Säkerhet och nedrustning
Betänkande 1992/93:UU19
Utrikesutskottets betänkande
1992/93:UU19
Säkerhet och nedrustning
Innehåll
1992/93 UU19
Sammanfattning
Med utgångspunkt från proposition 1992/93:100 bil. 4 behandlas i detta betänkande motioner som väckts under allmänna motionstiden i januari 1993 och som rör säkerhet och nedrustning.
Betänkandet är indelat i två kapitel, varav det ena rör den internationella bakgrunden och Sveriges säkerhetspolitik och det andra Sverige och internationella nedrustningsansträngningar. Kapitlen är indelade i avsnitt efter de frågor som aktualiseras i motionerna.
Till betänkandet fogas 10 reservationer från Socialdemokraterna samt ett särskilt yttrande från Ny demokrati. Vidare biläggs försvarsutskottets yttrande 1992/93:FöU7y om en svensk frivillig fredsstyrka.
Motionerna
1992/93:U258 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas 15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om svenskt initiativ till en studie av vilka insatser som behövs för att undanröja latenta konfliktorsaker, 16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om svensk medverkan för att ställa om krigsmaterielindustrier i Östeuropa till produktion för fredliga ändamål, 18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om neutralitetspolitiken med alliansfrihet i fred syftande till neutralitet i krig.
1992/93:U402 av Ulrica Messing m.fl. (s) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om landminor, 2. att Sveriges regering agerar för ett internationellt exportstopp av antipersonella minor, 3. att Sverige beslutar följa USA:s exempel och införa ett totalt exportförbud gällande landminor, 4. att regeringen under 1993 tar kontakt med andra länder inom FN för att få till stånd en översyn av Konventionen om inhumana vapen och därmed dess minprotokoll, 5. att regeringen ställer ytterligare teknologiska och personella resurser till förfogande för minröjning i de värst drabbade länderna och stödjer planerna på en FN-fond för minröjning, 6. att Sverige ansluter sig till uppfattningen att de länder som exporterat minor också åläggs ett särskilt ansvar för minröjning i de länder där minor fortfarande utgör fara för civilbefolkningen.
1992/93:U403 av Gunhild Bolander (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att låta utreda förutsättningarna för ett civilt multinationellt övervakningscentrum placerat på Gotland.
1992/93:U404 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas 1. att riksdagen begär att regeringen fortsätter att aktivt arbeta för internationell fred och nedrustning inom FN och på FN-stadgans grund, 2. att riksdagen begär att regeringen ställer sin förhandlings- och tekniska kompetens till det internationella freds- och nedrustningsarbetets förfogande, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om internationella initiativ för konflikthantering, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om initiativ för att utvidga ESK:s mandat och utöka ESK:s resurser, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en utredning, gällande formerna och resurserna för svenska insatser i fråga om förhandling, medling och försoning i nationella och internationella konflikter och vad i motionen även i övrigt anförts i dessa frågor, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om svenska initiativ i FN och ESK i syfte att få till stånd minskade utgifter för konventionella rustningar, 7. att riksdagen begär att regeringen i FN lägger förslag om en internationell regim för begränsning och kontroll av den internationella vapenhandeln, inkl. vapenproduktionen i enlighet med vad som anförts i motionen, 8. att riksdagen begär att regeringen snabbt lägger förslag om ratificering av kemivapenavtalet och internationellt arbetar för att alla länder gör detsamma, 9. att riksdagen begär att regeringen tar initiativ för att konventionen om biologiska vapen förstärks med nödvändig verifikation, 10. att riksdagen begär att regeringen arbetar för ett förbud mot radiologiska vapen, inkluderande förbud mot angrepp av civila kärnenergianläggningar, 11. att riksdagen begär att regeringen verkar för ett internationellt förbud mot antipersonella laservapen och tar initiativ till att multipelbomber förs in i konventionen om särskilt inhumana vapen, 12. att riksdagen begär att regeringen internationellt verkar för en begränsning av landminor och för en sanering av de värst drabbade länderna, 13. att riksdagen begär att regeringen aktivt arbetar för ett stopp för alla kärnvapenprov och för att förhandlingarna omgående inleds om en avtalstext, 14. att riksdagen begär att regeringen i FN kräver en oberoende internationell vetenskaplig undersökning om kärnvapenprovens medicinska och miljömässiga konsekvenser, 15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om svenskt agerande för icke-spridningsfördragets förlängning, 16. att riksdagen begär att regeringen arbetar för förbud mot icke-strategiska kärnvapen till sjöss, 17. att riksdagen begär att regeringen tar initiativ för förverkligandet av en kärnvapenfri zon i Norden, 18. att riksdagen begär att regeringen framlägger förslag i FN om olagligförklarande av kärnvapnens användning i enlighet med vad som anförts i motionen, 19. att riksdagen begär att regeringen i FN lägger förslag om att kärnvapen ställs under internationell kontroll och att ett internationellt kärnvapenregister upprättas i FN:s regi, 20. att riksdagen begär att regeringen tar initiativ till en internationell expertkonferens om marin kärnkraft och dess miljömässiga konsekvenser, 21. att riksdagen begär att regeringen agerar för en utvidgning av IAEA:s och IMO:s regler när det gäller kärnkraftsdrivna fartyg enligt vad som anförts i motionen, 22. att riksdagen begär att regeringen i FN aktivt arbetar för att militära resurser används för att rädda och återställa miljön i enlighet med förslagen i FN-studien och motionen, 23. att riksdagen begär att regeringen fullföljer FN-studiens nationella förslag, gör upp en nationell aktionsplan för hur militära resurser kan användas för miljön och tillser att militären återställer den miljö de skadat.
1992/93:U405 av Lars Moquist m.fl. (nyd) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige i internationella sammanhang bör verka för att FN inrättar permanenta fredsskapande styrkor (peacemaking units) under säkerhetsrådets kontroll.
1992/93:U406 av Bertil Måbrink m.fl. (v) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att den som villkor för främmande örlogsbesök bör begära skriftliga garantier för att de gästande fartygen ej är utrustade med kärnvapen, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om svenskt initiativ i ESK om en överenskommelse om att kärnvapenmakterna skall utfästa sig att icke medföra kärnvapen vid örlogsbesök i kärnvapenfria länder.
1992/93:U407 av Margareta Viklund (kds) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att Sverige genom FN bör verka för att före 1993 års utgång få till stånd en översynskonferens av konventionen om inhumana vapen inkl. dess minprotokoll, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att ytterligare teknologiska och personella resurser bör ställas till förfogande för minröjning, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att Sverige genom bl.a. FN bör agera för ett internationellt exportstopp av antipersonella minor.
1992/93:U408 av Ian Wachtmeister och Robert Jousma (nyd) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige bör ändra sin hållning avseende neutraliteten, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige bör ändra sin hållning avseende alliansfriheten, 3. att riksdagen hos regeringen begär en aktivitetsplan för hur man aktivt skall arbeta för att ett intensifierat nordiskt försvarssamarbete kommer till stånd, 8. att riksdagen hos regeringen begär förslag till nya riktlinjer för hur Sverige på ett aktivare sätt kan bidra till att fred och demokrati främjas, då främst genom FN-insatser där Sverige på påtagligare sätt skall delta.
1992/93:U409 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas 1. att riksdagen begär att regeringen med kraft och konkretion verkar för ett förnyat internationellt samarbete i enlighet med vad som anförts i motionen, 2. att riksdagen begär att regeringen utformar Sveriges politik i enlighet med vad som anförts om Sveriges internationella ansvar, 3. att riksdagen begär att regeringen tillsätter en kommission för att se över och föreslå förändringar i syfte att stärka Sveriges internationella ansvarstagande i enlighet med vad som anförts i motionen, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att den bör inleda planeringen för upprättande av en svensk frivillig fredsstyrka av brigadstorlek för fredsbevarande insatser i enlighet med vad som anförts i motionen, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att denna planering bör ske i nära samråd med övriga nordiska länder, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att den bör bidra till den av generalsekreteraren föreslagna reservfonden för fredsbevarande operationer, 7. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om möjligheten att inrätta ett anslag för gemensam säkerhet.
1992/93:U628 av Pierre Schori m.fl. (s) vari yrkas 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att i FN driva frågan om minskade militärutgifter till förmån för utvecklingsprojekt för ekonomisk, social och kulturell utveckling i utvecklingsländerna.
1992/93:U638 av Dan Ericsson i Kolmården m.fl. (kds) vari yrkas 9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige bör verka för att FN-kommissionen ges i uppdrag att utforma system för överföring av resurser från militär nedrustning till GEF.
1992/93:U649 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Sveriges samlade FN-insatser.
1992/93:Fö318 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att huvudlinjen i säkerhetspolitiken skall vara alliansfrihet i fred syftande till neutralitet i krig.
1 Den internationella bakgrunden och Sveriges säkerhetspolitik
1.1 Propositionen (prop. 1992/93:100 bil. 4 s. 1--38)
Efter det kalla krigets period av stillastående verkar svensk utrikespolitik i en mer föränderlig miljö, som anknyter till tidigare perioder i europeisk historia.
För första gången efter andra världskriget föreligger möjligheter att etablera en varaktig och stark freds- och samarbetsordning för hela Europa. Men det finns också risker för att etniska och nationella motsättningar och konflikter växer sig starkare på många håll i Öst- och Sydösteuropa.
Det är ett vitalt svenskt intresse att dagens europeiska samarbete fördjupas. Vår Europapolitik strävar efter att ge Sverige en fullvärdig plats i detta samarbetes kärna. Förhandlingar om ett medlemskap i Europeiska gemenskapen/Europeiska unionen (EG/EU) inleds i början av året, med målen folkomröstning år 1994 och ett svenskt inträde i Gemenskapen år 1995.
Med antagandet av Parisstadgan för ett nytt Europa år 1990 bekräftade medlemmarna av den Europeiska säkerhetskonferensen (ESK) en ny värdegemenskap. Parisstadgans värderingar om demokrati och marknadsekonomi utgör den principiella basen för ett nytt all-europeiskt samarbetssystem. Skall ett sådant system få fasthet måste de samarbetsstrukturer som byggts upp efter andra världskriget i Västeuropa såvitt möjligt också utsträckas till att omfatta Central- och Östeuropa.
I olika former söker den svenska regeringen bidra till att utveckla ett europeiskt samarbetssystem. Detta sker bl.a. i ESK, där Sverige blev ordförande i december 1992. Av största betydelse är våra förbindelser med den framväxande Europeiska unionen, som kommer att utgöra kärnan i det europeiska samarbetet. Sveriges inträde i Europeiska unionen innebär att vi får större möjligheter att verka för en långsiktig all-europeisk samarbetsordning.
Sverige ger ett viktigt bidrag till reformprocessen i öst genom det bilaterala samarbetet med grannländerna kring Östersjön: Estland, Lettland, Litauen, Polen och Ryssland. Vad gäller Baltikum kan vi under det gångna samarbetsåret särskilt peka på det växande suveränitetsbiståndet samt Sveriges bestämda diplomatiska stöd när det gäller kravet på ett snabbt tillbakadragande av de ryska trupperna.
Framgången för reformsträvandena i Ryssland har en direkt inverkan på vår säkerhetspolitiska miljö.
Av största vikt är att det spirande demokratiska Ryssland inlemmas i det europeiska samarbetet i bred bemärkelse. Sverige söker bidra såväl bilateralt som multilateralt till en sådan utveckling. Svenska insatser i nordvästra Ryssland, i första hand S:t Petersburgregionen, är betydelsefulla i detta sammanhang. Också inom Östersjörådet och Storkalottsamarbetet blir Ryssland en viktig samarbetspartner. Samtidigt bygger vi ut förbindelserna med andra länder i vår region, främst Vitryssland och Ukraina.
ESK torde få en allt viktigare roll när det gäller att hantera de många djupt rotade problem och akuta konflikter som kommit i dagen. Men ESK är inte tillräckligt starkt för att ge de nya demokratierna i öster den säkerhetspolitiska förankring de söker. Därvidlag vänder de sig till NATO och dess samarbetsråd för Central- och Östeuropa (NACC).
Efter Sovjetblockets sammanbrott har NATO fått en starkare politisk karaktär, även om dess militära struktur också framdeles kommer att bestå som en stabiliserande faktor i Europa. Som ett led i den pågående sammanvävningsprocessen mellan samarbets- och säkerhetsorganisationerna i Europa har NATO ställt sina resurser till förfogande för fredsbevarande operationer inom ESK:s ram.
ESK:s egen begränsade kapacitet i detta avseende har medfört att organisationen under året utvecklats i konfliktförebyggande snarare än konfliktlösande riktning.
Europarådet spelar en viktig roll för demokratiseringsprocessen i Östeuropa. Syftet är inte bara att skapa demokratiska strukturer utan verkliga rättssamhällen där respekten för mänskliga rättigheter är fast förankrad i det legala och politiska systemet.
Betoningen av den europeiska identiteten präglar också i ökande grad de övriga nordiska ländernas utrikespolitik. Den reformverksamhet som pågår i de nordiska ländernas samarbetsorgan genomförs utifrån utgångspunkten att det nordiska samarbetet befordras av -- och blir än nödvändigare i -- ett större europeiskt sammanhang. Utvecklingen i Nordeuropa har medfört att det nordiska samarbetet stärkts i ett viktigt avseende. För första gången sedan andra världskriget har utrikes- och säkerhetspolitiken upptagits på dagordningen för de nordiska utrikesministermötena.
Regeringen ser som en primär uppgift för Sveriges utrikespolitik att föra in vårt land i Europeiska gemenskapen /Europeiska unionen, det europeiska samarbetets kärna.
Från Sveriges sida har vi klargjort att det är ett svenskt intresse att solidariskt och fullt ut delta i Europeiska unionens gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik. Riksdagen har bekräftat denna beredskap, som redovisats i utrikesutskottets betänkande från maj 1992. De samarbetsområden som är aktuella -- bl.a. ESK-processen, icke-spridningsfrågor och försvaret av mänskliga rättigheter -- sammanfaller i hög grad med svenska mål och strävanden.
I sitt yttrande om Sveriges medlemskapsansökan har EG-kommissionen sökt ytterligare klarhet om den svenska säkerhets- och försvarspolitiken. Vi har framhållit Sveriges starka intresse av att tillsammans med övriga EG-länder bidra till en ny freds- och samarbetsordning i Europa. Detta innebär en klart positiv hållning till de mål på detta område som formulerats i Maastrichtfördraget.
Samtidigt består den svenska militära alliansfriheten. Något deltagande i ett försvarspolitiskt samarbete är inte aktuellt för Sveriges del. Med utgångspunkten att inga åtaganden kommer att begäras av Sverige som går utöver vad EG:s medlemsländer själva överenskommit torde emellertid inga särskilda svårigheter uppstå för svensk del under de kommande medlemskapsförhandlingarna.
Även om de internationella samarbetsorganisationerna ännu inte lyckats etablera mekanismer som effektivt kan hejda och lösa uppblossande konflikter har utvecklingen på nedrustningssidan varit mycket hoppingivande efter det kalla krigets slut. Under det gångna året har Förenta staterna och berörda OSS-länder kommit överens om att skära ner sina strategiska kärnvapenlager med två tredjedelar och eliminera merparten av sina taktiska kärnvapen. Konventionen om ett totalförbud mot kemiska vapen utgör ett unikt framsteg i de internationella ansträngningarna att stoppa spridningen av massförstörelsevapen.
Sverige arbetar för att det växande internationella samförståndet skall leda till ytterligare effektiva åtgärder mot förekomsten och spridningen av massförstörelsevapen. Regeringen fäster särskild vikt vid ansträngningarna att förhindra spridningen av kärnvapen genom ett stärkande av icke-spridningsavtalet (NPT), vars fortsatta tillämpning skall beslutas vid en konferens år 1995. Resultatet därav bör bli att avtalet förlängs på längsta möjliga tid.
Den svenska nedrustningspolitiken bedrivs i ett systematiskt samråd mellan departement och myndigheter. Det parlamentariska samrådet i dessa frågor sker i den nyligen tillsatta gemensamma Delegationen för nedrustnings- och folkrättsfrågor.
Inom ESK har ett nytt säkerhetsforum inrättats under det gångna året. Syftet är att förbereda nya förhandlingar om rustningskontroll och förtroendeskapande åtgärder, att skapa möjligheter för ett regelbundet samråd i säkerhetsfrågor och att främja ansträngningarna att förebygga konflikter. Vägledande för Sveriges verksamhet i detta forum är vår önskan att bidra till en varaktig säkerhets- och samarbetsordning inom ESK-området under beaktande av svenska säkerhetspolitiska intressen.
Förenta nationerna förblir en hörnsten i den svenska utrikespolitiken. Det kalla krigets slut har skapat unika möjligheter att bygga upp en ny världsordning, såsom FN-stadgan ursprungligen avsåg. En internationell samsyn håller på att utvecklas världen över kring principerna om demokrati och fri ekonomi som förutsättningar för folkens välgång.
Tillsammans med de andra nordiska länderna verkar Sverige för att förstärka FN:s fredsskapande och fredsbyggande förmåga. Många av de nordiska förslagen därvidlag återspeglas i generalsekreterarens rapport "En dagordning för fred". Sverige fortsätter att spela en viktig roll som deltagare i FN:s fredsbevarande operationer, vilka avsevärt ökat i antal under det senaste året. Också i strävandena att reformera FN:s ekonomiska och sociala verksamhet agerar Sverige och de övriga nordiska länderna pådrivande.
I syfte att förbättra förutsättningarna för att styra verksamheten och göra utrikespolitiska överväganden avseende deltagande i FN:s och ESK:s fredsbevarande verksamhet förs anslagen för dessa ändamål över från Försvarsdepartementets till Utrikesdepartementets huvudtitel. På detta sätt samordnas finansieringen och skapas såväl en grund för avvägning mellan pågående operationer som en beredskap för att kunna möta kostnader som uppkommer om Sverige beslutar att delta i mer begränsad omfattning med personal i nya fredsbevarande operationer. För mer omfattande svenskt deltagande måste dock även framdeles en politisk beredskap föreligga för beslut om finansiering i varje enskilt fall. Försvarsdepartementet behåller ansvaret för genomförandet av svenskt deltagande med personal och materiel i fredsbevarande operationer.
Sverige har i FN och andra internationella organisationer mött stor respekt för sin politik vad gäller mänskliga rättigheter, icke-spridning av massförstörelsevapen och ett effektivt u-landsbistånd. Denna profil kommer också att prägla vår fortsatta FN-politik. Viktiga punkter på världsorganisationens framtida agenda är vidarebehandlingen av förslagen i generalsekreterarens rapport "En dagordning för fred", vidareförandet av de beslut som fattades vid FN:s miljökonferens i Rio de Janeiro i juni 1992, genomförandet av en särskild FN-konferens om de mänskliga rättigheterna sommaren 1993 och FN:s befolkningskonferens 1994 samt förberedelserna för toppmötet om social utveckling och världskonferensen om kvinnor, vilka planeras äga rum år 1995.
