Säkerheten vid järnväg, tunnelbana och spårväg, m.m.
Betänkande 1990/91:TU9
Trafikutskottets betänkande
1990/91:TU09
Säkerheten vid järnväg, tunnelbana och spårväg, m.m.
Innehåll
1990/91 TU9
Sammanfattning
I betänkandet behandlar och tillstyrker utskottet proposition 1990/91:1 med förslag till en järnvägssäkerhetslag och viss föjdlagstiftning. Förslaget till järnvägssäkerhetslag gäller även säkerheten vid tunnelbanor och spårvägar. Propositionen skall ses mot bakgrund av 1988 års trafikpolitiska beslut. I fråga om de statliga järnvägarna innebar beslutet att SJ svarar för trafiken, medan en nyinrättad myndighet, banverket, svarar för spåranläggningarna och för säkerhetsfrågor som rör spårtrafik. Beslutet innebar också att järnvägstrafik på det statliga nätet i viss utstäckning kan bedrivas av andra än SJ, t.ex. trafikhuvudmännen. Detta förhållande medför att det finns behov av delvis andra säkerhetsföreskrifter än de som nu gäller för SJ. Flera av dessa föreskrifter måste enligt regeringsformen meddelas i form av lag eller med stöd av bemyndigande i lag. För närvarande finns bestämmelser om järnvägssäkerhet spridda i ett flertal författningar. Regeringen har funnit att det skulle vara av värde från lagteknisk synpunkt och att det skulle underlätta läsbarheten om de bestämmelser som behövs kunde samlas i en gemensam grundläggande författning.
I en c-motion behandlas frågan om trafikledningsansvaret i fall då två eller flera trafikutövare nyttjar samma spåranläggning. Med anledning av motionen framhåller utskottet att det för sådana fall är angeläget få till stånd regler om trafikledning som under alla förhållanden säkerställer största möjliga konkurrensneutralitet och trafiksäkerhet. Regeringen bör enligt utskottet snarast möjligt återkomma till riksdagen med förslag som tillgodoser utskottets önskemål. Utskottet avstyrker en m-motion om avslag på propositionen och med krav på att regeringen skall återkomma till riksdagen med ett nytt förslag till järnvägssäkerhetslag. M-ledamöterna reserverar sig. Vidare avstyrker utskottet en fp-motion i vilken framhålls att man vid tillståndsprövning enligt förslaget till järnvägssäkerhetslag inte skall ta hänsyn till den tillståndssökandes ekonomiska kunnande och lämplighet. M- och fp-ledamöterna reserverar sig.
Propositionen
Regeringen (kommunikationsdepartementet) föreslår i proposition 1990/91:1 om säkerheten vid järnväg, tunnelbana och spårväg, m.m. att riksdagen antar inom kommunikationsdepartementet upprättade förslag till 1. järnvägssäkerhetslag, 2. lag om ändring i järnvägstrafiklagen (1985:192), 3. lag om ändring i lagen (1975:88) med bemyndigande att meddela föreskrifter om trafik, transporter och kommunikationer, 4. lag om ändring i körkortslagen (1977:477), 5. lag om ändring i lagen (1958:205) om förverkande av alkoholhaltiga drycker m.m., 6. lag om uppphävande av lagen (1911:53 s.1) om järnvägaktiebolag, 7. lag om upphävande av lagen (1930:267) om bokföring vid enskild järnväg. Lagförslagen har tagits in som bilaga till detta betänkande.
Motionerna
1990/91:T3 av Kenth Skårvik m.fl. (fp) vari yrkas 1. att riksdagen beslutar om sådan lydelse av fjärde paragrafen järnvägssäkerhetslagen att krav på ekonomisk lämplighet inte kan ställas, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kriterierna för krav på yrkeskunnande enligt fjärde paragrafen järnvägssäkerhetslagen, 3. att riksdagen beslutar om sådan lydelse av 20§ järnvägssäkerhetslagen att det framgår att tillsyn utövas av banverket genom trafikinspektionen.
1990/91:T4 av Rune Thorén m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär nytt förslag till mer konkurrensneutral form för trafikledning enligt vad som angetts i motionen.
