Riktlinjer för ett nytt tillståndssystem för import, export, tillverkning och partihandel med alkoholdrycker, m.m.
Betänkande 1993/94:SoU22
Socialutskottets betänkande
1993/94:SOU22
Riktlinjer för ett nytt tillståndssystem för import, export, tillverkning och partihandel med alkoholdrycker, m.m.
Innehåll
1993/94
SoU22
Sammanfattning
I betänkandet behandlas regeringens proposition 1993/94:136 och 13 motionsyrkanden som väckts med anledning av förslaget. I betänkandet behandlas också ett femtiotal motionsyrkanden från den allmänna motionstiden 1994. Utskottet tillstyrker förslagen i propositionen och avstyrker motionerna. En meningsyttring har avgivits av Vänsterpartiets suppleant i utskottet.
Propositionen
I propositionen föreslår regeringen (Socialdepartementet) att riksdagen
1. godkänner de föreslagna riktlinjerna för ett nytt tillståndssystem som skall ersätta import-, export-, tillverknings- och partihandelsmonopolen inom alkoholhanteringen (avsnitt 6), 2. godkänner de föreslagna riktlinjerna för inrättande av en ny myndighet inom alkoholområdet (avsnitt 6), 3. godkänner de föreslagna riktlinjerna för finansiering av verksamheten vid den nya myndigheten (avsnitt 7).
Motionerna
Motioner väckta med anledning av propositionen
1993/94:So40 av Wiggo Komstedt (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att avgränsa detaljhandelsmonopolets verksamhet.
1993/94:So41 av Knut Billing och Inger René (m) vari yrkas att riksdagen beslutar att avskaffa de nuvarande import-, export-, tillverknings- och partihandelsmonopolen när det gäller spritdrycker, vin och starköl fr.o.m. den 1 maj 1994.
1993/94:So42 av Anita Johansson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av att ge en tydlig struktur för den nya konkurrensutsatta marknaden för alkoholdrycker samt att avgränsa detaljhandelsmonopolets verksamhet till att enbart avse den alkoholpolitiskt betingade kärnverksamheten.
1993/94:So43 av Berndt Ekholm m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen avslår proposition 1993/94:136 om upphävande av Vin & Sprit AB:s monopol,
2. att riksdagen, vid avslag på yrkande 1, beslutar att Systembolaget AB får överta Vin & Sprit AB:s monopol på all partihandel med och import av vin, spritdrycker och utländskt tillverkat starköl,
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag som syftar till att Systembolaget AB återfår monopol på partihandel med svensktillverkat starköl.
1993/94:So44 av Karin Israelsson m.fl. (c, s, fp, kds, v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att frågor om distribution av alkoholdryckerna mellanöl, starköl, vin och starksprit skall handläggas av Systembolaget,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att handläggningen av frågorna om tillståndsgivning för teknisk sprit och andra alkoholhaltiga produkter sker hos den nya tillståndsmyndigheten,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att befolkningsunderlaget skall vara vägledande för antalet serveringstillstånd inom en kommun,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att åldersgränsen för servering på restauranger och barer skall vara 20 år,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att i avgifternas storlek medräknas kostnaden för sociala konsekvenser av alkoholhanteringen,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om den nya myndighetens kompetens,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om statlig ägarmajoritet i Vin & Sprit AB och att Vin & Sprit AB åläggs hälsopolitiska direktiv vid all marknadsföring och försäljning.
Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1994
1993/94:So201 av Knut Billing m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen beslutar upphäva Systembolagets monopol på detaljförsäljning av alkohol i enlighet med vad som anförts i motionen.
1993/94:So202 av Birgitta Wistrand (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att medge vinauktioner.
1993/94:So206 av Kurt Ove Johansson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en sänkning av åldern för inköp av alkoholhaltiga drycker från 20 år till 18 år.
1993/94:So207 av Kjell Eldensjö (kds) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om höjning av åldersgränsen till 20 år för att bli serverad starköl, vin och sprit på restauranger och andra näringsställen.
1993/94:So209 av Widar Andersson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om höjning av åldersgränsen vid inköp av alkohol i butik.
1993/94:So213 av Birgit Henriksson och Maud Ekendahl (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om information i syfte att förebygga fosterskador till följd av missbruk.
1993/94:So218 av Harald Bergström m.fl. (kds, s, fp, c, v) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en översyn av lagen om alkoholreklam med direktiv att skärpa både lagregler och straffsatser.
1993/94:So228 av Göran Magnusson m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om sambandet mellan totalkonsumtionen av alkohol och skador,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder mot hembränning,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om sambandet mellan våld och alkohol,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att förändringar av alkoholpolitiken måste göras varsamt.
1993/94:So231 av Rune Thorén och Tage Påhlsson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att åldersgränsen för utskänkning och utminutering skall vara densamma, dvs. 20 år.
1993/94:So234 av Martin Nilsson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder mot diskriminering i nöjeslivet.
1993/94:So238 av Gudrun Norberg m.fl. (fp) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär att den framlägger förslag om höjd åldersgräns till 20 år för inköp av alkohol på restaurang,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om langning,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stöd till förebyggande arbete, särskilt i alkoholfria ungdomsorganisationer,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utskänkningstillstånd och öltält,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om statsmakternas attityd till alkohol och alkoholpolitiken som helhet.
1993/94:So247 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär att Alkoholpolitiska kommissionen får tilläggsdirektiv om att utarbeta en beredskapsplan för ett eventuellt inträde i EU,
2. att riksdagen hos regeringen begär att en delegation inrättas för att följa utvecklingen på alkoholområdet i samband med ett eventuellt inträde i EU,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att tillsynen av serveringstillstånden för alkohol finns kvar på regional nivå,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att tillståndsgivningen för servering av alkohol finns kvar på regional nivå,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att sanktionerna för brott mot serveringsbestämmelserna även fortsättningsvis skall ligga på en regional nivå,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bibehållandet av den kommunala vetorätten vid etablering av serveringsställen för alkohol,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bibehållandet av nuvarande regler för försäljning av öl klass II,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att införa regler om minibarer,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av inköpsregistrering vid inköp av alkohol,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Systembolagets ansvar för information kring alkohol,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bättre lagefterlevnad när det gäller lagen om handel med drycker (LHD),
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en satsning på att bygga upp alkoholfria fritidsmiljöer i kommunerna,
19. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lag som förbjuder bryggerinäringen att idka partihandel med öl enligt vad i motionen anförts om symbiosen mellan bryggeri- och restaurangnäringen,
20. att riksdagen hos regeringen begär ett förslag till att avgiftsbelägga teknisk sprit enligt vad i motionen anförts om 72 miljoner kronor till förebyggande och vårdande insatser.
1993/94:So252 av Pehr Löfgreen (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag om avskaffande av Systembolagets försäljningsmonopol på vin och öl.
1993/94:So258 av Eva Zetterberg m.fl. (v, s, kds) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att en kartläggning angående alkoholskadade barn bör företas,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av information kring alkohol och graviditet,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av stöd till alkoholmissbrukande gravida kvinnor.
1993/94:So272 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar upphäva förbudet att sälja vin och starköl i vanliga livsmedelsbutiker m.fl. försäljningsställen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att en massiv utbildnings- och upplysningskampanj om alkoholens skador och kostnader för samhället bör startas i skolor och media,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om minibryggerier,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att godkänt restaurangkök inte skall vara en förutsättning för tillstånd till alkoholservering,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att tillåta etablering av rena drinkbarer,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att det inte skall finnas någon begränsning i fråga om alkoholservering på teatrar,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fri etablering av minibarer på hotell,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att lokalprövningsregeln måste begränsas,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att det inte får förekomma några begränsningar i fråga om serveringstider,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om friare servering av öl klass II,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att reglerna för tillfällig servering till allmänheten inte får stramas upp,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om rätten till inköp av starköl från bryggeri,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ta bort regeln om prövotider,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ett serveringstillstånd i princip skall gälla alla dryckesslag utan begränsning,
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att inte någon ytterligare inskränkning av restaurangernas annonsering får göras,
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om prisreglering genom prisrelationer,
20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om friare Happy Hours,
21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att inte något lagkrav på alkoholfria dryckesalternativ bör finnas,
22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att administrativa ingripanden bör skötas av kommunerna och inte av länsstyrelserna.
Utskottet
Bakgrund
Grunddragen i den svenska alkoholpolitiken
Målet för den svenska alkoholpolitiken är att minska den totala alkoholkonsumtionen och därmed alkoholskadorna. Detta slogs fast av riksdagen redan år 1977 (prop. 1976/77:108, SkU40, rskr. 231). I samband härmed antogs också de lagregler som fortfarande i huvudsak styr alkoholhanteringen. Riksdagen har därefter vid flera olika tillfällen uttalat sitt stöd för en fortsatt aktiv svensk alkoholpolitik, bl.a. i betänkandena 1990/91:SoU23, 1990/91:SoU4y och 1991/92:SoU15. I dessa betänkanden har riksdagen också uttalat att det europeiska integrationsarbetet från svensk sida inte får bedrivas så att en effektiv svensk alkoholpolitik försvåras.
Sverige har också ställt sig bakom Världshälsoorganisationens (WHO) hälsostrategi för Europa, i vilken bl.a. ingår att minska alkoholkonsumtionen med minst 25 % under perioden 1980--2000.
Sveriges viktigaste medel för att begränsa tillgängligheten är alkoholmonopolen och prispolitiken. Den svenska alkoholpolitiken kompletterar dessa åtgärder med bl.a. följande: begränsning av den privata införseln restriktiva regler för serveringstillstånd till restauranger åldersgränser vid försäljning av alkoholdrycker allmän hälsoupplysning, information om alkoholens skadeverkningar och förebyggande verksamhet inom socialtjänst, hälso- och sjukvård m.m.
Alkoholmonopolen skall utgöra en garant för att marknadsföring och försäljning av alkoholdrycker till allmänheten sker återhållsamt och att lagar och bestämmelser på alkoholområdet efterlevs. Det huvudsakliga motivet till alkoholmonopolen är desintresseringsprincipen, dvs. begränsningen av det privata vinstintresset i syfte att hålla nere alkoholkonsumtionen. Ingen skall genom en aktiv marknadsföring tillåtas tjäna pengar på andras beroende. Social hänsyn skall vara vägledande i marknadsföring och försäljning av alkoholdrycker -- inte minst som ett skydd för ungdomar. Förbud mot att överlåta alkoholdrycker till ungdomar, åldersgränserna för inköp av alkoholdrycker liksom för servering av alkoholdrycker på restauranger är exempel på åtgärder som vidtagits för att skydda ungdomar.
Den svenska alkoholpolitiken syftar också till att åstadkomma en övergång från starkare till svagare alkoholdrycker. Denna politik har till stor del varit framgångsrik. Spritdryckernas andel av den totala alkoholförsäljningen har sedan 1970-talet minskat med över 20 procentenheter medan vin- och ölförsäljningens andel har ökat med ca 10 procentenheter vardera.
