Rwandatribunalen
Betänkande 1995/96:JuU8
Justitieutskottets betänkande
1995/96:JUU08
Rwandatribunalen
Innehåll
1995/96 JuU8
Sammanfattning
I detta betänkande tillstyrker utskottet ett lagförslag som gör det möjligt för Sverige att verkställa framställningar om utlämning och andra former av internationell rättshjälp till den av FN:s säkerhetsråd inrättade Internationella tribunalen för Rwanda. Lagförslaget ger också möjlighet till att i Sverige i vissa fall verkställa fängelsestraff som utdömts av Rwandatribunalen eller Jugoslavientribunalen.
Propositionen
I proposition 1995/96:48 har regeringen (Justitiedepartementet) föreslagit att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till 1. lag om ändring i lagen (1994:569) med anledning av inrättandet av Internationella tribunalen för brott i f.d. Jugoslavien, 2. lag om ändring i lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall. Lagförslagen, som granskats av Lagrådet, har fogats till betänkandet, se bilaga.
Utskottet
Inledning Den 25 maj 1993 antog Förenta nationernas (FN) säkerhetsråd resolution 827 (1993) om att inrätta en internationell tribunal för att beivra brott mot internationell humanitär rätt och krigets lagar som begåtts i f.d. Jugoslavien (Jugoslavientribunalen). Sverige har därefter genomfört lagstiftning om Sveriges skyldighet att bistå tribunalen med utlämning och andra former av internationell rättshjälp (prop. 1993/94:142, JuU29, rskr. 376, SFS 1994:569-571). De svenska reglerna har tagits in i den särskilda lagen (1994:569) med anledning av inrättandet av Internationella tribunalen för brott i f.d. Jugoslavien. Lagen hänvisar i möjligaste utsträckning till den befintliga svenska lagstiftningen om internationell rättshjälp på brottmålsområdet. Den 8 november 1994 antog säkerhetsrådet resolution 955 (1994) om att inrätta en internationell tribunal för att beivra folkmord och andra allvarliga brott mot internationell humanitär rätt som begåtts under år 1994 i Rwanda eller av medborgare i Rwanda på angränsande staters territorium (Rwandatribunalen). I den nu aktuella propositionen lämnas förslag till bl.a. den lagstiftning som krävs för att Sverige skall kunna uppfylla de förpliktelser som följer av resolutionen om inrättandet av Rwandatribunalen. Till grund för propositionen ligger ett utkast till lagrådsremiss som Riksåklagaren, Rikspolisstyrelsen och Kriminalvårdsstyrelsen getts tillfälle att lämna synpunkter på.
Bakgrund Den 6 april 1994 omkom Rwandas och Burundis presidenter vid en flygolycka intill flygplatsen i Rwandas huvudstad Kigali. Händelsen utlöste omfattande stridigheter och massakrer på etnisk grund som enligt rapporter också innebar allvarliga kränkningar av internationell humanitär rätt. FN:s säkerhetsråd uttryckte i en resolution i maj 1994 stark oro över de fortlöpande rapporterna om omfattande, systematiska och flagranta kränkningar av internationell humanitär rätt i Rwanda. Rådet påtalade särskilt att gärningar som begås i avsikt att, helt eller delvis, förinta en etnisk grupp utgjorde ett brott mot folkrätten. Vidare fastställde rådet i samma resolution att situationen i Rwanda utgjorde ett hot mot fred och säkerhet i området. Efter undersökning av en av generalsekreteraren tillsatt expertkommission fastställde säkerhetsrådet i en resolution 955 (1994) den 8 november 1994 att situationen i Rwanda fortsatte att utgöra ett hot mot internationell fred och säkerhet och beslutade, med stöd av kapitel VII i FN:s stadga, att inrätta en internationell tribunal för lagföring av personer ansvariga för brott mot den humanitära rätten i Rwanda och dess grannstater under år 1994 och att anta en stadga för tribunalen. Resolutionen och stadgan finns intagna i svensk översättning i propositionen (bilagorna 1 och 2). Bestämmelserna i kapitel VII i FN:s stadga ger säkerhetsrådet behörighet att vidta åtgärder för att upprätthålla eller återställa internationell fred och säkerhet, och sådana beslut är bindande för alla FN:s medlemsstater. Rwandatribunalens fullständiga namn är Internationella brottmålstribunalen för lagföring av personer som är ansvariga för folkmord och andra allvarliga överträdelser av internationell humanitär rätt begångna på Rwandas territorium, och av rwandiska medborgare som är ansvariga för folkmord och andra liknande brott som har begåtts på grannländernas territorium mellan den 1 januari 1994 och den 31 december 1994. Tribunalen skall ha sitt säte i Arusha i Tanzania och består av tre i förhållande till varandra självständiga delar: domstolen, åklagarmyndigheten och registratorskontoret. Domstolen är i sin tur uppdelad på två rättegångskamrar och en kammare för överklaganden. De sex domarna i tribunalens båda rättegångskamrar har valts av FN:s generalförsamling i en sluten omröstning den 25 maj 1995. Domarna har antagit en processordning för tribunalen. Rwandatribunalen skall ha viss institutionell samhörighet med Jugoslavientribunalen. Kammaren för överklagande är identisk med Jugoslavientribunalens och vidare är åklagarämbetet gemensamt för de båda tribunalerna. Ett mindre sambandskontor kommer att inrättas i Haag, där Jugoslavientribunalen har sitt säte. Rwandatribunalens stadga överensstämmer i huvudsak med stadgan för Jugoslavientribunalen. Sistnämnda stadga har utförligt kommenterats i proposition 1993/94:142 (s. 14-22) till vilket här hänvisas. Rwandatribunalen har kompetens att lagföra personer som är ansvariga för allvarliga brott mot internationell humanitär rätt begångna på Rwandas