1990/91:T5 av Tom Heyman (m) vari yrkas 1. att riksdagen beslutar avslå propositionen, 2. att riksdagen hos regeringen hemställer om ett nytt förslag i enlighet med vad som anförts i motionen.
Inledning
Statens järnvägar (SJ) har fram till genomförandet av 1988 års trafikpolitiska beslut (prop. 1987/88:50, bil. 1, bet. TU19, rskr. 260) haft till uppgift både att driva järnvägstrafik och att svara för den nödvändiga infrastrukturen, dvs. spåranläggningarna. SJ har varit sin egen säkerhetsmyndighet och själv utfärdat normer och föreskrifter, utövat tillsyn och utrett olyckor. De enskilda järnvägarna, spårvägarna och tunnelbanorna har stått under tillsyn av vägverket. Genom det trafikpolitiska beslutet har ansvaret för järnvägstrafiken och för statens spåranläggningar delats upp mellan SJ och det den 1juli 1988 inrättade banverket. SJs huvuduppgift är att driva järnvägstrafik, medan banverkets huvuduppgifter är att främja järnvägens utveckling, driva och förvalta statens spåranläggningar och ha hand om säkerhetsfrågor för spårtrafik. Banverket har därvid beträffande säkerhetsfrågorna också från vägverket övertagit uppgiften att utöva tillsyn över enskilda järnvägar, tunnelbanor och spårvägar. Vissa bestämmelser om säkerheten vid de av staten ägda järnvägarna finns i förordningen (1988:1379) om statens spåranläggningar. I övrigt gäller de föreskrifter som SJ eller banverket har utfärdat. För andra spåranläggningar finns säkerhetsföreskrifter i förordningen (1967:604) om enskilda järnvägar, tunnelbanor och spårvägar. Vidare innehåller järnvägstrafiklagen (1985:192) i 6 kap. vissa bestämmelser om ordning och säkerhet vid järnvägstrafik m.m. Inom banverket finns en järnvägsinspektion, som har ett självständigt ansvar för säkerheten i spårtrafiken. Bakgrunden till att en särskild järnvägsinspektion har inrättats är att det ansågs principiellt felaktigt att ett trafikföretag är sin egen säkerhetsmyndighet. Inrättandet av järnvägsinspektionen skedde efter mönster av de hos sjöfartsverket och luftfartsverket inrättade sjöfarts- resp. luftfartsinspektionerna.
Propositionens innehåll i huvuddrag
Föredragande departementschefen framhåller att 1988 års trafikpolitiska beslut i fråga om järnvägstrafiken inte endast innebar den nämnda uppdelningen av ansvaret mellan SJ och banverket för järnvägstrafiken resp. för statens spåranläggningar och för säkerhetsfrågor rörande spårtrafik. Det trafikpolitiska beslutet innebar också att järnvägstrafik på det statliga nätet i viss utsträckning kan bedrivas av andra än SJ, såsom t.ex. de trafikhuvudmän som avses i lagen (1978:438) om huvudmannaskap för viss kollektiv persontrafik. Detta förhållande medför att det finns behov av delvis andra säkerhetsföreskrifter än de som nu gäller för SJ. En hel del av dessa föreskrifter måste enligt regeringsformen meddelas i form av lag eller med stöd av bemyndiganden i lag. Av vad departmentschefen anför framgår vidare att den nämnda förordningen av år 1967 om enskilda järnvägar, tunnelbanor och spårvägar (FEJ) är otidsenlig och i behov av översyn. Utöver FEJ, 1988 års förordning om statens spåranläggningar och 1985 års järnvägstrafiklag finns -- framhåller departementschefen -- spridda bestämmelser om järnvägssäkerhet i en del andra författningar. Det skulle från lagteknisk synpunkt och för att underlätta läsbarheten vara av värde om de bestämmelser som behövs kunde samlas i en gemensam grundläggande författning. Propositionens förslag till järnvägssäkerhetslag skall ses mot den sålunda angivna bakgrunden. Lagförslaget innebär i korthet följande. Begreppen järnväg, tunnelbana och spårväg i lagen skall ha samma innebörd som i nu gällande järnvägslagstiftning. Banverket bestämmer till vilket trafikslag en viss spåranläggning hör. Lagen omfattar i princip samtliga järnvägar, tunnelbanor och spårvägar, dvs. inte bara statliga spåranläggningar utan även sådana som omfattas av FEJ. Drift av järnväg, tunnelbana och spårväg delas upp i verksamhetsgrenarna drift av spåranläggningar (spårinnehav) och drift av spårtrafik (trafikutövning). Trafikledningen, som omfattar