Rörelseregler för bank m.m.
Betänkande 1990/91:NU41
Näringsutskottets betänkande
1990/91:NU41
Rörelseregler för bank m.m.
Innehåll
1990/91 NU41
Ärendet
I detta betänkande behandlas
dels proposition 1990/91:154 (finansdepartementet) om rörelseregler för bank m.m.,
dels sju motioner som har väckts med anledning av denna proposition,
dels proposition 1990/91:136 (finansdepartementet) om ändringar i sparbankslagen, i vad avser två av de däri framlagda lagförslagen,
dels proposition 1990/91:142 (finansdepartementet) om handel och tjänster på värdepappersmarknaden, m.m., i vad avser två av de däri framlagda lagförslagen,
dels -- delvis -- en motion som har väckts med anledning av denna proposition,
dels -- helt eller delvis -- sex motioner från allmänna motionstiden med yrkanden rörande bankrörelse m.m.
Upplysningar i ärendet har inför utskottet lämnats av näringsfrihetsombudsmannen Gunnar Hermanson och av generaldirektör Anders Sahlén, bankinspektionen.
Den senare har tillställt utskottet en promemoria om postservice på bankkontor m.m. Överdirektör Stig Danielsson, bankinspektionen, har på begäran lämnat kommentarer i form av en promemoria angående kapitaltäckningskrav för krediter mot säkerhet i jordbruksfastighet.
Svenska bankföreningen har inkommit med två skrivelser och Sveriges föreningsbankers förbund med en skrivelse i ärendet. Med anledning av den senare organisationens skrivelse har skatteutskottet avgivit yttrande (1990/91:SkU5y). Detta återges som bilaga 6 (s.45).
Sammanfattning
Utskottet tillstyrker att bankrörelselagen, försäkringsrörelsen och ett antal andra lagar ändras, i allt väsentligt enligt regeringens förslag. Tidpunkten för ikraftträdandet förskjuts dock en månad, till den 1augusti 1991.
De nya bestämmelserna tillåter branschglidning inom den finansiella sektorn, dvs. en ägarmässig integration mellan banker och andra finansinstitut å ena sidan, försäkringsbolag å den andra. Det krävs emellertid tillstånd för förvärv över branschgränserna. Utskottet betonar att konkurrensaspekter skall tillmätas vikt när tillståndsärendena avgörs. Kan konkurrenssituationen påverkas bör näringsfrihetsombudsmannen få yttra sig. En skärpt konkurrenslagstiftning är också ett önskemål; även möjligheter till uppbrytning av existerande företagskombinationer kan visa sig erforderliga. Vidare understryks betydelsen av att konsumenterna får tillräcklig insyn i och överblick över villkoren för bank- och försäkringstjänster. Om företagens och tillsynsmyndighetens insatser inte räcker till bör regeringen gripa in.
En ny beskrivning av begreppet bankverksamhet medför bl.a. att factoring och finansiell leasing av lös egendom kan bedrivas av en bank direkt. Inom en viss ram får bankerna, till skillnad från nu, förvärva aktier i placeringssyfte och lämna vinstandelslån. Utskottet vill att regeringen skall anmodas föreslå en lagändring som medger att bankkontor i glesbygd och på mindre orter kan åta sig postala göromål.
Bland övriga lagändringar kan nämnas följande. En beslutad omstrukturering av föreningsbanksrörelsen underlättas genom att en lokal föreningsbank får möjlighet att ta över en del av en central föreningsbanks rörelse. Finansbolag får ge ut obligationer. Det krävs i fortsättningen tillstånd om ett finansbolag vill öppna filial utomlands. Utländska finansiella företag får rätt till filialverksamhet i Sverige.
Från miljöpartiets sida avvisas regeringens förslag praktiskt taget helt. Likaså reserverar sig vänsterpartiets företrädare på åtskilliga punkter, bl.a. när det gäller branschglidning och rätt till aktieförvärv. Från borgerligt håll krävs i reservationer att bankerna får rätt att förvärva fast egendom i placeringssyfte (m, fp, c), att systemet med statliga representanter i affärsbankernas styrelser skall avskaffas (m, fp) och att affärsbankernas val av styrelseordförande inte längre skall behöva underställas regeringen för godkännande (m, fp, c). De båda sistnämnda frågorna och ytterligare ett par faller utanför propositionens område. En annan konstellation (fp, c, mp) står bakom en reservation som siktar till lindrigare kapitaltäckningskrav för krediter med säkerhet i jordbruksfastighet.
Alla reservationer finns uppräknade i innehållsförteckningen (s.48).
Propositioner
Proposition 1990/91:154
Huvudsakligt innehåll
Propositionen behandlar flera olika huvudområden. Det föreslås att rörelsereglerna för bank skall ändras. En ny beskrivning av begreppet bankverksamhet medför att bl.a. factoring och finansiell leasing av lös egendom får bedrivas i banken direkt. Förvärvsreglerna ändras så, att en bank inom en given ram får möjlighet att förvärva placeringsaktier. Inom denna ram får också kreditgivning ske genom t.ex. vinstandelslån. Den allmänna s.k. matchningsregeln vad gäller en banks in-, upp- och utlåning behålls men de särskilda begränsningarna avseende löptid och storlek för obligationsutgivningen tas bort.
I propositionen föreslås också regler för en integration mellan bankverksamhet och annan finansiell verksamhet å ena sidan och försäkringsverksamhet å andra sidan, s.k. branschglidning.
Vidare föreslås att det införs möjligheter för finansbolag att ge ut fordringsbevis avsedda för allmän omsättning, exempelvis obligationer. Samtidigt införs ett krav på tillstånd av bankinspektionen om ett finansbolag skall öppna filial utomlands eller förvärva organisationsaktier. Utländska finansiella företag föreslås få rätt att driva verksamhet från filial i Sverige enligt finansbolagslagen.
Slutligen föreslås att en lokal föreningsbank får möjlighet att ta över del av en central föreningsbanks rörelse. Syftet är att göra det möjligt för de centrala föreningsbankerna att erhålla en enhetlig struktur inför en inom föreningsbanksrörelsen planerad fusion mellan de centrala föreningsbankerna.
Hemställan
Regeringen föreslår -- efter föredragning av statsrådet Erik Åsbrink -- att riksdagen
dels antar av lagrådet granskade förslag till 1. lag om ändring i bankrörelselagen (1987:617), 2. lag om ändring i bankaktiebolagslagen (1987:618), 3. lag om ändring i förenings[banks]lagen (1987:620), 4. lag om ändring i lagen (1963:76) om kreditaktiebolag, 5. lag om ändring i lagen (1968:555) om rätt för utlänning och utländskt företag att idka näring här i riket, 6. lag om ändring i försäkringsrörelselagen (1982:713), 7. lag om ändring i lagen (1988:606) om finansbolag, och 8. lag om ändring i lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank,
dels antar förslag till lag om ändring i lagen (1991:000) om värdepappersrörelse.
Lagförslagen finns på s. 4--34 i propositionen.
Proposition 1990/91:136
Regeringen föreslår -- efter föredragning av statsrådet Erik Åsbrink -- såvitt här är i fråga att riksdagen antar av lagrådet granskade förslag till
5. lag om ändring i lagen (1982:617) om utländska förvärv av svenska företag,
6. lag om ändring i lagen (1990:655) om återföring av obeskattade reserver.
Lagförslagen finns på s. 11--13 i propositionen.
Propositionen har i övrigt behandlats i betänkandet 1990/91:NU34.
Proposition 1990/91:142
Regeringen föreslår -- efter föredragning av statsrådet Erik Åsbrink -- såvitt här är i fråga att riksdagen antar av lagrådet granskade förslag till
5. lag om ändring i lagen (1968:555) om rätt för utlänning och utländskt företag att idka näring här i riket.
18. lag om ändring i bankrörelselagen.
Lagförslagen finns på s.19 resp. s. 35 i propositionen.
Propositionen i övrigt har behandlats i betänkandet 1990/91:NU37.
Motioner
De motioner som har väckts med anledning av proposition 1990/91:154 är följande:
1990/91:N107 av Sigge Godin och Isa Halvarsson (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om postverkets möjligheter att sluta avtal med bank om posthantering.
1990/91:N108 av Per Westerberg m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen 1. hos regeringen begär förslag till lagregler om transparens av regler och villkor för konsumenter av bank- och försäkringstjänster i enlighet med vad som i motionen anförts, 2. hos regeringen begär förslag till s.k. antitrustlagstiftning i enlighet med vad som i motionen anförts, 3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om beaktande av konkurrenssituationen vid tillståndsgivning.
1990/91:N109 av Rolf L Nilson m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen 1. avslår regeringens förslag att banker skall få möjlighet att förvärva aktier i enlighet med vad som anförts i motionen, 2. avslår regeringens förslag att banker och försäkringsbolag skall få äga aktier i varandra och ingå i samma koncern, 3. hos regeringen begär förslag om ändring i lagen om finansbolag vad gäller bestämmande inflytande över försäkringsbolag i enlighet med vad som anförts i motionen, 4. avslår regeringens förslag om finansbolags möjlighet att ge ut obligationer i enlighet med vad som anförts i motionen, 5. avslår regeringens förslag om vitesförfarande i samband med obehörig finansieringsverksamhet.
1990/91:N110 av Nic Grönvall (m) vari yrkas att riksdagen beslutar om sådan ändring i lagstiftningen att banker även kan köpa fast egendom i enlighet med vad som anförts i motionen.
1990/91:N111 av Lars Norberg m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen 1. avslår samtliga lagförslag i proposition 1990/91:154 med undantag för 1kap. 5§ bankrörelselagen (1987:617), 2. som sin mening ger regeringen till känna de principer som enligt motionen bör vara vägledande för utvecklingen inom bank- och försäkringsväsendet, 3. hos regeringen begär att en utredning tillsätts med uppgift att utarbeta förslag för att främja decentralisering och mångsidighet och motverka spekulation inom bank- och försäkringsbranscherna.
1990/91:N112 av Hadar Cars m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen 1. beslutar om sådan ändring i lagstiftningen att banker även kan köpa fast egendom i enlighet med vad som anförts i motionen, 2. hos regeringen begär förslag till regler som möjliggör för kunderna att jämföra räntor och villkor i övrigt inom bank- och försäkringsverksamhet i enlighet med vad som anförts i motionen, 3. hos regeringen begär förslag till skärpt konkurrenslagstiftning för att undvika skadlig dominans i enlighet med vad som anförts i motionen, 4. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om betydelsen av konkurrenssituationen vid tillståndsgivningen.
1990/91:N113 av Håkan Hansson m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av konkurrenslagstiftning eller en särskild antitrust- eller kartellagstiftning på bankområdet.
Den motion som har väckts med anledning av proposition 1990/91:142 och behandlas här är
1990/91:N98 av Krister Skånberg (mp) såvitt gäller yrkandet (6) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ändrade instruktioner för bankinspektionen, bl.a. för att hindra bankerna från att vältra över sina spekulationsförluster på småsparare och allmänhet genom alltmer hämningslösa uttag av avgifter.
De motioner från allmänna motionstiden som behandlas här är följande:
1990/91:N210 av Bengt Kronblad (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skyldighet för bankerna att informera om räntenivån på kontobesked etc.
1990/91:N255 av Carl Bildt m.fl. (m) såvitt gäller yrkandena att riksdagen 5. beslutar att 7kap. 11§ bankaktiebolagslagen (1987:618) skall lyda i enlighet med förslag i NU 1987/88:20 reservation 9, val av styrelseordförande i affärsbank, 6. hos regeringen begär förslag till ändring i bankaktiebolagslagen (1987:618) beträffande statliga representanter i bankstyrelser i enlighet med vad som i motionen anförts.
1990/91:N261 av Gudrun Norberg (fp) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag om ändring i lagbestämmelserna om kapitaltäckningskrav så att krediter till jordbruksbostäder jämställs med övriga villakrediter, dvs. 4% kapitaltäckningskrav.
1990/91:N292 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) såvitt gäller yrkandena att riksdagen 10. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av konkurrens i banksektorn, 11. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av fri avgiftssättning i banksektorn.
1990/91:N322 av Håkan Hansson m.fl. (c) såvitt gäller yrkandet (5) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bankers och försäkringsbolags möjligheter att verka på riskkapitalmarknaden.
1990/91:N356 av Lars Werner m.fl. (v) såvitt gäller yrkandet (3) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kontroll över bank- och finansinstituten.
Utskottet
Inledning
De ändringar i bankrörelselagen (1987:617) som föreslås i proposition 1990/91:154 gäller flera olika frågor. En ny definition av begreppet bankverksamhet innebär bl.a. att factoring och finansiell leasing av lös egendom får bedrivas av en bank direkt; bankerna skall sålunda kunna gå in på finansbolagens marknad. Bankerna får rätt att inom vissa gränser förvärva aktier i placeringssyfte. Vidare skapas legala förutsättningar för en branschglidning i den finansiella sektorn. Banker och andra finansiella företag å ena sidan och försäkringsbolag å den andra får möjligheter att äga aktier i varandra och att ingå i samma koncern. För detta erfordras också att nya bestämmelser införs i försäkringsrörelselagen (1982:713).
Föreningsbankslagen (1987:620) föreslås bli ändrad så att en lokal föreningsbank får överta en del av en central föreningsbanks rörelse; därigenom skapas förutsättningar för ett led i en beslutad omstrukturering av föreningsbanksrörelsen. Flera ändringar i lagen (1988:606) om finansbolag föreslås. Bl.a. öppnas möjlighet för utländska finansieringsföretag att inrätta filial i Sverige. Utom de nämnda lagarna är flera andra föremål för ändringsförslag i propositionen.
På flera punkter finns ett samband mellan den lagstiftning som föreslås i detta sammanhang och den som föreslås i proposition 1990/91:142 om handel och tjänster på värdepappersmarknaden. Den senare behandlar utskottet i sitt betänkande 1990/91:NU37. I två fall sammanför utskottet lagförslag från de båda propositionerna; detta görs i det betänkande som föreligger här.
Från miljöpartiet de grönas sida yrkas i motion 1990/91:N111 avslag på propositionen i alla väsentliga delar. Motiveringen för detta redovisar utskottet i det följande, huvudsakligen när frågan om vidgning av begreppet bankverksamhet tas upp. Bl.a. de bestämmelser som skall möjliggöra branschglidning avvisas i motion 1990/91:N109 av vänsterpartiet. De övriga oppositionspartierna har med anledning av propositionen framställt önskemål bl.a. om förbättrad redovisning av avtalsvillkor inom bank- och försäkringsverksamhet och om lagstiftning och andra åtgärder som kan leda till en skärpt konkurrens på de finansiella marknaderna. I anslutning till propositionen behandlar utskottet också några motioner från allmänna motionstiden med yrkanden som rör banksektorn.
Med ett par undantag kommenterar utskottet propositionen endast såvitt den berörs av motionsyrkanden. I den mån inte annat sägs ställer sig utskottet bakom regeringens lagförslag liksom de motiveringar som anförs för dessa.