territorium och att lagföra rwandiska medborgare som är ansvariga för sådana brott begångna på grannstaternas territorier mellan den 1 januari 1994 och den 31 december 1994 i enlighet med vad stadgan föreskriver. Lagföring kan ske för vissa i stadgan uppräknade brott (artiklarna 2-4), det gäller bl.a. folkmord, brott mot mänskligheten och brott mot liv och hälsa, frihet och frid, sexualbrott m.m. Med folkmord förstås vissa avsiktliga handlingar som riktas mot en folkgrupp som sådan. Till grund ligger 1948 års folkmordskonvention. Med brott mot mänskligheten förstås brott som begås som en del av ett omfattande eller systematiskt angrepp riktat mot varje civilbefolkning på nationell, politisk, etnisk, rasmässig eller religiös grund och som avser mord, utrotning, förslavning, deportering, fängslande, tortyr, våldtäkt, förföljelse på politiska, rasmässiga och religiösa grunder samt andra inhumana handlingar. Som framgått ovan är alla FN:s medlemsstater folkrättsligt bundna genom säkerhetsrådets beslut om att inrätta Rwandatribunalen. Alla stater är således, enligt artikel 28 i tribunalens stadga, skyldiga att samarbeta med tribunalen angående förundersökning och åtal. Staterna skall vara tribunalen behjälplig i alla stadier av ett ärende och säkerställa att nationella myndigheter lämnar tribunalen rättsligt bistånd vid insamlande av bevis, hörande av vittnen, misstänkta och experter, identifiering och lokalisering av personer och delgivning. Medlemsstaterna skall vidare bistå tribunalen med att gripa eller häkta personer och överlämna eller överföra en tilltalad till tribunalen. Staterna är vidare skyldiga att tillförsäkra tribunalens tjänstemän privilegier och immunitet. Motsvarande förpliktelser gäller beträffande Jugoslavientribunalen.
Propositionen I propositionen föreslås lagändringar som gör det möjligt för Sverige att i samma utsträckning som i förhållande till Jugoslavientribunalen verkställa framställningar om utlämning och andra former av internationell rättshjälp till Rwandatribunalen. Enligt regeringsförslaget skall föreskrifterna i lagen (1994:569) med anledning av inrättandet av Internationella tribunalen för brott i f.d. Jugoslavien gälla även i förhållande till Rwandatribunalen. Den lagen avspeglar, anförs det, de lagstiftningsåtgärder som var nödvändiga för att uppfylla förpliktelserna i Jugoslavientribunalens stadga. Bestämmelserna om internationell rättshjälp, överförande av lagföring och doms rättskraft är identiska i de båda stadgorna och det bedöms att det inte finns några nytillkomna bestämmelser i Rwandatribunalens stadga som ställer krav på ytterligare lagstiftning. Vidare föreslås att lagen kompletteras med bestämmelser som gör det möjligt att i Sverige verkställa fängelsestraff som någon av tribunalerna ådömt en svensk medborgare eller en utlänning med hemvist i eller på annat sätt med stark anknytning till Sverige. Bakom detta förslag ligger att Sverige åtagit sig att gentemot Jugoslavientribunalen i vissa fall verkställa utdömda fängelsestraff. Åtagandet skall, anförs det, ses mot bakgrund av att en av förutsättningarna för att tribunalerna skall kunna fullgöra sina uppdrag är att enskilda stater åtar sig att verkställa fängelsestraff. Tribunalernas möjlighet att verka förutsätter således, anförs det i propositionen, att det finns en beredvillighet hos stater att medverka vid verkställighet av straff som tribunalerna utdömt. Något motsvarande åtagande har inte gjorts när det gäller Rwandatribunalen, men regeringen anser att samma överväganden kan göras beträffande fängelsestraff utdömt av denna tribunal. Frågan om verkställighet här i landet skall avgöras av regeringen. I propositionen föreslås också att det öppnas en möjlighet att tillåta transport genom Sverige av en person som av någon av tribunalerna ådömts ett fängelsestraff som skall verkställas i en annan stat. Slutligen föreslås att lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall skall omfatta Rwandatribunalen och till denna anknutna personer. Lagförslagen föreslås träda i kraft den 1 januari 1996.
Överväganden Utskottet delar de bedömningar som görs i propositionen och har inget att erinra mot de lagförslag som läggs fram.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande Rwandatribunalen att riksdagen antar det i proposition 1995/96:48 framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1994:569) med anledning av inrättandet av Internationella tribunalen för brott i f.d. Jugoslavien, 2. beträffande immunitet och privilegier att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall.
Stockholm den 21 november 1995
På justitieutskottets vägnar
Gun Hellsvik
I beslutet har deltagit: Gun Hellsvik (m), Lars- Erik Lövdén (s), Birthe Sörestedt (s), Göran Magnusson (s), Sigrid Bolkéus (s), Göthe Knutson (m), Märta Johansson (s), Ingbritt Irhammar (c), Margareta Sandgren (s), Anders G Högmark (m), Siw Persson (fp), Ann-Marie Fagerström (s), Alice Åström (v), Pär Nuder (s), Maud Ekendahl (m) och Kia Andreasson (mp).
Regeringens lagförslag
Innehållsförteckning
Sammanfattning................................... 1 Propositionen.................................... 1 Utskottet........................................ 1 Inledning...................................... 1 Bakgrund....................................... 2 Propositionen.................................. 3 Överväganden................................... 4 Hemställan..................................... 4 Regeringens lagförslag..................... 6