Trots många svårigheter och bakslag präglas utvecklingen i världen i växande grad av de värderingar som Sverige står för i sin utrikespolitik. Detta ökar våra möjligheter att påverka skeendet både i vår egen region och i världen i stort, i såväl vår multilaterala som bilaterala diplomati. Men för att uppnå våra utrikespolitiska mål måste vi agera i nära samverkan med andra länder. Denna inriktning på samverkan med andra länder och ländergrupper är ett grundläggande drag i regeringens utrikespolitik.
Det kalla krigets slut har skapat möjligheter att bygga en ny världsordning med FN i centrum. Den stora utmaningen när FN bildades var att skapa en stabil freds- och säkerhetsordning mellan öst och väst. I dag framstår spänningen mellan rika och fattiga i världen som en av de stora ännu olösta politiska och ekonomiska frågorna i vår tid.
I högre grad än tidigare kommer därmed världsorganisationen att få en roll både på det säkerhetspolitiska området och på det ekonomiska och sociala området. Mer kraftfullt än tidigare måste nu världssamfundet understryka principen om att medlemskap i FN innebär både rättigheter och skyldigheter.
1.2 Nedrustningsåtgärder
Motionerna
I motion 1992/93:U258 (v) yrkande 15 föreslås att Sverige tar initiativ till en studie av vilka insatser som behövs för att undanröja latenta konfliktorsaker. En sådan studie bör kunna genomföras snabbt, eftersom omfattande forskning bedrivs på många håll i världen, och den bör leda till någon form av konfliktförebyggande givarmöte.
I motion 1992/93:U404 (s) yrkande 5 krävs en utredning gällande formerna och resurserna för svenska insatser i fråga om förhandling, medling och försoning i nationella och internationella konflikter. Motionärerna konstaterar, mot bakgrund av en rad exempel, att det finns utrymme för och behov av ett initiativ, som kan utveckla kompetens och resurser för betydande svenska insatser. De framhåller att riksdagen vid flera tidigare tillfällen uttalat sin sympati för idéer och förslag med denna inriktning. Eftersom dessa frågor rör ett viktigt och växande säkerhetspolitiskt område, är det av stor betydelse att hittillsvarande huvudsakligen avvaktande hållning bryts och ersätts av ett aktivt agerande.
I motion 1992/93:U409 (s) "Solidaritet och säkerhet för en ny värld" framförs bl.a. olika förslag som rör svenska insatser i utlandet för att främja global solidaritet och säkerhet. I motionens yrkande 7 påpekas bl.a. att det kan bli aktuellt med en rad vitt skilda insatser. Med nuvarande budgetstruktur skulle flera olika anslag beröras. Motionärerna menar att riksdagen hos regeringen bör begära en utredning om möjligheten att inrätta ett anslag för gemensam säkerhet.
I motion 1992/93:U404 (s) yrkande 2 konstateras att flertalet kärnvapen, konventionella vapen och kemiska vapen fortfarande finns kvar, varför huvuddragen i svensk nedrustningspolitik bör bestå. De flesta nedrustningsfrågor kräver internationella avtal och kontroll. De måste föras fram och förhandlas inom FN:s och dess nedrustningskonferens ram, eftersom de inte kan lösas vare sig genom bilaterala avtal eller enbart i Europa. Sverige har goda förutsättningar att även i fortsättningen spela en aktiv och konstruktiv roll. Motionärerna föreslår mot denna bakgrund att Sverige ställer sin förhandlings- och tekniska kompetens till det internationella freds- och nedrustningsarbetets förfogande.
I motion 1992/93:U404 (s) yrkande 3 konstateras att när det kalla kriget nu är slut blir huvudproblemet att lösa konflikter. Konflikthantering omfattar konfliktanalys, krigsriskutvärdering och tidig förvarning samt insatser för att förebygga våld. Utbryter våld krävs fredsbevarande åtgärder av olika typer. Parallellt med dessa krävs också fredsskapande och fredsbyggande. Detta nya sätt att se på konflikter har FN:s generalsekreterare börjat utveckla i sin "En dagordning för fred". Sverige bör, enligt motionen, integrera detta synsätt i sin politik och i olika internationella organ aktivt stödja initiativ i denna riktning.
Utskottet
I två motioner föreslås att initiativ tas till studier om insatser bl.a. i fråga om förhandlingar, medling och försoning i nationella och internationella konflikter samt om undanröjande av internationella konfliktorsaker.
Utskottet noterar att forskning med inriktning på flertalet av de i motionerna nämnda områdena pågår vid olika forskningsinstitutioner i landet. Satsningar på denna typ av forskning har tidigare gjorts, och nya förslag med samma inriktning finns i den proposition om forskning som riksdagen för närvarande behandlar (prop. 1992/93:170). Det finns anledning att förmoda att de forskningsresultat som framkommer i många fall kan vara av relevans för utrikesförvaltningen.
Frågan bl.a. om fredlig lösning av konflikter är föremål för uppmärksamhet i flera internationella fora. Särskilt är detta fallet inom ESK, där Sverige i kraft av sitt ordförandeskap spelar en aktiv och pådrivande roll. Dessa frågeställningar intar också en mycket central roll i diskussionerna och de förslag som lagts fram om FN:s framtida roll för byggandet av en varaktig fred. Utskottet utgår från att regeringen i dessa sammanhang löpande prövar förutsättningarna för svenska insatser.
Därmed får motionerna 1992/93:U258 (v) yrkande 15 och 1992/93:U404 (s) yrkande 5 anses besvarade.
I motion 1992/93:U409 (s) yrkande 7 föreslås en utredning om möjligheten att inrätta ett anslag för gemensam säkerhet.
Med det vidgade säkerhetsbegreppet kommer frågor om svenska insatser naturligen att beröra flera littera under tredje huvudtiteln, i vissa fall även andra huvudtitlar. Vilket eller vilka anslag som berörs kan komma att variera väsentligt beroende på den uppkomna frågans karaktär. Enligt vad utskottet erfarit pågår en översyn av de svenska bidragen till internationella organisationer. Som framgår av propositionen (prop. 1992/93:100 bil. 4) föreslår regeringen en förändrad anslagsstruktur i det att delar av anslagen L 1. Kostnader i Sverige för FN-styrkor m.m., L 2. FN-styrkors verksamhet utomlands samt L 3. Sveriges deltagande vid NNSC i Korea föreslås överföras från fjärde huvudtiteln till anslaget B 9 under tredje huvudtiteln. Benämningen på anslaget B 9 förändras därvid till Fredsbevarande verksamhet. Utskottet utgår från att regeringen fortlöpande överväger vilken anslagsindelning som är den mest ändamålsenliga.
Därmed får motion 1992/93:U409 (s) yrkande 7 anses besvarad.
I motion 1992/93:U404 (s) yrkande 2 uppmanas regeringen att ställa Sveriges förhandlings- och tekniska kompetens till det internationella freds- och nedrustningsarbetets förfogande.
Sverige fortsätter att aktivt verka för fred och nedrustning i FN, bl.a. i nedrustningskonferensen i Genève (CD). I ett tal den 4 februari 1993 i CD underströk utrikesministern behovet av att begränsa riskerna för spridning av vapen, särskilt massförstörelsevapen. Hon framhöll därvid att Sverige konstruktivt medverkar i arbetet med att förstärka den internationella kontrollen av kärnvapen samt biologiska och kemiska vapen. Sverige deltar också aktivt i det arbete som nu pågår inom FN med att utforma ett nedrustningsarbete anpassat till den förändrade situationen efter det kalla krigets slut.
Sverige har under decennier ställt kvalificerad kompetens till FN:s förfogande på nedrustningsområdet, såväl diplomatisk som teknisk och juridisk. Utskottet utgår från att så kommer att bli fallet även i framtiden.
Med det anförda får motion 1992/93:U404 (s) yrkande 2 anses besvarad.
I motion 1992/93:U404 (s) yrkande 3 föreslås att Sverige i sin politik i olika internationella organ integrerar och aktivt stödjer det synsätt som FN:s generalsekreterare utvecklat i sin "En dagordning för fred".
Utskottet noterar att generalsekreteraren i betydande utsträckning tagit upp tankegångar som tidigare framförts av Sverige tillsammans med de övriga nordiska staterna. Sverige deltar också aktivt och konstruktivt i den diskussion som initierats genom "En dagordning för fred".
Med det anförda får motion 1992/93:U404 (s) yrkande 3 anses besvarad.
1.3 FN:s roll m.m.
Motionerna
I motion 1992/93:U409 (s) yrkande 1 betonas att Sveriges framtid blir allt närmare knuten till andra länders. Det framstår tydligare hur nationerna delar en ödesgemenskap. Världssamfundet har mött de närmare, ömsesidiga beroendena med ett allt tätare nät av internationella normer. På FN-stadgans grund görs nu många försök att utveckla former för hur en ny världsordning skall upprätthållas. Motionärerna anser att regeringen med kraft och konkretion bör verka för ett förnyat internationellt samarbete.
I motion 1992/93:U404 (s) yrkande 1 framhålls att FN:s generalsekreterare, i sin särskilda rapport om nedrustning, understryker vikten av en global nedrustning och att tiden har kommit att gå från diskussion till aktiv handling. Motionärerna menar, bl.a. mot denna bakgrund, att riksdagen bör begära att regeringen fortsätter att aktivt arbeta för internationell fred och nedrustning inom FN och på FN-stadgans grund.
I motion 1992/93:U408 (nyd) yrkande 8 krävs att riksdagen hos regeringen begär förslag till nya riktlinjer för hur Sverige på ett aktivare sätt kan bidra till att fred och demokrati främjas, då främst genom FN-insatser där Sverige på ett påtagligare sätt skall delta.
I motion 1992/93:U649 (nyd) framhålls att Ny demokrati ställer sig positivt till ett svenskt FN-engagemang. Detta hindrar inte att man anser att FN-organisationen, som i många avseenden är både ineffektiv och byråkratisk, bör ses över. Det är eftersträvansvärt att fler svenskar får framträdande poster inom FN-systemet. De svenska anslagen bör också ses över, koordineras och omprioriteras. I motionen föreslås även att en FN-koordineringsfunktion inrättas inom UD. Samtliga FN-anslag bör ligga under UD:s budget.
I motion 1992/93:U409 (s) yrkande 6 framhålls att FN:s ekonomiska resurser för fredsbevarande insatser måste stärkas. Generalsekreterarens förslag om inrättandet av en särskild reservfond för denna typ av insatser måste bli verklighet. Hans förslag om en större gåvofond för fredsändamål bör också behandlas positivt. Motionärerna yrkar att Sverige bör bidra till den av generalsekreteraren föreslagna reservfonden för fredsbevarande operationer.
Utskottet
I propositionen (prop. 1992/93:100 bil. 4, s. 5 f.) slås fast att Förenta nationerna förblir en hörnsten i den svenska utrikespolitiken. Det kalla krigets slut har skapat unika möjligheter att bygga upp en ny världsordning, såsom FN-stadgan ursprungligen avsåg.
Detta medför att FN med ett brett stöd av medlemmarna kan möta ökade krav och förväntningar. Tillsammans med de andra nordiska staterna verkar Sverige för att förstärka FN:s fredsskapande och fredsbyggande förmåga. Många av de nordiska förslagen därvidlag återspeglas i generalsekreterarens rapport "En dagordning för fred". Sverige fortsätter att spela en viktig roll som deltagare i FN:s fredsbevarande operationer, vilka avsevärt ökat i antal under det senaste året. Också i strävandena att reformera FN:s ekonomiska och sociala verksamhet agerar Sverige och de övriga nordiska staterna pådrivande.
Viktiga punkter på världsorganisationens framtida agenda är, utöver vidarebehandlingen av förslagen i generalsekreterarens rapport "En dagordning för fred", implementeringen av de beslut som fattades vid FN:s miljökonferens i Rio de Janeiro i juni 1992, genomförandet av en särskild FN-konferens om de mänskliga rättigheterna sommaren 1993 och av FN:s befolkningskonferens 1994 samt förberedelserna för toppmötet om social utveckling och världskonferensen om kvinnor, vilka planeras äga rum år 1995.
I propositionen framhålls också att världsorganisationens nya roll medför att ökade krav ställs på medlemsstaterna. Mer kraftfullt än tidigare måste nu världssamfundet understryka principen om att medlemskap i FN innebär både rättigheter och skyldigheter. Särskilt stötande är att somliga stater inte följer de förpliktelser om mänskliga rättigheter och folkrätt som de påtagit sig.
I regeringens deklaration vid 1993 års utrikespolitiska debatt i riksdagen ägnas FN och olika aspekter av världsorganisationens verksamhet stor uppmärksamhet. Regeringen framhåller bl.a. att FN efter det kalla kriget kommit att spela en central roll i ansträngningarna att upprätthålla fred och säkerhet -- just såsom stadgan avser.
I regeringens deklaration konstateras också att Sverige tillhör de stater som länge hävdat att brott mot mänskliga rättigheter inte kan betraktas som en stats inre angelägenhet. På grundval av stadgan har FN:s säkerhetsråd på senare tid fattat beslut om att ingripa i stater där det sker en massiv kränkning av mänskliga rättigheter, som t.ex. i Bosnien-Hercegovina och Somalia.
Utskottet välkomnar den ovan beskrivna utvecklingen i riktning mot att FN får den roll som avsetts i dess stadga. Utskottet understryker betydelsen av att Sverige även fortsättningsvis verkar pådrivande i denna utveckling.
Med det anförda anser utskottet motionerna 1992/93:U409 (s) yrkande 1, 1992/93:U404 (s) yrkande 1, 1992/93:U408 (nyd) yrkande 8 besvarade och 1992/93:U649 (nyd) i denna del.
I motion 1992/93:U649 (nyd) diskuteras olika organisatoriska och administrativa aspekter på det svenska FN-engagemanget.
Utskottet noterar att Sverige och övriga nordiska stater är aktivt pådrivande vad gäller effektivisering av FN-systemet i dess helhet. En rad förslag rörande FN:s roll, avseende såväl bistånd och fredsbevarande som övrig FN-verksamhet, har under de senaste åren lagts fram från nordisk sida.
De nordiska staterna söker gemensamt inflytande i FN genom att kandidera till platser i styrelser och andra organ. I förhållande till storleken är Norden väl representerat. Från svensk sida är det en strävan att öka denna representation inte minst i de organ där Sverige är stor bidragsgivare. En förteckning över svenskar och övriga nordbor i FN-tjänst hålls löpande uppdaterad genom politiska avdelningens i Utrikesdepartementet försorg.
Av propositionen (prop. 1992/93:100 bil.4) framgår att Sveriges bidrag till FN-systemet består av frivilliga bidrag huvudsakligen till de delar av FN-systemet som arbetar med biståndsverksamhet (anslaget C 1), av bidrag till FN:s fredsbevarande insatser (anslaget B 9) samt av de obligatoriska bidrag som varje medlemsland är skyldigt att lämna i förhållande till storleken på landets ekonomi (anslaget B 1).
De större fackorganen inom FN-systemet erhåller bidrag över resp. fackdepartements budget. Löpande samråd äger rum i dessa frågor mellan berörda delar av regeringskansliet. Utrikesdepartementet har härvid det övergripande ansvaret.
Enligt vad utskottet erfarit pågår, på utrikesministerns uppdrag, en översyn av de svenska bidragen till internationella organisationer.
FN:s upphandlingsverksamhet bevakas i samarbete med Exportrådet genom handläggare vid FN-delegationerna i New York och Genève. Ett aktivt arbete för att söka öka Sveriges andel i denna upphandling bedrivs i nära samråd med näringslivet.
Utskottet fäster vikt vid att parlamentariker också fortsättningsvis, genom deltagande i generalförsamlingens arbete, bereds möjlighet att följa vad som händer i FN. Det ökar, som anförs i motionen, förståelsen för och insynen i FN:s verksamhet. Parlamentarikerna kan också förväntas lämna konstruktiva bidrag vid behandlingen av frågor i generalförsamlingen och dess utskott. Utskottet utgår från att omfattningen av parlamentarikernas (och organisationsföreträdarnas) deltagande under generalförsamlingens sessioner på sedvanligt sätt prövas under budgetprocessen.
Med det anförda anser utskottet motion 1992/93:U649 (nyd), delvis, besvarad.
I motion 1992/93:U409 (s) yrkande 6 framhålls att FN:s ekonomiska resurser för fredsbevarande insatser måste stärkas. Motionärerna föreslår bl.a. att Sverige bör bidra till den av generalsekreteraren föreslagna reservfonden för fredsbevarande operationer.
Enligt vad utskottet inhämtat är det avsikten att FN:s fond för fredsbevarande insatser skall uppgå till 150 miljoner dollar. Den skall göra det möjligt för FN att snabbt engagera sig i nya, oförutsedda, fredsbevarande insatser i avvaktan på att uttaxerade bidrag flyter in. Så snart de uttaxerade bidragen kommit FN till handa skall förskotterade medel återbetalas till fonden. Fonden skall också i vissa fall kunna användas för utökning av redan inledda insatser.
Fonden skall finansieras dels genom räntor och övriga intäkter från de nu avslutade kontona för operationerna i Namibia (UNTAG) och Iran/Irak (UNIIMOG), dels genom vissa överskott och sent inkomna bidrag till den reguljära budgeten. Ca 60 miljoner dollar fanns redan tillgängliga från UNTAG- och UNIIMOG-operationerna när fonden upprättades den 1 januari 1993. Resterande 90 miljoner dollar kommer successivt att tillföras när medel finns att tillgå. Att uppnå full finansiering av fonden bedöms dock komma att ta lång tid.
Någon frivillig finansiering är, enligt vad utskottet erfarit, inte förutsedd för den aktuella fonden. I själva verket var just det faktum att medel fanns att tillgå för fondens finansiering en bidragande orsak till att generalförsamlingen lyckades nå fram till ett beslut i frågan.
I motion 1992/93:U409 (s) yrkande 6 nämns även generalsekreterarens förslag om en "större gåvofond för fredsändamål". Motionärerna torde därmed avse den förre generalsekreteraren Perez de Cuellars förslag till en "endowment fund" på 1 miljard US-dollar, avsedd att utgöra en komponent i lösningen av FN:s finanskris. Detta förslag äger, enligt vad utskottet inhämtat, i dag ingen aktualitet och har avlösts av andra åtgärder, framför allt syftande till att förmå samtliga FN:s medlemsstater att betala sina medlemsavgifter.
