Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Riktlinjer för klimatpolitiken m.m.

Betänkande 2008/09:MJU28

  1. 1, Förslag
  2. 2, Beredning, Genomförd
  3. 3, Debatt, Genomförd
  4. 4, Beslut, Genomförd

Ärendet är avslutat

Beslutat
16 juni 2009

Utskottens betänkanden

Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden. 

Hela betänkandet

PDF
Riktlinjer för klimatpolitiken m.m.(pdf, 1 MB)
Webbsida
Visa hela dokumentet för Betänkande 2008/09:28 Riktlinjer för klimatpolitiken m.m.

Beslut

Nya mål för den svenska klimatpolitiken (MJU28)

Riksdagen beslutade om mål för den svenska klimatpolitiken till 2020. Målet är att Sveriges utsläpp 2020 ska vara 40 procent lägre än utsläppen 1990. Det innebär att utsläppen av växthusgaser 2020 ska vara cirka 20 miljoner ton koldioxidekvivalenter lägre jämfört med 1990 års nivå. Målet gäller för de verksamheter som inte omfattas av systemet för handel med utsläppsrätter, det vill säga transporter, bostäder, avfallsanläggningar, jord- och skogsburk och vattenbruk samt delar av industri med mera. Mål för stora industrier och energiproduktion sätter EU-länderna gemensamt.
Utskottets förslag till beslut
Bifall till propositionen. Avslag på samtliga motioner.
Riksdagens beslut
Kammaren biföll utskottets förslag.
Visa hela dokumentet

Ärendets gång

Förslag

Motioner: 37
Propositioner: 1

Från regeringen

Motioner från ledamöterna

Beredning, Genomförd

Senaste beredning i utskottet: 2009-05-14
Justering: 2009-05-26
Trycklov till Gotab och webb: 2009-06-03
Trycklov: 2009-06-03
Trycklov: 2009-06-05
Reservationer: 63
Betänkande 2008/09:MJU28

Alla beredningar i utskottet

2009-05-05, 2009-05-12, 2009-05-14

Nya mål för den svenska klimatpolitiken (MJU28)

Riksdagen ska besluta om mål för den svenska klimatpolitiken till 2020. Målet är att Sveriges utsläpp 2020 ska vara 40 procent lägre än utsläppen 1990. Det innebär att utsläppen av växthusgaser 2020 ska vara cirka 20 miljoner ton koldioxidekvivalenter lägre jämfört med 1990 års nivå. Målet gäller för de verksamheter som inte omfattas av systemet för handel med utsläppsrätter, det vill säga transporter, bostäder, avfallsanläggningar, jord- och skogsburk och vattenbruk samt delar av industri med mera. Mål för stora industrier och energiproduktion sätter EU-länderna gemensamt. Miljö- och jordbruksutskottet föreslår att riksdagen säger ja till regeringens förslag.

Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.

Debatt, Genomförd

Debatt i kammaren: 2009-06-15
Stillbild från Debatt om förslag 2008/09:MJU28, Riktlinjer för klimatpolitiken m.m.

Debatt om förslag 2008/09:MJU28

Webb-tv: Riktlinjer för klimatpolitiken m.m.