Utredningar på alkoholområdet
Mot bakgrund av bl.a. den integrationsprocess som pågår med övriga Europa beslutade regeringen i december 1991 att tillsätta en parlamentarisk alkoholpolitisk kommission (dir. 1991:124) vars främsta uppgift är att formulera en strategi för att nå målet att minska den totala alkoholkonsumtionen och att begränsa alkoholens skadeverkningar. I den mån kommissionen finner att delar av det svenska regelsystemet inom detta område kan förenklas eller helt utmönstras för att de inte längre fyller någon alkoholpolitisk funktion eller behöver förändras med hänsyn till EG:s regelverk, bör kommissionen lägga fram förslag till sådan reviderad lagstiftning. Kommissionen skall enligt direktiven utreda hur de alkoholpolitiska målen kan uppfyllas även inom ramen för ett medlemskap i EG.
I april 1993 presenterade Alkoholpolitiska kommissionen delbetänkandet Serveringsbestämmelser (SOU 1993:50). I betänkandet lämnas förslag till förändringar av bl.a. reglerna för serveringstillstånd enligt lagen (1977:293) om handel med drycker (LHD). Kommissionens förslag har remissbehandlats och bereds för närvarande inom Socialdepartementet. Kommissionen väntas avsluta sitt arbete före utgången av mars månad 1994.
Regeringen har även tillkallat en särskild utredare för att göra en analys av förutsättningarna för och konsekvenserna av att tillståndsgivningen enligt LHD förs över från länsstyrelserna till kommunerna. Utredningen, som antagit namnet LHD/LVM-utredningen, har i betänkandet Kommunernas roll på alkoholområdet (SOU 1993:31) bl.a. föreslagit att länsstyrelsernas LHD-hantering överförs till kommunerna.
Propositionen i huvuddrag
I propositionen föreslås riktlinjer för ett nytt system för tillstånd, kontroll och tillsyn inom alkoholområdet. Det nya systemet innebär att de nuvarande import-, export-, tillverknings- och partihandelsmonopolen avskaffas när det gäller spritdrycker, vin och starköl. Dessa ersätts av ett alkoholpolitiskt motiverat tillståndssystem. Vidare föreslås att en ny myndighet för tillståndsgivning, kontroll och tillsyn inrättas. Regeringen har för avsikt att under hösten 1994 återkomma till riksdagen med de lagförslag som behövs för införande av det nya tillståndssystemet och inrättandet av den nya myndigheten.
Regeringen har även för avsikt att till hösten förelägga riksdagen en proposition med anledning av betänkandena från Alkoholpolitiska kommissionen och LHD/LVM-utredningen.
Riktlinjer för ett nytt system för tillstånd, kontroll och tillsyn inom alkoholområdet
Nuvarande ordning
Försäljningen och tillverkningen av alkoholdrycker regleras i lagen (1977:293) om handel med drycker (LHD) och i lagen (1977:292) om tillverkning av drycker, m.m. (LTD). Handeln med spritdrycker, vin och starköl är uppdelad på två statliga monopolbolag, Vin & Sprit AB, partihandelsbolaget, och Systembolaget AB, detaljhandelsbolaget.
Vin & Sprit AB har ensamrätt till import av spritdrycker, vin och starköl, export av spritdrycker och utländskt vin samt tillverkning av spritdrycker. Vidare har Vin & Sprit AB ensamrätt till partihandel med spritdrycker, vin och utländskt starköl (med undantag för Systembolagets försäljning till restauranger).
Systembolaget AB sköter all detaljhandel med spritdrycker, vin och starköl. Systembolaget har i dag ca 370 butiker spridda i hela landet. Till detta kommer ca 550 utlämningsställen, dvs. butiker på landsbygden där beställning av varor ur Systembolagets sortiment kan ske utan extra kostnad för beställaren. Vidare har Systembolaget partihandelsmonopol gentemot serveringsställen. Ett undantag från partihandelsmonopolet är att svenska bryggerier, som har tillstånd att tillverka starköl, får sälja sådant öl för export, till partihandelsbolaget, till detaljhandelsbolaget, till annan tillverkare samt till den som har rätt att servera starköl.
Socialstyrelsen är tillstånds- och tillsynsmyndighet för ärenden enligt LTD. I uppgiften att utöva tillsyn över lagens tillämpning ingår inspektionsbesök hos tillståndgivare och granskning av försäljningsrapporter. Om skäl finns kan Socialstyrelsen återkalla tillstånd eller meddela tillståndshavare varning. Socialstyrelsens beslut i tillståndsärenden kan överklagas hos regeringen.
Socialstyrelsen utövar även den centrala tillsynen över efterlevnaden av LHD. Länsstyrelsen, socialnämnder och polismyndigheter skall övervaka efterlevnaden av lagens bestämmelser på regional och lokal nivå.
Propositionen
I propositionen föreslår regeringen att ett nytt system för tillstånd, kontroll och tillsyn inom alkoholområdet skall införas. Detta innebär att de nuvarande import-, export-, tillverknings- och partihandelsmonopolen avskaffas och ersätts med ett alkoholmotiverat tillståndssystem.
Som skäl för förslagen anförs bl.a. följande. Det övergripande målet att minska den totala alkoholkonsumtionen i Sverige ligger fast. EES-avtalet som trätt i kraft den 1 januari 1994 innebär att det inte får finnas statliga handelsmonopol som är diskriminerande. I första hand berör detta monopol som hindrar varors fria rörlighet mellan länder i det europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Inom ramen för medlemskapsförhandlingarna mellan Sverige och EU har en skriftväxling ägt rum mellan EG- kommissionen och den svenska regeringen. Kommissionen har i skriftväxlingen erinrat om import-, export-, tillverknings- och partihandelsmonopolens oförenlighet med EG:s bestämmelser om monopol. Kommissionen utgår från att Sverige kommer att avskaffa dessa. Mot denna bakgrund kan, enligt regeringens mening, Alkoholpolitiska kommissionens slutbetänkande på detta område inte avvaktas. Vidare har regeringen erfarit att de förslag som läggs fram i propositionen är väl förenliga med de överväganden och förslag som Alkoholpolitiska kommissionen inom kort avser att redovisa.
Beträffande kriterierna för tillstånd för import, export, tillverkning och partihandel sägs följande i propositionen. I enlighet med vad som har kommit till uttryck i regeringens skriftväxling med EG-kommissionen skall tillståndsprövning inom alkoholområdet baseras på objektiva, tydliga och i lag, förordning eller föreskrifter fastställda kriterier. Om dessa krav uppfylls står det Sverige fritt att utforma och införa de kriterier som krävs för att uppnå de alkoholpolitiska målen. Det nya tillståndssystemet skall både tillgodose Sveriges alkoholpolitiska krav och överensstämma med EES-avtalets krav på icke-diskriminering och objektivitet. En likartad behandling av tillståndssökande måste eftersträvas. Ekonomisk skötsamhet, god vandel och god kännedom om de regler som gäller för svensk alkoholhantering bör vara grundläggande kriterier för att få tillstånd.
I det nya tillståndssystemet, som föreslås för all yrkesmässig import, export, partihandel och tillverkning av alkoholdrycker, är det enligt regeringens bedömning lämpligt att även starkölet inordnas. De aktörer som uppfyller de uppställda kriterierna skall kunna få tillstånd. Enligt propositionen kan Systembolaget dock ej få import-, export- eller tillverkningstillstånd. För att garantera detaljhandelsmonopolets opartiskhet får inga länkar finnas mellan detaljhandelsmonopolet och egen tillverkning, import och export. Systembolagets verksamhet skall även framdeles koncentreras till den alkoholpolitiskt betingade kärnverksamheten, dvs. försäljning över disk. Bolaget bör dock inte förhindras att söka tillstånd att bedriva viss partihandel genom att sälja varor vidare till restauranger.
I och med att ett nytt tillståndssystem införs bör enligt regeringens bedömning Vin & Sprit AB (V&S) fråntas sina monopol på import, export, tillverkning och partihandel med alkoholdrycker. Det lagstadgade avtalet mellan staten och V&S måste sägas upp eller omförhandlas. V&S blir därefter ett av flera konkurrerande företag på marknaden.
I propositionen föreslås inte någon förändring beträffande Systembolagets detaljhandelsmonopol. Detaljhandelsmonopolet är ur alkoholpolitisk synvinkel klart viktigast eftersom det bidrar till att begränsa alkoholens tillgänglighet, sägs det i propositionen.
I propositionen återfinns som tidigare nämnts en redogörelse för den skriftväxling som ägt rum mellan EG-kommissionen och regeringen. Vad gäller det svenska detaljhandelsmonopolet, anser EG-kommissionen att alla effekter som är diskriminerande mellan nationella varor importerade från övriga medlemsstater måste avlägsnas. Med reservation för EG-domstolens framtida rättstillämpning och kommissionens roll som väktare av fördraget om europeiska unionen, finner kommissionen med utgångspunkt från existerande tolkning av regelverket inte någon anledning att på eget initiativ vidta åtgärder mot bibehållande av detaljhandelsmonopolet.
I skriftväxlingen sägs vidare att det -- för att säkerställa att detaljhandelsmonopolets verksamhet är förenligt med EG:s regelverk -- är av yttersta vikt att EG-kommissionen blir delaktig i en nära och regelbunden övervakning. Regeringen har i brev till kommissionen ställt sig bakom de principer som redovisas i kommissionens brev.
I propositionen (s. 7 f.) uppges vidare att genom de expertsamtal som förekommit mellan företrädare för regeringen och berörda grenar inom kommissionen har principer identifierats och preciserats för att detaljhandelsmonopolet skall fungera icke-diskriminerande. Samtalen har resulterat i att Konkurrensverket kommer att få i uppdrag av regeringen att särskilt övervaka att detaljhandelsmonopolet inte missbrukar sin dominerande ställning. Konkurrensverket skall enligt propositionen rapportera direkt till EG-kommissionen.
Särskilt om bryggeriernas rätt till partihandel
I regeringens proposition 1991/92:170, bil. IV (bet. 1992/93:EU1) om EES konstaterades att i vissa hänseenden kan ändringar i alkohollagstiftningen behöva genomföras som en anpassning till EG:s regelsystem, bl.a. vad gäller restaurangernas inköp av svenskt resp. utländskt starköl.
Mot denna bakgrund överlämnade regeringen den 3 juni 1993 till riksdagen proposition 1992/93:253 Import och partihandel med starköl. I propositionen lämnades förslag till vissa ändringar av gällande regler med innebörd att utländska tillverkare av starköl skulle ges tillträde till den svenska marknaden på samma villkor som de svenska tillverkarna. Socialutskottet föreslog i bet. 1993/94:SoU9 att riksdagen skulle anta regeringens förslag. Riksdagen beslutade dock att avslå propositionen (rskr. 1993/94:59).
Motionerna
Två motionärer vill att Vin & Sprit AB:s nuvarande monopol avskaffas fr.o.m. första maj innevarande år.
I motion So41 av Knut Billing och Inger René (m) yrkas att riksdagen beslutar att avskaffa nuvarande import-, export-, tillverknings- och partihandelsmonopol när det gäller spritdrycker, vin och starköl från och med den 1 maj 1994. Motionärerna anser att risken för att Sverige skall prickas av EES-avtalets övervakningsmyndighet, ESA, för brott mot avtalet är överhängande om inte avmonopoliseringen träder i kraft före 1995.
I en motion framförs krav på att Vin & Sprit AB:s monopol skall behållas.