Därmed anses motion 1992/93:U409 (s) yrkande 6 besvarad.
1.4 Säkerhet och samarbetsmönster i Europa
Motionerna
I motion 1992/93:U404 (s) yrkande 4 framhålls att medan Europa lägger ned miljarder på militära medel syftande till att utkämpa krig om nödvändigt, läggs nästan inget på fred med fredliga medel. Inom ESK har en hel del bra initiativ tagits, men i förhållande till utmaningarna är det helt otillräckligt, och organisationen har knappt möjligheter eller resurser att implementera dem effektivt. Motionärerna pekar bl.a. på att det konfliktförebyggande arbetet enbart skall behandla icke-interna konflikter. Detta utesluter i stort sett alla allvarliga konflikter inom ESK-området. Sverige bör ta initiativ för att få till stånd en utvidgning av ESK:s mandat och en utökning av dess resurser.
I motion 1992/93:U404 (s) yrkande 17 framhålls att kärnvapenfria zoner i dag måste ses som viktiga nedrustningssteg genom att de främjar processen mot en kärnvapenfri värld. Riksdagen har under en följd av år uttalat sig för en dylik zon i Norden. Sverige bör snarast ta initiativ till förverkligandet av en kärnvapenfri zon i Norden.
I motion 1992/93:U408 (nyd) yrkande 3 föreslås att riksdagen hos regeringen begär en aktivitetsplan för hur man aktivt skall arbeta för att ett intensifierat nordiskt försvarssamarbete kommer till stånd. Det framhålls att en stark nordisk försvarsallians skulle kunna gagna Sverige både i försvars- och försvarsmaterielhänseende.
Utskottet
Efter det kalla krigets slut föreligger nu, för första gången efter det andra världskriget, möjligheter att etablera en varaktig och stark freds- och samarbetsordning i hela Europa. Det finns emellertid också risker för att etniska och nationella motsättningar växer sig starkare på många håll i Östeuropa. Redan har öppna konflikter flammat upp på flera håll. Sedan många år har ESK en central roll i försöken att finna lösningar på en rad europeiska säkerhetsproblem.
I motion 1992/93:U404 (s) yrkande 4 föreslås bl.a. att Sverige skall verka för en utvidgning av ESK:s mandat.
Utskottet noterar att en utveckling i föreslagen riktning är på gång. Redan den vid toppmötet i Paris i november 1990 ingångna överenskommelsen (Parisstadgan) markerade en ny epok i ESK:s utveckling. ESK:s mandat har vidgats dramatiskt sedan dess.
Vid toppmötet i Helsingfors i fjol beslöt stats- och regeringscheferna att ge ESK en delvis ny inriktning. Till den tidigare, i huvudsak normativa verksamheten läggs nu i ökande grad operativa insatser i syfte att förebygga konflikter, hantera kriser och lösa tvister med fredliga medel.
ESK:s verksamhet och institutioner befinner sig i snabb utveckling. Utökad verksamhet och högre ställda politiska ambitioner har emellertid medfört att ESK:s ekonomiska och administrativa resurser inte räcker till.
Regeringen uttalade i sin deklaration vid 1993 års utrikespolitiska debatt i riksdagen att ett av målen med det svenska ordförandeskapet i ESK är att fortsatt stärka ESK som organisation. För att åstadkomma balans mellan verksamhet och ambitioner å ena sidan samt resurser å den andra är det, enligt utskottets mening, önskvärt att ESK:s institutioner och budget ytterligare stärks.
Viktiga steg mot detta mål togs vid mötet med ESK:s ministerråd i Stockholm hösten 1992. Vid detta möte beslöts bl.a. att inrätta en funktion som generalsekreterare samt att inleda en permanent mötesverksamhet i Wien för att förbereda ämbetsmannakommitténs möten. Vidare erhöll ordföranden ett brett mandat att se över ESK:s strukturer och arbetsformer med syfte att uppnå ökad effektivitet.
På det konfliktförebyggande området stärktes den s.k. Vallettamekanismen för fredlig lösning av tvister genom beslut vid Stockholmsmötet. Likaså överenskom man om att inrätta ytterligare ett antal mekanismer för fredlig lösning av tvister. En av dessa utgörs av den s.k. Stockholmskonventionen om förlikning och skiljedom.
Ordförandestatens funktion när det gäller att se till att ESK växer in i sin nya operativa roll är såväl katalyserande som aktivt pådrivande. ESK-staterna har en lång väg att gå, innan de alla efterlever åtagandena i Parisstadgan. Samtidigt har ESK fått en alltmer betydelsefull roll när det gäller att hantera regionala, politiska konflikter. Väsentligt härvidlag är, enligt utskottets uppfattning, att samverkan med berörda internationella organisationer utvecklas så att en klar rollfördelning etableras och dubbelarbete undviks. Som ordförandestat i ESK har Sverige här ett betydande ansvar.
Ett kännemärke för ESK är dess möjligheter att verka såväl för konfliktlösning mellan medlemsstaterna som för främjandet av mänskliga rättigheter inom stater. ESK har också en viktig roll för att förebygga dessa typer av konflikter och övergrepp.
I enlighet med den ovan nämnda s.k. Vallettamekanismen skall varje ESK-stat kunna nominera upp till fyra framstående personer, vilka vid behov skall kunna stå till förfogande för fredlig lösning av mellanstatliga tvister. I första hand skall de stater som är parter i en tvist sinsemellan utse högst sex personer att ingå i konfliktlösningsproceduren. Om de ej lyckas enas inom en period av tre månader, skall nomineringsfrågan hänskjutas till ESK för beslut.
Slutakten från Helsingfors, undertecknad 1975, fastställer de deltagande staternas skyldigheter att respektera sina medborgares rättigheter och grundläggande friheter. ESK kan på MR-området agera bl.a. genom att sända ut missioner för att uppmärksamma eventuella överträdelser i förhållande till gjorda åtaganden.
Vid ESK:s möte i Moskva hösten 1991 om den mänskliga dimensionen beslöts om en mekanism för lösning av problem som rör den mänskliga dimensionen. Den innebär bl.a. att då ett särskilt allvarligt hot föreligger mot de åtaganden som gjorts inom ramen för ESK kan en grupp om upp till tre rapportörer sändas i väg mot den aktuella statens vilja. Förutsättningen är att begäran har stöd av minst nio andra ESK-stater (utöver initiativtagaren). Häri finns således ett avsteg från den princip om "consensus minus ett", vilken annars är huvudregel inom ESK.
Vid det ovan nämnda ministerrådsmötet i Stockholm tillsattes en högkommissarie för nationella minoriteter. Denne har främst till uppgift att på ett tidigt stadium varna för spänningar, vilka kan utlösa konflikter inom ESK-stater.
Konflikter inom ESK-området, vilka kan få mellanstatliga implikationer eller som rör självständighetssträvanden, är i hög grad föremål för ESK:s engagemang. Missioner har sänts ut eller befinner sig redan på plats för att medverka till en fredlig utveckling i flera konfliktområden inom det tidigare Sovjetunionen. Ytterligare missioner av detta slag övervägs. Den jugoslaviska krisen behandlas politiskt inom ramen för den s.k. Londonkonferensen. FN är huvudman för de fredsbevarande operationerna. ESK har framför allt inriktat sig på att förhindra stridigheternas spridning till nya områden. En långsiktig ESK-närvaro har etablerats i såväl Kosovo som Makedonien. ESK:s företrädare söker främja en dialog mellan parterna och verka allmänt konfliktdämpande. Därtill gör ESK viktiga insatser för att genomföra FN:s sanktionsregim och motverka överträdelser på det humanitära området.
Med det anförda får motion 1992/93:U404 (s) yrkande 4 anses besvarad.
I motion 1992/93:U404 (s) yrkande 17 föreslås att Sverige bör ta initiativ till förverkligandet av en kärnvapenfri zon i Norden.
Genom ett beslut av de nordiska utrikesministrarna tillsattes år 1987 en nordisk ämbetsmannagrupp med uppdrag att studera förutsättningarna för en kärnvapenfri zon i nordiskt område.
Ämbetsmännen presenterade en rapport i mars 1991. De konstaterade i denna att frågan ännu inte varit uppe till behandling i det vidare europeiska perspektivet där den hörde hemma. En zon borde inte undergräva de grundelement som bidragit till säkerhet och stabilitet i norra Europa och inte heller skapa en ordning som var isolerad från det övriga Europa. En eventuell zon skulle även behöva utformas med hänsyn tagen till de nordiska ländernas olika säkerhetspolitiska lösningar. Gruppen kunde inte se att förutsättningar för en kärnvapenfri zon enligt dessa och andra kriterier förelåg.
Gruppen fick av utrikesministrarna i uppdrag att "fortsätta att mötas i syfte att vidare behandla sådana särskilda nordiska perspektiv i den säkerhetspolitiska utvecklingen i Europa som lämpade sig härför, däribland zontanken".
Enligt vad utskottet erfarit pågår i den nordiska kretsen fortlöpande konsultationer, och det finns hög beredskap att snabbt kunna aktualisera frågan om en kärnvapenfri zon i Norden om så skulle anses lämpligt mot bakgrund av det allmänna säkerhetspolitiska läget.
Därmed avstyrks motion 1992/93:U404 (s) yrkande 17.
I motion 1992/93:U408 (nyd) yrkande 3 behandlas tanken på ett intensifierat nordiskt försvarssamarbete, ytterst en stark nordisk försvarsallians.
Utskottet delar ej motionärernas uppfattning om behovet av en aktivitetsplan för ett intensifierat nordiskt försvarssamarbete.
Därmed avstyrks motion 1992/93:U408 (nyd) yrkande 3.
1.5 Svensk säkerhetspolitik
Motionerna
I Vänsterpartiets partimotion 1992/93:U258 (v) yrkande 18 framhålls att det inte får råda någon osäkerhet om hur Sverige kommer att förhålla sig i ett krig i vårt närområde. Risken för att Sverige då dras in i ett eventuellt krigs inledningsskede skulle i så fall öka. I motionen framhålls att neutralitetspolitiken skall upprätthållas med alliansfrihet i fred syftande till neutralitet i krig. Därmed bevarar vi våra möjligheter att förebygga konflikter och -- om det värsta skulle hända -- bistå de krigsdrabbade, exempelvis genom att ge flyktingar en fristad. Neutralitetspolitiken kan inte ersättas med medlemskap i Europeiska unionen. Endast ett kollektivt säkerhetssystem omfattande hela Europa kan ge stabilitet i det nya Europa. Det vill säga ESK.
I motion 1992/93:Fö318 (v) framhålls att inga militära hot riktas mot Sverige. Nuvarande, och möjligen tillkommande, väpnade konflikter i Europa påverkar oss, men de utgör inget hot mot Sverige som nation. I yrkande 1 krävs att huvudlinjen i säkerhetspolitiken skall vara alliansfrihet i fred syftande till neutralitet i krig.
I motion 1992/93:U408 (nyd) yrkande 1 föreslås att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige bör ändra sin hållning avseende neutraliteten. I samma motions yrkande 2 föreslås motsvarande beträffande alliansfriheten. Motionärerna hävdar att neutraliteten inte alltid varit trovärdig, och de menar, efter att ha pekat på ett antal exempel, att både alliansfriheten och neutraliteten kan och bör ifrågasättas. Eftersom Sverige med all sannolikhet kommer att bli medlem i EG/EU i framtiden bör vi, enligt deras uppfattning, redan nu inrikta oss säkerhetspolitiskt efter denna strävan. Vi kan omgående inleda en fruktbar försvars- och säkerhetspolitisk dialog med det övriga Europa. Vi bör inte vara främmande för ett försvarssamarbete med EG/EU utan i stället uppmuntra sådana strävanden. Vi får, enligt vad motionärerna anser, ej vara främmande för detta tänkande även om det skulle leda till en svensk ansökan om medlemskap i NATO.
I motion 1992/93:U409 (s) begärs (yrkande 2) att regeringen utformar Sveriges politik i enlighet med vad som anförts om Sveriges internationella ansvar. Motionärerna berör en rad förhållanden inom den utrikespolitiska sektorn (FN-politiken, fredsrelaterade insatser, biståndet, Östeuropa, folkförflyttningar och flyktingar samt miljön). De ser inom samtliga dessa områden en internationalisering som berör alla. De menar att Sveriges internationella ansvar växer. Och de menar att detta kräver en mera framsynt politik, men också alltmera resurser.
I samma motion (1992/93:U409 [s] yrkande 3) begärs att regeringen tillsätter en kommission för att se över och föreslå förändringar i syfte att stärka Sveriges internationella ansvarstagande. Motionärerna framhåller att Sverige kommer att ställas inför svåra prioriteringar både vad avser politik och resurser. De stora frågor det här handlar om kräver en bred nationell samsyn för att kunna mötas på ett långsiktigt och hållbart sätt. Den föreslagna kommissionen bör teckna ett perspektiv av ömsesidiga beroenden, gemensam säkerhet och hållbar utveckling. Kommissionen bör gå djupare in på åtminstone följande fyra områden: gemensam säkerhet, biståndet, Östeuropasamarbetet och flyktingpolitiken.
I samma motion, 1992/93:U409 (s), föreslås också, yrkande 4, att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att den bör inleda planeringen för upprättande av en svensk frivillig fredsstyrka av brigadstorlek för fredsbevarande insatser i enlighet med vad som anförts i motionen. Förslaget framförs mot bakgrund av vad som tidigare anförts i motionen och med utgångspunkt i de förslag som FN:s generalsekreterare Boutros-Ghali lagt fram i "En dagordning för fred". Motionärerna konstaterar att Sveriges regering uttalat sig för att fortsatt vilja verka för att stärka FN:s fredsskapande och fredsbyggande förmåga. Den föreslagna fredsbrigaden bör finansieras inom det befintliga försvarsanslaget. Planeringen för upprättandet av en svensk frivillig fredsstyrka av brigadstorlek för fredsbevarande insatser bör, enligt motionärerna (yrkande 5), ske i nära samråd med övriga nordiska länder.
I motion 1992/93:U405 (nyd) yrkas att Sverige i internationella sammanhang bör verka för att FN inrättar permanenta fredsskapande styrkor (peacemaking units) under säkerhetsrådets kontroll. Motionärerna menar att en dylik internationell styrka kan få rollen som världspolis. Samtidigt måste den internationella domstolen accepteras som ett högsta organ för lösning av internationella konflikter. Med det anlagda perspektivet är det, enligt motionärerna, självklart att Sverige som nation måste vara berett att med trupp och tillsammans med andra nationer ingripa för att lösa blodiga konflikter i omvärlden.
Utskottet
I två motioner föreslås att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att huvudlinjen i den svenska säkerhetspolitiken skall vara alliansfrihet i fred syftande till neutralitet i krig.
Utskottet hade att i sitt föregående betänkande om säkerhet och nedrustning (bet. 1991/92:UU19) att ta ställning till yrkanden med samma innehåll. Utskottet anförde därvid bl.a. följande.
Målet för den svenska säkerhetspolitiken förblir detsamma som riksdagen slagit fast i flera tidigare betänkanden och som bekräftas i regeringens proposition, nämligen att i alla lägen och i former som vi själva väljer trygga en handlingsfrihet för oss att -- såsom enskild nation eller i självvald samverkan med andra länder -- kunna utveckla vårt samhälle i politiskt, ekonomiskt, socialt och kulturellt och varje annat hänseende. Därmed bidrar vi även till fortsatt lugn och stabilitet i Norden och angränsande områden. Ett viktigt inslag i säkerhetspolitiken är också att utåt verka för avspänning, nedrustning, samarbete och demokratisk utveckling, inte minst genom att aktivt verka för en ökad roll för FN på dessa områden.
Sveriges militära alliansfrihet syftande till att vårt land skall kunna vara neutralt i händelse av krig i vårt närområde består. Den förutsätter att en betryggande försvarsförmåga upprätthålls.
De senaste årens dramatiska förändringar i Europa har i vissa grundläggande avseenden haft konsekvenser också på Sveriges säkerhetspolitiska situation.
Den svenska neutraliteten har rötter som går tillbaka till 1800-talets stormaktskonstellationer i Europa. Den traditionella beskrivningen av svensk säkerhetspolitik såsom alliansfrihet i fred syftande till neutralitet i krig, vanligen kortfattat benämnd neutralitetspolitik, utformades i ett klimat präglat av det kalla krigets djupgående konflikter och misstro mellan stormakterna. Inte heller ett land som valt att föra en självständig säkerhetspolitik utanför stormaktsblocken kunde undgå detta klimat utan fick bära en särskild börda och ett särskilt ansvar att göra den valda politiken trovärdig. Sverige avstod därför i sin säkerhetspolitik från sådana samarbetsformer och engagemang som kunde riskera att dra in vårt land i stormaktsblockens utrikes- och säkerhetspolitiska motsättningar och därmed leda till ifrågasättanden av vår avsikt och förmåga att genomföra den deklarerade politiken.
Det var därför en viktig uppgift för den svenska utrikespolitiken att undvika att väcka osäkerhet i form av farhågor eller förväntningar från någon stormakts sida om att Sverige i ett utsatt läge skulle låta sig utnyttjas till någon sidas fördel. Våra åtaganden i det europeiska samarbetet kom i detta syfte att präglas av självvalda begränsningar och återhållsamhet.
Också i detta avseende har i dag den tidigare situationen i vår världsdel grundligt förändrats. Förutsättningarna för samarbetet grundas nu på de gemensamma värderingar i grundläggande frågor som manifesterades i Parisstadgan 1990. De förhållanden mellan stormakterna som nu håller på att byggas upp i det nya Europa präglas av ett omfattande och växande samarbete inom ramen för ett nätverk av delvis överlappande och samverkande organisationer och strukturer, i vilka samarbetet även omfattar säkerhetspolitiken.
Som framgått ovan är det enligt utskottets mening ännu för tidigt att säga vilka institutionella uttryck detta nya samarbete på sikt kan ta sig. Det rör sig emellertid om för Europas säkerhet kvalitativt nya former av samverkan, i vilken alla europeiska länder har en roll att spela. Det går inte i dag att utskilja någon naturlig slutpunkt för denna integrationsprocess.
I denna nya situation förändras också förutsättningarna för svensk säkerhetspolitik. Den tidigare centrala frågan om undvikande av utrikespolitiska bindningar ställs ej på samma sätt som tidigare. Ett fullvärdigt deltagande i det europeiska samarbetet, redan nu inom ESK och vid ett medlemskap även inom den Europeiska unionen, är tvärtom en förutsättning för att ett land skall kunna påverka utvecklingen och aktivt bidra till att skapa en ny freds- och säkerhetsordning på vår kontinent. Det gäller inte minst de mindre och medelstora europeiska länderna.
