Säkerhetsskydd
Betänkande 1995/96:JuU19
Justitieutskottets betänkande
1995/96:JUU19
Säkerhetsskydd
Innehåll
1995/96 JuU19
Sammanfattning
I detta betänkande behandlar utskottet ett regeringsförslag om en säkerhetsskyddlag som skall ersätta bl.a. säkerhetsskyddsförordningen och personalkontrollkungörelsen. Regeringen föreslår att det skyddsvärda intresset för säkerhetsskyddet utvidgas så att det förutom rikets säkerhet omfattar bl.a. ett skydd mot terrorism. Andra förändringar i sak som föreslås är att bestämmelserna om personalkontroll skall omfatta anställda även vid kommunerna och landstingen. Vidare föreslås att säkerhetsskyddet skall omfatta de offentligt ägda företagen och, i större utsträckning än i dag, de enskilda företagen. Utskottet tillstyrker regeringens förslag.
Till betänkandet har fogats 12 reservationer varav sju från (v) och fem från (mp).
Propositionen
I proposition 1995/96:129 har regeringen (Justitiedepartementet) föreslagit att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till
1. säkerhetsskyddslag,
2. lag om ändring i lagen (1983:953) om säkerhetsskydd i riksdagen,
3. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),
4. lag om ändring i lagen (1994:1720) om civilt försvar,
5. lag om ändring i lagen (1987:813) om homosexuella sambor,
6. lag om ändring i lagen (1990:217) om skydd för samhällsviktiga anläggningar m.m.
Lagförslagen, som har granskats av Lagrådet, har fogats till betänkandet, se bilaga.
Motionerna
1995/96:Ju18 av Kia Andreasson m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att regeringen bör inhämta en redovisning över vilka och hur många tjänster som finns i de olika skyddsklasserna,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att regeringen i framtiden fortlöpande bör inhämta sådan redovisning som avses i hemställanspunkt 1,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att regeringen bör överväga att minska det totala antalet skyddsklassade tjänster,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kontroll av anhöriga,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att registerkontroll och särskild personutredning av anhöriga skall förutsätta samtycke,
6. att riksdagen beslutar om en uttrycklig regel enligt vilken uppgifter som har lämnats ut i ett registerkontrollärende inte får användas för andra ändamål än det som har föranlett kontrollen,
7. att riksdagen beslutar att ett beslut om att inte kommunicera uppgifterna med den kontrollerade skall kunna underställas särskild domstol,
8. att riksdagen beslutar att 1975 års förordning om krav på svenskt medborgarskap för tillträde till statliga tjänster ändras på så sätt att kravet på svenskt medborgarskap endast omfattar innehav av tjänster som är placerade i skyddsklasserna 1 och 2.
1995/96:Ju19 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen avslår proposition 1995/96:12 Säkerhetsskydd,
2. att riksdagen - vid avslag på yrkande 1 - som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om dels inrättande av en registernämnd som överprövningsorgan, dels dess sammansättning.
3. att riksdagen - vid avslag på yrkande 1 - som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om reglering i lagform av registernämndens verksamhet,
4. att riksdagen - vid avslag på yrkande 1 - beslutar att 25 § andra stycket säkerhetsskyddslagen skall ha den lydelse som anges i motionen,
5. att riksdagen - vid avslag på yrkande 1 - som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av klara riktlinjer från regeringen vid delegation från regeringen av beslut om registerkontroll och säkerhetsklassplacering,
6. att riksdagen - vid avslag på yrkande 1 - hos regeringen begär förslag om ersättande av de hemliga föreskrifterna för säpos registrering med årliga riktlinjer beslutade av regeringen efter samråd i utrikesnämnden,
7. att riksdagen - vid avslag på yrkande 1 - avslår förslaget att registrering skall kunna ske av utländska medborgare och efter framställan av annan stat eller mellanfolklig organisation,
8. att riksdagen - vid avslag på yrkande 1 - som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utökande eller precisering av säkerhetsskyddet vid slutande av säkerhetsskyddsavtal.
Utskottet
Bakgrund
Regeringen tillsatte i november 1987 en parlamentarisk kommitté, SÄPO-kommittén, med uppgift att se över verksamheten hos Säkerhetspolisen. En uppgift för kommittén var att granska Säkerhetspolisens organisation och arbetsmetoder (dir. 1987:41). Uppdraget omfattade bl.a. en översyn av den s.k. personalkontrollen.
SÄPO-kommittén avlämnade i juni 1990 sitt slutbetänkande (SOU 1990:51) SÄPO - Säkerhetspolisens arbetsmetoder, personalkontroll och meddelarfrihet. Betänkandet innehöll ett förslag till en lag om personalkontroll.
Den 24 juni 1993 beslutade regeringen om direktiv till en särskild utredare med uppdrag att se över personalkontrollförfarandet (dir. 1993:81). Syftet var att bringa detta i bättre överensstämmelse med motsvarande förfarande i jämförbara länder i Västeuropa. Regeringen beslutade den 2 december 1993 om tilläggsdirektiv (dir. 1993:123). Anledningen härtill var att även förordningen (1981:421) om säkerhetsskydd vid statliga myndigheter ansågs behöva ses över.
Utredningen, som antog namnet Säkerhetsskyddsutredningen, överlämnade i december 1994 betänkandet (SOU 1994:149) Säkerhetsskydd. Betänkandet har remissbehandlats.
Gällande ordning
Säkerhetsskyddet
Säkerhetsskydd är benämningen på olika åtgärder som syftar till att skydda totalförsvaret och rikets säkerhet i övrigt. De grundläggande bestämmelserna om säkerhetsskydd finns i förordningen (1981:421) om säkerhetsskydd vid statliga myndigheter (säkerhetsskyddsförordningen).
Enligt förordningen är varje statlig myndighet skyldig att svara för att det finns ett tillfredsställande säkerhetsskydd inom myndighetens verksamhetsområde. Säkerhetsskyddet består enligt 2 § i förordningen bl.a. av
1. skydd mot att obehöriga får kännedom om uppgifter som är av betydelse för totalförsvaret eller rikets säkerhet i övrigt och som enligt sekretesslagen (1980:100) omfattas av sekretess (sekretesskydd),
2. skydd mot att obehöriga får tillträde till anläggningar, områden, fartyg, flygplan och andra ställen där de kan få kännedom om uppgifter som avses i punkt 1 eller där verksamhet som har betydelse för totalförsvaret eller rikets säkerhet i övrigt bedrivs (tillträdesskydd),
3. skydd mot att någon som inte är pålitlig från säkerhetssynpunkt får sådan tjänst eller sådant vikariat eller uppdrag som är av betydelse för totalförsvaret eller rikets säkerhet i övrigt (infiltrationsskydd).
Rikspolisstyrelsen och Försvarsmakten utfärdar föreskrifter m.m. för verkställighet av förordningen och kontrollerar att bestämmelserna på området följs.
Avser en myndighet att begära in anbud eller träffa avtal om upphandling som med hänsyn till rikets säkerhet skall hållas hemligt, skall myndigheten enligt 5 § säkerhetsskyddsförordningen träffa skriftlig överenskommelse - ett s.k. säkerhetsskyddsavtal - med leverantören om det säkerhetsskydd som behövs i det särskilda fallet. Rikspolisstyrelsen har tillsammans med Överbefälhavaren utfärdat föreskrifter och anvisningar beträffande säkerhetsskydd vid upphandling för statens behov.
Här kan också nämnas att myndigheter enligt 8 § säkerhetsskyddsförordningen vid behov skall meddela särskilda föreskrifter om säkerhetsskyddet inom sitt verksamhetsområde.
Säkerhetsskyddsförordningen är inte tillämplig på kommuner eller landsting. Den gäller inte heller för riksdagen och dess myndigheter eller för regeringskansliet. För kommuner, landsting och kyrkliga kommuner gäller i stället enligt 9 kap. 1 och 2 §§ lagen (1994:1720) om civilt försvar att dessa skall se till att det inom deras verksamhetsområde finns ett tillfredsställande säkerhetsskydd för sådana uppgifter och förhållanden. Säkerhetsskyddet skall också i dessa fall omfatta ett sekretesskydd och övriga åtgärder som beskrivits ovan avseende statliga myndigheter. Det finns även en särskild lag (1983:953) om säkerhetsskydd i riksdagen. Åtgärderna enligt denna lag är i många stycken desamma som enligt säkerhetsskyddsförordningen. För regeringskansliet har statsrådsberedningen den 18 januari 1993 utfärdat särskilda föreskrifter.
Personalkontrollen
För att kunna upprätthålla det infiltrationsskydd som omnämnts ovan är berörda myndigheter skyldiga att utföra personalkontroll. Grundläggande regler om personalkontroll finns i personalkontrollkungörelsen (1969:446). Med personalkontroll avses enligt 1 § ett inhämtande av upplysningar ur polisregister beträffande den som innehar eller avses tillträda en sådan tjänst hos en myndighet som är av betydelse för totalförsvaret eller rikets säkerhet i övrigt.
Personalkontroll får företas i fråga om tjänst som, med stöd av personalkontrollkungörelsen och på grund av sin betydelse för totalförsvaret eller rikets säkerhet i övrigt, är hänförd till en viss skyddsklass. Antalet skyddsklasser är i dag tre (1 A, 1 B och 2). Avgörande för i vilken skyddsklass en viss tjänst är hänförd till är i vilken utsträckning befattningshavaren får del av hemliga uppgifter som är av betydelse, eller synnerlig betydelse, för totalförsvaret eller rikets säkerhet i övrigt.
Personalkontroll tillämpas inte endast på anställda vid statliga myndigheter. Den tillämpas också bl.a. på den som anställs av eller får uppdrag hos en leverantör med vilken en myndighet ingår avtal, samt den som anställs av eller får uppdrag hos ett företag eller något annat enskilt organ med funktion inom totalförsvaret, förutsatt att den anställde eller uppdragstagaren kan få del av sådana känsliga uppgifter som nu redogjorts för, och att arbetet därför är inplacerat i skyddsklass.