tidtabellsplanering och trafikledning, ingår i driften av spåranläggningar, om inte spårinnehavaren har överlåtit ansvaret härför på någon annan. Trafikledningen utgör då en egen verksamhetsgren (särskild trafikledningsverksamhet). Verksamhetsutövaren svarar för att spåranläggningar, fordon och annan materiel är av säker beskaffenhet så att skador till följd av verksamheten undviks. En ny eller väsentligt ombyggd spåranläggning får inte upplåtas för trafik utan godkännande av järnvägsinspektionen. Ett fordon får inte framföras på en spåranläggning utan sådant godkännande. Undantag från kravet på godkännande görs för vissa utländska fordon. Den som är anställd vid en järnväg, tunnelbana eller spårväg skall ha god kännedom om verksamheten och de regler som gäller för denna och som berör hans arbetsuppgifter. Särskilda lämplighetskrav gäller för dem som arbetar i säkerhetstjänst. Tillstånd erfordras för att få driva spåranläggningar, spårtrafik eller särskild trafikledningsverksamhet. SJ och banverket får dock driva sådan verksamhet utan tillstånd. Tillstånd får beviljas den som med hänsyn till yrkeskunnande, laglydnad samt ekonomiska och andra förhållanden av betydelse bedöms lämplig att bedriva verksamhet enligt lagen. Tillståndsmyndighet är järnvägsinspektionen. Regeringen bemyndigas att medge och föreskriva undantag från lagen samt att utfärda ytterligare föreskrifter till lagen. Regeringen får rätt att delegera sina befogenheter till banverket. Beslut som banverket i särskilt fall har meddelat enligt lagen eller enligt föreskrift som har meddelats med stöd av lagen får överklagas hos kammarrätten. Andra beslut av banverket får överklagas hos regeringen. I propositionen föreslås också vissa följdändringar i järnvägstrafiklagen, lagen (1975:88) med bemyndigande att meddela föreskrifter om trafik, transporter och kommunikationer, körkortslagen (1977:477) och lagen (1958:205) om förverkande av alkoholhaltiga drycker m.m. Den nya lagen och lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 1991. Vidare föreslås att lagen (1911:53 s.1) om järnvägsaktiebolag och lagen (1930:267) om bokföring vid enskild järnväg skall upphöra att gälla vid utgången av december 1990.
Utskottet
Tre motioner har väckts med anledning av propositionen. Vidare har utskottet tillställts en den 5 november 1990 dagtecknad skrivelse från Sveriges industriförbund och Svenska privatvagnsföreningen, vari framhålls att banverket inte skall behöva godkänna sådana i utlandet godkända och registrerade vagnar som går i mera stadigvarande trafik på det svenska bannätet. I motion T5 (m) yrkas avslag på propositionen och att riksdagen hos regeringen hemställer om ett nytt förslag till järnvägssäkerhetslag i enlighet med vad som anförs i motionen. Regeringens förslag till järnvägssäkerhetslag är enligt motionären onödigt tillkrånglat på vissa punkter. Som exempel härpå anger motionären bestämmelser om att driftorganisation för säker drift skall finnas och att fordon och anläggningar skall göras så att skador förebyggs. Bestämmelser av detta slag fyller enligt motionären ingen funktion. Enligt 24§ krävs -- fortsätter motionären -- anmälan till banverket efter en järnvägsolycka med flera avlidna eller allvarligt skadade personer. Redan det faktum att en person avlidit eller blivit allvarligt skadad borde kräva en sådan anmälan. Motionären ogillar vidare den föreslagna lagens krav på tillstånd av banverket som en förutsättning för rätt att anlägga eller driva en spåranläggning. En anmälan till banverket borde räcka. Motionären är också missnöjd med lagförslagets indelning av spåranläggningar i järnväg, tunnelbana och spårväg. Det borde räcka om banverket får utfärda tillämpningsbestämmelser för de olika anläggningarna, och uppdelningen i lagtexten begränsas till järnväg och spårväg. Utskottet finner det för sin del värdefullt att de bestämmelser om järnvägssäkerhet som nu är spridda i ett flertal författningar kan samlas i en gemensam grundläggande författning. Det synes vidare naturligt att en författning av ifrågavarande slag innehåller vissa grundläggande aktsamhetsregler