Bankverksamhet
Konstitutivt för bankverksamhet i egentlig mening är att den bygger på inlåning på räkning från allmänheten. På basis av och vid sidan av inlåningen bedriver bankerna -- affärsbanker, sparbanker och föreningsbanker -- en rikt differentierad verksamhet i form av främst utlåning men också affärer på penningmarknaden och värdepappersmarknaden. Det ansvar som bankerna tar på sig genom inlåningen är det främsta motivet för den ingående statliga kontrollen över bankväsendet. Bankverksamhet får bedrivas endast med oktroj från staten, och den är omgärdad med en omfattande lagstiftning. Främst märks bankrörelselagen, som är gemensam för de tre kategorierna av banker. Insättarskyddet är inte bara ett konsumentskydd i egentlig mening utan över huvud taget ett skydd för existensen av ett effektivt och stabilt betalningssystem. Effektiviteten kräver regler som främjar konkurrens.
Internationalisering och ianspråktagande av ny teknik präglar bankväsendet. I samband därmed pågår omfattande strukturförändringar, som bl.a. innebär att gränsen mellan banker och andra typer av finansinstitut luckras upp. Till en del kan dessa förändringar genomföras inom ramen för befintliga bestämmelser, men utvecklingen ställer också krav på nya spelregler. I Europa är liberaliseringen av kapitalrörelserna inom EG av grundläggande betydelse för omgestaltningen av de nationella regelsystemen. Ett visst mått av harmonisering och därutöver ett ömsesidigt erkännande av nationella regelverk utmärker lagstiftningen på det finansiella området såväl i EG-länderna som i EGs närmare omvärld. Två av EG antagna direktiv är delvis riktningsgivande för de lagändringar som nu är aktuella.
Enligt nuvarande regler i bankrörelselagen (2 kap.) får en bank bedriva in- och utlåning av pengar samt, med viss angiven inskränkning, annan verksamhet som har samband därmed. Factoring och finansiell leasing har hittills inte kunnat bedrivas inom den egentliga bankrörelsens ram utan har varit en specialitet för -- delvis bankägda -- finansbolag. Den vidgning av begreppet bankverksamhet som föreslås innebär framför allt att de nu omtalade rörelsegrenarna i fortsättningen blir tillåtna för bankerna.
Som nämnts avstyrks från miljöpartiets sida nästan alla de lagändringar som föreslås i propositionen. Detta gäller också den nya definitionen av bankverksamhet. Motiveringen för avslagsyrkandet är i huvudsak följande. Den typ av anpassning till EGs regler som propositionen syftar till medför maktkoncentration, storskalighet och anonymitet. Den demokratiska kontrollen försvagas, och känslan av främlingskap hos den stora allmänheten växer. Svängrummet för det internationella spekulativa kapitalet ökar; vår nationella identitet och vårt självbestämmande försvagas. Som synes riktar sig denna argumentation i första hand mot möjligheter till branschglidning inom den finansiella sektorn, ett ämne som kommer upp senare i detta betänkande.
Utskottet har ingenting att erinra mot den vidgning av begreppet bankverksamhet som kommer till uttryck bl.a. genom ändringar i 2kap. 1§ bankrörelselagen. Motion 1990/91:N111 (mp) innehåller, menar utskottet, inga bärande argument mot regeringens förslag i denna del. Möjligheten till leasingverksamhet inom ramen för bankrörelsen motiverar att, såsom föreslås, bestämmelserna i 2kap. 9a§ om kapitalbasen blir kompletterade med en specialregel -- enligt mönster i lagen (1988:606) om finansbolag -- beträffande reserver till följd av avskrivning på egendom som har upplåtits till nyttjande.
I detta sammanhang vill utskottet beröra en speciell fråga som tas upp i motion 1990/91:N107 (fp). Enligt bankinspektionens allmänna råd, framhålls det, får en bank inte åta sig att sköta postverksamhet. Om banker tilläts att bedriva postservice som uppdrag på landsbygden skulle detta inte medföra någon risk för oseriös hantering, hävdar motionärerna. De vill att riksdagen i en framställning till regeringen skall uttala sig för att postverket får möjlighet att sluta avtal med bank om posthantering.
I det avsnitt i bankinspektionens allmänna råd till banker angående bankkontors verksamhet och bankservice i butik m.m. (BFFS 1987:22) som motionärerna åsyftar sägs följande. Även om fri kontorsetablering gäller, är det ofrånkomligt att vissa standardkrav måste uppställas i fråga om organisationsformerna för ett bankkontor. Det är betingat av de allmänna krav på säkerhet och en sund utveckling av bankverksamheten som avses i 7kap. 1§ bankrörelselagen. Om annan än banken bedriver verksamhet inom expeditionslokalen, bör bankkontorets utrymme vara avgränsat med tydlig markering av bankens expedition. Avgränsningen mot annan verksamhet bör upprätthållas även personalmässigt på så sätt att tjänsteman på bankkontoret under tjänstgöringstid endast handlägger bankens ärenden.
Bankinspektionens nu refererade råd synes, såvitt här är i fråga, närmast avse arrangemang enligt vilka en bank upplåter en del av sina lokaler till annan rörelse än bankverksamhet. Om en bank skulle vilja åta sig att själv utföra tjänster för postverkets räkning aktualiseras frågan om detta är förenligt med den gällande resp. den föreslagna definitionen av bankverksamhet. Enligt bankinspektionens uppfattning är detta icke fallet. Den del av postens verksamhet som inte avser betalningsförmedling -- dvs. bland annat hantering av brev och paket -- har, heter det i en promemoria som bankinspektionen har tillställt utskottet, inte något samband med en banks "in- och utlåning av pengar", varom definitionen nu talar. Inte heller den föreslagna lagtexten lämnar, säger bankinspektionen, enligt dess uppfattning utrymme för den diskuterade verksamheten, och den bör inte heller göra det. För stabiliteten i systemet är det, hävdar inspektionen, viktigt att bankernas verksamhet inte upplöses i konturerna så att den får inrymma artfrämmande inslag. Avvägningen mellan å ena sidan av skyddsintressen motiverade krav på identifierbar bankverksamhet och å andra sidan av regionalpolitiska skäl på bankkontor sammanblandad verksamhet måste utfalla till förmån för skyddsintressena.
Utskottet har förståelse för bankinspektionens strävan att särskilt beakta skyddsintressena. Önskemålet om att så många metoder som möjligt skall kunna utnyttjas för att bibehålla och förbättra servicefunktionerna i glesbygd väger emellertid enligt utskottets mening också tungt. Det borde, anser utskottet, vara möjligt att komma fram till en ordning som innebär att bankkontor i glesbygd och på mindre orter kan få åta sig att i viss utsträckning sköta postala göromål. Regeringen bör pröva vilken ändring i författningsregleringen på bankområdet som en sådan ordning kan förutsätta och därefter snarast lägga fram förslag för riksdagen. Utskottet föreslår att riksdagen med anledning av motion 1990/91:N107 (fp) gör ett uttalande till regeringen av denna innebörd.
För närvarande föreskrivs straff i form av böter eller fängelse för den som bedriver bankrörelse i Sverige utan att vara berättigad till detta. Nya regler, med vite som sanktion, föreslås i propositionen. Den som utan tillstånd tar emot inlåning på räkning från allmänheten skall i första hand föreläggas att upphöra med verksamheten. Bl.a. ett sådant föreläggande skall kunna förenas med vite. En sådan ordning är, anförs det i propositionen, mera effektiv än en straffrättslig reglering. Avslagsyrkandet i motion 1990/91:N111 (mp) avser även denna del av förslaget till ändring i bankrörelselagen. Ändringen i sanktionssystemet avvisas även från vänsterpartiets sida med hänvisning till ett resonemang därom i motion 1990/91:N109 (v).
Utskottet finner det föreslagna sanktionssystemet lämpligt och ställer sig sålunda, i motsats till motionärerna, positivt till de ändringar i 7och 9 kap. bankrörelselagen som anges i propositionen.
Förvärvsregler
Enligt bestämmelser som i det väsentliga härrör från år 1933 är bankernas rätt att förvärva aktier -- och andra andelar i företag -- starkt begränsad. Efter tillstånd av regeringen eller bankinspektionen får en bank förvärva aktier i s.k. organisationsföretag, dvs. företag vars ändamål kan anses vara till nytta för banken eller det allmänna. Vid medverkan i en emission av aktier på den allmänna marknaden får en bank under begränsad tid inneha emissionsaktier, dvs. aktier som ingår i emissionen. För sin fondkommissionsrörelse får en bank ha ett begränsat handelslager av aktier. En bank får också förvärva aktier för skyddande av fordran; huvudregeln är att aktierna i sådana fall skall avyttras inom tre år.
Principiellt betydelsefullt är att bankerna nu föreslås få rätt att i viss utsträckning förvärva aktier i placeringssyfte. Även en annan typ av mera riskfyllda placeringar skall samtidigt tillåtas, i det att bankerna till skillnad från nu skall få bevilja vinstandelslån och krediter med efterställd betalningsrätt. Den föreslagna liberaliseringen av placeringsreglerna är ett uttryck för den anpassning till regler inom EG som allmänt präglar lagstiftningsarbetet rörande kreditmarknaden och värdepappershandeln. Stora variationer råder emellertid inom EG i fråga om bankers rätt att äga aktier i placeringssyfte. EGs andra banksamordningsdirektiv föreskriver vissa maximinivåer för sådana innehav. Ett väsentligt motiv för de föreslagna bestämmelserna är också, såsom betonas i propositionen, att dessa ger bankerna nya möjligheter att stödja småföretagsamheten.
Enligt de nu föreslagna bestämmelserna i bankrörelselagen skall för en banks sammmanlagda placeringar av de slag som nyss nämnts gälla att de får uppgå högst till ett belopp som motsvarar 30% av bankens kapitalbas. Två ytterligare begränsningar anges. Aktieinnehav i placeringssyfte skall inte utan bankinspektionens medgivande få överstiga 5% av röstetalet i ett enskilt bolag. Vidare skall en banks totala engagemang i ett enskilt företag i form av aktieinnehav och lån av angivna slag få uppgå högst till 5% av den angivna ramen, dvs. 1,5% av kapitalbasen. Om banken ingår i en koncern skall bestämmelserna gälla för alla företag som ingår i koncernen utom försäkringsföretag.
Som tidigare framgått avstyrks de nu refererade placeringsreglerna från miljöpartiets sida i motion 1990/91:N111 (mp). Samma inställning deklarerar vänsterpartiet genom motion 1990/91:N109. Bilden inom EG när det gäller rätt för banker att göra aktieplaceringar är splittrad, framhålls det. Principen för Sveriges del borde vara att kreditgivning och ägande hålls isär. Ett utvidgat aktieägande hos bankerna skulle, menar motionärerna, leda till ytterligare maktkoncentration inom näringslivet och dessutom skapa risk för intressekonflikter i samband med kreditgivning.
En motsatt uppfattning har under allmänna motionstiden uttryckts i motion 1990/91:N322 (c). Där begärs att riksdagen skall göra ett uttalande till regeringen om att banker och försäkringsbolag bör ges möjligheter att gå in på riskkapitalmarknaden antingen direkt eller via särskilda helägda holdingbolag. Utskottet vill påpeka att försäkringsbolagen redan har rätt till riskbärande placeringar i inte obetydlig utsträckning.
Utskottet finner det, liksom regeringen, befogat att bankerna ges viss rätt till aktieförvärv i placeringssyfte och till en kreditgivning som kan betecknas som deltagande i finansieringsverksamhet. De angivna gränserna för sådana engagemang är enligt utskottets bedömning väl avvägda. Utskottet tillstyrker sålunda de föreslagna ändringarna i 2kap. 14 och 15§§ bankrörelselagen. Vad beträffar den nytillkommande 15a§ i samma kapitel noterar utskottet att det av specialmotiveringen (s. 98) framgår att begränsningarna i första stycket och andra stycket första meningen skall gälla varje enskilt företag i den koncern som en bank ingår i. För att detta skall framgå tydligare föreslår utskottet att första och andra styckena i paragrafen utformas på ett delvis annorlunda sätt än i propositionen (se bilaga 1).
Utskottet avstyrker sålunda motionerna 1990/91:109 (v) och 1990/91:111 (mp) i här aktuella delar. Motion 1990/91:N322 (c) får anses bli tillgodosedd genom vad som föreslås i propositionen.
Fast egendom får bankerna nu inneha om den är avsedd för bankens egen verksamhet eller för bostäder åt bankens egna anställda. I EG-länderna har bankerna vanligen rätt att förvärva fastigheter för olika ändamål. Regeringen föreslår emellertid inte nu någon utvidgning av bankernas möjligheter att förvärva fast egendom. Såsom mindre likvida placeringar ligger fastighetsförvärv ganska långt från bankernas i huvudsak kortfristiga verksamhet, anförs det. Vidare är fastighetsförvärv och s.k. fastighetsrenting verksamheter som ligger nära varandra. Med hänvisning till att leasingutredningen (Ju 1988:01) behandlar frågor om fastighetsrenting uttalas i propositionen att ett ställningstagande till frågan om fastighetsförvärv för bankerna bör anstå tills vidare.
En omedelbar lagändring varigenom bankerna får möjlighet att köpa fast egendom i vidare mån än nu efterlyses i motion 1990/91:N110 (m). En sådan möjlighet är internationellt accepterad, säger motionären. Bankrörelsereglerna borde även på denna punkt anpassas till vad som gäller inom EG. Samma uppfattning kommer till uttryck i motion 1990/91:N112 (fp).
Utskottet godtar de angivna motiven för regeringens ställningstagande på denna punkt och avstyrker motionerna, den sistnämnda i den del som är aktuell.
I fråga om banks rätt till obligationsutgivning gäller för närvarande vissa bestämmelser om tids- och beloppsbegränsning. De finns i 2kap. 20§ bankrörelselagen, vilken paragraf enligt regeringens förslag blir upphävd. I bankaktiebolagslagen finns hänvisningar till denna paragraf, vilka följaktligen skall tas bort. Det generella avslagsyrkandet i motion 1990/91:N111 (mp) är riktat även mot den nu berörda förändringen i bankernas rörelseregler.
Utskottet har ingenting att erinra mot regeringens förslag på denna punkt och tillstyrker alltså propositionen i angiven del.
En bank skall enligt 2kap. 12§ bankrörelselagen hålla en kassareserv som är tillräcklig med hänsyn till rörelsens art och omfattning. Efter denna bestämmelse följer en närmare precisering av vilka slags tillgångar som får ingå i kassareserven. I propositionen föreslås att denna detaljreglering skall slopas. Paragrafen skall i fortsättningen innehålla en allmän föreskrift om att en bank skall ha tillräcklig betalningsberedskap. Det flera gånger nämnda avslagsyrkandet i motion 1990/91:N111 (mp) innebär vad denna punkt beträffar att de nuvarande bestämmelserna om kassareserv skall bestå.