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Anders Ygeman (S)
Anf. 40 Anders Ygeman (S)
Fru talman! Det är nu över två år sedan Andreas Carlgren utnämndes till miljöminister. Som aldrig tidigare har klimatfrågan stått i centrum för den politiska debatten. Som ingen annan tidigare minister har miljöministern kunnat påräkna sig stöd från forskare, folkrörelser och politiska motståndare. För första gången har klimatet haft storheter som Nicholas Stern, FN:s klimatpanel IPCC och Al Gore på sin sida. I sin första debatt i riksdagen presenterade miljöminister Andreas Carlgren sin uppgift för klimatpolitiken. Jag citerar: "Vi vänder oss till forskare och tekniker, miljörörelsen, näringslivet och riksdagens alla partier. Genom samarbete och bred samling bakom insatser kan vi anta utmaningen att utveckla Sverige till en ledande förebild." Sedan dess har det gått långsamt. I mars 2008 presenterade Klimatberedningen sitt förslag till minskade koldioxidutsläpp i Sverige. Regeringspartierna föreslog en minskning av utsläppen i Sverige med 30 procent, medan vi inom oppositionen föreslog 40 procent. Endast fyra av omkring hundra remissinstanser tyckte att Klimatberedningens förslag var för ambitiöst, däribland gruvindustrin, Svenska Petroleuminstitutet och Svenskt Näringsliv. Efter Klimatberedningen dröjde det ett helt år innan regeringen lyckades presentera en proposition om klimatpolitiken. I den visade det sig att Carlgren svek sin egen utfästelse. I stället för att samla breda intressen bakom en ambitiös klimatpolitik valde regeringen att lyssna på de få remissinstanser som ville minska Sveriges miljöambitioner. Genom att införa en ny beräkningsmetod försökte regeringen få det att se ut som att man höjde ambitionerna, men i stället sänkte man dem för Sverige - detta i ett läge när varningarna om klimathotet vuxit sig starkare. Hur kunde det gå så fel? Kanske är det inte så konstigt. När vi socialdemokrater med stöd av v, mp och tidvis Centerpartiet styrde landet röstade något eller några av allianspartierna konsekvent mot varje klimatförslag. När vi socialdemokrater drev världens ambitiösaste klimatpolitik stod Moderaternas toppnamn Gunnar Hökmark i EU-parlamentet och ifrågasatte klimathotet och Kyotoavtalet. När vi socialdemokrater hade minskat utsläppen med nästan 10 procent stod Fredrik Reinfeldt i Almedalen och sade att miljön inte var någon prioriterad fråga. När vi gick till val på att befria Sverige från oljeberoendet gick Kristdemokraterna till val på att sänka bensinpriset. När hela Folkrörelsesverige håller seminarium i riksdagen om behovet av att skärpa klimatreglerna och att Sverige måste ta sitt ansvar bokar Moderaterna och Kristdemokraterna Förstakammarsalen och flyger in två av världens mest framträdande klimatförnekare för att de ska förklara för riksdagen att det inte finns något klimatproblem. Med det regeringsunderlaget är det kanske inte så konstigt att man inte klarar att samla Sverige kring en ambitiös klimatpolitik. Fru talman! Uppgiften att samla Sverige är inte så svår som den kan tyckas. Det finns ett alternativ till regeringens låga ambitioner, självgodhet och siffertricksande. Undantaget regeringspartierna, gruvindustrin och den svenska petroleumindustrin är Sverige nämligen samlat. Alla andra partier i riksdagen, Svenska kyrkan, många svenska kommuner, Röda Korset, alla Sveriges miljöorganisationer, forskarsamhället och Svenska FN-förbundet är alla överens om att det krävs högre ambitioner. Hela Folkrörelsesverige och alla miljöorganisationer är överens med samtliga oppositionspartier om att Sverige ska minska de svenska utsläppen med 40 procent. Hela Folkrörelsesverige och alla miljöorganisationer är överens med samtliga oppositionspartier om att det krävs fler åtgärder än de som regeringen föreslår för att komma till rätta med tredje världens klimatproblem. Hela Folkrörelsesverige och alla miljöorganisationer är överens med samtliga oppositionspartier om att det krävs mer för att samla Sverige och leda världen mot ett nytt klimatavtal. Vi på den rödgröna sidan har en ambitiösare klimatpolitik där vi föreslår att utsläppen ska minskas nästan en och en halv gång mer än vad regeringen tycker. Det är illa nog att regeringens klimatambitioner är låga, men tyvärr är regeringens jobbambitioner lika låga. Vi visar i vårt alternativ att det går att kombinera klimat- och jobbåtgärder, vilket är något som regeringen misslyckats med i sin proposition. Jag ska ge några exempel. Vi vill investera 6 miljarder i en bred ROT-satsning med klimatbonus som kan ge 15 000 nya jobb. Vi vill bygga om Sverige genom klimatsmarta investeringar samtidigt som vi skapar tusentals jobb inom byggsektorn och rustar upp eftersatta bostadsområden. Vi har ett förslag till ett nytt ROT-avdrag som dessutom kommer att utvidgas med en klimatbonus för att främja minskad energianvändning i hushållen. Klimat-ROT skapar nya jobb och minskar koldioxidutsläppen. Men med regeringens politik får man lika mycket stöd om man börjar elda med olja som om man slutar elda med olja och övergår till biobränsle. Varför, Andreas Carlgren, ska den som bär in en oljepanna i villan ha lika mycket stöd som den som bär ut den? Vi vill investera statligt riskkapital för att sätta fart på kommersialiseringen och exporten av miljöteknik. Den svenska miljötekniksektorn växer kraftigt och exporten likaså. De allra flesta miljöteknikföretag är dock små, och många har svårt att hitta riskvilligt kapital för att växa och utveckla nya idéer. Tillgången på riskkapital inom energisektorn måste förbättras. Steget från forskning till färdig produkt ska underlättas. Vi vill göra en extra utdelning från Vattenfall om 5 miljarder kronor för att skapa en ny riskkapitalfond. Fonden ska aktivt stimulera det breda näringslivets kapitalbehov med särskilt fokus på innovativa små och medelstora industri- och tjänsteföretag. Riskkapital till miljöinvesteringar skapar nya jobb och minskar koldioxidutsläppen, men regeringen låter i stället Vattenfall använda övervinsterna till att satsa på holländsk kolkraft. Vore det inte bättre, Andreas Carlgren, att satsa pengarna i svenska miljöteknikföretag? Vi vill öka satsningarna på energiforskning. Sverige ska ligga i världsfronten när det gäller att ta fram ny och innovativ energiteknik för en konkurrenskraftig industri i Sverige. Vi vill öka satsningarna på energiforskning och forskning för att minska klimatpåverkan från industrin. Det krävs också att tekniken kommersialiseras i landet. Därför behövs det även en satsning på kommersialisering av ny teknik, till exempel genom stöd till pilotanläggningar och riktad offentlig teknikupphandling som kan driva på utvecklingen av miljöteknik. Ökad energiforskning skapar nya jobb och minskar koldioxidutsläppen, men regeringen öppnar i stället för en utbyggnad av kärnkraften. Är det inte bättre, Andreas Carlgren, att satsa på nya energikällor i stället för att för lång tid framåt binda upp sig i kärnkraftsberoende? Vi vill investera i vindkraft. Vindkraften står inför ett kommersiellt genombrott i Sverige. Energiproduktionen från vindkraft har fördubblats på bara några år, och det finns planer på utbyggnad av vindkraftsparker både på land och till havs. Vi föreslår ett ambitiöst mål för elcertifikatssystemet för att ta vara på det stora intresse som finns. Ett särskilt stöd behövs till den havsbaserade vindkraften, som än så länge har högre kostnader än den landbaserade. Vi vill göra det enklare och snabbare att bygga vindkraft. Investeringar och förenklingar för vindkraften leder till nya jobb och lägre koldioxidutsläpp. Regeringens utlovade förenklingar visade sig dock inte hålla i praktiken. Gräddfilen blev en långfil - det går snabbare med de gamla reglerna, utropade vindkraftsbranschen. Varför, Andreas Carlgren, infriade du inte dina utfästelser? Vi vill investera i lokal klimatutveckling. Vi vill utveckla lokala klimatinvesteringsprogram. Runt om i Sverige har hundratals projekt tidigare fått statligt stöd. Programmen har omfattat över 700 åtgärder och har haft en investeringsvolym på 6,6 miljarder kronor. En tredjedel av dessa åtgärder har gjorts av näringslivet. Sammanlagt har programmen hittills sparat över 2 miljoner ton CO2. Det är tre gånger så mycket som de samlade utsläppen från hela inrikesflyget. Runt om i landet har programmen skapat arbetstillfällen. Runt om i landet har programmen minskat utsläppen. Runt om i landet har programmen skapat tillväxt och framtidstro. Lokala klimatinvesteringsprogram leder till nya jobb och lägre koldioxidutsläpp, men regeringen har valt att lägga ned dessa framgångsrika program och i stället satsa pengar på att göra motsvarande investeringar i andra EU-länder. Varför, Andreas Carlgren, är det okej att byta tvåglasfönster i Brighton men inte i Borås? Varför är det viktigare med bioenergi i Southampton än i Stockholm? Varför är inte energieffektivisering i Lerum lika viktig som i London? Vi vill göra en storsatsning på att tidigarelägga järnvägsinvesteringar. Vi vill satsa på infrastrukturen och tidigarelägga infrastrukturinvesteringar under de närmaste åren med 2 miljarder kronor. Av tillskottet går 70 procent till kollektivtrafik och järnväg, däribland första etappen av höghastighetsbanan från Stockholm till Göteborg och Malmö. Tidigarelagda järnvägsinvesteringar skapar nya jobb och minskar koldioxidutsläppen, men regeringen vill inte tidigarelägga några investeringar. 74 procent av pengarna i regeringsbudgeten satsas på nya vägar - 74 procent! Varför, Andreas Carlgren, är ni inte beredda att satsa på kollektivtrafik och järnväg för att minska utsläppen? Det här är några exempel på hur höga klimatambitioner också leder till fler jobb. En sådan här politik, där konkreta förslag för fler jobb vävs samman med ambitiösa miljömål, har mycket större chans att nå en bred acceptans än en politik där orden blir tomma fraser utan något innehåll. Sverige ska ligga främst i utvecklingen när världen ställer om till en hållbar utveckling. Så stärker vi vår konkurrenskraft, värnar jobben och bidrar till ett bättre klimat. Fru talman! Regeringen har missat chansen att använda jobbkrisen för att lösa klimatkrisen. Regeringen har missat chansen att samla Sverige. Regeringen har därmed missat chansen att framgångsrikt leda Europa. Jämför vi regeringens politik med den vi föreslår kan vi konstatera att oppositionen föreslår skarpare åtgärder, har högre ambitioner och skapar fler jobb. Jobben behöver en ny regering, klimatet behöver en ny regering och, fru talman, Sverige behöver en ny regering. Jag yrkar bifall till reservationerna 4, 5 och 6. (Applåder) I detta anförande instämde Aleksander Gabelic, Ann-Kristine Johansson, Jan-Olof Larsson, Carina Ohlsson och Helén Pettersson i Umeå (alla s).
Anders Ygeman (S)
Anf. 41 Anders Ygeman (S)
Fru talman! Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge är ett talesätt. Den här gången tycker jag nog att vi har väntat för länge på något som inte var så gott som vi hade hoppats att det skulle bli. Jag har hört statsminister Reinfeldt kalla oss i oppositionen för klimatnationalister. Jag har funderat lite på det begreppet. Nationalismen slår ju vakt om nationalstaten och dess intressen, ett intresse som går före internationell solidaritet. När vi granskar regeringens klimatpolitik ser vi att det är precis så den är - klimatnationalistisk. Regeringen agerar nämligen på punkt efter punkt för att Sverige ska komma så billigt och så lätt undan som möjligt och slippa ta eget ansvar för att vi släpper ut mer växthusgas per person än människor i de fattiga delarna av världen. Vi orsakar skador i fattiga länder samtidigt som regeringen minskar stödet till behövande i fattiga länder. Fru talman! Regeringen talar ofta om vikten av att hjälpa de fattiga länderna, men sanningen är att regeringen har drivit på för att EU ska få göra en allt större del av utsläppsminskningarna utanför EU. På svenskt initiativ kan Sverige och ett tiotal andra EU-länder nu göra mer än 80 procent av utsläppsminskningarna genom CDM-projekt i fattiga länder. Det var vår miljöminister som lyckades få igenom detta, som vi ser som ett kryphål, under de sista dagarna i EU-förhandlingarna. Fru talman! CDM-projekt är inte ett sätt att hjälpa fattiga. Det är ett sätt för oss andra att komma undan billigt för att slippa minska utsläppen här hemma där våra utsläpp faktiskt sker. Vad är det att vara stolt över? I de fattiga länderna kan vi genomföra de billigaste åtgärderna, de som oftast i miljödebatten brukar betraktas som de lågt hängande frukterna, de som är lätta att plocka och också billiga att plocka. Det är också de åtgärderna som de fattiga länderna rimligen skulle ha en chans att vidta själva. När vi har vidtagit dem och de sedan ska vidta egna klimatåtgärder återstår bara de dyrare åtgärderna. Den rika världen har gjort det som var billigast för den rika världen. Det är inte så bra för de fattiga länderna, men billigt för Sverige. Det om något är väl klimatnationalism. Vi vänsterpartister vill ha mer klimaträttvisa. Vi föreslår därför tillsammans med Socialdemokraterna och Miljöpartiet att Sverige ska minska utsläppen här hemma kraftfullt, med 45 procent, som vi har hört tidigare, samtidigt som vi i motionen föreslår en internationell klimatsatsning i samma storlek som regeringen. Den stora skillnaden mellan oss och regeringen - låt oss konstatera det en gång för alla - är att medan regeringen vill vidta klimatåtgärder utomlands för att slippa vidta åtgärder här hemma, vill vi göra insatser för klimatet eftersom det är våra utsläpp och effekten av våra utsläpp som orsakar problem för i dag 300-400 miljoner människor på den södra delen av jorden. Det är utöver åtgärder som vi vill vidta för att hjälpa de fattiga länderna. Regeringen säger att den ska vara pådrivande globalt för att vi ska få ett starkt klimatavtal. Vad regeringen faktiskt gör i de slutna rummen är en helt annan sak. Jag har här ett dokument som visar Sveriges ändringsförslag i den process som pågår för att ta fram EU:s ställningstagande inför FN:s klimattoppmöte i december. Det visar att regeringen driver en politik bakom lyckta dörrar, och utåt är retoriken en helt annan. Det här är verkligen sorglig läsning. Ett stycke i dokumentet lyfter fram behovet av klimatinvesteringar motsvarande 175 miljoner euro per år, att minst hälften av de investeringarna ska göras i utvecklingsländerna och att det kräver stöd från rika länder. Det vill den svenska regeringen stryka. Förslaget att det ska skapas mekanismer för finansiering för att motverka avskogning, som också bidrar kraftigt till klimatförändringar, vill regeringen också stryka i dokumentet. Förslaget att skapa ett internationellt forum för klimatfinansiering med syfte att få viktiga beslutsfattare världen över att göra en översyn och komma med förslag till förstärkningar till klimatfinansieringen vill regeringen också stryka. Förslaget att forskning och utveckling inom energiområdet minst ska fördubblas till 2012 och bli fyra gånger större till 2020 än vad det är i dag vill regeringen stryka, allt för att slippa ökade åtaganden att satsa på klimatet och ge stöd till de fattiga länderna. Det är väldigt klimatnationalistiskt och inte alls i linje med vad regeringen säger sig vilja göra och hur man säger sig agera inom EU. Vi i oppositionen anser att Sverige bör vara en stark röst för att mobilisera medel, det vill säga pengar, till anpassningsåtgärder, utsläppsminskningar och tekniköverföring till utvecklingsländer. Vi bör också agera för att stoppa avskogningen och bidra konstruktivt till att hitta finansiering och mekanismer för att det ska bli möjligt. Regeringen säger en sak och gör en annan också när det gäller biståndet och att klimatsäkra biståndet. Regeringen satsar nu dryga miljarden på klimatsäkrat bistånd, men redan 2006 satsade ju Sida 2 miljarder kronor årligen på miljöbistånd. De resurser som hittills har avsatts till klimatkonventionens fonder för stöd till utvecklingsländerna ligger långt under 1 procent av den summan. Det finns alltså ett väldigt behov av en snabb och omfattande ökning av anslagen. Om inte regeringen vet det - det tror jag att den gör - kan jag tala om att rika industriländer enligt klimatkonventionen har förbundit sig att ge nya additionella resurser, alltså sådana som annars inte hade kommit till stånd, till utvecklingsländer för klimatanpassning. Samtidigt som allt pekar på att biståndet kommer att behöva höjas har en moderat biståndsminister profilerat sig genom att använda biståndet till annat, som flyktingmottagande och skuldavskrivningar. Nästa år kommer biståndet att sänkas med mellan 15 och 23 procent, beroende på hur bni sjunker. Att inte ta tag i det tycker vi är oerhört klimatnationalistiskt. Det är inte alls bra för världen, men det är billigt för Sverige. Vänsterpartiet vill ha en rättvis fördelning av jordens resurser också när det gäller de skador som vi orsakar i fattiga länder genom våra utsläpp. Vi vill att det införs ett särskilt klimatbistånd utöver biståndsramen. Även EU bör ta ett större ekonomiskt ansvar för att stödja dem som drabbas värst av klimatförändringarna, men EU har ingen särskild budgetpost för klimatbistånd. Sverige bör verka för att det i EU:s budget inrättas en särskild sådan budgetpost för klimatbistånd utanför biståndssatsningarna. Fru talman! Regeringen gör helt enkelt inte vad den säger att den vill göra. Det finns flera exempel att hitta i klimatpropositionen. Regeringen säger att dess klimatpolitik är den mest ambitiösa i hela världen. Vad den här regeringen gör är att presentera sitt klimatmål på ett ohederligt sätt för att få den att se ut som en ambitionshöjning när det i själva verket inte är det. Klimatberedningens förslag till nytt klimatmål till år 2020 var en 38-procentig minskning av utsläppen. Vi i den rödgröna oppositionen sade 40 procent. Det skulle ge utsläppsminskningar på 27-28 miljoner ton växthusgaser. Men regeringen ville minska utsläppen med bara 20 miljoner ton. Men genom en omräkning där man faktiskt utesluter de utsläpp som ingår i EU:s utsläppshandelssystem tricksar man med siffrorna, och regeringens mål blir plötsligt 40 procent. Fru talman! Regeringens mål kommer inte att leda till den klimatomställning som Sverige behöver för miljöns skull och för jobbens skull. Minskningar på nästan 20 miljoner ton är redan genomförda genom tidigare regeringars beslut - 2 miljoner ton är beslut från EU, och hela 6 ½ miljoner ton ska ske i andra länder. Vårt förslag i den rödgröna oppositionen är att de svenska utsläppen ska minska med 45 procent. Därutöver ska vi vidta åtgärder som innebär 13 procents minskning i andra länder utanför Europa, i de fattiga länder som bäst behöver vår hjälp. Det är dessa fattiga länder som också drabbas mest av våra klimatgaser. När regeringen vill satsa 27 procent i Sverige och 13 procent utomlands och göra en del inom EU tycker vi att det är väldigt olyckligt. Regeringen säger sig ha världens mest ambitiösa klimatpolitik men avvecklar det enskilda klimatinvesteringsprogram som har haft bäst nytta i Sverige, nämligen det lokala klimatinvesteringsprogrammet, Klimp. Jag frågar därför återigen varför man gör det. Jag har aldrig fått något riktigt svar på den frågan. Programmet minskade nämligen utsläppen med över 1 miljon ton per år. Det är lika mycket utsläpp som ca 180 000 svenskar orsakar under ett år. Det är obegripligt att man bara lägger det i malpåse, eller snarare i papperskorgen. Vi i den rödgröna oppositionen vill återinföra klimatinvesteringsprogrammet. Regeringen säger också att den vill satsa på att energieffektivisera. Men regeringen har ett nationellt mål för energieffektivisering som är identiskt med Energimyndighetens business as usual-scenario 2020. Det betyder att regeringens mål för energieffektivisering skulle ha nåtts även utan några som helst nya styrmedel. Det mål för energieffektivisering som föreslogs av Energieffektiviseringsutredningen är inte ens hälften av den samhällsekonomiskt lönsamma potential som finns enligt utredningen själv. Nu är ambitionen att uppnå en sjundedel, det vill säga 7 procent, av den lönsamma potentialen. Är det att visa starkt svenskt ledarskap? Det belopp som satsas på energieffektivisering i överenskommelsen är en sjundedel av det som föreslogs av Energieffektiviseringsutredningen. Är det en ambitiös energipolitik? Vi i den rödgröna oppositionen vill effektivisera energianvändningen med 25 procent till 2020. Vi har som exempel föreslagit ett ROT-avdrag med klimatbonus som ett av flera exempel. Ett ytterligare exempel är att regeringen säger att den vill satsa på vindkraften, men det ska bli dyrare för vindkraftskooperativen. Skatteverket vill belägga försäljning av el till andelsägare med uttagsskatt. Vad gör regeringen åt det? Regeringens förslag om ett kommunalt veto för vindkraftsetablering är en olycklig skärpning av rådande lagstiftning. I dag är de kommunala besluten om detaljplan och bygglov möjliga att överklaga. Det kommer de inte att vara framöver. Vänsterpartiet vill skapa en svensk vindkraftsindustri i Sverige. Uttagsskatten för kooperativ vindkraft tycker vi bör slopas om man verkligen menar allvar med att man ska bygga ut vindkraften. Regeringen säger också att den vill ha en fossilfri fordonspark men gör inget särskilt åt det. Regeringen går tillbaka i historien när det gäller kärnkraften. Jag säger inte att ni vill bygga ut den, men ni öppnar för möjligheten att bygga ut kärnkraften. Vad är det för klimatpolitik? Vad är det för miljöpolitik? Vad säger miljöministern om det? Fru talman! Slutligen pratar regeringen mycket om klimat, men i praktiken agerar den helt annorlunda. Det är sorgligt och djupt osolidariskt. Högerregeringens attityd till klimat- och energipolitiken visar att den inte har förstått de möjligheter som klimatomställningen innebär för Sverige. Nu när arbetslösheten stiger mot historiskt höga nivåer vill vi i stället klimatinvestera i många nya gröna jobb, bland annat för forskare men även för byggarbetare, elektriker, truckförare, maskinspecialister, montörer, energirådgivare, ingenjörer, arkitekter och chaufförer. Vi i oppositionen har insikten att de länder som först lämnar beroendet av växthusgaser bakom sig är de länder som kommer att bli vinnare i framtiden. Vi behöver en new green deal för jobbens och för klimatets skull. Den insikten tycker vi saknas i regeringen. Det är mycket snack och lite verkstad. Det gäller för miljön och för den här regeringen. Det är tyvärr inte särskilt förvånande. Desto mer verkstad har det varit när det gäller att försämra a-kassan och sjukförsäkringssystemet och minska statsbidragen till kommunerna, som nu går på knäna. Fru talman! Jag står förstås bakom samtliga våra reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservationerna 4, 5 och 6. (Applåder) I detta anförande instämde Jacob Johnson (v).
Wiwi-Anne Johansson (V)
Anf. 42 Wiwi-Anne Johansson (V)
Fru talman! Sällan har Sveriges riksdag hanterat ett ärende som är så avgörande för både vår och kommande generationers framtid som detta. Detta ärende handlar om den svenska klimatpolitiken och i förlängningen om det globala klimatet. Detta ärende handlar i grunden om ansvar. Det handlar om ansvar för de utsläpp som Sverige har gjort genom historien. Det handlar om ansvar för att minska våra utsläpp så mycket som behövs i dag. Det handlar också om ansvar för att hjälpa fattiga länder att vidta klimatåtgärder som är nödvändiga. I Sverige har vi i dag en regering som vägrar att ta ett nödvändigt ansvar för klimatfrågan. Vi har en regering som har tvekat i nästan tre år innan den vågar agera och som nu kommer med en klimatpolitik som är urvattnad, defensiv och feg. Men vi har också en samlad opposition som vågar agera och som vågar ta nödvändiga steg för att minska den svenska klimatpåverkan och som tar det ansvar som krävs för att både Sverige och världen ska kunna undvika en total global klimatkatastrof. Fru talman! Det är inte längre någon tvekan om att klimatförändringarna sker här och nu och att de kan få oerhört allvarliga konsekvenser i framtiden. Redan i dag ser vi hur antalet väderrelaterade katastrofer ökar kraftigt runt jorden. Antalet översvämningar har tredubblats sedan 1980-talet. Under samma tid har antalet katastrofala stormar och extrema temperaturer fördubblats. Vi ser hur isen på Arktis smälter i en katastrofal takt, och sommarisen kan vara borta där inom bara ett par decennier. Det finns många tecken som tyder på att en tröskel har passerats, där klimatförändringen i det arktiska området blir självförverkligande och driver sig själv. Vi ser hur de glaciärer som förser miljarder människor på jorden med färskvatten håller på att smälta så snabbt att de kan vara borta inom några årtionden, och därmed alla dessa människors färskvattenreserver. Vi ser framför oss ett förödande scenario om världstemperaturen ökar med mer än 1 ½-2 grader. Då är risken mycket stor att klimatsystemet går i spinn och att det blir helt utanför vår kontroll. Det blir självgenererande så att även om vi slutar påverka klimatet helt får vi en allt snabbare klimatförändring när till exempel metangas från havsbottnar och tinande sankmarker kommer ut i atmosfären. Med tanke på det stora allvaret i klimathotet är jag stolt över att ha medverkat i den förra regeringens klimatarbete, där vi som enda land i världen lyckades minska utsläppen med 10 procent samtidigt som vi hade en positiv utveckling ekonomiskt. Därmed fanns det också en väldigt bra bas för den nuvarande regeringen att bygga vidare på. Men regeringen tog inte den stafettpinnen. Man ökade inte takten på det sätt som skulle behövas enligt den samlade forskarkåren. Vad behöver då göras? Stockholm Environment Institute har tagit fram en modell för vilka utsläppsminskningar som skulle krävas för att stabilisera klimatet på en någorlunda säker nivå och för att också kunna fördela energiresurserna någorlunda jämnt globalt sett. De kallar den Greenhouse Development Rights. Enligt Stockholm Environment Institute krävs det en minskning med minst 80 procent till år 2020 här i Sverige där man måste använda sig av åtgärder både inom landet och internationellt för att nå målen. Det är i den riktningen som vi i den rödgröna oppositionen arbetar med klimatfrågan. Med en rödgrön politik kan vi snabbt närma oss en rättvis och hållbar värld. Fru talman! Det mest avgörande för att just nu klara klimatet är att världens länder kan enas om ett långtgående och hållbart klimatavtal i Köpenhamn. För att ett sådant avtal ska kunna bli verklighet krävs det länder som verkligen vågar vara föregångare - länder som visar att de är beredda att ta på sig att vidta verkligt långtgående klimatåtgärder, länder som visar att det går att kombinera en god välfärd med en snabbt minskande klimatpåverkan. Det krävs alltså länder som visar att de tar ansvar för att minska sina egna utsläpp och komma ned till hållbara nivåer och som samtidigt bidrar till en klimatomställning i fattiga länder. Fru talman! Sverige har varit ett sådant land, och Sverige skulle kunna fortsätta att vara ett sådant land. Men tyvärr har vi en regering som om och om igen visar att man inte är beredd att ta sitt fulla klimatansvar. När den här regeringen gör insatser i andra länder gör man det inte för att öka takten i klimatarbetet utan för att slippa undan egna utsläppsminskningar. När EU ställer krav på medlemsländerna och därmed på Sverige om en ökning av den förnybara energin till 49 procent tycker den här regeringen att den gör en storsatsning när den ökar till 50 procent - med 1 procent mer! Och när det gäller att använda energin effektivare väljer den här regeringen att inte lägga sig ens 1 promille över EU:s förslag - detta trots att Sverige använder dubbelt så mycket el som genomsnittet av länderna i Europa och trots att vi har fantastiska möjligheter att spara el. På punkt efter punkt visar regeringen på låga eller obefintliga ambitioner. Fru talman! Vi behöver gå från ord till handling. Vi behöver konkreta genomförbara åtgärder i Sverige som får en stor klimateffekt. Vi behöver, kort sagt, en green new deal i Sverige. Det behövs stora klimatinvesteringar som ger snabbare tågförbindelser, en trevligare kollektivtrafik, finare stadsmiljöer och ett bättre boende och som samtidigt ger en massa gröna jobb i en tid av en snabbt ökande arbetslöshet. Inför valet till EU-parlamentet gick de gröna partierna i Europa gemensamt ut i valrörelsen för att i denna tid av finanskris, arbetslöshetskris och klimatkris genomföra ett intensivt och långtgående investeringsprogram för klimatet. Samtidigt som vi därigenom radikalt kan minska de europeiska utsläppen av klimatpåverkande växthusgaser kan vi skapa fem miljoner nya jobb i Europa. Även i Sverige skulle ett sådant investeringsprogram få stora effekter på både utsläppen och jobben. Vi såg ju i EU-valet hur väljarna i land efter land belönade de gröna för den förda politiken, och vi såg hur den gröna gruppen radikalt växte inom EU. Vi måste helt enkelt lita på att vi radikalt kan minska vår klimatpåverkan samtidigt som vi gör Sverige till ett bättre land att leva i. Det handlar om att kraftigt bygga ut järnvägsnätet. Det handlar om att bygga ut den förnybara energin genom att storsatsa på elcertifikat och på det fastprissystem som vi rödgröna begär. Det handlar om att bygga om vägar, järnvägar och elsystem för att klara de krav som klimatförändringarna i framtiden ställer. Det finns helt enkelt väldigt mycket att göra. Det gäller då åtgärder som också kommer att leda till ekonomisk utveckling och till fler arbetstillfällen i Sverige. Om vi verkligen vill rädda klimatet räcker det inte att investera i rätt saker. Vi måste också sluta investera i fortsatt och ökande utvinning av kol, olja och naturgas. Nya studier gjorda av klimatforskare visar att minst tre fjärdedelar av samtliga fossila bränslen måste lämnas kvar under jord för att vi ska lyckas hålla klimatförändringarna på en någorlunda säker nivå. En central del av en fungerande klimatpolitik måste därför vara att avstå från att utvinna fossila bränslen. Vi rödgröna har tillsammans fattat beslut om att inte medverka till utvinning av fossila bränslen i Sverige. När kommer den här regeringen att våga säga något liknande? I stället ser vi hur vår regering passivt tittar på när våra gemensamma pensionsfonder, AP-fonderna, investerar alltmer pengar i världens största oljebolag. 98 procent av energiinvesteringarna när det gäller AP-fonderna går till fossil energi. Vi ser också hur regeringen accepterar att Vattenfall planerar vidare för ny kolutvinning och nya kolkraftverk. När man expanderar gör man det genom att köpa upp verksamheter som är ännu smutsigare än den verksamhet som Vattenfall redan i dag ägnar sig åt - med regeringens goda minne. Samtidigt som regeringen hävdar att den har en politik för minskade utsläpp bidrar politiken i verkligheten till en ökad utvinning av just de fossila bränslen som orsakar de utsläpp som orsakar klimatproblemen. Fru talman! Trots allt vill jag avsluta mitt anförande i positiv anda. Vi ser att Sveriges regering under de närmaste månaderna kommer att ha en nyckelroll. Under det halvår då ett framtida klimatavtal ska tas fram och undertecknas i Köpenhamn kommer Sverige att vara ordförande i EU och ha stora möjligheter att påverka den globala klimatpolitiken. Jag vill därför avsluta med några uppmuntrande och stärkande ord till regeringen inför denna stora och svåra uppgift. Jag vill verkligen uppmana regeringen att våga ta ut svängarna inom EU och i den globala klimatdiskussionen samt att utnyttja det väldigt goda namn och rykte som Sverige har i klimatsammanhang just därför att vi under lång tid har bedrivit ett enträget klimatarbete. Jag vill uppmana regeringen att ha tilltro till att oppositionen kommer att stå bakom er i regeringen om ni tar på er hårda klimatåtaganden i Köpenhamn för att därigenom få igenom ett hållbart klimatavtal med världens nationer. Sist men inte minst vill jag uppmana regeringen att känna den fantastiska uppslutning som finns hos det svenska folket för en kraftfull klimatpolitik och att använda det som en styrka att så att säga ha i ryggen i de kommande förhandlingarna. Jag skulle också vilja uppmuntra regeringen till att, med folkets stöd, våga vara så radikal som faktiskt är nödvändigt för att vi i framtiden ska få ett hållbart globalt klimat. Fru talman! Jag står självklart bakom samtliga våra reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall bara till reservationerna 4, 5 och 6. (Applåder) I detta anförande instämde Tina Ehn och Karin Svensson Smith (båda mp).
Per Bolund (Mp)
Anf. 42 Per Bolund (Mp)