Bevarande av den militära alliansfriheten förutsätter inte att Sverige i något annat avseende skulle behöva ålägga sig restriktioner vad gäller deltagandet i det framväxande, mångfacetterade europeiska samarbetet. Den svenska säkerhetspolitiken karakteriseras i den nya situationen tvärtom av ett aktivt och fullvärdigt deltagande i arbetet för de mål som numera delas av alla europeiska stater.
Vilka medel som bäst lämpar sig för att nå säkerhetspolitikens mål betingas av den långsiktiga utvecklingen i världen runtomkring oss. Riksdagen har tidigare avvisat en permanent bindning av svensk utrikespolitik för varje tänkbart läge i en oförutsägbar framtid.
Utskottet vidhåller denna uppfattning.
Med det anförda betraktar utskottet motionerna 1992/93:U258 (v) yrkande 18, 1992/93:Fö318 (v) yrkande 1 och 1992/93:U408 (nyd) yrkandena 1 och 2 som besvarade.
I motion 1992/93:U409 (s) diskuteras en översyn av den svenska utrikespolitiken. I anslutning därtill framförs krav på att en kommission tillsätts för att granska centrala frågor; framför allt nämns gemensam säkerhet, biståndet, Östeuropasamarbetet och flyktingpolitiken.
Utskottet har nyligen i sitt betänkande om u-landsbiståndet (bet. 1992/93:UU15) behandlat motsvarande yrkande. Därvid anförde utskottet bl.a. följande.
Som framgår av motionsreferatet föreslås både i motion U250 (s) och i U233 (v) att en bredare och mer övergripande översyn av biståndet görs som också skall innefatta principiella frågor kring biståndet.
Förslaget i U250 (s) om att tillsätta en kommission med syfte att se över Sveriges internationella ansvarstagande har ett ännu bredare angreppssätt enligt vilket biståndet är en del, och andra delar av förslaget bl.a. berör säkerhetspolitik och nedrustning, fredsbevarande insatser, allmän FN-politik, Östeuropasamarbetet och flyktingfrågor.
Utskottet har -- som nämnts i det föregående -- vid flera tillfällen tidigare ställt sig positivt till att analyser och granskningar liksom även mer övergripande översyner av biståndet äger rum. Utskottet ställer sig dock tveksamt till förslaget i motion U250 (s) om tillsättande av en kommission med det vida utredningsuppdrag som anges i motionen. Motionärernas förslag innebär att i stort sett hela den svenska utrikespolitiken skulle bli föremål för granskning.
Med hänvisning till ovan citerade överväganden avvisade utskottet i betänkande 1992/93:UU15 förslaget om tillsättande av en kommission.
Utskottet ifrågasätter också i detta fall det fruktbara i en så bred ansats till översyn som den som föreslås i den här aktuella motionen.
Med det anförda avstyrker utskottet motion 1992/93:U409 (s) yrkandena 2--3.
I motionerna 1992/93:U405 (nyd) och 1992/93:U409 (s) framförs olika yrkanden rörande fredsskapande resp. fredsbevarande styrkor. Även om förslagen i de båda motionerna skiljer sig på en rad punkter sammanfaller centrala tankeelement.
Vid sitt sammanträde den 9 februari 1993 fattade utskottet beslut om att bereda försvarsutskottet tillfälle att avge yttrande över motion 1992/93:U409 yrkande 4.
I ett enhälligt yttrande av den 30 mars 1993, vilket bifogas detta betänkande, anförde försvarsutskottet bl.a. följande.
Utskottet vill inledningsvis framhålla att Sverige har en lång tradition av medverkan i FN:s fredsbevarande styrkor. Betydelsen av dessa insatser är stor.
Utskottet kan konstatera att regeringen den 11 mars givit Överbefälhavaren i uppdrag att senast den 5 maj 1993 redovisa vilka konsekvenser och eventuella kostnadsökningar det innebär att utöka det nuvarande resultatkravet till att omfatta en infanteribataljon om ca 700 personer med flexibilitet avseende uppgifter och 50 militära observatörer/monitorer. Överbefälhavaren skall vid samma tillfälle redovisa en plan för uppsättning av ett särskilt förband för beväpnad eskort- och transporttjänst redan under budgetåret 1993/94.
Utskottet finner att det i Sverige liksom i andra länder vidtas åtgärder för att förbättra beredskapen att medverka i FN:s fredsbefrämjande insatser. Regeringens initiativ har enligt utskottets mening rätt inriktning. Enligt vad utskottet har erfarit kommer mer långsiktiga frågor, såsom det föreslagna upprättandet av en brigad för frivillig FN-tjänst, att behandlas i förberedelserna inför nästa försvarsbeslut.
Utskottet anser att motionärernas syfte i betydande utsträckning kan komma att tillgodoses genom de olika åtgärder som vidtas. Något uttalande av riksdagen är därför inte påkallat.
Utrikesutskottet konstaterar att det i försvarsutskottets yttrande nämnda uppdraget numera genomförts och redovisats.
Utöver försvarsutskottets yttrande, till vilket utskottet ansluter sig, önskar utskottet framhålla följande.
I en rad europeiska länder diskuteras för närvarande förslag syftande till att öka beredskapen för militärt och civilt deltagande i FN:s och ESK:s fredsbevarande insatser.
I Norden har den danska regeringen gått längst genom att besluta om inrättandet av en internationell enhet inom den danska försvarsmakten med uppgift att delta i ett brett spektrum av uppgifter varierande från fredsbevarande och humanitära operationer till direkta stridsuppgifter. Norska regeringen föreslår att landets FN-beredskapsstyrka utökas. I Finland har nyligen (våren 1993) en utredning tillsatts för att skyndsamt utarbeta underlag för ett framtida ställningstagande.
Utskottet utgår från att svenska överväganden i denna fråga sker med beaktande av internationella erfarenheter, särskilt sådana som vunnits av övriga nordiska stater. Enligt utskottets uppfattning bör övervägandena omfatta insatser inom såväl FN:s som ESK:s ram.
Utskottet noterar att det svenska deltagandet i fredsbevarande insatser sedan senare delen av 1980-talet legat på en tämligen konstant nivå (ca 700--1 000 man årligen).
FN:s fredsbevarande operationer har i dagsläget en betydligt större omfattning än bara för ett par år sedan. Sålunda ökade under 1992 antalet soldater och civilpoliser från 11 500 till 45 000 samt övrig, civil personal från 700 till 9 000. Behovet av personal för fredsbevarande operationer m.m. inom FN:s ram kan, åtminstone under de närmaste åren, förväntas ligga kvar på en betydligt högre nivå än under 1980-talet och det tidiga 1990-talet.
Den markanta ökningen av de civila inslagen synes hänga samman med att insatserna numera ofta har en integrerad karaktär. De avser ej sällan genomförande av fredsplaner omfattande t.ex. fria val, infrastrukturuppbyggnad, flyktingrepatriering m.m. Även civila insatser i form av medlings- och observatörsmissioner har ökat i omfattning, särskilt inom ramen för ESK.
Ett nytt element har också varit militära insatser av tvångskaraktär, beslutade under hänvisning till kapitel VII i FN-stadgan. Dessa har hittills genomförts av nationella förband, vilka uppträtt utan FN-insignier men enligt mandat från säkerhetsrådet (kriget i Persiska viken, Somalia).
Utskottet konstaterar att ESK:s konfliktlösande verksamhet hittills inte omfattat insatser genom militära, fredsbevarande operationer. Detta förhållande kan komma att ändras i framtiden. ESK är dock förhindrat att tillgripa s.k. fredsframtvingande åtgärder.
Överväganden avseende en utökad svensk beredskap att delta med lämpligt utrustade förband -- såsom den föreslagna brigaden för frivillig FN-tjänst samt även med civil personal i olika typer av fredsbevarande insatser, inom ramen för FN:s eller ESK:s verksamhet -- är av övergripande karaktär. Detta gäller också förslag om fredsskapande styrkor. Dessa överväganden bör därför främst värderas i ett långsiktigt perspektiv. Utskottet utgår ifrån att regeringen inleder framtagandet av underlag i form av utrikespolitiska bedömningar så att dessa föreligger i god tid inför nästa försvarsbeslut.
Därmed får motionerna 1992/93:U409 (s) yrkandena 4--5 samt 1992/93:U405 (nyd) anses besvarade.
2 Sverige och internationella nedrustningsansträngningar
2.1 Fullständigt provstoppsavtal
Motionen
I motion 1992/93:U404 (s) yrkande 13 begärs att regeringen aktivt arbetar för ett stopp för alla kärnvapenprov och för att förhandlingarna omgående inleds om en avtalstext. Det betonas att det är angeläget att förhandlingarna inleds innan existerande provstoppsmoratorier löper ut.
Utskottet
Utskottet understryker ånyo att ett fullständigt provstopp är en väsentlig och central nedrustningsfråga. Ett internationellt avtal som förbjuder alla kärnsprängningar är ett viktigt medel i icke-spridningsansträngningarna.
Utskottet konstaterar att Sverige sedan många år har ägnat stor uppmärksamhet åt försöken att få till stånd ett avtal om fullständigt stopp för alla kärnvapenprov (CTBT). Ansträngningarna har sedan 1960-talet koncentrerats till förhandlingarna vid nedrustningskonferensen i Genève (CD). I juli 1991 presenterade Sverige i CD ett fullständigt avtalsförslag. Den 18 mars 1993 aktualiserade Sverige detta förslag men med den betydande skillnaden att alla kärnsprängningar, även s.k. fredliga kärnsprängningar, föreslås förbjudna.
Sverige var vid höstens generalförsamling i FN, liksom tidigare under en lång följd av år, medförslagsställare till resolutionen om kärnvapenprovstopp.
Enligt fördraget om icke-spridning av kärnvapen (NPT) räknas fem stater -- USA, Ryssland, Storbritannien, Frankrike och Kina -- som erkända kärnvapenstater. Dessa har samtliga tillverkat och sprängt en kärnladdning före 1967. Ryssland har i detta sammanhang efterträtt Sovjetunionen. Av övriga stater, som bildats efter Sovjetunionens upplösning, har Vitryssland, Kazakstan och Ukraina kärnvapen på sina territorier. Vitryssland tillträdde NPT i februari 1993 och Kazakstan väntas följa efter inom kort. Ukraina har hittills inte velat underteckna fördraget utan kopplat frågan om NPT-tillträde till andra frågor (främst frågan om ratificering av START I-avtalet). Sydafrika, som tillträdde NPT 1991, har tidigare i år deklarerat att man haft sex kärnladdningar men att dessa nu förstörts. Indien genomförde 1974 en s.k. fredlig kärnsprängning. Denna skedde efter 1967, varför landet inte kan göra anspråk på att vara kärnvapenmakt i NPT:s mening.
Fyra av de fem erkända kärnvapenstaterna gör för närvarande tillfälliga uppehåll med sina prov. Den amerikanska kongressen beslöt i september 1992 att införa ett tillfälligt stopp, ett s.k. moratorium, för alla provsprängningar. Beslutet innebär i korthet att inga amerikanska prov kommer att ske från den 30 september 1992 till den 1 juli 1993. Därefter kommer högst 15 prov att få göras mellan den 1 juli 1993 och den 30 september 1996. Av dessa kan Storbritannien, som gör sina provsprängningar i USA, få göra tre. Fr.o.m. den 30 september 1996 kommer USA att införa ett permanent och fullständigt provstopp under förutsättning att ingen annan stat genomför en provsprängning efter detta datum. I sådant fall upphävs det amerikanska provstoppet.
Ryssland införde i oktober 1991 ett ettårigt moratorium, som förlängdes efter det amerikanska kongressbeslutet och som löper ut samtidigt som det amerikanska, dvs. i juli 1993.
Frankrike deklarerade i april 1992 att inga prov skulle göras under året. I början av 1993 förklarade Frankrike att man inte kommer att göra några provsprängningar så länge USA och Ryssland tillämpar moratorium.
Storbritannien vill ha kvar möjligheten till provsprängningar men tvingas för närvarande göra uppehåll, eftersom man är beroende av att genomföra eventuella sprängningar i USA.
Kina har inte infört något moratorium eller redovisat sina planer. Någon kinesisk provsprängning har inte genomförts sedan USA införde moratorium.
Enligt vad utskottet erfarit avser regeringen att under slutet av innevarande månad framlägga texten till ett förslag om ett fullständigt stopp för alla kärnsprängningar för att därmed, innan moratorierna utlöper, skapa gynnsammast möjliga förutsättningar för ett omedelbart igångsättande av förhandlingar.
Den tekniska utvecklingen har visat att ett provstopp inte är en fullständig garanti mot spridning av kärnvapen till nya länder, eller mot att kärnvapenmakterna utvecklar mera sofistikerade vapen. Dagens teknik kan göra det möjligt för ett land att driva ett visst kärnvapenprogram utan att provspränga. Det faktum att ett land inte företagit en provsprängning är således inte ett avgörande bevis för att det inte har kärnvapenkapacitet.
Därmed får motion 1992/93:U404 (s) yrkande 13 anses besvarad.
2.2 Studiet av de miljömässiga konsekvenserna av kärnvapen
Motionen
I motion 1992/93:U404 (s) yrkande 14 konstateras att FN:s kärnvapenstudie 1990 kunde visa på en del medicinska och miljömässiga effekter av kärnvapenproduktion och -prov. Sverige bör i FN kräva en oberoende internationell vetenskaplig undersökning som djupare granskar kärnvapenprovens medicinska och miljömässiga konsekvenser.
Utskottet
Som utskottet understrukit i en rad betänkanden (senast i bet. 1991/92:UU19) är det angeläget att kärnvapenprovens effekter på hälsa och miljö undersöks noggrant.
Sverige deltar aktivt i det arbete som bedrivs inom FN:s ram för att kartlägga effekterna av joniserande strålning från radioaktivt material. Detta arbete bedrivs framför allt inom ramen för FN:s vetenskapliga kommitté för att studera effekterna av strålning (UNSCEAR).
I det klimat av kärnvapennedrustning som nu råder synes det bli allt lättare för forskare att få tillgång till material om kärnvapenprovens effekter på hälsa och miljö. Ett första krav måste vara en uppmaning till kärnvapenstaterna att göra sitt material tillgängligt för internationella organ och forskare världen över.
Utskottet förutsätter att regeringen aktivt deltar i den fortsatta internationella diskussionen i denna fråga och därvid tar de egna initiativ som enligt regeringens bedömning kan vara motiverade.
Därmed får motion 1992/93:U404 (s) yrkande 14 anses besvarad.
2.3 Kärnvapen till sjöss
Motionerna
I motion 1992/93:U404 (s) yrkande 16 konstateras att USA och Sovjetunionen dragit tillbaka taktiska kärnvapen från sina fartyg. Detta innebär dock inte att dessa kärnvapen förstörts, utan de finns tillgängliga i land för eventuell senare utplacering. Motionärerna menar att tillbakadragandet inte är tillräckligt, utan att ett förbud mot dessa vapen bör komma till stånd och att de bör förstöras under internationell kontroll. Sverige bör verka aktivt för detta.
I motion 1992/93:U406 (v) yrkande 2 föreslås att Sverige tar initiativ i ESK till en överenskommelse om att kärnvapenmakterna skall utfästa sig att icke medföra kärnvapen vid örlogsbesök i kärnvapenfria länder. I samma motion, yrkande 1, krävs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att den som villkor för främmande örlogsbesök bör begära skriftliga garantier för att de gästande fartygen ej är utrustade med kärnvapen.
Utskottet
I ett antal yrkanden berörs olika aspekter på frågor rörande kärnvapen och örlogsbesök och förbud mot icke-strategiska kärnvapen till sjöss.
Utskottet är av uppfattningen att frågan om sjöburna kärnvapen i allt väsentligt är av global karaktär. Av detta men också av andra skäl kan inte ESK anses vara ett primärt forum för behandling av frågor om medförande av kärnvapen vid örlogsbesök i kärnvapenfria länder.
Örlogsbesök i Sverige är en del i ett större och viktigt mönster. Militärt utbyte ökar förtroendet mellan länder. Förtroende är samtidigt ett av de väsentliga elementen i vårt arbete för fred och nedrustning. Östersjön är internationellt vatten, och örlogsbesök från alla länder bör välkomnas så länge svensk lag respekteras. Besöken har av bl.a. dessa anledningar en funktion att fylla i svensk utrikes- och säkerhetspolitik.
Utskottet har tidigare, senast i betänkande 1990/91:UU18, haft anledning att påpeka att det är förbjudet att medföra kärnvapen vid besök i svenska hamnar. Besökande kärnvapenmakter erinras om detta inför varje besök. Utskottet konstaterade att detta sker med följande formulering: "Det råder generellt förbud att medföra kärnvapen vid besök i Sverige. Sveriges regering utgår från att detta förbud strikt iakttages."
Den besökande staten avkrävs inga garantier. Om emellertid sådana garantier skulle begäras och lämnas, föreligger ingen rätt att inspektera örlogsfartyg för att klarlägga det verkliga förhållandet.
Regeringen utgår från att gästerna respekterar våra bestämmelser.
Utskottet menar att dess tidigare, ovan återgivna överväganden alltjämt äger giltighet.
Som utskottet med tillfredsställelse konstaterade i sitt föregående betänkande (bet. 1991/92:UU19) beträffande icke-strategiska kärnvapen till sjöss, deklarerade president Bush i september 1991 att alla taktiska kärnvapen med undantag för ett begränsat antal flygburna bomber skulle dras tillbaka och att en del av dessa vapen skulle förstöras. Sovjetunionens president svarade på det amerikanska initiativet med att deklarera motsvarande åtgärder beträffande de sovjetiska vapnen.
Innebörden av de gjorda utfästelserna är att samtliga sjöbaserade taktiska kärnvapen tas bort från fartygen och att de två makternas ytfartyg och attackubåtar blir kärnvapenfria. Som en följd av den generella amerikanska utfästelsen har den tidigare doktrinen att vare sig bekräfta eller förneka förekomsten av kärnvapen ombord ej längre aktualitet.
Förhandlad rustningskontroll av traditionellt snitt har bedömts vara en svårframkomlig väg när det gällt just flottstyrkor och marina kärnvapen. I ett tidigare skede har geografiska skillnader mellan pakterna samt de marina styrkornas globala rörlighet minskat möjligheterna till balanserade åtgärder. Några förslag till verifierbara åtgärder kunde heller inte presenteras.