och en kravkatalog av den art som återfinns i §§ 10--14. Bestämmelsen i 24§ om skyldighet att till banverket anmäla olyckor med flera avlidna eller allvarligt skadade personer skall ses mot bakgrund av en liknande regel i lagen (1990:712) om undersökning av olyckor (prop. 1989/90:67, bet. TU23, rskr. 265). Vad gäller frågan huruvida tillstånd skall krävas för anläggande eller drift av en spåranläggning eller om det skall räcka med en anmälan till banverket, synes det utskottet ändamålsenligt med en viss prövning av den personliga lämpligheten hos dem som vill bedriva verksamhet av den art som förslaget till järnvägssäkerhetslag avser. Det synes vidare lämpligt att järnvägsinspektionen ges möjlighet att komma in i planeringsprocessen för en spåranläggning på ett tidigt stadium för att kunna följa projektering, granska ritningar m.m. Med nuvarande ordning kan det -- som departementschefen framhåller -- finnas risk för att en anläggning har byggts som sedan inte kan godkännas utan ombyggnad. Utskottet kan för sin del inte heller finna något att erinra mot att begreppet tunnelbana uttryckligen omfattas av en järnvägssäkerhetslag. Sammanfattningsvis kan utskottet inte finna att de av motionären anförda invändningarna utgör skäl att riksdagen avslår propositionen och hos regeringen hemställer om ett nytt förslag till järnvägssäkerhetslag. Motionen avstyrks följaktligen.
I motion T3 (fp) yrkas att riksdagen beslutar om sådan lydelse av 4§ andra stycket i förslaget till järnvägstrafiklag att krav på ekonomisk lämplighet inte kan ställas på den som vill ha tillstånd att driva spåranläggningar, spårtrafik eller särskild trafikledningsverksamhet. Vidare yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs om kriterierna för krav på yrkeskunnande. Motionärerna framhåller att de -- i linje med den uppfattning de har hävdat beträffande yrkestrafiklagen -- anser att tillståndsprövningen endast skall avse faktorer av betydelse för att transporterna skall ske på ett säkert sätt. Lagförslagets krav på yrkeskunnande får därför inte innebära något krav på den tillståndssökandes ekonomiska kunnande. 4 § andra stycket i förslaget till järnvägssäkerhetslag har följande lydelse: "Tillstånd (att driva spåranläggningar eller spårtrafik eller särskild trafikledningsverksamhet) får beviljas den som med hänsyn till yrkeskunnande, laglydnad samt ekonomiska och andra förhållanden av betydelse kan anses uppfylla kraven i denna lag och i föreskrifter som meddelats med stöd av lagen." Departementschefen framhåller att prövningen av en tillståndssökandes personliga och ekonomiska förutsättningar främst bör omfatta yrkeskunnande, laglydnad och ekonomisk lämplighet. När det gäller yrkeskunnandet är det främst branscherfarenhet samt administrativt och ekonomiskt kunnande som skall prövas. Kravet på laglydnad syftar, på motsvarande sätt som i yrkestrafiklagen, till en garanti så långt möjligt för att verksamheten skall drivas efter de föreskrifter som reglerar verksamheten och efter de villkor som järnvägsinspektionen i övrigt ställer. I fråga om den ekonomiska lämpligheten är det främst -- fortsätter departementschefen -- sökandens ekonomiska förutsättningar att driva verksamheten efter uppställda normer som bör prövas. Om sökandens ekonomiska kalkyl är alltför optimistisk finns det nämligen risk för att man i verksamheten underlåter att uppfylla sådana säkerhetskrav som kostar pengar utan att ge någon intäkt. Kravet på den tillståndssökandes ekonomiska lämplighet och yrkeskunnande enligt förslaget till järnvägssäkerhetslag skall sålunda enligt departmentschefen ses mot bakgrund av de säkerhetskrav som måste gälla för den som driver spåranläggningar, spårtrafik och särskild trafikledningsverksamhet. Utskottet delar departementschefens uppfattning och kan följaktligen inte ställa sig bakom kraven i motionen på att en tillståndssökandes ekonomiska lämplighet inte bör tillmätas någon betydelse vid tillståndsprövning enligt lagförslaget. Yrkandena 1 och 2 i motion T3 (fp) avstyrks, medan regeringens förslag till järnvägssäkerhetslag tillstyrks såvitt avser 4§.
