Riktlinjer för en kretsloppsanpassad samhällsutveckling
Betänkande 1992/93:JoU14
Jordbruksutskottets betänkande
1992/93:JOU14
Riktlinjer för en kretsloppsanpassad samhällsutveckling
Innehåll
1992/93 JoU14
Sammanfattning
I betänkandet behandlas proposition 1992/93:180 om riktlinjer för en kretsloppsanpassad samhällsutveckling. Vidare behandlas 131 motionsyrkanden väckta dels med anledning av propositionen, dels under den allmänna motionstiden 1993.
Utskottet anser i likhet med regeringen att alla beslut inom miljöpolitiken skall vara inriktade mot att effektivisera resurshushållningen och främja kretsloppssamhället. Därmed tillstyrker utskottet de i propositionen redovisade allmänna riktlinjerna för miljöpolitiken.
Utskottet tillstyrker även vad regeringen föreslagit som riktlinjer för industrins anpassning till kretsloppssamhället. Miljöpolitiken skall underlätta denna anpassning, bl.a. genom att skapa goda förutsättningar för användning av förnybara resurser, energisnåla processer, återanvändning och återvinning. Utvecklingen mot ett kretsloppssamhälle kommer att beröra alla delar av samhället och måste vara baserad på ökade kunskaper, resultat av forskning och utveckling samt ny teknik. Åtgärder inom jord- och skogsbruket, i transportsektorn, inom energiförsörjningen och i industri måste därför inriktas mot ett resurssnålt kretsloppssamhälle. Utskottet ansluter sig därmed till regeringens överväganden när det gäller riktlinjer för utveckling mot ett kretsloppssamhälle.
Beträffande samhällsplanering för en kretsloppsanpassad utveckling tillstyrker utskottet de av regeringen redovisade riktlinjerna när det gäller samhällsplaneringen och kommunernas roll i detta arbete. Som riktlinjer för beslut avseende samhällsplaneringen skall gälla att de skall vara inriktade mot att effektivisera och främja kretsloppssamhället. När det gäller riktlinjer för kommunernas roll skall följande gälla. Eftersom kommunerna spelar en avgörande roll i arbetet för att ställa om till ett kretsloppsanpassat samhälle bör kretsloppsprincipen få stort genomslag i kommunernas arbete för att omsätta och konkretisera Riokonferensens handlingsprogram Agenda 21 i lokala program för en hållbar lokal utveckling. Centrala miljömyndigheter och länsstyrelser bör stödja kommunernas arbete. När det gäller förslaget till ändring i plan- och bygglagen, PBL, framhåller utskottet att det är av stor betydelse att kretsloppsprincipen kommer till uttryck i den lagstiftning som ligger till grund för den kommunala planeringen. Även plan- och bygglagens nära anknytning till naturresurslagen motiverar den nu föreslagna bestämmelsen. Utskottet tillstyrker därmed den av regeringen föreslagna ändringen i plan- och bygglagen så att det klart framgår att PBL:s bestämmelser syftar till att främja en god och långsiktigt hållbar livsmiljö.
Utskottet ansluter sig även till vad i propositionen anförts om riktlinjerna för ekonomiska styrmedel inom miljöpolitiken, miljökrav vid offentlig upphandling och miljökonsekvensanalyser vid standardisering.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag till riktlinjer för kemikaliekontrollen och ansluter sig därmed till regeringens uppfattning att de principer för en kretsloppsanpassad samhällsutveckling som föreslås i propositionen även bör gälla för kemikaliekontrollen.
Utskottet tillstyrker även regeringens förslag till producentansvar enligt renhållningslagen. Den allmänna ramen för producentansvaret fastställs genom ambitioner och mål som gäller för miljöpolitiken. Huvudansvaret för att målen uppnås ligger inom ett system med producentansvar på den som tillverkar, importerar eller säljer varor. Lagstiftning med förbud och regleringar är ett medel och inte ett mål för att åstadkomma producentansvaret. Frivilliga lösningar bör eftersträvas.
Enligt utskottet finns det fog för att ändra lagen om PET-flaskor så att retursystem med PET-flaskor som tas tillbaka och materialåtervinns blir tillåtna parallellt med det redan fungerande systemet med återfyllnad. Utskottet anser vidare att det under rådande omständigheter beträffande PET-flaskor finns skäl att införa krav på att ett pantbelopp skall utgå vid återlämning av flaskorna.
När det gäller användningen av slam i kommunala reningsverk framhåller utskottet att de näringsämnen som finns i slam från kommunala avloppsverk i så hög grad som möjligt bör komma till användning och att detta utgör ett viktigt steg mot en miljöanpassad avloppsrening. En förutsättning för en sådan användning är att slammet inte innehåller skadliga halter av oönskade ämnen. För att ytterligare minska metallinnehållet i slam bör därför av va-lagen framgå att en allmän va-anläggning skall utföras och drivas så att också miljöskyddsintresset tillgodoses. Vidare anser utskottet att ett uttryckligt förbud bör införas mot att den allmänna anläggningen brukas på sätt som försvårar att miljö- och hälsoskyddsintressena tillgodoses i va-verksamheten. Utskottet ansluter sig därmed till det i propositionen framlagda förslaget till ändring i va-lagen.
När det gäller det fortsatta arbetet ansluter sig utskottet till regeringens förslag att som riktlinjer för en kretsloppsanpassad samhällsutveckling skall gälla att nya produktgrupper och varuområden successivt anges för producentansvar. Många aktörer måste involveras aktivt i denna process. Inom flera områden pågår redan arbete i denna riktning, t.ex. när det gäller skrotdäck och bilar. Andra områden som bör bli aktuella inom kort är plaster, byggnadsmaterial, elektroniska och elektriska produkter. Utskottet tillstyrker därmed även regeringens förslag till riktlinjer för plasthantering och återvinning av bilar.
Samtliga i detta betänkande behandlade motioner avstyrks.
Till betänkandet har fogats 14 reservationer, ett särskilt yttrande och en meningsyttring.
Propositionen
Regeringen (Miljö- och naturresursdepartementet) har i proposition 1992/93:180 föreslagit att riksdagen
dels antar förslagen till
1. lag om ändring i renhållningslagen (1979:596),
2. lag om ändring i lagen (1970:244) om allmänna vatten- och avloppsanläggningar,
3. lag om ändring i lagen (1991:336) om vissa dryckesförpackningar,
4. lag om ändring i plan- och bygglagen (1987:10),
5. dels godkänner de allmänna riktlinjer för miljöpolitiken som förordats (avsnitt 2.1),
dels godkänner vad som föreslagits som riktlinjer för
6. industrins anpassning till kretsloppssamhället (avsnitt 2.2),
7. utveckling mot ett kretsloppssamhälle (avsnitt 2.3),
8. samhällsplaneringen (avsnitt 4.1),
9. kommunernas roll (avsnitt 4.2),
10. ekonomiska styrmedel inom miljöpolitiken (avsnitt 5.2),
11. miljökrav vid offentlig upphandling (avsnitt 5.4),
12. miljökonsekvensanalyser vid standardisering (avsnitt 5.5),
13. kemikaliekontrollen (avsnitt 6.1 och 6.2),
14. en kretsloppsanpassad samhällsutveckling (avsnitt 10.1),
15. plasthanteringen (avsnitt 10.2.1),
16. återvinningssystem för bilar (avsnitt 10.4).
Vidare bereds riksdagen tillfälle att ta del av vad i propositionen anförts om
17. internationell utveckling (avsnitt 3),
18. information till konsumenter (avsnitt 5.3),
19. samarbetet beträffande miljökrav vid offentlig upphandling (avsnitt 5.4),
20. att miljö- och hälsoaspekter bör integreras i företagens arbete med kvalitetssäkring (avsnitt 5.5),
21. åtgärder beträffande klor (avsnitt 6.3),
22. åtgärder beträffande tvätt-, disk- och rengöringsmedel (avsnitt 6.4),
23. skyldighet att separera avfall (avsnitt 7.3.2),
24. producentansvar för förpackningar (avsnitt 7.3.6),
25. producentbegreppet beträffande förpackningsavfall (avsnitt 7.3.7),
26. krav på återanvändning och återvinning av förpackningar (avsnitt 7.3.8),
27. producentansvar för returpapper (avsnitt 7.3.9),
28. tillsyn och uppföljning (avsnitt 7.3.10),
29. återtagningssystem för uttjänta nickel-kadmiumbatterier (avsnitt 7.4),
30. avfallsskatt och källsortering (avsnitt 8.2),
31. områden som bör bli aktuella för producentansvar (avsnitt 10.1),
32. PVC-plast och andra klorerade plaster (avsnitt 10.2.2),
33. gummidäck (avsnitt 10.3),
34. att en särskild kretsloppsdelegation inrättas (avsnitt 10.5).
Lagförslagen bifogas som bilaga 1 till detta betänkande.
Lagrådet har avgett yttrande över förslagen 1--3. Förslag 4 är av sådan beskaffenhet att Lagrådets hörande saknar betydelse.
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås riktlinjer för en kretsloppsanpassad samhällsutveckling. I syfte att åstadkomma en sådan utveckling presenteras också en rad förslag till åtgärder.
En utgångspunkt för propositionen är att miljöproblemen under det senaste decenniet har ändrat karaktär. De lokala miljöproblemen har minskat kraftigt men ersatts av regionala och globala. De tydliga punktutsläppen från industrier och energianläggningar överskuggas alltmer av diffusa utsläpp knutna till människors rörlighet, varors livscykel och de areella näringarnas rationalisering och produktionskrav. Effekterna uppträder ofta med lång fördröjning, och sambanden mellan direkta och indirekta skador av olika verksamheter är komplexa. Likaså kan ansvaret för uppkomna miljöproblem ofta vara svårt att härleda.
Ett grundläggande problem är att samhällets materialhantering i dag är enkelriktad -- från utvinning av råvara till deponering av avfall. Att i snabb takt förbruka icke förnybara resurser, att slösaktigt konsumera förnybara resurser och sedan slänga allt avfall är inte hållbart. FN-konferensen om miljö och utveckling (UNCED) i Rio i juni 1992 lade fast målet om en hållbar utveckling. För en hållbar utveckling krävs en mera cyklisk materialhantering -- ett kretsloppssamhälle.
Statens roll är att ange mål och riktlinjer samt att skapa det regelsystem inom vilket de olika aktörerna skall verka. Från statsmakternas synpunkt är en sådan ordning att föredra som innebär att marknaden självmant utformar och tillämpar system som leder till de uppsatta målen. Statlig detaljreglering skall helst inte behöva tillgripas.
I propositionen har föreslagits riktlinjer för en kretsloppsanpassad samhällsutveckling på en rad olika områden. Generellt skall för miljöpolitiken gälla att alla beslut skall vara inriktade mot ett kretsloppssamhälle. Besluten skall skapa förutsättningar för en mer effektiv resurshushållning inom alla samhällsområden. Detta kan ske genom övergång till förnybara resurser och användning av energisnåla processer samt återanvändning och återvinning. Detta är särskilt viktigt inom den industriella sektorn.
Olika åtgärder inom jord- och skogsbruket, i transportsektorn, inom energiförsörjningen och i industrin skall vara inriktade mot ett kretsloppssamhälle. Kretsloppsprincipen bör även få genomslag i kommunernas arbete för att bl.a. omsätta och konkretisera Riokonferensens handlingsprogram Agenda 21 i lokala program. Vidare skall som riktlinjer gälla att ekonomiska styrmedel i ökad omfattning utvecklas och används i miljöpolitiken, och miljökrav skall i ökad utsträckning kunna ställas vid offentlig upphandling.
Som riktlinjer skall också gälla att arbetet med nya standarder skall bedrivas med inriktningen att standarderna skall vara analyserade med avseende på sina miljökonsekvenser. Principen för en kretsloppsanpassad samhällsutveckling bör även gälla för kemikaliekontrollen. Ytterligare planer för riskbegränsning av hälso- och miljöskadliga ämnen bör tas fram. För det fortsatta arbetet för en kretsloppsanpassad samhällsutveckling skall gälla att nya produktgrupper och varuområden successivt anges för producentansvar. För plaster bör bättre hushållning ske med sådant plastmaterial som framställs ur ändliga naturresurser genom ökad återanvändning och återvinning. Särskilt miljöbelastade plastmaterial bör undvikas helt.
Det gäller nu att gå vidare med att ange strategi, konkreta mål och tidtabell för tillämpningen av producentansvar på nya varuområden. Områden som bör bli aktuella inom kort är byggnadsmaterial, bilar, skrotdäck, elektroniska och elektriska produkter. Arbetet bör inledningsvis drivas på och samordnas av en särskild kretsloppsdelegation som knyts till regeringen.
I propositionen föreslås ändringar i renhållningslagen (1979:596). Enligt förslaget får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer föreskriva om skyldighet för den som yrkesmässigt tillverkar, importerar eller försäljer en vara eller en förpackning eller den som i sin yrkesmässiga verksamhet ger upphov till avfall att se till att avfallet bortforslas, återanvänds, återvinns eller omhändertas på sätt som kan krävas för en miljömässigt godtagbar avfallshantering.
I lagen (1970:244) om allmänna vatten- och avloppsanläggningar föreslås krav på att en allmän va-anläggning skall utföras och drivas så att också miljöskyddsintresset tillgodoses. Dessutom införs ett förbud mot att anläggningen brukas på ett sätt som försvårar tillgodoseendet av miljö- och hälsoskyddsintressena i va-verksamheten.
Lagen (1991:336) om vissa dryckesförpackningar föreslås ändras så att returssystem för PET-flaskor får omfatta både återanvändning och återvinning.
Plan- och bygglagen (1987:10) ändras så att det klart framgår att dess bestämmelser syftar till att främja en god och långsiktigt hållbar livsmiljö.
Berörda branschorganisationer har gjort ett åtagande om särskilda insatser för att uppnå insamlingsmålet 90 % för förbrukade nickel-kadmiumbatterier.
Motioner
Motioner med anledning av propositionen
1992/93:Jo49 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att Sverige skall ha högsta möjliga miljökrav,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att Sverige aktivt bör driva miljökraven i internationella fora,
3. att riksdagen begär att regeringen före den 1 januari 1994 återkommer med en verkningsfullare kretsloppsproposition,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna de generella riktlinjer som beskrivs i motionen,
5. att riksdagen begär att regeringen före den 1 januari 1994 återkommer med förslag om hur en större del av landets energiförsörjning skall baseras på biobränslen,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om slutna va-system,
7. att riksdagen beslutar att nya va-system efter år 2000 skall vara slutna och ingå i kretsloppssamhället,
8. att riksdagen begär att regeringen före den 1 januari 1994 återkommer med förslag om hur substitutionsprincipen effektivare skall tillämpas på kemikalier,
9. att riksdagen begär att regeringen före den 1 januari 1994 återkommer med förslag om hur substitutionsprincipen skall tillämpas på tvätt- och rengöringsmedel,
10. att riksdagen beslutar att förbjuda blyad bensin från den 1 juli 1993,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att den bör återkomma med förslag om mindre miljö- och hälsofarliga drivmedel,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bilindustrin,
13. att riksdagen beslutar att elektriska och elektroniska produkter till 90 % skall återbrukas senast den 1 januari 1997,
14. att riksdagen beslutar att arbetet för att utreda hur miljöpåverkan av PVC och andra klorerade plaster skall upphöra skall vara klart den 1 januari 1997,
15. att riksdagen beslutar att de uppsatta insamlingsmålen för olika slags förpackningar skall nås senast den 1 januari 1996,
16. att riksdagen begär att regeringen återkommer före den 1 januari 1994 med förslag om hur antalet förpackningsmaterial skall minska,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att den bör uppmana bygg- och byggmaterielbranschen att före den 1 januari 1994 komma med förslag om hur branschen skall kunna ingå i kretsloppssamhället,
18. att riksdagen begär att regeringen återkommer med förslag om avfallsskatt före den 1 januari 1994.
1992/93:Jo50 av Kenneth Lantz (kds) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om omhändertagande av förbränningsrester.
1992/93:Jo51 av Rose-Marie Frebran och Stefan Attefall (kds) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att det satsas på forskning och utveckling av alternativ till dagens vattenburna WC-system,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om nyttan av att möjliggöra kompostering för hushåll,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om nödvändigheten av att den offentliga upphandlingen är miljövänlig och att lämpliga åtgärder bör vidtas för att stimulera en sådan utveckling,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av att bestämda mål för återvinning av ingående material i skrotbilar ställs upp,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att miljömässiga för- och nackdelar vid användning av PVC i långlivade produkter utreds,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en uppföljning av om förändringen av PBL påverkar nybyggnation i enlighet med propositionens intentioner,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att en inventering av riskerna med krom- och arsenikbehandlat virke utförs i syfte att förhindra skadeverkningar av dessa materiel samt att arbete och forskning i att få fram alternativa materiel/metoder bör stimuleras.
1992/93:Jo52 av Annika Åhnberg (-) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om riktlinjer för helhetspolitiken,
2. att riksdagen hos regeringen begär översyn av naturresurslagen i enlighet med vad som i motionen anförts,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om generellt krav på producentansvar i lag,
4. att riksdagen hos regeringen begär en utvärdering av substitutionsprincipen,
5. att riksdagen hos regeringen begär förslag till åtgärder som motverkar inlåsningseffekter i enlighet med vad som i motionen anförts,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om obligatorisk innehållsdeklaration på varor,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om insamlings- och hanteringssystem för datorer,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av definition av begreppet livscykelanalys,
9. att riksdagen avslår regeringens förslag om inrättandet av en kretsloppsdelegation och i stället förstärker Kemikalieinspektionen och Naturvårdsverket i motsvarande grad,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om årliga redovisningar av tillämpningen av riktlinjer för offentlig upphandling,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att de kommunala avfallsplanerna bör lämnas in före 1993 års utgång,
12. att riksdagen hos regeringen begär en uppföljning av 1990 års beslut angående avfallshanteringen i kommunerna,
13. att riksdagen hos regeringen begär förslag till riktlinjer för nya avloppsvattensreningssystem,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tydligare angivelser för när producentansvaret skall träda i kraft för plaster, bilar och däck.
1992/93:Jo53 av Alf Eriksson m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att genomföra miljökonsekvensanalyser innan målsättningar och krav på insamlings- och återvinningsnivåer för förpackningar av papp, papper och kartong fastställs,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att nuvarande system för pappersinsamling bibehålls,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige verkar för att EG inte inför krav på inblandning i pappersprodukter.
1992/93:Jo54 av Christer Windén och Claus Zaar (nyd) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av särskilda analyser i fråga om konsekvenserna av en kretsloppsanpassad samhällsutveckling för den privata äganderätten, näringsfriheten och den fria konkurrensen,
2. att riksdagen avslår förslaget till lag om ändring i plan- och bygglagen.
1992/93:Jo55 av Ylva Annerstedt (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om det oriktiga i att för PET-flaskan frångå principen om ett odelat producentansvar för de tekniska lösningarna,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om risken för att skapa handelshinder genom nya nationella pantretursystem,
3. att riksdagen beslutar om de ändringar i den föreslagna lagstiftningen som ovan angivna förslag föranleder.
1992/93:Jo56 av Bo Arvidson (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att valet mellan materialåtervinning och energiutvinning måste styras av resultaten från miljömässiga och ekonomiska konsekvensanalyser,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om konsekvensbeskrivningar för att bedöma återvinningskraven för pappers- och pappförpackningar,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att det uttryckligen måste framgå att återvinningsmålen skall utgå från vad som är miljömässigt motiverat, ekonomiskt rimligt och tekniskt möjligt,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att fastställandet av insamlingsmål för returpapper måste anstå till dess att överläggningar skett med branschen,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att producentbegreppet för returpapper bör omfatta hela kedjan av producenter, även tryckerier, konverterare, utgivare m.fl.
1992/93:Jo57 av Leif Carlson (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av samhällsekonomiska och miljömässiga konsekvensbeskrivningar i samband med avvecklingen av skadliga ämnen.
1992/93:Jo58 av Carin Lundberg m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att likställa förbränning av papper med returanvändning.
1992/93:Jo59 av Sören Lekberg och Bo Holmberg (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om energibesparande åtgärder inom bostadsbeståndet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kompostering av hushållsavfall,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om byggmaterialens roll i miljöpolitiken.
1992/93:Jo60 av Margareta Winberg m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om producentansvaret,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om differentierade taxor för avfall, vatten och avlopp samt för energi,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om miljöpolitiska styrmedel,
4. att riksdagen begär att Kemikalieinspektionen erhåller ett nytt begränsningsuppdrag,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om information om substitutionsprincipen,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om substitutionsprincipen i pågående EG-förhandlingar,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om uppföljning av 1990 års beslut om den kommunala avfallshanteringen,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om avfallsavgift på osorterat industriavfall,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om handel med avfall,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om återtagningsplikt för elektroniska apparater och bilar,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om returpappersinsamlingens miljöeffekter,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om optiska vitmedel i papper,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om energihushållning,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en avvecklingsplan för blyad bensin,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om energin och trafikens roll i kretsloppet,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om jordbrukets roll i kretsloppet,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behov av samverkan mellan näringspolitik och miljöpolitik.
1992/93:Jo61 av Sören Norrby (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att förbrukade förpackningar och andra varor som har kastats i naturen etc. skall omfattas av producenternas insamlingsansvar.
1992/93:Jo62 av Inger Lundberg och Hans Karlsson (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av analys av producentansvaret för varor med relativt lång livslängd,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om prioritering av återanvändningsbara förpackningar samt utveckling av s.k. påfyllnadsförpackningar,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i övrigt i motionen anförts om behovet av ett kretsloppsanpassat samhälle,
4. att riksdagen avslår propositionens förslag till lag om ändring i lagen (1991:336) om vissa dryckesförpackningar.
1992/93:Jo63 av Sinikka Bohlin m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om djupare miljöanalys vid återvinning av papper och pappersförpackningar.
Motioner väckta under allmänna motionstiden
1992/93:Jo602 av Bengt Silfverstrand och Birthe Sörestedt (s) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär en sådan lagändring att förbud mot användning av blyhagel vid jakt och skytte införs fr.o.m. 1996.
1992/93:Jo603 av Per Olof Håkansson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär en utredning av en omställning från särlagstiftning för avfall/miljöfarligt avfall m.m. i enlighet med vad som i motionen anförts.
1992/93:Jo604 av Per Olof Håkansson och Ines Uusmann (s) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring av miljöskyddslagen i fråga om materialbalans m.m. i enlighet med vad som i motionen anförts.
1992/93:Jo605 av Per Olof Håkansson och Ines Uusmann (s) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär en utredning om möjligheterna att utveckla en miljöriktig och kostnadseffektiv svensk behandlingskapacitet för omhändertagande av det miljöfarliga avfallet.
1992/93:Jo606 av Siw Persson och Kenth Skårvik (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om totalförbud och pant på amalgamfyllningar samt särskild fond.
1992/93:Jo611 av Bengt Silfverstrand och Birthe Sörestedt (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om försöksverksamhet med miljörevisorer i företagen samt ökade krav på företagens miljörapportering.
1992/93:Jo615 av Ylva Annerstedt (fp) vari yrkas att riksdagen beslutar att jakt med blyhagel förbjuds fr.o.m. den 1 juli 1993.
1992/93:Jo630 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ökad användning av ekonomiska styrmedel,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om miljöstyrande taxor,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om upprättandet av regionala miljömål,
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utvecklandet av återtagningssystem,
20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om miljöstandarder,
21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om företagens avfallshantering.
1992/93:Jo637 av Kenneth Lantz (kds) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av kommuners och regionala myndigheters delansvar för att de miljöpolitiska målen infrias och klargörs,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att föreskrifter utarbetas, vilka närmare redogör för kommunernas och de regionala myndigheternas ansvar att infria de miljöpolitiska målen.
1992/93:Jo642 av Lars Biörck (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om sorteringsanvisning på emballage.
1992/93:Jo646 av Anders Svärd (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förbud mot export av miljöfarligt avfall från OECD-länder till icke OECD-länder.
1992/93:Jo647 av Arne Jansson och Laila Strid-Jansson (nyd) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att vid givna förutsättningar bör energiåtervinning av pappersprodukter jämställas med återanvändning och materialåtervinning av pappersprodukter,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att skogsindustrin själv bör få välja förhållandet mellan inblandningen av jungfrulig råvara och/eller returpappersprodukter.
1992/93:Jo652 av Rose-Marie Frebran (kds) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om klassning av kvicksilverhaltiga lampor och lysrör som miljöfarligt avfall.
1992/93:Jo660 av Rose-Marie Frebran och Lars Svensk (kds) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att ett förbud mot användning av blyhagel införs snarast.
1992/93:Jo664 av Kenneth Lantz (kds) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av att initiativ tas till en miljöinventering av landets avfallsdeponier.
1992/93:Jo665 av Inger Koch (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kommunernas möjligheter att ta ut miljöavgifter för att genomföra åtgärder i enlighet med Agenda 21 från FN:s miljökonferens.
1992/93:Jo666 av Rune Backlund (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om hanteringen av elektroniskt skrot.
1992/93:Jo670 av Bert Karlsson (nyd) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att panten på returflaskor skall höjas,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att skapa ett nytt pantsystem som inrymmer flera typer av glasförpackningar.
1992/93:Jo672 av Torgny Larsson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av förbud mot användning av blyhagel vid jakt inom Sveriges internationellt skyddsvärda våtmarker.
1992/93:Jo674 av Arne Kjörnsberg och Lahja Exner (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om avfallshantering,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om producentansvar,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att utse "modellkommuner".
1992/93:Jo676 av Ylva Annerstedt m.fl. (fp) vari såvitt nu är i fråga yrkas
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om -- -- -- marknad för källsorterat avfall (yrkandet i vad avser planering för källsortering av avfall vid ny- och ombyggnad av bostäder har behandlats i betänkandet 1992/93:BoU18).
1992/93:Jo681 av Harald Bergström (kds) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skrotningspremien för äldre fordon.
1992/93:Jo688 av Lena Klevenås (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om miljöavgifter/skatter på hushållsprodukter.
1992/93:Jo689 av Lena Klevenås (s) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär att Kemikalieinspektionen får i uppdrag att se över användningen av optiska vitmedel.
1992/93:Jo693 av Sven-Olof Petersson (c) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till ett pantsystem för kvicksilverhaltiga lysrör och lampor.
1992/93:Jo696 av Annika Åhnberg (-) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till åtgärder för att minska negativa miljöeffekter av kromanvändning.
1992/93:Jo697 av Agne Hansson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att ett program för avveckling av PVC-användningen upprättas i Sverige.
1992/93:Jo706 av Johan Lönnroth (v) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att avfallshantering och va-system i högre grad bör ingå i ett kretslopp.
1992/93:Bo213 av Eva Zetterberg och Jan Jennehag (v) vari yrkas 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av ändringar i va-lagen och renhållningsförordningen.
1992/93:Bo701 av Per Olof Håkansson och Ines Uusmann (s) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär ett klarläggande av ansvarsfrågorna för omhändertagandet av miljöfarligt avfall från hushållen.
1992/93:Bo702 av Bo Arvidson och Rune Rydén (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lagändring som gör det möjligt att lokalt omhänderta dagvatten.
1992/93:Bo703 av Kenth Skårvik (fp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att reducera framför allt kväve- och fosforbelastningen i vattenområden, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att gällande lagstiftning icke bör hindra övergång till mer miljöanpassade sanitets- och avloppssystem, 3. att riksdagen begär att regeringen verkar för forskning i syfte att belysa miljövänliga alternativ till nuvarande sanitetsteknik, med beaktande av god folkhälsostandard.
1992/93:Bo704 av Siw Persson (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lagreglering av tillvaratagande av dagvatten.
1992/93:Bo705 av Chatrine Pålsson (kds) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att stimulera forsknings- och utvecklingsarbete för ekologisk avfallshantering av latrin och annat organiskt hushållsavfall.
1992/93:N219 av Anders Svärd (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av skyndsamma insatser för utveckling av alternativa användningsområden för glasavfall.
1992/93:N283 av Bengt Silfverstrand och Johnny Ahlqvist (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om returpappershanteringen.
1992/93:N289 av Olle Lindström (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att utreda hur svensk skogsindustri kan ges jämbördiga konkurrensvillkor, med tanke på kretsloppsaspekter, långsiktighet och uthållighet.
1992/93:N316 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
4. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om externa miljörevisorer enligt vad i motionen anförts.
Yttranden
Bostadsutskottet, näringsutskottet och försvarsutskottet har avgett yttranden över propositionen.
Uppvaktningar
Utskottet har uppvaktats av representanter för Näringslivets förpackningsråd, Dagligvaruhandeln, Duni AB och Skogsindustrierna.
Utskottet
Bakgrund
Miljöproblemen har under det senaste decenniet ändrat karaktär. Ett grundläggande problem är att samhällets materialhantering i dag oftast är enkelriktad -- från utvinning av råvara till slutligt omhändertagande av avfall. FN-konferensen om miljö och utveckling (UNCED) i Rio de Janeiro i juni 1992 slog bl.a. fast att det inte längre är hållbart att i snabb takt förbruka icke förnybara resurser, att slösaktigt konsumera förnybara resurser och sedan slänga allt avfall. För att uppnå en långsiktigt hållbar utveckling fordras en effektivare resurshushållning, bl.a. genom en övergång till cyklisk materialhantering. Kretsloppssamhället syftar till ökad resurssnålhet, minskad miljöbelastning och bevarande av den biologiska mångfalden.
Statsmakternas roll är att ange mål och riktlinjer samt att skapa det regelsystem inom vilket de olika aktörerna skall verka. Detta är en ordning som innebär att marknaden självmant utformar och tillämpar system som leder till de uppsatta målen. Statlig detaljreglering skall helst inte behöva tillgripas.
Riksdagen har i olika beslut lagt fast principer för producenternas ansvar beträffande avfall (prop. 1975:32, bet. 1975:JoU10, rskr. 1975:161, prop. 1989/90:100 bil. 16, bet. 1989/90:JoU16, rskr. 1989/90:241).
Huvuddelen av de produkter och förpackningar som blir avfall omhändertas av kommunerna. I vissa fall som för bl.a. aluminiumburkar och blybatterier finns system som administreras och finansieras av marknadens aktörer. Myndigheterna anger där målen och övervakar att dessa nås.
Redan i riksdagens beslut år 1975 om återvinning och omhändertagande av avfall slogs fast bl.a. att ansvaret för att avfall kan tas om hand på ett från miljö- och resurssynpunkt riktigt sätt i första hand åvilar producenten.
Industrin och distributörerna har dock endast i undantagsfall arbetat efter den princip som angavs i 1975 års riksdagsbeslut. Kraven på kommunerna och avfallsproducenterna har skärpts successivt de senaste åren, bl.a. genom nya krav på sortering av avfall från år 1994.
Sverige har ansökt om medlemskap i den Europeiska gemenskapen. EG-kommissionen har i juni 1992 presenterat ett förslag till direktiv om förpackningar och förpackningsavfall i syfte att harmonisera nationella åtgärder för att undvika störningar av den inre marknaden, handelshinder och konkurrensbegränsningar. Även inom OECD och GATT pågår arbete i syfte att anpassa det internationella handelsregelverket till de växande miljökraven.
Kretslopp för en hållbar utveckling
Propositionen
Allmänna riktlinjer för miljöpolitiken m.m.
Som riktlinjer för miljöpolitiken skall gälla att alla beslut skall vara inriktade mot att effektivisera resurshushållningen och främja kretsloppssamhället. Enligt föredragande statsrådet är ett effektivt resursutnyttjande, återanvändning och återvinning nyckel till en hållbar utveckling. Avfall som uppkommer skall behandlas så att råvaror återanvänds, återvinns eller omhändertas på det sätt som kan krävas för en miljömässigt godtagbar avfallshantering. Ett mer långsiktigt tänkande måste bli vägledande för näringsliv, individer och myndigheter. För detta krävs att staten undviker detaljreglering och ger individer och företag långsiktiga spelregler.
Den enda acceptabla halten av svårnedbrytbara naturfrämmande ämnen i miljön är noll. Målet innebär att användningen av sådana ämnen måste upphöra, eftersom all materialhantering oundvikligen medför att det hanterade materialet förr eller senare hamnar i avfallet eller sprids direkt till miljön. Internationellt samarbete är en av förutsättningarna för detta arbete. Tungmetaller kan vara mer eller mindre farliga för miljön. Risken för långvariga effekter manar till särskild försiktighet. Tillförseln av övriga miljöskadliga ämnen från mänskliga aktiviteter måste minskas så att det finns förutsättningar för miljön att sanera sig själv.
Som riktlinjer för industrins anpassning till kretsloppssamhället föreslås att miljöpolitiken skall underlätta industrins anpassning till kretsloppssamhället, bl.a. genom att skapa goda förutsättningar för användning av förnybara resurser, energisnåla processer, återanvändning och återvinning. Enligt föredragande statsrådet finns en ökad medvetenhet om de problem som följer av resursflödet i länder med en stor industriproduktion. Det finns behov av att dels begränsa och i vissa fall helt avveckla användningen av hälso- och miljöfarliga kemikalier, dels åstadkomma en bättre hushållning med knappa och ändliga råvaror. De politiska besluten skall inriktas mot ett resurssnålt kretsloppssamhälle. I princip bör återanvändning prioriteras före materialåtervinning, energiutvinning och i sista hand deponering. I detta val bör den metod som bäst hushållar med resurser prioriteras.
Riktlinjer för utveckling mot ett kretsloppssamhälle
Åtgärder inom jord- och skogsbruket, i transportsektorn, inom energiförsörjningen och i industrin skall inriktas mot ett resurssnålt kretsloppssamhälle.
När det gäller jord- och skogsbruk konstateras bl.a. att ett av syftena med 1990 års livsmedelspolitiska beslut var att få en bättre miljö. Värdefulla natur- och kulturmiljöer skall bevaras. Belastningen på miljön av bl.a. närsalter skall begränsas. Användningen av bekämpningsmedel skall halveras. Förslaget till ny skogspolitik (prop. 1992/93:226) innebär skärpta krav på hänsyn till miljövårdens intressen. Biobränslen från jord- och skogsbruket kan ersätta fossila bränslen. Pågående åtgärdsprogram för att minska växtnäringsförlusterna är ett exempel på kretsloppstanken.
Med ett kretsloppsanpassat transportsystem avses enligt föredragande statsrådet ett system som möjliggör en god transportförsörjning för personer och varor samtidigt som dess miljöpåverkan, från produktion och användning till skrotning, hålls inom ramen för god mänsklig hälsa och vad naturen tål. När det gäller energianvändningen framhålls att en kretsloppsanpassning bl.a. innebär att nettotillskottet av växthusgaser i atmosfären måste minska. Detta kräver att användning av fossila bränslen begränsas genom effektiv energianvändning och ökad introduktion av energiproduktion baserad på förnybara energikällor. I propositionen hänvisas härvidlag till riksdagens beslut våren 1991, i anslutning till den s.k. energiöverenskommelsen, om stöd till utveckling av förnybara energikällor. Vidare erinras om beslut som riksdagen fattade våren 1992 dels om bidrag till främjande av biobränsleanvändningen, dels om vissa ändringar i energibeskattningen. Härutöver aviseras om förslag inom bl.a. energiområdet i en proposition kring klimatfrågan (se prop. 1992/93:179).
Enligt propositionen har industrins intresseorganisationer antagit principer för hur näringslivet bör agera för att bidra till en god miljö. Flera företag har antagit en praktiskt orienterad miljöpolicy och ett förebyggande synsätt där hänsyn tas till livscykeln hos en produkt. Miljörevision tillämpas i en allt större utsträckning i de större företagen. Företagsinterna materialbalanser och miljövarudeklarationer kan bidra till kretsloppsanpassning. Metoder att analysera varors totala miljöpåverkan, s.k. livscykelanalyser, är under utveckling. Enligt föredragande statsrådet behöver dock den stora majoriteten av tillverkande företag -- cirka två tredjedelar -- stimuleras för att sätta i gång ett framåtsyftande miljöarbete.
Motionerna
Allmänna riktlinjer för miljöpolitiken m.m.
Enligt motion Jo49 (v) skall Sverige där så är möjligt ha högsta möjliga miljökrav. Sverige har kunskap, teknik och ekonomiska förutsättningar att ställa höga miljökrav (yrkande 1). Sverige bör vidare aktivt driva miljökraven i internationella fora (yrkande 2). Motionärerna avstår från att yrka avslag på hela propositionen eftersom den visar en god vilja och har aktualiserat debatten. Propositionen innehåller dock endast ett antal utredningsdirektiv och lägesbeskrivningar. Regeringen bör därför få i uppdrag att senast den 1 januari 1994 återkomma med en proposition som kan få mätbar effekt på verkligheten (yrkande 3). I motionen redovisas vidare vissa generella riktlinjer för den fortsatta utvecklingen mot ett kretsloppssamhälle. Samhällets krav bör vara långsiktiga och ge rimlig tid för omställning till ett kretsloppssamhälle. Alla slag av styrmedel skall kunna användas. Beslut i Sverige måste alltid relateras till situationen i omvärlden, och de skall även bidra till att minska klyftan mellan i- och u-värld. Att skapa ett kretsloppssamhälle innebär förändrad livsstil med minskad materiell konsumtion. Varuproducenterna måste ta ansvar för produktens fullständiga kretslopp. Det skall endast vara tillåtet att förändra miljökraven i miljövänlig riktning. Varje bransch och sektor skall själv besluta om hur de skall ingå i det kretsloppsanpassade samhället, och uppfylls inte kraven meddelas förbud mot fortsatt verksamhet. Ny verksamhet som inte kan ingå i kretsloppssamhället skall ej tillåtas (yrkande 4). I motion Jo52 (-) konstateras att kretsloppsprinciper inte kan införas i miljöpolitiken utan att omfatta helhetspolitiken. Propositionen borde därför ha tagit upp riktlinjer för bättre miljöanpassning på flera områden såsom energi, trafik och handelspolitik (yrkande 1). Vidare yrkas i motionen att riksdagen hos regeringen begär en översyn av naturresurslagen. Syftet med en sådan översyn skall vara att få lagen att fungerar som ett redskap att hävda långsiktiga miljöintressen (yrkande 2). Enligt motion Jo54 (nyd) yrkande 1 föreligger det ett behov av särskilda analyser i fråga om konsekvenserna av en kretsloppsanpassad samhällsutveckling för den privata äganderätten, näringsfriheten och den fria konkurrensen. Propositionen innebär sammantaget ett systemskifte inom miljöpolitiken som kan medföra många positiva förändringar men som samtidigt kan drabba inte bara enskilda företag och medborgare utan också marknadsekonomins funktionssätt. I motion Jo62 (s) yrkande 3 framhålls behovet av ett kretsloppsanpassat samhälle. En långsiktigt hållbar utveckling kräver mycket stora insatser på miljöområdet. Dagens konsumtion av energi och råvaror är långt större än den långsiktiga tillgången. En omställning av samhället kan förenas med god livskvalitet, tillgång till materiella resurser och full sysselsättning. Men utvecklingen kommer inte av sig själv utan kräver att vi ser omställningsproblemen och tar hänsyn till de gränser naturen sätter.
Riktlinjer för utveckling mot ett kretsloppssamhälle
Enligt motion Jo60 (s) yrkande 13 måste energihushållningen utvecklas. Energin i ett kretsloppsanpassat samhälle kommer rimligen från förnybara energikällor som biomassa, sol, vind och vatten. Det är därför angeläget att bättre än hittills stimulera användningen av förnybara energikällor. Vidare betonas att energisparande är minst lika angeläget i en långsiktigt hållbar utveckling. Energihushållningsplaner bör utvecklas för industrin. Vidare bör obligatoriska energideklarationer införas för elapparater och annan elkrävande utrustning. När det gäller energin och trafikens roll i kretsloppet krävs en aktiv styrning från samhällets sida. En anpassning innebär bl.a. att transportsystemet förändras och att vägtrafiken minskas till förmån för miljövänligare transportslag. Vidare bör bensinen miljöklassas. Regeringen bör återkomma med förslag till hur energin och trafiken skall kunna inlemmas i ett kretsloppsanpassat samhälle (yrkande 15). Beträffande jordbrukets roll i kretsloppet anförs bl.a. att avskaffande av prisregleringsavgifterna på handelsgödsel och bekämpningsmedel, höjning av inlösenpriset på spannmål och en snabb anpassning till EG:s system med subventioner och regleringar är beslut som leder i fel riktning. Enligt motionärerna ökar risken för att jorden åter sugs ut. Regeringen bör snarast återkomma med förslag om jordbrukets roll i ett kretsloppssystem (yrkande 16). I motionen betonas vidare behovet av samverkan mellan näringspolitik och miljöpolitik. Propositionen uppmärksammar inte tillräckligt detta samband. Tidigare utveckling visar att miljömedvetenhet stärkt konkurrenskraften och skapat nya arbetstillfällen. Det internationella arbetet bör prioriteras och den industriella strukturomvandlingen bör fortsätta mot kunskaps- och forskningsintensiv produktion. Svenskt miljötekniskt kunnande liksom de miljöpolitiska styrmedlen måste utvecklas vidare (yrkande 17). I Vänsterpartiets motion Jo49 yrkande 5 krävs att regeringen före den 1 januari 1994 återkommer med förslag om hur en större del av landets energiförsörjning skall kunna baseras på biobränslen. Vidare bör regeringen ges i uppdrag att återkomma med förslag om mindre miljö- och hälsofarliga drivmedel (yrkande 11). Vidare anser motionärerna att bilindustrin (Volvo och Saab) skall producera bilar som fr.o.m. år 1997 till 95 % är återvinningsbara. Nya bilmodellers drivmedelsförbrukning skall minskas, och fr.o.m. år 2000 skall de kunna drivas med förnyelsebar energi. Andelen sådana fordon skall år 2007 vara 90 % (yrkande 12).
Enligt motion Jo50 (kds) är en avfallsfråga som glömts bort i propositionen hur vedaska skall kunna tas till vara som resurs på mest effektiva sätt. Enligt motionären bör i de fall statliga stimulansåtgärder för miljövänligare energiomvandling förekommer beslut om stöd alltid förenas med krav på omhändertagande av förbränningsresterna.
Frågan om materialbalanser uppmärksammas i två motioner (båda s). Enligt motion Jo630 är det nödvändigt att både minska och bättre definiera det miljöskadliga avfallet för att förbättra möjligheterna att ta hand om restfraktioner vid deponering och förbränning. Företagen bör därför för att minska det miljöfarliga avfallet använda sig av materialbalanser (yrkande 21). Enligt motion Jo604 bör regeringen återkomma med förslag till ändring av miljöskyddslagen så att den som bedriver miljöfarlig verksamhet skall redovisa en materialbalans. Tillstånd till miljöfarlig verksamhet kopplas till att avfallsfrågan löses och förenas med ett producent- och innehavaransvar.