Till skillnad från motionärerna tillstyrker utskottet den föreslagna ändringen i 2kap. 12§ bankrörelselagen. Såsom framhålls i propositionen skall bankinspektionen övervaka att varje bank har en tillräcklig kassareserv.
Prissättning och avtalsvillkor
Folkpartiet har under allmänna motionstiden i en partimotion, 1990/91:N292, tagit upp frågan om bankernas avgifter för tjänster av olika slag. Detta sker i anslutning till en diskussion om konkurrensförhållandena inom denna sektor, vilken utskottet återkommer till i det följande. Det är viktigt, sägs det i motionen, att bankerna tillåts konkurrera genom inlåningskonton med olika kombinationer av räntor och avgifter. Ett förbud för bankerna att avgiftsbelägga vissa tjänster skulle minska konkurrensen och därmed försämra småspararnas villkor. Motionärerna vill att riksdagen skall rikta ett uttalande av denna innebörd till regeringen.
Bankernas avgiftssystem har under senare tid tilldragit sig åtskillig uppmärksamhet, bl.a. i massmedierna. Därvid har förekommit kritik mot bankerna för att de i stor utsträckning avgiftsbelägger tjänster, t.ex. kontoutdrag eller vissa uttag, som enligt mångas uppfattning borde vara gratis. Särskilt från bankernas sida har hävdats att avgiftsbeläggningen medverkar till att styra kundernas beteende bort från små uttag etc. som medför förhållandevis stora kostnader vilka i sista hand belastar kundkollektivet. En mening som har framförts är att en del bastjänster, t.ex. ett visst antal uttag per månad från en räkning, borde vara avgiftsfria, medan avgifter skulle tas ut för tjänster därutöver. Bankerna har starkt växlande praxis i fråga om avgiftsbeläggning och avgiftsnivå.
Bankinspektionen har, enligt vad utskottet har erfarit, den uppfattningen att det kan vara lämpligt med en avgiftsbeläggning av vissa banktjänster som traditionellt har tillhandahållits gratis. Kunderna skulle därigenom kunna få incitament att utnyttja bankernas service på ett mera rationellt och kostnadseffektivt sätt än som annars blir fallet.
Några planer på ett förbud mot avgiftsbeläggning av banktjänster, vilket riksdagen skulle kunna ha anledning att reagera mot, finns såvitt utskottet har sig bekant varken hos bankinspektionen, hos någon annan myndighet eller hos regeringen. Utskottet avstyrker därför yrkandet i motion 1990/91:N292 (fp) på att riksdagen skall göra ett uttalande till regeringen mot sådana planer.
En annan aspekt på bankernas avgifter uppmärksammas i motion 1990/91:98 (mp), som har väckts med anledning av proposition 1990/91:142 om handel och tjänster på värdepappersmarknaden, m.m. Bankinspektionen borde, menar motionären, få nya instruktioner bl.a. om att den skall hindra bankerna från att genom "alltmer hämningslösa uttag av avgifter" vältra över sina spekulationsförluster på allmänheten, och då också på småspararna. Samma epitet använder motionären när han karakteriserar den skillnad mellan inlånings- och utlåningsräntor som tillämpas. Bankinspektionen har, hävdar han, varit alltför passiv i de senaste utlånings- och förlustskandalerna.
Bankinspektionens roll när det gäller att bevaka pris- och konkurrensförhållanden inom dess tillsynsområde berör utskottet i det följande. Motioner om skärpt kontroll från bankinspektionens sida över de finansiella instituten behandlar utskottet i betänkandet 1990/91:NU44 om sammanslagning av bankinspektionen och försäkringsinspektionen, m.m. I detta sammanhang vill utskottet tillfoga några allmänna synpunkter på den fråga som motionären har tagit upp.
Det bör normalt i första hand vara ägarna som får bära konsekvenserna när en bank gör stora kreditförluster. Om tillfredsställande konkurrens mellan olika kreditinstitut råder torde ett förlustdrabbat institut ha svårt att i högre grad belasta sina kunder. Dessa kommer ju då att lockas av förmånligare villkor hos andra institut. Det är därför av stor betydelse att konsumenterna har goda möjligheter att få inblick i och jämföra de ränte- och avgiftsvillkor som tillämpas. Utskottet återkommer i det följande till detta ämne. Något särskilt uttalande på grundval av det berörda yrkandet i motion 1990/91:N98 (mp)-- vilken i huvudsak gäller helt andra frågor -- anser utskottet inte att det finns skäl för.
Branschglidning och konkurrens
Branschglidning -- utgångspunkter
Ett centralt inslag i den lagstiftning som föreslås i propositionen är bestämmelser som medger branschglidning i den finansiella sektorn. Banker och andra finansiella företag å ena sidan och försäkringsbolag å den andra får enligt dessa möjlighet att äga aktier i varandra och att ingå i samma koncern. Utvecklingen på de finansiella marknaderna utomlands åberopas som motiv för detta. I de flesta EG-länderna råder friare samarbets- och ägarförhållanden mellan bank- och försäkringsbolag än i vårt land, framhålls det, och det har på många håll också skapats legala förutsättningar både för direkt ägande över de hittillsvarande branschgränserna och för ett ägande inom ramen för en holdingbolagskoncern. Någon särskild EG-reglering finns emellertid i princip inte.
De åsyftade bestämmelserna om branschglidning finns i första hand i de ändrade versioner av bankrörelselagen och försäkringsrörelselagen som regeringen föreslår.
Bestämmelserna har i huvudsak följande innebörd. En bank får efter tillstånd av regeringen eller bankinspektionen förvärva organisationsaktier i ett försäkringsbolag. Insatsen skall avräknas från bankens kapitalbas. På motsvarande sätt får ett försäkringsbolag efter tillstånd av regeringen äga organisationsaktier i banker och andra finansiella företag. Det sammanlagda innehavet av sådana aktier får emellertid inte gå utöver en ram, vars definition har en tämligen teknisk prägel. Beträffande livförsäkringsbolag utgörs den i huvudsak av eget kapital och 4% av vissa nettotillgångar och beträffande skadeförsäkringsbolag av eget kapital och likställda fonder, 70% av skatteutjämningsreserv och uppskovsbelopp samt 4% av vissa nettotillgångar.
Vissa särskilda regler införs i fråga om kapitaltäckning. Om ett försäkringsbolag är dotterbolag till en bank behandlas det i kapitaltäckningshänseende som om det står utanför koncernen. Detsamma gäller om det ingår i samma holdingbolagskoncern som en bank. Det krav på konsoliderad kapitaltäckning som annars gäller för en finansiell koncern tillämpas alltså inte på försäkringsbolaget. I stället avräknas holdingbolagets tillskott till försäkringsbolaget från kapitalbasen. För att finansbolag skall få större praktiska möjligheter att vara moderbolag till försäkringsbolag undantas försäkringsbolag även från finansbolagslagens regler om konsoliderat kapitalkrav.
Det kan noteras att vissa banker och större försäkringsbolag i förväntan på en sådan lagstiftning rörande branschglidning som nu föreslås redan har förberett och utvecklat en samverkan. Detta har huvudsakligen skett genom optionsavtal. Försäkringsinspektionen lämnar i sin nyligen publicerade berättelse om försäkringsåret 1990 bl.a. följande exempel på detta. Försäkringsföretagen Trygg-Hansa och SPP har beslutat om ett samgående som innebär att SPP går in som delägare i nuvarande Trygg-Hansa Holding. Detta sker genom en riktad nyemission som SPP betalar med aktier och köpoptioner i Gota AB, vilket kommer att få den nya försäkringsbolagskonstellationen som majoritetsägare. SE-banken har en köpoption avseende förvärv av 28% av aktiekapitalet i Skandia Group Försäkringsaktiebolag. WASA Försäkring Kreditförvaltning har förvärvat 49,9% av aktierna i Bohusbanken. Folksam har stärkt ett mångårigt samarbete med sparbankerna genom förvärv av 17% av aktierna, motsvarande 3,3 % av rösterna, i Sparbankernas Bank.
Regeringens förslag till regler beträffande branschglidning avstyrks, som redan har nämnts, från miljöpartiets sida i motion 1990/91:N111; motiveringen har refererats i det föregående. Yrkanden av samma innebörd framställs från vänsterpartiets sida i motion 1990/91:N109. Partiet avvisar en ytterligare maktkoncentration på bank- och försäkringsområdena, sägs det i motionen. Resultatet av försäkringsutredningen (Fi 1990:11) borde inväntas. Från de borgerliga partiernas sida har man i detta sammanhang inte framställt några yrkanden rörande de föreslagna bestämmelserna i bankrörelselagen etc. utan i stället på ett mera allmänt sätt tagit upp frågan om konkurrens inom den finansiella sektorn.
Redovisning av avtalsvillkor -- utgångspunkter
Konsumenternas möjligheter att få inblick i och jämföra de villkor som banker och försäkringsbolag tillämpar i sin verksamhet är ämne för tre motionsyrkanden.
Enligt motion 1990/91:N108 (m) bör riksdagen hos regeringen begära förslag till lagbestämmelser om transparens av regler och villkor för konsumenter av bank- och försäkringstjänster. Det måste, säger motionärerna, finnas tydliga regler om redovisning såväl till kunderna som till den kommande finansinspektionen -- efterträdare till bankinspektionen och försäkringsinspektionen (se 1990/91:NU44) -- av räntesatser, ränteberäkningsgrunder m.m. Ett snarlikt yrkande framställs i motion 1990/91:N112 (fp); enligt detta skall riksdagen hos regeringen begära förslag till regler som möjliggör för kunderna att jämföra räntor och villkor i övrigt inom bank- och försäkringsverksamhet. Motionärerna vill att finansinspektionen offentligt skall redovisa de uppgifter som det är fråga om. Skyldighet för bankerna att på kontoutdrag vid årsskiftet tydligt ange räntesatser för ifrågavarande kontoslag efterlyses i motion 1990/91:N210 (s).
Utskottet redovisar först i korthet olika bestämmelser och informationsaktiviteter som har intresse i detta sammanhang.
Enligt konsumentkreditlagen (1977:981) är en näringsidkare i regel skyldig att vid marknadsföring beträffande kredit lämna information om den effektiva räntan för krediten. I konsumentförsäkringslagen (1980:38) finns mera utförliga bestämmelser om information. I första hand gäller att ett försäkringsbolag innan försäkring tecknas skall lämna den information om sina premier och andra försäkringsvillkor som konsumenten behöver för att kunna bedöma kostnaden för och omfattningen av försäkringen. Denna information skall utformas så att den underlättar valet av försäkringsform.
Svenska bankföreningen sammanställer sedan åtskillig tid tillbaka en månatlig översikt över de vanligaste inlåningskontona i alla banker. Denna översikt hålls tillgänglig för intresserade och tillställs bankinspektionen; den refereras återkommande i dagspressen. I översikten anges även s.k. jämförräntor enligt konsumentverkets anvisningar. Genom bankinspektionens försorg förs ett avgiftsregister, som omfattar ett stort antal olika avgiftstyper.
En uppgift för bankinspektionen är att på olika sätt bevaka och söka främja kännedom om pris- och konkurrensförhållanden inom dess tillsynsområde. Bankinspektionen har i en promemoria den 25 mars 1991 redovisat överväganden och förslag från en arbetsgrupp inom inspektionen vars uppgift har varit att utforma en konsumentpolicy rörande information, avtalsvillkor och prissättning. I promemorian diskuteras bedömningsgrunder för konsumentskyddets kvalitet. I fråga om information ställs krav på kontinuitet, säkerhet och valfrihet liksom på tydlighet, kontrollerbarhet och jämförbarhet. För en rättvis prissättning anges principen "pris efter prestation". När det gäller att söka styra kundernas beteende anses i första hand positiva stimulanser böra prövas; dessa bör utformas på ett sätt som inte försvårar prisjämförelser. Rörlighetshämmande avtalsvillkor kritiseras. Vidare behandlas bl.a. utformningen av räntevillkor.
Bankinspektionen avser, meddelas det, att i samverkan med andra berörda myndigheter, såsom konsumentverket, NO och datainspektionen, genom en ständigt pågående dialog med institutens företrädare driva de konsumentskyddsfrågor som redovisas i promemorian. Under förutsättning att en samstämmig syn därvid uppnås och att instituten tar initiativ till egna åtgärder i den angivna riktningen anser inspektionen att mer ingripande normgivning inte bör komma i fråga.
Information om livförsäkringar är ämnet för en arbetsgrupp hos försäkringsinspektionen, vari företrädare för branschen, bankinspektionen och konsumentverket medverkar. Gruppen står inför avslutningen av sitt arbete, vilket avses utmynna i allmänna råd från försäkringsinspektionen rörande information dels innan ett försäkringsavtal sluts, dels under försäkringstiden.
Sammanfattningsvis kan alltså konstateras att regler och rekommendationer av olika slag i fråga om information till bank- och försäkringskunder -- och presumtiva sådana -- finns eller förbereds och att de båda tillsynsmyndigheterna spelar en aktiv roll när det gäller att förbättra informationssystemet. Dessa myndigheter har, som nyss antytts, föreslagits bli sammanförda till en myndighet, benämnd finansinspektionen.
Konkurrens -- utgångspunkter
Från de borgerliga partiernas sida har man i detta sammanhang inte framställt några yrkanden som direkt rör de föreslagna bestämmelserna om branschglidning i bankrörelselagen och försäkringsrörelselagen utan i stället på ett mera allmänt sätt tagit upp frågan om konkurrens inom den finansiella sektorn.
Moderata samlingspartiets synpunkter i denna fråga framförs i motion 1990/91:N108. Motionärerna vill att riksdagen dels skall hos regeringen begära förslag till en antitrustlagstiftning, som kan tillämpas på finansiella koncerner, dels göra ett uttalande till regeringen om att konkurrenssituationen bör beaktas vid tillståndsgivning enligt de föreslagna nya reglerna. Några stora bankgrupper och försäkringsbolag har en dominerande ställning inom sina områden, påpekar motionärerna. De betecknar det som viktigt att konkurrensen mellan aktörerna på bank- och försäkringsmarknaderna förstärks. Regleringen av bankväsendet har medfört, hävdar motionärerna, att den normala konkurrenslagstiftningen inte är tillämplig inom bankverksamheten. Finansiella koncerner som skapas genom branschglidning kan, betonar de, få en mycket stark ställning, dels i förhållande till kunderna, dels genom sin dominans på aktiemarknaden. Denna dominans kan dock minska om Sverige ansluts till EG.
Genom en antitrustlagstiftning skulle, menar motionärerna, åstadkommas att ingen finansiell gruppering uppnår en skadlig dominans. Lagstiftningen borde ge det allmänna möjlighet att ingripa mot företag i samband med köp eller finansiering; den kunde antingen anknytas till konkurrenslagen eller föreskriva kontroll genom finansinspektionen. Intill dess en sådan lagstiftning har trätt i kraft har, uttalas det i motionen, regeringen ett övergripande ansvar för att upprätthålla en effektiv konkurrens. Vid prövning av aktieförvärv borde regeringen fästa särskild vikt vid konkurrenssituationen.