I motion T3 (fp) framhålls också att riksdagen bör besluta om sådan lydelse av 20§ i förslaget till järnvägssäkerhetslag att det framgår att tillsyn utövas av banverket genom järnvägsinspektionen. Motionärerna framhåller att det framgår av propositionens specialmotivering av lagförslaget att järnvägsinspektionen avses fullgöra de tillsynsuppgifter som föreskrivs i lagförslaget. Av förordningen (1988:707) med instruktion för banverket framgår att järnvägsinspektionen är en enhet inom banverket. Järnvägsinspektionen leds av en direktör som självständigt har att fatta beslut om 1. säkerhetssystem för spårtrafik och tillsyn över systemets tillförlitlighet, 2. säkerhetsföreskrifter för spårtrafik och tillsyn över att föreskrifterna följs, 3. undersökning av olyckor och olyckstillbud i spårtrafiken, 4. undersökning av sådana driftstörningar som berör säkerheten. Järnvägsinspektionen utövar redan nu -- med stöd av instruktionen för banverket -- tillsynsuppgifter som enligt förordningen om enskilda järnvägar, tunnelbanor och spårvägar och förordningen om statens spåranläggningar åligger banverket. Skälet till att man i de två sistnämnda författningarna talar om banverket, ehuru järnvägsinspektionen åsyftas, är att inspektionen endast är en enhet inom verket, låt vara en självständig sådan. Samma skäl ligger bakom utformningen av det nu aktuella lagrummet. Som framhållits inledningsvis har järnvägsinspektionen inrättats efter mönster av de hos sjöfartsverket och luftfartsverket inrättade sjöfarts- resp. luftfartsinspektionerna. Med det sagda avstyrker utskottet motionsyrkandena. Regeringens förslag till järnvägssäkerhetslag tillstyrks såvitt avser 20§.
Regeringens förslag till järnvägssäkerhetslag i ovan ej berörda delar har inte givit utskottet anledning till erinran eller särskilt uttalande. Detsamma gäller de övriga lagförslag som framläggs genom propositionen. Utskottet tillstyrker förslagen.
I motion T4 (c) yrkas att riksdagen hos regeringen begär nytt förslag till mer konkurrensneutral form för trafikledning enligt vad som anges i motionen. Motionärerna framhåller att propositionens förslag innebär att spårinnehavaren skall stå för trafikledningen. Ansvaret kan också överlåtas på trafikutövaren. Detta utgör sannolikt inget större problem -- säger motionärerna -- då det är en trafikutövare som kommer i fråga. Det är emellertid redan nu möjligt att skönja en utveckling där fler än en trafikutövare nyttjar samma spåranläggning, t.ex. SJ och en trafikhuvudman. Då begreppet trafikledning i sig inrymmer bl.a. ett så centralt service- och standardavgörande beslut som tidtabelläggning blir det i praktiken svårt att -- såsom förutskickas i propositionen -- överlåta trafikledningen på en av flera trafikutövare. Motionärerna säger att problemet inte har fått en tillfredsställande lösning enbart genom den hänvisning till samråd som departementschefen erbjuder. Den i propositionen föreslagna ordningen kan emellertid accepteras som ett provisorium i avvaktan på att en mer konkurrensneutral ordning utarbetas genom regeringens försorg. Departementschefen framhåller att ansvaret för trafikledningen självfallet måste ligga på ett enda subjekt. Huvudregeln bör därför vara att innehavaren av spåranläggningen är ansvarig för trafikledningen. Denne bör emellertid ha möjlighet att överlåta uppgiften på