I två motioner framförs krav på införandet av miljörevision. I motion Jo611 (s) framförs krav om försöksverksamhet med miljörevisorer i företagen samt ökade krav på företagens miljörapportering. I motion N316 (v) yrkas att en utredning om externa miljörevisorer tillsätts. Industrin måste satsa på förebyggande miljöarbete. Den övervakande processen måste kompletteras med externa revisorer som kan ge allmänheten information om hur det står till med miljön i företagen (yrkande 4).
Utskottets överväganden
Allmänna riktlinjer för miljöpolitiken m.m.
Näringsutskottet har avgett yttrande över propositionen jämte vissa motioner. Yttrandet bifogas till detta betänkande. I yttrandet anför näringsutskottet beträffande industrins anpassning till kretsloppssamhället bl.a. följande.
För att en långsiktigt hållbar utveckling skall kunna uppnås måste samhället förändras mot ett kretsloppssamhälle. Denna omställning kommer att beröra alla samhällssektorer. Inte minst inom den industriella sektorn är det väsentligt med en övergång till ett mer effektivt resursutnyttjande och till återanvändning och återvinning i möjligaste mån. Påståendet i motion Jo62 (s) om att det i propositionen inte görs någon åtskillnad mellan återanvändning och materialåtervinning finner näringsutskottet vara ogrundat. I propositionen anges att återanvändning i princip bör prioriteras före materialåtervinning, energiutvinning och i sista hand deponering. Motionen avstyrks i denna del av näringsutskottet.
Näringsutskottet avstyrker även yrkandet i motion Jo54 (nyd) med krav på analyser av de olika förslagen i propositionen. Som framgår av denna kommer flera av de aktuella åtgärderna att föregås av överläggningar med berörda parter. Detta gäller t.ex. beträffande förslaget om införande av producentansvar för returpapper, till vilket näringsutskottet återkommer i det följande.
Med det sagda tillstyrker näringsutskottet de i propositionen angivna riktlinjerna för industrins anpassning till kretsloppssamhället. Därmed avstyrks även motion Jo49 (v) såvitt nu är i fråga.
Jordbruksutskottet vill för egen del anföra följande. De politiska besluten måste inriktas mot ett resurssnålt kretsloppssamhälle. En långsiktigt hållbar utveckling kräver ett mer resurshushållande samhälle och en renare varuproduktion än i dag. För att åstadkomma detta måste produktionen miljöanpassas och inriktas på att ge varor sådan utformning och materialsammansättning att återanvändning, återvinning eller återföring till naturens kretslopp underlättas och avfallet minimeras. Avfall som ändå uppkommer skall omhändertas på ett miljömässigt godtagbart sätt. Som framhålls i propositionen måste ett mer långsiktigt tänkande bli vägledande för näringsliv, individer och myndigheter. För detta krävs att staten undviker detaljreglering och ger individer och företag långsiktiga spelregler. I likhet med föredragande statsrådet anser utskottet att återanvändning i princip bör prioriteras före materialåtervinning, energiutvinning och i sista hand deponering. I detta val bör den metod som bäst hushållar med resurser alltid prioriteras. Som anförs i propositionen finns det en ökad medvetenhet om de problem som följer av resursflödet i länder med en stor industriproduktion. Det finns ett stort behov av att dels begränsa och i vissa fall helt avveckla användningen av hälso- och miljöfarliga kemikalier, dels åstadkomma en bättre hushållning med knappa och ändliga råvaror. Den omfattande gränsöverskridande varuhandeln och den spridning som sker via vatten och luft av stabila hälso- och miljöfarliga ämnen gör att det krävs internationellt samarbete för att avvecklings- och begränsningsåtgärder skall få full effekt. Det finns flera pågående internationella projekt med syfte att förteckna kemiska ämnen för vilka begränsningar bör genomföras eller andra åtgärder prioriteras. Nämnas kan Nordsjökonferensen, Helsingforskommissionen och Pariskommissionen. I detta sammanhang kan nämnas att riksdagen för närvarande behandlar ett förslag om godkännande av 1992 års konvention om skydd av Östersjöområdets marina miljö samt konventionen för skydd av den marina miljön i Nordostatlanten. De nya konventionerna utgör revideringar och moderniseringar av befintliga konventioner -- Helsingforskonventionen samt Paris- och Oslokonventionerna -- (prop. 1992/93:237). Även inom OECD pågår arbete med att reducera riskerna med kemikalieanvändningen. Utskottet utgår ifrån att Sverige även i fortsättningen kommer att aktivt delta i det internationella samarbetet på detta område.
Utskottet tillstyrker med det anförda regeringens förslag till allmänna riktlinjer för den framtida miljöpolitiken (avsnitt 2.1) samt avstyrker motionerna Jo49 yrkandena 1, 2 och 4, Jo52 yrkande 1 samt Jo62 yrkande 3 i den mån de inte kan anses tillgodosedda.
Mot bakgrund av det anförda avstyrker utskottet även det i motion Jo49 yrkande 3 framförda förslaget att regeringen före den 1 januari 1994 skall återkomma till riksdagen med en mer verkningsfull kretsloppsproposition.
I anslutning till motion Jo54 yrkande 1 vill utskottet anföra följande. De av regeringen framlagda förslagen när det gäller riktlinjer för den framtida miljöpolitiken innebär att en sammanhållande strategi för den fortsatta utvecklingen fastställs. Som framgår av de ytterligare förslag som behandlas senare i detta betänkande är avsikten att man med utgångspunkt från de fastställda ambitionerna som gäller för miljöpolitiken stegvis skall gå vidare med konkreta mål och tidsramar. Näringslivet skall även i fortsättningen ha en frihet att självt utarbeta och välja metod för att nå dessa mål inom angivna tidsramar. Som utskottet berört ovan innebär detta att ett mer långsiktigt tänkande måste bli vägledande för näringsliv, individer och myndigheter. Utvecklingen mot ett mer kretsloppsanpassat samhälle innebär i många fall genomgripande förändringar av det nuvarande systemet för varuproduktion m.m. Samhällets fortsatta åtgärder inom detta område måste därför alltid föregås av en noggrann konsekvensanalys. Syftet med motion Jo54 yrkande 1 kan således i allt väsentligt anses tillgodosett, och motionen avstyrks därför i berörd del.
Utskottet ansluter sig även till regeringens överväganden när det gäller riktlinjer för industrins anpassning till kretsloppssamhället (avsnitt 2.2).
Bostadsutskottet har avgett yttrande över propositionen jämte vissa motioner. Yttrandet bifogas till detta betänkande. I yttrandet anför bostadsutskottet beträffande en översyn av naturresurslagen bl.a. följande.
Regeringen tillsatte våren 1990 en särskild kommitté -- Miljöskyddskommittén -- med uppgift att göra en översyn av miljöskyddslagstiftningen. Kommittén har i sitt nyligen framlagda huvudbetänkande Miljöbalk (SOU 1993:27) föreslagit att de centrala lagarna på hälsoskydds- och miljöområdet sammanförs till en miljöbalk. Till grund för förslaget ligger bl.a. en strävan att ge uttryck för en enhetlig inställning till miljöfrågorna. Betänkandet är utsänt på remiss.
Miljöskyddskommitténs förslag innebär bl.a. att bestämmelserna i den nuvarande naturresurslagen förs över till miljöbalken. Det innebär således att frågan om naturresurslagens roll i arbetet med att skapa förutsättningar för en på lång sikt hållbar utveckling av samhället redan är föremål för överväganden. Enligt utskottets mening bör resultatet av dessa överväganden avvaktas. Förslaget i motion Jo52 (-) yrkande 2 om att lagen bör ses över avstyrks med hänvisning härtill.
Även jordbruksutskottet anser att den fortsatta beredningen av den framtida miljöskyddslagstiftningen bör avvaktas. Utskottet är därför inte berett att föreslå en särskild översyn av naturresurslagen i enlighet med vad som anförts i motion Jo52 yrkande 2. Motionen avstyrks i berörd del.
Riktlinjer för utveckling mot ett kretsloppssamhälle
Näringsutskottet har i sitt yttrande över propositionen jämte vissa motioner när det gäller energi och industri bl.a. anfört följande.
Propositionen om åtgärder mot klimatpåverkan har nyligen avlämnats till riksdagen (prop. 1992/93:179). I denna framläggs bl.a. förslag om främjande av biobränslebaserad kraftvärmeproduktion och om ytterligare stöd till utveckling och introduktion av ny energiteknik. Denna del av propositionen behandlas av näringsutskottet i betänkande 1992/93:NU28.
Riksdagen antog hösten 1992 på förslag av regeringen en ny lag om märkning av hushållsapparater (prop. 1992/93:34, bet. LU13). Enligt denna lag bemyndigas regeringen, eller den myndighet som regeringen bestämmer, att meddela föreskrifter om att vissa slag av hushållsapparater skall vara märkta med information om bl.a. energiförbrukning. Lagen innebär en anpassning till EG:s direktiv om märkning av hushållsapparater, som Sverige har åtagit sig att följa genom EES-avtalet. Den nya lagen kommer att träda i kraft i anslutning till att EES-avtalet gör det. I samband med 1991 års energipolitiska beslut anvisade riksdagen (prop. 1990/91:88, bet. NU40) 5 miljoner kronor för Konsumentverkets arbete under en femårsperiod med energideklarationer och normer.
Av den föregående redovisningen framgår att riksdagen under senare år har fattat flera beslut om stöd till utveckling av förnybara energikällor och främjande av effektivare energianvändning. Inom kort skall ytterligare förslag inom detta område i den s.k. klimatpropositionen behandlas av riksdagen. Vidare har regeringen bemyndigats att meddela föreskrifter om obligatorisk märkning av vissa typer av hushållsapparater med uppgift om energiförbrukning. Med hänsyn till det sagda anser näringsutskottet att riksdagen bör avslå de nu berörda yrkandena i motionerna Jo60 (s) och Jo49 (v).
När det gäller industrin anför näringsutskottet bl.a. följande. Näringspolitiken måste utformas så att den står i harmoni med målet om en god miljö. Samtidigt är det angeläget, anser näringsutskottet, att miljöpolitiken upphöjs till en strategiskt viktig fråga för näringslivet. En sådan samverkan ger goda förutsättningar för en positiv utveckling av den svenska industrin. Många svenska företag är också redan internationellt framgångsrika inom miljöområdet, t.ex. beträffande miljöteknik. Näringsutskottet instämmer i vad som sägs i motion Jo60 (s) om behovet av samverkan mellan näringspolitik och miljöpolitik men anser dock att något uttalande utöver vad som i dessa frågor kommer till uttryck i propositionen inte är erforderligt. Det nu aktuella yrkandet i motion Jo60 (s) avstyrks därför av näringsutskottet.
Jordbruksutskottet får för egen del anföra följande. Att lägga om jordbrukspolitiken i riktning mot brukningsmetoder som producerar livsmedel utan att använda stora mängder kemikalier var ett av flera viktiga inslag i den omställning av jordbrukspolitiken som beslutades år 1990. De miljömål som formulerades i beslutet innebär att jordbruket måste ta hänsyn till kravet på en god miljö och behovet av en långsiktig och planerad hushållning med våra naturresurser. Som redovisas i propositionen har denna omställning redan påbörjats. Belastningen på miljön av bl.a. närsalter skall begränsas. Användningen av bekämpningsmedel skall halveras. Pågående åtgärdsprogram för att minska växtnäringsförlusterna är ett ytterligare exempel på kretsloppstanken. Riksdagen kommer under våren även att ta ställning till ett förslag till ny skogspolitik (prop. 1992/93:226). Förslaget innebär bl.a. skärpta krav på hänsyn till miljövårdens intressen. Som framhålls i propositionen behöver samhället energi som produktionsmedel i industriell eller annan produktion, men också för uppvärmning, transporter osv. Biobränslen från jord- och skogsbruket kan härvid ersätta fossila bränslen.
Som framgår av propositionen bör ett kretsloppsanpassat transportsystem möjliggöra en god transportförsörjning för personer och varor samtidigt som dess miljöpåverkan, från produktion och användning till skrotning, hålls inom ramen för god mänsklig hälsa och vad naturen tål.
När det gäller energianvändningen framhålls att en kretsloppsanpassning bl.a. innebär att nettotillskottet av växthusgaser i atmosfären måste minska. Detta förutsätter att användning av fossila bränslen begränsas genom effektiv energianvändning och ökad introduktion av energiproduktion baserad på förnybara energikällor. Utskottet vill i detta sammanhang även peka på det tillskott till landets energiförsörjning och minskad användning av fossila bränslen som finns i energiutvinning ur avfall.
Utskottet har i det föregående avsnittet uttalat sitt stöd för regeringens förslag till riktlinjer för industrins anpassning till kretsloppssamhället. Som tidigare framhållits finns ett stort behov av att dels begränsa och i vissa fall helt avveckla användningen av hälso- och miljöfarliga kemikalier, dels åstadkomma en bättre hushållning med knappa och ändliga råvaror. Det är i detta sammanhang mycket positivt att industrins intresseorganisationer påbörjat detta arbete och bl.a. antagit principer för hur näringslivet bör agera för att bidra till en god miljö. Arbetet omfattar bl.a. utveckling av metoder för livscykelanalyser, miljörevision, materialbalanser och miljövarudeklarationer. Som konstateras i propositionen behöver en stor del av de tillverkande företagen alltjämt stimuleras för att sätta i gång ett framåtsyftande miljöarbete. Utskottet återkommer längre fram till förslagen när det gäller det fortsatta arbetet för en kretsloppsanpassad samhällsutveckling och de förslag om bl.a. livscykelanalyser, miljövarudeklarationer, materialflöden och behovet av lämpliga styrmedel som redovisas. Detta arbete måste självfallet koordineras med en aktiv näringspolitik som tar till vara det miljötekniska kunnandet som har utvecklats och även ger stöd till en strukturomvandling mot mer kunskaps- och forskningsintensiv produktion.
Utskottet konstaterar sammanfattningsvis att utvecklingen mot ett kretsloppssamhälle, baserad på ökade kunskaper, resultat av forskning och utveckling samt ny teknik, kommer att beröra alla delar av samhället. Åtgärder inom jord- och skogsbruket, i transportsektorn, inom energiförsörjningen och i industrin måste därför inriktas mot ett resurssnålt kretsloppssamhälle. Utskottet ansluter sig därmed till regeringens överväganden när det gäller riktlinjer för utveckling mot ett kretsloppssamhälle (avsnitt 2.3). Med det ovan anförda, och mot bakgrund av vad näringsutskottet anfört, avstyrker utskottet motionerna Jo49 yrkande 5 och Jo60 yrkandena 13, 16 och 17 i den mån de inte tillgodoses med utskottets ställningstaganden.
När det gäller bilindustrins och trafikens roll i kretsloppet vill utskottet utöver vad som tidigare anförts erinra om att ett system med miljöklasser och differentierade försäljningsskatter för motorfordon introducerades i Sverige den 1 juli 1992. Miljöklassystemet avser bilar fr.o.m. 1993 års modeller. För att påskynda introduktionen av fordon som uppfyller mer långtgående miljökrav har försäljningsskatten differentierats mellan de olika klasserna. Riksdagen behandlar under våren även av regeringen föreslagna åtgärder mot klimatpåverkan m.m. (prop. 1992/93:179). Av förslaget framgår bl.a. att regeringen har för avsikt att under våren 1993 ge Naturvårdsverket i uppdrag att vidareutveckla systemet med miljöklasser. Uppdraget skall samordnas med utredningar inom skatteområdet. Enligt denna proposition skall även en strategi för reducering av koldioxidutsläppen inom transportsektorn läggas fast. Strategin föreslås omfatta en ökad användning av biobränslen, en ökad användning av ekonomiska styrmedel, energieffektivisering, förbättrad kollektivtrafik samt utökad forsknings-, utvecklings- och demonstrationsverksamhet. De synpunkter som framförs i motionerna Jo49 yrkandena 11 och 12 samt Jo60 yrkande 15 sammanfaller i stor utsträckning med de förslag och uttalanden som nu återgetts. Enligt utskottets mening är syftet med motionerna därmed tillgodosett, och motionerna bör lämnas utan vidare åtgärd.
Utskottet delar i huvudsak de synpunkter som framförs i motion Jo50 om hanteringen av förbränningsrester. För att möjliggöra den önskade utvecklingen mot ett kretsloppssamhälle måste en helhetssyn anläggas på hanteringen av de olika miljöproblem som följer av mänsklig aktivitet. Som redovisats ovan omfattar kretsloppstanken bl.a. en ökad användning av biobränslen för energiomvandling. I de fall biobränslen tas till vara är det angeläget att så långt som möjligt återföra askan från förbränningen till skogsmarken i markvårdande syfte. Därmed minskar också avfallsproblemen. Askåterföringen är dock förenad med vissa frågeställningar som måste få ett svar. Bl.a. återstår att lösa problem med tungmetaller och effekterna av blandaska. Enligt ett av jordbruksministern nyligen i riksdagen avlämnat frågesvar (RD 1992/93:90) görs statliga insatser för forskning och utveckling med särskild inriktning på askåterföring. Tillgängliga medel för sådana ändamål är enligt vad jordbruksministern anförde i nu nämnda frågesvar tillräckliga. Utskottet vill i detta sammanhang även peka på vad som i förevarande proposition sägs om att ekonomiska styrmedel på avfallsområdet skulle kunna vara rationella för att nå målen. Föredragande statsrådet aviserar därför en utredning för att belysa lämpligheten av en avfallsbeskattning (se nedan). Utskottet utgår ifrån att syftet med motion Jo50 mot bakgrund av det anförda kommer att kunna tillgodoses utan något särskilt uttalande från riksdagens sida. Motionen avstyrks.
I fråga om de i motionerna Jo604 och Jo630 yrkande 21 framförda kraven på införandet av materialbalanser för att minska det miljöfarliga avfallet erinrar utskottet om den s.k. MFA-utredningen. Utredningen överlämnade i maj 1992 delbetänkandet Miljöfarligt avfall, ansvar och riktlinjer (SOU 1992:45) samt i december 1992 sitt slutbetänkande Miljöfarligt avfall, nya regler (SOU 1992:141). Förslagen remissbehandlas för närvarande. Utskottet vill i detta sammanhang även erinra om det i propositionen aviserade uppdraget till Naturvårdsverket att i samråd med berörda myndigheter och industrin utarbeta förslag med inriktning på heltäckande analyser av materialflöden (se nedan, Det framtida arbetet). Utskottet utgår ifrån att det kommer att bli möjligt att höja ambitionsnivån i miljöarbetet och ytterligare skärpa kraven på sådan verksamhet som förutsätter omhändertagande och behandling av miljöfarligt avfall när resultatet av den fortsatta beredningen av dessa frågor föreligger. I avbidan härpå är utskottet inte berett att föreslå riksdagen något särskilt uttalande med anledning av berörda motionsyrkanden. Motionerna Jo604 och Jo630 yrkande 21 avstyrks.
När det gäller de i motionerna Jo611 och N316 yrkande 4 framförda kraven på miljörevision i företagen vill utskottet erinra om att det primära ansvaret för verksamheter som bedrivs inom ramen för miljöskyddslagstiftningens regler vilar på företag och andra huvudmän för verksamheten. Egenkontrollen är basen för myndigheternas tillsyn och kontroll. Den som har tillstånd enligt miljöskyddslagen (1969:387) är skyldig att årligen avge en miljörapport till tillsynsmyndigheten. I rapporten skall redovisas bl.a. vilka miljöskyddsåtgärder som har vidtagits och resultaten av dessa. Intern miljörevision ingår som ett viktigt led i egenkontrollen. Som framgår av propositionen sker på frivillig väg numera i många företag och i offentliga verksamheter miljörevision internt för att utvärdera den egna verksamheten från miljösynpunkt. I likhet med föredragande statsrådet anser utskottet att miljörevision kan vara ett kraftfullt medel för att underlätta en anpassning av företaget från kretsloppssynpunkt t.ex genom att minska processutsläppen och genom att produkterna medvetet utformas för återanvändning och återvinning. Vidare kan konstateras att de förslag som redovisas i förevarande proposition när det gäller en mer kretsloppsanpassad utveckling och de ytterligare krav som därmed kommer att ställas på sådan verksamhet som resulterar i avfall förutsätter en avsevärt förbättrad egenkontroll hos företagen. Enligt utskottets mening bör de nu framförda kraven beträffande miljörevision kunna tillgodoses på frivillig väg inom ramen för den nu presenterade utvecklingen mot ett kretsloppssamhälle. Motionerna Jo611 och N316 yrkande 4 bör således inte föranleda någon riksdagens ytterligare åtgärd.
Samhällsplanering för en kretsloppsanpassad utveckling
Propositionen
Riktlinjer för samhällsplaneringen m.m.
Som riktlinjer för beslut avseende samhällsplaneringen skall gälla att de skall vara inriktade mot att effektivisera och främja kretsloppssamhället. När det gäller riktlinjer för kommunernas roll skall följande gälla. Eftersom kommunerna spelar en avgörande roll i arbetet för att ställa om till ett kretsloppsanpassat samhälle bör kretsloppsprincipen få stort genomslag i kommunernas arbete för att omsätta och konkretisera Riokonferensens handlingsprogram Agenda 21 i lokala program för en hållbar lokal utveckling. Centrala miljömyndigheter och länsstyrelser bör stödja kommunernas arbete.
I propositionen framhålls att kommunerna har en nyckelroll i övergången till ett mer kretsloppsanpassat samhälle. De har huvudansvaret för hantering av hushållsavfall och avfallsplaner. Kommunerna ansvarar för tillsyn, kontroll och förebyggande miljövård. Ansvaret omfattar även den fysiska planeringen och att de tekniska försörjningssystemen successivt förbättras och anpassas till kretsloppslösningar. Länsstyrelsen har en central roll genom ansvaret att samordna statliga och kommunala myndigheters verksamhet. Centrala sektorsmyndigheter som under senare år getts ett ökat miljöansvar skall stimulera och samordna utrednings- och utvecklingsarbete på lokal, regional och central nivå samt följa upp resultaten.
Plan- och bygglagen m.m.
I propositionen föreslås att plan- och bygglagen (1987:10), PBL, ändras så att det klart framgår att PBL:s bestämmelser syftar till att främja en god och långsiktig hållbar livsmiljö (1 kap. 1§ PBL). Enligt föredragande statsrådet saknas en övergripande bestämmelse i PBL som betonar att förändringar i markens och vattnets användning skall främja utvecklingen av en långsiktigt god livsmiljö.
Motionerna
Riktlinjer för samhällsplaneringen m.m.
I motion Jo630 (s) framhålls att många miljöproblem är av regional karaktär och kräver insatser från länsstyrelsernas sida. Den socialdemokratiska regeringen tillsatte miljödelegationer för att komma till rätta med miljöproblemen i Sundsvallsregionen, kring Dalälven, Göteborg och nordvästra Skåne. Miljödelegationernas arbete blev en viktig injektion för miljöarbetet. De visade på vikten av att bearbeta miljöproblemen regionalt. Enligt motionärerna bör de många små och diffusa utsläppen från t.ex. trafiken och den enskilda vedeldningen uppmärksammas särskilt. Länsstyrelserna bör få i uppdrag att sammanställa regionala miljöanalyser och fastställa regionala miljömål, baserade på de nationella målen som skall ingå i Naturvårdsverkets arbete med olika aktionsplaner (yrkande 15). Enligt motion Jo637 (kds) har kommuner och regionala myndigheter ett stort inflytande på de beslut som påverkar våra möjligheter att infria de miljöpolitiska målen. Samtidigt har de inget ansvar för att målen infrias. En regionalisering av de miljöpolitiska målen måste ske med hänsyn tagen till regionalpolitik och samhällsekonomi. I ett första led bör riksdagen markera att de miljöpolitiska målen är planeringsmål som skall beaktas av kommunala och statliga myndigheter (yrkande 1). I ett andra led bör det regionala ansvaret för att målen genomförs preciseras läns- eller regionvis med utgångspunkt i länets eller regionens förutsättningar. Närmare föreskrifter härom behöver utarbetas (yrkande 2).
Plan- och bygglagen m.m.
Enligt motion Jo51 (kds) yrkande 6 bör plan- och bygglagen förändras i syfte att möjliggöra ett planerat boende där hänsyn till miljön förenklas för den enskilde i enlighet med regeringens förslag. En uppföljning av om och hur den nya paragrafen i plan- och bygglagen får genomslag vid nybyggnation av bostadsområden är därför nödvändig. I motion Jo54 (nyd) yrkas avslag på regeringens förslag till lag om ändring i plan- och bygglagen (yrkande 2). Enligt motionärerna får plan- och bygglagen genom den föreslagna ändringen i lagens portalparagraf en helt annan innebörd. Konsekvenserna för den privata äganderätten, näringsfriheten och den fria konkurrensen behöver analyseras ytterligare. Den av regeringen tillkallade utredaren med uppgift att se över plan- och bygglagen skall bl.a. överväga behovet av närmare bestämmelser för ökad miljöhänsyn. I avvaktan på utredningens resultat bör förändringarna av lagen anstå.
Enligt motion Jo59 (s) finns två oroande faktorer när det gäller energianvändningen i våra bostäder. Utvecklingen mot bättre hushållning med uppvärmningsenergi har i princip upphört. Vidare har behovet av fastighetsel (elenergi för drift av fläktar, pumpar, hissar m.m.) ökat dramatiskt från mitten av 1970-talet. Denna utveckling måste aktivt motverkas. Särskilda medel för information och utvecklingsinsatser bör avsättas för att stimulera bostadsföretag, fastighetsägare och bostadsrättsföreningar att genomföra olika projekt för förbättrad energihushållning inom bostadsbeståndet (yrkande1).
Utskottets överväganden
Riktlinjer för samhällsplaneringen m.m.
Bostadsutskottet har i sitt yttrande över propositionen jämte vissa motioner när det gäller samhällsplanering för en kretsloppsanpassad utveckling m.m. anfört bl.a. följande.
Vad i regeringsförslaget föreslagits om riktlinjer för beslut avseende samhällsplaneringen har inte givit utskottet anledning till erinran eller särskilt yttrande. Propositionens yrkande 8 tillstyrks sålunda. Inte heller vad i regeringsförslaget föreslagits beträffande kommunernas roll har givit utskottet anledning till erinran eller särskilt uttalande. Propositionens yrkande 9 tillstyrks.
Jordbruksutskottet får för egen del anföra följande. Kommunerna har en nyckelroll i det samlade miljöarbetet och det blir en viktig politisk uppgift för dem att under de närmaste åren lokalt omsätta och konkretisera Riokonferensens handlingsprogram, Agenda 21, för en hållbar utveckling. I Agenda 21 förutsätts kommunerna senast år 1996 i samverkan med medborgare, företag och organisationer upprätta lokala handlingsprogram för en hållbar utveckling. Som framhålls i propositionen bör de lokala handlingsprogrammens innehåll ha en vidare inriktning än enbart på miljövård och miljöskydd. Förmågan att utveckla en helhetssyn där miljöfrågorna på ett tydligt sätt integreras i olika verksamheter och sektorer är avgörande för ett framgångsrikt arbete med de lokala handlingsprogrammen. I likhet med föredragande statsrådet vill utskottet i detta sammanhang peka på det pågående utvecklingsarbetet i de s.k. eko-kommunerna. Erfarenheterna från berörda kommuner visar bl.a. att miljöfrågorna kan bli en samlande kraft i arbetet med att formulera mål och inriktning för kommunens utveckling. Boverket och Glesbygdsmyndigheten, som fått i uppdrag att samordna kommunernas arbete, skall lämna en lägesrapport den sista juni 1993 och en slutrapport två år senare. Erfarenheterna från detta projekt bör successivt kunna tas till vara i kommunernas arbete. Förslag om hur det kommunala miljöarbetet kan förstärkas och hur kommunerna kan bidra till att de nationella miljömålen utanför det lagreglerade tillsynsområdet uppfylls har redovisats av utredningen om kommunernas arbete för en god livsmiljö som nyligen överlämnat sitt slutbetänkande, Kommunerna och miljöarbetet (SOU 1993:19), till regeringen. Utskottet vill i detta sammanhang erinra om att föredragande statsrådet i annat sammanhang (prop. 1992/93:100, bil. 15) deklarerat sin avsikt att bjuda in företrädare för kommunerna till överläggningar om kommunernas roll och ansvar i genomförandet av lokala Agenda 21. På den regionala nivån skall länsstyrelserna som regeringens företrädare svara för att de nationella miljömålen uppfylls och att insatser inom olika samhällssektorer på det regionala planet samordnas. Genom den ökade decentraliseringen av miljöarbetet kommer länsstyrelserna att i ökad utsträckning också behöva arbeta med att samordna och följa upp de kommunala myndigheternas verksamheter. Som framhålls i propositionen skall länsstyrelsernas regionala miljöanalyser användas som ett verktyg för att på ett kostnadseffektivt sätt, när det är möjligt, omforma de nationella miljömålen till regionala miljömål. I likhet med föredragande statsrådet anser utskottet att länsstyrelserna har en god grund för att utveckla en samlad regional syn till stöd för kommunerna, bl.a. med utgångspunkt i de regionala miljöanalyserna. De centrala myndigheternas roll blir därmed i allt högre grad att ge riktlinjer och stöd till kommuner och länsstyrelser samt följa upp utvecklingen på miljöområdet. Med det anförda ansluter sig utskottet till de av regeringen redovisade riktlinjerna när det gäller samhällsplaneringen och kommunernas roll i detta arbete (avsnitt 4.1 och 4.2). Utskottet utgår därvid från att synpunkterna i motionerna Jo630 yrkande 15 och Jo637 yrkandena 1 och 2 kommer att beaktas i det fortsatta arbetet med att på lokal och regional nivå uppfylla de miljöpolitiska målen. Bl.a. bör de många små och diffusa utsläppen från t.ex. trafiken och den enskilda vedeldningen uppmärksammas. Motionerna påkallar således ingen särskild åtgärd från riksdagens sida. I detta sammanhang bör även framhållas att när den nya miljöbalken träder i kraft måste myndighetsorganisationen på miljöområdet vara så anpassad att arbetsuppgifterna kan utföras effektivt och samordningsvinster uppnås genom den nya lagstiftningen.
Plan- och bygglagen m.m.
Bostadsutskottet har i sitt yttrande över propositionen jämte vissa motioner när det gäller plan- och bygglagen m.m. anfört bl.a. följande.
Bostadsutskottet delar vad som i propositionen anförts om samhällsplaneringens betydelse för utvecklingen av ett kretsloppsinriktat samhälle. Det är naturligtvis av stor betydelse att kretsloppsprincipen kommer till uttryck i den lagstiftning som ligger till grund för den kommunala planeringen. I naturresurslagens (NRL) inledande bestämmelse (1 kap. 1 §) stadgas också att den fysiska miljön skall användas så att en från ekologisk synpunkt långsiktigt god hushållning främjas. Det framstår enligt utskottets mening mot bakgrund härav som naturligt att också PBL, med den knytning den har till NRL, tillförs en bestämmelse med motsvarande innebörd. Även enligt bostadsutskottets mening bör den av regeringen föreslagna ändringen i 1 kap. 1 § PBL sålunda vidtas. Propositionens yrkande 4 tillstyrks. Motion Jo54 (nyd) yrkande 2 avstyrks.
Det är naturligtvis viktigt att utfallet av de ovan förordade förändringarna i plan- och bygglagen följs upp. Förutom att detta får anses vara en uppgift för regeringen ingår det i Boverkets verksamhetsområde att bl.a. följa tillämpningen av PBL och ta de initiativ som behövs för att lagstiftningens syfte skall uppnås. Någon förändring i verkets uppgift på denna punkt föreslås inte heller i regeringens proposition 1992/93:172 eller i bostadsutskottets betänkande 1992/93:BoU20 där frågan om målsättningen för verksamheten vid Boverket m.m. tas upp. Det får enligt utskottets mening mot bakgrund härav förutsättas att den i motion Jo51 (kds) yrkande 6 förordade uppföljningen av förändringarna i PBL kommer till stånd utan någon riksdagens särskilda begäran härom. Motionsyrkandet avstyrks.
När det gäller en förbättrad energihushållning anför bostadsutskottet bl.a. följande.
Det finns skäl att både effektivisera och minska energiförbrukningen. Betydande insatser har också gjorts från samhällets sida för att åstadkomma en sådan utveckling. Det gäller bl.a. utformningen av de regler som styr byggandet. Gällande nybyggnadsregler innebär i förhållande till tidigare gällande byggnorm skärpta krav på energihushållning i alla bostadshus. I det förslag till reviderade byggregler som Boverket lagt fram tidigare i år ingår dessutom vissa förändringar när det gäller olika energikrav m.m. Förslaget i denna del syftar till att minska energiförbrukningen och förbättra energieffektiviteten i våra byggnader. Som framgår av den kortfattade redovisningen ovan har redan en rad åtgärder vidtagits som syftar till att åstadkomma en förbättrad energihushållning och en effektivisering av energianvändningen i byggnadsbeståndet. Utskottet är mot bakgrund härav inte berett förorda ytterligare insatser med den inriktning som föreslås i motion Jo59 (s) yrkande 1. Motionen avstyrks.
Jordbruksutskottet får för egen del anföra följande. Jordbruksutskottet anser i likhet med vad bostadsutskottet anfört att det är av stor betydelse att kretsloppsprincipen kommer till uttryck i den lagstiftning som ligger till grund för den kommunala planeringen. Även plan- och bygglagens nära anknytning till naturresurslagen motiverar den nu föreslagna bestämmelsen. Utskottet tillstyrker därmed den av regeringen föreslagna ändringen i 1 kap. 1 § plan- och bygglagen. Motion Jo54 yrkande 2 avstyrks.
Utskottet anser i likhet med vad som sägs i motion Jo51 yrkande 6 att det är viktigt att plan- och bygglagen förändras i syfte att planering för ett boende där hänsyn tas till miljön förenklas för den enskilde. Utskottet förutsätter därvid att utfallet av nu föreslagen förändring i PBL följs upp. Som framhålls i bostadsutskottets yttrande får detta anses vara en uppgift för regeringen och Boverket, inom vars verksamhetsområde bl.a. ligger att följa tillämpningen av plan- och bygglagen och ta initiativ för att säkerställa att lagstiftningens syfte uppnås. Motion Jo51 yrkande 6 torde därmed kunna tillgodoses utan någon riksdagens vidare åtgärd. Utskottet ansluter sig även till bostadsutskottets bedömning när det gäller frågan om energibesparande åtgärder inom bostadsbeståndet och avstyrker därmed motion Jo59 yrkande 1.
Olika styrmedel och åtgärder för en kretsloppsanpassning av varuproduktionen
Propositionen
Ekonomiska styrmedel m.m.
Enligt propositionen skall som riktlinjer för en kretsloppsanpassad samhällsutveckling gälla att ekonomiska styrmedel i ökad omfattning skall utvecklas och användas inom miljöpolitiken. Enligt föredragande statsrådet är de ekonomiska styrmedel som närmast bör övervägas bl.a. olika skatter/avgifter på varor för att minska förbrukningen och stimulera en övergång till alternativ som är skonsammare mot miljö och hälsa och/eller innebär bättre hushållning med knappa resurser. Vidare framhålls betydelsen av andra styrmedel som information och olika former av märkning. Regeringen har vidare tillsatt en kommitté (dir. 1992:04) med uppgift att göra en konsumentpolitisk översyn. Bl.a. skall man se över behovet av ytterligare åtgärder för att stimulera den utveckling som pågår.
Offentlig upphandling m.m.
Som riktlinje för en kretsloppsanpassad samhällsutveckling skall enligt propositionen gälla att stimulera till miljöanpassad produktutveckling genom att miljökrav i ökad utsträckning ställs vid offentlig upphandling. Det är angeläget att samarbete i detta syfte etableras mellan centrala myndigheter med särskild kompetens inom miljöområdet, t.ex. Naturvårdsverket, Kemikalieinspektionen och den nya Nämnden för offentlig upphandling.
Som riktlinjer för en kretsloppsanpassad samhällsutveckling skall vidare gälla att arbetet med nya standarder skall bedrivas med inriktningen att standarderna skall vara analyserade med avseende på sina miljökonsekvenser. Miljö- och hälsoaspekter bör integreras i företagens arbete med kvalitetssäkring och i standarder för detta. Enligt föredragande statsrådet bör ett särskilt råd för standardiseringsfrågor om yttre miljö övervägas.
Motionerna
Ekonomiska styrmedel m.m.
I motion Jo60 (s) konstateras att kommunerna numera har möjlighet att differentiera avfallstaxorna för att stimulera källsortering. Även vatten- och avloppstaxan liksom energitaxan bör enligt motionärerna kunna utformas så att den ger användarna klara ekonomiska incitament att minska vatten- och energiförbrukningen. En utredning bör tillsättas för att lämna förslag till hur sådana taxor kan utformas (yrkande 2). Det är vidare angeläget att utveckla övriga miljöekonomiska styrmedel samt stärka den miljöekonomiska forskningen. Även information och utbildning är viktiga styrmedel för att minska miljöstörningarna, liksom ett mer allmänt utnyttjande av miljökonsekvensbeskrivningar, miljörevisioner och utarbetandet av miljöstandarder (yrkande 3). Även i motion Jo630 (s) framhålls behovet av att bredda användningen av ekonomiska styrmedel (yrkande 11) samt att miljöstyrande taxor bör införas inom fler områden än avfallshanteringen, t.ex.när det gäller vatten- och avloppstaxan (yrkande 12). I motion Jo665 (m) framhålls möjligheterna att ta ut miljöavgifter för att genomföra åtgärder i enlighet med Agenda 21. Enligt motion Jo688 (s) är olika miljöavgifter eller skatter ett sätt att utnyttja marknadsekonomins egna spelregler i miljöns tjänst. Den s.k. PPP-principen (Polluter Pays Principle) innebär enligt motionären att miljöfarliga produkter skall belastas med en miljökostnad. Mycket återstår att göra i detta avseende när det gäller hushållsprodukter.
Offentlig upphandling m.m.
I motion Jo51 (kds) yrkande 3 framhålls nödvändigheten av att den offentliga upphandlingen är miljövänlig och att lämpliga åtgärder bör vidtas för att stimulera en sådan utveckling. Enligt motionärerna borde detta vara en uppgift för Kretsloppsdelegationen. Enligt motion Jo52 (-) yrkande 10 bör regeringen när det gäller offentlig upphandling årligen återkomma med en redovisning av hur myndigheter, verk, kommuner och landsting omsätter de nu föreslagna riktlinjerna i handling. Om riktlinjerna inte får genomslag bör redovisningen åtföljas av förslag till nya åtgärder.
I motion Jo630 (s) konstateras att internationella standarder kan bli ett viktigt instrument i arbetet för en bättre miljö. Standarder är en viktig vägledning för bl.a. dem som konstruerar nya produkter. För närvarande pågår ett intensivt arbete inom ramen för det s.k. ISO-9000. Regeringen bör ge Standardiseringskommissionen, SIS, i uppdrag att arbeta fram ett underlag för hur miljökriterier skall integreras i standarder (yrkande 20).
Utskottets överväganden
Ekonomiska styrmedel m.m.
Frågan om användningen av ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken har behandlats av flera statliga utredningar, senast i Miljöavgiftsutredningens slutbetänkande Sätt värde på miljön (SOU 1990:59). Utredningen lämnade bl.a. en rad förslag till utsläpps- och produktavgifter samt avgifter och ändrade skatte- och bidragsregler inom energi- och trafikområdet. På grundval bl.a. av förslag från Miljöavgiftsutredningen har riksdagen fattat beslut om att införa ett antal miljöavgifter/skatter inom framför allt energiområdet. Riksdagen har tidigare ställt sig bakom en samlad strategi för ökad användning av ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken (prop. 1991/92:150 bil. I:12, JoU24, rskr. 355). Jordbruksutskottet anförde därvid bl.a. att det från effektivitetssynpunkt finns starka skäl som talar för ett ökat inslag av ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken, vilket emellertid inte innebär att dessa styrmedel allmänt sett är att föredra framför andra typer av styrmedel eller åtgärder. Valet av styrmedel måste givetvis alltid göras med utgångspunkt i miljöproblemets karaktär och det mål man vill uppnå.
Bostadsutskottet har i sitt yttrande över propositionen jämte vissa motioner när det gäller ekonomiska styrmedel m.m. anfört bl.a. följande.
Regeringen tillsatte våren 1992 en särskild arbetsgrupp -- Avgiftsgruppen -- med uppgift att utarbeta förslag beträffande den kommunala avgiftssättningen, främst inom de kommunala tekniska verksamheterna som vatten och avlopp, elektricitet och renhållning. Avgiftsgruppen har helt nyligen överlämnat betänkandet Avgifter inom kommunal verksamhet -- förslag till modifierad självkostnadsprincip (Ds 1993:16). Som framgår av titeln innehåller betänkandet förslag om kommunal avgiftssättning som baseras på en modifierad självkostnadsprincip. Förslaget syftar bl.a. till att öppna en möjlighet att ta ut avgifter som kan användas för att finansiera nödvändiga investeringar i syfte att minska miljöbelastningen och att påverka konsumtionsmönstret i miljövänlig riktning. Arbetsgruppens arbete är ännu inte avslutat. Gruppen kommer senare i vår att lämna förslag till en omarbetad va-lag. När det gäller frågor avseende avgiftssättning för el har dessa överlämnats till Ellagstiftningsutredningen som avser att avge ett betänkande under juni månad. Som framgår av redovisningen ovan är den kommunala avgiftssättningen föremål för omfattande överväganden. Enligt utskottets mening bör resultatet av dessa överväganden avvaktas. Motion Jo60 (s) yrkande 2 avstyrks med hänvisning härtill.
Jordbruksutskottet vill för egen del anföra följande. Som utskottet tidigare framhållit (1990/91:JoU30 s. 86) är det en uppgift för miljöpolitiken att se till att kostnader i form av miljöeffekter beaktas när företagen och hushållen väljer mellan olika handlingsalternativ. Detta kan i princip ske genom ekonomiska styrmedel i form av miljöskatter, miljöavgifter eller miljösubventioner. I likhet med vad som anförts i propositionen och motionerna anser utskottet att ekonomiska styrmedel bör komma till ökad användning i det fortsatta arbetet mot en mer kretsloppsanpassad samhällsutveckling. Kombinationen av styrmedel kan behöva variera för skilda produktgrupper och materialslag. Den av riksdagen godkända strategin för användningen av ekonomiska styrmedel innebär bl.a. att skatter och avgifter bör utformas så att miljökostnader beaktas på samma sätt som andra samhällskostnader. Möjligheten att differentiera miljörelaterade avgifter inom olika samhällssektorer skall även ses över. De styrmedel som finns och som verkar inom och mellan sektorer skall löpande ses över i syfte att åstadkomma den mest effektiva styrningen mot de miljömål som har angivits. Utskottet vill i detta sammanhang även betona att internationellt överenskomna ekonomiska styrmedel är nödvändiga för att förverkliga besluten från Rio-konferensen. Beträffande avfallsskatt återkommer utskottet under avsnittet Avfallshanteringen och kommunerna. I detta sammanhang bör även uppmärksammas andra miljöpolitiska styrmedel som forskning, utbildning, information, krav på miljökonsekvensbeskrivningar, utvecklandet av miljöstandarder och ökad användning av miljörevision inom näringslivet. Dessa frågor berörs även på annat håll i detta betänkande. Med det anförda ansluter sig utskottet till vad föredragande statsrådet anfört om riktlinjerna för ekonomiska styrmedel inom miljöpolitiken (avsnitt 5.2). Därmed torde syftet med motionerna Jo630 yrkandena 11 och 12, Jo665 och Jo60 yrkandena 2 och 3 i väsentliga delar vara tillgodosett. Motionsyrkandena bör därför inte föranleda någon riksdagens vidare åtgärd. Utskottet gör samma bedömning beträffande motion Jo688.