Fru talman! Sällan har Sveriges riksdag hanterat ett ärende som är så avgörande för både vår och kommande generationers framtid som detta. Detta ärende handlar om den svenska klimatpolitiken och i förlängningen om det globala klimatet. Detta ärende handlar i grunden om ansvar. Det handlar om ansvar för de utsläpp som Sverige har gjort genom historien. Det handlar om ansvar för att minska våra utsläpp så mycket som behövs i dag. Det handlar också om ansvar för att hjälpa fattiga länder att vidta klimatåtgärder som är nödvändiga. I Sverige har vi i dag en regering som vägrar att ta ett nödvändigt ansvar för klimatfrågan. Vi har en regering som har tvekat i nästan tre år innan den vågar agera och som nu kommer med en klimatpolitik som är urvattnad, defensiv och feg. Men vi har också en samlad opposition som vågar agera och som vågar ta nödvändiga steg för att minska den svenska klimatpåverkan och som tar det ansvar som krävs för att både Sverige och världen ska kunna undvika en total global klimatkatastrof. Fru talman! Det är inte längre någon tvekan om att klimatförändringarna sker här och nu och att de kan få oerhört allvarliga konsekvenser i framtiden. Redan i dag ser vi hur antalet väderrelaterade katastrofer ökar kraftigt runt jorden. Antalet översvämningar har tredubblats sedan 1980-talet. Under samma tid har antalet katastrofala stormar och extrema temperaturer fördubblats. Vi ser hur isen på Arktis smälter i en katastrofal takt, och sommarisen kan vara borta där inom bara ett par decennier. Det finns många tecken som tyder på att en tröskel har passerats, där klimatförändringen i det arktiska området blir självförverkligande och driver sig själv. Vi ser hur de glaciärer som förser miljarder människor på jorden med färskvatten håller på att smälta så snabbt att de kan vara borta inom några årtionden, och därmed alla dessa människors färskvattenreserver. Vi ser framför oss ett förödande scenario om världstemperaturen ökar med mer än 1 ½-2 grader. Då är risken mycket stor att klimatsystemet går i spinn och att det blir helt utanför vår kontroll. Det blir självgenererande så att även om vi slutar påverka klimatet helt får vi en allt snabbare klimatförändring när till exempel metangas från havsbottnar och tinande sankmarker kommer ut i atmosfären. Med tanke på det stora allvaret i klimathotet är jag stolt över att ha medverkat i den förra regeringens klimatarbete, där vi som enda land i världen lyckades minska utsläppen med 10 procent samtidigt som vi hade en positiv utveckling ekonomiskt. Därmed fanns det också en väldigt bra bas för den nuvarande regeringen att bygga vidare på. Men regeringen tog inte den stafettpinnen. Man ökade inte takten på det sätt som skulle behövas enligt den samlade forskarkåren. Vad behöver då göras? Stockholm Environment Institute har tagit fram en modell för vilka utsläppsminskningar som skulle krävas för att stabilisera klimatet på en någorlunda säker nivå och för att också kunna fördela energiresurserna någorlunda jämnt globalt sett. De kallar den Greenhouse Development Rights. Enligt Stockholm Environment Institute krävs det en minskning med minst 80 procent till år 2020 här i Sverige där man måste använda sig av åtgärder både inom landet och internationellt för att nå målen. Det är i den riktningen som vi i den rödgröna oppositionen arbetar med klimatfrågan. Med en rödgrön politik kan vi snabbt närma oss en rättvis och hållbar värld. Fru talman! Det mest avgörande för att just nu klara klimatet är att världens länder kan enas om ett långtgående och hållbart klimatavtal i Köpenhamn. För att ett sådant avtal ska kunna bli verklighet krävs det länder som verkligen vågar vara föregångare - länder som visar att de är beredda att ta på sig att vidta verkligt långtgående klimatåtgärder, länder som visar att det går att kombinera en god välfärd med en snabbt minskande klimatpåverkan. Det krävs alltså länder som visar att de tar ansvar för att minska sina egna utsläpp och komma ned till hållbara nivåer och som samtidigt bidrar till en klimatomställning i fattiga länder. Fru talman! Sverige har varit ett sådant land, och Sverige skulle kunna fortsätta att vara ett sådant land. Men tyvärr har vi en regering som om och om igen visar att man inte är beredd att ta sitt fulla klimatansvar. När den här regeringen gör insatser i andra länder gör man det inte för att öka takten i klimatarbetet utan för att slippa undan egna utsläppsminskningar. När EU ställer krav på medlemsländerna och därmed på Sverige om en ökning av den förnybara energin till 49 procent tycker den här regeringen att den gör en storsatsning när den ökar till 50 procent - med 1 procent mer! Och när det gäller att använda energin effektivare väljer den här regeringen att inte lägga sig ens 1 promille över EU:s förslag - detta trots att Sverige använder dubbelt så mycket el som genomsnittet av länderna i Europa och trots att vi har fantastiska möjligheter att spara el. På punkt efter punkt visar regeringen på låga eller obefintliga ambitioner. Fru talman! Vi behöver gå från ord till handling. Vi behöver konkreta genomförbara åtgärder i Sverige som får en stor klimateffekt. Vi behöver, kort sagt, en green new deal i Sverige. Det behövs stora klimatinvesteringar som ger snabbare tågförbindelser, en trevligare kollektivtrafik, finare stadsmiljöer och ett bättre boende och som samtidigt ger en massa gröna jobb i en tid av en snabbt ökande arbetslöshet. Inför valet till EU-parlamentet gick de gröna partierna i Europa gemensamt ut i valrörelsen för att i denna tid av finanskris, arbetslöshetskris och klimatkris genomföra ett intensivt och långtgående investeringsprogram för klimatet. Samtidigt som vi därigenom radikalt kan minska de europeiska utsläppen av klimatpåverkande växthusgaser kan vi skapa fem miljoner nya jobb i Europa. Även i Sverige skulle ett sådant investeringsprogram få stora effekter på både utsläppen och jobben. Vi såg ju i EU-valet hur väljarna i land efter land belönade de gröna för den förda politiken, och vi såg hur den gröna gruppen radikalt växte inom EU. Vi måste helt enkelt lita på att vi radikalt kan minska vår klimatpåverkan samtidigt som vi gör Sverige till ett bättre land att leva i. Det handlar om att kraftigt bygga ut järnvägsnätet. Det handlar om att bygga ut den förnybara energin genom att storsatsa på elcertifikat och på det fastprissystem som vi rödgröna begär. Det handlar om att bygga om vägar, järnvägar och elsystem för att klara de krav som klimatförändringarna i framtiden ställer. Det finns helt enkelt väldigt mycket att göra. Det gäller då åtgärder som också kommer att leda till ekonomisk utveckling och till fler arbetstillfällen i Sverige. Om vi verkligen vill rädda klimatet räcker det inte att investera i rätt saker. Vi måste också sluta investera i fortsatt och ökande utvinning av kol, olja och naturgas. Nya studier gjorda av klimatforskare visar att minst tre fjärdedelar av samtliga fossila bränslen måste lämnas kvar under jord för att vi ska lyckas hålla klimatförändringarna på en någorlunda säker nivå. En central del av en fungerande klimatpolitik måste därför vara att avstå från att utvinna fossila bränslen. Vi rödgröna har tillsammans fattat beslut om att inte medverka till utvinning av fossila bränslen i Sverige. När kommer den här regeringen att våga säga något liknande? I stället ser vi hur vår regering passivt tittar på när våra gemensamma pensionsfonder, AP-fonderna, investerar alltmer pengar i världens största oljebolag. 98 procent av energiinvesteringarna när det gäller AP-fonderna går till fossil energi. Vi ser också hur regeringen accepterar att Vattenfall planerar vidare för ny kolutvinning och nya kolkraftverk. När man expanderar gör man det genom att köpa upp verksamheter som är ännu smutsigare än den verksamhet som Vattenfall redan i dag ägnar sig åt - med regeringens goda minne. Samtidigt som regeringen hävdar att den har en politik för minskade utsläpp bidrar politiken i verkligheten till en ökad utvinning av just de fossila bränslen som orsakar de utsläpp som orsakar klimatproblemen. Fru talman! Trots allt vill jag avsluta mitt anförande i positiv anda. Vi ser att Sveriges regering under de närmaste månaderna kommer att ha en nyckelroll. Under det halvår då ett framtida klimatavtal ska tas fram och undertecknas i Köpenhamn kommer Sverige att vara ordförande i EU och ha stora möjligheter att påverka den globala klimatpolitiken. Jag vill därför avsluta med några uppmuntrande och stärkande ord till regeringen inför denna stora och svåra uppgift. Jag vill verkligen uppmana regeringen att våga ta ut svängarna inom EU och i den globala klimatdiskussionen samt att utnyttja det väldigt goda namn och rykte som Sverige har i klimatsammanhang just därför att vi under lång tid har bedrivit ett enträget klimatarbete. Jag vill uppmana regeringen att ha tilltro till att oppositionen kommer att stå bakom er i regeringen om ni tar på er hårda klimatåtaganden i Köpenhamn för att därigenom få igenom ett hållbart klimatavtal med världens nationer. Sist men inte minst vill jag uppmana regeringen att känna den fantastiska uppslutning som finns hos det svenska folket för en kraftfull klimatpolitik och att använda det som en styrka att så att säga ha i ryggen i de kommande förhandlingarna. Jag skulle också vilja uppmuntra regeringen till att, med folkets stöd, våga vara så radikal som faktiskt är nödvändigt för att vi i framtiden ska få ett hållbart globalt klimat. Fru talman! Jag står självklart bakom samtliga våra reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall bara till reservationerna 4, 5 och 6. (Applåder) I detta anförande instämde Tina Ehn och Karin Svensson Smith (båda mp).
Sofia Arkelsten (M)
Anf. 43 Sofia Arkelsten (M)
Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag till beslut i betänkandet. Anders Ygeman kan kanske lära sig av detta. Det är bra att köra det i början. Äntligen, äntligen! Efter två och ett halvt år kan vi leverera Europas mest offensiva klimatpolitik. Jag är stolt och glad över att i dag stå här framme. Äntligen får vi leverera. En så här komplett och bred klimatlagstiftning är inte något som händer av sig självt. Många har varit inblandade, och mycket jobb ligger bakom detta, så jag skulle inledningsvis vilja tacka alla som har varit med och hjälpt till. Det är då inte bara politiker utan också duktiga och dedikerade tjänstemän, för detta arbete är ett lagarbete. Ibland är politiken en uthållighetssport. Mitt kunnande är så där när det gäller sportmetaforer, men jag chansar. Jag tycker att vi har kunnat lägga i en högre växel. Dessutom har vi spurtat utan att behöva vänta på miljömålspropositionen - så har det ju varit förr. I dag presenterar vi alltså en både nationell och internationell klimatpolitik som verkligen ger effekter. Målen för Sverige är en sänkning med 40 procent av våra utsläpp av växthusgaser fram till 2020. Vi tar ansvar för våra utsläpp och räknar inte med de sänkningar som sker tack vare handeln med utsläppsrätter i EU. Jag tror dock att vi måste prata om de absoluta talen, för de är viktigast. Det är en sänkning med 20 miljoner ton som vi pratar om. En femtedel av utsläppsminskningen - 4 miljoner ton - har redan skett - fram till 2007. Den intresserade kan naturligtvis läsa hela betänkandet. Vi har ett ganska stort antal styrmedel. En del av dessa är redan beslutade, så vi kompletterar nu. Det ger en sänkning med 2 miljoner ton. Effekten av vår samlade politik är att användningen av fossila bränslen för uppvärmning ska ha upphört till 2020. Till 2030 ska vi ha en fordonsflotta som inte behöver fossila bränslen. Vi kommer att ha en energiförsörjning med tre tydliga ben. Planen är att Sverige 2050, om 40 år, inte ska ha några nettoutsläpp alls i atmosfären. Detta är stort! Fru talman! Alla miljöpolitiker vill rädda världen. Det är ju därför vi är här. Det är hur som skiljer oss åt. Vad vi i alliansen har gemensamt och som gör det så enkelt att samarbeta är förvaltarskapstanken. En av mitt partis starka miljöprofiler, Gösta Bohman, skrev redan 1988 i boken Jorden vi ärvde att Sveriges välstånd och vår roll i Europas historia grundats i våra naturtillgångar. Han beskriver hur råvarorna plus människors initiativ och uppfinningsförmåga blev grunden för vår välståndsutveckling: "Vi har i dag samma ansvar som då! Vi är skyldiga att lämna de tillgångar landet förfogar över till våra efterkommande." Så nu tar vi ansvar! Regeringen föreslår att de återstående fyra femtedelarna av vårt nationella mål ska nås genom ett antal olika åtgärder. Vi förändrar skatterna och skärper de ekonomiska styrmedlen. Det handlar om uppvärmning i industri- och jordbruksverksamhet. Energiskatten på diesel höjs, fordonskatten differentieras, fordonskatten på miljöbilar slopas under de första fem åren och koldioxidskatten kommer att anpassas så att vi når våra mål. För oss är inte en hög skatt ett egenvärde utan ett styrmedel. Vi ska tidigt och fullt ut genomföra de utsläppsminskningar som vi har gått med på och som vi har bestämt tillsammans i EU. Det gäller ökad låginblandning och tekniska krav på bilar. De existerande styrmedlen fortsätter att verka och ger fortsatta utsläppsminskningar, som koldioxidskatten. Utsläppsminskningar genom gröna investeringar i utvecklingsländer och insatser i andra EU-länder kommer att stå för en tredjedel av det nationella målet. Det här är viktiga delar. I betänkandet föreslås åtgärder. En del är lönsamma från start, som energieffektiviseringarna, och några finansieras med skattepengar. Vi har tre olika handlingsplaner när det gäller fordonsflottan, energieffektiviseringar och förnybar energi. Vi har också ett förslag som anpassar samhället till ett annorlunda klimat. Klimatfrågans omfattning gör mig ödmjuk. Det här är min generations ödesfråga. I arbetet med att ta fram den här politiken har vi pratat med forskare. Vi har pratat med det civila samhället i olika former, vi har pratat med experter och vi har till och med pratat med andra politiker både i Sverige och i andra länder. Det har tagit tid. Det känns alltid frustrerande, men nu levererar vi. Alla siffror, alla åtgärder, alla förslag, mål och strategier finns i betänkandet. Det blir realpolitik i morgon när vi röstar. Det jag vill passa på att säga särskilt i kammaren, fru talman, är att vi levererar en sammanhållen klimat- och energipolitik. På grund av riksdagens organisation kommer den i två olika böcker, men den är samordnad. Det är viktigt, för väldigt länge har energifrågorna varit låsta i Sverige. Nu har vi gjort en överenskommelse. Vi har en långsiktig energipolitik, vi har tre tydliga ben och vi arbetar sammanhållet eftersom energi och klimat hör ihop. Fru talman! Det är inte nog med det breda anslaget, utan vi är också långsiktiga. Vi är tydliga med att berätta vad vi genomför och vad som kommer att hända i framtiden, vad vi vill genomföra framöver. Långsiktighet och förutsägbarhet är viktiga i politiken. I varenda enkätundersökning från varje intresseorganisation är det detta som är det viktigaste. Jag vet att väljarna premierar det. Vår syn på styrmedel är tydlig. Styrmedlen ska styra - staten får inte bli styrmedelsberoende. De ska vara breda, långsiktiga och gärna internationellt samordnade. Det viktigaste för oss är koldioxidskatten. Det blir fler förändringar i beskattningen. Skattedelen kan kompletteras med andra styrmedel för att åstadkomma rätt miljöeffekter, till exempel handeln med utsläppsrätter. Det är effekterna som räknas. För oss är det viktigt att de skatteförändringar som vi föreslår sker varsamt och stegvis så att miljöeffekterna säkerställs men så att övergången inte får orimliga konsekvenser för människor. Därför berättar vi vad vi vill. Framtida skattehöjningar ska balanseras med skattesänkningar på andra områden. Det är det vi faktiskt gjort i och med jobbskatteavdragen och höjningar av miljöskatterna, men vi vill berätta för väljarna att det är så här vi arbetar. Vi är tydliga med orsak och verkan. Det leder oss in på de tre oppositionspartierna. Den som lyssnar nu, den tålmodiga publiken och tv-tittarna, måste tycka att det är förvirrande att höra hur de olika företrädarna har en ganska negativ inställning, och det finns olika siffror. Men så här funkar politik ibland. Att vara i opposition betyder att man måste vara mot, och det här är alldeles för politiskt matnyttigt för att låta bli. Jag förstår det. Det har under förra året varit svenskt mästerskap i överbudspolitik, en tävling där jag vågar säga den högsta siffran - 40 procent, 58 procent, 40 + 40 procent, 80 procentenheter. Det har blivit EM inför Europaparlamentsvalet. Jag är en praktisk politiker. För mig är det miljöeffekterna som räknas, inte retoriken eller, som i Miljöpartiets fall, matematiken. Fru talman! Oppositionspartierna har slagit på stora trumman och lovat väljarna att i god tid före valet berätta var de står. I dag hade det varit en bra dag att leverera det. Jag förstår att det finns något slags arbetsgrupp vars arbete pågår. Men i dag hade det varit spännande; det hade blivit officiellt, det hade varit på tv, det hade varit sökbart i riksdagens arkiv och framför allt hade det gått att jämföra. I stället har vi fått en motion och ett antal reservationer med mer eller mindre substans. Det är tydligt att de olika förslagen visar att det finns en klimatnationalism, och den står mot den offensiva miljöpolitik vi driver. Fru talman! Den största skillnaden på höger och vänster i klimatpolitiken är synen på problemet. Är det en global fråga, eller är det någonting som ska lösas nationellt? Det handlar om synen på lösningarna också, och det handlar om synen på EU och gröna investeringar. Vi använder alla sätt vi kan för att minska utsläppen. Jag tycker att det är modigt av oppositionen att säga att de inte vill göra så mycket som möjligt utan hellre satsar på små och dyra åtgärder i Sverige. Vi jobbar på bred front och försöker minska utsläppen globalt i stället för dyra åtgärder med liten effekt, till exempel det fantastiska förslaget att ge bidrag för att bygga om gamla tunga bilar till etanoldrift. Vi har inte råd och inte tid med en så ineffektiv politik. Någon nämnde miljöorganisationerna. När vi lyssnar på miljölobbyn får vi en viss annan bild. Trots att ingen regering har levererat någonting liknande vill man mer, och det är rätt - man ska vilja mer. Det är skälet till att de här organisationerna finns. De ska driva på. Men vi får inte glömma att fira våra gemensamma segrar. Det civila samhället i form av miljörörelsen har ett stort ansvar. Jag ber gärna om hjälp - det har jag gjort förut. Vi behöver hjälp att bilda opinion i andra länder så att de politikerna känner ett lika stort stöd för att genomföra sin politik som vi gör. Det är stora krafter i rörelse i Europa, särskilt inför toppmötet i Köpenhamn. Vi pratar önskelistor och viljor inför uppgörelsen. Inget avtal kan leva upp till alla de önskningar som finns. Ett sådant avtal, om det ens blir av, kommer att få skäll. Nästa ordförandeland är Spanien. Jag tror att det är väldigt viktigt att vi värvar röster som talar för klimatarbetet. Det är Spanien som bestämmer om avtalet är bra nog för att EU ska vilja skala upp från 20 procents sänkning till 30. Det är viktigt att vi inte gör det enkelt för andra att inte göra något. Fru talman! Det bär mig emot att använda värdefull talartid till att beskriva oppositionens politik, men den här motionen väcker väldigt många frågor. Det finns mycket som är viktigt för väljarna att veta. Vilka styrmedel ska användas? Hur fort ska den här omställningen gå? Vill ni ha en köttskatt? Vill ni ha ett enprocentsmål för klimatarbetet? Var får ni pengarna till miljöbilsbonusen? Hur ska reseavdragen se ut? Vill ni ha båtskatt? Slutar ni bygga stora vägar? Vad ska elbilarna köra på? Förbjuder ni köpcentrum? Vad vill ni använda EU till? Vad ska koldioxidskatten bli? Vad ska bensinen kosta? Vad kostar den nästa år, och vad kostar den om fem år? Tar ni bort nedsättningarna för bönderna eller för fiskarna? Framför allt: Vad får era förslag för effekt för vanliga människor? Vad är analysen? Vad är kostnadsanalysen? Vad kostar er politik? Det finns en del frågor till debatt om energi också. Var kommer elen ifrån? Det kommer min kollega Björn Hamilton säkert att fråga. Hur kommer oppositionen att klara utbyggnaden av vindkraften och reglerkraften som behövs inom vattenkraft? Det var ett väldigt spännande förslag att höra om certifikat samtidigt som man hade fasta elpriser, men det får vi fortsätta att diskutera, och då får Miljöpartiet berätta. När exakt kommer ni att avveckla kärnkraften? Vilket parti får bestämma det? Till vilka länder vill ni sälja ren svensk el, eller vill ni det egentligen? Vad ska det kosta? Ingenting framgår här. Fru talman! I en så här bred fråga är det viktigt med ett par ord om politikens roll. Det är lätt att man får en släng av klimatångest och säger att det här är en politisk fråga, att det här är någonting för politikerna att lösa. Men politiken är inte allenarådande. Vi skapar förutsättningar. Politikens uppgift är att göra det enkelt för människor att göra miljöbra saker. Vi möter den här utmaningen tillsammans. Det kan vara så att framtiden visar att några av de viktigaste besluten för att komma till rätta med klimathotet fattades i samband med forskningspropositionen, eller kanske är det utvecklings- och biståndspolitiken som blir det som gör stor skillnad. Vi har redan lagt 7 miljarder på det. Eller blir det samarbetet inom EU, som vi kommer att leda om bara några dagar? Eller blir det regelförändringarna eller det svenska företagarklimatet, kanske något inom infrastrukturpolitiken? Eller är det kanske allt detta i samarbete? Ja, jag är uppfylld av tillförsikt inför framtiden, så jag tror det, antagligen. Fru talman! Jag är stolt över att äntligen kunna presentera en helgjuten klimatpolitik som är övergripande och ansvarsfull. Vi vet att nya rön kommer fram, och det kommer nya larm. Vi vet att ekosystemets resiliens hotas, men i stället för att bryta ihop agerar vi. Vi gör vad vi kan för att mota och möta hoten. Sveriges klimatpolitik som levereras i dag har hyllats världen över av politiker av alla möjliga politiska färger. Den kommer att behöva kompletteras, och den kommer att utvärderas och diskuteras, men det är den bästa klimatpolitik som Sverige någonsin har haft. Vi är ett föredöme för andra, och det är jag stolt över. Vi inspirerar och driver på, både inom EU och i den övriga världen. Vi vill att fler ska ta ett ökat ansvar för miljön. Det är viktigt att vi binder oss vid tuffa mål om utsläppsminskningar, men det är minst lika viktigt att vi fyller dessa mål med riktiga åtgärder. Något annat än att göra allt vi kan är liksom inte möjligt. Jag lånar Gösta Bohmans ord om förvaltarskapstanken. Detta har Moderaterna alltid förkunnat, utan svepande ord och utan stora kampanjer. Vi har betraktat detta som självklart. Fru talman! Nu levererar vi en klimatpolitik som är förvaltarskapet i praktiken, och det är effekterna som räknas. (Applåder)
Anders Ygeman (S)
Anf. 44 Anders Ygeman (S)
Fru talman! Eftersom Sofia Arkelsten verkar ha lite svårt med läsningen ska jag börja med att notera att vi i den samlade oppositionen satsar mer och har högre ambitioner för att minska utsläppen i tredje världen än regeringen. Det framgår också av den gemensamma motion som vi har lämnat in. I övrigt ska jag säga att jag lyssnade ivrigt på Sofia. Jag tappade räkningen på hur många gånger hon var glad, stolt och nöjd. Jag är glad över att Sofia är glad och stolt och nöjd och allt vad det är. Jag är jätteglad över att hon har pratat med experter, att ni har pratat med forskare, att ni har pratat med folkrörelser. Kanske hade det varit smartare om ni i stället hade lyssnat - lyssnat på experter, lyssnat på forskare, lyssnat på folkrörelser och kanske tagit till er något av vad de hade att säga till er. Ni står ju ensamma i ambitionerna för klimatpolitiken. Det är den borgerliga regeringen, petroleumindustrin, gruvindustrin och Svenskt Näringsliv som är nöjda, glada och stolta tillsammans med Sofia Arkelsten. På den andra sidan står en samlad opposition, Röda Korset, Svenska Kyrkan och Sveriges samtliga miljöorganisationer. Kan det inte i alla fall finnas skäl till en liten, liten oro i den aldrig så stolta fasaden över att ni står ensamma med oljeindustrin, och utanför står miljörörelsen och kräver skarpare ambitioner?
Sofia Arkelsten (M)
Anf. 45 Sofia Arkelsten (M)
Fru talman! Varje gång man hör Anders Ygeman är det lite som att höra Bommersviks greatest hits. Det är SSU-kurserna som talar, och han har ju talat om det förut här. Jag är glad, stolt och nöjd. Vi levererar den absolut bästa klimatpolitik som Sverige någonsin har haft. Det är sant, och jag är stolt över det. Jag tror att det är viktigt att man samtalar och inte bara lyssnar. Jag är extra bra på att skapa politik. Därför tror jag att det är viktigt att man får prata med experter som kan hjälpa till med sakkunskapen, och så hjälper vi till med det politiska kunnandet. Apropå Bommersviks greatest hits var det här ett sådant där fantastiskt argument där man buntar ihop sin motståndare med andra på ett listigt sätt - och nu lämnar Anders Ygeman talarstolen och hämtar lite flaskvatten. Det är lite intressant i en klimatdebatt. Vi står inte ensamma - vi har starkt stöd. Och precis som jag sade innan tycker jag att det är viktigt att vi lyssnar på miljöorganisationerna och pratar med dem. De ska vilja mer! Det är miljöorganisationernas hela uppgift, men jag tycker också att det är viktigt att man kan fira sina segrar. Mikael Karlsson på Naturskyddsföreningen har till och med sagt att Fredrik Reinfeldt är den mest progressiva miljöpolitikern i Europa just nu. Det tycker jag är positivt, men det är ju ingenting som Anders Ygeman kommer att återupprepa.
Anders Ygeman (S)
Anf. 46 Anders Ygeman (S)
Fru talman! Kanske är det så att jag inte återupprepar det, eftersom Mikael Karlsson sade det om en enskild resa för ett och ett halvt år sedan och att han sedan dess har talat om det flera gånger och sagt att den här regeringen har för låga ambitioner. Den senaste gången Mikael Karlsson sade det var när vi hade ett gemensamt seminarium med alla riksdagspartier här i riksdagen. Då sade Svenska Kyrkan samma sak. Det var för övrigt samma dag som Moderaterna och Kristdemokraterna hade ett eget seminarium i riksdagens förstakammarsal dit ni bjöd två klimatförnekare och pratade om att det inte fanns någon klimateffekt. Tillbaka till lyssnandet: Ni har slagit fast ett klimatmål som ni är otroligt stolta över, men i samhället utanför regeringskretsen är man varken stolt, glad eller nöjd, utan där kräver man mer. Där går man på samma linje som oppositionens. Manar inte detta till oro och eftertanke? Hur kommer det sig att ni kan stå här så stolta men samtidigt så ensamma? Hur kommer det sig att det inte finns en enda miljörörelse i Sverige som står upp bakom regeringens krav och det du kallar den bästa miljöpolitiken någonsin? Är det verkligen så att det är Moderaterna som är uttolkare av den sanna miljöpolitiken medan miljöorganisationerna inte har förstått det här med miljö och miljöpolitik?
Sofia Arkelsten (M)
Anf. 47 Sofia Arkelsten (M)
Fru talman! Du är fantastiskt intressant, Anders Ygeman, för du har en ganska skarp retorik. Men det betyder inte att det du säger är sant. Vi kan börja med att titta på er motion. Ni hittar på pengar. Ni har inte finansiering för någon av era åtgärder. Ni vägrar berätta vad effekterna kommer att bli för en normal familj. Det handlar om 2 miljoner ton som vi kan visa varje peng för; ni har ungefär 11 miljoner ton under samma del för vilka ni inte kan visa vilka effekterna kommer att bli. Så är det - skaka inte på huvudet, Anders Ygeman! Jag kan också göra tydligt vad som hände på seminariet. Det är inte vi som parti som har bjudit in en klimatförnekare. Det var en kollega i mitt parti som tyckte att det här var en intressant debatt. En av deltagarna på seminariet var Erland Källén. Jag hoppas att Anders Ygeman inte kallar honom klimatförnekare. Detta är den bästa miljöpolitik vi någonsin har haft. Det är sant. Det Mikael Karlsson sade om Fredrik Reinfeldt var på ett seminarium där Anders Ygeman inte ens var med, så det är ganska märkligt att stå här och ha en retorisk debatt om vad en av företrädarna för miljöorganisationerna har sagt eller inte. Jag känner att vi har ett starkt stöd från miljöorganisationerna för det vi levererar, men det är klart att de vill mer. Alla vill mer, men vi måste också kunna leverera. Det är skillnaden mellan höger och vänster: Vi levererar - ni har önskelistor och påhittade siffror.
Wiwi-Anne Johansson (V)
Anf. 48 Wiwi-Anne Johansson (V)
Fru talman! Jag får tacka Sofia Arkelsten för att hon upprepar väldigt många av de förslag som vi i oppositionen har men inte hade tid att ta upp i våra egna anföranden. Det var bra att få lite sådana tips. Jag tycker samtidigt att Sofia Arkelsten kastar sten i glashus när hon säger att vi inte har några gemensamma förslag och att vi är splittrade. När vi hade skrivit en gemensam klimatmotion fick tre av oss här i påskas ett påskägg med innebörden att det ju var sorgligt att inte oppositionen kunde komma överens om klimatpolitiken, och vi var välkomna till Moderaterna som hade världens bästa miljöpolitik. Jag vet inte vilket av det som var ironi; jag tolkade det naturligtvis på mitt sätt. Nu vill jag bara säga att om vi i oppositionen hade 84 förslag och dessutom ytterligare en massa egna förslag är det en stor gemensam politik. Det är dessutom mängder av kreativa och goda förslag som vi kan använda oss av och diskutera senare medan ni för tre år sedan, ett år före valet, inte hade ett enda förslag på miljöpolitikens område. Det har tyvärr inte blivit så himla mycket bättre. Som jag sade tidigare: Den som väntar på något gott väntar ibland för länge. Förutom att diskutera våra ambitioner som skiljer sig åt undrar jag om inte Sofia Arkelsten och Moderaterna tycker att man ska investera sig ur den här finanskrisen, klimatkrisen, jobbkrisen? Jag vill också veta varför ni vägrar sopa rent framför egen dörr och vidta ordentligt med åtgärder här hemma i Sverige och utomlands.
Sofia Arkelsten (M)
Anf. 49 Sofia Arkelsten (M)
Fru talman! Det var mycket på en gång som Wiwi-Anne Johansson sade. Jag upplever oppositionen som splittrad därför att ni är det. Den motion som vi har fått se är inte så allomfattande. Det talas om 84 förslag. Men de allra flesta av era förslag, i varje fall de som är bra, är redan med och tillgodosedda. Sedan har vi ett par andra förslag som inte är särskilt miljöeffektiva. Vi kan ta exemplet att ge bidrag, som jag uppfattar att ni föreslår, för att bygga om gamla törstiga bilar till att drivas av en etanolmotor. Man kan fråga sig om det är det mest begåvade som man kan göra med de pengarna. Jag tror inte det. Jag är väldigt glad över att Wiwi-Anne Johansson gillade påskägget. Vi skickade det genom riksdagens rörpostsystem, så jag är glad att det kom fram. Det var fyllt med stora surskallar, som godiset heter. Meddelandet var väl inte riktigt exakt som det sades. Det var att ni är välkomna att vara med i alliansens offensiva miljöpolitik. Det finns på film på Youtube för den som är intresserad. Om man söker på "påsk" och "surskalle" hittar man den. Vi använder den ekonomiska krisen för att vi också ska komma ur den ekologiska krisen. Det finns stora investeringar. Vi har en hel infrastrukturproposition och en hel forskningsproposition som handlar om de sakerna. Just för att vi har en ekonomisk kris är det så viktigt att man har ordning och reda på finanserna. Det är viktigt att människor har en möjlighet att planera sin privatekonomi. Just därför skrämmer det mig att ni föreslår ett antal åtgärder där ni inte berättar vad effekterna faktiskt blir. Varför törs ni inte göra det, Wiwi-Anne Johansson?
Wiwi-Anne Johansson (V)
Anf. 50 Wiwi-Anne Johansson (V)
Fru talman! Jag kan möjligen förstå att den som är moderat kanske inte begriper att det finns människor som inte kan köpa en ny bil och som därför inte kan utnyttja en miljöbilspremie. Vi tycker att det är bättre om människor som inte har den möjligheten kan efterkonvertera sin bil så att de kan köra på till exempel etanol. Det är bättre än att de kör en väldigt bensinslukande bil. Det är lite olika utgångsläge när man tror att alla kan köpa en ny bil. Jag kan försäkra att det inte är så ute i verkligheten om Sofia skulle besöka den. Vi har en högre ambitionsnivå än vad ni visar upp. Jag fick inte ett enda svar. Varför är det finare och bättre att göra det som är billigt och plocka hem de lätta poängerna, det som människor i fattiga länder möjligen kan ha råd att göra själva? Sedan lämnar vi över det som de inte kommer att ha råd med och ser inte att det är ett systemfel och att man ska sopa upp framför egen dörr. Tror inte Sofia Arkelsten och Moderaterna på att det koncept som vi haft tidigare att vara ledande inom miljöomställning också är god ekonomisk politik? Det ger jobb och inte bara jobb här hemma. Vi kan också exportera vårt miljökunnande. Men det verkar inte som att det är högteknologi som man ska exportera, utan man ska vidta åtgärder i fattiga länder billigt som vi kan tillgodoräkna oss hemma. Vad är det för solidarisk miljöpolitik?
Sofia Arkelsten (M)
Anf. 51 Sofia Arkelsten (M)
Fru talman! Wiwi-Anne Johansson vet väldigt lite om mig, min bakgrund och mitt liv. Jag tycker att det är fantastiskt att hon modigt vågar lufta sina fördomar om moderater här i kammaren. Det var så där, om jag ska vara riktigt ärlig. Jag ska bemöta sakfrågan så att vi kan ta personangreppen utanför kammaren. Det vore trevligt om tv-tittarna slipper höra det. Det är ni som föreslår en fortsatt miljöbilspremie just nu. Vi föreslog den för nya bilar för att starta marknaden. I Sverige är det ganska få privatpersoner som köper nya bilar. Det mesta som köps är företagsbilar. Den bilpark vi har i dag är en direkt effekt av den politik vi haft när det gäller förmånsbeskattning. Att vi har tunga och törstiga bilar i dag beror precis på att Socialdemokraterna har premierat den typen av bilar. Vi föreslår i stället fem års skattefrihet för miljöbilar just för att förmånen ska följa med bilen och inte bara finnas med vid inköpstillfället. Jag uppfattar det som att Wiwi-Anne Johansson kanske skulle kunna stödja en sådan del i allianspolitiken. Det är väldigt lätt för er när det gäller ambitionerna och hur höga de är eftersom ni har påhittade siffror. Ni kan inte visa var ni tar pengarna ifrån och hur de kommer att påverka vanliga människor. Det är viktigt att vi tar en diskussion här om investeringar i andra länder. Det handlar om att vi vill få ned utsläppen så fort som möjligt, mest pang för pengarna. Ekonomi betyder hushållning. Det betyder också att man tar ansvar för hur pengarna används. De ska inte bara användas på små dyra saker internt i landet utan man ska se till att vara solidarisk och hjälpa andra länder och andra människor med investeringar.
Per Bolund (Mp)
Anf. 52 Per Bolund (Mp)
Fru talman! Det var intressant att höra att när miljörörelsen kräver mer offensiv klimatpolitik är det rätt men när vi från oppositionen kräver det är vi gnälliga. Så olika kan det vara för olika personer som agerar i klimatfrågan. Jag tänkte få höra lite mer om regeringens internationella politik och hur man agerar för att vara ett internationellt föredöme. Det är intressant att titta på hur utvecklingen har varit genom historien. På FN-toppmötet i Bali om klimatet lovade Sverige och andra EU-länder att man skulle minska utsläppen inom de rika länderna med 25-40 procent. Nu kommer regeringens politik om att man ska minska med 26 procent inom landet. Är det en tillräckligt ambitiös politik? Är det så en föregångare agerar? Har inte Sverige större möjligheter än så än att lägga sig i absoluta nederdelen av skalan? Det var ganska tydligt från de fattiga länderna att de ville att länderna skulle ligga på den högre delen av skalan för att det skulle vara möjligt att komma fram till ett bra avtal. Försöker man rensa bort alla vackra ord och all retorik i regeringens klimatproposition visar det sig att i Sverige är man bara beredd att ta bort två miljoner ton koldioxid med nya styrmedel. Det mesta andra är sådant som andra genomför inom EU eller sådant som redan genomförts av den förra regeringen. Två miljoner ton är ungefär en trettiondel av de svenska utsläppen. Är det en tillräckligt hög ambitionsnivå? Är det verkligen en radikal klimatpolitik? De pengar som regeringen använder för att minska utsläppen i andra länder och därigenom minska sina egna åtaganden har man tagit från biståndsbudgeten. Man minskar biståndet för att öka klimatinvesteringar i andra länder. Är det någonting att vara stolt över? Är det ett föredöme som andra länder borde ta efter?
Sofia Arkelsten (M)
Anf. 53 Sofia Arkelsten (M)
Fru talman! Det här är ganska svåra och komplicerade frågor. Det gäller särskilt hur Sverige ska förhålla sig till andra länder. Jag har varit på en hel del av dessa möten. Man har talat mycket om finansieringsfrågan. Det finns flera olika sätt man kan välja att finansiera en global klimatregim. Det finns flera sätt att använda CDM-projekten. De finns redan i Kyotoprotokollet och är hårt reglerade. Det är fortfarande krångligt och har många kontrollmekanismer. Men jag tror att det är viktigt att det fortfarande finns kvar. Annars kan det bli fullständigt fel. Fattiga länder driver finansieringsfrågan på olika sätt. Jag har talat med representanter för flera länder som har lite olika inställning i den frågan. Vi måste också tala en del om vad Sverige har gjort inom EU. Det kan vara lite komplicerat med tanke på Miljöpartiets inställning. Det har hänt en hel del inom EU och inom Miljöpartiet. Man har röstat igenom att man nu för tiden nästan är för EU. Det som har hänt inom EU är att vi har levererat klimatpaketet. Vi har levererat ett ekodesigndirektiv. Vi har levererat en hel del av de styrmedel som påverkar oss och de svenska utsläppen. Det är någonting som är en del av svensk politik och som vi har varit med att ta fram, diskuterat och drivit. Det räknas naturligtvis också. Det är viktigt att räkna med det som vi redan har gjort och att det finns med i våra ambitioner. Jag tycker att det är ambitiöst. Vi levererar någonting som ingen annan gör. Det är bra att ni driver på. Jag ber om ursäkt, fru talman, om jag har kallat Miljöpartiet för gnälligt. Det var naturligtvis inte meningen. Jag tar genast tillbaka det. Men jag tycker också att det kan finnas en viss orättvisa i att oavsett vad vi gör kommer ni aldrig från Miljöpartiets sidas att kunna erkänna att det är bra. Ni är ett enfrågeparti. Gör ni det blir ni helt onödiga för väljare.
Per Bolund (Mp)
Anf. 54 Per Bolund (Mp)
Fru talman! Det var två fel av två möjliga. Vi är emot ett utträde ur EU. Det är väl skillnaden mot den tidigare politiken. Sedan är vi absolut inte något enfrågeparti. Jag kan garantera att inga skulle bli gladare än vi om den här regeringen skulle driva en tillräckligt radikal klimatpolitik. Det är i varje fall inte någon diskussion om den saken. Jag tycker att det är intressant att diskutera EU-frågan. Du säger att EU har en bra klimatpolitik. Vi tycker att den också är alldeles för defensiv. Vi är framför allt besvikna på att man lägger en så stor del av klimatåtgärderna utanför EU i andra länder. Det har man gjort mycket på grund av den svenska regeringens agerande. Den svenska regeringen har stått allra längst fram och krävt allra mest att åtgärderna ska ligga i andra delar av världen och inte inom EU. Det är en besvikelse. En global klimaträttvisa kräver att vi allihop, alla som bor på den här planeten, hamnar på en hållbar utsläppsnivå. Vi vet att även vi i Sverige, som ändå har relativt låga utsläpp jämfört med andra rika länder, ligger sex gånger över de utsläpp som vi har rätt till globalt sett. Självklart måste vi agera även inom EU, och självklart måste vi agera även inom Sverige. Det är det besvikelsen mot regeringens politik till stor del består i. När vi i oppositionen föreslår stora klimatinvesteringar i andra länder gör vi det för att kunna öka ambitionsnivån. Då tar vi minskningar på 40 procent inom Sverige och lägger dessutom på ytterligare utsläppsminskningar i andra länder. Det är på det sättet som man kan motivera att man gör de investeringarna. Vi hjälper dem, och samtidigt tar vi vårt fulla klimatansvar på hemmaplan. Vi är besvikna på att regeringen inte gör det. Sedan säger Sofia Arkelsten att det här är den bästa klimatpolitiken hittills. Det kan verkligen diskuteras. Vi har inte sett så mycket leverans än så länge, om man säger så. Jag kan garantera att det här inte är den bästa klimatpolitiken någonsin, åtminstone inte om det blir ett regeringsskifte efter nästa val.
Sofia Arkelsten (M)
Anf. 55 Sofia Arkelsten (M)
Fru talman! Per Bolund lyfter fram en intressant aspekt av Europapolitiken. Vi får med 27 länder. Det blir inte exakt som vi hade velat, men vi har ändå 27 länder som gör sitt bästa. Jag tror att det är positivt att vi har en gemensam inställning till klimatfrågorna. Det kommer att bli så otroligt tydligt nu när Sverige blir ordförandeland och vi kan tala för 27 länder med en röst. Vi kan finnas med och förhandla. Det hade vi aldrig klarat utan EU. Jag säger inte att allting som händer i EU är fantastiskt och perfekt, men jag tycker att det här är bra. Man ska ha stor respekt för att det är en ganska tuff politisk process här. Per Bolund och jag är ofta i EU-nämnden på fredagarna. Där pratar man väldigt mycket om hur ensamt Sverige är jämfört med de andra länderna. Det är inte så enkelt. Jag tror också att överföringarna till andra länder är någonting som man kan koppla till tänket om millenniemålen, möjligheten att ta människor ur fattigdom. Jag får glada miner från en socialdemokratisk kollega som tycker att millenniemålen är viktiga. Men man får inte heller vara blåögd och tycka att de här förmögenhetsöverföringarna är helt oproblematiska. Det handlar om att vi också måste visa att vi respekterar mänskliga rättigheter och inte ger pengar till korrupta regeringar som inte respekterar mänskliga rättigheter. I stället ska vi kanske satsa på de tydliga investeringar där det finns uppföljning och kontroll. Det tycker jag är helt rätt. Det finns inte obegränsat med pengar, och därför känner jag som ansvarstagande politiker att det är viktigt att vi lägger pengarna där effekten blir störst och där vi får bort mest koldioxid på en gång.
