skuldkonvertering av det slag som skisseras i motionen som det
kanske enda sättet att fa fram resurser för viktiga miljösatsningar nu
har förändrats. Det vore dock enligt vår mening fel att av detta skäl
utesluta skuldkonverteringar som ett av flera inslag i ett internationellt
arbete för att sanera Polens skuldbörda.

Det är mycket angeläget att finna former för ett intensifierat svenskt
stöd till såväl Wisla-projektet som till flera av de andra ändamål som
beskrivs i motioner från olika partier. Att i dag anslå mycket stora
belopp utan klar finansiering och utan en klar bild av hur medlen kan
komma att användas i Polen är dock omöjligt. Vi förutsätter att
regeringen i vårens budgetproposition beaktar såväl behovet av fortsatt
stöd till Wisla-projektet som andra angelägna miljöprojekt i landet.

1989/90: UU 7

2. Användande av biståndsmedel, däribland
BITS-krediter, för miljö- och utvecklingssamarbete
med Baltikum och Östeuropa

Margaretha af Ugglas, Alf Wennerfors och Inger Koch (alla m) anför:

Då vi anser att hjälpinsatser till förmån för reformprocesserna i
Östeuropa är utomordentligt angelägna anser vi att medel från biståndsanslaget
bör kunna användas för detta ändamål.

Vi har dock inget emot att denna fråga behandlas samlat när
budgetpropositionen och motioner från allmänna motionstiden föreligger.

3. Kulturutbyte och kontakter med Baltikum

Margaretha af Ugglas, Alf Wennerfors och Inger Koch (alla m) anför:

Vi vill erinra om att när riksdagen behandlade UD:s budget
(1988/89:UU17) föreslog vi ett anslag på 10 milj.kr. för att stimulera
kontakter och kulturellt utbyte mellan Sverige och de baltiska republikerna.

Utvecklingen har visat att det belopp på ca 3 milj.kr. som anslagits
är klart otillräckligt. Vi avser att återkomma till denna fråga under
allmänna motionstiden.

4. Miljösamarbete med Östeuropa

Marianne Samuelsson (mp) anför:

Miljöpartiet har lagt förslag om miljösamarbete med och miljöinsatser
i Östeuropa, bl.a. i Polen, i en rad motioner (1988/89:U533, U556,
U557 och U570). Redan i vårt förslag till statsbudget för 1989/90
yrkade vi en miljard kronor för sådana insatser i Polen, vilket dock
avslogs.

Det är glädjande att nu även regeringen är beredd till miljöinsatser i
Polen, men tyvärr räcker de 300 milj.kr. som regeringen vill satsa inte
långt.

Vi ansluter oss därför till yrkande 2 i centerpartiets motion
1989/90:U1 om en miljard kronor för miljöinsatser i Polen.

Vi anser att Sverige också bör göra liknande insatser i Baltikum.

Ett särskilt anslag bör beviljas för dessa ändamål. Pengarna bör inte
inräknas i det u-landsbistånd på 1 % av BNI som riksdagen tidigare
beslutat och regeringen beviljat.

1989/90:UU7

Finansutskottets yttrande
1989/90:FiUly

Ökat ekonomiskt stöd till Polen
Till utrikesutskottet

Utrikesutskottet har den 25 oktober 1989 beslutat bereda finansutskottet
tillfälle att yttra sig över yrkande 2 i motion 1989/90:U1 av Pär
Granstedt m.fl. (c) om ökat ekonomiskt stöd till Polen i anledning av
det nyligen förändrade politiska läget i landet. Yrkandet lyder: att
riksdagen beslutar bemyndiga regeringen att med polska staten träffa
avtal om svenska åtaganden på 1 miljard kronor under en treårsperiod
inom ramen för ett sådant samarbetsprogram.