Offentlig upphandling m.m.
Utskottet konstaterar i likhet med föredragande statsrådet att det finns goda möjligheter att stimulera till miljöanpassad produktutveckling genom att i ökad utsträckning ställa miljökrav vid offentlig upphandling. En uttalat miljömedveten offentlig upphandling bör kunna leda till att tillverkarna tar ytterligare steg mot miljöanpassad produktion. Som betonas i propositionen är det angeläget att samarbete i detta syfte etableras mellan centrala myndigheter med särskild kompetens inom miljöområdet, t.ex. Naturvårdsverket, Kemikalieinspektionen och den nya Nämnden för offentlig upphandling. Samarbetet bör syfta till att bl.a. sprida information och erfarenheter till upphandlande organ och uppmärksamma framgångsrika exempel på miljöhänsyn vid upphandling i samverkan mellan statliga myndigheter och andra berörda instanser. Med det anförda ansluter sig utskottet till vad föredragande statsrådet anfört om riktlinjer för miljökrav vid offentlig upphandling (avsnitt 5.4). Motionerna Jo51 yrkande 3 och Jo52 yrkande 10 avstyrks i den mån de inte kan anses tillgodosedda.
Standarder har sedan länge utarbetats på frivillig grund efter initiativ från framför allt industrin. För detta arbete finns såväl nationella som internationella organ. Medlemmar i de internationella standardiseringsorganen är nationella standardiseringsorgan. Standardiseringskommissionen i Sverige (SIS) svarar tillsammans med nio fackorgan för olika delar av det nationella standardiseringsarbetet.
Av propositionen framgår att SIS tillsammans med intressenter -- näringslivet, myndigheter och organisationer -- har beslutat bilda en referensgrupp för policyfrågor inom miljöområdet. Detta bör enligt utskottets mening vara en god bas för möjligheterna till förstärkning av miljöfrågornas betydelse inom standardiseringen. Det av föredragande statsrådet aviserade uppdraget till berörda myndigheter att belysa möjligheterna att inrätta ett särskilt råd för standardiseringsfrågor om yttre miljö bör också kunna ge ökade möjligheter att tillgodose miljöhänsynen i standardiseringsarbetet. Utskottet vill i likhet med föredragande statsrådet betona det väsentliga i att utvecklingen mot miljöanpassade produkter inte hämmas eller förhindras därför att hänsyn inte tagits till miljöfrågor i standardiseringsarbetet. Miljökonsekvenser skall vara utredda och hänsyn till dem skall tas, särskilt vid utarbetande av produkt- och processtandarder. Detta ligger också i linje med de förslag som presenterats inom de internationella standardiseringsorganen. Som framhålls i propositionen har standardiseringen en ny roll dels genom att arbetet bedrivs internationellt och har utvidgats till nya områden, dels genom att EG använder standardiseringen som ett verktyg i genomförandet av den Inre marknaden. Sverige bör även fortsättningsvis inom ramen för det internationella standardiseringsarbetet verka för ökad miljöhänsyn på detta område. Med det anförda ansluter sig utskottet till vad föredragande statsrådet anfört om riktlinjer för miljökonsekvensanalyser vid standardisering (avsnitt 5.5). Utskottet utgår därvid från att synpunkterna i motion Jo630 yrkande 20 kommer att beaktas i det fortsatta arbetet på detta område. Motionsyrkandet bör därför kunna lämnas utan någon riksdagens vidare åtgärd.
Kemikaliekontroll
Propositionen
Enligt föredragande statsrådet bör de principer för en kretsloppsanpassad samhällsutveckling som föreslås i propositionen även gälla för kemikaliekontrollen. Det finns anledning att överväga även andra sätt än de nuvarande att få företagen att inkludera hälso- och miljörisker i produktens pris. En utredare har tillsatts för att se över miljöskadeförsäkringen (dir. 1992:13). I uppdraget ingår att utreda hur tillverkare, importörer och andra som hanterar kemikalier kan åläggas att vara ansvarsförsäkrade för sin produkt. Utredningen skall vara klar den 31 augusti 1993.
Som närmare riktlinjer för kemikaliekontrollen inom ramen för en kretsloppsanpassad samhällsutveckling skall gälla
att flödena och användningen av hälso- och miljöskadliga kemikalier bör minskas. De flöden som ändock innehåller skadliga kemikalier bör i möjligaste mån slutas. Systematisk riskhantering av kemikalier behöver utvecklas ytterligare. Användningen av de mest skadliga ämnena bör avvecklas. Planer för riskbegränsning bör tas fram för ett antal ämnen inom en femårsperiod. att substitutionsprincipen bör hävdas internationellt och tillämpningen i Sverige utvecklas. att arbetet med att öka kunskaperna om och begränsa riskerna med hälso- och miljöskadliga kemikalier bör intensifieras. Detta arbete bör i princip bekostas av industrin enligt PPP-principen. att kemikaliekontrollen så lång möjligt bör genomföras i internationellt samarbete och Sverige bör där vara aktivt pådrivande.
Enligt föredragande statsrådet bör Kemikalieinspektionen ges i uppdrag att i samråd med Naturvårdsverket bl.a. identifiera användning av klor och klorerade organiska ämnen som bör begränsas och ge förslag till avveckling eller riskbegränsning. De bör även ges i uppdrag att analysera hälso- och miljörisker förenade med användning av tvätt-, disk- och rengöringsmedel samt ge förslag till åtgärder för att påskynda utvecklingen.
Motionerna
I motion Jo57 (m) framhålls behovet av samhällsekonomiska och miljömässiga konsekvensbeskrivningar i samband med avvecklingen av skadliga ämnen. Enligt motionären får kretsloppet ej drivas så långt att kemiska ämnen förbjuds utan att de totala miljöeffekterna beaktas. Det fordras en noggrann nytto- och riskavvägning samtidigt med en bedömning av de ekonomiska och miljömässiga effekterna. Enligt motion Jo60 (s) finns det anledning att utvidga de i propositionen redovisade uppdragen till Kemikalieinspektionen till att omfatta även andra angelägna kemikaliegrupper. Kemikalieinspektionen bör därför erhålla ett nytt begränsningsuppdrag (yrkande 4).
I flera motioner uppmärksammas tillämpningen av substitutionsprincipen. Enligt motion Jo49 (v) yrkande 8 bör regeringen före den 1 januari 1994 återkomma till riksdagen med förslag om hur substitutionsprincipen effektivare skall kunna tillämpas på kemikalier. Vidare bör regeringen före den 1 januari 1994 återkomma med förslag om hur substitutionsprincipen skall tillämpas på tvätt- och rengöringsmedel (yrkande 9). I motion Jo52 (-) yrkas att riksdagen hos regeringen begär en utvärdering av substitutionsprincipen. Enligt motionären bör till grund för ett producentansvar ligga en analys av hur utbytesregeln i lagen om kemiska produkter tillämpats (yrkande 4). Enligt motion Jo60 (s) är det angeläget med större insatser för information om substitutionsprincipen och om möjliga utbyteskemikalier. Informationen bör riktas speciellt till kommuner och näringsliv. Stat, kommuner och näringsliv borde kunna samordna och gemensamt finansiera en sådan information (yrkande 5). Även på det internationella planet och i pågående EG-förhandlingar måste frågan om substitutionsprincipen drivas (yrkande 6).
I motion Jo49 yrkas att riksdagen beslutar att förbjuda blyad bensin fr.om. den 1 juli 1993 (yrkande 10). I motion Jo60 framförs krav på en avvecklingsplan för blyad bensin (yrkande 14).
Förbud mot användning av blyhagel vid jakt och skytte bör enligt motion Jo602 (s) införas fr.o.m. år 1996. Enligt motion Jo615 (fp) bör ett sådant förbud införas den 1 juli 1993. I motion Jo660 (kds) framhålls behovet av att ett förbud mot användningen av blyhagel införs snarast. Motsvarande synpunkt redovisas även i motion Jo672 (s) och då med betoning på jakt inom Sveriges internationellt skyddsvärda våtmarker.
Enligt motion Jo606 (fp) har det visat sig att kvicksilver från amalgam är en stor belastning på den yttre miljön. Det kan inte försvaras att tandvården fortfarande får använda detta gift. Ett omedelbart förbud mot användningen av amalgam som tandfyllnadsmaterial måste införas. Fram till totalförbudets genomförande skall varje ny amalgamfyllning beläggas med en pant. De medel som på detta vis insamlas skall avsättas till en särskild fond för omhändertagande och destruktion av kvicksilvret. Enligt motion Jo652 (kds) bör kvicksilverhaltiga lampor och lysrör klassas som miljöfarligt avfall. Härigenom säkerställs en rationell och säker hantering av detta avfall. I motion Jo693 (c) begärs att regeringen skall ge Naturvårdsverket i uppdrag att utarbeta ett förslag till ett pantsystem för kvicksilverhaltiga lysrör och lampor.
I motion Jo51 (kds) yrkande 7 framhålls behovet av att en inventering över riskerna med krom- och arsenikbehandlat virke utförs. Syftet skall vara att förhindra skadeverkningar av dessa material samt att arbete och forskning med att få fram alternativa material/metoder stimuleras. Enligt motion Jo696 (-) bör riksdagen hos regeringen begära förslag till åtgärder för att minska de negativa miljöeffekterna av kromanvändningen.
Utskottets överväganden
Försvarsutskottet har avgett yttrande över propositionen jämte vissa motioner. Yttrandet bifogas till detta betänkande. I yttrandet anför försvarsutskottet bl.a. följande.
Utskottet konstaterar att såväl propositionen som här behandlade motioner betonar substitutionsprincipens betydelse för att minska de kemiska miljöriskerna. Utskottet har erfarit att det ännu i stor utsträckning saknas kunskap om kemikaliers miljöfarlighet och att myndigheter, kommuner och företag är ovana att tillämpa substitutionsprincipen från miljösynpunkt. Från hälsosynpunkt torde läget vara klarare genom bättre kunskaper om kemikaliers hälsofarlighet och vana att tillämpa principen på t.ex. arbetsplatser. Utskottet utgår, liksom regeringen, från att Kemikalieinspektionen utvecklar sin rådgivning, information och tillsyn av substitutionsprincipen. Härvid torde bl.a. generella riktlinjer för dess tillämpning behöva utfärdas. Utskottet utgår vidare från att Kemikalieinspektionen löpande följer utvecklingen och med stöd av erhållna erfarenheter anpassar sin rådgivning och information.
Utskottet har vidare erfarit att Kemikalieinspektionen i den fördjupade anslagsframställning som skall lämnas hösten 1993 kommer att redovisa insatserna rörande substitutionsprincipen. Inspektionen avser också under året att genomföra en utredning i syfte att klargöra ansvarsfördelning och samarbete mellan centrala, regionala och lokala myndigheter.
Propositionen anger i sina riktlinjer att kemikaliekontrollen så långt möjligt bör genomföras i internationellt samarbete och att Sverige där bör vara aktivt pådrivande. Utskottet utgår från att substitutionsprincipen hävdas i dessa sammanhang.
Mot bakgrund av det anförda anser utskottet att motionerna Jo49 (v) yrkandena 8 och 9, Jo52 (-) och Jo60 (s) yrkandena 5 och 6 i väsentliga delar kommer att bli tillgodosedda. Något uppdrag från riksdagen till regeringen att återkomma med förslag synes inte erforderligt.
Som framgår av propositionen räknar regeringen med att det systematiska riskhanteringsarbete som Kemikalieinspektionen har inlett kommer att leda till ett bättre underlag dels för att identifiera och begränsa förekomsten av särskilt riskabla kemikalier, dels för att införa återvinning eller återanvändning av varor när förbud för tillfället inte är möjligt eller lämpligt. Enligt regeringens bedömning bör det vara möjligt att ta fram begränsningsplaner för uppskattningsvis 25--50 ämnen inom en femårsperiod, vilket synes vara i linje med de ytterligare begränsningar som förordas i motion Jo60 (s). Mot bakgrund härav anser utskottet att det inte är påkallat att riksdagen hos regeringen begär att Kemikalieinspektionen ges ett nytt begränsningsuppdrag, vilket motionärerna förordar (yrkande 4).
Det anförda innebär sammanfattningsvis att utskottet anser att riksdagen bör bifalla propositionens förslag (avsnitt 6.1 och 6.2) till riktlinjer för kemikaliekontrollen som en del i en kretsloppsanpassad samhällsutveckling.
Jordbruksutskottet vill för egen del anföra följande. Som framgår av propositionen är ett av de viktigaste skälen för kretsloppstanken att minska den diffusa spridningen av skadliga ämnen till naturen. Det gäller dels att minska flödena av skadliga kemiska ämnen, dels att i möjligaste mån sluta dessa flöden. En väl fungerande kemikaliekontroll är en förutsättning i arbetet att nå dessa mål. En utgångspunkt för kemikaliekontrollen i Sverige är att tillverkare och importörer har huvudansvaret för de kemiska ämnen och produkter som de levererar. Kemikaliekontrollens syfte är att minska riskerna för skador på människor och miljö av kemiska ämnen och produkter.
I likhet med föredragande statsrådet anser utskottet att det behövs en allmän kunskap om kemiska ämnens egenskaper och om deras förekomst i produkter och varor. Lika angeläget är att förbättra kunskapen om flödena av kemiska ämnen via produkter och varor ute på marknaden. Då ges möjlighet att bedöma vilka risker som flödena kan orsaka, att prioritera bland riskabla produkter och varor samt att välja lämpliga åtgärder för riskbegränsning. De kunskaper om kemikalier som tas fram måste sedan spridas vidare med produkter och varor så att man i varje hanteringsled uppmärksammar riskerna och därmed kan tillgodose krav på återvinning, återanvändning eller avveckling när det gäller särskilt skadliga ämnen. I detta sammanhang bör särskilt uppmärksammas de fr.o.m. den 1 januari 1993 gällande reglerna för märkning av miljöfarliga kemiska produkter. Det är angeläget att dessa regler, som utfärdats av Kemikalieinspektionen, vidareutvecklas. Som framhålls i propositionen är det även av stor betydelse att ett informationssystem utvecklas för varor som på grund av sitt innehåll av skadliga ämnen kan skada miljön. Vissa särskilt riskabla kemiska ämnen eller vissa användningar av dem måste förbjudas eller starkt begränsas om det inte kan säkras att de inte når miljön i skadlig mängd. En avvecklingsplan för tretton ämnen/ämnesgrupper presenterades i den miljöpolitiska propositionen (1990/91:90). För berörda ämnen finns planer för avveckling eller riskbegränsning. Kemikalieinspektionen och Naturvårdsverket arbetar vidare med genomförande och uppföljning. Utskottet delar föredragande statsrådets bedömning att Kemikalieinspektionens systematiska riskhanteringsarbete bör ge ett bättre underlag för att identifiera och begränsa förekomsten av särskilt riskabla kemikalier och för att införa återvinning eller återanvändning av varor när förbud för tillfället ej är lämpligt. Den systematiska riskhanteringen behöver dock utvecklas ytterligare särskilt i fråga om sådana kemikalier vars hantering innebär stora risker. Konkreta planer för riskbegränsning behöver tas fram för kemikalier och ämnen med stora hälso- och miljörisker och som dessutom har sådan spridning i samhället att centrala begränsningsåtgärder blir nödvändiga för att nå resultat. I de flesta fall måste av resurs- och kompetensskäl dock riskbegränsning uppnås genom fortlöpande åtgärder från dem som hanterar kemikalier utan sådan central styrning som särskilda begränsningsplaner innebär. Utskottet utgår från att de samhällsekonomiska och miljömässiga konsekvenserna noggrant analyseras i detta arbete. Med det anförda tillstyrker utskottet regeringens förslag till riktlinjer för kemikaliekontrollen (avsnitt 6.1 och 6.2) samt avstyrker motion Jo57 i den mån den inte kan anses tillgodosedd.
Substitutionsprincipen måste få ökad genomslagskraft, och för den fortsatta kemikaliehanteringen är det betydelsefullt att principen framstår som självklar för envar som hanterar eller importerar kemiska produkter. Det är särskilt betydelsefullt att tillämpningen av substitutionsprincipen blir så aktiv att alla som producerar, importerar eller hanterar kemiska produkter ständigt söker finna ersättning för varor som är farliga för hälsa och miljö. Som redovisats ovan måste av resurs- och kompetensskäl riskbegränsning uppnås genom fortlöpande åtgärder från de företag som hanterar kemikalier. Som framgår av propositionen behöver Kemikalieinspektionen, för att öka företagens insatser, ta fram generella riktlinjer för tillämpningen av substitutionsprincipen samt utveckla rådgivning och tillsyn. I detta sammanhang har de ovan berörda frågorna om märkning av miljöfarliga kemiska produkter och informationssystem för varor med sådant innehåll som kan skada miljön även stor betydelse. Den omfattande gränsöverskridande handeln gör att det krävs internationellt samarbete för att begränsnings- och avvecklingsåtgärder skall få full effekt. Utskottet förutsätter att Sverige, i enlighet med vad som anförs i propositionen, även fortsättningsvis kommer att vara aktivt pådrivande i dessa frågor. Utskottet vill i detta sammanhang även erinra om att Miljöskyddskommittén i sitt slutbetänkande Miljöbalk föreslagit att substitutionsprincipen med viss utvidgning införs som en central aktsamhetsregel i en ny miljöbalk (SOU 1993:27, del 1 s.297, del 2 s. 36 f.). De synpunkter som framförts i motionerna Jo49 yrkande 8, Jo52 yrkande 4 och Jo60 yrkandena 5 och 6 beträffande tillämpningen av substitutionsprincipen m.m. sammanfaller i stor utsträckning med vad som nu redovisats. Enligt utskottets mening torde syftet med berörda motioner därmed kunna tillgodoses utan någon riksdagens vidare åtgärd. Motionerna avstyrks i berörda delar.
Som anförs ovan pågår ett aktivt arbete på kemikaliekontrollens område. Åtgärder vidtas på bred front som sammantaget syftar till en begränsning av riskerna med hälso- och miljöfarliga ämnen. Hit hör bl.a. ökade kunskaper, förbättrad information, utbyte av farliga produkter mot mindre farliga, totalförbud eller begränsningar av användningen av vissa ämnen samt ett internationellt samarbete. Som framgår av propositionen räknar regeringen med att det systematiska riskhanteringsarbete som Kemikalieinspektionen har inlett kommer att leda till ett bättre underlag dels för att identifiera och begränsa förekomsten av särskilt riskabla kemikalier, dels för att införa återvinning eller återanvändning av varor när förbud för tillfället inte är möjligt eller lämpligt. Utskottet är mot bakgrund av det anförda inte berett att förorda att Kemikalieinspektionen erhåller ett nytt s.k. begränsningsuppdrag i enlighet med vad som anförts i motion Jo60 yrkande 4. Motionen avstyrks i berörd del.
Som framgår av propositionen (s. 50) kommer Kemikalieinspektionen att ges i uppdrag att i samråd med Naturvårdsverket analysera hälso- och miljörisker som användning av tvätt-, disk- och rengöringsmedel orsakar. Vidare skall inspektionen redovisa vilken produktutveckling mot mindre skadliga produkter som är på gång samt ge förslag till de åtgärder som behövs för att påskynda utvecklingen. I avvaktan på den fortsatta beredningen av denna fråga är utskottet inte berett att föreslå något särskilt uttalande från riksdagens sida med anledning av motion Jo49 yrkande 9. Motionen avstyrks i berörd del.
Naturvårdsverket har på regeringens uppdrag utrett möjligheterna att utforma ett system för miljöklassning av bensin. I detta sammanhang har också föreslagits ett förbud mot blyad bensin. Naturvårdsverkets rapport remissbehandlas för närvarande. Utskottet anser att det vore önskvärt att så snart som det är tekniskt och ekonomiskt möjligt få bort den blyade bensinen från marknaden. Utskottet förutsätter att regeringen arbetar vidare i den riktningen. Utskottet förutsätter vidare att hänsyn tas till veteranfordonens särskilda krav vad gäller bränslen. Med det anförda avstyrker utskottet motionerna Jo49 yrkande 10 och Jo60 yrkande 14 i den mån de inte kan anses tillgodosedda.
Enligt riksdagens miljöpolitiska beslut (prop. 1990/91:90, JoU30, rskr. 338) bör en övergång från blyhagel till hagel som inte är miljöfarliga ske frivilligt och vara genomförd i början av 2000-talet. Övergången bör ske inom de närmaste åren vad gäller jakt i våtmarker och andra känsliga områden. Naturvårdsverket har upprättat ett förslag till förbud mot jakt med blyhagel inom 30 skyddsvärda våtmarksområden. Enligt uppgift är förslaget remissbehandlat och bl.a. Svenska Jägareförbundet ställer sig positivt till förslaget om förbud. Utskottet vill i detta sammanhang även erinra om att Naturvårdsverket och Kemikalieinspektionen har regeringens uppdrag att senast den 1 juli 1993 redovisa hur avvecklingen av bly- resp. kvicksilveranvändningen fortgår. Utskottet utgår härvid från att regeringen och berörda myndigheter föreslår de ytterligare åtgärder som kan krävas för en sådan avveckling. Mot bakgrund av det anförda avstyrks motionerna Jo602, Jo615, Jo660 och Jo672 i den mån de inte kan anses tillgodosedda med vad utskottet anfört.
Som anförts ovan skall Kemikalieinspektionen och Naturvårdsverket redovisa och föreslå åtgärder som kan krävas för avveckling av bl.a. kvicksilveranvändningen. Dessutom har Naturvårdsverket föreslagit åtgärder mot kvicksilveravfall. Vidare har Socialstyrelsen utrett förutsättningar att avveckla användningen av amalgam som tandersättningsmaterial (Ds 1992:95). Enligt vad utskottet erfarit bereds förslagen för närvarande inom regeringskansliet. Utskottet anser det lämpligt att avvakta resultatet av den fortsatta beredningen i denna fråga och föreslår därför att motionerna Jo606, Jo652 och Jo693 lämnas utan någon riksdagens vidare åtgärd.
När det gäller kromanvändningens negativa miljöeffekter vill utskottet framhålla följande. Inom ramen för de internationella havskonventionerna har Sverige åtagit sig att minska utsläppen av bl.a. krom med 50 %. Nordsjökonferensen 1990 innebar att utsläppen av metaller till vatten skall minska med 50 % mellan åren 1985 och 1995. Uppgörelsen inom Helcom innebär att utsläppen både till vatten och luft skall minska med 50 % 1987--1995. Enligt vad utskottet erfarit har Kemikalieinspektionen klassificerat kromater och kromsyra som cancerframkallande. Vissa kromföreningar klassificeras dessutom som allergiframkallande. Detta innebär bl.a. att dessa skall märkas beträffande resp. egenskap. Enligt uppgift arbetar Naturvårdsverket med allmänna råd beträffande slutna system inom ytbehandlingsindustrin. Vidare utreds vissa avfallsfrågor mot bakgrund av förekomst av höga kromhalter. I detta sammanhang bör även erinras om det i samband med riksdagens miljöpolitiska beslut påbörjade programmet för översyn av utsläppsvillkor m.m. Programmet innefattar bl.a. krav på minskade utsläpp av kromhaltigt stoft. Även Kemikalieinspektionens föreskrifter (KIFS 1990:10) om träskyddsbehandlat virke innebär begränsningar i användningen av bl.a. kromföreningar. Enligt uppgift skall Kemikalieinspektionen senast den 1 juni 1993 avge rapport till regeringen om effekterna av föreskrifterna. Kemikalieinspektionen avser också att ompröva godkännande för samtliga äldre tryckimpregneringsmedel under 1993. Av redogörelsen ovan framgår att det arbete som bedrivs både internationellt och nationellt för att minska de negativa miljöeffekterna till följd av kromanvändning i allt väsentligt är ägnat att tillgodose syftet med motionerna Jo51 yrkande 7 och Jo696. Yrkandena påkallar därmed ingen ytterligare riksdagens åtgärd.
Producentansvar
Propositionen
Producentansvar enligt renhållningslagen
Enligt propositionen fastställs den allmänna ramen för producentansvaret genom ambitioner och mål som gäller för miljöpolitiken. Huvudansvaret för att målen uppnås ligger inom ett system med producentansvar på den som tillverkar, importerar eller säljer varor till konsumenterna. Lagstiftning med förbud och regleringar är ett medel och inte ett mål för att åstadkomma producentansvaret. Frivilliga lösningar bör enligt föredragande statsrådet eftersträvas.
I propositionen framhålls att innan producentansvar för ett varu- eller avfallsområde föreskrivs är det viktigt att konsekvenserna för såväl näringsliv som kommuner och berörda miljömyndigheter liksom för konsumenterna analyseras. Producentansvaret bör införas stegvis där man för varje område anger de mål som eftersträvas. Detta är också nödvändigt eftersom olika varuområden kommer att ha olika förutsättningar att snabbt bli föremål för lagstadgat producentansvar. Huvudprincipen bör vara att om ett producentansvar skall utkrävas så bör det i största möjliga utsträckning vara förbundet med en möjlighet att påverka kostnaderna för avfallshanteringen. Producenten bör därför endast i undantagsfall åläggas endast ett ekonomiskt producentansvar.
I renhållningslagen (1979:596) anges i en ny paragraf att med producent avses i lagen den som yrkesmässigt tillverkar, importerar eller försäljer en vara eller en förpackning. Med producent avses även den som i sin yrkesmässiga verksamhet frambringar avfall som fordrar särskilda åtgärder från renhållningssynpunkt eller miljövårdssynpunkt. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bemyndigas att meddela föreskrifter om skyldighet för producenterna att se till att avfallet av de varor eller av de förpackningar som de tillverkar, importerar eller säljer eller avfallet från sådan verksamhet som de bedriver bortforslas, återanvänds, återvinns eller omhändertas på sätt som kan krävas för en miljömässigt godtagbar avfallshantering. Enligt förslaget bör bemyndigandet omfatta avfall från alla typer av varor eller förpackningar.
Bestämmelsen i renhållningslagen att fastighetsinnehavare inte får gräva ner, kompostera eller på annat sätt slutligt omhänderta avfall som skall forslas bort genom kommunens försorg utökas till att omfatta även sådant avfall som skall forslas bort genom producentens försorg. I samband härmed framåller föredragande statsrådet att det är viktigt att möjligheterna för enskilda hushåll att kompostera avfall underlättas, och han har för avsikt att snarast återkomma med förslag till regeringen om en översyn i detta syfte.
Vidare införs möjlighet att föreskriva om skyldighet för en producent att märka en vara eller en förpackning som omfattas av en föreskrift om producentansvar. Straffstadgandet i renhållningslagen utökas till att omfatta även överträdelser av föreskrifter om producentansvar, märkning och uppgiftsskyldighet. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, kommuner eller en myndighet skall kunna meddela föreskrifter om att avgift för bortforsling och slutligt omhändertagande genom kommunens försorg av avfall som omfattas av producentansvar får tas ut av producenten.
Skälen för att införa möjlighet att föreskriva om producentansvar -- att minska belastningen på miljön och bidra till en förbättrad hushållning med naturresurser eller i övrigt leda till effektivare avfallshantering -- är enligt föredragande statsrådet i linje med de principer och regler som börjar tillämpas i andra länder och inom EG.
Producentansvar för förpackningar
Enligt föredragande statsrådet bör ett producentansvar gälla för förpackningar. Det bör gälla både kostnadsansvaret för insamling, bortforsling och slutligt omhändertagande av de utsorterade förpackningarna (ekonomiska producentansvaret) och hanteringen av avfallet (fysiska producentansvaret). En förordning om producentansvar för förpackningar bör träda i kraft den 1 januari 1994. Enligt föredragande statsrådet bör producenterna överta kommunens ekonomiska och fysiska ansvar för det utsorterade förpackningsavfallet. Så länge det saknas möjligheter att maskinellt sortera ut förpackningar från hushållsavfallet bör däremot använda förpackningar, som av den enskilde läggs tillsammans med annat hushållsavfall, samlas in och transporteras bort av kommunen enligt gällande ordning. De miljömässiga nackdelarna med stora transportavstånd kan i vissa fall överväga de miljömässiga fördelarna. Naturvårdsverket skall ges i uppdrag att följa upp dessa aspekter av producentansvaret och, om så behövs, föreslå åtgärder.
I fråga om förpackningsavfall bör enligt föredragande statsrådet med producent avses den som tillverkar förpackningar eller förpackningsmaterial eller importerar förpackningar, förpackningsmaterial eller förpackade varor eller för vidare försäljning förpackar och innehar varor. Med hänsyn till att en vara kan förses med en förpackning i många olika led bör definitionen av producent när det gäller förpackningar avse förpackningarnas samtliga ekonomiska intressenter. Dessa bör ges ett ansvar för förpackningsavfallet genom att en vid definition av begreppet producent används i det sammanhanget.
Krav på återanvändning och materialåtervinning av förpackningar bör införas den 1 januari 1994 i den mån frivilliga, bindande avtal mellan berörda parter inte har slutits. För olika materialslag skall anges vilka nivåer som skall vara uppnådda efter den 1 januari 1997. Producent skall vara skyldig att lämna uppgifter om insamling, återanvändningsgrad, materialåtervinningsgrad och andra förhållanden som gäller dennes verksamhet enligt renhållningslagen. Naturvårdsverket bör få i uppdrag att analysera konsekvenserna av återanvändnings- och återvinningsnivåer för de förpackningsslag där underlaget inte är tillräckligt för att redan nu fastställa kravnivåer. I uppdraget skall även ingå att definiera vilka förpackningar som skall omfattas av kraven. Propositionens sammanställning av återanvändnings- och materialåtervinningsnivåer på förpackningar biläggs detta betänkande.
Lagen om PET-flaskor
Lagen (1991:336) om vissa dryckesförpackningar utvidgas till att omfatta PET-flaskor i retursystem med materialåtervinning. För hanteringstillstånd skall gälla att flaskorna ingår i ett retursystem med pant. Hanteringstillstånd krävs även för import av PET-flaskor. För hanteringstillstånd skall gälla att minst 90 % räknat på årsbasis av de försålda engångsflaskorna från den 1 januari 1994 tas tillbaka och materialåtervinns.
Producentansvar för returpapper
Enligt propositionen har föredragande statsrådet för avsikt att, efter överläggningar med berörda intressenter, återkomma till regeringen med förslag om den närmare utformningen av ett system med producentansvar för återvinning av papper. Ett producentansvar bör fr.o.m. den 1 juli 1994 gälla för producenter av tidnings- och journalpapper. För annat papper bör sådant ansvar införas den 1 juli 1996. Insamlingsmålet sätts till 75 % för tidnings- och journalpapper år 2000.
Under de senaste åren har priset på returpapper periodvis sänkts samtidigt som insamlingskostnaderna har ökat. Ett tidvis betydande överskott på returpapper på den internationella marknaden har lett till prissänkningar. Detta har medfört att berörda kommuners förluster på verksamheten i sådana fall har täckts via renhållningstaxan. Situationen med stora överskott och internationellt låga priser kan enligt vad skogsindustrin uppger komma att bestå under överskådlig tid. För att returpapperssystemet i Sverige skall fortsätta fungera bra behöver kommunernas problem att få kostnadstäckning lösas. Annars finns inte förutsättningar för systemet att fungera långsiktigt. Enligt propositionen måste avsättningen för svenskt returpapper säkras och pappersbrukens tillgång till returfiberråvara tryggas.
Motionerna
Producentansvar enligt renhållningslagen
I motion Jo52 (-) yrkas att ett generellt krav på producentansvar införs i lag. Det är den grundläggande princip som bör gälla. Sedan får det ankomma på regering och myndigheter att i samråd med olika aktörer konkretisera principen på olika områden. Det begränsade producentansvar som nu införs bör enligt motionären på sikt ersättas med en sådan generell princip. Ansvaret bör också definieras tydligare (yrkande 3). Vidare bör riksdagen hos regeringen begära förslag till åtgärder som motverkar vissa inlåsningseffekter (yrkande 5). Ett producentansvar begränsat till avfallshantering kan medföra att ett kostsamt och omfattande system för att hantera en viss typ av förpackning byggs upp och att incitamentet därmed saknas när det gäller att ersätta denna förpackning med annan. Enligt motion Jo62 (s) yrkande 1 bör producentansvaret för varor med relativt lång livslängd analyseras. I propositionen saknas en strategi för ett sådant producentansvar. I motion Jo60 (s) yrkande 1 framhålls att det straffrättsliga ansvaret måste fastställas liksom ansvarsfrågan vid en eventuell konkurs i de förordningar som skall utarbetas i anslutning till beslut om producentansvar. I motion Jo51 (kds) yrkande 2 konstateras att renhållningslagen bör ändras i syfte att förenkla kompostering för enskilda hushåll. Enligt motion Jo59 (s) lämnar flera kommuner i dag inte tillstånd till kompostering av hushållsavfall inom flerbostadshusområden. Erfarenheterna inom bostadskooperationen av sådan kompostering är emellertid mycket goda. I propositionen föreslås ingen generell rätt till kompostering av hushållsavfall. Enligt motionärerna bör en sådan rätt ges till kompostering av hushållsavfall under kontrollerade former (yrkande 2).
Producentansvar för förpackningar
Enligt motion Jo674 (s) skall den grundläggande målsättningen vara att avfallsmängderna minimeras. Detta skall uppnås genom åtgärder i både producent- och konsumentled. Tillverkare av förpackningar bör därför ha ett strikt ansvar för återtagande/återvinning (yrkande 2). I motion Jo61 (fp) yrkas att förbrukade förpackningar och andra varor som har kastats i naturen etc. skall omfattas av producenternas insamlingsansvar.
I motion Jo49 (v) yrkas att riksdagen skall besluta att de i propositionen uppsatta insamlingsmålen för olika slags förpackningar skall uppnås senast den 1 januari 1996 (yrkande 15). Vidare skall regeringen före den 1 januari 1994 återkomma med förslag om hur antalet förpackningsmaterial skall minskas (yrkande 16). Enligt motion Jo53 (s) bör miljökonsekvensanalyser genomföras innan målsättningar och krav på insamlings- och återvinningsnivåer för förpackningar av papp, papper och kartong fastställs (yrkande 1). Propositionens förslag när det gäller dessa förpackningar utgår från förpackningar i generell bemärkelse utan att ta hänsyn till vilket material förpackningarna är gjorda av. Därmed undviker man att ta ställning till om det är bättre att använda en förpackning gjord av papper i stället för en förpackning gjord av t.ex. plast. Även i motion Jo56 (m) framhålls att konsekvensbeskrivningar måste göras innan man kan bedöma återvinningskraven för pappers- och pappförpackningar (yrkande 2). Enligt motionären måste det uttryckligen framgå att återvinningsmålen skall utgå från vad som är miljömässigt motiverat, ekonomiskt rimligt och tekniskt möjligt (yrkande 3). Enligt motion Jo62 (s) görs i propositionen ingen åtskillnad mellan återanvändning och materialåtervinning. En kretsloppsanpassning borde innebära stimulans av de från ekologisk synpunkt bästa systemen, t.ex. returglas. De högsta kraven på återvinningsgrad bör ställas på de mest önskvärda typerna av förpackningar. Här bör även det ökande intresset för påfyllningsförpackningar för t.ex. disk och rengöring stimuleras (yrkande 2). Enligt motion Jo670 (nyd) är utvecklade pant- och premiesystem viktiga inslag i en aktiv miljöpolitik. Panten på returflaskor måste därför höjas (yrkande 1). Vidare bör ett nytt pantsystem skapas som inrymmer flera typer av glasförpackningar (yrkande 2).
I motion Jo52 (-) yrkande 6 framförs krav på obligatorisk innehållsdeklaration med avseende på miljöeffekter på alla varor. Enligt motionären ligger ett stort ansvar på konsumenten när det gäller källsortering och återvinning. Detta är en absolut förutsättning för att konsumenterna skall kunna ta sitt ansvar. Enligt motion Jo642 (m) blir det i takt med att system för sopsortering införs i kommunerna alltmer behövligt att konsumenterna får anvisningar om hur olika förpackningar skall behandlas för att kunna källsorteras. Ett enkelt sätt vore att införa sorteringsanvisning på allt emballage.
Näringsutskottet har med sitt yttrande till jordbruksutskottet överlämnat motion N219 (c). I motionen krävs skyndsamma insatser för utveckling av alternativa användningsområden för glasavfall. Motionären erinrar om att den omsmältning av färgat och osorterat glas som tidigare bedrevs vid Hammars glasbruk har upphört och att det vid glasbruket i Limmared återanvänds nästan uteslutande vitt sorterat glas. Dessa förhållanden kan medföra att det snabbt växer upp ett s.k. glasberg. Enligt motionären är det därför angeläget att det skapas alternativa användningsområden för insamlat glas.
Lagen om PET-flaskor
Enligt motion Jo55 (fp) är förslaget om ett pantsystem för PET-flaskan ett avsteg från principen om det odelade producentansvaret för de tekniska lösningarna. Det finns även starka praktiska skäl för att välja en annan väg (yrkande 1). Med ett speciellt system för PET-flaskan -- ett system som är nationellt och alltså skiljer sig från det som skall gälla för andra plastförpackningar -- utsätter man sig också för risken att inrätta en modell som kan uppfattas som handelshinder på den gemensamma marknad där vi skall agera när EES-avtalet träder i kraft (yrkande 2). Riksdagen bör besluta om de ändringar i den föreslagna lagstiftningen som nu angivna förslag föranleder (yrkande 3). Enligt motion Jo62 (s) skadar regeringens förslag att jämställa återanvändning med återvinning av PET-flaskan miljöpolitikens trovärdighet hos allmänhet och producenter. Förslaget till lag om ändring i lagen om vissa dryckesförpackningar bör därför avslås (yrkande 4).
Producentansvar för returpapper
Enligt motion Jo53 (s) yrkande 2 bör vårt nuvarande system för pappersinsamling bibehållas. Enligt motionärerna bygger hela idén om producentansvar på att man skall minska miljöbelastningen. Att då föreslå att ansvaret skall omfatta returpapper, ett miljövänligt avfall som ingår i ett naturligt kretslopp, för att lösa lönsamhetsproblemen i den kommunala insamlingen av returpapper innebär att hela idén förfuskas. Vidare betonas i motionen att Sverige skall verka för att EG ej inför krav på inblandning i pappersprodukter (yrkande 3). I motion Jo56 (m) framhålls att valet mellan materialåtervinning och energiutvinning måste styras av resultaten från miljömässiga och ekonomiska konsekvensanalyser. Förbränning av returpapper är under vissa omständigheter ett lika bra alternativ som återvinning (yrkande 1). Enligt motionären måste fastställandet av insamlingsmål för returpapper anstå till dess att överläggningar skett med branschen (yrkande 4). Vidare framhålls att producentbegreppet för returpapper bör omfatta hela kedjan av producenter (yrkande 5). Även i motion Jo58 (s) yrkas att förbränning av papper skall likställas med returanvändning. I motion Jo60 (s) uppmärksammas problemen med klorerade organiska ämnen i utländskt papper. Eftersom svenska pappersbruk radikalt minskat kloranvändningen vore det olyckligt om de farliga utsläppen återkommer via returfibrerna. Slutna system i industrierna kan lösa en del av problemen (yrkande 11). I motionen yrkas vidare att regeringen bör återkomma till riksdagen med ett förslag till avveckling av de optiska vitmedlen (yrkande 12). I motion Jo689 (s) framförs krav om att Kemikalieinspektionen skall få i uppdrag att se över användningen av optiska vitmedel. I motion Jo63 (s) framhålls betydelsen av en djupare miljöanalys vid återvinning av papper och pappersförpackningar. Det måste föreligga balans mellan återanvändning och förbränning. Enligt motion Jo647 (nyd) bör vid givna förutsättningar energiåtervinning av pappersprodukter jämställas med återanvändning och materialåtervinning av pappersprodukter (yrkande 1). Vidare framhålls i motionen att skogsindustrin själv bör få välja förhållandet mellan inblandningen av jungfrulig råvara och/eller returpappersprodukter (yrkande 2).
Näringsutskottet har med sitt yttrande till jordbruksutskottet överlämnat motionerna N283 (s) och N289 (m). I motion N283 pläderas för att tidningsföretagen, pappersbruken och massaproducenterna gemensamt skall åläggas ansvaret för returpappershanteringen. Motion N289 (m) går ut på att en utredning om den svenska skogsindustrin skall tillsättas med uppgift att studera bl.a. hur den svenska skogsindustrin skall ges möjligheter att befästa och utveckla sin roll som färskfiberleverantör. Enligt motionären bör också pappersavfallets potential från energiutvinningssynpunkt noga utvärderas.
Utskottets överväganden
Producentansvar enligt renhållningslagen
Som framhålls i propositionen fastställs den allmänna ramen för producentansvaret genom de ambitioner och mål som gäller för miljöpolitiken. När det gäller avfallet är den övergripande målsättningen att avfallets volym och innehåll av farliga ämnen skall begränsas och att behandlingen av det avfall som ändå uppkommer skall förbättras. Skadligt avfall skall undvikas genom att innehållet av miljö- och hälsoskadliga ämnen i produkter och varor minskas. Huvudansvaret för att målen uppnås ligger inom ett system med producentansvar på den som tillverkar, importerar eller säljer varor. Utskottet vill i likhet med föredragande statsrådet betona att lagstiftning med förbud och regleringar är ett medel och inte ett mål för att åstadkomma ett producentansvar. I första hand bör frivilliga lösningar eftersträvas. Det är i detta sammanhang viktigt att de myndigheter som har ansvar inom miljöområdet informerar producenterna och för en dialog med dessa för att snabbt och smidigt försöka lösa uppkommande problem.