I huvudsak samma argumentation möter från folkpartiets sida i motion 1990/91:N112. De här aktuella yrkandena i denna är också likartade med de nyss nämnda. Riksdagen skulle hos regeringen begära förslag till skärpt konkurrenslagstiftning för att skadlig dominans skall undvikas inom finanssektorn. Vidare skulle riksdagen för regeringen framhålla betydelsen av att konkurrenssituationen beaktas vid tillståndsgivningen. I motion 1990/91:N292, som väcktes under allmänna motionstiden, har folkpartiet också tagit upp frågan om konkurrens i banksektorn. Riksdagen föreslås där göra en meningsyttring till regeringen beträffande vikten av sådan konkurrens. Flera tecken tyder på, säger motionärerna, att konkurrensen mellan bankerna inte är så stark som möjligt; särskilt skulle detta gälla inlåningssidan. Gapet mellan bankernas in- och utlåningsräntor har ökat under senare år, framhålls det. Bankinspektionen borde uppmärksamt bevaka marknaden.
Även från centerpartiets sida påyrkas, i motion 1990/91:N113, att riksdagen skall göra ett uttalande i saken till regeringen. Det är, sägs det i denna motion, nödvändigt med en skärpt offentligrättslig lagstiftning för att garantera en marknadskonform och pluralistisk kapitalmarknad. Den ökade branschglidningen och rätten till koncernbildningar kan leda till allianser, sammanslagningar, övertaganden och fusioner som är direkt skadliga för marknaden, anförs det. Regeringen borde överväga om den skärpta generella konkurrenslagstiftning som är att vänta -- på grundval av förslag från konkurrenskommittén (C1989:03) -- är till fyllest på kapitalmarknaden. I annat fall borde en särskild antitrust- eller kartellagstiftning övervägas.
Konkurrensaspekten berörs också i motion 1990/91:N111 (mp). Konkurrensen upprätthålls lika effektivt genom att ytterligare fusioner förhindras inom landet som genom att utländska företag etablerar egen verksamhet i Sverige, säger motionärerna. Den nuvarande utvecklingen mot ökad storskalighet och därmed internationalisering inom kredit- och försäkringsväsendet är olycklig och bör motverkas, tillägger de. Resonemanget utmynnar i två yrkanden. Dels skulle riksdagen i ett uttalande till regeringen ansluta sig till de principer som enligt motionen bör vara vägledande för utvecklingen inom bank- och försäkringsväsendet. Dels skulle regeringen anmodas att tillsätta en utredning med uppgift att föreslå åtgärder som främjar dencentralisering och mångsidighet och motverkar spekulation inom bank- och försäkringsbranscherna.
I anslutning till de fyra nyss nämnda motioner som har väckts från borgerligt håll med anledning av propositionen vill utskottet först erinra om de särskilda bestämmelser om företagsförvärv som ingår i konkurrenslagen (1982:729) och gäller sedan år 1983. Dessa bestämmelser (5--9 och 19--23 §§) -- som inte nämns i motionerna -- beskrivs också i utskottets betänkande 1990/91:NU33 om konkurrenslagstiftning. Deras innebörd är i huvudsak följande. Om en konkurrensbegränsning med skadlig verkan består i att en näringsidkare, genom att göra ett visst företagsförvärv, får en dominerande ställning på marknaden för en viss vara, tjänst eller annan nyttighet eller förstärker en redan dominerande ställning, skall marknadsdomstolen söka förhindra den skadliga verkan genom förhandling. Är saken av särskild vikt från allmän synpunkt får förhandlingen syfta till att näringsidkaren skall avstå från förvärvet. Som företagsförvärv räknas också förvärv av aktier, liksom fusion. I sista hand kan domstolen förbjuda förvärvet resp. ålägga näringsidkaren att avhända sig aktierna. För att ett beslut om förbud eller åläggande skall bli giltigt krävs att regeringen fastställer det.
På grundval av dessa bestämmelser har näringsfrihetsombudsmannen (NO) varje år prövat ett stort antal företagsförvärv, år 1990 ett 70-tal. Några sådana fall har förts till marknadsdomstolen, som emellertid inte har bifallit NOs talan. Även förvärv på de finansiella marknaderna är föremål för NOs uppmärksamhet. Ett exempel är PKbankens förvärv av dåvarande Nordbanken år 1990.
De närmare förutsättningarna för ingripanden mot företagsförvärv framgår av den utförliga motiveringen till konkurrenslagen (prop. 1981/82:165 s. 95 f.). Särskilt pekas då på situationer då ett företagsförvärv ger en sådan ökad marknadsmakt åt förvärvaren att man riskerar olika former av missbruk av en monopolistisk eller dominerande ställning. Missbruket kan ta formen av monopolvinster. Effektiviteten kan försämras. Förvärvet kan undanröja en konkurrent och alltså minska antalet oberoende företag på marknaden. Ett förvärv kan också påverka näringslivets struktur genom att ge upphov till s.k. defensiva sammanslagningar bland kvarstående konkurrenter. Också vad som kallas konglomerat får uppmärksammas med avseende på effektivitetsaspekten och med hänsyn till maktbalansfrågor på marknaden.
Konkurrenskommittén (C 1989:03) skall enligt sina direktiv (dir. 1989:12) behandla reglerna om företagsförvärv i olika avseenden. I första hand skall den utvärdera tillämpningen av de tidsfrister som gäller. Mot bakgrund av de erfarenheter som numera har vunnits skall kommittén utvärdera hur konkurrenslagens regler om förvärvsprövning har fungerat i praktisk tillämpning och om lagens syfte har uppnåtts. Utvärderingen skall bl.a. avse hur begreppet dominans, dvs. att ett förvärv leder till eller förstärker en dominerande ställning, har tillämpats. I samband med den förra konkurrensutredningen -- som lämnade underlag för den nu gällande konkurrenslagen -- avvisades ett förslag om möjlighet att bryta upp existerande företagskonstruktioner. Konkurrenskommittén skall nu åter överväga möjligheten att påverka företagsstrukturen på områden med bristande konkurrens. Utredningens slutbetänkande beräknas föreligga under sommaren 1991.
Sist i detta sammanhang vill utskottet fästa uppmärksamheten på vad som i propositionen sägs om branschglidningens konkurrensaspekter. Koncentrationen på de finansiella marknaderna i Sverige har gått tämligen långt men kan inte sägas vara unik internationellt sett, anförs det i den allmänna motiveringen (s. 68). På affärsbanks- och försäkringssidan dominerar emellertid en handfull företag marknaden. Det kan finnas risk för att det efter hand uppstår en samhällsekonomiskt sett alltför stark marknadskoncentration. Koncentrationsgraden får dock, framhålls det, inte bedömas i ett för snävt inhemskt perspektiv. Skall svenska bolag hävda sig måste de tillåtas bygga upp koncerner som drar fördel av stordrift. Detta faktum skall dock inte få hindra att tillsynsmyndigheten, som har ett övergripande ansvar för att verksamheten bedrivs i sunda former, måste kunna avslå en ansökan eller påverka utformningen av en tänkt ägarsamverkan så att den blir lämplig.
I specialmotiveringen utvecklas ämnet med utgångspunkt i de nu refererade synpunkterna. Inom ramen för ett enskilt tillståndsärende bör eventuella koncentrationstendenser i regel inte ha någon avgörande betydelse, heter det i anslutning till 2kap. 6a§ bankrörelselagen. Det är emellertid tänkbart, sägs det vidare, att en tilltänkt koncernbildning blir så dominerande att den allvarligt försämrar den rådande konkurrenssituationen och marknadens funktionssätt i övrigt. Tillståndsprövningen bör omfatta sådana särskilda förhållanden, och det är naturligt att tillståndsmyndigheten i ett sådant fall inhämtar NOs yttrande. Motsvarande uttalande finns i specialmotiveringen till 7kap. 17a§ försäkringsrörelselagen.
Överväganden
Efter denna bakgrundsteckning övergår utskottet till sina överväganden i de tre ämnen som nu tillsammans är aktuella -- redovisning av avtalsvillkor, konkurrenslagstiftningens räckvidd och till sist huvudämnet, de nya reglerna om branschglidning.
Såvitt gäller det förstnämnda ämnet vill utskottet understryka vad som i motionerna 1990/91:N108 (m), 1990/91:N112 (fp) och 1990/91:N210 (s) sägs om betydelsen av att bankernas och försäkringsbolagens kunder på ett enkelt sätt kan jämföra olika företags erbjudanden i form av exempelvis räntesatser, ränteberäkningsgrunder och försäkringsvillkor. Tillsynsmyndigheterna visar, som har framgått, ett påtagligt intresse för att förhållandena härvidlag skall förbättras. Vad resultatet av de tilltänkta frivilliga insatserna från bankernas och försäkringsbolagens sida kan bli är det ännu för tidigt att bedöma. Utskottet vill emellertid betona att de informationsåtgärder från bankernas och försäkringsbolagens sida som eftersträvas har stor betydelse från konkurrenssynpunkt. Konkurrenspolitiken bör omfatta inte bara kontrollåtgärder och reaktion mot missförhållanden utan också positiva konkurrensstimulerande insatser. Om det skulle visa sig att tillsynsmyndighetens bevakning och företagens egna på frivillighet grundade åtgärder inte räcker till för att konsumenterna skall få tillräcklig insyn i och överblick över villkoren för bankernas och försäkringsbolagens tjänster är det angeläget att regeringen vidtar lämpliga åtgärder för att stärka konsumenternas ställning inom denna marknadssektor. Riksdagen bör i anslutning till yrkandena i detta ämne i de tre nämnda motionerna rikta ett uttalande till regeringen av denna innebörd.
I vad avser konkurrenslagstiftningen har utskottet i det föregående redogjort för gällande bestämmelser om kontroll av företagsförvärv etc. samt lämnat uppgifter om de konkurrensvårdande myndigheternas insatser på detta område och om konkurrenskommitténs pågående arbete. Som framgår av utskottets referat av propositionen har regeringen i kommentarerna till lagbestämmelserna rörande branschglidning pekat på de grundläggande problem på konkurrensområdet som är ett huvudtema i motionerna 1990/91:N108 (m), 1990/91:N112 (fp), 1990/91:N292 (fp) och 1990/91:N113 (c). Utskottet återkommer till frågan om på vilken nivå konkurrensaspekter skall beaktas vid tillståndsgivning i branschglidningsärenden.
Konkurrenskommitténs slutbetänkande är att vänta under sommaren 1991. Enligt direktiven skall kommittén bl.a. överväga en skärpt kontroll av företagsförvärv. Ett beslut om bestämmelser som medger branschglidning måste emellertid enligt utskottets mening sammankopplas med ett ställningstagande till förmån för en mera effektiv kontroll av företagsförvärv och fusioner än vad nuvarande lagstiftning tycks medge. För fall av mycket utpräglad skadlig marknadsdominans kan även möjligheter till uppbrytning av existerande företagskombinationer visa sig erforderliga. Riksdagen bör rikta en uppmaning till regeringen att omgående vidta åtgärder för att en sådan skärpt konkurrenslagstiftning som utskottet här har uttalat sig för skall komma till stånd. De nu berörda yrkandena i de nyssnämnda tre motionerna blir därigenom tillgodosedda. Även de yrkanden i motion 1990/91:N111 (mp) som gäller strukturutvecklingen inom bank- och försäkringsområdena tillgodoses delvis. Motionen präglas emellertid av en negativ inställning till internationaliseringen inom den berörda sektorn som utskottet tar avstånd från. Därför avstyrks den i nu nämnda delar.
Härefter kommer utskottet så till sitt ställningstagande till här aktuella delar av regeringens lagförslag. Utskottet ser positivt på att det införs bestämmelser som möjliggör en fastare integration mellan banker och försäkringsbolag. Ett väsentligt skäl för att så bör ske är, såsom betonas i propositionen, att svensk finans- och försäkringsverksamhet bör få tillfälle att, såväl på hemmamarknaden som internationellt, hävda sina intressen under legala former som är likartade med dem som gäller ute i Europa. Branschglidningen skapar också förutsättningar för skärpt konkurrens på marknaden liksom för ökad effektivitet till gagn för kunderna.
Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet att riksdagen antar regeringens lagförslag i de delar som innebär eller hänger samman med att branschglidning inom den finansiella sektorn möjliggörs. Motionerna 1990/91:N109 (v) och 1990/91:N111 (mp) avstyrks i motsvarande del.
Det rör sig, som nämnts, främst om ändringar i bankrörelselagen och försäkringsrörelselagen. Därtill kommer ändringar i bankaktiebolagslagen, lagen (1963:76) om kreditaktiebolag, finansbolagslagen och den nya lag om värdepappersrörelse som kommer till stånd om riksdagen bifaller utskottets hemställan därom i betänkandet 1990/91:NU37.
I det föregående har utskottet refererat vad som i specialmotiveringen till de här aktuella huvudreglerna sägs om vilken betydelse konkurrensaspekter skall tillmätas vid prövning av ärenden om tillstånd enligt de nya bestämmelserna rörande branschglidning. Som framgått fäster utskottet stor vikt vid att branschglidningen inte får skadliga verkningar från konkurrenssynpunkt. En skärpt konkurrenslagstiftning kan givetvis bli ett verkningsfullt medel däremot. Det kommer emellertid att dröja en viss tid innan en sådan kan komma till stånd. Strukturförändringar i branschglidningens tecken är däremot att vänta inom en nära framtid. Utskottet vill något skärpa de nu avsedda motivuttalandena. Vid tillståndsprövningen bör regelmässigt beaktas hur exempelvis en tilltänkt koncernbildning påverkar konkurrenssituationen. NOs yttrande bör inhämtas om det inte står klart att tillståndsärendet inte aktualiserar sådana förhållanden som NO har att bevaka.
Utskottet vill göra ytterligare ett par påpekanden i anslutning till de här aktuella paragraferna i försäkringsrörelselagen.
Finansiella koncerner kan ha skiftande utseende. Det går inte att nu förutse alla olika former av strukturer som kan uppkomma eller te sig önskvärda. Det är angeläget att tillsynsmyndigheten i sin tillståndsgivning enligt 7kap. 17§ försäkringsrörelselagen beaktar de grundtankar som ligger bakom begränsningsreglerna i 7 kap. 17 a §.
Den föreslagna bestämmelsen i 7 kap. 17a§ tredje stycket begränsar försäkringsbolagens möjlighet att använda sina tillgångar som riskkapital i finansiella företag. Bestämmelsen är utformad som en ram för det totala ägandet i finansiella företag. I propositionen (s. 75) anges att kapital som ingår i ramen för ett försäkringsbolag inte samtidigt bör få ingå i ramen för ett annat försäkringsbolag. Om det försäkringsbolag som önskar förvärva ett finansiellt företag har skjutit till medel som aktiekapital eller i annan form i ett annat försäkringsbolag, bör därför tillskottet avräknas från det tillskjutande bolagets ram eller med andra ord fylla ut det bolagets ram. Utskottet noterar att propositionens lagtext har utformats i överensstämmelse härmed.