Motionen

I motionen anförs att Polen befinner sig i en utomordentligt svår
ekologisk, ekonomisk och politisk kris. Miljösituationen i Polen får
omfattande internationella konsekvenser, inte minst för Norden, och
den är i praktiken det allvarligaste hotet mot Östersjöns överlevnad.
Förutsättningarna för att snabbt och effektivt gripa sig an den alarmerande
miljösituationen undergrävs dock helt av den katastrofala ekonomiska
situationen. Polen saknar resurser för att vända utvecklingen
och behöver därför ett omfattande stöd utifrån, anför motionärerna.

Genom de politiska förändringar som inträffat under de senaste
månaderna har situationen förändrats på ett sätt som ger landet helt
nya förutsättningar att ta itu med sina problem och få internationellt
stöd för detta. Det är enligt motionärerna av största vikt, både för
Polen och dess grannländer, att den inledda processen blir framgångsrik.

Mot den här bakgrunden är det enligt motionärerna nödvändigt att
Polen får ett snabbt och omfattande stöd utifrån. Det stöd på
300 milj. kr. under en treårsperiod som regeringen aviserat anser
motionärerna vara alldeles för litet. 1 motionen föreslås därför att
riksdagen bör bemyndiga regeringen att träffa avtal som innebär svenska
ekonomiska åtaganden på 1 miljard kronor under en treårsperiod.

Utskottet

Finansutskottet delar motionärernas uppfattning om det värdefulla i
ett samarbete mellan Sverige och Polen. Den ekonomiska och ekologiska
situationen i Polen är besvärlig och behovet av åtgärder är stort.
Det ankommer emellertid inte på finansutskottet att ta ställning till

om Sverige skall ge något stöd till Polen. Finansutskottet begränsar sig
i detta yttrande till att redovisa vissa principiella uppfattningar om det
i motionen begärda bemyndigandet.

Riksdagen har vid flera tillfällen de senaste åren uttalat vissa principer
som varit vägledande för prövningen av statsbudgetens utgifter. I
rådande ekonomiska läge äger dessa principer alltjämt giltighet. De
innebär bl.a. att endast de allra mest angelägna utgiftsökningarna bör
genomföras. Omfattningen av sådana utgiftsökningar måste hållas nere
samtidigt som de finansieras genom att andra utgifter minskas. Utskottet
konstaterar att motionärerna inte anvisar några vägar för att finansiera
de omfattande utgiftsökningar man föreslår. Enligt utskottets
mening kan ökningar i den omfattning som föreslås inte tillåtas få vara
ofinansierade. Om utrikesutskottet vid sin behandling av motionen
skulle finna att ett stöd bör ges av den föreslagna omfattningen
ankommer det på utrikesutskottet att ange på vilket sätt detta stöd skall
finansieras, dvs. ange vilka andra statliga utgifter som kan minskas i
motsvarande utsträckning.

I motionen preciseras inte i vilken form ett eventuellt stöd till Polen
skall ges eller vad det skall avse. Motionärerna föreslår att regeringen
skall bemyndigas att träffe avtal om detta. Utskottet vill erinra om att
det ankommer på riksdagen att besluta om på vilket sätt statens medel
skall användas. Finansutskottet förutsätter därför att utrikesutskottet
närmare preciserar på vilket sätt ett eventuellt anvisat belopp skall
användas.

Utskottet vill också framhålla att det är angeläget att riksdagen ges
möjlighet att ta ställning till alla utgiftskrav samlat vid ett tillfälle. I
annat fell omöjliggörs en rationell prioritering mellan olika utgiftsområden.
Det naturliga vore därför att riksdagen fick ta ställning till
frågan om stöd till Polen samtidigt som andra angelägna utgiftskrav
prövas av riksdagen, dvs. i samband med behandlingen av budgetpropositionen.
Detta är särskilt angeläget då det gäller ett långsiktigt
utgiftsåtagande. Med tanke på att endast knappt två månader återstår
tills regeringen kommer att presentera sitt budgetförslag vill finansutskottet
föreslå att frågan tas upp i den ordinarie budgetbehandlingen.
Regeringen har, som framgår av motionen, anmält att man i budgetpropositionen
1990 kommer att ta upp frågan om särskilda insatser för
Polen.