Claes Västerteg (C)
Anf. 56 Claes Västerteg (C)
Fru talman! Till att börja med vill jag yrka bifall till förslaget i betänkandet och avslag på alla reservationer. Bland alla miljöfrågor har klimatfrågan visat sig vara en av vår tids största utmaningar. Klimatförändringarna är en verklighet. De påverkar oss redan i dag i allra högsta grad. En nyligen presenterad undersökning från Global Humanitarian Forum visar till exempel att 300 miljoner människor dör varje år på grund av klimatförändringar. De ekonomiska förlusterna till följd av klimatförändringarna uppgår i dag till över 125 miljarder dollar per år. År 2030 beräknas den summan ha tredubblats. Det finns med andra ord all anledning att ta klimatförändringarna på allvar. Vi måste agera i dag, och vi måste göra det med kraft. När vi tar oss an klimatkrisen kan vi samtidigt hantera den globala störtdykningen i ekonomin. En ekoeffektiv ekonomi är vägen framåt. Den tillvaratar och använder resurserna på ett hållbart och effektivt sätt. Den skapar nya gröna arbetstillfällen. Den skapar framtidstro genom ett helhetstänkande där miljöperspektivet integreras i samhällsstrukturen. Sverige har varit framgångsrikt när det gäller att kombinera omställningen av energisystemen och minskade utsläpp av växthusgaser med ekonomisk tillväxt. Nu ska vi visa det än tydligare. Tänk er hur illa rustad inför framtiden den ekonomi kommer att vara som inte anpassar sina energi- och klimatskatter tid. Tänk också hur illa rustad den industri som i dag omfattas av handel med utsläppsrätter kommer att vara om den inte tar hänsyn till de förändringar i omvärlden klimatförändringarna medför. Det går till exempel att förvänta sig en tredubbling av priset på utsläppsrätter till 2016 givet att utsläppen ska minska med 20 procent till 2020. De industrier som är förberedda på den utveckling vi ser framför oss ser naturligtvis till att agera i tid. Fru talman! Klimatförändringarna är en global fråga som kräver globala lösningar. Att kunna sätta in klimatpolitiken i ett globalt sammanhang ser Centerpartiet som självklart och grundläggande för en framgångsrik klimatpolitik. Klimatet känner inga gränser, och många av svaren ligger i ett globalt engagemang och ansvarstagande. Erfarenheten säger oss att stängda gränser och protektionism inte löser problemen, och det gäller i allra högsta grad även klimatfrågorna. Att ett nytt globalt klimatavtal kommer på plats i Köpenhamn i december är avgörande för det fortsatta klimatarbetet. Det måste enligt Centerpartiet vara betydligt mer långtgående till innehåll och omfattning än Kyotoprotokollet. Fru talman! Den globala dimensionen betyder inte att det är oviktigt hur vi väljer att agera på hemmaplan. Det betänkande och den proposition som vi debatterar här i dag lägger grunden för världens mest ambitiösa klimat- och energipolitik. Vi presenterar en vision för Sverige att vi 2050 ska ha uppnått en hållbar och resurseffektiv energiförsörjning och att vi inte har några nettoutsläpp av växthusgaser till atmosfären. Sverige har de senaste åren kommit flera steg närmare förverkligandet av denna målsättning. Kombinerat med åtgärder som bidragit till att minska utsläppen nationellt har Sverige gjort insatser för anpassning till klimatförändringarna i de fattigaste länderna samt också tillvaratagit möjligheten att stödja miljöteknikinvesteringar i utvecklingsländer. För att begränsa effekterna av klimatförändringarna behövs denna kombination. Centerpartiet anser att Sverige fortsatt ska satsa på miljöanpassat bistånd och då inom ramen för utvecklingssamarbete. Fru talman! Tack vare Centerpartiet och regeringen har Sverige äntligen fått ambitiösa klimatmål för att möta klimatutmaningen. De mål vi i morgon fattar beslut om här i Sveriges riksdag innebär att vi ska minska utsläppen av växthusgaser med 40 procent till 2020, vilket betyder att utsläppen ska minska med 20 miljoner ton jämfört med 1990 års nivå. Målen följs av konkreta åtgärder som höjd koldioxidskatt och slopad fordonsskatt för miljöbilar i fem år och handlingsplaner för energieffektivisering och förnybar energi. Detta åtagande är oerhört ambitiöst och kommer att kräva insatser från alla samhällets sektorer. Målbilden för var vi ska vara som nation 2050 är tydlig, men för att klargöra vägen dit och ge klimatfrågan ökad tyngd krävs det kontinuerligt att vi stämmer av var vi är på vägen i den riktning vi ska gå. Det är ett kontinuerligt arbete som kommer att behövas ända fram tills vi har löst klimatutmaningen. I Centerpartiet har vi länge pratat om vikten av tydliga gröna ekonomiska styrmedel. Vi var tidigt ute och pratade oss varma för koldioxidskatten, ett styrmedel som visat sig vara mycket effektivt. Den linjen drivs nu vidare av alliansregeringen. Samtidigt är det med den här propositionen och det här betänkandet tydligt att det inte är något självändamål att staten ska få ökade skatteintäkter via en höjning av koldioxidskatten. Vi ska också samtidigt se till att kompensera de hushåll och företag som får höjda miljöskatter genom att sänka andra skatter, så det blir ett nollsummespel. Men det är också så att de gröna skattesänkningar som vi ska komplettera det här med kommer att gynna de företag och individer som ligger i framkant. Det kommer att gynna dem som valt att vidta åtgärder tidigt. Vi presenterar också målsättningen om att vi till 2030 ska ha en fossilfri fordonsflotta. Det är ett mål som kommer att vara avgörande om vi ska klara den här omställningen och avgörande för om vi ska kunna nå ett samhälle där vi har kunnat lösa klimatutmaningen. Miljöbilspremien som Sofia Arkelsten berörde innan har visat sig oerhört effektiv. Den har börjat förändra den bensinslukande fordonsflotta som den förra regeringen lämnade efter sig. Nu har vi börjat en omställning till mindre bilar som är mer bränsleeffektiva och till bilar som drivs på förnybara drivmedel. Miljöbilspremien har varit en oerhörd framgång. Nu ersätter vi den tillfälliga miljöbilspremien med en långsiktig skattebefrielse både för privatpersoner och för företag som väljer att köpa en miljöbil. Fru talman! Vi har kunnat lyssna till oppositionens företrädare i den här debatten. Jag förväntade mig att de skulle ha synpunkter på regeringens och alliansens klimat- och energipolitik. Men inför den här debatten förväntade jag mig också att man skulle lite svar med sig. Jag förväntade mig att man hade svar på hur man ska nå de väldigt höga mål man har satt upp i sina respektive motioner och reservationer. Oppositionens förslag innebär utsläppsminskningar med nio miljoner ton mer än majoritetens förslag, men det finns en stor skillnad. Vi redovisar ton för ton hur vi ska bete oss för nå våra mål. Vi redovisar vilka typer av åtgärder vi ska vidta och vilka styrmedel vi ska använda så att vi kan redovisa hur vi ska nå våra utsläppsminskningar ton för ton. Låt oss jämföra med oppositionen. Man har en bristfällig redovisning. Det man möjligtvis kan hämta hem där är klimatinvesteringsprogrammet som man pratar om gång på gång. Jag tycker att det finns en tydlig skillnad mot en ansvarsfull klimat- och energipolitik som är ambitiös och ser till att Sverige fortsätter att vara föregångare och förebild i det globala arbetet för att möta klimatutmaningen. Det är det alliansen står för. Oppositionen bedriver bara plakatpolitik där man sätter upp höga mål men inte motsvarande åtgärder. Det är också skillnaden mellan att sitta i regeringsställning och att vara i opposition. Fru talman! Jag blir också förvånad när jag lyssnar på oppositionen och läser deras reservationer. Man slår sig för bröstet och säger att man vill ha satsningar på förnybar energi. Man säger att vi ska ha mer vindkraft än vad alliansen säger. Man vill ha högre mål för elcertifikaten. Det är gott så. Jag förstår att man har högre mål i opposition. Men jag blir förvånad när man kan läsa i en reservation att man ska skicka signalen att vi ska ompröva vattendomar för vattenkraften. Det skapar inte särskilt långsiktiga spelregler. De som äger vattenkraften står inför investeringslägen där de kan öka effektiviteten och ta ut mer energi ur vattenkraften, men då skickar oppositionen signalen att vi nu ska ompröva de här vattendomarna. Jag kan bara tolka det så att man i förlängningen vill se till att man ska plocka ut mindre energi ur vattenkraften. Vilka följder får det om vi plockar ut mindre energi ur vattenkraften? Jo, det innebär att vi kan ha mindre vindkraft i vår elproduktion. Att vi har en stor vattenkraftproduktion i Sverige är avgörande för att vi ska kunna nå de stora och viktiga målsättningarna för vindkraften. Jag kan bara konstatera att alliansen bedriver en ansvarslös och ambitiös klimat- och energipolitik. Det står i tydlig kontrast till oppositionens politik. Fru talman! Vi är nu med och skapar det hållbara Sverige. Därmed kommer vi att kunna möta barn och barnbarn och säga att vi gjorde vad vi kunde när vi såg hur det verkligen var ställt med klimatet. (Applåder)
Per Bolund (Mp)
Anf. 57 Per Bolund (Mp)
Fru talman! Till att börja med kan jag lugna Claes Västerteg när det gäller vattenkraften. I vår gemensamma motion står det att vi ska anpassa vattendomarna efter den klimatsituation som råder. Prognoserna pekar ju på att det kommer att bli betydligt ökade flöden i våra älvar och vattendrag. Vi får mer regn och mer nederbörd totalt sett. Då är det väl också rimligt att man omprövar vattendomarna så att man kan utnyttja det både till att öka produktionen och till att öka genomflödet så att man får en bättre ekologisk situation. De sakerna går hand i hand i en sådan framtid. När det gäller oppositionen och regeringen utgår jag ifrån att Claes Västerteg pratade av egen erfarenhet. Faktum är att den förra regeringen, som stöddes av Miljöpartiet och Vänsterpartiet, levererade. Vi hade ett krav på oss från EU som innebar att vi skulle kunna öka utsläppen med 4 procent. Vi hade ett nationellt mål att vi skulle minska dem med 4 procent, men vi överträffade det med stor marginal och kom ned på en minskning av klimatutsläppen på 10 procent. Vi har inte bara stolta mål, utan vi visar också tydligt att det går att nå dem och att vi har åtgärderna. Jag vill ställa en fråga till Claes Västerteg. Han säger att man har en tydlig målbild för den slutliga klimatsituationen 2050. Jag kan inte se något som är tydligt med den över huvud taget. Regeringen säger att man inte ska ha några nettoutsläpp. Vad innebär det? Vilken framtid har vi framför oss? För mig innebär nettoräkning att man tar de utsläpp man har och drar bort minskade utsläpp någon annanstans. Vilka utsläpp är det man ska dra bort? Tänker ni räkna av skogstillväxt från de svenska utsläppen? Är det klimatinsatser utomlands som ni tänker räkna av? Eller är det bådadera? Båda leder till ganska konstiga konsekvenser, måste jag säga. Om man räknar in skogstillväxten skulle vi till exempel ha rätt till mycket större utsläpp än Danmark, som inte har så mycket skog. Är det ett rimligt sätt att beräkna klimatpåverkan?
Claes Västerteg (C)
Anf. 58 Claes Västerteg (C)
Fru talman! Vi kan alltid träta fram och tillbaka om vilka som gjorde mest under olika perioder. Jag kan bara konstatera att mellan 1990 och 2007 minskade utsläppen av koldioxid i Sverige med fyra miljoner ton. Det var alltså fyra miljoner ton på 17 år. Det är 13 år från 2007 till 2020. Då ska vi ha minskat med 16 miljoner ton. Det är en stor skillnad. Jag kan också konstatera att i slutet av den förra mandatperioden damp det ned en klimatproposition på riksdagens bord. Den innehöll bedömningen att utsläppen borde minska med 25 procent. Riksdagen fick aldrig möjlighet att ta ställning. Jag tror inte att Miljöpartiet fullt ut var med på den propositionen. Nu får vi en ambitiös klimat- och energipolitik när vi fattar beslutet här. Fru talman! Nettoutsläppen är en vettig definition av hur långt vi ska nå till 2050. Där har vi också möjlighet att tillgodoräkna oss vissa delar, och vi ser på helheten. En del som kommer upp än mer i debatten är den konsumtion som både jag och Per Bolund har och hur den påverkar andra länder som tillverkar de produkter som vi använder. Det är också en viktig del i formandet av den långsiktiga klimat- och energipolitiken.
Per Bolund (Mp)
Anf. 59 Per Bolund (Mp)
Fru talman! Claes Västerteg sade att det fanns en tydlig målbild. Nu blev den målbilden ännu mer diffus. Ska man räkna in skogstillväxten, klimatinsatserna utomlands och dessutom lägga till klimatutsläpp från produktion utomlands som sker för svenskars del blir bilden fullständigt oklar. Hur mycket kommer till exempel de svenska utsläppen totalt sett att vara 2050 om man inte räknar netto? Det är väldigt intressant för medborgarna att veta vilken målbild regeringen egentligen presenterar. Hur mycket av skogstillväxten ska man räkna in? Är det allt, eller är det bara en del av den? Ska klimatinsatserna utomlands dras av från de svenska utsläppen, eller ska man inte göra på det sättet? Om ni har en tydlig målbild måste du kunna ge mig svar på de frågorna. Det är absolut väsentligt. Vi i oppositionen har sagt att de svenska utsläppen ska minska med 90 procent. Vi ägnar oss inte åt nettoräkning. Jag tycker att det är rimligt att man tar sitt ansvar och räknar på samma sätt som man gör globalt sett när man pratar om klimatavtal där man ställer krav på hur mycket de totala utsläppen ska minska. Jag kan inte förstå varför regeringen väljer att skapa en väldigt otydlig målbild för framtiden genom att börja diskutera nettosläpp. Dessutom har man inte alls några svar i propositionen på frågan om man ska räkna in skogstillväxten eller inte. Man säger att man ska titta på det och utreda det vidare. Att säga att man har en tydlig målbild är verkligen en sanning med stor modifikation. Jag skulle gärna vilja ha några svar nu från Claes Västerteg. Hur ska ni räkna egentligen? Hur ska ni komma fram till summan noll nettoutsläpp? Vilka utsläpp ska ni ha, och vilka utsläpp ska ni dra bort från dem?
Claes Västerteg (C)
Anf. 60 Claes Västerteg (C)
Fru talman! Att det är en otydlig målbild får stå för Per Bolund själv. Per Bolund refererar till det som står i propositionen. Det är klart att vi måste titta vidare på exakt hur dessa ska formuleras och hur man ska beräkna dem. Det är inte fullt klart hur skogstillväxten och skogen som koldioxidfälla ska beräknas. Det får heller inte tillgodoräknas i nuvarande Kyotoprotokoll. Vi får se hur nästa globala klimatavtal ser ut. Det är alltså ett antal steg som måste tas, men Sverige ska inte ha några nettoutsläpp av växthusgaser 2050. Jag tycker att det är tillräckligt tydligt.
Anders Ygeman (S)
Anf. 61 Anders Ygeman (S)
Herr talman! Jag var nära att trycka på instämmerknappen när Claes Västerteg beskrev alliansregeringens politik som ansvarslös, men jag antar att det var en freudiansk felsägning. Både Claes Västerteg och Sofia Arkelsten har nu konsekvent nämnt den bränsletörstande fordonsparken som de fick överta från den socialdemokratiska regeringen. Låt mig då påminna om att den socialdemokratiska regeringen vidtog ett antal åtgärder mot den bränsletörstande fordonsparken som allianspartier satt och röstade mot. Låt mig påminna om att vi höjde CO2-skatten och därmed höjde bensinskatten. Allianspartierna röstade mot detta. Så sent som ett år före valet ville Moderaterna sänka bensinskatten. Kristdemokraterna gick till val på att sänka bensinskatten. Så sanningen är att hade allianspartiernas reservationer gått igenom i riksdagen hade vi haft en än mer bränsletörstande fordonspark. Ni säger att ni har det mest ambitiösa målet någonsin. Låt mig konstatera att i opposition har vi ett ambitiösare mål, men vi hade också ett ambitiösare mål i regeringsställning! Det har faktiskt aldrig varit så, åtminstone under de 14 år som jag har suttit i riksdagen, att allianspartierna haft ett ambitiösare mål än socialdemokratin. Ni hade inte ett ambitiösare mål i opposition. Ni har inte ett ambitiösare mål i regeringsställning. Ni följer en given linje. Det stämmer att vår bedömning före IPCC, före Stern och före Gore var 25 procent och att vi nu har en högre målsättning. Det stämmer också att ni efter IPCC, efter Gore och efter Stern har rört er från 25 procent till 26,6 procent. Wow!
Claes Västerteg (C)
Anf. 62 Claes Västerteg (C)
Herr talman! Det var en felsägning, ja. Inget annat. Jag kan vad gäller den bränsletörstande bilparken bara konstatera att den förra regeringen inte gjorde någonting för att stimulera privatpersoner som valde att köpa en ny miljöbil. De hade inga styrmedel för att hjälpa privatpersoner som var i det läget för att göra det möjligt och mer ekonomiskt intressant att köpa en miljöbil. Jag ger Anders Ygeman rätt såtillvida att man höjde koldioxidskatten. Jag kan erkänna att man hade styrmedel för dem som hade tjänstebilar. Men man hade ingenting för privatpersoner. Det var bland det första alliansregeringen valde att vidta en åtgärd för, nämligen att se till att även stimulera privatpersoner som köpte en ny miljöbil. Den åtgärden har haft en enorm framgång och stimulerat marknaden och fått fram fler miljöbilar på marknaden. Nu ersätter vi den tillfälliga miljöbilspremien med en långsiktig skattebefrielse som också skapar långsiktiga spelregler. Herr talman! Jag kan bara konstatera att det inte tidigare har funnits något mål beslutat av den här riksdagen för 2020. Den förra regeringen gjorde en bedömning. Man gav aldrig riksdagen möjlighet att ta ställning till målsättningen till 2020. Jag tror att det hade varit bra om riksdagen då hade fått möjlighet att ta ställning till målsättningen 2020. Nu har vi en möjlighet. Nu har vi en ambitiös klimat- och energipolitik när riksdagen fattar sitt beslut i morgon som också innebär att Sverige är föregångare, att Sverige är i framkant och att Sverige kommer att kunna vara ledare under det kommande halvåret när det globala klimatavtalet ska kunna förhandlas fram.
Anders Ygeman (S)
Anf. 63 Anders Ygeman (S)
Herr talman! Jag tror att Claes Västerteg är relativt ensam om att inte se bensinpriset som ett styrmedel när det gäller bilarnas bränsleförbrukning. Jag tror att han kommer att finna att hans regeringskolleger tror att det är ett av de mest kraftfulla styrmedlen, men det får ni diskutera i er krets. Claes Västerteg säger att det hade varit bra om riksdagen hade slagit fast målet om 25 procent under den förra mandatperioden. Då tycker jag att det är lite konstigt att Claes Västerteg som ju faktiskt var ledamot i riksdagen under den perioden inte föreslog det. För det hade han ju haft all möjlighet att göra. Det är konstigt att han nu tre år efter kommer och tycker att det hade varit bra om han själv hade föreslagit det för tre år sedan. Jag står gärna upp för den bedömning vi gjorde för tre år sedan om 25 procent. Med den debatt vi hade då var det ett radikalt och framåtsyftande mål. Läs gärna en tidning! Då kampanjade Moderaterna och Kristdemokraterna för sänkt bensinpris. Expressen samlade in namn och tryckte upp klistermärken för ett sänkt bensinpris och sänkt bensinskatt. Nu samlar de in namn för att rädda isbjörnarna. Det är som att säga att Gunder Hägg var en värdelös idrottsman för att han sprang så långsamt på 40-talet. Det har hänt saker. Vi har följt med. Nu är det kanske dags att alliansen börjar följa med! Slutligen vill jag ställa samma fråga till Claes Västerteg som jag tidigare hade till Sofia: Svenska Petroleum Institutet tycker att ni gör tillräckligt, gruvindustrin tycker att ni gör tillräckligt och stålindustrin tycker att ni gör tillräckligt, men ingen av Sveriges miljöorganisationer eller ledande folkrörelseorganisationer tycker det. Är inte det åtminstone lite oroväckande?
Claes Västerteg (C)
Anf. 64 Claes Västerteg (C)
Herr talman! För det första ska jag vara tydlig. Jag sade inte att koldioxidskatten inte är ett bra styrmedel. Vad jag sade var att ni inte gjorde någonting för att stimulera privatbilister som ville köpa miljöbil. Ni gjorde saker för att stimulera tjänstebilssektorn, det var det som var den stora skillnaden mellan alliansens politik och nuvarande oppositions politik. Sedan vad gäller bedömningen som den förra socialdemokratiska regeringen lade på den här riksdagens bord vill jag påminna Anders Ygeman om att jag då tillhörde oppositionen. Vi lade motioner på den propositionen som hade en annan innebörd. Det kan ju vara bra att påminnas om det. Jag kan också konstatera att Centerpartiet under lång tid haft väldigt ambitiösa mål på klimat- och energiområdet. Det är målsättningar som vi nu kan se blir verklighet med alliansens klimat- och energipolitik. Avslutningsvis, herr talman, kan jag bara konstatera att, precis som jag svarade i repliken till Per Bolund, utsläppen minskade med fyra miljoner ton 1990-2007. Under de år som är kvar kommer vi att fyrdubbla den takten. Vi ska minska utsläppen med 16 miljoner ton. Det är en ambitiös klimat- och energipolitik. Vad jag är mer oroad över är att vi har en opposition som sätter upp storvulna målsättningar men inte svarar upp till dem med åtgärder.
Wiwi-Anne Johansson (V)
Anf. 65 Wiwi-Anne Johansson (V)
Herr talman! Jag vill bara påminna Claes Västerteg om att den tidigare regeringen med stöd av Vänsterpartiet och Miljöpartiet sänkte fordonsskatten kraftigt för miljöbilar under förra mandatperioden. Det är ju ett annat sätt att försöka stimulera samma sak. Sedan får vi höra - vi har hört det tidigare och hör det nu igen - att det enda vi återkommer till, vilket naturligtvis inte är sant men ändå behöver bemötas, är att vi vill ha kvar klimatinvesteringsprogrammet. Det är inte så väldigt konstigt att vi återkommer till det när det är det enskilda program som har sparat mest växthusgaser, en miljon ton, och tillsammans med det lokala investeringsprogrammet är det faktiskt två ton per år. Tittar man i propositionen här nu på de höjda bränsleskatterna och skatteavdrag för miljöbilar och några åtgärder till som ni föreslår minskar vi utsläppen med 2,3 miljoner ton. Det är alltså inga försumbara summor. En annan sak som vi egentligen inte har diskuterat så mycket här är energieffektivisering. Den energi som vi inte använder är den bästa för klimatet och dessutom billigast, och då har jag några frågor. Energieffektiviseringsutredningen som nyligen lade fram förslag visade att det finns en stor lönsamhetspotential. Men ni säger att ambitionen är att uppnå bara 7 procent av den potential som är lönsam för att energieffektivisera och att det belopp som ni satsar på energieffektivisering är bara en sjundedel av utredningens förslag. Ändå ska ni uppnå samma mål. Jag undrar om det här är ett illusionstrick eller om det är ett verkligt, möjligt scenario.
Claes Västerteg (C)
Anf. 66 Claes Västerteg (C)
Herr talman! Jag kan återigen konstatera att det är klimatinvesteringsprogrammet som oppositionen i hög grad hänger upp sin klimat- och energipolitik på. Man återkommer ständigt till att det ger en miljon ton. Ja, men till vilken kostnad? De åtgärder vi vidtar i den här propositionen är samhällsekonomiskt effektiva. I klimatinvesteringsprogrammet gick var tionde krona till administration. Jag kan konstatera att det inte är så jag vill använda våra gemensamma pengar, det vill säga skattepengarna. Jag kan också konstatera att jag fortfarande inte har sett hur man ska finansiera de åtgärder man vill vidta enligt oppositionens politik. Vi lägger till exempel från alliansens sida 702 miljoner kronor under 2010 på kommersialisering av miljöteknik, energiteknik och hållbara städer. Det, herr talman, kan jämföras med vad klimatinvesteringsprogrammet kostade 2006, en budget som den dåvarande regeringen lade fram. 2006 kostade klimatinvesteringsprogrammet 397 miljoner kronor. Det vi gör 2010 handlar om drygt 300 miljoner kronor mer, men vi väljer att göra det med riktade satsningar och satsningar som vi vet kommer att ge effekt.
Wiwi-Anne Johansson (V)
Anf. 67 Wiwi-Anne Johansson (V)
Herr talman! Jag fick inget svar om energieffektiviseringen, där utredningen visade att det finns en väldigt stor potential som dessutom är lönsam. Ni tyckte inte att klimatinvesteringsprogrammet var tillräckligt effektivt. Det fanns också anledning att se över och förändra det. Vi skriver också i vår motion att vi vill göra det. Men jag skulle vilja höra lite mer om hur ni ser på energieffektivisering. Hur kan man åstadkomma något med så lite satsningar som en sjundedel av det utredningen säger att ni borde satsa för att uppnå ert mål, som är något lägre än vårt. Hur går den ekvationen ihop?
Claes Västerteg (C)
Anf. 68 Claes Västerteg (C)
Herr talman! Jag tycker inte att det är så konstigt att energieffektiviseringen inte har debatterats så mycket just här och nu, för den frågan behandlas ju egentligen i ett annat betänkande som näringsutskottet hanterar. Låt mig konstatera att det är första gången vi sätter upp ett nationellt mål för energieffektivisering - hur mycket vi ska effektivisera - med 20 procent till 2020. Jag tycker inte att det är särskilt små satsningar som kommer att göras. Det handlar om 300 miljoner kronor per år i fem år. Det är nästan i nivå med klimatinvesteringsprogrammet 2006. Det är rätt rejäla satsningar som jag är helt övertygad om kommer att leda till att vi når målsättningen om att energieffektivisera med 20 procent till 2020. Och jag skulle definitivt inte vara ledsen om vi når längre än den målsättningen.
Anita Brodén (Fp)
Anf. 69 Anita Brodén (Fp)
Herr talman! Det kan inte finnas någon annan utgångspunkt i det här ärendet än målsättningen att kommande generationer ska ha rätt att uppleva en jord i ekologisk balans. Det ska gälla globalt. Kommande generationer och tredje världens befolkning ska inte behöva betala priset för de skador som vår generation i den rika delen av världen har vållat. Vi har det yttersta ansvaret för att hejda klimatuppvärmningen och dramatiskt minska utsläpp av växthusgaser till atmosfären. För att komma dithän har Folkpartiet fyra grundläggande principer: förorenaren ska betala, internationellt samarbete och avtal, förvaltarskap och biologisk mångfald samt slutligen teknikoptimism och kostnadseffektivitet. Tillsammans i alliansregeringen har vi höga ambitioner. Vi fortsätter, utvecklar och ökar tempot i klimatarbetet, och vi vidtar många konkreta och offensiva insatser, till exempel en fossiloberoende fordonsflotta 2030, en ökad energieffektivisering och främjande av förnybar energi. I dagens Svenska Dagbladet fick regeringen stöd av John Ashton, labourregeringens klimatförhandlare i Storbritannien. Sverige har visat vad man kan göra, säger han, genom att sätta upp exakta och inspirerande standarder. Han vill trappa upp tempot och anser att Sverige och Storbritannien är nära allierade i sina strategiska mål. Jag vill nämna något om energieffektivisering eftersom det har nämnts här i den tidigare debatten. Vad gäller energieffektiviseringens mål på 20 procent är det min bestämda uppfattning att det kommer att krävas ytterligare ansträngningar på området. Det kommer att vara möjligt då tekniken utvecklas. Dessutom är ekonomin en mycket stark drivkraft. Kraven borde dessutom successivt kunna höjas. Risken finns annars att utökning av energislukande maskiner etcetera äter upp vinsten. Herr talman! Jag vill i det här sammanhanget, trots den debatt som har varit mellan opposition och alliansregering, ge ett erkännande till delar av den tidigare regeringens miljöpolitik. De har medverkat till ett bra utgångsläge för alliansregeringen. Sverige har ett gott miljöanseende internationellt, och vi fortsätter nu det arbetet konstruktivt. Den ideella sektorns och det civila samhällets engagemang och kunnande är också värda att lyfta fram, men jag ska erkänna att jag emellertid hade önskat ett annat tonläge som öppnat för en större och mer konstruktiv dialog oss emellan. Men jag vet att vi har olika roller. Jag uppskattar samtidigt viljan att påverka vår värld i en klimatvänlig riktning. Alliansregeringens målmedvetna och höga ambitioner kommer med stöd att ge förutsättningar för ett starkt svenskt ledarskap i samband med den internationella klimatöverenskommelsen. Jag uppskattade Per Bolunds slutsats i hans anförande. Det gav ändå ett hopp om att alliansregeringen kommer att få det stöd som den behöver. Vi har siktet inställt mot att nå fram till en global, långtgående överenskommelse i december samtidigt som vi tar ett nationellt ansvar. År 2050 har vi exempelvis ett mål att vara utan nettoutsläpp av växthusgaser. Ett positivt erkännande gav för övrigt WWF:s generalsekreterare Lasse Gustavsson under den gångna veckan i samband med en Östersjökonferens. Då nämnde han att Sveriges politiker, oavsett partitillhörighet, i internationell jämförelse är miljöextremister. Vi kan alltså alla få känna att vi i detta avseende är extremister i den positiva bemärkelsen att vi vill oerhört mycket och jobbar för det. Herr talman! För oss i allianspartierna handlar det inte om en inbördes tävling om högsta procentsats, utan det handlar om en politik som grundar sig på dagens tillgängliga forskningsrön, på Klimatberedningens och det vetenskapliga rådets analyser, på dialogmöten med näringsliv och det civila samhället och på EU:s klimat- och energipaket. Globalt sett måste utmaningen tacklas gemensamt, effektivt och utan dröjsmål. Herr talman! Jag vill för våra lyssnares skull försöka reda ut en del begrepp som kan verka förvirrande. När vi ibland talar om att minska utsläpp i den icke handlande sektorn betyder det en minskning i de sektorer som Sverige har rådighet över, exempelvis trafiken, jordbruket, bostäder, lokaler och avfall. Alliansregeringen ämnar minska utsläppen av dessa växthusgaser med 40 procent fram till 2020. Vi konkretiserar på område efter område hur dessa totalt 20 miljoner ton växthusgaser ska minskas. År 2030 ska transportsektorn vara fossilfri. Arbetet behöver nu drivas på rejält för att klara delbetinget fram till 2020. Biogas och elhybrider står i fokus, och extra satsningar görs på dessa områden. Oljeuppvärmningsförbudet inom bostadssektorn ska vara klart 2020, och satsningar på energieffektiva byggnader vinner terräng. Som alingsåsare är jag särskilt stolt över passivhussatsningarna. Jordbrukssektorn kommer att få minskade dieselskattesubventioner. I den andra vågskålen kan denna sektor sitta inne med ett vinnarkoncept - det är jag alldeles övertygad om - som energiproducent och som producent av sunda livsmedel som alltmer efterfrågas samt genom de satsningar som erbjuds för en hållbar utveckling inom ramen för landsbygdsprogrammet. Det som skiljer oss från oppositionen är uppfattningen att vi ska tillvarata möjligheterna och göra insatser också i andra länder. Vi föreslår insatser på 6,7 miljoner ton som vi kan tillgodoräkna oss. Det är ett vinn-vinn-koncept. Den så kallade handlande sektorn är ett handelssystem inom EU och innefattar förbränningsanläggningar för el- och värmeproduktion, oljeraffinaderier, koksverk, järn och stål, massa och papper för att nämna några exempel. Beslut har fattats inom EU om att minska denna del med 20 procent. Alliansregeringen har drivit på och driver framöver att den nivån ska höjas 30 procent, vilket egentligen redan har beslutats, under förutsättning att andra länder följer efter. Flyget kommer att inrymmas i detta handelssystem 2012. Regeringen driver också på för att sjöfarten ska inlemmas. Sverige har 700 anläggningar som inlemmats i systemet. De står för totalt 29 procent av växthusgasutsläppen. Det man inte kan vara nöjd med är hur fördelningen av utsläppsrätter skett. Det är inte acceptabelt att dela ut den största andelen gratis. Det måste betraktas som ett misslyckande inom EU, och jag är glad att den svenska regeringen driver på för att utsläppsrätter ska auktioneras ut. Herr talman! För att klara åtaganden krävs inledningsvis stora ekonomiska resurser, men på sikt kommer det att vara en lönsam affär att satsa på miljöåtaganden, göra miljösatsningar. Vinsten är givetvis att vi kommer att rädda vår miljö. Regeringen har lagt fram kraftfulla paket inom klimat- och energiområdet. Det handlar om 7 miljarder, varav 4 miljarder i ökat utvecklingssamarbete. Det bidrar till att utvecklingsländerna kan vidta åtgärder för att begränsa halten av växthusgaser, arbeta med återbeskogningsprojekt, skaffa sig bättre teknik och alternativa energikällor. Den biologiska mångfalden är en liberal hjärtefråga. Det finns en tydlig koppling mellan åtgärder för att minska förlusten av biologisk mångfald och påverkan på klimatet. Vi har under de senaste åren ständigt påmints om den bufferteffekt som rik biologisk mångfald innebär. En aktiv naturvårdspolitik bidrar alltså till att minska utsläppen av växthusgaser. Den globala mångfalden av olika ekosystem som skogar, våtmarker, gräsmarker, fjäll, floder och hav har en avgörande betydelse för balansen av växthusgaser i atmosfären. Välmående ekosystem och rik biologisk mångfald är viktiga för att mark, hav och biomassa ska kunna binda än mer koldioxid. Därför måste vi på alla sätt hejda den globala utarmningen av den biologiska mångfalden, också ur ett klimatperspektiv. Jag vill, herr talman, sist men inte minst lyfta fram tredjevärldenperspektivet då utvecklingsländernas situation är en annan liberal hjärtefråga. Som grund för anpassningsåtgärder och utsläppsminskningar behövs insatser för kunskap och kapacitetsutveckling i utvecklingsländerna samtidigt som det måste ske ett aktivt arbete inom fattigdomsbekämpningen. Sverige och andra industrialiserade länder måste ta sitt ansvar och bidra till finansiering av utsläppsminskningar i utvecklingsländerna. Det är viktigt att utskottet så tydligt skriver att man utgår från att rättvisefrågorna uppmärksammas i arbetet för att bidra till fattiga länders hållbara utveckling. Industriländerna måste gå före genom att minska sina utsläpp men också genom att bistå utvecklingsländerna vad gäller anpassning, teknologi, finansiering, kunskap och kapacitetsuppbyggnad. De 4 miljarder som regeringen satsar på klimat och utveckling i biståndet kan bidra till såväl klimatåtgärder som stöd till hållbar utveckling. Med detta, herr talman, yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet. (Applåder) I detta anförande instämde Karin Granbom Ellison (fp).
Per Bolund (Mp)
Anf. 70 Per Bolund (Mp)
Herr talman! Anita Brodén önskar att vi inte ska hålla på så mycket med sifferexercis utan basera det vi säger på vetenskap. Jag vill hävda att det är vad oppositionen gjort i sitt klimatarbete och också i sin kritik av regeringen, alltså att regeringen inte följer vetenskapen. Anita Brodén hänvisade till Klimatberedningen, men det stämmer inte att regeringen följer Klimatberedningen. Tvärtom går regeringen i allra högsta grad ifrån det som samtliga partier i Klimatberedningen var överens om. Klimatberedningen sade att vi i Sverige skulle minska med 38 procent, men regeringen klarar bara av 26,6 procent. Utöver det kan sedan åtgärder vidtas i andra länder. Ungefär där har också oppositionen landat. Vi säger 40 procent i Sverige, och på det lägger vi ytterligare så mycket. Eftersom vetenskap efterfrågades kan jag nämna att Stockholm Environment Institute i sitt program Greenhouse Development Rights säger att vi egentligen borde minska med 80 procent i Sverige varav ungefär hälften inom landet och hälften i form av åtgärder utomlands. Det är förstås inte ens i närheten av regeringens mål. Regeringen ligger på 40 procent totalt, vilket är långt ifrån institutets förslag. Anita Brodén trodde att den stora skillnaden mellan alliansen och oppositionen var att vi från oppositionens sida inte ville göra saker utomlands. Det är inte sant. Det stämmer inte. Skillnaden är att medan regeringen använder sig av internationella åtgärder för att minska de egna ambitionerna, för att slippa vidta åtgärder i Sverige, väljer oppositionen att använda sig av åtgärderna. Just för att de är effektiva kan vi använda dem till att föra en ännu mer ambitiös klimatpolitik, ta ut svängarna ännu mer, våga ha ännu radikalare klimatmål. Det vi kritiserar regeringen för är att den väljer att göra dessa investeringar för att spara pengar i stället för att ha en ambitiös klimatpolitik.
Anita Brodén (Fp)
Anf. 71 Anita Brodén (Fp)