I motion So43 av Berndt Ekholm m.fl. (s) yrkas att riksdagen avslår propositionen om upphävande av Vin & Sprit AB:s monopol (yrkande 1). Vid avslag på yrkande 1 hemställs att riksdagen beslutar att Systembolaget AB får överta Vin & Sprit AB:s monopol på all partihandel med och import av vin, spritdrycker och utländskt tillverkat starköl (yrkande 2). Motionärerna är kritiska till att regeringen har rättat sig efter EG-kommissionens uttalanden om avveckling av alkoholmonopolen redan innan de svenska medlemskapsförhandlingarna slutförts. Detta måste enligt motionärerna ses som en eftergift åt marknadskrafterna. Regeringens förslag i den aktuella propositionen föregriper dessutom den kommande folkomröstningen om svenskt EU-medlemskap. Enligt motionärernas uppfattning ger EES-avtalet inte anledning att slopa de svenska import-, export-, partihandels- och tillverkningsmonopolen. Den norska regeringen utgår från att de norska alkoholmonopolen accepteras i EES-avtalet och att de kan behållas även vid ett medlemskap i EU. Motionärerna anser att Sverige bör föra samma politik som Norge. Vin & Sprit AB:s monopol bör behållas. I det fall riksdagen inte bifaller hemställan om att behålla Vin & Sprit AB:s monopol anser motionärerna att Systembolaget bör får monopol på all partihandel och import av starköl, vin och spritdrycker.
I en motion behandlas frågan om hälsopolitiska direktiv till Vin & Sprit AB.
I motion So44 av Karin Israelsson m.fl. (c, s, fp, kds, v) begärs ett tillkännagivande om vad i motionen anförts om statlig ägarmajoritet i Vin & Sprit AB och att bolaget åläggs hälsopolitiska direktiv vid all marknadsföring och försäljning (yrkande 7). Motionärerna anser att V&S bör inordnas i det hälsopolitiska arbetet och att riksdag och regering därför bör ha majoritetsställning i det nya bolaget. I den nya bolagsordningen bör V&S åläggas att beakta de hälsopolitiska effekterna av sin verksamhet vid försäljning av alkoholhaltiga varor såväl inom som utom landet, menar motionärerna.
I flera motioner från den allmänna motionstiden yrkas att Systembolagets detaljhandelsmonopol skall upphöra.
Yrkande om att riksdagen skall besluta att upphäva Systembolagets monopol på detaljförsäljningen av alkohol framförs i motion So201 av Knut Billing m.fl. (m). Motionärerna anser det vara ett avancerat förmynderi att inte kunna handla alkoholhaltiga drycker i vanliga affärer. Systembolagets ensamrätt på försäljning av alkohol skall därför avskaffas och ersättas med licensierade affärer på sätt som i dag sker i t.ex. Storbritannien. Licensieringen bör ske för att få god kontroll och för att hindra minderåriga från att inhandla alkoholhaltiga drycker.
I motion So272 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) framförs krav på att riksdagen skall upphäva förbudet mot att sälja vin och starköl i vanliga livsmedelsaffärer m.fl. försäljningsställen (yrkande 1). Enligt motionärerna är Systembolagets monopol inte anpassat till verkligheten och kommande tider med EU-gemenskap och öppna gränser. Det är dags att en lagändring kommer till stånd så att det blir möjligt att köpa vin och starköl i vanliga livsmedelsaffärer. Monopolets avskaffande bör föregås av en intensiv informationskampanj om alkoholens skadeverkningar och de kostnader som uppkommer genom missbruk.
I motion So252 av Pehr Löfgreen (m) yrkas att riksdagen hos regeringen begär att Systembolagets monopol på detaljförsäljning av vin och öl avskaffas. Motionären anser att svensk alkoholpolitik är otidsenlig och inte har den effekt på alkoholbeteendet som avses. För att undvika en försämring av utbud och kvalitet föreslår motionären att Systembolagets nuvarande utformning behålls. Vidare föreslås att Systembolagets handelsmonopol ersätts av licensierade butiker med rätt att sälja vin och öl, att försäljningen i livsmedelsbutiker sker på samma villkor som i Systembolaget vad gäller öppettider, åldersgränser och allmän ordning samt att Vin & Sprit AB ombildas till en Riksorganisation för de licensierade butikerna och Systembolaget. I en motion behandlas vinauktioner.
I motion So202 av Birgitta Wistrand (m) begärs ett tillkännagivande om vad som anförts om att medge vinauktioner. Motionären pekar på att svenskarnas vinseder har utvecklats dramatiskt under de senaste decennierna. En månggrenad förening av god mat- och vinkultur har fått fasta rötter i Sverige. Det är enligt motionären kränkande att vinkonsumtionen huvudsakligen ses som en hälsofara. Ett sätt att förstärka vinets roll som kulturbärare är att tillåta vinauktioner.
I tre motioner behandlas frågor om omfattningen av Systembolagets monopol.
I motion So44 av Karin Israelsson m.fl. (c, s, fp, kds, v) hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att frågor om distribution av alkoholdryckerna mellanöl, starköl, vin och starksprit skall handläggas av Systembolaget (yrkande 1). Motionärerna föreslår att Systembolaget skall få importmonopol för barer och restauranger. På så sätt kommer all detaljdistribution av alkohol till enskilda konsumenter att handläggas av en myndighet, som har hög kompetens på kvalitetskontroll och information till allmänheten. Eftersom EG-kommissionen sagt sig kunna lita på Systembolaget när det gäller distribution till allmänheten vid direktförsäljning, bör även försäljning till restauranger och barer kunna ske via Systembolaget. I propositionen framhålls också att Systembolaget inte skall hindras i rätten att distribuera varor till restauranger och barer.
I motion So40 av Wiggo Komstedt (m) hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att avgränsa detaljhandelsmonopolets verksamhet. För att i framtiden kunna bibehålla Systembolagets detaljhandelsmonopol anser motionären det vara av yttersta vikt att bolagets verksamhet koncentreras till den alkoholpolitiskt betingade kärnverksamheten, dvs. försäljning över disk. Detta bör enligt motionärerna inte hindra restauranger från att göra inköp i Systembutik till detaljhandelspriser.
Även i motion So42 av Anita Johansson m.fl. (s) begärs ett tillkännagivande om vad som anförts om vikten av att ge en tydlig struktur för den nya konkurrensutsatta marknaden för alkoholdrycker samt att avgränsa detaljhandelsmonopolets verksamhet till att enbart avse den alkoholpolitiskt betingade kärnverksamheten. Att Systembolaget utöver detaljhandelsförsäljningen skall ha möjlighet att bedriva någon annan verksamhet, såsom partihandel gentemot restauranger förefaller enligt motionärerna vara en ologiskhet eller ett skrivfel i propositionen. Motionärerna anser det vara av yttersta vikt att det nya regelverket klart anger gränserna för monopolverksamheten och att denna icke blandas med konkurrensutsatt verksamhet. Detta är inte minst viktigt med hänsyn till möjligheten att långsiktigt behålla Systembolaget som ett alkoholpolitiskt motiverat monopol i ett EES/EU-perspektiv. En sådan strikt struktur hindrar inte mindre restauranger att kunna göra inköp i Systembutik, men då till detaljhandelspriser.
I några motioner behandlas bryggeriernas rätt till partihandel.
I motion So43 av Berndt Ekholm m.fl. (s) yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag som syftar till att Systembolaget AB återfår monopol på partihandel med svensktillverkat starköl (yrkande 3). Motionärerna framhåller att sedan partihandelsmonopolet för inhemskt starköl slopades har bryggerierna gett rabatter och bonus till restaurangerna, som i sin tur sänkt priserna på starköl. Detta har medfört att restaurangernas försäljningsvolym har ökat. Motionärerna framhåller också att starköl blivit den stora ungdomsdrycken. Den fria partihandeln skapar enligt motionärerna även nya former av kriminalitet i själva ölhanteringen.
Även i motion So247 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas en återgång till de regler som gällde före 1977 beträffande starkölsförsäljningen (yrkande 19). Motionärerna menar att bryggeriernas rätt att idka partihandel med starköl har lett till att de i ökad utsträckning har engagerat sig finansiellt i restaurangerna. Detta står enligt motionärerna i strid med en princip i svensk alkoholpolitik om att tillverknings- och serveringsleden skall hållas strängt åtskilda från varandra i fråga om drift och ansvar.
I motion So272 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) begärs ett tillkännagivande om vad som anförts om minibryggerier (yrkande 6). Motionärerna anser att pubar och restauranger bör tillåtas att ha ett eget minibryggeri i direkt anslutning till serveringslokalen, där de kan brygga sitt eget öl.
Tidigare behandling av frågan om Systembolagets detaljhandelsmonopol och bryggeriernas rätt till partihandel
I utskottets betänkande 1991/92:SoU15 återfinns en noggrann redogörelse för regleringen av de svenska alkoholmonopolen och den tidigare behandlingen av dessa frågor. Med anledning av motioner om bl.a detaljhandelsmonopolet uttalade utskottet bl.a att det inte kunde ställa sig bakom de olika förslag om en friare och utvidgad detaljhandel som lades fram i motionerna. En sådan utveckling skulle stå i strid med riksdagens vid upprepade tillfällen uttalade alkoholpolitiska målsättning att få till stånd en varaktig minskning av alkoholkonsumtionen. I betänkandet uttalade utskottet också att alkoholpolitiken självfallet måste anpassas till en föränderlig verklighet. Inte minst den svenska europeiska integrationen som kan komma att ställa krav på vissa ändringar av lagstiftningen kring alkohol. Vidare erinrades om alkoholpolitiska kommissionens uppdrag att se över den svenska alkoholpolitiken utifrån bl.a. denna utgångspunkt. Utskottet avstyrkte de då aktuella motionerna. I betänkandet 1992/93:SoU17 ansåg utskottet att riksdagen inte borde ta något initiativ med anledning av motioner med krav på avskaffande av Systembolagets detaljhandelsmonopol. Motionerna avstyrktes.
Motionsyrkanden om att frånta bryggerierna rätt att bedriva partihandel med starköl har behandlats av riksdagen vid tidigare tillfällen. I betänkandet 1991/92:SoU15, s. 114 f. uttalade utskottet följande.
Anledningen till att 23 § LHD ändrades så att tillverkare av starköl gavs rätt att sälja öl direkt till restaurangerna var att den tidigare ordningen ansågs innebära en onödig administrativ omgång. Bryggerierna levererade nämligen starkölet direkt till restaurangerna medan försäljningen bokföringsmässigt skedde via Systembolaget (prop. 1976/77:108).
I betänkandet 1990/91:SoU23 (s. 68) anförde utskottet med anledning av en motion (v) att det inte såg något skäl att återgå till den ordning som rådde före 1977 och avstyrkte därför motionen (res. v).
Utskottet vidhöll sin tidigare inställning och avstyrkte motionerna.
Utskottets bedömning
Utskottet anser, i likhet med regeringen, att det ur alkoholpolitisk synpunkt är mycket viktigt att behålla Systembolaget AB:s detaljhandelsmonopol, eftersom detta bidrar till att begränsa alkoholdryckernas tillgänglighet och därmed alkoholskadorna. Utskottet är därför inte berett att föreslå någon ändring beträffande Systembolagets detaljhandelsmonopol. Utskottet är i avvaktan på Alkoholpolitiska kommissionens ställningstaganden inte heller berett att uttala sig i fråga om vinauktioner.