Utfästelserna i president Bushs utspel om åtaganden på det marina området kan mot denna bakgrund ses som en bekräftelse på förändringen i de globala styrkeförhållandena. Amerikansk, marin kärnvapennedrustning blev möjlig därför att vapnen inte längre svarade mot något sovjetiskt hot. Det finns nu starka förhoppningar om fortsatta åtaganden enligt det mönster som etablerats.
Ytterligare åtgärder beträffande taktiska kärnvapen, såväl kontroll och säker hantering som skrotning av vapnen, är för närvarande föremål för intensiva samtal mellan Förenta staterna och företrädare för Ryssland och andra OSS-stater.
Utskottet är av uppfattningen att frågan om kärnvapen och örlogsbesök kommit i ett annat ljus till följd av den pågående utvecklingen mot en minskning av antalet kärnvapen. Utskottet konstaterar mot denna bakgrund att det för närvarande inte finns särskilda skäl att specifikt driva frågan om ett förbud mot sjöbasering av dessa vapen i internationella fora. Enligt vad utskottet erfarit följer regeringen emellertid noga utvecklingen på området, och den söker därvid särskilt få klarlagt att Ryssland står fast vid de åtaganden som gjorts av den tidigare sovjetiska regeringen.
Därmed får motion 1992/93:U404 (s) yrkande 16 anses besvarad. Utskottet avstyrker motion 1992/93:U406 (v) yrkandena 1 och 2.
2.4 Internationella åtgärder mot och kontroll av kärnvapen
Motionerna
I motion 1992/93:U404 (s) yrkande 18 begärs att regeringen framlägger förslag i FN om olagligförklarande av kärnvapnens användning. Ett sådant internationellt förbud skulle utgöra bas för vidare kärnvapennedrustning, ledande till fullständigt avskaffande av alla kärnvapen.
I motion 1992/93:U404 (s) yrkande 19 påpekas att FN, åren efter andra världskriget, på initiativ av USA diskuterade ett förslag om att ställa kärnvapnen under internationell kontroll. Avsikten var att förhindra en okontrollerad kärnvapenkapplöpning. Grundtankarna i planen bör nu tas upp till förnyad diskussion. En början kan göras genom att ett internationellt kärnvapenregister i FN:s regi snabbt upprättas, omfattande alla nationella arsenaler. Motionärerna begär att regeringen i FN lägger fram ett sådant förslag.
Utskottet
Det är väsentligt att Sverige i sin politik visar respekt för andra staters säkerhetspolitiska lösningar, på samma sätt som vi förväntar oss att omvärlden visar respekt för våra säkerhetspolitiska lösningar.
Ett förbud mot användning av kärnvapen och den därmed nära sammanhängande frågan om icke-första-användning har under en lång följd av år stått på dagordningen i internationella nedrustningsfora (bl.a. i FN:s generalförsamling) utan att i sak kunna föras framåt. Kärnvapenmakterna har nu i stället valt en metod i den kärnvapennedrustning som äntligen inletts, innebärande successiva minskningar i arsenalerna. Utskottet ser det som väsentligt att dessa ansträngningar, som under senare år medfört påtagliga framsteg, stöds och uppmuntras.
I sitt anförande inför generalförsamlingen vid FN:s 40-årsjubileum 1985 tog statsminister Palme upp frågan om bruk av kärnvapen. Han underströk därvid att att det var önskvärt att -- som del i en process som leder till allmän och fullständig nedrustning -- överväga möjligheten att i folkrätten förbjuda användning av kärnvapen.
I ett anförande inför FN:s generalförsamlings extra möte om nedrustning sommaren 1988 tog statsminister Carlsson ånyo upp den från svensk sida tidigare framförda tanken på förbud mot kärnvapenanvändning. Han erinrade därvid bl.a. om de folkrättsliga begränsningar som redan existerar i fråga om kärnvapenanvändning.
Om alla kärnvapenstater åtog sig att inte vara först med att använda kärnvapen skulle detta i praktiken innebära ett fullständigt förbud mot varje användning av sådana vapen. Av det skälet har Sverige sedan länge i princip varit positivt till förslag om att alla kärnvapenstater skall utfästa sig att inte vara först med att tillgripa kärnvapen.
Icke-första-användning av kärnvapen hänger, som utskottet tidigare noterat, nära samman med frågan om åtgärder för att stärka de kärnvapenfria staternas säkerhet (s.k. negativa säkerhetsgarantier). Generalförsamlingen antog hösten 1992 en resolution vari alla stater, och särskilt då kärnvapenmakterna, uppmanas att aktivt arbeta för en snar överenskommelse, vilken borde innehålla en gemensam garantiformulering. En dylik överenskommelse skulle kunna inlemmas i ett internationellt, rättsligt bindande dokument.
Utskottet ser det också som väsentligt att Sverige bidrar till att ansträngningarna att i multilaterala fora driva dessa frågor stöds och uppmuntras.
År 1991 innebar ett genombrott i kärnvapennedrustningen. Med undertecknandet av START 1-avtalet i juli 1991 inleddes en process som fortsatte med ensidigt deklarerade åtaganden från amerikansk och sovjetisk sida om tillbakadragande och destruktion av tusentals strategiska och taktiska laddningar. Dessa åtaganden formaliserades i det i januari 1993 undertecknade START 2-avtalet, som syftar till att på tio år reducera de kvarvarande strategiska vapnen med två tredjedelar.
Båda de stora kärnvapenmakterna har i denna process visat en ny öppenhet beträffande sina innehav av kärnvapen. Antal och typer av kärnvapen i de fem erkända kärnvapenmakternas arsenaler är numera väl kända.
Fokus har nu i stället flyttats till frågorna om spridning av kärnvapen till stater utanför kretsen av erkända kärnvapenmakter. En rad stater står vid eller har redan passerat tröskeln för kärnvapenkapacitet. Detta förhållande har dramatiskt illustrerats i fallet Irak. Vapenutvecklingen hade ägt rum i hemlighet och i strid med landets åtaganden som part till icke-spridningsfördraget (NPT).
President Jeltsin har presenterat ett förslag om internationell kontroll av hela den nukleära produktions- och användningscykeln i syfte att förhindra spridning. Förslaget, som framfördes i ett tal i FN, innebär bl.a. att ett nytt internationellt organ skall bildas för att kontrollera hela produktions- och användningscykeln. Jeltsin framhöll också starkt behovet av kärnvapenprovstopp och ett upphörande av produktionen av plutonium lämpat för framställning av kärnladdningar. Ytterst måste kärnvapen och andra massförstörelsevapen avskaffas -- gradvis och under iakttagande av ömsesidig balans.
Detta förslag, som för närvarande studeras av de andra kärnvapenmakterna och det internationella samfundet i övrigt, skall ses i samma sammanhang som övriga förslag om förstärkning av icke-spridningsregimen och en utökad roll för Internationella atomenergiorganet (IAEA). Sverige deltar aktivt i arbetet med att stärka IAEA:s roll i detta sammanhang.
Utskottet framhåller i sitt föregående betänkande om säkerhet och nedrustning (bet. 1991/92:UU19) att det utgår från att regeringen kontinuerligt följer utvecklingen främst vad gäller möjligheten till internationellt stöd för ett kärnvapenregister.
Även andra möjligheter att få tillgång till motsvarande information, syftande till att förhindra kärnvapenspridning, vore enligt utskottets mening givetvis av betydande värde. Utskottet utgår från att regeringen aktivt tar del i det arbete som bedrivs på området.
Därmed får motion 1992/93:UU404 (s) yrkandena 18--19 anses besvarad.
2.5 Marin kärnkraft
Motionen
Hälften av världens ca 900 kärnreaktorer är sjöburna. Island har tagit upp problemen med de kärnkraftsdrivna fartygen i FN och begärt att en FN-studie skall kartlägga riskerna för den marina miljön med sjöburna reaktorer. De flesta sjöburna reaktorer finns ombord på militära fartyg. De omfattas inte av samma internationella säkerhetsregler som gäller för civila kärnkraftsdrivna fartyg. I motion 1992/93:U404 (s) yrkande 21 begärs att regeringen agerar för en utvidgning av IAEA:s och IMO:s regler när det gäller kärnkraftsdrivna fartyg. I samma motion yrkande 20 begärs att regeringen, tillsammans med övriga nordiska länder, tar initiativ till en internationell expertkonferens om marin kärnkraft och dess miljömässiga och säkerhetspolitiska konsekvenser.
Utskottet
Hösten 1990 försökte Island, med svenskt stöd, att ta upp frågan om kärnkraftsdrivna fartyg i FN:s generalförsamling (som ett miljöärende i andra utskottet). Något officiellt isländskt förslag kunde dock inte läggas fram då tillräckligt stöd saknades.
Utskottet konstaterar att Sverige senast tog upp frågan om kärnkraftsdrivna fartyg vid internationella atomenergiorganets (IAEA:s) generalkonferens 1992. På nordiskt initiativ antog generalkonferensen 1990 en resolution i frågan om säkerhetsriktlinjer för civila kärnkraftsdrivna fartyg. IAEA:s uppdrag är att i samråd med den internationella sjöfartsorganisationen (IMO) undersöka behovet av en revidering av existerande internationella säkerhetsriktlinjer för kärnkraftsdrivna kommersiella fartyg och möjligheterna att utsträcka dessa riktlinjer till alla slags civila fartyg.
Enligt sin stadga har IAEA endast mandat att behandla civil användning av kärnkraft. Eftersom de militära reaktorerna är kraftkällor för krigsfartygen och inte utgör en del av fartygens beväpning saknas ett lämpligt internationellt forum för frågan. Denna typ av reaktorer har tidigare aldrig tagits upp i bilaterala eller andra nedrustningssammanhang. Vid det nordiska utrikesministermötet på Svalbard i augusti förra året underströks emellertid behovet av förebyggande arbete för att förhindra kärnolyckor. Därvid betonades vikten av effektiva åtgärder för att öka säkerheten också beträffande militära reaktorer, bl.a. för att förhindra ytterligare olyckor med atomubåtar.
Frågan om säkerhet i samband med marint utnyttjande av kärnkraft är av stor betydelse. Utskottet utgår därför ifrån att regeringen även fortsättningsvis aktivt verkar internationellt för att befrämja säkerhet avseende fartygsburna kärnreaktorer och för att bemästra de problem som är förknippade med sjunkna kärnreaktorer.
Därmed får motion 1992/93:U404 (s) yrkandena 20 och 21 anses besvarad.
2.6 Radiologiska vapen, laservapen m.m.
Motionerna
I motion 1992/93:U404 (s) yrkande 10 begärs att regeringen arbetar för ett förbud mot radiologiska vapen, inkluderande förbud mot angrepp på civila kärnenergianläggningar. Några särskilda radiologiska vapen existerar ännu ej, men angrepp på civila kärnkraftsanläggningar skulle kunna fungera som radiologiska vapen enligt motionärerna.
I motion 1992/93:U404 (s) yrkande 11 understryks att laserstrålar kan användas mot människor för att permanent förstöra deras syn. Mot bakgrund härav begärs att regeringen verkar för ett internationellt förbud mot antipersonella laservapen. I samma yrkande krävs också initiativ till att multipelbomber (cluster bombs) förs in i konventionen om särskilt inhumana vapen. Dessa bomber verkar urskiljningslöst mot allt som råkar befinna sig inom den beskjutna ytan.
Utskottet
Utskottet konstaterade i sitt senaste betänkande om säkerhet och nedrustning (1991/92:UU19) att frågan om radiologiska och andra inhumana vapen, inkl. angrepp på civila kärnkraftsanläggningar, har hög angelägenhetsgrad för Sverige i vars omedelbara närhet flera kärnkraftsanläggningar finns lokaliserade.
Utskottet konstaterade vidare i nämnda betänkande att Sverige sedan flera år har arbetat inom FN:s nedrustningskonferens för att få till stånd en konvention mot radiologiskt orsakad massförstörelse.
Tillsammans med bl.a. Nederländerna och Ungern har Sverige lagt fram förslag om förbud mot radiologiska vapen. Frågan är angelägen men den sakliga behandlingen av förslaget har blivit lidande av en diskussion om i vilket forum den skall behandlas. Den nämnda ländergruppen har därför tidigare övervägt att ta upp ämnet i andra fora. Sålunda var avsikten att frågan skulle föras fram vid Internationella Röda korsets planerade konferens i Budapest hösten 1991 i form av ett gemensamt förslag. Detta skulle syfta dels till att peka på att frågan har en humanitärrättslig karaktär och ej enbart är en nedrustningsfråga, dels till att man som följd härav skulle finna ett nytt och allmänt accepterat forum för att driva den inom ramen för Röda korset. Då konferensen i sista stund fick inställas söker Sverige nu driva frågan om förbud mot radiologiska vapen vidare inom ramen för nedrustningskonferensen i Genève tillsammans med tidigare nämnda länder.
Sverige har sedan 1986 verkat för ett internationellt förbud mot antipersonell användning av laserteknik och antipersonella laservapen. Enligt vad utskottet inhämtat har regeringen för avsikt att fortsätta driva frågan i lämpligt sammanhang, t.ex. inom ramen för en översynskonferens av 1981 års vapenkonvention.
Utskottet konstaterar att det redan i dag är förbjudet att använda multipelbomber (s.k. cluster bombs) på ett sådant sätt att de huvudsakligen drabbar civila och inte militära mål.
Därmed får motion 1992/93:U404 (s) yrkandena 10--11 anses besvarad.
2.7 Icke-spridningsfördraget (NPT)
Motionen
I motion 1992/93:U404 (s) yrkande 15 konstateras att frågan om icke-spridningsavtalets förlängning kommer att behandlas 1995. I avtalet förbinder sig kärnvapenmakterna att starta en konkret och verklig nedrustning mot att icke-kärnvapenmakterna förbinder sig att inte skaffa sig kärnvapen. Oroande nya element i sammanhanget är, enligt motionärerna, dels att friställandet av tusentals kärnvapentekniker i det forna Sovjetunionen ökar risken för spridning av kärnvapenteknologi, dels att erfarenheterna från Gulfkriget visat att IAEA:s kontrollsystem inte är tillräckligt. Det viktigaste nu måste, enligt motionärerna, vara att förhindra spridningen av kärnvapen till flera länder. De menar därför att vi måste ha ett globalt förbud mot spridning av kärnvapen. Sverige bör aktivt verka för en förstärkning av IAEA:s kontrollsystem och för att kärnvapenmakterna lever upp till sina förpliktelser enligt NPT-avtalet. Sverige bör, enligt motionärerna, också vidare medverka till att fler stater ansluter sig till NPT och till att NPT-fördraget förlängs efter 1995.
Utskottet
Icke-spridningsfördraget (Non-Proliferation Treaty, NPT) som trädde i kraft 1970 hade i december 1992 undertecknats av 156 stater. År 1995 skall frågan om NPT:s förlängning diskuteras.
Enligt vad utskottet erfarit kommer Sverige att tillsammans med övriga nordiska länder göra uppvaktningar i stater som ännu ej anslutit sig till NPT i syfte att förmå dem att ansluta sig. Vidare kommer de nordiska länderna att uppvakta NPT-stater som inte slutit kontrollavtal med IAEA, vilket de som NPT-stater är skyldiga att göra.
Många länder har traditionellt knutit frågan om en förlängning av NPT till bristen på framsteg när det gäller kärnvapenstaternas åtaganden i NPT om nukleär nedrustning (artikel VI) liksom i provstoppsfrågan. De båda stora kärnvapenstaterna har emellertid sedan sommaren 1991 inlett en process i överensstämmelse med sina förpliktelser enligt artikel VI i NPT, senast manifesterad genom undertecknandet av START 2-avtalet.
Bl.a. fallet Irak har aktualiserat frågan om en förstärkning av IAEA:s kontrollsystem. Regeringen kommer, enligt vad utskottet erfarit, att verka för att IAEA får ökade möjligheter att inspektera och kontrollera efterlevnaden av NPT-avtalet.
Utskottet har tidigare, senast i betänkandet 1991/92:UU19, påpekat att arbetet med förhindrande av kärnvapenspridning är en av de mest centrala frågorna på den internationella nedrustningsagendan. Denna bedömning kvarstår.
Utskottet menar mot denna bakgrund att en förlängning av NPT-avtalet på obestämd tid är utomordentligt angelägen, liksom att ytterligare stater ansluter sig till fördraget.
Utskottet delar motionärernas uppfattning att Sverige aktivt bör verka för en förstärkning av IAEA:s kontrollsystem och för att kärnvapenmakterna lever upp till sina förpliktelser enligt NPT-avtalet.
Därmed får motion 1992/93:U404 (s) yrkande 15 anses besvarad.
2.8 Internationell vapenhandel m.m.
Motionen
I motion 1992/93:U404 (s) yrkande 7 konstateras att Sverige sommaren 1991 vid nedrustningskonferensen i Genève föreslagit åtgärder för begränsning och kontroll av den internationella vapenhandeln. FN har beslutat om ett begränsat vapenregister för tyngre vapen. Enligt motionärernas mening bör en internationell global regim under FN, som omfattar både köpare och säljare, sättas upp med uppgift att begränsa och kontrollera den internationella vapenhandeln. Regimen bör bl.a. innefatta rapporteringsplikt om produktion, export och import, upprättandet av ett register samt inrättandet av en kunskapsbank. Sverige bör i FN lägga fram förslag om en internationell regim för begränsning och kontroll av den internationella vapenhandeln, inkl. vapenproduktionen, med denna inriktning.
Utskottet
Sveriges långsiktiga mål på nedrustningsområdet, globalt och regionalt, är att minska rustning och rustningskostnader avseende alla vapenslag.
Sverige anser att ökad öppenhet på militärområdet tjänar som en förtroendeskapande åtgärd. Sverige var, som nämndes i utskottets föregående betänkande om säkerhet och nedrustning (bet. 1991/92:UU19), medförslagsställare till resolutionen i FN:s generalförsamling 1991 om upprättandet av ett universellt FN-register för handeln med konventionella vapen.
Sverige ser mycket positivt på beslutet om att upprätta ett FN-register om handel med konventionella vapen som kan öka öppenheten avseende vapenhandeln och tjäna som ett förtroendeskapande instrument. Det beslut som fattats av FN:s generalförsamling innebär också att frågan om en utvidgning av registret kommer att prövas.
I inledningsskedet är det angeläget att stärka efterlevnaden av beslutets första fas, dvs. att i april 1993 förse FN med uppgifter om 1992 års export och import av tyngre konventionella vapen. Enligt utskottets uppfattning är det angeläget att först efter denna inledande fas pröva frågan om en utvidgning av registret.
Därmed får motion 1992/93:U404 (s) yrkande 7 anses besvarad.