Herr talman! Jag vill börja där Per Bolund slutade - slippa vidta åtgärder. Det handlar inte om att slippa vidta åtgärder. Det handlar om att vidta åtgärder på det mest kostnadseffektiva sättet. På så sätt kan vi också vidta en mångfald åtgärder. Det är vad det handlar om. Vi kan ta hundra kronor som exempel. Om vi satsar en hundralapp på ett projekt i Indien eller Afrika för att minska klimatutsläppen kan det vara värt tusentals kronor. Det handlar alltså om att vi på ett mycket kostnadseffektivt sätt ska använda det som styrmedel. Beträffande procentsatser är jag övertygad om att många väljare undrar över alla procentsatser som det bollas med hit och dit. Men den som nämner den högsta procentsatsen är inte nödvändigtvis den som också vinner. Det handlar inte om det. Här handlar det om trovärdighet. Vi ska satsa så högt det är möjligt. Hela tiden har vi grundat detta på vetenskap, på den forskning som i dag finns. Det vill jag betona. Vi vet inte vad vi kommer att möta för rön om två eller tio år. Då måste vi hela tiden omvärdera detta. Den forskning som vi i dag har att ta ställning till, alla de dialogmöten som har ägt rum och EU:s energi- och klimatpaket är det som alliansregeringen har baserat sitt beslut på. Det är det förslag som nu ligger. Vi upplever att vi också har fått omvärldens kredit för att vi har en oerhört ambitiös klimatpolitik.
Per Bolund (Mp)
Anf. 72 Per Bolund (Mp)
Herr talman! Det vore intressant att höra vilken vetenskap Anita Brodén menar att regeringens politik grundar sig på. Den vetenskap som vi har tagit ställning till och som regeringens vetenskapliga råd, som ju låg till grund för Klimatberedningen, också grundar sig på säger ju att vi måste gå betydligt längre än regeringen har gjort. Vilken forskning är det egentligen som ni baserar er politik på? Anita Brodén sade i sitt anförande att man tillgodoräknade sig åtgärder i andra länder. Man gör insatser i andra länder, och därigenom behöver man göra mindre insatser inom Sverige. Det är precis så de internationella klimatinsatserna är tänkta, och kritiken från vår sida är att ni gärna använder dem för att minska den totala klimatpolitiken och sänka kostnaderna. Vi använder internationella insatser för att i stället öka ambitionerna och ha en högre målsättning. Vi vill göra 40 procent i Sverige, men vi lägger dessutom på åtgärder internationellt sett och kan därigenom nå längre. Jag vill också fråga Anita Brodén om finansieringen av internationella insatser. Faktum är ju att regeringen har tagit de pengar som används för åtgärder internationellt och som man sedan avräknar för att slippa vidta åtgärder i Sverige från biståndet. Det är biståndspengar som man har använt för att finansiera hela det arbetet. Frågan är: Tror Anita Brodén att behovet av bistånd kommer att bli mindre i framtiden, med klimatförändringar som kommer att leda till mer väderrelaterade katastrofer och så vidare? Är det verkligen en bra politik att ta pengar från biståndet för att finansiera klimatåtgärder internationellt och för att slippa vidta åtgärder i Sverige? Det är också värt att påpeka att det strider mot Kyotoprotokollet, där man tydligt skriver att alla insatser för internationell klimatpolitik måste vara additionella, det vill säga att de ska gå utöver det ordinarie biståndet. Regeringen har tyvärr alltså brutit mot det protokoll som Sverige har varit med och skrivit under. Tycker du att detta är ett rimligt sätt att finansiera dessa åtgärder, Anita Brodén?
Anita Brodén (Fp)
Anf. 73 Anita Brodén (Fp)
Herr talman! De internationella forskningsrönen med IPCC, Sternrapporten och annat ligger givetvis till grund. Sedan är det Klimatberedningen och Vetenskapliga rådets analyser. Vetenskapliga rådet kommer dessutom att inkallas igen för att följa detta, och det är otroligt viktigt. Självklart ligger också dialogmöten med hela det civila samhället, med näringslivet och EU:s klimat- och energipaket till grund. Något som sällan tas upp och som jag tycker att det är viktigt att också nämna i sammanhanget är den kraft som finns inom marknaden - marknadens kraft och företagarnas kraft. Även när vi har satt en nivå, ett golv, kommer vi att överträffas, för detta kommer att vara en ekonomisk drivkraft. Det kommer att betyda mycket. Bistånd är otroligt viktigt för mitt parti och för många i alliansen. Det är en helig princip att vidmakthålla ett högt bistånd. Separat bistånd kommer att behövas, men klimatbistånd är också en otroligt viktig del. Vi vet att de fattigaste länderna är de som drabbas hårdast, och om vi inte får bukt med de problemen kommer vi att se en mängd klimatflyktingar och få uppleva hur människor drabbas fruktansvärt. Därför behövs båda dessa satsningar.
Anders Ygeman (S)
Anf. 74 Anders Ygeman (S)
Herr talman! Jag tror att Anita Brodén har missförstått skillnaderna mellan regeringens och oppositionens politik. Det kanske beror på bristfällig läsning eller sena timmar i kammaren, vad vet jag? Den samlade oppositionen har faktiskt högre ambitioner än regeringen för åtgärder i tredje världen. Det skiljer sig dock i så måtto att vi inte vill investera pengar i andra EU-länder. En av de första åtgärderna som regeringen vidtog när den kom till makten var att lägga ned de lokala klimatinvesteringsprogrammen i Sverige, där vi bytte till treglasfönster, satsade på biobränslen och liknande saker. Nu vill regeringen göra samma typ av investeringar fast i andra EU-länder. Vi menar att det vore en rimligare ordning att investera i energieffektivisering i Sverige än att göra det i exempelvis England, som miljöministern föreslog. Men när det gäller tredje världen har vi större minskningar än regeringssidan har. Det är värt att notera. Sedan tar Anita Brodén upp Världsnaturfondens generalsekreterare Lasse Gustavsson. Det är väl bra att han i något avseende berömmer regeringen. Jag tycker att regeringen ska berömmas för allt gott den gör. Men man måste också fråga sig varför Anita Brodén inte tar till sig den andra kritik som Världsnaturfonden har. De säger ju att det är för lite. De vill att man ska göra 40 procent nationellt. Naturskyddsföreningen säger att man ska göra 40 procent nationellt. Jordens Vänner vill att man ska göra 40 procent nationellt. Greenpeace, Svenska kyrkan, Röda korset - där ordföranden heter Bengt Westerberg och knappast kan kallas för någon röd eller grön extremist - vill att vi ska göra 40 procent. På regeringssidan har vi Petroleuminstitutet, gruvindustrin och Svenskt Näringsliv. Menar man att Världsnaturfonden är ute och cyklar när det gäller de nationella ambitionerna?
Anita Brodén (Fp)
Anf. 75 Anita Brodén (Fp)
Herr talman! Lasse Gustavssons beröm berörde oss alla. Vi är klimat- eller miljöextremister i internationellt hänseende på ett positivt sätt. Det absolut viktigaste är det som jag inledde mitt anförande med att säga, nämligen att överlämna en jord i ekologisk balans till nästkommande generationer var man än har slagit ned sina bopålar. Det handlar ju om att vi globalt ska minska utsläppen. Då har vi ett ansvar nationellt. Vi ska sopa framför egen dörr. Men vi har också ett ekonomiskt ansvar att göra detta på kostnadseffektivast bästa sätt. Ett tredje ansvar är att vi i i-världen ska stödja och stötta tredje världen och stå för en stor del av de kostnader som beror på en situation som vi har orsakat. CDM är ett exempel. Vi gör insatser inom EU men också genom dessa mekanismer i andra delar av världen, bland annat i Kina och i Afrika. Många av dessa exempel måste vi utveckla vidare. Vi har utvärderat, och allt är inte fullödigt. Här kommer det att krävas mycket arbete. Klimp, klimatinvesteringsprogrammet, är en käpphäst. Vi kan väl ändå påminna varandra om att en utredning gjordes också där. 40 procent av de insatserna hade kunnat göras mer kostnadseffektivt på annat sätt. Låt oss vara överens om att det viktigaste väl är att insatser görs, vad vi än kallar saker. Claes Västerteg påminde om de summor det gäller: Det var dubbelt så mycket, nästan 700 miljoner i olika insatser - det var 340 miljoner för hållbara städer, och det var många andra insatser. Det viktigaste är väl ändå resultatet?
Anders Ygeman (S)
Anf. 76 Anders Ygeman (S)
Herr talman! Det viktigaste är resultatet, och en sak kan vi vara säkra på: Investeringsprogram som läggs ned ger inga resultat, oavsett om de gäller Brighton eller Borås. Jag ska ge Anita Brodén rätt om CDM: Jag tror inte att vi har någon åsiktsskillnad där. Vi har nog samma syn både på fördelarna med CDM och på kritiken mot CDM. Det finns en hel del att utveckla när det gäller CDM, men det kan vara ett viktigt verktyg för att gå framåt. Där vill jag ge Anita Brodén helt rätt, och jag tror att vi tillsammans från svensk sida kan vara med och utveckla de programmen. Det finns brister med dem, men det finns också stora fördelar. När det gäller kostnadseffektiviteten tror jag däremot att det är två perspektiv som man måste ta ställning till. Det första handlar om vad vårt långsiktiga mål är. Om vi vill, som Anita Brodén ville i Klimatberedningen, minska våra utsläpp i Sverige i storleksordningen 75-90 procent till 2050 och sedan gå vidare kommer vi förr eller senare att få minska våra utsläpp i Sverige, det vill säga alla minskningar måste göras. Då spelar tidsordningen ingen roll. Vi måste göra de där utsläppsminskningarna. Då tror vi att det är bättre att göra dem så tidigt som möjligt så att vi får fram så bra teknik som möjligt, som vi kan sälja till andra länder. Det är inte sist ut ur fossilsamhället som är vinnare utan den som är först in i framtiden. På det här sättet kan vi skapa nya jobb och ny tillväxt i Sverige. Det andra handlar om att ITPS, Institutet för tillväxtpolitiska studier, har granskat kostnadseffektiviteten i de där internationella åtgärderna och kommit fram till att det i väldigt hög grad handlar om växelkursförändringar och i väldigt liten grad om kostnadseffektivitet, det vill säga de åtgärder vi gör i Sverige kan vara väl så kostnadseffektiva. Och när det handlar om svenska skattepengar vågar jag hävda att de används bättre i Borås än i Brighton.
Anita Brodén (Fp)
Anf. 77 Anita Brodén (Fp)
Herr talman! Det är resultatet som räknas. Vi är resultatinriktade, och vi kommer nu att tillsammans med EU:s övriga 26 länder driva på för att komma fram till ett progressivt resultat i klimatförhandlingarna. Teknik och marknadskrafter nämns alldeles för sällan. Det är viktigt. Teknikutveckling nämndes. Men jag tänker på marknadskrafternas möjligheter. Här handlar det om den gröna tekniken och möjligheten att sälja och exportera. Här har vi oändliga möjligheter i vårt land men också runtikring. Den potentialen ska vi ta vara på. Vi kommer att fortsätta att vara kostnadseffektiva, för vi har ett ansvar gentemot våra invånare att förvalta dessa medel på ett kostnadseffektivt sätt. Jag är övertygad om att vi i den ekonomiska kris vi nu befinner oss i kan ta vara på det här genom att arbeta mycket med grönt företagande, grön teknik. Här finns en oändlig möjlighet. Avslutningsvis, herr talman, vill jag ändå upprepa att vi satsar. Vi har en hög ambition. Klimatutsläppet ska minska med 40 procent på tio år. År 2050 är målet inget klimatutsläpp. År 2030 är målet en fossiloberoende bilpark. År 2020 är målet att det ska vara slut på fossiluppvärmning. Samma år, 2020, är målet att det ska vara 50 procent förnybar energi, där vi satsar 100 miljarder. Jag tycker att vi, så långt, kan känna oss nöjda med det här arbetet. Och vi kommer att gå vidare. Vi tar hela tiden ställning till forskningsrön, steg för steg. Och detta får vi utvärdera.
Irene Oskarsson (Kd)
Anf. 78 Irene Oskarsson (Kd)
Herr talman! Vad hjärtat är fullt av talar munnen, så risken är att jag kommer att stå här något längre än min utsatta talartid. Världen, Europa och Sverige - vi alla - står inför stora utmaningar. Både du och jag som individer står inför dem. De senaste åren har vi mycket påtagligt blivit varse att vår värld inte längre tål de påfrestningar som vi människor utsätter den för. Forskningsvärlden har gett oss den ena larmrapporten efter den andra, och IPCC:s senaste rapport var mycket alarmerande. Den ekonomiska krisen, som samtidigt drabbat världen på ett aldrig tidigare skådat sätt, har ställt mycket på sin spets, och nu gäller det för världssamfundet att på ett smart sätt ta sig an de här båda utmaningarna samtidigt. Här har Sverige haft, och kommer än mer att ha, en ledande roll i arbetet. Inte minst vår miljöminister har ett stort ansvar och stora möjligheter att få saker att hända på den internationella arenan. För att han ska lyckas krävs dock att Sverige har en ansvarsfull och tydlig politik på klimatområdet, vilket vi nu har fått i och med den proposition som vi nu behandlar. Kristdemokraterna har sedan partiet bildades haft miljö- och klimatfrågan högt på agendan. Vi fick epitetet vatten- och luftpartiet, vilket väl inte då ansågs som en komplimang. Men i dag kan det visa på att vi var föregångare vad det gäller vår miljö och vårt miljöarbete. Jag ser framför mig en affisch med nuvarande minister Odell och den här rubriken. Förvaltarskap är nyckelbegrepp för oss. Ett hållbart förvaltarskap innebär att vi inte kan förbruka mer resurser än vad som kan ses som räntan på kapitalet. Det kan aldrig vara försvarbart att agera så att vi för alltid förstör förutsättningarna för liv - det gäller vårt eget såväl som andra arters. Förvaltarskap innebär att ta ansvar, att hjälpa och stödja också de nationer som inte har samma förutsättningar som vi i Sverige att agera. Herr talman! Sverige är och ska förbli ett föregångsland. Betänkandet tydliggör detta på ett i mitt tycke mycket ansvarsfullt sätt. Det är den viktigaste milstolpen när det gäller omställningen av Sverige och vårt åtagande i det internationella samfundet. Milstolpar och milstenar finns det gott om i mina hembygder. Deras uppgift var att tala om hur långt man hade kommit sedan förra stenen och hur långt det var till nästa. Det handlade om möjligheter till rast, vila och hästbyte. Kanske skulle vi kunna ta bilden här också. Vi har fått ett stort beting till 2050 då Sverige inte ska bidra med några nettoutsläpp av växthusgaser. Regeringen har satt upp en milstolpe 2015 för att vi ska kunna se hur de mål som satts upp nås och för att vi ska kunna korrigera om vi behöver göra det. Herr talman! Jag skulle vilja lyfta fram några av de åtgärder som vi kristdemokrater ser som ytterst väsentliga i den här propositionen - jag gör på inget sätt anspråk på att vara heltäckande. Inledningsvis vill jag peka på att regeringen har lagt fram en tydlig åtgärdsplan som visar hur en minskning med 20 miljoner ton CO2-ekvivalenter ska åstadkommas till 2020. För att vinna tid kan jag säga att alla kan läsa om det i betänkandet. Men, herr talman, jag har också försökt att se vad en liknande uppställning för oppositionens förslag skulle innebära. Det är inte lätt, men vi har tydligen lyckats i alliansen att räkna samman det till en summa på ca 22,5. Man kan då titta på hur man ska lyckas med det här. Regeringen har varit mycket tydlig i uppställningen och visat på tydliga åtgärder när det gäller de två ton som måste åstadkommas - det är ca 20 stycken, om jag har räknat rätt. Vad har då oppositionen sagt? Först och främst måste man se att de rödgröna eller grönröda - ser vi det ur ett EU-perspektiv pratar vi väl snart om grönröda - vill minska med 9,5 miljoner ton mer inhemskt än vad regeringen föreslår. Det skulle innebära 5,5 gånger mer effektiva styrmedel än vad regeringen nu har lagt fram förslag om. Hur har då Socialdemokraterna med sina samarbetspartier tänkt sig att åstadkomma detta? Det går inte att gömma sig bakom orden: Nu får regeringen visa hur man vill göra detta. Regeringen har tydligt visat hur man tänker lösa frågan. Hur skulle oppositionens förslag slå mot svenskt näringsliv och förutsättningarna för att ta ansvar för helheten? Någon gav förut miljöministern epitetet näringsminister, och det kanske är alldeles rätt. De två måste gå hand i hand. Vilka skatter eller andra styrmedel kommer ni i oppositionen att ta till för att få era minskningar realiserade? Det skulle vara intressant att se vad det innebär för näringslivet. Hur ska den företagare som verkligen vill ta sitt ansvar och vara delaktig i arbetet för en bättre miljö veta vad som kommer att vara gällande om ni mot förmodan skulle vinna valet nästa gång? Alliansregeringen har i alla fall varit tydlig med vad som kommer att gälla nu och framgent. Det är lätt att tala om allt man vill göra om man inte samtidigt kan redovisa hur det ska göras och, framför allt, finansieras. Jag hade hoppats på att få höra det i dag, men hittills har det mest varit en lovsång till egna idéer utan ekonomi och en klagosång över vad regeringen gör. Hur ser ni på CO2-beskattningen? Jag läser i Miljöpartiets motion att man hänvisar till budgetmotionen från i höstas. Det skulle innebära, om jag har läst rätt, att bensinpriset skulle öka med 50 öre innevarande år, med 1 krona nästa år och 50 öre 2011. Är det en gemensam oppositionspolitik? Herr talman! Det är lätt att fastna i det som till synes kan vara detaljer, men jag kan inte låta bli att undra över hur Miljöpartiet ser på Socialdemokraternas förslag om att införa en skrotningspremie på 25 000 för den som skrotar sin gamla bil och köper en ny. Jag trodde att Miljöpartiet ville vara bilfritt. Det låter i alla fall så här i kammaren. Herr talman! Jag vill uppehålla mig lite vid en fråga som har större dimensioner än skrotningspremien: flexibla mekanismer. För Kristdemokraterna är det självklart att vi ska använda varje enskild krona på det mest kostnadseffektiva sättet för att förbättra klimatet. Då kan inte faktorn var detta görs vara det avgörande. Det betyder att en stor del av de medel som regeringen satsar måste satsas i andra länder som är i behov av både ekonomiskt och teknologiskt stöd för att ta sin del av betinget och samtidigt inte behöva göra samma resa som vi i den så kallade i-världen gjort vad det gäller utveckling. Det innebär att biståndspolitik också behöver ha ett fokus som möjliggör satsningar på detta. Sverige har som vi ser det en skyldighet att vara med och ge bistånd på ett sådant sätt att stater kan bli mer demokratiska och klimatmässigt hållbara. Ibland tror jag faktiskt att det går hand i hand. När det gäller vårt närområde såväl som fjärran öriken är det viktigt att vi satsar resurserna där de gör mest nytta. Följden av vad oppositionen säger blir att Sverige skulle komma att slösa med resurser och samtidigt inte kunna bistå utvecklingsländerna på det sätt som de med rätta både kan be om och kräva av oss att göra. Kassakistan är inte oändlig den heller, i alla fall inte den som jag ser att regeringen har att förvalta. Herr talman! Utkastet till det här betänkandet satt jag vid Sommens strand och skrev med får betande i hagen bredvid mig och med skogen i ryggen. Jag satt mitt i det landskap som är så viktigt för ett hållbart klimat, det öppna landskapet med skogen i ryggen. Skogen är en av Sveriges stora resurser i klimatarbetet, skogen som producent av biologisk mångfald som gör vårt ekosystem stabilare, som utgör källan till våra förnybara bränslen och som är möjlig leverantör av många olika typer av hållbara produkter. Jag gläds åt att läsa några rader i Socialdemokraternas reservation nr 38. Även de ser det på det sättet. Jag kan glädja s-reservanterna med att det som står där har regeringen redan effektuerat i den skogspolitiska proposition som vi beslutade om för ett tag sedan. Men jag undrar om Per Bolund har läst den reservationen med tanke på vad som sades här för en stund sedan. Herr talman! Jag vill också kommentera den debatt som varit om den agrara näringens villkor och utifrån vad som blir fallet om vi nu beslutar enligt det förslag som ligger på vårt bord i dag. Kristdemokraterna har hävdat och hävdar att vi alla, individer, företag och näringsgrenar, måste ta vårt ansvar i arbetet med att återställa klimatet. Inte minst jordbruket har en mycket viktig uppgift i det här. Det är en näringsgren som kanske står över alla andra i uppgiften att bevara den biologiska mångfalden och producera hållbara livsmedel och förnybar energi. På s. 33 i betänkandet framgår det tydligt att regeringen också ser det på det sättet och att man har för avsikt att se till att besluta på ett sätt som gör att det inte drabbar näringens konkurrenskraft. Claes Västerteg var också inne på detta i sitt anförande. Det är inte hållbart att vi inte skulle kompensera, för då förlorar vi på gungorna vad vi tar in på karusellen. Jag är övertygad om att regeringen inser detta och kommer att presentera åtgärder i sinom tid för detta innan det skulle vara för sent. Herr talman! Jag kan inte låta bli att nämna något om energiuppgörelsen också, även om det ligger något utanför dagens betänkande. Men energin är oerhört viktig för klimatet. Jag vill säga här att Kristdemokraterna var en katalysator i uppgörelsen för att få till stånd ett klimatarbete och en hållbar process. Regeringen har genom det beslut man har fattat och den inriktning man nu har tagit tydligt talat om - det som Anders Ygeman och andra tycks raljera lite över - att svensk basindustri nu har en tryggad tillgång till energi, men det är en energi som ska vara anpassad till klimatet. Uppgörelsen är historisk och banbrytande. Det är därför med förundran jag läser vad oppositionen skriver i sina gemensamma reservationer. Om man vinner nästa val ska man bjuda in till samtal för att göra en bred uppgörelse. Varför i allsindar börjar man inte med att bjuda till och vara med i det som nu redan inbjöds till, att ta fram en gemensam uppgörelse? Varför vänta fyra fem eller tio till tolv år till, tid som inte finns? Det finns ingen trovärdighet i detta, vilket inte heller oppositionens reservationer har. När jag läser dem slås jag av att inte en enda av dem, vare sig den gemensamma eller de andra, på centrala punkter lyfter framtidsfrågorna på ett sätt som gör att man kan se trovärdigheten i att det håller också ekonomiskt. Man har inte kunnat skriva sig samman, trots att man har haft tolv år på sig att hitta en gemensam väg, dessutom ett antal möjligheter att utifrån Klimatberedningens arbete den här mandatperioden och i andra sammanhang skriva sig samman. Varje del i oppositionen verkar vilja välja sin egen tonart. Övning för att hitta harmoni och samklang verkar inte ligga för oppositionen, till skillnad från en alliansregering som verkligen är samstämd och samövad i dessa frågor. Med detta, herr talman, yrkar jag bifall till utskottets förslag och avslag på samtliga motioner. (Applåder)
Per Bolund (Mp)
Anf. 79 Per Bolund (Mp)
Herr talman! Irene Oskarsson berömmer sig och regeringen för att man har visat så extremt tydligt hur man ska göra för att minska utsläppen. Jag skulle vilja uppmuntra alla som har tillgång till propositionen att slå upp s.60. Där står det väldigt tydligt redovisat vad man har tänkt sig att göra. Där blir det också väldigt tydligt att nästan det mesta av det som är målet för 2020 redan är gjort. Det har gjorts av tidigare regeringar. Det är redan beslutad politik. Sedan tillkommer lite grann som redan är beslutat av EU som inte heller regeringen står bakom. Det är nästan 7 miljoner ton som ska göras utomlands av de 20. Det är oklart hur och oklart hur det ska finansieras. Frågan är väl om det ska fortsätta att vara bistånd som man tar av för att finansiera de här åtgärderna. Det vore intressant att höra hur Irene Oskarsson och Kristdemokraterna ställer sig till att man minskar biståndet som går till demokratiarbete, utbildning och fattigdomsbekämpning för att göra klimatåtgärder utomlands som minskar de svenska åtgärderna. Är det en etisk politik? Det skulle jag vilja fråga. Om man drar bort allt som redan är gjort är det två miljoner ton koldioxidsläpp som det ska minskas med. Det ska göras inom det man kallar för utvecklade ekonomiska styrmedel. Hur tydligt är det? Hur mycket är det som koldioxidskatterna ska höjas för att åtgärda två miljoner ton? Vilka exakta styrmedel ska man använda? Det finns ingen tydlighet i det över huvud taget. Det är extremt otydligt. Det är ingen skillnad gentemot oppositionen. Skillnaden är att vi har en högre ambitionsnivå. Skillnaden är dessutom att vi har visat i tidigare regeringsarbete att vi klarar av att driva en hård klimatpolitik och till och med överträffa de mål vi har satt upp. Jag skulle gärna vilja ha svar om tydligheten. Vad består den i? Vilka är de tydliga styrmedlen som ni ska använda er av? Och hur mycket kommer koldioxidskatterna att höjas med i en borgerlig regering?
Irene Oskarsson (Kd)
Anf. 80 Irene Oskarsson (Kd)
Herr talman! För det första har vi en regering som verkligen står bakom de gemensamma beslut som vi har fattat i den europeiska unionen, och vi driver på att bli ännu tydligare och vassare i det sammanhanget. Per Bolund hävdar att vi inte skulle stå bakom detta. Sedan är det precis som Per Bolund säger, eller jag kanske ska säga att jag vänder det precis tvärtom. Som jag sade i mitt anförande ser jag ingen motsättning när det gäller klimatarbete, ett demokratiarbete och ett hållbart arbete för länder med mindre goda förutsättningar än vi själva. Om det sedan kommer att beröra biståndspengar må det väl vara utifrån att man där i så fall har prövat det i förhållande till andra biståndsprojekt som också kräver resurser. Jag tror nämligen att de här länderna behöver ha en hållbart utbyggd vetenskap och hållbara utbyggda brunnar. Vad är det om inte till viss del ett klimatbistånd? I så fall har vi ägnat oss åt det länge i det här landet, och med rätta, tycker jag, både som person och som kristdemokrat. Vi har ett mycket stort ansvar för människor i tredje världen, för att de ska få ett betydligt bättre liv än det de har nu. Vi har varit en del av orsaken till att det ser ut som det gör, tyvärr. När det gäller de två miljoner tonnen finns det tydliga exempel på hur vi vill förändra beskattning och hur vi vill förändra bland annat det jag var inne på, de undantag som finns nu. Som jag sade är det ca 20 punkter i sammanhanget som tar upp vad vi vill göra för att förändra. Det kan man med fördel läsa om man läser propositionen. Men i motionerna från er med flera handlar det om att vi förutom det ni säger att vi ska göra internationellt ska göra betydligt mer hemma. Jag ser inte en enda förklaring till vad.
Per Bolund (Mp)
Anf. 81 Per Bolund (Mp)
Herr talman! De förtydliganden som jag frågade efter fick jag inte. Jag utgår från att den tydlighet som Irene Oskarsson pratade om inte finns i verkligheten. Det är precis så otydligt som jag befarade att det skulle vara. Jag har absolut inte sagt att vi ska bryta mot några EU-beslut. Vi står självklart bakom den klimatpolitiken. Vi vill att man ska göra den ännu mer intensiv och långtgående, vilket vi har drivit även på EU-nivå. Det intressanta är att Kristdemokraterna säger sig vara ett solidariskt parti som vill hjälpa fattiga människor i andra delar av världen. Men det man i verkligheten har gjort i den regering som Kristdemokraterna ingår i är att minska biståndsbudgeten med 4 miljarder kronor och använda de pengarna till att göra klimatarbete internationellt som man sedan använder för att slippa vidta åtgärder i Sverige. Jag kan inte förstå att det kan vara förenligt med kristen etik att man behandlar biståndet på det sättet. Det är ändå så att biståndet används till väldigt viktiga insatser runt omkring i världen. Det handlar om att göra insatser för att öka utbildningen för fattiga människor. Det handlar om demokratiarbete i länder som har bristande demokratisyn. Det handlar om katastrofbistånd till människor som svälter. Men man tar bort pengar från det ordinarie biståndet och använder dem till internationell klimatpolitik. De minskningar som man därigenom gör använder man för att slippa vidta åtgärder i Sverige. Jag tycker att det är en väldigt konstig etik man ägnar sig åt på det sättet. Miljöpartiet har tagit ansvar för det. I vår budget sade vi att vi ska göra minst lika mycket insatser internationellt för klimatet, men lägga dem utöver biståndet. Vi tänker inte minska biståndsbudgeten för att slippa vidta åtgärder. Vi tar ytterligare pengar som vi avsätter i statsbudgeten för att göra klimatinsatser, men behåller dessutom det ordinarie biståndet, som enligt alla bedömare kommer att bli ännu viktigare i framtiden, eftersom klimatförändringarna kommer att påverka matsituationen. Detta kommer att skapa klimatflyktingar, och de kommer även att behöva ordinarie bistånd.
Irene Oskarsson (Kd)
Anf. 82 Irene Oskarsson (Kd)
Herr talman! Jag tror att Per Bolund och jag i dag på ett sätt gemensamt kan beklaga att biståndspolitiken är reglerad genom en procentsats, vilket gör att vi inför kommande år har mindre resurser till biståndspolitiken. Men för att klara katastrofer och för att klara att få demokrati i ett samhälle är det mest väsentliga att vi har förutsättningar för ett hållbart producerande av livsmedel och att vi har tillgång till livets mest nödvändiga sak, det vill säga rent vatten. Detta är inte en konfliktyta mellan det som är traditionell biståndspolitik och det som är klimatpolitik, om vi nu vill använda det begreppet. Däremot tror jag att vi gemensamt kan ta vidare att det är viktigt att vi satsar resurser på det här och att vi gör det på det ekonomiskt försvarbara sätt som regeringen nu har valt att göra, där vi använder resurser på det mest optimala sättet för att bistå utvecklingsländerna till att få en mer hållbar livssituation - ett mer hållbart klimat kan vi kanske inte få på det sättet - och att vi också gemensamt satsar resurser på forskning. När det gäller det övriga som Per Bolund var inne på tidigare kan man läsa att det finns ett antal konkreta exempel på förändringar vad gäller beskattning av fordon, vad gäller den tunga drivmedelssektorn, vad gäller att vi ska ha fossilfria fordon och satsa resurser på forskning och utveckling för att få fordon som kan gå på el och så vidare och inte minst vad gäller det jag berörde sist i mitt anförande: Uppgörelsen om klimat och energi mellan partiledarna i alliansen ger grunden för att vi kan ta fram det här tjugotalet åtgärder.
Anders Ygeman (S)
Anf. 83 Anders Ygeman (S)
Herr talman! Jag förstår att Irene Oskarsson ägnar 12 av sina 14 minuter åt att tala om oppositionens politik. Det skulle jag också ha gjort om jag ägnat två år åt att få fram en klimatproposition och kommit med ett så tunt resultat som detta. Varje gång vi har stått i talarstolen i denna kammare har jag sträckt ut handen till regeringspartierna, och varje gång vi från Socialdemokraterna och oppositionen har träffat regeringen har man sänkt sina nationella mål. Man blir lite rädd då för att fortsätta att träffa regeringen, rädd för att regeringen än en gång ska sänka sina ambitioner. Senast var regeringspartierna överens i Klimatberedningen om 30 procent nationellt, men lyckades sänka det ned till 26,6 procent. Vi får hoppas att ni inte hinner träffas i alliansen innan vi klubbar det här i morgon, för då kanske ni vill sänka ambitionerna ytterligare. Irene Oskarsson ondgör sig över att de tre oppositionspartierna har olika budgetalternativ. Det kan man göra. Jag kan upplysa Irene Oskarsson om att det var så även för allianspartierna i opposition. Ditt parti ville då sänka bensinskatten och var inte överens med exempelvis Centerpartiet, som nu har miljöministerposten. Jag måste fråga Irene Oskarsson: Vilken CO2-skatt blir det nästa år? Det framgår inte av propositionen. Du påstår det, men det framgår inte. Vilken blir CO2-skatten? Vilken blir bensinskatten nästa år med alliansregeringen? Du gläds åt att industrin är glad. Det är väl bra! Men känns det inte lite märkligt att Greenpeace är missnöjt, men Svenskt Näringsliv är nöjt, att Världsnaturfonden är missnöjd, men gruvindustrin är nöjd, att Svenska Naturskyddsföreningen är missnöjd, men Petroleuminstitutet jublar? Har ni verkligen hamnat rätt i avvägningen?
Irene Oskarsson (Kd)
Anf. 84 Irene Oskarsson (Kd)
Herr talman! För att börja lite raljant: Det är skönt att någon är glad över vad regeringen har gjort, att inte alla surar! I nästa andetag kan jag konstatera att jag tror att de aktörer som i dag har jublat över regeringens förslag också har insett att det för dem kräver rätt mycket jobb att göra detta. De kommer själva att behöva investera i till exempel gruvindustrin. Petroleumindustrin måste tänka nytt och annorlunda för att producera en annan typ av bränsle. Detta kommer att kosta dem också. Jag tror bara att de ser en viss realism i att det här är den väg framåt som gäller. Jag tror att jag skulle ha varit mer förvånad om SNF och övriga nämnda skulle ha jublat. Deras uppgift är att hela tiden pocka på - mer, bättre! - utifrån de förutsättningar de har. De är organisationer som har det till sin uppgift. För att förekomma Anders Ygeman har jag min privata tjänst i en organisation som också har framfört synpunkter på detta. Jag kan konstatera att Svenska kyrkan har en viktig uppgift i att vara lobbyist i de här sammanhangen. Jag delar inte alla uttalanden som ärkebiskopen med flera har gjort, men jag kan se att han har uppgiften att delta i den politiska debatten utifrån sina förutsättningar. Jag undrar hur Anders Ygeman använder klockan. Om jag tittar på mitt utkast kan jag väl säga att jag möjligtvis använde två minuter åt att tala om oppositionen i det här sammanhanget. Jag beklagade just att man inte ville vara med i uppgörelsen.
Anders Ygeman (S)
Anf. 85 Anders Ygeman (S)
Herr talman! Vi vill gärna göra upp med regeringen. Men vi vill göra det på grundval av en ambitiös klimatpolitik, den som Forskarsverige, våra internationella förpliktelser och det samlade Folkrörelse- och Miljösverige kräver av oss, inte på grundval av vad Petroleuminstitutet, gruvindustrin och Svenskt Näringsliv kräver av oss. Därför har vi inte kunnat göra upp med regeringen. Jag ställde en fråga till Irene Oskarsson: Vilken blir bensinskatten nästa år med regeringen? Du ondgjorde dig över att vi var oense om det medan ni var överens om det. Jag skulle gärna vilja ha svar på den frågan. Vilken blir bensinskatten med alliansregeringen?
Irene Oskarsson (Kd)
Anf. 86 Irene Oskarsson (Kd)
Herr talman! Jag hoppas att jag står här som representant för en del av svenska folket, inte för petroleumindustrin, SNF eller några andra aktörer. Här har vi att ta ansvar för helheten. Om sedan en del är nöjda och andra missnöjda får vi väl utvärdera det. Men jag tror också att det kan vara ett sätt att se att vi måste tänka på helheten. Jag tror att Anders Ygeman skulle ha resonerat på ett annat sätt om han hade varit i regeringsställning, vilket han inte är i dag. När det gäller skatten för nästa år tror jag också att det framgår ganska tydligt av betänkandet utifrån att man där skriver att man för kommande år inte kan utesluta detta. Därmed gäller det såvitt jag har kunnat förstå inte 2010, men världen är föränderlig. Däremot finns det en uppräkning av CO2-skatten som naturligtvis kommer att ske under nästa år också. Sedan kan jag beröra det som Ygeman var inne på i sitt förra inlägg. Kristdemokraterna har väl fått omvärdera utifrån hur världen ser ut. Jag är den första att vara glad för att vi har gjort det. Som jag hänvisade till i mitt första inlägg har vi hela tiden som majoritet i mitt parti haft klimatet för ögonen i det vi gör.
Andreas Carlgren (C)
Anf. 87 Andreas Carlgren (C)