Av lagtext eller motiv framgår emellertid inte hur tillskott från ett försäkringsbolag till ett holdingbolag som äger aktier i försäkringsbolag skall behandlas. Enligt utskottets mening är det uppenbart att sådana tillskott bör behandlas på samma sätt som tillskott till försäkringsbolag. Någon justering av propositionens lagtext torde inte krävas.
Efter att sålunda ha behandlat flertalet bestämmelser i regeringens förslag till lag om ändring i bankrörelselagen föreslår utskottet att riksdagen antar detta förslag i de delar som inte omfattas av den föregående framställningen. För att de nya bestämmelserna skall hinna publiceras tillräckligt lång tid före ikraftträdandet bör dock detta uppskjutas till den 1augusti 1991. Det sistnämnda gäller även övriga lagförslag i proposition 1990/91:154. Det kan noteras att miljöpartiets representant i utskottet har frånfallit avslagsyrkandet i motion 1990/91:N111 såvitt gäller 2kap. 8§ bankrörelselagen.
Utskottet föreslår också att ingressen och övergångsbestämmelserna till det nu aktuella lagförslaget kompletteras på grundval av vad som föreslås i proposition 1990/91:142 om handel och tjänster på värdepappersmarknaden.
Finansbolag m.m.
Regeringens förslag till lag om ändring i finansbolagslagen har behandlats i det föregående såvitt gäller bestämmelser rörande branschglidning. Ytterligare ett antal paragrafer skall enligt förslaget ändras i olika avseenden.
Genom lagändringar förra året har det öppnats möjlighet för utländska banker att etablera filialer i Sverige. Vidare upphävdes då förbudet för utlänningar att förvärva aktier i svenska finansbolag. Ytterligare ändringar av samma slag har genomförts eller föreslagits beträffande värdepappersmarknaden. Som skäl har bl.a. anförts att den svenska lagstiftningen borde anpassas till de regler som gäller inom EG.
Ett förslag i propositionen är att det skall öppnas möjlighet för utländska finansieringsföretag att driva verksamhet från filial i Sverige. Därvid skall fordras tillstånd för verksamheten enligt finansbolagslagen. Förutom ändringar i denna påkallas följdändringar i lagen (1968:555) om rätt för utlänning och utländskt företag att idka näring här i riket och lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank.
Det generella avslagsyrkandet i motion 1990/91:N111 (mp) avser också detta förslag. Miljöpartiet anser det onödigt att utländska finansieringsföretag skall etablera egen verksamhet i Sverige, säger motionärerna och hänvisar till att det redan finns en stor flora av finansieringsföretag i landet.
Utskottet ansluter sig till regeringens förslag på denna punkt och avstyrker alltså motionen i motsvarande del.
Ett finansbolag är för närvarande oförhindrat att vara moderbolag till ett försäkringsbolag. Bankinspektionen har emellertid hävdat att finansbolag inte bör kunna ha det bestämmande inflytandet över försäkringsbolag. Denna uppfattning får inte stöd i propositionen. Det betecknas emellertid där som angeläget att finansbolagens ägande prövas på samma sätt som gäller för banker och försäkringsbolag. Därför föreslås att finansbolags förvärv av organisationsaktier och etablering av filial i utlandet skall kräva bankinspektionens tillstånd.
Bankinspektionens nyss refererade uppfattning får stöd från vänsterpartiets sida. I motion 1990/91:N109 (v) föreslås sålunda att regeringen skall anmodas att lägga fram förslag till en ändring i finansbolagslagen som får till effekt att ett finansbolag inte kan ha det bestämmande inflytandet över ett försäkringsbolag.
Utskottet stöder regeringens nu berörda förslag till lagändring. Det därmed sammanhängande yrkandet i motion 1990/91:N109 (v) avstyrks.
Vidare föreslås i propositionen att finansbolagen får rätt att ge ut obligationer och andra fordringsbevis som är avsedda för allmän omsättning. Hittills har dessa bolag måst finansiera såväl kort som lång utlåning med kortfristig upplåning. Regeringen menar nu att de olika grupperna av institut på de finansiella marknaderna bör kunna konkurrera med varandra på så likartade villkor som möjligt. Finansbolagen borde således få tillgång till en bredare upplåningsmarknad.
Avslagsyrkandet på denna punkt i motion 1990/91:N111 (mp) motiveras med att motionärerna har svårt att se vikten av att finansbolag med riskfylld utlåning skall få möjlighet att ge ut obligationer. Därmed skulle, menar de, även de statliga obligationernas rykte som stabila papper kunna urholkas.
Regeringens förslag stöds av utskottet, som alltså avstyrker motionen i motsvarande del.
På motsvarande sätt som i fråga om bankrörelselagen föreslår regeringen att bestämmelserna om straff för den som obehörigen driver finansieringsverksamhet skall utmönstras och ersättas med regler om ett vitesförfarande. Förutom i motion 1990/91:N111 (mp) riktas invändningar mot förslaget i motion 1990/91:N109 (v). Bankinspektionens och kreditmarknadskommitténs förord för den nuvarande ordningen åberopas i den senare motionen.
Utskottet går, liksom i fråga om bankerna, på regeringens linje i detta avseende. Motionsyrkandena avstyrks följaktligen.
Övriga lagändringar
Av proposition 1990/91:136 om ändringar i sparbankslagen m.m. har huvuddelen behandlats i näringsutskottets betänkande 1990/91:NU34. Två av lagförslagen i propositionen kvarstår och tas upp nu. Det ena är förslaget till lag om ändring i lagen (1982:617) om utländska förvärv av svenska företag m.m. Det tillstyrks av utskottet. Det andra är förslaget till lag om ändring i lagen (1990/91:655) om återföring av obeskattade reserver. Skatteutskottet har i yttrande (1990/91:SkU5y) till näringsutskottet föreslagit att den speciella regel som tillåter att obeskattade reserver får upplösas i företaget skall bli tillämplig också i samband med den omorganisation av föreningsbanksrörelsen som har antytts i det föregående. Näringsutskottet hänvisar till skatteutskottets redogörelse för saken och föreslår att riksdagen godkänner regeringens ändringsförslag med den av skatteutskottet förordade kompletteringen. Ikraftträdandetidpunkten bör vara den 1juli 1991 beträffande den del av lagändringen som föreslogs i proposition 1990/91:136 och i övrigt den 1 augusti.
Näringsutskottet föreslår i detta sammanhang en ändring i lagen (1990:654) om skatteutjämningsreserv, innebärande att en numera felaktig hänvisning till den nyssnämnda lagen om återföring av obeskattade reserver utgår.
Utskottet tar också upp frågan om en kompletterande lagändring föranledd av den nya lag om handel med finansiella instrument som riksdagen i dagarna torde besluta om (prop. 1990/91:142, 1990/91:NU37). Denna lag innehåller bestämmelser om förfoganden över sådana instrument som tillhör någon annan. Bestämmelserna ersätter de regler på området som för närvarande finns i bl.a. lagen (1979:750) om rätt att förfoga över annan tillhöriga fondpapper. I enlighet härmed föreslås 1979 års lag bli upphävd den 1 juli 1991.
I 9 kap. 7 § lagen (1991:000) om penningmarknadskonton, vilken nyligen har antagits av riksdagen, föreskrivs att reglerna i 10 kap. 2 § handelsbalken eller i 1979 års lag om rätt att förfoga över annan tillhöriga fondpapper inte behöver tillämpas då en panthavare skall försälja eller åter pantsätta skuldförbindelser i vilka panträtt har stiftats enligt penningmarknadskontolagen. Som en följd av att 1979 års förfogandelag nu upphävs bör den nämnda hänvisningen till den lagen i 9 kap. 7 § penningmarknadskontolagen utgå ur lagrummet.
Övriga frågor
I bankrörelselagen och i lagarna om andra kreditinstitut än banker finns regler om kapitaltäckning, som har till syfte att skapa skydd för insättarnas medel. Instituten skall ha eget kapital av viss storlek. Beräkningen görs med utgångspunkt i institutets placeringar, dvs. dess tillgångar och garantiförbindelser. De nuvarande reglerna antogs hösten 1989 (prop. 1989/90:43, 1989/90:NU15; SFS 1989:1086--1096) och trädde i kraft den 1februari 1990. De innebar skärpta krav på kapitaltäckning jämfört med vad som tidigare gällde. Reglerna ansluter sig till en överenskommelse inom Baselkommittén, som är ett samarbetsorgan för den s.k. tiogruppen, ett antal länder inom de Europiska gemenskaperna (EG) samt Canada, Förenta staterna, Japan, Schweiz och Sverige.
I fråga om placeringar mot säkerhet i panträtt i jordbruksfastighet innebär de nuvarande kapitaltäckningsbestämmelserna, såsom utskottet närmare utvecklade i samband med sin prövning när dessa tillkom (1989:90:NU15 s. 7f.), en påtaglig skärpning av kapitalkravet. Baselkommitténs uppläggning innebär att krediter med säkerhet i jordbruksfastighet jämställs med alla andra placeringar som har samband med näringsverksamhet; huvudregeln är att dessa kräver en kapitaltäckning motsvarande 8% av kapitalbasen. Utskottet tillstyrkte regeringens förslag om ett sådant kapitalkrav och avvisade motionsyrkanden om att kapitalkravet när det gällde jordbrukskrediter skulle reduceras. Sverige borde, sade utskottet, godta de regler i fråga om värderingen av säkerhet i jordbruksfastigheter som Baselkommittén hade funnit motiverade i ett internationellt perspektiv. Särskilda undantagsregler för bostadsbyggnader inom jordbruket bedömdes inte kunna komma i fråga. I vissa fall torde emellertid, tillade utskottet, en lösning kunna vara att en sådan byggnad avstyckas från jordbruksfastigheten för att därefter utgöra ett särskilt kreditobjekt. I en reservation (c, mp) begärdes att jordbrukskrediter i kapitaltäckningshänseende skulle likställas med bostadskrediter. Motsvarande krav i en motion och motsvarande ställningstagande av utskottet förekom år 1990 (1990/91:NU16). Härvid tillade utskottet att en lagstiftning som innebar en avvikelse från Baselkommitténs regelverk än mindre kunde komma i fråga sedan Sverige, såsom då skedde, hade ändrat sina tidigare kapitaltäckningsregler och anpassat sig till internationell standard.
I motion 1990/91:N261 (fp) påyrkas att riksdagen hos regeringen skall begära en sådan ändring i kapitaltäckningsbestämmelserna att krediter till jordbruksbostäder jämställs med övriga villakrediter. Detta skulle innebära en halvering av kapitaltäckningskravet, som är 4% för villalån och 8% för lån med säkerhet i jordbruksfastigheter. Vid den kommande fastighetstaxeringen kommer bostäder på jordbruksfastigheter att få eget taxeringsvärde och skiljas från rörelsen i övrigt. Då jordbruksbostaden i övrigt är jämställd med villabostaden borde den också vara det med avseende på kapitaltäckningskrav, säger motionären. Den förhandlingspolitik som regeringen för internationellt kan inte automatiskt godkännas, tillägger hon.
Utskottet har erfarit att det vid de diskussioner som föregick Baselkommitténs rekommendation om de nu tillämpade kapitaltäckningskraven från olika håll anfördes att säkerhet i bostads- och jordbruksfastigheter inte skulle medföra någon reducering av kraven. Starkast hävdades den åsikten från amerikansk sida, något som får ses mot bakgrund av de erfarenheter som man har av prisfluktuationer på den amerikanska marknaden. I fråga om krediter mot säkerhet i fastighet för bostadsändamål lyckades man enas om att en reduktion av kreditbeloppet med 50% skulle kunna accepteras vid beräkning av kapitaltäckningen.
Reglerna innebär att det är den ställda panten som i vissa fall kan medföra en reduktion av kapitalkravet. Även om bostadsdelen i en jordbruksfastighet i fortsättningen kommer att åsättas ett särskilt taxeringsvärde innebär detta inte att man kan ta ut en pant i den del av fastigheten som har åsatts detta värde. För att så skall kunna ske fordras att bostadsdelen, på sätt som nyss har nämnts, avstyckas till en egen fastighet.
Att Sverige accepterar det regelsystem för kapitaltäckning som har utarbetats i samarbete mellan tiogruppens tillsynsmyndigheter får anses vara en förutsättning för att landets banksystem skall på bästa villkor kunna delta i internationell finansiering. Att Sverige nu skulle söka åstadkomma en ändring i den internationella uppgörelse på området som har träffats så sent som år 1989 under aktiv medverkan från svensk sida framstår mot angiven bakgrund som orealistiskt och olämpligt. Det skulle, menar utskottet, vara ägnat att minska trovärdigheten i Sveriges agerande i det internationella samarbetet. Utskottet vill tillägga att kapitaltäckningskraven även oavsett sin internationella förankring bör ses som uttryck för en totalavvägning, vars stundom mer och stundom mindre positiva verkningar för en viss intressentgrupp får accepteras med hänsyn till det överordnade syftet med bestämmelserna.
Regeringen får enligt 7kap. 1§ bankaktiebolagslagen utse högst fem ledamöter, s.k. offentliga styrelseledamöter, i ett bankaktiebolags styrelse. Deras uppgift är enligt lagen att särskilt verka för att samhällets intressen beaktas i bolagets verksamhet. Ursprungligen infördes denna ordning år 1971. De offentliga styrelseledamöterna skall även få delta i direktionens och andra s.k. delegatgruppers arbete. Moderata samlingspartiet och folkpartiet har i oppositionsställning motsatt sig att det skall finnas bestämmelser om offentliga styrelseledamöter. Den uppfattningen kom till uttryck i en reservation när frågan om avskaffande av dessa bestämmelser senaste gången, hösten 1990, behandlades av riksdagen (1990/91:NU2).
Moderata samlingspartiet har i motion 1990/91:255, som väcktes under allmänna motionstiden, på nytt begärt att systemet med offentliga ledamöter i affärsbankernas styrelser skall slopas.
Liksom tidigare konstaterar utskottet att detta system har visat sig värdefullt och tycks vara fullt accepterat från de berörda bankernas sida. Utskottet finner inget skäl för riksdagen att föranstalta om en ändring av vad som nu gäller i fråga om denna form för kontakt mellan staten och affärsbankerna. Utskottet avstyrker motionsyrkandet.
År 1985 infördes en ordning enligt vilken val av ordförande i en affärsbanks styrelse skall underställas regeringen för godkännande. Bestämmelserna härom finns i 7 kap. 11§ bankaktiebolagslagen. Ordföranden skall vara ledamot i styrelsen. Regeringen skall godkänna valet om den valde kan förväntas verka för att såväl bankens som samhällets intressen beaktas i verksamheten. Om valet inte godkänns skall regeringen i stället utse en annan ledamot av styrelsen till ordförande.