Genom EES-avtalet har Sverige åtagit sig att tillämpa EG:s regelverk om monopol. Detta innebär att det inte får finnas statliga handelsmonopol som är diskriminerande. I första hand avses monopol som hindrar varors fria rörlighet mellan länder i det europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Med hänsyn till EES-avtalet, den skriftväxling som förevarit mellan regeringen och EG-kommissionen samt den pågående marknadsintegrationen delar utskottet regeringens uppfattning att Vin & Sprit AB:s monopol på import, export, tillverkning och partihandel med alkoholdrycker bör avvecklas. Regeringen har för avsikt att återkomma till riksdagen med förslag till ändrad lagstiftning under hösten 1994. Utskottet utgår från att arbetet inom regeringskansliet bedrivs skyndsamt.
När det gäller frågan om hälsopolitiska direktiv till Vin & Sprit AB konstaterar utskottet att avtalet mellan staten och Vin & Sprit AB kommer att sägas upp eller omförhandlas i och med att det lagstadgade monopolet för import, export, tillverkning och partihandel med alkoholdrycker upphävs. Regeringen avser att återkomma till riksdagen med förslag i fråga om den framtida utvecklingen för Vin & Sprit AB. Utskottet anser inte att riksdagen nu bör ta något initiativ i frågan.
Med hänsyn till att Sveriges förhandlingar med EU inte resulterat i en överenskommelse i anslutningsfördraget utan i en viss skriftväxling, som inte binder EU-domstolen, är det av stor vikt att det regelverk som nu skapas, beaktar inte bara alkoholpolitiska synpunkter utan också de konkurrensrättsliga aspekterna. Det förtjänar därvid att påpekas att det är EU:s grundläggande principer om varors fria rörlighet som föranlett ett ifrågasättande av de svenska alkoholmonopolen, inte dess socialpolitik. Ett strikt beaktande av EU:s bestämmelser om monopol utgör den bästa garantin för ett bibehållande av detaljhandelsmonopolet.
Utskottet anser att Systembolagets verksamhet även framdeles skall koncentreras till den alkoholpolitiskt betingade kärnverksamheten, dvs. försäljning över disk. Detta innebär att Systembolagets partihandelsmonopol gentemot serveringsställen, i likhet med regeringens förslag, bör avvecklas. I följd härav motsätter sig utskottet också motionsyrkanden om att Systembolaget skall få monopol på försäljning av svenskt tillverkat starköl till restauranger och andra serveringsställen. Utskottet anser vidare att en sammanblandning av en monopoliserad detaljhandel och en konkurrensutsatt partihandel bör undvikas. Det är därför väsentligt att den konkurrensutsatta partihandeln i Systembolaget får bära sina kostnader så att bolaget inte otillbörligt utnyttjar den monopoliserade detaljhandeln i priskonkurrens med annan partihandel. Det bör ankomma på Konkurrensverket att uppmärksamma detta i sin tillsyn av branschen.
Utskottet godkänner de i propositionen föreslagna riktlinjerna för ett nytt system för tillstånd, kontroll och tillsyn som skall ersätta import-, export-, tillverknings- och partihandelsmonopolen inom alkoholhanteringen och avstyrker motionerna So40 (m), So41 (m), So42 (s), So43 (s) yrkandena 1, 2 och 3, So44 (c, s, fp, kds, v) yrkandena 1 och 7, So201 (m), So202 (m), So247 (v) yrkande 19, So252 (m) och So272 (nyd) yrkandena 1 och 6.
Riktlinjer för inrättande av en ny central myndighet
I propositionen föreslås att riksdagen godkänner de föreslagna riktlinjerna för inrättande av en ny myndighet inom alkoholområdet. Dess beslut skall kunna överklagas till domstol. Tillståndsgivningen avser import, export, tillverkning och partihandel med sprit, vin och starköl. Avsikten är inte att den nya myndigheten skall svara för tillstånd till servering. Beredningsarbetet bedrivs i dessa delar med inriktning på en kommunalisering av tillståndsgivningen. Den nya myndigheten skall enligt propositionen vara tillståndsmyndighet och tillsammans med länsstyrelser och kommuner stå för en intensifierad, samlad och effektiv tillsyn och kontroll av alkoholhanteringen. Myndigheten bör också stå för en löpande uppföljning och utvärdering inom sitt verksamhetsområde. Detta innebär att Socialstyrelsens nuvarande uppgifter på området övertas av den nya myndigheten. Tillsammans med Folkhälsoinstitutet och andra berörda myndigheter skall den nya myndigheten ha till uppgift att säkerställa de alkoholpolitiska målen. Frågan om även prövningen av tillstånd för handel med teknisk sprit och godkännande av alkoholhaltiga preparat skall handhas av den nya myndigheten bör enligt propositionen övervägas under det fortsatta beredningsarbetet.
Myndighetens primära uppgift blir att utöva en aktiv tillsyn på nationell nivå för att garantera att all försäljning av alkohol sker ansvarsfullt och att lagar och bestämmelser på alkoholområdet efterlevs. I propositionen sägs vidare att frågan om den nya myndighetens samlade ansvar för den centrala tillsynen inom alkoholområdet bör beredas ytterligare, t.ex. frågan om hur den centrala tillsynen av restauranger med tillstånd att servera alkoholdrycker bättre skall kunna möta den nya situationen med en avmonopoliserad partihandel. Den nya myndigheten skall också förstärka informations- och utbildninginsatserna om hur det alkoholpolitiska regelsystemet skall tillämpas. Insatserna skall främst rikta sig till olika yrkeskategorier verksamma inom alkoholområdet, t.ex. partihandlare, restauranganställda och personal vid tillsynsmyndigheterna. Ett handlingsprogram för information och utbildning bör utarbetas i samråd med Folkhälsoinstitutet.
Alkoholstatistiken utgör en viktig del av den kunskapsmässiga basen för alkoholpolitiken. Riktlinjer för den framtida statistikförsörjningen inom de områden som faller under den nya myndighetens ansvarsområde bör utarbetas under den fortsatta beredningen, sägs det vidare i propositionen.
Den nya myndigheten bör ha möjlighet att vidta sanktioner mot de tillståndshavare som bryter mot gällande regler. Skattesystemet ger vissa möjligheter att kontrollera den mängd alkoholdrycker som är i omlopp på den inhemska marknaden. Därutöver föreslås i propositionen att alla ekonomiska aktörer inom alkoholområdet skall åläggas att lämna uppgifter om tillverkning och försäljning till den nya myndigheten. Genom ett heltäckande informationssystem bör den nya myndigheten ha möjlighet till effektiv tillsyn och kontroll, sägs det vidare. Den särställning V&S har i dag när det gäller kvalitetssäkring och kontroll bör upphöra i samband med att dess monopolställning upphör. Livsmedelsverket har inom ramen för livsmedelslagen ansvar för kontroll och tillsyn över alkoholdryckers kvalitet och redlighet.
I motion So44 av Karin Israelsson m.fl. (c, s, fp, kds, v) begärs tillkännagivande om att den nya tillståndsmyndigheten bör handlägga frågor om tillstånd för handel med teknisk sprit och andra alkoholhaltiga produkter (yrkande 2). Det är enligt motionärerna väsentligt att alla alkoholhaltiga varor handhas av en myndighet med kompetens inom hela området. Vidare begärs tillkännagivande om vad i motionen anförts om den nya myndighetens kompetens (yrkande 6). Motionärerna anser att det finns oklarheter om den nya myndighetens kompetens. För att den nya myndigheten skall få auktoritativ status krävs enligt motionärerna att den är suverän och att andra berörda myndigheter är skyldiga att biträda eller överföra sina frågor till den nya myndigheten. På så sätt undviks administrativa "långbänkar" i hanteringen av tillståndsfrågor och rapportgivning. Det fortsatta utredningsarbetet bör således inriktas på att tillskapa en stark myndighet i enlighet med vad som anförts i motionen.
Utskottets bedömning
Utskottet godkänner de föreslagna riktlinjerna för inrättande av en ny central myndighet inom alkoholområdet. Frågan om den nya myndigheten skall handlägga frågor om tillstånd för handel med teknisk sprit och andra alkoholhaltiga produkter samt vilken kompetens den nya myndigheten bör ha får övervägas under det fortsatta arbetet i regeringskansliet. Motion So44 (c, s, fp, kds, v) yrkandena 2 och 6 avstyrks därför.
Riktlinjer för finansiering av verksamheten vid den nya myndigheten
Verksamheten vid den nya myndigheten skall finansieras genom ett avgiftssystem som utgår från principen om full kostnadstäckning. Avgifterna skall bestämmas genom en schablonmässig beräkning av kostnaderna för handläggningen av de olika tillståndsärenden som kan komma i fråga samt efterföljande tillsyn och kontroll av verksamheten. En del av avgiften som avser tillståndsprövning bör tas ut som s.k. ansökningsavgift. Förslag till konstruktion av avgiftssystem och avgiftsberäkning bör tas fram under den fortsatta beredningen i samarbete med Riksrevisionsverket. I sammanhanget bör övervägas i vilken mån de avgiftssystem som finns inom Läkemedelsverkets ansvarsområde kan användas som modell.
Regeringen föreslår att riksdagen godkänner de föreslagna riktlinjerna för finansieringen.
I motion So44 av Karin Israelsson m.fl. (c, s, fp, kds, v) begärs tillkännagivande om att i avgifternas storlek medräkna kostnaden för sociala konsekvenser av alkoholhanteringen (yrkande 5).
Utskottets bedömning
Utskottet godkänner de riktlinjer för finansiering av verksamheten vid den nya myndigheten som föreslås i propositionen. Under den fortsatta beredningen i regeringskansliet får avgiftssystemet övervägas ytterligare. Motion So44 (c, s, fp, kds, v) yrkande 5 avstyrks.
Alkoholpolitiken
I flera motioner från den allmänna motionstiden behandlas frågor om alkoholpolitiken och sambandet mellan alkoholkonsumtion och våld och skador.
I motion So228 av Göran Magnusson m.fl. (s) begärs ett tillkännagivande av vad i motionen anförts om sambandet mellan totalkonsumtion av alkohol och skador (yrkande 1), om sambandet mellan våld och alkohol (yrkande 3) och slutligen om att förändringar av alkoholpolitiken måste göras varsamt (yrkande 4). Insikten om kopplingen mellan den totala alkoholförbrukningen och skadorna och sambandet mellan bruk och missbruk är en viktig grund för den svenska alkoholpolitiken, anför motionären. I motionen påpekas vidare att sambandet mellan våldsbrott och alkoholkonsumtion är väl belagt i olika undersökningar. I kampen mot våldsbrottsligheten måste därför samhällets olika åtgärder bättre avpassas till det klara sambandet mellan alkoholkonsumtion och våld. Vidare hänvisas till en internationell arbetsgrupp som på uppdrag av Systembolaget studerat vad som skulle hända om tillgängligheten till alkoholdrycker ökade i Sverige. Mot bakgrund av de resultat som forskargruppen kommit fram till anser motionären att varje förändring av alkoholpolitiken måste göras varsamt.
Även i motion So238 av Gudrun Norberg m.fl. (fp) åberopas den forskningsrapport som den internationella arbetsgruppen på uppdrag av Systembolaget presenterat. Med hänsyn till att forskningsrapporten visar att en förändring av Systembolagets monopolställning kommer att leda till en ökning av alkoholkonsumtionen och därmed också en ökning av alkoholrelaterade sjukdomar, dödsfall och misshandelsfall anser motionärerna det är angeläget att regering och riksdag ser alkoholpolitiken i sin helhet. Varje förändring som kan leda till ökad konsumtion måste enligt motionärerna åtföljas av ett beslut som dämpar konsumtionen. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna (yrkande 5).
I motion So247 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas att riksdagen hos regeringen begär att alkoholpolitiska kommissionen får tilläggsdirektiv om att utarbeta en beredskapsplan för ett eventuellt inträde i EU (yrkande 1) och att en delegation inrättas för att följa utvecklingen på alkoholområdet i samband med ett eventuellt inträde i EU (yrkande 2).
I motion So258 av Eva Zetterberg m.fl. (v, s, kds) hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en kartläggning angående alkoholskadade barn (yrkande 1) och om behovet av stöd till alkoholmissbrukande gravida kvinnor (yrkande 3). Enligt motionärerna råder det i dag osäkerhet beträffande antalet barn som föds med alkoholskador. Vidare framhålls att gravida kvinnor med missbruksproblem har behov av ett omfattande stöd och ett personligt engagemang från personal verksam inom mödrahälsovården och socialtjänsten. Det finns kompetens för att organisera stödet, men ofta saknas tillräckliga resurser. Motionärerna pekar på att vissa organisationer som t.ex. Kvinnoforum fått minskade resurser. Den projektverksamhet -- riktad till blivande och nyblivna föräldrar -- som landstingen bedrivit i bl.a Älvsborgs och Jämtlands län har enligt motionärerna givit gott resultat. Dessa projekt bör dock följas upp och breddas till att omfatta hela landet.
I propositionen föreslås som tidigare nämnts inte någon ändring såvitt avser Systembolagets detaljhandelsmonopol.
I årets budgetproposition (prop. 1993/94:100, bil. 6) uttalar regeringen bl.a. följande beträffande den framtida alkoholpolitiken:
Med tanke på den integrationsprocess som pågår med övriga Europa behövs framöver en kraftfull mobilisering på alkoholområdet för att ytterligare begränsa den totala alkoholkonsumtionen, tränga tillbaka missbruket och motverka alkoholskadorna. På nationell nivå behövs kraftfulla informationsinsatser för att öka kunskapen om alkoholens skadeverkningar. Förstärkta utbildningsinsatser till olika yrkeskategorier inom t.ex. primärvård, socialtjänst och restauranghantering blir också angeläget.
På lokal och regional nivå bör kommuner och landsting bl.a uppmuntras att ta fram alkoholpolitiska handlingsprogram. Det gäller här inte minst att intensifiera arbetet med tidig upptäckt och utveckling av enkla behandlingsåtgärder. Dessutom behövs förstärkta insatser när det gäller olika riskgrupper och risksituationer. Barn och ungdom bör uppmärksammas särskilt, liksom gravida kvinnor. Frågan hur missbrukares barn och anhöriga kan få ett förstärkt stöd är vidare av stor betydelse. Alkohol och trafik är exempel på ett annat område där det behövs intensifierade insatser. När den alkoholpolitiska kommissionen överlämnat sitt slutbetänkande avser regeringen att återkomma med förslag till ett alkoholpolitiskt program för att bättre kunna förebygga alkoholskador. ----- En av Folkhälsoinstitutets uppgifter inom alkohol- och drogområdet är att ta fram och tillhandahålla basfakta och informationsmaterial. Institutet skall vidare stimulera, utveckla och stödja lokala drogförebyggande verksamheter som bedrivs av organisationer och myndigheter. ---- Att utveckla nya och effektiva metoder för det förebyggande arbetet är också en central uppgift för institutet.
I den alkoholpolitiska kommissionens uppdrag ingår framför allt att lägga fram en strategi för framtiden efter en utvärdering av den hittillsvarande alkoholpolitiken. Kommissionen skall också bl.a. kartlägga och analysera missbrukets konsekvenser för missbrukarnas familjer och bedöma vilka insatser som behöver göras för att möta de anhörigas, särskilt barnens behov av stöd.
Åldersgränser för inköp och servering
I två motioner föreslås att åldersgränsen för inköp på Systembolaget skall ändras.
I motion So206 av Kurt Ove Johansson (s) hemställs om en sänkning av åldersgränsen för inköp av alkoholhaltiga drycker till 18 år. I motion So209 av Widar Andersson (s) föreslås att åldersgränsen för inköp av alkohol i butik höjs till 23 år.
Motioner om en sänkning av åldersgränsen vid inköp av alkohol har behandlats av utskottet under åren 1991, 1992 och 1993 (bet. 1990/91:SoU23, 1991/92:SoU15 och 1992/93:SoU17). Vid samtliga dessa tillfällen avstyrktes motionerna i fråga bl.a. med hänvisning till att en sänkning av åldersgränsen för inköp allvarligt skulle motverka strävandena att begränsa ungdomars tillgång till alkohol.
I några motioner föreslås att utskänkningsåldern på restauranger höjs från 18 till 20 år. Yrkanden med detta innehåll framförs i motionerna So44 av Karin Israelsson m.fl. (c, s, fp, kds, v) yrkande 4, So207 av Kjell Eldensjö (kds), So231 av Rune Thorén och Tage Påhlsson (c) och So238 av Gudrun Norberg m.fl. (fp) yrkande 1.
Motioner med liknande innehåll behandlades av utskottet i betänkandet 1990/91:SoU23 med anledning av folkhälsopropositionen. Utskottet uttalade att det inte var berett att föreslå någon ändring av utskänkningsåldern och avslog då aktuella motioner.
När liknande motioner behandlades av utskottet förra våren (bet. 1992/93:SoU17) avstyrktes dessa med motiveringen att Alkoholkommissionen inom kort skulle överlämna ett betänkande om serveringsbestämmelser.
I Alkoholpolitiska kommissionens delbetänkande Serveringsbestämmelser (SOU 1993:50) behandlas inte frågan om vilken åldersgräns som skall gälla för servering av alkoholdrycker. Kommissionen har för avsikt att återkomma med ställningstagande till denna fråga i sitt slutbetänkande. I betänkandet kommer också frågan om åldersgränser vid inköp i detaljhandeln att behandlas.
Servering av alkoholdrycker
Serveringstider
I motion So272 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) begärs ett tillkännagivande om att det inte får förekomma några begränsningar i fråga om serveringstider (yrkande 12). Enligt motionärerna framstår bestämmelser om serveringstider som ett inte oväsentligt ingrepp i näringsfriheten och den personliga friheten. Serveringstiderna bör i princip vara fria och stängningsregeln tas bort.
Bestämmelser om serveringstider finns i 46 och 47 §§ LHD. I Alkoholpolitiska kommissionens delbetänkande (SOU 1993:50, s. 124 f.) framläggs förslag till ändrade serveringstider. Restaurangernas stängningstid bör dock enligt kommissionen oförändrat vara 30 minuter efter serveringstidens utgång. Som tidigare nämnts är kommissionens förslag föremål för beredning inom Socialdepartementet.
Mattvång m.m.
I 41 § LHD stadgas att tillstånd till servering får meddelas endast om det kan antagas att tillhandahållande av lagad mat kommer att utgöra en betydande del av rörelsen. Tillstånd till servering av öl får dock meddelas om lagad mat finns att tillgå eller i annat fall om särskilda skäl föreligger. I 48 § LHD anges att vid servering av spritdrycker, vin och starköl skall lagad mat finnas att tillgå.
I 9 § LHD stadgas att vid detaljhandel med och servering av alkoholdrycker skall alkoholfria drycker finnas att tillgå i tillfredsställande urval och omfattning.
Alkoholpolitiska kommissionen har i delbetänkandet Serveringsbestämmelser (SOU 1993:50) uttalat att "den svenska modellen" med ett samband mellan mat och alkoholservering skall finnas kvar, men vara enklare utformad. För tillstånd bör det enligt kommissionen räcka med ett godkänt restaurangkök och att lagad mat tillhandahålls. Beträffande drinkbarer anser kommissionen att dessa inte får blir alltför dominerande och föreslår att regeln om att de skall utgöra en mindre del av restaurangrörelsen behålls. Det är för närvarande inte tillåtet att servera vin eller starköl i pausen på teatrar utan att samtidigt servera lagad mat. Kommissionen föreslår att tillstånd för pausservering av vin, starköl och öl utan krav på lagad mat skall kunna ges till teatrar och konsertlokaler. Minibarer på hotellrum föreslås på vissa villkor tillåtas på hotell med serveringstillstånd. Det skall enligt kommissionens mening bl.a. krävas ett aktivt val av hotellgästen vid incheckningen för att få tillgång till minibar med alkoholdrycker på hotellrummet. Hotellet måste också kontrollera att minibar inte ställs till förfogande till personer som kan antas vara underåriga. Vidare anser kommissionen att sambandet mellan ölförsäljning (klass II) och försäljning av matvaror resp. servering av mat bör behållas. Kommissionen föreslår dock att den särskilda tillståndsplikten slopas med undantag för partihandel med öl. Beträffande alkoholfria dryckesalternativ är det kommissionens uppfattning att lagregeln om alkoholfria dryckesalternativ bör behållas.
I två motioner (v och nyd) riktas kritik mot de förslag som Alkoholpolitiska kommissionen fört fram i delbetänkandet.
I motion So247 av Gudrun Schyman m.fl (v) begärs ett tillkännagivande om vad som anförts dels om bibehållandet av nuvarande regler för försäljning av öl klass II (yrkande 7), dels om behovet av att införa regler om minibarer (yrkande 8). Motionärerna är kritiska till Alkoholpolitiska kommissionens förslag om minibarer i hotellrum. Ett nytt snårigt regelsystem med råd och anvisningar kommer därmed att belasta hotellägarna. Motionärerna anser att den hotellgäst som vill ha alkohol på rummet kan bekväma sig med att inhandla dryckerna i receptionen. Detta skulle också vara hänsynsfullt mot personer som är alkoholberoende.
I motion So272 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att godkänt restaurangkök inte skall vara en förutsättning för tillstånd till alkoholservering (yrkande 7), om etablering av rena drinkbarer (yrkande 8), om att det inte skall finnas någon begränsning i fråga om alkoholservering på teatrar (yrkande 9), om fri etablering av minibarer på hotell (yrkande 10), om friare servering av öl klass II (yrkande 13) och om att slopa lagkravet på alkoholfria dryckesalternativ (yrkande 21). Enligt motionärerna måste den fria konkurrensen få spela en mer framträdande roll även inom det alkoholpolitiska området. Kravet på mathållning för att få tillstånd att servera alkoholdrycker bör utmönstras ur lagstiftningen. Vidare anser motionärerna att renodlade cocktailbarer eller liknande helt dryckesinriktade serveringsställen bör få etableras. Teatrar och konsertlokaler bör få tillstånd att servera alkoholdrycker i pausen. Minibarer bör få etableras även i hotell som inte har serveringstillstånd, och något krav på att alkoholfria dryckesalternativ skall finnas i minibarer behövs inte. Slutligen anförs att öl klass II bör får säljas fritt i t.ex. videobutiker, kiosker o.d. Regeln om alkoholfria dryckesalternativ är onödig eftersom det knappast torde finnas någon restaurang som skulle kunna överleva konkurrensen utan att tillhandahålla efterfrågade alkohofria drycker.
Tillstånd till servering m.m.
Nuvarande ordning
I LHD finns bestämmelser rörande serveringstillstånd och tillsyn. Enligt LHD kräver i princip all servering av alkoholdrycker tillstånd. I samband med tillståndsgivningen skall särskilt beaktas behovet av serveringen, sökandens lämplighet och serveringsställets ändamålsenlighet. Tillstånd prövas av den länsstyrelse där serveringsstället är beläget. Beträffande nya permanenta serveringstillstånd eller utökade sådana rättigheter, skall länsstyrelsen inhämta yttrande från kommunfullmäktige och polismyndigheten på den ort där serveringsstället är beläget. Kommunen gör behovsprövningen, vars syfte i första hand är att förhindra överetablering. Kommunen kan helt eller delvis avstyrka en ansökan. Ett sådant beslut blir bindande för länsstyrelsen (kommunalt veto). Detta innebär att länsstyrelsen inte får meddela serveringstillstånd om det avstyrkts av kommunen och inte heller låta det omfatta starkare drycker än kommunen tillstyrkt. Socialstyrelsen utövar den centrala tillsynen över tillämpningen av LHD. Länsstyrelsen har huvudansvaret för den regionala och lokala tillsynen tillsammmans med polismyndigheten och socialnämnden. Länsstyrelsen har också som tillståndsmyndighet huvudansvaret och befogenheten att besluta om återkallelse av tillstånd och andra administrativa ingripanden. Länsstyrelsens beslut kan överklagas hos kammarrätten.
Alkoholpolitiska kommissionen
Alkoholpolitiska kommissionen föreslår i delbetänkandet att det kommunala vetot och behovsprövningen ersätts med att tillståndsmyndigheten vid prövningen av ansökningar om serveringstillstånd skall inrikta prövningen i denna del på att undvika att en etablering medför alkoholpolitiska olägenheter. Tillståndsprövningen bör flyttas från länsstyrelserna till kommunerna. I LHD anges olika typer av serveringstillstånd. Kommissionen föreslår att de tillståndskategorier som används i dag i huvudsak skall gälla även i fortsättningen.
Kommissionen föreslår inte någon ändring av reglerna om lämplighetsprövning. Lokalprövningen skall följa strikta regler. Vissa grundförutsättningar måste vara uppfyllda för att lokalen skall anses lämplig för restaurangverksamhet. Variationer i lokalernas utformning bör dock kunna tillåtas.
Vidare föreslås att tillståndsmyndighetens möjligheter att använda prövotider utvidgas. Prövotider är t.ex. användbara för restauranger med tydlig inriktning på ungdomar och där tillståndsmyndigheten behöver en längre tid på sig innan slutlig ställning kan tas till ansökan om alkoholservering. Beträffande tillsynen anser kommissionen att kommunerna skall sköta den direkta tillsynen av restaurangerna och att tillsynen naturligt kan knyta an till socialtjänstens uppsökande verksamhet. Länsstyrelserna bör även i fortsättningen vara beslutsmyndighet för de administrativa ingripanden som står till buds om bestämmelserna i lagen inte följs.
När det gäller inköp från bryggeri föreslår kommissionen att lagstiftningen i denna del skärps. Enligt kommissionen bör endast innehavare av tillstånd för stadigvarande servering få köpa starköl direkt från bryggeri. Andra hänvisas till Systembolaget.
Ansökningar om tillfälliga serveringstillstånd har ökat kraftigt på senare år. Servering till allmänheten vid s.k. festivaler står för en betydande del av denna ökning. Det råder enligt kommissionen delade meningar om hur reglerna skall tillämpas. Kommissionen föreslår att kommunerna bör utforma särskilda riktlinjer om festivaler och andra större evenemang som vänder sig till allmänheten. För servering till allmänheten bör samma krav på branschvana och matutbud gälla för tillfälliga tillstånd som för tillsvidaretillstånd.
Motioner
I motion So44 av Karin Israelsson m.fl. (c, s, fp, kds, v) begärs ett tillkännagivande om att befolkningsunderlaget skall vara vägledande för antalet serveringstillstånd inom en kommun (yrkande 3). På detta sätt skulle man undvika att en kommun är tillåtande i sin tillståndsgivning medan grannkommunen av sociala och hälsopolitiska skäl önskar vara restriktiv. Tillstånd efter befolkningsunderlag är en väg att objektivt fördela tillstånd med en alkoholpolitisk inriktning.
I motion So234 av Martin Nilsson (s) hemställs om ett tillkännagivande om vad i motionen anförts om åtgärder mot diskriminering i nöjeslivet. Motionären påpekar att när utskänkningstillstånd beviljas så kontrolleras krogen ur en rad olika aspekter, dock inte ur diskrimineringssynpunkt. Ett krav på att inte diskriminera någon på grund av kön eller etniskt ursprung bör ställas för att få utskänkningstillstånd.
I motion So238 av Gudrun Norberg m.fl. (fp) yrkas tillkännagivande om vad i motionen anförts om utskänkningstillstånd och öltält (yrkande 4). Enligt motionärerna har kommunerna intagit en alltmer generös hållning beträffande utskänkningstillstånd. Antalet tillstånd har mångdubblats, vilket motionärerna anser vara oförnuftigt. Regeringen bör påtala detta för Kommunförbundet. Vidare anförs att s.k. öltält inte bör få förekomma vid ungdomssamlingar.
I två motioner har kritik riktats mot Alkoholpolitiska kommissionens förslag om nya regler för tillståndsgivningen och tillsynsverksamheten.
I motion So247 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begärs tillkännagivanden om att tillsynen av serveringstillstånden för alkohol och tillståndsgivningen för servering av alkohol skall finnas kvar på regional nivå (yrkandena 3 och 4), om att sanktionerna för brott mot serveringsbestämmelserna även fortsättningsvis skall ligga på en regional nivå (yrkande 5) och om att den kommunala vetorätten vid etablering av serveringsställen för alkohol skall bibebehållas (yrkande 6). Motionärerna vänder sig mot Alkoholpolitiska kommissionens förslag om att kommunerna skall handha ärenden om serveringstillstånd och kontrollen av hur LHD efterlevs, men är positiva till förslaget om att sanktionerna skall finnas kvar på länsnivå. Landets kommuner är i dag hårt pressade och dignar under en stor arbetsbörda. Ytterligare uppgifter bör därför inte i dagsläget åläggas kommunerna. Det är enligt motionärerna en stor risk att t.ex. tillsynen av krogarna blir eftersatt om kommunerna åläggs huvudansvaret för tillsynen. Motionärerna pekar också på att erforderlig kompetens på detta område endast finns att tillgå i större kommuner. Motionärerna befarar också att kommunens hantering av serveringstillstånden och tillsynen kommer att bli rutinmässig. Vidare anser motionärerna att den kommunala vetorätten bör bibehållas tills vi av EU-domstolen tvingas att avskaffa denna. Vetorätten kan försvaras med hänvisning till folkhälsan och hävd.
I samma motion begärs också ett tillkännagivande om bättre lagefterlevnad när det gäller LHD (yrkande 17). Enligt motionärerna har det inom restaurangbranschen skett en förskjutning från restaurangverksamhet till dryckes- och nöjesverksamhet för ungdom. Utvecklingen har enligt motionärerna skett i strid med gällande rätt, och det är därför dags att se till att branschen följer de lagar och förordningar som finns.
I motion So272 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att lokalprövningsregeln måste begränsas (yrkande 11), om att reglerna för tillfällig servering till allmänheten inte får stramas upp (yrkande 14), om rätt till inköp av starköl från bryggeri (yrkande 15), om att regeln om prövotider tas bort (yrkande 16) och om att ett serveringstillstånd i princip skall gälla alla dryckesslag utan begränsning (yrkande 17). I motionen anförs följande. Den som får tillfälligt serveringstillstånd bör ges automatisk rätt att köpa starköl direkt från bryggeriet. Krav på varierat matutbud bör lika litet som för permanenta tillstånd ställas för tillfälligt tillstånd. Möjligheten att ge serveringstillstånd med prövotid bör tas bort eftersom det inte längre finns något egentligt behov. Ett serveringstillstånd skall gälla för såväl spritdycker som vin och starköl. Det skall inte vara möjligt att begränsa tillståndet till att avse endast en eller två av dessa drycker.
I samma motion begärs ett tillkännagivande av vad som anförts om att administrativa ingripanden bör skötas av kommunerna och inte av länsstyrelserna (yrkande 22). Frågor om återkallelser av tillstånd och andra ingripanden bör enligt motionärerna läggas på kommunerna i stället för länsstyrelsen. I detta sammanhang bör närhetsprincipen kunna göra sig gällande liksom det förhållandet att kommunerna numera har de nödvändiga erfarenheterna och kunskaperna för att klara verksamheten.
Prisrelationer -- Happy Hours
Enligt 50 § LHD får priser på alkoholdrycker vid servering inte sättas lägre än detaljhandelspriset för varan jämte skäligt tillägg för serveringskostnaden. Priserna skall avvägas så att försäljning av drycker med högre alkoholhalt inte främjas.
Denna bestämmelse gäller även när restauranger tillämpar lägre priser vissa tider på dagen, s.k. Happy Hours.
Alkoholpolitiska kommissionen har i betänkandet Serveringsbestämmelser uttalat att den instämmer i lagbestämmelsens huvudtanke. Beträffande Happy Hours eller liknande företeelser behöver bestämmelserna skärpas.
I motion So272 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om prisreglering genom prisrelationer och om friare Happy Hours (yrkandena 19 och 20). Motionärerna ifrågasätter den prisreglering som kommer till uttryck i 50 § LHD, dels därför att lagstiftad prisreglering normalt inte bör förekomma i en marknadsekonomi, dels därför att de skäl som åberopats för regleringen är mycket svaga. För Happy Hours behövs inga särskilda bestämmelser om prisrelationer menar motionärerna.
Inköpsregistrering
Motionärerna i motion So247 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begär ett tillkännagivande om behovet av registrering vid inköp av alkohol (yrkande 10). I motionen påpekas att en hög totalkonsumtion av alkohol ger fler högkonsumenter och fler alkoholskadade. Den totala konsumtionen måste därför reduceras. Inköpsregistrering kan ha en viss hämmande effekt på konsumtionen och bör övervägas om årskonsumtionen ökar.
Utskottet har behandlat motioner om inköpsrestriktioner och inköpsregistrering vid flera tidigare tillfällen (betänkandena 1989/90:SoU2, s. 41, 1990/91:SoU23, s. 47, 1991/92:SoU15 s. 110 och 1992/93:SoU17). I betänkandet 1991/92:SoU15 uttalade utskottet att det inte ville stödja ett förslag som skulle innebära en påtaglig skärpning av den förda alkoholpolitiken. Utskottet hänvisade också till tidigare uttalanden om att alkoholpolitiken måste ses som en gemensam strävan, grundad på en väl belagd medicinsk erfarenhet, och att den inte får upplevas som krångel och onödig kontroll. Med det sagda avslogs de då aktuella motionerna. I betänkandet 1992/93:SoU17 vidhöll utskottet sin inställning.
Langning och hembränning
I motion So238 av Gudrun Norberg m.fl. (fp) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om langning (yrkande 2). Motionärerna anser att samma bestämda ställningstagande bör intas såväl när det gäller alkohol som när det gäller tobak. Motionärerna pekar på att det för ett antal år sedan bedrevs en kampanj mot langning. Langningen framstod då i negativ dager. När kampanjen var över var det snart accepterat igen att hjälpa de unga med att skaffa alkoholdrycker. Regeringen bör utarbeta förslag till riksdagen om hur langning skall motverkas.
I motion So228 av Göran Magnusson m.fl. (s) begärs ett tillkännagivande av vad som anförts om åtgärder mot hembränning (yrkande 2). Motionären anför att hembränning och resandeinförsel bör motverkas dels därför att det leder till ökad konsumtion med ökade skador som följd, dels medför ett icke obetydligt skattebortfall.
Motioner om åtgärder mot langning behandlades av utskottet i samband med dess behandling av folkhälsopropositionen. Utskottet ansåg i betänkandet 1990/91:SoU23 (s. 53) liksom tidigare att det var angeläget med en förstärkt opinionsbildning mot langning och ökad medvetenhet om farorna med alkoholkonsumtion i ungdomsåren. Attityder och beteenden hos både ungdomar och föräldrar måste påverkas, ansåg utskottet. Målet för opinionsbildningen måste vara att få langningen av alkohol till ungdomar att upphöra och att verka för konsekvens i föräldrars attityder till alkohol, uttalade utskottet vidare. Utskottet hänvisade till prioriteringen i Folkhälsoinstitutets alkoholprogram och ansåg därmed att syftet med då aktuella motioner fick anses vara tillgodosett. I betänkandet 1992/93:SoU17 uttalade utskottet med anledning av motioner i ämnet att såväl Folkhälsoinstitutet som Alkoholpolitiska kommissionen kan ta upp frågor om åtgärder mot langning. Något initiativ från riksdagens sida ansåg utskottet inte behövas.
Utskottet behandlade i betänkandet 1990/91:SoU23 även frågan om hembränning. Motionerna avstyrktes med hänvisning till de initiativ som regeringen redovisat i propositionen. Utskottet delade regeringens uppfattning att straffbestämmelserna var så pass stränga att det inte fanns skäl till ytterligare skärpning. Utskottet fann att regeringen redovisat övertygande skäl mot en licensbeläggning av försäljning av aktivt kol. Riksdagen följde utskottet.
I betänkandet 1991/92:SoU15 (s. 120 f.) uttalade utskottet att arbetet med att minska den totala alkoholkonsumtionen i landet även måste inriktas mot drickandet av hemtillverkad alkohol och alkohol som införts från utlandet. Utskottet hänvisade till att såväl Alkoholpolitiska kommissionen som Folkhälsoinstitutet skall uppmärksamma dessa frågor. Med det sagda avstyrkte utskottet en motion om åtgärder mot den oregistrerade alkoholkonsumtionen.
Teknisk sprit
I motion So247 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begärs att regeringen skall återkomma med förslag om att avgiftsbelägga teknisk sprit för att tillföra statskassan 72 miljoner kronor till förebyggande och vårdande insatser (yrkande 20). Enligt motionärerna föreligger ett klart samband mellan regelbundet missbruk av tekniska alkoholdrycker och social utslagning med arbetslöshet, bostadslöshet, ohälsa och hög vårdkonsumtion som följd. Läkemedelsverket planerar att ta ut en avgift om 10 öre per liter för att täcka sina kostnader. Motionärerna föreslår att ytterligare 2 kr tas ut i avgift för förebyggande verksamhet bland t.ex. ungdomar och för omvårdnad av grava missbrukare. Även importen bör drabbas av samma avgift.
Motionsyrkanden om åtgärder mot missbruk av teknisk sprit och avgiftsbeläggning har behandlats av utskottet vid flera tidigare tillfällen.
I betänkandet 1990/91:SoU17 behandlade utskottet proposition 1990/91:139 om avgifter för kontrollen av teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat samt en motion liknande den nu aktuella. Utskottet framhöll bl.a. att enligt propositionen var avsikten att avgifterna inte skulle tas ut i vidare mån än som behövdes för att täcka Läkemedelsverkets kostnader för tillståndsgivningen och den övriga kontrollen och tillsynen. Utskottet tillstyrkte det i propositionen framlagda lagförslaget och avstyrkte motionen med hänvisning till vad utskottet anfört. Utskottet vidhöll sin tidigare inställning att en specialdestinering av inkomster för vissa ändamål borde undvikas. Utskottet ansåg vidare att frågan om behovet av insatser för bl.a. grava alkoholmissbrukare borde prövas i samband med andra missbruks- och alkoholpolitiska frågor.
I betänkandet 1992/93:SoU17 vidhöll utskottet sin uppfattning och avstyrkte en motion med i huvudsak samma innehåll som den nu aktuella.
Våren 1992 behandlade skatteutskottet ett motionsyrkande (v) som motsvarar det nu aktuella. Skatteutskottet instämde i uppfattningen att det är viktigt att i möjligaste mån motverka missbruket av teknisk sprit. Detta är emellertid frågor som bör lösas på andra vägar än genom beskattningsåtgärder, anförde utskottet. Motionsyrkandet avstyrktes (1991/92:SkU25 s. 11).
Information och förebyggande insatser
I flera motioner betonas vikten av förebyggande verksamhet i form av bl.a. informationsinsatser och skapandet av alkoholfria miljöer.
I motion So238 av Gudrun Norberg m.fl. (fp) begärs ett tillkännagivande av vad i motionen anförts om stöd till förebyggande arbete, särskilt i alkoholfria ungdomsorganisationer (yrkande 3). Om möjligheterna att föra en restriktiv alkoholpolitik försvåras genom ett EU-medlemskap måste detta enligt motionärernas mening kompenseras genom kraftfulla förebyggande åtgärder. Breda upplysningskampanjer främst riktade till ungdomar är en viktig åtgärd för att markera ett avståndstagande från alkoholbruk. I motionen påtalas också vikten av en ökad satsning på alkoholfria miljöer, ideellt nykterhetsarbete och ungdomsverksamhet.
I motion So247 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begärs tillkännagivanden om Systembolagets ansvar för information kring alkohol (yrkande 13) och om behovet av en satsning på att bygga upp alkoholfria fritidsmiljöer i kommunerna (yrkande 18). Motionärerna anser att Systembolaget har ett stort ansvar för alkoholinformationen. Genom sin monopolställning och närkontakt med kunder har Systembolaget också unika möjligheter att föra ut en bred information. Systembolaget bör använda en viss fastställd procentsats av sin vinst till alkoholinformation föreslår motionärerna. För att kunna möta det sydeuropeiska dryckesmönstret och förlänga ungdomars alkoholfria uppväxttid anser motionärerna att samhället måste satsa på alkoholfria nöjesställen såsom musikkaféer, aktivitetshus etc.
I motion So213 av Birgit Henriksson och Maud Ekendahl (m) begärs ett tillkännagivande av vad i motionen anförts om behovet av information i syfte att förebygga fosterskador till följd av missbruk. Motionärerna pekar på att upplysningskampanjer som riktar sig till gravida kvinnor är en mycket viktig åtgärd för att förebygga fosterskador till följd av missbruk under graviditeten. Målet för kampanjen, som lämpligen kan drivas av Folkhälsoinstitutet, bör givetvis vara en ringa eller ingen konsumtion av alkohol under graviditeten, men även en minskning av missbrukarnas konsumtion skulle få positiva effekter för barnet. Samtidigt skulle samhällets kostnader minska för varje barn som föds utan alkoholskador.
Även i motion So258 av Eva Zetterberg m.fl. (v, s, kds) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts om behovet av information kring alkohol och graviditet (yrkande 2). Motionärerna framhåller att det före 1980 var ungefär 1 barn av 600 som föddes med allvarliga skador till följd av moderns alkoholmissbruk (Fetal Alcohol Syndrome). Därefter startade en intensiv upplysningskampanj som ledde till en drastisk minskning av antalet skadade barn. I dag finns en betydande oro bland dem som arbetar med droginformation till gravida kvinnor att antalet alkoholskadade barn återigen har ökat.
I motion So272 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts om behovet av massiva utbildnings- och upplysningskampanjer i skolor och media om alkoholens skador och kostnader för samhället (yrkande 3).
I propositionen anförs att det med tanke på den integrationsprocess som pågår i Europa och det intensifierade sociala och kulturella utbyte som kan förväntas behövs framöver en kraftfull mobilisering på alkoholområdet för att ytterligare begränsa den totala alkoholkonsumtionen, tränga tillbaka missbruket och motverka alkoholskadorna. Informations- och opinionsbildande insatser behövs därför för att öka kunskapen om alkoholens skadeverkningar. Det är också angeläget med förstärkta utbildningsinsatser för olika yrkeskategorier vad gäller alkoholens skadeverkningar och det alkoholpolitiska regelssystemet. Dessutom behövs förstärkta insatser när det gäller olika riskgrupper och risksituationer. Ungdomar, gravida kvinnor och barn till missbrukare nämns som exempel på grupper som bör ägnas särskild uppmärksamhet. Enligt regeringens mening bör kommuner och landsting uppmuntras att ta fram alkoholpolitiska handlingsprogram. Antalet lokala folkhälsoprojekt inom arbetslivet bör kunna mångdubblas. I propositionen sägs att detta är exempel på frågor som regeringen avser att återkomma till när Alkoholpolitiska kommissionen slutfört sitt arbete. Regeringens avsikt är att till riksdagen återkomma med förslag till ett samlat alkoholpolitiskt program.
I betänkandet 1991/92:SoU15 (s. 109) behandlade utskottet ett antal motioner om informationsfrågor. Utskottet delade uppfattningen, som kommit till uttryck i flera motioner, att information och opinionsbildning är en mycket viktig del av den svenska alkoholpolitiken och av avgörande betydelse för att alkoholkonsumtionen skall kunna minskas. Riksdagen hade också redan tidigare gett regeringen detta till känna, påpekade utskottet, som mot bakgrund av Folkhälsoinstitutets och Alkoholpolitiska kommissionens pågående arbete inte ansåg att det behövdes något initiativ av riksdagen. Motionerna i ämnet avstyrktes.
Även förra våren behandlades motioner om behovet av information och andra förebyggande insatser liksom alkoholfria miljöer i betänkandet 1992/93:SoU17 Alkoholpolitiken. Utskottet vidhöll sin tidigare uppfattning och avslog då aktuella motioner.
I samma betänkande behandlades motioner om Systembolagets riskinformation. Utskottet hänvisade till sin tidigare uppfattning om att Systembolaget bör framställa egen riskinformation i vilken måste ingå saklig upplysning om alkoholens skadeverknigar och avslog därmed motioner i ämnet.
Alkoholreklam
Marknadsföring av alkoholdrycker regleras i lagen (1978:763) med vissa bestämmelser om marknadsföring av alkoholdrycker (alkoholreklamlagen). Alkoholreklamlagen avser näringsidkares marknadsföring av alkoholdrycker till konsumenter. Således omfattas inte reklam i tidigare säljled. I alkoholreklamlagen finns ett förbud mot att vid marknadsföring av spritdryck, vin eller starköl använda kommersiell annons i periodisk skrift eller annan därmed jämförbar skrift på vilken tryckfrihetsförordningen är tillämplig. Undantag görs för annons i sådan facktidskrift som vänder sig huvudsakligen till näringsidkare. I lagen finns vidare förbud mot att använda kommersiell annons i ljudradio- eller televisionsprogram. För öl klass II gäller att särskild måttfullhet skall iakttas vid marknadsföringen. Lättöl får marknadsföras helt fritt under förutsättning att denna inte felaktigt kan uppfattas som reklam för öl med högre alkoholhalt. Någon bestämmelse om annonsering och reklam finns inte i LHD. Dock nämns förbudet mot alkoholreklam i lagens förarbeten som en av den svenska alkoholpolitikens grundpelare. Med ledning av uttalanden i förarbetena till LHD har Socialstyrelsen sammanställt allmänna råd om restaurangernas annonsering. Av Konsumentverkets författningssamling (KOVFS 1979:5) framgår bl.a. att någon märkesreklam inte får förekomma i dessa sammanhang. Bevakningen av att restaurangerna följer bestämmelserna i sin annonsering åvilar enligt praxis länsstyrelserna. Tolkningar av hur annonser får utformas görs emellertid olika från länsstyrelse till länsstyrelse.
Alkoholpolitiska kommissionen anser att särskild måttfullhet skall iakttas när det gäller marknadsföring av alkoholdrycker i restaurangernas annonsering. För att åstadkomma detta är det enligt kommissionen nödvändigt med detaljerade föreskrifter, i linje med hur reglerna är utformade i Konsumentverkets författningssamling. Kommissionen föreslår att ett lagstöd för tillämpningsföreskrifter om annonsering tillskapas genom införande av en ny paragraf i LHD. Det får sedan ankomma på Socialstyrelsen att i samråd med Konsumentverket utfärda mer detaljerad vägledning för tillämpningen.
I motion So218 av Harald Bergström m.fl. (kds, s, fp, c, v) begärs en översyn av alkoholreklamlagen med direktiv att skärpa både lagregler och straffsatser. Motionärerna pekar på att det i allt fler radio- och TV-program förekommer påträngande reklam för alkohol och att flera annons- och gratistidskrifter på ett flagrant sätt åsidosatt alkoholreklamlagens intentioner. Översynen bör omfatta såväl tillämpningen av gällande lag som straffpåföljderna vid överträdelser.
I motion So272 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att inte någon ytterligare inskränkning av restaurangernas annonsering får göras (yrkande 18). Motionärerna avvisar alla förslag som innebär att särskild måttfullhet skall iakttas när det gäller marknadsföring av alkoholdrycker i restaurangers annonsering.
I propositionen påpekas att förutsättningarna på den svenska marknaden kommer att förändras när flera företag kommer att uppträda som importörer och partihandlare. Det finns därför enligt regeringens mening skäl att överväga eventuella förändringar av marknadsföringsreglerna för alkoholdrycker utifrån den nya myndighetens uppgifter.
Motioner med yrkanden om en översyn av lagen (1978:763) om vissa bestämmelser om marknadsföring av alkoholdrycker (alkoholreklamlagen) var föremål för utskottets behandling våren 1992 och våren 1993 (1991/92:SoU15, 1992/93:SoU17). Utskottet ansåg som sin mening att resultatet av Marknadsföringsutredningens översyn av den svenska lagstiftningen om marknadsföring borde avvaktas innan riksdagen övervägde något initiativ i fråga om alkoholreklamlagen. Motionerna i ämnet avstyrktes.
Marknadsföringsutredningen, som bl.a. har haft att beakta behovet av samordningen mellan marknadsföringslagen och den lagstiftning som reglerar alkholreklamen, överlämnade i juni förra året sitt slutbetänkande Ny marknadsföringslag, SOU 1993:59). Betänkandet remissbehandlas för närvarande, och en proposition är aviserad under våren 1994.
Utskottets bedömning
Överkonsumtionen och missbruket av alkohol i Sverige för med sig omfattande sociala och medicinska problem. Kostnaderna för samhället är mycket höga. Lidandet för den enskilde och dennes anhöriga är stort. Missbruket har också en stark koppling till våld och andra former av brott och ligger bakom ett stort antal olyckor samt orsakar en alltför tidig död. Utskottet vill därför ånyo ställa sig bakom målet för alkoholpolitiken att minska den totala alkoholkonsumtionen och därmed alkoholskadorna. Utskottet ställer sig också bakom vad som i propositionen anförs om att det i framtiden behövs en kraftfull mobilisering på alkoholområdet för att ytterligare begränsa den totala alkoholkonsumtionen och tränga tillbaka missbruket bl.a. med tanke på den integrationsprocess som pågår i Europa och det intensifierade sociala och kulturella utbyte som kan förväntas för Sveriges del till följd av EES-avtalet och ett kommande EU-medlemskap. I detta sammanhang är det utomordentligt betydelsefullt med olika informations-, utbildnings- och opinionsbildande insatser för att öka kunskapen om alkoholens skadeverkningar.
Vid bedömningen av det stora antalet motionsyrkanden på alkoholområdet i detta betänkande måste enligt utskottet beaktas att den av regeringen tillsatta parlamentariska alkoholpolitiska kommissionen, som haft ett mycket brett uppdrag att se över den förda alkoholpolitiken, inom kort överlämnar sitt slutbetänkande. Kommissionen har redan lämnat ett delbetänkande om olika utskänkningsfrågor (SOU 1993:50), vilket bereds i Socialdepartementet. Vidare har den s.k. LHD/LVM-utredningen, som behandlat frågor om överförande av tillståndsgivningen enligt LHD från länsstyrelserna till kommunerna, avlämnat sitt slutbetänkande (SOU 1993:31) till regeringen. Även detta ärende bereds i Socialdepartementet. Regeringen har meddelat sin avsikt att under hösten 1994 lägga fram en proposition med förslag till ändringar i alkohollagstiftningen.
Frågor om åldersgränser och olika bestämmelser om servering av alkoholdrycker har behandlats av Alkoholpolitiska kommissionen i betänkandet Serveringsbestämmelser och av LHD/LVM-utredningen i dess betänkande. Utskottet anser att regeringens kommande förslag i dessa frågor bör avvaktas och avstyrker därför motionerna So44 (c, s, fp, kds, v) yrkandena 3 och 4, So206 (s), So207 (kds), So209 (s), So231 (c), So234 (s), So238 (fp) yrkandena 1 och 4, So247 (v) yrkandena 3--8 och 17, So272 (nyd) yrkandena 7--17 och 19--22.
Alkoholpolitiska kommissionen kommer enligt uppgift i sitt slutbetänkande att behandla frågor om strategi på alkoholområdet bl.a. i ett EG-perspektiv samt frågor om sambandet mellan alkohol, våld och skador, inköpsregistrering, langning, hembränning, teknisk sprit, information och förebyggande insatser samt alkoholreklam. Enligt utskottets mening bör regeringens kommande förslag avvaktas innan riksdagen tar något initiativ i dessa frågor. Utskottet avstyrker därför motionerna So213 (m), So218 (kds, s, fp, c, v), So228 (s) yrkandena 1, 2, 3 och 4, So238 (fp) yrkandena 2, 3 och 5, So247 (v) yrkandena 1, 2, 10, 13, 18 och 20, So258 (v, s, kds) yrkandena 1, 2 och 3 samt So272 (nyd) yrkandena 3 och 18.
Hemställan
Utskottet hemställer 1. beträffande riktlinjer för ett nytt tillståndssystem att riksdagen med avslag på motionerna 1993/94:So40, 1993/94:So41, 1993/94:So42, 1993/94:So43, 1993/94:So44 yrkandena 1 och 7, 1993/94:So201, 1993/94:So202, 1993/94:So247 yrkande 19, 1993/94:So252 och 1993/94:So272 yrkandena 1 och 6 godkänner de i propositionen föreslagna riktlinjerna för ett nytt tillståndssystem som skall ersätta import-, export-, tillverknings- och partihandelsmonopolen inom alkoholhanteringen,
2. beträffande riktlinjer för inrättande av en ny central myndighet att riksdagen med avslag på motion 1993/94:So44 yrkandena 2 och 6 godkänner de i propositionen föreslagna riktlinjerna,
3. beträffande riktlinjer för finansiering av verksamheten vid den nya myndigheten att riksdagen med avslag på motion 1993/94:So44 yrkande 5 godkänner de i propositionen föreslagna riktlinjerna,
4. beträffande övriga alkoholfrågor att riksdagen avslår motionerna 1993/94:So44 yrkandena 3 och 4, 1993/94:So206, 1993/94:So207, 1993/94:So209, 1993/94:So213, 1993/94:So218, 1993/94:So228, 1993/94:So231, 1993/94:So234, 1993/94:So238, 1993/94:So247 yrkandena 1--8, 10, 13, 17, 18 och 20, 1993/94:So258 och 1993/94:So272 yrkandena 3, 7--22.
Stockholm den 22 mars 1994 På socialutskottets vägnar Bo Holmberg
I beslutet har deltagit: Bo Holmberg (s), Sten Svensson (m), Anita Persson (s), Ulla Orring (fp), Ingrid Andersson (s), Rosa Östh (c), Rinaldo Karlsson (s), Ingrid Hemmingsson (m), Maj-Inger Klingvall (s), Leif Carlson (m), Hans Karlsson (s), My Persson (m), Martin Nilsson (s) och Chatrine Pålsson (kds). Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Eva Zetterberg (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet, eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.
Eva Zetterberg (v) anför:
Med hänsyn till att Alkoholpolitiska kommissionen inom kort överlämnar sitt slutbetänkande och att regeringen aviserat sin avsikt att återkomma till riksdagen med förslag till lagstiftning, som föranleds av bl.a. det föreslagna nya tillståndssystemet, har jag avstått från att yrka bifall till Vänsterpartiets motioner och övriga motioner jag biträtt. Detta innebär inte någon ändring av min och Vänsterpartiets inställning i alkoholpolitiska frågor, som bl.a. innebär en restriktiv alkoholpolitik parad med goda behandlingsmöjligheter för missbrukare.
Innehållsförteckning
Sammanfattning 1 Propositionen 1 Motionerna 1 Motioner väckta med anledning av propositionen 1 Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1994 2 Utskottet 6 Bakgrund 6 Grunddragen i den svenska alkoholpolitiken 6 Utredningar på alkoholområdet 7 Propositionen i huvuddrag 8 Riktlinjer för ett nytt system för tillstånd, kontroll och tillsyn inom alkoholområdet 8 Nuvarande ordning 8 Propositionen 9 Särskilt om bryggeriernas rätt till partihandel 10 Motionerna 11 Tidigare behandling av frågan om Systembolagets detaljhandelsmonopol och bryggeriernas rätt till partihandel 14 Utskottets bedömning 14 Riktlinjer för inrättande av en ny central myndighet 16 Utskottets bedömning 17 Riktlinjer för finansiering av verksamheten vid den nya myndigheten 17 Utskottets bedömning 18 Alkoholpolitiken 18 Åldersgränser för inköp och servering 20 Servering av alkoholdrycker 21 Serveringstider 21 Mattvång m.m. 21 Tillstånd till servering m.m. 22 Prisrelationer -- Happy Hours 25 Inköpsregistrering 26 Langning och hembränning 26 Teknisk sprit 27 Information och förebyggande insatser 28 Alkoholreklam 30 Utskottets bedömning 31 Hemställan 32 Meningsyttring (v) 34