2.9 Minskade utgifter för konventionella rustningar
Motionen
I motion 1992/93:U404 (s) yrkande 6 krävs svenska initiativ i FN (generalförsamlingen och nedrustningskonferensen) samt i ESK i syfte att få till stånd minskade utgifter för konventionella rustningar. Som ett led i en strategi för omrustning till icke-provokativa försvarsformer ter det sig naturligt att i första hand söka få till stånd nedskärningar av antalet långräckviddiga vapen och vapenplattformar samt andra system med offensiv kapacitet.
Utskottet
Sveriges långsiktiga mål på nedrustningsområdet, globalt och regionalt, är att minska rustning och rustningskostnader avseende alla vapenslag.
Inom ESK har frågor om konventionell nedrustning i allt väsentligt behandlats mellan de stater som är medlemmar i NATO och de som varit det i Warszawapakten.
Frågan om konventionell nedrustning har sedan några år varit föremål för behandling i Förenta nationerna. Tyngdpunkten har därvid legat på konventionell nedrustning på regional nivå och bl.a. utgått från en rapport i ämnet som generalsekreteraren presenterade 1991. I december samma år antog generalförsamlingen en resolution om regional nedrustning inkl. förtroendeskapande åtgärder, baserad på ett förslag från EG-staterna med Sverige som medförslagsställare.
Generalförsamlingen upprepar i nämnda resolution sin tidigare framförda uppfattning att regionala nedrustningsåtgärder utgör väsentliga element i den globala nedrustningsprocessen. Församlingen uttalar sin övertygelse om vikten av regionala nedrustningsåtgärder och om att hänsyn därvid tas till varje regions särdrag. Vidare betonas vikten av förtroendeskapande åtgärder för att säkra processens framgång.
I en annan resolution rörande förtroende- och säkerhetsskapande åtgärder i Europa, till vilken Sverige också var medförslagsställare, pekar församlingen på de positiva resultaten av förhandlingarna inom ESK beträffande såväl förtroendeskapande åtgärder som konventionella styrkor. Församlingen välkomnar fortsatta förhandlingar inom ESK.
Motsvarande resolutioner antogs också av 1992 års generalförsamling. I en resolution om regional nedrustning (med Sverige som medförslagsställare) noterar församlingen med tillfredsställelse de framsteg som gjorts i flera regioner genom avtal om rustningsbegränsning, fred och säkerhet (inbegripet avtal om förbud mot massförstörelsevapen), och den uppmanar berörda stater att genomföra dessa överenskommelser.
I en annan resolution, som också antogs hösten 1992, tar generalförsamlingen upp förtroende- och säkerhetsskapande åtgärder och konventionell nedrustning i Europa. Församlingen välkomnar särskilt beslutet av de stater som förhandlat fram CFE-fördraget att genomföra detta avtal. Den välkomnar också undertecknandet av Open Skies-fördraget och godkännandet av Open Skies-deklarationen. Vad beträffar ESK lyfter generalförsamlingen särskilt fram nya och väsentliga förtroendeskapande åtgärder, liksom beslutet att upprätta ESK:s säkerhetsforum. (Nämnda forum är platsen för de fortsatta säkerhetspolitiska förhandlingarna inom ESK liksom för förhandlingarna om ett fördjupat samarbete för att förebygga konflikter.)
Därmed anser utskottet motion 1992/93:U404 (s) yrkande 6 besvarad.
2.10 Militära resurser och miljön
Motionen
I motion 1992/93:U404 (s) framhålls att resurser som nu används på den militära sidan borde, när risken för storkrig dramatiskt minskat, kunna användas för att skydda, förbättra och återställa miljön. Inom den militära sektorn finns adekvata resurser som kan användas för detta ändamål. En särskild FN-studie, som innehåller förslag med denna inriktning, har genomförts under svenskt ordförandeskap. Dess eniga förslag fördes sedermera in i förberedelserna för UNCED. Motionärerna menar mot denna bakgrund att Sverige i FN aktivt bör arbeta för att militära resurser används för att rädda och återställa miljön i enlighet med förslagen i FN-studien (yrkande 22). De kräver också att riksdagen begär att regeringen fullföljer FN-studiens nationella förslag om en nationell aktionsplan för hur militära resurser kan användas för miljön och tillser att militären återställer den miljö de skadat (yrkande 23).
Utskottet
Utskottet konstaterar att Sverige redan i oktober 1991 tillsammans med Brasilien introducerade ett resolutionsförslag i FN:s generalförsamling rörande FN-studien om hur militära resurser kan användas för insatser på miljöområdet.
Sedermera har Sverige aktivt följt upp frågan i anslutning till FN:s miljökonferens i Rio (UNCED). Sverige driver också frågan i FN:s nedrustningskommission (UNDC).
Enligt vad utskottet erfarit är det regeringens avsikt att aktivt följa upp beslutet i Agenda 21 om militärens hantering av miljöfarligt avfall och dessutom driva frågan om militärens miljöpåverkan vidare.
Enligt vad utskottet erfarit är frågan om en nationell aktionsplan föremål för beredning i regeringskansliet. Därutöver konstaterar utskottet att det i bilaga 5 till ÖB:s programplan för det militära försvarets utveckling 1993--1998 görs en redovisning över de åtgärder som den svenska militären kommer att vidta inom miljöområdet.
Därmed anser utskottet motion 1992/93:U404 (s) yrkandena 22 och 23 besvarad.
2.11 Överföring av militära resurser till andra ändamål
Motionerna
I motion 1992/93:U258 (v) yrkande 16 anförs att Sverige bör medverka till omställning av de östeuropeiska krigsmaterielindustrierna till produktion för fredliga ändamål. Särskilt nämns exporterande försvarsindustri i Ryssland och Slovakien. Motionärerna påpekar att krigsmaterielindustrin i Ryssland redan har en stor andel (ca 40%) civil produktion.
I motion 1992/93:U628 (s) yrkande 4 framhålls att Sverige i FN bör driva frågan om minskade militärutgifter till förmån för utvecklingsprojekt för ekonomisk, social och kulturell utveckling i u-länderna. Motionärerna pekar på att det s.k. Stockholmsinitiativet tjänat som grund för ett FN-dokument där det föreslås att "the peace dividend" (fredsbonus) skall användas till utvecklingsinsatser. Om alla länder minskar sina militärutgifter med 3% årligen frigörs 1 500 miljarder US-dollar att användas för utveckling i såväl i- som u-länder.
I motion 1992/93:U638 (kds) yrkande 9 föreslås att Sverige bör verka för att FN-kommissionen för hållbar utveckling ges i uppdrag att utforma system för överföring av resurser som frigörs vid militär nedrustning till GEF (Global Environment Facility).
Utskottet
Utskottet konstaterar att Sverige sedan länge drivit frågor rörande omställning från militär till civil produktion. Särskilt har därvid sambandet mellan nedrustning och utveckling framhållits. Sålunda genomfördes på initiativ av Sverige och andra nordiska länder under åren 1978--1981 en FN-studie under svenskt ordförandeskap rörande sambandet mellan nedrustning och utveckling.
I enlighet med rekommendationerna i nämnda studie har den svenska regeringen
genomfört en nationell uppföljningsstudie ("Med sikte på nedrustning", SOU
1984:62, 1985:43). Denna studie, som därefter i engelsk språkdräkt
distribuerades till FN:s samtliga medlemsstater, behandlar bl.a. möjligheterna
att i en nedrustningssituation ställa om Sveriges försvarsindustri till civil
produktion.
En särskild interdepartemental arbetsgrupp har sedermera, i rapporten "En politik för nedrustning och utveckling" (Ds 1988:19), övervägt rekommendationerna i anslutning till FN:s konferens 1987 om sambandet mellan nedrustning och utveckling. I nämnda konferens deltog sammanlagt 150 stater. Dessa enade sig om ett slutdokument, vilket bl.a. innehöll en principdeklaration och ett allmänt formulerat handlingsprogram.
På grund av den politiska situationen i slutet av 1980-talet möttes försöken att driva frågan vidare i FN-sammanhang ej av någon påtaglig framgång.
Under senare tid har frågan om omställning av militär produktion för civila ändamål ånyo aktualiserats från svensk sida. Enligt utskottets uppfattning bör det svenska östbiståndet i vissa avseenden ses som bidrag till en dylik omställning. Detta gäller exempelvis delar av arbetet rörande rustningskontroll och kärnsäkerhet i det forna Sovjetunionen.
Utrikesdepartementet har nyligen inlett arbetet med en systematisk inventering av vad som görs av andra industriländer och internationella organisationer för att stödja conversion-processen; främst är man intresserad av insatser som berör S:t Petersburgområdet, Kolahalvön och Kaliningradenklaven. Enligt vad utskottet erfarit är det Utrikesdepartementets avsikt att, sedan inventeringen slutförts, anordna ett seminarium i Stockholm om omställningsfrågor.
Även om problemen är delvis annorlunda och av helt annan dignitet nämns Baltikum ofta i samband med frågan om omställning. Genom Ingenjörer mot kärnvapen bidrar Sverige t.ex. till ett omställningsprojekt vid "varv nr 7" i Tallinn.
I samtliga här aktuella motioner krävs olika åtgärder från svensk sida. Utskottet önskar i detta sammanhang emellertid också peka på att frågan om överföring av militära resurser till andra ändamål sedan många år också varit föremål för betydande uppmärksamhet i en rad andra stater; inte minst gäller detta de forna Warszawapaktsstaterna.
Inom OECD arbetar man för närvarande med att lägga upp en databas avseende samarbetsprojekt i hela Central- och Östeuropa. Bland dessa inkluderas även sådana som rör omskolning av militär personal. EG bedriver ett omfattande arbete på området. Också Internationella valutafonden, Världsbanksgruppen och Europeiska utvecklingsbanken är i skiftande utsträckning engagerade i verksamhet som berör omställningsfrågor.
Enligt utskottets uppfattning är omställningsfrågorna angelägna av en rad skäl -- främst ekonomiska, säkerhetspolitiska och utvecklingsmässiga. Utskottet anser det därför värdefullt att det tidigare svenska engagemanget på området följs upp i den situation som uppstått efter det kalla krigets slut. Det förändrade internationella läget kan dock förmodas innebära att nya förutsättningar för en omvandling från militär till civil produktion uppkommit. Motsvarande gäller för den besläktade frågeställningen om sambandet mellan nedrustning och utveckling.
Utskottet utgår från att regeringen fortsatt driver de här behandlade frågorna på sätt som befinns lämpligt.
Därmed får motionerna 1992/93:U258 (v) yrkande 16, 1992/93:U628 (kds) yrkande 4 samt 1992/93:U638 (s) yrkande 9 anses besvarade.
2.12 Minor m.m.
Motionerna
I motion 1992/93:U404 (s) yrkande 12 framhålls att miljontals landminor finns utspridda efter en rad inbördeskrig runt om i världen. Varje år lemlästas och dör hundratusentals människor till följd av kvarliggande minor. Motionärerna menar att Sverige internationellt bör verka för en begränsning av landminor och för en sanering av de värst drabbade länderna.
Också i motion 1992/93:U402 (s) skildras läget beträffande landminor. Motionärerna menar (yrkande 1) att riksdagen som sin mening bör ge regeringen till känna vad i motionen anförts därom. De kräver därutöver (yrkande 2) att Sveriges regering agerar för ett internationellt exportstopp för antipersonella minor och (yrkande 3) att Sverige beslutar följa USA:s exempel att införa ett totalt exportförbud gällande landminor under en tid av ett år.
I motion 1992/93:U402 (s) föreslås också (yrkande 4) att regeringen under 1993 tar kontakt med andra länder inom FN för att få till stånd en översyn av konventionen om inhumana vapen och därmed dess minprotokoll.
Även i motion 1992/93:U407 (kds) yrkande 1 föreslås att Sverige genom FN bör verka för att före 1993 års utgång få till stånd en översynskonferens av konventionen om inhumana vapen inkl. dess minprotokoll.
I motion 1992/93:U402 (s) krävs i yrkande 5 att regeringen ställer ytterligare teknologiska och personella resurser till förfogande för minröjning i de värst drabbade länderna och stödjer planerna på en FN-fond för minröjning samt (yrkande 6) att Sverige ansluter sig till uppfattningen att de länder som exporterat minor också åläggs ett särskilt ansvar för minröjning i de länder där minor fortfarande utgör fara för civilbefolkningen.
Också i motion 1992/93:U407 (kds) yrkande 2 anförs att ytterligare teknologiska och personella resurser bör ställas till förfogande för minröjning.
I samma motion, 1992/93:U407 (kds), yrkande 3 föreslås att Sverige genom bl.a. FN bör agera för ett internationellt exportstopp av antipersonella minor.
Utskottet
Utskottet har tidigare i olika sammanhang, senast i betänkandet 1992/93:UU15, haft anledning att behandla den i många länder bekymmersamma frågan om utspridda, omarkerade landminor. Som framgår av nämnda betänkande deltar Sverige i ett minröjningsprogram i Afghanistan. Sverige har under de senaste åren också deltagit i minröjningsprogram i flera andra av de värst drabbade länderna, däribland Kambodja. Sverige har dock begränsade möjligheter, vad gäller såväl teknologisk kompetens som personell kapacitet, att bistå med minröjning under de speciella förhållanden som råder i den typ av länder det oftast är fråga om. Det finns, enligt utskottets uppfattning, därför anledning att på detta område sträva efter ett internationellt samarbete genom FN.
Det är naturligen så att den som lagt ut minor utan erforderliga utmärkningar borde ansvara för minröjningen. Den civilbefolkning som drabbas av effekterna av de utlagda minorna är emellertid främst betjänt av att minröjning sker och att arbetet inte förhalas. Om de som lagt ut minorna inte tar sitt ansvar, löses problemet med minröjning bäst med gemensamma, av FN samordnade insatser.
Utskottet konstaterar att Sverige sedan många år verkat för en konferens för att se över 1981 års vapenkonvention. Syftet med en dylik översyn skulle bl.a. vara att täcka in nya vapenkategorier, vars användning bör förbjudas eller begränsas. Den tidigare Folkrättsdelegationen har tagit fram förslag som gäller laservapen och sjöminor. Delegationen har också noga följt utvecklingen beträffande landminor. Detta arbete fortsätter inom den sammanslagna Nedrustnings- och folkrättsdelegationen.
Under FN:s generalförsamling hösten 1992 visade flera länder intresse för att så snart som möjligt kalla in en konferens för att se över konventionen. Frankrike nämnde i detta sammanhang särskilt minfrågan. Enligt vad utskottet erfarit är det regeringens avsikt att under våren 1993 låta Utrikesdepartementets folkrättsjurister företa konsultationer i ett antal huvudstäder i syfte att få till stånd en översynskonferens. En sådan konferens skulle kunna överväga nya regler om förbud eller begränsningar i användningen av såväl land- som sjöminor, brandvapen och laservapen.
Sverige bör, enligt utskottets mening, verka för ett internationellt exportstopp för icke-självdesarmerande, antipersonella minor, ifall pågående konsultationer och diskussioner visar att ett dylikt förbud kan förväntas bli ett effektivt medel för att komma till rätta med det ovan beskrivna minproblemet.
Utskottet noterar i detta sammanhang att Sverige sedan 15 år tillbaka inte tillverkar eller exporterar den typ av enkla minor, utan självdesarmering, som nu orsakar så mycket lidande runt om i världen. Någon utveckling eller tillverkning av sådana minor finns inte planerad. Utskottet ser därför inte anledning att föreslå ett formellt, svenskt exportförbud.
Därmed anser utskottet motionerna 1992/93:U402 (s) yrkandena 1--6, 1992/93:U404 (s) yrkande 12 och 1992/93:U407 (kds) yrkandena 1--3 besvarade.
2.13 Verifikationsfrågor m.m.
Motionerna
I motion 1992/93:U403 (c) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att låta utreda förutsättningarna för ett civilt multinationellt övervakningscentrum placerat på Gotland. Motionären menar att ett dylikt centrum skulle förbättra samarbetet mellan länderna och att den säkerhetspolitiska osäkerheten i Östersjöområdet därmed skulle minska. Förutom de rent säkerhetspolitiska skälen åberopar motionären även ett antal civila skäl såsom sjöräddning, fiskeövervakning, havsforskning, smuggling av flyktingar, vapen och narkotika samt den kraftigt ökande fartygs- och turisttrafiken.
I motion 1992/93:U404 (s) yrkande 9 konstateras att den existerande konventionen om biologiska vapen saknar adekvata verifikationsinstrument. Motionärerna begär att regeringen tar initiativ för att konventionen skall förstärkas med nödvändiga dylika.
Utskottet
Utskottet finner inte att något i de verksamheter som berörs i motionen särskilt motiverar förslaget om att låta tillsätta en utredning angående förutsättningarna för ett civilt multinationellt övervakningscentrum placerat på Gotland.
Därmed avstyrks motion 1992/93:U403 (c).
Utskottet konstaterar att 1972 års konvention mot biologiska vapen saknar kontrollmöjligheter. Enligt utskottets mening är detta en allvarlig brist. Det nyligen undertecknade avtalet mot kemiska vapen innehåller unika och heltäckande verifikationsåtgärder. Detta bör ge incitament till liknande kontrollsystem på närliggande områden, exempelvis vad avser biologiska vapen.
Sverige har tagit en mycket aktiv del i de expertförhandlingar om en möjlig verifikationsregim, kopplad till konventionen mot biologiska vapen, vilka pågår i Genève. Expertgruppen skall slutföra sitt arbete under 1993. Enligt vad utskottet erfarit avser regeringen att fortsatt verka för att konventionen förstärks med kontrollmöjligheter.
Därmed får motion 1992/93:U404 (s) yrkande 9 anses besvarad.
2.14 C-vapenavtalet
Motionen
I motion 1992/93:U404 (s) yrkande 8 konstateras att ett avtal, som totalförbjuder kemiska vapen undertecknades den 13 januari 1993 i Paris. Motionärerna begär att regeringen snabbt lägger fram förslag om ratificering av kemivapenavtalet och internationellt arbetar för att alla länder gör detsamma.
Utskottet
Utskottet noterar att regeringen helt nyligen avlåtit proposition i frågan (prop. 1992/93:181, Sveriges tillträde till Förenta nationernas konvention mot kemiska vapen). Enligt vad utskottet erfarit har regeringen bl.a. just genom att så snabbt efter avtalets undertecknande framlägga propositionen om ratifikation velat verka för att även andra länder snabbt ratificerar avtalet. Också på andra sätt verkar regeringen i denna riktning.