I propositionen framhålls att innan producentansvar för ett varu- eller avfallsområde föreskrivs är det viktigt att konsekvenserna för såväl näringsliv som kommuner och berörda miljömyndigheter liksom för konsumenterna analyseras. I likhet med föredragande statsrådet vill utskottet i detta sammanhang betona betydelsen av att man i varje diskussion om producentansvar är klar över vilka aktörer och vilket slags ansvar som avses. Som framgår av propositionen avses producentansvaret införas stegvis där man för varje område anger de mål som eftersträvas. Detta är nödvändigt eftersom olika varuområden kommer att ha olika förutsättningar att snabbt bli föremål för lagstadgat producentansvar. Utskottet kan även ansluta sig till den i propositionen angivna huvudprincipen att om ett producentansvar skall utkrävas så bör det i största möjliga utsträckning vara förbundet med en möjlighet att påverka kostnaderna för avfallshanteringen. Producenten bör därför endast i undantagsfall åläggas endast ett ekonomiskt producentansvar. Med det anförda ansluter sig utskottet till regeringens förslag att i renhållningslagen införa ett bemyndigande för regeringen att föreskriva om producentansvar m.m. för olika typer av varor eller avfall.
Producentansvaret innebär att en producent av en vara eller en förpackning är skyldig att se till att avfallet eller förpackningen bortforslas eller slutligt omhändertas. Detta skulle lagtekniskt kunna utformas enligt två alternativ. Det ena alternativet är att ge regeringen ett bemyndigande att föreskriva om producentansvar. Det andra alternativet är att redan nu införa ett krav på detta direkt i lagen. Som framhålls i propositionen är avsikten med lagförslaget att ett producentansvar skall kunna införas successivt på områden där detta är från miljö- och resurshushållningssynpunkt motiverat, ekonomiskt rimligt och tekniskt möjligt. Mot bakgrund härav anser utskottet i likhet med föredragande statsrådet att det inte är lämpligt att nu införa ett generellt krav på producentansvar direkt i lag. Med den av utskottet ovan tillstyrkta lagstiftningstekniken kan man nå samma resultat som med ett direkt lagstadgande men stegvis när förutsättningarna finns. Utskottet anser således inte att det finns anledning att nu förorda ett generellt krav på producentansvar m.m. i enlighet med förslagen i motion Jo52 yrkandena 3 och 5. Motionen avstyrks i berörda delar.
Som utskottet redovisat ovan avses producentansvaret införas stegvis där man för varje område anger de mål som eftersträvas. Detta är nödvändigt eftersom olika varuområden kommer att ha olika förutsättningar att snabbt bli föremål för lagstadgat producentansvar. Innan producentansvar för ett varu- eller avfallsområde föreskrivs skall konsekvenserna analyseras noggrant. Utskottet utgår därmed från att även det i motion Jo62 yrkande 1 framförda kravet att producentansvaret för varor med relativt lång livslängd skall analyseras kommer att kunna tillgodoses i takt med att nya områden blir föremål för ett sådant ansvar. Yrkandet påkallar således ingen riksdagens ytterligare åtgärd.
I anslutning till motion Jo60 yrkande 1 vill utskottet framhålla att det straffrättsliga ansvaret på sedvanligt sätt fastställs i propositionen genom att straffstadgandet utvidgas till att omfatta överträdelser av de föreskrifter som kommer att meddelas om producentansvar, märkning och uppgiftsskyldighet. Därmed inordnas producentansvaret i den för renhållningslagen gällande straffskalan. Som utskottet ovan framhållit måste man i varje diskussion om producentansvar vara klar över vilka aktörer och vilket slags ansvar som avses. Denna analys blir även avgörande för vilket ansvar som eventuellt skall kunna utkrävas enligt straffstadgandet i renhållningslagen. När det gäller ansvarsfrågan i samband med t.ex. företagsnedläggelser på grund av konkurs är detta ett problem som kan uppstå generellt och således inte är begränsat till de situationer där producentansvaret aktualiseras. Det får således bedömas enligt gängse regler inom straffrätten. Det är för övrigt av formella skäl inte möjligt att, som motionärerna yrkat, i en fristående förordning reglera dessa ansvarsfrågor. Normgivning på detta område måste i princip ske i form av lag. Utskottet avstyrker således motionen i berörd del.
Bostadsutskottet har i sitt yttrande över propositionen jämte vissa motioner när det gäller hemkompostering bl.a. anfört följande.
Som framhålls i kretsloppspropositionen kan hemkompostering av t.ex. köks- och trädgårdsavfall i många fall vara en bra metod för att minimera avfallsmängderna och samtidigt återföra avfallet till naturens kretslopp. Det är enligt utskottets mening viktigt att möjligheterna för enskilda hushåll att kompostera avfall underlättas. I renhållningslagen föreskrivs också att kommunen vid sin planläggning m.m. av hur den kommunala bortforslingsskyldigheten för hushållsavfallet skall fullgöras skall ta hänsyn till den enskildes möjligheter att själv ta hand om avfallet på ett från hälso- och miljöskyddssynpunkt godtagbart sätt. I propositionen aviserar dessutom regeringen sin avsikt att göra en översyn i syfte att underlätta kompostering för enskilda hushåll. Ytterligare överväganden i hithörande frågor bör enligt utskottets mening anstå i avvaktan på resultatet av denna översyn. Motionerna Jo51 yrkande2 och Jo59 yrkande2 avstyrks med hänvisning härtill.
Jordbruksutskottet vill för egen del anföra följande. Utskottet delar i huvudsak de önskemål om förbättrade möjligheter för enskilda hushåll att kompostera delar av sitt hushållsavfall som framförs i motionerna Jo51 och Jo59. En fortsatt utveckling på detta område är mycket angelägen, och utskottet förutsätter därför att regleringen härvid tillämpas på ett sådant sätt att syftet med separationskravet uppfylls på ett rimligt vis. Eftersom föredragande statsrådet har för avsikt att återkomma med förslag till regeringen om en översyn i detta syfte anser utskottet det inte meningsfullt att nu förorda något särskilt uttalande från riksdagens sida. Utskottet avstyrker därmed motionerna Jo51 yrkande 2 och Jo59 yrkande 2.
Producentansvar för förpackningar
De synpunkter beträffande producentansvaret för förpackningar som framförs i motion Jo674 sammanfaller i stor utsträckning med de uttalanden i propositionen som återgetts ovan. Enligt utskottets mening är syftet med motion Jo674 yrkande 2 tillgodosett, och motionen bör lämnas utan vidare åtgärd.
I anslutning till motion Jo61 vill utskottet framhålla att det i naturvårdslagen (1964:822) finns bestämmelser om straff för och förbud mot nedskräpning. Enligt lagen skall bl.a. envar tillse att han ej skräpar ned utomhus, vare sig i naturen eller inom bebyggda områden, med plåt, glas, plast, papper, avfall eller annat. Berörd myndighet har bl.a. möjlighet att förelägga den som har vållat eller som av något annat skäl är ansvarig för nedskräpning att ställa platsen i ordning (23 och 24 §§). Utskottet anser det inte rimligt att utsträcka producenternas ansvar till sådant avfall som man saknar varje möjlighet att fysiskt kontrollera. Det gäller i synnerhet sådana fall där nedskräpningen utgör en brottslig handling av en utomstående. Mot bakgrund av det anförda avstyrks motionen.
Enligt propositionen bör krav på återanvändning och materialåtervinning av förpackningar införas den 1 januari 1994 i den mån frivilliga, bindande avtal mellan berörda parter inte har slutits. De nivåer som skall vara uppnådda efter den 1 januari 1997 när det gäller återanvändning och återvinning av olika materialslag har också redovisats. Utskottet har inget att erinra mot de mål och ramar för den fortsatta utvecklingen när det gäller förpackningsavfallet som redovisats i propositionen. Som framgår av propositionen skall, innan återanvändnings- och återvinningsnivåer fastställts för de förpackningsslag där underlaget i dag är otillräckligt, konsekvensanalyser ha gjorts. I det aviserade uppdraget till Naturvårdsverket skall även ingå att definiera vilka förpackningar som ingår i resp. kategori. Mot bakgrund av det anförda avstyrker utskottet motionerna Jo49 yrkandena 15 och 16, Jo53 yrkande 1, Jo56 yrkandena 2 och 3 samt Jo62 yrkande 2.
Utskottet finner i detta sammanhang inte heller anledning att föreslå någon förändring när det gäller pant på returflaskor eller att förorda utvecklandet av ytterligare pantsystem för olika glasförpackningar. Därmed avstyrks motion Jo670.
Som framhålls i propositionen är konsumenternas aktiva medverkan av vital betydelse för att ett återtagningssystem av förpackningar skall vara framgångsrikt. Förutom sina produktval kan konsumenterna härigenom göra en stor insats för att få en utveckling mot mer miljöanpassad avfallshantering. Korrrekt och tydlig information är en förutsättning för att konsumenten skall kunna ta detta ansvar. Återtagningssystemet måste även i övrigt vara enkelt och konsumentvänligt. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får enligt det ovan redovisade förslaget till producentansvar i renhållningslagen föreskriva om skyldighet för en producent att märka en vara eller en förpackning som omfattas av en föreskrift om producentansvar. Utskottet förutsätter därmed att syftet med motionerna Jo52 yrkande 6 och Jo642 kommer att tillgodoses. Motionerna bör därför inte föranleda någon riksdagens vidare åtgärd.
Näringsutskottet har med sitt yttrande över propositionen jämte vissa motioner när det gäller glasåtervinning bl.a. anfört följande.
I systemet för glasåtervinning svarar kommunerna för insamling och transporter. En organiserad glasåtervinning förekommer i ca 250 av landets kommuner. Svensk Glasåtervinning AB har det ekonomiska och det fysiska ansvaret för det slutliga omhändertagandet. Företaget betalar en viss ersättning per ton insamlat glas till kommunerna.
I propositionen (s.74) anges att år 1991 materialåtervanns ca 44% av alla glasförpackningar av Svensk Glasåtervinning. För år 1995 är målet att 70% skall återvinnas. I mars 1991 införde företaget en återvinningsavgift för såväl inhemskt tillverkade som importerade glasförpackningar. Medlen skall användas för utveckling av alternativa användningsområden, för åtgärder i syfte att öka återvinningen och för stöd till kommunerna. De alternativa användningsområden som undersöks är isolering inom byggnadsindustrin och inom vägbyggnadsområdet. Utvecklingsverksamheten sker dels ute på företagen, dels i samarbete med olika forskningsinstitutioner, t.ex. vid tekniska högskolorna i Stockholm, Lund och Linköping.
Näringsutskottet anser inte att motionen bör föranleda någon åtgärd av riksdagen. Utskottet hänvisar till det arbete som Svensk Glasåtervinning bedriver. Vidare torde införandet av producentansvar för glasförpackningar komma att medföra att branschen får ett ökat incitament att finna alternativa användningsområden för insamlat glas. Motion N219 avstyrks av näringsutskottet med det anförda.
Jordbruksutskottet ansluter sig till näringsutskottets bedömning när det gäller utveckling av alternativa användningsområden för glasavfall och avstyrker därmed motion N219.
Lagen om PET-flaskor
Näringsutskottet har med sitt yttrande över propositionen jämte vissa motioner när det gäller PET-flaskor bl.a. anfört följande.
Näringsutskottet tillstyrker regeringens förslag om att också system med återvinning av PET-flaskor skall tillåtas. Därigenom skapas möjligheter till en förbättrad konkurrenssituation på området. Utskottet har förståelse för de synpunkter som förs fram i motion Jo55 (fp) om att den närmare utformningen av system för återtagning av förbrukade varor bör avgöras av de producentansvariga företagen. Under rådande omständigheter anser emellertid näringsutskottet att det beträffande PET-flaskor finns skäl att införa krav på att ett pantbelopp skall utgå vid återlämning av flaskorna. I annat fall torde risken vara uppenbar att det uppsatta insamlingsmålet inte kommer att kunna nås. Näringsutskottet kan vidare inte finna att utvidgningen av lagen kan uppfattas som ett handelshinder. Tvärtom bör ändringen kunna innebära att importen av PET-flaskor till Sverige underlättas. Med det sagda tillstyrker sålunda näringsutskottet den föreslagna lagändringen och avstyrker motionerna Jo62 (s) och Jo55 (fp) i berörda delar.
Jordbruksutskottet vill för egen del anföra följande. I samband med att riksdagen antog lagen (1991:336) om vissa dryckesförpackningar framfördes vissa farhågor för att införandet av ett retursystem med återfyllning av PET-flaskor skulle leda till en försämrad konkurrenssituation på bryggeriområdet. Bl.a. framhölls det angelägna i att det inte uppstod konkurrenssnedvridande effekter till följd av att de mindre bryggerierna hänvisades till de större företagen för diskning m.m. av PET-flaskorna. Vidare konstaterades att de till Förpackningsutredningen lämnade tilläggsdirektiven gav anledning att förutsätta att konkurrensfrågan i detta vidare sammanhang skulle bli föremål för ytterligare överväganden (1990/91:JoU21, rskr. 251).
Som redovisas i propositionen har förpackningsutredningen gjort den bedömningen att också ett retursystem med höga krav på materialåtervinning kan accepteras. Utskottet anser därmed i likhet med näringsutskottet att det finns fog för att ändra lagen så att retursystem med PET-flaskor som tas tillbaka och materialåtervinns blir tillåtna parallellt med det redan fungerande systemet med återfyllnad. Utskottet delar även näringsutskottets uppfattning att det under rådande omständigheter beträffande PET-flaskor finns skäl att införa krav på att ett pantbelopp skall utgå vid återlämning av flaskorna. I annat fall torde risken vara uppenbar att det uppsatta insamlingsmålet inte kommer att kunna nås. Detta utesluter enligt utskottets mening inte till någon del att enklare system i framtiden kan komma att aktualiseras. Utskottet finner vidare att en utvidgningen av lagen inte kan uppfattas som ett handelshinder. Tvärtom bör ändringen kunna innebära att importen av PET-flaskor till Sverige underlättas. Med det anförda tillstyrker utskottet således regeringens förslag om ändring i lagen (1991:336) om vissa dryckesförpackningar samt avstyrker motionerna Jo55 och Jo62 yrkande 4.
Producentansvar för returpapper
Näringsutskottet har med sitt yttrande över propositionen jämte vissa motioner när det gäller producentansvaret för returpapper m.m. anfört bl.a. följande.
Den industriella användningen av returpapper är värdefull i många avseenden. Även om Sverige har en internationellt sett hög grad av återvinning av returpapper är det, enligt näringsutskottets mening, angeläget med en fortsatt ökad insamling av returpapper. Industrins ökande investeringar för utnyttjande av returpapper medför att industrin har behov av att långsiktigt tillförsäkra sig tillgång till returpapper. Näringsutskottet instämmer därför i regeringens uppfattning att ett system med producentansvar för returpapper bör införas. Detta behöver inte innebära att kommunernas och returpappersföretagens engagemang i returpappersinsamlingen upphör. Med ett producentansvar ges dock branschen, som också sägs i propositionen, incitament att bedriva insamling och hantering effektivt i takt med pappersproduktionen. I likhet med regeringen anser näringsutskottet vidare att det papper som insamlas i första hand bör utnyttjas som råvara för pappersproduktion. I andra hand bör returpapperet kunna användas som råvara vid annan industriproduktion. Emellertid måste man även i framtiden räkna med att insamlingsverksamheten i glesbygder och i vissa andra delar av landet kommer att vara mindre lönsam. Med instämmande i vad som anförs i propositionen anser näringsutskottet att det i sådana situationer -- men också vid andra enstaka tillfällen -- kan vara lämpligt att det insamlade returpapperet utnyttjas för energiproduktion om en miljöriktig förbränning sker. Näringsutskottet har vidare inget att erinra mot det uppställda insamlingsmålet om 75% år 2000; som tidigare angivits insamlades ca 65% år 1992. Utskottet finner anledning erinra om att det angivna målet om 75% avser insamling av returpapper och inte innebär något krav på en viss inblandning av returpapper i pappersproduktionen.
Med det sagda tillstyrker alltså näringsutskottet vad som anförs i propositionen om införande av producentansvar för returpapper. Samtliga här behandlade motioner (Jo53, Jo56, Jo58, N283 och N289) avstyrks i nu berörda delar.
Jordbruksutskottet vill för egen del anföra följande. Som framgår av propositionen har under de senaste åren priset på rerturpapper periodvis sänkts samtidigt som insamlingskostnaderna har ökat. Ett tidvis betydande överskott på returpapper på den internationella marknaden har lett till prissänkningar. Detta har medfört att berörda kommuners förluster på verksamheten i sådana fall har täckts via renhållningstaxan. Situationen med stora överskott och internationellt låga priser kan enligt vad skogsindustrin uppger komma att bestå under överskådlig tid. Utskottet delar föredragande statsrådets uppfattning att kommunernas problem att få kostnadstäckning måste lösas. Annars finns inte förutsättningar för returpapperssystemet i Sverige att fungera långsiktigt. Vidare måste avsättningen för svenskt returpapper säkras och pappersbrukens tillgång till returfiberråvara tryggas. Andra lösningar måste därför övervägas.
Nuvarande insamling och återvinning av returpapper i Sverige fungerar bra med en internationellt sett hög återvinningsgrad. Som framhålls i propositionen finns det inget som talar emot en fortsatt positiv utveckling om producenten ges det fulla ansvaret. Ett producentansvar behöver inte heller innebära att kommunernas och returpappersföretagens engagemang i returpappersinsamlingen upphör. Många kommuner är positiva till att fortsätta med insamlandet av returpapper. Utskottet gör därmed samma bedömning som föredragande statsrådet när det gäller möjligheterna att ålägga pappersproducenterna det fulla ansvaret för både insamling och slutlig hantering. Som framhålls i propositionen måste man även fortsättningsvis räkna med att de ekonomiska förutsättningarna för insamlingsverksamhet även i framtiden kommer att vara sämre i glesbebyggda trakter och att långa transportavstånd kan göra återvinning mindre lönsam och därmed mindre lämplig från miljösynpunkt än t.ex. förbränning. Utskottet utgår från att denna fråga och andra problem som är förenade med den närmare utformningen av ett system med producentansvar för återvinning av papper kommer att kunna lösas i samförstånd inom ramen för de förhandlingar som skall hållas med berörda intressenter. Utskottet finner därmed inte heller anledning till annat ställningstagande än föredragande statsrådet när det gäller målen och de föreslagna formerna för det nu redovisade producentansvaret. Ytterligare överväganden i hithörande frågor bör enligt utskottets mening anstå i avvaktan på resultatet av dessa förhandlingar. Motionerna Jo53 yrkande 2, Jo56 yrkandena 4 och 5, N283 och N289 avstyrks med hänvisning härtill.
Som framhålls i propositionen kan det av olika skäl och vid olika tidpunkter vara svårt att utnyttja allt tillgängligt returpapper som råvara. I sådana fall är det naturligtvis bättre att papperet förbränns och utnyttjas för energiproduktion -- förutsatt att miljöriktig förbränning sker -- än att det exempelvis deponeras på en soptipp. Som tidigare framhållits när det gäller riktlinjerna för industrins anpassning till kretsloppssamhället bör i princip materialåtervinning prioriteras före energiutvinning. Detta val bör dock alltid ske med utgångspunkt i den metod som bäst hushållar med resurser. Slutligen kan konstateras att även dessa frågor faller inom ramen för de ovan nämnda förhandlingarna. Med det anförda föreslår utskottet att motionerna Jo56 yrkande 1, Jo58, Jo63 och Jo647 yrkande 1 lämnas utan någon riksdagens vidare åtgärd.
Krav på viss inblandning av returfibrer i pappersprodukter har inte aktualiserats i samband med frågan om införande av producentansvar för returpapper. Utskottet utgår därmed från att denna fråga inte heller kommer att aktualiseras från svensk sida när det gäller Sveriges samarbete med EG. Utskottet har därmed inte funnit anledning att föreslå något uttalande från riksdagens sida i denna fråga. Motionerna Jo53 yrkande 3 och Jo647 yrkande 2 avstyrks.
När det gäller klorerade organiska ämnen och optiska vitmedel vill utskottet anföra följande. I propositionen har redovisats vilka riktlinjer som skall gälla för kemikaliekontrollen. Bl.a. skall flödena och användningen av hälso- och miljöskadliga kemikalier minskas. De flöden som ändock innehåller skadliga kemikalier bör i möjligaste mån slutas. Systematisk riskhantering av kemikalier skall utvecklas ytterligare och användningen av de mest skadliga ämnena bör avvecklas. Vidare anförs att tillämpningen av substitutionsprincipen i Sverige bör utvecklas. Arbetet bekostas av industrin enligt PPP-principen. Vidare ges Kemikalieinspektionen i uppdrag att i samråd med Naturvårdsverket bl.a. identifiera användning av klor och klorerade organiska ämnen som bör begränsas och ge förslag till avveckling eller riskbegränsning. Utskottet, som ovan tillstyrkt de nu redovisade riktlinjerna, förutsätter att även de i motionerna Jo60 yrkandena 11 och 12 samt Jo689 framförda synpunkterna kommer att beaktas i det fortsatta arbetet med kemikaliekontrollen inom ramen för en kretsloppsanpassad samhällsutveckling. Motionsyrkandena avstyrks.
Avfallshanteringen och kommunerna
Propositionen
I propositionen framhålls att källsortering av avfall är av central betydelse i arbetet med att kretsloppsanpassa avfallshanteringen. Den rådande situationen inom avfallsområdet står enligt föredragande statsrådet inte i överensstämmelse med vad som borde gälla utifrån riksdagens beslut om övergripande målsättning och ambitionsnivå. För att komma till rätta med detta problem kan man antingen införa eller skärpa regler för kommunerna eller hitta ett generellt styrmedel som stimulerar till ökad källsortering. I syfte att påskynda utvecklingen bör en avfallsbeskattning övervägas. En särskild utredare kommer att tillsättas för att belysa lämpligheten av olika beskattningsalternativ och lämna förslag till den lagstiftning som erfordras.
Motionerna
I motion Jo52 (-) yrkande 11 föreslås att de kommunala avfallsplanerna bör lämnas in före 1993 års utgång. Enligt motionären går arbetet med att upprätta planerna trögt. Regeringen bör därefter återkomma till riksdagen med en uppföljning och förslag till åtgärder så att målen i 1990 års beslut kan nås inom en nära framtid (yrkande 12). Även i motion Jo60 (s) yrkande 7 begärs en uppföljning av 1990 års beslut om den kommunala avfallshanteringen. Med hänvisning till att det har gått ganska trögt både med källsortering av avfall och med den kommunala avfallsplaneringen kan det ifrågasättas vad regeringen gjort för att fullfölja beslutet. I motion Jo674 (s) yrkande 1 framhålls att allt avfall måste källsorteras för att underlätta återanvändning och återvinning. Om källsorteringen görs tillräckligt noggrant kan det torra avfallet betecknas som biobränsle och avfallet behöver därmed inte deponeras.
Bostadsutskottet har med sitt yttrande till jordbruksutskottet överlämnat motion Jo674 yrkande 3. Enligt motionen bör stöd utgå till ett antal "modellkommuner" för att underlätta fortsatta försök i full skala med en långt gående källsortering av sopor. Härigenom blir det möjligt att med dessa kommuner som exempel påskynda utvecklingen av ett robust och effektivt system för hela avfallskedjan från källsortering till återvinning och deponering.
Enligt motion Jo664 (kds) bör initiativ tas till en miljöinventering av landets avfallsdeponier.
Reglerna för hantering av miljöfarligt avfall m.m. behandlas i fyra motioner. I motion Jo603 (s) yrkas att lagstiftningen om hanteringen av miljöfarligt avfall skall bli föremål för en särskild utredning. Framtida avfallslagstiftning på detta område bör generellt ta sikte på ämnenas och produkternas farlighet i sig och inte göras beroende av om de kallas för insatsvara eller avfall. Enligt motion Jo605 (s) bör riksdagen hos regeringen begära en utredning om möjligheterna att utveckla en miljöriktig och kostnadseffektiv svensk behandlingskapacitet för omhändertagande av det miljöfarliga avfallet. I motion Jo646 (c) yrkas att export av miljöfarligt avfall från OECD-länder till icke OECD-länder skall förbjudas.
Bostadsutskottet har med sitt yttrande till jordbruksutskottet även överlämnat motionerna Bo701 och Jo676 yrkande 15. Enligt motion Bo701 är den kommunala renhållningsskyldigheten inte självklar när det gäller sådant miljöfarligt avfall som separerats från övrigt hushållsavfall. I motionen begärs därför ett klarläggande av ansvarsfrågorna kring miljöfarligt avfall från hushållen. I motion Jo676 yrkande 15 framhålls betydelsen av en marknad för källsorterat avfall.
Enligt motion Jo49 (v) är införandet av en avfallsskatt ett mycket effektivt sätt att minska avfallsmängderna. Regeringen bör därför få i uppdrag att före den 1 januari 1994 återkomma till riksdagen med ett förslag till avfallsskatt (yrkande 18). I motion Jo60 (s) framhålls behovet av en avfallsavgift på osorterat industriavfall. Den av regeringen aviserade utredningen om avfallsskatt bör koncentreras på industriavfallet (yrkande 8). Enligt motionen bör vidare handeln med avfall stimuleras. Detta borde initieras av Kretsloppsdelegationen (yrkande 9).
Utskottets överväganden
Bostadsutskottet har i sitt yttrande över propositionen jämte vissa motioner när det gäller avfallshanteringen och kommunerna bl.a. anfört följande.
I kretsloppspropositionen konstateras att den rådande situationen inom avfallsområdet inte står i överensstämmelse med vad som borde gälla utifrån riksdagens beslut om övergripande målsättning och ambitionsnivå. Detta är naturligtvis inte tillfredsställande. Som framhålls i propositionen är det därför angeläget att åtgärder snarast vidtas för att förbättra situationen. De förslag som läggs fram i kretsloppspropositionen bör enligt utskottets mening också kunna bidra till att de uppställda målen kommer att uppnås. Det kan enligt utskottets uppfattning dessutom förutsättas att regeringen och/eller Naturvårdsverket, om så anses erforderligt, vidtar åtgärder så att intentionerna med avfallsprogrammet kommer att förverkligas. Ett tillkännagivande i enlighet med förslagen i motionerna Jo52 (-) yrkandena 11 och 12 samt Jo60 yrkande 7 kan vid en sådan uppfattning undvaras.
Det är naturligtvis viktigt att landets kommuner på olika sätt stimuleras att förbättra sin avfallshantering så att den sker på ur miljösynpunkt bästa möjliga sätt. Inom ramen för det s.k. ekokommunprojektet har också viss verksamhet med denna inriktning kommit till stånd. Flera kommuner har också utifrån lokala initiativ gjort betydande insatser för att förbättra avfallshanteringen i alla dess led. Det finns sålunda redan i dag tillgång till en rad exempel på en förbättrad kommunal avfallshantering med den utformning som motionärerna förordar. Utskottet är inte nu berett förorda ytterligare insatser. Det får förutsättas att det utvecklingsarbete som pågått och pågår kommer att ge underlag för ytterligare åtgärder i avsikt att förbättra avfallshanteringen. Utskottet vill i anslutning härtill framhålla att det i den s.k. forskningspropositionen (prop. 1992/93:170) föreslås att till forskning för en kretsloppsanpassad samhällsutveckling skall anslås närmare 33 miljoner kronor. Detta anslag, som disponeras av Avfallsforskningsrådet, får bl.a. användas för utvecklingsprojekt och demonstrationsanläggningar. Utskottet avstyrker med hänvisning till det nu anförda förslaget i motion Jo674 yrkande 3.
Den vikt som enligt utskottets mening måste läggas vid att källsortering av avfall kommer till stånd i så stor utsträckning som möjligt innebär att sådana förhållanden m.m. som kan motverka en sådan utveckling måste undanröjas. Detta innefattar naturligtvis också den lagstiftning som är tillämplig på avfallshanteringen. I den utsträckning lagstiftningen utgör ett hinder för källsortering bör den sålunda ändras. När det gäller hanteringen av miljöfarligt avfall har också två utredningsförslag nyligen lagts fram som tar upp dessa frågor. Utredningsförslagen är för närvarande föremål för remissbehandling och överväganden inom regeringskansliet. Det får enligt utskottets mening förutsättas att dessa överväganden också innefattar de i motion Bo701 aktualiserade frågorna om ansvaret för det ur hushållsavfallet separerade miljöfarliga avfallet. Vad i motionen anförts torde sålunda komma att tillgodoses utan någon riksdagens ytterligare åtgärd. Motionen avstyrks.
En övergripande målsättning för de förslag avseende avfallshanteringen som lagts fram i kretsloppspropositionen är att avfallets volym och farlighet skall begränsas. Ett viktigt medel för att åstadkomma detta är källsortering av avfallet. En utvidgad källsortering ökar bl.a. förutsättningarna för återvinning och återanvändning. I detta sammanhang kan naturligtvis eventuella svårigheter att få avsättning för delar av det sorterade materialet vara ett problem. Samtidigt torde det ökade producentansvar och de åtgärder i övrigt som föreslås i kretsloppspropositionen kunna medverka till att det sorterade avfallet kommer till återanvändning. Vad i motion Jo676 yrkande 15 såvitt nu är i fråga förordats får sålunda anses i allt väsentligt tillgodosett genom det nu föreliggande förslaget. Motionen avstyrks sålunda.
Jordbruksutskottet vill för egen del anföra följande. En övergripande målsättning är att avfallets volym och farlighet skall begränsas och att behandlingen av det avfall som ändå uppkommer skall förbättras. Ett viktigt medel för att åstadkomma detta är källsortering av avfall. Källsortering underlättar återanvändning och återvinning. Detta leder till att avfallsmängderna kan reduceras. Källsortering kan även möjliggöra en mer miljöanpassad behandling av det avfall som ändå uppkommer, t.ex. genom att sorterat avfall utnyttjas som biobränsle för energiutvinning.
Riksdagens beslutade avfallsprogram våren 1990 (1989/90:JoU16, rskr. 241) innebär bl.a. att kommunerna har fått ökade befogenheter när det gäller möjligheten att föreskriva om källsortering och utvidga ansvaret för avfallshanteringen. Vidare skall kommunerna ansvara för en heltäckande avfallsplanering. Målet är att sortering av såväl hushållsavfall som industriavfall skall ske fr.o.m. år 1994. Detta innebär att återvinning och återanvändning måste öka i omfattning samt att förbränning och deponering av osorterat avfall i allt väsentligt skall ha upphört vid slutet av år 1993.
Som konstateras i propositionen står den rådande situationen inom avfallsområdet inte i överensstämmelse med vad som borde gälla utifrån riksdagens beslut om övergripande målsättning och ambitionsnivå. Detta är naturligtvis inte tillfredsställande. Enligt utskottets mening kommer de förslag som redovisats i propositionen när det gäller en kretsloppsanpassad samhällsutveckling att förbättra möjligheterna att uppnå de av riksdagen uppställda målen. Utskottet förutsätter vidare liksom bostadsutskottet att regeringen och berörda myndigheter, med stöd av givna bemyndiganden, vidtar de ytterligare åtgärder som kan anses erforderliga. De nedan redovisade övervägandena när det gäller en eventuell avfallsbeskattning kan få betydelse för den fortsatta utvecklingen på detta område. Härutöver kan konstateras att Naturvårdsverkets råd och vägledning om källsortering, som skall ges ut inom kort, bör kunna vara till stor hjälp för kommunerna vid utformandet av föreskrifter om källsortering. Utskottet vill i detta sammanhang även uppmärksamma de förslag till ändrade regler för investeringsstöd till kraftvärme som redovisas i regeringens förslag till Åtgärder mot klimatpåverkan (prop. 1992/93:179, s. 173). Förslaget innebär att ett visst stöd skall kunna lämnas till anläggningar där det huvudsakliga bränslet består av vissa sorterade avfallsfraktioner. Förslaget behandlas för närvarande av riksdagen. Utskottet finner mot bakgrund av det anförda inte skäl föreslå någon riksdagens åtgärd i anledning av motionerna Jo52 yrkandena 11 och 12, Jo60 yrkande 7 och Jo674 yrkande 1. Motionerna avstyrks således i berörda delar.
Utskottet gör samma bedömning som bostadsutskottet när det gäller de i motion Jo674 yrkande 3 framförda kraven på stöd till s.k. modellkommuner. Motionen avstyrks därmed i berörd del.
I den kommunala avfallsplaneringen skall även ingå en inventering av gamla avfallsdeponier (se 1989/90:JoU16). Naturvårdsverket har i detta sammanhang utfärdat råd (1991:1) som behandlar bl.a. inventering och riskklassificering av deponier. Med det anförda avstyrks motion Jo664.
Kommunerna har -- med vissa undantag -- enligt gällande regler i renhållningsförordningen ansvaret för att forsla bort miljöfarligt avfall. Frågan om förändrad reglering av omhändertagandet av miljöfarligt avfall har på regeringens uppdrag utretts. Utredningen överlämnade i maj 1992 delbetänkandet Miljöfarligt avfall, ansvar och riktlinjer (SOU 1992:45) samt i december 1992 sitt slutbetänkande Miljöfarligt avfall, nya regler (SOU 1992:141). Förslagen remissbehandlas för närvarande. Enligt utskottets bedömning är det inte meningsfullt att föreslå någon ny utredning i dessa frågor, enligt vad som yrkas i motion Jo605, medan beredningen av de angivna betänkandena pågår. Utskottet förutsätter att den fortsatta beredningen även omfattar frågan om möjligheterna till nordiskt samarbete när det gäller specialiserad återvinning och hantering av miljöfarligt avfall. Utskottet anser det således lämpligt att avvakta resultatet av den fortsatta beredningen i denna fråga och föreslår att motionerna Jo605 och Bo701 lämnas utan någon riksdagens vidare åtgärd.
Vidare avstyrks motion Jo603.
Enligt Baselkonventionen, som Sverige har ratificerat, skall export av miljöfarligt avfall begränsas och i varje fall ske på ett kontrollerat sätt. I konventionen definieras bl.a. vissa begrepp som avfall och farlighet. Grundtanken enligt konventionen är att varje stat skall ha sin suveräna rätt att förbjuda införande eller omhändertagande av utifrån kommande farligt avfall eller annat avfall på sitt territorium. Gränsöverskridande transporter skall endast godkännas om de kan företas under sådana förhållanden att avfallet inte utgör fara för människors hälsa och miljö och under sådana förhållanden som står i överensstämmelse med stadgarna i konventionen. Konventionen ger en viss möjlighet till internationell samverkan på avfallsområdet om detta sker genom att uppfylla konventionens krav på en miljöriktig hantering. Samarbetet kan ske genom bilaterala, multilaterala eller regionala överenskommelser. Ett sådant regionalt avtal utgör OECD:s arbete på avfallsområdet. Arbetet har i första hand varit inriktat på att finna medel att kontrollera gränsöverskridande transporter av miljöfarligt avfall. En av huvudanledningarna härtill var att det avfall som exporterades ofta var det mest farliga avfallet. Transporterna behövde också kontrolleras med tanke på det s.k. Nord--Syd-problemet, dvs. att farligt avfall exporteras från industriländer till utvecklingsländer med små möjligheter att kontrollera flödena eller omhänderta avfallet på ett miljöriktigt sätt.
Som framgår av redovisningen ovan bedrivs ett omfattande internationellt samarbete när det gäller att styra och kontrollera hanteringen av miljöfarligt avfall. Utskottet utgår från att de synpunkter som lämnas i motion Jo646 kommer att ingå i kommande överväganden från den särskilda avfallsgruppen inom OECD och att Sverige även i fortsättningen kommer att ta en aktiv del i detta arbete. Utskottet finner därför inte anledning att föreslå riksdagen något särskilt uttalande med anledning av motion Jo646. Motionen avstyrks.
Utskottet har inget att erinra mot de i propositionen redovisade övervägandena om avfallsskatt och källsortering. Detta innebär att utskottet inte heller finner skäl att föreslå något särskilt riksdagsuttalande med anledning av motionerna Jo49 yrkande 18 och Jo60 yrkande 8. Det får i första hand ankomma på regeringen att utforma de närmare förutsättningarna för utredningens arbete. Utskottet avstyrker därmed motionerna i berörda delar.
Som utskottet anfört ovan är en övergripande målsättning att avfallets volym och farlighet skall begränsas och att behandlingen av det avfall som ändå uppkommer skall förbättras. Ett viktigt medel för att åstadkomma detta är källsortering av avfall. En utvidgad källsortering innebär samtidigt att förutsättningarna för återvinning och återanvändning förbättras. Därmed kommer också de ekonomiska intressena att i ökad utsträckning kunna spela en roll när det gäller omhändertagandet av det utsorterade avfallet. Enligt utskottets mening bör det successiva införandet av producentansvar och propositionens förslag i övrigt kunna leda till en ökad efterfrågan på allt fler avfallsfraktioner. Utskottet anser därmed att goda förutsättningar finns för att syftet med motionerna Jo60 yrkande 9 och Jo676 yrkande 15 kommer att kunna tillgodoses. Ett särskilt uttalande i denna fråga från riksdagens sida kan därmed inte anses erforderligt. Motionsyrkandena avstyrks.
Renare slam
Propositionen
De näringsämnen som finns i slam från kommunala avloppsverk bör enligt propositionen nyttiggöras i så hög grad som möjligt. Användningen av slam t.ex. i jordbruket anges därför vara ett viktigt steg mot en miljöanpassad avloppsrening. En förutsättning för en sådan användning är enligt föredragande statsrådet emellertid att slammet inte innehåller skadliga halter av oönskade ämnen. För att ytterligare minska metallinnehållet i slam bör därför vissa ändringar i lagen (1970:244) om allmänna vatten- och avloppsanläggningar (va-lagen) göras.
I 12 § va-lagen föreskrivs att en allmän va-anläggning skall utföras så att hälsoskyddets inresse tillgodoses och att den skall vara försedd med anordningar som krävs för att den skall fylla sitt ändamål och tillgodose skäliga krav på säkerhet. I propositionen anförs att en anläggning dessutom skall vara konstruerad och drivas så att den skyddar miljön från både miljö- och hälsostörande ämnen. Bestämmelsen föreslås därför kompletterad så att det av 12 § framgår att en allmän va-anläggning skall utföras och drivas så att också miljöskyddsintresset tillgodoses. Vidare införs i 21 § va-lagen ett uttryckligt förbud mot att den allmänna anläggningen brukas på ett sätt som försvårar att miljö- och hälsoskyddsintressena tillgodoses i va-verksamheten. Ett sådant förbud anges på brukarsidan naturligt svara mot huvudmannens ansvar enligt 12 § va-lagen.
Motionerna
Enligt motion Jo49 (v) skall allt slam ha så hög kvalitet att det utan negativa miljö- och hälsoeffekter skall kunna användas på jordbruksmark från år 2000. Med hänvisning härtill föreslås dels att icke vattenburna och slutna va-system successivt skall tas i bruk (yrkande 6), dels att alla nya va-anläggningar efter år 2000 skall vara slutna och ingå i kretsloppssamhället (yrkande 7). I motion Jo51 (kds) yrkande 1 framhålls behovet av att satsa på forskning och utveckling av alternativ till dagens vattenburna WC-system. Att stora mängder vatten åtgår i dessa system är enligt motionärerna inte alltid försvarbart. Utvecklingen av t.ex. multrumsanläggningar och system med extremt låg vattenförbrukning som ansluts till komposteringsanläggningar är metoder som föreslås bli föremål för en intensiv forskning och utveckling. Den föreslagna ändringen av va-lagen är enligt motion Jo52 (-) nödvändig, men i ett längre perspektiv otillräcklig. Enligt motionären är det helt uppenbart att tekniken för vattenrening måste ersättas med andra system både av miljöskäl och av ekonomiska skäl. Regeringen bör därför lägga fram riktlinjer för hur rening av avloppsvatten och omhändertagande av dagvatten kan ges en bättre miljöanpassning (yrkande 13). I motion Jo706 (v) konstateras att avfallshantering och va-system i högre grad bör ingå i ett kretslopp.
Bostadsutskottet har med sitt yttrande till jordbruksutskottet bl.a. överlämnat motionerna Bo213, Bo702, Bo703, Bo704 och Bo705. I motion motion Bo705 (kds) anförs att det naturliga kretsloppet växt-föda-avfall genom wc och hantering av annat organiskt hushållsavfall har avbrutits. Enligt motionärerna ger redan känd teknik goda förutsättningar för att, med bibehållen komfort, ersätta det nuvarande wc-systemet och annan i längden omöjlig hantering av avfall. Det finns således ett stort behov av forsknings- och utvecklingsarbete med denna inriktning. Skadliga utsläpp i vattenområden är enligt motion Bo703 (fp) fortfarande ett stort problem. Frågan är enligt motionären om samhället med nuvarande utveckling i längden klarar av att hantera avfallsfrågorna på ett rimligt och miljömässigt riktigare sätt. I dag övergöds vattendrag och närkustvatten med biologiska störningar som följd. Enligt motionären kan vattenklosetterna helt klart anses vara den primära orsaken till problemen. Därför behöver framför allt kväve- och fosforbelastningen i vattenområden reduceras (yrkande 1). Dessutom föreslås dels att gällande lagstiftning bör ses över så att den inte hindrar övergång till mer miljöanpassade sanitets- och avloppssystem (yrkande 2), dels att regeringen skall verka för att forskning om miljövänliga alternativ till nuvarande sanitetsteknik skall komma till stånd (yrkande 3).
Med dagens teknik för att samla upp och leda bort s.k. dagvatten kan regnvatten enligt motion Bo702 (m) förvandlas till ett miljöhot. Enligt motionärerna finns det nu system tillgängliga som gör ett lokalt omhändertagande av dagvatten möjligt -- system som är billigare och enklare. Genom att va-lagen har utformats med de konventionella dagvattensystemen för ögonen utgör lagen enligt motionärernas uppfattning ett hinder för att lokalt omhänderta dagvatten. Med hänvisning härtill föreslås att lagstiftningen skall ses över så att ett lokalt omhändertagande underlättas. Även i motion Bo704 (fp) föreslås att lagstiftningen skall ses över för att underlätta att dagvatten kan omhändertas lokalt på ett miljömässigt sätt. Enligt motionärerna kan lokala lösningar för dagvatten i många fall vara billigare och miljövänligare. Inte minst anges detta gälla med avseende på det omfattande behov som finns av att bygga om befintliga avlopps- och dagvattenledningar.
Enligt motion Bo213 (v) bör de ekologiska principerna tillämpas i såväl boende som byggande. Grunderna för att nå detta mål finns enligt motionärernas mening i naturresurslagen och plan- och bygglagen. Däremot anges bl.a. va-lagen och renhållningsförordningen ha fått en sådan utformning att de utgör ett hinder i strävandena mot en ekologiskt uthållig boende- och byggsektor. I motionens yrkande 5 begärs med hänvisning härtill ett riksdagens tillkännagivande om behovet av ändringar i de aktuella bestämmelserna.