Finansutskottet anser sammanfattningsvis utifrån sina utgångspunkter
att utrikesutskottet nu bör avstyrka det aktuella yrkandet i motion
Ul. Frågan bör i stället tas upp i samband med behandlingen av
budgetpropositionen.

1989/90:UU7

Bilaga

Stockholm den 21 november 1989
På finansutskottets vägnar

Anna-Greta Leijon

Närvarande: Anna-Greta Leijon (s), Anne Wibble (fp), Lars Tobisson
(m), Gunnar Björk (c), Per Olof Håkansson (s), Rune Rydén (m), Iris
Mårtensson (s), Lisbet Calner (s), Arne Kjörnsberg (s), Filip Fridolfsson
(m), Ivar Franzén (c), Lars-Ove Hagberg (vpk), Carl Frick (mp),
Marianne Carlström (s), Sonia Karlsson (s), Maria Hed (s) och Ingela
Mårtensson (fp).

Avvikande mening

Gunnar Björk (c), Ivar Franzén (c), Lars-Ove Hagberg (vpk) och Carl
Frick (mp) anser att den del av utskottets yttrande som börjar med
"Finansutskottet delar" och slutar med "av budgetpropositionen" bort
ha följande lydelse:

Finansutskottet delar motionärernas uppfattning om det betydelsefulla
i ett utvidgat och fördjupat samarbete mellan Polen och Sverige. Den
ekologiska och ekonomiska situationen i Polen är mycket besvärlig,
och det finns därför ett stort behov av snabba och kraftfulla åtgärder
för att hjälpa Polen.

Det är ett viktigt svenskt intresse att hjälp sätts in snabbt och där
den får största positiva miljöpåverkan. Sverige och Östersjön lider av
de utsläpp som kommer från Polen. Ekologin och produktionsförutsättningarna
i hav och på land försämras ständigt och det påverkar
även Sveriges ekonomi.

Finansutskottet har att ta ställning till Sveriges totala ekonomi och
däri ligger också att beakta på vilket sätt ekologiska störningar påverkar
ekonomin. Det är finansutskottets uppfattning att vi måste ta ett
helhetsgrepp på miljöfrågorna. Det innebär att vi måste se på vilket
sätt åtgärder i våra grannländer kan påverka Sveriges miljösituation på
ett positivt sätt. Det är därför förenligt med finansutskottets uppdrag
att ta ställning till om stöd skall ges till Polen. Från dessa utgångspunkter
är det utskottets uppfattning att Sverige bör bistå Polen med
ekologisk och ekonomisk hjälp. Det faller emellertid utanför finansutskottets
kompetensområde att ange hur detta stöd i detalj skall utformas.
Det ankommer på annat utskott i riksdagen.

Beträffande det i motionen föreslagna bemyndigandet till regeringen
att träffa ett långsiktigt stödavtal med Polen vill utskottet anföra
följande. Mot bakgrund av den besvärliga situationen i Polen anser
utskottet att de åtgärder som regeringen hittills aviserat är otillräckliga.
Regeringen bör därför åläggas att redan i budgetpropositionen redovisa
förslag till plan för ett långsiktigt stöd till Polen från innevarande

1989/90: UU 7

Bilaga

budgetår och med den omfattning som föreslås i motionen, dvs.
1 miljard kronor under en treårsperiod. Vad gäller finansieringen av
dessa åtgärder vill finansutskottet peka på de inkomster som olika
miljöavgifter väntas ge. Det innebär att det ekonomiska stödet till
Polen enligt finansutskottets mening inte behöver inkräkta på utrymmet
för det svenska biståndet till internationellt utvecklingssamarbete.
Vad finansutskottet nu anfört bör utrikesutskottet föreslå riksdagen att
som sin mening ge regeringen till känna.

1989/90:UU7

Bilaga