Herr talman! Den ekonomiska krisen och klimatkrisen kräver en vändpunkt med ny resurseffektivare teknik, miljöinvesteringar och ekoeffektiv ekonomi för jobb och tillväxt. Satsningen på ekoeffektiv ekonomi kommer att vara en av de viktiga frågorna under det svenska ordförandeskapet. I själva verket är den ekoeffektiva ekonomin vägen ut ur krisen, både klimatkrisen och den ekonomiska krisen. Den svenska regeringen drev ju på EU:s klimatpolitik. Det ledde till att EU har antagit de mest radikala klimatmålen som någon ländergrupp i världen har presenterat. Sveriges riksdag är nu på väg att anta en politik med de mest långtgående klimatmålen i EU. När Sverige leder EU är målet att EU ska höja sin ambition till att minska utsläppen med 30 procent. Målet i Köpenhamn är att nå en överenskommelse som omfattar alla världens länder och som håller tvågradersmålet inom räckhåll. I Sverige har regeringen vänt sig till hela det svenska samhället. Vi har haft dialog med fackföreningsrörelsen, med arbetsgivare, med branschföreträdare, med ideella organisationer och med miljörörelsen. Vi samlade några av Sveriges främsta experter på klimatområdet i Vetenskapliga rådet. Det lade den vetenskapliga grunden för de mål och den politik riksdagen nu är på väg att anta, även om den svenska regeringen går klart längre. Alla riksdagspartier medverkade i Klimatberedningen. Sverige har nu som första industriland presenterat en konkret plan för att fasa ut beroendet av fossil energi. Klimatutsläppen ska minskas med 40 procent på 10 år. Om 40 år ska Sverige inte längre ha några nettoutsläpp alls. Vi ska ha en fossiloberoende fordonspark om 20 år. Användningen av fossil energi för uppvärmning fasas ut under de närmaste tio åren. Om tio år ska hälften av energin vara förnybar. Vindkraften nära nog tiodubblas på samma tid, och därmed utvecklar vi också ett ytterligare ben för elförsörjningen. Vid sidan av vattenkraft och kärnkraft har vi också förnybart, framför allt vindkraft. Kärnkraften kommer att stå för 15 procent av energin, den förnybara energin för 50 procent. Vi har satt upp mål som gäller utanför EU:s utsläppstak. Dessutom kommer ju taket för EU:s utsläpp att sänkas. Totalt sett betyder regeringens politik för Sveriges räkning ungefär 40 procent i minskade utsläpp, men vi redovisar det som vi kan styra över nationellt, precis som Anita Brodén sade. Det betyder också att det är långt högre än det som den förra socialdemokratiska regeringen redovisade med sina 25 procent för Sveriges räkning. Anders Ygeman snubblade grovt på den punkten och tog fullständigt miste om procentsatserna. Det är nog typiskt för den här debatten. Min fråga nu, efter att ha lyssnat på er i inlägg efter inlägg, är: Kan ni räkna upp något EU-land som har en högre målambition än den svenska? Kan ni räkna upp något EU-land som kommer till lägre utsläpp än Sverige till 2020? Gör det! Nyligen var Tony Blair i Stockholm. Han redovisade den svenska regeringens mål. Efteråt sade han lite retoriskt: Vad kan man säga om det? Att det är fantastiskt. Han hade då inte lyssnat till Anders Ygeman. Ed Milliband, den brittiska miljöministern, var en av de första som gratulerade mig till det här när jag kom till de överläggningar vi sedan hade. Jag kan säga att i EU är man medveten om hur långt Sverige går, och man litar också på det ledarskap som Sverige kommer att utöva både långsiktigt och genom det ordförandeskap vi ska ha. Vi redovisar också ton för ton, skattekrona för skattekrona hur utsläppen ska minskas. De utsläpp som inte ligger under EU:s utsläppstak ska minska med 20 miljoner ton mellan 1990 och 2020. En knapp fjärdedel av det, 4 miljoner ton, hade klarats av till och med 2007. Resten ska göras från och med nu och framåt. Det innebär att alliansen ökar takten mycket kraftigt jämfört med tidigare regeringar. Fram till 2020 genomförs fyra gånger större utsläppsminskningar på kortare tid, och vi redovisar hur. Både den här regeringen och den tidigare regeringen har beslutat om styrmedel som fortsätter att verka de år som gäller fram till 2020. Det gäller till exempel koldioxidskatten, och det minskar utsläppen med ytterligare 5 miljoner ton. Dessutom har regeringen varit med i EU och fattat beslut om att ställa skärpta krav på utsläpp från bilar och låginblandning av biodrivmedel. Det minskar utsläppen med 2 miljoner ton. Regeringen har nationellt satt upp ytterligare ett klimatskattepaket där vi, Per Bolund, krona för krona, öre för öre redovisar hur utsläppen ska minska så att det blir drygt 2 miljoner ton. Jag vet hur det brukar sägas, att egentligen har den svenska regeringen bara gjort skattepaketet, men för att vara tydlig: Jag har suttit med och beslutat i bägge fallen. I ena fallet satt jag tillsammans med 26 ministrar i EU:s ministerråd och fattade beslutet. I det andra fallet satt jag med 21 svenska ministrar och tog beslutet i den svenska regeringen. Det är skillnaden i världsbild. Jag vet att EU-arbetet är svensk hemmaplan. För er är det fortfarande någonting som tvingas på av någon annan uppifrån. Dessutom beslutar regeringen om bilaterala investeringar i andra EU-länder. Dels sätter vi i budgeten av pengar för gröna investeringar i u-länder, dels kommer vi att genomföra just den typen av bilaterala överenskommelser med till exempel nya medlemsstater som just behöver ny teknik, som just behöver satsningarna på de investeringar vi genomför. Det är också ett exempel på skillnaden i vårt synsätt. Det är inte så att det är bortaplan om vi gör utsläppsminskningarna inom EU. Vi bidrar till att EU uppfyller sina utsläppsåtaganden, och vi är det land i EU som går längst. Sedan redovisar vi en handlingsplan för förnybar energi. Vi redovisar en handlingsplan för energieffektivisering, och vi redovisar en handlingsplan för att transportsektorn nu ska minska utsläppen. Vi ärvde, precis som har sagts här, Europas mest bensinslukande bilpark. Under alliansregeringens år har Sverige på två år i stället tagit ledningen i EU när det gäller minskningen av utsläpp från nya bilar. Miljöbilsförsäljningen har nått rekordnivåer. Vi leder Europaligan. 160 000 miljöbilar har sålts sedan den 1 april 2007 när miljöbilspremien infördes. Senast nu i maj var 42 procent av de sålda bilarna miljöbilar. Dessutom kommer vi nu att ersätta tillfällig premie med långsiktig skattesänkning och ett helt klimatskattepaket som leder vidare. Vi har också redovisat de kommande stegen, till exempel den omfattande satsningen på teknik för effektivare fordon, minskade utsläpp, fordonsforskning för nära en ½ miljard om året. Staten går in med 2-3 miljarder i utvecklingsbolag för fordonsindustrin, utvecklingsstöd för el- och laddbilar, demonstrationsanläggningar och kommersialisering av biogas. Vi gör det också möjligt att tanka miljöbra genom till exempel förlängt bidrag till tankställen för förnybara drivmedel och ökad låginblandning för biodrivmedel. Redan nu byggs genom Fortum infrastruktur ut för att människor ska kunna ladda sina elbilar i Stockholm. Vi har ställt bindande utsläppskrav i hela EU på biltillverkarna, och vi kommer också nu att genomföra ett europeiskt miljömärkningssystem för att ge ännu bättre information till konsumenterna. Ni i oppositionen har egentligen aldrig påstått att ni skulle vara bättre på att driva ned de 14 procent av världsutsläppen som EU står för. Ni har egentligen heller aldrig påstått att ni skulle vara bättre på att driva på de 85 procent av världsutsläppen som sker utanför EU. Det ni hela tiden har slagits om är att ni skulle vara bättre för de två tusendelar av världsutsläppen som Sverige står för. Hemmaplan i er världsbild är klimatnationalism, och där har ni också er hemmahamn. Till och med den bilden börjar falla ihop när man tittar på vad ni faktiskt föreslår, även om ni döljer det med hjälp av alla de våldsamma angreppen. Men dem har vi börjat vänja oss vid. Låt oss lägga dem åt sidan och först börja jämföra vad vi är överens om. Vi kan konstatera att vi är överens om att sätta målet för det som ligger utanför EU:s utsläppstak, även om ni i debatten har kallat det för ett tricksande med siffror. Ni talar om att järnvägarna måste öka kapaciteten med 50 procent. Men vid en jämförelse med verkligheten innebär det regeringen hittills har gjort under dessa knappa tre år att vi med det som redan är beslutat ligger några få procentenheter under målet. Jag håller för rätt troligt att vi kommer att både nå målet och överträffa det fram till 2020. Ni säger att ni ska göra stora satsningar på bostäder. I de flesta fallen är det många öppna dörrar ni slår in. Boverket skärper normerna för krav vid nybyggnation. Husavdraget kan användas för miljöinvesteringar. Vi satsar på att utöka energiinvesteringarna och informationen för energieffektivisering. För industrin hittar ni ingen typ av åtgärd som regeringen inte redan genomför. Det är bara som vanligt mer pengar utan att redovisa vilka utsläppsminskningar ni får. Jag konstaterar att vänsteroppositionen har inget gemensamt alternativ till alliansregeringens förslag. Ni har gemensam kritik och ni har gemensam procentsats, men ni har inte gemensamma förslag. Det kallades här kreativa förslag att arbeta vidare med. Lycka till! Vad ni dessutom inte berättar är att ni i själva verket överlåter till andra EU-länder att bestämma hur mycket utsläppsminskningarna ska bli i den svenska icke-handlande sektorn. Ni har gjort er beroende av vad resultatet blir i EU och i Köpenhamn. Ni har i själva verket lagt resultatet i händerna på länder som Polen, Italien och Rumänien. Berätta det! Ni gör ett stort nummer av åtgärder som inte minskar utsläppen. Till exempel sätter ni upp ökade mål för förnybart med 3 procentenheter - det var vad som kom fram efter alla månader av kritik - men ni satsar inte dem på att minska utsläppen utan för att snabbare stänga av kärnkraften. Ni säger att flyget har sin egen utsläppsbubbla. Sanningen är att det inte minskar utsläppen med ett enda ton. Det gör det bara dyrare. Ni säger gång på gång att ni har 80 punkter. Ibland är det 100 punkter, och ibland är det 120 punkter. Vi har tittat på dem. Den som väntar sig att hitta åtgärder som verkligen leder till utsläppsminskningar som går att redovisa blir besviken. Lyssna till exempel på detta: Samordna de kommunala transporterna. Är det någon här inne som är emot det? Vidare ska goda exempel från svenska kommuner samlas och marknadsföras på ett bättre sätt. Det kommunerna gör ska det liksom bli bättre reklam för, och det ska minska utsläppen. Jag har en favorit: Det ska finnas kollektivtrafik till platser dit många åker. Den som är emot kan räcka upp handen. Ni lovar att minska utsläppen med 9 miljoner ton mer i Sverige, men ni redovisar inte hur det ska gå till. När Anders Ygeman var färdig med sitt anförande hade han gjort av med många miljarder ytterligare. Inte en god debatt utan ett nytt miljardpaket från en socialdemokrat. Men fortfarande har han inte redovisat hur ni ska minska utsläppen med 9 miljoner ton. Ni redovisar inte gemensamt. Ni redovisar var och en för sig. Men inte ens då får ni ihop det. Det ni kan redovisa gemensamt är klimatinvesteringsprogrammet, drygt 1 miljon ton. Kanske kilometerskatten, en knapp halv miljon ton. Kvar är mer än fyra femtedelar av det ni lovar. Vad är det ni inte vet, och vad är det ni inte vill redovisa? Vi vet att det blir fler regler, fler kostnader och fler skatter, men vi vet inte vad det leder till för utsläppsminskningar. Nu har Anders Ygeman harvat hela eftermiddagen om olika remissvar. Vad skulle det egentligen visa? Vi har hört brösttonerna om ökade mål. Det är vad hela kritiken har gått ut på. Men det ni är verkligt ensamma om är att redovisa mål utan åtgärder. Det finns inte stöd från en enda organisation för den linjen. Miljöpartiet är i alla fall ärligare. De redovisar att det ska vara en bensinskattehöjning på 2 kronor. Är det vad det ska bli? Men inte ens det räcker för att klara de mål ni sätter upp. 7 kronor i höjt bensinpris skulle inte ens täcka hälften, eller kanske komma upp i hälften, av det ni inte redovisar. Då ser vi till sist listan av mål som hänger där lite ensam. För den som har följt med i historien: Först var det en socialdemokratisk regering med 25 procent - jämfört med de ca 40 procenten. Sedan sade Anders Ygeman någon gång på våren 2007 till TT att man kunde diskutera 30 procent. När Klimatberedningen precis hade börjat arbeta ville man att det skulle vara 35-40 procent. Klimatberedningen kom sedan fram till att det borde vara 40 procent i Sverige och 8 procent därutöver utomlands. När man nu redovisar sin gemensamma politik vill man ha 45 procent i Sverige, 13 procent utomlands, det vill säga 58 procent sammanlagt. Sedan kallar man det vetenskap. Nu talar Miljöpartiet om att det borde vara 80 procents minskning i Europa. I dag lät det som vetenskap att det ska göras i Sverige. Vad säger du om det, Anders Ygeman, eller är Per Bolund fullständigt ensam på den punkten? När en sommarauktion är över närmar sig också sanningens minut då man faktiskt får redovisa hur utsläppsminskningarna ska göras. Vi har hört kraven och kritiken år ut och år in. Redovisa nu hur det ska gå till att gemensamt minska utsläppen. Redovisa det tillsammans. (Applåder)
Wiwi-Anne Johansson (V)
Anf. 88 Wiwi-Anne Johansson (V)
Herr talman! Om man ska börja med de 25 procenten hos den tidigare regeringen, med stöd av Vänsterpartiet och Miljöpartiet, kan man inte säga att det var i en annan tid, men det var i en annan diskussion. Det var före Sternrapporten och en massa andra rapporter som har visat att det är än mer angeläget och viktigt att vi ökar våra utsläppsminskningar. Även om vi bara står för två tusendelar av utsläppen står vi faktiskt för bara en tusendel av befolkningen. Vi vet att vi per capita använder mycket. Vi kom fram till 33 procent i Klimatberedningen. Om alla åtgärderna hade vidtagits hade man nått hem på 33 procent. Det är ingen utopi att tro att man kan åstadkomma ytterligare. För alla som har lyssnat på den här debatten måste det gå runt av alla gram, ton och så vidare. Jag skulle vilja diskutera lite mer principiellt, ideologiskt, var och hur vi vill minska utsläppen. Det har gjorts ett stort nummer av att vi i oppositionen är klimatnationalister, att vi bara vill göra saker hemma, att vi inte vill hjälpa andra länder där vi själva har varit med och släppt ut växthusgaser och de får ta smällen. Det är precis tvärtom. Vi vill satsa massor, 13 procent, i till exempel syd. Redan i dag är det fråga om 300. Vad är det för fult med det? Varför är det mindre klimatnationalistiskt att göra det bara där det är billigt, inte därför att det är en självklarhet att vi ska återställa det vi har förstört i andra fattiga länder?
Andreas Carlgren (C)
Anf. 89 Andreas Carlgren (C)
Herr talman! De 25 procent som Wiwi-Anne Johansson påminner om att Vänsterpartiet var med om var bara början på sommarauktionen. Sedan har det blivit högre och högre procentsatser och fler och fler siffror, utan att stödja det på riktig vetenskap, utan att ens försöka svara på om det finns något annat EU-land som går längre, som kommer att gå lägre i utsläpp och som har högre mål än Sverige och utan att ens försöka svara hur de utsläppsminskningar ska göras som ni lovar. Det är de som har varit basen för hela kritiken, den kritik som ni hållit på med månad ut och månad in, år ut och år in. Basen var väl att ni skulle genomföra större utsläppsminskningar, göra mer? Men redovisa vad det är som ni ska göra gemensamt som leder till de mål ni sätter upp! Jag kan förstå om Wiwi-Anne hellre, som hon säger, vill diskutera ideologi - det är ett sätt att undvika att ge de konkreta beskeden. Men jag diskuterar gärna också idéer och värderingar. Jag menar att en av huvudfrågorna nu är att u-länderna inte bara ska leva på i-ländernas löften. Det ska vara en del av fasta åtaganden. Det ska vara en del av det som länderna genom internationella avtal binder sig för. Det är därför vi har drivit att det ska vara en del av de åtaganden i-länderna gör. Det ska skrivas in i avtalen. Det ska vara en del av åtaganden, inte något som bara lovas där ovanpå. Även om Sverige har varit duktigt på att leverera har andra i-länder konsekvent missbrukat löften och inte levererat. Det är dags för leverans från hela i-världen. Sedan vill jag bara lägga till att det papper som Wiwi-Anne i sitt anförande tidigare redovisade om några svenska ståndpunkter var fullständigt missvisande. Det är bra att lägga undan sådant där, för det är verkligen inte den linje som Sverige har drivit inom EU.
Wiwi-Anne Johansson (V)
Anf. 90 Wiwi-Anne Johansson (V)
Herr talman! Papperet har jag här, om det skulle intressera. Det finns alltså i verkligheten och inte bara i mitt huvud. Sverige är före andra EU-länder. Sverige har varit före i klimatpolitiken under lång tid och visat vägen. Det är så vi fortfarande vill att Sverige ska vara, därför att vi tjänar på det. Vår tillväxt har ökat med 40 procent, samtidigt som vi har kunnat minska växthusutsläppen med nästan 10 procent. Det är inte något fiktivt som vi i oppositionen kommit överens om, utan det finns ju. Det bygger på ett mångårigt samarbete när det gäller just klimat- och miljöpolitiken. Jag fick inget riktigt svar på varför det är mindre klimatnationalistiskt att välja att göra lite - 26,6 procent - här hemma i Sverige, sedan göra en del i andra EU-länder och göra lite och vidta de billigaste åtgärderna i de fattiga länderna. Man vidtar åtgärder som är de billigaste och de enklaste där och låter de fattiga länderna ta hand om det som sedan kommer att bli nödvändigt för dem att göra, nämligen det som kostar mycket mer pengar. Hur vill miljöministern se till att vi klarar att hjälpa dem med det också?
Andreas Carlgren (C)
Anf. 91 Andreas Carlgren (C)
Herr talman! Jag tror att alla nu lägger märke till att Wiwi-Anne Johansson inte gör ett enda försök till att svara på vilket EU-land som skulle ha högre mål eller vilket EU-land som skulle nå lägre utsläpp. I och med det är också frågan besvarad. Sverige fortsätter att ta ledningen. Vi ska göra det. Det är att fullständigt slå in öppna dörrar att påstå att vi inte skulle göra det. Skillnaden är bara den att jag redovisar hur vi ska komma dit. Wiwi-Anne Johansson tillsammans med övriga partier sätter upp höga procentsatser utan att gemensamt redovisa hur de målen ska nås. Det är inte procentsatserna som löser klimatproblemen, utan det är åtgärderna för att minska utsläppen. Dem genomför vi, har vi genomfört och kommer vi att fortsätta att genomföra framåt. Det har gång på gång påståtts att vi har fattat beslut som skulle ha ökat Sveriges utsläpp. Nu ser vi i statistiken att utsläppen har minskat kraftigt i Sverige och att takten i det snarast har ökat under alliansregeringen. Jag är inte så enkel att jag påstår att det bara beror på det vi har gjort, men det är ändå ett belägg för att era angrepp var fullständigt felaktiga när statistiken kommer och verkligheten visas. Till sist vill jag bara konstatera när det gäller klimatnationalismen att den ligger just i det perspektivet att det som görs för u-länder, helst också som åtaganden för respektive i-land, är ett slags sätt att smita ifrån. Jag menar precis tvärtom att i-länderna skulle behöva göra långt större sådana satsningar. Det skulle också ha lett till långt bättre förutsättningar för långtgående klimatavtal. Jag hoppas att det är just den typen av åtgärder som i-länderna kommer att kunna enas kring framöver. Det betyder att till exempel CDM kommer att reformeras. Det behövs också nya mekanismer för den typen av investeringar. Till sist bara om det papper som Wiwi-Anne gång på gång hänvisar till: Den frågan har redan klarats ut i EU-nämnden. Det är inte de svenska positionerna.
Per Bolund (Mp)
Anf. 92 Per Bolund (Mp)
Herr talman! Det var många angrepp, frågor eller hur man nu vill benämna det som kom från miljöministern. Men vi kan börja med vilket land som har en bättre klimatpolitik. Tyskland kan jag ta som exempel. De har sagt att de ska minska utsläppen med 24 procent från 2005 till 2020. I Sverige bygger miljöministern sin politik på en tidigare regering, som hade en ambitiös klimatpolitik och som därför har gjort det mesta av det som behöver göras. Miljöministern vill mest vidta åtgärder utomlands, och sedan är det 2 miljoner ton som inte är specificerade särskilt bra. Om man jämför det blir det ungefär 20-22 procent för Sverige under samma tidsperiod som Tyskland, så där har de bättre. Man kan också gå ned på delmålen på Europanivå och titta på andelen förnybar energi. Det är många andra länder som kommer att ha en högre ambitionsnivå att öka andelen förnybar energi. Och så vidare - vi kan gå på område efter område. Sedan vill jag syna miljöministern när det gällde detta att specificera krona för krona och öre för öre, som du sade i talarstolen. Jag ska citera från s. 63 där det står om "framtida utveckling av nivån på koldioxidutsläppen", där regeringen säger så här: "Nivån på koldioxidutsläppen bör . framöver anpassas i den omfattning och takt som tillsammans med övriga förändringar av de ekonomiska styrmedlen ger en sammanlagd minskning av utsläppen . med 2 miljoner ton." Hur många kronor och ören är det? Krona för krona och öre för öre - nu vill jag ha ett svar på det. Det vore bra. Miljöministern jämför våra åtgärder, till exempel att göra ett massivt investeringsprogram i miljonprogrammet för att minska energislöseriet där, och så säger han: Ja, husavdragen kan användas för att effektivisera. Men snälla nån! Det går inte att jämföra på samma dag. Det är en väldig skillnad. Vi har också åtgärder när det gäller industrin. Vi vill ha ett utökat PFE-program för att spara energi. Vi har också föreslagit ett PFO-program för att spara olja i industrin och fossila bränslen. Det finns exempel på exempel. Jag vill uppmana de åhörare som är intresserade och engagerade att syna miljöministern i den här frågan och se vilka åtgärder vi föreslår. Det finns ett stort antal.
Andreas Carlgren (C)
Anf. 93 Andreas Carlgren (C)
Herr talman! Nu fick vi ett svar, att det skulle vara Tyskland. Det är bara det att Tyskland inte har en högre procentsats under den period vi talar om. Du kan alltid jämföra. Det är det amerikanerna nu driver till sin spets i förhandlingarna, att försöka ta några enstaka år för att jämföra och visa att man i alla fall de åren skulle ha gjort mer. Men när vi kommer fram till 2020 kommer Tyskland att ha nära nog dubbelt så höga per capitautsläpp som Sverige. Det man nu gör är att ersätta stora mängder brunkol, så det är klart att man kan ha höga ambitioner. Ändå kommer man inte i närheten av det som Sverige uppnår genom vårt program. Omigen påstås det nu att det mesta skulle vara gjort av de utsläppsminskningar vi gör. Nej. Jag redovisade siffrorna. En knapp fjärdedel - 4 miljoner ton av de 20 miljonerna ton - gjordes mellan 1990 och 2007. Resten görs från och med nu och framåt. Det betyder att vi kommer att genomföra fyra gånger större utsläppsminskningar på kortare tid. Sedan börjar Per Bolund omigen räkna upp olika åtgärder. Jag erkände att Miljöpartiet går längre än andra partier i vänsteroppositionen, men ändå kan ni inte summera att det leder till de 9 miljonerna ton. Ni har inte redovisat att det leder till de utsläppsminskningar ni lovar. Det är det som är skillnaden. Regeringen redovisar utsläppsminskningarna. Vi redovisar precis hur vi uppnår dem. Ni står med listor på åtgärder, men det är inte summerat att de leder till de utsläppsminskningar ni lovar. Dessutom: Det är mer regleringar, mer skatter och mer kostnader. Ändå vet vi inte om vi får det ni lovar. Klimatskattepaketet är redovisat krona för krona, öre för öre. Det går just nu också ut på remiss för att kunna klubbas under nästa vårriksdag.
Per Bolund (Mp)
Anf. 94 Per Bolund (Mp)
Herr talman! I så fall är det väl lätt för miljöministern att ge ett svar på vad koldioxidskatten kommer att hamna på, men vi fick inget svar på det. Det var ju redovisat krona för krona och öre för öre, men han är svaret skyldig fortfarande. Jag skulle vilja gå vidare och ställa en annan fråga, som fortfarande inte är besvarad från regeringens sida, om målet för 2050 att det inte ska vara några nettoutsläpp. Vad innebär det målet egentligen? Vad är det som regeringen åtar sig? Till att börja med kan jag fråga varför regeringen väljer att ha en helt ny redovisningsform för klimatpåverkan som inte finns i internationella sammanhang, i Kyotoprotokollet eller något annat internationellt förhandlingssammanhang. Helt plötsligt börjar man räkna nettoutsläpp i stället för de totala utsläppen, som ju är standard internationellt. Frågan är: Hur ska det här göras? Vad innebär det? Tycker miljöministern att det är rimligt att Sverige på grund av att vi har skog ska få ha mycket högre utsläpp per person än till exempel Danmark därför att de inte har skog? Är det detta som ger nettoberäkningen? Eller ska man göra massiva investeringar utomlands för att minska utsläppen där och därigenom få räkna hem det i Sverige så att man slipper göra åtaganden i Sverige? Är det detta som begreppet nettoutsläpp innebär? Det är intressant att med den beräkning av nettoutsläpp som regeringen ställer sig bakom innebär det i princip att vi i Sverige skulle kunna öka våra totala utsläpp fram till 2050, om vi bara vidtar kompenserande åtgärder, om vi planterar massor av skog eller vidtar åtgärder i andra länder. Jag måste fråga: Är det ett rimligt mål att ha att räkna nettoutsläpp? Det säger egentligen inte någonting om vilka utsläpp Sverige kommer att ha per capita år 2050. Kommer vi att ha mer än i dag? Kommer vi att ha mindre än i dag? Kommer vi att ha mer än världsgenomsnittet? Kommer vi att ha mer än det som är rimligt för att klimatet ska bli hållbart? Hur ska Sverige få noll nettoutsläpp 2050? Regeringens politik var ju så tydlig; ni kunde svara för krona för krona och öre för öre. Men hur ska det här uppnås?
Andreas Carlgren (C)
Anf. 95 Andreas Carlgren (C)
Herr talman! Nu kunde vi alla märka att Tyskland försvann väldigt snabbt från exempellistan, just därför att det inte finns något belägg för att det är ett EU-land som når lägre utsläpp än vad vi i Sverige når med vårt program till 2020. På samma sätt upphörde omedelbart försöket att redovisa vilka åtgärder som skulle genomföras, därför att som jag säger summerar det inte till de 9 miljonerna ton. Och det är de 9 miljonerna ton som ni bygger hela er argumentation på. Det är det löftet som också är underlaget för hela det våldsamma angrepp som ni riktar mot regeringen. Men sedan står ni ändå där och redovisar inte en gemensam politik. Miljöpartiet vill höja bensinskatten med 2 kronor. Så långt går inte vi. Ändå täcker det inte det löfte ni ställer ut. Ni skulle behöva höja bensinpriset med uppemot 7 kronor. Då skulle ni kanske täcka hälften av era löften som ni inte kan redovisa genomförandet av. När det sedan gäller nettoutsläppen hörde jag kritiken förut, men jag tyckte att den var lite för oklar för att tas upp i huvudanförandet. Sanningen är att beräkningen är byggd på IVA:s, Ingenjörsvetenskapsakademins, underlag. De hänvisar till att vi har ett antal utsläpp som inte redovisas i Kyotoprotokollet. Nu gör vi det genom att också ta in det som markanvändningen står för. Det betyder inte att man ska räkna in de utsläppsminskningar som görs utomlands. Jag bedömer att vid den tidpunkten kommer vi i Sverige att ha genomfört dessa utsläppsminskningar. Det är för att rivstarta det som i-länderna nu gör för att minska utsläppen som stora satsningar också ska göras i u-länderna. Långsiktigt kommer i-länderna att behöva göra det på hemmaplan fullt ut. Men det är värdefullt för klimatet och för det internationella klimatarbetet att vi rivstartar nu.
Anders Ygeman (S)
Anf. 96 Anders Ygeman (S)
Herr talman! Jag antar att vi ska tolka miljöministerns personangrepp som beröm av oppositionens politik. Kan man inte kritisera politiken kan man i alla fall kritisera personen. Det skulle vara frestande att raljera över miljöministerns självgoda uppfattning om den egna politiken. Men kanske är det egentligen så att vi framför oss ser den mest modstulna miljöministern någonsin. Högre klimatambitioner ska ge ökade regleringar. Högre klimatambitioner ska ge ökade kostnader. Högre klimatambitioner ska ge ökade skatter. Tror inte miljöministern på den egna politiken? Tror inte miljöministern på kraften i den gröna omställningen? Tror inte miljöministern att ökade klimatambitioner kan ge ökad tillväxt och fler jobb? Jag kan berätta för miljöministern att när Socialdemokraterna styrde Sverige minskade utsläppen och tillväxten ökade med 10 procent, därför att vi klarade att ställa upp ambitiösa klimatmål. Andreas Carlgren stod här och frågade: Var är åtgärderna? Vi redovisade våra åtgärder, och vi överträffade våra klimatmål varje år i regeringsställning. Vi satte upp målet att minska utsläppen med 4 procent. Vi minskade dem med 10 procent. Vårt track record är kristallklart. Tyvärr är ditt regeringsunderlags track record lite mörkare. För alla de åtgärder vi vidtog för att minska utsläppen fanns det ett alliansparti som röstade emot, som ville sänka bensinskatten när vi ville höja den, vilket om de hade fått bestämma hade lett till ökade utsläpp. För tio år sedan tog Sverige ledningen i EU. Sedan dess har mycket hänt - Stern, IPCC, Gore. Men ska vi vara nöjda med det, slå oss till ro och säga att nu leder vi i EU-kretsen och behöver inte ta vårt ansvar längre? Nej, det tycker inte vi. Därför vill vi fortsätta att utveckla klimatpolitiken som vi här i riksdagen debatterar och kan besluta om, nämligen att minska de svenska utsläppen.
Andreas Carlgren (C)
Anf. 97 Andreas Carlgren (C)
Herr talman! Nej, Anders Ygeman, det var inga personangrepp. Men det var några frågor som inte heller du svarade på. Jag kanske ska tacka dig för de debatter som jag har haft här med dig som företrädare i klimat- och energifrågorna. Jag såg i Aktuellt i politiken att nu skulle laget toppas och Lena Hallengren kallas in. Jag tycker att du har varit en duktig debattör och att du har varit rolig att debattera med. Jag kan försäkra dig att jag tror på kraften i omställningen. Det är satsning på marknadsekonomi, det är näringspolitik som kopplas ihop med miljöpolitik, det är satsning på just ekoeffektiv ekonomi, tillväxt genom det och nya jobb genom det som kommer att ge utvecklingen. Min kritik gällde inte skatterna som sådana - vi använder dem också som en del av satsningen på marknadsekonomi - utan den gällde att genomföra skatteökningar, regleringar och öka kostnader utan att kunna redovisa att det leder till utsläppsminskningar. Flera av de åtgärder som ni redovisar pekar ju tvärtom på att de inte ökar utsläppsminskningarna. Det är därför som det blir som att harva en gammal skiva när ni omigen bygger kritiken på att vi gör för lite. Men ni redovisar ju inte gemensamt att ni når målen. Nu är sanningens minut inne. Du har en replik kvar. Ingen av de tidigare talarna som företräder oppositionen har på allvar försökt visa att ni har en gemensam politik som når de här målen. Nu finns den chansen i en sista replik. Ta då den chansen, därför att det ni har byggt er kritik på är att den politiken finns. Men ni redovisar den inte, i alla fall inte hittills. Det är därför som jag frågar: Vad vet ni inte eller vad redovisar ni inte?
Anders Ygeman (S)
Anf. 98 Anders Ygeman (S)
Herr talman! Vi redovisade vår politik i Klimatberedningen. Vi har redovisat den för riksdagen i en motion med 86 tillkännagivanden. Inget av dem var de som miljöministern räknade upp, utan dem har han hittat någon annanstans. Vi redovisar vår politik i gemensamma reservationer. Vi gör det i praktisk handling. När vi har regerat har vi visat att vi överträffat alla de mål som vi har satt upp. Hittills kan vi inte säga detsamma om den här regeringen. Det är möjligt att ni med hjälp av lågkonjunkturen nu kan klara att pressa ned utsläppen lite mer. Men då tycker jag ändå att den socialdemokratiska vägen är effektivare, att driva upp tillväxten med 40 procent och minska utsläppen med 10 procent i stället för att ha en dramatiskt sjunkande tillväxt och den vägen pressa ned utsläppen. Jag tror på kraften i den gröna omställningen. Jag redovisade i mitt anförande sju olika åtgärdspaket för att få både minskade utsläpp och nya gröna jobb. Ministern raljerade över att de skulle vara ofinansierade och att det var åtgärder som inte fanns. Varje åtgärd jag presenterade finns med i 2009 års budgetmotion från det socialdemokratiska partiet. Regeringssidan har nu två gånger fått den enkla frågan från oppositionen: Vad blir bensinskatten nästa år? Det kanske är läge att berätta det för väljarna. Ni är ju så överens, krona för krona, öre för öre. Miljöminister Andreas Carlgren, vad blir bensinskatten nästa år?
Andreas Carlgren (C)
Anf. 99 Andreas Carlgren (C)
Herr talman! Kritiken gällde att ni redovisar åtgärder men inte att de leder till utsläppsminskningar. Jag har inte förnekat att ni har många miljarder i ert budgetalternativ. Inte en god debatt, inte en kraftfull dag brukar passera utan att ni redovisar ett nytt miljardpaket. Fortfarande lyckas ni dock inte med dessa miljarder redovisa att ni åstadkommer de utsläppsminskningar som ni påstår. Ännu mindre lyckas ni göra det gemensamt. Ni har procentsatsen gemensamt men inte politiken. Frågan om bensinskatten har ställts gång på gång. Vi höjde bensinskatten med 29 öre 2008. Vi höjde den också med 29 öre 2009. Det beror på budgetbehandlingen vad klimatskatten blir nästa år. Vi har dock redovisat att vi kommer att genomföra de höjningar som krävs för att vi ska nå hela vägen fram till målet som är satt för 2020. Dessutom bollas frågan tillbaka till er. Är det Miljöpartiets 2 kronor, Vänsterpartiets 70 öre eller era 0 öre som gäller? Skillnaden mellan oss är att vi har en gemensam politik där vi redovisar hur utsläppsminskningarna nås och att ni har olika politik med himmelsvida skillnader där ni fortfarande inte redovisar hur utsläppsminskningarna uppnås.
Ann-Kristine Johansson (S)
Anf. 100 Ann-Kristine Johansson (S)
Herr talman! I dag ägnas debatten åt miljö och hållbart samhälle. Först handlade det om havsmiljön och nu klimatpolitiken. Tyvärr var de sista replikskiftena inte något vidare. Det var ett lågvattenmärke för miljöministern. Vi har olika syn på politiken, och debatterna ska vara spännande, men personpåhopp brukar vi inte ägna oss åt i Sveriges riksdag. Jag har lyssnat noga på alla inlägg. Det är inte många tankar som handlar om konkurrenskraften och om hur de gröna näringarna, jorden och skogen, har det. Det handlar om framtiden för dem som ska leverera en del av lösningarna för att nå våra målsättningar. Irene Oskarsson talade en del om hur viktigt det är för företagare att veta vad som gäller, och det gladde mig. Detsamma gäller för lantbrukarna. De behöver få reda på vad ni menar med att de ska kompenseras. När kommer det från er sida? Jordbruket har en viktig uppgift i att producera på ett sätt som ger minsta möjliga miljöpåverkan. Odlingssystemet måste vara ekologiskt och långsiktigt hållbart och i stånd att försörja en växande befolkning världen över. Det måste också på sikt bli fossilfritt. För jord- och skogsbrukets del är det viktigt att det tar sin del av ansvaret och jobbar med att minska utsläppen från maskiner, med att hitta nya metoder för sådd och jordbearbetning, med att använda mer inhemskt foder och med att minska konstgödsel- och bekämpningsmedelsanvändningen. Det är viktigt att det finns bra förutsättningar, ökad konkurrenskraft och långsiktighet eftersom företagare inom den gröna sektorn är så beroende av politiska beslut. Regeringen föreslår nu dieselskattehöjning för skogs- och jordbruksföretag samtidigt som den nuvarande återbetalningen av koldioxidskatten successivt ska sänkas. Vi socialdemokrater säger ja till detta. En viktig skillnad är dock att vi också säger att den som lever upp till tydliga krav på minskade utsläpp ska kunna få stöd motsvarande den minskade återföringen av koldioxidskatten. Vi tror mer på morötter än piska. Jag blev ytterst förvånad när jag tog del av era förslag gällande de gröna näringarna. Under alla mina år i miljö- och jordbruksutskottet har ni kritiserat oss socialdemokrater för att försvåra för de gröna näringarna och inte se problemen med konkurrenssnedvridning. Jag glömmer aldrig ryggsäcksdiskussionen. I några moderata motioner förra mandatperioden skrev man bland annat: Det behövs en sänkning av dieselskatten som utgör en tung börda. Jämfört med andra viktiga konkurrensländer är den för hög i Sverige. Det är obegripligt att den socialdemokratiska regeringen går andra vägar och höjer trots att man är medveten om de ekonomiska förutsättningarna för jord- och skogsbruk. Motiven för hög dieselskatt anges vara miljöpolitik. Detta är i grunden en felsyn. Ingen kör traktor för nöjes skull. Era förslag kommer att begränsa och försvåra möjligheterna för jord- och skogsbruksföretagen att vara aktiva i klimatarbetet. Ni försvårar genom ökad kostnad, vilket just nu också innebär snedvriden konkurrens. Jag kan nämna Finland och Tyskland till exempel. I Finland ökar man återbäringen av energiskatterna. Tyskland verkar gå i samma riktning. I Sverige straffbeskattar ni lantbrukare som tar sitt miljöansvar och glömmer vad ni sade förra mandatperioden när ni var i opposition. Var är tankarna om den kompensation som ni lovade i möten med näringen? Flera av er har träffat näringen och lovat kompensation. Ni har sagt att detta inte ska leda till höjt skattetryck. Hur ska det gå till? Samhällets styrmedel för att minska utsläppen och för att öka tillförseln av förnybar energi måste vara långsiktiga och stimulera både stora och små företag att investera i nya lösningar. De ska inte försämra svenska företags konkurrenskraft så att klimatmässigt sämre produkter kommer in. I dag debatterar vi och i morgon fattar vi beslut om klimatpolitiken. Samtidigt är Sveriges bönder och vi i oppositionen fortfarande lika undrande över hur kompensationen ska gå till. Att flagga ut svenskt jordbruk och importera livsmedel gagnar varken djurvälfärd, miljöhänsyn eller jobben i Sverige. Hur hänger er vision om Sverige som det nya matlandet ihop med det sätt som ni agerar mot den svenska landsbygden? Herr talman! Det finns en avsevärd potential att effektivisera användningen av resurser i företagen, reducera utsläppen och skapa nya affärsmöjligheter med ökad leverans av förnybar energi. Att bruka jorden och skogen ännu mer men långsiktigt hållbart innebär att resurserna tas till vara. Tillsammans med vind och vatten ger det en kraftigt ökad leverans av förnybar energi. Resurseffektivisering är ett sätt att minska utsläpp till luft och vatten och därmed öka konkurrenskraften. Det är viktigt att arbeta aktivt för att rusta företagen i de gröna näringarna för ett ändrat klimat. Det är de som jobbar med naturresurserna som känner av förändringen tidigast. Herr talman! Vi socialdemokrater är inte beredda att straffbeskatta de lantbrukare som tar sitt klimatansvar. Vi är bekymrade över att ni i majoriteten är det. (Applåder) I detta anförande instämde Jan-Olof Larsson och Carina Ohlsson (båda s).
Tina Ehn (Mp)
Anf. 101 Tina Ehn (Mp)