Utskottets överväganden
Bostadsutskottet har i sitt yttrande över propositionen jämte vissa motioner när det gäller framtida va-system m.m. bl.a anfört följande.
Utskottet delar vad som i regeringsförslaget anförts om att slam från de kommunala avloppsverken bör nyttiggöras i så hög grad som möjligt och att förutsättningar därför måste skapas för att slammet inte skall innehålla skadliga halter av oönskade ämnen. Det genom propositionens yrkande 2 framlagda förslaget till ändring i va-lagen tillstyrks sålunda.
När det gäller frågan om utformningen av va-systemen m.m. anför bostadsutskottet följande.
Dagens avloppsanläggningar -- ledningssystem och reningsverk -- kan ses som såväl ett tekniskt försörjningssystem för att klara kraven på goda hygieniska förhållanden m.m. som ett miljövårdssystem med uppgift att skydda mot föroreningar. Det innebär sålunda att anläggningarna skall motverka att miljöstörande ämnen och andra föroreningar sprids i vår miljö. För att avloppsanläggningarna skall fylla sin miljövårdande uppgift fordras dels att de för bort och renar avloppsvattnet på avsett sätt, dels att det slam som uppstår i denna process är så rent att det kan återföras i det biologiska kretsloppet. Under förutsättning av att de i dag använda avloppssystemen svarar mot dessa villkor får de anses motsvara de krav som bör kunna ställas på ett kretsloppsanpassat va-system. Med de i kretsloppspropositionen framlagda förslagen till ändringar i va-lagen, som utskottet ställt sig bakom ovan, förbättras dessutom möjligheterna till en miljöriktig avlopps- och slamhantering ytterligare. Även om dagens va-system enligt utskottets mening i och för sig ger förutsättningar för en kretsloppsanpassad avloppshantering är det naturligtvis viktigt att utvecklingen och användningen av nya alternativa system på olika sätt stimuleras. Inom Civildepartementet pågår också ett arbete med en översyn av va-lagen. Även forsknings- och utvecklingsarbetet är betydande på området. Med hänvisning till det ovan anförda finns det enligt utskottets mening inte nu tillräcklig anledning förorda att ytterligare åtgärder vidtas. I den mån förslagen i motionerna Jo49 yrkandena 6 och 7, Jo51 yrkande 1, Jo52 yrkande 13, Bo703 och Bo705 inte kan anses redan tillgodosedda avstyrks de av utskottet.
Utskottet har ingen annan uppfattning än motionärerna när det gäller värdet av att dagvatten tas om hand på ett så miljömässigt och enkelt sätt som möjligt. Ett lokalt omhändertagande erbjuder enligt utskottets uppfattning mot bakgrund härav flera fördelar. Det finns sålunda motiv som talar för att även andra lösningar än de som är de i dag förhärskande bör komma till stånd där så är möjligt. En rad lösningar som möjliggör ett miljömässigt och ekonomiskt riktigt lokalt omhändertagande av dagvatten finns också tillgängliga. Det är allt från relativt enkla planeringsåtgärder för att åstadkomma genomsläppliga friytor m.m. till mer komplexa dammanläggningar. Lösningar med denna inriktning kan också bidra till att skapa och bevara grönområden och tillgodose den biologiska mångfalden. Även om det redan i dag finns tekniska lösningar m.m. som gör det möjligt att lokalt ta hand om dagvatten kan det naturligtvis finnas andra faktorer som gör det svårt eller rent av omöjligt att ta hand om dagvattnet lokalt. I många av våra större städer finns det sålunda rent praktiska svårigheter att genomföra lokala lösningar som att finna infiltrationsytor m.m. Det kan enligt utskottets mening inte heller uteslutas att lagstiftningen på området i vissa avseenden försvårar ett lokalt omhändertagande. Som framgår av redovisningen ovan är dock va-lagen föremål för en översyn bl.a. med avseende på principerna för avgiftsuttaget. Med avseende på det värde ur miljösynpunkt som enligt utskottets mening ligger i ett lokalt omhändertagande av dagvatten får det förutsättas att regeringen utan något riksdagens särskilda tillkännagivande noga följer utvecklingen på området och om så erfordras vidtar lämpliga åtgärder. Det kan bl.a. finnas skäl att genom aktiva utbildnings- och informationsinsatser sprida ökad kunskap om möjligheterna att med alternativa metoder ta hand om dagvatten. Vad i motionerna Bo702 och Bo704 förordats torde sålunda komma att bli i allt väsentligt tillgodosett utan någon riksdagens ytterligare åtgärd. Motionerna avstyrks.
Utskottet delar motionärernas (Bo213) uppfattning om värdet av att såväl boende som byggande präglas av hänsynstagande till miljön och till möjligheterna att skapa en långsiktigt hållbar samhällsutveckling. De i kretsloppspropositionen framlagda förslagen till ändringar i såväl renhållningslagen som i va-lagen syftar, liksom propositionens övriga förslag, också till att ge förutsättningar för en sådan utveckling. Som framgår av redovisningen ovan är va-lagen dessutom föremål för en översyn. I den mån förslaget i motion Bo213 yrkande 5 inte kan anses tillgodosett genom vad som i kretsloppspropositionen föreslagits avstyrks det av utskottet.
Jordbruksutskottet vill för egen del anföra följande. Vid reningen av avloppsvatten i reningsverk uppstår som en restprodukt slam. Innehållet i detta slam bestäms av kvaliteten på avloppsvattnet och de ämnen som tillförts detta. Det betyder bl.a. att miljöstörande ämnen som släpps ut i avloppsnätet från industri och hushåll eller som tillförs från dagvatten påverkar slammets innehåll och därmed användbarheten.
Som framhålls i propositionen bör de näringsämnen som finns i slam från de kommunala avloppsverken nyttiggöras i så hög grad som möjligt. Användningen av slam t.ex. i jordbruket är därför ett viktigt steg mot en miljöanpassad avloppsrening. En förutsättning för en sådan användning är emellertid att slammet inte innehåller skadliga halter av oönskade ämnen. Användningen av slam och andra restprodukter skall självfallet inte ske om det medför en negativ miljöpåverkan. Det omfattande miljöarbete som har bedrivits i Sverige har resulterat i förhållandevis låga metallhalter i slam. Utskottet ansluter sig till föredragande statsrådets bedömning när det gäller behovet av att ytterligare minska metallinnehållet i slam från kommunala avloppsverk och tillstyrker därmed det i propositionen framlagda förslaget till ändring i va-lagen.
Utskottet delar bostadsutskottets synpunkt att avloppsanläggningar fyller sin miljövårdande uppgift om de dels för bort och renar avloppsvattnet på avsett sätt, dels om det slam som uppstår i denna process är så rent att det kan återföras i det biologiska kretsloppet. Under förutsättning av att de i dag använda avloppssystemen svarar mot dessa villkor får de anses motsvara de krav som bör kunna ställas på ett kretsloppsanpassat va-system. Med de i kretsloppspropositionen framlagda förslagen till ändringar i va-lagen förbättras dessutom möjligheterna till en miljöriktig avlopps- och slamhantering ytterligare. Som bostadsutskottet framhåller är det naturligtvis viktigt att utvecklingen och användningen av nya alternativa system på olika sätt stimuleras. Inom Civildepartementet pågår också ett arbete med en översyn av va-lagen. Även forsknings- och utvecklingsarbetet är betydande på området. Mot bakgrund av det anförda gör utskottet samma bedömning som bostadsutskottet när det gäller behovet av ytterligare åtgärder på detta område. Utskottet avstyrker därmed motionerna Jo49 yrkandena 6 och 7, Jo51 yrkande 1, Jo52 yrkande 13, Jo706 yrkande 2, Bo703 och Bo705 i den mån de inte kan anses tillgodosedda.
Utskottet delar bostadsutskottets uppfattning att det får förutsättas att regeringen utan något riksdagens särskilda tillkännagivande noga följer utvecklingen med avseende på det värde ur miljösynpunkt som kan ligga i ett lokalt omhändertagande av dagvatten och om så erfordras vidtar lämpliga åtgärder. Som framhålls i bostadsutskottets yttrande kan det bl.a. finnas skäl att genom aktiva utbildnings- och informationsinsatser sprida ökad kunskap om möjligheterna att med alternativa metoder ta hand om dagvatten. Vad i motionerna Bo702 och Bo704 förordats torde sålunda komma att bli i allt väsentligt tillgodosett utan någon riksdagens ytterligare åtgärd. Motionerna avstyrks.
Utskottet anser i likhet med vad som anförts i bostadsutskottets yttrande att såväl boende som byggande måste präglas av hänsynstagande till miljön och till möjligheterna att skapa en långsiktigt hållbar samhällsutveckling. De i kretsloppspropositionen framlagda förslagen till ändringar i såväl renhållningslagen som i va-lagen syftar, liksom propositionens övriga förslag, också till att ge förutsättningar för en sådan utveckling. Med det anförda ansluter sig utskottet till bostadsutskottets bedömning beträffande förslaget i motion Bo213 yrkande 5. Motionen avstyrks i berörd del.
Det fortsatta arbetet
Propositionen
Som riktlinjer för en kretsloppsanpassad samhällsutveckling skall enligt propositionen gälla att nya produktgrupper och varuområden successivt anges för producentansvar. Många aktörer måste involveras aktivt i denna process. Inom flera områden pågår redan arbete i denna riktning, t.ex. när det gäller skrotdäck och bilar. Andra områden som bör bli aktuella inom kort är plaster och byggnadsmaterial samt elektroniska och elektriska produkter.
Grova men heltäckande analyser av materialflöden bör enligt föredragande statsrådet utarbetas. Naturvårdsverket skall ges i uppdrag att i samråd med berörda myndigheter och industrin utarbeta förslag med denna inriktning. I propositionen framhålls vidare att lämpliga styrmedel för att åstadkomma miljöanpassade och återvinningsbara produkter behöver anges. Insamlings- och återvinningsmål för olika produkter och materialslag behöver preciseras. En uppföljning bör ske av att fastställda mål nås. Även forskarsamhället måste bidra med underlag som kan underlätta valet av lösningar i omställningen mot kretsloppssamhället.
Inom ramen för en kretsloppsanpassad samhällsutveckling skall enligt propositionen följande riktlinjer gälla för all plasthantering. För plaster bör bättre hushållning ske med sådant plastmaterial som framställs ur ändliga naturresurser genom ökad återanvändning och materialåtervinning. Särskilt miljöbelastande plastmaterial bör undvikas helt. Utveckling av alternativa plastmaterial, som kan tillverkas av förnybara råvaror, bör stödjas.
När det gäller PVC och andra klorerade plaster bör enligt föredragande statsrådet ett uppdrag ges till den kretsloppsdelegation som föreslås i propositionen att i samverkan med berörda myndigheter, branscher m.fl. upprätta en plan för att undvika miljöpåverkan från polyvinylklorid och andra klorerade plaster genom substitution eller återvinning. En avveckling sker av användning av klorerade plaster i kortlivade produkter genom att substitutionsprincipen i lagen om kemiska produkter tillämpas. Ett avvecklingsbeslut bör föregås av en miljökonsekvensbeskrivning.
Enligt propositionen bör inom ramen för en kretsloppsanpassad samhällsutveckling återvinning och återtagning av uttjänta gummidäck öka. I första hand bör detta ske genom att ett återtagnings- och återvinningssystem för uttjänta gummidäck byggs upp på frivillig väg av berörda branscher och handhas av dem. Enligt föredragande statsrådet pågår inom däckbranschen förberedelser för att branschen på frivillig grund skall ta sitt miljömässiga producentansvar för återtagning av uttjänta gummidäck. Ett rikstäckande återtagningssystem skall vara etablerat till år 1995. År 1996 bör 60 % av alla årligen uppkomna skrotdäck återtas. Det bör enligt föredragande statsrådet vara möjligt att till år 1998 nå minst 80 % återtagning.
Enligt propositionen bör inom ramen för en kretsloppsanpassad samhällsutveckling som riktlinje gälla att nuvarande bilskrotningssystem skall utformas till ett återvinningssystem där tillverkare och importörer har fysiskt och ekonomiskt ansvar att ta tillbaka uttjänta bilar och återvinna material från dem.
När det gäller det fortsatta arbetets organisation gäller enligt propositionen att inom ramen för en kretsloppsanpassad samhällsutveckling gå vidare med att ange strategi, konkreta mål och tidtabell för tillämpningen av producentansvar på nya varuområden. Detta arbete bör enligt föredragande statsrådet inledningsvis drivas och samordnas av en särskild kretsloppsdelegation som knyts till regeringen.
Motionerna
I motion Jo52 (-) yrkande 8 konstateras att arbetet med att utveckla s.k. livscykelanalyser pågår på många olika områden. Samtidigt har samhället hittills engagerat sig alltför litet i detta arbete. Begreppet livscykelanalys är svårdefinierat. Det bör ligga i samhällets intresse att få till stånd tydliga och samstämmiga kriterier för hur begreppet får användas. Enligt motionären är propositionen alltför vag när det gäller konkretiseringen av producentansvaret på olika områden. Det krävs tydligare angivelser för när producentansvaret skall träda i kraft för plaster, bilar och däck (yrkande 14). Enligt motion Jo630 (s) bör regeringen få i uppdrag att undersöka på vilka nya områden som återtagningssystem kan etableras (yrkande 18).
I flera motioner framförs krav när det gäller producentansvaret för elektriska och elektroniska produkter. Enligt motion Jo49 (v) yrkande 13 skall elektriska och elektroniska produkter till 90 % återbrukas senast den 1 januari 1997. I motion Jo52 (-) yrkande 7 konstateras att mycket litet sägs om de nya problemen som skapas när det gäller t.ex. innehållet i datorer. Ännu finns relativt stora möjligheter att hantera problemen eftersom produkterna ännu så länge finns kvar i användning. För den typen av avfall måste insamlings- och hanteringssystem byggas upp med det snaraste. Enligt motion Jo60 (s) måste ett system för materialåtervinning av elektronik snarast utarbetas. Detta är mycket angeläget från miljösynpunkt eftersom elektroniska produkter innehåller stora mängder miljöfarliga kemikalier. Regeringen bör återkomma till riksdagen med ett förslag till återtagningsplikt för elektroniska apparater (yrkande 10 delvis). Enligt motion Jo666 (c) bör även datorer och elektroniska apparater omfattas av ett pantsystem.
Framtidens bygg- och rivningsavfall kommer enligt Jo49 (v) att bli ett gigantiskt problem. Enligt motionärerna innehåller moderna hus mängder av nya material som är mer eller mindre miljöfarliga. Även äldre material och konstruktioner anges komma att vålla stora problem. Bygg- och byggmaterialbranschen bör därför uppmanas att före den 1 juli komma med förslag om hur branschen skall kunna ingå i kretsloppssamhället (yrkande 17). Enligt motion Jo59 (s) yrkande 3 är det viktigt att uppmärksamma byggmaterialens roll i miljöpolitiken. Enligt motionärerna har många byggmaterial visat sig farligare än någon kunnat tro. En förhandsgranskning av byggnadsmaterial eller grupper av material bör därför påbörjas enligt en modell liknande den som tillämpas för kemiska bekämpningsmedel. Det anges vidare vara av stor vikt att gränsvärden bestäms för olika komponenter som ingår i den omfattande floran av byggnadsmaterial. Enligt förslaget bör arbetet bedrivas skyndsamt.
Arbetet med att utreda hur miljöpåverkan av PVC och andra klorerade plaster skall upphöra skall enligt motion Jo49 (v) yrkande 14 vara klart den 1 januari 1997. I motion Jo51 (kds) yrkande 5 framhålls behovet av att miljömässiga för- och nackdelar vid användning av PVC i långlivade produkter utreds. Enligt motion Jo697 (c) bör ett program för avveckling av PVC-användningen upprättas i Sverige.
Bestämda mål bör enligt motion Jo51 (kds) yrkande 4 ställas upp för återvinning av ingående material i skrotbilar. I motion Jo60 (s) yrkas att ett system för materialåtervinning av bilar snarast utarbetas. Detta är mycket angeläget från miljösynpunkt eftersom de innehåller stora mängder miljöfarliga kemikalier. Regeringen bör återkomma till riksdagen med ett förslag till återtagningsplikt för bilar (yrkande 10 delvis). I motion Jo681 (kds) yrkas att skrotningspremien för äldre bilar utan katalysator skall höjas kraftigt.
Riksdagen bör enligt motion Jo52 (-) yrkande 9 avslå regeringens förslag om inrättandet av en kretsloppsdelegation och i stället låta dessa resurser förstärka Kemikalieinspektionen och Naturvårdsverket i motsvarande grad.
Utskottets överväganden
Omställningen till ett kretsloppssamhälle kommer att ställa stora krav på förändringar av olika delar av samhället. Den tillverkande industrin måste ställa om sin produktion till mer miljöanpassade produkter som klarar att ingå i ett kretslopp. Som framhålls i propositionen måste avfallsströmmarna vändas så att materialet i sorterat och användbart skick kan flöda tillbaka till produktionen som insatsvaror för ny produktion eller återgå till naturens kretslopp. En analys av behovet av kretslopp bör ske med utgångspunkt i olika materialslag. Livscykelanalys för en produkt kan här vara ett mycket värdefullt redskap i arbetet med att identifiera olika varors miljöpåverkan från råvaruuttag till avfallsled. Därmed kan också de praktiska lösningarna, och styrmedlen för att åstadkomma dessa lösningar, utformas olika för olika varugrupper. Arbetet för att åstadkomma varor som inte skadar hälsa och miljö och som i möjligaste mån kan ingå i ett kretslopp måste självfallet bedrivas av de företag som producerar varorna. Samtidigt kan konstateras att erfarenheterna i både Sverige och utlandet visar att det behövs krav också från aktörer utanför marknaden för att den skall förmås att ta hänsyn till de kostnader som inte från början finns inbyggda i kalkylerna, nämligen kostnader i form av hälso- och miljöförluster. Utskottet utgår från att det aviserade uppdraget till Naturvårdsverket, att i samråd med berörda myndigheter och industri utarbeta förslag med inriktning på heltäckande analyser av materialflöden, i detta sammanhang avsevärt kommer att förbättra möjligheterna att införa producentansvar inom nya varuområden.
Som framgår av propositionen finns för vissa varugrupper redan erfarenheter och kunskap som kan ligga till grund för att bedöma vilka lösningar som är miljöriktiga och praktiskt lämpliga och vilka styrmedel som krävs. För dessa varugrupper föreligger därmed förutsättningar att inom en relativt snar framtid införa ett producentansvar. Som exempel nämns skrotdäck, bilar, plaster, byggnadsmaterial samt elektroniska och elektriska produkter. För andra varugrupper saknas detta underlag och här fordras att berörda aktörer involveras aktivt i arbetet med ställa om produktionen till mer miljöanpassade produkter som klarar att ingå i ett kretslopp. Det gäller här att gå vidare och ange konkreta mål samt när uppsatta mål skall nås. Som framgår av propositionen kommer detta arbete inledningsvis att drivas och samordnas av den föreslagna Kretsloppsdelegationen (se nedan) som knyts till regeringen. Med det anförda ansluter sig utskottet till föredragande statsrådets förslag att som riktlinjer för en kretsloppsanpassad samhällsutveckling skall gälla att nya produktgrupper och varuområden successivt anges för producentansvar (avsnitt 10.1). Enligt utskottets bedömning får syftet med motionerna Jo52 yrkandena 8 och 14 samt Jo630 yrkande 18 anses tillgodosett mot bakgrund av vad utskottet nu anfört. Motionerna avstyrks i berörda delar.
Utskottet delar i huvudsak de synpunkter som framförts i motionerna Jo49, Jo52, Jo60 yrkande 10 delvis och Jo666 avseende behovet av att även låta elektroniska produkter omfattas av ett producentansvar. Mot bakgrund av sin bedömning ovan är utskottet emellertid inte berett att föreslå något särskilt uttalande med anledning av ifrågavarande yrkanden. Som framgår av de ovan föreslagna riktlinjerna för en kretsloppsanpassad samhällsutveckling är elektroniska och elektriska produkter ett varuområde som inom kort kan bli föremål för producentansvar. Utskottet är inte heller berett att förorda en tidsram för införandet av ifrågavarande producentansvar. Motionerna Jo49 yrkande 13, Jo52 yrkande 7, Jo60 yrkande 10 delvis och Jo666 avstyrks därmed i den mån de inte kan anses tillgodosedda.
Bostadsutskottet har i sitt yttrande över propositionen jämte vissa motioner beträffande byggmaterial bl.a. anfört följande.
Det är naturligtvis av största vikt att också byggnadsmaterial framställs på ett sådant sätt och av sådana beståndsdelar att materialet inte i någon del av sin livscykel orsakar hälso- eller miljömässiga problem. Genom beslut av riksdagen våren 1991 (bet. 1990/91:BoU19) har Boverket inom kemikalielagstiftningens ram givits ett ansvar för produktinformation avseende byggvaror. I kretsloppspropositionen uttalas dessutom att nya produktgrupper m.m. successivt skall anges för producentansvar. Ett sådant område som enligt förslaget bör bli aktuellt inom kort är byggnadsmaterial. Vad i propositionen anförts bör alltså innebära att också byggnadsmaterial inom en nära framtid kommer att bli föremål för överväganden med avseende på återtagningsplikt eller andra styrmedel. Ett riksdagens tillkännagivande i enlighet med förslagen i motionerna Jo49 yrkande 17 och Jo59 yrkande 3 kan, med hänvisning till det nu anförda, inte anses erforderligt. Motionerna avstyrks.
Jordbruksutskottet vill för egen del anföra följande. Det är naturligtvis av största vikt att också byggnadsmaterial framställs på ett sådant sätt och av sådana beståndsdelar att materialet inte i någon del av sin livscykel orsakar hälso- eller miljömässiga problem. Som framgår av bostadsutskottets yttrande har Boverket genom ett riksdagsbeslut våren 1991 (1990/91:BoU19) inom kemikalielagstiftningens ram givits ett ansvar för produktionsinformation avseende byggvaror. Som framgår av propositionen skall dessutom nya produktgrupper successivt anges för producentansvar. Ett sådant område som enligt förslaget bör bli aktuellt inom kort är byggnadsmaterial. Vad i propositionen anförts bör alltså innebära att också byggnadsmaterial inom en nära framtid kommer att bli föremål för överväganden med avseende på återtagningsplikt eller andra styrmedel. Enligt utskottets bedömning är syftet med motionerna Jo49 yrkande 17 och Jo59 yrkande 3 med det anförda i allt väsentligt tillgodosett. Yrkandena påkallar således ingen ytterligare riksdagens åtgärd.
Utskottet har inget att erinra mot de i propositionen föreslagna riktlinjerna för plasthanteringen i allmänhet (avsnitt 10.2.1).
Användningen av PVC-plast har ökat beroende på egenskaper som lång livslängd, låg vikt, låga krav på underhåll och en god skyddande förmåga. Dessutom är PVC-plast ett förhållandevis billigt material. Som framgår av propositionen går den största mängden PVC till bygg- och anläggningssektorn. Den större delen, uppskattningsvis 65 % av den totala PVC-volymen, återfinns i långlivade produkter inom konstruktionsområdet med en brukstid från 15 år och uppåt. Polyvinylklorid (PVC) och andra klorerade plaster har uppmärksammats från miljösynpunkt främst på grund av sitt höga klorinnehåll och de miljöfarliga tillsatserna, som medför problem vid avfallshanteringen. De miljöfarliga tillsatserna bidrar till att miljöfarliga restprodukter bildas vid förbränning. De lär även kunna lakas ut när PVC-plasten deponerats. Om bränslefraktionen innehåller klorhaltig plast som PVC försvåras och fördyras dessutom energiutvinning. Utskottet anser mot bakgrund av det anförda att användningen av klorerade plaster i kortlivade produkter, som lätt hamnar i hushållsavfallet, bör upphöra. I likhet med föredragande statsrådet anser utskottet vidare att det är angeläget att arbetet med utbyte av miljöfarliga tillsatser fortsätter. Detta ligger även i linje med vad som ovan förordats om kemikaliekontrollen och riktlinjerna härför samt för plasthanteringen som utskottet anslutit sig till ovan. I propositionen aviseras ett uppdrag till den s.k. Kretsloppsdelegationen att i samverkan med berörda myndigheter, branscher m.fl. upprätta en plan för att undvika miljöpåverkan från polyvinylklorid och andra klorerade plaster. Detta tillgodoser enligt utskottets mening i allt väsentligt syftet med motionerna Jo49 yrkande 14, Jo51 yrkande 5 och Jo697. Utskottet, som inte är berett att förorda någon särskild tidsgräns för när detta arbete skall vara slutfört, förutsätter att även problematiken kring PVC i långlivade produkter kommer att omfattas av delegationens arbete.
När det gäller ansvaret för att ta tillbaka uttjänta bilar och återvinna material från dem vill utskottet anföra följande. Inom bilindustrin pågår både i Sverige och internationellt ett arbete med att utveckla system och metoder för att återvinna material och olika komponenter i bilarna när dessa tjänat ut. Ett sådant exempel är plaster som i ökad utsträckning märks av bilproducenterna med avseende på plasttyp för att underlätta senare återvinning. Den internationella utvecklingen när det gäller återvinningssystem för bilar går för närvarande mycket fort. Som framgår av propositionen har två av de största biltillverkarna i Tyskland deklarerat att de förbereder återvinning av uttjänta bilar i Tyskland. Den tyska bilindustriföreningen har tillsammans med bilimportörföreningen och andra organisationer lagt fram förslag till återtagningssystem som i princip innebär att ett täckande system av bilåtervinningsföretag byggs upp. Även i Frankrike pågår arbete inom bilindustrin med att utveckla återtagnings- och materialåtervinningssystem för gamla bilar. Även inom svensk bilindustri bedrivs projekt som syftar till förbättrad skrotning och ökad materialåtervinning. Mot bakgrund av det anförda anser utskottet i likhet med föredragande statsrådet att det nuvarande systemet för bilskrotning måste omformas till ett återvinningssystem för uttjänta bilar som, förutom naturvårds- och miljöhänsyn, tar hänsyn till resurshushållning. I ett sådant system bör producenten ha det direkta ansvaret för återvinning, dvs. fysiskt och ekonomiskt ansvar för att ta tillbaka uttjänta bilar och återvinna material från dem. Utskottet ansluter sig därmed till de riktlinjer som föreslagits i propositionen när det gäller återvinningssystem för bilar (avsnitt 10.4). Utskottet utgår således från att synpunkterna i motionerna Jo51 yrkande 4 och Jo60 yrkande 10 (delvis) kommer att beaktas i det fortsatta arbetet med att utveckla ifrågavarande återvinningssystem och föreslår att motionerna lämnas utan vidare åtgärd.
Den första januari 1992 höjdes skrotningspremien kraftigt till 1 500 kr. Enligt vad utskottet erfarit har ca 200 000 fordon skrotats år 1992. Motsvarande siffra för år 1991 var 120000 fordon. Utskottet är mot bakgrund av det anförda inte berett att förorda en ytterligare höjning av skrotningspremien. Motion Jo681 avstyrks.
Utskottet har inget att erinra mot inrättandet av en särskild kretsloppsdelegation som i ett inledningsskede skall samordna arbetet för en kretsloppsanpassad samhällsutveckling. Utskottet avstyrker därmed motion Jo52 yrkande 9.
De överväganden i propositionen som inte särskilt berörts i det föregående har ej föranlett någon erinran från utskottets sida.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande allmänna riktlinjer för miljöpolitiken
att riksdagen godkänner vad i propositionen förordats om de allmänna riktlinjerna för miljöpolitiken (avsnitt 2.1) samt avslår motionerna 1992/93:Jo49 yrkandena 1, 2 och 4, 1992/93:Jo52 yrkande 1 och 1992/93:Jo62 yrkande 3,
res. 1 (s) men. (v) - delvis
2. beträffande en ny kretsloppsproposition
att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo49 yrkande 3,
men. (v) - delvis
3. beträffande konsekvensanalys av en kretsloppsanpassad samhällsutveckling
att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo54 yrkande 1,
res. 2 (nyd)
4. beträffande industrins anpassning till kretsloppssamhället
att riksdagen godkänner vad i propositionen föreslagits som riktlinjer för industrins anpassning till kretsloppssamhället (avsnitt 2.2),
5. beträffande översyn av naturresurslagen
att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo52 yrkande 2,
6. beträffande utveckling mot ett kretsloppssamhälle
att riksdagen godkänner vad i propositionen föreslagits som riktlinjer för utveckling mot ett kretsloppssamhälle (avsnitt 2.3) samt avslår motionerna 1992/93:Jo49 yrkande 5 och 1992/93:Jo60 yrkandena 13, 16 och 17,
res. 3 (s) men. (v) - delvis
7. beträffande bilindustrins och trafikens roll i kretsloppet
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Jo49 yrkandena 11 och 12 samt 1992/93:Jo60 yrkande 15,
res. 4 (s) men. (v) - delvis
8. beträffande hanteringen av förbränningsrester
att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo50,
9. beträffande materialbalanser och miljöfarligt avfall
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Jo604 och 1992/93:Jo630 yrkande 21,
10. beträffande miljörevision i företagen
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Jo611 och 1992/93:N316 yrkande 4,
11. beträffande samhällsplanering och kommunernas roll
att riksdagen godkänner vad i propositionen föreslagits som riktlinjer för samhällsplaneringen och kommunernas roll (avsnitt 4.1 och 4.2) samt avslår motionerna 1992/93:Jo630 yrkande 15 och 1992/93:Jo637,
12. beträffande plan- och bygglagen
att riksdagen, med avslag på motion 1992/93:Jo54 yrkande 2, antar förslaget till lag om ändring i plan- och bygglagen (1987:10),
res. 5 (nyd)
13. beträffande uppföljning av förändringarna i plan- och bygglagen
att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo51 yrkande 6,
14. beträffande energibesparande åtgärder inom bostadsbeståndet
att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo59 yrkande 1,
res. 6 (s)
15. beträffande ekonomiska styrmedel
att riksdagen godkänner vad i propositionen föreslagits som riktlinjer för ekonomiska styrmedel inom miljöpolitiken (avsnitt 5.2) samt avslår motionerna 1992/93:Jo60 yrkandena 2 och 3, 1992/93:Jo630 yrkandena 11 och 12 och 1992/93:Jo665,
res. 7 (s)
16. beträffande miljöskatt/avgift på hushållsprodukter
att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo688,
res. 8 (s)
17. beträffande offentlig upphandling
att riksdagen godkänner vad i propositionen föreslagits som riktlinjer för miljökrav vid offentlig upphandling (avsnitt 5.4) samt avslår motionerna 1992/93:Jo51 yrkande 3 och 1992/93:Jo52 yrkande 10,
18. beträffande standardisering
att riksdagen godkänner vad i propositionen föreslagits som riktlinjer för miljökonsekvensanalyser vid standardisering (avsnitt 5.5) samt avslår motion 1992/93:Jo630 yrkande 20,
19. beträffande kemikaliekontroll
att riksdagen godkänner vad i propositionen föreslagits som riktlinjer för kemikaliekontrollen (avsnitt 6.1 och 6.2) samt avslår motion 1992/93:Jo57,
20. beträffande substitutionsprincipen
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Jo49 yrkande 8, 1992/93:Jo52 yrkande 4 och 1992/93:Jo60 yrkandena 5 och 6,
men. (v) - delvis
21. beträffande nytt begränsningsuppdrag
att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo60 yrkande 4,
22. beträffande tvätt- och rengöringsmedel
att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo49 yrkande 9,
men. (v) - delvis
23. beträffande blyfri bensin
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Jo49 yrkande 10 och 1992/93:Jo60 yrkande 14,
res. 9 (s) men. (v) - delvis
24. beträffande blyhagel
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Jo602, 1992/93:Jo615, 1992/93:Jo660 och 1992/93:Jo672,
25. beträffande kvicksilver m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Jo606, 1992/93:Jo652 och 1992/93:Jo693,
26. beträffande krom m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Jo51 yrkande 7 och 1992/93:Jo696,
27. beträffande producentansvaret enligt renhållningslagen
att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i renhållningslagen (1979:596),
28. beträffande generellt producentansvar
att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo52 yrkandena 3 och 5,
29. beträffande producentansvar för varor med lång livslängd att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo62 yrkande 1,
30. beträffande producentansvaret i straffrättsligt hänseende
att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo60 yrkande 1,
31. beträffande hemkompostering
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Jo51 yrkande 2 och 1992/93:Jo59 yrkande 2,
32. beträffande producentansvar för förpackningar
att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo674 yrkande 2,
33. beträffande viss utvidgning av producentansvaret
att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo61,
34. beträffande återanvändning och återvinning
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Jo49 yrkandena 15 och 16, 1992/93:Jo53 yrkande 1, 1992/93:Jo56 yrkandena 2 och 3 samt 1992/93:Jo62 yrkande 2,
men. (v) - delvis
35. beträffande pant på returflaskor m.m.
att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo670,
36. beträffande märkning på förpackningar m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Jo52 yrkande 6 och 1992/93:Jo642,
37. beträffande alternativ användning av glasavfall
att riksdagen avslår motion 1992/93:N219,
38. beträffande lagen om PET-flaskan
att riksdagen med avslag på motionerna 1992/93:Jo55 och 1992/93:Jo62 yrkande 4 antar förslaget till lag om ändring i lagen (1991:336) om vissa dryckesförpackningar,
39. beträffande producentansvar för returpapper
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Jo53 yrkande 2, 1992/93:Jo56 yrkandena 4 och 5, 1992/93:N283 och 1992/93:N289,
40. beträffande materialåtervinning och energiutvinning
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Jo56 yrkande 1, 1992/93:Jo58, 1992/93:Jo63 och 1992/93:Jo647 yrkande 1,
41. beträffande inblandning av returfibrer
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Jo53 yrkande 3 och 1992/93:Jo647 yrkande 2,
42. beträffande optiska vitmedel m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Jo60 yrkandena 11 och 12 samt 1992/93:Jo689,
res. 10 (s)
43. beträffande avfallshanteringen och kommunerna
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Jo52 yrkandena 11 och 12, 1992/93:Jo60 yrkande 7 och 1992/93:Jo674 yrkande 1,
res. 11 (s)
44. beträffande stöd till s.k. modellkommuner
att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo674 yrkande 3,
45. beträffande inventering av gamla avfallsdeponier
att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo664,
46. beträffande utredning om miljöfarligt avfall
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Jo605 och 1992/93:Bo701,
47. beträffande definitionen av avfall
att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo603,
res. 12 (s)
48. beträffande export av miljöfarligt avfall
att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo646,
49. beträffande avfallsskatt och källsortering
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Jo49 yrkande 18 och 1992/93:Jo60 yrkande 8,
res. 13 (s) men. (v) - delvis
50. beträffande handel med avfall
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Jo60 yrkande 9 och 1992/93:Jo676 yrkande 15,
res. 14 (s)
51. beträffande va-lagen
att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i lagen (1970:244) om allmänna vatten- och avloppsanläggningar,
52. beträffande framtida va-system
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Jo49 yrkandena 6 och 7, 1992/93:Jo51 yrkande 1, 1992/93:Jo52 yrkande 13, 1992/93:Jo706 yrkande 2, 1992/93:Bo703 och 1992/93:Bo705,
53. beträffande dagvatten
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Bo702 och 1992/93:Bo704,
54. beträffande översyn av va-lagen
att riksdagen avslår motion 1992/93:Bo213 yrkande 5,
men. (v) - delvis
55. beträffande en kretsloppsanpassad samhällsutveckling att riksdagen godkänner vad i propositionen föreslagits som riktlinjer för en kretsloppsanpassad samhällsutveckling (avsnitt 10.1) samt avslår motionerna 1992/93:Jo52 yrkandena 8 och 14 samt 1992/93:Jo630 yrkande 18,
56. beträffande elektroniska produkter
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Jo49 yrkande 13, 1992/93:Jo52 yrkande 7, 1992/93:Jo60 yrkande 10 delvis och 1992/93:Jo666,
men. (v) - delvis
57. beträffande byggnadsmaterial
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Jo49 yrkande 17 och 1992/93:Jo59 yrkande 3,
58. beträffande plasthanteringen
att riksdagen godkänner vad i propositionen föreslagits som riktlinjer för plasthanteringen (avsnitt 10.2.1),
59. beträffande PVC
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Jo49 yrkande 14, 1992/93:Jo51 yrkande 5 och 1992/93:Jo697,
men. (v) - delvis
60. beträffande återvinningssystem för bilar
att riksdagen godkänner vad i propositionen föreslagits som riktlinjer för återvinningssystem för bilar (avsnitt 10.4) samt avslår motionerna 1992/93:Jo51 yrkande 4 och 1992/93:Jo60 yrkande 10 delvis,
61. beträffande skrotningspremier
att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo681,
62. beträffande en särskild Kretsloppsdelegation
att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo52 yrkande 9,
63. beträffande propositionen i övrigt
att riksdagen lämnar utan erinran vad i propositionen anförts om internationell utveckling, information till konsumenter, samarbete beträffande miljökrav vid offentlig upphandling, att miljö- och hälsoaspekter bör integreras i företagens arbete med kvalitetssäkring, åtgärder beträffande klor, åtgärder beträffande tvätt-, disk och rengöringsmedel, skyldighet att separera avfall, producentansvar för förpackningar, producentbegreppet beträffande förpackningsavfall, krav på återanvändning och återvinning av förpackningar, producentansvar för returpapper, tillsyn och uppföljning, återtagningssystem för uttjänta nickel-kadmiumbatterier, avfallsskatt och källsortering, områden som bör bli aktuella för producentansvar, PVC-plast och andra klorerade plaster, gummidäck och att en särskild kretsloppsdelegation inrättas, allt i de delar som ej berörts av utskottets hemställan ovan.
Stockholm den 29 april 1993
På jordbruksutskottets vägnar
Margareta Winberg
I beslutet har deltagit: Margareta Winberg (s), Ivar Virgin (m), Ingvar Eriksson (m), Inga-Britt Johansson (s), Åke Selberg (s), Lennart Brunander (c), Inge Carlsson (s), Mona Saint Cyr (m), Dan Ericsson i Kolmården (kds), Max Montalvo (nyd), Ulla Pettersson (s), Sinikka Bohlin (s), Patrik Norinder (m), Lena Klevenås (s) och Lennart Fremling (fp).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Jan Jennehag (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Reservationer
1. Allmänna riktlinjer för miljöpolitiken (mom. 1)
Margareta Winberg, Inga-Britt Johansson, Åke Selberg, Inge Carlsson, Ulla Pettersson, Sinikka Bohlin och Lena Klevenås (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 20 börjar med "Jordbruksutskottet vill" och på s. 21 slutar med "anses tillgodosedda" bort ha följande lydelse:
Jordbruksutskottet vill för egen del anföra följande. En långsiktigt hållbar utveckling kräver mycket stora insatser på miljöområdet. Dagens konsumtion av energi och råvaror är långt större än den långsiktiga tillgången. Industrisamhället kommer att ställas inför en gigantisk omställning. Detta innebär stora förändringar av levnadsmönster och konsumtion. Men utvecklingen kommer inte av sig själv. Den kräver att vi ser omställningsproblemen och i hela den industriella världen tar hänsyn till de gränser naturen sätter. Produktion och konsumtion måste kretsloppsanpassas. Kretsloppsanpassning får inte enbart innebära att ämnen samlas in. Det betyder också att de kan återföras till nyttig användning med rimliga insatser av t.ex. energi. Utskottet vill understryka behovet av att framgångarna med kretsloppshantering inte mäts enbart i insamlings/återtagningsprocent. Utvecklingen bör inriktas på system som på ett så energisnålt sätt som möjligt innebär verklig återanvändning. I propositionen argumenterar regeringen övertygande för kretsloppsanpassning och minskad konsumtion av ändliga varor. Samtidigt kan konstateras att det på väsentliga områden saknas konkreta förslag, som på ett övertygande sätt visar att propositionen som helhet blir ett mer radikalt steg mot ett kretsloppsanpassat samhälle. Utskottet tillstyrker trots detta regeringens förslag till allmänna riktlinjer för den framtida miljöpolitiken (avsnitt 2.1). Samtidigt bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet anfört med anledning av motion Jo62 yrkande 3. Motionerna Jo49 yrkandena 1, 2 och 4 samt Jo52 yrkande 1 avstyrks i den mån de inte kan anses tillgodosedda med vad utskottet anfört ovan.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande allmänna riktlinjer för miljöpolitiken
att riksdagen godkänner vad i propositionen förordats om de allmänna riktlinjerna för miljöpolitiken (avsnitt 2.1) och med anledning av motion 1992/93:Jo62 yrkande 3 samt med avslag på motionerna 1992/93:Jo49 yrkandena 1, 2 och 4 samt 1992/93:Jo52 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
2. Konsekvensanalys av en kretsloppsanpassad samhällsutveckling (mom. 3)
Max Montalvo (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 21 börjar med "I anslutning" och på s. 22 slutar med "berörd del" bort ha följande lydelse:
Sammantaget innebär förslagen i propositionen ett systemskifte inom miljöpolitiken. Detta systemskifte kan medföra många positiva förändringar men samtidigt drabba inte bara enskilda företag och medborgare utan också marknadsekonomins funktionssätt. Förändringen kan i sin förlängning medföra att det skapas ett slags planekologiskt system som riskerar att sätta marknadsekonomin ur funktion. Konsekvenserna av så genomgripande förändringar måste enligt utskottets mening självfallet analyseras. Kravet på god miljö får aldrig bli ett självändamål. Mot bakgrund av det anförda är det önskvärt att man ägnar särskild uppmärksamhet åt att analysera vilka konsekvenser förslagen, var för sig och sammantagna, får för den privata äganderätten, näringsfriheten och den fria konkurrensen samt vilka kostnader förslagen i övrigt kan leda till för samhället, medborgarna och för de enskilda företagen. Vad utskottet anfört med anledning av motion Jo54 yrkande 1 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande konsekvensanalys av en kretsloppsanpassad samhällsutveckling
att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Jo54 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
3. Utveckling mot ett kretsloppssamhälle (mom. 6)
Margareta Winberg, Inga-Britt Johansson, Åke Selberg, Inge Carlsson, Ulla Pettersson, Sinikka Bohlin och Lena Klevenås (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 24 börjar med "Utskottet har" och slutar med "utskottets ställningstaganden" bort ha följande lydelse:
Utskottet har -- -- -- (= utskottet) -- -- -- till kretsloppssamhället. När det gäller energiproduktionen vill utskottet härutöver framhålla följande. Energin i ett kretsloppsanpassat samhälle kommer rimligen från förnybara energikällor som biomassa, sol, vind och vatten. Det är angeläget att på ett bättre sätt än hittills stimulera användningen av förnybara energikällor. Våra relativt sett låga energipriser har utgjort en hämsko för denna utveckling. En ökad användning av biomassa kräver dock teknikutveckling för att man skall komma till rätta med de höga kolväteutsläppen. Även energisparande är minst lika angeläget i en långsiktigt hållbar utveckling. Hushållning med el och energi måste därför sättas i centrum. Energihushållningsplaner i industrin -- även den icke-energiintensiva industrin -- måste utvecklas. Utskottet anser vidare att obligatoriska energideklarationer bör införas för elapparater och annan elkrävande utrustning.