Från moderata samlingspartiets, folkpartiets och centerpartiets sida har man motsatt sig att denna ordning skulle införas och sedermera krävt att den skulle avskaffas. Ett yrkande härom finns nu i den nyssnämnda motionen 1990/91:N255 (m). När ämnet förra gången behandlades, hösten 1990, reserverade sig dessa partiers representanter i utskottet till förmån för den begärda ändringen.
Utskottet vill liksom tidigare hävda att en viss statlig medverkan i affärsbankernas val av styrelseordförande är välmotiverad. Den gällande ordningen möjliggör ett önskvärt inflytande från statens sida vid dessa val utan långtgående ingrepp i det institutionella systemet. Utskottet avstyrker det berörda yrkandet i motion 1990/91:N255 med vad nu sagts.
Slutligen tar utskottet upp ett yrkande i motion 1990/91:N356 (v), enligt vilket riksdagen skulle som sin mening ge regeringen till känna vad i motionen anförts om kontroll över bank- och finansinstituten. Den passus i den åberopade motionstexten som åsyftas innehåller följande. Demokratin i arbetslivet skall understödjas med beslut om övergripande riktlinjer för ekonomins utveckling samt styrning av de avgörande samhällsinvesteringarna. Demokratiskt ägande och demokratisk kontroll av bank- och finansinstituten är någonting nödvändigt i en sådan politik.
Ett likadant yrkande behandlades i korthet av näringsutskottet våren 1990. Utskottet sade sig då vilja beteckna den kontroll som utövas på grundval av lagar, antagna av riksdagen, såsom en demokratisk kontroll. Motionärerna hade, påtalade utskottet, inte närmare utvecklat vad det sistnämnda begreppet enligt deras mening innefattade. Motionsyrkandet avstyrktes; en reservation (v) avgavs till stöd för det.
Från motionärernas sida har vid utskottsbehandlingen klargjorts att motionsyrkandet närmast syftar till att en mera systematisk och genomförd kontroll över de finansiella institutionerna genom lagstiftning och tillsynsåtgärder skall komma till stånd.
Utskottet hänvisar till sin behandling av principfrågor rörande bankväsendet tidigare i detta betänkande och avstyrker motionen.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande bankverksamhet att riksdagen med anledning av proposition 1990/91:142 moment 18 i ifrågavarande del och med avslag på motion 1990/91:N111 yrkande 1 i ifrågavarande del antar det i proposition 1990/91:154 framlagda förslaget till lag om ändring i bankrörelselagen (1987:617) i vad avser 2 kap. 1 §, 4 § och 9a§ andra stycket samt upphävande av 2 kap. 2 och 3 §§, res. 1 (mp)
2. beträffande postservice på bankkontor att riksdagen med anledning av motion 1990/91:N107 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
3. beträffande sanktion mot obehörigt drivande av bankrörelse att riksdagen med avslag på motion 1990/91:N111 yrkande 1 i ifrågavarande del antar det i proposition 1990/91:154 framlagda förslaget till lag om ändring i bankrörelselagen (1987:617) i vad avser 7 kap. 14 och 18 §§ och 9 kap. 1 §, res. 2 (v, mp)
4. beträffande bankers förvärv av aktier, m.m. att riksdagen a) med avslag på motion 1990/91:109 yrkande 1 och motion 1990/91:N111 yrkande 1 i ifrågavarande del antar det i proposition 1990/91:154 framlagda förslaget till lag om ändring i bankrörelselagen (1987:617) i vad avser 2 kap. 14, 15 och 15a§§, den sistnämnda dock med ändrad lydelse enligt utskottets förslag i bilaga 1, b) avslår motion 1990/91:N322, res. 3 (v, mp)
5. beträffande bankers förvärv av fast egendom att riksdagen avslår motion 1990/91:N110 och motion 1990/91:N112 yrkande 1, res. 4 (m, fp, c)
6. beträffande bankers utgivning av obligationer att riksdagen med avslag på motion 1990/91:N111 yrkande 1 i ifrågavarande del antar a) det i proposition 1990/91:154 framlagda förslaget till lag om ändring i bankrörelselagen (1987:617) i vad avser upphävande av 2 kap. 20 § och slopande av rubriken före denna paragraf, b) det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i bankaktiebolagslagen (1987:618) i vad avser 5 kap. 1 och 17§§, res. 5 (mp)
7. beträffande betalningsberedskap att riksdagen med avslag på motion 1990/91:N111 yrkande 1 i ifrågavarande del antar det i proposition 1990/91:154 framlagda förslaget till lag om ändring i bankrörelselagen (1987:617) i vad avser 2 kap. 12 §, res. 6 (mp)
8. beträffande prissättning av banktjänster att riksdagen avslår motion 1990/91:N292 yrkande 11, res. 7 (m, fp)
9. beträffande övervältring av kreditförluster att riksdagen avslår motion 1990/91:N98 yrkande 6,
10. beträffande redovisning av avtalsvillkor att riksdagen med anledning av motion 1990/91:N108 yrkande 1, motion 1990/91:N112 yrkande 2 och motion 1990/91:N210 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
11. beträffande utvidgad konkurrenslagstiftning att riksdagen med anledning av motion 1990/91:N108 yrkandena 2 och 3, motion 1990/91:N112 yrkandena 3 och 4, motion 1990/91:N113 och motion 1990/91:N292 yrkande 10 och med avslag på motion 1990/91:N111 yrkandena 2 och 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, res. 8 (v, mp)
12. beträffande bestämmelser om branschglidning i den finansiella sektorn att riksdagen med avslag på motion 1990/91:N109 yrkande 2 och motion 1990/91:N111 yrkande 1 i ifrågavarande del dels antar i proposition 1990/91:154 framlagda förslag till a) lag om ändring i bankrörelselagen (1987:617) i vad avser 2kap. 6 §, 6 a §, 9 a § femte stycket, 10 § och 11 §, b) lag om ändring i bankaktiebolagslagen (1987:618) i vad avser 1 kap. 4 och 5 §§, c) lag om ändring i lagen (1963:76) om kreditaktiebolag, dock med ändring av tidpunkten för ikraftträdandet till den 1 augusti 1991, d) lag om ändring i försäkringsrörelselagen (1982:713), dock med ändring av tidpunkten för ikraftträdandet till den 1 augusti 1991, e) lag om ändring i lagen (1988:606) om finansbolag i vad avser 11 a §, 11 b § och 11 c §, dels -- med ändring i ifrågavarande del av riksdagens beslut med anledning av näringsutskottets betänkande 1990/91:NU37 moment 5 -- beslutar att 5 kap. 3 § lagen om värdepappersrörelse skall ha i proposition 1990/91:154 (s. 33f.) föreslagen lydelse, dock -- under förutsättning av bifall till utskottets hemställan i betänkandet 1990/91:NU44 moment 1 -- med utbyte i sista stycket av ordet "bankinspektionen" mot "finansinspektionen", res. 9 (v, mp)
13. beträffande ändringar i bankrörelselagen i övrigt att riksdagen med anledning av proposition 1990/91:142 moment 18 i ifrågavarande del och med avslag på motion 1990/91:N111 yrkande 1 i ifrågavarande del antar det i proposition 1990/91:154 framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1987:617) om bankrörelse, i den mån det inte omfattas av utskottets hemställan under 1, 3, 4, 6, 7 och 12, dock med tillägg i ingressen innebärande av även 2 kap. 7 § skall upphöra att gälla, med ändring av tidpunkten för lagens ikraftträdande till den 1augusti 1991 och med tillägg av följande två övergångsbestämmelser:
4. För banker som inte har fått tillstånd enligt 1 kap. 3 § 5 lagen (1991:000) om värdepappersrörelse gäller föreskrifterna i 2 kap. 7 § första och andra styckena till utgången av år 1992 eller, om ansökan om sådant tillstånd då har getts in, till dess att ansökan har prövats slutligt. 5. Föreskrifterna i 2 kap. 7 § tredje stycket gäller fortfarande för banker som med stöd av punkt 3 i övergångsbestämmelserna till lagen (1991:000) om värdepappersrörelse driver rörelse enligt fondkommissionslagen (1979:748).
14. beträffande ändringar i bankaktiebolagslagen i övrigt att riksdagen med avslag på motion 1990/91:N111 yrkande 1 i ifrågavarande del antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i bankaktiebolagslagen (1987:618) i den mån det inte omfattas av utskottets hemställan under 6 och 12, dock med ändring av tidpunkten för ikrafträdandet till den 1 augusti 1991,
15. beträffande ändring i föreningsbankslagen att riksdagen med avslag på motion 1990/91:N111 yrkande 1 i ifrågavarande del antar det i propositon 1990/91:154 framlagda förslaget till lag om ändring i föreningsbankslagen (1987:620), dock med ändring av tidpunkten för ikraftträdandet till den 1 augusti 1991,
16. beträffande etablering av filialer till utländska finansieringsföretag att riksdagen med avslag på motion 1990/91:N111 yrkande 1 i ifrågavarande del, dels antar i proposition 1990/91:154 framlagda förslag till a) lag om ändring i lagen (1988:606) om finansbolag i vad avser 2, 2 a, 5, 5 a, 8 och 15 §§, b) lag om ändring i lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank, dock med ändring av tidpunkten för ikraftträdandet till den 1 augusti 1991, dels med anledning av proposition 1990/91:142 moment 5 och proposition 1990/91:154 i ifrågavarande del antar det i den senare propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1968:555) om rätt för utlänning och utländskt företag att idka näring här i riket, dock med ändring av tidpunkten för ikraftträdandet till den 1 augusti 1991, res. 10 (mp)
17. beträffande finansbolags inflytande över försäkringsbolag att riksdagen avslår motion 1990/91:N109 yrkande 3, res. 11 (v, mp)
18. beträffande finansbolags utgivning av obligationer att riksdagen med avslag på motion 1990/91:N109 yrkande 4 och motion 1990/91:N111 yrkande 1 i ifrågavarande del antar det i proposition 1990/91:154 framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1988:606) om finansbolag i vad avser 10 a §, res. 13 (v, mp)
19. beträffande sanktion mot obehörig finansieringsverksamhet att riksdagen med avslag på motion 1990/91:N109 yrkande 5 och motion 1990/91:N111 yrkande 1 i ifrågavarande del antar det i proposition 1990/91:154 framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1988:606) om finansbolag i vad avser 23--25 och 27 §§. res. 13 (v, mp)
20. beträffande ändring i finansbolagslagen i övrigt att riksdagen med avslag på motion 1990/91:N111 yrkande 1 i ifrågavarande del antar det i proposition 1990/91:154 framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1988:606) om finansbolag i den mån det inte omfattas av utskottets hemställan under 12, 16, 18 och 19, dock med ändring av tidpunkten för lagens ikraftträdande till den 1 augusti 1991,
21. beträffande ändring i lagen om utländska förvärv av svenska företag m.m. att riksdagen antar det i proposition 1990/91:136 framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1982:617) om utländska förvärv av svenska företag m.m.,
22. beträffande ändring i lagen om återföring av obeskattade reserver att riksdagen antar det i proposition 1990/91:136 framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1990:655) om återföring av obeskattade reserver, dock med ändrad lydelse av 8 § och ikraftträdandebestämmelsen enligt utskottets förslag i bilaga 2,
23. beträffande ändring i lagen om skatteutjämningsreserv att riksdagen antar förslag till lag om ändring i lagen (1990:654) om skatteutjämningsreserv enligt bilaga 3,
24. beträffande ändring i lagen om penningmarknadskonton att riksdagen antar förslag till lag om ändring i lagen (1991:000) om penningmarknadskonton enligt bilaga 4,
25. beträffande kapitaltäckningskrav för krediter mot säkerhet i jordbruksfastighet att riksdagen avslår motion 1990/91:N261, res. 14 (fp, c, mp)
26. beträffande offentliga ledamöter i affärsbankernas styrelser att riksdagen avslår motion 1990/91:N255 yrkande 5, res. 15 (m, fp)
27. beträffande val av styrelseordförande i affärsbank att riksdagen avslår motion 1990/91:N255 yrkande 6, res. 16 (m, fp, c)
28. beträffande kontroll över finansinstituten att riksdagen avslår motion 1990/91:N356 yrkande 3. res. 17 (v)
Stockholm den 4 juni 1991
På näringsutskottets vägnar
Lennart Pettersson
Närvarande: Lennart Pettersson (s), Rune Jonsson (s), Per Westerberg (m), Åke Wictorsson (s), Per-Ola Eriksson (c), Nic Grönvall (m), Inga-Britt Johansson (s), Bo Finnkvist (s), Reynoldh Furustrand (s), Gunnar Hökmark (m), Gudrun Norberg (fp), Rolf L Nilson (v), Lars Norberg (mp), Leif Marklund (s), Isa Halvarsson (fp), Björn Kaaling (s) och Håkan Hansson (c).
Reservationer
1. Bankverksamhet (mom. 1)
Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.8 som börjar med "Utskottet har" och slutar med "till nyttjande" bort ha följande lydelse:
Factoring och leasing har hittills på goda grunder betraktats som någonting för egentlig bankrörelse artfrämmande. Bankerna saknar i dag kompetens för sådana verksamheter och det finns inga skäl för dem att bygga upp en kompetens för dessa ändamål i konkurrens med existerande företag. Det kan endast leda till en skadlig splittring av intresset från den ansvarsfulla huvudverksamheten. Samtidigt kan banker i kraft av sin kapitalstyrka komma att konkurrera ut existerande factoring- och leasingföretag. Detta leder till ökad storskalighet och maktkoncentration, vilket motion 1990/91:N111 (mp) på goda grunder varnar för. Utskottet avstyrker förslaget till ändringar i bankrörelselagen i den del som nu är aktuell.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande bankverksamhet att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N111 yrkande1 i ifrågavarande del avslår det i proposition 1990/91:154 framlagda förslaget till ändring i bankrörelselagen (1987:617) i vad avser 2kap. 1§, 4§ och 9a§ andra stycket samt upphävande av 2kap. 2 och 3§§,
2. Sanktion mot obehörigt drivande av bankrörelse (mom. 3)
Rolf L Nilson (v) och Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.10 som börjar med "Utskottet finner" och slutar med "i propositionen" bort ha följande lydelse:
Utskottet stöder på denna punkt avslagsyrkandet i motion 1990/91:N111 (mp). Det är, menar utskottet, olyckligt att möjligheten till straffrättslig sanktion mot olovlig bankverksamhet avskaffas. En sådan sanktion torde på ett annat sätt än ett vitesföreläggande uppfattas som en klar markering av gränsen för det tillåtna och därigenom totalt sett vara den effektivaste reaktionsformen. Regeringens förslag till ändring i 7 och 9 kap. bankrörelselagen avstyrks alltså.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande sanktion mot obehörigt drivande av bankrörelse att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N111 yrkande1 i ifrågavarande del avslår det i proposition 1990/91:154 framlagda förslaget till lag om ändring i bankrörelselagen (1987:617) i vad avser 7 kap. 14 och 18 §§ och 9kap. 1§.