Herr talman! Mycket har sagts under dagens debatt. Många procentsatser har diskuterats. Jag instämmer dock i det som miljöministern sade: Procentsatser löser inte miljöproblemen, det gör åtgärderna. Vi står inför ett gigantiskt dilemma. Vi har krav på oss att minska klimatpåverkan och växthusgaser, vi ska förhålla oss till en global finanskris och i landet ser vi en stor svårighet för flera av våra kommuner att klara ekonomin. Människor har svårt att få jobb och vi måste göra en nödvändig omställning. Vi tror att det är möjligt, men vi ser också det svåra som möter enskilda människor. Att vara modig och våga förändra när allt pekar på det är det ansvar som en beslutande regering måste ta i stället för att förneka brådskan i alla åtgärder som måste vidtas både här och där. I propositionen kan vi läsa att utsläppen per capita globalt behöver minska till två ton till 2050 för att ytterligare sjunka till under ett ton vid seklets slut. Regeringen skriver i sin proposition: Kännetecknande för miljöfrågorna de senaste decennierna är skiftet från ett nationellt fokus till ett gränsöverskridande regionalt och globalt perspektiv. Klimatförändringarna måste mötas på global nivå. En verkningsfull global klimatpolitik förutsätter att ansvaret inte begränsas till det nationella territoriet. Fru talman! Detta kan man hålla med om, men det måste ju inte innebära att man tar ett alldeles för begränsat ansvar i länder som kan göra mer, där det finns både rikedom, demokrati och möjligheter - något som exempelvis vi i Sverige har. Kan vi dessutom se en möjlighet att lösa flera saker på samma gång kan man tala om effektivitet. Vi i det rödgröna laget ser möjligheten i den speciella och svåra situation som delvis råder. Vi ser skillnaden i politiken. Regeringen vill använda svenska klimatpengar till investeringar i andra industriländer. Vi vill investera i nya gröna jobb i Sverige och stärka Sveriges konkurrenskraft. De areella näringarna står ofta i ljuset eftersom det som händer där berör oss alla. Även om det är vissa som äger mark och andra som inte äger är dessa marker ett myller av ekosystem som vi är beroende av. Det är också landskap som vi alla känner igen oss i eller har något slags relation till - det kan vara positivt eller negativt. Landskapet genomgår ständigt förändringar. Men just nu pågår en stor förändring, en artutrotning som är högst alarmerande. Jag tror att en del tycker att det är lite långt från ämnet att tala om artutrotning i detta betänkande, men det påverkar oss alla i högsta grad. Vi behöver mångfald och artvariationer för fungerande ekosystem och för ekosystemens resiliens. Ekosystemen har många viktiga funktioner, bland annat syrgasproduktion, bindning av solenergi, rening av vatten och klimatreglering. En variation av de här typerna behövs för att tillgodose våra behov och som en livsmiljö för olika arter. Det är också viktigt med artvariation. Olika arter ger oss bland annat råmaterial, mat och inspiration till tekniska lösningar på problem. Man vet ofta inte vilka arter som är viktiga för ett visst ekosystems funktioner. Enligt försiktighetsprincipen som anges i konventionen om biologisk mångfald bör i dessa fall alla arter bevaras. Nästan 3 000 arter i Sverige är i fara. Fjällräv, ål, vitryggig hackspett, fälthumla och ett par hundra arter till löper extremt stor risk att dö ut i vilt tillstånd. Det skulle vara mycket möjligt att utveckla den ekologiska produktionen mer. Det är möjligt att se ekosystemen och den biologiska mångfalden som en riktigt värdefull tillgång som vi ska gynna. Vi ser också att det som kallas landsbygdsprogrammet är ett verktyg för att göra flera positiva saker i rätt riktning för miljön och viktiga värden. I all politik måste vi tänka på hur det slår. Alltsomoftast blir det målkonflikter. Än så länge har vi ett ekonomiskt system som räknar vinster endast i kronor och ören eller i euro. Då vinner pengarna över biologin och ekologin. Jordbruket i Sverige bidrar med omkring 14 procent av Sveriges samlade utsläpp. De kommer främst från lustgas och koldioxid. Det beror på hur vi brukar marken. Det beror på djurhållning och gödselhantering och även på användningen av fossilbränslen. Utsläppen har minskat från 10 procent sedan 1990. Det beror inte på att vi har blivit så mycket bättre utan på att vi producerar så mycket mindre av det vi konsumerar. Vi importerar soja bland annat från Brasilien där den produktionen är ett av hoten mot regnskogen. När regnskogen faller blir förlusterna flerdubbla. Bundet kol frigörs, marken förändras, mogna tusenåriga ekosystem havererar och ursprungsbefolkningen trängs undan. Vi importerar mer kött från andra länder, och vi äter mer kött än någonsin. Samtidigt växer våra egna landskapsmiljöer igen på många håll. Den biologiska mångfalden minskar. Allt färre djur betar i naturbetesmarkerna. Alla jordbruksstöd och pengar behöver därför granskas utifrån ett miljö- och klimatperspektiv. Inom EU bör vi ta ansvar för en egen proteingrödeodling. Klimatet förändrar dessa förutsättningar och gör det kanske till och med mer möjligt. Jag har förstått att regeringen följer den förra regeringen och Miljöpartiets inslagna linje avseende pengar till landsbygdsprogrammet, och det är bra. Men det finns definitivt nationella saker vi måste påverka. En viktig fråga är konsumenterna och konsumenternas makt. Vi har drivit frågan om obligatorisk ursprungsmärkning av kött, vilket ger konsumenten makt att välja det som man bedömer som riktigt. Det får vi inte gehör för. Även om vi gör allt för att stoppa den pågående klimatförändringen kommer en stor del av de utsläpp som mänskligheten redan har skapat att ge effekter som vi måste förhålla oss till. Klimat- och sårbarhetsutredningen visar att Sverige kommer att påverkas kraftigt av ett förändrat klimat och bedömer att säkerheten i slutsatsen är tillräcklig för att påbörja långtgående åtgärder för anpassning av det svenska samhället. Konsekvenserna av utredningens olika scenarier visar vikten av att tvågradersmålet uppnås och den avgörande betydelse som utsläppsminskande åtgärder har för omfattningen av det arbete som anpassningen kräver att vi gör. I propositionen besvaras inte frågorna om vem som ska ta ansvaret för anpassningsåtgärderna, att de blir genomförda och finansierade. Det är otydligheter om samordning. Man skriver i och för sig att man ska ha en nationell kontrollstation för uppföljning av arbetet med klimatanpassningen. Men uppföljning är något annat än ansvar och initiativ. Vilka finansiella och andra befogenheter kontrollstationen ska ha eller hur den organiseras framgår inte. Enligt vår mening verkar det vara lämpligt att den nyinrättade myndigheten för samhällsskydd och beredskap får ett utpekat huvudansvar för klimatanpassningsåtgärderna. I samband med klimatförändringarna kommer skogstillväxten kanske att öka kraftigt. Samtidigt kan en ökad nederbörd och mindre tjälade marker förändra möjligheten att fortsätta med ett sådant skogsbruk som vi har i dag. Ett sätt att öka skogens motståndskraft mot klimatförändringarna är en ökad lövskogsinblandning som kan klara stormarna bättre. Det är något som vi har skrivit om i en reservation och i motionen. Skogsgödsling föreslås från regeringens sida, bland annat i den skogspolitiska propositionen, med fossilbaserat gödselslag i skogsmiljö. Det innebär en stor risk. Skogen har egna gödslingssystem som delvis bygger på cyanobakterier på väggmossans blad. Det fixerar kvävet och hjälper växtligheten. Ju äldre skog man har desto mer cyanobakterier finns det. Klimatet slår. Jag bor på Sveriges tredje största ö - Orust. År 2002 hade vi en enorm nederbörd. Vägar spolades bort och hus förstördes. Det var mitt under valrörelsen så det uppmärksammades ganska mycket. Jag tror att det kostade sammanlagt 10 miljoner för vår lilla kommun att städa upp efter det. Räddningstjänsten fick direkt en kostnad på 800 000. Det är flera viktiga åtgärder som måste vidtas. Vi ser också att regeringen vidtar åtgärder som är tvärtemot. En sak som man pratar om i Klimat- och sårbarhetsutredningen är planeringen av våra byggnader. Man pratar mycket om hur vi bygger nära stränder. Nu ser vi att regeringen har lagt fram ett förslag och vi har fattat beslut om ett förändrat strandskydd som är tvärtemot vad Klimat- och sårbarhetsutredningen tycker. En annan sak som har lyfts fram här i dag är Klimp:en och klimatprogrammet som har gett oss betydligt minskade utsläpp av växthusgaser med 1,1 miljoner ton. Det har också påverkat sysselsättningen mycket positivt. Regeringen har tagit bort det, vilket vi tycker är fel. I den debatt som har varit i dag - tidigare hade vi en havspolitikdebatt - har vi fått mycket kritik för att vi inte hade några gemensamma reservationer. I det här betänkandet har vi i alla fall 38 gemensamma reservationer. Jag har inte hört någon säga något om det. Slutligen skulle jag vilja säga att Sofia Arkelsten började med att säga att ekosystemen är hotade men att vi inte bryter ihop. Det är jättebra. Jag hoppas att ekosystemen inte bryter ihop. I detta anförande instämde Per Bolund och Karin Svensson Smith (båda mp).
Karin Granbom Ellison (Fp)
Anf. 102 Karin Granbom Ellison (Fp)
Fru talman! Jag minns när Christer Fuglesang besökte riksdagen och visade foton av jorden tagna från rymden. Fuglesang berättade att det var en hisnande känsla att på avstånd kunna se denna blå planet som är den enda som vi känner till som har förutsättningar för liv. Det är detta klot som mänskligheten kallar sitt hem. Genom utsläpp av växthusgaser har människan bringat jorden ur balans. Klimatförändringarna är vår största utmaning. Fru talman! En stor och viktig del av debatten har handlat om vad vi ska göra i Sverige. Många konkreta förslag har lagts fram av regeringen, och de kommer att märkas i människors vardag. Jag kommer att fokusera på den globala situationen och hur Sverige där kan spela en roll. Jag kommer också att diskutera hur vi satsar våra resurser. Över tid kommer det att behövas stora belopp till investeringar. Klimatförändringarna är ett globalt problem som världens länder måste lösa tillsammans. USA och Västeuropa har hittills släppt ut sju gånger mer än Kina och Indien. Det är en moralisk plikt att förorenaren betalar. Det gäller för individer, för nationer och för generationer. Det gör att västvärlden nu är skyldig att betala för att få ordning på situationen. Samtidigt växer utsläppen mest i folkrika och snabbväxande utvecklingsländer. Därför måste utsläppsminskningar nödvändigtvis också göras där. Kina förväntas kommande kvartssekel att släppa ut minst lika mycket som USA och Västeuropa tillsammans. Det är en kamp mot klockan. Vi vet inte när utsläppen når sådana nivåer att oväntade händelser kan inträffa, såsom att uppvärmningen kraftigt accelererar. Ju förr vi gör utsläppsminskningar, desto mindre kostsamt blir det. Även om läget är mycket allvarligt och brådskande gäller det att vara rationell, strukturerad och konkret. Behoven i världen är stora. Vi måste hantera förändringar i klimatet men också svält, sjukdom och brist på utbildning. Resurserna för att göra allt som vi vill är otillräckliga, och satsningar måste därför prioriteras. För att stabilisera klimatförändringarna kan varje människa släppa ut i genomsnitt maximalt två ton koldioxid per år. Det räknar vi med för år 2050. I genomsnitt släpper jordens invånare i dag ut sju ton per person. År 2050 kan vi vara nio miljarder människor här på jorden, varav åtta miljarder kommer att bo i dagens utvecklingsländer. Deras utsläpp måste ligga kring två ton per capita, annars går det inte att få ett hållbart genomsnitt. Kinas genomsnittsutsläpp ligger i dag på fem ton per person. Vilken slutsats ska vi dra av detta? Jo, amerikanen på 25 ton per person måste göra mycket kraftiga neddragningar. Trots att hon eller han minskar sina utsläpp med 80 procent kommer utsläppen per capita att vara över det tillåtna snittet, vilket förstås är en moralisk börda. Kina och andra folkrika länder kommer framöver att vara de som i hög grad påverkar klimatet. Vi i västvärlden ska inte hejda deras utveckling utan tvärtom bejaka den. Men insatserna måste göras där för att deras produktion i minsta möjliga mån ska påverka klimatet. Det enda rimliga för Sverige är att göra insatser både hemma och utomlands. Sveriges utsläpp motsvarar ungefär två tusendelar av hela världens utsläpp. Även om vi helt slutar med våra utsläpp är den globala situationen nästan oförändrad. Vårt bidrag bör bygga på att utveckla teknik och kunna visa på ett samhälle som kan kombinera tillväxt med minskade utsläpp. Detta ger oss trovärdighet och förmåga att visa ledarskap i internationella sammanhang. Tillsammans med åtgärder hemma behöver Sverige satsa resurser på att minska världens tillskott av CO2 i atmosfären. Genom att göra minskningar där de är billigast räcker pengarna längst. Pengar som inte satsas i direkta insatser på utsläppsminskningar lösgörs då för andra ändamål, till exempel forskning eller bistånd. EU har beslutat sig för att unionen ska minska sina koldioxidutsläpp med 20 procent till 2020 och har därför gett varje medlemsland ett uppdrag. Minskningarna ska ske både inom det europeiska handelssystemet och i det som kallas för den icke handlande sektorn. I den icke handlande sektorn bestämmer länderna själva över styrmedlen. Det är möjligt att göra en del av åtagandena genom så kallade flexibla mekanismer. Detta innebär att länderna kan uppfylla sina utsläppsmål genom att reducera utsläppen i ett annat land. CDM innebär att ett land inom Kyotoprotokollet betalar för utsläppsminskningar i ett utvecklingsland. Alliansen har för avsikt att uppfylla en tredjedel av Sveriges åtagande inom den icke handlande sektorn genom just CDM, detta eftersom vi ser att våra resurser på det sättet gör mest nytta för klimatet. CDM har ett antal fördelar. Investeringar görs där varje satsad krona, euro eller dollar räcker till mer. CDM medför överföring av teknik och know-how till länder där sådan är obefintlig. Eftersom det är de rika länderna som ska betala är det också en överföring av ekonomiska resurser. CDM-projekten är fortfarande i sin linda. De som har gjorts har bland annat handlat om utbyggnad av vindkraftverk i stället för koleldade värmekraftverk och tillvaratagande av restvärme från industrin. Insatserna har gjorts främst i Kina och i Indien. I februari i år fanns ca 220 CDM-projekt registrerade hos Energimyndigheten. Vi i alliansen tror på CDM, men hanteringen måste utvärderas och utvecklas. Möjligheten att använda CDM bygger på att vi kan ha fullständig tillit till att utsläppsminskningarna faktiskt sker. Kontrollen måste vara pålitlig, men administrationen kring projekten får inte heller bli för stor eftersom projekten då inte blir gjorda. Godkännande och registreringsprocesser måste effektiviseras. Antalet länder där CDM-projekt kan utföras behöver bli fler. Lyckas vi med detta kan CDM framöver spela en viktig roll för att minska utsläppen globalt. Fru talman! I höst hålls FN:s stora klimatkonferens. Regeringens ansvar är stort för att nå ett bindande avtal med kostnadseffektiva lösningar där alla viktiga parter ingår. Det lägsta målet bör vara att få till ett avtal som är tillräckligt för att EU ska öka sitt åtagande om att minska sina utsläpp med 30 procent till 2020. Sverige måste vidare hävda rättviseaspekten och se till att västvärlden kraftigt minskar utsläppen hemma men också tar på sig kostnader i utvecklingsländer. Det är bra att utskottet tydligt uttrycker detta i betänkandet. Sverige bör också verka för ett ökat internationellt klimatbistånd. Klimatförändringarna kommer att leda till flyktingströmmar, sjukdomar, brist på mat med mera. Bistånd för att lindra effekterna av klimatförändringarna intar en viktig roll. Många olika åtgärder behöver vidtas. Jag tänker inte förlänga debatten mer, men jag vill lyfta fram återvinningen som ofta saknas i klimatdebatten. Återvinning är i många fall mycket kostnadseffektiv och sparar inte enbart energi utan bevarar också naturresurser. Fru talman! Klimatförändringarna är möjliga att bemöta. Vi har de ekonomiska resurser som behövs, och uppfinningsrikedom har löst problem tidigare. Vad som krävs är politisk vilja och möjlighet att komma överens i internationella sammanhang. Klimatet kräver samarbete mellan fattiga och rika länder, ny teknik och eftertanke hur energi används. Som individer kan vi alla göra någonting. Men om det ska fungera i längden krävs det att staten tar ansvar för att lägga bördan hos den som gör fel och belöna den som gör rätt. Regeringens klimatproposition är ett steg i rätt riktning. Höstens internationella förhandlingar är av yttersta vikt, och regeringen önskas kraft och framgång i detta arbete. (Applåder)
Per Bolund (Mp)
Anf. 103 Per Bolund (Mp)
Fru talman! Det var en intressant ingång i debatten, Karin Granbom Ellison. Jag välkomnar verkligen den. Det är väldigt bra att man går in med just per capita-ansatsen i klimatdebatten och tittar på hur stora utsläppen är per person i olika länder. Det får också en effekt på de enskilda ländernas ansvar för att på egen hand minska sina utsläpp. Men jag blev lite orolig när Karin Granbom Ellison sade att det även om vi här i Sverige minskar våra utsläpp till noll inte märks på global nivå. Det är att tvärtom frångå per capita-ansatsen och att säga att man ska räkna på nationell nivå. Problemet är att det resonemanget kan överföras till var som helst på jorden. Man kan säga att vi i Sverige inte ska minska utsläppen, för det spelar ingen roll. Lika gärna kan man i New York säga att man inte ska minska utsläppen, för det spelar ingen roll. Om man för ned det här till en geografisk enhet blir det hela till slut ointressant. I Texas kan man kanske säga: Även om vi i Texas minskar våra utsläpp kommer det inte att få någon effekt på det globala klimatet. Problemet är att alla pekar på varandra och säger: Ni måste minska före oss och så vidare. Ett mer intressant angreppssätt är att se till utsläpp per person och att se hur mycket utsläppen måste minska för att komma till en hållbar nivå. Detta måste ställas mot regeringens politik. Regeringen gör ju tvärtom; man gör investeringar i andra länder för att slippa minska utsläppen per capita här. Det tycker jag inte alls stämmer överens med det som Karin Granbom Ellison pratade om. Man byter därmed minskade utsläpp per person i Kina - jag tänker då på svenska investeringspengar - mot att man kan få öka utsläppen per person i Sverige och alltså slipper minska utsläppen här. En annan intressant fråga är vad det innebär att vi ska ned till noll i nettoutsläpp, som regeringen har som mål. Vad innebär det per person? Hur mycket kommer det att innebära år 2050 för varje svensk? Det där är väldigt oklart. Vi har inte fått något svar om det i den här debatten. Om regeringen och regeringspartierna kunde behålla per capita-ansatsen genom hela klimatpolitiken skulle det vara välkommet.
Karin Granbom Ellison (Fp)
Anf. 104 Karin Granbom Ellison (Fp)
Fru talman! Det är viktigt att vi minskar utsläppen i Sverige. Vad jag menar är att vi verkligen måste ha en utblick; vi måste se vad som händer utanför Sverige. Utsläppen i Sverige är ändå relativt små i förhållande till de utsläpp som kommer att ske utanför Sverige. Men självklart ska vi göra insatser både i Sverige och utomlands. Jag är nationalekonom och vet att grunden är att resurserna är knappa. Inte ens i Sverige har vi så mycket pengar som vi skulle vilja att vi hade. Därför måste vi fundera på var våra pengar gör störst nytta. Det finns ställen utanför Sveriges gränser där våra pengar skulle göra väldigt stor nytta för klimatet. Det är bråttom med att få ned koldioxidutsläppen. Satsar vi utanför landet kan vi kvantitetsmässigt helt enkelt snabbare minska utsläppen. Min poäng är alltså i mångt och mycket att det finns väldigt stora utsläpp att hejda utanför Sveriges gränser och att Sverige kan göra en insats i det avseendet. Jag tycker också att det är viktigt att CDM finns med i Sveriges verkliga åtagande. Det visar att vi är seriösa. Vi måste också tvinga oss själva att verkligen följa upp det här så att detta med CDM blir av. En stor och viktig del i mitt anförande var just att CDM kan spela en mycket viktig roll i framtiden, men då måste vi säkerställa att CDM fungerar.
Per Bolund (Mp)
Anf. 105 Per Bolund (Mp)
Fru talman! Jag vill påminna Karin Granbom Ellison om att vi i alla partier är överens om att insatser ska göras utomlands. Det finns ingen diskussion om det. Vi har till och med sagt att vi vill göra mer insatser i de fattigaste länderna, inte i andra EU-länder - en åsikt som regeringen och regeringspartierna företräder. Dock finns det stora problem med det här resonemanget. När man gör insatser med regeringens inriktning gör man dessa för att minska sina egna åtaganden. Man har samma klimatambition men väljer att göra en del av insatserna i andra länder. Vi i oppositionen säger att det är nödvändigt att göra stora insatser i Sverige. Vi måste minska utsläppen med 40 procent för att närma oss det som Karin Granbom Ellison var inne på, nämligen en hållbar nivå avseende koldioxidutsläppen per person. Däremot säger vi att de internationella insatserna kommer utöver det. Genom att vi gör internationella insatser har vi råd med en ännu ambitiösare klimatpolitik. Det är stor skillnad där. Inte minst är det stor skillnad sett till internationella åtgärder. Det är väldigt tydligt att det är svårt att se att de CDM-projekt som svenska biståndspengar till exempel går till är additionella - kommer utöver sådant som ändå skulle ha gjorts i åtagarlandet. Ett exempel kan vara Kina som under en ganska lång tid har investerat i vattenkraft. Men sedan CDM-projekten kom i gång är plötsligt 90 procent av de kinesiska vattenkraftsprojekten finansierade med CDM-pengar. Det är klart att Kina inte helt skulle ha slutat bygga ut vattenkraften om CDM-projekten inte fanns; en del av det skulle givetvis ändå ha blivit av. Men när regeringen nu använder dem för att slippa egna åtaganden blir resultatet snarare ökade utsläpp globalt sett. Man räknar alltså hem åtgärder som kineserna ändå skulle ha vidtagit just för att slippa göra klimatpåverkande minskningar i Sverige. Det tycker jag är ett stort problem. Därför tycker jag att vi har ett moraliskt ansvar att minska våra egna utsläpp så mycket som det är nödvändigt att göra. Därefter ska vi hjälpa till internationellt.
Karin Granbom Ellison (Fp)
Anf. 106 Karin Granbom Ellison (Fp)
Fru talman! När jag höll mitt anförande tänkte jag inte bara hålla det i relation till oppositionen. Det finns ju folk därute som undrar varför vi ska göra satsningar utanför Sverige. I debatten tycker jag mig också ha hört en viss moralism, att man måste göra saker hemma - ett slags klimatnationalism. I er reservation om de mål ni sätter upp till 2020 står det: Målet för den icke handlande sektorn ska genomföras i Sverige och inte omfatta åtgärder i andra länder. I reservationen står det ingenting om flexibla mekanismer. Att också oppositionen är för flexibla mekanismer är någonting som kommit senare. Men vi är förstås glada över att den åsikten delas. I många fall respekterar jag er vilja till en omställning i Sverige. Också jag tror att en omställning till en smart energiproduktion, till klimatsmarta företag och så vidare är en väldigt viktig kraft för den svenska ekonomin. Men det som det är svårt att visa respekt för är väl förmågan att visa hur era åtgärder verkligen ska genomföras i samhället. Båda två vill vi mycket. Jag är glad över att vi båda är beredda att göra stora satsningar i Sverige och också utomlands. Men jag tror att vi i alliansen tar hem detta genom att vi tydligt redovisar vad som ska göras och var det ska göras.
Aleksander Gabelic (S)
Anf. 107 Aleksander Gabelic (S)
Fru talman! Jag har tidigare i denna kammare understrukit betydelsen av lokalt producerad biogas. Jag har betonat klimatnyttan och de positiva effekter som uppnås för den lokala miljön. Biogas från gödsel har dubbel klimatnytta. Jordbrukets koldioxidutsläpp reduceras kraftigt. Fordonsgas med en ökande andel förnybar biogas är det miljövänligaste drivmedlet för fordon i dag. Gasen utgör en liten del av Sveriges energi- och drivmedelsförsörjning, men potentialen är väldigt stor. Nu återstår endast ett år av den här mandatperioden, så det är snart dags att summera vad den borgerliga majoriteten har åstadkommit inom miljöpolitiken. För några månader sedan presenterade regeringen sin energi- och klimatproposition. Många skrytsamma ord har hörts från alliansföreträdare om innehållet. Jag och mina kolleger i oppositionen kan redovisa att det inte finns samma skäl till att skryta om det faktiska utfallet av förslagen - det har vi hört tidigare i debatten här i dag. Regeringen talar mycket om en ökad andel förnybar energi, om en transportsektor fri från fossila bränslen samt om behovet av minskade utsläpp från jordbruket. Det finns också många tydliga och positiva skrivningar om biogasen. I propositionen står det: "Biogas kan spela en viktig roll i det svenska energisystemet, framför allt lokalt och regionalt. Lokalt skapar biogas, renad till biometan och utnyttjad som drivmedel i tätortens trafik, ett betydande steg i riktning mot ekologiskt hållbara städer. Vid rötning av stallgödsel tillkommer fördelen av att samtidigt minskas utsläppen av metan från gödselhantering. Den lovande utveckling med biogas för fordon som inletts i Sverige de senaste tio åren bör fortsatt stimuleras." Regeringen skriver vidare att biogasen har bäst miljöprestanda, att potentialen är stor och outnyttjad samt att biogasen är mest effektiv i bidraget till att sänka utsläppen av koldioxid av de biodrivmedel som används i dag. Jag skulle nästan inte kunna säga det bättre själv. Det är väldigt vackra ord. Men det räcker inte med vackra ord, utan man måste omsätta dem i handling. Under mina egna resor i Östergötlands län har jag varit ute i stort sett i alla kommuner och träffat alla miljöchefer. Jag har också träffat företag och bönder som har gett en annan bild av stödet till biogasen. Det är inte alls de vackra ord som sägs. De som kämpar och har varit pådrivande för att trots att de ekonomiska styrmedlen inte är tillräckliga satsa på detta och tro på det har intygat för mig att det de får från Jordbruksverket är otillräckligt. De 30 procent man talar om är inte så bra som det sägs från bland annat Eskil Erlandsson. Det är viktigt att lyssna på dem som faktiskt vill göra en insats och inte vifta bort dem och säga: Våra ord är det som gäller. Det finns också en verklighet att förhålla sig till. Den nationella politiken måste understödja en snabbare och starkare utveckling av de lokala förutsättningarna att producera, distribuera och använda biogas. Om regeringen, Miljö- och Jordbruksdepartementen och Näringsdepartementet skulle ha en helhetssyn skulle mycket kunna åstadkommas för de gröna näringarna, lantbruket och transportsektorn. Dessa departement har dessutom alla, som ni vet, centerpartistiska statsråd. Förutsättningarna för en dialog och helhetssyn borde därför vara stora. Regeringen talar om landsbygdsprogrammets möjligheter att stödja biogasen men ignorerar andra råvarors och aktörers behov av stöd. Regeringen talar om att främja framväxten av gastankställen men ignorerar pumplagens permanenta effekter och att branschen helt saknar stöd när det särskilda investeringsstödet Klimp:en försvinner vid årsskiftet. Regeringen talar om naturgasens betydelse under en övergångsperiod för att främja biogasen, men inför samtidigt energiskatteförändringar som slår hårt mot naturgasens konkurrenskraft och därigenom mot biogasen. Jag vill understryka att jag absolut inte är emot att man beskattar naturgasen. Men frågan gäller tajmningen. Om man ska utveckla en biogassektor, vilket faktiskt är möjligt, måste man också bestämma sig för hur den satsningen på biogas ser ut i förhållande till fordonsgasfrågan i dess helhet. Jag ska avslutningsvis säga att jag inte är imponerad, och som jag sade tidigare är inte heller de som jag har träffat imponerade. Det finns människor, en på läktaren och kanske några fler, som lyssnar en sådan här vacker måndagskväll i riksdagen, fru talman. Jag tycker att vi har ett ansvar som politiker för att stå för de orden. De människor som jag träffar när jag är på skolor, när jag besöker lantbrukare eller åker biogastaxi ställer sig frågan: Varför gör man inte mer? Detta handlar om trovärdighet för politiken. Alla regeringar har ett ansvar. Oavsett vilken regering det är har man ett ansvar. Det ansvaret måste medborgarna kunna utkräva även under en mandatperiod. Därför menar jag att detta är en trovärdighetsfråga. Det är dags för regeringen att ta biogasen på större allvar. Jag har kämpat för biogasen, och jag tänker fortsätta att kämpa för den även om det ibland fnissas i kammaren åt mig - jag blev till och med påhoppad i den förra debatten. Det är viktigt att man tar biogasen på större allvar, för den har stor potential. Fru talman! Jag riktar mig här till regeringen och säger att den får leva upp till sina vackra ord. (Applåder) I detta anförande instämde Carina Ohlsson och Jan-Olof Larsson (båda s).
Karin Svensson Smith (Mp)
Anf. 108 Karin Svensson Smith (Mp)
Fru talman! Klimatfrågan har onekligen förändrats under de snart elva år jag har suttit i miljö- och jordbruksutskottet. Jag kan inte säga annat än att den står högt på dagordningen rent ordmässigt i alla fall. Socialdemokraterna, Vänstern och Miljöpartiet hade flera gemensamma avvikande meningar i andra utskott som har fått yttra sig till miljö- och jordbruksutskottet. De här gemensamma avvikande meningarna har lett till reservationer i miljö- och jordbruksutskottet, och två av dem ska jag yrka bifall till, nr 10 och 27. Det är också dem jag ska prata om. Jag tänkte börja med en liten bakgrund, för jag har varit med rätt länge i miljöpolitiken. Klimatfrågan är inte en nationell uppgift, och när det gäller Sveriges plats i världen var den första FN-konferensen i miljöfrågor i Stockholm 1972. Det var inte alls någon tillfällighet att den var i Stockholm. Sverige har under en lång tid haft ett stort förtroende i miljöfrågor. Under 1980-talet tog svenska regeringen via generalförsamlingen initiativ till Brundtlandkommissionen. Brundtlandkommissionen gick igenom tillståndet i världen på en rad olika områden och kom fram till att det fanns en gemensam beteckning oavsett om det gällde utrotning av djur, nedhuggning av regnskogar eller hur man hanterade ökenområdena och fiskebestånd, och det är att utvecklingen inte är hållbar. Begreppet hållbar utveckling kan man säga myntades i och med Brundtlandkommissionens rapport. När den kom till generalförsamlingen var det Sverige igen som tog initiativ till att det måste leda till en ny FN-konferens, som sedan genomfördes 1992 i Rio de Janeiro. Denna förbereddes minutiöst av den socialdemokratiska regeringen, och Sverige hade ett högt anseende där. Vi tog initiativ till Agenda 21 och den klimatkonvention som sedan ledde till Kyotoprotokollet. Under förra ordförandeskapet förbereddes det här ganska väl, och de tre e-na präglade det svenska ordförandeskapet. Ja skulle vilja säga att även då hade man nog förväntningar på att vi i Sverige är de som går före i internationella klimatsammanhang. Vad har hänt sedan dess? När man tittar på hur regeringen Reinfeldt har agerat måste man börja med regeringsförklaringen. Jag måste säga att jag försökte lägga åt sidan att Fredrik Reinfeldt så sent som i Almedalen 2006 sade att miljö och klimat inte var prioriterade. Det sade han i juli. Sedan var det dags för en regeringsförklaring bara några månader senare. Då sade han i regeringsförklaringen åtminstone två saker som jag måste säga att jag instämmer till hundra procent i. Det är att klimathotet är vår generations största utmaning och att ekonomiska styrmedel är det effektivaste för att nå målet. Nu har vi tre års facit. Hur har regeringen Reinfeldt levt upp till de här sakerna som man sade i sin första regeringsförklaring? Vad har man agerat för i EU? Inom det område jag kan bäst, det vill säga transporterna, kan jag se att man har försökt motarbeta hårdare bränslekrav på personbilar. Man har verkat mot kilometerskatten. Efter tio års arbete var man nästan färdig med en överenskommelse i december i fjor. Då kom Åsa Torstensson fram till att det här är en fråga som ska hanteras av finansministrarna och inte av transportministrarna och att det här kan leda till diskriminering av tunga transporter. En uppgörelse som man nästan hade i hamn har Sverige aktivt motarbetat, detta trots att Schweiz har provat det framgångsrikt sedan 2001, Tyskland har infört det och det fungerar bra, Tjeckien har det, Österrike har det, Holland har beslutat att införa det. Och den danska regeringen, en konservativ regering, sade i fjor att de måste ha en kilometerskatt, för de kan inte hantera klimateffekterna från godstransporterna annars. Det syftar till att omfördela godstransporterna så att det blir en avvägd proportion mellan väg, järnväg och sjöfart i stället för de långa lastbilstransporter som vi särskilt när det gäller livsmedel ser har en otroligt klimatskadlig effekt. Detta har motarbetats. Vi kan se att man på flygets område framför allt har arbetat för marknadsökningar, open skies, som kan leda till att flyget ökar med 30 procent inom Europa och över Nordatlanten. Man har också verkat för längre lastbilar, vilket är någonting som skulle öka lastbilstransporternas konkurrenskraft på järnvägens och sjöfartens bekostnad. Men låt oss övergå till Sverige - vad har man gjort här? När det gäller transporterna skiljer det sig från andra sektorer som påverkar klimatet såtillvida att trenden är ökade växthusgaser, och fossilbränsleberoendet är 95 procent. Ingen annan sektor är i närheten av det fossilbränsleberoendet. 40 procent av klimatpåverkan står transporterna för om man räknar med flyg och sjöfart. Vad ska man göra här? I princip alla talare före mig har talat om miljöbilar och miljöbränslen. Då ska man vara klar över att det som ökar mest är utrikesflyg och lastbilstransporter. När det var rödgrönt styre hade vi ett mål som innebar att transportsektorns samlade klimatpåverkan senast 2010 skulle vara nere i 1990 års nivå. Nu är det förändrat. Regeringen har tagit detta övergripande mål för hela transportsektorn och ändrat det till att enbart handla om personbilar - som om flyget, lastbilarna och sjöfarten inte hade någon betydelse för klimatet. Det heter att personbilarna ska vara fossilbränsleoberoende senast 2030. Men vad innebär "fossilbränsleoberoende"? Jag har ställt den frågan till Andreas Carlgren för att vara säker på att jag har förstått rät. Det handlar om att bilen ska kunna gå på ett annat bränsle, men det innebär inte att den faktiskt gör det. Väldigt många bilar är redan i dag fossilbränsleoberoende. Det intressanta är ju att de faktiskt tankar rätt, inte att de skulle kunna göra det. Det är en oerhörd nedtrappning när det gäller målsättningen för transporterna. Målsättningar i all ära, jag tror att folk i allmänhet bryr sig mer om åtgärder än om målsättningar. Det är där man når fram, om man känner att det sker något som innebär att man kan gå framåt i sin vardag när det gäller klimatmässigt beteende. Låt oss återgå till frågan vad man gör nu. I regeringsförklaringen sade regeringen att ekonomiska styrmedel var det effektivaste för att nå klimatmålen. Det första man gjorde var att ta bort den flygskatt som det rödgröna gänget hade beslutat om att införa. Det var det första man gjorde. Det andra man gjorde var att man beslutade att trängselskatten ska gå till investeringar i vägar i stället för i kollektivtrafik - en mycket intressant och ologisk användning av ekonomiska styrmedel. Sedan var det kilometerskatten som man, trots att Klimatberedningen fann att den var nödvändig för att klimatomställa godstransporterna, valde att inte gå fram med. Man föreslog i stället ecodriving för lastbilschaufförer som alternativ till kilometerskatt. Gissa om det går att räkna hem i kronor, ören eller ton! Investeringar är också ett ekonomiskt styrmedel som är av intresse. Även om det fanns mer som vi kunde ha gjort under de åtta år som vi gjorde rödgröna budgetar flyttade vi fokus från vägutbyggnad till spårutbyggnad. När jag var ny i riksdagen satsade man 2 kronor på väg för varje krona som satsades på järnväg. I den sista infrastrukturproposition vi lade fram var det omvända förhållanden. Den här regeringen har dock vridit klockan tillbaka, och i december i fjol beslutade regeringen att minst 50 procent av alla nya infrastrukturanslag ska gå till vägar. Det är detta människor ser i sin vardag. Om man vill byta ut några av sina bilresor till jobbet mot resor med kollektivtrafik, finns det då mer kapacitet i kollektivtrafiken? Vad händer med alla järnvägsinvesteringar landet över som behövs för att människor i sin vardag ska kunna bete sig klimatriktigt? Jo, man har i stället valt att fokusera på projektet Förbifart Stockholm för mellan 25 och 30 miljarder kronor. Att vidga kapaciteten för de transporter som har störst problem med klimatet är det man gör i stället för att vidga kapaciteten för de transportslag som vi behöver för att såväl människor som näringsliv ska kunna ställa om för att leva ett klimatvettigt liv. Det är många reservationer som vi tillsammans har, och vi ska för tids vinnande inte yrka bifall till dem alla, men reservationerna 10 och 27 visar att det rödgröna laget har bra mycket större möjligheter att ge såväl näringslivet som privatpersoner möjlighet att leva klimatriktigt i sin vardag, och det borde också vara tonvikten när Sverige övertar ordförandeskapet i EU den 1 juli i år. I detta anförande instämde Per Bolund, Tina Ehn och Jan Lindholm (alla mp).