Utskottet konstaterar vidare att regeringens förslag om ett kretsloppsanpassat samhälle knappast berör jordbruket. 1990 års livsmedelspolitiska beslut var ett steg i riktningen mot ett mer miljövänligt jordbruk. Mindre kemikalisering, mer extensivt jordbruk, balans mellan produktion och konsumtion och ett jordbruk i hela landet var mål som ligger väl i linje med kretsloppstanken. Ett väl fungerande kretslopp mellan stad och land måste etableras. Regeringen bör snarast återkomma till riksdagen med förslag om jordbrukets roll i ett kretsloppssystem.
Utskottet vill i detta sammanhang även beröra frågan om behovet av samverkan mellan närings- och miljöpolitik. Dessa politikområden hör intimt samman, och en av näringspolitikens viktigaste uppgifter under 1990-talet är att driva på för att göra den industriella utvecklingen godtagbar från såväl miljö- som tillväxtsynpunkt. Det är viktigt att konstatera att det går att göra något åt miljöproblemen, och i Sverige har vi visat att industrin konstruktivt medverkat till en positiv miljöutveckling. Tidigare fanns en rädsla att hårda miljökrav skulle slå ut svensk industri. Utvecklingen har i stället visat att miljömedvetenheten bidragit till att stärka konkurrenskraften och skapat nya arbetstillfällen. Svenska företag anpassade sig tidigt till skärpta miljökrav och ligger väl framme när det gäller miljöteknik m.m. Svenska företag har därmed kunnat sälja utrustning och tillverkningsmetoder med miljöprofil. Den goda utvecklingen har statsmakterna stimulerat genom att använda en mängd olika instrument som skatter, avgifter, lagar, förordningar, stimulansbidrag etc. Därtill har beslutats om kraftfulla forskningsinsatser. Erfarenheterna visar att miljöanpassning är möjlig men industrin måste ges rimlig tid för förberedelser och anpassning till de nya kraven.
Vad utskottet anfört med anledning av motion Jo60 yrkandena 13, 16 och 17 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Motion Jo49 yrkande 5 avstyrks i den mån den inte kan anses tillgodosedd med vad utskottet anfört.
dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:
6. beträffande utveckling mot ett kretsloppssamhälle
att riksdagen godkänner vad i propositionen föreslagits som riktlinjer för utveckling mot ett kretsloppssamhälle (avsnitt 2.3) och med anledning av motion 1992/93:Jo60 yrkandena 13, 16 och 17 samt med avslag på motion 1992/93:Jo49 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
4. Bilindustrins och trafikens roll i kretsloppet (mom.7)
Margareta Winberg, Inga-Britt Johansson, Åke Selberg, Inge Carlsson, Ulla Pettersson, Sinikka Bohlin och Lena Klevenås (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 24 börjar med "När det" och på s. 25 slutar med "vidare åtgärd" bort ha följande lydelse:
Trafiken kan inte tillåtas förorena i nuvarande utsträckning i ett kretsloppsanpassat samhälle. I propositionen redovisas inga andra förslag än miljöklassning av fordon och introduktion av biobränslen på detta område. Utskottet anser att mer genomgripande förändringar av hela transportsystemet är nödvändiga i framtiden. Vägtrafikens andel bör minska och ge utrymme för mer miljövänliga transportslag. Men även bilismen måste anpassas och därför bör bensin miljöklassas. Med nuvarande tillverkningsmetoder är motoralkoholer tveksamma ur energisynpunkt. Utskottet anser däremot att utveckling av biogas och gasdrivna fordon i detta sammanhang ter sig mycket intressant. Både när det gäller energin och trafiken krävs en aktiv styrning från samhällets sida för att nå de uppsatta miljömålen. Regeringen bör därför återkomma till riksdagen med förslag till hur energin och trafiken skall inlemmas i ett kretsloppsanpassat samhälle. Vad utskottet anfört med anledning av motion Jo60 yrkande 15 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Motion Jo49 yrkandena 11 och 12 avstyrks i den mån den inte kan anses tillgodosedd med vad utskottet anfört.
dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:
7. beträffande bilindustrins och trafikens roll i kretsloppet
att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Jo60 yrkande 15 och med avslag på motion 1992/93:Jo49 yrkandena 11 och 12 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
5. Plan- och bygglagen (mom. 12)
Max Montalvo (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 30 börjar med "Jordbruksutskottet får" och slutar med "yrkande 2 avstyrks" bort ha följande lydelse:
Jordbruksutskottet får för egen del anföra följande. Utskottet känner stor tveksamhet till den föreslagna ändringen i plan- och bygglagen vilken går ut på att det av lagen klart skall framgå att lagens bestämmelser syftar till att främja en god och långsiktigt hållbar livsmiljö. Skälen härtill är att frågan om vilka konsekvenser ändringen får för den privata äganderätten, näringsfriheten och den fria konkurrensen inte analyserats i erforderlig omfattning. Genom ändringen i portalparagrafen får hela lagkomplexet ett nytt innehåll, och innebörden av lagbestämmelserna kommer därmed att ändras. Tillämpningen blir en annan och rättssäkerheten kan uppenbarligen komma i fara. Som framgår av propositionen har regeringen tidigare tillkallat en utredare med uppgift att se över plan- och bygglagen. Utredningen skall bl.a. överväga behovet av närmare bestämmelser för ökad miljöhänsyn i den fysiska planeringen. I det sammanhanget kommer tillämpningen av kretsloppsprincipen att särskilt uppmärksammas. Resultatet av utredningen skall redovisas i etapper med slutredovisning den 30 april 1994. Utskottet anser i likhet med vad som anförts i motion Jo54 yrkande 2 att den föreslagna ändringen i plan- och bygglagen bör anstå till dess pågående utredningsarbete slutförts. Utskottet avstyrker därmed förslaget till ändring i 1 kap. 1 § plan- och bygglagen.
dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:
12. beträffande plan- och bygglagen
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Jo54 yrkande 2 avslår förslaget till lag om ändring i plan- och bygglagen (1987:10),
6. Energibesparande åtgärder inom bostadsbeståndet (mom. 14)
Margareta Winberg, Inga-Britt Johansson, Åke Selberg, Inge Carlsson, Ulla Pettersson, Sinikka Bohlin och Lena Klevenås (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 30 börjar med "Utskottet ansluter" och slutar med "yrkande 1" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar vad som i motion Jo59 anförts om energianvändningen i våra bostäder. Även utskottet kan sålunda konstatera att för det första utvecklingen mot en allt bättre hushållning med uppvärmningsenergi i princip har upphört sedan mitten av 1980-talet och att för det andra behovet av s.k. fastighetsel, dvs. el för drift av olika installationer m.m., har ökat dramatiskt sedan mitten av 1970-talet. Denna utveckling inger naturligtvis oro och den måste därför aktivt motverkas. Det finns sålunda enligt utskottets mening skäl att både effektivisera och minska energiförbrukningen i vårt byggnadsbestånd. Även om insatser har gjorts från samhällets sida för att åstadkomma en sådan utveckling är dessa åtgärder enligt utskottets mening inte tillräckliga. I enlighet med förslaget i motionen bör därför särskilda medel för informations- och utvecklingsinsatser för att stimulera olika fastighetsägare att genomföra energihushållningsprojekt avsättas. Dessutom bör, enligt utskottets mening, ett stöd till marknadsintroduktion av ny teknik som minskar energianvändningen övervägas. Vad utskottet nu med anledning av motion Jo59 yrkande 1 anfört om åtgärder för att minska energiförbrukningen och förbättra energieffektiviteten i våra byggnader bör regeringen ges till känna.
dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:
14. beträffande energibesparande åtgärder inom bostadsbeståndet
att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Jo59 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
7. Ekonomiska styrmedel (mom. 15)
Margareta Winberg, Inga-Britt Johansson, Åke Selberg, Inge Carlsson, Ulla Pettersson, Sinikka Bohlin och Lena Klevenås (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 33 börjar med "Jordbruksutskottet vill" och på s. 34 slutar med "vidare åtgärd" bort ha följande lydelse:
Jordbruksutskottet vill -- -- -- (= utskottet) -- -- -- andra samhällskostnader. Utskottet vill i detta sammanhang framhålla att det fortfarande är angeläget att ge skattesystemet en mer utpräglad miljöprofil. När det gäller andra styrmedel erinrar utskottet om att kommunerna numera har möjlighet att differentiera avfallstaxorna för att stimulera källsortering. Utskottet anser att även vatten- och avloppstaxorna liksom energitaxan bör kunna utformas på ett sådant sätt att de ger användarna klara ekonomiska incitament att minska vatten- och energiförbrukningen. Enligt utskottets mening saknas i propositionen en mer konkret presentation av hur de framtida miljöekonomiska styrmedlen skall hanteras. En utredning bör tillsättas för att presentera förslag till hur användningen av ekonomiska styrmedel kan breddas samt hur skattesystemet och olika taxor kan miljöanpassas. Utskottet konstaterar vidare att det är nödvändigt att stärka den miljöekonomiska forskningen för att få god målprecision och kostnadseffektiva lösningar. Även information och utbildning är viktiga styrmedel för att minska miljöstörningarna, liksom ett mer allmänt utnyttjande av miljökonsekvensbeskrivningar, miljörevisioner och utarbetande av miljöstandarder. Utskottet är trots de nu påtalade bristerna i propositionen inte berett att avvisa regeringens förslag om riktlinjer för ekonomiska styrmedel inom miljöpolitiken (avsnitt 5.2). Utskottet tillstyrker således förslaget samtidigt som riksdagen som sin mening bör ge regeringen till känna vad utskottet anfört med anledning av motionerna Jo60 yrkandena 2 och 3 samt Jo630 yrkandena 11 och 12. Motion Jo665 avstyrks i den mån den inte kan anses tillgodosedd.
dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande lydelse:
15. beträffande ekonomiska styrmedel
att riksdagen godkänner vad i propositionen föreslagits som riktlinjer för ekonomiska styrmedel inom miljöpolitiken (avsnitt 5.2) samt med anledning av motionerna 1992/93:Jo60 yrkandena 2 och 3 och 1992/93:Jo630 yrkandena 11 och 12 och med avslag på motion 1992/93:Jo665 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
8. Miljöskatt/avgift på hushållsprodukter (mom. 16)
Margareta Winberg, Inga-Britt Johansson, Åke Selberg, Inge Carlsson, Ulla Pettersson, Sinikka Bohlin och Lena Klevenås (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 34 börjar med "Utskottet gör" och slutar med "motion Jo688" bort ha följande lydelse:
Den s.k. Polluter Pays Principle innebär enligt utskottets mening givetvis att miljöfarliga produkter skall belastas med en miljökostnad. Mycket återstår att göra när det gäller bl.a. hushållsprodukter. Miljöavgifter/skatter på tungmetaller, klorerade kolväten m.m. bör utformas så att de får en styrande effekt på konsumentpriset Vad utskottet anfört med anledning av motion Jo688 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 16 bort ha följande lydelse:
16. beträffande miljöskatt/avgift på hushållsprodukter
att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Jo688 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
9. Blyfri bensin (mom. 23)
Margareta Winberg, Inga-Britt Johansson, Åke Selberg, Inge Carlsson, Ulla Pettersson, Sinikka Bohlin och Lena Klevenås (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 40 börjar med "Naturvårdsverket har" och slutar med "anses tillgodosedda" bort ha följande lydelse:
Naturvårdsverket har -- -- -- (= utskottet) -- -- -- för närvarande. Utskottet anser i likhet med vad som anförs i motion Jo60 yrkande 14 att det vore önskvärt att så snart som möjligt få bort den blyade bensinen från marknaden. Regeringen bör därför skyndsamt återkomma till riksdagen med en avvecklingsplan för blyad bensin. Utskottet utgår härvid från att utbytet av bly mot andra tillsatser i bensinen sker på ett sådant sätt att den från hälso- och miljösynpunkt önskade förbättringen säkerställs. Vad utskottet anfört med anledning av motion Jo60 yrkande 14 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Motion Jo49 yrkande 10 avstyrks i den mån den inte kan anses tillgodosedd med vad utskottet anfört.
dels att utskottets hemställan under 23 bort ha följande lydelse:
23. beträffande blyfri bensin
att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Jo60 yrkande 14 och med avslag på motion 1992/93:Jo49 yrkande 10 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
10. Optiska vitmedel m.m. (mom. 42)
Margareta Winberg, Inga-Britt Johansson, Åke Selberg, Inge Carlsson, Ulla Pettersson, Sinikka Bohlin och Lena Klevenås (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 54 börjar med "När det" och slutar med "Motionsyrkandena avstyrks" bort ha följande lydelse:
Som framhålls i motionerna Jo60 yrkande 12 och Jo689 kan optiska vitmedel bli nästa miljöbomb. Kunskap om vad som händer på lång sikt när 10 000 ton optiska vitmedel årligen hamnar i miljön saknas. Optiska vitmedel är komplicerade organiska molekyler som människor inte bör komma i kontakt med eftersom de förmodligen är allergiframkallande. De är dessutom en helt onödig tillsats vars syfte endast är att lura ögat så att papperet ser vitare ut. Kvaliteten för övrigt påverkas inte. Enligt lagen om kemiska produkter skall sådana produkter undvikas som kan ersättas med mindre farliga produkter. När det gäller optiska vitmedel är det enligt utskottets mening en produkt som är helt onödig och som kan vara farlig. Det är därför rimligt att de tas upp på Kemikalieinspektionens listor över sådana ämnen som bör förbjudas eller ges begränsad användning. Vad utskottet anfört med anledning av motionerna Jo60 yrkande 12 och Jo689 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Mot bakgrund av de i propositionen redovisade riktlinjerna för kemikaliekontrollen och det till Kemikalieinspektionen aviserade uppdraget att identifiera användningen av klor och klorerade organiska ämnen är utskottet inte berett att föreslå något särskilt riksdagsuttalande med anledning av motion Jo60 yrkande 11. Motionen avstyrks i berörd del.
dels att utskottets hemställan under 42 bort ha följande lydelse:
42. beträffande optiska vitmedel m.m.
att riksdagen med anledning av motionerna 1992/93:Jo60 yrkande 12 och 1992/93:Jo689 samt med avslag på motion 1992/93:Jo60 yrkande 11 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
11. Avfallshanteringen och kommunerna (mom. 43)
Margareta Winberg, Inga-Britt Johansson, Åke Selberg, Inge Carlsson, Ulla Pettersson, Sinikka Bohlin och Lena Klevenås (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 57 börjar med "Som konstateras" och slutar med "berörda delar" bort ha följande lydelse:
Riksdagens beslut om ett avfallsprogram, som bl.a. innebär att avfallsplaner skall upprättas och källsortering stimuleras, fattades redan för tre år sedan, dvs. år 1990. Trots detta har ett stort antal kommuner ännu inte upprättat sådana planer eller infört källsortering av avfallet i den omfattning som avsetts. Som framhålls i motion Jo60 kan det mot bakgrund härav ifrågasättas i vilken utsträckning regeringen verkat för att riksdagens beslut skall komma till praktiskt genomförande. Dessa tvivel verifieras också av regeringen som i propositionen konstaterar att den rådande situationen inom avfallsområdet inte står i överensstämmelse med vad som borde gälla utifrån riksdagens beslut om övergripande målsättning och ambitionsnivå. Detta är naturligtvis ytterst otillfredsställande. Det bör enligt utskottets mening därför uppdras åt regeringen att snarast vidta de åtgärder som erfordras för att 1990 års beslut skall komma i praktisk tillämpning fullt ut i landets alla kommuner. Vad utskottet anfört med anledning av motion Jo60 yrkande 7 om åtgärder för att intentionerna med avfallsprogrammet skall förverkligas bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Enligt utskottets bedömning är syftet med motionerna Jo52 yrkandena 11 och 12 samt Jo674 yrkande 1 därmed i allt väsentligt tillgodosett. Yrkandena påkallar således ingen ytterligare riksdagens åtgärd.
dels att utskottets hemställan under 43 bort ha följande lydelse:
43. beträffande avfallshanteringen och kommunerna
att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Jo60 yrkande 7 och med avslag på motionerna 1992/93:Jo52 yrkandena 11 och 12 samt 1992/93:Jo674 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
12. Definitionen av avfall (mom. 47)
Margareta Winberg, Inga-Britt Johansson, Åke Selberg, Inge Carlsson, Ulla Pettersson, Sinikka Bohlin och Lena Klevenås (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 58 börjar med "Vidare avstyrks" och slutar med "motion Jo603" bort ha följande lydelse:
Som framhålls i motion Jo603 går det inte att utan omfattande och komplicerade juridiska regler fortsätta på den inslagna vägen när det gäller lagstiftningen på avfallsområdet. En omställning bör förberedas redan nu så att man kan hantera avfallet med utgångspunkt från dess väl definierade farlighet och inte med utgångspunkt från dess eventuella benämning som avfall.
Frågan om något skall anses som miljöfarligt avfall (MFA) avgörs i dag enbart av innehavaren. Det är således innehavaren som väljer om varan skall hanteras enligt det regelsystem som gäller för MFA eller om de regler som gäller för en insatsvara eller produkt skall gälla. Ett medvetet val kan således styra vilket regelsystem som skall äga tillämpning. Om ett ämne eller en produkt benämns som avfall saknas i regelsystemet bestämmelser för vilken grad av "återvinning" som ämnet eller produkten skall genomgå för att det skall föras ur kategoriseringen som avfall. "Återvinningen" kan i dag bestå av enbart en pappersmässig omklassificering, och ett helt nytt regelverk kommer därmed att gälla. Detta är enligt utskottets mening inte tillfredsställande. I likhet med vad som anförs i motionen ser utskottet också betydande svårigheter att i fortsättningen utveckla ett effektivt verktyg för samhällets insatser med ett regelsystem baserat på nuvarande principer. Avfallet bör i stället ses som ett tillstånd hos en produkt eller ett ämne och lagstiftningen bör se till helhetsperspektivet.
I den fortsatta beredningen av dessa frågor förutsätter utskottet att man analyserar möjligheterna att bygga upp regelsystemet utifrån ämnets eller produktens generella farlighet. Den fortsatta beredningen av frågan måste också klarlägga möjligheten att, oavsett om ett ämne eller en produkt kallas för insatsvara eller avfall, göra reglerna generella utifrån farligheten. Utgångspunkten måste vara att det behövs särskilda föreskrifter från miljö- och hälsoskyddssynpunkt. Vad utskottet anfört med anledning av motion Jo603 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 47 bort ha följande lydelse:
47. beträffande definitionen av avfall
att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Jo603 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
13. Avfallsskatt och källsortering (mom. 49)
Margareta Winberg, Inga-Britt Johansson, Åke Selberg, Inge Carlsson, Ulla Pettersson, Sinikka Bohlin och Lena Klevenås (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 59 börjar med "Utskottet har" och slutar med "berörda delar" bort ha följande lydelse:
Industriavfallet deponeras i dag i hög grad trots att andelen brännbart avfall är stor. Dessutom är industriavfallet ofta rent och mängderna är tillräckligt stora för att vara intressanta att ta till vara. För många företag är det t.o.m. ekonomiskt lönsamt att sortera och återanvända avfall. Införandet av materialbalanser och avfallsrevisioner är bra hjälpmedel för att optimera denna hantering. En avgift på osorterat avfall skulle med stor sannolikhet stimulera till en bättre avfallshantering. Svenska renhållningsverksföreningen anser att avgiften bör ligga i intervallet 300--600 kr/ton för att få tillräckligt styrande effekt. Mot bakgrund av det anförda anser utskottet att den av föredragande statsrådet aviserade utredningen om avfallsskatt i första hand bör koncentreras på industriavfallet. Vad utskottet anfört med anledning av motion Jo60 yrkande 8 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Motion Jo49 yrkande 18 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 49 bort ha följande lydelse:
49. beträffande avfallsskatt och källsortering
att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Jo60 yrkande 8 och med avslag på motion 1992/93:Jo49 yrkande 18 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
14. Handel med avfall (mom. 50)
Margareta Winberg, Inga-Britt Johansson, Åke Selberg, Inge Carlsson, Ulla Pettersson, Sinikka Bohlin och Lena Klevenås (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 59 börjar med "Som utskottet" och slutar med "Motionsyrkandena avstyrks" bort ha följande lydelse:
Som utskottet -- -- -- (= utskottet) -- -- -- återanvändning förbättras. För att ytterligare stimulera nyttiggörandet av avfall bör handel med avfall underlättas. Särskilt angeläget är det att stimulera regional handel eftersom man då får rimliga transportavstånd. Det kan exempelvis gälla att återanvända förpackningsmaterial eller plastspill. Handel med avfall skulle kunna initieras av den kommande Kretsloppsdelegationen eller Avfallsforskningsrådet. Även på andra sätt måste marknaden för återvinning/återanvändning stimuleras. I dag är ofta priset för jungfrulig råvara lägre än priset på återvunnet material. Vad utskottet anfört med anledning av motion Jo60 yrkande 9 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Motion Jo676 yrkande 15 avstyrks i den mån den inte kan anses tillgodosedd med vad utskottet anfört.
dels att utskottets hemställan under 50 bort ha följande lydelse:
50. beträffande handel med avfall
att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Jo60 yrkande 9 och med avslag på motion 1992/93:Jo676 yrkande 15 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
Särskilt yttrande
Renare slam m.m.
Dan Ericsson i Kolmården (kds) anför:
De förändringar som föreslås i va-lagen är positiva. Ett beaktande av miljöskyddsintressena vid prövning och koncessionsgivning av va-anläggningar och förbud mot att driva va-anläggningar på ett sådant sätt att hälso- och miljöskyddsintressena direkt försvåras kommer sannolikt att leda till mindre belastning på miljön. Om dessa lagändringar är ett tillräckligt starkt styrmedel för att man inom rimlig tid skall få fram ett från miljösynpunkt dugligt slam, och därmed knyta ihop kretsloppet växt--föda--avfall--växt, kan dock ifrågasättas. Det torde stå klart att det finns behov av ytterligare effektiva åtgärder för att snarast styra utvecklingen rätt och sluta kretsloppet.
Vad gäller introduktionen av alternativa system till dagens wc-system såsom exempelvis multrumanläggningar och system med extremt låg vattenförbrukning kopplade till komposteringsanläggningar, hänvisas till den översyn av va-lagen som pågår inom Civildepartementet samt till den forskning som pågår på området. I det sistnämnda fallet ges alltså inte något förslag till åtgärd för att påskynda introducering av alternativa system till dagens vattenburna wc-system, trots att det vore en klok inriktning både från resurs- och miljösynpunkt. Det är synnerligen angeläget att sådana åtgärdsförslag snarast presenteras.
Meningsyttring av suppleant Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet, eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.
Jan Jennehag (v) anför:
Allmänna riktlinjer m.m.
Enligt Vänsterpartiets mening är ett ekologiskt anpassat samhälle en nödvändighet. Samhället måste bruka naturresurser och använda förnyelsebara energikällor utan att generera avfall och andra negativa miljöeffekter. Ju snabbare vi kan ställa om till ett kretsloppsanpassat samhälle, desto mer kan vi rädda till eftervärlden och desto enklare och billigare blir omställningen.
Sverige är ett litet, högt utvecklat industri- och tjänstesamhälle som till stor del grundar sin ekonomi på handel och förbindelser av allehanda slag med omvärlden. Detta skapar både möjligheter och begränsningar för vårt agerande inom snart sagt alla områden. Sveriges ansvar för att driva på utvecklingen i miljövänlig riktning är stort. Sverige är inom ett antal tekniska områden världsledande. Tekniker som kan ingå i kretsloppssamhället kommer att utgöra den enda tänkbara grunden för framtida svenskt näringsliv och måste spridas. Det är viktigt att ett land som Sverige därför går längst i miljökraven. Sverige bör alltså där det så är möjligt ha högsta möjliga miljökrav. Sverige bör också driva dessa krav i internationella fora.
Följande generella riktlinjer bör gälla.
Samhällets krav skall vara långsiktiga och ge rimlig tid för att ställa om till ett kretsloppsbeteende. Alla slag av styrmedel -- från rena förbud till miljöavgifter -- skall kunna användas. Miljöavgifter kommer att vara det effektivaste styrmedlet. Beslut i Sverige måste alltid ställas i relation till omvärlden. På kort sikt är vissa åtgärder bättre att genomföra i Östeuropa än i Sverige. Beslut i Sverige skall bidra till att minska klyftan mellan i- och u-världen. Att skapa ett kretsloppssamhälle betyder att vår livstil i i-världen måste förändras, dvs. vår materiella konsumtion per individ måste i genomsnitt minskas och ändras. En varuproducent måste ta ansvaret för sin produkts fullständiga kretslopp, dvs. visa hur produkten skall ingå i ett slutet kretslopp. Kraven skall endast kunna förändras i mer miljövänlig riktning. Att t.ex. sänka beskattningen på fossila bränslen som regeringen gjort orsakar stor skada. Det effektivaste är att varje bransch eller sektor själv beslutar och redogör för hur den skall kunna ingå i det kretsloppsanpassade samhället. Om en befintlig verksamhet inte kan redovisa hur denna omställning skall gå till inom en rimlig tid skall den förbjudas. Nya verksamheter skall ej tillåtas om de inte kan ingå i kretsloppssamhället. Mot bakgrund av det anförda anser jag att riksdagen bör bifalla motion Jo49 yrkandena 1, 2 och 4 (Hemställan mom. 1).
Ny kretsloppsproposition
Vänsterpartiet avstår från att yrka avslag på hela propositionen eftersom den visar en god vilja och har aktualiserat debatten. Propositionen innehåller dock i realiteten endast ett antal utredningsdirektiv och lägesbeskrivningar som sammantaget egentligen inte kan kallas proposition. Regeringen bör därför få i uppdrag att återkomma med en proposition före den 1 januari 1994. Riksdagen bör således bifalla motion Jo49 yrkande 3 (Hemställan mom. 2).
Energisektorn
Energisektorn måste baseras på förnybara energislag. Särskilt viktigt är det att öka användningen av biobränslen. Dels har vi ett stort och växande överskott av råvara från skogs- och jordbruksmark, dels ingår biobränslen -- vid en riktig användning -- i ett kretslopp. Ökande användning av returpapper och hårdare konkurrens förbättrar möjligheterna att använda skogsråvara till bränslen. Regeringen bör före den 1 januari 1994 återkomma med ett förslag om hur landets energiförsörjning till större del skall kunna baseras på biobränslen. Riksdagen bör således bifalla motion Jo49 yrkande 5 (Hemställan mom. 6).
Drivmedel m.m.
Sammansättningen av drivmedel är en viktig fråga eftersom det är stora mängder som hanteras. Vänsterpartiet har länge krävt att bly i bensin skall förbjudas. Detta bör ske från den 1 juli 1993, eftersom alternativ till bly finns. Även övrig kemisk sammansättning av dagens drivmedel bör ses över, eftersom de innehåller starkt hälso- och miljöfarliga ämnen. När det gäller bilindustrin anser vi att Volvo och Saab skall producera fordon som till 95 % är återvinningsbara fr.o.m. år 1997. Deras nya modeller skall förbruka mindre drivmedel och skall senast år 2000 till en del kunna drivas med förnyelsebar energi. Senast år 2007 skall nya vägfordon till 90 % drivas med förnyelsebara drivmedel. Detta under förutsättning att liknande krav genomförs i vår omvärld. Importerade fordon skall kunna visa upp samma miljöstandard. Riksdagen bör således bifalla motion Jo49 yrkandena 10, 11 och 12 (Hemställan mom. 7 och 23).
Kemikalier
Den omfattande handeln med kemikalier gör nationella åtgärder ineffektiva. Regeringen bör därför internationellt driva kretsloppstänkandet hårt med avseende på kemikalier. Vidare bör regeringen före den 1 januari 1994 återkomma med förslag om hur substitutionsprincipen effektivare skall tillämpas på kemikalier. Ett speciellt problem är tvätt- och rengöringsmedel som bl.a. bidrar till övergödningen av våra sjöar och hav. Det finns i dag miljövänligare alternativ, t.ex. polymera komplexbildare. Regeringen bör få i uppdrag att före den 1 januari 1994 komma med förslag om hur substitutionsprincipen skall tillämpas på tvätt- och rengöringsmedel. Riksdagen bör således bifalla motion Jo49 yrkandena 8 och 9 (Hemställan mom. 20 och 22).
Förpackningar
Propositionens förslag beträffande olika förpackningar kan accepteras frånsett att de uppsatta målen bör nås senast den 1 januari 1996. Utvecklingen är nu så snabb att lagstiftningen, med regeringens ambitioner, riskerar att vara föråldrad år 1997. Antalet förpackningsmaterial är för den enskilde konsumenten för stort. Även med ett producentansvar blir det praktiska problem om en konsument skall ta hand om ett tiotal olika slags förpackningar plus ett antal andra uttjänta varor som skall källsorteras och återlämnas med olika metoder. Regeringen bör därför före den 1 januari 1994 återkomma med förslag om hur antalet förpackningsmaterial och retursystem skall minska. Riksdagen bör således bifalla motion Jo49 yrkandena 15 och 16 (Hemställan mom. 34).
Avfallsavgifter
Kommuner och andra avfallsaktörer bör få stor frihet att själva bestämma utformningen av avfallstaxorna. Modern teknik gör det möjligt att t.ex. ha lägre avgifter för den som själv komposterar sitt avfall eller att fastställa avgiften efter mängden avfall. Ett effektivt sätt att minska avfallsmängderna är att införa en avfallsskatt. Regeringen bör därför få i uppdrag att återkomma med förslag till avfallsskatt före den 1 januari 1994. Riksdagen bör således bifalla motion Jo49 yrkande 18 (Hemställan mom. 49).
Översyn av va-lagen
Ekologiska principer bör tillämpas i såväl boende som byggande. Grunderna för att nå detta mål finns enligt Vänsterpartiets mening i naturresurslagen och plan- och bygglagen. Däremot anses bl.a. va-lagen och renhållningsförordningen ha fått sådan utformning att de utgör ett hinder i strävandena mot en ekologiskt uthållig boende- och byggsektor. Det föreligger således ett stort behov av förändringar i dessa bestämmelser. Riksdagen bör därför bifalla motion Bo213 (Hemställan mom. 54).
Elektronikskrot
Från den 1 januari 1997 måste handel och producenter visa hur alla slag av elektriska och elektroniska produkter till 90 % skall kunna återbrukas. Ett i Tyskland presenterat förslag "Elektronikschrottverordnung" kan tjäna som förebild. Riksdagen bör därmed bifalla motion Jo49 yrkande 13 (Hemställan mom. 56).
PVC och andra klorerade plaster
Det är bra att miljöeffekterna av PVC utreds och att användningen av andra klorerade plaster skall upphöra. En tidsgräns för när arbetet skall nå resultat borde dock ha satts upp. Enligt Vänsterpartiet bör detta arbete vara klart den 1 januari 1997. Riksdagen bör således bifalla motion Jo49 yrkande 14 (Hemställan mom. 59).
Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under mom. 1, 2, 6, 7, 20, 22, 23, 34, 49, 54, 56 och 59 borde ha hemställt:
1. beträffande allmänna riktlinjer för miljöpolitiken
att riksdagen godkänner vad i propositionen förordats om de allmänna riktlinjerna för miljöpolitiken (avsnitt 2.1) samt med anledning av motion 1992/93:Jo49 yrkandena 1, 2 och 4 och med avslag på motionerna 1992/93:Jo52 yrkande 1 och 1992/93:Jo62 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
2. beträffande en ny kretsloppsproposition
att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Jo49 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
6. beträffande utveckling mot ett kretsloppssamhälle
att riksdagen godkänner vad i propositionen föreslagits som riktlinjer för utveckling mot ett kretsloppssamhälle (avsnitt 2.3) samt med anledning av motion 1992/93:Jo49 yrkande 5 och med avslag på motion 1992/93:Jo60 yrkandena 13, 16 och 17 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
7. beträffande bilindustrins och trafikens roll i kretsloppet
att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Jo49 yrkandena 11 och 12 samt med avslag på motion 1992/93:Jo60 yrkande 15 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
20. beträffande substitutionsprincipen
att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Jo49 yrkande 8 och med avslag på motionerna 1992/93:Jo52 yrkande 4 och 1992/93:Jo60 yrkandena 5 och 6 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
22. beträffande tvätt- och rengöringsmedel
att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Jo49 yrkande 9 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
23. beträffande blyfri bensin
att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Jo49 yrkande 10 och med avslag på motion 1992/93:Jo60 yrkande 14 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
34. beträffande återanvändning och återvinning
att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Jo49 yrkandena 15 och 16 och med avslag på motionerna 1992/93:Jo53 yrkande 1, 1992/93:Jo56 yrkandena 2 och 3 samt 1992/93:Jo62 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
49. beträffande avfallsskatt och källsortering
att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Jo49 yrkande 18 och med avslag på motion 1992/93:Jo60 yrkande 8 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
54. beträffande översyn av va-lagen
att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Bo213 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
56. beträffande elektroniska produkter
att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Jo49 yrkande 13 och med avslag på motionerna 1992/93:Jo52 yrkande 7, 1992/93:Jo60 yrkande 10 delvis och 1992/93:Jo666 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
59. beträffande PVC
att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Jo49 yrkande 14 och med avslag på motionerna 1992/93:Jo51 yrkande 5 och 1992/93:Jo697 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
Bilaga 1
Bilaga 2
Bilaga 3 Bilaga 4
Bostadsutskottets yttrande
1992/93:BoU7y
Bilaga 5
Riktlinjer för en kretsloppsanpassad samhällsutveckling
Till jordbruksutskottet
Jordbruksutskottet har den 23 mars 1993 beslutat bereda bostadsutskottet tillfälle att yttra sig över proposition 1992/93:180 om riktlinjer för en kretsloppsanpassad samhällsutveckling jämte följdmotioner i de delar propositionen och motionerna berör utskottets beredningsområde. Bostadsutskottet behandlar i detta yttrande sådana frågor i proposition och motioner som kan anses falla under utskottets beredningsområde. Dessutom behandlas i yttrandet under allmänna motionstiden 1993 väckta och till bostadsutskottet remitterade motioner avseende va-lagstiftningen och vissa renhållningsfrågor. I anslutning härtill har utskottet beslutat att med eget yttrande till jordbruksutskottet överlämna de till bostadsutskottet hänvisade motionerna -- detta under förutsättning av jordbruksutskottets medgivande härtill. De aktuella motionerna redovisas nedan.
Propositionen
Regeringen har i proposition 1992/93:180
dels föreslagit riksdagen att anta de till propositionen fogade förslagen till
2.lag om ändring i lagen (1970:244) om allmänna vatten- och avloppsanläggningar, 4.lag om ändring i plan- och bygglagen (1987:10),
dels föreslagit riksdagen att godkänna vad i propositionen föreslagits som riktlinjer för
8.samhällsplaneringen (avsnitt 4.1), 9. kommunernas roll (avsnitt 4.2),
dels berett riksdagen tillfälle att ta del av vad som i propositionen anförts om
30.avfallsskatt och källsortering (avsnitt 8.2).
Motionerna
I yttrandet behandlas
dels de under allmänna motionstiden 1993 väckta och till bostadsutskottet hänvisade motionerna:
1992/93:Bo213 av Eva Zetterberg och Jan Jennehag (v) vari yrkas 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av ändringar i va-lagen och renhållningsförordningen.
1992/93:Bo701 av Per Olof Håkansson och Ines Uusmann (s) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär ett klarläggande av ansvarsfrågorna för omhändertagandet av miljöfarligt avfall från hushållen.
1992/93:Bo702 av Bo Arvidson och Rune Rydén (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lagändring som gör det möjligt att lokalt omhänderta dagvatten.
1992/93:Bo703 av Kenth Skårvik (fp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att reducera framför allt kväve- och fosforbelastningen i vattenområden, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att gällande lagstiftning icke bör hindra övergång till mer miljöanpassade sanitets- och avloppssystem, 3. att riksdagen begär att regeringen verkar för forskning i syfte att belysa miljövänliga alternativ till nuvarande sanitetsteknik, med beaktande av god folkhälsostandard.
1992/93:Bo704 av Siw Persson (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lagreglering av tillvaratagande av dagvatten.
1992/93:Bo705 av Chatrine Pålsson (kds) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att stimulera forsknings- och utvecklingsarbete för ekologisk avfallshantering av latrin och annat organiskt hushållsavfall.
1992/93:Jo674 av Arne Kjörnsberg och Lahja Exner (s) vari yrkas 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att utse "modellkommuner".
1992/93:Jo676 av Ylva Annerstedt m.fl. (fp) vari såvitt nu är i fråga yrkas 15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om -- -- -- marknad för källsorterat avfall (yrkandet i vad avser planering för källsortering av avfall vid ny- och ombyggnad av bostäder har behandlats i betänkandet 1992/93:BoU18).
dels de med anledning av proposition 1992/93:180 väckta och till jordbruksutskottet hänvisade motionerna:
1992/93:Jo49 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om slutna va-system, 7. att riksdagen beslutar att nya va-system efter år 2000 skall vara slutna och ingå i kretsloppssamhället, 17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att den bör uppmana bygg- och byggmaterielbranschen att före den 1 januari 1994 komma med förslag om hur branschen skall kunna ingå i kretsloppssamhället, 18. att riksdagen begär att regeringen återkommer med förslag om avfallsskatt före den 1 januari 1994.
1992/93:Jo51 av Rose-Marie Frebran och Stefan Attefall (kds) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att det satsas på forskning och utveckling av alternativ till dagens vattenburna wc-system, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om nyttan av att möjliggöra kompostering för hushåll, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en uppföljning av om förändringen av PBL påverkar nybyggnation i enlighet med propositionens intentioner.
1992/93:Jo52 av Annika Åhnberg (-) vari yrkas 2. att riksdagen hos regeringen begär översyn av naturresurslagen i enlighet med vad som i motionen anförts, 11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att de kommunala avfallsplanerna bör lämnas in före 1993 års utgång, 12. att riksdagen hos regeringen begär en uppföljning av 1990 års beslut angående avfallshanteringen i kommunerna, 13. att riksdagen hos regeringen begär förslag till riktlinjer för nya avloppsvattenreningssystem.
1992/93:Jo54 av Christer Windén och Claus Zaar (nyd) vari yrkas 2. att riksdagen avslår förslaget till lag om ändring i plan- och bygglagen.
1992/93:Jo59 av Sören Lekberg och Bo Holmberg (s) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om energibesparande åtgärder inom bostadsbeståndet, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kompostering av hushållsavfall, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om byggmaterialens roll i miljöpolitiken.
1992/93:Jo60 av Margareta Winberg m.fl. (s) vari yrkas 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om differentierade taxor för avfall, vatten och avlopp samt för energi, 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om uppföljning av 1990 års beslut om den kommunala avfallshanteringen.
Utskottet
Samhällsplanering för en kretsloppsanpassad utveckling
Samhällsplaneringen är enligt proposition 1992/93:180 -- den s.k. kretsloppspropositionen -- ett viktigt hjälpmedel för att förebygga miljöproblem och åstadkomma ett effektivare resursutnyttjande. En förutseende planering kan lägga grunden för ett kretsloppssamhälle. Omställningen mot ett kretsloppsanpassat samhälle förutsätter, enligt regeringens förslag, att statliga myndigheter, kommuner och andra organ på olika nivåer samverkar för att ge förutsättningar för utvecklingen, driva utvecklingsarbetet och stimulera nytänkande. Som riktlinjer för beslut avseende samhällsplaneringen skall enligt förslaget sålunda gälla att de skall vara inriktade mot att effektivisera och främja kretsloppssamhället. I propositionens yrkande 8 hemställs om att riksdagen skall godkänna vad som föreslagits i denna del.
Vad i regeringsförslaget föreslagits om riktlinjer för beslut avseende samhällsplaneringen har inte givit utskottet anledning till erinran eller särskilt yttrande. Propositionens yrkande 8 tillstyrks sålunda.
Vid FN:s konferens om miljö och utveckling (UNCED) år 1992 antogs den s.k. Agenda 21 som innehåller ett stort antal rekommendationer för ett mera kretsloppsanpassat samhälle. Enligt propositionen är det en viktig politisk uppgift och en utmaning för kommunerna att i samverkan med lokala organisationer och i samråd med medborgarna omvandla det globala programmet i Agenda 21 till lokala handlingsprogram för en hållbar utveckling. De svenska kommunerna anges vara väl rustade för att ta ett mer samlat och strategiskt grepp i miljöarbetet och i arbetet för en hållbar utveckling.
Eftersom kommunerna spelar en avgörande roll i omställningen till ett kretsloppsanpassat samhälle bör enligt regeringens förslag kretsloppsprincipen få stort genomslag i kommunernas arbete för att omsätta och konkretisera Riokonferensens handlingsprogram Agenda 21 i lokala program för en hållbar lokal utveckling. Centrala miljömyndigheter och länsstyrelser bör enligt förslaget stödja kommunernas arbete. Vad i propositionen föreslagits som riktlinjer för kommunernas roll föreslås riksdagen godkänna -- yrkande 9.
Inte heller vad i regeringsförslaget föreslagits beträffande kommunernas roll har givit utskottet anledning till erinran eller särskilt uttalande. Propositionens yrkande 9 tillstyrks.
Förutsättningarna för att kunna utveckla ett kretsloppssamhälle bestäms enligt propositionen i hög grad av hur planeringen av den byggda miljön genomförs. För att kommunerna i sin planering i ökad utsträckning skall kunna förebygga miljöproblem och ta hänsyn till naturens kretslopp behöver nya synsätt och metoder utvecklas så att miljöfrågorna kan integrereras i en sektorsövergripande planering. Regeringen har också tillkallat en utredare med uppgift att se över plan- och bygglagen (PBL). I arbetet kommer tillämpningen av kretsloppsprincipen att uppmärksammas. Enligt propositionen finns det emellertid skäl att redan nu tydliggöra kraven på att planläggning skall främja en god och långsiktigt hållbar livsmiljö. Med hänvisning härtill föreläggs riksdagen ett förslag till ändring i 1 kap. 1 § PBL med denna innebörd -- yrkande 4.
Den föreslagna ändringen i PBL innebär enligt motion Jo54 (nyd) att hela lagkomplexet får ett helt nytt innehåll. Det kan enligt motionärernas mening därför ifrågasättas vilka konsekvenser ändringen får för den privata äganderätten, näringsfriheten och den fria konkurrensen. Med hänvisning härtill och till den pågående översynen av PBL hemställs i motionens yrkande 2 om avslag på regeringsförslaget i denna del.