3. Bankers förvärv av aktier, m.m. (mom. 4)
Rolf L Nilson (v) och Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.11 som börjar med "Utskottet finner" och slutar med "i propositionen" bort ha följande lydelse:
Den föreslagna möjligheten för bankerna att göra aktieförvärv i placeringssyfte öppnar väg för en spekulativ verksamhet som bankerna alltsedan 1930-talets krisår på goda grunder har fått avhålla sig ifrån. Även om man bortser från den risk som ligger däri kvarstår faran för ökad maktkoncentration i näringslivet och intressekonflikter i samband med kreditgivningen. Utskottet instämmer alltså beträffande de nu aktuella bestämmelserna i de yrkanden om avslag på regeringens förslag som framförs i motionerna 1990/91:N109 (v) och 1990/91:N111 (mp). Av det sagda följer att motion 1990/91:N322 (c) avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:
4. beträffande bankers förvärv av aktier, m.m. att riksdagen a) med bifall till motion 1990/91:N109 yrkande1 och motion 1990/91:N111 yrkande1 i ifrågavarande del avslår det i proposition 1990/91:154 framlagda förslaget till lag om ändring i bankrörelselagen (1987:617) i vad avser 2kap. 14, 15 och 15a§§, b) avslår motion 1990/91:N322 yrkande 5.
4. Bankers förvärv av fast egendom (mom. 5)
Per Westerberg (m), Per-Ola Eriksson (c), Nic Grönvall (m), Gunnar Hökmark (m), Gudrun Norberg (fp), Isa Halvarsson (fp) och Håkan Hansson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.11 som börjar med "Utskottet godtar" och slutar med "är aktuell" bort ha följande lydelse:
Utskottet instämmer när det gäller denna fråga med vad som anförs i motionerna 1990/91:N110 (m) och 1990/91:N112 (fp). Det bör ankomma på regeringen att med det snaraste föreslå erforderlig lagändring. Riksdagen bör klargöra detta genom ett tillkännagivande till regeringen.
dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:
5. beträffande bankers förvärv av fast egendom att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N110 och motion 1990/91:N112 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
5. Bankers utgivning av obligationer (mom. 6)
Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.12 som börjar med "Utskottet har" och slutar med "angiven del" bort ha följande lydelse:
Regeringen har inte anfört några nackdelar med nuvarande lagstiftning. Bankernas normala sätt att skaffa likvida medel är inlåning. Det finns goda skäl att obligationsmarknaden förbehålls åt andra aktörer på kreditmarknaden.
I enlighet med det berörda yrkandet i motion 1990/91:N111 (mp) avstyrker utskottet således regeringens förslag på denna punkt.
dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:
6. beträffande bankers utgivning av obligationer att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N111 yrkande1 i ifrågavarande del avslår dels det i proposition 1990/91:154 framlagda förslaget till lag om ändring i bankrörelselagen (1987:617) i vad avser upphävande av 2kap. 20§ och slopande av rubriken före denna, dels det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i bankaktiebolagslagen (1987:618) i vad avser 5kap. 1och 17§§.
6. Betalningsberedskap (mom. 7)
Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.12 som börjar med "Till skillnad" och slutar med "tillräcklig kassareserv" bort ha följande lydelse:
Den nuvarande bestämmelsen är enligt utskottets uppfattning bättre än den föreslagna ägnad att skapa garanti för att varje bank i alla lägen har tillräcklig betalningsberedskap. Utskottet instämmer därför, såvitt gäller ändrad lydelse av 2 kap. 12§ bankrörelselagen, i det avslagsyrkande som framställs i motion 1990/91:N111 (mp).
dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:
7. beträffande betalningsberedskap att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N111 yrkande1 i ifrågavarande del avslår det i proposition 1990/91:154 framlagda förslaget till lag om ändring i bankrörelselagen (1987:617) i vad avser 2kap. 12§.
7. Prissättning av banktjänster (mom. 8)
Per Westerberg (m), Nic Grönvall (m), Gunnar Hökmark (m), Gudrun Norberg (fp) och Isa Halvarsson (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.13 som börjar med "Några planer" och slutar med "sådana planer" bort ha följande lydelse:
Mot angiven bakgrund finner utskottet det angeläget att riksdagen, såsom föreslås i motion 1990/91:N292 (fp), i ett uttalande till regeringen tar bestämt avstånd från tanken att bankernas avgiftssättning skulle -- på annat sätt än genom konkurrenslagen (1982:729) och bankinspektionens normala tillsyn -- styras genom föreskrifter eller andra åtgärder från statens sida. Full frihet för varje bank att själv fastställa i vilken mån och på vad sätt dess verksamhet skall finansieras genom avgifter anser utskottet vara någonting självklart i ett marknadsekonomiskt system.
dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:
8. beträffande prissättning av banktjänster att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N292 yrkande11 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
8. Utvidgad konkurrenslagstiftning (mom. 11)
Rolf L Nilson (v) och Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s.20 med "I vad" och slutar på s.20 med "nämnda delar" bort ha följande lydelse:
Etableringen av utländska företag i Sverige, på de finansiella marknaderna och annorstädes, försvaras ibland med att den bidrar till ökad konkurrens och därmed gynnar konsumenterna. Ett minst lika effektivt medel att främja konkurrensen är emellertid, vill utskottet framhålla, att det reses hinder mot den fusionsvåg i Sverige som håller på att kraftigt förändra bankväsendets och försäkringsväsendets struktur. Utskottet stöder mot denna bakgrund de yrkanden i motion 1990/91:N111 (mp) som går ut på att riksdagen skall ange vissa riktlinjer för utvecklingen inom dessa branscher och begära att regeringen föranstaltar om en utredning beträffande dem, med det grundläggande syftet att motverka spekulation.
En skärpning av konkurrenslagstiftningen med sikte på att olämpliga företagsförvärv och fusioner skall kunna stoppas är en viktigt ämne för den begärda utredningen. Önskemål i samma riktning har framförts i motion 1990/91:N104 (v), som behandlas i utskottets betänkande 1990/91:N33. Även motionerna 1990/91:N108 (m), 1990/91:N112 (fp) och 1990/91:N113 (c) innehåller krav på en skärpt konkurrenslagstiftning. Utgångspunkten för dessa krav är emellertid att statsmakterna skall ge klartecken för branschglidning inom den finansiella sektorn, något som utskottet motsätter sig. Därför avstyrker utskottet dessa motioner i här aktuella delar. Motion 1990/91:N292 (fp) i motsvarande del avstyrks på samma grund.
dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:
11. beträffande utvidgad konkurrenslagstiftning att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N111 yrkandena 2 och 3 och med avslag på motion 1990/91:N108 yrkandena 2 och 3, motion 1990/91:N112 yrkandena 3 och 4, motion 1990/91:N113 och motion 1990/91:N292 yrkande 10 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
9. Bestämmelser om branschglidning i den finansiella sektorn (mom. 12)
Rolf L Nilson (v) och Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 20 med "Härefter kommer" och slutar på s. 21 med "överensstämmelse härmed" bort ha följande lydelse:
Utskottet instämmer i den kritik som i motionerna 1990/91:N109 (v) och 1990/91:N111 (mp) framförs mot de föreslagna reglerna för integration mellan banker etc. och försäkringsbolag. Maktkoncentration och försvagad demokratisk kontroll blir ofrånkomliga följder av den branschglidning som regeringen önskar främja. Inga belägg finns för att vare sig den egentliga bankverksamheten eller försäkringsrörelsen, som i väsentliga hänseenden är vitt skild från denna, skulle gagnas av att stora finanskonglomerat kommer att behärska marknaden. Däremot öppnas nya möjligheter till spekulativa transaktioner av olika slag. Försäkringsbolagens verksamhet är sedan hösten 1990 föremål för en översyn genom försäkringsutredningens (Fi 1990:11) försorg. Såsom framhålls i den förstnämnda motionen bör statsmakterna avvakta utredningens resultat innan frågor om ändrade förutsättningar för försäkringsbolagens verksamhet aktualiseras. Utskottet tar alltså avstånd från regeringens lagförslag i vad avser de bestämmelser som skall möjliggöra branschglidning.
dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:
12. beträffande bestämmelser om branschglidning i den finansiella sektorn att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N109 yrkande2 och motion 1990/91:N111 yrkande1 i ifrågavarande del avslår proposition 1990/91:154 i vad avser förslag till a) lag om ändring i bankrörelselagen (1987:617) i vad avser 2kap. 6 §, 6 a §, 9 a § femte stycket, 10 § och 11 §, b) lag om ändring i bankaktiebolagslagen (1987:618) i vad avser 1 kap. 4 och 5 §§, c) lag om ändring i lagen (1963:76) om kreditaktiebolag, d) lag om ändring i försäkringsrörelselagen (1982:713), e) lag om ändring i lagen (1988:606) om finansbolag i vad avser 11 a §, 11 b § och 11 c §, f) lag om ändring i lagen (1991:000) om värdepappersrörelse.
10. Etablering av filialer till utländska finansieringsföretag (mom. 16)
Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.22 som börjar med "Utskottet ansluter" och slutar med "motsvarande del" bort ha följande lydelse:
Utskottet instämmer i de invändningar som i motion 1990/91:N111 (mp) riktas mot regeringens förslag att utländska finansieringsföretag skall få etablera filialer i Sverige. Förslaget avstyrks på denna grund.
dels att utskottets hemställan under 16 bort ha följande lydelse:
16. beträffande etablering av filialer till utländska finansieringsföretag att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N111 yrkande1 i ifrågavarande del avslår i proposition 1990/91:154 framlagda förslag till a) lag om ändring i lagen (1988:606) om finansbolag i vad avser 2, 2a, 5, 5a, 8 och 15 §§, b) lag om ändring i lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank, c) lag om ändring i lagen (1968:555) om rätt för utlänning och utländskt företag att idka näring här i riket.
11. Finansbolags inflytande över försäkringsbolag (mom. 17)
Rolf L Nilson (v) och Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.22 som börjar med "Utskottet stöder" och slutar med "1990/91:N109 (v) avstyrks" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar uppfattningen att en sådan begränsningsregel är önskvärd och tillstyrker alltså motion 1990/91:N109 (v) på denna punkt.
dels att utskottets hemställan under 17 bort ha följande lydelse:
17. beträffande finansbolags inflytande över försäkringsbolag att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N109 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
12. Finansbolags utgivning av obligationer (mom. 18)
Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.22 som börjar med "Regeringens förslag" och slutar med "motsvarande del" bort ha följande lydelse:
Med instämmande i vad som anförs på denna punkt i motion 1990/91:N111 (mp) avstyrker utskottet regeringens förslag om att finansbolag skall få rätt att ge ut obligationer.
dels att utskottets hemställan under 18 bort ha följande lydelse:
18. beträffande finansbolags utgivning av obligationer att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N109 yrkande 4 och motion 1990/91:N111 yrkande 1 i ifrågavarande del avslår det i proposition 1990/91:154 framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1988:606) om finansbolag i vad avser 10a§.
13. Sanktion mot obehörig finansieringsverksamhet (mom. 19)
Rolf L Nilson (v) och Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.23 som börjar med "Utskottet ställer" och slutar med "avstyrks följaktligen" bort ha följande lydelse:
Även för finansbolagens del anser utskottet att en straffrättslig sanktion mot obehörig verksamhet bör bibehållas. Utskottet går alltså på den linje som förespråkas i motionerna 1990/91:N109 (v) och 1990/91:N111 (mp) och avstyrker propositionen i nu angiven del.
dels att utskottets hemställan under 19 bort ha följande lydelse:
19. beträffande sanktion mot obehörig finansieringsverksamhet att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N109 yrkande5 och motion 1990/91:N111 yrkande1 i ifrågavarande del avslår det i proposition 1990/91:154 framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1988:606) om finansbolag i vad avser 23--25 och 27 §§.
14. Kapitaltäckningskrav för krediter mot säkerhet i jordbruksfastighet (mom. 25)
Per-Ola Eriksson (c), Gudrun Norberg (fp), Lars Norberg (mp), Isa Halvarsson (fp) och Håkan Hansson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s.25 med "Att Sverige" och slutar på s.26 med "med bestämmelserna" bort ha följande lydelse:
Den nya ordningen att bostäder på jordbruksfastigheter får ett eget taxeringsvärde innebär ökad rättvisa vid beskattningen. Kvar står emellertid att kostnaderna för belåning har ökat till följd av det kraftigt höjda kravet på kapitaltäckning. Den likställdhet mellan jordbrukets bostäder och vanliga villafastigheter som har uppnåtts i fråga om taxeringen borde motsvaras av en likställdhet också med avseende på kapitaltäckningskrav och därmed på lånekostnader.
De resultat som uppnås vid internationella förhandlingar om kapitaltäckningskraven kan inte automatiskt godtas. Bestämmelserna måste grundas på en saklig och rättvis värdering av förutsättningarna för olika slags krediter och andra placeringar. Utskottet finner det angeläget att regeringen, i enlighet med syftet med motion 1990/91:N261 (fp), verkar för att den överenskommelse som ligger till grund för de nuvarande svenska bestämmelserna om kapitaltäckning blir ändrade på ett sätt som skapar rättvisa åt jordbruksbefolkningen i här berört avseende.
dels att utskottets hemställan under 25 bort ha följande lydelse:
25. beträffande kapitaltäckningskrav för krediter mot säkerhet i jordbruksfastighet att riksdagen med anledning av motion 1990/91:N261 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
15. Offentliga ledamöter i affärsbankernas styrelser (mom. 26)
Per Westerberg (m), Nic Grönvall (m), Gunnar Hökmark (m), Gudrun Norberg (fp) och Isa Halvarsson (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.26 som börjar med "Liksom tidigare" och slutar med "avstyrker motionsyrkandet" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar den i motion 1990/91:N255 (m) framförda uppfattningen att systemet med statliga representanter i affärsbankernas styrelser bör avskaffas. Den positiva bedömning av systemet som dess anhängare åberopar är helt obestyrkt, och någon egentlig utvärdering av det har aldrig redovisats. Starka principiella skäl talar mot att denna form av statligt inflytande inom banksektorn tillämpas. Regeringen bör med det snaraste lägga fram förslag till sådana ändringar i bankaktiebolagslagen som är påkallade.
dels att utskottets hemställan under 26 bort ha följande lydelse:
26. beträffande offentliga ledamöter i affärsbankernas styrelser att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N255 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
16. Val av styrelseordförande i affärsbank (mom. 27)
Per Westerberg (m), Per-Ola Eriksson (c), Nic Grönvall (m), Gunnar Hökmark (m), Gudrun Norberg (fp), Isa Halvarsson (fp) och Håkan Hansson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.26 som börjar med "Utskottet vill" och slutar med "nu sagts" bort ha följande lydelse:
Regeringens förslag år 1984 om statlig intervention i affärsbankernas val av styrelseordförande blev vid riksdagsbehandlingen föremål för en ingående kritik från principiella utgångspunkter. Bl.a. påpekades att det fanns risk för att såväl presumtiva som redan godkända styrelseordförande skulle känna osäkerhet om vilket mått av handlings- och yttrandefrihet de kunde räkna med utan fara för negativa reaktioner från regeringens sida. De skäl som då anfördes mot att systemet skulle införas talar för att det nu omgående avskaffas. Utskottet ansluter sig till det berörda yrkandet i motion 1990/91:N255 (m) och föreslår sålunda att bankrörelselagen ändras i enlighet med vad här har sagts.
dels att utskottets hemställan under 27 bort ha följande lydelse:
27. beträffande val av styrelseordförande i affärsbank att riksdagen med anledning av motion 1990/91:N255 yrkande 6 antar förslag till lag om ändring i bankaktiebolagslagen (1987:618) enligt bilaga 5.