Beslut, Genomförd

Beslut: 2009-06-16
Förslagspunkter: 88, Acklamationer: 83, Voteringar: 5

Protokoll med beslut

Riksdagsskrivelse

Förslagspunkter och beslut i kammaren

  1. Klimatpolitikens inriktning m.m.

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2007/08:MJ440 yrkande 5, 2007/08:MJ463 yrkande 4 och 2008/09:MJ328.
  2. Utsläpp i olika sektorer

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2007/08:MJ449 yrkande 4 och 2007/08:MJ467 yrkandena 2 och 3.
    • Reservation 1 (s, v, mp)
  3. Narkosgaser

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2008/09:MJ234 yrkandena 1 och 2.
    • Reservation 2 (s, v, mp)
  4. Kontroll av utsläpp

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2007/08:MJ467 yrkande 1.
  5. Resurser för klimatåtgärder

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2008/09:MJ18 yrkande 8.
    • Reservation 3 (v)
  6. Mål till 2020

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen godkänner vad regeringen förordar om mål för den svenska klimatpolitiken till 2020.
    Därmed bifaller riksdagen proposition 2008/09:162 punkt 1 och avslår motionerna 2007/08:MJ300 yrkandena 1-3, 2007/08:MJ449 yrkande 2, 2007/08:MJ463 yrkande 3 och 2008/09:MJ17 yrkande 1.
    • Reservation 4 (s, v, mp)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 4 (s, v, mp)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    s0112018
    m860011
    c26003
    fp24004
    kd18006
    v01903
    mp01900
    Totalt154150045
    Ledamöternas röster
  7. Vision till 2050

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2007/08:MJ449 yrkande 3, 2007/08:MJ463 yrkandena 1 och 2, 2008/09:U322 yrkande 10 och 2008/09:MJ17 yrkande 3.
    • Reservation 5 (s, v, mp)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 5 (s, v, mp)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    s0113017
    m870010
    c26003
    fp25003
    kd18006
    v01903
    mp01900
    Totalt156151042
    Ledamöternas röster
  8. Miljökvalitetsmålet Begränsad klimatpåverkan

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen godkänner vad regeringen förordar om Miljökvalitetsmålet Begränsad klimatpåverkan.
    Därmed bifaller riksdagen proposition 2008/09:162 punkt 2 och avslår motion 2007/08:MJ449 yrkande 1.
  9. Anpassning av miljökvalitetsmål

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2008/09:Fö289 yrkandena 15 och 42.
  10. Åtgärder och styrmedel

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2008/09:MJ17 yrkande 11 och 2008/09:MJ208.
    • Reservation 6 (s, v, mp)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 6 (s, v, mp)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    s0112018
    m860011
    c26003
    fp25003
    kd18006
    v01903
    mp01810
    Totalt155149144
    Ledamöternas röster
  11. Drivmedelsskatter m.m.

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2008/09:MJ18 yrkandena 9, 16 och 18, de båda senare i denna del, 2008/09:MJ19 yrkande 14 och 2008/09:N378.
    • Reservation 7 (mp)
  12. Återföring av koldioxidskatt

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2008/09:MJ17 yrkande 27.
    • Reservation 8 (s, v, mp)
  13. Koldioxidskatt i den handlande sektorn

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2007/08:MJ300 yrkande 4 och 2008/09:MJ18 yrkande 4.
  14. Fordonsskatt för personbilar

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2008/09:MJ18 yrkande 16 i denna del.
  15. Miljöbilar

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2008/09:MJ16 yrkande 2 och 2008/09:MJ17 yrkande 15.
    • Reservation 9 (s, v, mp)
  16. Fordonsskatt för bussar och lastbilar

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2008/09:MJ18 yrkande 15 i denna del och 2008/09:MJ19 yrkande 22.
  17. Kilometerskatt

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2008/09:MJ17 yrkande 17 och 2008/09:MJ19 yrkande 13.
    • Reservation 10 (s, v, mp)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 10 (s, v, mp)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    s0112018
    m870010
    c26003
    fp25003
    kd18006
    v01903
    mp01900
    Totalt156150043
    Ledamöternas röster
  18. Trängselavgifter

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2008/09:MJ18 yrkande 16 i denna del och 2008/09:MJ19 yrkande 17.
    • Reservation 11 (s, v, mp)
  19. Avfallsförbränningsskatt

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2008/09:MJ17 yrkande 13.
    • Reservation 12 (s, v, mp)
  20. Skatter för miljöinriktad väg- och kollektivtrafik

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2008/09:MJ18 yrkandena 15 och 16, båda i denna del.
    • Reservation 13 (v)
  21. Avståndsbaserat reseavdrag

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2008/09:MJ18 yrkande 15 i denna del och 2008/09:MJ19 yrkande 21.
    • Reservation 14 (v, mp)
  22. Skattefrihet för yrkesfisket

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2008/09:MJ18 yrkande 12.
    • Reservation 15 (s, v, mp)
  23. Bilaterala avtal för skatteåtgärder

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2008/09:MJ18 yrkande 11.
    • Reservation 16 (v)
  24. Båtskatt

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2008/09:MJ18 yrkande 18 i denna del.
    • Reservation 17 (v, mp)
  25. Flygets beskattning och utsläpp

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2008/09:MJ18 yrkande 19 i denna del och 2008/09:MJ19 yrkande 18.
    • Reservation 18 (v, mp)
  26. Vägtrafik m.m.

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2008/09:MJ18 yrkande 16 i denna del.
  27. Tankställen för biogas

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2008/09:MJ19 yrkande 11.
    • Reservation 19 (s, v, mp)
  28. Utsläppskrav för nya bilar

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2008/09:T8 yrkandena 17 och 18, 2008/09:MJ237 och 2008/09:MJ459 yrkande 12.
  29. Hållbarhetskriterier för biodrivmedel m.m.

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2008/09:MJ266 och 2008/09:MJ459 yrkandena 13-16.
    • Reservation 20 (s, v, mp)
  30. Drivmedelscertifikat

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2008/09:MJ16 yrkande 5, 2008/09:MJ18 yrkande 16 i denna del och 2008/09:N430 yrkande 6.
    • Reservation 21 (s, v)
  31. Satsningar på biogas

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2008/09:N440 yrkandena 8, 9, 13 och 17.
  32. Efterkonverteringsstöd m.m.

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2008/09:MJ16 yrkandena 3 och 4, 2008/09:MJ17 yrkande 16 och 2008/09:MJ18 yrkande 16 i denna del.
    • Reservation 22 (s, v, mp)
  33. Strategiska hamnar m.m.

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2008/09:MJ17 yrkandena 21 och 22 samt 2008/09:MJ18 yrkande 18 i denna del.
    • Reservation 23 (s, v, mp)
  34. Sjöfartens utsläpp av kväveoxider m.m.

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2008/09:MJ18 yrkande 18 i denna del.
  35. Miljökrav för sjöfartsstöd

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2008/09:MJ19 yrkande 23.
    • Reservation 24 (mp)
  36. Luftfartens utsläpp i framtida klimatregim m.m.

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2007/08:T412 yrkande 1, 2008/09:MJ15 yrkande 3, 2008/09:MJ18 yrkande 19 i denna del och 2008/09:MJ459 yrkande 19.
    • Reservation 25 (s, v, mp)
  37. Miljöinriktad flygtrafik

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2008/09:MJ18 yrkande 19 i denna del.
  38. Subventioner till flygplatser m.m.

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2008/09:MJ19 yrkande 19.
    • Reservation 26 (v, mp)
  39. Framtida transportinfrastruktur

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2008/09:MJ16 yrkande 1, 2008/09:MJ17 yrkande 14, 2008/09:MJ18 yrkandena 14 och 15 i denna del och 2008/09:MJ19 yrkandena 7-9.
    • Reservation 27 (s, v, mp)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 27 (s, v, mp)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    s0112018
    m870010
    c26003
    fp25003
    kd18006
    v01903
    mp01900
    Totalt156150043
    Ledamöternas röster
  40. Spårtrafik m.m.

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2008/09:MJ19 yrkande 10.
    • Reservation 28 (mp)
  41. SJ:s roll

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2008/09:MJ19 yrkande 15.
    • Reservation 29 (mp)
  42. Nya motorvägar

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2008/09:MJ19 yrkande 16.
    • Reservation 30 (mp)
  43. Planering av infrastruktur m.m.

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2008/09:MJ17 yrkandena 18-20.
    • Reservation 31 (s, v, mp)
  44. Miljöinriktad samhällsplanering m.m.

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2008/09:MJ18 yrkande 20 i denna del.
  45. Externa köpcentrum m.m.

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2008/09:MJ18 yrkande 20 i denna del och 2008/09:MJ19 yrkande 20.
    • Reservation 32 (v, mp)
  46. Samordning med EU:s transportinfrastruktur m.m.

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2008/09:MJ18 yrkande 5.
    • Reservation 33 (v, mp)
  47. Cykeltrafik

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2008/09:MJ18 yrkande 17.
  48. Klimatgranskning av jordbruksstöd

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2008/09:MJ19 yrkande 26.
    • Reservation 34 (s, v, mp)
  49. Biogasproduktion i jordbruket

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2008/09:MJ17 yrkande 28 och 2008/09:MJ19 yrkandena 12 och 24.
    • Reservation 35 (s, v, mp)
  50. Livsmedelskedjans klimatpåverkan

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2008/09:MJ17 yrkandena 24-26.
    • Reservation 36 (s, v, mp)
  51. Animalieproduktionens klimatpåverkan

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2008/09:U322 yrkande 12, 2008/09:MJ18 yrkandena 6 och 7 samt 2008/09:MJ459 yrkande 4.
    • Reservation 37 (v, mp)
  52. Skogsbrukets klimatpåverkan

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2007/08:MJ325, 2008/09:MJ412, 2008/09:MJ464 och 2008/09:MJ466.
    • Reservation 38 (s)
  53. EU:s naturvårdspolitik

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2008/09:Fö289 yrkande 64.
  54. Torv som biobränsle

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2007/08:MJ295, 2007/08:MJ351 och 2008/09:MJ254.
  55. Lokalt och regionalt klimatarbete

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2007/08:MJ449 yrkande 12, 2008/09:Fö289 yrkande 35 och 2008/09:MJ17 yrkande 12.
    • Reservation 39 (s, v, mp)
  56. Miljöanpassad offentlig upphandling

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2008/09:MJ18 yrkande 10.
  57. Bred klimatforskning

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2008/09:MJ456.
  58. Forskning om jordbruk och livsmedel

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2008/09:MJ19 yrkande 25 och 2008/09:MJ459 yrkande 5.
    • Reservation 40 (s, v, mp)
  59. Samordning av klimatforskning

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2008/09:MJ18 yrkande 13.
  60. IT och klimat

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2008/09:MJ18 yrkande 21.
  61. Klimattullar

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2007/08:MJ449 yrkande 8 och 2007/08:MJ454 yrkandena 1 och 2.
  62. Utsläppsminskningar i andra länder

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2007/08:MJ449 yrkande 5 och 2008/09:MJ17 yrkandena 2 och 6.
    • Reservation 41 (s, v, mp)
  63. Utsläpp i utvecklingsländer

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2008/09:MJ19 yrkande 1.
    • Reservation 42 (v, mp)
  64. EU:s klimatpolitik

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2008/09:MJ17 yrkandena 9 och 10.
    • Reservation 43 (s, v, mp)
  65. EU:s utsläppsmål

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2008/09:MJ18 yrkande 3, 2008/09:MJ459 yrkandena 1 och 25 samt 2008/09:MJ486 yrkande 3.
  66. EU:s budget för klimatmål

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2008/09:MJ18 yrkande 2.
    • Reservation 44 (v)
  67. Handel med utsläppsrätter

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2007/08:MJ449 yrkande 17, 2008/09:MJ16 yrkande 6 och 2008/09:MJ459 yrkandena 21-23.
    • Reservation 45 (s, v, mp)
  68. Utsläppsrätter i transportsektorn

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2007/08:T412 yrkande 3, 2007/08:MJ412 yrkande 2, 2008/09:Sk352 yrkande 8 och 2008/09:MJ459 yrkande 20.
    • Reservation 46 (s, v, mp)
  69. Flexibla mekanismer, CDM m.m.

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2007/08:MJ463 yrkande 10, 2008/09:MJ19 yrkande 4, 2008/09:MJ459 yrkande 28 och 2008/09:MJ486 yrkandena 2 och 4.
  70. Myndighetsansvar för klimatanpassning

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2008/09:Fö289 yrkande 34, 2008/09:MJ17 yrkande 29 och 2008/09:MJ19 yrkande 28.
    • Reservation 47 (s, v, mp)
  71. Finansiering av klimatanpassning

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2008/09:MJ17 yrkandena 30 och 35.
    • Reservation 48 (s, v, mp)
  72. Anslag för skydd mot naturolyckor

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2008/09:Fö289 yrkande 6 och 2008/09:MJ19 yrkande 29.
    • Reservation 49 (mp)
  73. Kunskapsförsörjning

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2008/09:Fö289 yrkandena 36 och 55-57.
  74. Kunskapsunderlag i hälsofrågor

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2008/09:MJ17 yrkande 40.
    • Reservation 50 (s, v, mp)
  75. Miljöanalys

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2008/09:MJ17 yrkande 31 och 2008/09:MJ19 yrkande 31.
    • Reservation 51 (s, v, mp)
  76. Anpassning inom skogsbruket

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2008/09:Fö289 yrkande 14 och 2008/09:MJ17 yrkande 41.
    • Reservation 52 (s, v, mp)
  77. Ekosystemens resiliens

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2008/09:MJ19 yrkande 27.
    • Reservation 53 (mp)
  78. Ändringar i plan- och bygglagen

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2008/09:MJ17 yrkandena 33, 34, 36 och 39 samt 2008/09:MJ19 yrkandena 32 och 33.
    • Reservation 54 (s, v, mp)
  79. Förebyggande åtgärder mot översvämning

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2008/09:Fö289 yrkandena 8 och 24, 2008/09:MJ11 yrkande 35, 2008/09:MJ17 yrkande 32, 2008/09:MJ18 yrkande 18 i denna del och 2008/09:MJ19 yrkande 30.
    • Reservation 55 (s, v, mp)
  80. Omprövning av vattendomar

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2008/09:MJ17 yrkande 37 och 2008/09:MJ19 yrkande 34.
    • Reservation 56 (s, v, mp)
  81. Markens infiltration

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2008/09:Fö289 yrkandena 13 och 16 samt 2008/09:MJ17 yrkande 38.
    • Reservation 57 (s, v, mp)
  82. Utgångspunkter för Sveriges agerande i de internationella förhandlingarna

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2007/08:MJ463 yrkande 5 och 2008/09:MJ17 yrkandena 4, 5 och 7.
    • Reservation 58 (s, v, mp)
  83. Utsläppsfördelning mellan människor

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2007/08:MJ449 yrkande 6 och 2007/08:MJ463 yrkande 6.
  84. Utvinning av fossila bränslen i vissa områden

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2008/09:MJ13 yrkande 33 och 2008/09:MJ19 yrkande 3.
    • Reservation 59 (v, mp)
  85. Förbud mot prospektering efter fossila bränslen

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2008/09:MJ19 yrkande 2.
    • Reservation 60 (mp)
  86. Klimatbistånd

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2008/09:MJ18 yrkande 1 och 2008/09:MJ19 yrkande 5.
    • Reservation 61 (v, mp)
  87. Kanalisering av klimatstöd

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2008/09:MJ19 yrkande 6.
    • Reservation 62 (mp)
  88. Avskogningen i utvecklingsländer

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2008/09:MJ17 yrkande 8.
    • Reservation 63 (s, v, mp)