Därmed får motion 1992/93:U404 (s) yrkande 8 anses besvarad.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande nationella och internationella konflikter att riksdagen förklarar motionerna 1992/93:U258 yrkande 15 och 1992/93:U404 yrkande 5 besvarade med vad utskottet anfört, res. 1 (s) men. (v) - delvis
2. beträffande anslag för gemensam säkerhet att riksdagen förklarar motion 1992/93:U409 yrkande 7 besvarad med vad utskottet anfört, res. 2 (s)
3. beträffande svensk kompetens till det internationella freds- och nedrustningsarbetets förfogande att riksdagen förklarar motion 1992/93:U404 yrkande 2 besvarad med vad utskottet anfört,
4. beträffande stöd till "En dagordning för fred" att riksdagen förklarar motion 1992/93:U404 yrkande 3 besvarad med vad utskottet anfört,
5. beträffande förstärkning av FN:s fredsbevarande förmåga att riksdagen förklarar motionerna 1992/93:U404 yrkande 1, 1992/93:U408 yrkande 8, 1992/93:U409 yrkande 1 samt 1992/93:U649 (delvis) besvarade med vad utskottet anfört,
6. beträffande organisatoriska och administrativa aspekter på det svenska FN-engagemanget att riksdagen förklarar motion 1992/93:U649 (delvis) besvarad med vad utskottet anfört,
7. beträffande förstärkning av FN:s ekonomiska resurser för fredsbevarande insatser att riksdagen förklarar motion 1992/93:U409 yrkande 6 besvarad med vad utskottet anfört,
8. beträffande en utvidgning av ESK:s mandat att riksdagen förklarar motion 1992/93:U404 yrkande 4 besvarad med vad utskottet anfört,
9. beträffande en kärnvapenfri zon i Norden att riksdagen avslår motion 1992/93:U404 yrkande 17, res. 3 (s)
10. beträffande nordiskt försvarssamarbete att riksdagen avslår motion 1992/93:U408 yrkande 3,
11. beträffande svensk säkerhetspolitik att riksdagen förklarar motionerna 1992/93:U258 yrkande 18, 1992/93:U408 yrkandena 1 och 2 samt 1992/93:Fö318 yrkande 1 besvarade med vad utskottet anfört, men. (v) - delvis
12. beträffande översyn av den svenska utrikespolitiken att riksdagen avslår motion 1992/93:U409 yrkandena 2 och 3, res. 4 (s)
13. beträffande fredsbevarande och fredsskapande styrkor att riksdagen förklarar motionerna 1992/93:U405 samt 1992/93:U409 yrkandena 4 och 5 besvarade med vad utskottet anfört, res. 5 (s)
14. beträffande fullständigt provstoppsavtal att riksdagen förklarar motion 1992/93:U404 yrkande 13 besvarad med vad utskottet anfört,
15. beträffande studiet av de miljömässiga konsekvenserna av kärnvapen att riksdagen förklarar motion 1992/93:U404 yrkande 14 besvarad med vad utskottet anfört,
16. beträffande kärnvapen till sjöss att riksdagen med avslag på motion 1992/93:U406 yrkandena 1 och 2 förklarar motion 1992/93:U404 yrkande 16 besvarad med vad utskottet anfört, res. 6 (s) men. (v) - delvis
17. beträffande internationella åtgärder mot och kontroll av kärnvapen att riksdagen förklarar motion 1992/93:U404 yrkandena 18 och 19 besvarade med vad utskottet anfört, res. 7 (s)
18. beträffande marin kärnkraft att riksdagen förklarar motion 1992/93:U404 yrkandena 20 och 21 besvarad med vad utskottet anfört,
19. beträffande radiologiska vapen och laservapen att riksdagen förklarar motion 1992/93:U404 yrkandena 10 och 11 besvarad med vad utskottet anfört,
20. beträffande icke-spridningsfördraget att riksdagen förklarar motion 1992/93:U404 yrkande 15 besvarad med vad utskottet anfört,
21. beträffande internationell vapenhandel att riksdagen förklarar motion 1992/93:U404 yrkande 7 besvarad med vad utskottet anfört, res. 8 (s)
22. beträffande minskade utgifter för konventionella rustningar att riksdagen förklarar motion 1992/93:U404 yrkande 6 besvarad med vad utskottet anfört,
23. beträffande militära resurser och miljön att riksdagen förklarar motion 1992/93:U404 yrkande 22 och 23 besvarad med vad utskottet anfört, res. 9 (s)
24. beträffande överföring av militära resurser till andra ändamål att riksdagen förklarar motionerna 1992/93:U258 yrkande 16, 1992/93:U628 yrkande 4 samt 1992/93:U638 yrkande 9 besvarade med vad utskottet anfört,
25. beträffande minor att riksdagen förklarar motionerna 1992/93:U402 yrkandena 1--6, 1992/93:404 yrkande 12 samt 1992/93:U407 yrkandena 1--3 besvarade med vad utskottet anfört, res. 10 (s)
26. beträffande verifikationsfrågor att riksdagen med avslag på motion 1992/93:U403 förklarar motion 1992/93:U404 yrkande 9 besvarad med vad utskottet anfört,
27. beträffande C-vapenavtalet att riksdagen förklarar motion 1992/93:U404 yrkande 8 besvarad med vad utskottet anfört.
Stockholm den 6 maj 1993
På utrikesutskottets vägnar
Daniel Tarschys
I beslutet har deltagit: Daniel Tarschys (fp), Pierre Schori (s), Nic Grönvall (m), Mats Hellström (s), Maj Britt Theorin (s), Inger Koch (m), Nils T Svensson (s), Margareta Viklund (kds), Lars Moquist (nyd), Viola Furubjelke (s), Karl-Göran Biörsmark (fp), Kristina Svensson (s), Göran Lennmarker (m) och Birgitta Hambraeus (c).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Bertil Måbrink (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Reservationer
1. Nationella och internationella konflikter (mom. 1)
Pierre Schori, Mats Hellström, Maj Britt Theorin, Nils T Svensson, Viola Furubjelke och Kristina Svensson (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10 börjar med "Särskilt är detta fallet" och slutar med "yrkande 5 anses besvarade." bort ha följande lydelse:
FN och ESK har på olika sätt sökt stärka sin potential för att öka möjligheterna att finna fredliga lösningar på konflikter, oavsett om dessa varit nationella eller internationella.
Det kan förmodas att förslagen från den oberoende internationella kommission, som under Ingvar Carlssons ledning nu arbetar med bl.a. frågor om globalt ledarskap och FN:s framtida uppgifter, kommer att ytterligare understryka vikten av att avsätta resurser för att kunna hantera denna utveckling.
Riksdagen har vid flera tidigare tillfällen -- bl.a. med anledning av socialdemokratiska och folkpartistiska motioner -- uttalat sin sympati och förslag i linje med vad som resovisats ovan. Trots riksdagens uttalade förväntningar om initiativ och förslag i denna riktning från regeringshåll, har sådana saknats. Eftersom dessa frågor rör ett viktigt och växande säkerhetspolitiskt område, är det av stor betydelse att hittillsvarande huvudsakligen avvaktande hållning bryts och ersätts av ett aktivt agerande.
I kraft av sin historia och traditionella ställning har Sverige ovanligt goda förutsättningar att göra insatser i fråga om förhandling, medling samt försoning i nationella och internationella konflikter. Enligt utskottets uppfattning bör, mot denna bakgrund, en utredning snarast tillsättas med uppgift att fördjupa analysen i dessa frågor och att föreslå formerna och resurserna för hur svenska insatser på dessa områden skall kunna stärkas. Detta bör ges regeringen till känna.
Utskottet tillstyrker därmed motion 1992/93:U404 (s) yrkande 5. Motion 1992/93:U258 (v) yrkande 15 får anses besvarad med vad utskottet ovan anfört.
dels att moment 1 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
1. beträffande nationella och internationella konflikter att riksdagen med bifall till motion 1992/93:U404 yrkande 5 och med besvarande av motion 1992/93:U258 yrkande 15 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
2. Anslag för gemensam säkerhet (mom. 2)
Pierre Schori, Mats Hellström, Maj Britt Theorin, Nils T Svensson, Viola Furubjelke och Kristina Svensson (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10 börjar med "Med det vidgade" och på s. 11 slutar med "yrkande 7 anses besvarad." bort ha följande lydelse:
Utvecklingen i omvärlden kan, enligt utskottets mening, förväntas ställa allt högre krav på svenska insatser för att främja global solidaritet och säkerhet. Det kan t.ex. handla om civila insatser i anslutning till FN:s fredsinsatser, observatörer, förtroendeskapande åtgärder eller annat icke-militärt stöd i ESK:s regi m.m. Med nuvarande budgetstruktur skulle flera olika anslag komma att beröras. Vilket eller vilka anslag som berörs kan komma att variera väsentligt beroende på den uppkomna frågans karaktär.
Som framgått av årets budgetproposition har vissa anslag rörande svenska FN-styrkor m.m. samlats. Enligt utskottets mening är det ändamålsenligt att sammanföra anslag av denna typ. Utskottet menar dock att en utredning bör tillsättas med uppgift att framlägga ett samlat förslag om inrättandet av ett anslag för åtgärder relaterade till gemensam säkerhet. Detta bör ges regeringen till känna.
Därmed tillstyrks motion 1992/93:U409 (s) yrkande 7.
dels att moment 2 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
2. beträffande anslag för gemensam säkerhet att riksdagen med bifall till motion 1992/93:U409 yrkande 7 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
3. En kärnvapenfri zon i Norden (mom. 9)
Pierre Schori, Mats Hellström, Maj Britt Theorin, Nils T Svensson, Viola Furubjelke och Kristina Svensson (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 17 börjar med "En zon borde" och på s. 18 slutar med "yrkande 17." bort ha följande lydelse:
Nu har Europa totalt förändrats och en kraftig kärnvapennedrustning påbörjats. Enligt utskottets mening är tiden mogen för att aktualisera frågan om en nordisk zon. Kärnvapenfria zoner måste i dag ses som viktiga nedrustningssteg genom att de främjar processen mot en kärnvapenfri värld. En enhällig riksdag har under en följd av år uttalat sig för en kärnvapenfri zon i Norden. Sverige bör snarast ta initiativ till förverkligandet av en nordisk kärnvapenfri zon. Detta bör ges regeringen till känna.
Utskottet tillstyrker därmed motion 1992/93:U404 (s) yrkande 17.
dels att moment 9 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
9. beträffande en kärnvapenfri zon i Norden att riksdagen med bifall till motion 1992/93:U404 yrkande 17 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
4. Översyn av den svenska utrikespolitiken (mom. 12)
Pierre Schori, Mats Hellström, Maj Britt Theorin, Nils T Svensson, Viola Furubjelke och Kristina Svensson (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 21 börjar med "Utskottet har nyligen" och som på s. 22 slutar med "yrkandena 2--3." bort ha följande lydelse:
Utskottet delar det angelägna i vad som uttrycks i motion U409 (s) att Sverige måtte kunna bära sin del av det gemensamma internationella ansvaret. Utskottet tillstyrker därför motionens förslag om en nationell kommission för att se över Sveriges internationella ansvarstagande. Kommissionen bör gå djupare in på åtminstone fyra områden: gemensam säkerhet, biståndet, Östeuropasamarbetet och flyktingpolitiken.
Detta bör ges regeringen till känna.
Därmed tillstyrker utskottet motion 1992/93:U409 (s) yrkandena 2 och 3.
dels att moment 12 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
12. beträffande översyn av den svenska utrikespolitiken att riksdagen med bifall till motion 1992/93:U409 yrkandena 2 och 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
5. Fredsbevarande styrkor (mom.13)
Pierre Schori, Mats Hellström, Maj Britt Theorin, Nils T Svensson, Viola Furubjelke och Kristina Svensson (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 23 börjar med "Dessa överväganden" och slutar med "anses besvarade." bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening är det mot denna bakgrund väsentligt att regeringen snarast låter ta fram ett underlag i form av utrikespolitiska bedömningar, vilka kan ligga till grund för planeringen av en svensk frivillig fredsstyrka av brigadstorlek. Denna fredsbrigad bör finansieras inom det befintliga försvarsanslaget. Detta bör ges regeringen till känna.
Utskottet tillstyrker motion 1992/93:U409 (s) yrkandena 4 och 5. Med det anförda får motion 1992/93:U405 (nyd) anses besvarad.
dels att moment 13 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
13. beträffande fredsbevarande och fredsskapande styrkor att riksdagen med besvarande av motion 1992/93:U405 samt med bifall till motion 1992/93:U409 yrkande 4 och 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
6. Kärnvapen till sjöss (mom. 16)
Pierre Schori, Mats Hellström, Maj Britt Theorin, Nils T Svensson, Viola Furubjelke och Kristina Svensson (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 27 börjar med "Örlogsbesök i Sverige" och slutar med "alltjämt äger giltighet." bort utgå,
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 28 börjar med "Utskottet är av uppfattningen" och slutar med "yrkandena 1 och 2." bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att den ovan beskrivna utvecklingen måste ses som positiv och delvis som ett resultat av Sveriges enträgna arbete i FN och av det folkliga motståndet mot dessa vapen i många länder runt om i världen, inte minst de nordiska.
Tillbakadragandet innebär dock inte att alla dessa kärnvapen förstörs. En del, framför allt de farliga kryssningsmissilerna, har förts i land och finns tillgängliga för utplacering senare. Efter det kalla krigets slut är detta inte tillräckligt; målet måste vara att ett förbud mot dessa vapen kommer till stånd, och att de förstörs under internationell kontroll. Sverige bör verka för detta och för att frågan om kärnvapen till sjöss även fortsättningsvis drivs också i internationella fora. Detta bör ges regeringen till känna.
Därmed tillstyrks motion 1992/93:U404 (s) yrkande 16. Utskottet avstyrker motion 1992/93:U406 yrkande 1 och 2.
dels att moment 16 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
16. beträffande kärnvapen till sjöss att riksdagen med avslag på motion 1992/93:U406 yrkande 1 och 2 samt med bifall till motion 1992/93:U404 yrkande 16 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
7. Internationella åtgärder mot och kontroll av kärnvapen (mom. 17)
Pierre Schori, Mats Hellström, Maj Britt Theorin, Nils T Svensson, Viola Furubjelke och Kristina Svensson (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 28 börjar med "Det är väsentligt" och slutar med "säkerhetspolitiska lösningar." bort utgå,
dels att det efter den del av utskottets yttrande på s. 29 som slutar med "att tillgripa kärnvapen." bort läggas till ett stycke med följande lydelse:
Sverige bör framlägga förslag i FN om icke-första användning, icke-användning och traktatsfäst olagligförklarande av alla kärnvapen. Detta bör ges regeringen till känna.
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 30 börjar med "Utskottet framhåller" och slutar med "18--19 anses besvarade." bort ha följande lydelse:
Utskottet är emellertid av uppfattningen att en konkret början på arbetet med att ställa kärnvapnen under internationell kontroll kan göras genom att ett internationellt kärnvapenregister i FN:s regi snabbt upprättas, omfattande alla nationella arsenaler. Sverige bör därför i FN föreslå att kärnvapnen ställs under internationell kontroll och att ett internationellt kärnvapenregister upprättas. Detta bör ges regeringen till känna.
Därmed tillstyrks motion 1992/93:U404 (s) yrkandena 18 och 19.
dels att moment 17 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
17. beträffande internationella åtgärder mot och kontroll av kärnvapen att riksdagen med bifall till motion 1992/93:U404 yrkandena 18 och 19 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
8. Internationell vapenhandel (mom. 21)
Pierre Schori, Mats Hellström, Maj Britt Theorin, Nils T Svensson, Viola Furubjelke och Kristina Svensson (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 34 börjar med "Det beslut som fattats" och slutar med "yrkande 7 anses besvarad." bort ha följande lydelse:
Utskottet menar att detta skall ses som ett första, men inte tillfyllest, steg mot en begränsning och kontroll av den internationella vapenhandeln. Enligt utskottets mening bör en internationell, global regim under FN, vilken omfattar både köpare och säljare, sättas upp med uppgift att begränsa och kontrollera den internationella vapenhandeln. För att få denna funktion och för att vara heltäckande bör regimen omfatta också militär produktion, service och know-how. Varje land bör rapportera till FN om såväl sin vapenproduktion som sin export och import. Detta register bör vara tillgängligt för alla medlemsländer. FN bör sätta upp en kunskapsbank för information om den militära produktionen, exporten och importen.
Sverige har sommaren 1991 föreslagit detta vid nedrustningskonferensen i Genève.
Utskottet anser att Sverige i FN bör lägga förslag om en internationell regim för begränsning och kontroll av den internationella vapenhandeln, inklusive vapenproduktionen. Detta bör ges regeringen till känna.
Utskottet tillstyrker motion 1992/93:U404 (s) yrkande 7.
dels att moment 21 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
21. beträffande internationell vapenhandel att riksdagen med bifall till motion 1992/93:U404 yrkande 7 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
9. Militära resurser och miljön (mom. 23)
Pierre Schori, Mats Hellström, Maj Britt Theorin, Nils T Svensson, Viola Furubjelke och Kristina Svensson (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 36 börjar med "Sedermera har Sverige" och slutar med "FN:s nedrustningskommission (UNDC)." bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att regeringen i FN bör arbeta aktivt för att militära resurser skall komma till användning för att rädda och återställa miljön i enlighet med förslagen i nämnda FN-studie. Detta bör ges regeringen till känna.
dels att den del av utskottets yttrande på s. 36 som börjar med "Därmed anser" och slutar med "yrkandena 22 och 23 besvarad." bort ha följande lydelse:
Därmed tillstyrker utskottet motion 1992/93:U404 (s) yrkande 22. Yrkande 23 i nämnda motion anses besvarat.
dels att moment 23 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
23. beträffande militära resurser och miljön att riksdagen med besvarande av motion 1992/93:U404 yrkande 23 och med bifall till motion 1992/93:U404 yrkande 22 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
10. Minor (mom. 25)
Pierre Schori, Mats Hellström, Maj Britt Theorin, Nils T Svensson, Viola Furubjelke och Kristina Svensson (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 40 börjar med "ifall pågående konsultationer" och slutar med "yrkande 1--3 besvarade." bort ha följande lydelse:
Detta bör ges regeringen till känna.
USA har i oktober 1992 förbjudit all export av amerikanska landminor under ett år. Sverige bör följa det amerikanska exemplet och införa exportstopp av landminor. Även detta bör ges regeringen till känna.
dels att moment 25 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
25. beträffande minor att riksdagen med bifall till motion 1992/93:U402 yrkande 2 och 3 och med besvarande av motionerna 1992/93:U402 yrkandena 1 och 4--6, 1992/93:U404 yrkande 12 samt 1992/93:U407 yrkandena 1--3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet, eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.
Bertil Måbrink (v) anför:
Nationella och internationella konflikter (mom. 1)
Den blodiga tragedin i Bosnien får inte upprepas på andra håll, där latenta nationella och internationella konflikter hotar att övergå i militärt våld. Enbart i Europa finns ett 70-tal sådana konflikthärdar.