17. Kontroll över finansinstituten (mom. 28)
Rolf L Nilson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.27 som börjar med "Utskottet hänvisar" och slutar med "avstyrker motionen" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att en utveckling i den angivna riktningen är angelägen och föreslår att riksdagen anmodar regeringen att vidta åtgärder för att en mera effektiv demokratisk kontroll av bankväsendet skall komma till stånd.
dels att utskottets hemställan under 28 bort ha följande lydelse:
28. beträffande kontroll över finansinstituten att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N356 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
Av utskottet framlagt förslag till ändring i regeringens förslag till lag om ändring i bankrörelselagen (1987:617)
Bilaga 1
Regeringens förslag
Utskottets förslag
2 kap.
15 a §
En bank får inom en ram som motsvarar trettio procent av kapitalbasen 1. förvärva aktier utöver vad som sägs i 4, 6, 6 a och 8 §§ och 2. bevilja krediter med sådana villkor som avses i 14 och 15 §§.
En banks innehav och åtaganden enligt första stycket i ett enskilt företag får sammanlagt uppgå till högst fem procent av den i första stycket angivna ramen. Om banken ingår i en koncern, gäller denna begränsning för varje företag i koncernen utom försäkringsföretag och sådana dotterföretag till försäkringsföretag som inte driver någon form av finansiell verksamhet.
En bank får inom en ram som motsvarar trettio procent av kapitalbasen förvärva aktier utöver vad som sägs i 4, 6, 6 a och 8 §§ samt bevilja krediter med sådana villkor som avses i 14 och 15 §§. Sådana innehav och åtaganden i ett enskilt företag får sammanlagt uppgå till högst fem procent av ramen.
Om banken ingår i en koncern, gäller begränsningarna i första stycket för varje företag i koncernen utom försäkringsföretag och sådana dotterföretag till försäkringsföretag som inte driver någon form av finansiell verksamhet.
Ett aktieinnehav -- -- -- till försäkringsföretagen.
Om någon -- -- -- är lämpligt.
Av utskottet framlagt förslag till ändring i regeringens förslag (prop. 1990/91:136 s. 12 f.) till lag om ändring i lagen (1990:655) om återföring av obeskattade reserver
Bilaga 2
Regeringens förslag1
Utskottets förslag
8 §
Vid fusion som avses i 2 § 4 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt samt vid ombildning av sparbank till bankaktiebolag enligt 8 kap. sparbankslagen (1987:619) skall överlåtande och övertagande företag anses som en skattskyldig.
Vid fusion som avses i 2 § 4 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, vid ombildning enligt 8 kap. sparbankslagen (1987:619) och vid övertagande enligt 10 kap. 8a§ föreningsbankslagen (1987:620) skall överlåtande och övertagande företag anses som en skattskyldig.
Har uppskovsbeloppet för det överlåtande företaget bestämts enligt 4 och 5§§ och är det övertagande företaget ett sådant företag som avses i 6 § skall återstående del av uppskovsbeloppet samt i förekommande fall tillägg enligt 5§ tredje stycket omedelbart tas upp till beskattning hos det övertagande företaget. Bestämmelserna i 6 § skall därvid äga motsvarande tillämpning.
Denna lag träder i kraft den 1juli 1991. Denna lag träder i kraft såvitt gäller ombildning enligt 8 kap. sparbankslagen den 1juli 1991 och i övrigt den 1 augusti 1991. 1 Lydelse enligt prop. 1990/91:136.
Av utskottet framlagt förslag till Lag om ändring i lagen (1990:654) om skatteutjämningsreserv
Bilaga 3
Härigenom föreskrivs att punkt 4 av övergångsbestämmelserna till lagen (1990:654) om skatteutjämningsreserv skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Utskottets lydelse
4. Vid beräkning av kapitalunderlaget för sådana juridiska personer som avses i 1 § första stycket 1--6 skall vid 1992 års taxering eller, om företaget inte skall taxeras detta år, vid 1993 års taxering, 15 procent av sådana obeskattade reserver som avses i 1 § lagen (1990:655) om återföring av obeskattade reserver räknas som skuld. Vid följande års taxeringar skall 30 procent av det uppskovsbelopp som vid beskattningsårets ingång ännu inte återförts till beskattning räknas som skuld. Har uppskovsbeloppet övertagits med stöd av 5 § fjärde stycket nämnda lag skall även 30 procent av detta belopp räknas som skuld. Däremot skall uppskovsbelopp vid beskattningsårets utgång inte räknas som skuld.
4. Vid beräkning av kapitalunderlaget för sådana juridiska personer som avses i 1 § första stycket 1--6 skall vid 1992 års taxering eller, om företaget inte skall taxeras detta år, vid 1993 års taxering, 15 procent av sådana obeskattade reserver som avses i 1 § lagen (1990:655) om återföring av obeskattade reserver räknas som skuld. Vid följande års taxeringar skall 30 procent av det uppskovsbelopp som vid beskattningsårets ingång ännu inte återförts till beskattning räknas som skuld. Har uppskovsbelopp övertagits skall även 30 procent av detta belopp räknas som skuld. Däremot skall uppskovsbelopp vid beskattningsårets utgång inte räknas som skuld.
Beräkning av beskattningsårets inkomstskatt enligt 3 § första stycket andra meningen sker utan hänsyn till dels återföring av sådana obeskattade reserver som avses i första stycket denna punkt, dels den del av det uppskovsbelopp som enligt 5 § lagen om återföring av obeskattade reserver tas upp till beskattning.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991. 1 Senaste lydelse 1990:1446
Av utskottet framlagt förslag till Lag om ändring i lagen (1991:000) om penningmarknadskonton
Bilaga 4
Härigenom föreskrivs att 9 kap. 7 § lagen (1991:000) om penningmarknadskonton skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Förslagen lydelse
9 kap. 7 §
En skuldförbindelse i vilken panträtt har stiftats enligt denna lag får av panthavaren försäljas eller åter pantsättas utan tillämpning av 10 kap. 2 § handelsbalken eller lagen (1979:750) om rätt att förfoga över annan tillhöriga fondpapper.
En skuldförbindelse i vilken panträtt har stiftats enligt denna lag får av panthavaren försäljas eller åter pantsättas utan tillämpning av 10 kap. 2 § handelsbalken.
Till reservation 16 hörande förslag till Lag om ändring i bankaktiebolagslagen (1987:618) Bilaga 5
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991.
Skatteutskottets yttrande 1990/91:SkU5y Bilaga 6 Ombildning av föreningsbanker
Till näringsutskottet
Näringsutskottet har berett skatteutskottet tillfälle att yttra sig med anledning av en skrivelse av den 15 april 1991 från Sveriges föreningsbankers förbund i anslutning till proposition 1990/91:154 om rörelseregler för bank m.m. I skrivelsen har förbundet begärt att de obeskattade reserver (värderegleringskonton) som finns i Mälarprovinsernas Föreningsbank (MÄL) delvis skall få övertas och skattas av i de tre nya lokala föreningsbankerna vid den förestående uppdelning (fission) av MÄL som skall ske enligt den i proposition 1990/91:154 föreslagna 10 kap. 8 a § föreningsbankslagen (1987:629). I en skrivelse av den 23 april 1991 till skatteutskottet har förbundet lämnat vissa kompletterande uppgifter.
I proposition 1990/91:154 föreslås att det införs en möjlighet för en lokal föreningsbank att överta en del av en central föreningsbanks rörelse. Bakgrunden till förslaget är en stor fusion av föreningsbanksrörelsen. Nuvarande tolv regionala föreningsbanker skall fusioneras genom kombination till en riksomfattande central föreningsbank, Sveriges Föreningsbank, central föreningsbank.
Uppdelningen av MÄL ingår som ett första led i ombildningen. Av de tolv centrala föreningsbankerna har elva en enhetlig organisationsstruktur med central föreningsbank vars medlemmar utgörs av lokala föreningsbanker som i sin tur har enskilda medlemmar. MÄL har däremot inga lokala föreningsbanker som medlemmar utan ca 58 000 direktanslutna enskilda medlemmar. För att möjliggöra en lämplig struktur av den nya riksomfattande centrala föreningsbanken måste MÄL först klyvas i en central föreningsbank och tre lokala föreningsbanker. De tre lokala föreningsbankerna skall per den 1 januari 1991 överta tillgångar och skulder avseende den del av MÄLs verksamhet som är hänförlig till en lokal föreningsbanks verksamhet, dvs. utlåningen till allmänheten.
MÄLs verksamhet är indelad i distrikt. Dessa är sammanhållna i tre regioner med intern redovisning i resultat- och balansräkningar. De nya lokala föreningsbankernas verksamhet skall -- bortsett från inlåningen från allmänheten som skall ligga kvar i den centrala banken -- i princip fullt ut motsvara de nuvarande regionerna och kallas Föreningsbanken Uppland, Föreningsbanken Stockholm och Föreningsbanken Södermanland. En lokal föreningsbank får nämligen inte låna in pengar från allmänheten och inte heller utan den centrala föreningsbankens tillstånd låna av annan än denna (1 kap. 5 § föreningsbankslagen).
Vid uppdelningen av MÄL avses de obeskattade reserverna (värderegleringskonto för utlåning) fördelas mellan den centrala föreningsbanken och de lokala föreningsbankerna i enlighet med den genomsnittliga fördelning som föreligger i detta avseende mellan övriga centrala föreningsbanker (35 %) och till dem anslutna lokala föreningsbanker (65 %). Fördelningen mellan de tre nya lokala föreningsbankerna skall göras på basis av resp. balansomslutning, dvs. utlåning till allmänheten. I fråga om fördelningen har förbundet hänvisat till att i det gamla skattesystemet har en större nedskrivning av lånefordringar i det enskilda företaget godtagits om det visats att den sammanlagda nedskrivningen inte blivit för stor (jfr riksskatteverkets anvisningar om värdering av bl.a. bankers lager av lånefordringar m.m., RSV Dt 1984:23).
Föreningsbankers liksom andra finansiella företags värderegleringsreserver enligt bokslut den 31 december 1990 skall enligt huvudregeln -- liksom andra företags varulagerreserver -- återföras till beskattning vid 1992 års taxering enligt lagen (1990:655) om återföring av obeskattade reserver. Det belopp (uppskovsbeloppet) som skall återföras till beskattning utgörs av skillnaden mellan de obeskattade reserverna och årets avsättning till skatteutjämningsreserv.
För enskilda näringsidkare som övergår till att bedriva sin näringsverksamhet indirekt genom ett aktiebolag har det ansetts motiverat att tillåta att de obeskattade reserverna i den enskilda näringsverksamheten får upplösas i aktiebolaget (prop. 1989/90:110 s. 606). Tidigare i år har vidare föreslagits att en sådan möjlighet införs för sparbanker som ombildas till bankaktiebolag (prop. 1990/91:136) samt vid ombildning av Stadshypotek till aktiebolag (prop. 1990/91:190).
Skatteutskottet anser att en sådan möjlighet bör införas för detta slags ombildning. En fråga som inte aktualiserats i de nyss nämnda ombildningsfallen är hur de obeskattade reserverna som skall skattas av skall fördelas mellan de skilda rättssubjekten. Enligt utskottets mening bör den fördelning som MÄL stannat för kunna godtas vid beskattningen. Några uttryckliga regler om fördelningen är inte erforderliga.
Mot bakgrund av det anförda föreslår skatteutskottet att näringsutskottet i anslutning till behandlingen av proposition 1990/91:154 förelägger riksdagen det vid proposition 1990/91:136 fogade förslaget till ändring i lagen om återföring av obeskattade reserver med den ändringen i detsamma att en hänvisning även till 10 kap. 8 a § föreningsbankslagen införs i 8 § första stycket.
Stockholm den 2 maj 1991
På skatteutskottets vägnar
Lars Hedfors
Närvarande: Lars Hedfors (s), Bo Lundgren (m), Bo Forslund (s), Torsten Karlsson (s), Kjell Johansson (fp), Görel Thurdin (c), Anita Johansson (s), Hugo Hegeland (m), Bruno Poromaa (s), Yvonne Sandberg-Fries (s), Sverre Palm (s), Karl-Gösta Svenson (m), Leif Olsson (fp), Rolf Kenneryd (c), Gösta Lyngå (mp), Kjell Nordström (s) och Maggi Mikaelsson (v).
Innehåll
Ärendet1
Sammanfattning1
Propositionen3
Motionerna4
Utskottet6 Inledning6 Bankverksamhet7 Förvärvsregler10 Prissättning och avtalsvillkor12 Branschglidning och konkurrens13 Branschglidning -- utgångspunkter13 Redovisning av avtalsvillkor -- utgångspunkter15 Konkurrens -- utgångspunkter16 Överväganden19 Finansbolag m.m.22 Övriga lagändringar23 Övriga frågor24
Hemställan27 Reservationer 1. Bankverksamhet (mp)31 2. Sanktion mot obehörigt drivande av bankrörelse (v, mp)32 3. Bankers förvärv av aktier , m.m. (v, mp)32 4. Bankers förvärv av fast egendom (m, fp, c)33 5. Bankers utgivning av obligationer (mp)33 6. Betalningsberedskap (mp)34 7. Prissättning av banktjänster (m, fp)34 8. Utvidgad konkurrenslagstiftning (v, mp)34 9. Bestämmelser om branschglidning i den finansiella sektorn (v, mp)35 10. Etablering av filialer till utländska finansieringsföretag (mp)36 11. Finansbolags inflytande över försäkringsbolag (v, mp)36 12. Finansbolags utgivning av obligationer (mp)37 13. Sanktion mot obehörig finansieringsverksamhet (v, mp)37 14. Kapitaltäckningskrav för krediter mot säkerhet i jordbruksfastighet (fp, c, mp)37 15. Offentliga ledamöter i affärsbankernas styrelser (m, fp)39 16. Val av styrelseordförande i affärsbank (m, fp, c)38 17. Kontroll över finansinstituten (v)39
Bilagor40