Anställda i kommuner och landsting omfattas inte av personalkontrollen. För riksdagens tjänstemän gäller dock enligt lagen (1983:953) om säkerhetsskydd i riksdagen personalkontrollkungörelsen i tillämpliga delar.
Vid personalkontroll undersöks i polisens olika register bl.a. om vederbörande har gjort sig skyldig till något brott. När det gäller de mest kvalificerade befattningarna kompletteras denna registerslagning med en särskild personutredning. Framställning om utlämnande av uppgifter för personalkontroll görs hos Rikspolisstyrelsen, som också avgör om de uppgifter som finns i olika polisregister eller som har kommit fram vid en personundersökning skall lämnas ut till den myndighet som har begärt kontrollen.
Innan en myndighet begär uppgifter hos Rikspolisstyrelsen skall myndigheten som huvudregel underrätta den som framställningen avser om att en kontroll kommer att begäras.
Det är den myndighet som har begärt personalkontroll som självständigt har att pröva betydelsen av en uppgift som har inhämtats.
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås att förordningen (1981:421) om säkerhetsskydd vid statliga myndigheter samt personalkontrollkungörelsen (1969:446) ersätts av en för säkerhetsskydd och personalkontroll gemensam säkerhetsskyddslag. Regeringen föreslår att det skyddsvärda intresset för säkerhetsskyddet utvidgas så att det förutom rikets säkerhet omfattar bl.a. ett skydd mot terrorism. Andra förändringar i sak som föreslås är att bestämmelserna om personalkontroll skall omfatta anställda även vid kommunerna och landstingen. Vidare föreslås att säkerhetsskyddet skall omfatta de offentligt ägda företagen och, i större utsträckning än i dag, de enskilda företagen. Vissa följdändringar föreslås i bl.a. lagen (1983:953) om säkerhetsskydd i riksdagen och i sekretesslagen (1980:100).
De nya reglerna föreslås träda i kraft den 1 juli 1996.
Utskottet
Avslag på propositionen
I motion Ju19 (v) yrkas avslag på propositionen. Motionärerna anför att riksdagen i ett sammanhang bör ta ställning till förslagen i propositionen och de förslag som kan komma att föreläggas riksdagen med anledning av Registerutredningens pågående arbete.
Registerutredningen (dir. 1995:38) har i uppdrag att utarbeta förslag till en rättslig reglering av polisens belastningsregister och misstankeregister samt överväga vilka ändringar som behövs i polisregisterlagen. Utredningen skall också utreda frågan om att författningsreglera polisunderrättelseregister och DNA- register samt utarbeta förslag till en sådan reglering. I enlighet med tilläggsdirektiv i mars 1996 (dir. 1996:22) skall utredningen också lämna förslag till bl.a. hur Säkerhetspolisens register skall göras mer tillgängligt för allmänheten och vad som i fortsättningen skall gälla i fråga om arkivering och gallring av uppgifter i Säkerhetspolisens register. Utredningen skall redovisa sitt uppdrag senast den 31 mars 1997.
Utskottet anser att det är hög tid att bestämmelserna om säkerhetsskydd och personalkontroll anpassas till nutida förhållanden och krav. Som inte minst angeläget framstår att i lag reglera denna betydelsefulla och på olika sätt känsliga verksamhet, som för närvarande till stor del styrs genom av regeringen utfärdade förordningar m.m. Utskottet finner vid en samlad bedömning att de förslag som regeringen lägger fram i propositionen innebär en lämplig avvägning mellan å ena sidan behovet av skydd för uppgifter och förhållanden som rör rikets säkerhet och å andra sidan berättigade medborgerliga krav på bl.a. integritetsskydd och insyn i kontrollverksamheten. Utskottet anser inte att Registerutredningens arbete, som för övrigt skall avslutas först under nästa år, har en sådan betydelse för de övergripande frågor om säkerhetsskydd och personalkontroll som behandlas i propositionen att det finns skäl att avvakta med den angelägna reformeringen av detta område. Med det anförda kan utskottet i princip ställa sig bakom regeringsförslaget, och utskottet avstyrker bifall till motion Ju19 i denna del. Med anledning av de övriga motionsyrkanden som väckts i ärendet återkommer utskottet i det följande till enskildheter i regeringsförslaget.
Säkerhetsskyddsavtal
I de fall en myndighet avser att begära in anbud eller träffa avtal om upphandling som med hänsyn till rikets säkerhet skall hållas hemligt, skall myndigheten enligt 5 § tredje stycket säkerhetsskyddsförordningen träffa skriftlig överenskommelse, ett s.k. säkerhetsskyddsavtal, med anbudsgivaren eller leverantören om det säkerhetsskydd som behövs i det särskilda fallet.
Regeringen föreslår i propositionen (s. 37 f) att bestämmelsen om säkerhetsskyddsavtal utan ändring i sak skall föras över till säkerhetsskyddslagen.
I propositionen betonas att förslaget inte innebär att säkerhetsskyddslagen görs tillämplig genom säkerhetsskyddsavtalet. Vad som skall gälla, t.ex. omfattningen av de åtgärder som skall vidtas, regleras i avtalet. Om lagen ändå är tillämplig på företaget, exempelvis på grund av att det bedriver verksamhet av betydelse för rikets säkerhet, kan åliggandena enligt lagen emellertid inte inskränkas genom avtalet. Det finns enligt regeringen å andra sidan i dessa situationer inget som hindrar att myndigheten träffar ett säkerhetsskyddsavtal med anbudsgivaren eller leverantören för att precisera skyddet till vad som behövs för den aktuella upphandlingen.
I motion Ju19 (v) yrkas att ett avtal om säkerhetsskydd inte skall få preciseras till vad som behövs i det enskilda fallet. Enligt motionärerna kan detta leda till att kommersiella skäl godtas för säkerhetsklassning och det hänvisas till att företaget DAFA Data AB under 1980-talet skyddsklassplacerade alla tjänster vid företaget.
Med anledning av två frågor upplyste civilministern i kammaren den 1 december 1988 (prot. 1988/89:36 s. 42) att företaget DAFA Data AB enligt 3 § personalkontrollkungörelsen har rätt att företa personalkontroll. Efter vad civilministern hade inhämtat var alla tjänster hos Dafa inplacerade i skyddsklass. Detta hade, med undantag för det fåtal tjänster som regeringen skyddsklassplacerat, gjorts av Dafa med stöd av regeringens bemyndigande. Enligt civilministern hade Dafa uppgett att skyddsklassplaceringarna uteslutande skett av hänsyn till rikets säkerhet. Civilministern konstaterade att frågan om personalkontrollsystemets framtida utformning omfattades av SÄPO-kommitténs uppdrag och att regeringens överväganden fick ske efter sedvanlig beredning av de förslag som kommittén skulle lägga fram.
SÄPO-kommittén uppmärksammade i sitt slutbetänkande (SOU 1990:51 s. 185 och 239) de nyssnämnda frågorna. Kommittén anförde att det inte var möjligt att med någon större säkerhet bedöma om tjänster skyddsklassplaceras i större omfattning än nödvändigt, vare sig när det gäller Dafa, något annat företag eller någon myndighet. Av en enkät som kommittén lät genomföra framgick enligt kommittén att flera myndigheter uppenbarligen saknade fullständig kontroll över vilka och hur många tjänster i skyddsklass 2 som fanns hos myndigheten. Kommittén fann detta otillfredsställande. Enligt kommitténs mening borde regeringen - inför en eventuell ändring av systemet - överväga att inhämta en redovisning i saken från de myndigheter och företag som har rätt att själva besluta om placering i skyddsklass 2. Det fanns enligt kommittén också skäl för regeringen att i framtiden fortlöpande inhämta en sådan redovisning från de ifrågavarande myndigheterna.
I sammanhanget bör nämnas att regeringen i propositionen (s. 55) föreslår att enskilda organ skall få besluta om placering i säkerhetsklass och om personalkontroll endast om det finns särskilda skäl. Utskottet redovisar senare i detta betänkande närmare regeringens förslag i denna del.
Utskottet anser att ett säkerhetsskyddsavtal, för att det skall vara meningsfullt, måste få preciseras med hänsyn till vad som behövs för den enskilda upphandlingen. Utskottet tillstyrker således propositionens förslag i denna del och avstyrker bifall till motion Ju19 i motsvarande del. Utskottet återkommer i det följande till frågan om tillsynen på säkerhetsskyddsområdet.
Registerkontrollen
Indelningen i säkerhetsklasser m.m.
Som tidigare anförts får personalkontroll företas i fråga om tjänst som, med stöd av personalkontrollkungörelsen och på grund av sin betydelse för rikets säkerhet eller totalförsvaret i övrigt, är hänförd till viss skyddsklass (1 A, 1 B eller 2).
Till skyddsklass 1 A hänförs tjänster som innebär att befattningshavaren i stor omfattning får ta del av sådana sekretessbelagda uppgifter av synnerlig betydelse för rikets säkerhet som berör en större eller särskilt väsentlig del av totalförsvaret. Skyddsklass 1 B omfattar tjänster där befattningshavaren annars i en omfattning som inte är obetydlig får del av uppgifter av synnerlig betydelse för rikets säkerhet. Till den lägsta klassen, skyddsklass 2, hör tjänster där befattningshavaren antingen i obetydlig omfattning får del av sekretessbelagda uppgifter av synnerlig betydelse för rikets säkerhet eller i en omfattning som inte är ringa får del av andra sekretessbelagda uppgifter av betydelse för rikets säkerhet.
Enligt en enkät som SÄPO-kommittén gjorde våren 1989 fanns det ca 1 000 tjänster i skyddsklass 1 A, ca 10 000 tjänster i skyddsklass 1 B och ca 400 000 tjänster i skyddsklass 2. Av tjänsterna i skyddsklass 2 var den helt övervägande delen hänförliga till försvaret och krigsplaceringen av värnpliktiga.
När det gäller antalet skyddsklassade tjänster torde enligt regeringen inte några mer betydande förändringar ha skett sedan SÄPO-kommitténs arbete avslutades. Under år 1991 gjordes drygt 87 000 personalkontroller, varav ca 480 gällde klass 1 A, 6 700 klass 1 B och 80 500 klass 2. Under verksamhetsperioden 1992/93 gjordes betydligt fler kontroller. Ökningen skall enligt vad regeringen inhämtat ha berott på genomförda omläggningar av försvarets datasystem. Under verksamhetsperioden 1993/94 gjordes 133 429 kontroller, varav 924 avseende personer i skyddsklass 1 A, 6 026 personer i skyddsklass 1 B och 126 479 personer i skyddsklass 2.
Regeringen förordar i propositionen (s. 38 f och 41 f) att huvuddragen i det nuvarande kontrollsystemet skall behållas. Detta innebär bl.a. att kontrollen liksom hittills skall anknyta till olika tjänster och inte, som i vissa andra länder, till person. Med hänsyn till att tjänstebegreppet har utmönstrats ur annan lagstiftning anser regeringen att det i detta sammanhang bör ersättas av begreppet anställning. Med anställning bör enligt regeringen jämställas annat deltagande såsom uppdrag, utbildning m.m. i säkerhetskänslig verksamhet. Vidare anser regeringen att benämningen säkerhetsklass är mer adekvat än det nu använda begreppet skyddsklass. De olika klasserna 1 A, 1 B och 2 bör dessutom enligt regeringen för enkelhetens skull tilldelas nummer 1, 2 respektive 3.
Regeringen anser det vara angeläget att få ned det stora antal kontroller som i dag genomförs, framför allt när det gäller den kategori som för närvarande motsvaras av skyddsklass 2. Det förhållandet att även anställda inom kommuner och landsting samt riksdagen och dess myndigheter föreslås omfattas av de nya kontrollreglerna understryker detta behov. Preciseringen av vilka anställningar som skall ingå i den föreslagna säkerhetsklass 3 bör därför enligt regeringen göras snävare.
I säkerhetsklass 3 bör enligt regeringen i fortsättningen placeras de anställningar där befattningshavaren får del av sekretessbelagda uppgifter av betydelse för rikets säkerhet, om ett röjande av de sekretessbelagda uppgifterna kan antas medföra men för rikets säkerhet som inte endast är ringa.
Det är enligt regeringen naturligtvis tänkbart att effekterna av denna precisering blir begränsade, särskilt eftersom redan det förhållandet att uppgifterna är sekretessbelagda innebär att man har gjort bedömningen att det finns risk för skada om de röjs för obehöriga. Förslaget innebär emellertid ett krav på att skadan måste vara av en viss storlek. Vidare menar regeringen att nya kriterier leder till att myndigheterna tvingas att på nytt och utifrån något ändrade förutsättningar göra en prövning av behovet av placering i säkerhetsklass.
Regeringen anför vidare att när det gäller de högre säkerhetsklasserna får det antas att det alltid föreligger en risk för betydande skada om sekretessbelagda uppgifter röjs för obehöriga, eftersom de tar sikte på uppgifter av synnerlig betydelse för rikets säkerhet. Något motsvarande skaderekvisit anser regeringen därför inte är påkallat här.
Enligt den nuvarande ordningen gäller klass 1 A som nämnts uppgifter av synnerlig betydelse för rikets säkerhet som berör en större eller särskilt väsentlig del av totalförsvaret. Skäl saknas enligt regeringen att ha kvar formuleringen som hänvisar till totalförsvaret. Till denna klass bör enligt regeringen hänföras samtliga anställningar som innebär att den som anlitas i stor omfattning får del av sekretessbelagda uppgifter av synnerlig betydelse för rikets säkerhet.
I detta sammanhang bör även nämnas att regeringen föreslår att, om det finns särskilda skäl, registerkontroll skall få utföras till skydd mot terrorism även beträffande anställningar som inte placerats i säkerhetsklass, se 14 § säkerhetsskyddslagen (prop. s. 43).
I motion Ju18 (mp) förordas, som det får förstås, att kriterierna för indelning i säkerhetsklasser ändras så att ett färre antal anställningar blir säkerhetsklassade. I samma motion anförs att regeringen bör ta reda på vilka och hur många anställningar som finns i de olika säkerhetsklasserna och därefter fortlöpande inhämta uppgifter om detta.
Utskottet instämmer i regeringens bedömning av hur de olika säkerhetsklasserna bör avgränsas. Utskottet konstaterar att regeringens förslag bl.a. innebär att kriterierna för inplacering i den lägsta klassen, som skall benämnas klass 3, blir snävare dn för närvarande. Utskottet noterar vidare att de nya bestämmelserna innebär att berörda myndigheter m.fl. kommer att behöva göra en ny prövning av behovet av att placera en anställning i säkerhetsklass. I sammanhanget vill utskottet framhålla betydelsen av att beslut om säkerhetsklassning fattas på ett ordentligt underlag och att en anda av återhållsamhet får prägla lagtillämpningen i denna del. Den självklara målsättningen måste vara att inte fler anställningar än vad som är absolut nödvändigt blir föremål för säkerhetsklassning. Utskottet utgår från att regeringen på lämpligt sätt fortlöpande håller sig informerad om säkerhetsklassningens och registerkontrollens omfattning. Med det anförda tillstyrker utskottet regeringens förslag i nu aktuell del och avstyrker bifall till motion Ju18 såvitt här är i fråga.
Riktlinjer för beslut i säkerhetsskyddsfrågor
I motion Ju19 (v) framhålls att regeringen måste ange klara riktlinjer vid delegering av rätten att besluta om personalkontroll och placering i säkerhetsklass.
I 3 § personalkontrollkungörelsen finns en uttömmande uppräkning av de organ som har rätt att besluta om personalkontroll. I huvudsak är denna befogenhet begränsad till statliga myndigheter, men även några enskilda organ har rätt att företa sådan kontroll. När det gäller placering av anställningar eller annat deltagande i verksamhet i säkerhetsklasser framgår av 4 § tredje stycket personalkontrollkungörelsen att regeringen för varje myndighet under regeringen bestämmer vilka tjänster som skall hänföras till skyddsklass 1 A eller 1 B. Rätten att besluta om placering i skyddsklass 2 kan regeringen däremot delegera till myndigheterna. Vidare gäller att Försvarsmakten bestämmer om placering i alla skyddsklasser i upphandlingssituationer.
I 20 § säkerhetsskyddslagen (prop. s. 55 f) föreslår regeringen en ordning som innebär att riksdagen och myndigheterna under denna skall bestämma om placering i säkerhetsklass och registerkontroll när det gäller riksdagens förvaltningsområde. Regeringen skall bestämma om placering i säkerhetsklass och registerkontroll i övriga fall. Regeringen skall dock kunna överlåta åt myndigheter, kommuner och landsting att bestämma om placering i säkerhetsklass och registerkontroll.
Som nämnts har ett antal enskilda organ för närvarande rätt att besluta om personalkontroll. Regeringen anser emellertid att det i första hand måste vara en myndighetsuppgift att besluta i de aktuella frågorna. Att kontrollen sköts av ett offentligt organ innebär enligt regeringen en viss garanti om skydd för den enskildes integritet. Huvudregeln framöver bör därför vara att enskilda inte ges befogenhet att besluta om kontroll.
I vissa fall anser regeringen dock att det kan vara befogat att göra ett undantag från den angivna principen. Om det finns särskilda skäl bör regeringen därför i förordning kunna meddela föreskrifter om överlåtelse av rätten att besluta om kontroll. För närvarande är det enligt regeringen endast beträffande Sveriges Radio och Sveriges Television som det kan anses finnas skäl att besluta om sådan överlåtelse.
Allmänt framhåller regeringen att den hittills, som nyss framgått, utan riksdagens medgivande kunnat avgöra vem som skall besluta i nu aktuella frågor. Det saknas enligt regeringen anledning att ändra denna ordning.
Utskottet, som delar denna uppfattning, förutsätter att regeringen ser till att det i anslutning till säkerhetsskyddslagen utfärdas erforderliga förordningar, föreskrifter, anvisningar och allmänna råd m.m samt att myndigheter och andra berörda noga sätter sig in i det relevanta regelverket. I sammanhanget vill utskottet betona vikten av tillsyn över tillämpningen av de nya bestämmelserna. Det ankommer ytterst på regeringen att ombesörja denna tillsyn. Någon åtgärd från riksdagens sida med anledning av motion Ju19 erfordras inte. Motionen avstyrks såvitt här är i fråga.
Kontroll av anhöriga
I motion Ju18 (mp) anförs, som det får förstås, att riksdagen bör överväga att ta bort möjligheten att inhämta registeruppgifter om den kontrollerades anhöriga. I samma motion förordas att registerkontroll av en anhörig bör få ske endast med dennes samtycke.
Enligt den nuvarande ordningen förekommer det att uppgifter i polisregister som gäller en anhörig till den kontrollerade lämnas ut vid personalkontroll. Något uttryckligt författningsstöd för detta finns inte, men förfarandet har ansetts ha visst stöd i att upplysningar enligt olika bestämmelser i personalkontrollkungörelsen får lämnas ut beträffande den kontrollerade.
Regeringen konstaterar i propositionen (s. 49 f) att uppgifter i register rörande en viss person även kan innefatta uppgifter om en annan person. Särskilt i spaningssammanhang förekommer att kontakter och samröre med andra personer bedöms som viktiga för utredningen och att uppgifter om sådana förhållanden därför antecknas i spaningsregister. Sådana uppgifter kan enligt regeringen vara av betydelse för en viss persons pålitlighet. Regeringen anser därför att de bör kunna lämnas ut i ett registerkontrollärende i samma utsträckning som andra uppgifter om den kontrollerade.
Annorlunda förhåller det sig enligt regeringen med mera självständiga anteckningar om en annan person. Det kan t.ex. ifrågasättas om uppgifter om att en anhörig har dömts för ett brott bör få lämnas ut i ett ärende om registerkontroll.
Regeringen anför i denna del att uppgifter om någon utanför den allra närmaste familjekretsen inte kan anses ha så stor betydelse att de bör få lämnas ut. Det bör alltså inte komma i fråga att, som förekommer på en del håll utomlands, schablonmässigt utsträcka kontrollen så att den omfattar en så utvidgad krets. I regel torde också enligt regeringen sådana polisregisteruppgifter som eventuellt förekommer om föräldrar och barn till den kontrollerade sakna betydelse.
När det däremot gäller en make eller sambo till den kontrollerade anser regeringen att det föreligger särskilda lojalitets- och beroendeförhållanden. Regeringen framhåller att sådana släktskapsförhållanden i andra sammanhang tillmäts en särskild relevans. Det bör därför finnas utrymme för att ta med uppgifter rörande sådana anhöriga även i prövningen av den kontrollerades pålitlighet från säkerhetssynpunkt. I princip bör därvid uppgifter av samma art som när det gäller den kontrollerade själv kunna inhämtas. Därmed bör enligt regeringen även uppgifter från SÄPO-registret kunna lämnas ut. Utgångspunkten måste dock enligt regeringens bedömning vara att möjligheten skall tillämpas restriktivt. Regeringen föreslår därför att det i 21 § 1 införs en bestämmelse om att utlämnande av uppgifter som rör make eller sambo som huvudregel skall kunna ske endast om det är oundgängligen nödvändigt och bara för kontroll som gäller säkerhetsklass 1 eller 2.
I sammanhanget bör även anmärkas att det i 23 § säkerhetsskyddslagen (prop. s. 46 f) föreslås en undantagsregel som innebär att regeringen i enskilda fall om det finns synnerliga skäl kan besluta att uppgifter i större omfattning än som annars är medgivet får lämnas ut. Med stöd av denna bestämmelse kommer således i en del fall även uppgifter om andra anhöriga än make eller sambo att kunna lämnas ut. En annan konsekvens av undantagsregeln är att uppgifter om anhöriga till den som avses i säkerhetsklass 3 kan få lämnas ut om synnerliga skäl finns för detta.
När det så gäller frågan om samtycke till personalkontroll stadgas i 19 § personalkontrollkungörelsen att den myndighet som beslutar om personalkontroll normalt är skyldig att underrätta den som kontrollen avser. I 19 § säkerhetsskyddslagen (prop. s. 54 f) föreslår regeringen att underrättelseskyldigheten skall ersättas av ett krav på samtycke av den kontrollerade för att registerkontroll och särskild personutredning skall få ske.
Vad beträffar uppgifter om anhöriga framhåller regeringen däremot att sådana bara skall få lämnas ut om det är oundgängligen nödvändigt. Eftersom de föreslagna villkoren är så snäva bör enligt regeringen något motsvarande krav på samtycke från anhöriga inte ställas. Det kan, anför regeringen, t.ex. inte anses rimligt att beträffande en uppgift rörande make ställa upp ett krav på samtycke vid sidan av villkoret att det skall vara oundgängligen nödvändigt att uppgiften lämnas ut. Det måste enligt regeringen vara tillräckligt att det sistnämnda villkoret är uppfyllt. En annan sak är enligt regeringen att det finns anledning att på samma sätt som när det gäller den kontrollerade kommunicera uppgiften med den anhörige.
Utskottet anser i likhet med regeringen att det av säkerhetsskäl inte går att avstå från möjligheten att företa registerkontroll av nära anhöriga till vissa befattningshavare. Den ordning som föreslås i propositionen innebär enligt utskottets mening en rimlig avvägning mellan samhällets kontrollbehov och anhörigas rätt till integritetsskydd. Utskottet instämmer vidare i regeringens uppfattning att det inte finns skäl att kräva samtycke av den anhörige för att kontroll av denne skall få ske. Motion Ju18 avstyrks i denna del.
Kommunicering med den kontrollerade
I 13 § första stycket personalkontrollkungörelsen finns en regel om kommunicering som innebär att den kontrollerade skall ges tillfälle att yttra sig skriftligen eller muntligen innan Rikspolisstyrelsen lämnar ut uppgifter om honom. Undantag har gjorts för de fall där den som uppgiften gäller skulle kunna få kännedom om något som är sekretessbelagt enligt andra bestämmelser i sekretesslagen än 7 kap. 17 §. Av sistnämnda bestämmelse följer att sekretess gäller i verksamhet som avser förande av eller uttag ur bl.a. polisregister enligt lagen (1965:94) om polisregister m.m. Sekretessen gäller för sådan uppgift som tillförts registret.
Den nu redovisade bestämmelsen i personalkontrollkungörelsen har tidigare mött kritik bl.a. på den grunden att regeln ger uttryck för en öppenhet i handläggningen som inte svarar mot verkliga förhållanden (se bl.a. SÄPO- kommitténs slutbetänkande SOU 1990:51 s. 264 f). I praktiken har den inneburit att den kontrollerade har fått del av domar, dvs. uppgifter som denne redan känner till. Däremot har den kontrollerade som regel inte fått ta del av de långt mer kontroversiella uppgifterna i SÄPO-registret. Skälet till detta är att dessa uppgifter i allmänhet omfattas av sekretess enligt andra bestämmelser i sekretesslagen än 7 kap. 17 §, t.ex. s.k. förundersökningssekretess enligt 5 kap. 1 § eller försvarssekretess enligt 2 kap. 2 § (se SOU 1994:149 s. 207).
För att underlätta den kontrollerades rätt till insyn infördes på förslag av SÄPO-kommittén den 1 oktober 1993 ett nytt andra stycke i 13 § personalkontrollkungörelsen. Där återfinns nu en bestämmelse som innebär att den som uppgiften avser skall få tillfälle att yttra sig även om sekretess gäller i förhållande till honom enligt någon annan bestämmelse än 7 kap. 17 § sekretesslagen, om den kontrollerades intresse av att yttra sig skäligen bör ha företräde framför det intresse som sekretessen skall skydda.
Regeringen förordar i propositionen (s. 61) att den nu redovisade ordningen i sak skall behållas och att en bestämmelse härom tas in i 25 § säkerhetsskyddslagen. Närmare bestämmelser om kravet på kommunicering bör enligt regeringen meddelas genom tillämpningsföreskrifter.
Regeringen motiverar sitt ställningstagande med att utgångspunkten även i fortsättningen bör vara att kontrollsystemet är så öppet som möjligt för insyn. Det är enligt regeringen emellertid oundvikligt att den kontrollerades intresse i några fall får stå tillbaka för sekretessintresset. Så måste t.ex. enligt regeringen ske när det gäller uppgifter som röjer Säkerhetspolisens källor eller den närmare inriktningen av Säkerhetspolisens verksamhet och arbetsmetoder samt pågående spaningar och utredningar. Den som är misstänkt för samröre med främmande underrättelseagenter eller med en terroristorganisation bör inte ha rätt att få del av uppgifter som finns om detta. Intresset av sekretess får således i dessa fall enligt regeringen anses väga tyngre än intresset av insyn. Regeringen framhåller i sammanhanget att det är ett relativt litet antal kontrollärenden i vilka frågan om utlämnande av uppgifter från Säkerhetspolisens register kommer upp.
I propositionen erinras vidare om att det i de utländska system som Säkerhetsskyddsutredningen har studerat inte finns någon absolut rätt för den kontrollerade att ta del av det material som har samlats in. Kan en insynsrätt antas skada pågående utredningsarbete eller medföra risk för att säkerhets tjänstens källor röjs, får rättigheten vika. Detta synsätt har för svenskt vidkommande godtagits i ett avgörande från den 26 mars 1987 av den europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna (mål mpl nr 10/1985/96/144, det s.k. Leander-målet).
Regeringen framhåller också att även om begränsningar av insynsrätten är oundvikliga bör de, med hänsyn till vad som tidigare sagts, vara så litet ingripande som möjligt. Det är enligt regeringen viktigt att det sker en reell och noggrann intresseavvägning i varje enskilt fall.
I motion Ju19 (v) anförs att den kontrollerade bör beredas tillfälle att yttra sig även om uppgiften omfattas av sådan sekretess som omnämnts i det föregående om inte synnerliga skäl talar häremot.
Utskottet instämmer i regeringens bedömning av hur bestämmelserna om kommunikation med den kontrollerade bör utformas. Utskottet tillstyrker således regeringens förslag i denna del och avstyrker bifall till motion Ju19 såvitt här är i fråga.
Domstolsprövning av kommuniceringsfrågan
I motion Ju18 (mp) krävs att beslut om att inte kommunicera uppgifter med den kontrollerade skall kunna underställas domstol.
Datainspektionen förordade i ett remissyttrande den 25 oktober 1990 över SÄPO-kommitténs slutbetänkande att beslut att inte kommunicera uppgifter med den kontrollerade skulle kunna underställas domstol.
Säkerhetsskyddsutredningen har i sitt betänkande (s. 210 f) behandlat denna fråga och stannat vid att en domstolsprövning knappast kan anses innebära några fördelar från den enskildes synpunkt. Något förslag härom läggs därför inte fram av utredningen.
I sitt remissyttrande över Säkerhetsskyddsutredningens betänkande konstaterar Datainspektionen att det är bristen på en ovillkorlig rätt till insyn för den enskilde som är problemet och att det väsentliga, oavsett vilka egentliga fördelar en domstolsprövning innebär, därför är att allmänheten hyser förtroende för den prövning som sker. En domstolsprövning torde enligt Datainspektionen bidra till att skapa förtroende för verksamheten.
Regeringen anför i propositionen (s. 61 f) att ett problem med en modell med domstolsprövning är att redan en upplysning till den kontrollerade om att det finns uppgifter om honom som han inte har kännedom om allvarligt kan försvåra pågående spanings- och utredningsarbete. Det skulle enligt regeringen troligen vara av begränsat värde för den kontrollerade att en domstol utan dennes vetskap avgör om kommunikation skall ske eller inte. Utrymmet för domstolen att göra en egen bedömning framstår dessutom enligt regeringen som begränsad. Något förslag om domstolsprövning i detta avseende läggs mot den angivna bakgrunden inte fram.
Utskottet delar regeringens här redovisade uppfattning och avstyrker bifall till motion Ju18 i denna del.
Registernämnden
I motion Ju19 (v) förordas att en registernämnd inrättas som ett överprövningsorgan i förhållande till Rikspolisstyrelsens styrelse och att dess verksamhet lagregleras.
Regler om prövningen av frågor som rör utlämnande av uppgifter i polisregister finns för närvarande i 11 § personalkontrollkungörelsen. Avgörandet av om uppgifter skall lämnas ut till en myndighet som har beslutat om personalkontroll tillkommer enligt huvudregeln Rikspolisstyrelsens styrelse, i vilken vid sidan av Rikpolischefen och generaldirektören för Säkerhetspolisen ingår lekmannaledamöter.
SÄPO-kommittén föreslog i sitt slutbetänkande (SOU 1990:51 s. 260 f) att avgörandet av om uppgifter skall lämnas ut från de olika polisregistren skulle föras över från Rikspolisstyrelsens styrelse till en särskild nämnd, Registernämnden. Den grundläggande regleringen skulle enligt förslaget ske i form av lag. Under remissbehandlingen av betänkandet blev förslaget i allmänhet godtaget eller lämnat utan erinran. Justitiekanslern avstyrkte dock förslaget under påpekande att den gällande ordningen inte har medfört några missförhållanden.
Säkerhetsskyddsutredningen har i sitt betänkande (SOU 1994:149 s. 199) förklarat att den har samma uppfattning som SÄPO-kommittén, men att den inte har lagt fram något eget förslag då frågan har ansetts ligga utanför dess utredningsuppdrag.
Flera remissinstanser har vid remissbehandlingen av Säkerhetsskyddsutredningens betänkande kommenterat SÄPO-kommitténs förslag. Inställningen har därvid från flera håll varit i huvudsak positiv.
Regeringen delar i propositionen (s. 63) SÄPO-kommitténs och Säkerhetsskyddsutredningens bedömning vad gäller inrättandet av en fristående registernämnd. En nämnd av det slag som förordats kan enligt regeringen i hög grad stärka den parlamentariska och medborgerliga insynen i Säkerhetspolisens verksamhet. Detta är av största betydelse när det gäller rättssäkerheten och skyddet för den personliga integriteten i ärenden av detta slag. Regeringen avser därför att i en förordning införa bestämmelser om en registernämnd. Nämnden skall pröva frågan om utlämnande av uppgifter från polisregistren när detta sker för registerkontroll enligt säkerhetsskyddslagen. Nämnden bör enligt regeringen ha även andra uppgifter. Vilka ytterligare funktioner som bör tilldelas nämnden är föremål för fortsatta överväganden inom regeringen.
Utskottet instämmer i regeringens uppfattning att det finns behov av att inrätta en särskild registernämnd, och utskottet delar regeringens åsikt om vilken ställning denna nämnd bör ha och hur dess verksamhet skall regleras. Utskottet vill i sammanhanget betona att Registernämnden kommer att få stor betydelse när det gäller att upprätthålla förtroendet för registerkontrollförfarandet. Det är därför av stor vikt att regeringen till ledamöter av nämnden utser personer som inte bara har gott omdöme, utan även stark personlig integritet och allmänhetens respekt. Utskottet avstyrker med det anförda bifall till motion Ju19 i denna del.
Skyddet för inhämtade uppgifter
I motion Ju18 (mp) föreslås att det i säkerhetsskyddslagen införs en uttrycklig regel om att uppgifter som har lämnats ut i ett registerkontrollärende inte får användas för andra ändamål än det som har föranlett kontrollen.
Säkerhetsskyddsutredningen har i sitt betänkande (SOU 1994:149 s. 204 f) behandlat frågan om skyddet för otillbörlig användning av de uppgifter som lämnats i ett registerkontrollärende. Utredningen föreslår att det i säkerhetsskyddslagen införs en bestämmelse med det innehåll som förordas i motionen. Remissinstanserna har tillstyrkt utredningens förslag i denna del eller lämnat det i allt väsentligt utan erinran.
Som en övergripande regel om allmänna handlingar gäller att dessa är offentliga. I sekretesslagen (1980:100) finns bestämmelser om sekretess för sådana handlingar.
De sekretesslagsbestämmelser som i första hand aktualiseras i personalkontrollverksamheten är 7 kap. 17 § och 9 kap. 17 §. I det förstnämnda lagrummet stadgas sekretess i bl.a. verksamhet som avser förande av eller uttag ur polisregister för uppgifter som har tillförts registret. Denna bestämmelse, som inte är tillämplig på uppgifter som har lämnat polismyndigheten och finns hos exempelvis en myndighet som har beslutat om registerkontroll, är emellertid av mindre intresse i detta sammanhang.
Enligt 9 kap. 17 § råder sekretess bl.a. i angelägenheter som avser sådan personalkontroll som enligt särskilda bestämmelser sker i fråga om tjänster av betydelse för rikets säkerhet. Sekretessen gäller för uppgift om den enskildes personliga och ekonomiska förhållanden, om det kan antas att den enskilde eller någon honom närstående lider skada eller men om uppgiften röjs. Bestämmelsen är tillämplig på uppgifter såväl hos Rikspolisstyrelsen som hos den myndighet som har beslutat om kontrollen.
I 14 kap. finns ett stort antal bestämmelser om begränsningar i sekretessen och om förbehåll som gäller i förhållande till 9 kap. 17 § (men ej beträffande 7 kap. 17 §). Som exempel kan här nämnas att sekretess enligt 14 kap. 1 § inte hindrar att uppgift lämnas till regeringen eller riksdagen. Det kan också nämnas att enligt 14 kap. 2 § första stycket 1 sekretess inte hindrar att uppgift lämnas till en myndighet om uppgiften behövs för förundersökning, rättegång, ärende om disciplinansvar eller skiljande från anställning eller annat jämförbart rättsligt förfarande vid myndigheten mot någon rörande hans deltagande i verksamhet vid den myndighet där uppgiften förekommer. Utöver vad som följer av 14 kap. 1 och 2 §§ får vidare enligt 14 kap. 3 § sekretessbelagd uppgift lämnas till myndighet, om det är uppenbart att intresset av att uppgiften lämnas har företräde framför det intresse som sekretessen skall skydda.
Säkerhetsskyddsutredningen har i sitt betänkande inte närmare uttalat sig om hur dess föreslagna bestämmelse om hur uppgifter i ett registerkontrollärende får användas förhåller sig till den nu redovisade regleringen i sekretesslagen om sekretess och begränsningar i sekretessen.
Regeringen anför i propositionen (s. 59) att en sådan regel som föreslagits av Säkerhetsskyddsutredningen inte passar in i den reglering om begränsningar i sekretessen som finns i 14 kap. sekretesslagen. Regeringen anser därför att en sådan bestämmelse inte kan införas.
Utskottet gör ingen annan bedömning än regeringen och avstyrker bifall till motion Ju18 i denna del.
Medborgarskapsfrågor m.m.
Kravet på svenskt medborgarskap
I motion Ju18 (mp) anförs att krav på svenskt medborgarskap bör gälla endast för anställningar i säkerhetsklasserna 1 och 2.
I 11 kap. 9 § regeringsformen och i 5 § lagen (1994:260) om offentlig anställning (LOA) finns bestämmelser om att vissa anställningar m.m. är förbehållna svenska medborgare. Dessa bestämmelser gäller för exempelvis domare, åklagare, poliser och militär personal liksom för ämbeten som lyder omedelbart under regeringen och för tjänst eller uppdrag som chef för en myndighet som lyder omedelbart under riksdagen eller regeringen. Enligt 6 § LOA får regeringen föreskriva eller för särskilda fall besluta om ytterligare begränsningar av utländska medborgares rätt till vissa anställningar.
Regeringen har i förordningen (1975:608) om krav på svenskt medborgarskap för tillträde till vissa statliga tjänster bestämt att en myndighet inte får tillsätta en statlig tjänst som har hänförts till skyddsklass enligt personalkontrollkungörelsen med annan än svensk medborgare. Myndigheten får heller inte förordna annan än svensk medborgare att utöva tjänsten.
SÄPO-kommittén förordade i sitt slutbetänkande (1990:51 s. 274 f) att tjänster i vad som i dag benämns skyddsklass 2 (säkerhetsklass 3 enligt regeringens förslag) borde vara öppna även för utländska medborgare.
Säkerhetsutredningen har i sitt betänkande (SOU 1994:149 s. 217 f) inte föreslagit någon ändring i sak av den nuvarande regleringen.
Ombudsmannen mot etnisk diskriminering (DO) har i sitt remissyttrande över Säkerhetsskyddsutredningens betänkande invänt att utländska medborgare bör ha samma möjlighet som svenskar att få tillträde till anställningar som har placerats i säkerhetsklass 3. Till stöd för invändningen har DO anfört att ett omotiverat krav på svenskt medborgarskap medför dels att det svenska samhället onödigt begränsar sin tillgång till duglig arbetskraft, dels att bilden av utländska medborgare som mindre pålitliga kan komma att förstärkas på bekostnad av de goda relationer mellan olika etniska grupper som också är en viktig del av ett lands säkerhet. DO beaktar i sammanhanget också att registerkontroll enligt Säkerhetsskyddsutredningens förslag skall kunna ske av utländska medborgare.
I propositionen med förslag till lag om civilt försvar (prop. 1994/95:7) behandlade regeringen bl.a. frågor om säkerhetsskyddet i kommuner och landsting. Vidare diskuterades i det sammanhanget kravet på svenskt medborgarskap. Regeringen framhöll i propositionen (s. 87 f) nödvändigheten av att ställa upp vissa krav för att en tjänsteman eller en uppdragstagare skall anses behörig att hantera sekretessbelagd information av betydelse för totalförsvaret eller rikets säkerhet i övrigt. Med hänsyn till kommunernas och landstingens stora betydelse för beredskapsförberedelserna och det ökade ansvar som åläggs dem genom den nya lagen om civilt försvar talade enligt regeringen starka skäl för att endast den som är svensk medborgare bör få ta del av sekretessbelagda uppgifter av betydelse för totalförsvaret eller Sveriges säkerhet i övrigt.
Den nya lagen (1994:1720) om civilt försvar trädde i kraft den 1 juli 1995. I lagens 9 kap. 2 § föreskrivs att en befattning hos en kommun eller ett landsting vars innehavare i inte obetydlig omfattning får del av sekretessbelagda uppgifter som rör totalförsvaret eller rikets säkerhet i övrigt får innehas endast av den som är svensk medborgare och pålitlig från säkerhetssynpunkt.
Mot bakgrund av övervägandena i det nyss nämnda lagstiftningsärendet anför regeringen i den nu aktuella propositionen (s. 67) att det för närvarande saknas anledning att inta en annorlunda ståndpunkt när det gäller den statliga verksamheten. Någon saklig ändring bör därför inte göras av 1975 års förordning om krav på svenskt medborgarskap för tillträde till vissa statliga tjänster. Inte heller den ovannämnda bestämmelsen i lagen om civilt försvar bör enligt regeringen ändras i sak. Bestämmelserna bör enligt regeringen i stället flyttas över till 29 § i säkerhetsskyddslagen. Regeringen understryker i sammanhanget att kravet på svenskt medborgarskap skall gälla endast för anställningar, inte när någon på ett annat sätt än genom anställning skall delta säkerhetskänslig verksamhet.
För att inte i onödan försvåra för utländska medborgare att komma in på den svenska arbetsmarknaden anser regeringen att den även enligt den nya regleringen bör ha möjlighet att meddela dispens från kravet på svenskt medborgarskap. En uttrycklig bestämmelse som ger regeringen rätt att i enskilda fall medge undantag från detta krav bör sålunda tas in i 29 § säkerhetsskyddslagen.
Utskottet gör inte någon annan bedömning än regeringen i frågan om utländska medborgares tillträde till säkerhetsklassade anställningar. Utskottet tillstyrker regeringens förslag i denna del och avstyrker bifall till motion Ju18 i motsvarande del.
Registerkontroll vid utländska förhållanden
I motion Ju19 (v) förordas att registerkontroll inte skall kunna ske av utländska medborgare eller efter framställan av annan stat eller mellanfolklig organisation. Motionärerna anser att riksdagen bör ta ställning till det s.k. Schengenavtalet och Europolkonventionen innan bestämmelser härom införs.
Bestämmelsen i förordningen (1975:608) om krav på svenskt medborgarskap för tillträde till vissa statliga tjänster i förening med regeln i 4 § personalkontrollkungörelsen att personalkontroll får företas endast i fråga om tjänster som är placerade i skyddsklass har tolkats så att utländska medborgare inte skulle kunna bli föremål för personalkontroll.
Regeringen anför i propositionen (s. 68 f) att det finns ett ökande behov av att kunna företa kontroll också i fråga om utländska medborgare. I takt med bolagisering och privatisering av offentliga verksamheter kommer även utländska aktörer att uppträda inom funktioner av betydelse för rikets säkerhet. I propositionen föreslår regeringen att kravet på svenskt medborgarskap för tillträde till säkerhetsklassade anställningar uttryckligen skall begränsas till anställningar hos staten, kommunerna och landstingen. Därmed står det också klart att det i andra fall inte finns några hinder mot att anlita utländska medborgare för arbetsuppgifter som förutsätter registerkontroll. Därtill kommer att registerkontroll till skydd mot terrorism får göras även avseende utländska medborgare.
Den nuvarande regleringen innebär att registerkontroll inte kan ske om det inte finns ett svenskt säkerhetsintresse som motiv för kontrollen.
När en representant för en svensk myndighet eller ett svenskt företag skall besöka eller annars verka vid en myndighet eller ett företag utomlands förekommer det ibland att man från det andra rikets sida ställer som krav att den inbjudnes pålitlighet från säkerhetssynpunkt kan garanteras. Samma situation kan uppkomma när ett svenskt företag skall inleda ett försvarsindustriellt samarbete med ett företag i utlandet. En sådan garanti eller ett sådant intyg brukar på svenska kallas säkerhetsklarering. För sådana personer som med stöd av det svenska systemet redan är kontrollerade lämnas i dag intyg från myndigheten där den kontrollerade är anställd. Om personen i fråga inte redan är kontrollerad förekommer det att personalkontroll görs efter beslut av regeringen.
I propositionen (s. 69 f) anförs att med hänsyn till att det i olika sammanhang finns ett påtagligt behov av sådana säkerhetsklareringar bör det vara möjligt att företa registerkontroll på begäran av annan stat. Det bör dock enligt regeringen krävas att det i den stat som har begärt kontrollen finns ett kontrollsystem som motsvarar det svenska och att framställan görs på grundval av dessa regler. Genom intyget åtar sig den svenska myndigheten ett visst ansvar gentemot den främmande staten. Regeringen anser därför att kontroll lämpligen bör få genomföras endast om den som kontrollen gäller har eller har haft mer fast anknytning till Sverige. En bestämmelse härom föreslås i 15 § säkerhetsskyddslagen.
Regeringen förordar i samma lagrum en bestämmelse om att registerkontroll i motsvarande fall bör kunna ske också efter framställan av en mellanfolklig organisation i vilken Sverige är medlem. Vad som då avses är enligt regeringen främst den europeiska unionen, EU.
Regeringen betonar att även om kontrollen sker på begäran av en annan stat eller en mellanfolklig organisation skall i tillämpliga delar handläggningsreglerna i det svenska regelverket följas. Således gäller även i dessa fall kravet på samtycke från den kontrollerade, liksom bestämmelsen om kommunicering av uppgiften.
Utskottet konstaterar att den ökande internationaliseringen och Sveriges medlemskap i den Europeiska unionen gör att det finns behov av att kunna företa registerkontroll såväl av utländska medborgare som efter framställan av annan stat eller mellanfolklig organisation. Utskottet finner inte skäl att avvakta med att införa bestämmelser härom. Motion Ju19 såvitt nu är i fråga avstyrks.
Riktlinjer för Säkerhetspolisens registrering
I motion Ju19 (v) föreslås att föreskrifterna om Säkerhetspolisens registrering ersätts av årliga riktlinjer beslutade av regeringen efter samråd med utrikesnämnden.
Det s.k. SÄPO-registret är enligt 2 § första stycket personalkontrollkungörelsen ett register som är avsett för den särskilda polisverksamheten för hindrande och uppdagande av brott mot rikets säkerhet m.m. Registret har det dubbla ändamålet att tjäna som spaningsregister för Säkerhetspolisens verksamhet och att vara underlag för personalkontroll. I linje med förbudet i 2 kap. 3 § regeringsformen mot politisk åsiktsregistrering föreskrivs i 2 § andra stycket personalkontrollkungörelsen att anteckning i SÄPO-registret inte får göras enbart av det skälet att någon genom tillhörighet till organisation eller på annat sätt givit uttryck för politisk uppfattning.
Bestämmelsen om SÄPO-registret har kompletterats med öppna och hemliga föreskrifter som bestämts av regeringen.
Enligt de öppna föreskrifterna skall anteckning ske i SÄPO-registret av uppgifter om medlemmar eller sympatisörer i organisationer eller grupper som kan befaras här i riket eller i andra stater bedriva eller ha bedrivit politisk omstörtningsverksamhet, vari ingår utnyttjande av våld, hot eller tvång. Till dessa grupper hör bl.a. terroristorganisationer.
Enbart en uppgift om att någon tillhör en organisation som i sitt program har angett att den skall verka för att omvandla samhället med våld är dock inte tillräcklig för registrering. Anteckning får bara ske om någon medlem eller sympatisör genom sina åtgärder har gett anledning till misstanke om att han kan vara beredd att delta i verksamhet som syftar till att med våld förändra det demokratiska statsskicket. I de hemliga föreskrifterna ges mer preciserade anvisningar för i vilka fall registrering får ske av medlemmar och sympatisörer som hör till den sistnämnda kategorin.
SÄPO-kommittén föreslog i sitt delbetänkande (SOU 1988:16 s. 191 f) att regeringen skulle lägga fast riktlinjer för Säkerhetspolisens verksamhet och att dessa riktlinjer borde innehålla uttalanden om prioriteringar av säkerhetstjänstens olika grenar mot bakgrund av regeringens säkerhetspolitiska bedömningar. Enligt kommittén borde sådana riktlinjer förankras parlamentariskt genom att utfärdandet av riktlinjerna skulle föregås av överläggningar mellan regeringen och ledarna för de övriga riksdagspartier som då var företrädda i utrikesnämnden.
I sitt slutbetänkande (SOU 1990:51 s. 149 och 258 f) förordade SÄPO-kommittén att det för registrering av tillhörighet till politisk gruppering borde finnas särskilda, mer preciserade regler av huvudsakligen samma innehåll och uppbyggnad som de hemliga föreskrifterna. Dessa regler borde enligt utredningen föras över till de föreslagna riktlinjerna för Säkerhetspolisens verksamhet.
I den nu aktuella propositionen behandlas inte SÄPO-kommitténs överväganden i denna del.
I sammanhanget bör nämnas att riksdagen våren 1991 på förslag av utskottet antog allmänna riktlinjer i huvuddrag för säkerhetspolisens verksamhet, se 1990/91:JuU31, rskr. 322, och att regeringen årligen meddelar närmare riktlinjer för denna verksamhet i regleringsbrevet för Säkerhetspolisen, som är en kvalificerat hemlig handling.
Som framgått tidigare har regeringen tillsatt en utredning, Registerutredningen (dir. 1995:38 och 1996:22), som bl.a. har i uppdrag att se över sekretessen för uppgifter i Säkerhetspolisens register och lämna förslag till ökad tillgänglighet för allmänheten. Vidare skall utredningen undersöka och lämna förslag till vad som i fortsättningen skall gälla i fråga om arkivering och gallring av uppgifter i Säkerhetspolisens register. Utgångspunkten bör enligt direktiven därvid vara att Säkerhetspolisen skall stå under tillsyn av en arkivmyndighet. Utredningsuppdraget skall i sin helhet redovisas senast den 31 mars 1997.
Utskottet konstaterar att SÄPO- kommitténs förslag när det gäller regleringen av Säkerhetspolisens registerföring inte behandlas i den nu aktuella propositionen. Registerfrågan är emellertid aktualiserad genom Registerutredningens pågående arbete. Riksdagen bör enligt utskottets uppfattning inte i detta sammanhang ta ställning till förslaget i motion Ju19. Motionen avstyrks i denna del.
Övrigt
Utskottet har i övrigt inget att anföra med anledning av propositionen och motionerna.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande avslag på proposition 1995/96:129
att riksdagen avslår motion 1995/96:Ju19 yrkande 1,
res. 1 (v)
2. beträffande säkerhetsskyddsavtal
att riksdagen med avslag på motion 1995/96:Ju19 yrkande 8 antar regeringens förslag till säkerhetsskyddslag såvitt avser 8 §,
res. 2 (v)
3. beträffande indelningen i säkerhetsklasser m.m.
att riksdagen med avslag på motion 1995/96:Ju18 yrkandena 1, 2 och 3 antar regeringens förslag till säkerhetsskyddslag såvitt avser 17 §,
res. 3 (mp)
4. beträffande riktlinjer för beslut i säkerhetsskyddsfrågor
att riksdagen avslår motion 1995/96:Ju19 yrkande 5,
res. 4 (v)
5. beträffande kontroll av anhöriga
att riksdagen med avslag på motion 1995/96:Ju18 yrkandena 4 och 5 antar regeringens förslag till säkerhetsskyddslag såvitt avser 19, 21 och 23 §§,
res. 5 (mp)
6. beträffande kommunicering med den kontrollerade
att riksdagen med avslag på motion 1995/96:Ju19 yrkande 4 antar regeringens förslag till säkerhetsskyddslag såvitt avser 25 §,
res. 6 (v)
7. beträffande domstolsprövning av kommuniceringsfrågan
att riksdagen avslår motion 1995/96:Ju18 yrkande 7,
res. 7 (mp)
8. beträffande registernämnden
att riksdagen avslår motion 1995/96:Ju19 yrkandena 2 och 3,
res. 8 (v)
9. beträffande skyddet för inhämtade uppgifter
att riksdagen avslår motion 1995/96:Ju18 yrkande 6,
res. 9 (mp)
10. beträffande kravet på svenskt medborgarskap
att riksdagen med avslag på motion 1995/96:Ju18 yrkande 8 antar regeringens förslag till säkerhetsskyddslag såvitt avser 29 §,
res. 10 (mp)
11. beträffande registerkontroll vid utländska förhållanden
att riksdagen med avslag på motion 1995/96:Ju19 yrkande 7 antar regeringens förslag till säkerhetsskyddslag såvitt avser 15 §,
res. 11 (v)
12. beträffande förslaget till säkerhetsskyddslag i övrigt
att riksdagen antar regeringens förslag till säkerhetsskyddslag i den mån det inte omfattas av utskottets hemställan i det föregående,
13. beträffande riktlinjer för Säkerhetspolisens register
att riksdagen avslår motion 1995/96:Ju19 yrkande 6,
res. 12 (v)
14. beträffande övriga lagförslag
att riksdagen antar regeringens förslag till
a) lag om ändring i lagen (1983:953) om säkerhetsskydd i riksdagen,
b) lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),
c) lag om ändring i lagen (1994:1720) om civilt försvar,
d) lag om ändring i lagen (1987:813) om homosexuella sambor,
e) lag om ändring i lagen (1990:217) om skydd för samhällsviktiga anläggningar m.m.
Stockholm den 18 april 1996
På justitieutskottets vägnar
Lars-Erik Lövdén
I beslutet har deltagit: Lars-Erik Lövdén (s), Birthe Sörestedt (s), Sigrid Bolkéus (s), Göthe Knutson (m), Märta Johansson (s), Margareta Sandgren (s), Anders G Högmark (m), Siw Persson (fp), Ann-Marie Fagerström (s), Alice Åström (v), Pär Nuder (s), Maud Ekendahl (m), Kia Andreasson (mp), Rolf Åbjörnsson (kds), Helena Frisk (s), Görel Thurdin (c) och Christel Anderberg (m).
Reservationer
1. Avslag på proposition 1995/96:129 (mom. 1)
Alice Åström (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 6 börjar med Utskottet anser och slutar med i regeringsförslaget bort ha följande lydelse:
Utskottet konstaterar att de förslag som regeringen lägger fram i propositionen har ett nära sakligt samband med polisregisterlagstiftningen. Det är ju polisens register som utgör underlag för registerkontrollen. Utskottet anser mot denna bakgrund att riksdagen i ett sammanhang bör få ta ställning till de nu aktuella förslagen och de förslag som kan bli resultatet av Registerutredningens arbete. Propositionen bör därför avslås av riksdagen.
dels att utskottets hemställan under moment 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande avslag på proposition 1995/96:129
att riksdagen med bifall till motion 1995/96:Ju19 yrkande 1 avslår
proposition 1995/96:129.
2. Säkerhetsskyddsavtal (mom. 2)
Alice Åström (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 7 börjar med Utskottet anser och slutar med på säkerhetsskyddsområdet bort ha följande lydelse:
Vid slutande av säkerhetsskyddsavtal mellan en myndighet och en anbudsgivare eller leverantör finns det enligt regeringen inget som hindrar att säkerhetsskyddet utökas eller i övrigt preciseras till vad som behövs i den särskilda upphandlingen. Detta kan enligt utskottets mening tolkas som att kommersiella skäl godtas för skyddsklassning, något som Dafa-fallet utgjorde ett ett exempel på. Utskottet kan inte acceptera en bestämmelse som ges en sådan innebörd. Regeringen bör därför se över den aktuella bestämmelsen och återkomma till riksdagen med ett förslag som beaktar vad utskottet nu har anfört. Detta bör riksdagen med anledning av motion Ju19 i denna del som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande säkerhetsskyddsavtal
att riksdagen dels antar regeringens förslag till säkerhetsskyddslag såvitt avser 8 §, dels med anledning av motion 1995/96:Ju19 yrkande 8 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
3. Indelningen i säkerhetsklasser m.m. (mom. 3)
Kia Andreasson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 9 börjar med Utskottet instämmer och slutar med i fråga bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att det finns skäl att redan nu se över kriterierna för indelning i säkerhetsklasser. Målsättningen för översynen bör vara att antalet skyddsklassade anställningar skall minska. Regeringen får därefter återkomma till riksdagen med ett förslag. Utskottet anser vidare att regeringen måste inhämta en redovisning från berörda myndigheter m.m. om antalet anställningar som kommer att finnas i de olika säkerhetsklasserna och vilka anställningar det är fråga om. Regeringen bör därefter fortlöpande inhämta sådan redovisning. Vad utskottet nu har anfört bör riksdagen med anledning av motion Ju18 i denna del som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande indelningen i säkerhetsklasser m.m.
att riksdagen dels antar regeringens förslag till säkerhetsskyddslag såvitt avser 17 §, dels med anledning av motion 1995/96:Ju18 yrkandena 1, 2 och 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
4. Riktlinjer för beslut i säkerhetsskyddsfrågor (mom. 4)
Alice Åström (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10 börjar med Utskottet, som och slutar med i fråga bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att det är av stor vikt att regeringen vid delegering till myndigheter m.fl. av rätten att bestämma om placering i säkerhetsklass anger klara riktlinjer för vad som skall gälla om placeringen, särskilt beträffande de lägre säkerhetsklasserna. Därigenom kan motverkas att beslut om säkerhetsklassning fattas slentrianmässigt och att det blir ett så stort antal registerkontroller att kvaliteten på kontrollen blir lidande. Detta bör riksdagen med anledning av motion Ju19 i denna del som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 4 bort ha följande lydelse:
4. beträffande riktlinjer för beslut i säkerhetsskyddsfrågor
att riksdagen med anledning av motion 1995/96:Ju19 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
5. Kontroll av anhöriga (mom. 5)
Kia Andreasson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12 börjar med Utskottet anser och slutar med denna del bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att det måste ifrågasättas om det är rimligt att bedömningen av en persons lämplighet för en viss anställning e.dyl. skall vara avhängigt av uppgifter som inhämtas om dennes nära anhöriga. Uppgifter om de anhöriga säger enligt utskottets mening ingenting om den berörde personens lämplighet i säkerhetsskyddshänseende. Det måste också beaktas att det innebär en betydande kränkning av den anhöriges integritet att uppgifter om denne inhämtas i ett ärende som primärt gäller en annan person. Utskottet anser vidare att, om kontrollmöjligheten av anhöriga likväl skall behållas, samtycke från den berörde skall vara ett krav för registerkontroll. Regeringen bör enligt utskottets mening närmare överväga vad utskottet nu har anfört och därefter återkomma till riksdagen med sina förslag. Vad utskottet har anfört bör riksdagen med anledning av motion Ju18 i denna del som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 5 bort ha följande lydelse:
5. beträffande kontroll av anhöriga
att riksdagen dels antar regeringens förslag till säkerhetsskyddslag såvitt avser 19, 21 och 23 §§, dels med anledning av motion 1995/96:Ju18 yrkandena 4 och 5 som sin mening ger regeringen till känna.
6. Kommunicering med den kontrollerade (mom. 6)
Alice Åström (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 13 börjar med Utskottet instämmer och slutar med i fråga bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att den av regeringen föreslagna bestämmelsen om kommunicering av registeruppgifter med den kontrollerade är alltför inskränkt. Regleringen innebär att den kontrollerade i allmänhet inte skulle få del av uppgifterna i SÄPO-registret. Bestämmelsen om kommunicering bör därför enligt utskottets mening utformas så att den kontrollerade skall ges tillfälle att yttra sig även beträffande uppgifter som omfattas av annan sekretess än enligt 7 kap. 17 § om inte synnerliga skäl talar häremot.
dels att utskottets hemställan under moment 6 bort ha följande lydelse:
6. beträffande kommunicering med den kontrollerade
att riksdagen med bifall till motion 1995/96:Ju19 yrkande 4 antar 25 § i regeringens förslag till säkerhetsskyddslag med den ändringen att paragrafen erhåller följande lydelse:
Regeringens förslag Utskottets förslag
25 § Innan en uppgift som har kommit fram vid registerkontroll eller särskild personutredning får lämnas ut för säkerhetsprövning, skall den som uppgiften avser ges tillfälle att yttra sig över uppgiften. Detta gäller dock inte om uppgiften omfattas av sekretess i förhållande till den enskilde enligt någon annan bestämmelse i sekretesslagen (1980:100) än 7 kap. 17 §. Även om uppgiften Även om uppgiften omfattas av sådan omfattas av sådan sekretess, skall sekretess, skall den som uppgiften den som uppgiften avser ges tillfälle avser ges tillfälle att yttra sig innan att yttra sig innan uppgiften lämnas uppgiften lämnas ut, om hans eller ut, om inte hennes intresse av synnerliga skäl att få yttra sig talar häremot. skäligen bör ha företräde framför det intresse som sekretessen skall skydda.
7. Domstolsprövning av kommuniceringsfrågan (mom. 7)
Kia Andreasson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 14 börjar med Utskottet delar och slutar med denna del bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att frågan om kommunicering av uppgifter skall ske i ett registerkontrollärende är av så stor betydelse för den enskilde att den måste kunna underställas domstols prövning. Detta är särskilt angeläget eftersom den enskilde har begränsade möjligheter att få ta del av uppgifterna i polisens register för att kunna kontrollera deras riktighet eller bemöta dem. I sammanhanget konstaterar utskottet för övrigt att uppgiftsinhämtning genom hemlig telefonavlyssning och hemlig teleövervakning enligt 27 kap. 21 § rättegångsbalken kräver beslut av domstol. Utskottet anser att regeringen bör vidta åtgärder så att vad utskottet nu har anförts kan genomföras. Detta bör riksdagen med anledning av motion Ju18 i denna del som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 7 bort ha följande lydelse:
7. beträffande domstolsprövning av kommuniceringsfrågan
att riksdagen med anledning av motion 1995/96:Ju18 yrkande 7 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
8. Registernämnden (mom. 8)
Alice Åström (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15 börjar med Utskottet instämmer och slutar med denna del bort ha följande lydelse:
Utskottet ställer sig positivt till inrättandet av en registernämnd. Utskottet anser emellertid att nämnden bör inrättas som ett överprövningsorgan i förhållande till Rikspolisstyrelsens styrelse. Registernämnden bör ha en kvalificerad och bred sammansättning. I nämnden skulle kunna ingå t.ex. några jurister och någon historiker, sociolog eller statsvetare. Det är angeläget att nämndens ledamöter är helt oberoende av statsmakten och polisen och att de från sin yrkesutövning är vana vid en hög grad av självständigt och kritiskt tänkande. Utskottet anser vidare att registernämndens verksamhet är av sådan betydelse att dess verksamhet bör vara lagreglerad. Regeringen bör därför återkomma till riksdagen med ett lagförslag som tillgodoser vad utskottet nu har anfört. Detta bör riksdagen med anledning av motion Ju19 i denna del som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 8 bort ha följande lydelse:
8. beträffande registernämnden
att riksdagen med anledning av motion 1995/96:Ju19 yrkandena 2 och 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
9. Skyddet för inhämtade uppgifter (mom. 9)
Kia Andreasson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 16 börjar med Utskottet gör och slutar med denna del bort ha följande lydelse:
Utskottet konstaterar att de uppgifter som kan komma att lämnas ut i ett registerkontrollärende kan vara av mycket känslig natur för den enskilde. Utskottet instämmer därför i Säkerhetsskyddsutredningens uppfattning att det bör införas en bestämmelse om att uppgifter som har lämnats ut i ett registerkontrollärende inte får användas för andra ändamål än det som har föranlett kontrollen. Det får ankomma på regeringen att närmare överväga hur en sådan bestämmelse bör utformas för att den skall passa in i regleringen på sekretessområdet och därefter återkomma till riksdagen med ett förslag. Vad utskottet har anfört bör riksdagen med anledning av motion Ju18 i denna del som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 9 bort ha följande lydelse:
9. beträffande skyddet för inhämtade uppgifter
att riksdagen med anledning av motion 1995/96:Ju18 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
10. Kravet på svenskt medborgarskap (mom. 10)
Kia Andreasson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 17 börjar med Utskottet gör och slutar med motsvarande del bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att den av regeringen föreslagna ordningen riskerar att utestänga invandrare från många anställningar som de mycket väl skulle kunna inneha trots sitt utländska medborgarskap. Utskottet efterlyser därför en mera nyanserad reglering, där inte säkerhetsklassningen av anställningar blir helt utslagsgivande för om utländska medborgare skall kunna anställas eller inte. Utskottet vill i sammanhanget också peka på att alltför höga krav på svenskt medborgarskap för vissa anställningar kan komma i strid med de allmänna strävandena inom EU mot ökad arbetskraftsrörlighet. Utskottet anser att riksdagen bör återkomma med ett förslag till reglering som tillgodoser utskottets önskemål. Detta bör riksdagen med anledning av motion Ju18 i denna del som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 10 bort ha följande lydelse:
10. beträffande kravet på svenskt medborgarskap
att riksdagen dels antar regeringens förslag till säkerhetsskyddslag såvitt avser 29 §, dels med anledning av motion 1995/96:Ju18 yrkande 8 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
11. Registerkontroll vid utländska förhållanden (mom. 11)
Alice Åström (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 19 börjar med Utskottet konstaterar och slutar med fråga avstyrks bort ha följande lydelse:
Utskottet noterar att enligt regeringens förslag skall registerkontroll kunna ske dels av utländska medborgare, dels efter framställan av annan stat eller mellanfolklig organisation. Utskottet konstaterar att här döljer sig en koppling till Schengen- och Europolkonventionerna som inte närmare utvecklas i propositionen. Eftersom riksdagen ännu inte har tagit ställning till dessa konventioner bör riksdagen inte nu besluta om de föreslagna regeländringarna. Utskottet avstyrker med bifall till motion Ju19 regeringens förslag i denna del.
dels att utskottets hemställan under moment 11 bort ha följande lydelse:
11. beträffande registerkontroll vid utländska förhållanden
att riksdagen med bifall till motion 1995/96:Ju19 yrkande 7 dels avslår regeringens förslag till säkerhetsskyddslag såvitt avser 15 §, dels beslutar att efterföljande paragrafer i nämnda lag skall numreras i enlighet härmed.
12. Riktlinjer för Säkerhetspolisens register (mom. 13)
Alice Åström (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 20 börjar med Utskottet konstaterar och slutar med denna del bort ha följande lydelse:
Utskottet har uppfattningen att den parlamentariska insynen i Säkerhetspolisens registreringsverksamhet måste förbättras. Utskottet anser därför att de hemliga föreskrifterna för Säkerhetspolisens registerföring bör ersättas med årliga riktlinjer för Säkerhetspolisen utfärdade av regeringen efter samråd med utrikesnämnden. Det ankommer på regeringen att vidta nödvändiga åtgärder för att detta skall bli fallet. Vad utskottet har anfört bör riksdagen med anledning av motion Ju19 i denna del som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 13 bort ha följande lydelse:
13. beträffande riktlinjer för Säkerhetspolisens register
att riksdagen med anledning av motion 1995/96:Ju19 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
Regeringens lagförslag
Innehållsförteckning
Sammanfattning 1 Propositionen 1 Motionerna 1 Utskottet 3 Bakgrund 3 Gällande ordning 3 Säkerhetsskyddet 3 Personalkontrollen 4 Propositionens huvudsakliga innehåll 5 Utskottet 5 Avslag på propositionen 5 Säkerhetsskyddsavtal 6 Registerkontrollen 7 Indelningen i säkerhetsklasser m.m. 7 Riktlinjer för beslut i säkerhetsskyddsfrågor 9 Kontroll av anhöriga 10 Kommunicering med den kontrollerade 12 Domstolsprövning av kommuniceringsfrågan 13 Registernämnden 14 Skyddet för inhämtade uppgifter 15 Medborgarskapsfrågor m.m. 16 Kravet på svenskt medborgarskap 16 Registerkontroll vid utländska förhållanden 17 Riktlinjer för Säkerhetspolisens registrering 19 Övrigt 20 Hemställan 20 Reservationer 22 1. Avslag på proposition 1995/96:129 (mom. 1) 22 2. Säkerhetsskyddsavtal (mom. 2) 22 3. Indelningen i säkerhetsklasser m.m. (mom. 3) 23 4. Riktlinjer för beslut i säkerhetsskyddsfrågor (mom. 4) 23 5. Kontroll av anhöriga (mom. 5) 24 6. Kommunicering med den kontrollerade (mom. 6) 24 7. Domstolsprövning av kommuniceringsfrågan (mom. 7) 25 8. Registernämnden (mom. 8) 25 9. Skyddet för inhämtade uppgifter (mom. 9) 26 10. Kravet på svenskt medborgarskap (mom. 10) 26 11. Registerkontroll vid utländska förhållanden (mom. 11) 27 12. Riktlinjer för Säkerhetspolisens register (mom. 13) 27 Bilaga Regeringens lagförslag 29 Gotab, Stockholm 1996