Fredsforskare hade varnat i flera år för konfliktriskerna i samband med Jugoslaviens upplösning. Men inga insatser gjordes för att förhindra att de bröt ut. Det räcker uppenbarligen inte med forskning, om politikerna inte handlar.
Vänsterpartiet föreslog att Sverige tar initiativ till en studie om vilka insatser som behövs för att undanröja de latenta konfliktorsakerna, och att denna bör leda till någon form av konfliktförebyggande givarmöte.
Jag anser att riksdagen med bifall till motion 1992/93:U258 (v) yrkande 15 som sin mening bör ge regeringen till känna vad ovan anförts om svenskt initiativ till en studie av vilka insatser som behövs för att undanröja latenta konfliktorsaker.
Svensk säkerhetspolitik (mom. 11)
Vänsterpartiet anser att den svenska säkerhetspolitiken inte skall bygga på medlemskap i Europeiska unionen. Neutralitetspolitiken skall upprätthållas med alliansfrihet i fred syftande till neutralitet i krig. Endast ett kollektivt säkerhetssystem omfattande hela Europa kan ge stabilitet i det nya Europa, dvs. ESK.
Därför anser jag att riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:U258 (v) yrkande 18 och 1992/93:Fö318 (v) yrkande 1 som sin mening bör ge regeringen till känna vad ovan anförts om neutralitetspolitiken.
Kärnvapen till sjöss (mom. 16)
Kärnvapnen i Sveriges närområde har minskat i antal för vissa slag. Men sjöburna kärnvapen finns kvar. Huruvida sådana vapen medförs vid besök av utländska örlogsfartyg i svenska hamnar, får vi inte veta. Kärnvapenstaterna har som praxis att varken bekräfta eller dementera förekomsten av kärnvapen ombord. Vänsterpartiet anser att vi har rätt att kräva större öppenhet. Vi anser att Sverige bör begära skriftliga garantier för att vår kärnvapenfrihet verkligen respekteras, och att Sverige skall ta upp denna fråga i ESK för att få en överenskommelse om att kärnvapenstaterna skall respektera de kärnvapenfria staternas status.
Jag anser därför att riksdagen med bifall till motion U406 yrkande 1 som sin mening bör ge regeringen till känna vad ovan anförts om att den som villkor för främmande örlogsbesök bör begära skriftliga garantier för att de gästande fartygen inte är utrustade med kärnvapen.
Jag anser även att riksdagen med bifall till motion U406 yrkande 2 som sin mening bör ge regeringen till känna vad ovan anförts om svenskt initiativ i ESK om en överenskommelse om att respektera de kärnvapenfria staternas status.
Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under mom. 1, 11 och 16 borde ha hemställt:
1. beträffande nationella och internationella konflikter att riksdagen med bifall till motion 1992/93:U258 yrkande 15 och med anledning av motion 1992/93:U404 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad som ovan anförts,
11. beträffande svensk säkerhetspolitik att riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:U258 yrkande 18 och 1992/93:Fö318 yrkande 1 och med avslag på motion 1992/93:U408 yrkande 1 och 2 som sin mening ger regeringen till känna vad som ovan anförts,
16 beträffande kärnvapen till sjöss att riksdagen med bifall till motion 1992/93:U406 yrkande 1 och 2 samt med besvarande av motion 1992/93:U404 yrkande 16 som sin mening ger regeringen till känna vad som ovan anförts.
Särskilt yttrande
Fredsbevarande och fredsskapande styrkor (mom. 13)
Lars Moquist (nyd) anför:
Ny demokrati anser att Sverige bör verka för att en internationell, fredsskapande militär styrka upprättas och underställs FN:s säkerhetsråd. Samtidigt måste den internationella domstolen accepteras av medlemsländerna som högsta organ för lösning av internationella konflikter.
Sverige måste självklart vara berett att -- tillsammans med andra stater -- ingripa för att lösa pågående konflikter även då öppna strider förekommer. Ingripande bör ske med trupp, inte bara med diplomatiska uttalanden.
En internationell militär styrka, som kan ges en roll liknande den som polisen har i en enskild stat, bör bildas så snart som möjligt. Sverige kan och bör spela en aktiv och pådrivande roll i denna fråga.
Försvarsutskottets yttrande
1992/93:FöU7y
Bilaga 1
Svensk frivillig fredsstyrka
Till utrikesutskottet
Utrikesutskottet har den 9 februari 1993 berett försvarsutskottet tillfälle att senast den 16 april avge yttrande över motion 1992/93:409 yrkande 4.
Bakgrund
Allmänt
Sedan år 1948 har FN organiserat 27 fredsbevarande operationer, varav åtta bara under de senaste två åren. Över 50000 militärer och 10000 civila tjänstgör nu i fredsbevarande operationer på fem kontinenter. Kostnaden var ca 3 miljarder dollar år 1992, fyra gånger högre än den tidigare noterade högsta årskostnaden.
Merparten av de FN-operationer som startats under senare år är av det traditionella fredsbevarande slaget (peace-keeping). Detta innebär bl.a. att berörda parter har givit sitt samtycke till operationen och att de i princip är beredda att samarbeta med FN. En ny form av fredsbevarande operationer är insatser i preventivt syfte. En fredsbevarande styrka sänds ut till ett område redan innan en konflikt brutit ut för att genom sin blotta närvaro ha en återhållande verkan på parterna. Den nyligen grupperade nordiska bataljonen i Makedonien är det första exemplet härpå.
Ett antal beslut av FN:s säkerhetsråd under senare år har emellertid också visat att en glidning är på gång från traditionella fredsbevarande operationer mot militära insatser under stadgans kapitel VII. I denna typ av operationer behövs formellt inte parternas samtycke, eller ens vilja att samarbeta med FN. Tvärtom, kan det ofta gälla att genom olika grader av tvång försöka förmå en eller flera parter att agera på visst sätt.
Kriget i före detta Jugoslavien och svälten i Somalia hör till de faktorer som givit ny intensitet till den internationella debatten om kollektiv säkerhet och möjligheter att agera genom FN för att komma till rätta med hotande situationer. FN:s generalsekreterare, Boutros Boutros-Ghali, har i sin rapport "En dagordning för fred" förespråkat såväl att militära styrkor ställs till FN:s förfogande på permanent basis som att en ny typ av styrkor skapas som med kort varsel kan sättas in för att tvinga parterna att respektera t.ex. en överenskommelse om eldupphör.
Några konkreta erfarenheter från renodlade FN-operationer under kapitel VII finns egentligen ännu inte. De mer spektakulära militära insatserna under senare år -- utdrivandet av Irak från Kuwait och operationer för att säkra biståndet till Somalia -- var visserligen auktoriserade av säkerhetsrådet under kapitel VII, men genomfördes i ingendera fallen av FN utan av USA-ledda koalitioner.
Enligt bedömning av den svenska FN-delegationen torde det inom överskådlig framtid inte finnas förutsättningar att medlemsstater sluter avtal med säkerhetsrådet -- enligt kapitel 43 i FN-stadgan -- om att ställa trupp till FN:s förfogande för militära insatser under kapitel VII. Det bedöms inte heller troligt att det kommer att skapas några permanenta FN-styrkor under generalsekreterarens befäl. Det bedöms dock finnas goda möjligheter till förbättringar för att öka tillgängligheten av trupp för fredsbevarande (peace-keeping), kanske också fredsframtvingande (peace enforcement), operationer inom ramen för gällande praxis. Ansvaret för att genomföra dessa förbättringar ligger i hög grad hos medlemsstaterna.
Svenska FN-insatser
Enligt den nya lagen (1992:1153) om väpnad styrka för tjänstgöring utomlands, som gäller från den 1 januari 1993, finns möjlighet för regeringen att efter framställning från FN eller ESK ställa personal ur den utlandsstyrka som enligt lagen skall finnas organiserad inom försvarsmakten till förfogande för att delta i fredsbevarande verksamhet.
I lagen anges att högst 3000 personer ur utlandsstyrkan samtidigt får tjänstgöra utomlands i väpnad tjänst. Det svenska deltagandet i fredsbevarande insatser ligger sedan senare delen av 1980-talet på tämligen konstant nivå om 700--1000 man. År 1987 var Sverige störst bland FN:s truppbidragsgivare. Mot bakgrund av den stora ökningen av FN:s fredsfrämjande insatser intog Sverige hösten 1992 29:e platsen i FN:s "rankinglista". Det svenska deltagandet i FN-operationer har i februari 1993 ökat till knappt 1200 personer med en årskostnad om ca 520 miljoner kronor. För närvarande gäller att försvarsmakten skall ha beredskap för ytterligare insatser utomlands med skytteförband på 200 personer och 20 militära observatörer och civilpoliser.
Fr.o.m. budgetåret 1993/94 finansieras Sveriges deltagande i FN:s och ESK:s fredsfrämjande verksamhet över Utrikesdepartementets huvudtitel. Följande anslag berörs:
B 1. 115 miljoner kronor (Sveriges bidrag till de obligatoriska kostnaderna för FN:s fredsbevarande operationer.)
B 9. 407 miljoner kronor (Kostnader i Sverige och utomlands för Sveriges deltagande med personal i FN:s fredsbevarande operationer.)
C 1. 150 miljoner kronor (Kostnader för FN:s civila insatser för fred och återuppbyggnad inom ramen för FN:s fredsbevarande operationer. Medlen avses för insatser i u-länder. Undantagsvis kan medlen användas för liknande insatser i ESK:s regi.)
Motionen
I partimotion U409 (s) föreslås att regeringen snarast inleder en planering för en frivillig fredsstyrka av brigadstorlek. Denna fredsbrigad bör finansieras inom det befintliga försvarsanslaget.
Som bakgrund till förslaget anförs bl.a. följande:
I juni 1992 presenterade generalsekreterare Boutros-Ghali det hittills mest genomarbetade och detaljerade förslaget om fredsbevarande operationer i en ny tid. Hans "Dagordning för fred" var en enträgen uppmaning till världssamfundet att inte låta en historisk chans gå till spillo. Han konstaterade att villigheten hos medlemsstaterna att delta i fredsbevarande operationer var stor. Men beredskapen, att ställa upp med erforderlig snabbhet och med de speciella och varierande typer av förband som olika situationer kan kräva, saknades. Boutros-Ghali föreslog därför att medlemsländerna vidtog åtgärder som ökade förmågan att snabbt kunna tillmötesgå förfrågningar om fredsbevarande insatser.
I Norge och Danmark har man vidtagit åtgärder som är direkt relaterade till Boutros-Ghalis "Dagordning för fred". Man understryker nödvändigheten av att anpassa försvarsmakten till det förändrade världsläget.
I Norge utvidgar man den norska FN-beredskapsstyrkan från 1330 till 2000 man, vilket är på samma nivå som finns i Finland. Regeringen understryker i sin proposition "Beredskap för fred -- Om Norges framtida militära FN-engagement och FN:s roll som konfliktlösare", att fortsatt gäller frivillighet för deltagande och att kostnaderna skall rymmas inom gällande försvarsram. Man föreslår vidare inrättandet av ett nationellt kompetens- och utbildningsinstitut för fredsbevarande operationer. Samtidigt har man erbjudit FN att till institutet anknyta ett internationellt center med samma syfte.
I Danmark har man gått ännu längre. Inom ramen för folketingets nya försvarsavtal för 1993/94 har samtliga partier överenskommit om upprättande av en dansk internationell fredsstyrka. Med direkt referens till Boutros-Ghalis appell kommer Danmark från 1993 att förbereda en styrka av brigadstorlek, ca 4500 man, för fredsbevarande och fredsskapande insatser.
Det har med all önskvärd tydlighet framgått av generalsekreterarens rapport och uttalanden, att medlemsstaternas förmåga att på ett snabbt och ändamålsenligt sätt möta en ny tids utmaningar inte är tillfredsställande. Mycket mänskligt lidande, konflikter och krigshandlingar skulle ha kunnat undvikas, om FN haft tillgång till insatsberedd personal. För att klara dessa angelägna uppgifter krävs att medlemsstaterna inte bara har beredskap för tillfälliga insatser utan också inrättar allsidigt utbildade, permanenta styrkor för FN-insatser.
I motionen hemställer motionärerna i yrkande 4, med hänvisning till det anförda, att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att den snarast bör inleda planeringen för upprättande av en svensk frivillig fredsstyrka av brigadstorlek för fredsbevarande insatser i enlighet med vad som anförts i motionen.
I partimotion Fö316 (s), som avses behandlas i betänkande 1992/93:FöU9, berörs frågan i samband med att några utgångspunkter för framtida förändringar av försvaret redovisas enligt följande:
Vi är naturligtvis inte främmande för att krigsorganisationen kan komma att krympas ytterligare när nästa försvarsbeslut tas 1997. Enligt många bedömare är exempelvis 16 brigader en större organisation än som långsiktigt kan förnyas utan kraftigt höjda försvarsanslag kring sekelskiftet. Eftersom längre politiska förvarningstider förutses kan förmågan till återtagning komma att prioriteras högre. Det kan också bli aktuellt att under 90-talet omvandla en brigad till en frivillig "FN-brigad", som kan mobiliseras med kort varsel, när FN:s säkerhetsråd begär det. Erfarenheterna av den verksamhet i FN:s tjänst som utförs av civila myndigheter, t.ex. Räddningsverket, är goda och kan ytterligare utvecklas.
Försvarsutskottet
Utskottet vill inledningsvis framhålla att Sverige har en lång tradition av medverkan i FN:s fredsbevarande styrkor. Betydelsen av dessa insatser är stor.
Utskottet kan konstatera att regeringen den 11 mars givit Överbefälhavaren i uppdrag att senast den 5 maj 1993 redovisa vilka konsekvenser och eventuella kostnadsökningar det innebär att utöka det nuvarande resultatkravet till att omfatta en infanteribataljon om ca 700 personer med flexibilitet avseende uppgifter och 50 militära observatörer/monitorer. Överbefälhavaren skall vid samma tillfälle redovisa en plan för uppsättning av ett särskilt förband för beväpnad eskort- och transporttjänst redan under budgetåret 1993/94.
Utskottet finner att det i Sverige liksom i andra länder vidtas åtgärder för att förbättra beredskapen att medverka i FN:s fredsfrämjande insatser. Regeringens initiativ har enligt utskottets mening rätt inriktning. Enligt vad utskottet har erfarit kommer mer långsiktiga frågor, såsom det föreslagna upprättandet av en brigad för frivillig FN-tjänst, att behandlas i förberedelserna inför nästa försvarsbeslut.
Utskottet anser att motionärernas syfte i betydande utsträckning kan komma att tillgodoses genom de olika åtgärder som vidtas. Något uttalande av riksdagen är därför inte påkallat.
Stockholm den 30 mars 1993
På försvarsutskottets vägnar
Arne Andersson
I beslutet har deltagit: Arne Andersson (m), Sture Ericson (s), Wiggo Komstedt (m), Iréne Vestlund (s), Lars Sundin (fp), Ingvar Björk (s), Gunhild Bolander (c), Christer Skoog (s), Jan Erik Ågren (kds), Robert Jousma (nyd), Stig Grauers (m), Karin Wegestål (s), Henrik Landerholm (m), Britt Bohlin (s), Jan-Olof Franzén (m), Sven-Olof Petersson (c) och Åke Carnerö (kds).
Innebörden av vissa förkortningar
C-vapenavtalet FN:s konvention mot kemiska vapen CD FN:s nedrustningskonferens i Genève CTBT avtal om fullständigt stopp för alla kärnvapenprov EG/EU Europeiska gemenskapen/Europeiska unionen ESK Europeiska säkerhetskonferensen GEF Global Environment Facility IAEA Internationella atomenergiorganet IMO Internationella sjöfartsorganisationen MR mänskliga rättigheter NNSC de neutrala staternas kontrollkommission (i Korea) NPT fördraget om icke-spridning av kärnvapen START I Treaty on the Reduction and Limitation of Strategic Offensive Arms; avtal 1991 mellan USA och Sovjetunionen om begränsning av strategiska kärnvapen. Genom det s.k. Lissabon-protokollet 1992 blev även Ukraina, Vitryssland och Kazakstan parter till avtalet. START II Treaty on Further Reduction and Limitation of Strategic Offensive Arms, avtal 1993 mellan USA och Ryssland om begränsning av strategiska kärnvapen. UNCED FN:s konferens om miljö och utveckling UNDC FN:s nedrustningskommission UNIIMOG FN:s militära observatörsgrupp i Iran och Irak UNSCEAR FN:s vetenskapliga kommitté för atomstrålningens verkningar UNTAG FN:s Namibiakår.
Innehållsförteckning
Sammanfattning 1 Motionerna 1 1 Den internationella bakgrunden och Sveriges säkerhetspolitik 5 1.1 Propositionen (prop. 1992/93:100 bil. 4, s. 1--38) 5 1.2 Nedrustningsåtgärder 9 1.3 FN:s roll m.m. 11 1.4 Säkerhet och samarbetsmönster i Europa 15 1.5 Svensk säkerhetspolitik 18 2 Sverige och internationella nedrustningsansträngningar 24 2.1 Fullständigt provstoppsavtal 24 2.2 Studiet av de miljömässiga konsekvenserna av kärnvapen 25 2.3 Kärnvapen till sjöss 26 2.4 Internationella åtgärder mot och kontroll av kärnvapen 28 2.5 Marin kärnkraft 30 2.6 Radiologiska vapen, laservapen m.m. 31 2.7 Icke-spridningsfördraget (NPT) 32 2.8 Internationell vapenhandel m.m. 33 2.9 Minskade utgifter för konventionella rustningar 34 2.10 Militära resurser och miljön 35 2.11 Överföring av militära resurser till andra ändamål 36 2.12 Minor m.m. 38 2.13 Verifikationsfrågor m.m. 40 2.14 C-vapenavtalet 41 Hemställan 41 Reservationer 44 1. Nationella och internationella konflikter (mom. 1) 44 2. Anslag för gemensam säkerhet (mom. 2) 45 3. En kärnvapenfri zon i Norden (mom. 9) 45 4. Översyn av den svenska utrikespolitiken (mom. 12) 46 5. Fredsbevarande och fredsskapande styrkor (mom. 13)46 6. Kärnvapen till sjöss (mom. 16) 47 7. Internationella åtgärder mot och kontroll av kärnvapen (mom. 17) 47 8. Internationell vapenhandel (mom. 21) 48 9. Militära resurser och miljön (mom. 23) 49 10. Minor (mom. 25) 49 Meningsyttring av suppleant 50 Särskilt yttrande 51 Försvarsutskottets yttrande 52 Innebörden av vissa förkortningar 56