Bostadsutskottet delar vad som i propositionen anförts om samhällsplaneringens betydelse för utvecklingen av ett kretsloppsinriktat samhälle. Det är naturligtvis av stor betydelse att kretsloppsprincipen kommer till uttryck i den lagstiftning som ligger till grund för den kommunala planeringen. I naturresurslagens (NRL) inledande bestämmelse (1 kap. 1 §) stadgas också att den fysiska miljön skall användas så att en från ekologisk synpunkt långsiktigt god hushållning främjas. Det framstår enligt utskottets mening mot bakgrund härav som naturligt att också PBL, med den knytning den har till NRL, tillförs en bestämmelse med motsvarande innebörd. Även enligt bostadsutskottets mening bör den av regeringen föreslagna ändringen i 1 kap. 1 § PBL sålunda vidtas. Propositionens yrkande 4 tillstyrks. Motion Jo54 (nyd) yrkande 2 avstyrks.
I motion Jo51 (kds) anförs att det är viktigt att PBL förändras i syfte att planera för ett boende där hänsyn till miljön förenklas för den enskilde. Enligt motionärerna är en uppföljning av om och hur den av regeringen föreslagna ändringen i PBL får genomslag vid nybyggnation därför nödvändig -- något som lämpligen torde vara en uppgift för Boverket. I motionens yrkande 6 begärs ett riksdagens tillkännagivande med denna innebörd.
Det är naturligtvis viktigt att utfallet av de ovan förordade förändringarna i plan- och bygglagen följs upp. Förutom att detta får anses vara en uppgift för regeringen ingår det i Boverkets verksamhetsområde att bl.a. följa tillämpningen av PBL och ta de initiativ som behövs för att lagstiftningens syfte skall uppnås. Någon förändring i verkets uppgift på denna punkt föreslås inte heller i regeringens proposition 1992/93:172 eller i bostadsutskottets betänkande 1992/93:BoU20 där frågan om målsättningen för verksamheten vid Boverket m.m. tas upp. Det får enligt utskottets mening mot bakgrund härav förutsättas att den i motion Jo51 (kds) yrkande 6 förordade uppföljningen av förändringarna i PBL kommer till stånd utan någon riksdagens särskilda begäran härom. Motionsyrkandet avstyrks.
Avslutningsvis behandlar utskottet i detta avsnitt två motionsyrkanden som tar upp frågan om användningen av olika byggmaterial m.m. ur miljö- och kretsloppssynpunkt.
Framtidens bygg- och rivningsavfall kommer enligt Vänsterpartiets partimotion Jo49 att bli ett gigantiskt problem. Enligt motionärerna innehåller moderna hus mängder av nya material som är mer eller mindre miljöfarliga. Även äldre material och konstruktioner anges komma att vålla stora problem. Bygg- och byggmaterialbranschen bör enligt motionens yrkande 17 därför uppmanas att före den 1 juli komma med förslag om hur branschen skall kunna ingå i kretsloppssamhället.
Det är enligt motion Jo59 (s) yrkande 3 av flera skäl viktigt att uppmärksamma byggmaterialens roll i miljöpolitiken. Enligt motionärerna har många byggmaterial visat sig farligare än någon kunnat tro. En förhandsgranskning av byggnadsmaterial eller grupper av material bör därför påbörjas enligt en modell liknande den som tillämpas för kemiska bekämpningsmedel. Det anges vidare vara av stor vikt att gränsvärden bestäms för olika komponenter som ingår i den omfattande floran av byggnadsmaterial. Enligt förslaget bör arbetet bedrivas skyndsamt.
Det är naturligtvis av största vikt att också byggnadsmaterial framställs på ett sådant sätt och av sådana beståndsdelar att materialet inte i någon del av sin livscykel orsakar hälso- eller miljömässiga problem. Genom beslut av riksdagen våren 1991 (bet. 1990/91:BoU19) har Boverket inom kemikalielagstiftningens ram givits ett ansvar för produktinformation avseende byggvaror. I kretsloppspropositionen uttalas dessutom att nya produktgrupper m.m. successivt skall anges för producentansvar. Ett sådant område som enligt förslaget bör bli aktuellt inom kort är byggnadsmaterial. Vad i propositionen anförts bör alltså innebära att också byggnadsmaterial inom en nära framtid kommer att bli föremål för överväganden med avseende på återtagningsplikt eller andra styrmedel.
Ett riksdagens tillkännagivande i enlighet med förslagen Vänsterpartiets partimotion Jo49 yrkande 17 samt motion Jo59 (s) yrkande 3 kan, med hänvisning till det nu anförda, inte anses erforderligt. Motionerna avstyrks.
Kommunerna och avfallshanteringen
Kommunerna har fått ett allt större tillsynsansvar lokalt i frågor om människors hälsa och miljön. Detta tillsynsansvar omfattar således bl.a. hälsoskydd, livsmedelshantering, kemikaliekontroll och miljöskydd. Även frågor om avfallshantering är en kommunal angelägenhet, särskilt vad avser avfall från enskilda hushåll.
Genom propositionens yrkande 30 bereds riksdagen tillfälle att ta del av vad som i regeringsförslaget anförts om avfallsskatt och källsortering. Det anförda innebär i korthet följande.
Källsortering av avfall är enligt propositionen av central betydelse i arbetet med att kretsloppsanpassa avfallshanteringen. I syfte att påskynda utvecklingen bör en avfallsbeskattning övervägas. Mot bakgrund härav aviserar regeringen sin avsikt att tillsätta en särskild utredare för att belysa lämpligheten av olika beskattningsalternativ och lämna förslag till erforderlig lagstiftning.
Ett effektivt sätt att minska avfallsmängderna är enligt Vänsterpartiets partimotion Jo49 att införa avfallsskatt. Enligt motionens yrkande 18 bör regeringen därför få i uppdrag att återkomma med förslag till avfallsskatt före den 1 januari 1994.
Vad i propositionen anförts om avfallsskatt och källsortering har inte givit utskottet anledning till erinran eller särskilt uttalande. Regeringsförslagets yrkande 30 bör sålunda läggas till handlingarna. Utskottets ställningstagande i denna del innebär att förslaget i Vänsterpartiets partimotion Jo49 yrkande 18 avstyrks. Någon tidsgräns för när en viss del av utredningsarbetet skall vara avslutat bör inte sättas upp av riksdagen. Det bör ankomma på regeringen att utifrån en helhetsbedömning bestämma den närmare inriktningen m.m. av utredningsarbetet. Det finns enligt utskottets uppfattning inte skäl anta annat än att utredningsarbetet och den därpå följande beredningen bedrivs rationellt och utan onödig tidsspillan.
Kommunerna har enligt motion Jo60 (s) numera möjlighet att differentiera avfallstaxorna för att stimulera källsortering av avfall. Enligt motionärerna bör även vatten- och avloppstaxan liksom energitaxan kunna utformas så att de ger användarna klara ekonomiska incitament att minska vatten- och energiförbrukningen. Enligt förslaget bör en utredning tillsättas för att presentera förslag till hur sådana taxor kan utformas. Med hänvisning härtill föreslås i motionens yrkande 2 ett riksdagens tillkännagivande om differentierade taxor för avfall, vatten och avlopp samt energi.
Regeringen tillsatte våren 1992 en särskild arbetsgrupp -- Avgiftsgruppen -- med uppgift att utarbeta förslag beträffande den kommunala avgiftssättningen, främst inom de kommunala tekniska verksamheterna som vatten och avlopp, elektricitet och renhållning. Avgiftsgruppen har helt nyligen överlämnat betänkandet Avgifter inom kommunal verksamhet -- förslag till modifierad självkostnadsprincip (Ds 1993:16). Som framgår av titeln innehåller betänkandet förslag om kommunal avgiftssättning som baseras på en modifierad självkostnadsprincip. Förslaget syftar bl.a. till att öppna en möjlighet att ta ut avgifter som kan användas för att finansiera nödvändiga investeringar i syfte att minska miljöbelastningen och att påverka konsumtionsmönstret i miljövänlig riktning. Arbetsgruppens arbete är ännu inte avslutat. Gruppen kommer senare i vår att lämna förslag till en omarbetad va-lag. När det gäller frågor avseende avgiftssättning för el har dessa överlämnats till Ellagstiftningsutredningen som avser att avge ett betänkande under juni månad.
Som framgår av redovisningen ovan är den kommunala avgiftssättningen föremål för omfattande överväganden. Enligt utskottets mening bör resultatet av dessa överväganden avvaktas. Motion Jo60 (s) yrkande 2 avstyrks med hänvisning härtill.
Riksdagen fattade år 1990 beslut om ett avfallsprogram (bet. 1989/90:JoU16) som bl.a. innebär att kommunerna skall svara för en heltäckande avfallsplanering. En kopia av de upprättade planerna skall inlämnas till Naturvårdsverket.
Med hänvisning till att arbetet med att upprätta kommunala avfallsplaner enligt motionären går trögt föreslås i motion Jo52 (-) att de kommunala avfallsplanerna bör lämnas in före 1993 års utgång -- yrkande 11. Enligt motionen bör regeringen därefter återkomma till riksdagen med en uppföljning och förslag till åtgärder så att målen i 1990 års beslut kan nås inom en nära framtid -- yrkande 12.
Även i motion Jo60 (s) yrkande 7 begärs en uppföljning av 1990 års beslut om den kommunala avfallshanteringen. Med hänvisning till att det enligt motionärerna hittills har gått ganska trögt både med källsortering av avfall och med de kommunala avfallsplanerna kan det enligt motionärernas mening ifrågasättas vad regeringen gjort för att fullfölja 1990 år beslut.
I kretsloppspropositionen konstateras att den rådande situationen inom avfallsområdet inte står i överensstämmelse med vad som borde gälla utifrån riksdagens beslut om övergripande målsättning och ambitionsnivå. Detta är naturligtvis inte tillfredsställande. Som framhålls i propositionen är det därför angeläget att åtgärder snarast vidtas för att förbättra situationen. De förslag som läggs fram i kretsloppspropositionen bör enligt utskottets mening också kunna bidra till att de uppställda målen kommer att uppnås. Det kan enligt utskottets uppfattning dessutom förutsättas att regeringen och/eller Naturvårdsverket, om så anses erforderligt, vidtar åtgärder så att intentionerna med avfallsprogrammet kommer att förverkligas. Ett tillkännagivande i enlighet med förslagen i motionerna Jo52 (-) yrkandena 11 och 12 samt Jo60 (s) yrkande 7 kan vid en sådan uppfattning undvaras.
Insatser för att möjliggöra kompostering av avfall för enskilda hushåll är enligt motion Jo51 (kds) värdefulla och bör stimuleras. Med hänvisning härtill föreslås i motionens yrkande2 ett riksdagens tillkännagivande om att kompostering alltid skall planeras in i nyproduktionen och i möjligaste mån i det äldre husbeståndet.
Frågan om förbättrade möjligheter till kompostering tas upp också i motion Jo59 (s). Med hänvisning till att erfarenheterna av kompostering är mycket goda också i flerbostadshusområden föreslås att en generell rätt till kompostering av hushållsavfall under kontrollerade former skall ges -- yrkande2.
Som framhålls i kretsloppspropositionen kan hemkompostering av t.ex. köks- och trädgårdsavfall i många fall vara en bra metod för att minimera avfallsmängderna och samtidigt återföra avfallet till naturens kretslopp. Det är enligt utskottets mening viktigt att möjligheterna för enskilda hushåll att kompostera avfall underlättas. I renhållningslagen föreskrivs också att kommunen vid sin planläggning m.m. av hur den kommunala bortforslingsskyldigheten för hushållsavfallet skall fullgöras skall ta hänsyn till den enskildes möjligheter att själv ta hand om avfallet på ett från hälso- och miljöskyddssynpunkt godtagbart sätt. I propositionen aviserar dessutom regeringen sin avsikt att gör en översyn i syfte att underlätta kompostering för enskilda hushåll. Ytterligare överväganden i hithörande frågor bör enligt utskottets mening anstå i avvaktan på resultatet av denna översyn. Motionerna Jo51 (kds) yrkande2 och Jo59 (s) yrkande2 avstyrks med hänvisning härtill.
För att underlätta fortsatta försök i full skala med en långt gående källsortering av sopor föreslås i motion Jo674 (s) yrkande 3 att stöd skall utgå till ett antal "modellkommuner". Enligt förslaget blir det härigenom möjligt att med dessa kommuner som exempel snabbare driva fram ett robust och effektivt system för hela avfallskedjan från källsortering till återvinning eller deponering.
Det är naturligtvis viktigt att landets kommuner på olika sätt stimuleras att förbättra sin avfallshantering så att den sker på ur miljösynpunkt bästa möjliga sätt. Inom ramen för det s.k. ekokommunprojektet har också viss verksamhet med denna inriktning kommit till stånd. Flera kommuner har också utifrån lokala initiativ gjort betydande insatser för att förbättra avfallshanteringen i alla dess led. Det finns sålunda redan i dag tillgång till en rad exempel på en förbättrad kommunal avfallshantering med den utformning som motionärerna förordar. Utskottet är inte nu berett förorda ytterligare insatser. Det får förutsättas att det utvecklingsarbete som pågått och pågår kommer att ge underlag för ytterligare åtgärder i avsikt att förbättra avfallshanteringen. Utskottet vill i anslutning härtill framhålla att det i den s.k. forskningspropositionen (prop. 1992/93:170) föreslås att till forskning för en kretsloppsanpassad samhällsutveckling skall anslås närmare 33 miljoner kronor. Detta anslag, som disponeras av Avfallsforskningsrådet, får bl.a. användas för utvecklingsprojekt och demonstrationsanläggningar.
Utskottet avstyrker med hänvisning till det nu anförda förslaget i motion Jo674 (s) yrkande 3.
Det kommunala ansvaret för att ta hand om hushållsavfall torde enligt motion Bo701 (s) inte kunna ifrågasättas så länge avfallet hålls oseparerat -- detta oavsett avfallets innehåll. I de fall den del av avfallet som är miljöfarligt separeras är däremot den kommunala renhållningsskyldigheten enligt motionärernas mening inte lika självklar. I motionen begärs därför ett klarläggande av ansvarsfrågorna när det gäller omhändertagande av miljöfarligt avfall från hushållen.
Den vikt som enligt utskottets mening måste läggas vid att källsortering av avfall kommer till stånd i så stor utsträckning som möjligt innebär att sådana förhållanden m.m. som kan motverka en sådan utveckling måste undanröjas. Detta innefattar naturligtvis också den lagstiftning som är tillämplig på avfallshanteringen. I den utsträckning lagstiftningen utgör ett hinder för källsortering bör den sålunda ändras. När det gäller hanteringen av miljöfarligt avfall har också två utredningsförslag nyligen lagts fram som tar upp dessa frågor. Utredningsförslagen är för närvarande föremål för remissbehandling och överväganden inom regeringskansliet. Det får enligt utskottets mening förutsättas att dessa överväganden också innefattar de i motion Bo701 (s) aktualiserade frågorna om ansvaret för det ur hushållsavfallet separerade miljöfarliga avfallet. Vad i motionen anförts torde sålunda komma att tillgodoses utan någon riksdagens ytterligare åtgärd. Motionen avstyrks.
Som en del i ett åtgärdsprogram för miljön i Stockholms län förs i motion Jo676 (fp) fram förslag för att stimulera och underlätta källsortering av sopor. En viktig förutsättning för att källsortering skall komma till stånd i önskad omfattning anges i motionen bl.a. vara att en långsiktig marknad och avsättning kan skapas och upprätthållas för det källsorterade materialet. I motionens yrkande 15 såvitt nu är i fråga hemställs därför om ett riksdagens tillkännagivande om vikten av en marknad för källsorterat avfall.
En övergripande målsättning för de förslag avseende avfallshanteringen som lagts fram i kretsloppspropositionen är att avfallets volym och farlighet skall begränsas. Ett viktigt medel för att åstadkomma detta är källsortering av avfallet. En utvidgad källsortering ökar bl.a. förutsättningarna för återvinning och återanvändning. I detta sammanhang kan naturligtvis eventuella svårigheter att få avsättning för delar av det sorterade materialet vara ett problem. Samtidigt torde det ökade producentansvar och de åtgärder i övrigt som föreslås i kretsloppspropositionen kunna medverka till att det sorterade avfallet kommer till återanvändning. Vad i motion Jo676 (fp) yrkande 15 såvitt nu är i fråga förordats får sålunda anses i allt väsentligt tillgodosett genom det nu föreliggande förslaget. Motionen avstyrks sålunda.
Va-frågor
Åtgärder för ett renare slam
Vid reningen av avloppsvatten i reningsverk uppstår som en restprodukt slam. Innehållet i detta slam bestäms av kvaliteten på avloppsvattnet och de ämnen som tillförts detta. Det betyder bl.a. att miljöstörande ämnen som släpps ut i avloppsnätet från industri och hushåll eller som tillförs från dagvatten påverkar slammets innehåll och därmed användbarheten.
De näringsämnen som finns i slam från de kommunala avloppsverken bör enligt propositionen nyttiggöras i så hög grad som möjligt. Användningen av slam t.ex. i jordbruket anges därför vara ett viktigt steg mot en miljöanpassad avloppsrening. En förutsättning för en sådan användning är enligt regeringens förslag emellertid att slammet inte innehåller skadliga halter av oönskade ämnen.
Användningen av slam och andra restprodukter skall självfallet inte ske om det medför en negativ miljöpåverkan. Det omfattande miljöarbete som har bedrivits i Sverige anges dock ha resulterat i förhållandevis låga metallhalter i slam. Samtidigt betonas att åtgärder måste prioriteras för att ytterligare minska metallinnehållet. För att nå detta mål bör enligt förslaget vissa förändringar i lagen (1970:244) om allmänna vatten- och avloppsanläggningar (va-lagen) göras.
I 12 § va-lagen föreskrivs att en allmän va-anläggning skall utföras så att hälsoskyddets intresse tillgodoses och att den skall vara försedd med anordningar som krävs för att den skall fylla sitt ändamål och tillgodose skäliga krav på säkerhet. I propositionen anförs att en anläggning dessutom givetvis skall vara konstruerad och drivas så att den skyddar miljön från både miljö- och hälsostörande ämnen. Bestämmelsen föreslås därför kompletterad så att det av 12 § framgår att en allmän va-anläggning skall utföras och drivas så att också miljöskyddsintresset tillgodoses.
En ytterligare lagändring som enligt regeringsförslaget bör vidtas är att införa ett uttryckligt förbud mot att den allmänna anläggningen brukas på sätt som försvårar att miljö- och hälsoskyddsintressena tillgodoses i va-verksamheen. Ett sådant förbud, som enligt förslaget lämpligen införs i 21 § va-lagen, anges på brukarsidan naturligt svara mot huvudmannens ansvar enligt 12 § va-lagen.
De genom propositionens yrkande 2 framlagda förslagen till ändringar i 12 och 21 §§ va-lagen föreslås träda i kraft den 1 juli 1993.
Utskottet delar vad som i regeringsförslaget anförts om att slam från de kommunala avloppsverken bör nyttiggöras i så hög grad som möjligt och att förutsättningar därför måste skapas för att slammet inte skall innehålla skadliga halter av oönskade ämnen. Det genom propositionens yrkande 2 framlagda förslaget till ändring i va-lagen tillstyrks sålunda.
Övriga frågor avseende va-anläggningar m.m.
I åtta motionsyrkanden tas upp olika frågor om va-systemens utformning m.m.
Allt slam skall enligt Vänsterpartiets partimotion Jo49 ha så hög kvalitet att det utan negativa miljö- och hälsoeffekter skall kunna användas på jordbruksmark från år 2000. Med hänvisning härtill föreslås dels att nya, icke vattenburna och slutna va-system successivt skall tas i bruk -- yrkande 6 --, dels att alla nya va-anläggningar efter år 2000 skall vara slutna och ingå i kretsloppssamhället -- yrkande 7.
I motion Jo51 (kds) yrkande 1 lyfts fram behovet av att satsa på forskning och utveckling av alternativ till dagens vattenburna wc-system. Att stora mängder vatten åtgår i dessa system är enligt motionärerna inte alltid försvarbart. Utveckling av t.ex. multrumsanläggningar och system med extremt låg vattenförbrukning som ansluts till komposteringsanläggningar är metoder som föreslås bli föremål för en intensiv forskning och utveckling. Målsättningen föreslås vara att få fram en slutprodukt som är en näringsrik mylla så att det naturliga kretsloppet växt-föda-växt sluts.
Även i motion Bo705 (kds) anförs att det naturliga kretsloppet växt-föda-avfall genom wc och hantering av annat organiskt hushållsavfall har avbrutits. Enligt motionärerna ger redan känd teknik goda förutsättningar för att, med bibehållen komfort, ersätta det nuvarande wc-systemet och annan i längden omöjlig hantering av avfall. Med hänvisning härtill begärs i motionen ett riksdagens tillkännagivande om behovet av forsknings- och utvecklingsarbete med denna inriktning.
Den föreslagna ändringen av va-lagen är enligt motion Jo52 (-) nödvändig, men i ett längre perspektiv otillräcklig. Det är enligt motionären helt uppenbart att tekniken för vattenrening måste ersättas med andra system både av miljöskäl och av ekonomiska skäl. Med hänvisning härtill hemställs i motionens yrkande 13 att regeringen skall lägga fram riktlinjer för hur rening av avloppsvatten och omhändertagande av dagvatten kan ges en bättre miljöanpassning.
Skadliga utsläpp i vattenområden är enligt motion Bo703 (fp) fortfarande ett stort problem. Frågan är enligt motionären om samhället med nuvarande utveckling i längden klarar av att hantera avfallsfrågorna på ett rimligt och miljömässigt riktigare sätt. I dag övergöds vattendrag och närkustvatten med biologiska störningar som följd. Enligt motionären kan vattenklosetterna helt klart anses vara den primära orsaken till problemen. Med hänvisning härtill hemställs att riksdagen skall göra ett tillkännagivande om behovet av att reducera framför allt kväve- och fosforbelastningen i vattenområden -- yrkande 1. Dessutom föreslås dels att gällande lagstiftning bör ses över så att den inte hindrar övergång till mer miljöanpassade sanitets- och avloppssystem -- yrkande 2 --, dels att regeringen skall verka för att forskning om miljövänliga alternativ till nuvarande sanitetsteknik skall komma till stånd -- yrkande 3.
När det gäller frågan om utformningen av va-systemen m.m. vill utskottet anföra följande.
Dagens avloppsanläggningar -- ledningssystem och reningsverk -- kan ses såväl som ett tekniskt försörjningssystem för att klara kraven på goda hygieniska förhållanden m.m. som ett miljövårdssystem med uppgift att skydda mot föroreningar. Det innebär sålunda att anläggningarna skall motverka att miljöstörande ämnen och andra föroreningar sprids i vår miljö. För att avloppsanläggningarna skall fylla sin miljövårdande uppgift fordras dels att de för bort och renar avloppsvattnet på avsett sätt, dels att det slam som uppstår i denna process är så rent att det kan återföras i det biologiska kretsloppet. Under förutsättning av att de i dag använda avloppssystemen svarar mot dessa villkor får de anses motsvara de krav som bör kunna ställas på ett kretsloppsanpassat va-system. Med de i kretsloppspropositionen framlagda förslagen till ändringar i va-lagen, som utskottet ställt sig bakom ovan, förbättras dessutom möjligheterna till en miljöriktig avlopps- och slamhantering ytterligare.
Även om dagens va-system enligt utskottets mening i och för sig ger förutsättningar för en kretsloppsanpassad avloppshantering är det naturligtvis viktigt att utvecklingen och användningen av nya alternativa system på olika sätt stimuleras. Inom Civildepartementet pågår också ett arbete med en översyn av va-lagen. Även forsknings- och utvecklingsarbetet är betydande på området.
Med hänvisning till det ovan anförda finns det enligt utskottets mening inte nu tillräcklig anledning förorda att ytterligare åtgärder vidtas. I den mån förslagen i Vänsterpartiets partimotion Jo49 yrkandena 6 och 7 samt i motionerna Jo51 (kds) yrkande 1, Jo52 (-) yrkande 13, Bo703 (fp) och Bo705 (kds) inte kan anses redan tillgodosedda avstyrks de av utskottet.
Med dagens teknik för att samla upp och leda bort s.k. dagvatten kan regnvatten enligt motion Bo702 (m) förvandlas till ett miljöhot. Enligt motionärerna finns det nu system tillgängliga som gör ett lokalt omhändertagande av dagvatten möjligt -- system som är billigare och enklare. Genom att va-lagen har utformats med de konventionella dagvattensystemen för ögonen utgör lagen enligt motionärernas uppfattning ett hinder för att lokalt omhänderta dagvatten. Med hänvisning härtill föreslås att lagstiftningen skall ses över så att ett lokalt omhändertagande underlättas.
Även i motion Bo704 (fp) föreslås att lagstiftningen skall ses över för att underlätta att dagvatten kan omhändertas lokalt på ett miljömässigt sätt. Enligt motionärerna kan lokala lösningar för dagvatten i många fall vara billigare och miljövänligare. Inte minst anges detta gälla med avseende på det omfattande behov som finns av att bygga om befintliga avlopps- och dagvattenledningar.
Utskottet har ingen annan uppfattning än motionärerna när det gäller värdet av att dagvatten tas om hand på ett så miljömässigt och enkelt sätt som möjligt. Ett lokalt omhändertagande erbjuder enligt utskottets uppfattning mot bakgrund härav flera fördelar. Det finns sålunda motiv som talar för att även andra lösningar än de som är de i dag förhärskande bör komma till stånd där så är möjligt. En rad lösningar som möjliggör ett miljömässigt och ekonomiskt riktigt lokalt omhändertagande av dagvatten finns också tillgängliga. Det är allt från relativt enkla planeringsåtgärder för att åstadkomma genomsläppliga friytor m.m. till mer komplexa dammanläggningar. Lösningar med denna inriktning kan också bidra till att skapa och bevara grönområden och tillgodose den biologiska mångfalden.
Även om det redan i dag finns tekniska lösningar m.m. som gör det möjligt att lokalt ta hand om dagvatten kan det naturligtvis finnas andra faktorer som gör det svårt eller rent av omöjligt att ta hand om dagvattnet lokalt. I många av våra större städer finns det sålunda rent praktiska svårigheter att genomföra lokala lösningar som att finna infiltrationsytor m.m. Det kan enligt utskottets mening inte heller uteslutas att lagstiftningen på området i vissa avseenden försvårar ett lokalt omhändertagande. Som framgår av redovisningen ovan är dock va-lagen föremål för en översyn bl.a. med avseende på principerna för avgiftsuttaget.
Med avseende på det värde ur miljösynpunkt som enligt utskottets mening ligger i ett lokalt omhändertagande av dagvatten får det förutsättas att regeringen utan något riksdagens särskilda tillkännagivande noga följer utvecklingen på området och om så erfordras vidtar lämpliga åtgärder. Det kan bl.a. finnas skäl att genom aktiva utbildnings- och informationsinsatser sprida ökad kunskap om möjligheterna att med alternativa metoder ta hand om dagvatten. Vad i motionerna Bo702 (m) och Bo704 (fp) förordats torde sålunda komma att bli i allt väsentligt tillgodosett utan någon riksdagens ytterligare åtgärd. Motionerna avstyrks.
Enligt motion Bo213 (v) bör de ekologiska principerna tillämpas i såväl boende som byggande. Grunderna för att nå detta mål finns enligt motionärernas mening i NRL och PBL. Däremot anges bl.a. va-lagen och renhållningsförordningen ha fått en sådan utformning att de utgör ett hinder i strävandena mot en ekologiskt uthållig boende- och byggsektor. I motionens yrkande 5 begärs med hänvisning härtill ett riksdagens tillkännagivande om behovet av ändringar i de aktuella bestämmelserna.
Utskottet delar motionärernas uppfattning om värdet av att såväl boende som byggande präglas av hänsynstagande till miljön och till möjligheterna att skapa en långsiktigt hållbar samhällsutveckling. De i kretsloppspropositionen framlagda förslagen till ändringar i såväl renhållningslagen som i va-lagen syftar, liksom propositionens övriga förslag, också till att ge förutsättningar för en sådan utveckling. Som framgår av redovisningen ovan är va-lagen dessutom föremål för en översyn. I den mån förslaget i motion Bo213 (v) yrkande 5 inte kan anses tillgodosett genom vad som i kretsloppspropositionen föreslagits avstyrks det av utskottet.
Vissa övriga frågor
Naturresurslagen är enligt motion Jo52 (-) ett redskap för att åstadkomma en bättre miljöanpassad utveckling. Enligt motionären är dock lagen delvis obrukbar varför den bör ses över och förändras så att den fungerar som ett redskap för att hävda långsiktiga miljöintressen -- yrkande 2.
Regeringen tillsatte våren 1990 en särskild kommitté -- Miljöskyddskommittén -- med uppgift att göra en översyn av miljöskyddslagstiftningen. Kommittén har i sitt nyligen framlagda huvudbetänkande Miljöbalk (SOU 1993:27) föreslagit att de centrala lagarna på hälsoskydds- och miljöområdet sammanförs till en miljöbalk. Till grund för förslaget ligger bl.a. en strävan att ge uttryck för en enhetlig inställning till miljöfrågorna. Betänkandet är utsänt på remiss.
Miljöskyddskommitténs förslag innebär bl.a. att bestämmelserna i den nuvarande naturresurslagen förs över till miljöbalken. Det innebär således att frågan om naturresurslagens roll i arbetet med att skapa förutsättningar för en på lång sikt hållbar utveckling av samhället redan är föremål för överväganden. Enligt utskottets mening bör resultatet av dessa överväganden avvaktas. Förslaget i motion Jo52 (-) yrkande 2 om att lagen bör ses över avstyrks med hänvisning härtill.
Det finns enligt motion Jo59 (s) yrkande 1 två oroande faktorer när det gäller energianvändningen i våra bostäder. För det första har utvecklingen mot en allt bättre hushållning med uppvärmingsenergi i princip upphört sedan mitten av 1980-talet. För det andra har behovet av s.k. fastighetsel, dvs. el för drift av olika installationer m.m., ökat dramatiskt sedan mitten av 1970-talet. Denna utveckling måste enligt motionärernas mening aktivt motverkas. Särskilda medel för informations- och utvecklingsinsatser för att stimulera olika fastighetsägare att genomföra energihushållningsprojekt bör därför avsättas. Dessutom föreslås att ett stöd till marknadsintroduktion av ny teknik som minskar energianvändningen skall övervägas.
Till grund för den nu behandlade motionen ligger en strävan att åstadkomma en förbättrad energihushållning. Utskottet delar denna strävan. Det finns sålunda även enligt bostadsutskottets mening skäl att både effektivisera och minska energiförbrukningen. Betydande insatser har också gjorts från samhällets sida för att åstadkomma en sådan utveckling. Det gäller bl.a. utformningen av de regler som styr byggandet. Gällande nybyggnadsregler innebär i förhållande till tidigare gällande byggnorm skärpta krav på energihushållning i alla bostadshus. I det förslag till reviderade byggregler som Boverket lagt fram tidigare i år ingår dessutom vissa förändringar när det gäller olika energikrav m.m. Förslaget i denna del syftar till att minska energiförbrukningen och förbättra energieffektiviteten i våra byggnader.
Som framgår av den kortfattade redovisningen ovan har redan en rad åtgärder vidtagits som syftar till att åstadkomma en förbättrad energihushållning och en effektivisering av energianvändningen i byggnadsbeståndet. Utskottet är mot bakgrund härav inte berett förorda ytterligare insatser med den inriktning som föreslås i motion Jo59 (s) yrkande 1. Motionen avstyrks.
Stockholm den 20 april 1993
På bostadsutskottets vägnar
Agne Hansson
I beslutet har deltagit: Agne Hansson (c), Oskar Lindkvist (s), Knut Billing (m), Bertil Danielsson (m), Erling Bager (fp), Mikael Odenberg (m), Rune Evensson (s), Ulf Björklund (kds), Dan Eriksson i Stockholm (nyd), Britta Sundin (s), Birger Andersson (c), Marianne Carlström (s), Lars Stjernkvist (s) och Björn Ericson (s).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Lars Werner (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Avvikande meningar
1.Ändringen i 1 kap. 1 § PBL
Dan Eriksson i Stockholm (nyd) anser att den del av utskottets yttrande som under rubriken Samhällsplanering för en kretsloppsanpassad utveckling börjar med "Bostadsutskottet delar" och slutar med "2 avstyrks" bort ha följande lydelse:
Den av regeringen föreslagna ändringen av plan- och bygglagen är av genomgripande och principiellt viktig natur. Genom att det i lagens portalparagraf förs in bestämmelser om att en långsiktigt god och hållbar utveckling skall främjas ges lagstiftningen en delvis ny innebörd. Den rättsliga tillämpningen kommer därmed troligen att bli en helt annan än hittills. Enligt utskottets mening måste en lagändring med så långtgående effekter föregås av en noggrann analys och kartläggning av konsekvenserna i olika avseenden. Inte minst gäller detta med avseende på hur den privata äganderätten, näringsfriheten och den fria konkurrensen kan komma att påverkas. Utskottet vill i anslutning härtill också erinra om att regeringen helt nyligen har tillkallat en särskild utredare med uppgift att se över plan- och bygglagen. I utredningsarbetet skall bl.a. behovet av närmare bestämmelser för ökad miljöhänsyn i den fysiska planeringen övervägas. Härvid kommer tillämpningen av kretsloppsprincipen att särskilt uppmärksammas. Enligt utskottets mening bör resultatet av detta utredningsarbete avvaktas. Någon ändring av den aktuella bestämmelsen bör därför inte nu vidtas. Regeringens förslag i denna del bör sålunda avslås av riksdagen i enlighet med förslaget i motion Jo54 (nyd) yrkande 2.
2.De uppställda målen
Oskar Lindkvist, Rune Evensson, Britta Sundin, Marianne Carlström, Lars Stjernkvist och Björn Ericson (alla s) anser att den del av utskottets yttrande som under rubriken Kommunerna och avfallshanteringen börjar med "I kretsloppspropositionen" och slutar med "uppfattning undvaras" bort ha följande lydelse:
Riksdagens beslut om ett avfallsprogram, som bl.a. innebär att avfallsplaner skall upprättas och källsortering stimuleras, fattades redan för tre år sedan, dvs. år 1990. Trots detta har ett stort antal kommuner ännu inte upprättat sådana planer eller infört källsortering av avfallet i den omfattning som avsetts. Som framhålls i motion Jo60 (s) kan det mot bakgrund härav ifrågasättas i vilken utsträckning regeringen verkat för att riksdagens beslut skall komma till praktiskt genomförande. Dessa tvivel verifieras också av regeringen som i kretsloppspropositionen konstaterar att den rådande situationen inom avfallsområdet inte står i överensstämmelse med vad som borde gälla utifrån riksdagens beslut om övergripande målsättning och ambitionsnivå. Detta är naturligtvis ytterst otillfredsställande. Det bör enligt utskottets mening därför uppdras åt regeringen att snarast vidta de åtgärder som erfordras för att 1990 års beslut skall komma i praktisk tillämpning fullt ut i landets alla kommuner.
Vad utskottet nu med anledning av motionerna Jo52 (-) yrkandena 11 och 12 samt Jo60 (s) yrkande 7 anfört om åtgärder för att intentionerna med avfallsprogrammet skall förverkligas bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
3.En förbättrad energihushållning
Oskar Lindkvist, Rune Evensson, Britta Sundin, Marianne Carlström, Lars Stjernkvist och Björn Ericson (alla s) anser att den del av utskottets yttrande som under rubriken Vissa övriga frågor börjar med "Till grund" och slutar med "Motionen avstyrks" bort ha följande lydelse:
Bostadsutskottet delar vad som i motion Jo59 (s) anförts om energianvändningen i våra bostäder. Även utskottet kan sålunda konstatera att för det första utvecklingen mot en allt bättre hushållning med uppvärmningsenergi i princip har upphört sedan mitten av 1980-talet och att för det andra behovet av s.k. fastighetsel, dvs. el för drift av olika installationer m.m., har ökat dramatiskt sedan mitten av 1970-talet. Denna utveckling inger naturligtvis oro, och den måste därför aktivt motverkas. Det finns sålunda enligt bostadsutskottets mening skäl att både effektivisera och minska energiförbrukningen i vårt byggnadsbestånd. Även om insatser har gjorts från samhällets sida för att åstadkomma en sådan utveckling är dessa åtgärder enligt utskottets mening inte tillräckliga. I enlighet med förslaget i motion Jo59 (s) bör därför särskilda medel för informations- och utvecklingsinsatser för att stimulera olika fastighetsägare att genomföra energihushållningsprojekt avsättas. Dessutom bör, enligt utskottets mening, ett stöd till marknadsintroduktion av ny teknik som minskar energianvändningen övervägas.
Vad riksdagen nu med anledning av motion Jo59 (s) yrkande 1 anfört om åtgärder för att minska energiförbrukningen och förbättra energieffektiviteten i våra byggnader bör regeringen ges till känna.
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet, eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.
Lars Werner (v) anför:
Jag ansluter mig till följande reservationer (s):
2.De uppställda målen 3.En förbättrad energihushållning
Jag vill dessutom anföra följande:
Vi har i dag ett samhälle som är i ekologisk obalans. Det betyder att en rad åtgärder, som täcker alla samhällssektorer, måste vidtas för att stoppa den hittillsvarande utvecklingen och återställa balansen. Målet är sålunda ett ekologiskt anpassat samhälle som brukar naturresurser i stället för att förbruka dem och som använder förnybara energikällor som inte ger negativa miljöeffekter. De generella riktlinjer som enligt Vänsterpartiets mening måste ställas upp för att påskynda utvecklingen mot ett kretsloppssamhälle är bl.a. följande.
Samhällets krav skall vara långsiktiga och ge rimlig tid för omställning till ett kretsloppsbeteende. Alla slag av styrmedel skall kunna användas, dvs. allt från förbud till miljöavgifter. En varuproducent måste ta ansvar för sin produkts fullständiga kretslopp.
Med utgångspunkt i dessa generella riktlinjer måste en kretsloppsanpassning ske över alla samhällssektorer, branscher och avse all mänsklig aktivitet.
När det gäller bygg- och rivningsavfall innebär detta, som framhålls i Vänsterpartiets partimotion Jo49, att omedelbara åtgärder är nödvändiga. De restprodukter som uppstår i byggverksamheten liksom vid rivning kommer att bli ett gigantiskt problem i framtiden om ingenting görs. Som framhålls i motionen innehåller moderna hus mängder av nya material som är mer eller mindre miljöfarliga. Även äldre material och konstruktioner kan komma att vålla stora problem. Bygg- och byggmaterialbranschen bör därför i enlighet med motionens yrkande 17 uppmanas att före den 1 juli komma med förslag om hur branschen skall kunna ingå i kretsloppssamhället.
Med avseende på de stora avfallsmängder som i dag genereras måste olika vägar att drastiskt minska dessa mängder prövas. Ett effektivt sätt att minska avfallsmängderna är, som anförs i Vänsterpartiets partimotion Jo49, att införa avfallsskatt. En sådan skatt har flera fördelar. Genom att reglera skatteuttaget är det lätt att göra den effektiv, och den kan snabbt sättas i kraft. I enlighet med förslaget i motionens yrkande 18 bör regeringen därför få i uppdrag att återkomma med förslag till avfallsskatt före den 1 januari 1994.
Det slam som uppstår som en restprodukt vid reningen av avloppsvatten måste i ett kretsloppssamhälle ses som en resurs och inte som ett svårlöst problem som är det i dag normala. Det betyder att samhället måste ställa sådana krav på användarna av våra va-system att slammet fullt ut kan användas i t.ex. jordbruket. I enlighet med förslagen i Vänsterpartiets partimotion Jo49 yrkandena 6 och 7 bör därför åtgärder vidtas så att allt slam framdeles har så hög kvalitet att det utan negativa miljö- och hälsoeffekter kan användas på jordbruksmark från år 2000. Det innebär dels att nya, icke vattenburna och slutna va-system successivt skall tas i bruk, dels att alla nya va-anläggningar efter år 2000 skall vara slutna och ingå i kretsloppssamhället.
Som framhålls i motion Bo213 (v) bör de ekologiska principerna tillämpas i såväl boende som byggande. Även om grunderna för att nå detta mål finns i NRL och PBL är detta inte tillräckligt. Med den utformning som bl.a. va-lagen och renhållningsförordningen har i dag utgör de ett hinder i strävandena mot en ekologiskt uthållig boende- och byggsektor. I enlighet med motionens yrkande 5 bör därför en omedelbar översyn av den aktuella lagstiftningen göras med den uttalade utgångspunkten att göra den till ett effektivt miljöinstrument.
Försvarsutskottets yttrande
1992/93:FöU8y
Bilaga 6
En kretsloppsanpassad samhällsutveckling
Till jordbruksutskottet
Bakgrund
Jordbruksutskottet har genom beslut den 23 mars 1993 berett försvarsutskottet tillfälle att senast den 20 april 1993 avge yttrande över proposition 1992/93:180 om en kretsloppsanpassad samhällsutveckling, jämte följdmotioner, i de delar propositionen och motionerna berör utskottets beredningsområde.
Utskottet konstaterar att propositionens avsnitt 6 Kemikaliekontroll faller under utskottets beredningsområde. Motionerna Jo49 (v) yrkandena 8--9, Jo52 (-) och Jo60 (s) yrkandena 4--5 berör nämnd del i propositionen och behandlas därför också av utskottet.
Propositionen
Regeringen förordar (avsnitt 6.1) att de principer för en kretsloppsanpassad samhällsutveckling som föreslås i propositionen också bör gälla för kemikaliekontrollen.
I motiven för sitt ställningstagande i denna del anför regeringen att en utgångspunkt för kemikaliekontrollen i Sverige är att tillverkare och importörer har huvudansvaret för de kemiska ämnen och produkter som de levererar.
Regeringen anför vidare att kemikaliekontrollens syfte är att minska riskerna för skador på människor och miljö av kemiska ämnen och produkter. För arbetet anges tre övergripande mål: Kunskapsmålet som innebär att kemiska ämnen och produkter skall vara väl utredda med avseende på hälsa och miljö. Ansvaret åvilar tillverkare, importör och leverantör. Produktmålet som innebär att så ofarliga produkter som möjligt skall användas. I möjlig mån skall skadliga ämnen och produkter ersättas med mindre skadliga eller helst ofarliga sådana (substitutionsprincipen). Hälso- och miljöaspekterna måste beaktas vid såväl utveckling som inköp av kemiska produkter. Hanteringsmålet som innebär att potentiella risker skall undanröjas genom säker hantering av kemiska produkter.
Regeringen anser att det finns anledning att överväga även andra sätt än de nuvarande för att få företagen att inkludera hälso- och miljörisker i produktens pris. En utredare har tillsatts för att se över miljöskadeförsäkringen (dir. 1992:13). I uppdraget ingår att utreda hur tillverkare, importörer och andra som hanterar kemikalier kan åläggas att vara ansvarsförsäkrade för sin produkt.
Som närmare riktlinjer för kemikaliekontrollen inom ramen för en kretsloppsanpassad samhällsutveckling föreslår regeringen (avsnitt 6.2) att flödena och användningen av hälso- och miljöskadliga kemikalier bör minska. De flöden som ändock innehåller skadliga kemikalier bör i möjligaste mån slutas. Systematisk riskhantering av kemikalier behöver utvecklas ytterligare. Användningen av de mest skadliga ämnena bör avvecklas. Planer för riskbegränsning bör tas fram för ett antal ämnen inom en femårsperiod att substitutionsprincipen bör hävdas internationellt och tillämpningen i Sverige utvecklas att arbetet med att öka kunskaperna om och begränsa riskerna med hälso- och miljöskadliga kemikalier bör intensifieras. Detta arbete bör i princip bekostas och bedrivas av industrin enligt principen om att förorenaren skall betala att kemikaliekontrollen så långt möjligt bör genomföras i internationellt samarbete och Sverige bör där vara aktivt pådrivande.
Regeringen hemställer att riksdagen godkänner vad som föreslagits som riktlinjer för kemikaliekontrollen (avsnitt 6.1 och 6.2).
Regeringen redovisar, utan att lämna förslag till riksdagen, sin avsikt att ge Kemikalieinspektionen två uppdrag. Inspektionen bör sålunda i samråd med Statens naturvårdsverk identifiera sådan användning av klor och klorerade organiska ämnen i Sverige som bör begränsas samt ge förslag till avveckling eller andra riskbegränsande åtgärder. Vidare bör Kemikalieinspektionen i samråd med Naturvårdsverket göra en analys av vilka hälso- och miljörisker som användning av tvätt-, disk- och rengöringsmedel orsakar. Pågående produktutveckling mot mindre skadliga produkter bör redovisas och förslag lämnas till åtgärder som behövs för att påskynda utvecklingen.
Motionerna
I tre motioner avges yrkanden som berör substitutionsprincipen. I motion Jo60 (s) anses det sålunda angeläget med större insatser för information riktad till speciellt kommuner och näringsliv om substitutionsprincipen och om möjliga utbyteskemikalier (yrkande 5). Information om substitutionsprincipen bör enligt motionärerna också drivas i de pågående EG-förhandlingarna (yrkande 6).
I Vänsterpartiets partimotion Jo49 anförs att regeringen i internationella fora bör driva kretsloppstänkandet hårt när det gäller kemikalier. Regeringen bör vidare återkomma innan den 1 januari 1994 med förslag om hur substitutionsprincipen effektivare skulle kunna tillämpas på kemikalier (yrkande 8). Motionärerna anser vidare att regeringen till samma tidpunkt bör lämna förslag till hur substitutionsprincipen skall tillämpas på tvätt- och rengöringsmedel (yrkande 9).
I motion Jo52 (-) anser motionären att oklarhet råder om den praktiska tillämpningen av substitutionsprincipen. Centrala myndigheter som Kemikalieinspektionen och Naturvårdsverket sägs definiera den annorlunda än flertalet kommuner. En samlad utvärdering anses därför nödvändig och riksdagen bör hos regeringen begära en sådan.
Motion Jo60 (s) behandlar även det av regeringen beskrivna begränsningsuppdraget till Kemikalieinspektionen. Motionärerna vill utvidga detta att utöver klor och rengöringsmedel omfatta även andra angelägna kemikaliegrupper. Riksdagen bör därför begära att regeringen ger Kemikalieinspektionen ett nytt begränsningsuppdrag (yrkande 4).
Försvarsutskottet
Utskottet anser i likhet med regeringen att en väl fungerande kemikaliekontroll är en förutsättning för ett kretsloppssamhälle. Det behövs kunskaper om kemiska ämnens egenskaper och om deras förekomst i produkter och varor för att riktiga insatser skall kunna ske vid utvecklingen av olika kretslopp.
Dessa kunskaper om olika kemikalier, som successivt växer fram, måste spridas vidare med produkter och varor så att man i varje hanteringsled blir uppmärksam på riskerna och kan vidta åtgärder för att återvinna, återanvända eller avveckla skadliga ämnen. Vissa särskilt riskabla ämnen, eller användningar av dem, bör förbjudas eller starkt begränsas om man inte kan säkerställa att skadliga mängder inte når ut i miljön.
Utskottet konstaterar att såväl propositionen som här behandlade motioner betonar substitutionsprincipens betydelse för att minska de kemiska miljöriskerna. Utskottet har erfarit att det ännu i stor utsträckning saknas kunskap om kemikaliers miljöfarlighet och att myndigheter, kommuner och företag är ovana att tillämpa substitutionsprincipen från miljösynpunkt. Från hälsosynpunkt torde läget vara klarare genom bättre kunskaper om kemikaliers hälsofarlighet och vana att tillämpa principen på t.ex. arbetsplatser. Utskottet utgår, liksom regeringen, från att Kemikalieinspektionen utvecklar sin rådgivning, information och tillsyn av substitutionsprincipen. Härvid torde bl.a. generella riktlinjer för dess tillämpning behöva utfärdas. Utskottet utgår vidare från att Kemikalieinspektionen löpande följer utvecklingen och med stöd av erhållna erfarenheter anpassar sin rådgivning och information.
Utskottet har vidare erfarit att Kemikalieinspektionen i den fördjupade anslagsframställning som skall lämnas hösten 1993 kommer att redovisa insatserna rörande substitutionsprincipen. Inspektionen avser också under året att genomföra en utredning i syfte att klargöra ansvarsfördelning och samarbete mellan centrala, regionala och lokala myndigheter.
Propositionen anger i sina riktlinjer att kemikaliekontrollen så långt möjligt bör genomföras i internationellt samarbete och att Sverige där bör vara aktivt pådrivande. Utskottet utgår från att substitutionsprincipen hävdas i dessa sammanhang.
Mot bakgrund av det anförda anser utskottet att motionerna Jo49 (v) yrkandena 8 och 9, Jo52 (-) och Jo60 (s) yrkandena 5 och 6 i väsentliga delar kommer att bli tillgodosedda. Något uppdrag från riksdagen till regeringen att återkomma med förslag synes inte erforderligt.
Som framgår av propositionen räknar regeringen med att det systematiska riskhanteringsarbete som Kemikalieinspektionen har inlett kommer att leda till ett bättre underlag dels för att identifiera och begränsa förekomsten av särskilt riskabla kemikalier, dels för att införa återvinning eller återanvändning av varor när förbud för tillfället inte är möjligt eller lämpligt. Enligt regeringens bedömning bör det vara möjligt att ta fram begränsningsplaner för uppskattningsvis 25--50 ämnen inom en femårsperiod, vilket synes vara i linje med de ytterligare begränsningar som förordas i motion Jo60 (s). Mot bakgrund härav anser utskottet att det inte är påkallat att riksdagen hos regeringen begär att Kemikalieinspektionen ges ett nytt begränsningsuppdrag, vilket motionärerna förordar (yrkande 4).
Det anförda innebär sammanfattningsvis att utskottet anser att riksdagen bör bifalla propositionens förslag (avsnitt 6.1 och 6.2) till riktlinjer för kemikaliekontrollen som en del i en kretsloppsanpassad samhällsutveckling.
Stockholm den 13 april 1993
På försvarsutskottets vägnar
Arne Andersson
I beslutet har deltagit: Arne Andersson (m), Wiggo Komstedt (m), Iréne Vestlund (s), Lars Sundin (fp), Ingvar Björk (s), Gunhild Bolander (c), Christer Skoog (s), Jan Erik Ågren (kds), Robert Jousma (nyd), Sven Lundberg (s), Karin Wegestål (s), Henrik Landerholm (m), Britt Bohlin (s), Jan-Olof Franzén (m) och Bengt Lindqvist (s).
Näringsutskottets yttrande
1992/93:NU8y
Bilaga 7
Riktlinjer för en kretsloppsanpassad samhällsutveckling
Till jordbruksutskottet
Jordbruksutskottet har berett näringsutskottet tillfälle att yttra sig över proposition 1992/93:180 om riktlinjer för en kretsloppsanpassad samhällsutveckling jämte motioner. Näringsutskottet kommenterar propositionen och motionerna i de delar de berör näringsutskottets beredningsområde.
Till näringsutskottet har tidigare hänvisats tre motioner från allmänna motionstiden med yrkanden som har nära koppling till de frågor som nu är aktuella. I motion 1992/93:N219 (c) krävs insatser för utveckling av alternativa användningsområden för glasavfall. Ett uttalande av riksdagen om returpappershanteringen begärs i motion 1992/93:N283 (s). Yrkandet i motion 1992/93:N289 (m) går ut på att en utredning skall tillsättas med uppgift att studera hur svensk skogsindustri kan ges jämbördiga konkurrensvillkor med hänsyn bl.a. till kretsloppsaspekter. De tre motionerna överlämnas till jordbruksutskottet -- under förutsättning av dess medgivande -- med det yttrande som här följer.
Företrädare för Hydro Plast AB har inför näringsutskottet lämnat upplysningar om PVC-plast. Företaget har också ingivit en skrivelse i ärendet. Vidare har Malt- och läskedrycksförbundet, Primpac AB och AB Kulleborn & Stenström inkommit med en gemensam skrivelse.
Näringsutskottet
Inledning
I proposition 1992/93:180 framläggs förslag om främst riktlinjer -- inom en rad områden -- för en kretsloppsanpassad samhällsutveckling. Att i snabb takt förbruka icke förnybara resurser, att slösaktigt konsumera förnybara resurser och därefter slänga allt avfall är inte hållbart, framhålls det i propositionen. I stället krävs en mera cyklisk materialhantering -- ett kretsloppssamhälle.
Generellt för miljöpolitiken bör enligt regeringen gälla att alla beslut skall ta sikte på att effektivisera resurshushållningen och främja kretsloppssamhället. Enligt de föreslagna riktlinjerna skall olika åtgärder inom jord- och skogsbruket, i transportsektorn, inom energiförsörjningen och i industrin vara inriktade mot ett resurssnålt kretsloppssamhälle.
Vidare skall producentansvar införas successivt för nya produktgrupper och varuområden; enligt förslaget i propositionen skall -- genom en ändring i renhållningslagen (1979:596) -- regeringen, eller den myndighet som regeringen bestämmer, bemyndigas att meddela föreskrifter om skyldighet för producenterna att se till att avfallet av de varor eller av de förpackningar som de tillverkar, importerar eller säljer m.m. bortforslas, återanvänds, återvinns eller omhändertas så som kan krävas för en miljömässigt godtagbar avfallshantering. I propositionen aviseras om att en förordning om producentansvar för förpackningar kommer att införas senast vid årsskiftet 1993/94, om inte frivilliga, bindande avtal med liknande syfte dessförinnan har slutits mellan berörda parter. För olika materialslag anges de nivåer på återanvändning resp. återvinning som skall ha uppnåtts till den 1 januari 1997. För vissa av de förtecknade förpackningsslagen erfordras dock ytterligare konsekvensanalyser innan beslut kan tas om de angivna kravnivåerna.
Regeringen meddelar i propositionen att en särskild delegation -- den s.k. kretsloppsdelegationen -- skall tillkallas för att under några inledande år driva på och samordna arbetet för en kretsloppsanpassad samhällsutveckling. Delegationen skall knytas till regeringen.
Industrins anpassning till kretsloppssamhället
Riksdagen föreslås i propositionen (s.18) godkänna bl.a. de riktlinjer som regeringen angivit för industrins anpassning till kretsloppssamhället. Enligt dessa skall miljöpolitiken underlätta denna anpassning genom att skapa goda förutsättningar för användning av förnybara resurser och energisnåla processer samt återanvändning och återvinning.
Det finns en ökad medvetenhet om de problem som följer av resursflödet i länder med en stor industriproduktion, framhåller regeringen. Varuproduktionen i de industrialiserade länderna fortsätter att växa samtidigt som dess sammansättning ändras, t.ex. genom att många nya ämnen tas i bruk, sägs det. De politiska besluten måste därför vara inriktade mot ett resurssnålt kretsloppssamhälle.
Det understryks att återanvändning och återvinning syftar till att skydda vår miljö och att hushålla med våra knappa resurser. Återanvändning och återvinning av en vara kan vara motiverad av flera skäl. Enligt regeringen bör i princip återanvändning prioriteras före återvinning, energiutvinning och i sista hand deponering. I detta val bör den metod väljas som är bäst från resurshushållningssynpunkt.
Möjligheterna att sluta kretsloppen är starkt beroende av varornas utformning, sägs det vidare i propositionen. Genom att på ett resurssnålt sätt skapa hållbara varor kan flödena minskas. Materialflöden kan slutas, påpekas det, om varor utformas så att de är oskadliga och går att återvinna.
Näringsutskottet behandlar under detta avsnitt yrkanden i tre motioner. I den första, motion 1992/93:Jo62 (s), föreslås ett uttalande av riksdagen om behovet av ett kretsloppsanpassat samhälle. Motionärerna är visserligen positiva till den argumentering som förs i propositionen för utveckling mot ett sådant samhälle men menar att konkreta förslag saknas på väsentliga områden. De hävdar vidare att det i propositionen inte görs någon åtskillnad mellan återanvändning och materialåtervinning. En kretsloppsanpassning borde, sägs det i motionen, innebära att de från ekologisk synpunkt bästa systemen gynnas.
Också i motion 1992/93:Jo49 (v) riktas kritik mot propositionen. Den är ordrik men innehåller mycket få konkreta förslag, heter det. Motionärerna föreslår därför att det skall uppdras åt regeringen att utarbeta en ny proposition med förslag till mer verkningsfulla åtgärder. Den nya propositionen borde föreläggas riksdagen senast den 1 januari 1994.
I motion 1992/93:Jo54 (nyd) efterlyses en analys av vilka konsekvenser de framlagda förslagen i propositionen får på den privata äganderätten, näringsfriheten och den fria konkurrensen. Det borde också utredas vilka kostnader förslagen i övrigt kan leda till för samhället, medborgarna och de enskilda företagen. Motionärerna ser positivt på den huvudsakliga inriktningen av propositionen men menar att effekterna av förslagen från nämnda utgångspunkter måste uppmärksammas.
För att en långsiktigt hållbar utveckling skall kunna uppnås måste samhället, anser näringsutskottet med instämmande i vad som anförs i propositionen, förändras mot ett kretsloppssamhälle. Denna omställning kommer att beröra alla samhällssektorer. Inte minst inom den industriella sektorn är det väsentligt med en övergång till ett mer effektivt resursutnyttjande och till återanvändning och återvinning i möjligaste mån.
Påståendet i motion 1992/93:Jo62 (s) om att det i propositionen inte görs någon åtskillnad mellan återanvändning och materialåtervinning finner näringsutskottet vara ogrundat. Som tidigare nämnts anges i propositionen att återanvändning i princip bör prioriteras före materialåtervinning, energiutvinning och i sista hand deponering. Motionen avstyrks i denna del av utskottet.
Näringsutskottet avstyrker även yrkandet i motion 1992/93:Jo54 (nyd) med krav på analyser av de olika förslagen i propositionen. Som framgår av denna kommer flera av de aktuella åtgärderna att föregås av överläggningar med berörda parter. Detta gäller t.ex. beträffande förslaget om införande av producentansvar för returpapper, till vilket näringsutskottet återkommer i det följande.
Med det sagda tillstyrker näringsutskottet de i propositionen angivna riktlinjerna för industrins anpassning till kretsloppssamhället. Därmed avstyrks även motion 1992/93:Jo49 (v) såvitt nu är i fråga.
Åtgärder inom olika sektorer
Regeringen föreslår vidare i propositionen (s.20) vissa riktlinjer för utveckling mot ett kretsloppssamhälle inom några särskilt angivna sektorer.
Beträffande energi anförs att en kretsloppsanpassning innebär bl.a. att nettotillskottet av växthusgaser i atmosfären måste minska. Detta kräver att användningen av fossila bränslen begränsas genom effektiv energianvändning och genom ökad introduktion av energiproduktion baserad på förnybara energikällor. I propositionen hänvisas härvidlag till riksdagens beslut våren 1991, i anslutning till den s.k. energiöverenskommelsen, om stöd till utveckling av förnybara energikällor. Vidare erinras om beslut som riksdagen fattade våren 1992 dels om bidrag till främjande av biobränsleanvändningen, dels om vissa ändringar i energibeskattningen. Härutöver aviseras om förslag inom bl.a. energiområdet i en proposition kring klimatfrågan.
Hushållningen med energi måste sättas i centrum, anförs det i motion 1992/93:Jo60 (s). Det är angeläget, sägs det, att utveckla energihushållningsplaner inom industrin, även inom den icke-energiintensiva industrin. Vidare bör obligatoriska energideklarationer införas för elapparater och annan elkrävande utrustning, anser motionärerna och föreslår ett uttalande av riksdagen i saken.
I motion 1992/93:Jo49 (v) begärs att riksdagen skall hemställa att regeringen, senast den 1 januari 1994, återkommer med förslag till åtgärder för att landets energiförsörjning till större del skall baseras på biobränslen. Motionärerna framhåller att en ökad användning av biobränslen är viktig dels därför att biobränslen ingår i ett kretslopp, dels därför att det finns ett stort och växande överskott av råvara från skogs- och jordbruksmark.
Den tidigare nämnda aviserade propositionen om åtgärder mot klimatpåverkan har nyligen avlämnats till riksdagen (prop. 1992/93:179). I denna framläggs bl.a. förslag om främjande av biobränslebaserad kraftvärmeproduktion och om ytterligare stöd till utveckling och introduktion av ny energiteknik. Denna del av propositionen behandlas av näringsutskottet i betänkande 1992/93:NU28.
Riksdagen antog hösten 1992 på förslag av regeringen en ny lag om märkning av hushållsapparater (prop. 1992/93:34, bet. LU13). Enligt denna lag bemyndigas regeringen, eller den myndighet som regeringen bestämmer, att meddela föreskrifter om att vissa slag av hushållsapparater skall vara märkta med information om bl.a. energiförbrukning. Lagen innebär en anpassning till EG:s direktiv om märkning av hushållsapparater, som Sverige har åtagit sig att följa genom EES-avtalet. Den nya lagen kommer att träda i kraft i anslutning till att EES-avtalet gör det. I samband med 1991 års energipolitiska beslut anvisade riksdagen (prop. 1990/91:88, bet. NU40) 5 miljoner kronor för Konsumentverkets arbete under en femårsperiod med energideklarationer och normer.
Av den föregående redovisningen framgår att riksdagen under senare år har fattat flera beslut om stöd till utveckling av förnybara energikällor och främjande av effektivare energianvändning. Inom kort skall ytterligare förslag inom detta område i den s.k. klimatpropositionen behandlas av riksdagen. Vidare har regeringen bemyndigats att meddela föreskrifter om obligatorisk märkning av vissa typer av hushållsapparater med uppgift om energiförbrukning.
Med hänsyn till det sagda anser näringsutskottet att riksdagen bör avslå de nu berörda yrkandena i motionerna 1992/93:Jo60 (s) och 1992/93:Jo49 (v).
En annan sektor som särskilt behandlas i det nu aktuella avsnittet i propositionen är industrin.
Regeringen erinrar (s.23) om att industrins intresseorganisationer har antagit principer för hur näringslivet bör agera för att bidra till en god miljö. Det finns, framhålls det, flera företag som på ett systematiskt sätt arbetar med en kretsloppsanpassning i val av råvaror samt genom ett effektivt resursutnyttjande, återanvändning och återvinning. Det förebyggande och strategiska miljöarbetet inom svensk industri är emellertid enligt regeringen koncentrerat till några få företag. För att den stora majoriteten av tillverkande företag skall påbörja ett framåtsyftande miljöarbete krävs stimulerande åtgärder, anser regeringen.
Enligt vad som sägs i motion 1992/93:Jo60 (s) uppmärksammas inte i propositionen sambandet mellan näringspolitik och miljöpolitik. Utvecklingen har visat, sägs det i motionen, att miljömedvetenheten har bidragit till att stärka konkurrenskraften och skapa nya arbetstillfällen. Enligt motionärerna visar också erfarenheten att miljöanpassning är möjlig men att industrin måste ges rimlig tid för förberedelser inför de nya kraven.
Näringspolitiken måste utformas så att den står i harmoni med målet om en god miljö. Samtidigt är det angeläget, anser näringsutskottet, att miljöpolitiken upphöjs till en strategiskt viktig fråga för näringslivet. En sådan samverkan ger goda förutsättningar för en positiv utveckling av den svenska industrin. Många svenska företag är också redan internationellt framgångsrika inom miljöområdet, t.ex. beträffande miljöteknik.
Näringsutskottet instämmer i vad som sägs i motion 1992/93:Jo60 (s) om behovet av samverkan mellan näringspolitik och miljöpolitik men anser dock att något uttalande utöver vad som i dessa frågor kommer till uttryck i propositionen inte är erforderligt. Det nu aktuella yrkandet i motion 1992/93:Jo60 (s) avstyrks därför av näringsutskottet.
Producentansvar för returpapper
Som tidigare nämnts föreslås i propositionen att ett lagstadgat producentansvar skall införas. Enligt förslaget skall regeringen, eller den myndighet som regeringen bestämmer, bemyndigas att meddela föreskrifter om sådant ansvar. I första hand skall dock frivilliga lösningar eftersträvas. Producentansvaret skall införas stegvis, och för varje område skall anges de mål som eftersträvas.
I propositionen (s.79) meddelas att miljöminister Olof Johansson avser att, efter överläggningar med berörda intressenter, återkomma till regeringen med förslag om utformningen av ett system med producentansvar för återvinning av papper. Enligt regeringen bör producentansvaret införas för tidnings- och journalpapper den 1 juli 1994 och för annat papper den 1 juli 1996. För tidnings- och journalpapper skall insamlingsmålet sättas till 75% år 2000.
År 1975 beslutades att en obligatorisk insamling av pappersavfall i form av tidningar och tidskrifter skulle påbörjas (prop. 1975:32, bet. JoU10). Denna insamling skulle vara fullt genomförd före år 1980 i alla de delar av landet där sådan insamling är praktiskt genomförbar och motiverad. Enligt Svenska renhållningsverksföreningen förekommer tidningsinsamling för närvarande i så gott som samtliga kommuner.
Returpapper har blivit en alltmer betydelsefull råvara för de svenska pappersbruken. Förbrukningen av returpapper, som uppgick till ca 1,2 miljoner ton år 1992, har fyrdubblats sedan år 1975. Under de närmaste åren väntas förbrukningen fortsätta att öka.
Enligt beräkningar av Skogsindustrierna uppgick mängden insamlat returpapper -- från hushållen men också från andra källor -- till preliminärt ca 900000 ton år 1992. Av den insamlade mängden svarade tidningar och journaler för ca 440000 ton och wellpapp för ca 290000 ton. Industrins förbrukning av dessa varuslag uppgick samma år till 687000 ton resp. 389000 ton. En inte oväsentlig del av förbrukningen utgjordes av importerat returpapper.
I propositionen konstateras att av de svenska hushållens konsumtion av tidnings- och journalpapper på 575000 ton år 1991 insamlades 355000 ton eller ca 62%. Enligt uppgift från Skogsindustrierna ökade denna andel till ca 65% år 1992. Som redovisats i det föregående anges i propositionen att insamlingsmålet skall sättas till 75% år 2000.
Under de senaste åren har priset på returpapper periodvis sänkts samtidigt som insamlingskostnaderna ökat. Inköpsföretagens ersättning för returpapper täcker därför för närvarande inte den totala kostnaden för insamling och hantering av returpapperet. I propositionen framhålls att det finns ett betydande överskott av returpapper på den internationella marknaden, vilket lett till prissänkningar. Denna situation med stora överskott kan väntas bestå, anförs det vidare. Bl.a. erinras om att det i Tyskland förbereds lagstiftning med krav på återtagning av tidningar m.m. för den som tillverkar och säljer dessa. Detta kan medföra kraftigt ökad tillgång på returpapper med ytterligare sänkta returpapperspriser som följd, påpekas det.
För att returpapperssystemet i Sverige skall fortsätta att fungera bra måste enligt regeringen kommunernas problem med att få kostnadstäckning för returpappersinsamlingen lösas. Att finansiera kostnaderna över renhållningstaxan är inte rätt, påpekas det. Vidare anförs att avsättningen för svenskt returpapper måste säkras och att pappersbrukens tillgång till returfiberråvara måste tryggas.
Regeringen avvisar förslag om införande av returpappersfond som framförts i departementspromemorian (Ds 1992:59) Producentansvar för avfall. I stället förordas att pappersproducenten nu åläggs det fulla ansvaret för både insamling och hantering av returpapper. Härmed ges, enligt regeringen, branschen incitament att bedriva insamling och bearbetning effektivt i takt med pappersproduktionen.
I propositionen understryks att det papper som insamlas i huvudsak bör återvinnas som råvara för pappersproduktion, men det bör också kunna användas som råvara till andra industriprodukter. Om det av olika skäl inte går att förbruka allt tillgängligt returpapper som råvara är det naturligtvis bättre, framhåller regeringen, att papperet utnyttjas för energiproduktion än att det deponeras, dock under förutsättning att papperet förbränns på ett miljöriktigt sätt.
Frågan om producentansvar för returpapper har tagits upp i flera motioner.
I motion 1992/93:Jo53 (s) instämmer motionärerna i regeringens uppfattning att lönsamhetsproblemen kring insamlingen måste få en lösning men anser att detta inte skall åstadkommas genom att det uppställs återvinningskrav för tidningspapper. Enligt motionärerna bör det nuvarande systemet för pappersinsamling bibehållas. De är av olika skäl avvisande till att framtvinga en minskad användning av färskfibrer i svensk pappersproduktion genom krav på ökad inblandning av returpapper; detta skulle få negativa följder för miljön och leda till försämrad lönsamhet för skogsbruket. Vidare påpekas att en minskad efterfrågan på skogsråvara i första hand skulle drabba sysselsättningen i Norrlands inland. Införande av krav på inblandning av returpapper är en konkurrensnackdel för Sverige som i huvudsak baserar sin pappersproduktion på färskfibrer. Därför borde Sverige, enligt ett yrkande i motionen, verka för att EG inte inför krav på inblandning av returpapper i pappersprodukter.
Förbränning av returpapper måste likställas med återvinning av detta papper som råvara för pappersproduktion, krävs det i motion 1992/93:Jo58 (s). Ett alltför högt krav på återvinning av returpapper är, anser motionärerna, direkt skadligt ur såväl ekologisk som ekonomisk synvinkel.
Förbränning av returpapper är under vissa omständigheter ett lika bra alternativ som återvinning, anförs det på motsvarande sätt i motion 1992/93:Jo56 (m). Enligt motionären bör valet styras utifrån resultaten av miljömässiga och ekonomiska konsekvensanalyser. Han anser vidare att fastställandet av insamlingsmålet för returpapper bör anstå till dess att de förutskickade överläggningarna med branschen har genomförts.
Näringsutskottet behandlar här även två motioner som har väckts under allmänna motionstiden och som har stark beröring med den nu aktuella frågan. I motion 1992/93:N283 (s) pläderas för att tidningsföretagen, pappersbruken och massaproducenterna gemensamt skall åläggas ansvaret för returpappershanteringen. Motion 1992/93:N289 (m) går ut på att en utredning om den svenska skogsindustrin skall tillsättas med uppgift att studera bl.a. hur den svenska skogsindustrin skall ges möjligheter att befästa och utveckla sin roll som färskfiberleverantör. Enligt motionären bör också pappersavfallets potential från energiutvinningssynpunkt noga utvärderas.
Den industriella användningen av returpapper är värdefull i många avseenden. Även om Sverige har en internationellt sett hög grad av återvinning av returpapper är det, enligt näringsutskottets mening, angeläget med en fortsatt ökad insamling av returpapper. Industrins ökande investeringar för utnyttjande av returpapper medför att industrin har behov av att långsiktigt tillförsäkra sig tillgång till returpapper.
Näringsutskottet instämmer därför i regeringens uppfattning att ett system med producentansvar för returpapper bör införas. Detta behöver inte innebära att kommunernas och returpappersföretagens engagemang i returpappersinsamlingen upphör. Med ett producentansvar ges dock branschen, som också sägs i propositionen, incitament att bedriva insamling och hantering effektivt i takt med pappersproduktionen.
I likhet med regeringen anser näringsutskottet vidare att det papper som insamlas i första hand bör utnyttjas som råvara för pappersproduktion. I andra hand bör returpapperet kunna användas som råvara vid annan industriproduktion. Emellertid måste man även i framtiden räkna med att insamlingsverksamheten i glesbygder och i vissa andra delar av landet kommer att vara mindre lönsam. Med instämmande i vad som anförs i propositionen anser näringsutskottet att det i sådana situationer -- men också vid andra enstaka tillfällen -- kan vara lämpligt att det insamlade returpapperet utnyttjas för energiproduktion om en miljöriktig förbränning sker.
Näringsutskottet har vidare inget att erinra mot det uppställda insamlingsmålet om 75% år 2000; som tidigare angivits insamlades ca 65% år 1992. Utskottet finner anledning erinra om att det angivna målet om 75% avser insamling av returpapper och inte innebär något krav på en viss inblandning av returpapper i pappersproduktionen.
Med det sagda tillstyrker alltså näringsutskottet vad som anförs i propositionen om införande av producentansvar för returpapper. Samtliga här behandlade motioner avstyrks i nu berörda delar.
Lagen om PET-flaskor
Riksdagen beslutade våren 1991 (prop. 1990/91:71, bet. JoU21) om en ny lag med föreskrifter om att s.k. PET-flaskor som innehåller konsumtionsfärdig dryck får säljas endast om flaskorna ingår i ett retursystem. Denna lag, lagen (1991:336) om vissa dryckesförpackningar, trädde i kraft den 1 juli 1991. Av lagens förarbeten framgår att med retursystem avses ett system med återfyllning av PET-flaskor. I sitt yttrande till jordbruksutskottet i samband med lagens tillkomst underströk näringsutskottet (1990/91:NU8y) vikten av att införandet av ett retursystem med återfyllning av PET-flaskor inte leder till en försämrad konkurrenssituation på bryggeriområdet.
I propositionen (s.76) konstateras nu att flera problem har uppstått kring systemet med återfyllning. Problemen gäller dels konkurrensrättsliga frågor, dels vissa praktiska frågor. De små bryggerierna har inte ansett sig kunna få ekonomisk bärkraft för ett system med återfyllning. Det har också visat sig att vissa bestämda produktsorter av smakskäl inte är lämpliga att säljas i PET-flaskor som använts tidigare.
Mot denna bakgrund föreslår regeringen en ändring av lagen så att också ett retursystem med PET-flaskor som återtas och materialåtervinns blir tillåtet parallellt med det nuvarande återfyllningssystemet. Ändringen förreslås träda i kraft den 1 juli 1993. Under tiden fram till dess skall fortsatta undantag från tillståndsplikten kunna medges; enligt 8 § i lagen får regeringen (eller den myndighet som regeringen bestämmer) meddela undantag från tillståndsplikten om det finns särskilda skäl i det enskilda fallet.
För företag som väljer att ingå i ett system med återvinning av PET-flaskor skall för hanteringstillstånd gälla motsvarande krav som beträffande återfyllning. Från den 1 januari 1994 krävs att minst 90%, räknat på årsbasis, av de försålda flaskorna tas tillbaka och materialåtervinns. En ytterligare förutsättning är att ett pantbelopp skall betalas vid återlämning av PET-flaskorna, vilket redan tillämpas i fråga om PET-flaskor som återfylls. Enligt regeringen är kravet på pant för närvarande en förutsättning för att en insamlingsnivå på 90% skall kunna uppnås.
Regeringens förslag avvisas i motion 1992/93:Jo62 (s). Miljöpolitikens trovärdighet skulle skadas allvarligt om förslaget i propositionen bifalls, hävdas det. Motionärerna menar att regeringen i stället borde ha ifrågasatt den fortsatta användningen av PET-flaskan.
I motion 1992/93:Jo55 (fp) kritiseras regeringens förslag från en annan utgångspunkt. Motionären anser att näringslivet bör ges frihet att självt avgöra hur återtagningen av PET-flaskor skall ske. Av hygieniska, arbetsmiljömässiga och ekonomiska skäl är hon negativ till att återtagningen skall göras via butiker. Det bästa insamlingsresultatet uppnås enligt motionären när uppsamligen görs så nära den enskilda konsumenten som möjligt. I motionen påtalas vidare risken för att det nya systemet kommer att uppfattas som ett handelshinder när EES-avtalet träder i kraft.
Näringsutskottet tillstyrker regeringens förslag om att också system med återvinning av PET-flaskor skall tillåtas. Därigenom skapas möjligheter till en förbättrad konkurrenssituation på området.
Utskottet har förståelse för de synpunkter som förs fram i motion 1992/93:Jo55 (fp) om att den närmare utformningen av system för återtagning av förbrukade varor bör avgöras av de producentansvariga företagen. Under rådande omständigheter anser emellertid näringsutskottet att det beträffande PET-flaskor finns skäl att införa krav på att ett pantbelopp skall utgå vid återlämning av flaskorna. I annat fall torde risken vara uppenbar att det uppsatta insamlingsmålet inte kommer att kunna nås. Näringsutskottet kan vidare inte finna att utvidgningen av lagen kan uppfattas som ett handelshinder. Tvärtom bör ändringen kunna innebära att importen av PET-flaskor till Sverige underlättas.
Med det sagda tillstyrker sålunda näringsutskottet den föreslagna lagändringen och avstyrker motionerna 1992/93:Jo62 (s) och 1992/93:Jo55 (fp) i berörda delar.
Glasåtervinning
Näringsutskottet behandlar här slutligen motion 1992/93:N219 (c) från allmänna motionstiden. I denna motion krävs skyndsamma insatser för utveckling av alternativa användningsområden för glasavfall. Motionären erinrar om att den omsmältning av färgat och osorterat glas som tidigare bedrevs vid Hammars glasbruk har upphört och att det vid glasbruket i Limmared återanvänds nästan uteslutande vitt sorterat glas. Dessa förhållanden kan medföra att det snabbt växer upp ett s.k. glasberg. Enligt motionären är det därför angeläget att det skapas alternativa användningsområden för insamlat glas.
I systemet för glasåtervinning svarar kommunerna för insamling och transporter. En organiserad glasåtervinning förekommer i ca 250 av landets kommuner. Svensk Glasåtervinning AB har det ekonomiska och det fysiska ansvaret för det slutliga omhändertagandet. Företaget betalar en viss ersättning per ton insamlat glas till kommunerna.
I propositionen (s.74) anges att år 1991 materialåtervanns ca 44% av alla glasförpackningar av Svensk Glasåtervinning. För år 1995 är målet att 70% skall återvinnas.
I mars 1991 införde företaget en återvinningsavgift för såväl inhemskt tillverkade som importerade glasförpackningar. Medlen skall användas för utveckling av alternativa användningsområden, för åtgärder i syfte att öka återvinningen och för stöd till kommunerna. De alternativa användningsområden som undersöks är isolering inom byggnadsindustrin och inom vägbyggnadsområdet. Utvecklingsverksamheten sker dels ute på företagen, dels i samarbete med olika forskningsinstitutioner, t.ex. vid tekniska högskolorna i Stockholm, Lund och Linköping.
En motion av liknande innebörd som den nu aktuella avslogs av riksdagen senast hösten 1992. Näringsutskottet (bet. 1992/93:NU2) avstyrkte motionen med hänvisning bl.a. till det utvecklingsarbete rörande alternativa användningsområden som bedrivs av Svensk Glasåtervinning. Utskottet erinrade också om den då aviserade kretsloppspropositionen.
Näringsutskottet anser inte heller att den nu väckta motionen i frågan bör föranleda någon åtgärd av riksdagen. Än en gång hänvisar utskottet till det arbete som Svensk Glasåtervinning bedriver. Vidare torde införandet av producentansvar för glasförpackningar komma att medföra att branschen får ett ökat incitament att finna alternativa användningsområden för insamlat glas. Motion 1992/93:N219 (c) avstyrks av näringsutskottet med det anförda.
Stockholm den 20 april 1993
På näringsutskottets vägnar
Rolf Dahlberg
I beslutet har deltagit: Rolf Dahlberg (m), Birgitta Johansson (s), Per-Richard Molén (m), Axel Andersson (s), Gudrun Norberg (fp), Karin Falkmer (m), Leif Marklund (s), Bengt Dalström (nyd), Mats Lindberg (s), Olle Lindström (m), Göran Persson (s), Bo Bernhardsson (s), Sylvia Lindgren (s), Lennart Daléus (c) och Roland Lében (kds).
Avvikande meningar
1. Industrins anpassning till kretsloppssamhället
Bengt Dalström (nyd) anser att den del av yttrandet -- under rubriken Industrins anpassning till kretsloppssamhället -- som börjar med "Näringsutskottet avstyrker" och slutar med "i fråga" bort ha följande lydelse:
Näringsutskottet tillstyrker däremot det nu berörda yrkandet i motion 1992/93:Jo54 (nyd) med krav på analyser av de olika förslagen i propositionen. Om dessa förslag okritiskt läggs till grund för samhällets fortsatta åtgärder inom miljöpolitiken kan det leda till flera oönskade effekter. Som sägs i motionen är det erforderligt med en analys av vilka konsekvenser förslagen -- var för sig och sammantagna -- får på den privata äganderätten, näringsfriheten och konkurrensen. Vidare måste det utredas vilka kostnader som är förenade med förslagen. Riksdagen bör, enligt näringsutskottets mening, hemställa att regeringen tar initiativ till sådana analyser. Därigenom skulle det nu berörda yrkandet i nyssnämnda motion bli tillgodosett. Av det sagda följer också att näringsutskottet avstyrker motion 1992/93:Jo49 (v) i här aktuell del.
2. Åtgärder inom energisektorn
Birgitta Johansson, Axel Andersson, Leif Marklund, Mats Lindberg, Göran Persson, Bo Bernhardsson och Sylvia Lindgren (alla s) anser att den del av yttrandet -- under rubriken Åtgärder inom olika sektorer -- som börjar med "Av den" och slutar med "och 1992/93:Jo49 (v)" bort ha följande lydelse:
Näringsutskottet vill, i likhet med vad som anförs i motion 1992/93:Jo60 (s), framhålla betydelsen av att hushållningen med energi ges ökad prioritet. Detta är inte minst angeläget i utvecklingen mot ett kretsloppsanpassat samhälle. Som sägs i nyssnämnda motion är det väsentligt att det utvecklas energihushållningsplaner inom industrin -- och då inte bara inom den energiintensiva delen av industrin.
Med ett uttalande av riksdagen i enlighet med vad näringsutskottet här har anfört skulle motion 1992/93:Jo60 (s) bli tillgodosedd såvitt nu är i fråga. Näringsutskottet instämmer vidare i vad som sägs i motion 1992/93:Jo49 (v) om vikten av att användningen av biobränslen ökar. Något uttalande av riksdagen i den frågan är dock enligt näringsutskottets mening inte påkallat.
3. Åtgärder inom industrisektorn
Birgitta Johansson, Axel Andersson, Leif Marklund, Mats Lindberg, Göran Persson, Bo Bernhardsson och Sylvia Lindgren (alla s) anser att den del av yttrandet -- under rubriken Åtgärder inom olika sektorer -- som börjar med "Näringspolitiken måste" och slutar med "av näringsutskottet" bort ha följande lydelse:
Näringsutskottet instämmer i vad som sägs i motion 1992/93:Jo60 (s) om att propositionen inte tillräckligt uppmärksammar sambandet mellan näringspolitik och miljöpolitik. Som anförs i motionen kan en ökad miljömedvetenhet främja konkurrenskraften och skapa nya arbetstillfällen. Skärpta miljökrav får inte bara betraktas som hinder för näringslivets utveckling. Under förutsättning att industrin ges rimliga möjligheter till anpassning till de nya kraven kan dessa komma att stärka det svenska näringslivets utveckling.
Riksdagen bör komplettera de nu aktuella riktlinjer som anges i propositionen med vad näringsutskottet här har anfört. Med det sagda tillstyrker näringsutskottet motion 1992/93:Jo60 (s) i nu berörd del.
4. Producentansvar för returpapper
Birgitta Johansson, Axel Andersson, Leif Marklund, Mats Lindberg, Göran Persson, Bo Bernhardsson och Sylvia Lindgren (alla s) anser att den del av yttrandet -- under rubriken Producentansvar för returpapper -- som börjar med "Näringsutskottet har" och slutar med "berörda delar" bort ha följande lydelse:
Enligt näringsutskottets mening bör den närmare utformningen av systemet med producentansvar för returpapper fastställas först när de aviserade överläggningarna med berörda intressenter har genomförts. Som sägs i motion 1992/93:Jo53 (s) men också i motion 1992/93:Jo56 (m) bör insamlingsmålet för returpapper inte bestämmas innan miljökonsekvensanalyser av förslaget har genomförts.
I likhet med vad som anförs i förstnämnda motion är det också angeläget att bedöma effekterna på den svenska pappersindustrins konkurrensförmåga vid krav på inblandning av returpapper i pappersprodukter; en av den svenska industrins konkurrensfördelar är just tillgången på färskfiber. Det är inte minst viktigt att varje betydande förändring inom detta område föregås av en dialog med den berörda industrin.
Med ett uttalande av riksdagen i enlighet med vad näringsutskottet här har anfört skulle även motion 1992/93:N289 (m) bli delvis tillgodosedd. Övriga nu aktuella motionsyrkanden avstyrks av näringsutskottet.
Innehållsförteckning
Sammanfattning 1 Propositionen 3 Propositionens huvudsakliga innehåll 4 Motionerna 6 Utskottet 15 Bakgrund 15 Kretslopp för hållbar utveckling 16 Samhällsplanering för en kretsloppsanpassad utveckling 26 Olika styrmedel och åtgärder för en kretsloppsanpassning av varuproduktionen 31 Kemikaliekontroll 35 Producentansvar 41 Avfallshanteringen och kommunerna 54 Renare slam 59 Det fortsatta arbetet 64 Hemställan 70 Reservationer 75 Särskilt yttrande 85 Meningsyttring av suppleant 86 Bilaga 1 Lagförslag 1 91 Bilaga 2 Lagförslag 2 95 Bilaga 3 Lagförslag 3 97 Bilaga 4 Sammanställning av återanvändnings- och materialåtervinningsnivåer på förpackningar 98 Bilaga 5 Bostadsutskottets yttrande 1992/93:BoU7y 100 Bilaga 6 Försvarsutskottets yttrande 1992/93:FöU8y 119 Bilaga 7 Näringsutskottets yttrande 1992/93:NU8y 123