trafikutövaren, om denne är en annan än anläggningens innehavare, eller om det finns flera trafikutövare på någon av dem. Så har skett i fråga om statens spåranläggningar, där SJ såsom den huvudsakliga trafikutövaren svarar för trafikledningen. Vidare framhåller departementschefen att det kan tänkas innebära en viss konkurrensfördel att som trafikutövare ombesörja trafikledningen även av annan trafik än den egna på en spåranläggning. Denna fördel får i så fall elimineras genom särskilda föreskrifter om trafikledningen och genom upplåtelseavtalen. När det gäller statens spåranläggningar får enligt 17§ förordningen om statens spåranläggningar de som trafikerar anläggningarna klaga hos banverket över SJs beslut i fråga om trafikledning. Givetvis bör innehavaren av spåranläggningen eller den trafikutövare som svarar för trafikledningen samråda med övriga trafikutövare när det gäller att t.ex. fastställa tidtabeller för den trafik som bedrivs på anläggningen. I de fall där två eller flera trafikutövare nyttjar samma spåranläggning är det enligt utskottets mening angeläget att man får till stånd regler om trafikledning som under alla förhållanden säkerställer största möjliga konkurrensneutralitet och trafiksäkerhet. Enligt vad utskottet erfarit övervägs frågan om trafikledningsansvaret inom regeringskansliet. Regeringen bör snarast möjligt återkomma till riksdagen med förslag om trafikledningsansvaret som tillgodoser utskottets önskemål. Vad utskottet nu anfört -- och som innebär att syftet med motionen torde få anses tillgodosett -- bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande avslag på propositionen m.m. att riksdagen avslår motion 1990/91:T5, res. 1 (m)
2. beträffande ekonomisk lämplighet att riksdagen med avslag på motion 1990/91:T3 yrkandena 1 och 2 antar 4 § i det genom propositionen framlagda förslaget till järnvägssäkerhetslag, res. 2 (m, fp)
3. beträffande tillsyn att riksdagen med avslag på motion 1990/91:T3 yrkande 3 antar 20§ i det under moment 2 nämnda lagförslaget,
4. beträffande förslaget till järnvägssäkerhetslag i övrigt att riksdagen antar det under moment 2 nämnda lagförslaget i de delar det inte omfattas av utskottets hemställan ovan,
5. beträffande övriga lagförslag att riksdagen antar de genom propositionen framlagda förslagen till a) lag om ändring i järnvägstrafiklagen (1985:192), b) lag om ändring i lagen (1975:88) med bemyndigande att meddela föreskrifter om trafik, transporter och kommunikationer, c) lag om ändring i körkortslagen (1977:477), d) lag om ändring i lagen (1958:205) om förverkande av alkoholhaltiga drycker m.m., e) lag om upphävande av lagen (1911:53 s. 1) om järnvägsaktiebolag
f) lag om upphävande av lagen (1930:267) om bokföring vid enskild järnväg,
6. beträffande konkurrensneutral form för trafikledning att riksdagen med anledning av motion 1990/91:T4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet härom anfört.
Stockholm den 22 november 1990
På trafikutskottets vägnar
Birger Rosqvist
Närvarande: Birger Rosqvist (s), Rolf Clarkson (m), Ove Karlsson (s), Olle Östrand (s), Kenth Skårvik (fp), Elving Andersson (c), Görel Bohlin (m), Margit Sandéhn (s), Rune Johansson (s), Sten-Ove Sundström (s), Rune Thorén (c), Roy Ottosson (mp), Jarl Lander (s), Yngve Wernersson (s), Tom Heyman (m), Ingrid Hasselström Nyvall (fp) och Eva Zetterberg (v).
Reservationer
1. Avslag på propositionen m.m. (mom.1)
Rolf Clarkson, Görel Bohlin och Tom Heyman (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 5 börjar med "Utskottet finner" och på s. 6 slutar med "avstyrks följaktligen" bort ha följande lydelse: Utskottet ansluter sig till de överrväganden som enligt motionen talar för att propositionen bör avslås. Utskottet tillstyrker sålunda yrkande 1 i motionen. Regeringen bör återkomma till riksdagen med ett nytt förslag till järnvägssäkerhetslag, vari den kritik som framförs i motionen har beaktats. I ett nytt lagförslag bör regeringen också beakta den kritik som framförts i Sveriges industriförbunds och Svenska privatvagnsföreningens skrivelse av den 5 november 1990 till utskottet. Utskottet delar den i skrivelsen uttalade uppfattningen att godkännande i Sverige inte skall krävas av vagnar som är registrerade utomlands och som omfattas av UIC-normerna samt av RIV- och RIC-överenskommelserna och som mera stadigvarande används i Sverige. Vad utskottet nu har anfört -- och som innebär att syftet med yrkande 2 i motionen torde få anses tillgodosett -- bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande avslag på propositionen m.m. att riksdagen a) med bifall till motion 1990/91:T5 yrkande 1 avslår propositionen, b) med anledning av motion 1990/91:T5 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet härom anfört,
2. Ekonomisk lämplighet (mom. 2)
Rolf Clarkson (m), Kenth Skårvik (fp), Görel Bohlin (m), Tom Heyman (m) och Ingrid Hasselström Nyvall (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 6 börjar med "Departementschefen framhåller" och slutar med "såvitt avser 4 §" bort ha följande lydelse: Utskottet delar motionärernas uppfattning att en tillståndsprövning som omfattar sökandens ekonomiska lämplighet kan komma att användas som ett otillbörligt etableringshinder i strid mot näringsfrihetens grundläggande principer. 4§ i förslaget till järnvägssäkerhetslag bör därför ändras så att hänvisningen till "ekonomiska förhållanden" utgår. Enligt utskottets mening bör tillståndsprövningen endast avse faktorer som är av betydelse för att transporterna skall ske på ett säkert sätt. Utskottet kan därför inte godta de uttalanden som görs i propositionen om att prövningen av den tillståndssökandes yrkeskunnande skall omfatta hans "ekonomiska kunnande". Vidare vill utskottet göra klart att kravet på den tillståndssökandes laglydnad inte får innebära att andra faktorer än säkerhetsaspekterna beaktas vid tillståndsprövningen. Vad utskottet nu har anfört -- och som torde tillgodose syftet med motionsyrkandena -- bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande ekonomisk lämplighet att riksdagen a) med anledning av motion 1990/91:T3 yrkande 1 antar 4 § i det genom propositionen framlagda förslaget till järnvägssäkerhetslag med följande såsom Reservanternas förslag betecknade lydelse:
Regeringens förslag Reservanternas förslag
4 §
Spåranläggningar eller spårtrafik eller särskild trafikledningsverksamhet får drivas endast av den som har tillstånd till verksamheten. För verksamhet som drivs av statens järnvägar eller banverket behövs inte något tillstånd.
Tillstånd får beviljas Tillstånd får beviljas den som med hänsyn till den som med hänsyn till yrkeskunnande, laglydnad samt yrkeskunnande, laglydnad och ekonomiska och andra andra förhållanden av förhållanden av betydelse kan anses uppfylla betydelse kan anses uppfylla kraven i denna lag och i kraven i denna lag och i föreskrifter som meddelats föreskrifter som meddelats med stöd av lagen. med stöd av lagen.
b) med anledning av motion
1990/91:T3 yrkande 2 som sin
mening ger regeringen till
känna vad utskottet
härom anfört,
Propositionens lagförslag Bilaga
6 Förslag till
Lag om upphävande av lagen (1911:53 s. 1) om järnvägsaktiebolag
Härigenom föreskrivs att lagen (1911:53 s. 1) om järnvägsaktiebolag skall upphöra att gälla vid utgången av december 1990.
7 Förslag till
Lag om upphävande av lagen (1930:267) om bokföring vid enskild järnväg
Härigenom föreskrivs att lagen (1930:267) om bokföring vid enskild järnväg skall upphöra att gälla vid utgången av december 1990.
Innehållsförteckning
Sammanfattning1 Propositionen2 Motionerna2 Inledning2 Propositionens innehåll i huvuddrag3 Utskottet5 Hemställan8 Reservationer9 Bilaga Propositionens lagförslag12 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse