Riktlinjer för den ekonomiska politiken, utgiftstak, skattefrågor, m.m.
Betänkande 1998/99:FiU20
Finansutskottets betänkande
1998/99:FIU20
Riktlinjer för den ekonomiska politiken, utgiftstak, skattefrågor, m.m. ( prop. 1998/99:100)
Innehåll
- Sammanfattning
- Motionerna och inriktningen av den ekonomiska politiken
- Utskottet
- Hemställan
- Reservationer
- Skatteutskottets yttrande
1998/99
FiU20
Sammanfattning
Inledning
Finansutskottet behandlar i detta betänkande regeringens förslag i den eko- nomiska vårpropositionen. I propositionen läggs förslag om utgiftstak för staten t.o.m. år 2002 och en preliminär fördelning av statsutgifterna på olika utgiftsområden. Fördelningen skall utgöra riktlinjer för regeringens fortsatta arbete med budgetpropositionen som kommer att presenteras den 20 septem-ber. Som underlag för sitt ställningstagande har finansutskottet berett övriga berörda utskott tillfälle att yttra sig över förslagen. Yttrandena redovisas i del 2 till betänkandet.
Förslagen i vårpropositionen avseende tilläggsbudgeten för innevarande år behandlar utskottet i betänkande 1998/99:FiU27.
Utskottet gör inledningsvis en bedömning av den ekonomiska utveckling-en i Sverige.
Konjunkturen och den ekonomiska politiken
Utskottet bedömer att grunden är god för en relativt hög tillväxt under de närmaste åren. Överskottet i de offentliga finanserna växer. Den svenska inflationen är en av de lägsta i EU-området. Företagens och hushållens infla-tionsförväntningar är låga. Räntorna ligger på den lägsta nivån sedan 1950-talet och bytesbalansen visar på relativt stora överskott.
Den svagare internationella industrikonjunkturen gör emellertid att den svenska tillväxten under 1999 blir lägre än under förra året, då BNP steg med 2,8 %, enligt SCB:s preliminära nationalräkenskaper. Exporten försvagas av en lägre efterfrågan på framför allt de för Sverige viktigaste marknaderna i Europa. Den inhemska efterfrågan fortsätter däremot att öka starkt. Hushål-lens förväntningar på den ekonomiska framtiden är relativt höga och in-komsterna stiger förhållandevis kraftigt. Sysselsättningen fortsätter att öka och arbetslösheten sjunker. Till detta kommer att industriföretagen under de senaste månaderna blivit mer optimistiska om framtiden.
Mycket talar för en återhämtning i den internationella ekonomin under se- nare delen av 1999. Utfallet de senaste månaderna tyder på att en förbättring redan har inletts jämfört med nedgången under senare delen av förra året. Den amerikanska ekonomin har hittills i år utvecklats bättre än förväntat. I flera asiatiska länder finns klara tecken på en återhämtning. Läget i Japan förefaller ha stabiliserats något under de senaste månaderna. I Europa finns tecken på att avmattningen nått sin botten.
Under förutsättning av att de senaste månadernas stabilitet på de interna- tionella finansmarknaderna består kan tillväxten i den svenska ekonomin bli relativt hög under de kommande åren.
Att den svenska ekonomin nu står stark beror till stora delar på den fram- gångsrika budgetsaneringen. Eftersom det för år 1999 och 2000 finns en viss risk för att utgiftstaken inte kommer att hållas föreslås och vidtas nu åtgärder i form av besparingar och s.k. begränsningsbelopp för att begränsa utgifterna till en nivå som ligger under utgiftstaken.
Enligt utskottets mening är det tillfredsställande att vårpropositionen, lik-som budgetpropositionen, bygger på en överenskommelse mellan Socialde- mokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet de gröna. Samarbetet berör eko- nomi, sysselsättning, rättvisa, jämställdhet och miljö och visar omvärlden att det finns en politisk majoritet för den ekonomiska politiken och budgetpoli-tiken.
Arbetet med att lägga en robust grund för förbättrad välfärd och stigande inkomster i framtiden fortsätter. Den ekonomiska politiken måste under en följd av år inriktas på att allt fler människor får arbete och att beroendet av transfereringar och bidrag minskar. Överskotten i de offentliga finanserna, den nya budgetprocessen och de nu föreslagna besparingarna innebär att det är möjligt att föreslå reformer inom prioriterade områden under de komman-de åren.
För att stärka individens möjligheter på arbetsmarknaden och förbättra Sveriges ställning i den allt hårdare globala konkurrensen föreslås ytterligare åtgärder och förstärkningar inom skola, utbildning, kompetensutveckling och forskning. Vidare föreslås och aviseras åtgärder för att effektivisera den svenska arbetsmarknaden och förbättra systemet för lönebildning i syfte att skapa möjligheter för en fortsatt snabbt stigande sysselsättning och en fort-satt låg och stabil inflation.
Politiken skall inriktas på en hög och god tillväxt. Reglerna för företagan -de förbättras på en rad områden och åtgärder genomförs för att öka konkur- rensen i den svenska ekonomin. Arbetet med att göra Sverige ekologiskt hållbart fortsätter. Åtgärder vidtas också för att stärka rättvisan och välfärden i samhället. Ytterligare resurser tillförs skolan, vården och omsorgen utöver tidigare fattade beslut.
Budgetpolitiken
Utskottet tillstyrker regeringens förslag till inriktning av budgetpolitiken. Enligt utskottets mening kan de förslag till alternativ inriktning som opposi-tionspartierna för fram inte läggas till grund för riksdagens beslut.
Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet de gröna står gemen- samt bakom inriktningen av den ekonomiska politiken och budgetpolitiken. Genom detta samarbete bekräftas att det finns en politisk majoritet för en ekonomisk politik som är inriktad på full sysselsättning, prisstabilitet och ett offentligt överskott på i genomsnitt 2 % av BNP sett över en konjunkturcy-kel.
Balans har nu uppnåtts i de offentliga finanserna och för de närmast föl- jande åren förutses så stora överskott att uppställda saldomål kommer att överträffas med bred marginal. Överskotten, som huvudsakligen skall an- vändas för att amortera av statsskulden, är emellertid i allt väsentligt en följd av att budgeten kommer att tillföras betydande engångsvisa belopp från planerade företagsförsäljningar och en överföring från AP-fonden föranledd av pensionsreformen. Utan dessa extraordinära tillskott hade budgetsaldot varit negativt. Även om de närmaste årens statsfinansiella utveckling ter sig gynnsam, går det därför inte att ge avkall på kravet på en stram utgiftspröv-ning.
Huvudsyftet med en kommande skattereform bör vara att utifrån krav på rättvis fördelning skapa goda och stabila regler för tillväxt och sysselsättning, en ekologiskt hållbar utveckling samt att garantera välfärden och dess finan-siering. En kommande skattereform får inte äventyra den goda utvecklingen i de offentliga finanserna.
Skattepolitiken
Utskottet ställer sig bakom regeringens riktlinjer för skattepolitiken och tillstyrker de förslag som regeringen lägger fram på skatteområdet. Fastig- hetsskatten för bostadshyreshus bestäms till 1,3 % även under år 2000, och småhusens taxeringsvärden fryses under samma år. Motsvarande kommer att gälla för bostadshyreshusen. Vidare får el- och hybridbilar som blir skatte -pliktiga efter den 1 juli 1999 en femårig befrielse från fordonsskatten. Ut-skottet tillstyrker regeringens förslag med en formell lagteknisk justering.
Uppföljning och revision
Utskottet tar i betänkandet också upp regeringens bedömningar av iakttagel- ser i Europeiska revisionsrättens rapporter från 1998. Utskottet delar uppfatt-ningen att en effektiv och korrekt användning av gemenskapsmedlen bör vara en prioriterad fråga i EU-samarbetet.
När det gäller återrapporteringen till riksdagen av utfallet av Riksrevi- sionsverkets (RRV:s) verksamhet har utskottet genomfört en kartläggning av hur RRV:s årliga rapport behandlas i Regeringskansliet och hur RRV:s iakt- tagelser behandlats i riksdagen. Enligt utskottets uppfattning bör resultatet av revisionen inom de olika ansvarsområdena även i fortsättningen redovisas utgiftsområdesvis i budgetpropositionen och i riksdagen behandlas av re-spektive ansvarigt utskott. Utskottet anser vidare att regeringen bör överväga en utförligare redovisning till riksdagen av iakttagelser från effektivitetsrevi-sionen.
Utskottet uttalar avslutningsvis vissa generella krav på redovisningen av mål och resultat i budgetpropositionen för år 2000.
Till betänkandet har fogats 31 reservationer och 4 särskilda yttranden.
Inledning
I detta betänkande behandlar finansutskottet
dels proposition 1998/99:100 1999 års ekonomiska vårproposition med för- slag till riktlinjer för den ekonomiska politiken, utgiftstak, ändrade anslag för budgetåret 1999, skattefrågor, kommunernas ekonomi m.m., i vad avser yrkandena 1-5 och 25-28,
dels de med anledning av proposition 1998/99:100 väckta motionerna
1998/99:Fi14 av Carl Bildt m.fl. (m) i vad avser yrkandena 1-8,
1998/99:Fi15 av Alf Svensson m.fl. (kd) i vad avser yrkandena 1-8,
1998/99:Fi16 av Lennart Daléus m.fl. (c) i vad avser yrkandena 1-23,
1998/99:Fi17 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) i vad avser yrkandena 1-6, 9, 12 och 13,
1998/99:Fi18 av Carl Bildt m.fl. (m),
1998/99:Fi23 av Holger Gustafsson m.fl. (kd),
1998/99:Fi27 av Kenth Skårvik m.fl. (fp, m, kd, c) i vad avser yrkandena 1- 5, 7 och 8,
1998/99:Fi30 av Claes-Göran Brandin och Marianne Carlström (s),
1998/99:Fi31 av Bo Lundgren m.fl. (m),
1998/99:Fi33 av Göte Jonsson m.fl. (m),
1998/99:Fi34 av Ulf Björklund (kd) och
1998/99:Fi36 av Lennart Daléus m.fl. (c),
dels de under den allmänna motionstiden 1998 väckta motionerna
1998/99:Fi213 av andre vice talman Eva Zetterberg m.fl. (v),
1998/99:Fi214 av Bengt-Ola Ryttar m.fl. (s),
1998/99:Fi708 av Siv Holma m.fl. (v) i vad avser yrkandena 2 och 3,
1998/99:Fi909 av Karin Olsson m.fl. (s),
1998/99:Sk306 av Lennart Daléus m.fl. (c) i vad avser yrkande 10,
1998/99:Sk309 av Alf Svensson m.fl. (kd) i vad avser yrkande 9,
1998/99:Sk601 av Bo Lundgren m.fl. (m),
1998/99:Sk630 av Göte Jonsson (m), i denna del,
1998/99:Sk666 av Inger Strömbom (kd),
1998/99:Sk681 av Eskil Erlandsson m.fl. (c),
1998/99:Sk690 av Inga Berggren m.fl. (m, kd, c, fp),
1998/99:Sk719 av Dan Ericsson (kd),
1998/99:U304 av Göran Lennmarker m.fl. (m) i vad avser yrkande 3,
1998/99:U704 av Charlotta L Bjälkebring m.fl. (v) i vad avser yrkande 7,
1998/99:MJ256 av Göte Jonsson m.fl. (m) i vad avser yrkande 5 samt
1998/99:N238 av Lennart Daléus m.fl. (c) i vad avser yrkande 3.
Övriga yrkanden i proposition 1998/99:100 samt övriga motioner väckta med anledning av propositionen behandlas i finansutskottets betänkande 1998/99: FiU27 Tilläggsbudget för budgetåret 1999 med undantag för motio-nerna 1998/ 99:Fi14 i vad avser yrkande 9 och 1998/99:Fi27 i vad avser yrkande 6 som behandlas i finansutskottets betänkande 1998/99:FiU25 Ut-jämningssystemet för kommuner och landsting m.m.
Regeringens lagförslag
Regeringens i proposition 1998/99:100 (yrkandena 25-28) framlagda lagför- slag som behandlas i detta betänkande återfinns i bilaga 1 till betänkandet .
Regeringens och oppositionens budgetförslag 2000-2002
En sammanställning av regeringens förslag till budgetåtgärder för åren 2000 -2002 redovisade i proposition 1998/99:100 samt parti- och kommittémotio- ner som väckts i anslutning till dem återfinns i bilaga 2 till betänkandet.
Utgiftstak och utgiftsramar 2000-2002
En tabell över utgiftstak och utgiftsramar för åren 2000-2002 föreslagna av regering och oppositionspartier återfinns i bilaga 3 till betänkandet.
Yttranden från andra utskott
Finansutskottet har berett övriga utskott tillfälle att avge yttrande över de förslag i proposition 1998/99:100 jämte motioner som rör respektive utskotts beredningsområde. Yttranden har avlämnats från
- skatteutskottet (1998/99:SkU5y),
- justitieutskottet (1998/99:JuU3y),
- utrikesutskottet (1998/99:UU1y),
- försvarsutskottet (1998/99:FöU3y),
- socialförsäkringsutskottet (1998/99:SfU5y),
- socialutskottet (1998/99:SoU3y),
- kulturutskottet (1998/99:KrU4y),
- utbildningsutskottet (1998/99:UbU3y),
- trafikutskottet (1998/99:TU1y),
- miljö- och jordbruksutskottet (1998/99:MJU1y),
- näringsutskottet (1998/998:NU3y),
- arbetsmarknadsutskottet (1998/99:AU2y) samt
- bostadsutskottet (1998/99:BoU3y).
Yttrandena återfinns i bilagorna 4-16 i betänkandets del 2.
Konstitutionsutskottet har beslutat att inte avge något yttrande i ärendet.
Inkomna skrivelser
Under ärendets gång har utskottet mottagit skrivelser från Småhusägare mot boendeskatt om fastighetsskatten samt från kommunstyrelseordförandena i Orsa, Örnsköldsviks och Skellefteå kommuner angående energi- och trafik- beskattning.
Utfrågningar
Vid en intern utfrågning den 24 mars 1999 kommenterade Konjunkturinsti- tutets generaldirektör Svante Öberg och avdelningschef Håkan Frisén insti- tutets senaste konjunkturprognos.
Statssekreterare Peter Lagerblad, Finansdepartementet, informerade den 15 april 1999 utskottet om aktuella EU-frågor, de finansiella perspektiven m.m . Statssekreterare Kari Lotsberg, Finansdepartementet, informerade den 20 april utskottet om det senaste Ekofinmötet och vissa internationella finans -marknadsfrågor, och den 20 maj hade utskottet en intern utfrågning med Finansdepartementets statssekreterare Peter Lagerblad om vissa frågor i vårpropositionen.
Propositionens förslag
I proposition 1998/99:100 1999 års ekonomiska vårproposition föreslår regeringen (Finansdepartementet)
såvitt avser den ekonomiska politiken och utgiftstaket
1. att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer för den ekonomiska poli- tiken som regeringen förordar (kapitel 1),
2. att riksdagen fastställer målet för det finansiella sparandet i den offentli-ga sektorn till 2,0 % av bruttonationalprodukten för år 2002 ( avsnitt 4.1.2),
3. att riksdagen fastställer utgiftstaket för staten inklusive ålderspensions-systemet vid sidan av statsbudgeten för år 2002 till 810 miljarder kronor (avsnitt 7.1),
4. att riksdagen godkänner den preliminära fördelningen av utgifterna på utgiftsområden för åren 2000-2002 som riktlinje för regeringens budgetar- bete (avsnitt 7.2),
5. att riksdagen godkänner beräkningen av de offentliga utgifterna för åren 2000-2002 (avsnitt 7.3.2),
såvitt avser skattefrågor
25. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om beräkning av viss in-komstskatt på förvärvsinkomster vid 2001 års taxering m.m.,
26. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om omräkningstal för 2000 års taxeringsvärden,
27. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen ( 1984:1052) om statlig fastighetsskatt,
28. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i fordons- skattelagen (1988:327).
Motionsyrkandena
Motioner väckta med anledning av proposition 100
1998/99:Fi14 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar godkänna de allmänna riktlinjer för den ekono- miska politiken i enlighet med vad som anförts i motionen,
2. att riksdagen beslutar fastställa ett långsiktigt mål om balans i de offent-liga finanserna i genomsnitt över en konjunkturcykel i enlighet med vad som anförts i motionen,
3. att riksdagen godkänner beräkningen av de offentliga utgifterna och preliminärt fastställer utgiftstaket för den offentliga sektorn till 1 044 miljar-der kronor år 2000, 1 043 miljarder kronor år 2001 och 1 054 miljarder kro-nor år 2002 i enlighet med vad som anförts i motionen,
4. att riksdagen beslutar godkänna utgiftstaket för staten inklusive ålders -pensionssystemet vid sidan av statsbudgeten för år 2000 till 753 miljarder kronor, för år 2001 till 760 miljarder kronor och för år 2002 till 773 miljarder kronor i enlighet med vad som anförts i motionen,
5. att riksdagen godkänner den preliminära fördelningen av utgifterna på utgiftsområden för åren 2000-2002 i enlighet med vad i motionen anförts som riktlinjer för budgetarbetet,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Sveriges deltagande i det europeiska valutasamarbetet,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om företagande och nya arbetstillfällen,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skattepolitikens inriktning.
1998/99:Fi15 av Alf Svensson m.fl. (kd) vari yrkas
1. att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer för den ekonomiska poli- tiken som förordas i motionen (avsnitt 4),
2. att riksdagen fastställer målet för det finansiella sparandet i den offentli-ga sektorn till 1,5 % av bruttonationalprodukten för åren 2001- 2002 (avsnitt 7.1),
3. att riksdagen fastställer utgiftstaket för staten inklusive ålderspensions-systemet vid sidan av statsbudgeten för år 2000 till 748 miljarder kronor, för år 2001 till 762 miljarder kronor och för år 2002 till 768 miljarder kronor (avsnitt 9.4),
4. att riksdagen godkänner den preliminära fördelningen av utgifterna på utgiftsområden för åren 2000-2002 som riktlinje för regeringens budgetar- bete (avsnitt 9.1),
5. att riksdagen godkänner beräkningen av de offentliga utgifterna för åren 2000-2002 (avsnitt 9.5),
6. att riksdagen avslår regeringens förslag till ändring i lagen (1994:1052 ) om statlig fastighetsskatt,
7. att riksdagen godkänner de skatte- och inkomstförändringar som före-slås i motionen som riktlinje för regeringens budgetarbete (avsnitt 5.1, 5.2 och 8.1),
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att energiskatt inte skall tas ut på biodrivmedel.
1998/99:Fi16 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari yrkas
1. att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken i enlighet med vad i motionen anförts,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om trygghet och tillväxt,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om miljö och tillväxt,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om decentralisering och tillväxt,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om indelningen i utgiftsområden,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en utredning om hur skolans resurser används,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett nytt studiemedelssystem,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om institutionell lösning och praktisk finansiering av ett finmaskigt fibernät,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kompetenskonto,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om allmänna bidrag till kommunerna för ökade satsningar på vård, skola och omsorg,
11. att riksdagen beslutar i enlighet med Centerpartiets förslag till sänkta arbetsgivaravgifter för år 2000,
12. att riksdagen beslutar om åtgärder för att förstärka jordbrukets interna-tionella konkurrenskraft,
13. att riksdagen beslutar om höjning av produktionsskatt på el från kärn- kraft,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att avvisa skatt på biodrivmedel från år 2004,
15. att riksdagen beslutar om en kväveoxidskatt,
16. att riksdagen beslutar om fastighetsskatt på äldre vattenkraft,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om miljöskatt på inrikes flyg,
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lättnader av fastighetsskatten,
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inriktningen av de fortsatta skatteöverläggningarna,
20. att riksdagen hos regeringen begär en utredning för att se över hur rea -vinstbeskattningen skall utformas,
21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om yrkesfiskeavdrag,
22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skattesubvention på hushållsnära tjänster som utförs i hemmen,
23. att riksdagen godkänner den preliminära fördelningen av utgifterna på utgiftsområdena 1-27 åren 2000-2002 som riktlinjer för regeringens arbete i enlighet med vad i motionen anförts.
1998/99:Fi17 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas
1. att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken i enlighet med vad som anförts i motionen,
2. att riksdagen godkänner beräkningen av de offentliga utgifterna för åren 2000-2002,
3. att riksdagen fastställer utgiftstaket för staten inkl. ålderspensionssy -stemet vid sidan av statsbudgeten för år 2000 till 746 735 miljoner kronor , för år 2001 till 767 505 miljoner kronor och för år 2002 till 790 205 miljoner kronor,
4. att riksdagen godkänner den preliminära fördelningen av utgifterna på utgiftsområden för åren 2000-2002 som redovisas i motionen som riktlinjer för regeringens budgetarbete (tabell A),
5. att riksdagen godkänner beräkningen av de offentliga utgifterna för år 2000 till 1 064 miljarder kronor, för år 2001 till 1 095 miljarder kronor och för år 2002 till 1 132 miljarder kronor,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om EMU,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om det principiellt anmärkningsvärda ur demokratiskt perspektiv att det av vårpropositionen inte går att utläsa effekterna av regeringens åtgärder för att hålla utgiftstaket, de besparingar som regeringen avser att göra eller de s.k. begränsningsbelopp som beslutats,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att 1990/91 års skattereform skall återställas samt inriktningen av skattepolitiken i övrigt,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lättnader i beskattningen av företagande, riskkapital, arbete, spa-rande och investeringar,.
1998/99:Fi18 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om energipolitikens betydel-se för den ekonomiska utvecklingen.
1998/99:Fi23 av Holger Gustafsson m.fl. (kd) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådana lagändringar att de i vårpropositionen aviserade förändringarna av el- och eldningsoljeskatterna kan träda i kraft den 1 januari 2000,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lagändringar under hösten 1999 för att lyfta av jordbrukets kostnad för dieselskatter,
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lagändring syftande till att miljöavgifter i jordbruket skall återgå till näringen för miljöinsatser .
1998/99:Fi27 av Kenth Skårvik m.fl. (fp, m, kd, c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om avskaffande av dubbelbeskattningen på aktieutdelningar,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en översyn av reavinstbeskattningen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utökade möjligheter för vinstreservation i mindre företag,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av ett skyndsamt utredande av 3:12-reglerna och reglerna för arvs- och gåvoskatt vid generationsskiften i företag,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stimulanser till sparande som ger riskkapital,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förenklade företagardeklarationer,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om enklare regler för erhållande av F-skattsedel.
1998/99:Fi30 av Claes-Göran Brandin och Marianne Carlström (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av att jämställa förmånsvärdet för elbilar, elhybridbilar och bilar som drivs med alternativa bränslen.
1998/99:Fi31 av Bo Lundgren m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar att förlänga den nuvarande övergångsregeln som gäller för reavinstbeskattning av fastigheter med två år i enlighet med vad som anförts i motionen,
2. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av reglerna för reavinst- beskattning i enlighet med vad som anförts i motionen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om energiskatt på biodrivmedel,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om beskattning av utländska nyckelpersoner,
5. att riksdagen beslutar om lägre förmånsvärde från den 1 juli 1999 för el - och elhybridbilar i enlighet med vad som anförts i motionen.
1998/99:Fi33 av Göte Jonsson m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utnyttjande av framförhandlade EU-ersättningar,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skatten på handelsgödsel,
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om sänkt dieselskatt för jord -bruket i enlighet med vad i motionen anförts,
4. att riksdagen hos regeringen begär förslag om sänkt elskatt för jordbru- ket i enlighet med vad i motionen anförts,
5. att riksdagen hos regeringen begär förslag om sänkt skatt på eld- ningsolja för jordbruket i enlighet med vad i motionen anförts.
1998/99:Fi34 av Ulf Björklund (kd) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om beskattningen av bio- drivmedel.
1998/99:Fi36 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om regionalpolitiska insatser för ekonomisk tillväxt i hela landet.
Motioner väckta under allmänna motionstiden 1998
1998/99:Fi213 av andre vice talman Eva Zetterberg m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att regeringen tar initiativ till en internationell diskussion om vilka institutioner och regelverk som behövs för att inte 1980- och 1990 -talens spekulationskaruseller skall upprepas,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att regeringen tar initiativ till att omstrukturera Världsbanken och Internationella valutafonden och förändra deras mandat till att gälla de områ-den som de från början var avsedda för,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att i Världshandelsorganisationen WTO driva skuldsatta och fattiga länders intressen av särbehandling när det gäller fastställande av re-gelverk för handel med varor och tjänster,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att regeringen tar initiativ till att FN:s kommission för multinatio-nella företag, UNCTC, återfår en prioriterad ställning i det internationella samarbetet,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att regeringen i internationella forum skall driva frågan om en internationell transaktionsskatt (Tobinskatt).
1998/99:Fi214 av Bengt-Ola Ryttar m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av sta-bilisering av kapital- och valutamarknaderna.
1998/99:Fi708 av Siv Holma m.fl. (v) vari yrkas
2. att riksdagen beslutar att tillsätta en parlamentarisk utredning om hur den demokratiska makten över ekonomin skall kunna öka enligt vad i motio- nen anförts,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om löntagarorganisationernas medverkan i den parlamentariska ut- redningen om den ekonomiska makten.
1998/99:Fi909 av Karin Olsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att utreda hur den sociala ekonomin kan användas för att lösa olika ekonomiska och samhälleliga problem.
1998/99:Sk306 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari yrkas
10. att riksdagen beslutar att underlätta generationsskiften i enlighet med vad som anförts i motionen.
1998/99:Sk309 av Alf Svensson m.fl. (kd) vari yrkas
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en översyn av arvs- och gåvoskattereglerna i syfte att underlätta generationsskiften i familjeföretag.
1998/99:Sk601 av Bo Lundgren m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar att förlänga den nuvarande s.k. övergångsregeln som gäller för reavinstbeskattning av fastigheter med två år i enlighet med vad som anförts i motionen,
2. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av reglerna för reavinst- beskattning av fastigheter i enlighet med vad som anförts i motionen.
1998/99:Sk630 av Göte Jonsson (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att underlätta genera- tionsväxlingar i företagen (delvis).
1998/99:Sk666 av Inger Strömbom (kd) vari yrkas att riksdagen hos rege- ringen begär en översyn av skattereglerna för beskattning av reavinst vid avyttring av fastighet som ägs av fysisk person.
1998/99:Sk681 av Eskil Erlandsson m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utredning och åtgärder för att lösa vad i motionen anförts om fastighetsöverlåtelser.
1998/99:Sk690 av Inga Berggren m.fl. (m, kd, c, fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om slopande av arvsskatten på arbetande kapital i onoterade företag.
1998/99:Sk719 av Dan Ericsson (kd) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förändring av arvs- och gåvoskattereglerna för familjejordbruket/skogsbruket vid generationsskifte.
1998/99:U304 av Göran Lennmarker m.fl. (m) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett avvisande av Tobinskatt.
1998/99:U704 av Charlotta L Bjälkebring m.fl. (v) vari yrkas
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kortsiktiga spekulationsvinster på kapitalöverföringar.
1998/99:MJ256 av Göte Jonsson m.fl. (m) vari yrkas
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om reavinstbeskattningen.
1998/99:N238 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tillsättandet av en utredning i syfte att förbättra möjligheterna till generationsskiften.
Vårpropositionen
Svensk ekonomi står stark. Visserligen påverkas även Sverige av den sämre utvecklingen i omvärlden. Tillväxten blir därför något lägre än tidigare be -räknat, i vart fall den närmaste framtiden. Likväl fortsätter den inhemska ekonomin att växa i god takt, inte minst vad gäller privat konsumtion och investeringar. Den reguljära sysselsättningen har det senaste året ökat med över 100 000 personer och arbetslösheten har fortsatt att minska.
Den goda utvecklingen i den reala ekonomin äger rum samtidigt som in- flationen är praktiskt taget obefintlig, den offentliga sektorn uppvisar bety-dande överskott, räntan är en av de lägsta i Europa och bytesbalansen ligger på en stabil överskottsnivå.
Av avgörande betydelse för att återvinna styrkan i den svenska ekonomin och skapa förtroende för den ekonomiska politiken har varit den framgångs-rika budgetsaneringen. Ambitiösa budgetmål har formulerats och har upp-nåtts, i vissa fall med god marginal. Hit hör såväl målet om överskott i de offentliga finanserna om 2 % av BNP i genomsnitt över en konjunkturcykel som utgiftstaket, som är en central del av den nya och bättre fungerande budgetprocessen.
Det är också av stor vikt att inflationen i Sverige har etablerats på en var-aktigt mycket låg nivå. Avgörande för detta är den framgångsrika budgetsa-neringen. Penningpolitiken och Riksbankens ökade självständighet har därtill bidragit till detta, liksom åtgärder som ökar konkurrensen och därmed stärker konsumenternas ställning. För att vidmakthålla prisstabilitet också på längre sikt är det nödvändigt att lönebildningen förbättras. Mot denna bakgrund avser regeringen att under hösten 1999 lägga förslag om regelverket för lönebildningen.
Regeringen bedömer att det finns en viss risk att utgiftstaket för åren 1999 och 2000 inte kommer att hållas. Mot den bakgrunden vidtas vissa åtgärder i form av besparingar och så kallade begränsningsbelopp som syftar till att begränsa de totala utgifterna till en nivå som ligger under utgiftstaken. T.ex. görs en besparing av strukturell natur inom läkemedelssubventionerna för att få ned de snabbt ökande kostnaderna. De sämst ställda pensionärerna kom-penseras dock. Budget-eringsmarginalerna för åren 1999 och 2000 är förhål-landevis små. Beredskap finns att vid behov vidta ytterligare åtgärder för att säkerställa att utgiftstaken hålls .
För åren 2001 och därefter uppkommer ett visst budgetutrymme utöver det fastlagda överskottsmålet. Utrymmet växer över tiden och bestäms av hur hög den ekonomiska tillväxten blir. Detta utrymme kan användas dels för vissa utgiftsökningar, dels för vissa skattesänkningar.
1990-talets ekonomiska kris innebar bl.a. att sysselsättningen minskade kraftigt och att i motsvarande mån antalet människor som för sin försörjning är beroende av transfereringar och bidrag ökade väsentligt. Även om denna utveckling har vänt på senare tid, återstår mycket att göra innan en mera robust grund har lagts för förbättrad välfärd och stigande inkomster i framti-den.
Det är nödvändigt att alltfler människor successivt kan få arbete och att be-roendet av transfereringar och bidrag minskar. Detta krav förstärks av den väntade demografiska utvecklingen som innebär att antalet äldre människor kommer att öka väsentligt med åtföljande behov av ökade resurser för pen-sioner, vård och omsorg. Det är mot denna bakgrund som regeringen formu-lerat ett sysselsättningsmål, som innebär att andelen av befolkningen i åld-rarna 20-64 år som har arbete år 2004 skall uppgå till 80 %.
Politiken måste under en följd av år ha en sådan inriktning att en övergång från bidragsberoende till arbete stimuleras. Det kommer att kräva åtgärder på en rad områden. Några åtgärder med en sådan utformning återfinns i denna vårproposition.
Den goda utvecklingen av de offentliga finanserna, den nya budgetprocessen samt de nu föreslagna besparingarna möjliggör nya reformer inom prioritera- de områden för de kommande åren. Reformerna kan delas in i fem huvud- sakliga områden:
· Arbetslösheten skall betvingas. Ett brett åtgärdsprogram genomförs för att göra sysselsättningsökningen uthållig. · · Kunskap och kompetens. Högskoleutbildning, forskarutbildning och grundforskning tillförs mer resurser, en studiereform genomförs. · · Skolan, vården och omsorgen skall förbättras. Mer resurser tillförs barnomsorgen, skolan, vården och omsorgen, maxtaxa inom barnom-sorgen införs m.m. · · Rättvisan skall stärkas. Biståndet höjs, de tillfälliga skattesänkningar- na förlängs. Dessutom höjs barnbidraget enligt tidigare förslag. · · Hållbara Sverige. En rad åtgärder genomförs för att göra Sverige mer ekologiskt uthålligt. · Målet om en halverad öppen arbetslöshet till år 2000 ligger fast som ett riktmärke för den ekonomiska politiken. Regeringen kommer att noga följa utvecklingen på arbetsmarknaden. Om så erfordras är regeringen beredd att föreslå ytterligare åtgärder för att öka sysselsättningen och minska arbetslös-heten.
En politik för ökad sysselsättning måste i allt högre grad bygga på utbild- ning, kompetensutveckling och forskning. Detta är nödvändigt både för att stärka individernas möjligheter att hävda sig på arbetsmarknaden och för att stärka Sverige i en allt hårdare internationell konkurrens. Därför föreslår regeringen en fortsättning av Kunskapslyftet, framtidssatsningen på skolan och förstärkta resurser för forskning och forskarutbildning. Högskolan fort-sätter att byggas ut med 10 000 nya permanenta platser år 2001 och ytterliga-re 10 000 platser 2002. Studiestödet reformeras med början år 2001. Försko-lan är det första steget i det livslånga lärandet. Det är ett av skälen till att regeringen avsatt medel för att stegvis införa en allmän förskola samt max-taxa inom barnomsorgen.
Även i arbetslivet måste ökade insatser göras för att stimulera kompe- tensutvecklingen. Regeringen föreslår sådana åtgärder med utgångspunkt i det förslag som arbetsgruppen för kompetensutveckling i arbetslivet lämnade hösten 1998. Finansieringen avses ske inom ramen för nya mål 3 inom EG:s socialfond. Hälften av satsningen bör utgöras av medel från EU och hälften av statlig medfinansiering. Stimulansen förutsätter finansiering från arbetsgi-varna inom ramen för en trepartssamverkan.
En rad åtgärder föreslås för att effektivisera arbetsmarknaden och öka sam -arbetet mellan högskola och näringsliv. Bl.a. skall arbetet med att reducera det arbetsmarknadspolitiska regelverket fortsätta. Effektiviseringar av de rörlighetsstimulerande åtgärderna skall genomföras och kvaliteten i de indi-viduella handlingsplanerna förbättras. En ettårig försöksverksamhet med bristyrkesutbildning för anställda införs inom ramen för arbetsmarknadsut-bildningen. Arbetslöshetsförsäkringen ses över, bl.a. vad gäller kraven på omställning. Syftet är att säkerställa arbetslöshetsförsäkringens roll som omställningsförsäkring och samtidigt stärka rättstryggheten för den arbetslö-se. Vidare tillsätts en utredning med uppgift att snarast se över arbetsmark-nadsutbildningens organisation och effektivitet. Arbetsmarknadsutbildningen måste i högre grad bidra till en effektiv matchning mellan efterfrågan på och utbud av arbetskraft.
Av särskild betydelse är att underlätta för utsatta grupper att komma in på arbetsmarknaden. Bland annat införs ett nytt stöd för att stimulera arbetsgiva-re att anställa arbetslösa personer med långa inskrivningstider. Stödet ges till arbetsgivare som anställer personer, som har varit öppet arbetslösa eller i arbetsmarknadspolitiska åtgärder under minst tre år. Stödet ges genom en kreditering av arbetsgivarens skattekonto under två år. Vidare ges arbetsför-medlingen större resurser för att bl.a. stärka invandrares ställning på arbets-marknaden. Ytterligare resurser satsas för att fler arbetshandikappade skall erhålla en lönebidragsanställning.
Sysselsättning och tillväxt förutsätter fler nya och växande företag. En stor del av Småföretagsdelegationens förslag för att underlätta företagande har redan genomförts, är beslutade eller under beredning. En ytterligare genom-gång av delegationens förslag kommer att redovisas i samband med budget-propositionen. Under avsnittet om skatter redovisas regeringens översyn av fåmansbolagens regler och regler för generationsskiften i företag. Regeringen föreslår också att bl.a. informationen kring nyföretagande och stödet till kooperativ utveckling utökas. Regleringen av värdepappersfonder på natio-nell nivå ses över, och en samlad översyn av de statliga insatserna på riskka-pitalområdet genomförs. Möjligheterna att införa en patentintrångsförsäkring undersöks. För att säkerställa och utveckla tillgången på kunskap och kom-petens vidareutvecklas teknik- och kunskapsöverföringen från bl.a. högsko-lorna till små och medelstora företag.
Inom konkurrensområdet föreslås bl.a. att Byggkostnadsdelegationen pre- senterar förslag för att motverka att byggsektorn bidrar till att inflationsten-denser uppstår. Vidare ges Statskontoret i uppdrag att se över hur de statliga myndigheterna agerar på konkurrensutsatta marknader. Regeringen avser också att återkomma med ytterligare förslag som ger ökad konkurrens och stärker konsumenternas ställning.
En långsiktigt uthållig tillväxt och sysselsättningsökning förutsätter insat-ser för att förbättra miljön och säkerställa en ekologiskt hållbar utveckling. I vårpropositionen föreslås bl.a. att de lokala investeringsprogrammen ut-sträcks i tiden, att miljöforskningen tillförs ökade resurser och att insatserna för marksanering, kalkning och biotopskydd förstärks och förlängs. Vidare förlängs anslagen för markinköp, miljöövervakning samt miljötillsyn vid länsstyrelserna t.o.m. 2002 på 2001 års nivå. En fortsatt miljörelatering av skattesystemet genom skatteväxling är en viktig uppgift i de pågående skat-teöverläggningarna mellan riksdagspartierna. I vårpropositionen redovisas ett antal s.k. gröna nyckeltal. Miljövårdsberedningen har presenterat olika indi-katorer för en ekologiskt hållbar utveckling. Dessa bereds nu i Regerings-kansliet med sikte på att ett antal gröna nyckeltal årligen skall kunna redovi-sas till riksdagen.
Det utrymme som skapas genom budgetsanering och ekonomisk tillväxt bör också kunna användas för att stärka rättvisan och välfärden. Tidigare avise -rade höjningar av barnbidragen åren 2000 och 2001 genomförs. Som nämnts ovan skapas också utrymme för att fr.o.m. år 2001 stegvis genomföra en allmän förskola och maxtaxa i barnomsorgen. Ytterligare resurser tillförs skolan, vården och omsorgen genom att de generella statsbidragen till kom- muner och landsting höjs utöver tidigare fattade beslut. I enlighet med tidiga-re utfästelser tillförs skola, vården och omsorgen ytterligare 4 miljarder kronor år 2000. Utöver detta föreslår regeringen att de 200 kronorna i statlig inkomstskatt även under år 2000 skall tillfalla kommuner och lands-ting. Regeringen lägger också i en särskild proposition fram förslag till föränd-ringar i utjämningssystemet för kommuner och landsting från år 2000. För år 2001 föreslås att kommuner och landsting skall tillföras ytterligare 2 miljar-der kronor utöver de 2 miljarder kronor som aviserades hösten 1999.
Socialdemokraterna och Centerpartiet träffade den 15 mars 1999 en över- enskommelse om särskild satsning på vård och omsorg under perioden 2002- 2004. Bakgrunden till överenskommelsen är den försvarsuppgörelse som träffades mellan de båda partierna den 2 mars 1999, som innebär att ca 8 miljarder kronor bedöms kunna frigöras för insatser inom vård- och om- sorgssektorn under de tre åren.
Vidare fullföljs pensionsreformen och biståndet höjs till 0,74 % av BNI 2002. För många är arbetstiden en viktig aspekt av välfärden. Frågan bereds för närvarande inom Regeringskansliet.
Regeringen avser att under mandatperioden försöka skapa största möjliga uppslutning för en politik för full sysselsättning. Sverige är för litet för stora konflikter. Den ekonomiska vårpropositionen bygger på en överenskommel-se mellan den socialdemokratiska regeringen, Vänsterpartiet och Miljöpartiet de gröna, vilka står bakom riktlinjerna för den ekonomiska politiken, bud-getpolitiken, utgiftstaken, tilläggsbudgeten för 1999 och de nu föreslagna skatteförändringarna för år 2000.
Samarbetet berör fem områden - ekonomi, sysselsättning, rättvisa, jäm- ställdhet och miljö - och innefattar både konkreta förslag och åtaganden inför framtiden. Genom detta samarbete bekräftas att det finns en politisk majoritet för en ekonomisk politik som är inriktad på full sysselsättning, ett offentligt överskott om 2 % av BNP i genomsnitt över en konjunkturcykel och prisstabilitet.
Regeringen eftersträvar en bred förankring av en kommande skattereform. Samtliga riksdagspartier deltar för närvarande i överläggningarna. Huvud- syftet är att utifrån krav på rättvis fördelning skapa goda och stabila regler för tillväxt och sysselsättning, en ekologiskt hållbar utveckling samt att ga-rantera välfärden och dess finansiering. En framtida skattereform måste förenas med sunda offentliga finanser. Målet om 2 % överskott i de offentli-ga finanserna skall vidmakthållas. En tillfredsställande kvalitet på vård, skola och omsorg måste garanteras. Målen om en jämn och rättvis fördelning skall tillgodoses. En central utgångspunkt ges av principerna bakom 1990 års skattereform. En annan utgångspunkt ges av de krav internationaliseringen ställer och behovet av att bevara skattebaser i Sverige. Huvuddragen i en framtida skattereform bör enligt regeringen vara följande:
· Sänkta inkomstskatter. Regeringens mål är att med början under man- datperioden genomföra inkomstskattesänkningar för alla med tyngd-punkt på låg- och medelinkomsttagare. Skattesänkningarna bör utformas så att marginaleffekterna minskas och arbetskraftsdeltagande och ut-bildning uppmuntras. · · Ökad sysselsättning. Skattepolitiken bör spela en aktiv roll i regering- ens arbete för att öka sysselsättningen. · · Sverige skall vara attraktivt. Regeringens ambition är att fortsätta att förbättra näringslivsklimatet. De pågående skatteöverläggningarna kan leda till ändrade regler fr.o.m. inkomståret 2001. I avvaktan på det vill regeringen initiera vissa åtgärder som bör genomföras redan tidigare. Regeringen avser därför att återkomma med förslag i samband med budgetpropositionen att gälla fr.o.m. den 1 januari 2000. Ett gäller möj- ligheten för publika aktiebolag - och i ett senare skede även privata ak- tiebolag - att återköpa egna aktier. En annan åtgärd avser slopad ku- pongskatt på näringsbetingade aktier. Ett tredje förslag gäller slopande av ett antal stoppregler för fåmansföretag. Vidare kommer inom kort en promemoria om skattelättnader för utländska företagsledare, experter och forskare med hög kompetens att sändas ut på remiss. Mot bakgrund av regeringens strävan mot enklare och mer tillväxtfrämjande regler för småföretag tillsätts en utredning för att se över de s.k. 3:12-reglerna och reglerna för generationsskiften. Regeringen överväger att ge jordbruket motsvarande lättnader inom energiskattesystemet som gäller för till- verkningsindustrin. Det totala uttaget av energiskatter bör dock inte minska, utan skattebortfallet måste finansieras genom omfördelningar inom energiskattesystemet. · · Gröna skatter och skatteväxling. Inom Regeringskansliet genomförs en genomgripande översyn av hela energiskattesystemet för att förenkla skattesystemet och förbättra miljöeffekterna. Regeringen avser under våren att lägga fram ett förslag om införande av en skatt på avfall. Vida-re kommer Trafikbeskattningsutredningen att lämna sitt slutbetänkande till regeringen. Skatteväxlingskommittén förutsatte i sitt betänkande att utrymmet för skatteväxling i ett 15-årsperspektiv var minst lika stort som det som redan hade utnyttjats under 1980- och 1990-talen. Kom-mittén utgick därvid från att vår omvärld också kommer att röra sig i riktning mot ökad miljörelatering av skatterna. Regeringen delar Skatte-växlingskommitténs bedömning och anser därför att en fortsatt miljöre-latering av skattesystemet är en viktig uppgift i de fortsatta skatteöver-läggningarna. Utformningen av och takten i miljörelateringen får göras med hänsyn till situationen i vår omvärld. Industrins konkurrenskraft måste säkerställas även i framtiden. ·
Motionerna och inriktningen av den ekonomiska politiken
Moderata samlingspartiets partimotion
I motion Fi14 (m) anger Moderata samlingspartiet att de övergripande målen för den ekonomiska politiken bör vara att skapa förutsättningar för snabb tillväxt, en kraftig ökning av antalet nya arbetstillfällen, en god realinkomst-utveckling och minskat bidragsberoende.
Sedan 1970 har tillväxten och välståndsutvecklingen i Sverige varit sämre än i flertalet jämförbara länder. Den stora arbetslösheten lägger tunga bördor på medborgarna. Färre får försörja fler, vilket har lett till att de redan höga skatterna har nått nya rekordnivåer. En grundläggande uppgift för att bryta denna utveckling är att skapa goda betingelser för företagande. Det behövs en ny ekonomisk politik, som syftar till att stärka incitamenten till företagan-de, arbete och förkovran och som bygger på enskilt ägande och fri konkur-rens.
Enligt Moderata samlingspartiets mening bör regeringen snarast klargöra att den avser att verka för ett snabbt införande av euron i Sverige och att den som bekräftelse på detta ansluter kronan till ERM 2. Då skingras den misstro som råder beträffande regeringens avsikter och det ges besked om att Sverige inte drar sig för att ta itu med de strukturfel som bromsar den svenska väl-ståndsutvecklingen.
Företagande och nya jobb
Den svenska modellens misslyckande är Socialdemokraternas misslyckande. I stället för att skapa välstånd genom företagande och arbete har krafterna ägnats åt att fördela det. Bakom Socialdemokraternas misslyckande ligger deras totala oförmåga att förstå hur företag skapas och vad de behöver för att utvecklas och blomstra. Det krävs en genomgripande omläggning av politi -ken i syfte att prioritera ekonomisk tillväxt. Att främja nyföretagande och att ge dagens företag, små och stora, möjlighet att växa i Sverige är den vikti-gaste uppgiften. Utöver ett införande av euron måste en sådan politik för tillväxt, företagande och nya jobb omfatta följande:
· Sänkta skatter på företagande och arbete. · · Särskilda skattelättnader på hushållsnära tjänster. · · Minskat företagskrångel. · · Åtgärder för att åstadkomma en fungerande lönebildning. · · Moderniserad arbetsrättslig lagstiftning. · · Reformerad arbetsmarknadspolitik. · · Utbildning i världsklass. · · Säkrad energiförsörjning genom att kärnkraften bibehålls. · En social skattepolitik
De höga svenska skatterna gör dubbel skada. Medborgarnas beroende av den politiska sektorns förmåga att klara sina åtaganden blir mycket stort. Samti-digt försvagas valfriheten och den trygghet som ligger i att ha kontroll över sin egen ekonomi. Därtill kommer att de höga skatterna snedvrider ekono-mins sätt att fungera, försvårar möjligheterna att skapa förutsättningar för de nya jobb som så väl behövs och kväver tillväxtkraften i ekonomin.
En politik som syftar till att skapa förutsättningar för att de flesta skall kunna leva på sin lön måste stå på två ben. Det ena är kraftfulla skattesänk-ningar som syftar till att växla lägre skatter mot minskat behov av bidrag och offentliga subventioner.
Det andra benet är reformer som syftar till att stärka tillväxtkraften i eko-nomin, så att den höga arbetslösheten kan pressas tillbaka och antalet männi-skor som blivit helt beroende av det offentliga för sin försörjning kan mins-ka.
Motionärerna lägger fram ett antal förslag om skattesänkningar för de kom- mande åren. Förslagen innebär bl.a. följande:
· Ett förvärvsavdrag införs så att löntagarna kompenseras för egenavgif-ten till pensionssystemet. Avdraget föreslås vara 8 % år 2000, 10 % år 2001 och 12 % år 2002. · · Kommunalskatten sänks med 1 kr 2001 och ytterligare 1 kr år 2002 genom att staten tar över kostnader från kommunerna. Långsiktigt bör ett utrymme kunna skapas som kan utnyttjas för att sänka kommunal-skatten med 5 kr. · · Ett grundavdrag på 10 000 kr per barn vid den kommunala beskattning-en införs fr.o.m. 2000, utöver barnbidraget. · · Fastighetsskatten avvecklas successivt. År 2000 sänks fastighetsskatten på bostäder till 1,2 %. Därefter sänks den med 0,1 % vardera åren 2001 och 2002 och uppgår till 1,0 % år 2002. Markvärdet tas till hälften upp till beskattning. · · Avdragsutrymmet för pensionsförsäkringar höjs till ett basbelopp. Av-drag bör dessutom medges för pensionssparande för makes räkning. · Det gemensamma ansvaret - en välfärdsreform
En välfärdsreform bör genomföras som syftar till att medborgarna skall bli mindre beroende av det offentliga och mer kunna förlita sig på det egna arbetet, den egna kompetensen och det egna sparandet. Samtidigt som de allra flesta har goda möjligheter att ta ansvar för sin egen trygghet, finns det andra som har stort och permanent behov av gemensam hjälp. De människor som för lång tid och utan egen förskyllan inte kan försörja sig själva skall kunna räkna med stöd i så generella former som möjligt. Staten skall i sådana fall vara generös.
På kort sikt är det uppenbart att de resurser som finns i den offentliga sek-torn är tillräckliga för att utföra de gemensamma kärnuppgifterna väl. Vad som krävs är politiker som förmår prioritera och ser till att resurserna utnytt-jas effektivt. På längre sikt är det sannolikt att den demografiska utveckling-en gör det nödvändigt med större resurser till sjukvård och äldreomsorg. Om inte ännu större skattebördor skall läggas på de förvärvsarbetande i framti-den, måste sysselsättningen i den privata sektorn öka rejält från dagens låga nivå.
Starka kommuner
Basen för kommunal ekonomi är skatteintäkterna. Tre fjärdedelar av kom- munernas inkomster utgörs av skatteintäkter. När det går bättre för svensk ekonomi och när fler får nya riktiga jobb, ökar kommunens skatteintäkter utan att skattesatsen behöver höjas.
Oförmåga att prioritera och kontrollera resursanvändningen i kommunerna är i många fall uppenbar. Man drar på sig utgifter som inte tillhör kommunal verksamhet i stället för att prioritera skolan och omsorgen. Kommunernas satsningar på verksamheter utanför kärnuppgifterna har ofta inneburit effek -tivitetsförluster. Kommunala bostadsföretag har i vissa fall mycket allvarligt rubbat kommuners ekonomiska ställning. En konsekvens av detta är att med-borgarna fått en sämre service på de viktigaste kommunala serviceområdena.
Genom avregleringar och konkurrensutsättning i förening med tydlig prio- ritering av kärnuppgifterna finns goda möjligheter för medborgarna att få ut mer av varje skattekrona. Det krävs långsiktiga reformer för att åtgärda systemfelen i den offentliga sektorn.
Det inomkommunala utjämningssystem som finns i dag har direkt skadliga effekter för samhällsekonomin. Moderata samlingspartiet har i olika motio- ner till riksdagen i flera år beskrivit hur tillväxtfientligt dagens utjämnings-system är. Det inomkommunala utjämningssystemet bör avskaffas per den 1 januari 2002, och en utredning bör tillsättas med uppdrag att presentera ett nytt bidragssystem för kommunsektorn.
Den moderata budgetpolitiken
De överordnade målen för Moderata samlingspartiets budgetalternativ är följande:
· Att skapa förutsättningar för så många nya arbetstillfällen i företagen att massarbetslösheten elimineras. Det förutsätter och leder till högre till-växt och därmed bättre välståndsutveckling. · · Att växla lägre skatter på arbetsinkomster mot mindre bidrag och sub- ventioner så att det blir möjligt att försörja sig på sina egna arbetsin- komster och bygga upp ett eget sparande. · · Att återskapa förtroendet för att stat och kommun klarar sina grundläg- gande åtaganden genom en prioritering av kärnuppgifterna inom ramen för de omfattande resurser som tas i anspråk av den offentliga sektorn. · Ett mål för finanspolitiken bör enligt motionärerna vara att uppnå balans i de offentliga finanserna över konjunkturcykeln. Till skillnad från om målen sätts till ett permanent offentligt överskott kan därmed tillväxten bli högre, samtidigt som den offentliga skulden som andel av ekonomin krymper. Det statsfinansiella målet bör därför formuleras som en minskning av statsskul-den till en viss nivå.
Besparingar presenteras som uppgår till knappt 31 miljarder kronor 2000, 55 miljarder kronor 2001 och drygt 64 miljarder kronor 2002. Detta ger ett utrymme för skattesänkningar som uppgår till drygt 35 miljarder kronor 2000 , knappt 66 miljarder kronor 2001 och drygt 89 miljarder kronor 2002. De utgiftsminskningar motionärerna föreslår för de kommande tre budget-åren leder till ett lägre statligt utgiftstak. Moderata samlingspartiet avvisar dessutom budgeteringsmarginalen eftersom den påverkar budgetdisciplinen negativt. Om de föreslagna taken för statens utgifter behöver överskridas, får regeringen återkomma till riksdagen med redovisning av varför det ökade resursbehovet uppstått samt förslag till åtgärder för att uppfylla det ur- sprungligen fastställda taket för de statliga utgifterna.
Moderata samlingspartiet står bakom finansieringsprincipen. Det innebär att kommunernas ekonomiska ställning inte skall förändras genom statliga beslut . Kommunerna kompenseras fullt ut för minskat skatteunderlag och ökade kostnader som följer av motionärernas förslag.
Kristdemokraternas partimotion
I motion Fi15 (kd) konstateras att vårpropositionen är ytterligare en i raden av ekonomisk-politiska propositioner som saknar konkreta förslag som skulle kunna öka tillväxten i den svenska ekonomin och därmed antalet nya jobb. Regeringens strategi är att om bara statsfinanserna är i balans och kon-junkturen fortsätter att vara god, leder detta automatiskt till ökad sysselsätt-ning. Priset är att massarbetslösheten består, liksom grundproblemet bakom arbetslösheten: de långsiktiga strukturella problemen i svensk ekonomi.
Kristdemokraternas budgetalternativ tar sikta på att öka sysselsättningen så kraftfullt att välfärden kan tryggas för alla. Sex områden, som är särskilt prioriterade i den ekonomiska politiken, pekas ut i motionen. Det gäller långsiktigt goda tillväxtförutsättningar genom ett bättre företagarklimat, skattepolitiken för låg- och medelinkomsttagare, valfriheten för barnfamiljer, pensionärernas ekonomiska situation, vården, omsorgen och skolan samt vikten av ett återupprättat rättssamhälle. På dessa områden är den socialde-mokratiska regeringens politik utpräglat bristfällig eller direkt felaktig.
Tillväxtpolitik för nya jobb
Grunden i kristdemokratisk ekonomisk politik är att ge stabila och goda villkor för fler och växande företag och därigenom öka sysselsättningen, minska arbetslösheten och trygga välfärden. Detta uppnås genom en balanse- rad finans- och penningpolitik i kombination med strukturella åtgärder som förbättrar ekonomins funktionssätt och avlägsnar de seglivade bromsmeka- nismer som i 25 år underminerat den svenska ekonomins utvecklingskraft. Förslagen är bl.a. följande:
· Tjänstesektorn ges helt nya möjligheter genom skattereduktion på 50 % för de privata hushållens köp av tjänster i det egna hemmet. · · Arbetsgivaravgifterna sänks med 10 procentenheter på lönesummor upp till 900 000 kr per år och för egenföretagare på lönesummor upp till 250 000 kr per år. · · En kraftfull satsning görs för att skapa rimliga och rättvisa konkurrens- villkor för jordbruksnäringen samt åkeri- och transportsektorn. · · Förmögenhetsskatten avvecklas i två steg. År 2001 minskar den med 1 procentenhet och från 2002 avvecklas den helt. · · Dubbelbeskattningen på utdelningsinkomster från risksparande avskaf-fas. · · Royaltyinkomster från patenterade uppfinningar skattebefrias under två år och beskattas därefter som inkomst av kapital. · · Den särskilda löneskatten på vinstandelar för anställda avskaffas. · Till de strukturella åtgärder som kraftigt kommer att förbättra lönebildningen hör förslaget om en allmän och obligatorisk a-kassa med en 33-procentig egenfinansiering. Förslaget kommer att skapa ett rakare rör mellan en bra lönebildning, låg arbetslöshet och låga avgifter för den enskilde.
En skattepolitik där alla får behålla mer av sin egen lön
I Kristdemokraternas motion föreslås en rad åtgärder som gör att inkomstta- gare får behålla en större del av sin egen lön och därmed får möjlighet att påverka och få kontroll över sin egen ekonomiska situation.
· Grund-avdraget i den kommunala beskattningen höjs i två steg, nästa år med 8 400 kr och år 2001 med ytterligare 3 200 kr. Förslaget ger förut- sättningar för en bättre fungerande lönebildning och förbättringar för sommar- eller extraarbetande ungdomar. · · Avdragsrätten för pensionssparande höjs och en avdragsrätt för sparande på individuella utbildningskonton införs. · · Gränsen för reseavdraget för resor till och från jobbet sänks från 7 000 till 6 000 kr. · · Fastighetsskatten på bostadshus sänks i ett första steg till 1,4 %. Dess- utom skall den endast beräknas på en tredjedel av markvärdet översti-gande 150 000 kr. · · Regeringens nya värnskatt avvisas. · En reformerad familjepolitik
Familjefrågorna har alltid haft en central ställning i Kristdemokraternas politiska arbete och följande förändringar på familjeområdet föreslås:
· Garantinivån i föräldraförsäkringen höjs från dagens 60 kr per dag till 120 kr per dag och kontaktdagarna återinförs. · · Ett förbättrat vårdnadsbidrag på 10 % av basbeloppet (3 640 kr) per månad och barn mellan ett och tre år införs. De 90 garantidagarna i för- äldraförsäkringen kan därmed slopas. · · Avdragsrätt på maximalt 10 % av basbeloppet per månad för styrkta barnomsorgskostnader för alla barn mellan ett och tre år införs. · · Barnbidraget behovsprövas genom att det generella barnbidraget sätts till 700 kr per barn och månad samtidigt som det särskilda bidraget i bo- stadsbidraget höjs med 100 kr per månad och barn. De individuella in- komstgränserna i bostadsbidraget avskaffas och ytnormen för den bo- stadsbidragsgrundande ytan utökas med 10 kvadratmeter i respektive kategori . · · Den sjukpenninggrundande inkomsten (SGI) beräknas som genomsnittet av de senaste två årens inkomster. · · Regeringens planer på en maxtaxa inom den kommunala barnomsorgen avvisas främst med anledning av att fördelningspolitiska missförhållan-den förstärks ytterligare. · Bättre pensioner
Regeringens okänsliga budgetsanering har drabbat många pensionärer hårt, och i motionen föreslås bl.a. att hela inkomstprövningen av änkepensionen slopas. Pensionstillskottet bör också höjas med 200 kr/månad från den 1 januari år 2000 och med ytterligare 110 kr per månad fr.o.m. år 2001. Vidare skall inkomstprövningen av bostadstillägget inte innehålla fritidsfas-tighet och omställningspensionen återställas till tolv månader. Grund-avdrags-höjningen som föreslås omfattar även de flesta pensionärer. Förslaget om höjd kompensationsgrad i bostadstillägget kan därmed avvisas.
Vården, omsorgen och skolan
Kristdemokraternas budgetalternativ innebär att kommuner och landsting kommer att få 4,2 miljarder kronor i ytterligare resurser de närmaste tre åren jämfört med regeringens förslag. Motionärerna vill också förbättra assistent-ersättningen och tandvårdsförsäkringen och avvisar regeringens föreslagna försämring av högkostnadsskyddet för läkemedel.
Ett återupprättat rättsväsende
Kristdemokraterna har motsatt sig de nedskärningar som skett inom rättsvä- sendet under senare år. I motionen föreslås att rättsväsendet tillförs ytterliga-re medel nästa år. Bl.a. skall polisväsendet, den nationella insatsstyrkan samt åklagar- och domstolsväsendet förstärkas. Även kriminalvården, skattemyn-digheterna, tullen och kustbevakningen är i behov av förstärkningar.
Kristdemokraterna anser att det i ett medelfristigt perspektiv är angeläget med ett överskott i de offentliga finanserna, och då särskilt i statens finanser. Behovet av en snabb avbetalning av statsskulden och av en god säkerhets-marginal för att klara en kommande konjunkturnedgång är stort. Kristdemo-kraterna anser dess-utom att statsskulden bör betalas av i snabbare takt än den som regeringen föreslår. Hela det belopp som över- skottsmålen väntas in-bringa skall inte användas för att amortera på statsskulden utan en del bör användas för att sänka inkomstskatterna år 2000 till år 2002. Amorteringar på statsskulden kan mer än väl klaras med en något ökad utförsäljning av statligt hel- eller delägda bolag. Kristdemokraterna föreslår att överskotts-målet fastställs till 1,5 % av BNP för år 2002 och därmed för hela den kom-mande treårsperioden. I ett medelfristigt perspektiv bör överskottsmålet vara 1,0 % över en konjunkturcykel.
Centerpartiets partimotion
I motion Fi16 (c) betonas att Centerpartiet medverkat till att den svenska ekonomin nu är stark. Krisen i Asien och en svagare internationell konjunk- tur har under det senaste året påverkat ekonomin och den svenska exporten negativt. Det är en förklaring till att regeringen inte lyckas nå sitt mål om en halvering av den öppna arbetslösheten. En annan är att regeringen inte har presenterat några konkreta förslag för att öka den svenska sysselsättningen.
Centerpartiet anser att det nu är dags att gå vidare med bl.a. skattesänk- ningar och reformer av arbetsmarknaden för att öka sysselsättningen och stärka den svenska välfärden. Företagande och kreativitet måste ges goda möjligheter att blomstra. Dagens hinder för ett ökat företagande måste rivas genom enklare regler och flexibilitet. Dessutom måste det skapas en bättre regional balans. Företagande och sysselsättning måste frodas i hela landet. Jämställdheten och jämlikheten bör ökas inom alla områden i samhället.
Centerpartiets långsiktiga mål för den ekonomiska politiken är en miljö- mässigt hållbar ekonomi. Statens finanser skall vara stabila och ge ett över-skott över en konjunkturcykel. Genom de senaste årens sanering av statsfi-nanserna har Sverige nu börjat amortera av på statsskulden. Det ökar succes-sivt Sveriges trovärdighet och bidrar till att stabilisera kronan och hålla rän-torna nere på dagens låga nivåer. Låg ränta är en mycket viktig förutsättning för att enskilda och företag skall våga satsa på framtiden.
Den 1 januari 1999 infördes euron i elva av EU:s medlemsländer. Center- partiet har medverkat till beslutet att Sverige står utanför EMU. Enligt mo -tionärerna kommer Centerpartiet att noga följa utvecklingen av valutaunio- nen. Sveriges långsiktiga relationer till EMU får sedan värderas utifrån vun-na erfarenheter. Svenska Riksbankens styrränta har under våren tidvis varit lägre än Europeiska centralbankens (ECB:s) motsvarande styrränta. Det visar att farhågorna om att Sveriges räntor skulle bli högre än i omvärlden när riksdagen fattade beslut om att stå utanför EMU var felaktiga.
Enligt motionen är det nu mycket viktigt att riksdagen kraftfullare än vad regeringen visat i vårpropositionen tar tag i de strukturella problem som behöver lösas för att sysselsättningen och tillväxten i den svenska ekonomin skall öka. Nedan presenteras några av de viktigaste åtgärderna som måste vidtas.
Skattepolitik för rättvisa och tillväxt
Skattetrycket i den svenska ekonomin måste successivt sänkas under inneva- rande mandatperiod. De prioriterade områdena i skatteförändringsarbetet bör vara tillväxt, miljö och socialt ansvar. Centerpartiets mål är att nå en bred parlamentarisk uppgörelse om en långsiktig skattereform. De pågående skatteöverläggningarna mellan partierna måste så snabbt som möjligt leda fram till konkreta resultat och en tidsplan för reformens genomförande. All -mänhet och beslutsfattare måste snabbt få besked. Nedan redovisas de skatte-förändringar som enligt motionärerna bör genomföras år 2000:
· Inkomstskatterna för låg- och medelinkomsttagare bör sänkas genom ett höjt grundavdrag. Höjningen av grundavdraget bör konstrueras så att den trappas upp till en viss nivå och därefter trappas ned så att just låg- och medelinkomsttagare omfattas av reformen. Centerpartiet ställer sig bakom den tillfälliga sänkning av inkomstskatterna för låg- och medel- inkomsttagare för 1999 och den förlängning till 2000 som regeringen fö- reslår i vårpropositionen. Motionärerna avvisar dock regeringens förslag om att den s.k. 200-kronan vid beskattning av förvärvsinkomster tillförs kommunerna. Kommunerna bör i stället tillföras ytterligare medel ge-nom ökat allmänt bidrag. · · Sverige har bland världens högsta skatter på arbetskraft genom de höga arbetsgivaravgifterna. Centerpartiet har under de senaste åren aktivt medverkat till att sänka arbetsgivaravgifterna, främst till de mindre fö- retagen. Arbetsgivaravgifterna bör fortsätta att successivt sänkas under mandatperioden. Gränsen för lönesumman bör höjas till 2 miljoner kro-nor och för egenföretagare till 300 000 kr den 1 januari 2000. Därefter bör sänkningen av procentsatsen fortsätta så att den totala sänkningen uppgår till minst 8 procentenheter. Reduktionen bör även omfatta egen-företagarnas egenavgifter. Hittills har inte sänkningen av arbetsgivarav-gifterna fullt ut kommit de företag till del som har betydande säsongsva-riationer. Det beror på att skattelättnaden utgår på månadsbasis. Detta problem måste lösas. Vidare är det angeläget att företagen i Norrlands inland även i fortsättningen ges rätt till reducerade arbetsgivaravgifter. · · De särskatter som drabbar jordbruket måste tas bort redan år 2000. Dessa skatter missgynnar kraftigt tillväxten, företagandet och sysselsätt-ningen på landsbygden. Elskatten för jordbruksföretag bör slopas och skatten på eldningsolja för jordbruksföretag bör sänkas till den nivå som gäller för tillverkningsindustrin. Jordbruksföretagare bör kompenseras för den högre dieselskatt de betalar i förhållande till kollegerna i konkur-rentländerna. CO2-skatten på olja för växthusuppvärmning bör minskas. Dessutom bör en satsning på forskning och utveckling inom området göras samtidigt som exportbefrämjande åtgärder bör vidtas. · · En skatteväxling bör genomföras så att skatten på arbete sänks och så att skatterna höjs på sådant som är skadligt för miljön. Bl.a. bör produk- tionsskatten på el från kärnkraftverk höjas med 1 öre per kWh från år 2000. Därefter bör den höjas årligen. Skattebefrielsen på biodrivmedel måste gälla enligt tidigare utfästelser, dvs. elva år. Fastighetsskatten på äldre vattenkraftverk återinförs och en miljöskatt på flyg införs med ett belopp per passagerare och resa. · · Förmögenhetsskatten bör i tre steg fasas ut ur det svenska skattesystem- et. Förslag bör snabbt läggas fram för hur lättnader i fastighetsskatten kan införas för dem som drabbats extra hårt av höjda taxeringsvärden, t.ex. fastboende i attraktiva skärgårds- och andra fritidshustäta områden. Det tillfälliga s.k. ROT-avdraget bör permanentas kopplat till en scha- blonintäkt. · · Dubbelbeskattningen och den särskilda löneskatten på avsättning till anställdas vinstandelsstiftelser för avskaffas. Beskattningen av fåmans- företagen och kommanditbolag bör lindras. Ett skatteavdrag för licensie- rade yrkesfiskare bör införas. Dessutom bör regeringen tillsätta en ut- redning för att lägga fram förslag på hur reavinstbeskattningen skall ut- formas fr.o.m. 2001. · · Inom tjänstesektorn finns möjlighet att skapa fler jobb och företag. En 50-procentig skattesubvention på hushållstjänster som utförs i hemmet, ett s.k. RUT-avdrag, bör införas. · För Centerpartiet är också skola, utbildning och kompetensutveckling intimt sammanknippade med tillväxt. Skolan måste utvecklas. I samband med att statsbidragen till kommunerna ökar bör regeringen tillsätta en utredning om hur skolans resurser används. Vidare bör kunskapslyftet vidareutvecklas genom att en generell utbildningsgaranti byggd på a-kassan införs, där alla i arbetslivet får rätt att komplettera tidigare utbildning upp till gymnasiekom-petens. Det behövs ett centralt budgetgrepp kring fortbildning och kompe-tensutveckling. En ny indelning av utgiftsområdena 14, 15 och 16 bör över-vägas. Resurserna till forskning och forskarutbildning bör höjas och ett nytt studiemedelssystem införas som bl.a. bygger på principen om lika delar bidrag och lån. Dessutom bör särskilda s.k. kompetenskonton skapas för att komplettera studiefinansieringssystemet.
Arbetsmarknadspolitiken måste, enligt motionärerna, förändras i grunden och trenden mot en decentralisering måste förstärkas. T.ex. måste regelverket luckras upp och länsarbetsnämnderna få större befogenheter att utforma den regionala arbetsmarknadspolitiken.
För att öka tillväxten och förbereda Sverige för steget in i 2000-talets kun-skapssamhälle bör staten medverka till att skapa en digital allemansrätt - dvs. se till att den nya informationstekniken blir tillgänglig för alla. Det bör bl.a. ske genom att staten ser till att det kommer till stånd ett kunskapslyft inom IT och att det görs en översyn av lagar och regler så att en ökad an-vändning av IT främjas i stället för att förhindras. Staten bör också ta ett ansvar för att bygga ett finmaskigt optiskt fibernät, där alla hushåll och före-tag i landet ansluts till knutpunkter.
Enligt motionen bör ett nytt välfärdssystem införas som utgår från grund- trygghetstanken och där systemen för arbetslöshet och sjukdom samordnas. Centerpartiet avvisar regeringens höjning av högkostnadsskyddet. Pen- sionstillskottet bör höjas och ett system av checkar för hemservice för pen -sionärer bör införas.
Folkpartiet liberalernas partimotion
I motion Fi17 (fp) anförs att den ekonomiska politikens avgörande problem, arbetslösheten, är något som går långt utöver det ekonomiska. Eget jobb betyder egen inkomst och det ger egen makt. Att vara beroende av bidrag innebär att man i sin egen vardag är beroende av andras regler. Den som är arbetslös är inte fri. Att knäcka massarbetslösheten är därför en av de vikti-gaste frihetsreformerna. För att lyckas med det krävs en rad systemföränd-ringar. De välståndsbildande krafterna måste vårdas. Fler jobb och ökad tillväxt ger större välstånd. Tillväxt ger Sverige bättre förutsättningar för att genomföra angelägna satsningar. Det som skall fördelas måste först skapas. Motionärerna anser att det visar vägen till en värdigare vård, och hur vi får mer valuta för skattepengarna i kommuner och landsting.
Det krävs en väsentligt annorlunda politik än den som majoriteten nu står för för att få fart på ekonomin. Huvuddelen av den nödvändiga expansionen måste ske i näringslivet. Det är villkoren för tillväxt i näringslivet som är nyckeln till en högre ekonomisk tillväxt och en lägre arbetslöshet. Motionä-rerna föreslår därför en rad reformer inom skatte-, socialförsäkrings- och arbetsmarknadsområdet. Dessutom föreslås bl.a. förbättringar och förenk-lingar för företagandet, avregleringar av produkt- och konsumentmarknader-na, åtgärder för att öka och förbättra den livsviktiga utbildningen och kom-petensutvecklingen i samhället samt en rationell energipolitik. Vidare måste Sverige så snabbt som möjligt införa euron. Priset för att stå utanför EMU är högt i form av bl.a. företagsflykt , valutaoro, högre priser, högre räntor, högre transaktionskostnader och färre nya jobb. En folkomröstning bör genomföras innan Sverige tillträder som ordförande i EU, dvs. senast hösten år 2000. Politiken bör inriktas på ett svenskt medlemskap senast den 1 januari 2002.
De strukturåtgärder som föreslås gör att Sverige kan ta sig upp på en högre tillväxtbana. Det behövs en BNP-tillväxt på 3,5-4 % per år för att välståndet skall öka och Sverige skall kunna återhämta de senaste 30 årens kraftiga fall i OECD:s statistik över ländernas BNP per capita rensat för skillnader i lev-nadsomkostnader. År 1970 låg Sverige högre än något EU- land. I dag är det enbart Grekland, Spanien och Portugal som ligger på en klart lägre nivå än Sverige. Med den beskrivna omläggningen av den ekonomiska politiken kan även sysselsättningsmålet om en sysselsättningsgrad på 80 % år 2004 nås. Motionens förslag på olika områden innebär också att statsfinanserna blir mindre konjunkturkänsliga. Det gör att samhället blir bättre rustat för sämre tider och tryggheten och friheten för medborgarna ökar. Enligt motionärerna innebär deras budgetalternativ att utgifts- och skattekvoten i den offentliga sektorn år 2000 ligger drygt en procentenhet lägre än vad regeringen räknar med. Kvoterna fortsätter sedan att sjunka i en snabbare takt än vad regering-en kalkylerar med i vårpropositionen. För att hålla de offentliga finanserna stabila bör det offentliga sparandet uppgå till 2 % av BNP i genomsnitt över en konjunkturcykel.
De reformer och strukturförändringar som föreslås för att öka tillväxten och sysselsättningen i ekonomin är bl.a. följande:
· Skattereformen - det måste löna sig att arbeta. En reform med in- riktning på sänkt skatt på arbete och risksparande bör genomföras. Re- formen bör vid god tillväxt genomföras under mandatperioden och är fi- nansierad genom besparingar och ekonomisk tillväxt. De delar som be-tyder mest för tillväxten bör genomföras först och finansieras genom be-sparingar . Takten i genomförandet av övriga delar blir beroende av statsfinansernas utveckling. Principerna för 1990/91 års skattereform om "hälften kvar" och att de flesta enbart skall betala kommunalskatt bör återupprättas. Ett förvärvsavdrag på kommunalskatten bör införas som successivt ökar i värde de närmaste åren. Håller regeringens prognoser över den ekonomiska utvecklingen, kommer avdraget redan år 2002 att fullt ut motsvara avgiften till pensionssystemet. Introduktionen av detta avdrag löser frågan om avgiftsväxling i det nya pensionssystemet och anvisar en metod för fortsatta inkomstskattesänkningar. Utrymmet be-räknas uppgå till sammanlagt 14 miljarder kronor det första året, år 2000. Det motsvarar ca 5,5 % av inkomsten mot kommunalskatten. Om kalkylerna för den offentliga sektorns överskott slår in skulle avdraget år 2002 vara 12,5 %. Vidare bör den s.k. extra värnskatten avskaffas och dubbelskatten på aktier och aktieandelar tas bort. Dessutom bör när ut-rymme finns ytterligare sänkningar av kapitalskatterna genomföras, framför allt genom minskad reavinstbeskattning . För att underlätta framväxten av nya jobb främst i den växande tjänstesektorn bör arbets-givaravgifterna i privat tjänstesektor sänkas med 5 procentenheter. Dessutom bör en kraftig skattereduktion på s.k. hushållsnära tjänster in-föras. Reduktionen bör motsvara 50 % av den totala arbetskostnaden och uppgå till maximalt 25 000 kr per hushåll. Avdragsrätten till pen-sionsparande bör breddas kraftigt genom att personliga s.k. kompetens-konton införs. Vidare bör en avtrappning av förmögenhetsskatten ske för att helt avskaffas mot slutet av mandatperioden . En viktig del av skattereformen är att minska barnfamiljernas marginaleffekter. Det bör göras genom att bostadsbidragen minskas samtidigt som barnbidragen höjs. · · Socialförsäkringsreform. Det måste införas raka rör mellan avgifter, premier och förmåner. De nuvarande socialförsäkringarna bör göras till tre självständiga försäkringar - en för sjukdom, en för arbetslöshet och en för ålderspension (det nya pensionssystemet). Arbetslöshetsförsäk-ringen görs obligatorisk och förslagsvis en fjärdedel av premien betalas av den försäkrade samtidigt som skatten sänks i motsvarande omfatt-ning. Statens utgifter för försäkringarna efter reformen bör endast vara de fördelningspolitiska inslagen i försäkringarna plus tre fjärdedelar av kostnaderna för arbetslöshetsförsäkringen. · · Förenklat företagande. För att uppmuntra företagande bör bl.a. en förenklad och enhetlig företagsregistrering införas. Alla som vill bör få F -skattsedel. Systemet med en i förväg uträknad F-skatt bör slopas. Fö- retagardeklarationen och reglerna för skattekontot bör förenklas. Skatte- tillägget vid periodiseringsfel i momsredovisningen bör slopas och ett system med servicecheckar bör införas. · · Arbetsmarknaden och lönebildningen. Arbetsmarknadens funktions-sätt måste förbättras. I ett första steg bör beslutas om en återgång till de regler i LAS och MBL som den borgerliga regeringen införde. Dess-utom bör ett arbete med att bygga upp en ny lagstiftning för arbetsmark-naden påbörjas. När det gäller lönebildningen bör lagarna och regelver-ken behandla de olika parterna likvärdigt. Det innebär t.ex. att fackets tolkningsföreträde bör ersättas av medel för konfliktlösning inbakade i kollektivavtalen. Vidare bör arbetslöshetskassorna få ett större ansvar för finansieringen av arbetslösheten för att stärka sambandet mellan allt-för höga löner och ökad arbetslöshet. Medlemsavgifterna bör variera mellan kassor inom olika verksamhetsområden beroende på löneläge och arbetslöshetsnivå. · · Rent spel på marknaden. Många statliga och kommunala bolag bör säljas. Ofta konkurrerar de kommunala bolagen ut små privata tjänstefö-retag. De offentliga monopolen bör brytas. T.ex. bör vård och omsorg i större utsträckning kunna läggas ut på entreprenad. Etableringshinder för småföretagare som t.ex. sotningsmonopolet, apoteksmonopolet och kommuners rätt att stoppa lågprisbutiker bör avvecklas. De selektiva fö-retagsstöden bör också tas bort. · · Det måste löna sig att vara hederlig. Vid sidan om ändrade regler i skatte- och bidragssystemen bör myndigheter som skattemyndigheten och försäkringskassorna få mer resurser för att stoppa missbruk och motverka fusk så att hederlighet uppmuntras. · En annan viktig del i Folkpartiet liberalernas tillväxt- och välfärdspolitik är skolan och utbildningen. Skolan är i starkt behov av en ny kurs. T.ex. bör en tioårig grundskola införas och lärarnas status måste höjas genom lärarlegiti-mation, höjda löner och fler karriärmöjligheter. Utvärderingen av kvalitet och resultat bör utvidgas och ett från Skolverket fristående kvalitetsinstitut bör skapas. Anslagen till forskningen bör öka och dagens studiesystem måste reformeras, med målet om 50 % i bidrag och 50 % i lån vid eftergymnasiala studier. Dessutom bör barntillägget i det s.k. svux och svuxa i studiestödet återinföras.
Krisen inom skolan och vården är också kommunernas kris. Till viss del handlar det om resurser men till stor del beror det på det sätt på vilket verk-samheterna leds och styrs. Den kommunala verksamheten måste förändras, enligt motionärerna. T.ex. måste den offentliga upphandlingen tillämpas konsekvent. Verksamheterna måste också koncentreras till kärnverksamhe- terna. Genom denna typ av åtgärder kan de kommunala budgetarna räcka till väsentliga förbättringar av kvalitet och omfattning inom skolan och vården. Motionärerna motsätter sig regeringens förslag till maxtaxa inom barnom- sorgen. Dessutom säger motionärerna nej till förslaget att häva det kommu- nala skattestoppet år 2000.
Utskottet
1 Den ekonomiska politiken
1.1 Den internationella ekonomiska utvecklingen
1.1.1 Lägre tillväxt i världsekonomin
Trots en relativt hög tillväxt i både Förenta staterna och Europa nära nog halverades tillväxten i världsekonomin i fjol på grund av de ekonomiska kriserna i Asien, Ryssland och delar av Latinamerika. Den globala tillväxten sjönk från drygt 4 % år 1997 till omkring 2,4 % år 1998. I OECD- området gick BNP-tillväxten ned med 0,5 procentenheter till 2,3 % medan BNP i Asien sammantaget föll med omkring 4 %. I de mest drabbade länderna i Asien - Filippinerna, Indonesien, Malaysia, Sydkorea och Thailand - sjönk BNP med sammantaget drygt 8 %.
Den internationella konjunkturen fortsätter att vara svag under större delen av 1999 och tillväxttakten i världsekonomin går ned en bit till. Den bedömningen gör regeringen i vårpropositionen. I EU- och det s.k. euroområdet (de länder som infört euron) blir avmattningen extra tydlig.
Tabell 1. BNP-tillväxt per region samt andel av svensk export
Den försvagning av industrikonjunkturen som påbörjades 1998 drar ned genomsnittstillväxten i EU under 1999 med nästan 1 procentenhet, från 2,8 % i fjol till 1,9 %, enligt regeringens bedömning. Skillnaden mellan EU- länderna är dock relativt stor. I Förenta staterna dämpas fjolårets starka kon-junktur av en svagare tillväxt i investeringarna och den privata konsumtio-nen.
Avmattningen i världsekonomin blir emellertid relativt kortvarig, enligt regeringens bedömning. Mot slutet av 1999 börjar tillväxten i EU att stiga i takt med att den inhemska efterfrågan ökar till följd av bl.a. den starka fram-tidstron hos hushållen, stigande inkomster och en låg räntenivå. Även i de krisdrabbade asiatiska länderna väntas en försiktig återhämtning under slutet av året. Sammantaget väntas tillväxten i världsekonomin stiga till drygt 3 % år 2000 och ytterligare något under 2001 och 2002. I OECD-området blir uppgången mer begränsad, bl.a. på grund av en fortsatt dämpning av den ekonomiska aktiviteten i Förenta staterna under 2000.
1.1.2 Utvecklingen i Förenta staterna
Ekonomin i Förenta staterna fortsätter att utvecklas starkt. I fjol steg BNP med 3,9 %, trots den svagare internationella tillväxten. Arbetslösheten föll ytterligare medan inflationen begränsades till endast 1,6 %. De offentliga finanserna gav ett överskott på omkring 1,5 % av BNP, vilket bortsett från 1997 är det första överskottsåret sedan slutet av 1970-talet.
Tudelningen och de växande obalanserna i den amerikanska ekonomin blir emellertid allt tydligare. Investeringarna har ökat kraftigt de senaste åren bl.a. på grund av den expansiva IT-utvecklingen. På samma sätt har den privata konsumtionen stigit markant till följd av den stigande sysselsättning-en, ökade inkomster, minskat sparande i hushållssektorn och en kraftig upp-gång i aktiekurserna. Däremot har den höga aktiviteten i den inhemska eko-nomin, i kombination med den svaga utvecklingen i Asien och Latinamerika och den stigande dollarkursen, gett ett växande underskott i Förenta staternas samlade affärer med utlandet. Underskottet i bytesbalansen steg under 1998 till 2,7 % av BNP, vilket är det högsta talet sedan dollarkursen steg kraftigt vid mitten av 1980-talet. Exporten gav i fjol ett negativt bidrag till tillväxten på netto drygt 1,5 % av BNP.
Regeringen gör bedömningen att det mesta talar för att den höga ameri- kanska tillväxten avtar under de kommande åren. Investeringarna dämpas av den svaga vinstutvecklingen i spåret av den försämrade exporten och den internationella prispressen på varor och tjänster. Hushållens konsumtion mattas bl.a. genom att sparandet stiger. BNP väntas gå upp med 3 % i år och med 2,2 % år 2000.
1.1.3 Utvecklingen i Japan och övriga Asien
Den japanska ekonomin har under det senaste året uppvisat klara deflationis-tiska tendenser. Produktionen och efterfrågan faller, trots omfattande stimu-lansåtgärder via både finans- och penningpolitiken. Arbetslösheten är hög med japanska mått mätt och vinsterna och inkomsterna utvecklas ogynnsamt. Pro-blemen i finanssektorn har dessutom lett till en viss kreditåtstramning genom att de mindre och medelstora företagen har svårt att finansiera sin verksamhet. Samtidigt har den svaga konjunkturen i de asiatiska grannländerna slagit hårt mot den japanska exportindustrin.
Tabell 2. BNP-tillväxt, inflation och arbetslöshet
Som framgår av tabell 2 föll Japans BNP i fjol med nära 3 %. Regeringen räknar i vårpropositionen med att en mycket försiktig återhämtning påbörjas mot slutet av året, men sammantaget väntas BNP falla även under 1999. Produktionen och investeringarna i näringslivet fortsätter att minska och exportsektorn kommer att pressas av en svagare efterfrågan i t.ex. Europa och apprecieringen av den japanska yenen under hösten i fjol. Under år 2000 stiger BNP med 0,5 % för att gå upp med 0,8 respektive 1,1 % år 2001 och 2002, enligt regeringens bedömning. En mer markerad återhämtning förut- sätter att företagens och hushållens förtroende för den ekonomiska utveck- lingen avsevärt förbättras. En viss uppgång i förtroendet kan spåras i den senaste tidens relativt kraftiga uppgång i aktiekurserna.
De senaste månaderna har tecknen på en återhämtning i de mest drabbade asiatiska ekonomierna blivit alltfler. Turbulensen på de asiatiska finansmark-naderna har avtagit. Ländernas valutor har stärkts och räntorna har sjunkit. Den allra senaste tiden har också börskurserna stigit kraftigt efter de senaste årens stora fall. Tydligast märks förbättringen i Sydkorea och Thailand, dvs. de länder som kommit längst med reformeringen av finans- och företags-sektorn. Sammantagna väntas BNP i Filippinerna, Indonesien, Malaysia, Sydkorea och Thailand stiga med 0,2 % i år efter en nedgång i fjol på drygt 8 %. Nästa år bedöms uppgången bli närmare 5 %, enligt regeringens pro-gnoser.
1.1.4 Utvecklingen i EU och Norden
I likhet med i Förenta staterna är tudelningen tydlig även i EU. Under senhösten 1998 försvagades den europeiska industrikonjunkturen märkbart. Företagens framtidstro rasade snabbt, orderingången försämrades och produktionen avtog till följd av finansoron och den svagare internationella utvecklingen. Dessutom avtog investeringarna i näringslivet när förväntningarna om framtida vinster minskade och när det internationella trycket nedåt på priserna tilltog. Som framgår av diagram 1 har däremot hushållens framtidstro fortsatt att stiga mot historiskt höga nivåer i flertalet länder, trots konjunkturavmattningen. Förkla-ringarna är bl.a. att hushållens inkomster ökat relativt starkt samtidigt som läget på den europeiska arbetsmarknaden förbättrats något det senaste året.
Diagram 1. Hushållens och företagens framtidstro i euroområdet 1
1Skillnaden mellan andelen positiva och negativa.
Källa: Finansdepartementet
EU är också tudelad i den meningen att konjunkturskillnaden mellan länder- na varit relativt stor under det senaste halvåret. Speciellt tydlig har avmatt-ningen varit i Tyskland och Italien medan aktiviteten i länder som Finland, Irland, Portugal och Spanien fortsatt att öka starkt. I t.ex. Frankrike, Neder-länderna och Belgien har exporten mattats av väsentligt, men nedgången har i stor utsträckning kompenserats av en starkt stigande privat konsumtion.
Efter en uppgång i fjol på 2,8 % räknar regeringen med att BNP-tillväxten i EU i år stannar vid 1,9 % för att stiga till 2,4 % år 2000. Skillnaden mellan länderna väntas dock bli relativt stor även i fortsättningen. I Tyskland väntas tillväxttakten sjunka till 1,5 % i år, medan den i t.ex. Frankrike, Nederlän-derna och Belgien bedöms bli högre, mellan 2 och 2,5 %. I Finland, Irland och Portugal kommer tillväxten att överstiga 3 %, enligt regeringens bedöm-ning.
Regeringen räknar med att EU-konjunkturen börjar stiga på nytt mot slutet av 1999, när det senaste årets räntesänkningar, eurons försvagning mot dol- larn och en stigande internationell tillväxt börjar få effekt på efterfrågan och på produktionen. Den privata konsumtionen ökar till följd av hushållens starka framtidstro och en milt expansiv inriktning av finanspolitiken i EU.
Danmark, Norge och Storbritannien är vid sidan av Tyskland några av de vikti-gaste marknaderna för svensk export. På alla dessa marknader kommer tillväx-ten under de närmaste åren att bli lägre än t.ex. det förväntade genomsnittet för EU. Efter sex goda år mattas nu konjunkturen i Storbritannien rätt rejält på grund av den svagare internationella efterfrågan och de senaste årens förstärk-ning av pundet. En stram brittisk penning- och finanspolitik har också bidragit till att försvaga den inhemska efterfrågan. Regeringen gör bedömningen att BNP-tillväxten i Storbritannien i år sjunker till 0,6 % för att stiga till 1,7 % år 2000.
Diagram 2. Arbetslösheten i EU, Norden och OECD 1
1 Utfall 1997-1998. Regeringens prognoser 1998-2002.
Källa: Finansdepartementet
På samma sätt har en finanspolitisk åtstramning förstärkt avmattningen i våra grannländer Danmark och Norge. Den norska industrin drabbades även hårt av nedgången i oljepriset under 1998. Till följd av bl.a. oljeprisfallet försva-gades även den norska kronan. För att stärka kronkursen höjdes räntorna kraftigt, vilket ytterligare bidrog till att dämpa aktiviteten i ekonomin. Under de senaste månaderna har dock oljepriset stigit en del samtidigt som kronan stärkts och Norges bank har sänkt styrräntorna något. Tillväxttakten i Dan-mark och Norge väntas sjunka till 1,7 respektive 0,6 % i år. Nästa år bedöms den öka endast marginellt till 1,9 respektive 0,9 %.
Detta innebär att Norden (inklusive Finland och Sverige) under de när-maste åren kommer att växa långsammare än genomsnittet i EU, efter att under de senaste fem till sex åren ha varit en av de främsta tillväxtregionerna i Europa.
Trots avmattningen i EU-konjunkturen gör regeringen bedömningen att arbetslösheten går ned något under perioden, bl.a. på grund av offentliga sysselsättningsprogram i Tyskland och Frankrike. Nedgången är dock inte speciellt kraftig. Under 2002 väntas genomsnittet för EU ligga på en arbets-löshet på 9,9 %. Det är endast 0,6 procentenheter lägre än siffran för 1998. Arbetslösheten och bristen på nya jobb kommer även under de närmaste åren att vara EU:s stora ekonomiska och politiska problem.
1.1.5 Utvecklingen i Ryssland och Östersjöområdet (exklusive EU)
Förra årets finanskris slog hårt mot den ryska ekonomin. Kursen på den ryska rubeln har försvagats kraftigt och inflationen har tidvis stigit till tresiff-riga belopp. Inkomsterna sjunker och produktionen faller. I fjol gick BNP ned med omkring 5 % och regeringen räknar med att den faller med ytterli-gare 5 % i år och med 1 % år 2000.
Den ryska krisen har också till en del smittat av sig på länderna i Baltikum genom att konjunkturen i Estland, Lettland och Litauen försämrades mot slutet av 1998. Även i Polen, som varit en av de snabbast växande ekonomi-erna i området under senare år, har tillväxten dämpats på grund av nedgång-en i Ryssland och avmattningen internationellt. Den svagare utvecklingen i bl.a. EU i år gör att den polska konjunkturen fortsätter att vara relativt svag under 1999.
1.1.6 Osäkerheter i den internationella bedömningen
Sammantaget räknar regeringen med att avmattningen i den internationella ekonomin är tillfällig och att tillväxten i EU, Sydostasien och Japan börjar öka mot slutet av 1999. De senaste två årens mycket oroliga utveckling i världsekonomin innebär emellertid att prognosen är behäftad med osäkerhet. Utvecklingen kan bli både sämre och bättre än den bedömning som skisseras ovan. De främsta riskerna och möjligheterna är:
Riskerna
· Ny oro på finansmarknaderna. Tillståndet på de internationella finans- marknaderna har stabiliserats under de senaste månaderna. De värst drabbade ländernas valutor har stärkts och räntorna har sjunkit. Dess-utom har börskurserna återhämtat en del av de senaste årens nedgång. En ny turbulens skulle kunna leda till en fortsatt dämpad efterfrågan och ytterligare internationell press på priserna. En finansoro skulle t.ex. kunna utlösas om Kina bestämmer sig för att devalvera sin valu-ta. · · Försenad återhämtning i Japan. Bristen på optimism och förtroende för den ekonomiska utvecklingen hos japanska hushåll och företag kan göra att stagnationen i den japanska ekonomin förlängs, vilket bl.a. kommer att försvåra återhämtningen i övriga Asien. · · Svagare utveckling i Förenta staterna. Ett stort fall i de enligt många be-dömare högt uppdrivna kurserna på de amerikanska aktiebörserna skulle sannolikt leda till en större och bredare avmattning i den ameri-kanska konjunkturen. · · Svagare inhemsk efterfrågan i EU. Den starka framtidstron bland euro- peiska hushåll kan försvagas i takt med att industrikonjunkturen för-sämras . · Möjligheterna
· De senaste månadernas förbättring av situationen på finansmarknaderna kan vara ett tecken på att företagens och hushållens förtroende för den ekonomiska utvecklingen stiger och att återhämtningen blir starkare än vad regeringen räknar med i vårpropositionen. · · Fortsatt stark utveckling i Förenta staterna. Det ekonomiska utfallet un- der inledningen av 1999 tyder på att aktiviteten i den amerikanska ekonomin fortsätter att vara hög. En fortsatt stark tillväxt i Förenta staterna innebär en ökad draghjälp för den övriga världsekonomin. · 1.2 Den ekonomiska utvecklingen i Sverige
1.2.1 Den svenska konjunkturen åren 1999 och 2000 och utsikterna fram till år 2002
Trots den snabba försämringen i industrikonjunkturen både internationellt och i Sverige under andra halvan av 1998 steg Sveriges BNP i fjol med 2,9 % , vilket är en hög siffra i ett historiskt perspektiv. De senaste 20 åren, mellan 1978 och 1998, har BNP i genomsnitt ökat med 1,7 % per år. Till skillnad från tidigare under 1990-talet var det en hög inhemsk efterfrågan som drev upp tillväxten under 1998. Investeringarna ökade med knappt 11 % och den privata konsumtionen steg med 2,6 %. För första gången sedan 1993 ökade också den statliga och kommunala konsumtionen. Sammantaget steg den offentliga konsumtionen med 1,9 %.
Trots den internationella avmattningen steg exporten mer än förväntat. Den minskade exporten till länderna i Asien och Latinamerika kompensera-des av ökad försäljning till EU och Förenta staterna. En kraftig uppgång i importen innebar emellertid att nettot av utrikeshandeln i fjol gav ett negativt bidrag till BNP-tillväxten, något som inte inträffat tidigare under 1990-talet.
Läget på arbetsmarknaden förbättrades betydligt under 1998. Sysselsätt- ningen steg med 1,5 procentenheter. Det är mer än vad regeringen räknade med i budgetpropositionen för 1999 och en mycket hög siffra historiskt sett . Det är framför allt inom den privata tjänstesektorn, men också inom de kommunala verksamheterna, som sysselsättningen ökat. Sysselsättningen har också fortsatt att öka i en överraskande snabb takt under inledningen av 1999. Den öppna arbetslösheten sjönk med 1,5 procentenheter, från 8 % 1997 till 6,5 % 1998.
Den internationella avmattningen och försämrade utsikter för svensk export och svensk exportindustri gör att tillväxten i år sjunker till 2,2 %, enligt regeringens be-dömning. Sysselsättningen väntas fortsätta stiga men ökningstakten minskar under senare delen av 1999 när den svagare konjunkturen med viss eftersläpning dämpar företagens anställningsbenägenhet.
Tabell 3. Bidrag till BNP-tillväxten
Som framgår av tabell 3 kommer den inhemska efterfrågan att vara den främsta tillväxtmotorn i svensk ekonomi även under de kommande åren. Hushållens höga förväntningar på den ekonomiska framtiden, en stigande sysselsättning, en god inkomstutveckling och stark förmögenhetsställning i hushållssektorn gör att den privata konsumtionen fortsätter att stiga. Till -växten i bruttoinvesteringarna dämpas däremot av försvagningen i industri- konjunkturen. I branscher som har en stark koppling till den inhemska efter-frågan väntas dock investeringarna fortsätta att öka. Under 1998 byggdes lagren upp i en relativt hög omfattning. I år finns därför ett stort behov inom framför allt industrin av att avveckla och sälja från lager, vilket bedöms ge ett relativt stort negativt bidrag till årets tillväxt. Trots en svagare export väntas utrikeshandeln bidra till årets tillväxt med 0,5 %, främst tack vare en kraftig dämpning av importen.
Inställningen till konjunkturutvecklingen är lika tudelad i Sverige som i övriga Europa och i Förenta staterna, vilket belyses i diagram 3. Svenska hushåll är relativt optimistiska om den ekonomiska framtiden medan företagen är pessimis-tiska. Hushållen har till följd av bl.a. den högre sysselsättningen och en god inkomstutveckling hållit optimismen uppe på en hög nivå, bortsett från viss nedgång i slutet av förra året. Företagens optimism under 1997 och första halvan av 1998 har under det senaste dryga halvåret förbytts i pessimism på grund av den ökade internationella priskonkurrensen och den svagare efterfrågan på bl.a. industrivaror.
Diagram 3. Hushållens och företagens framtidstro i Sverige 1
1 Skillnaden mellan andelen positiva och negativa.
Källa: Statistiska centralbyrån
1.2.2 Prognosförutsättningar och nyckeltal
Regeringens prognos bygger på den information som fanns tillgänglig t.o.m. den 7 april 1999. Bedömningarna baseras på underlag från Statistiska cen- tralbyrån (SCB), OECD, IMF och den prognos som Konjunkturinstitutet (KI) publicerade den 24 mars 1999. En viktig förutsättning i prognosen är att regeringen antar att löneglidningen nästa år endast ökar med 0,5 % och att löneökningarna för 2001 och 2002 begränsas till 3 %. Utskottet vill under- stryka att bedömningarna för 2001 och 2002 är en kalkyl där tillväxten be- stämts utifrån den långsiktiga tillväxttakten i svensk ekonomi på ungefär 2 %. Eftersom regeringen bedömer att det under dessa år finns lediga resur- ser i ekonomin antas att BNP under 2001 och 2002 kan växa med ytterligare 0 ,5 %, dvs. 2,5 % per år, utan att inflationen stiger och lönerna ökar. Det förutsätter i sin tur att lönebildningen fungerar väl samt att det inte uppstår några allvarliga brister på arbetskraft på arbetsmarknaden.
I tabellerna 4 och 5 redovisas förutsättningarna för och nyckeltalen i rege -ringens prognos. I punkterna nedan sammanfattas de viktigaste förutsättning-arna samt de viktigaste skillnaderna mot de bedömningar som regeringen gjorde i budgetpropositionen:
På grund av den svagare konjunkturen har regeringen, jämfört med budgetpro- positionen, skrivit ned tillväxten i OECD-området under 1999 och 2000 med 0 ,3-0,4 % per år. Lägre efterfrågan och ökad internationell konkurrens gör också att den internationella inflationen antas bli 0,5 procentenheter lägre varje år under perioden 1999-2001. I genomsnitt bedöms inflationen i de viktigaste 16 OECD-länderna uppgå till ungefär 1,5 % per år under de närmaste åren.
Tabell 4. Prognosförutsättningar 1999-2002
· Små prisökningar och den lägre tillväxten innebär vidare att både de svenska och internationella räntorna blir lägre än vad som tidigare anta- gits. Regeringen räknar dock med att räntorna börjar stiga i takt med att konjunkturen i såväl Sverige som i omvärlden stärks mot slutet av 1999. Ränteuppgången väntas dock bli begränsad till följd av den låga infla- tionen. · · Den kraftiga försvagningen av kronan i höstas gör att regeringen kalky- lerar med en något svagare krona under 1999 och till viss del även under år 2000. I takt med att tillväxten ökar stiger kronans värde för att ligga på ett s.k. TCW-index på 118 som genomsnitt under 2002. Mot euron väntas kronan stiga till en kurs på 8,80 i slutet av 1999 och till 8,70 på ytterligare något eller några års sikt. · · Den svenska inflationen fortsätter att vara mycket låg. Under 1999 och 2000 bedöms KPI stiga med 0,5 respektive 0,9 % (räknat som skillnaden december till december respektive år). Det är lägre än Riksbankens offi- ciella inflationsmål. · · Regeringen antar att hushållens sparkvot stiger relativt kraftigt under 2001 och 2002. En anledning är att den del av överskottet i de offentliga finanserna som beräkningstekniskt förs över till hushållen under dessa år förväntas öka sparandet på bekostnad av en ökad privat konsumtion. · Prognosen för den öppna arbetslösheten har justerats upp kraftigt jämfört be-dömningen i budgetpropositionen. I höstas visade kalkylerna att den öppna arbetslösheten skulle gå ned till 4,4 % i genomsnitt under 2000 och 4 % under 2001. Nu bedöms den öppna arbetslösheten bli 5,4 % 2000 och 5,1 % 2001. Revi-deringen beror bl.a. på att sysselsättningen till följd av den svagare internatio-nella utvecklingen inte väntas stiga lika mycket som enligt prognosen i budget-propositionen.
Tabell 5. Nyckeltal 1999-2002
1.2.3 Försörjningsbalansen
Under förutsättning att de internationella finansmarknaderna är stabila och att en återhämtning i världsekonomin tar fart mot slutet av 1999 växer den svenska ekonomin med i genomsnitt närmare 2,5 % per år under de närmaste åren, enligt regeringens bedömning. I ett historiskt perspektiv är det en rela-tivt god tillväxt. I år blir BNP-tillväxten några tiondelar lägre till följd av det senaste årets avmattning i den internationella industrikonjunkturen. Rege-ringen räknar i vårpropositionen med att Sveriges under 1999 och 2000 växer något snabbare än det förväntade genomsnittet i både OECD och EU. Den svenska tillväxten väntas också ligga över den genomsnittliga tillväxten i våra grannländer i Norden. Som redovisats ovan kommer tillväxten i både Norge och Danmark att sjunka ganska kraftigt under de närmaste åren, efter en lång period av stark tillväxt och hög inhemsk efterfrågan. Den finländska tillväxten väntas däremot vara fortsatt hög under de närmaste åren och rege-ringen kalkylerar med att Finlands årliga BNP-ökning kommer att ligga drygt 0,5 procentenheter över den svenska under hela perioden fram till 2002.
De olika delarna i försörjningsbalansen utvecklar sig enligt regeringen på följande sätt (se tabell 6):
· Som redovisats tidigare och som även framgår av tabell 3 kommer den inhemska efterfrågan att fortsätta att vara drivkraften i den svenska eko- nomin under de kommande åren. Hushållens relativt positiva syn på den ekonomiska framtiden, stora inkomstförbättringar och en ökad syssel- sättning gör att den privata konsumtionen stiger med 2,6 % i år och 2,4 % år 2000. Investeringarna inom industrin dämpas dock av den svagare internationella efterfrågan. Lagerinvesteringar kommer i år att ge ett kraftigt negativt bidrag till BNP-tillväxten. · · Den offentliga konsumtionen ökar under de närmaste åren mer än vad regeringen räknade med i budgetpropositionen. Det är framförallt den kommunala konsumtionen som stiger, bl.a. på grund av den ytterligare överföring av resurser till kommunerna som regeringen föreslår i vår- propositionen. · Uppgången i den svenska exporten dämpas avsevärt under framför allt 1999 då ex-porttillväxten halveras jämfört med 1998. Anledning är den sämre ekonomiska ut-vecklingen hos framför allt några av Sveriges viktigaste handelspartners samt att efterfrågan mattas extra tydligt i de varugrupper som svensk industri är inriktad på (se kapital 1.2.4 om exporten).
Tabell 6. Försörjningsbalansen 1999-2002
1.2.4 Den svenska exporten
Sveriges export steg oväntat kraftigt förra året, med drygt 7 %, trots Asien-krisen och oron på de finansiella marknaderna. Bortfallet av efterfrågan i de krisdrabbade asiatiska länderna kompenserades till stor del av en stigande efterfrågan på svenska varor i Europa och Förenta staterna. Detta innebär att svenska exportföretag för sjätte året i följd fortsatte att öka sina marknadsan-delar på världsmarknaden.
Under 1999 kommer däremot den internationella efterfrågan på svenska export -varor att dämpas betydligt, enligt regeringens bedömning. Som redovisats tidi-gare kommer den ekonomiska aktiviteten i några av Sveriges viktigaste handel-spartners - Tyskland, Storbritannien, Norge och Danmark - att mattas av gans-ka rejält. Det begränsar marknadstillväxten för svensk export. Figur 1 visar att dessa länder tillsammans tar emot över en tredjedel av den totala svenska expor-ten. Dessutom försvagas exportutsikterna av att det främst är efterfrågan på investeringsvaror som avtar. Svensk export är till en ganska stor del koncentre-rad på investerings- och insatsvaror. Vidare kommer efterfrågan från Asien att fortsätta att vara svag under större delen av 1999. Det sämre läget för exportin-dustrin bekräftas också av SCB:s statistik och KI:s barometerundersökningar, där orderingången från exportmarknaderna sjönk rätt rejält i slutet av 1998 och början av 1999.
Figur 1. Geografisk fördelning av svensk export
Källa: Finansdepartementet
Till följd av att den internationella efterfrågan förväntas stiga på nytt mot slutet av 1999 ökar exporttillväxten under år 2000. Den svenska exportin-dustrin får då också en extra skjuts, främst till följd av att efterfrågan på investerings- och insatsvaror ökar. Sammantaget ökar exporten i år med enbart 3,5 % för att stiga med 5,5 % år 2000.
Som framgår av diagram 4 har svensk exportindustri under de senaste decenni -erna minskat något av sin tidigare relativt höga konjunkturkänslighet. De kun-skapsintensiva branscherna, som t.ex. teleprodukt-, läkemedels-, data-, trans-port- och maskinindustrin, har sedan början av 1980-talet ökat sin andel av svensk export med cirka 10 procentenheter medan de mer cykliskt betingade kapital- och arbetsintensiva delarna av verkstads- och basindustrin, t.ex. massa- och pappersindustrin och metallvaruindustrin, har minskat sin andel med 5 procentenheter. Teleproduktindustrin, med företag som t.ex. Ericsson, har under de senaste tre åren svarat för ungefär en tredjedel av tillväxten i den svenska exporten. Om efterfrågan på mobiltelefoner och andra teleprodukter fortsätter att stiga lika brant under de närmaste åren kan varuexporten öka mer än vad som förväntas i vårpropositionen, enligt regeringens bedömning.
Diagram 4. Andelar av svensk export
Källa: Finansdepartementet
1.2.5 Arbetsmarknaden
Arbetsmarknaden förbättrades kraftigt under 1998. Sysselsättningen steg med 58 000 personer i genomsnitt 1998, vilket kan jämföras med en uppgång på omkring 60 000 under högkonjunkturåret 1995. Arbetslösheten föll med 1,5 procentenheter, från 8 % till 6,5 %. Det är den största registrerade nedgången under efterkrigstiden. Sysselsättningsuppgången har framför allt kommit i den privata tjänstesektorn och i den kommunala sektorn. Antalet sysselsatta i den privata tjänstesektorn steg i fjol med drygt 40 000 medan antalet anställda i kommunerna ökade med nära 20 000 personer.
Diagram 5. Sysselsättningen 1995-mars 1999
Källa: Statistiska centralbyrån
Som framgår av diagram 5 har sysselsättningen fortsatt att stiga starkt i bör-jan av 1999. Rensat för säsongsvariationer steg sysselsättningen i mars med 98 000 personer jämfört med samma månad i fjol. Att döma av utvecklingen i antalet nyanmälda lediga platser till arbetsförmedlingarna kommer syssel-sättningen att stiga ännu ett tag. Även om ökningstakten i antalet nyanmälda lediga platser avtagit under de senaste månaderna ökade den kontinuerligt under i stort sett hela 1998. Erfarenhetsmässigt brukar det dröja 6-12 måna-der innan en ökning av lediga platser leder till en stigande sysselsättning.
Under senare delen av 1999 kommer det senaste årets expansiva syssel- sättningsutveckling att dämpas till följd av konjunkturförsvagningen, enligt regeringens bedömning. I genomsnitt mellan åren väntas sysselsättningen i år stiga med 1,4 %, vilket i antal betyder 56 000 personer. När den internatio-nella konjunkturen börjar stiga mot slutet av året och under 2000 stiger sys-selsättningen på nytt, enligt regeringens bedömning. Räknat som genomsnitt begränsas emellertid uppgången till 0,6 % eller 24 000 personer. I takt med att sysselsättningen ökar stiger också utbudet av arbetskraft. Det gör att rege-ringen räknar med att den öppna arbetslösheten i år sjunker med 0,7 procent-enheter, till 5,8 %. Under år 2000 väntas den gå ned ytterligare något, till 5,4 % av arbetskraften.
I det lite längre perspektivet räknar regeringen med att sysselsättningen i den svenska ekonomin stiger med 150 000 personer från 1998 till år 2002. Stämmer den bedömningen innebär det att sysselsättningsgraden för personer i åldrarna 20-64 år ökar från 74,6 % 1998 till 76,5 % 2002. Regeringens sysselsättningsmål är att sysselsättningsgraden för dessa åldersgrupper skall stiga till 80 % år 2004. Den öppna arbetslösheten väntas sjunka ytterligare en bit, till 5 % av arbetskraften år 2002.
Tabell 7. Nyckeltal för arbetsmarknaden
1.2.6 Ny information efter att prognosen lämnats
Sedan regeringen avslutade sitt prognosarbete har ny information om både den internationella och den svenska ekonomin presenterats.
Den amerikanska ekonomin fortsätter att växa oväntat starkt. Enligt preli- minära uppgifter från det amerikanska handelsdepartementet steg Förenta staternas BNP under första kvartalet 1999 med 4 % jämfört med första kvar- talet 1998. Den privata konsumtionen ökade med 5,4 %, vilket är den snab- baste ökningstakten sedan 1984. Även annan statistik över det ekonomiska utfallet under inledningen av 1999 bekräftar bilden av en fortsatt hög eko- nomisk aktivitet i den amerikanska ekonomin.
Enligt uppgifter från det amerikanska arbetsmarknadsdepartementet steg konsumentpriserna i april med 0,7 % jämfört med månaden innan. Infla- tionstakten, förändringen över de senaste 12 månaderna, steg från 1,7 % i mars till 2,3 % i april.
Den europeiska centralbanken, ECB, sänkte den 8 april 1999 sin styrränta med 0,5 procentenheter till följd av avmattningen och den låga inflationen i euroområdet. Styrräntan i euroområdet ligger därmed på 2,5 %. ECB:s sänk -ning följdes av räntesänkningar i bl.a. Danmark, Norge, Schweiz och Stor- britannien. Den senaste statistiska informationen tyder på att industrikon- junkturen i EU fortfarande är relativt svag, även om det finns tidiga tecken på att företagen nu börjar notera en ökad orderingång och en stigande pro-duktion. Enligt EU-kommissionens index för Europakonjunkturen steg framtidstron något hos företagen i euroområdet under mars månad. I Tysk-land har industriproduktionen fortsatt att sjunka de senaste månaderna och enligt statistik från den tyska centralbanken, Bundesbank, steg den säsong-rensade arbetslösheten något under april. Ett positivt tecken är emellertid att den tyska detaljhandeln ökade kraftigt i mars.
Den senaste tiden har det kommit en del signaler som kan tolkas som att krisen i den japanska ekonomin har nått sin botten. Industriproduktionen har slutat minska. Enligt preliminära uppgifter steg produktionen i mars med 2,2 % jämfört med månaden innan. I den japanska centralbankens senaste rapport om näringslivets förväntningar, den s.k. Tankan, syns också en viss förbättring av de japanska företagens framtidstro. Konsumtionsviljan hos hushållen är dock fortfarande svag och arbetslösheten steg oväntat mycket i mars, bl.a. på grund av stora rationaliseringar i företagen.
Konjunkturinstitutets (KI:s) barometer för första kvartalet 1999, som pre- senterades i slutet av april, visar att den svenska industrikonjunkturen var fortsatt svag under årets första 3 månader. Orderingången försämrades ytter-ligare och produktionen minskade. Företagen i den cykliska insatsvaruindust-rin redovisade emellertid en viss stabilisering av orderingången. Enligt barometern är företagen däremot optimistiska om framtiden. Både orderin-gången och produktionen väntas stiga under andra kvartalet 1999. Flertalet branscher räknar dock med att minska antalet anställda.
KI:s s.k. månadsbarometer, där urvalet består av färre företag än i kvar- talsbarometern, visade under april 1999 en klar förbättring av industrikon- junkturen. Orderingången och produktionen steg under de senaste månader-na, enligt företagen.
Även i det s.k. inköpschefsindexet, vilket är en sammanställning av 200 inköpschefers bedömning av den ekonomiska utvecklingen, har företagens bedömning av konjunkturläget förbättrats ganska markant under de senaste månaderna. Framför allt registreras en tydlig uppgång i orderingången från exportmarknaderna, och företagens produktionsplaner ligger nu på samma nivå som för ett år sedan.
Den senaste utfallsstatistiken från Statistiska centralbyrån (SCB) visar att industrins orderingång och produktion steg under februari. Förbättringen var koncentrerad till exportindustrin och då framför allt till teleproduktindustrin.
Den svenska tjänstesektorn fortsätter att redovisa stark tillväxt, enligt KI:s kvartals- och månadsbarometrar. Detaljhandelsstatistiken och olika typer av snabbindex för handelsutvecklingen visar att tillväxten i detaljhandeln har varit mycket hög under de senaste månaderna. I mars ökade försäljningsvo-lymen i den totala detaljhandeln med 6,3 % jämfört med samma månad i fjol. Under första kvartalet steg därmed omsättningen i detaljhandeln med 5,8 %, jämfört med sista kvartalet 1998, enligt SCB:s siffror.
Enligt SCB:s arbetskraftsundersökningar fortsatte sysselsättningen att stiga kraftigt under april. I april var 111 000 fler personer sysselsatta jämfört med april 1998. Även arbetslösheten har fortsatt att sjunka. I april var 5,3 % av arbetskraften arbetslösa. Det kan jämföras med 6,6 % i april i fjol. Arbets-marknadsstyrelsen (AMS) räknar i sin nya prognos över utvecklingen på arbetsmarknaden t.o.m. år 2000 med att sysselsättningen stiger med 95 000 personer i år och 40 000 personer år 2000. Arbetslösheten väntas sjunka till 5,8 % år 1999. Genom ett ökat utbud av arbetskraft och en något lägre till-växt stiger arbetslösheten år 2000 till 5,9 %. AMS bedömer att Sveriges BNP i år stiger med 3,1 % och med 2,8 % år 2000.
Den 18 maj 1999 justerade OECD upp sina prognoser för den ekonomiska utvecklingen i OECD-länderna under 1999. OECD räknar nu med att den sammantagna BNP i OECD-området stiger med 2,25 % under 1999. Det kan jämföras med organisationens prognos sent i höstas om en tillväxt under 1999 på 1,7 %. Nästa år förväntas tillväxten bli 2 %, vilket är 0,3 procenten-heter lägre än i den förra prognosen. Enligt OECD växer Sveriges BNP med 2,4 % år 1999 och 2,8 % år 2000, vilket är 0,2 respektive 0,4 procentenheter högre än bedömningen i slutet på förra året.
Även andra svenska bedömare av den svenska ekonomin har under den senaste månaden skrivit upp sina prognoser över BNP-tillväxten under 1999 och 2000, bl.a. på grund av den fortsatt höga inhemska efterfrågan och en i förhållande till förväntningarna starkare internationell utveckling.
1.2.7 Finansutskottets syn på vårpropositionens och partimotionernas konjunkturbedömningar
Utskottet delar regeringens uppfattning att grunden för en relativt hög tillväxt under de närmaste åren är god. De offentliga finanserna visar växande över-skott. Den svenska inflationen är en av de lägsta i EU-området . Företagens och hushållens inflationsförväntningar är låga och ligger under Riksbankens inflationsmål. Räntorna ligger på den lägsta nivån sedan 1950-talet och by-tesbalansen visar på relativt stora överskott, trots en stark uppgång i den inhemska efterfrågan.
Den svagare internationella industrikonjunkturen innebär emellertid att den svenska tillväxten under 1999 blir lägre än under förra året, då BNP steg med 2,8 %, enligt SCB:s preliminära nationalräkenskaper. Exporten försvagas av en lägre efterfrågan på framför allt de för Sverige viktigaste marknaderna i Europa. Däremot tyder det mesta på att den inhemska efterfrågan fortsätter att öka starkt, vilket också stöds av det statistiska utfallet hittills i år. Till-växten inom detaljhandeln är hög och de tjänstenäringar som är kopplade till den privata konsumtionen expanderar starkt. Hushållens förväntningar på den ekonomiska framtiden är relativt höga, trots en mer dämpad industri-konjunktur och en ökad pessimism i företagen i slutet av 1998 och under inledningen av 1999 (de senaste månaderna har dock företagen blivit lite mer optimistiska om den framtida utvecklingen). Sysselsättningen fortsätter att öka kraftigt. I april var 111 000 fler sysselsatta jämfört med april 1998. Detta i kombination med den sjunkande arbetslösheten och en stark inkomstut- veckling talar för en fortsatt hög privat konsumtion.
Mycket talar också för en återhämtning i den internationella ekonomin un- der senare delen av 1999. Utfallet de senaste månaderna tyder på att en för -bättring redan har inletts jämfört med nedgången under senare delen av förra året. Den amerikanska ekonomin har hittills i år utvecklats bättre än vad flertalet bedömare i allmänhet förväntade sig så sent som för bara några månader sedan. I flera asiatiska länder finns klara tecken på en återhämtning. Den finansiella oron har avtagit markant. Räntorna har sjunkit, värdet på ländernas valutor har ökat och aktiekurserna har stigit. Läget i Japan förefal-ler ha stabiliserats något under de senaste månaderna . I Europa finns tecken på att avmattningen nått sin botten. Företagen börjar enligt olika aktivitets- och konjunkturindex bli något mer optimistiska om produktions- och order-utvecklingen framöver. ECB:s och de övriga europeiska centralbankernas räntesänkningar nyligen bidrar också till en återhämtning inom EU och euro-området.
Under förutsättning att det inte blossar upp någon ny oro på finansmarkna- derna stiger den svenska tillväxttakten under nästa år. Exportindustrin gyn -nas av en högre aktivitet och ökad efterfrågan i bl.a. Europa samtidigt som den inhemska efterfrågan fortsätter att utvecklas gynnsamt.
I motion Fi14 (m) tycker motionärerna att regeringen nu inte överskattar den framtida tillväxten på samma tydliga sätt som under valåret 1998. Motionä-rerna menar emellertid att regeringens bedömning av importen verkar vara för låg. Regeringens optimistiska bedömning av den privata konsumtionen de närmaste åren är svår att förena med en kraftigt minskad importtillväxt. Vidare menar motionärerna att regeringens bedömning att bostadsinveste-ringarna kommer att tillta är uppenbart felaktig.
I motion Fi15 (kd) konstateras att regeringen reviderat ned de överoptimis- tiska tillväxtprognoser som redovisades i budgetpropositionen för 1999. Samtidigt framhålls att det enligt tillgängliga prognoser inte saknas fog för regeringens bedömning att svensk ekonomi i grunden är stark.
Även i motion Fi17 (fp) kritiseras regeringen för en alltför låg prognos av importen. Den ökning av den inhemska efterfrågan som nu är trolig kan i större utsträckning än regeringen räknat med mötas med mer import och mindre svensk produktion. Sammantaget bedömer motionärerna att den svenska BNP-tillväxten i år och nästa år kan komma att ligga på 2 %, eller något däröver. Motionärerna uttrycker oro för den amerikanska utvecklingen. Om börsen börjar falla och den amerikanska centralbanken ser sig tvungen att höja räntorna för att möta ett ökat inflationstryck kan omslaget i den privata konsumtionen bli mycket kraftigt. Tillväxten i den amerikanska eko- nomin, som under 1999 ser ut att bli den starkaste motorn i den internatio- nella ekonomin, kan då avta rejält med betydande återverkningar på omvärl- den.
Utskottet har under avsnittet om den internationella utvecklingen ovan pekat på att det finns en risk för att ekonomin i Förenta staterna utvecklas svagare än väntat, bl.a. till följd av ett stort fall i aktiekurserna. Men samtidigt kan utskottet konstatera att aktiviteten i den amerikanska ekonomin hittills i år varit oväntat hög. BNP steg under första kvartalet med 4 % jämfört med första kvartalet 1998 och inflationen har varit låg. Utskottet noterar emeller-tid att den amerikanska inflationen steg relativt kraftigt under april 1999. Den amerikanska centralbanken, Federal Reserve, har också uttalat att nästa ränteförändring kan bli en höjning, till följd av den starkare tillväxten och tendenserna till stigande inflation. Enligt utskottets mening är det dock för tidigt att på basis av en månads prisutveckling dra några slutsatser om vad det innebär för tillväxten i den amerikanska ekonomin framöver.
När det gäller importen kan utskottet konstatera att den hittills utvecklats svagt. Räknat i volym (enligt Finansdepartementets fastprisberäkning) steg importen under första kvartalet 1999 med 0,7 %. Samtidigt har exporten ökat starkt, med 5,5 % i volym under samma period. Det har medfört att han-delsnettot under januari till mars i år gett ett överskott på 37,5 miljarder kronor, mot ett överskott i fjol under samma tid på 32,4 miljarder kronor.
Fortsätter exporten och den privata konsumtionen att öka lika starkt som under första kvartalet kan det enligt utskottets mening innebära att importen blir högre än väntat. Vid en sådan utveckling lär även BNP- tillväxten bli högre än förväntat.
Lägre bostadssubventioner och höga räntor är enligt utskottets mening några av de faktorer som förklarar varför bostadsbyggandet varit historiskt lågt under de senaste åren. Den allmänna förbättringen i ekonomin, stigande inkomster för hushållen, de nu historiskt låga räntorna och det faktum att priserna på andrahandsmarknaden har stigit rätt väsentligt under det senaste året talar emellertid för en uppgång i bostadsbyggandet. SCB rapporterar också om en mycket kraftig uppgång hittills i år, om än från en låg nivå. Enligt preliminära siffror steg nybyggnationen under första kvartalet med 50 % jämfört med första kvartalet 1998. KI:s månadsbarometer för april visar dessutom på en märkbar förbättring i byggkonjunkturen.
Utskottet vill emellertid påminna om att skillnaden mellan olika regioner är stora. I tillväxtregionerna har vakansgraderna sjunkit och i dessa områden är nyproduktion lönsam. I kommuner där arbetsmarknaden fortfarande är svag är vakansgraderna fortfarande höga och bostadsbyggandet lågt. Detta mönster är tydligt även i SCB:s senaste statistik.
1.3 Finansutskottets förslag till inriktning av den allmänna ekonomiska politiken
Förutsatt att de senaste månadernas stabilitet på de internationella finans -marknaderna består kan tillväxten i den svenska ekonomin bli relativt hög under de kommande åren. I år lär emellertid tillväxten bli något lägre än i fjol, på grund av försvagningen i den internationella ekonomin och en svaga -re svensk export.
Den svenska ekonomin står nu stark efter den kraftiga nedgången i början av 1990-talet. Till stora delar beror detta på den framgångsrika budgetsane -ringen. Eftersom det för år 1999 och år 2000 finns en viss risk för att utgifts-taken inte kommer att hållas föreslås och vidtas nu åtgärder i form av bespa-ringar och s.k. begränsningsbelopp för att begränsa utgifterna till en nivå som ligger under utgiftstaken.
Enligt utskottets mening är det tillfredsställande att vårpropositionen, lik-som budgetpropositionen, bygger på en överenskommelse mellan Socialde- mokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet de gröna. Samarbetet berör eko- nomi, sysselsättning, rättvisa, jämställdhet och miljö. Vänsterpartiet och Miljöpartiet står bakom riktlinjerna för den ekonomiska politiken, budgetpo -litiken, utgiftstaken, tilläggsbudgeten för 1999 och de nu föreslagna skatte-förändringarna för år 2000. Genom samarbetet står det klart att det finns en politisk majoritet för den ekonomiska politiken och budgetpolitiken.
Arbetet med att lägga en robust grund för förbättrad välfärd och stigande inkomster i framtiden skall fortsätta. Den ekonomiska politiken måste under en följd av år inriktas på att alltfler människor får arbete och att beroendet av transfereringar och bidrag minskar. Det är bl.a. ur detta perspektiv som sys-selsättningsmålet (att andelen av befolkningen i åldrarna 20-64 år som har arbete år 2004 skall uppgå till 80 %) och målet om en halvering av den öpp-na arbetslösheten till år 2000 skall ses.
Överskotten i de offentliga finanserna, den nya budgetprocessen och de nu föreslagna besparingarna innebär, enligt utskottets mening, att det är möjligt att föreslå reformer inom prioriterade områden under de kommande åren.
För att stärka individens möjligheter på arbetsmarknaden och förbättra Sveriges ställning i den allt hårdare globala konkurrensen föreslås ytterligare åtgärder och förstärkningar inom skola, utbildning, kompetensutveckling och forskning. Vidare föreslås och aviseras åtgärder för att effektivisera den svenska arbetsmarknaden och förbättra systemet för lönebildning i syfte att skapa möjligheter för en fortsatt snabbt stigande sysselsättning och en fort-satt låg och stabil inflation. Bland annat införs ett nytt stöd för att stimulera arbetsgivare att anställa personer som varit öppet arbetslösa eller i arbets-marknadspolitiska åtgärder i minst tre år.
Politiken skall inriktas på en hög och god tillväxt. Reglerna för företagan -de förbättras på en rad områden och åtgärder genomförs för att öka konkur- rensen i den svenska ekonomin. Arbetet med att göra Sverige ekologiskt hållbart fortsätter. Ytterligare åtgärder vidtas för att förbättra miljön och säkerställa en uthållig tillväxt.
Åtgärder vidtas också för att stärka rättvisan och välfärden i samhället. Ex-empelvis genomförs de tidigare aviserade höjningarna av barnbidragen för 2000 och 2001. Utrymme skapas för att fr.o.m. år 2001 stegvis genomföra en allmän förskola och maxtaxa i barnomsorgen. Ytterligare resurser tillförs skolan, vården och omsorgen utöver tidigare fattade beslut.
Det ökade budgetutrymme som uppkommer fr.o.m. 2001 bör vid sidan av vissa utgiftsökningar även användas för skattesänkningar. Huvudsyftet med en kommande skattereform bör vara att utifrån krav på rättvis fördelning skapa goda och stabila regler för tillväxt och sysselsättning, en ekologisk hållbar utveckling samt att garantera välfärden och dess finansiering. En kommande skattereform får emellertid inte äventyra den goda utvecklingen i de offentliga finanserna. Målet om 2 % överskott i de offentliga finanserna över en konjunkturcykel måste vidmakthållas.
Under mandatperioden bör inkomstskattesänkningar påbörjas för alla med tyngdpunkt på låg- och medelinkomsttagare. Skattesänkningarna bör utfor-mas så att marginaleffekter minskas och arbetskraftsdeltagande och utbild-ning uppmuntras. Skattepolitiken kan även användas för att ytterligare för- bättra företags- och näringslivsklimatet. I avvaktan på de pågående skatte- samtalen aviseras ett antal för företagen och sysselsättningen viktiga skatte-förändringar.
Enligt utskottets mening är det viktigt att miljörelateringen av skattesy- stemet fortsätter. Men det måste ske med hänsyn till utvecklingen i vår om- värld. Industrins konkurrenskraft får inte äventyras.
Finansutskottets ställningstagande till Moderata samlingspartiets förslag
I Moderata samlingspartiets motion Fi14 kritiseras regeringen för att sakna en politik som tar itu med strukturproblemen i svensk ekonomi och förbättrar närings- och företagsklimatet. Regeringen gör inget trots att Sverige fortsät-ter att halka ned i OECD:s välståndsliga och trots upprepade varningssigna-ler om att företag och välutbildad arbetskraft flyr landet. Vårpropositionen är ett besvikelsens dokument. De strukturreformer som borde ha vidtagits för att ge Sverige en stark tillväxtkraft, ett bra företagsklimat och goda förutsätt-ningar för nya jobb lyser med sin frånvaro. Den ekonomiska tillväxten måste prioriteras. För att öka sysselsättningen, främja nyföretagandet och få Sveri-ge att börja klättra uppåt i välfärdsligan krävs bl.a. sänkta skatter på arbete och företagande, sänkt skatt på hushållsnära tjänster, åtgärder för att förbättra lönebildningen och en modernisering av den arbetsrättsliga lagstiftningen. Sverige bör också snarast möjligt införa euron. Dessutom måste arbetsmark- nadspolitiken reformeras och företagskrånglet tas bort. I motion Fi18 av Carl Bildt m.fl. (m) anförs också att den förtida avvecklingen av kärnkraften får betydande negativa konsekvenser för energiförsörjningen, investeringsverk-samheten, industrisysselsättningen och samhället i stort.
Utskottet vill först kort kommentera frågan om försäljningar av företag till utlandet och den pågående internationella omstruktureringen mellan företag i olika branscher. Det är utomordentligt viktigt att globaliseringens och det ökade utlandsägandets effekter på näringslivet och sysselsättningen noga analyseras. Utskottet kan vidare konstatera att frågan inte är unik för Sverige. Runt om i både Europa och övriga världen pågår en intensiv debatt om ut-ländska förvärv, företagsutflyttningar, sammanslagningar och företagsklimat. Ofta är emellertid debatten osaklig och behäftad med undergångstoner. En-ligt utskottets mening finns det mycket som tyder på att de utländska investe-ringarna i Sverige spelar en viktig roll för utvecklingen i svensk ekonomi. I många fall tillför nya internationella ägare nytt kapital, ny kompetens och bättre förutsättningar för en ökad expansion. Till bilden hör också att svenska företag i stor utsträckning köper utländska företag för att stärka sin ställning och kompetens.
Avgörande för Sverige och den svenska tillväxten är att konkurrenskraften är hög och företagsklimatet gott. Enligt utskottets mening är också det grundläggande klimatet för företagande, expansion och högre sysselsättning nu bättre än något år tidigare under 1990-talet.
De offentliga finanserna har sanerats, vilket har gett en stabil och hållbar ekonomisk situation. Räntorna har sjunkit kraftigt. Räntefallet innebär en mycket betydelsefull stimulans av företagens investeringsverksamhet och den inhemska efterfrågan. Räntemarginalen mot Tyskland ligger nu kring 0,4 procentenheter. Det är en nedgång med ungefär 4 procentenheter sedan sommaren 1994. I fjol steg investeringarna inom både industrin och den privata tjänstesektorn markant, trots den internationella avmattningen. Speci-ellt kraftig är expansionen i de sektorer som styrs av den privata konsumtio-nen och hushållens efterfrågan. De låga räntorna bidrar nu också till att öka aktiviteten på byggmarknaden.
Inflationen har fallit mycket kraftigt under senare år, till en nivå som nu understiger den i våra viktigaste konkurrentländer. Som redovisades tidigare under avsnitt 1.2.4 har svenska företag kraftigt ökat sina andelar på världs-marknaden samtidigt som ickekonjunkturkänsliga kunskapsintensiva bran-scher ökat sina andelar av svensk export. Denna utveckling har fortsatt under det senaste året. Den senaste avtalsrörelsen tyder också på att arbetsmarkna-dens parter börjar anpassa lönekraven till den låga inflationen. Det är en nödvändig utveckling om företagens konkurrenskraft skall kunna bevaras och förstärkas. En låg och stabil inflation innebär samtidigt att företagens möjligheter att planera för framtiden förbättras. Regeringen föreslår i vårpro-positionen en rad effektiviseringar av arbetsmarknaden för att begränsa flaskhalsar, hålla inflationen nere och därmed öka konkurrenskraften. Dess-utom annonseras åtgärder för att förbättra lönebildningen.
Enligt utskottets mening är den svenska företagsbeskattningen som helhet konkurrenskraftig i ett internationellt perspektiv. Utbildnings- och kunskaps-nivån hos den svenska arbetskraften är hög och ökar ytterligare genom de satsningar på kunskap och kompetens som regeringen gör i alla delar av utbildningssystemet. Sverige skall konkurrera med kompetens och välutbil-dad arbetskraft. Förutom utökade satsningar på skolan, den högre utbildning-en och forskningen föreslår regeringen i vårpropositionen bl.a. åtgärder för hur kompetensutvecklingen i arbetslivet skall förbättras. Regeringens ut-gångspunkt är också att Sverige även i fortsättningen skall tillhöra de ledande länderna när det gäller utnyttjandet av den tillväxtpotential som ligger i IT-samhället.
En annan viktig del i näringsklimatet är att den inhemska svenska efterfrå- gan nu stiger starkt efter en svag utveckling under i stort sett hela 1990- talet. Det är speciellt gynnsamt för de mindre och hemmamarknadsinriktade före-tagen.
I den offensiv för uthållig tillväxt och ökad sysselsättning som regeringen presenterade i vårpropositionen 1998, och som upprepades i budgetproposi- tionen och nu även återfinns i vårpropositionen, spelar företagande och små -företagande en avgörande roll. Därför har riksdagen under de senaste åren beslutat om en rad förbättringar för företagen och då framför allt för de mindre företagen. Exempelvis har enskilda näringsidkare och delägare i handelsbolag fått regler som är mer likvärdiga dem som gäller för aktiebolag. För nystartad enskild näringsverksamhet har möjlighet att kvitta underskott i aktiv näringsverksamhet mot tjänsteinkomster införts. Dessutom har lättna-der i ägarbeskattningen för ägare till onoterade aktiebolag genomförts. Ar-betsgivaravgifterna har reducerats för att särskilt gynna de mindre företagen. Reglerna för s.k. F-skattsedel har mjukats upp och skattetillägg vid periodi-seringsfel i momsredovisningen har lindrats. Vidare har reserveringsmöjlig-heterna för enskilda näringsidkare och handelsbolag förstärkts ytterligare. Den särskilda skatten på vattenkraft har avskaffats. Avdragsreglerna för pensionskostnader, beskattning av personaloptioner och avdraget för pen- sionssparande för enskilda näringsidkare har förenklats etc.
I vårpropositionen föreslås också att informationen kring nyföretagande och stödet till kooperativ utveckling utökas. Vidare skall regleringen av värdepappersfonder på nationell nivå ses över och en samlad översyn av de statliga insatserna på riskkapitalområdet genomföras. Dessutom undersöks möjligheterna att införa en patentintrångsförsäkring. För att säkerställa och utveckla tillgången på kunskap och kompetens vidareutvecklas teknik och kunskapsöverföring från bl.a. högskolor till små och medelstora företag. Regeringen anger också att en ny avstämning av genomförandet av Småfö- retagsdelegationens olika förslag för att underlätta företagandet skall redovi-sas i samband med budgetpropositionen.
Enligt utskottets mening bör en naturlig ingrediens i en kommande skatte- reform vara att ytterligare förbättra förutsättningarna för företagsamhet. De pågående överläggningarna mellan riksdagspartierna kan därför leda till förändrade regler fr.o.m. inkomståret 2001. I vårpropositionen aviseras emellertid ett antal förslag inom skatteområdet som närmare skall presenteras i budgetpropositionen med avsikten att de skall börja gälla fr. o.m. den 1 januari år 2000. Det handlar t.ex. om att publika aktiebolag - och i ett senare skede även privata aktiebolag - bör få möjligheter att återköpa egna aktier. Dessutom bör kupongskatten på näringsbetingade aktier slopas och ett antal s.k. stoppregler för fåmansföretag tas bort. Nyligen gick en PM om skatte-lättnader för utländska företagsledare, experter och forskare ut på remiss. För att förenkla och ge småföretagen bättre tillväxtvillkor tillsätts också en ut-redning med uppdrag att se över de s. k. 3:12-reglerna och reglerna för gene-rationsskiften.
När det gäller avvecklingen av kärnkraften konstaterar utskottet att nä- ringsutskottet i sitt yttrande till utskottet med anledning av vårpropositionen (1998/99:NU3y) avstyrker aktuella delar i motionerna Fi14 (m) och Fi18 (m). Utskottet har ingen annan uppfattning i frågan.
I motion Fi14 (m) framhålls vidare att välfärdens och den offentliga sektorns förnyelse bl.a. handlar om att utsätta kommunal och landstingskommunal verksamhet för konkurrens samt att kraftigt koncentrera resurserna till de viktigaste kärnverksamheterna. Den kommunala sektorn levererar i dagsläget inte tillräckligt mycket för varje betald skattekrona . På kort sikt är det up-penbart att de resurser som finns i den offentliga sektorn är fullt tillräckliga för att utföra kärnuppgifterna. Vad som krävs är politiker som förmår priori-tera och se till att de resurser som finns utnyttjas effektivt, skriver motionä-rerna. Regeringen för en farlig och kortsynt politik när man ger sken av att problemen kan lösas genom ökade statsbidrag till kommunerna. Den svenska välfärden har urholkats. Världens högsta skatter ger inte världens bästa väl-färd. Vad som behövs är en stor välfärdsreform som gör medborgarna mind-re beroende av det offentliga, där medborgarna mer kan förlita sig på det egna arbetet, det egna sparandet och de egna sociala nätverken. Det höga bidragsberoendet måste brytas, bl.a. genom lägre skatter.
En av anledningarna till att regeringen inte lyckas genomföra åtgärder som ökar sysselsättningen och tillväxten är att regeringen efter förra höstens valnederlag vänt sig till vänster för att få stöd för politiken, skriver motionä-rerna. Vänsterpartiets grundidé är att bekämpa enskilt företagande, och Mil-jöpartiet är i princip motståndare till tillväxt, hävdas det i motionen.
Som utskottet framfört tidigare (i t.ex. betänkande 1998/99:FiU1 med anled- ning av budgetpropositionen) är det skolan, vården och omsorgen som skall sättas främst i kommunernas och landstingens verksamhet. Det är och har varit ledstjärnan i den ekonomiska politiken sedan den socialdemokratiska regeringen tillträdde hösten 1994. När regeringen då inledde arbetet med att sanera de offentliga finanserna var den grundläggande principen att verk-samheter av olika slag skulle gå före transfereringar. Statsbidragen till kom-muner och landsting undantogs från besparingar medan nästan alla andra budgetområden fick omfattande besparingskrav. Trots detta har kommuner och landsting utsatts för svåra ekonomiska påfrestningar till följd av den tidigare svaga ekonomiska utvecklingen.
I det här sammanhanget måste man enligt utskottets uppfattning vara klar över att alternativet till saneringen av de offentliga finanserna hade varit snabbt växande räntekostnader på statsskulden, kostnader som efter hand hade trängt undan både statliga och kommunala resurser till välfärden. De senaste årens omfattande sanering av den offentliga ekonomin har skapat utrymme för satsningar på att förbättra kvaliteten inom skolan, vården och omsorgen av barn och gamla. I förhållande till situationen 1996 har 4 miljar-der kronor tillförts kommunsektorn under 1997 och 12 miljarder kronor 1998. I år tillförs 16 miljarder kronor plus 1,3 miljarder kronor genom att de 200 kr som alla skattskyldiga betalar i inkomstskatt överförs till kommuner och landsting. Sammantaget innebär det att skola, vård och omsorg i år till-förs 17,3 miljarder kronor jämfört med 1996.
Men det är inte tillräckligt. Behoven inom vården, skolan och omsorgen är fortfarande stora. I enlighet med tidigare utfästelser tillförs ytterligare 4 miljarder kronor år 2000. Regeringen föreslår nu också att den s.k. 200- kronan även under år 2000 tillfaller kommuner och landsting. För år 2001 föreslås i vårpropositionen att det generella statsbidraget till kommunerna ökar med ytterligare 2 miljarder kronor utöver de 2 miljarder kronor som aviserades hösten 1999. Vid sidan av dessa resursförstärkningar vidtas också en rad andra åtgärder för att öka kvaliteten inom t.ex. skolan.
Utskottet vill också erinra om den överenskommelse som Socialdemokra-terna och Centerpartiet nyligen träffade om en särskild satsning på vård och omsorg under perioden 2002-2004. Överenskommelsen, som är en följd av partiernas uppgörelse om försvaret i början av mars i år, innebär att cirka 8 miljarder kronor bedöms kunna frigöras för insatser inom vård- och om- sorgssektorn under dessa tre år.
Sammantaget innebär detta, med överenskommelsen med Centerpartiet in-räknad , att den kommunala sektorn år 2002 tillförs 25 miljarder kronor jäm-fört med 1996. I beloppet ingår viss finansiering av ett stegvis införande av maxtaxa i barnomsorgen och en allmän förskola.
Till följd av den demografiska utvecklingen med alltfler äldre i befolk- ningen fortsätter behoven av kommunal verksamhet att öka framöver. Det ställer stora krav på en hög tillväxt och en stark offentlig sektor med starka och sunda offentliga finanser. Men det är också viktigt att resurser som redan finns används mer effektivt. Den pågående omdaningen och effektivisering-en av den kommunala verksamheten måste fortsätta även om statsbidragen till kommunerna ökar.
Enligt utskottets mening skulle de mycket omfattande skattesänkningar som föreslås i motion Fi14 (m) leda till stora nedskärningar av viktig och angelägen offentlig verksamhet. Dessutom får skattesänkningar av detta format helt oacceptabla fördelningspolitiska konsekvenser. Skadorna på den svenska generella välfärden skulle bli mycket stora. Utskottets uppfattning är också att omfattande skattesänkningar kan leda till instabila statsfinanser med negativa effekter på både företagsklimat och den ekonomiska tillväxten. Resultaten av den snabba försämringen av statsfinanserna i början av 1990-talet avskräcker.
Utskottet vill i samband med detta erinra om att regeringens huvudprinci- per i de pågående skatteöverläggningarna mellan riksdagspartierna är att skapa goda och stabila regler för tillväxt och sysselsättning samt att garantera välfärden och dess finansiering. Eventuella skatteförändringar får inte även-tyra statsfinanserna. En framtida skattereform måste förenas med sunda offentliga finanser och målet om 2 procents överskott i de offentliga finan-serna. En tillfredsställande kvalitet på vård, skola och omsorg måste garante-ras och målen om en jämn och rättvis fördelning tillgodoses.
Beträffande vad som i motion Fi14 (m) sägs om skatter hänvisas till utskot- tets ställningstagande till innehållet i motion Fi17 (fp). För behandling av frågor kring regeringsunderlag och OECD:s välfärdsliga hänvisas till be- handlingen av motion Fi15 (kd). För behandling av arbetsmarknadspolitiken hänvisas till utskottets behandling av motion Fi16 (c).
Med hänvisning till vad utskottet anfört ovan avstyrks motion Fi14 (m) yr- kande 1 och motion Fi18 (m).
Finansutskottets ställningstagande till Kristdemokraternas förslag
I Kristdemokraternas motion Fi15 kritiseras regeringen för att vårpropositio-nen är ytterligare en i raden av ekonomisk-politiska propositioner som saknar förslag som kan öka tillväxten och sysselsättningen och bryta Sveriges färd nedåt i OECD:s välfärdsliga. Från en position som nummer fyra 1970 befin-ner sig Sverige i dag på en blygsam artonde plats. Den utvecklingen måste brytas och vändas, skriver motionärerna. Det kan bara ske genom en mängd strukturella förändringar som förbättrar ekonomins funktionssätt och avlägs-nar de bromsmekanismer som i 25 år underminerat den svenska ekonomins konkurrenskraft. I motionen föreslås skattesänkningar, bl.a. genom en skatte-reduktion på 50 % för hushållens köp av tjänster i det egna hemmet, att grundavdraget i den kommunala beskattningen höjs och att arbetsgivarav-gifterna sänks för mindre företag. Företagsklimatet måste förbättras, bl.a. genom att reglerna för företagande förenklas, dubbelbeskattningen på risksparande avskaffas, förmögenhetsskatten avvecklas och den nya värn-skatten tas bort. Lönebildningen och arbetsmarknadens funktionssätt måste förbättras. Även Kristdemokraterna kritiserar regeringen för valet av samar-betspartners. Vänsterpartiet och Miljöpartiet är av tradition negativa till ekonomisk tillväxt överhuvudtaget, anser motionärerna. Motionärerna anser också att budgetsaneringen varit okänslig och misslyckad ur ett fördelnings- perspektiv. Saneringen har slagit hårt mot utsatta grupper. Målet om att halvera den öppna arbetslösheten till år 2000 kommer inte att uppfyllas, och förändras inte den ekonomiska politiken kommer inte heller det nya syssel-sättningsmålet att nås.
Enligt utskottet var det värdefullt att budgetpropositionen för 1999 kunde bygga på en uppgörelse mellan Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet de gröna, partier som tillsammans formar en klar majoritet i den svenska riksdagen. Utskottet konstaterar också att räntemarginalen sjunkit och att kronan stärkts jämfört med nivåerna under hösten och tidiga vintern i fjol.
På samma sätt bygger vårpropositionen på en överenskommelse mellan Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet de gröna. I likhet med i budgetpropositionen berör samarbetet i vårpropositionen fem områden - ekonomi, sysselsättning, rättvisa, jämställdhet och miljö. Vänsterpartiet och Miljöpartiet står bakom riktlinjerna för den ekonomiska politiken, budgetpo-litiken, utgiftstaken, tilläggsbudgeten för 1999 och de föreslagna skatteför-ändringarna för år 2000. Enligt utskottets mening visar samarbetet för om-världen att det finns en politisk majoritet för en ekonomisk politik som är inriktad på full sysselsättning, ett offentligt överskott om 2 % av BNP över en konjunkturcykel och prisstabilitet.
Utskottet har vid flera tillfällen behandlat budgetkonsolideringens fördel- ningseffekter (i t.ex. bet. 1998/99:FiU1). Enligt utskottets uppfattning fanns det inte något alternativ till saneringen av de offentliga finanserna . Den var nödvändig för att återställa förtroendet för svensk ekonomi och få ned de höga räntor som allvarligt dämpade tillväxtkraften, inte minst i de mindre och medelstora företagen. Enligt utskottet är det också viktigt att inse att om inte budgetsaneringen varit framgångsrik hade effekterna på svensk ekonomi av t.ex. den kraftiga finansiella oron i höstas varit betydligt större än vad den blev. Sveriges motståndskraft mot oro i omvärlden har ökat betydligt jämfört med situationen vid mitten av 1990- talet.
Tidigare analyser som utskottet redovisat visar dessutom att den svaga ekonomiska utvecklingen under 1990-talets första hälft inte har gett någon dramatisk ökning av klyftorna i samhället. Dock finns en viss tendens till ökad spridning under senare år. Sedan mitten av 1980-talet har andelen hus- håll med låg ekonomisk standard (under halva medianinkomsten) ökat. Detta beror dock främst på att fler personer har lägre inkomst på grund av studier.
I bilaga 3 till vårpropositionen redovisar regeringen en analys av utveck- lingen av den regionala inkomstfördelningen. Sammanfattningsvis visar studien att det inte finns några tydliga tendenser till ökad spridning i ekono-misk standard mellan personer som bor i olika delar av landet. Detta trots den ekonomiska krisen, den höga arbetslösheten, budgetsaneringen och befolkningsomflyttningarna under 1990-talet. Enligt utskottets mening är resultaten ett gott betyg för den svenska välfärden och det sociala trygghets-systemet. Det är också ett gott betyg för en politik som bygger på att rättvisa och välfärd skall omfatta hela landet.
I vårpropositionen redovisas också en genomgång av fördelningsprofilen av förslag som läggs fram i propositionen (det höjda högkostnadsskyddet för läkemedel och förslaget om maxtaxa i barnomsorgen har dock inte kunnat beaktas i beräkningarna). Sammantaget är profilen gynnsam. Framför allt är det hushåll med låg ekonomisk standard som gynnas av skattereduktionen för låginkomsttagare, höjda pensionstillskott, förbättrat studiestöd, sänkta hyror genom lägre fastighetsskatt för hyresbostäder, frysta taxeringsvärden för småhus ytterligare ett år samt de nya reglerna för underhållsstöd som tidigare föreslagits.
Avslutningsvis vill utskottet passa på att kommentera OECD:s s.k. köp- kraftskorrigerade BNP-statistik per capita, ibland något oegentligt kallad "OECD:s välfärdsliga" (senast behandlad av utskottet i bet. 1998/99:FiU2). Sverige har, enligt Kristdemokraterna, halkat ned från fjärde plats i ligan 1970 till artonde plats 1997.
Enligt utskottets mening bör man vara mycket försiktig med att dra alltför långtgående slutsatser av OECD:s statistik. Den revideras ofta kraftigt och siffrorna över den köpkraftskorrigerade bruttonationalprodukten består av en omfattande mängd statistik från ett trettiotal länder. Värdena för de allra senaste åren erhålls genom en trendframskrivning av tidigare beräkningar. Den statistiska osäkerheten är mycket stor. Enligt OECD:s riktlinjer för statistiken bör uppgifterna endast användas som en indikation på den relativa utvecklingen mellan länderna. Kvaliteten på statistiken tillåter inte en strikt rangordning av de länder som ingår. De slutsatser som kan dras är att en viss grupp av länder ligger högre än en annan grupp som i sin tur ligger högre än en tredje grupp av länder. Statistiken påverkas också av att ett antal länder i t.ex. EU redan tidigare genomfört den omläggning av nationalräkenskaperna som SCB nu gör för svensk del.
Utskottet kan ändå konstatera att Sverige tappat i relativ position under de närmare 30 år, från 1970-1998, som OECD beräknat OECD-ländernas köp- kraftskorrigerade tillväxt. Nedgången har dock inte varit jämn, utan ned- gången var särskilt kraftig från mitten av 1975 och några år framåt och i början av 1990-talet. Den största nedgången kom i början av 1990-talet då Sveriges BNP föll samtidigt som flera andra länder fortsatte att ha en positiv tillväxt. Utskottet vill erinra om att en hög ekonomisk tillväxt är en viktig del av regeringens ekonomiska politik. Det bör i sammanhanget också tilläggas att tillväxten skall vara ekologiskt hållbar.
Utskottet vill dessutom erinra om att det finns andra undersökningar som kan komplettera OECD:s mått. En sådan undersökning är den rapport om utvecklingsnivån i världen som FN:s utvecklings- och biståndsorgan, UNDP, publicerar varje år. Även om den statistiska osäkerheten också är hög i de mått UNDP tar fram, får Sverige i 1998 års rapport högsta betyg när det gäller bedömningen av i vilket land fattigdomen är lägst. Sverige hamnar även i topp när det handlar om jämställdheten i samhället. I UNDP:s gene- rella mått över utvecklingsnivån i länderna placerar sig Sverige på en tionde plats. Utvecklingsnivån mäts genom en sammanvägning av tre indikatorer - förväntad livslängd hos nyfödda, utbildningsnivå i form av läskunnighet hos vuxna och andelen inskrivna på grundskole-, gymnasie- och eftergymnasial nivå samt den köpkraftskorrigerade bruttonationalprodukten per capita.
Med anledning av vad som i motion Fi15 (kd) sägs om strukturella åtgärder och åtgärder för företagande hänvisas till utskottets behandling av motion Fi14 (m). För ytterligare behandling av skattefrågor, som t.ex. beskattningen av köp av tjänster i egna hemmet hänvisas till behandlingen av motion Fi17 (fp). När det gäller arbetsmarknadens funktionssätt hänvisas till behandling-en av motion Fi16 (c).
Med anledning av vad som ovan anförts avstyrker utskottet motion Fi15 (kd) yrkande 1.
Finansutskottets ställningstagande till Centerpartiets förslag
I Centerpartiets motion Fi16 framhålls att Centerpartiet medverkat till att den svenska ekonomin nu är stark. Det är nu dags att gå vidare för att minska arbetslösheten och stärka den svenska välfärden. Enligt motionärerna måste riksdagen kraftfullare än vad regeringen visat i vårpropositionen ta tag i de strukturella problem som behöver lösas för att sysselsättningen och tillväxten i den svenska ekonomin skall öka. Skattetrycket i den svenska ekonomin bör successivt sänkas under mandatperioden, bl.a. genom att inkomstskatterna för låg och medelinkomsttagare sänks via ett höjt grundavdrag och att ar-betsgivaravgifterna minskas. De särskatter som drabbar jordbruket bör tas bort redan år 2000 och en skatteväxling bör genomföras som sänker skatten på arbete och höjer den på sådant som är skadligt för miljön. Vidare bör dubbelbeskattningen tas bort och förmögenhetsskatten fasas ut ur det svenska skattesystemet. Ett s.k. RUT- avdrag bör införas, en 50-procentig skattesub-vention på hushållstjänster som utförs i hemmet. Arbetsmarknadspolitiken måste reformeras i grunden och decentraliseras och lönebildningen förbätt-ras. Staten bör också enligt motionärerna se till att skapa en s.k. digital alle-mansrätt - dvs. se till att den nya informationstekniken blir tillgänglig för alla, bl.a. genom att staten tar ansvar för att bygga ett finmaskigt optiskt fibernät som alla hushåll och företag i landet kan anslutas till. Det behövs också en mer kraftfull regionalpolitik för att motverka de växande regionala obalanserna . I motion Fi36 av Lennart Daléus m.fl. (c) föreslås också en omfattande omlokalisering av statlig verksamhet.
Utskottet konstaterar att läget på den svenska arbetsmarknaden förbättrats markant sedan mitten av 1997. Sysselsättningen har ökat kraftigt samtidigt som både den öppna och totala arbetslösheten sjunkit. Enligt SCB:s senaste s.k. arbetskraftsundersökning var 111 000 fler sysselsatta i april 1999 jämfört med april 1998. Den öppna arbetslösheten uppgick till 5,3 %, mot 6, 6 % samma månad i fjol.
För att skapa utrymme för en fortsatt stark återhämtning är det enligt ut- skottets mening utomordentligt viktigt att den svenska arbetsmarknadens sätt att fungera förbättras. I dagsläget finns det en del mindre tecken på brist på viss typ av arbetskraft. Enligt AMS senaste bedömning av utvecklingen på arbetsmarknaden t.o.m. år 2000 kommer rekryteringsproblemen att öka under de närmaste åren. KI:s barometrar indikerar också brister inom vissa sektorer, främst tekniska tjänstemän och branschspecifik kompetens inom framför allt uppdragsverksamheten. I traditionell svensk arbetsmarknadspo-litisk anda måste matchningen mellan arbetssökande och lediga platser ef-fektiviseras så att sysselsättningen kan fortsätta att öka utan att inflationsdri-vande och tillväxthämmande flaskhalsar uppstår.
Utskottet konstaterar också att regeringen i vårpropositionen presenterar en rad åtgärder för att göra arbetsmarknaden mer effektiv. Arbetet med att redu-cera det arbetsmarknadspolitiska regelverket skall fortsätta. Vidare föreslås att en ettårig försöksverksamhet med bristyrkesutbildning för anställda införs samtidigt som en utredning tillsätts med uppgift att snarast se över arbets-marknadsutbildningens organisation och effektivitet. De åtgärder som finns för att stimulera rörligheten på arbetsmarknaden skall effektiviseras och kvaliteten i de individuella handlingsplanerna förbättras. Vidare skall ar-betslöshetsförsäkringen ses över vad gäller bl. a. kraven på omställning. För att förhindra långa arbetslöshetsperioder och prioritera andra utsatta grupper på arbetsmarknaden föreslås bl.a. ett förstärkt anställningsstöd för arbetslösa med långa inskrivningstider. Stödet skall ges till arbetsgivare som anställer personer, som varit öppet arbetslösa eller i arbetsmarknadspolitiska åtgärder i minst tre år. Ett system för validering av utländsk yrkeskompetens skall provas och arbetsförmedlingen får använda 700 miljoner kronor för tillfälliga personalförstärkningar. Ytterligare resurser satsas för att fler arbetshandikap-pade skall erhålla en lönebidragsanställning och en försöksverksamhet initie-ras med inriktningen att pröva nya vägar och metoder för att förmedla arbe-ten till arbetslösa invandrare.
Till dessa åtgärder skall enligt utskottets mening också läggas de reformer och de medel som satsas för att effektivisera och öka utbildningen och kom- petensutvecklingen. Med utgångspunkt från de förslag som arbetsgruppen för kompetensutveckling i arbetslivet lagt genomförs t.ex. under åren 2000-2002 ett system för att förbättra kompetensutvecklingen.
När det gäller informationstekniken (IT) vill utskottet erinra om att regering-ens mål är att befästa Sveriges ställning som en av världens ledande IT-nationer. Stora insatser görs för att sprida IT-användandet i skolan och bl.a. systemet med skattesubventionerade s.k. personaldatorer har medfört att Sverige i dagsläget är ett av världens datortätaste länder. En viktig förutsätt-ning för att Sverige skall kunna utnyttja de möjligheter som informationstek-niken ger är att IT-infrastrukturen är väl utbyggd och att förutsättningarna är lika i olika delar av landet. En särskild utredare, som tillsatts av regeringen, kommer den 11 juni 1999 att lämna förslag om Sveriges framtida in-frastruktur inom IT.
Ett annat viktigt mål i den ekonomiska politiken är enligt utskottets mening att hela Sverige skall växa. Satsningarna på IT är en del i åtgärderna för att skapa möjligheter runt om i hela landet. Decentraliseringen av högskolan och satsningarna inom infrastrukturen, t.ex . Botniabanan, är andra betydelsefulla delar. Men samtidigt är det enligt utskottets mening tydligt att utmaningarna inom regional- och näringspolitiken är stora. Folkmängden har på senare år minskat inte bara i små- och medelstora kommuner i glesbygden utan även i många större industriorter. Just nu pågår ett intensivt arbete runt om i landet med att ta fram regionala s.k. tillväxtavtal. Syftet med dessa är att utnyttja befintliga statliga och andra resurser mer effektivt för att skapa tillväxt och nya jobb.
Centerpartiet föreslår i sina motioner en omfattande om- och utlokalisering av statlig verksamhet. Enligt utskottets mening kan visserligen utlokalisering av statlig verksamhet bidra till en bättre regional utveckling. Men risken är att en omlokalisering av den omfattning som Centerpartiet föreslår kan minska effektiviteten i den statliga förvaltningen och leda till stora problem t.ex. när det gäller försörjningen av kvalificerad personal.
Finansutskottet delar näringsutskottets uppfattning i dess yttrande till fi -nansutskottet (1998/99:NU3y). Näringsutskottet har tidigare i år behandlat frågan om statlig verksamhet (bet. 1998/99:NU7). I såväl betänkandet som yttrandet konstaterar näringsutskottet att det finns gällande statliga riktlinjer för omlokalisering av statliga företag. Uppgiften att tillämpa reglerna till-kommer emellertid inte riksdagen om det inte är fråga om lokalisering av statlig verksamhet som är av större vikt eller på annat sätt av principiell natur.
För ytterligare behandling av t.ex. tjänstebeskattningen, skatteväxling och skatt på jordbrukare hänvisar utskottet till behandlingen av motion Fi17 ( fp). I frågor om förenklingar för företagande, strukturella åtgärder och före-tagsklimat hänvisas till behandlingen av motion Fi14 (m).
Med anledning av vad som anförts ovan avstyrks motionerna Fi16 (c) yrkan- dena 1-4 och Fi36 (c).
Finansutskottets ställningstagande till Folkpartiet liberalernas förslag
I Folkpartiet liberalernas motion Fi17 framhålls att Sveriges position i jäm-förelse med omvärlden har försämrats kraftigt, från en tredje-fjärde plats i början av 1970-talet till för närvarande delad artonde plats, enligt OECD:s statistik. Under denna tid växte Sveriges BNP med 2 %, dvs. ungefär lika mycket som regeringen räknar med i vårpropositionen för de närmaste åren. Enligt motionärerna saknar regeringen både insikt och vilja att driva en poli-tik som ökar tillväxten, sysselsättningen och välståndet. Det behövs en vä-sentligt annorlunda politik för att få fart på ekonomin. Skattepolitiken måste förändras. Motionärerna föreslår kraftiga skattesänkningar, bl.a. genom införandet av ett förvärvsavdrag i den kommunala beskattningen. Avdraget löser enligt motionen frågan om avgiftsväxlingen i det nya pensionssystemet. Vidare bör en kraftig skattereduktion på hushållsnära tjänster införas och arbetsgivaravgifterna i privat tjänstesektor sänkas. Den s.k. extra värnskatten bör tas bort och dubbelbeskattningen på aktier och aktieandelar slopas. För-mögenhetsskatten bör trappas ned och senare helt avskaffas och för att mins-ka barnfamiljernas marginaleffekter bör barnbidragen höjas och bostadsbi- dragen sänkas. Reglerna för företagande måste förenklas och den svenska arbetsmarknadens funktionssätt förbättras. De förändringar i LAS och MBL som den borgerliga regeringen införde måste återinföras och lönebildningen i den svenska ekonomin måste förbättras. Produkt- och konsumentmarknader-na måste avregleras och de offentliga monopolen brytas.
Utskottet vill till att börja med erinra om att regeringen i höstas bjöd in samt-liga riksdagspartier i syfte att undersöka förutsättningarna för en bred förank-ring av en kommande skattereform. Samtal har förts under vintern och våren och pågår fortfarande.
Som redovisats tidigare bör huvudprinciperna i skatteöverläggningarna va-ra att skapa goda och stabila regler för tillväxt och sysselsättning samt att garantera välfärden och dess finansiering. Eventuella skatteförändringar får inte äventyra statsfinanserna eller finansieras av vidlyftiga antaganden om ökad tillväxt. En framtida skattereform måste förenas med sunda offentliga finanser och målet om 2 procents överskott i de offentliga finanserna. Den snabba försämringen av statsfinanserna i början av 1990- talet stämmer till eftertanke. En kommande skattereform måste även uppfylla kraven på en jämn och rättvis fördelning.
Enligt utskottets mening måste också eventuella skatteförändringar noga avstämmas mot konjunktur- och efterfrågeläget i den svenska ekonomin för att undvika överhettning av ekonomin och stigande inflation.
Regeringen skisserar i vårpropositionen principerna och målen för en för- ändring av skattesystemet. De viktigaste är att det under mandatperioden bör genomföras en inkomstskattesänkning för alla, med tyngdpunkt på låg- och medelinkomsttagare. Sänkningarna bör utformas så att marginaleffekter minskas och arbetskraftsdeltagande och utbildning uppmuntras. Vidare bör skattepolitiken stödja arbetet med att öka sysselsättningen, där regeringens förslag i vårpropositionen om ett stöd till arbetsgivare som anställer arbetslö-sa med lång inskrivningstid är en del i detta. Stödet är utformat som en kre-ditering av arbetsgivarens skattekonto.
Skattepolitiken bör även användas för att förbättra näringsklimatet. Rege- ringen anger i vårpropositionen att de pågående överläggningarna kan leda till förändringar i regler och skatter fr.o.m. inkomståret 2001. I skattesamta-len bör enligt utskottets mening de skatteförslag som förs fram i motionen vägas och prövas mot andra skatteförslag för att stärka företagsamheten och sysselsättningen.
En viktig del i en kommande skattereform är frågan om skatteväxling eller s .k. miljörelatering av skattesystemet. Regeringen genomför just nu en över- syn av energiskatterna i syfte att förenkla skattesystemet och förbättra miljö-effekterna.
Enligt utskottets mening är det av avgörande vikt ur tillväxt- och sysselsätt-ningssynpunkt att lönebildningen fungerar väl och att den totala svenska lönekostnadsutvecklingen begränsas till vad som gäller i våra viktigaste konkurrentländer.
Konsekvenserna av brister i lönebildningen är i dag väsentligt annorlunda jämfört med tidigare. Högre löneökningar än i konkurrentländerna leder till ökade rationaliseringar i företagen, vilket dämpar sysselsättningen. Klarar inte företagen av att rationalisera i samma takt som reallönerna stiger sjunker vinstmarginalerna, vilket även det påverkar sysselsättningen negativt. Löne-bildningssystemet måste också vara så konstruerat att det klarar av att lever-era rimliga löneökningar även vid en situation då arbetslösheten är betydligt lägre än vad den är i dag.
Utskottet konstaterar att de diskussioner om tillväxtallianser som arbets- marknadens parter förde under hösten 1998 inte ledde till någon enighet om t.ex. spelreglerna för lönebildningen. De två samsynsmän som regeringen tillsatte rapporterade i mars att det finns betydande motsättningar mellan parterna, men att det även finns en samsyn om vissa principer för lönebild- ningen. Regeringen anger därför i vårpropositionen att den mot denna bak- grund avser att under hösten 1999 lägga förslag om regelverket för den svenska lönebildningen.
I frågor om näringsklimat och åtgärder för företagande hänvisar utskottet till behandlingen av motion Fi14 (m). Vad gäller OECD:s s.k. välfärdsliga hän-visas till utskottets ställningstagande i samband med behandlingen av motion Fi15 (kd). Med anledning av vad som i motion Fi17 (fp) sägs om arbets-marknadens funktionssätt hänvisas till utskottets behandling av motion Fi16 (c).
Med anledning av vad som anförts ovan avstyrker utskottet motion Fi17 (fp) yrkande 1.
1.4 Det europeiska valutasamarbetet
Motionerna
I Moderata samlingspartiets motion Fi14 framhålls att regeringen snarast bör klargöra att den avser att verka för ett snabbt införande av euron i Sverige och att den som en bekräftelse på detta ansöker om Sveriges anslutning till ERM2. Vid ett sådant besked skingras, enligt motionärerna, den misstro som råder beträffande regeringens avsikter. Då ges ett besked om att Sverige inte drar sig för att ta itu med de strukturfel som bromsar välståndsutvecklingen. Då kan företag och välutbildad arbetskraft stanna i Sverige.
I Folkpartiet liberalernas motion Fi17 anförs att Sverige så snabbt som möjligt bör gå med i den europeiska valutaunionen, EMU. Priset för att stå utanför är högt i form av bl.a. företagsflykt, valutaoro, högre priser, högre räntor, högre transaktionskostnader och färre nya jobb. En folkomröstning bör genomföras innan Sverige tillträder som ordförande i EU, dvs. senast hösten år 2000. Politiken bör inriktas på ett svenskt medlemskap senast den 1 januari 2002.
Finansutskottets ställningstagande
I utskottets betänkande 1997/98:FiU9 om Sverige och den ekonomiska och monetära unionen fastslog utskottet att Sverige inte bör införa EU:s gemen- samma valuta euron när den tredje etappen av EMU inleds den 1 januari 1999. Utskottet framhöll vidare att Sverige bör hålla största möjliga hand- lingsfrihet och handlingsberedskap inför ett eventuellt framtida deltagande i valutaunionen.
Utskottet anförde också att om det efter den 1 januari 1999 bedöms lämp- ligt att Sverige deltar i valutaunionen skall frågan underställas svenska folket för prövning. Vidare menade utskottet att det är önskvärt att en sådan pröv-ning sker i allmänt val, men att det inte kan uteslutas att det i stället kan ske genom ett extraval eller en folkomröstning. Därefter ankommer det på riks-dagen att fatta slutligt beslut.
Utskottet har i t.ex. utskottets betänkande med anledning av budgetpropo- sitionen (bet. 1998/99:FiU1) inte sett någon anledning att ändra uppfattning i frågan. Inte heller nu ser utskottet någon anledning till omprövning.
Med det ovan anförda avstyrker utskottet motionerna Fi14 (m) yrkande 6 och Fi17 (fp) yrkande 6.
1.5 Övriga ekonomisk-politiska motionsyrkanden
1.5.1 Stabilisering av de internationella kapital- och valutamarknaderna
Motionerna
I motion Fi214 av Bengt-Ola Ryttar m.fl. (s) framhålls att erfarenheterna hittills visar att banker, finansmarknaden och i viss mån företagen inte har förmått hantera avregleringen av den internationella finans- och valutamark-naden. Politiker försöker nu undvika en finansiell härdsmälta som skulle kunna få samma allvarliga följder som depressionen på 1930-talet . Den rådande ordningen uppfyller inte de krav på ekonomisk effektivitet, stabilitet och demokratisk legitimitet som är naturliga i en demokratisk värld. Den skadliga labiliteten på marknaderna kan motverkas på flera sätt. Ingvar Carlssons förslag till finansiering av Förenta nationerna (FN) kan genomfö-ras. Det är en variant av den s.k. Tobinskatten. Genomlysningen av aktörerna på marknaden kan förbättras. Reserveringskrav på bankerna och bankernas valutapositioner kan införas och höjas. Dessutom kan reservkrav på all utlå-ning i inhemsk valuta till valutautlänning införas. Vidare bör svenska staten ompröva sin upplåningsstrategi med statens övertagande av valutarisken för utlandsupplåning som följd.
I motion U304 av Göran Lennmarker m.fl. (m) avvisar motionärerna en s.k. Tobinskatt som en tänkbar finansieringskälla för FN:s verksamhet. Det skulle vara till stort men för hela jordens folk om man genom en sådan skatt skulle kasta grus i den mekanism som allokerar kapital mellan i stort sett alla länder. En Tobinskatt skulle åsamka inte minst tredje världen stor skada.
I motion Fi213 av Eva Zetterberg m.fl. (v) framhålls att de avreglerade fi- nansmarknaderna, underblåsta av allt snabbare och billigare elektroniska kommunikationer, ger upphov till den ena spekulativa bubblan efter den andra. Enligt motionärerna handlar avregleringarna av finansmarknaderna om att flytta fram positionerna för dem som äger kapital på de globala mark- naderna. Efter de ekonomiska sammanbrotten, och efter de devalveringar som IMF tvingat fram, kan utländska investerare lägga under sig ostasiatiska banker, företag och naturtillgångar till underpriser. Regeringen bör enligt motionärerna driva frågan om en internationell transaktionsskatt på valuta- handel, en s.k. Tobinskatt. Detta för att kasta lite grus i ett alltför smidigt fungerande spekulationsmaskineri. Regeringen bör också ta initiativ till en internationell diskussion om vilka institutioner och regelverk som behövs för att inte 1980- och 1990-talens spekulationskaruseller skall upprepas. Vidare bör regeringen få i uppdrag att arbeta för att FN:s Center för Transnationella Företag, UNTC, återfår en prioriterad ställning i det internationella samar-betet. Den uppförandekod för transnationella företag som UNTC utarbetat bör införas i relevanta internationella avtal och regelverk. Dessutom bör regeringen ta initiativ till en omstrukturering av Världsbanken och IMF och till att deras mandat begränsas till vad dessa organisationer från början var avsedda för. Regeringen bör också driva skuldsatta och fattiga länders intres-sen av särbehandling när det gäller fastställande av regelverk för handel med varor och tjänster i Världshandelsorganisationen, WTO.
I motion U704 av Charlotta L Bjälkebring m.fl. (v) anförs att marknadskraf- terna och globaliseringen försatt demokratin i gungning. Därför bör de nor- diska länderna gemensamt arbeta för att det införs system (avgifter och skat-ter) som begränsar kortsiktiga spekulationsvinster på kapitalöverföringar mellan länder.
Finansutskottets ställningstagande
Enligt utskottets mening visar den senaste tidens finansiella kriser att det internationella finanssystemets sätt att fungera måste förbättras och stärkas. Runt om i internationella organ och sammanslutningar pågår också ett arbete med att finna lösningar och söka genomföra förändringar.
Inom den s.k. Baselkommittén pågår bl.a. ett arbete med att utveckla till- synsreglerna, t.ex. genom att skapa normer för bankernas transaktioner med högt belånade institut, s.k. hedgefonder. På initiativ av den förre chefen för tyska Bundesbank, Hans Tietmeyer, bildades också nyligen ett s.k. Financial Stability Forum, för att öka samordningen mellan nationella och internatio-nella tillsynsmyndigheter. IMF och Världsbanken enades nyligen om en gemensam modell för utvärdering av den finansiella sektorn i olika länder. Utvärderingarna baseras på miniminormer för finansinstituts verksamheter och breda genomgångar av riskerna i ett lands finansiella sektor, dvs. hur ett lands lagstiftning, redovisningsregler, betalningssystem etc. har utformats och fungerar. I många länder i tredje världen krävs också att det byggs upp regelverk och lagstiftning för t.ex. konkurser, redovisning och konfliktlös-ningar.
Hur insynen och transparensen skall förbättras i enskilda länder och i in- ternationella organisationer är en annan viktig del i det internationella arbe-tet. Det handlar t.ex. om förbättrad redovisning av både privata och natio-nella skulder mot utlandet. Ett arbete pågår med att förbättra och snabba upp redovisningen av ländernas valutareserver. IMF utarbetar också, tillsammans med andra institutioner på området, regler för transparens vad gäller pen-ningpolitikens uppgifter och utformning. En kod och ett regelverk för finans-politiken har redan antagits.
En annan del är att försöka skapa regler så att privata placerare och invest-erare får bära en större del av ansvaret och de ekonomiska konsekvenserna vid en finanskris än vad som hittills varit fallet. Det förs även diskussioner om hur man skall kunna hantera de sociala konsekvenserna av en finanskris - dvs. vilka insatser som kan göras för att skona svaga grupper i de samhäl-len som drabbas av finansiell och ekonomisk turbulens. Inte minst Asienkri-sen visar vilka stora sociala omvälvningar en finanskris kan föra med sig.
Som genomgången ovan visar pågår ett ganska omfattande internationellt arbete med att skapa ett bättre fungerande globalt finanssystem i syfte att skapa stabila och fungerande marknader och, om möjligt, förhindra nya världsomspännande kriser. Enligt utskottets mening bör man emellertid, som alltid vid internationella projekt, räkna med att det tar lång tid innan alla byggstenar finns på plats.
Grundläggande är också att de länder som deltar i det finansiella systemet eftersträvar en sund och stabil ekonomisk politik. Vidare gäller att växelkurs-system utformas, som är mer lämpliga för t.ex. tillväxtekonomierna. Vidare måste olika privata företags och institutioners olika riskmodeller ses över och anpassas till den nya globala verkligheten. Av Asienkrisen att döma är det tydligt att många investerare grovt missbedömt utvecklingen och risken med att investera kapital på dessa marknader.
Såväl svenska som utländska analyser pekar på att krisen orsakades av fle- ra samverkande faktorer. Underskotten i bytesbalanserna i de drabbade län- derna växte oroväckande snabbt. Ländernas valutor var övervärderade och systemen med s.k. halvfasta växelkurser, dvs. fasta men justerbara växelkur -ser, öppnade för starka spekulativa valuta- och kapitalrörelser. Omvärldens placeringar i länderna var överdrivet stora samtidigt som genomskinligheten på marknaderna var låg. De finansiella systemen i dessa länder fungerade dåligt, vilket ytterligare förvärrade krisen.
Utskottet har tidigare behandlat förslag om skatter och avgifter, som t.ex. den s.k. Tobinskatten, i syfte att hantera och begränsa snabba svängningar i internationella kapitalflöden (bet. 1994/95:FiU20, bet. 1995/96:FiU10 och bet. 1997/98:FiU1). Utskottet kan nu, i likhet med tidigare, konstatera att en skatt av Tobinkaraktär kräver en internationell samordning som knappast är genomförbar. Skattepolitik och skatteadministration måste samordnas inter-nationellt för att skatten skall bli effektiv. Dessutom krävs att i princip alla världens länder inför skatten, eftersom det skulle räcka med att något land eller finanscentrum inte deltar för att det skulle öppnas vägar för kapital-strömmar utanför skattesystemet.
Ett grundläggande problem med den avgift på handeln i utländsk valuta som föreslagits som en metod för att finansiera FN:s verksamhet är att den skulle vara alltför lätt att undvika för de internationella valutahandlarna .
Med hänvisning till det ovan anförda avstyrker utskottet motionerna Fi213 ( v), Fi214 (s) och U704 (v) yrkande 7. Med det anförda kan yrkande 3 i motion U304 (m) anses vara tillgodosett. Något tillkännagivande härom till regeringen är mot bakgrund av utskottets ställningstagande till övriga motio-ner inte påkallat.
1.5.2 Social ekonomi och ekonomisk demokrati
Motionerna
I motion Fi909 av Karin Olsson m.fl. (s) framhålls det att i Europa diskuteras olika lösningar på problemet med stor arbetslöshet och därmed samman-hängande sociala och politiska problem. Ett begrepp som förekommer är social eller samhällelig ekonomi. I företeelsen social ekonomi ingår t. ex. kooperationen, ideella föreningar med viss ekonomisk verksamhet, ömsesi -diga försäkringsbolag, sjukkassor samt stiftelser med sociala ändamål. Den sociala ekonomin utgår ifrån att den, genom mobilisering av lokala resurser , samarbete och bildande av olika nätverk, kan utveckla såväl näringslivs- strukturer som sociala strukturer. För att skapandet av kooperativ av olika slag skall bli framgångsrikt måste det politiska systemet ställa sig positivt i attityd och handling. Det handlar t.ex. om lagstiftning, institutionell in-frastruktur och utbildningssystem som ger människor en lämplig förberedel-se för rollen som företagare. Vidare krävs ett utvecklat rådgivningssystem och riskvilligt kapital för investering i den sociala ekonomins företag och organisationer. I Sverige måste näringslivsorganisationernas och myndighe-ternas attityd mot den sociala ekonomin förbättras. Stöd- och rådgivnings-systemet måste förbättras och ett system för riskvilligt kapital inom området byggas upp. Det saknas helt i dag. Regeringen har tillsatt en arbetsgrupp för den sociala ekonomin men motionärerna anser att gruppens uppgifter är av begränsad natur. Regeringen bör enligt motionärerna inom ramen för Koope-rativa rådets verksamhet ta upp och allsidigt diskutera de möjligheter som den sociala ekonomin kan erbjuda i syfte att bidra till lösning av de problem som kan förväntas under 2000-talet. De frågor som bör diskuteras hör intimt samman med övriga näringslivsfrågor och särskilt med små och medelstora företag.
I motion Fi708 av Siv Holma m.fl. (v) anförs att frågan om hur den privata ägarkoncentrationen skall kunna brytas och fördelas bland löntagarkollekti- vet är viktigare än någonsin. En väg att demokratisera ekonomin och ägandet är att bygga upp kollektiva fonder. Vänsterpartiet har föreslagit ett system med framtidsfonder i syfte att uppnå detta. En sådan kollektiv kapitalbildning bör byggas upp på regional nivå och ackumulera kapital för framtida investe-ringar. Motionärerna välkomnar den allt livligare debatten inom svensk och internationell arbetarrörelse om att organisera löntagarägandet i kollektiva former. Det gäller bl.a. LO:s engagemang att hitta alternativ till de stora privata fondförvaltarna när löntagarna skall placera sina pensionspengar i det nya premiereservsystemet. Regeringen bör understödja denna vilja bland löntagarna att ta ett långsiktigt kollektivt ägaransvar. Detta bör ske genom att en parlamentarisk utredning tillsätts om hur den demokratiska makten över ekonomin skall kunna öka. Löntagarorganisationerna bör ges möjligheter att delta i en sådan utredning .
Finansutskottets ställningstagande
Utskottet är av uppfattningen att den sociala ekonomin och kooperativa företag spelar en viktig roll i Sveriges ekonomiska liv. Frågor om den sociala ekonomins möjligheter att bidra till en lösning av de problem som kan för-väntas under 2000-talet är angelägna. Regeringen arbetar därför i flera olika former med dessa och besläktade frågor.
Som motionärerna påpekar har regeringen tillsatt en arbetsgrupp med upp- gift att kartlägga villkoren för den sociala ekonomin samt belysa den sociala ekonomins betydelse i samhället. Arbetsgruppen lade sommaren 1998 fram en delrapport, Social ekonomi i EU-landet Sverige - tradition och förnyelse och samma begrepp (Ds 1998:48). Slutrapporten från arbetsgruppen förvän-tas avlämnas i början av sommaren. Enligt uppgift från Kulturdepartementet, som övertagit ansvaret för frågan från Inrikesdepartementet, är ambitionen bl.a. att en parlamentarisk kommitté skall tillsättas.
Utskottet kan vidare konstatera att i direktiven till utredningen om den framtida regionalpolitiken påpekas att en särskild utvecklingsfaktor som kan få betydelse i glesbygden och på landsbygden är de möjligheter som finns inom den sociala ekonomin (dir. 1999:2). Kommittén skall bedöma vilken betydelse denna kan få och lämna de förslag som den finner befogade för att de regionalpolitiska målen skall uppnås.
Utskottet finner med hänvisning till det anförda att någon riksdagens åt- gärd för närvarande inte är påkallad och avstyrker motion Fi909 (s).
I september 1997 tillsatte regeringen en parlamentarisk kommitté, Demokra- tiutredningen, för att belysa de nya förutsättningar, problem och möjligheter som det svenska folkstyret möter inför 2000-talet (dir. 1997: 101). Ett av kommitténs huvudområden är internationaliseringen av ekonomin och sam-spelet mellan ekonomi och demokrati. Inom detta område skall kommittén bl.a. analysera hur internationaliseringen av produktionen påverkar politikens möjligheter att tillgodose medborgarnas krav på att på politisk väg kunna påverka sina levnadsbetingelser. De finansiella marknadernas möjligheter och kraft att påverka och till och med motverka politiska intentioner skall granskas.
I kommitténs uppdrag ingår att utöver beskrivningar och analyser även lämna konkreta förslag i syfte att stärka och fördjupa det svenska folkstyret. Genom en lång rad skrifter, seminarier m.m. redovisar kommittén löpande det arbete som bedrivs. Kommittén skall avlämna sitt slutbetänkande senast den sista december 1999. Till kommittén har ett antal experter knutits, bland dem Landsorganisationens andra ordförande.
Mot bakgrund av det ovan anförda är utskottet inte berett att föreslå att en utredning tillsätts över hur den demokratiska makten över ekonomin skall kunna öka. Motion Fi708 (v) yrkandena 2 och 3 avstyrks således.
2 Budgetpolitikens inriktning och utgiftstak för staten
2.1 Budgetutvecklingen
De offentliga finanserna har förbättrats dramatiskt, och på bara några få år har ett av industrivärldens största underskott vänts till ett överskott. År 1993 uppvisade de offentliga finanserna ett underskott på 12,3 % av BNP. Fem år senare hade detta ersatts av ett överskott på 2,2 % av BNP.
Den gynnsamma utvecklingen har burits upp av en framgångsrik budget- sanering. Ambitiöst formulerade budgetmål har uppnåtts, i vissa fall med bred marginal, och även för åren framöver förutses fortsatt stigande överskott i de offentliga finanserna. För åren 2000-2002 väntas dessa överskott mot-svara 2,1, 3,1 respektive 4,0 % av BNP.
En del av överskottet under 2001 och 2002 ämnar regeringen ta i anspråk för reformer för ökad sysselsättning och rättvisa, men trots det väntas resul- tatet bli att den offentliga sektorns nettoskuld är så gott som borta 2002.
Under 1998 uppvisade även statsbudgeten för första gången på flera år ett överskott som uppgick till närmare 10 miljarder kronor och som användes för att amortera av statsskulden. Trots det ökade under året statsskulden med närmare 17 miljarder kronor, vilket förklaras av att ungefär en fjärdedel av statsskulden är upplånad i utländsk valuta och denna del av skulden ökade till följd av en försvagad krona.
Under perioden 1999-2002 väntas emellertid statsskulden minska med ca 400 miljarder kronor till ca 1 050 miljarder kronor. Delvis beror detta på att kronan åter antas bli starkare, men framför allt förklaras minskningen av de mycket stora budgetöverskott som förutses för åren framöver på grund av vissa större transaktioner av extraordinär karaktär.
Som ett led i pensionsreformen kommer under fyraårsperioden mer än 300 miljarder kronor att överföras från AP-fonden till statsbudgeten. Försäljning-en av statliga bolag m.m. väntas ge ett tillskott på ytterligare 140 miljarder kronor, och slutligen påverkas budgetsaldot också av stora in- och utbetal-ningar av premiepensionsmedel som stått under Riksgäldskontorets förvalt-ning. Utan dessa transaktioner av extraordinär karaktär skulle statsbudgeten under närmast efterföljande år ha uppvisat ett överskott bara under år 2000. Det framgår av efterföljande tabell som är hämtad ur vårpropositionen.
Beaktas under år 2000 också den engångseffekt som uppkommer för staten till följd av Förvaltnings AB Stattums aktieutdelning och inbetalning av reavinst-skatt med anledning av försäljningen av aktieinnehavet i Pharmacia & Upjohn på ca 15 miljarder kronor uppkommer även detta år ett underskott i det under-liggande saldot på 3,6 miljarder kronor.
Tabell 8. Statsbudgetens underliggande saldo efter överföring till hushållen samt efter justering för större engångseffekter
Miljarder kronor
1998 1999 2000 2001 2002
Statsbudgetens saldo +9,7 +93,2 +70,8 +192,9 +62,8 Beräkningsteknisk överföring till hushåll - - - -22 ,1 -41,0 Statsbudgetens saldo (efter beräknings-
teknisk överföring till hushållen) +9,7 +93,2 +70,8 +170,8 +21 ,8 Större engångseffekter +24,9 +112,5 +59,4 +210,6 +28,6 varav Försäljning av statliga bolag m.m. +11,2 +45,0 +45,0 +35 ,0 +15,0 Överföring från AP-fonden - +45,0 +45,0 +175,6 +13 ,6 Premiepensionsmedel, netto +13,7 +22,5 -30,6 - - Underliggande budgetsaldo -15,2 -19,3 +11,4 -39,8 -6,8
Som mål för budgetpolitiken gäller att det finansiella sparandet i den offent-liga sektorn skall motsvara 2 % av BNP under närmast efterföljande år. För åren 2001 och 2002 väntas detta mål överträffas med ca 22 respektive 41 miljarder kronor. I vårpropositionens kalkyler har regeringen förutsatt att dessa överskjutande belopp skall tillföras hushållssektorn i en eller annan form så att budgetmålen uppnås exakt. Eftersom det ännu inte avgjorts hur detta skall ske har posterna lagts in i propositionens tabeller som beräk-ningstekniska överföringar till hushållen.
De stora överskotten på statsbudgeten bidrar till att statsskulden mätt som andel av BNP minskar från 80 % till drygt 50 % mellan 1998 och 2002. Därefter förutses inga fortsatta minskningar. I propositionen räknar regering-en med att statsskulden vid ett målsatt överskott på 2 % av BNP på sikt skall vara nominellt oförändrad eller öka. Större delen av det målsatta överskottet i de offentliga finanserna väntas i stället uppkomma i ålderspensionssystemet vid sidan av statsbudgeten.
Ekonomistyrningsverket (ESV) har den 20 maj 1999 presenterat sin andra budgetprognos (1999:2) för året, och i den räknar verket med att budgetöver -skottet för 1999 kommer att uppgå till 47,5 miljarder kronor. Det underlig -gande saldot bedöms vara negativt och uppgår enligt ESV till 19,3 miljarder kronor, dvs. till samma nivå som i vårpropositionen. Medan ESV:s och vår-propositionens bedömning av det underliggande saldot alltså överensstäm-mer är skillnaden mellan de båda prognoserna över det redovisade saldot alltså ca 46 miljarder kronor. Denna skillnad förklaras i allt väsentligt av att ESV inte beaktat regeringens planerade bolagsförsäljningar på 45 miljarder kronor eftersom något formellt regeringsbeslut i frågan ännu inte föreligger.
Med de förslag som redovisas i vårpropositionen räknar ESV med att ut- giftstaket för staten 1999 kommer att överskridas med 1,2 miljarder kronor. I närmast föregående prognos, som gjordes innan vårpropositionen hade lagts fram, räknade ESV med att utgiftstaket för 1999 skulle överskridas med 6,7 miljarder kronor.
2.2 Budgeteringsmarginal och begränsningsbelopp
2.2.1 Behovet av en budgeteringsmarginal
Bakgrund
Budgetpolitiken har under senare år innefattat såväl utgiftstak som mål om överskott i de offentliga finanserna på i genomsnitt 2 % av BNP sett över en konjunkturcykel.
Utgiftstak förekommer i två former, ett för hela den offentliga sektorn och ett för enbart staten inklusive ålderspensionssystemet. Skillnaden dem emel -lan utgörs av kommunernas utgifter samt av interna transaktioner mellan kommunsektorn och staten.
Utgiftstaket för den offentliga sektorn anger i princip hur stort utrymme som statsmakterna anser att de offentliga utgifterna kan tillåtas ta, men har i övrigt inte någon direkt styrande effekt på budgetpolitiken. Det har däremot utgiftstaket för staten som omfattar dels utgifterna på statsbudgetens samtliga anslag med undantag av dem som hänför sig till utgiftsområde 26 Statsskuldsräntor m.m., dels utgifterna för ålderspensionssystemet vid sidan av statsbudgeten.
För att ge ökad långsiktighet åt budgetarbetet fastställs utgiftstaket för tre år i taget enligt ett rullande schema där taken för de båda första åren normalt inte omprövas. Riksdagens årliga beslut om utgiftstaket avser därför i all-mänhet bara det tillkommande tredje året.
Av intresse i sammanhanget är också att utgiftstaket anges i nominella termer vilket innebär att det inte skall justeras med hänsyn till inflationen när det väl lagts fast. Bakgrunden till detta är kopplingen till den ekonomiska politiken och det prisstabiliseringsmål som gäller.
Med hänsyn till det förhållandevis långa tidsperspektivet och osäkerheten kring den ekonomiska utvecklingen anges det fastställda utgiftstaket med viss marginal. Skillnaden mellan fastställt tak och summan av de utgifter som beräknats under taket är en budgeteringsmarginal som är ofinansierad och som inte finns uppförd på statsbudgeten. Behöver budgeteringsmargina- len tas i anspråk får detta automatiskt till följd att belastningen på statsbud-geten ökar och att budgetsaldot försvagas. Ett utnyttjande som inte motsvaras av en lika stor inkomstökning på statsbudgeten kan därför komma i konflikt med det för samma år uppställda delmålet om ett överskott i de offentliga finanserna.
Regeringens förslag till utgiftstak för år 2002 innebär att budgeteringsmar -ginalen på nuvarande stadium beräknas till 33,7 miljarder kronor för detta år. Det motsvarar 4,3 % av de takbegränsade utgifterna och är något mer än vad som gällt när tredje årets tak tidigare fastställts.
Ett förslag om utgiftstak för de kommande tre åren fördes för första gång- en fram i 1996 års ekonomiska vårpropositionen. Regeringen redovisade där sin principiella syn på behovet av en budgeteringsmarginal och angav som främsta motiv för detta den osäkerhet som är förknippad med sådana makro- ekonomiska variabler som inflation, räntenivå och arbetslöshet. En budgete- ringsmarginal bedömdes nödvändig för att minska risken för att utgiftsbe- slutet skulle behöva revideras. I propositionen hänvisades också till svårig-heten att rätt beräkna myndigheternas förbrukning av sparade anslagsmedel på reservations- och ramanslag. Regeringen framhöll vidare att dimensione-ringen av budgeteringsmarginalen måste baseras på en avvägning mellan kraven på stramhet i finanspolitiken och risken för att utgiftstaket inte kan hållas om det saknas utrymme för att hantera effekterna av en annan ekono-misk utveckling än väntat. Rådande osäkerhet beträffande utgiftsutveckling-en talade enligt regeringen för en marginal på en till ett par procent. Eftersom osäkerheten stiger över tiden borde detta också gälla budgeteringsmargina-len, ansåg regeringen. Mot bakgrund härav föreslog regeringen en budgete-ringsmarginal på 1,5 % för 1997, 2 % för 1998 och 2,5 % för 1999. Finansut-skottet och riksdagen hade vid sin behandling av frågan inget att erinra mot att en sådan budgeteringsmarginal räknades in under utgiftstaket.
I årets ekonomiska vårproposition återkommer regeringen till frågan om budgeteringsmarginalen och dess användning och framhåller därvid följande.
Vårpropositionen
I propositionen (s. 138-139) erinrar regeringen om att den ekonomiska ut- vecklingen i stort, liksom de ekonomiska konsekvenserna av befintliga eller beslutade regler, kan avvika från vad som antas när ett utgiftstak fastställs. Eftersom utgiftstaket är nominellt och inte skall ändras med hänsyn till nya tillväxtförutsättningar skall budgeteringsmarginalen utgöra en buffert mot bl.a. högre prisnivå, lägre tillväxt och högre arbetslöshet. Budgeteringsmar-ginalen skall enligt regeringen också utgöra en buffert mot den osäkerhet som följer av att myndigheterna har rätt att anslagsspara och att utnyttja en anslagskredit. Budgeteringsmarginalen för det kommande budgetåret skall rymma denna osäkerhet, framhåller regeringen.
Vad gäller de därpå följande budgetåren skall enligt regeringens uppfatt- ning budgeteringsmarginalen dessutom omfatta ett utrymme för framtida reformer på budgetens utgiftssida. I propositionen betonas att budgeterings -marginalen inte får innebära att respekten för målen för finansiellt sparande i den offentliga sektorn minskar, utan marginalen skall i första hand ge flexi-bilitet och därmed förhindra revideringar av utgiftstaket.
Budgeteringsmarginalen ingår inte i redovisningen av statens och den of- fentliga sektorns finansiella sparande. Utnyttjas budgeteringsmarginalen försämras därmed statens och den offentliga sektorns finanser, påpekar rege -ringen.
Ju längre fram i tiden ett visst budgetår ligger desto större är osäkerheten om såväl den allmänekonomiska utvecklingen som effekterna av redan fatta-de beslut. Osäkerheten i beräkningarna ökar därför med åren, och den bud-geteringsmarginal som krävs för att hantera denna osäkerhet måste därför vara större längre fram i tiden. Regeringen hänvisar till att en sådan bedöm-ning gjordes även i 1996 års ekonomiska vårproposition där principerna för budgeteringsmarginalen redovisades.
Av vårpropositionen framgår också att regeringen nyligen har beslutat att tillkalla en särskild utredare för att bedöma om den nya budgetprocessens mål och intentioner har infriats. Utredaren skall bl.a. pröva om utgiftstakets nuvarande konstruktion erbjuder tillräcklig flexibilitet inom och mellan åren. Vidare skall utredaren analysera hur olika former av osäkerhet och risk har hanterats inom utgiftstaket och hur budgeteringsmarginalen därvid har an-vänts. Utredaren skall också föreslå riktlinjer för vilken nivå budgeterings-marginalen bör ha under de tre åren för att dessa osäkerhetsfaktorer skall kunna hanteras. Betydande prognosfel kan förekomma även under löpande budgetår, bl.a. till följd av att myndigheterna har möjlighet att utnyttja an-slagssparande och anslagskredit . I utredningsuppdraget ingår därför också att ta fram riktlinjer för vilken minsta nivå budgeteringsmarginalen bör ha under ett pågående budgetår för att utgiftstaket med stor sannolikhet skall kunna klaras utan extra besparingar.
Motionerna
Moderata samlingspartiet avvisar i motion Fi14 användningen av en budge- teringsmarginal eftersom den påverkar budgetdisciplinen negativt. Något formellt yrkande i frågan framförs dock inte i motionen. Om föreslagna tak för statens utgifter behöver överskridas, bör enligt motionärerna regeringen återkomma till riksdagen med en redovisning av hur det ökade resursbehovet uppstått samt med förslag till åtgärder som innebär att det ursprungligen fastställda taket kan hållas.
Motionärerna anser att principerna i den nya budgetprocessen skall följas strikt, vilket enligt deras uppfattning innebär att budgetöverskridanden skall finansieras genom motsvarande utgiftsneddragningar inom två år, helst inom samma utgiftsområde. Vidare anser de att nya utgiftsåtaganden under pågå-ende budgetår skall finansieras genom minskningar av andra utgifter samma år.
Även Kristdemokraterna kommenterar i sin motion Fi15 budgeteringsmargi- nalens användning utan att framföra något yrkande i frågan. Till skillnad från alla tidigare propositioner som behandlat frågan om budgeteringsmarginalen skriver regeringen nu öppet att budgeteringsmarginalen även skall omfatta utrymmen för framtida reformer, påpekar motionärerna. Kristdemokraterna anser att detta är en helt felaktig användning av budgeteringsmarginalen, en användning som strider mot alla de intentioner regeringen själv tidigare angivit. Enligt motionärerna skall budgeteringsmarginalen enbart vara en buffert för att klara den osäkerhet som följer av förändringar i den makro-ekonomiska utvecklingen, demografiska förändringar och förändringar i systemet med anslagssparande och anslagskredit.
Finansutskottets ställningstagande
Utgiftstaket är flerårigt och nominellt och dess tillämpning regleras i lagen (1996:1059) om statsbudgeten. Utgiftstakets utformning preciseras dock inte där. Dess sammansättning i stort liksom användningen av en ofinansierad budgeteringsmarginal godkändes av riksdagen våren 1996 när riksdagen för första gången fastställde ett utgiftstak.
Utgiftstaket anger den nivå på de statliga utgifterna som regeringen avser att hålla under de tre närmaste åren och är ett komplement till det saldorelate-rade mål som också styr budgetpolitiken. Liksom andra ekonomisk -politiska mål fastställs utgiftstaket genom ett riktlinjebeslut, vilket innebär att beslutet inte är rättsligt bindande. Lagregleringen med dess krav på motåtgärder om taket riskerar att överskridas markerar dock att utgiftstaket är ett mycket starkt och allvarligt menat budgetpolitiskt åtagande från regeringens sida.
Nivån på de statliga utgifterna påverkas i hög grad av den allmänekono- miska utvecklingen som emellanåt kan vara svårbedömd, särskilt för längre perioder. Eftersom utgiftstak fastställs för tre år i taget är beräkningen av det sista årets utgiftsnivåer därför ofrånkomligen behäftad med osäkerhet. Inte minst gäller det bedömningen av den ekonomiska utvecklingen och de kon-sekvenser som en minskad tillväxt och ökad inflation kan ha på utgifterna för arbetslöshetsersättning, arbetsmarknadspolitiska åtgärder samt olika basbe-loppsanknutna transfereringar. Samtidigt är det önskvärt att ett en gång fast-ställt utgiftstak inte skall behöva omprövas, eftersom det skulle kunna rubba tilltron till den förda politiken. Enbart av detta skäl är det enligt finansut-skottets mening motiverat att använda sig av en budgeteringsmarginal som kan fånga upp denna osäkerhet.
Till detta kommer att myndigheter har givits en tämligen stor frihet att för-dela sina utgifter över tiden. Ramanslag som inte utnyttjas fullt ut ett år kan sparas till efterföljande år. På motsvarande sätt kan en myndighet använda tidigare sparade anslagsmedel som komplement till årets anslag för att finan-siera en större utgift. Myndigheter har också möjlighet att inom vissa gränser låna av efterföljande års anslag om medelstilldelningen ett visst år är otill-räcklig.
Förskjutningar av detta slag redovisas på statsbudgeten som en för alla ram-anslag och reservationsanslag gemensam nettopost kallad Ökning alter- nativt Minskning av anslagsbehållningar. Ökar anslagsbehållningarna inne- bär det att man räknar med att myndigheterna som grupp kommer att bygga upp sitt anslagssparande, dvs. utgifterna på de 27 utgiftsområdena väntas bli lägre än vad som anvisas över anslag. Omvänt gäller att en minskning av anslagsbehållningarna är liktydigt med att utgifterna på de 27 utgiftsområde-na väntas bli större än vad som anvisats på anslag för det året.
Erfarenhetsmässigt har det visat sig svårt att korrekt förutse anslagsbehåll-ningarnas nettoförändring, och denna svårighet kvarstår även mot slutet av det år som beräkningen avser.
Även av detta skäl ter det sig därför motiverat att använda sig av en bud- geteringsmarginal som fångar upp osäkerheten i beräkningarna.
Moderata samlingspartiet motsätter sig helt användningen av en budgete- ringsmarginal och anser att regeringen i stället bör återkomma till riksdagen varje gång utgiftstaket är på väg att överskridas. Budgeteringsmarginalen påverkar nämligen budgetdisciplinen negativt, anser motionärerna.
Enligt utskottets mening kan den av motionärerna förordade lösningen svårligen förenas med de villkor som gäller för ramanslag och reservations- anslag. Myndigheternas rätt att självständigt fördela sina utgifter över tiden kan inte inordnas i ett stelbent ramsystem av moderat slag eftersom det inte ger utrymme för förskjutningar. Varje förändring av anslagssparandet som överstiger den beräknade förbrukningen av anslagsbehållningarna leder ju till att de samlade utgifterna ökar vilket automatiskt skulle få till följd att utgifts-taket överskrids, hur obetydlig ökning det än är fråga om. Det framstår inte som rimligt att riksdagen återkommande skall behöva ta ställning till varje liten förändring av detta slag.
Utan en budgeteringsmarginal går det alltså knappast att behålla nuvarande anslagsvillkor, som ger myndigheter en tämligen stor frihet att självständigt förfoga över sina anslag, en frihet som för övrigt är ett viktigt inslag i mål-styrningen av den statliga verksamheten.
Utan en budgeteringsmarginal skulle utgiftstaket i princip också behöva anpassas till varje ny konjunkturbedömning, och varje sådan justering skulle som utskottet ser det rubba tilltron till utgiftstaket som ett allvarligt menat budgetpolitiskt mål.
Finansutskottet delar därför inte Moderata samlingspartiets uppfattning att budgeteringsmarginalen bör slopas.
Kristdemokraterna motsätter sig den i propositionen redovisade uppfattning- en att budgeteringsmarginalen under det andra och tredje året också skall ge utrymme för framtida reformer. Det är, anser Kristdemokraterna, en felaktig användning av budgeteringsmarginalen som helt strider mot regeringens tidigare redovisade intentioner.
Finansutskottet gör inte samma bedömning som Kristdemokraterna. Erfa- renheterna från de gångna årens användning av en budgeteringsmarginal visar att den i praktiken också kommit att omfatta framtida reformer. Det är en ordning som enligt utskottets mening är rimlig så länge som de nya utgif- terna finansieras med inkomstökningar och nivån på budgeteringsmarginalen alltjämt är så stor att den kan parera oförutsedda utgiftsökningar under efter-följande budgetår. När utgiftstaket fastställs måste nivån på den ingående budgeteringsmarginalen självklart också prövas mot erforderliga krav på stramhet i finanspolitiken.
I likhet med regeringen anser finansutskottet att respekten för målen för finansiellt sparande i den offentliga sektorn inte får eftersättas. Ett eventuellt utnyttjande av budgeteringsmarginalen får således inte leda till att dessa mål åsidosätts.
Under innevarande och föregående budgetår har det visat sig att så lite åter-stått av budgeteringsmarginalen att kompletterande utgiftsbegränsningar har fått tillgripas för att undvika att utgiftstaket överskrids.
Enligt utskottets mening är det önskvärt att utgiftstaket kan upprätthållas utan att dylika extra besparingar behöver tillgripas. Utskottet noterar att den särskilde utredare som tillkallats för att se över den nya budgetprocessen också skall ta fram riktlinjer för vilken minsta nivå budgeteringsmarginalen bör ha under ett pågående budgetår för att utgiftstaket med stor sannolikhet skall kunna klaras utan extra besparingar .
2.2.2 Användningen av begränsningsbelopp
Vårpropositionen
För att hindra ett väntat överskridande av utgiftstaket för 1999 har regeringen fattat beslut om åtgärder som begränsar utgifterna med totalt ca 8 miljarder kronor. Drygt hälften härav utgörs av besparingar, medan omkring 3,7 mil-jarder kronor av utgiftsreduktionen beräknas uppkomma till följd av att ett s.k. begränsningsbelopp införts för anslagsförbrukningen på vissa anslag. Syftet med detta nya budgetpolitiska instrument är att säkerställa att förbruk-ningen på vissa anslag inte överstiger en viss bestämd nivå under 1999. Av propositionen framgår (s. 81-82) att sammanlagt 15 utgiftsområden berörs av begränsningsbelopp. Bland annat omfattas anslagen på verksamhetsområ-det Internationellt utvecklingssamarbete på utgiftsområde 7 samt anslagen A 2 Väghållning och statsbidrag samt A 4 Banverket: Banhållning på ut-giftsområde 22.
Motionerna
Centerpartiet riktar i motivtexten till motion Fi16 kritik mot det enligt mo-tionärernas uppfattning orimligt snäva begränsningsbelopp som satts för det internationella utvecklingssamarbetet. Med vårpropositionens begränsnings-belopp saknas utrymme för 1,4 miljarder kronor av Sidas planerade verk-samhet och beräknade utbetalningar, vilket får drastiska konsekvenser då hela utgiftsramen redan är intecknad av ingångna avtal.
Centerpartiet finner det upprörande att regeringen försöker göra ett pa- radnummer av att biståndsramen får en liten höjning i en avlägsen framtid samtidigt som Sida förbjuds att använda de resurser som verket har reserve- rat i tidigare budgetar. Det handlar inte om några nya pengar, betonar motio-närerna som utgår från att regeringen vidtar nödvändiga åtgärder för att tilltron till Sverige som samarbetspartner och biståndsgivare inte skall erode-ras.
Folkpartiet kritiserar i motion Fi17 den enligt motionärerna bristfälliga redo-visningen i propositionen av begränsningsbeloppens effekter. Av propositio-nen framgår inte hur mycket regeringen anser sig spara på t.ex. biståndsom-rådet genom det angivna begränsningsbeloppet för 1999. Först framåt hösten kommer den närmare innebörden av regeringens panikåtgärder att stå klar, hävdar motionärerna som inte kan acceptera en sådan ordning.
Regeringen gör enligt motionärerna säkert inget formellt fel men har en demokratisk skyldighet att visa innehållet i de 8 miljarder kronor man säger sig spara. Motionärerna anser att det, sett i ett demokratiskt perspektiv, är principiellt anmärkningsvärt att man av vårpropositionen inte kan utläsa vare sig effekterna av regeringens åtgärder för att hålla utgiftstaket eller de bespa-ringar och s.k. begränsningsbelopp som regeringen fattat beslut om. Motio-närerna föreslår att riksdagen skall göra ett tillkännagivande av denna inne-börd (yrkande 9).
Yttranden från andra utskott
Utrikesutskottet tar i sitt yttrande (UU1y s. 10-12) upp regeringens använd -ning av begränsningsbelopp och kommenterar ingående vilken effekt detta har för framför allt biståndsgivningen. Utrikesutskottet är kritiskt till det sätt på vilket förslaget redovisas i propositionen. Med det underlag som proposi-tionen erbjuder är det enligt utrikesutskottet inte möjligt att bedöma om de av regeringen beslutade begränsningsbeloppen påverkar statens möjlighet att fullfölja sina avtalsenliga åtaganden. Utrikesutskottet anser det väsentligt att begränsningsåtgärderna utformas så att tilltron till Sverige som samar-betspartner och biståndsgivare inte eroderas.
Utrikesutskottet erinrar om att konstitutionsutskottet vid sin beredning av förslaget till lag (1996:1059) om statsbudgeten framhållit att regeringen är bunden av riksdagens anslagsvillkor. I anslutning härtill påpekar utrikesut-skottet att riksdagen vid sitt beslut om de anslag som ingår i biståndsramen förutsåg att utbetalningsnivån under de närmaste åren skulle kunna hållas på en högre nivå genom ett bättre utnyttjande av reservationer (bet. 1998/99: UU2).
I yttrandet återges biståndsministerns uttalande i riksdagens frågestund den 22 april 1999 då han framhöll att begränsningarna på utgiftsområde 7 inte innebär att några pengar försvinner utan att de blir disponibla nästa år. Utri-kesutskottet anser dock att det kan finnas risk för att begränsningsåtgärder på utgiftsområde 7 under ett år leder till att reservationer åter byggs upp vilka senare kan vara svåra att nedbringa bl.a . till följd av bristande mottag-ningskapacitet i samarbetsländerna.
Utrikesutskottet erinrar också om att regeringen i vårpropositionen (s. 142 ) förutskickat att det under året kommer att göras en bedömning av de kort- och långsiktiga konsekvenserna av de för innevarande år genomförda ut- giftsbegränsningarna på utgiftsområde 7. Utrikesutskottet utgår från att den-na utvärdering kommer att innehålla en allsidig belysning av problematiken, och att den på lämpligt sätt kommer att redovisas för riksdagen så snart som möjligt.
Vid samma frågestund förklarade biståndsministern också att de medel som efter vidtagna utgiftsbegränsningar kan disponeras för 1999 är tillräckli- ga för de stora insatser som görs bl.a. i Centralamerika och Kosovo. Utrikes-utskottet utgår från att regeringen i lämplig form återkommer till riksdagen om den aviserade konsekvensbedömningen skulle visa att så trots allt inte blir fallet, eller att andra i dag oöverblickbara konsekvenser uppkommer vilka allvarligt skulle försvåra biståndets genomförande.
I propositionen aviseras inte några utgiftsbegränsningar efter 1999. Utri- kesutskottet påpekar emellertid att fortsatta mer omfattande utgiftsbegräns -ningar efter 1999 skulle få konsekvenser som inte bara skulle urholka förtro-endet för svenskt utvecklingssamarbete utan även så allvarligt försämra måluppfyllelse och inriktning av biståndet att det vore för utrikesutskottet helt oacceptabelt.
I likhet med vad som sägs i motion Fi17 (fp) anser utrikesutskottet att det är principiellt anmärkningsvärt i ett demokratiskt perspektiv att det av vår-propositionen inte går att utläsa effekterna av regeringens åtgärder för att hålla utgiftstaket, de besparingar som regeringen avser att göra eller de s.k. begränsningsbelopp som beslutats. Utrikesutskottet har vid en särskild före-dragning fått bekräftat att innevarande års biståndsram på 0, 705 % av brutto-nationalinkomsten (BNI) kommer att kunna hållas. Motion Fi17 (fp) kan enligt utrikesutskottets mening besvaras med vad som utrikesutskottet fram-hållit.
Socialförsäkringsutskottet erinrar i sitt yttrande (SfU5y) om att regeringen har beslutat om ett begränsningsbelopp på 142 miljoner kronor för det på utgiftsområde 8 uppförda anslaget B 2 Särskilda insatser i utsatta bostads-områden, vilket innebär att anslagsförbrukningen inte får överstiga denna nivå under 1999. Socialförsäkringsutskottet har erfarit att det utöver det anvisade beloppet finns ett ingående anslagssparande på 127 miljoner kronor på anslaget vars sammanlagda behållning därmed uppgår till 269 miljoner kronor. Enligt socialförsäkringsutskottets uppfattning bör kvarstående medel därför användas för satsningar fr.o.m. år 2000. Mot bakgrund av det anförda godtar socialförsäkringsutskottet regeringens beräkningar.
Trafikutskottet uppger i sitt yttrande (TU2y) att regeringen inom utgiftsom -råde 22 infört begränsningsbelopp för två anslag, nämligen A 2 Väghållning och statsbidrag med 11 895 miljoner kronor och A 4 Banverket: Banhållning med 7 290 miljoner kronor. För Vägverkets del innebär begränsningsbelop-pet en minskad flexibilitet i verksamheten, påpekar trafikutskottet. För Ban- verket torde, enligt vad trafikutskottet inhämtat, begränsningsbeloppet inte innebära någon verksamhetsmässig begränsning.
Finansutskottets ställningstagande
Regeringen är enligt 42 § lagen (1996:1059) om statsbudgeten skyldig att vidta sådana åtgärder som den har befogenhet till för att undvika att utgifts-taket för staten överskrids. Åtgärder av detta slag skall vidtas redan då det uppstått risk för ett överskridande.
Gjorda prognoser visar att det finns risk för att utgiftstaket för 1999 kom -mer att överskridas. Regeringen har därför beslutat om åtgärder som är av- sedda att begränsa utgifterna under innevarande år med totalt ca 8 miljarder kronor. Det rör sig dels om besparingar på sammanlagt 4,2 miljarder kronor , dels om uppskjutna utbetalningar till följd av att medelsförbrukningen på vissa anslag maximeras med hjälp av s.k. begränsningsbelopp. Syftet med begränsningsbeloppen är att säkerställa att anslagsförbrukningen på ett an-slag inte kommer att överstiga en viss bestämd nivå under 1999.
För att få till stånd en bättre kontroll av myndigheternas anslagssparande har regeringen dessutom nyligen beslutat om en ändring (1999:112) i an- slagsförordningen (1996:1189).
Den vanligast förekommande anslagstypen på statsbudgeten är ramanslag vars mest utmärkande drag är att ett anvisat belopp får överskridas genom att en anslagskredit tas i anspråk samt att outnyttjade medel får sparas till efter-följande år.
Ett reservationsanslag får inte överskridas. Däremot får outnyttjade medel användas under efterföljande budgetår, dock i högst tre år efter det att ansla-get senast var uppfört på statsbudgeten.
I första hand ramanslagen men också reservationsanslagen gör det möjligt för myndigheterna att finansiera sin verksamhet på ett mer flexibelt sätt. Det sker emellertid till priset av en större osäkerhet i prognoserna över ett väntat budgetutfall. Vid ingången av 1999 uppgick det samlade anslagssparandet till närmare 25 miljarder kronor samtidigt som summan av de maximalt möjliga anslagskrediterna motsvarade ca 20 miljarder kronor. Till detta kommer en samlad behållning på reservationsanslag på drygt 13 miljarder kronor. Det är uppenbart att även måttliga förskjutningar i utnyttjandet av dessa möjligheter kraftigt påverkar medelsförbrukningen och därmed möj-ligheterna att klara utgiftstaket.
I 1998 års ekonomiska vårproposition anmälde regeringen att den hade för avsikt att strama upp reglerna för anslagssparandet genom att föreskriva att anslagssparande som överstiger 3 % av anslaget skall få användas först efter beslut av regeringen. Prövningen skall ske samlat i anslutning till budgetar-betet. Syftet med förändringen uppgavs vara att få till stånd en bättre kontroll över anslagsförbrukningen. Åtgärden fick stöd av finansutskottet som för sin del sade sig välkomna åtgärder som gör den finansiella styrningen mer ändamålsenlig.
Den aviserade förändringen har nu införts i 11 och 11a §§ anslagsförord- ningen (1996:1189) och de nya bestämmelserna trädde i kraft den 1 april 1999. Såsom aviserats innebär dessa att anslagssparande överstigande 3 % får användas först efter regeringens prövning. Denna prövning kan i princip leda till tre olika slutsatser. Medlen kan ställas till regeringens disposition, myndigheten kan få rätt att använda dem eller de kan dras in. Det är alltså inte frågan om någon automatisk indragning. En självklar utgångspunkt för regeringens prövning är att de åtaganden som staten har till följd av lag eller avtal skall kunna fullgöras.
Finansutskottet anser att den genomförda uppstramningen är befogad med hänsyn till att myndigheterna under en följd av år har byggt upp ett mycket stort samlat anslagssparande. Såsom nyss nämnts uppgår anslagssparandet numera till närmare 25 miljarder kronor, vilket innebär att verksamheten har bedrivits på en lägre nivå än vad som har varit avsikten. Hur dessa stora behållningar förbrukas under ett visst år påverkar i hög grad regeringens möjligheter att hålla statens utgifter under det utgiftstak som riksdagen har beslutat om. Enligt finansutskottets mening kan den nya, restriktivare pröv-ningen bidra till att skapa en bättre kontroll över anslagsförbrukningen under kommande år. Den kan i en del fall också ge ett tillskott till de eftersträvade utgiftsbegränsningarna redan under 1999, men åtgärden är i sig inte tillräck-lig för att under detta år uppnå avsett resultat.
För att säkerställa att utgiftstaket för 1999 kan hållas har regeringen därför fattat beslut om kompletterande besparingar och begränsningsbelopp under detta år. I motsats till ändringen av anslagsförordningen är begränsningsbe-loppen en temporär åtgärd som syftar till att säkerställa att förbrukningen på några utpekade anslag inte överstiger vissa bestämda nivåer under 1999. De medel som därvid inte kan utnyttjas kommer inte att automatiskt dras in utan får föras över till efterföljande år i form av ett anslagssparande/reservations-medelsbehållning.
Vilka åtgärder som skall vidtas i det enskilda fallet kommer regeringen att pröva individuellt utifrån de verksamhetsmässiga och finansiella förutsätt- ningarna. I åtskilliga fall har regeringsbesluten redan kunnat fattas. I andra fall övervägs fortfarande vilka åtaganden som måste infrias under året.
De beslutade begränsningsbeloppen berör följande anslag och utgiftsområden.
Tabell 9. Begränsningsbelopp för år 1999
Belopp i miljoner kronor
Såsom framgår av sammanställningen är det endast fem anslag för vilka begränsningsbeloppen har satts lägre än vad som anvisats på statsbudgeten för 1999. Det gäller stödet till lokala investeringsprogram, energiforskning, el- och värmeförsörjningen i Sydsverige, väghållning samt särskilda insatser i vissa kommuner.
För biståndsanslagen på verksamhetsområde A Internationellt utvecklings- samarbete är begränsningsbeloppet lika stort som de anslag som anvisats för 1999. Detsamma gäller för anslaget för särskilda insatser i utsatta bostadsom-råden.
För övriga anslag överstiger begränsningsbeloppen 1999 års medelstilldel- ning.
Som tidigare nämnts stadgas i 42 § budgetlagen att regeringen skall vidta sådana åtgärder som den har befogenhet till eller föreslå riksdagen nödvän- diga åtgärder för att undvika att ett beslutat utgiftstak överskrids. Denna bestämmelse utgör grund för den nyligen beslutade ändringen i anslagsför- ordningen liksom för regeringens beslut att för 1999 införa begränsningsbe- lopp för vissa av statsbudgetens utgifter.
Regeringens befogenheter i detta avseende regleras i budgetlagen. Med hänsyn till den kritik som framförs i motionerna Fi16 (c) och Fi17 (fp) mot begränsningsbeloppen och de av regeringen vidtagna åtgärderna finns det enligt utskottet anledning att närmare beröra denna fråga.
I 4-6 §§ budgetlagen anges villkoren för de olika anslagstyperna. Be- stämmelserna uttrycks som att "regeringen får" göra något intill en angiven gräns. En befogenhet anges således. Däremot är det inte någon skyldighet för regeringen att fullt ut utnyttja de olika möjligheterna. Detta klargörs ytterli-gare i 7 § där det anges att: "När regeringen tilldelar en myndighet ett anslag får regeringen besluta om begränsningar i villkoren för utnyttjandet av ansla-get."
Som motiv för en begränsning uppges i förarbetena (prop. 1995/96:220 s. 87) bl.a. en strävan efter god hushållning med statens resurser och god bud- getkontroll. I förarbetena lämnas också exempel på villkorsbegränsningar som kan bli aktuella. Som exempel nämns att outnyttjade medel på reserva- tionsanslag inte får användas så många år som anslagstypen medger, att outnyttjade medel på ramanslag inte får sparas i obegränsad utsträckning och att anslagskrediten på ramanslag sätts lägre än vad riksdagen har medgivit.
Av 8 § framgår vidare att: "Regeringen får besluta att medel på ett anvisat anslag inte skall användas om detta är motiverat av särskilda omständigheter i en verksamhet eller av statsfinansiella eller andra samhällsekonomiska skäl." I förarbetena (s. 88) hänvisas till regeringens skyldighet att vidta åt-gärder vid risk för överskridande av utgiftstaket och i anslutning härtill utta-las att beslut av regeringen att inte fullt ut använda anvisade anslag är en möjlighet i sammanhanget. Det betonas dock att regeringen självfallet är förpliktad att se till att de åtaganden som staten har till följd av lag eller avtal fullgörs.
Såsom utrikesutskottet framhåller i sitt yttrande har konstitutionsutskottet vid sin behandling av förslaget till lag om statsbudgeten ansett att regeringen inte bara är förpliktigad att se till att de åtaganden som staten har till följd av lagar eller avtal fullgörs, utan att den också är bunden av riksdagens anslags-villkor. Konstitutionsutskottet erinrade om att riksdagen formellt sett har en obegränsad rätt när det gäller detaljregleringen i samband med utgiftsbemyn -digandena. Riksdagens beslut att anvisa anslag (ändamål, anslagstyp och belopp) kan enligt konstitutionsutskottet alltså kompletteras med ytterligare villkor och med motivuttalanden som binder regeringens och myndigheter-nas medelsanvändning. Någon enhetlig ordning då det gäller utformningen av riksdagens beslut i budgetfrågor finns inte, men oavsett formulering är regeringen bunden av riksdagens uttalanden om villkoren för medelsanvis-ningen, framhöll konstitutionsutskottet vidare .
Sammanfattningsvis innebär således bestämmelserna i budgetlagen att re- geringen är skyldig att vidta åtgärder för att undvika att utgiftstaket över-skrids (42 §). Med de restriktioner som följer av riksdagens uttalanden har regeringen därvid befogenhet att begränsa villkoren för utnyttjandet av ett anslag (7 §) men kan också av statsfinansiella skäl avstå från att använda anvisade medel (8 §).
Så länge regeringen tillgodoser de av riksdagen meddelade anslagsvillko-ren ligger med hänsyn härtill beslut om tillämpning av begränsningsbelopp för år 1999 inom ramen för de befogenheter som regeringen tilldelats. Någon skyldighet att underställa riksdagen ett formellt förslag i frågan för beslut kan därför enligt finansutskottets mening inte anses föreligga.
När regeringen utnyttjar sina befogenheter på detta område och på egen hand fattar beslut om utgiftsbegränsningar är det enligt finansutskottets me- ning önskvärt att riksdagen alltid på lämpligt sätt informeras om de vidtagna åtgärdernas innebörd och omfattning.
Vad beträffar den kritik som utrikesutskottet riktar mot begränsningsbelop- pen konstaterar finansutskottet att utrikesutskottet har fått bekräftat att inne-varande års biståndsram på 0,705 % av bruttonationalinkomsten (BNI) kommer att kunna hållas. Begränsningsbeloppet utgör således inget hinder för att Sverige skall kunna uppfylla det biståndspolitiska mål som ställts upp för 1999.
Finansutskottet konstaterar också att begränsningsbeloppet för verksam- hetsområdet Internationellt utvecklingssamarbete är lika stort som de anslag som anvisats för innevarande år, dvs. 11 150 miljoner kronor. Förutsatt att ansvariga myndigheter fullt ut tar i anspråk de medel som står till förfogande under 1999 kommer således inte de till biståndet knutna reservationsmedels-behållningarna att öka. Finansutskottet utgår ifrån att berörda parter är ange-lägna om att se till att tillgängliga medel fördelas effektivt och i sin helhet. Den oro som utrikesutskottet ger uttryck för i detta avseende ter sig därför inte befogad.
Biståndsministern har i ett skriftligt svar på en fråga den 6 maj 1999 med- delat att de medel som inte kan utnyttjas i år kommer att föras över till nästa år, vilket innebär att den totala biståndssumman blir densamma men med en annan fördelning över tiden. Bland annat kommer en del utbetalningar till FN, Världsbanken och EU att skjutas upp. Senareläggningen av utbetalningar görs på ett sådant sätt att negativa effekter för verksamheten undviks så långt det är möjligt. Redan nu står det enligt biståndsministerns bedömning klart att den humanitära sidan kommer att klaras. Det gäller framför allt Kosovo, men även Centralamerika och andra katastrofområden runt om i världen. En beredskap för oväntade situationer kommer också att skapas.
Utgiftstaket är ett viktigt budgetpolitiskt instrument och statsmakternas vilja att leva upp till detta åtagande bör inte kunna sättas i fråga. Det är själv-klart önskvärt att utgiftstaket tillämpas på ett sådant sätt att omfattande be-sparingar kan undvikas under pågående budgetår, och - i den mån så krävs för att upprätthålla utgiftstaket - att erforderliga åtgärder vidtas på ett så tidigt stadium som möjligt. Inget område på statsbudgeten bör därvid vara undantaget från prövning. Det ankommer på regeringen att återkommande pröva detta.
Finansutskottet utgår ifrån att regeringen vid den praktiska tillämpningen av begränsningsbeloppen kommer att tillgodose de anslagsvillkor som riks- dagen ställt upp för verksamheten.
I motion Fi17 (fp) kritiseras regeringen för att det enligt motionärernas upp-fattning inte går att utläsa ur propositionen hur de vidtagna besparingsåtgär-derna slår. Detta är principiellt anmärkningsvärt sett utifrån ett demokratiskt perspektiv, hävdar motionärerna som vill att riksdagen skall göra ett tillkän-nagivande i frågan.
Finansutskottet kan inte biträda detta förslag. Såsom nyss framgått anser utskottet att det är önskvärt att regeringen i frågor av detta slag alltid på lämpligt sätt informerar riksdagen. I den aktuella propositionen lämnas i avsnitt 5.3.1 information om de utgiftsbegränsande åtgärder som vidtagits , såväl i tabellform som i löpande text.
Med det anförda avstyrker utskottet motion Fi17 (fp) yrkande 9.
2.3 Mål för budgetpolitiken
Riksdagen har lagt fast ett långsiktigt mål för budgetpolitiken som innebär att de offentliga finanserna skall uppvisa ett överskott på i genomsnitt 2 % av BNP sett över en konjunkturcykel. Som delmål gäller att överskottet skall motsvara 0,5 % av BNP 1999 samt 2 % såväl 2000 som 2001. Målen gäller vid de prognosförutsättningar som redovisades i 1997 års ekonomiska vår- proposition, och skulle tillväxten avvika väsentligt från vad man då räknade med skall motsvarande avvikelser godtas för överskotten.
De som mål angivna överskotten skall användas för att amortera av den offentliga nettoskulden.
Riksdagen lägger varje år också fast ett utgiftstak för de närmaste tre åren, vilket sätter en gräns för hur stora utgifter som staten kan dra på sig. Utgifts-taket omfattar dels de egentliga utgifterna på statsbudgeten exklusive statsskuldsräntor, dels utgifterna för ålderspensionssystemet vid sidan av statsbudgeten. Dessutom ingår i utgiftstaket en budgeteringsmarginal.
Enligt tidigare riksdagsbeslut skall utgiftstaket för staten uppgå till 761 miljarder kronor år 2000 och 786 miljarder kronor år 2001.
Vårpropositionen
Regeringen bedömer att den ekonomiska tillväxten nu blir lägre än vad man räknade med i 1997 års ekonomiska vårproposition. Avvikelsen bedöms dock inte som väsentlig och något skäl att ompröva de tidigare fastlagda målen anses därför inte föreligga.
Som delmål för år 2002 föreslår regeringen att överskottet i de offentliga finanserna skall motsvara 2 % av BNP (yrkande 2).
Utgiftstaket för staten skall enligt regeringens förslag uppgå till 810 mil -jarder kronor.
Motionerna
Moderata samlingspartiet föreslår i motion Fi14 att de offentliga finanserna skall vara i balans över en konjunkturcykel (yrkande 2).
Moderata samlingspartiet anser dessutom att utgiftstaket för staten bör fastställas till nivåer som för de tre närmaste åren understiger regeringens förslag med 8, 27 respektive 37 miljarder kronor.
Kristdemokraterna föreslår i motion Fi15 att överskottet i den offentliga sektorn skall begränsas till 1,5 % under perioden 2000-2002 (yrkande 2).
Kristdemokraternas förslag till utgiftstak för åren 2000-2002 understiger regeringens med 13, 24 respektive 42 miljarder kronor.
Folkpartiet liberalerna ansluter sig i motion Fi17 till den av regeringen förordade principen att överskottet i de offentliga finanserna skall motsvara i genomsnitt 2 % av BNP sett över en konjunkturcykel.
Folkpartiet liberalernas förslag till utgiftstak för de tre närmast efterföljan-de åren understiger regeringens förslag med 14,3, 18,5 respektive 19,8 mil-jarder kronor.
Finansutskottets ställningstagande
Budgetpolitiken har under senare år inriktats mot ett antal fleråriga mål, som har det gemensamt att de är tydliga och lätta att i efterhand avläsa. Hittills uppnådda mål har överträffats med bred marginal, och prognoserna för kommande år visar att de offentliga finanserna kommer att utvecklas så gynnsamt att målet om ett överskott i de offentliga finanserna på 2 % kom- mer att överträffas med 22,1 miljarder kronor 2001 och med 41,0 miljarder kronor 2002.
Målet om ett permanent överskott i de offentliga finanserna på 2 % av BNP bör enligt utskottets mening ses mot bakgrund av att en stor offentlig sektor kräver i sig starka offentliga finanser. Den målsatta nivån på 2 % innebär att statsskulden efter några år kommer att ligga på en nominellt oför-ändrad nivå eller öka.
Större delen av det målsatta överskottet i de offentliga finanserna kommer efter några år från ålderspensionssystemet vid sidan av statsbudgeten medan de till synes stora överskotten i statsbudgeten under de närmaste åren i stor utsträckning härrör från försäljning av statliga företag och från överföringar från AP-fonden.
Ett överskott i de offentliga finanserna under normalår gör det också lättare att i en konjunkturnedgång vidta motverkande åtgärder utan att stora under-skott hotar att driva upp räntorna.
Mot bakgrund härav framstår enligt utskottets mening den av regeringen föreslagna överskottsnivån som väl avvägd.
Till frågan om nivån på utgiftstaket återkommer utskottet längre fram i betänkandet.
Med det anförda tillstyrker utskottet det av regeringen föreslagna över- skottsmålet för år 2002 (yrkande 2) och avstyrker motionerna Fi14 (m) yr- kande 2 och Fi15 (kd) yrkande 2.
2.4 Budgetpolitikens inriktning
2.4.1 Samarbete om budgetpolitiken
Av propositionen framgår att regeringen eftersträvar största möjliga uppslut-ning kring en politik för full sysselsättning.
Den ekonomiska vårpropositionen bygger på en överenskommelse mellan den socialdemokratiska regeringen, Vänsterpartiet och Miljöpartiet, vilka står bakom riktlinjerna för den ekonomiska politiken, budgetpolitiken, utgiftsta -ken, tilläggsbudgeten för 1999 och de nu föreslagna skatteförändringarna för år 2000.
Samarbetet mellan regeringspartiet och de båda andra partierna berör fem områden, nämligen ekonomi, sysselsättning, rättvisa, jämställdhet och miljö . Enligt propositionen bekräftas genom detta samarbete att det finns en politisk majoritet för en ekonomisk politik som är inriktad på full sysselsättning, prisstabilitet och ett offentligt överskott på i genomsnitt 2 % av BNP sett över en konjunkturcykel.
Av propositionen framgår också att regeringen eftersträvar en bred förank- ring av en kommande skattereform. Samtliga riksdagspartier deltar i de på- gående överläggningarna. Huvudsyftet är att utifrån krav på rättvis fördel- ning skapa goda och stabila regler för tillväxt och sysselsättning, att uppnå en ekologiskt hållbar utveckling samt att garantera välfärden och dess finansie-ring.
2.4.2 De politiska alternativen
Vårpropositionen
Regeringen bedömer att det finns risk för att utgiftstaken för åren 1999 och 2000 inte kommer att kunna hållas och redovisar eller lägger därför fram förslag till olika utgiftsbegränsande åtgärder avsedda att motverka en sådan utveckling. Budgeteringsmarginalen för 2001 anses dock vara betryggande stor samtidigt som målet om 2,0 % överskott uppnås med bred marginal.
För perioden 2001 och framåt bedömer regeringen att utvecklingen är så gynnsam att Sverige då kan tillåta sig såväl utgiftsökningar som skattesänk -ningar, förutsatt att de håller sig inom de ramar som kravet på överskott i de offentliga finanserna, utgiftstaken, konjunkturläget och den ekonomiska tillväxten medger. Därför behövs, enligt regeringens mening, en långsiktig inkomst- och utgiftsstrategi som en riktlinje för den ekonomiska politiken under kommande år.
Utgångspunkten för en sådan strategi är att man skall upprätthålla kravet på ett överskott i de offentliga finanserna på i genomsnitt 2 % av BNP över en konjunkturcykel. Med en sådan restriktion är det enligt regeringens me- ning möjligt att under kommande år både öka de offentliga utgifterna och ge utrymme för skattesänkningar.
I vårpropositionen föreslås en del utgiftsökningar, huvudsakligen med början år 2001. Med hänsyn till de pågående skatteöverläggningarna be- handlas skattepolitiken bara i begränsad utsträckning. Skattepolitikens lång-siktiga inriktning och möjligheterna att genomföra en mera omfattande skat-tereform får enligt regeringen tas upp i ett annat sammanhang.
De reformer regeringen vill genomföra under de kommande åren kan delas in i fem områden. Satsningarna inom dessa fem områden uppgår under den närmas-te treårsperioden till följande belopp.
Tabell 10. Regeringens förslag till reformer åren 2000-2002
Nettoförsvagning av de offentliga finanserna
Belopp i miljoner kronor
2000 2001 2002 Arbetslösheten skall betvingas 1 765 1 215 1 215 Kunskap och kompetens 540 3 000 8 597 Skolan, vården och omsorgen 1 672 3 992 6 545 Rättvisan skall stärkas 3 528 1 090 1 450 Hållbara Sverige m.m. 157 550 2 448 Summa reformer 7 662 9 847 20 255
Arbetslösheten skall betvingas med hjälp av ett brett åtgärdsprogram avsett att stärka en uthållig sysselsättning. Bland annat satsas på ett förstärkt an-ställningsstöd för långtidsarbetslösa. Antalet arbetsmarknadspolitiska åtgär-der skall begränsas kraftigt och inriktas på arbetsmarknadspolitikens huvud-uppgifter. Under år 2000 skall AMS få använda 700 miljoner kronor av medlen för arbetsmarknadspolitiska åtgärder för tillfälliga personalförstärk-ningar.
Inom området Kunskap och kompetens vill regeringen satsa på högskole- utbildning, forskarutbildning och grundforskning. Med början 2001 kommer ett reformerat studiestödssystem att införas. Dessutom planeras en satsning på kompetensutveckling i arbetslivet. Satsningen på Kunskapslyftet behålls på oförändrad nivå men förlängs ett halvår till utgången av 2002.
Skolan, vården och omsorgen skall förbättras. Det generella statsbidraget till kommunerna höjs med 2 miljarder kronor 2001. Till följd av förändringar på försvarsområdet beräknas bidragsnivån höjas med ytterligare 1 miljard kronor 2002. Jämfört med 1996 års bidragsnivå kommer statsbidragen till kommuner och landsting därmed att ha höjts med 25 miljarder kronor 2002. I detta belopp ingår medel avsedda att bidra till finansieringen av en stegvis införd allmän förskola och en likaledes stegvis genomförd maxtaxereform i barnomsorgen. Den tillfälliga överföringen till kommuner och landsting av grundbeloppet på 200 kr vid den statliga inkomstbeskattningen förlängs med ett år till utgången av 2000.
Rättvisan skall stärkas bl.a. genom att biståndsramen höjs till 0,74 % av BNI och genom att den tillfälliga skattesänkningen för låginkomsttagare förlängs med ytterligare ett år. Även den tillfälliga skattesänkningen på hy-reshus kommer att förlängas med ytterligare ett år.
Hållbara Sverige innefattar en rad åtgärder som är avsedda att göra Sveri- ge mer ekologiskt uthålligt.
För att kunna upprätthålla utgiftstaket och även finansiera de föreslagna satsningarna föreslår regeringen ett antal besparingar och utgiftsminskningar. Besparingarna innefattar bl.a. en begränsning av högkostnadsskyddet för läkemedel, ändrad beräkningsgrund för sjukpenninggrundande inkomst (SGI), underhållsstöd, ändrad beräkningsgrund för förtidspensionsförmåner och arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
Budgeteffekten av reformerna samt besparingarna och utgiftsminskningarna kan sammanfattas på följande sätt.
Tabell 11. Den offentliga sektorns finansiella sparande åren 2000-2002 i rege-ringens budgetalternativ
Miljoner kronor
2000 2001 2002
Försvagning av de offentliga finanserna -7 662 -9 847 -20 255 Besparingar, utgiftsminskningar m.m. +8 875 +7 992 +7 445 Effekt på det finansiella sparandet +1 213 -1 855 -12 810
Sammantaget väntas således de utgiftsökningar och skatteförändringar som redovisas i budgetpropositionen leda till att nettobelastningen på den offent-liga sektorn minskar med 1,2 miljarder kronor år 2000 samt ökar med 1,9 miljarder kronor år 2001 och med 12,8 miljarder kronor år 2002.
Den samlade effekten av regeringens reformer och besparingarna beräknas leda till att de takbegränsade utgifterna på statsbudgeten minskar med knappt 8 miljarder kronor år 2000 och med 1,3 miljarder kronor år 2001. År 2002 väntas de takbegränsade utgifterna öka med ca 11 miljarder kronor.
Regeringens nu redovisade inriktning av budgetpolitiken väntas enligt proposi-tionen få följande effekt på statsbudgeten under de närmaste tre åren.
Tabell 12. Lånebehov enligt regeringens budgetförslag åren 1999-2002
Belopp i miljarder kronor
1999 2000 2001 2002
Inkomster +745,5 +761,5 +758,7 +767,9 Utgifter exkl. statsskuldsräntor -616,0 -618,0 -625,9 -626,6 Statsskuldsräntor m.m. -92,9 -77,4 -73,1 -52,9 Netto +36,6 +66,2 +59,7 +88,3 Riksgäldskontorets nettoutlåning +11,6 -40,4 -12,4 -9,1 Överföring från AP-fonden +45,0 +45,0 +175,6 +13,6 Avgiftsväxling p.g.a. pensionsreformen - - -30,0 -30,0 Amortering av statsskulden 93,2 70,8 192,9 62,8
Regeringen har vid utformningen av sitt budgetförslag förutsatt att tidigare beslutade utgiftstak för 1999-2001 skall ligga fast. För 2002 föreslår regeringen ett utgiftstak på 810,0 miljarder kronor. För de tre närmast efterföljande åren har därigenom de av regeringen föreslagna utgiftstaken följande sammansättning.
Tabell 13. Utgiftstak för åren 2000-2002 enligt regeringens budgetförslag
Belopp i miljarder kronor
2000 2001 2002
Summa utgiftsområden exkl. statsskuldsräntor 609,5 620,9 623,6 Minskning av anslagsbehållningar 8,5 5,0 3,0 Ålderspensionssystemet utanför statsbudgeten 139,5 144,0 149,7 Summa takbegränsade utgifter 757,4 769,9 776,3 Budgeteringsmarginal 3,6 16,1 33,7 Utgiftstak 761,0 786,0 810,0
Motionerna
Moderata samlingspartiet redovisar i motion Fi14 tre överordnade mål som styrt utformningen av partiets budgetalternativ.
· Att skapa förutsättningar för så många nya arbetstillfällen i företagen att arbetslösheten avskaffas som samhällsproblem. · · Att växla lägre skatter på arbetsinkomster mot mindre bidrag och sub- ventioner så att det blir möjligt att kunna leva på sin lön. · · Att återskapa förtroendet för att stat och kommun klarar sina grundläg- gande åtaganden. · Motionärerna erinrar om att Sverige fortfarande är det industriland som har högst offentliga utgifter och skatter mätt som andel av BNP, och att vi där -med även lär ha de mest konjunkturkänsliga offentliga finanserna i OECD. De offentliga utgifterna bör enligt motionärerna tas ned mot 50 % av BNP, vilket medför att skattetrycket kan sänkas till genomsnittlig europeisk nivå. Skattesänkningarna bör framför allt riktas mot låg- och medelinkomsttagar-na. Förslagen i motionen uppges innebära att utgifternas andel av BNP sjun-ker med 3 procentenheter och skattetrycket med 4 procentenheter fram till år 2002.
De offentliga finanserna bör enligt motionärerna vara i balans över en konjunkturcykel. Då kommer den offentliga bruttoskulden att vara oföränd- rad i nominella termer, men mätt som andel av BNP kommer den att sjunka i takt med att BNP växer. Givet detta balansmål bör vi i nuvarande konjunk- turläge ha överskott i budgeten under några år för att därefter kunna tillåta oss underskott i nästa lågkonjunktur, anser motionärerna. Till det kommer nödvändigheten att snabbt bringa ned skuldkvoten till en lägre nivå efter den skuldökning som blev en följd av 1980-talets spekulationsekonomi. Motionä-rerna räknar därför med att statsskulden kommer att nettoamorteras under de närmaste åren.
Ett viktigt inslag i den moderata strategin är att sänka skatten på arbetsin-komster för främst låg- och medelinkomsttagare. En politik som syftar till att skapa förutsättningar för de flesta att kunna leva på sin lön måste enligt motionärerna stå på två ben. Det ena benet är en kraftfull skattesänkningspo-litik som syftar till att växla lägre skatter mot minskat behov av bidrag och offentliga subventioner. Det andra benet är reformer på bl.a. skatteområdet som syftar till att stärka tillväxtkraften i ekonomin så att den höga arbetslös-heten kan pressas tillbaka.
Skattesänkningarna som under de tre närmaste åren uppgår till 35, 66 re- spektive 89 miljarder kronor inriktas främst på inkomstbeskattningen. Med sina förslag eftersträvar motionärerna att återställa skattereformens riktlinjer om högst 30 % genomsnittlig kommunalskatt och högst 50 % marginalskatt. Kommunalskatten skall sålunda sänkas med en krona år 2001 och med ytter-ligare en krona år 2002 genom att staten övertar motsvarande kostnader från kommunerna. Den statliga skatten begränsas till 20 % och ett förvärvsavdrag införs vid beräkningen av kommunal inkomstskatt. År 2000 uppgår detta förvärvsavdrag till 8 % men höjs därefter successivt till 12 % år 2002. Barn-familjer skall fr.o.m. år 2000 ges rätt till ett särskilt grundavdrag vid den kommunala beskattningen. Avdraget som uppgår till 10 000 kr per barn kompletterar barnbidraget på dagens nivå och skall för familjer som inte kan tillgodogöra sig det fullt ut kunna utgå i form av ett bidrag. Motionärerna vill fr.o.m. år 2000 också höja det allmänna grundavdraget och återställa det särskilda grundavdraget för förtidspensionärer. Avdraget för resor till och från arbetet skall förbättras samtidigt som bensinskatten sänks. Vidare skall avdrag för pensionssparande åter få göras med ett basbelopp.
Med början år 2000 skall fastighetsskatten fram till år 2002 successivt trappas ner till 1,0 %, och markvärdet skall tas upp med enbart halvt belopp vid beräkning av skatten.
Dubbelbeskattningen skall avvecklas samtidigt som förmögenhetsskatten stegvis slopas. Kapitalinkomstskatten skall successivt sänkas till 25 %.
Inom jordbrukssektorn skall skatten på elkraft och eldningsolja sänkas till de nivåer som gäller för tillverkningsindustrin. Likaså skall dieselskatten sänkas för arbetsfordon i jordbruk och industri.
De moderata skattesänkningarna finansieras genom besparingar som under de närmaste tre åren uppgår till netto 31, 55 respektive 64 miljarder kronor.
Till en del leder besparingarna till att kostnaderna för hushållen ökar. Det sker genom att en ny läkemedelsförsäkring införs, genom högre egenavgift till arbetslöshetsförsäkringen, genom att kostnaderna för trafikolycksfall förs över på den obligatoriska trafikförsäkringen, genom att ytterligare en karens-dag införs i sjukförsäkringen samt genom att ersättningsnivån i sjuk- och föräldraförsäkringen och arbetslöshetsförsäkringen åter sänks till 75 %.
Motionärerna föreslår också besparingar som inte direkt påverkar hushål- lens ekonomi. Det görs bl.a. i form av minskat företagsstöd, sänkt partistöd, slopat presstöd, minskade utgifter för energiåtgärder samt besparingar till följd av en effektivare arbetsmarknadspolitik. Biståndet bör enligt deras mening minskas, och vidare motsätter de sig att statsbidraget till kommuner höjs med fyra respektive åtta miljarder kronor under åren 2001 och 2002.
Regeringens förslag om en allmän förskola och maxtaxa i barnomsorgen avvisas av motionärerna liksom förslaget om försämrat högkostnadsskydd för läkemedel.
Ökade utgifter föreslås bl.a. för ett återinfört vårdnadsbidrag, för ökat stöd till handikappade och för återställd änkepension.
De finansiella effekter som motionärernas förslag har på den konsoliderade offentliga sektorn kan för de kommande tre åren sammanfattas på följande sätt.
Tabell 14. Finansiella effekter av Moderata samlingspartiets budgetförslag åren
2000-2002
Belopp i miljarder kronor
2000 2001 2002 Utgiftsminskningar, netto +30,9 +55,0 +64,4 Skattesänkningar, netto -35,0 -65,9 -89,1 Privatiseringar +4,4 +3,4 +2,3 Effekt på finansiellt sparande enligt (m) +0,3 -7,5 -22,4 Nivån på finansiellt sparande i offentlig sektor enligt (m) 41,0 54, 5 60,1 Nivå i förhållande till regeringens mål enligt (m) +2,2 +14,6 +18 ,6
Moderata samlingspartiet avvisar användningen av en budgeteringsmarginal. Om man till de moderata besparingarna på statsbudgetens utgifter lägger effek-ten av detta ställningstagande får man fram nivån på det av motionärerna föror-dade utgiftstaket för staten.
Tabell 15. Moderata samlingspartiets förslag till utgiftstak för staten åren 2000-2002
Belopp i miljarder kronor
2000 2001 2002 Regeringens förslag till utgiftstak 761,0 786,0 810,0 Föreslagna utgiftsminskningar -4,4 -9,9 -3,3 Nej till budgeteringsmarginal -3,6 -16,1 -33,7 Utgiftstak för staten enligt (m) 753,0 760,0 773,0
Moderata samlingspartiet föreslår att staten skall ta över kommunernas kostna-der för skolan. Förslaget innebär att kommunerna fr.o.m. år 2001 kommer att avlastas en utgift på 50 miljarder kronor samtidigt som belastningen på stats-budgeten ökar med ett lika stort belopp. Omfördelningen höjer nivån på det av Moderata samlingspartiet föreslagna utgiftstaket för staten men har ingen effekt på utgiftstaket för hela den offentliga sektorn. Skillnaderna mellan Moderata samlingspartiets och regeringens budgetalternativ framkommer därför tydligare i utgiftstaket för den offentliga sektorn.
Tabell 16. Moderata samlingspartiets förslag till utgiftstak för den offentliga sektorn åren 2000-2002
Belopp i miljarder kronor
2000 2001 2002 Regeringens förslag till utgiftstak 1 077,0 1 114,0 1 152,0 M:s lägre nivå på det statliga utgiftstaket -8,0 -26,0 -37,0 M:s lägre nivå för kommunsektorn ±0,0 -50,0 -50,0 M:s justering av nivån för interna transaktioner -26,0 +6,0 -10 ,0 Utgiftstak för offentlig sektor enligt (m) 1 044,0 1 043,0 1 054,0 Avvikelse från regeringen -33,0 -71,0 -98,0
Kristdemokraterna pekar i motion Fi15 ut sex områden som partiet vill prio- ritera, nämligen en långsiktigt god tillväxt genom ett bättre företagsklimat, en skattepolitik för låg- och medelinkomsttagare, barnfamiljers valfrihet, pensionärers ekonomiska situation, vård, omsorg och skola inom kommun-sektorn samt ett återupprättat rättssamhälle.
För barnfamiljerna föreslås att ett beskattat vårdnadsbidrag införs samt att en del av barnbidraget används för att höja nivån på de inkomstprövade bostadsbidragen. Vidare föreslås avdragsrätt för styrkta barnomsorgskostna- der.
För pensionärerna föreslås att inkomstprövningen av änkepensioner slopas, att pensionstillskottet höjs i två steg med 200 kr per månad år 2000 samt med ytterligare 110 kr per månad år 2001. Innehav av fritidsfastighet skall inte beaktas vid inkomstprövningen av bostadsbidrag. Regeringsförslaget om höjd kompensationsgrad i bostadstillägget för pensionärer avvisas av Krist- demokraterna.
Motionärerna motsätter sig dessutom den värnskatt som infördes vid års- skiftet samt föreslår att inkomstskatten i stället sänks för alla genom att grundavdraget vid den kommunala inkomstbeskattningen höjs först med 8 400 kr år 2000 och därefter med ytterligare 3 200 kr år 2001.
I övrigt inriktar sig partiets förslag till skattesänkningar på uttaget av stat-lig fastighetsskatt som man vill sänka till 1,4 % i kombination med att endast en mindre del av markvärdet skall tas upp till beskattning, på arbetsgivarav-gifterna som skall sänkas med 10 procentenheter, på stegvis slopad dubbel-beskattning på utdelningar samt på skattereduktion för hushållstjänster och ROT-tjänster.
Kristdemokraterna vill också sänka fordonsskatten kraftigt, men detta för- slag är direkt kopplat till en av partiet föreslagen obligatorisk trafikolycks-fallsförsäkring som väntas bidra till att sjukförsäkringen kan avlastas 3,8 miljarder kronor. Vidare skall förmögenhetsskatten avskaffas i två steg, riskkapitalavdraget återinföras och den särskilda löneskatten på vinstandelar slopas. Motionärerna vill också höja avdragsrätten för pensionssparande till ett basbelopp samt sänka den nedre gränsen för rätt till reseavdrag från da-gens 7 000 till 6 000 kr. I motionen föreslås också att skatteuttaget inom jordbruket skall begränsas med 1,3 miljarder kronor för att skapa rimliga och rättvisa konkurrensvillkor för jordbruksnäringen.
De nya åtagandena samt skattesänkningarna avses bli finansierade genom att ytterligare en karensdag införs i sjukförsäkringen, genom att den sjukpen- ninggrundande inkomsten beräknas på ett nytt sätt och genom att medlem- marnas egenfinansiering av arbetslöshetsförsäkringen höjs till 33 %. Ut- byggnaden av högskolan skall göras i en långsammare takt, och regeringens förslag till maxtaxa inom barnomsorgen avvisas. Minskat fusk och förbättrad skatteindrivning förutsätts också bidra till finansieringen, liksom minskat presstöd. Kristdemokraterna räknar också med att en av dem förordad ökad utförsäljning av statliga företag skall leda till minskade utgifter för statsskuldsräntor.
Den finansiella effekten av Kristdemokraternas förslag kan med ledning av de uppgifter som lämnas i motionen sammanfattas på följande sätt.
Tabell 17. Finansiella effekter av Kristdemokraternas budgetförslag 2000- 2002
Effekt på statsbudgeten
Belopp i miljarder kronor
2000 2001 2002
Utgiftsminskningar, netto +13,2 +21,9 +26,9 Skattesänkningar, netto -21,4 -32,7 -35,8 Försäljning av statliga företag +10,0 +20,0 +30,0 Saldopåverkan på statsbudgeten enligt (kd) +1,7 +9,2 +21,2 Effekt på finansiellt sparande för staten enligt (kd)¹ -8,3 -10,8 -8, 8
¹ Exklusive försäljning av statliga företag eftersom sådana transaktioner inte ingår i det
finansiella sparandet.
Kristdemokraternas förslag till utgiftstak för de tre åren avviker från regering-ens på följande sätt.
Tabell 18. Kristdemokraternas förslag till utgiftstak för staten 2000-2002
Belopp i miljarder kronor
2000 2001 2002 Regeringens förslag till utgiftstak 761,0 786,0 810,0 Föreslagna utgiftsminskningar¹ -13,0 -21,4 -25,4 Ändrad budgeteringsmarginal +0,0 -2,6 -16,6 Utgiftstak för staten enligt (kd) 748,0 762,0 768,0
¹ Exklusive förslag om minskad nivå på statsskuldsräntor.
Centerpartiet uppger i motion Fi16 sig arbeta för att skattetrycket successivt skall sänkas under denna mandatperiod. Ofinansierade skattesänkningar som förutsätter upplåning och undergräver statens finanser kan partiet inte godta.
Nästa år vill Centerpartiet lindra beskattningen för låg- och medelin- komsttagare genom ett höjt grundavdrag. Det förhöjda grundavdraget bör trappas av med stigande inkomster så att endast låg- och medelinkomsttagare omfattas av skattesänkningen. Motionärerna godtar regeringens metod för att tillfälligt lindra skattetrycket för dessa inkomstgrupper men anser att en höjning av grundavdraget är den lämpligaste lösningen.
Arbetsgivaravgifterna bör stegvis sänkas under mandatperioden, och redan nästa år bör den lönesumma som undantas från avgift höjas. I ett senare skede bör också uttagsnivån successivt sänkas med sammanlagt 8 procenten- heter. En skatteväxling bör genomföras varvid sänkt skatt på arbete finansie-ras genom höjda energi- och miljöskatter. Bland annat föreslås att produk-tionsskatten på el från kärnkraftverk höjs, liksom kväveoxidskatten. Av samma skäl bör enligt motionärerna miljöskatten på inrikes flyg liksom fastighetsskatten på äldre vattenkraft återinföras.
Centerpartiet anser att Sveriges bönder tvingas betala betydligt högre ener -giskatter och avgifter än bönder inng på drygt 1,4 miljarder kronor per år i sin helhet tas bort redan nästa år.
Beskattningen av avsättningar till anställdas vinstandelsstiftelser bör slo -pas. Vidare bör förmögenhetsskatten avvecklas i tre steg, varvid första steget bör inriktas på att avskaffa sambeskattningen. Förslag bör snabbt läggas fram om hur lättnader i fastighetsskatten kan införas för sådana fastboende som drabbats extra hårt av höjda taxeringsvärden i attraktiva skärgårdar och andra fritidshustäta områden. Det tillfälliga ROT-avdraget har enligt motionärerna varit framgångsrikt, och de anser att det nu är dags att gå vidare med ett permanent ROT-avdrag kopplat till en schablonintäkt. Regeringens förslag att förlänga den tillfälliga sänkningen av fastighetsskatten på hyreshus avvi-sas av Centerpartiet.
På försök bör en skattereduktion på 50 % av arbetskostnaden införas för hushållsnära tjänster som utförs i hemmet. Vidare bör beskattningen av få- mansbolag lindras och nuvarande dubbelbeskattning avskaffas på sikt. Ett yrkesfiskeavdrag enligt dansk modell skall också införas. Centerpartiet mot -sätter sig också regeringens förslag att med ett år förlänga överföringen till kommunerna av det fasta belopp på 200 kr som alla skattskyldiga betalar i statlig skatt. I stället bör en lika stor överföring göras i form av ökat statsbi-drag.
I motionen föreslås också att egenavgiften till arbetslöshetsförsäkringen höjs i etapper upp till 80 kr per månad utöver dagens nivå.
Motionärerna vill fr.o.m. hösten 2001 införa ett nytt studiemedelssystem med lika delar bidrag och lån samt med ett fribelopp som höjs till två basbe-lopp. För vuxenstuderande föreslås ett system med kompetenskonton som skall finansieras av den enskilde arbetstagaren, av arbetsgivaren och av sta-ten.
Centerpartiet avvisar regeringens förslag till maxtaxa i barnomsorgen lik- som förslaget om försämrat högkostnadsskydd för läkemedel men godtar den höjning av pensionstillskottet med 509 kr per år som är tänkt som en kom- pensation för de sämst ställda pensionärernas ökade läkemedelskost-nader. För alla pensionärshushåll föreslås också ett system med hemservicecheckar vilka skall gälla alla normalt förekommande tjänster i hemmet.
De tillväxtskapande åtgärder som motionärerna för fram kommer enligt deras egen bedömning att leda till att arbetslösheten sjunker och till att beho- vet av arbetsmarknadspolitiska åtgärder minskar. Anslaget för sådana insat- ser kan därför enligt motionärernas uppfattning minskas med 900 miljoner kronor.
Stödet till bostadsbyggande bör läggas om varvid nuvarande räntebidrag bör ersättas av investeringsbidrag.
För att förbättra kommunikationerna i landet bör väganslagen till drift och underhåll liksom bärighetshöjande åtgärder höjas.
Utifrån de uppgifter som redovisas i motionen kan den finansiella effekt som Centerpartiets budgetförslag har på statsbudgeten sammanfattas på följande sätt.
Tabell 19. Finansiella effekter av Centerpartiets budgetförslag 2000-2002
Effekt på statsbudgeten
Belopp i miljarder kronor
2000 2001 2002 Utgiftsminskningar, netto -0,0 -0,1 -1,0 Skattesänkningar1 -2,8 -3,9 -3,9 Skattehöjningar m.m. +4,5 +4,6 +4,5 Netto inkomster +0,6 +0,8 +0,6 Effekt på finansiellt sparande enligt (c) +0,6 +0,8 +1,6
1 Inklusive statsbudgeteffekten av att Centerpartiet avvisar regeringens förslag att med ett år förlänga den tillfälliga överföringen av det fasta beloppet på 200 kr vid den statliga beskattningen.
Nivån på det av motionärerna föreslagna utgiftstaket för staten under de tre närmast efterföljande åren sammanfaller med regeringens förslag. Centerpartiet föreslår dock en något högre budgeteringsmarginal, vilket framgår av följande sammanställning.
Tabell 20. Centerpartiets förslag till utgiftstak för staten 2000-2002
Belopp i miljarder kronor
2000 2001 2002 Regeringens förslag till utgiftstak 761,0 786,0 810,0 Föreslagna utgiftsminskningar -0,0 -0,1 -1,0 Ändrad budgeteringsmarginal +0,0 +0,1 +1,0 Utgiftstak för staten enligt (c) 761,0 786,0 810,0
Folkpartiet liberalerna framhåller i motion Fi17 att partiet vill återgå till 1991 års skattereform. Av angelägna skattesänkningar prioriterar partiet sådana som har störst effekt på tillväxt och sysselsättning. Redovisade skat-tesänkningar finansieras enligt vad som uppges i motionen med utgiftsbe-gränsningar.
Redan nästa år vill Folkpartiet sänka beskattningen av inkomster, sparande och tjänster med drygt 30 miljarder kronor. För att få fart på sysselsättningen i den privata tjänstesektorn vill Folkpartiet dels lindra beskattningen av hus-hållstjänster med en skattereduktion på 50 %, dels sänka arbetsgivaravgifter-na för anställda inom denna sektor med 5 procentenheter. Dubbelbeskatt-ningen på aktier är enligt motionärernas uppfattning osund och bör avskaffas under mandatperioden. Även förmögenhetsskatten bör avskaffas. I ett första steg bör fribeloppet vid förmögenhetsbeskattningen höjas, sambeskattningen avskaffas och den andel av en akties värde som skall tas upp till beskattning sänkas. Motionärerna efterlyser även rimligare skatteregler för fåmansföre-tag.
Partiets förslag till skattereform innebär att principerna för 1991 års skatte-reform återupprättas, dvs. högst 30 % skatt på inkomster under brytpunkten och högst 50 % marginalskatt för inkomster däröver. I konsekvens härmed avvisar motionärerna den värnskatt som infördes vid årsskiftet. Den skall avskaffas redan nästa år. I ett senare skede skall brytpunkten höjas så att andelen skattebetalare som betalar statsskatt begränsas till vad som ur-sprungligen avsågs. Staten bör då också överta kostnader från kommuner och landsting så att kommunalskatten kan sänkas ner mot 30 kr.
Folkpartiet vill införa ett system med kompetenskonton som ger rätt till ett friår för studier m.m. och som finansieras med hjälp av förtida uttag av pen-sionssparande. Avdragsrätten för pensionssparande bör därför höjas från 0,5 till 1,5 basbelopp.
Det viktigaste inslaget i Folkpartiets skattesänkningsförslag är emellertid ett nytt förvärvsavdrag som skall införas vid den kommunala beskattningen och som nästa år beräknas ge ett skattebortfall på 14 miljarder kronor. I den mån utrymme finns för fortsatta skattesänkningar vill partiet successivt höja förvärvsavdraget så att det år 2002 ger ett skattebortfall på 32 miljarder kro-nor. Genom förvärvsavdraget skall inkomsttagarna kompenseras för egenav-giften i pensionssystemet.
Folkpartiet anser också att man bör införa en obligatorisk arbetslöshetsför -säkring med en självfinansiering på 25 %. För att den höjda premien inte skall leda till ökade kostnader för de försäkrade bör de vanliga skatterna sänkas i motsvarande mån. Dessa båda åtgärder som enligt motionärerna skall ses i ett sammanhang är emellertid inte medräknade i Folkpartiets kal-kyl.
För att begränsa marginaleffekterna för barnfamiljer föreslås för år 2000 att det inkomstprövade bostadsbidraget minskas med 100 kr per barn och att den besparing detta ger används för att höja barnbidraget med 25 kr per barn. År 2001 görs en motsvarande omfördelning varigenom barnbidraget på två år höjs med 50 kr per barn utöver den barnbidragshöjning som regeringen aviserat.
Med hjälp av personliga kompetenskonton vill Folkpartiet få till stånd en satsning på kompetensutveckling av arbetskraften. I motionen föreslås också att barntillägget i svux och svuxa återinförs och att vuxna som studerar på gymnasienivå med särskilt vuxenstudiestöd till en del bör finansiera sina studier med studielån. På sikt bör den s.k. fribeloppsgränsen för egna in- komster i det vanliga studiestödet avskaffas, anser motionärerna, som också vill anslå ytterligare medel till forskningsråden samt inrätta fler doktorand-tjänster.
Vårdköerna skall kortas genom finansiell samverkan mellan sjukförsäk-ringen samt hälso- och sjukvården (Finsam) varvid passiva sjukförsäkrings- utbetalningar byts ut mot utgifter för vård, operationer och annan behandling. Genom Finsam räknar motionärerna med att på sikt kunna frigöra 2 miljarder kronor som de vill använda för att korta vårdköerna.
I motionen förordas också att sjukförsäkringens kostnader förs över på tra- fikförsäkringen. Enligt motionärerna avlastas statsbudgeten på detta sätt 4 miljarder kronor, vilket för den enskilde motsvaras av en skattesänkning.
Folkpartiet vill sälja ut statligt ägda bolag i större omfattning än regering-en. Bland annat vill partiet sälja den del i Telia/Telenor som i regeringens förslag är undantagen från försäljning. Statens skulder kan därigenom amor-teras snabbare vilket enligt motionärernas redovisning leder till att statsskuldsräntorna under de tre närmaste åren minskar med 2,5, 3, 0 respek-tive 3,5 miljarder kronor.
I motionen tillförs skattemyndigheterna ytterligare resurser som i partiets budgetförslag väntas ge utdelning i form av minskat skattefusk. Dessa insat -ser avsedda att motverka fusk och svartjobb uppgår till sammanlagt 150 miljoner kronor per år.
I övrigt skall Folkpartiets satsningar finansieras genom att volymen på AMS -åtgärder begränsas, genom lägre volym i Kunskapslyftet och genom besparingar i studiefinansieringen. I motionen avvisas den föreslagna max- taxan i barnomsorgen liksom planerna på en forcerad stängning av ett av kärnkraftsaggregaten i Barsebäck. Vidare föreslås att medlen till en kommu- nal bolagsakut krymps väsentligt.
De ökade satsningarna skall också finansieras genom bättre rehabilitering varigenom utgifterna för förtidspension minskar. Partiet vill även fasa ut stödet till de lokala investeringsprogrammen.
Någon samlad redovisning av de finansiella effekterna av Folkpartiets budgetalternativ lämnas inte i motionen.
Folkpartiet föreslår för de tre närmast efterföljande åren ett utgiftstak som under 2001 och 2002 är uppemot 20 miljarder kronor lägre än vad regeringen föreslagit. Utgiftstaket är därvid framräknat på följande sätt.
Tabell 21. Folkpartiet liberalernas förslag till utgiftstak 2000-2002
Belopp i miljarder kronor
2000 2001 2002 Regeringens förslag till utgiftstak 761,0 786,0 810,0 Föreslagna utgiftsminskningar¹ -15,7 -19,3 -22,6 Ändrad budgeteringsmarginal ±1,4 ±0,8 ±2,8 Utgiftstak för staten enligt (fp) 746,7 767,5 790,2
¹ Exklusive förslag om minskad nivå på statsskuldsräntor.
2.4.3 Finansutskottets sammanfattande bedömning av budgetförslagen
På några få år har ett stort underskott i statsfinanserna vänts till ett överskott. Snabbheten i återhämtningen har varit betydande, och uppnådda resultat överträffar med bred marginal tidigare uppställda mål.
I september 1994 beräknades statens lånebehov till 223 miljarder kronor (på 12-månadersbasis). Nu räknar regeringen med att under 1999 kunna amortera av statsskulden med drygt 90 miljarder kronor.
Framgången är följden av ett ambitiöst konsolideringsprogram med bud- getförstärkningar på 126 miljarder kronor och en gynnsam ekonomisk ut- veckling. Genomförda budgetförstärkningar har uppnåtts inte bara genom utgiftsminskningar utan också genom inkomstförstärkningar, och därigenom har alla medborgare fått vara med om att dela på bördorna efter förmåga. Av konsolideringsprogrammets drygt 125 miljarder kronor hade drygt 59 miljar- der kronor formen av inkomstförstärkningar, medan drygt 66 miljarder kro- nor utgjordes av utgiftsminskningar.
När tidigare underskott nu ersätts av överskott är det viktigt att budgetpo -litiken utformas på ett sådant sätt att långsiktigt stabila statsfinanser kan upprätthållas. Statsskuldsräntorna har länge varit den största enskilda utgifts-posten på budgeten men väntas snabbt minska i omfattning i takt med att statsskulden på fyra år sjunker från 1 450 till 1 050 miljarder kronor. I rådan-de situation med en minskande statsskuld och en gynnsam räntenivå kan dessa utgifter hållas under kontroll. Men med nuvarande storlek på statsskul-den kan redan små höjningar av räntenivån eller förändringar av kronkursen få långtgående återverkningar på ränteutgifterna. Det senare visade sig tyd-ligt förra året då kronans försvagning medförde att utlandslånen i statsskul-den ökade 26 miljarder kronor i värde. De offentliga finanserna är också starkt konjunkturkänsliga. Samhället måste stå rustat för att på ett bättre sätt än tidigare kunna möta sådana påfrestningar. Redan nu står det också klart att kraven på samhället kommer att växa ytterligare i början av 2000-talet då antalet äldre ökar kraftigt. Det är därför viktigt att statens finanser har sådan stadga att de kan klara påfrestningar av detta slag.
Enligt utskottets mening bör synpunkter som dessa bilda utgångspunkt för utskottets prövning av de olika budgetalternativen.
Utgiftstaken för åren 2000-2001 uppgår enligt tidigare riksdagsbeslut till 761 respektive 786 miljarder kronor och i propositionen föreslår regeringen ett utgiftstak för staten på 810 miljarder kronor år 2002.
Centerpartiets förslag till utgiftstak för treårsperioden sammanfaller med de nivåer som regeringen och de båda samarbetspartierna förordar.
Det av Folkpartiet liberalerna föreslagna utgiftstaket understiger rege- ringens nivå med 10-15 miljarder kronor, medan Moderata samlingspartiets och Kristdemokraternas förslag under de tre åren ligger grovt räknat 10, 25 respektive 40 miljarder kronor under propositionens förslag.
Moderata samlingspartiet föreslår mycket omfattande skattesänkningar varav ungefär tre fjärdedelar direkt påverkar kommunernas inkomster. I det moderata budgetalternativet kompenseras kommunerna för detta bortfall genom höjda statsbidrag, vilket höjer nivån på de statliga utgifterna och därmed också nivån på det statliga utgiftstaket i motsvarande grad. Nivåhöj-ningen slår däremot inte igenom på utgiftstaket för den samlade offentliga sektorn , vilket också framgår av tabell 16 där skillnaden mellan regeringens och Moderata samlingspartiets förslag under de tre åren uppgår till 33, 71 respektive 98 miljarder kronor. Med sina långtgående krav på inkomst- och utgiftsminskningar intar Moderata samlingspartiet därmed en särställning bland riksdagspartierna.
De olika alternativen framgår av följande diagram.
Diagram 6. Regeringens och oppositionspartiernas förslag till utgiftstak för staten 2000-2002
Källa: Finansutskottet
Moderata samlingspartiet vill begränsa den offentliga sektorns storlek och lägger i detta syfte fram förslag till mycket omfattande skattesänkningar, vilka förutsätts bli finansierade med kraftiga utgiftsnedskärningar. I motio-nen beräknas skattesänkningarna under år 2000 leda till ett inkomstbortfall på ca 35 miljarder kronor för den konsoliderade offentliga sektorn, samtidigt som utgiftsminskningarna (inklusive privatiseringar) anges till ett ungefär lika stort belopp. Mot periodens slut får skattesänkningarna fullt genomslag och uppgår då till 89 miljarder kronor. Utgiftsminskningarna begränsas emellertid detta år till närmare 67 miljarder kronor, och således tar Moderata samlingspartiet i anspråk en del av det befintliga överskottet på statsbudgeten för att finansiera sina skattesänkningar.
Det innebär att den kritik som motionärerna riktar mot regeringens budget- alternativ i än högre grad måste anses vara befogad att framföra mot deras eget förslag. I den moderata motionen kommenteras nämligen de engångsef- fekter som under åren framöver ger upphov till de stora överskotten på stats-budgeten. Motionärerna konstaterar att det underliggande saldot - dvs . stats-budgetens saldo rensat från engångseffekter - är negativt och finner det anmärkningsvärt att engångsåtgärder används för att finansiera överföringar till hushållen, överföringar som får förutsättas bli bestående . Eftersom mo-tionärerna under 2001 och 2002 tar i anspråk en betydande del av överskottet jämfört med regeringen för att finansiera sina varaktiga förslag ter sig deras kritik som något tveeggad.
Moderata samlingspartiets budgetalternativ skiljer sig markant från övriga partiers förslag. Partiet förespråkar en kraftfull skattesänkningspolitik som syftar till att växla lägre skatter mot mindre bidrag och subventioner för att, som det uttrycks, göra det möjligt att leva på sin lön. Men med detta synsätt blundar Moderata samlingspartiet för de omfördelande effekter som skatter och bidrag har. Med hjälp av skatter och bidrag sker en inkomstutjämning mellan individer till förmån för de sämst ställda i samhället. Skatter och bidrag har för den enskilde också en inkomstutjämnande effekt över tiden, och genom denna omfördelning får medborgarna samhällets stöd i de skeden av livet då de inte aktivt förvärvsarbetar på grund av studier, sjukdom, ar-betslöshet och ålderdom osv. Enligt utskottets mening kan man alltså inte på det sätt Moderata samlingspartiet gör sätta likhetstecken mellan skatter och bidrag. Vad som statsfinansiellt kan te sig som ett nollsummespel i det mode-rata budgetalternativet får mycket långtgående återverkningar för de enskilda individerna. Särskilt påtagligt blir detta då skattesänkningarna i stor utsträck-ning förutsätts bli finansierade genom minskade transfereringar och bespa-ringar i sådana trygghetssystem som a-kassa samt sjuk- och föräldraförsäk-ringen. Av de moderata besparingsförslagen på 31 miljarder kronor år 2000 riktar sig merparten mot olika typer av transfereringssystem . Så t.ex. vill Moderata samlingspartiet inte bara sänka ersättningsnivån från 80 till 75 % för sjukpenning- och föräldraförsäkringarna samt arbetslöshetsför-säkringen. Partiet vill också införa ytterligare en karensdag i sjukförsäkringen. Dess-utom vill man tidsbegränsa arbetslöshetsförsäkringen genom att införa en bortre parentes. Besparingar skall också göras i sådana transfereringssystem som förtidspensioner, underhållsstöd, räntebidrag och bostadsbidrag.
Skattesänkningar finansierade på detta sätt ger enligt finansutskottets me- ning upphov till starkt negativa fördelningspolitiska effekter. De medborgare som är i störst behov av samhällets stöd är de som i första hand tvingas bidra till finansieringen genom uteblivna eller försämrade förmåner . Samtidigt får de själva litet eller inget utbyte av de sänkta skatterna på grund av låga in-komster.
En politik med en sådan inriktning kan enligt utskottets mening inte vinna den breda uppslutning som krävs för att rekonstruktionen av statsfinanserna skall kunna fullföljas med bestående kraft.
Genom sänkta skatter och minskade utgifter skall den offentliga sektorns storlek minskas. Men några av de besparingar partiet tillgodoräknar sig upp -nås till priset av att medborgarna tvingas betala obligatoriska försäkrings-premier, som för den enskilde har stora likheter med en skatt. Så t.ex. räknar Moderata samlingspartiet med att kunna spara 4 miljarder kronor genom att från statsbudgeten lyfta ut kostnader för sjukskrivningar förorsakade av trafikolycksfall för att i stället bekosta dem via en obligatorisk trafikskade-försäkring vid sidan av statsbudgeten. Detta leder självklart till en minskad belastning på statsbudgeten, men de skattesänkningar det ger utrymme för torde inte uppväga de ökade försäkringspremier den enskilde bilisten får betala. Hur en så genomgripande förändring skall kunna genomföras redan nästa år anges inte i motionen. På snarlikt sätt vill Moderata samlingspartiet göra stora besparingar i läkemedelsförsäkringen och arbetslöshetsförsäkring-en genom att i stället låta dessa kostnader finansieras via försäkringspremier som den enskilde får betala. Likaså skall arbetsskadeförsäkringen avskaffas i sin nuvarande form för att i stället ersättas av en obligatorisk arbetsskadeför-säkring helt utanför statsbudgeten; försäkringen skall anpassas till företagens skadeutfall.
Den offentliga sektorns omslutning skall också minskas genom att bidrag ersätts med skatteavdrag. Så t.ex. motsätter sig Moderata samlingspartiet regeringens förslag till barnbidragshöjning och föreslår att man i stället inför ett kommunalt grundavdrag på 10 000 kr per barn och år vid inkomstbeskatt-ningen.
Av de skäl som här redovisats kan utskottet inte ställa sig bakom Moderata samlingspartiets förslag till inriktning av budgetpolitiken.
I Kristdemokraternas budgetalternativ föreslås skattesänkningar som under åren 2000 och 2001 är ca 10 miljarder kronor större än de besparingar mo- tionärerna tillgodoräknar sig. Den budgetförsvagning detta ger upphov till täcks av Kristdemokraterna genom en kontinuerlig utförsäljning av statliga företag. Budgetalternativet utmärks även i övrigt av en svagt underbyggd finansiering. Regeländringar som syftar till att öka utgifter och minska skat-ter är sålunda tämligen väl specificerade medan regeländringar avsedda att minska utgifter eller öka inkomster är mer otydliga. Partiet har dessutom stor tilltro till dynamiska effekter som förutsätts kunna bidra till finansieringen av de nya utgifterna.
Kristdemokraterna anser t.ex. att statens bidrag till a-kassorna bör begrän -sas och att medlemmarnas egenavgifter till kassorna skall höjas i motsvaran-de utsträckning. I detta syfte föreslår partiet att en ny, allmän och obligato-risk arbetslöshetsförsäkring införs med en egenfinansiering motsvarande en tredjedel av kostnaderna. Den nya försäkringen väntas redan år 2000 begrän-sa statens utgifter med 6,4 miljarder kronor. Ytterligare besparingar uppnås genom vissa förslag till strukturella förändringar i arbetsvillkoret för a-kassan. Därutöver förutsätts emellertid utgifterna för arbetslöshetsförsäkring-en också kunna minskas kraftigt med hänsyn till de gynnsamma effekter som Kristdemokraternas förslag till tillväxt- och företagsfrämjande åtgärder sägs ge upphov till. Sammantaget leder detta till att Kristdemokraterna räknar med att redan år 2000 kunna minska utgifterna inom utgiftsområde 13 Eko-nomisk trygghet vid arbetslöshet med 8 ,3 miljarder kronor eller med drygt en fjärdedel. Av motionen framgår däremot inte hur ett vagt formulerat a-kasseförslag skall kunna omsättas i praktisk tillämpning redan nästa år, ej heller vilket eller vilka inslag i Kristdemokraternas politik som på så kort tid väntas ge upphov till dessa mycket betydande dynamiska effekter. Utskottet anser för egen del att det inte är möjligt att på detta sätt och redan nästa år begränsa utgifterna för arbetslöshetsersättningen i den omfattning som mo-tionärerna föreslår. Däremot är det, räknat från samma tidpunkt, fullt möjligt att höja grundavdraget i enlighet med Kristdemokraternas förslag. I det krist- demokratiska budgetalternativet skall alltså en distinkt formulerad skatte- sänkning under nästa år åtminstone delvis finansieras med en ej genomförbar besparing.
Genomslagseffekten för några av förslagen framstår också som anmärk- ningsvärt hög. Så t.ex. kritiserar Kristdemokraterna regeringen för att ha minskat anslaget till rehabilitering och föreslår för egen del att ytterligare 200 miljoner kronor skall anvisas för detta ändamål. Dessutom vill man satsa 300 miljoner kronor på kompetensutveckling inom socialförsäkringens ad-ministration. Dessa båda satsningar ger i Kristdemokraternas budgetalterna-tiv snabbt upphov till inte bara kraftigt minskade kostnader för sjukpenning och förtidspensioner utan leder också till att statens utgifter för ålderspen-sionsavgiften kan begränsas. Samma kraftfulla och mycket snabba genom-slag tillgodoräknar sig Kristdemokraterna för ett förslag om att avsätta 200 miljoner kronor för förstärkt skattekontroll.
Därtill kommer att några av de förslag som Kristdemokraterna för fram är av samma budgetavlastande karaktär som återfinns i det moderata budgetal- ternativet, dvs. verksamheter lyfts ut ur statsbudgeten för att i stället finansie-ras vid sidan av den. Det innebär att flera av de utlovade skattesänkningarna omedelbart kommer att ätas upp av ökade obligatoriska avgifter.
Liksom Moderata samlingspartiet föreslår Kristdemokraterna att kostna-derna för trafikolycksfall inte längre skall finansieras över sjukförsäkringen utan via den obligatoriska trafikförsäkringen vid sidan av statsbudgeten. Bilisterna skall kompenseras för merparten av premieökningen genom sänkt fordonsskatt. I det kristdemokratiska budgetalternativet är också detta förslag tänkt att kunna genomföras redan år 2000 utan några egentliga förberedelser, och även i detta fall ställs alltså en osäker besparing mot en distinkt formule-rad skattesänkning.
Kristdemokraterna överskattar också budgeteffekten av vissa förslag. Så t. ex. vill partiet införa ytterligare en karensdag i sjukförsäkringen med ett högriskskydd på 10 dagar per år, en åtgärd som i motionen sägs leda till att budgeten förstärks med 1,1 miljarder kronor. Som utskottet ser det bli emel-lertid effekten den rakt motsatta. Eftersom ingen annan reglering föreslås i motionen kommer den ytterligare karensdagen att leda till att arbetsgivarnas utbetalning av sjuklön minskar vilket i sin tur minskar statens och kommu-nernas inkomster i form av skatt och arbetsgivaravgifter. Besparingen stan-nar således hos de privata arbetsgivarna, och i stället för att förstärka budge-ten med 1,1 miljarder kronor leder förändringen till ett inkomstbortfall på 0,4 miljarder kronor.
Sammanfattningsvis ligger Kristdemokraternas budgetalternativ långt ifrån vad som kan anses vara en ansvarsfull budgetpolitik. Utskottet avstyrker därför Kristdemokraternas förslag till inriktning av budgetpolitiken.
Centerpartiet föreslår för de kommande tre åren samma utgiftstak för staten som regeringen. Med några få undantag är partiets avvikelser från regering- ens förslag till utgiftsramar också tämligen begränsade.
Den största ramavvikelsen under år 2000 avser en minskning av utgifterna med 2,1 miljarder kronor på utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv och är främst föranledd av att partiet anser att dess förslag till tillväxtskapan-de åtgärder har så gynnsam effekt att arbetslösheten sjunker och att behovet av arbetsmarknadspolitiska åtgärder därför kan minskas detta år. Vilket eller vilka av motionärernas förslag som ger upphov till denna dynamiska effekt framgår inte av motionen, än mindre vilka närmare omständigheter som utgör grund för att minska anslaget i denna omfattning.
En del av den statliga inkomstskatten utgår med ett fast belopp på 200 kr per skattskyldig och under 1999 har denna del tillfälligt omvandlats till en kommunal skatt. Centerpartiet motsätter sig regeringens förslag att låta den-na överföring gälla även under år 2000 och föreslår i stället att motsvarande stöd betalas ut över statsbudgetens utgiftssida som ett förhöjt statsbidrag vilket av denna anledning räknas upp med 1 250 miljoner kronor under år 2000. Däremot erhåller kommunerna i Centerpartiets budgetalternativ inte någon kompensation enligt finansieringsprincipen för det bortfall av skat-teinkomster som partiets egna förslag ger upphov till.
Centerpartiet vill gå vidare med skatteväxlingsförslag för att minska kost- naderna på arbete och öka avgifterna på miljöstörande verksamhet. En skatteväxling med sänkta arbetskostnader och höjd miljöskatt är sannolikt Europas bästa möjlighet att bekämpa arbetslösheten och miljöproblemen, anser motionärerna. Bland annat vill man sänka arbetsgivaravgifterna för främst mindre företag liksom skatten för låg- och medelinkomsttagare medan däremot en höjning föreslås för olika typer av energiskatter. Stegvis vill partiet också höja a-kasseavgiften med 80 kr per månad men även fortkör- ningsböter och höjda ansökningsavgifter i tvistemål är tänkta att bidra till finansieringen av partiets förslag till varaktiga utgiftsåtaganden.
Utskottet ser det som positivt att Centerpartiet i sitt budgetalternativ beto-nar vikten av att de offentliga resurserna fördelas rättvist och så att alla om-fattas. Partiet ser det också som viktigt att staten använder sig av skatter för att styra produktion och konsumtion mot en kretsloppsanpassning. Denna inställning avviker markant från vad Moderata samlingspartiet, Kristdemo-kraterna och Folkpartiet liberalerna ger uttryck för i sina respektive motioner.
I likhet med vad som sägs i propositionen anser utskottet att frågan om en fortsatt miljörelatering av skattesystemet är en viktig uppgift i de fortsatta skatteöverläggningarna mellan regeringen och övriga riksdagspartier. Vid utformningen av en mer miljörelaterad beskattning måste emellertid hänsyn tas även till situationen i vår omvärld. Dessutom måste industrins fortsatta konkurrenskraft säkerställas. Enligt finansutskottets mening finns det inte anledning att på nuvarande stadium föregripa de pågående skatteöverlägg-ningarna.
Av de skäl som här redovisats kan utskottet inte ställa sig bakom Centerpar -tiets förslag till inriktning av budgetpolitiken.
Folkpartiet liberalerna vill genom skattesänkningar främja tillkomsten av nya arbeten. I motionen redovisas ett förslag till skattereform med stegvisa skattesänkningar som efter tre år uppgår till 75 miljarder kronor. Bara knappt hälften av förslagen uppges vara finansierade, och på nuvarande stadium nöjer sig motionärerna med att föra fram dessa finansierade förslag , vilka alla avser år 2000. Återstoden skall genomföras i den takt förslagen kan finansieras genom ökad tillväxt.
I enlighet härmed föreslår Folkpartiet för år 2000 att ett förvärvsavdrag in-förs vid den kommunala beskattningen. I detta första steg är förvärvsavdraget tänkt att motsvara ca 5,5 % av inkomsten vilket i motionen beräknas ge ett skattebortfall på 14 miljarder kronor. Vidare skall arbetsgivaravgifterna sänkas med 5 procentenheter i den privata tjänstesektorn till en kostnad för staten på 8,8 miljarder kronor. Dessutom skall den nya värnskatten på in-komster överstigande 390 000 kr avskaffas och en skattereduktion på 50 % införas för hushållsnära tjänster. Slutligen skall också ett första steg tas mot att avveckla såväl förmögenhetsskatten som dubbelbeskattningen av riskspa-rande.
Den beskrivning som motionärerna ger av sitt budgetalternativ är tämligen knapphändig. De beräknade budgeteffekterna av förslagen framgår endast av två tabeller, en som återger Folkpartiets nyss beskrivna förslag till skattere-form och en som avser partiets förslag till fördelning av utgifter på utgifts-områden.
Enligt den förstnämnda tabellen väntas de föreslagna skattesänkningarna under år 2000 ge ett skattebortfall på sammanlagt 30,3 miljarder kronor, ett bortfall som i motionen sägs vara finansierat genom besparingar och andra förändringar.
Av den andra tabellen framgår att Folkpartiet räknar med att kunna genom- föra besparingar som minskar statsbudgetens utgifter med netto 18,2 miljar- der kronor under år 2000. Dessa besparingar utgör det viktigaste inslaget i finansieringen av skattesänkningarna. Kvar att finansiera återstår då 11,8 miljarder kronor. För att finansiera detta anges ytterligare två finansie- ringskällor.
Sålunda erinrar motionärerna om att det återstående steget i pensionsre- formen skall finansieras genom en höjning av egenavgiften med ca 1,5 pro- centenheter och att avsikten är att de skattskyldiga skall kompenseras för detta genom sänkt skatt. Den kompensation som på detta sätt skall tillföras de skattskyldiga beräknas i motionen uppgå till 8 miljarder kronor. Det är motionärernas förhoppning att de fortsatta skattediskussionerna mellan parti-erna skall resultera i en fempartiuppgörelse om ett förvärvsavdrag, och detta belopp tar Folkpartiet därför i anspråk för att delfinansiera "sitt" förslag till förvärvsavdrag.
I motionen framför Folkpartiet inga invändningar mot regeringens förslag att med ett år förlänga den tillfälliga skattereduktionen för låg- och medelin-komsttagare. Trots det tar emellertid partiet i anspråk det utrymme på 3 miljarder kronor som regeringen satt av för just detta ändamål och använ-der det som ytterligare en delfinansiering av det föreslagna förvärvsavdraget. Utskottet tolkar detta som att Folkpartiet har för avsikt att gå emot regerings-förslaget när det senare presenteras för riksdagen. Samtidigt innebär dock detta val av finansiering att ett bestående inkomstbortfall finansieras med en högst tillfällig budgetförstärkning, och efter år 2000 kommer den folkpartis-tiska skattesänkningen därmed automatiskt att vara underfinansierad med 3 miljarder kronor.
Av motionen går inte att utläsa vilka ytterligare budgetförstärkningar Folkpartiet eventuellt önskar få till stånd. Finansutskottet kan därför bara konstatera att även om man fullt ut skulle godta motionärernas egen redovis-ning kvarstår i deras budgetalternativ en ofinansierad skattesänkning på 1,1 (=30,3-18,2-8,0-3.0) miljarder kronor.
Av den uppgivna finansieringen är emellertid som nämnts 3,0 miljarder kronor inte av bestående karaktär. Därtill kommer att effekten av några av motionärernas besparingar på sammanlagt 18,2 miljarder kronor framstår som starkt överdrivna.
Så t.ex. framgår det av vårpropositionen att regeringen har för avsikt att nästa år sälja ut statliga bolag m.m. för 45 miljarder kronor. Folkpartiet anser att det finns ytterligare möjligheter till företagsförsäljningar och anger att staten bl.a. kan sälja ut sin resterande del i det nya bolaget Telia/Telenor. Detta leder enligt motionärerna till att utgifterna för statsskuldsräntor kan minskas med 2,5 miljarder kronor under år 2000.
Erfarenhetsmässigt tar det tid att genomföra en bolagsförsäljning. Om man hypotetiskt tänker sig att försäljningen kan genomföras vid nästa års halvårs-skifte krävs, för att statsskuldsräntorna skall kunna minska i uppgiven om-fattning, en försäljning som överstiger regeringens nivå med i runt tal 115 miljarder kronor. En försäljning av denna omfattning framstår inte som rea-listiskt, särskilt inte som det enda exempel motionärerna anger inte kan bli föremål för en försäljning med hänsyn till det aktieägaravtal som de svenska och norska parterna kommit överens om.
Folkpartiet tar också fasta på att regeringen avser att minska på omfatt- ningen av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna och gör för egen del be- dömningen att omdaningen kan gå längre. Utan annan motivering än denna föreslår motionärerna att anslagen på utgiftsområde 14 Arbetsmarknadspoli- tiken skall minskas med 2,7 miljarder kronor första året och 4,2 miljarder kronor under efterföljande år. Den lägre nivån skall dessutom rymma utöka- de åtgärder för arbetshandikappade.
Folkpartiet kommenterar inte hur denna ytterligare minskning av de ar- betsmarknadspolitiska insatserna kan tänkas påverka arbetslösheten, men uppenbarligen räknar motionärerna inte med att så skall bli fallet eftersom även anslaget för arbetslöshetsersättning skärs ner kraftigt. I likhet med vad arbetsmarknadsutskottet framhåller i sitt yttrande (AU2y) får finansutskottet intryck att partiet använder medel inom utgiftsområde 13 och 14 som en "bank" för i övrigt ofinansierade utgifts- och skatteförslag inom andra sekto-rer.
Även Folkpartiet föreslår nu att sjukvårdens kostnader för trafikolycksfall skall föras över till den obligatoriska trafikförsäkringen och tillgodoräknar sig redan nästa år en besparing på 4 miljarder kronor för detta förslag. Med tanke på att det inte finns något konkret utarbetat förslag till sådan omlägg-ning framstår det som orealistiskt att tänka sig att en så genomgripande för-ändring skulle kunna leda till besparingar av denna omfattning redan nästa år.
På utgiftsområde 18 vill motionärerna redan nästa år minska utgifterna för bostadsbidrag, lokala investeringsprogram och räntebidrag med 3,3 miljarder kronor. Det inkomstprövade bostadsbidraget skall minskas eftersom det ger upphov till negativa marginaleffekter för barnfamiljerna. I stället vill partiet lägga motsvarande utgift på en uppräkning av det allmänna barnbidraget. Enligt finansutskottets mening är det önskvärt att man på olika sätt försöker begränsa barnfamiljernas marginaleffekter. Det måste dock ske på ett fördel-ningspolitiskt godtagbart sätt. De inkomstprövade bostadsbidragen riktar sig till de barnfamiljer som är i störst behov av stöd. Motionärernas förslag i detta avseende skulle innebära att ett behovsprövat bostadsbidrag på 200 kr per barn och månad omvandlas till ett icke inkomstprövat barnbidrag på 50 kr per barn och månad. Det är en för utskottet inte godtagbar lösning.
Dessutom konstaterar bostadsutskottet i sitt yttrande (BoU3y) att Folkpar- tiets förslag till ram för utgiftsområde 18 förutsätter att utgifterna för ränte-bidrag minskas med 2 miljarder kronor. Enligt bostadsutskottet skulle det få till följd att räntebidragen till nyproducerade eller nyligen ombyggda bo-stadshus med mycket kort varsel mer än halverades. Ett sådant förslag tyder enligt bostadsutskottet på en bristande insikt i de villkor som gäller för ägan-de och förvaltande av bostäder och skulle dessutom medföra krav på höjda hyror i den del av bostadsbeståndet som redan i dag har de högsta boende-kostnaderna.
Även i övrigt utmärks Folkpartiets budgetalternativ av att vagt underbygg- da förslag förväntas ge betydande besparingar redan nästa år. På trafikområ -det vill partiet avveckla rederistödet samt göra vissa besparingar på banhåll-ning. Därutöver anser man emellertid att större infrastrukturprojekt genom-förda i privat regi och finansierade bl.a. med vägavgifter skall kunna bidra till att ramen för utgiftsområde 22 Kommunikationer minskas med 1,8 mil-jarder kronor redan nästa år.
På motsvarande sätt förutsätts en utvidgad finansiell samverkan mellan sjukförsäkringen samt hälso- och sjukvården (Finsam) ge en bättre rehabilite-ring som redan nästa år kraftigt minskar utgifterna för bl.a. förtidspension.
Finansutskottet utgår ifrån att Folkpartiet står bakom finansieringsprin- cipen som innebär att kommunernas ekonomiska ställning inte skall föränd- ras genom statliga beslut. Motionärerna nämner inte denna princip men har på utgiftsområde 25 minskat statsbidragen till kommunerna bl.a. med hän- visning till sitt förslag att staten helt skall ta över kostnaderna för assistanser-sättningen. En rimligare tillämpning av finansieringsprincipen hade enligt utskottets mening varit om motionärerna på detta utgiftsområde inte bara tillgodoräknat sig effekten av förslag som stärker kommunernas finansiella ställning utan också belastat sitt budgetalternativ med sådana förslag som försvagar kommunernas ekonomi. Inte minst gäller detta förslaget om ett kommunalt förvärvsavdrag som i sig borde ha föranlett en uppräkning av kommunbidragen med 14 miljarder kronor och en motsvarande uppjustering av motionärernas förslag till utgiftstak. Detta tak skulle för år 2000 därvid ha hamnat på ungefär samma nivå som förslaget i propositionen.
Enligt utskottets mening visar dessa exempel att det finns anledning att ifrågasätta trovärdigheten i finansieringen av Folkpartiets förslag till skatte-sänkningar och nya utgiftsåtaganden. Några av de mest betydelsefulla bespa-ringsförslagen har inte den styrka och varaktighet som krävs för en ansvars-full budgetpolitik.
Med Folkpartiets budgetförslag skulle vi således snart vara tillbaka till det förhållande som rådde i början av 1990-talet då ofullständigt finansierade skattesänkningar bidrog till den snabba försvagningen av statsfinanserna.
I sin motion betonar Folkpartiet att skattesänkningar måste vara tydligt fi -nansierade och ej hänvisade till att överskott uppstår. Finansutskottet delar helt Folkpartiets uppfattning i detta avseende och avvisar med hänsyn härtill partiets förslag till budgetalternativ.
Sammanfattningsvis anser utskottet sålunda att de förslag till alternativ in-riktning av budgetpolitiken som förs fram av Moderata samlingspartiet, Kristdemokraterna, Centerpartiet och Folkpartiet liberalerna inte kan läggas till grund för riksdagens beslut i frågan. Moderata samlingspartiet föreslår lösningar som visserligen innebär att utgifterna ligger under regeringens förslag till utgiftstak för åren 2000-2002, men partiets förslag är inte fördel-ningspolitiskt godtagbart. Även Folkpartiet liberalerna och Kristdemokrater-na redovisar i sina motioner förslag som innebär att utgifterna skulle komma att ligga under regeringens förslag till utgiftstak, men som utskottet redovisat är dessa bedömningar alltför löst underbyggda för att kunna ligga till grund för en statsbudget.
Moderata samlingspartiet och Kristdemokraterna föreslår t.ex. införandet av en extra karensdag. Besparingseffekten för det allmänna begränsas dock av att vinsten genom arbetsgivarinträdet huvudsakligen skulle komma att tillfalla arbetsgivarna i stället för att förstärka budgeten genom minskade utgifter.
Såväl Moderata samlingspartiet, Kristdemokraterna som Folkpartiet libe- ralerna föreslår att trafikförsäkringen skall överta kostnaderna för trafikska-dade från år 2000. Partierna redovisar dock inga konkreta förslag till hur detta tekniskt skall lösas. Man anvisar därmed en osäker och tekniskt komp-licerad finansiering för sina förslag till skattesänkningar för år 2000.
Samma tre partier föreslår också omfattande reduceringar av utgifterna på utgiftsområdena 13 och 14. Förslagen är även här mycket vaga till sin ka- raktär, och utskottet får - liksom arbetsmarknadsutskottet skriver i sitt ytt-rande - närmast intryck av att oppositionspartierna använder medel inom utgiftsområdena 13 och 14 som en "bank" för utgifts- och skatteförslag som annars skulle sakna finansiering.
Detta är, som utskottet ser det, några exempel bland många där förslagen bygger på en finansiering som är ofullständig eller så osäker att stabiliteten i statsfinanserna återigen skulle hotas.
Centerpartiets förslag till utgiftstak överensstämmer med regeringens men innehåller i övrigt lösningar som utskottet inte kan godta.
Under förra mandatperioden genomförde regeringen ett omfattande kon- solideringsprogram och kunde med dess hjälp återställa balansen i den of- fentliga sektorn. I konsolideringsprogrammet var besparingar och skattehöj- ningar kombinerade på ett sådant sätt att åtgärderna sammantagna fick en - enligt utskottets mening - efter omständigheterna rimlig fördelningsprofil. Utan denna kombination av skattehöjningar och besparingar hade saneringen av statsfinanserna ensidigt kommit att drabba de sämst ställda i samhället. Ansträngningarna att komma till rätta med de stora budgetunderskotten hade då inte vunnit den respekt och fått den breda uppslutning som krävts för att driva arbetet vidare i den takt som nu skett. Saneringsarbetet påskyndades också av att man snabbt kunde besluta om skattehöjningar, och att dessa förändringar i allmänhet också fick ett snabbt genomslag. Vid utformningen av besparingarna försökte regeringen dessutom i möjligaste mån undanta välfärdens kärna - vård, omsorg och utbildning - vilket enligt utskottets mening var angeläget.
Med sitt nu framlagda förslag till utgifter för de tre närmaste åren fullföljer regeringen denna politik. Den ekonomiska vårpropositionen stöds av Väns-terpartiet och Miljöpartiet de gröna som träffat en överenskommelse med regeringen. Den innebär att tre riksdagspartier står bakom riktlinjerna för den ekonomiska politiken och budgetpolitiken. Utskottet noterar med tillfreds-ställelse att det alltså finns en bred enighet i dessa frågor vilket ger stadga och utgör en god grund för en fortsatt stabil utveckling.
Samarbetet mellan regeringspartiet, Vänsterpartiet och Miljöpartiet de gröna berör fem områden, nämligen ekonomi, sysselsättning, rättvisa, jäm- ställdhet och miljö. Såsom också framhålls i propositionen bekräftas genom detta samarbete att det finns en politisk majoritet för en ekonomisk politik som är inriktad på full sysselsättning, prisstabilitet och ett offentligt överskott på i genomsnitt 2 % av BNP sett över en konjunkturcykel.
Balans har nu uppnåtts i de offentliga finanserna och för de närmast föl- jande åren förutses så stora överskott att uppställda saldomål kommer att överträffas med bred marginal.
Även statsbudgeten kommer att uppvisa betydande överskott vilka under de närmaste åren kommer att användas för att amortera av statsskulden. De stora överskotten är emellertid i allt väsentligt en följd av att budgeten kom-mer att tillföras betydande engångsvisa belopp från planerade företagsför-säljningar samt en överföring från AP-fonden föranledd av pensionsrefor-men. Av en i propositionen redovisad sammanställning (tabell 4.11 s. 67) framgår att utan dessa extraordinära tillskott hade budgetsaldot varit negativt för samtliga år utom år 2000 då ett mindre överskott på 11,4 miljarder kronor framkommer. Även detta överskott bärs emellertid upp av ett större extraord-inärt tillskott på ca 15 miljarder kronor som hänför sig till Förvaltnings AB Stattums aktieutdelning och inbetalning av reavinstskatt efter försäljningen av statens aktieinnehav i Pharmacia & Upjohn.
Även om de närmaste årens statsfinansiella utveckling ter sig gynnsam, bör enligt finansutskottets mening nivån på det underliggande saldot ses som en markering av att det ännu inte finns anledning att ge avkall på kravet på en stram utgiftsprövning. Det markeras också av att Ekonomistyrningsverket i sin senaste budgetprognos räknar med att innevarande års utgiftstak kom- mer att överskridas med 1,2 miljarder kronor trots de budgetförstärkningar regeringen föreslår i vårpropositionen.
För åren 2001 och därefter räknar regeringen med att det skall finnas ett budgetmässigt utrymme utöver det fastlagda överskottsmålet på 2 % av BNP. Liksom regeringen anser utskottet att detta utrymme bör kunna tas i anspråk för vissa utgiftsökningar och skattesänkningar. Med tanke på att alla sam- hällsgrupper har fått bidra till den framgångsrika saneringen av statsfinanser-na är det viktigt att det tillgängliga utrymmet fördelas rättvist. Utskottet motsätter sig bestämt att man i detta läge använder överskotten till en inrikt-ning av skattepolitiken som ökar klyftorna, något som föreslås av både Mo-derata samlingspartiet och Folkpartiet. I stället bör utrymmet i första hand avdelas till de grupper som drabbats hårdast av besparingarna, nämligen låg- och medelinkomsttagarna. Den politik som regeringen med stöd av Vänster-partiet och Miljöpartiet de gröna redovisar i vårpropositionen har just en sådan inriktning.
Sammanlagt 13 utskott har yttrat sig över vårpropositionens förslag till ut -giftsramar och de motioner som väckts med anledning av propositionen. Ett utskott - konstitutionsutskottet - har därvid avstått från att yttra sig. Av de utskott som yttrat sig i ärendet har samtliga utom justitieutskottet tillstyrkt regeringens förslag till utgiftstak för år 2002 och fördelning av utgifter på utgiftsområden under åren 2000-2002. Justitieutskottet yttrar sig endast över regeringens förslag för år 2000 som justitieutskottet finner tillfredsställande.
Finansutskottet anser att den av regeringen föreslagna uppläggningen ger budgetpolitiken en riktig inriktning. Regeringens förslag är även i övrigt väl avvägda och bör, enligt utskottets mening, därför ligga till grund för budget-politikens inriktning under åren 2000-2002.
I närmast efterföljande avsnitt återkommer utskottet till de formella förslag till beslut som detta ställningstagande föranleder i fråga om utgiftstak (2.5), fördelning av utgifter på utgiftsområden (3) samt beräkning av statsbudge-tens inkomster m.m. (4).
2.5 Utgiftstak för staten och den offentliga sektorn
2.5.1 Utgiftstak för staten
Det statliga utgiftstaket omfattar utgifterna på statsbudgeten exklusive statsskuldsräntor samt utgifterna för ålderspensionssystemet vid sidan av statsbudgeten. Dessutom ingår en ofinansierad budgeteringsmarginal.
Vårpropositionen
I vårpropositionen föreslår regeringen (avsnitt 7.1) ett utgiftstak för år 2002 på 810 miljarder kronor (yrkande 3). Vidare anför regeringen i propositionen att utgiftstaken för åren 2000 och 2001 ligger fast.
Motionerna
Av den tidigare redogörelsen framgår att tre partier förordar andra nivåer för utgiftstaket. Formella förslag för de tre åren framförs av Moderata samlings-partiet i motion Fi14 (yrkande 4), Kristdemokraterna i motion Fi15 (yrkande 3) samt Folkpartiet liberalerna i motion Fi17 (yrkande 3).
De olika partiernas förslag framgår av efterföljande sammanställning.
Tabell 22. Förslag till nytt utgiftstak för staten inklusive ålderspensions -systemet,
åren 2000-2002
Belopp i miljarder kronor
År Oppositionspartiernas förslag till alternativa nivåer Nivå enligt regeringen Moderata samlings-partiet Kristdemo-kraterna Center-partiet Folkpartiet liberalerna
2000 761,0 -8,0 -13,0 ±0,0 -14,3 2001 786,0 -27,0 -24,0 ±0,0 -18,5 2002 810,0 -37,0 -42,0 ±0,0 -19,8
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet har i föregående avsnitt (2.4.2) ställt sig bakom regeringens förslag till inriktning av budgetpolitiken och därmed också regeringens för-slag till utgiftstak för staten. Finansutskottet tillstyrker således propositionens yrkande 3 samt avstyrker de förslag till utgiftstak för staten som framförs i motionerna Fi14 (m) yrkande 4, Fi15 ( kd) yrkande 3 samt Fi17 (fp) yrkan-de 3.
2.5.2 Utgiftstak för den offentliga sektorn
Om man till utgiftstaket för staten lägger en beräkning av de samlade kom- munala utgifterna exklusive interna transaktioner mellan stat och kommun får man fram utgiftstaket för den offentliga sektorn. Nivån på detta utgiftstak är således en funktion av det utgiftstak som gäller för staten.
Vårpropositionen
Regeringen föreslår (avsnitt 7.3.2) att riksdagen skall godkänna en i propositio-nen redovisad beräkning av de offentliga utgifterna för åren 2000-2002 (yrkande 5). Beräkningen framgår av efterföljande tabell.
Tabell 23. Regeringens förslag till beräkning av utgiftstaket för den offentliga
sektorn, åren 2000-2002
Belopp i miljarder kronor
2000 2001 2002 Utgiftstak för staten inkl. ålderspensionssystemet 761 786 810 Den kommunala sektorn 492 510 526 Interna transaktioner -175 -182 -184 Summa offentlig sektor 1 077 1 114 1 152 Motionerna
Moderata samlingspartiet föreslår i motion Fi14 att riksdagen i stället skall godkänna detta partis beräkning av de offentliga utgifterna (yrkande 3). Enligt motionen påverkas taket av partiets förslag om nationell skolpeng samt skatteförändringar. Skatteförändringarna påverkar främst de kommu-nala skatteinkomsterna varför en ekonomisk reglering mellan staten och kommunsektorn måste ske. De nivåer som partiet föreslår är 1 044, 1 043 respektive 1 054 miljarder kronor åren 2000, 2001 respektive 2002.
Kristdemokraterna föreslår i motion Fi15 (yrkande 5) att de beräkningar av de offentliga utgifterna som redovisas i motionen skall godkännas av riksdagen. Partiets förslag är beroende av en kombination av ett större ut- rymme för kommunsektorn samt det föreslagna lägre utgiftstaket för staten. Enligt partiets beräkningar blir taket för den offentliga sektorn 1 066, 1 092 respektive 1 111 miljarder kronor åren 2000, 2001 respektive 2002.
Folkpartiet liberalerna föreslår i två yrkanden i motion Fi17 (yrkandena 2 och 5) att riksdagen skall godkänna detta partis beräkningar av de offentliga utgifterna. I motionen redovisas dock inte dessa beräkningar. Av det andra yrkandet framgår att de föreslagna nivåerna är 1 064, 1 095 respektive 1 132 miljarder kronor åren 2000, 2001 respektive 2002.
Finansutskottets ställningstagande
Med hänvisning till vad utskottet tidigare framhållit tillstyrker utskottet regeringens förslag till beräkning av de offentliga utgifterna (yrkande 5). Utskottet avstyrker därmed de förslag till alternativ beräkning av de offentli-ga utgifterna och utgiftstak för den offentliga sektorn som framförs i motio-nerna Fi14 (m) yrkande 3, Fi15 (kd) yrkande 5 samt Fi17 ( fp) yrkandena 2 och 5.
3 Preliminär fördelning av utgifter på utgifts-områden åren 2000-2002
Vårpropositionen
Regeringen föreslår att statsbudgetens utgifter för åren 2000-2002 prelimi- närt fördelas på utgiftsområden på det sätt som framgår av propositionen ( se även tabell i avsnitt 3.29).
Motionerna
Fyra partier avvisar regeringsförslaget och förordar i stället sina respektive förslag till utgiftsfördelning. Sådana alternativa förslag till preliminär fördel-ning av utgifterna på utgiftsområden åren 2000-2002 framförs av
- Moderata samlingspartiet i motion Fi14 (yrkande 5),
- Kristdemokraterna i motion Fi15 (yrkande 4),
- Centerpartiet i motion Fi16 (yrkande 23),
- Folkpartiet liberalerna i motion Fi17 (yrkande 4).
I tabeller i bilaga 3 återges oppositionspartiernas förslag till avvikelser från regeringens fördelning.
Övriga utskotts yttranden
Alla berörda utskott, med undantag av konstitutionsutskottet som avstått, har yttrat sig över förslaget till preliminära utgiftsramar för åren 2000- 2002. Av dessa tillstyrker samtliga utom justitieutskottet regeringens förslag till preli-minär fördelning av utgifterna på utgiftsområden. Justitieutskottet tillstyrker regeringens förslag vad gäller fördelningen av utgifterna för år 2000. Vad gäller åren 2001 och 2002 avvaktar justitieutskottet med sitt ställningstagan-de till dess att ett bättre beslutsunderlag föreligger. Anledningen till detta är, enligt justitieutskottets yttrande, att det beslutsunderlag som redovisas i vårpropositionen inte är sådant att det är möjligt att ha några mer bestämda synpunkter. Samtliga utskott som yttrat sig i frågan avstyrker motsvarande motionsyrkanden. Till yttrandena har oppositionspartierna fogat avvikande meningar med alternativa förslag till ramnivåer. Dessa alternativa förslag överensstämmer med vad respektive parti fört fram i sina motioner om den ekonomiska politiken.
Närmast följer en redovisning utgiftsområde för utgiftsområde av förslagen i vårpropositionen och i motionerna samt fackutskottens och finansutskottets ställningstagande till dessa förslag. I avsnitt 3.29 återfinns en samlad redo-visning av regeringens och finansutskottets förslag till preliminär fördelning av utgifterna på utgiftsområden för åren 2000-2002.
3.1 Utgiftsområde 1 Rikets styrelse
Utgiftsområdet omfattar verksamheterna statschefen, riksdagen och dess myndigheter (utom Riksdagens revisorer), regeringen, centrala myndigheter samt mediefrågor.
De totala utgifterna för utgiftsområdet år 1999 beräknas uppgå till 4 730 miljoner kronor.
Vårpropositionen
I vårpropositionen anges (avsnitt 7.4) att utgiftsområdesramen är beräknad med hänsyn till Sveriges ordförandeskap i EU:s ministerråd år 2001.
Propositionens och oppositionspartiernas förslag till preliminär ramnivå för utgiftsområdet under åren 2000-2002 redovisas i följande tabell.
Förslag till ram för utgiftsområde 1 Rikets styrelse
Belopp i miljoner kronor
År Proposi- Oppositionspartiernas avvikelser från propositionens ram tionen
Moderata
samlings-
partiet
Kristdemo-
kraterna
Center-
partiet
Folkpartiet
liberalerna
2000 4 215 -397 -300 -150 -480 2001 4 483 -634 -440 -150 -530 2002 4 629 -634 -440 -150 -630 Motionerna
Moderata samlingspartiet föreslår i motion Fi14 att partistödet minskas år 2000 och därefter successivt avvecklas. Vidare bör presstödet avvecklas i två steg.
Kristdemokraterna anser i motion Fi15 att en besparing på presstödet kan göras med 40 miljoner kronor åren 2001 och 2002. Anslaget till Regerings- kansliet minskas med 300 miljoner kronor år 2000 och med 400 miljoner kronor år 2001 respektive 2002.
Centerpartiet anför i motion Fi16 att sammanslagning av departement bor-de ge minskade kostnader. Anslaget till Regeringskansliet kan minskas med 150 miljoner kronor men besparingarna skall inte åläggas de resurser som avsätts för Sveriges ordförandeskap i EU:s ministerråd.
Folkpartiet liberalerna framhåller i motion Fi17 att tillskottet till Rege- ringskansliet kan krympas. Vidare bör presstödet och partistödet minskas.
Konstitutionsutskottet har avstått från att yttra sig.
Finansutskottets ställningstagande
I enlighet med vad utskottet anfört i avsnitt 2.4.3 Finansutskottets samman -fattande bedömning av budgetförslagen tillstyrks vårpropositionens förslag till preliminära utgiftsramar för utgiftsområdet för åren 2000-2002. Motio- nernas förslag till alternativa ramar avstyrks. Utskottet återkommer i avsnitt 3.29 med en samlad redovisning av utgifternas fördelning på utgiftsområden.
3.2 Utgiftsområde 2 Samhällsekonomi och finansförvaltning
Utgiftsområdet omfattar ett flertal myndigheter som Riksrevisionsverket, Ekonomistyrningsverket, Statskontoret, Statistiska centralbyrån, Konjunk- turinstitutet, Riksgäldskontoret, Kammarkollegiet, Finansinspektionen m.fl. Vidare ingår vissa administrativa kostnader för statsskuldens upplåning och låneförvaltning, vissa tidsbegränsade åtaganden samt Riksdagens revisorer.
De totala utgifterna för utgiftsområdet år 1999 beräknas uppgå till ca 1 743 miljoner kronor.
Vårpropositionen
I vårpropositionen (avsnitt 7.4) redovisas att regeringen för år 2000 föreslår en ram som överensstämmer med den som föreslogs i budgetpropositionen för år 1999. Beträffande år 2001 föreslås en ram som är 5 miljoner kronor högre än den som föreslogs i budgetpropositionen och för år 2002 föreslås en ram som är 53 miljoner kronor lägre än enligt budgetpropositionen.
I en tablå redovisas föreslagna utgiftsramar enligt vårpropositionen och motio-nerna.
Förslag till ram för utgiftsområde 2 Samhällsekonomi och finansförvaltning
Belopp i miljoner kronor
År Proposi- Oppositionspartiernas avvikelser från propositionens ram tionen
Moderata
samlings-
partiet
Kristdemo-
kraterna
Center-
partiet
Folkpartiet
liberalerna
2000 1 489 -82 -90 ±0 -100 2001 1 528 -87 -90 ±0 -100 2002 1 579 -87 -95 ±0 -100 Motionerna
Moderata samlingspartiet förespråkar i motion Fi14 att ramarna minskas. Vissa besparingar görs genom partiets förslag att det skall bildas ett nytt revisionsorgan underställt riksdagen. Besparingar görs också på Statskonto- ret genom att delar av verksamheten flyttas till Ekonomistyrningsverket och genom en ökad grad av uppdragsfinansiering. Den ökade användningen av Internet för statistik bör kunna innebära besparingar för flera myndigheter . Nämnden för offentlig upphandling bör kunna avvecklas. Kvalitetsutveck- ling och kompetensförsörjning bör handhas av berörda myndigheter varför den nyligen inrättade myndigheten kan avvecklas. Vidare innebär en minsk-ning av Riksgäldskontorets hushållsupplåning att myndighetens förvalt- ningskostnader kan minskas.
Kristdemokraterna anser i motion Fi15 att ramarna kan minskas genom en generell besparing på myndigheterna med 6 %.
Centerpartiet föreslår i motion Fi16 inte några förändringar i förhållande till regeringens förslag.
Folkpartiet liberalerna förespråkar i motion Fi17 att ramarna skall mins- kas eftersom partiet motsätter sig att medel anvisas för en folk- och bostads-räkning.
Finansutskottets ställningstagande
I enlighet med vad utskottet anfört i avsnitt 2.4.3 Finansutskottets samman -fattande bedömning av budgetförslagen tillstyrks vårpropositionens förslag till preliminära utgiftsramar för utgiftsområdet för åren 2000-2002. Motio- nernas förslag till alternativa ramar avstyrks. Utskottet återkommer i avsnitt 3.29 med en samlad redovisning av utgifternas fördelning på utgiftsområden.
3.3 Utgiftsområde 3 Skatteförvaltning och uppbörd
Utgiftsområdet omfattar Riksskatteverket, skattemyndigheterna och Tullver- ket.
För 1999 beräknas de totala utgifterna på utgiftsområdet till 6 025 miljoner kronor.
Vårpropositionen
I vårpropositionen anges (avsnitt 7.4) att regeringen kommer att ta del av ett omfattande material, från Riksskatteverket, Riksrevisionsverket samt Riks-dagens revisorer, avseende skattekontrollens inriktning och omfattning . Regeringen avser att redovisa sin bedömning av detta material i budgetpro -positionen för år 2000. Inom Tullverket pågår en omorganisation som skall skapa bättre förutsättningar för en enhetlig tillämpning av regelverk och rutiner. Omorganisationen förväntas leda till en effektivisering som, enligt regeringen, bör resultera i en effektivare kontrollverksamhet. Inom Tullver-ket pågår dessutom ett utvecklings- och effektiviseringsarbete vilket, enligt regeringen, bl.a. bör ge en ännu effektivare tullhantering i framtiden och därmed även en ökad kvalitet och träffsäkerhet i kontrollarbetet.
Propositionens och oppositionspartiernas förslag till preliminär ramnivå för utgiftsområdet under åren 2000-2002 redovisas i efterföljande tabell.
Förslag till ram för utgiftsområde 3 Skatteförvaltning och uppbörd
Belopp i miljoner kronor
År Proposi- Oppositionspartiernas avvikelser från propositionens ram tionen
Moderata
samlings-
partiet
Kristdemo-
kraterna
Center-
partiet
Folkpartiet
liberalerna
2000 5 770 +50 +280 +10 +150 2001 5 837 +50 +280 +10 +150 2002 5 919 +50 +280 +10 +150 Motionerna
Moderata samlingspartiet framhåller i motion Fi14 att smugglingen av ciga- retter har ökat och att tullen bör få större resurser för en ökad kontroll.
I Kristdemokraternas motion Fi15 anges att skattekontrollen måste effek- tiviseras för att hålla tillbaka den svarta sektorn. Motionärerna föreslår ökade medel för en ökad skattekontroll. För att förstärka kontroll och spaning av illegal införsel av bl.a. narkotika, vapen m.m. föreslås en förstärkning av Tullverkets resurser.
Centerpartiet föreslår i motion Fi16 ökade anslag till tullmyndigheterna för bl.a. fler narkotikahundar, för att kunna sköta bevakning och omhänderta-gande av smuggelvaror.
Folkpartiet liberalerna anser i motion Fi17 att skattemyndigheternas re- surser bör förstärkas för att få en effektivare verksamhet som drar in mera skatteintäkter.
Skatteutskottets yttrande
Skatteutskottet anser i sitt yttrande (SkU5y) att aspekter som enskilda kon -trollinsatser och hur skattekontrollen på lång sikt bidrar till ett så litet skatte-bortfall som möjligt är aspekter som bör tänkas igenom noga i samband med de aviserade övervägandena rörande skattekontrollens inriktning . Utskottet betonar vikten av att en grundlig analys görs av bl.a. det framtida resursbe-hovet då det gäller skatteförvaltningens kontrollverksamhet och förutsätter att regeringen lämnar en redovisning av sin bedömning i nästa budgetpropo-sition. Utskottet anser vidare att en effektivisering av Tullverkets gränskon-troll skall åstadkommas genom rationaliseringar och inte genom ökade an-slag. Vad avser narkotikakontrollen utgår utskottet ifrån att den ges högsta prioritet samt att även kontrollen av sprit- och tobaksinförsel prioriteras högt. Skatteutskottet tillstyrker propositionens förslag till preliminära utgiftsramar för utgiftsområdet för åren 2000-2002. Motionernas förslag till alternativa ramar avstyrks.
Till yttrandet har fogats avvikande meningar från företrädare för Moderata samlingspartiet, Kristdemokraterna, Centerpartiet och Folkpartiet liberalerna.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet har inget att invända mot skatteutskottets ställningstagande till propositionens och motionernas förslag. I enlighet med vad utskottet anfört i avsnitt 2.4.3 Finansutskottets sammanfattande bedömning av bud-getförslagen tillstyrks vårpropositionens förslag till preliminära utgiftsramar för utgiftsområdet för åren 2000-2002. Motionernas förslag till alternativa ramar avstyrks. Utskottet återkommer i avsnitt 3. 29 med en samlad redovis-ning av utgifternas fördelning på utgiftsområden.
3.4 Utgiftsområde 4 Rättsväsendet
Utgiftsområdet omfattar polisen, åklagarväsendet, domstolsväsendet, rätts- hjälpen, kriminalvården, exekutionsväsendet, Brottsförebyggande rådet, Brottsoffermyndigheten, Rättsmedicinalverket och Gentekniknämnden.
De totala utgifterna för utgiftsområdet år 1999 beräknas uppgå till ca 22 365 miljoner kronor.
Vårpropositionen
I vårpropositionen (avsnitt 7.4) redovisar regeringen att rättsväsendet från år 2000 tillförs ytterligare 150 miljoner kronor för fortsatt modernisering av rättsväsendet. En viktig fråga i detta sammanhang är att utveckla bekämp-ningen av ekonomisk brottslighet, inklusive miljöbrottslighet. Avvecklingen av de allmänna advokatbyråerna medför engångsvisa kostnader för domstols- väsendet. Vidare redovisas att regeringen avser att återkomma till riksdagen när det gäller de medel för åren 2001 och 2002 som behövs för att fullfölja statsmakternas intentioner i fråga om utvecklingen av rättsväsendet.
I en tablå redovisas föreslagna utgiftsramar enligt vårpropositionen och motio-nerna.
Förslag till ram för utgiftsområde 4 Rättsväsendet
Belopp i miljoner kronor
År Proposi- Oppositionspartiernas avvikelser från propositionens ram tionen
Moderata
samlings-
partiet
Kristdemo-
kraterna
Center-
partiet
Folkpartiet
liberalerna
2000 22 143 +482 +230 +65 +82 2001 22 377 +830 +200 +65 +112 2002 22 707 +700 +110 +65 +162 Motionerna
Moderata samlingspartiet redovisar i motion Fi14 att partiet vill återupprätta medborgarnas förtroende för rättsstaten och satsar därför drygt 2 miljarder kronor mer än regeringen på rättsväsendet under de kommande tre åren sam-tidigt som kraven på effektivt resursutnyttjande, resultatuppföljning och gott ledarskap inom rättsväsendet skärps. Såväl polisen, åklagarväsendet som domstolarna och kriminalvården har ett uppdämt behov av personalförstärk-ningar, vidareutbildning och andra kompetenshöjande åtgärder. Ökad effek-tivitet i ekobrottsbekämpningen förutsätter mer resurser till Ekobrottsmyn-digheten. Det behövs också mer resurser för att kunna bekämpa den ökande gränsöverskridande och svårutredda brottsligheten.
Kristdemokraterna föreslår i motion Fi15 att ytterligare resurser skall till-föras polisen, den nationella insatsstyrkan, åklagarväsendet, domstolsväsen-det, kriminalvården och Brottsförebyggande rådet.
Centerpartiet förordar i motion Fi16 att polisen bör tillföras ytterligare medel. Tillskottet finansieras genom höjda tvistemålsavgifter och höjda fortkörningsböter. Även åklagarväsendet bör stärkas främst beträffande ekobrott och miljöbrott.
Folkpartiet liberalerna anser i motion Fi17 att polisen, åklagarväsendet och Brottsoffermyndigheten bör tillföras mer resurser. Vidare bör möjlighe- ten att få rättshjälp utökas.
Justitieutskottets yttrande
Justitieutskottet kritiserar i sitt yttrande (JuU3y) det beslutsunderlag som presenteras i propositionen, främst beträffande åren 2001 och 2002. Justi-tieutskottet poängterar att beslutsunderlaget inte är sådant att det är möjligt att ha några mer bestämda synpunkter på det berättigade i några anslagsänd-ringar i nuvarande skede av beslutsprocessen. Detsamma gäller förslaget om preliminär ram för år 2002. Justitieutskottet anför vidare att det såvitt avser åren 2001 och 2002 inte lämnas något underlag alls för utskottets ställnings-tagande. Justitieutskottet anser att regeringens förslag för år 2000 är tillfreds-ställande. Vad gäller åren 2001 och 2002 avvaktar justitieutskottet med sitt ställningstagande till dess att ett underlag föreligger. Motionerna avstyrks.
Företrädarna för Moderata samlingspartiet, Kristdemokraterna, Centerpar- tiet och Folkpartiet liberalerna tillstyrker i avvikande meningar förslagen i respektive partimotion.
Finansutskottets ställningstagande
I enlighet med vad utskottet anfört i avsnitt 2.4.3 Finansutskottets samman -fattande bedömning av budgetförslagen tillstyrks vårpropositionens förslag till preliminära utgiftsramar för utgiftsområdet för åren 2000-2002. Motio- nernas förslag till alternativa ramar avstyrks. Utskottet återkommer i avsnitt 3.29 med en samlad redovisning av utgifternas fördelning på utgiftsområden. Beträffande vad justitieutskottet anför om beslutsunderlaget i propositionen hänvisar finansutskottet till avsnitt 5.3 Redovisning av mål och resultat i budgetpropositionen för år 2000.
3.5 Utgiftsområde 5 Utrikesförvaltning och internationell samverkan
Utgiftsområdet omfattar i huvudsak utrikesförvaltningen, dvs. Utrikesdepar- tementet och de 102 utlandsmyndigheterna, bidrag till vissa internationella organisationer, nedrustnings- och säkerhetspolitiska frågor, information om Sverige i utlandet samt Europainformation. För år 1999 uppgår de totala anslagen enligt statsbudgeten till 2,9 miljarder kronor, varav anslaget till utrikesförvaltningen uppgår till 1,7 miljarder kronor och bidragen till inter-nationella organisationer till 1 miljard kronor.
De totala utgifterna för utgiftsområdet år 1999 beräknas uppgå till 3 011 miljoner kronor.
Vårpropositionen
Regeringen anger i vårpropositionen (avsnitt 7.4) att utgiftsområdet beräknas minskas med 50 miljoner kronor från år 2000 på grund av en besparing på bidrag till vissa internationella organisationer.
Propositionens och oppositionspartiernas förslag till preliminär ramnivå för utgiftsområdet under åren 2000-2002 redovisas i följande tabell.
Förslag till ram för utgiftsområde 5 Utrikesförvaltning och internationell
samverkan
Belopp i miljoner kronor
År Proposi- Oppositionspartiernas avvikelser från propositionens ram tionen
Moderata
samlings-
partiet
Kristdemo-
kraterna
Center-
partiet
Folkpartiet
liberalerna
2000 2 828 -108 ±0 ±0 ±0 2001 2 858 -109 ±0 ±0 ±0 2002 2 889 -109 ±0 ±0 ±0 Motionerna
Moderata samlingspartiet förespråkar i motion Fi14 en förstärkning av de medel som ställs till ambassadernas förfogande för främjande av svenskt näringsliv utomlands, svensk diplomatisk närvaro i de utomeuropeiska in- dustriländerna samt i princip i hela Europa och i Medelhavsområdet. Repre- sentation i Wellington och Minsk nämns särskilt.
Den av Centerpartiet i motion Fi16 föreslagna ramnivån överensstämmer med regeringens. I motionen förordas dock vissa prioriteringar inför det kommande budgetarbetet med innebörd att en kraftsamling skall kunna göras inför ordförandeskapet i EU samt att anslaget för nordiskt samarbete bör kunna tillåtas öka.
Utrikesutskottets yttrande
Utrikesutskottet anser i sitt yttrande (UU1y) att regeringens förslag är väl avvägt. Utrikesutskottet hänvisar till de i propositionen angivna förutsätt-ningarna och den kompletterande information utrikesutskottet erhållit vid en särskild föredragning.
Utrikesutskottet framhåller att den nu aktuella delen av budgetprocessen avser en preliminär fördelning av utgifterna på utgiftsområden avsedd att utgöra riktlinje för regeringens budgetarbete. Det beslutsunderlag riksdagen får genom den ekonomiska vårpropositionen är anpassat till denna ambi-tionsnivå. Enligt utrikesutskottets uppfattning är det mot denna bakgrund inte möjligt, annat än i undantagsfall, att uttala sig om avvägningar eller enskild-heter inom respektive utgiftsområde.
Utrikesutskottet tillstyrker således propositionen och avstyrker motionerna . Moderata samlingspartiets företrädare tillstyrker i en avvikande mening partiets förslag till ramnivå.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet har inget att invända mot utrikesutskottets ställningstagande till propositionens och motionernas förslag. I enlighet med vad utskottet anfört i avsnitt 2.4.3 Finansutskottets sammanfattande bedömning av bud-getförslagen tillstyrks vårpropositionens förslag till preliminära utgiftsramar för utgiftsområdet för åren 2000-2002. Motionernas förslag till alternativa ramar avstyrks. Utskottet återkommer i avsnitt 3. 29 med en samlad redovis-ning av utgifternas fördelning på utgiftsområden.
3.6 Utgiftsområde 6 Totalförsvar
Utgiftsområdet omfattar verksamheter inom det militära och civila försvaret , Kustbevakningen, nämnder samt stödverksamhet till det militära och det civila försvaret. I utgiftsområdet ingår även internationell fredsfrämjande verksamhet med svensk militär trupp utomlands.
För 1999 beräknas de totala utgifterna på utgiftsområdet till 45 609 miljo- ner kronor.
Vårpropositionen
Regeringen hänvisar i vårpropositionen (avsnitt 7.4) till proposition 1998/ 99:74 Förändrad omvärld - omdanat försvar avseende förslag till sä- kerhetspolitiska mål, försvarspolitikens inriktning, förslag till inriktning av den ekonomiska ramen samt teknikfaktorns avskaffande. Vårpropositionens förslag innebär inga förändringar av de ekonomiska ramarna för utgiftsområ-det under innevarande försvarsbeslutsperiod. Däremot föreslås att utgifterna för varje år under perioden 2002-2004 skall vara 4 miljarder kronor mindre än ramen för år 2001 samt att ett omställningsbidrag anslås motsvarande 3 miljarder kronor år 2002 och 1 miljard kronor år 2003. För att kunna hante-ra problemen under innevarande försvarsbeslutsperiod, vilka har medfört att den planerade verksamheten inte ryms inom de beslutade ekonomiska ra-marna, föreslår regeringen att åtgärder vidtas för att möjliggöra minskningen av den ekonomiska ramen under nästa försvarsbeslutsperiod.
Propositionens och oppositionspartiernas förslag till preliminär ramnivå för utgiftsområdet under åren 2000-2002 redovisas i efterföljande tabell.
Förslag till ram för utgiftsområde 6 Totalförsvar
Belopp i miljoner kronor
År Proposi- Oppositionspartiernas avvikelser från propositionens ram tionen
Moderata
samlings-
partiet
Kristdemo-
kraterna
Center-
partiet
Folkpartiet
liberalerna
2000 44 857 +3 001 +1 390 ±0 ±0 2001 44 527 +2 144 +400 ±0 ±0 2002 43 538 +1 494 +1 000 ±0 +1 000 Motionerna
Moderata samlingspartiet framhåller i motion Fi14 att anslagen är otillräck -liga för att bedriva verksamheten på ett ansvarsfullt sätt. Försvaret bör därför engångsvis kompenseras för den indragning som skedde vid övergången till full tillämpning av anslagsförordningen. Därutöver bör anslagen till materi-elanskaffning räknas upp med den så kallade teknikfaktorn. Vidare bör an-slag A 2 Fredsfrämjande truppinsatser överföras till utgiftsområde 7 Interna-tionellt bistånd.
Med anledning av Försvarsmaktens akuta likviditetsproblem förelår Krist- demokraterna i motion Fi15 att medel bör tillföras Försvarsmakten. Den av regeringen och Centerpartiet föreslagna ramsänkningen accepteras inte var- för anslaget föreslås öka år 2002. Vidare föreslås att dagersättningen till totalförsvarspliktiga höjs med 5 kr per dag samt att kustbevakningens resur -ser ökas.
Enligt Centerpartiet i motion Fi16 bör försvaret omstruktureras och kost- naderna minskas enligt Centerpartiets uppgörelse med regeringen i försvars- och säkerhetspolitiken som baseras på 1996 års försvarsbeslut.
Folkpartiet liberalerna anser i motion Fi17 att regeringsarbetets förvirring varit fullständig på försvarets område. Motionärerna föreslår en rationalise-ring och modernisering av försvaret, och för att klara denna omställningspro-cess föreslås att ramen ökas för år 2002.
Försvarsutskottets yttrande
Försvarsutskottet konstaterar i sitt yttrande (FöU3y) att regeringens förslag till preliminära ramar för utgiftsområde 6 Totalförsvar utgår från den över-enskommelse om försvarspolitiken som regeringen och Centerpartiet träffade i februari 1999. Det i grunden gynnsamma säkerhetspolitiska läget för Sveri-ge motiverar, enligt försvarsutskottet, en sänkning av utgifterna för totalför-svarsändamål. Ett omställningsbidrag föreslås vidare kunna bemästra likvi-ditetsproblemen i närtid. Försvarsutskottet anser därför att riksdagen bör bifalla den av regeringen föreslagna ramen för utgiftsområdet . Motioner som förordar andra nivåer bör därför enligt försvarsutskottet avslås av riksdagen.
Till yttrandet har fogats avvikande meningar från företrädare för Moderata samlingspartiet, Kristdemokraterna och Folkpartiet liberalerna.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet har inget att invända mot försvarsutskottets ställningstagande till propositionens och motionernas förslag. I enlighet med vad utskottet anfört i avsnitt 2.4.3 Finansutskottets sammanfattande bedömning av bud-getförslagen tillstyrks vårpropositionens förslag till preliminära utgiftsramar för utgiftsområdet för åren 2000-2002. Motionernas förslag till alternativa ramar avstyrks. Utskottet återkommer i avsnitt 3. 29 med en samlad redovis-ning av utgifternas fördelning på utgiftsområden.
3.7 Utgiftsområde 7 Internationellt bistånd
Utgiftsområdet omfattar verksamheterna internationellt utvecklingssamar- bete samt samarbete med Central- och Östeuropa. För år 1999 har i statsbud- geten anslagits 11,1 miljarder kronor till utvecklingssamarbete med utveck- lingsländer och 0,8 miljarder kronor till samarbete med Central- och Östeu- ropa.
De totala utgifterna för utgiftsområdet år 1999 beräknas uppgå till 11 985 miljoner kronor.
Vårpropositionen
I vårpropositionen (avsnitt 7.4) redovisar regeringen att den totala bistånds-ramen 1999 (inklusive utgifter som redovisas under andra utgiftsområden) uppgår till 12,8 miljarder kronor, motsvarande 0,705 % av bruttonationalin-komsten (BNI). Ramen för år 2000 beräknas till 0,72 % av BNI, vilket mot-svarar 13,4 miljarder kronor. Ramen ökas år 2001 till 0,73 % av BNI och år 2002 till 0,74 % av BNI. Från biståndsramen avräknas vissa asylkostnader, medel för EU:s gemensamma bistånd samt administration m.m. Avräkning-ens storlek för åren 2001 och 2002 beräknas utifrån vid budgeteringstillfället tillgängligt prognosunderlag.
Regeringen kommer under året att göra en bedömning av de kort- och långsiktiga konsekvenserna av utgiftsbegränsningen för innevarande år. Ett program för samarbetet med Central- och Östeuropa som totalt omfattar 2,4 miljarder kronor har beslutats av riksdagen för perioden 1999-2001.
Propositionens och oppositionspartiernas förslag till preliminär ramnivå för utgiftsområdet under åren 2000-2002 redovisas i följande tabell.
Förslag till ram för utgiftsområde 7 Internationellt bistånd
Belopp i miljoner kronor
År Proposi- Oppositionspartiernas avvikelser från propositionens ram tionen
Moderata
samlings-
partiet
Kristdemo-
kraterna
Center-
partiet
Folkpartiet
liberalerna
2000 12 458 -1 424 +1 000 +187 +1 500 2001 13 298 -2 009 +1 100 +382 +2 100 2002 13 164 -2 709 +1 200 +404 +2 500 Motionerna
Moderata samlingspartiet anför i motion Fi14 att insatser i tredje världen bör inriktas på att utrota fattigdomen. Bistånd till ett u-lands statsmakt bör främst inriktas på kunskapsöverföring, stöd till rättsstaten samt grundläggande utbildning och hälsovård. Skuldavskrivningar är ett komplement. Också insatser i samband med katastrofer lyfts fram. Vidare föreslås att den s.k. Östersjömiljarden upplöses och att medlen tillförs det ordinarie Central- och Östeuropastödet. Inom utgiftsområdet bör skapas en samlad post för Sveriges fredsbevarande verksamhet.
Kristdemokraterna framhåller i motion Fi15 att frysta biståndsmedel (re- servationer) tillsammans med övergivandet av enprocentsnivån har minskat biståndsvolymen med ett antal miljarder kronor. Delar av reservationerna bör omfördelas till katastrofanslag och andra akuta insatser samt till skuldav-skrivningar och stöd till enskilda organisationers biståndsarbete. Samtidigt föreslår partiet att ytterligare medel anslås med en klar målsättning att åter nå enprocentsnivån.
Centerpartiet är i motion Fi16 kritiskt till att regeringen och dess samar- betspartier har så låga ambitioner för det svenska biståndet. Biståndsmålet på en procent skall återupprättas i en snabbare takt än vad som nu sker. Enligt motionen sätts orimligt snäva begränsningsbelopp i propositionen. Center-partiet utgår från att regeringen vidtar nödvändiga åtgärder så att tilltron till Sverige som samarbetspartner och biståndsgivare inte eroderas . Biståndsra-men bör uppgå till 0,73 % av BNI år 2000, 0,75 % år 2001 och 0 ,76 % år 2002.
Folkpartiet liberalerna föreslår i motion Fi17 stegvisa höjningar av bistån -det. I motionen anförs att regeringen säger sig vilja öka biståndet men börjar med att sänka det. Enligt Folkpartiet behövs förstärkningar med tanke på Kosovosituationen där behoven för närvarande är svåra att beräkna. Bi-ståndsramen föreslås uppgå till 0,86 % av BNI år 2002.
Utrikesutskottets yttrande
Utrikesutskottet välkomnar i sitt yttrande (UU1y) att återgången till enpro -centsmålet fortsätter. Detta är en viktig signal från Sverige i en tid då de internationella biståndsflödena minskar kraftigt.
Utrikesutskottet tar vidare upp frågan om reservationer inom biståndsbud- geten. Reservationerna har flera orsaker. Oförutsedda faktorer vid genomfö- rande av program samt ökade kvalitets- och effektivitetskrav leder till förse-ningar i genomförande och därmed eftersläpningar i utbetalningarna. De villkor Sverige, liksom andra givare, ställer för bistånd har skärpts. Bistånds-organisationen lägger alltmer energi på att i samarbete med mottagarländerna stärka förutsättningarna för en långsiktig utveckling. Denna förändring av biståndet är, enligt utrikesutskottets mening, önskvärd och bör fortsätta. Partnerskap i biståndet innebär emellertid att givarlandet inte ensamt kan styra takten i olika projekt. För att minska reservationerna krävs ökad flexi-bilitet.
En betydande del av reservationerna inom u-landsbiståndet är intecknade, dvs. utgörs av avtalade insatser eller åtaganden om bidrag för bestämda ändamål. Även reservationer som formellt sett är ointecknade motsvarar till stor del planerade, om än inte avtalsbundna, insatser.
Målet är inte att uppnå så höga utbetalningar som möjligt. Biståndet be- hövs bäst där det är svårast att genomföra, vilket är en viktig orsak till reser-vationerna. Det handlar om att uppnå balans mellan långsiktig fattigdomsori-entering och en verksamhetsvolym som motsvarar de av riksdagen anvisade medlen. Utvecklingen visar, enligt utrikesutskottets mening, att även i detta perspektiv är långsiktigheten i biståndet värdefull och att reservationer i vissa fall är en naturlig följd av denna långsiktighet.
Utrikesutskottet tillstyrker propositionens förslag till ramnivå och avstyr -ker motionerna. Företrädarna för Moderata samlingspartiet, Kristdemokra- terna, Centerpartiet och Folkpartiet liberalerna tillstyrker i var sina avvikande meningar förslagen till ramar i respektive partimotion.
Utrikesutskottet tar också upp följande frågor i sitt yttrande: begränsnings-beloppen, Europeiska revisionsrättens rapporter samt uppföljning av riks-dagsbeslut. Utrikesutskottets yttrande i dessa delar redovisas och kommente-ras i detta betänkandes avsnitt 2.2.2 Användningen av begränsningsbelopp respektive 5.1 Revision av EU-medel verksamhetsåret 1997.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet har inget att invända mot utrikesutskottets ställningstagande till propositionens och motionernas förslag. I enlighet med vad utskottet anfört i avsnitt 2.4.3 Finansutskottets sammanfattande bedömning av bud-getförslagen tillstyrks vårpropositionens förslag till preliminära utgiftsramar för utgiftsområdet för åren 2000-2002. Motionernas förslag till alternativa ramar avstyrks. Utskottet återkommer i avsnitt 3. 29 med en samlad redovis-ning av utgifternas fördelning på utgiftsområden.
3.8 Utgiftsområde 8 Invandrare och flyktingar
Utgiftsområdet omfattar statlig migrations- och integrationspolitik samt delar av storstadspolitiken.
De totala utgifterna för utgiftsområdet år 1999 beräknas uppgå till ca 4 436 miljoner kronor.
Vårpropositionen
I vårpropositionen (avsnitt 7.4) bedömer regeringen att fler än vad som be- räknades i budgetpropositionen för år 1999 kommer att få uppehållstillstånd . Utvecklingen i Förbundsrepubliken Jugoslavien ger dessutom anledning till stor oro. Sverige har åtagit sig att ge tillfälligt skydd för upp till 5 000 perso-ner som i dag befinner sig i republikens närområde. Regeringen kommer noga att följa utvecklingen samt vid behov återkomma i budgetpropositionen för år 2000. Regeringen avser att i budgetpropositionen för år 2000 presente-ra förslag till skydd för de nationella minoriteterna och de historiska minori-tetsspråken och avsätter 10 miljoner kronor per år med början år 2000 för dessa ändamål. Två anslag avseende återvandring och integration minskas med 10 miljoner kronor vardera fr.o.m. år 2000. Satsningen på utveck-lingsinsatser i storstädernas utsatta bostadsområden förlängs till att omfatta även år 2002.
Propositionens och oppositionspartiernas förslag till preliminär ramnivå för utgiftsområdet redovisas i följande tabell.
Förslag till ram för utgiftsområde 8 Invandrare och flyktingar
Belopp i miljoner kronor
År Proposi- Oppositionspartiernas avvikelser från propositionens ram tionen
Moderata
samlings-
partiet
Kristdemo-
kraterna
Center-
partiet
Folkpartiet
liberalerna
2000 4 217 -260 ±0 -100 ±0 2001 4 431 -565 -305 -100 ±0 2002 3 885 -565 -305 -100 ±0 Motionerna
Moderata samlingspartiet förordar i motion Fi14 att man i stället för att anslå mer budgetmedel till utsatta bostadsområden prövar andra möjligheter såsom avreglering av bl.a. bostadsmarknaden och arbetsmarknaden, vilket enligt motionärerna kommer att öka den sociala rörligheten och påverka integra-tionsarbetet positivt. Eventuellt ökade flyktingströmmar från Kosovo kan innebära att anslaget för asylsökande behöver höjas i samband med budget-propositionen.
Kristdemokraterna avvisar i motion Fi15 regeringens förslag till förläng- ning av satsningen på utsatta bostadsområden och föreslår att ramen för utgiftsområdet minskas med 305 miljoner kronor vart och ett av åren 2001 och 2002.
Centerpartiet ser i motion Fi16 med stort allvar på den ökade segregatio- nen som märks mest i storstäderna. Nyckeln till att bryta denna utveckling är enligt motionärerna att ge makt, inflytande och ansvar till de boende i områ-det. Sverige skall ha en öppen flyktingpolitik. Effektivisering av flykting-mottagandet och en högre grad av frivilliga insatser kan ge minskade kostna-der för Invandrarverket. Motionärerna föreslår också att utlänningsnämnden avskaffas.
Folkpartiet liberalerna understryker i motion Fi17 att tragedin i Kosovo kan leda till ökade utgifter för flyktingmottagning och avsätter medel i bud-geteringsmarginalen för detta ändamål.
Socialförsäkringsutskottets yttrande
Socialförsäkringsutskottet konstaterar i sitt yttrande (SfU5y) att regeringen beslutat om s.k. begränsningsbelopp för 1999 på 142 miljoner kronor för anslag B 2 Särskilda insatser i utsatta bostadsområden. Socialförsäkringsut-skottet har erfarit att det på samma anslag finns en ingående reserv på 127 miljoner kronor och förordar att dessa medel bör användas fr.o.m. år 2000. Socialförsäkringsutskottet tillstyrker regeringens förslag till ramar för åren 2000-2002 samt avstyrker motsvarande förslag i motionerna.
Företrädarna för Moderata samlingspartiet, Kristdemokraterna, Centerpar- tiet och Folkpartiet liberalerna biträder i var sin avvikande mening sina parti-ers respektive förslag till ram för utgiftsområdet.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet har inget att invända mot socialförsäkringsutskottets ställ -ningstagande till propositionens och motionernas förslag. Frågan om be- gränsningsbelopp för år 1999 tas upp av utskottet i avsnittet 2.2.2 Använd- ningen av begränsningsbelopp. I enlighet med vad utskottet anfört i avsnitt 2.4.3 Finansutskottets sammanfattande bedömning av budgetförslagen till- styrks vårpropositionens förslag till preliminära utgiftsramar för utgiftsområ-det för åren 2000-2002. Motionernas förslag till alternativa ramar avstyrks. Utskottet återkommer i avsnitt 3.29 med en samlad redovisning av utgifter-nas fördelning på utgiftsområden.
3.9 Utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg
Utgiftsområdet omfattar verksamheterna hälsovård, sjukvård och social omsorg. Statens utgifter för utgiftsområdet utgör en mindre del av de samla -de offentliga utgifterna för hälso- och sjukvård och social omsorg.
De totala utgifterna för utgiftsområdet år 1999 beräknas uppgå till 24 574 miljoner kronor.
Vårpropositionen
I vårpropositionen meddelar regeringen att de ekonomiska konsekvenserna av en utvidgad rätt till personlig assistans har utretts. Utvidgningen innebär att den som erhållit assistans före 65 års ålder får behålla den även efter 65-årsdagen. Riksdagen har begärt att regeringen skall överväga en sådan ut -vidgning. Enligt beräkningen uppgår den ackumulerade kostnadsökningen till 1,3-1,9 miljarder kronor. Med tanke på utvidgningens omfattning och osäkerheten i kostnadsberäkningarna krävs enligt regeringen ytterligare beredning innan något ställningstagande kan göras.
I propositionen Vissa ändringar i läkemedelsförmånen m.m. (1998/99:106) har regeringen föreslagit att beloppsgränsen för högkostnadsskyddet inom läkemedelsförmånen skall höjas med 500 kr från 1 300 kr till 1 800 kr. Änd- ringen beräknas medföra en kostnadsreducering om 1,4 miljarder kronor.
I förslaget till utgiftsområdesram har regeringen beaktat kostnader för er- sättning till personer som steriliserats mot sin vilja under perioden 1935- 1975. Vidare har ytterligare medel avsatts till handikappområdet, inklusive handikapporganisationerna, och för införande av personliga ombud för psykiskt funktionshindrade.
Propositionens och oppositionspartiernas förslag till preliminär ramnivå för utgiftsområdet under åren 2000-2002 redovisas i följande tabell.
Förslag till ram för utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg
Belopp i miljoner kronor
År Proposi- Oppositionspartiernas avvikelser från propositionens ram tionen
Moderata
samlings-
partiet
Kristdemo-
kraterna
Center-
partiet
Folkpartiet
liberalerna
2000 25 351 -1 183 +1 790 +150 +2 205 2001 26 271 -1 098 +1 785 +820 +2 220 2002 26 299 -1 318 +1 780 +820 +2 230 Motionerna
Moderata samlingspartiet föreslår i motion Fi14 att en vårdgaranti införs. Besparingar inom utgiftsområdet skall enligt motionen ske genom att läke- medelsförmånen tas över av staten och en frivillig läkemedelsförsäkring införs. Satsningar bör enligt motionärerna göras på statlig assistansersättning som även bör gälla personer över 65 år, ett återinförande av det särskilda bostadsstödet för funktionshindrade samt på förbättringar av skyddet för de psykiskt funktionshindrade. I den beräknade ramen ingår även förbättrat högkostnadsskydd i tandvårdsförsäkringen och ett avvisande av regeringens förslag om höjt högkostnadsskydd inom läkemedelsförmånen.
Kristdemokraterna föreslår i motion Fi15 satsningar på assistansersättning, inklusive ett slopande av 65-årsgränsen för personlig assistent. Motionärerna förordar att en utredning tillsätts för att se över möjligheterna att samordna sjuk- och tandvårdsförsäkringarna. I avvaktan på utredningen föreslås att ytterligare medel avsätts till tandvårdsförsäkringen och att regeringens före-slagna höjning av högkostnadsskyddet inom läkemedelsförmånen avvisas.
Centerpartiet föreslår i motion Fi16 att åldersgränsen för assistansersätt- ning tas bort. Vidare föreslår motionärerna att Apotek AB:s monopolställ- ning avvecklas, vilket enligt motionen ger stora rationaliseringsvinster. I motionen föreslås även att ett system med hemservicecheckar för pensio- närshushåll införs samt att satsningar görs på IT inom hälso- och sjukvården.
Folkpartiet liberalerna avvisar i motion Fi17 den av regeringen föreslagna höjningen av högkostnadsskyddet inom läkemedelsförmånen. Problemen med ökade kostnader för läkemedel skall enligt Folkpartiet lösas på andra sätt. Inom partiets föreslagna ram ryms även ett förstatligande av kostnader-na för assistansersättningen och en utvidgning av rätten till personlig assi- stans. Utvidgningen skall även gälla ett slopande av åldersgränsen för assi -stansersättning.
Socialutskottets yttrande
Socialutskottet tillstyrker i sitt yttrande (SoU3y) regeringens förslag till ramnivåer för budgetåren 2000-2002 samt avstyrker motsvarande förslag i motionerna.
Moderata samlingspartiets, Kristdemokraternas, Centerpartiets och Folk- partiet liberalernas företrädare biträder i var sin avvikande mening sina parti-ers respektive förslag till ramnivåer för utgiftsområdet.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet har inget att invända mot socialutskottets ställningstagande till propositionens och motionernas förslag. I enlighet med vad utskottet anfört i avsnitt 2.4.3 Finansutskottets sammanfattande bedömning av bud-getförslagen tillstyrks vårpropositionens förslag till preliminära utgiftsramar för utgiftsområdet för åren 2000-2002. Motionernas förslag till alternativa ramar avstyrks. Utskottet återkommer i avsnitt 3. 29 med en samlad redovis-ning av utgifternas fördelning på utgiftsområden.
3.10 Utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp
Utgiftsområdet omfattar dels transfereringar med anknytning till sjukdom och handikapp, dels kostnaderna för socialförsäkringsadministrationen, dvs. Riksförsäkringsverket och de allmänna försäkringskassorna. Förmånerna ges i form av dagersättningar såsom sjukpenning, rehabiliteringsersättning och närståendepenning. Från och med 1999 redovisas även utgifterna för ATP i form av förtidspension, arbetsskadeersättningar m.m. under utgiftsområdet.
De totala utgifterna för utgiftsområdet år 1999 beräknas uppgå till ca 84 893 miljoner kronor.
Vårpropositionen
I vårpropositionen redovisas (avsnitt 7.4) en kraftigt ökad sjukfrånvaro vil-ken leder till att utgifterna för sjukförsäkringen åren 1999-2002 beräknas bli högre än i budgetpropositionen för år 1999. Beträffande utgiftsökningen för år 1999 avser regeringen att återkomma i budgetpropositionen för år 2000, och för åren 2000-2002 avser regeringen att inom kort tillsätta en utredning för att analysera orsakerna till utgiftsutvecklingen och för att föreslå utgifts-minskande åtgärder.
De föreslagna ramarna åren 2001-2002 förutsätter att den prognostiserade utgiftsutvecklingen för sjukförsäkringen och förtidspensionerna bryts. Rege -ringen aviserar förändringar av beräkningen av bl.a. sjukpenninggrundande inkomst (SGI), en minskning av medlen för rehabiliteringsinsatser och för- ändrade regler för beräkning av antagandepoäng för förtidspensioner.
Propositionens och oppositionspartiernas förslag till preliminär ramnivå för utgiftsområdet redovisas i följande tabell.
Förslag till ram för utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp
Belopp i miljoner kronor
År Proposi- Oppositionspartiernas avvikelser från propositionens ram tionen
Moderata
samlings-
partiet
Kristdemo-
kraterna
Center-
partiet
Folkpartiet
liberalerna
2000 86 878 -13 791 -6 540 ±0 -5 520 2001 86 936 -17 185 -6 714 ±0 -5 450 2002 88 006 -20 240 -6 760 ±0 -5 300 Motionerna
Moderata samlingspartiet föreslår i motion Fi14 att ersättningsnivån i sjuk -försäkringen skall vara 75 % samt att ytterligare en karensdag införs i sjuk-försäkringen från den 1 januari 2000. Sjukpenninggrundande inkomst bör enligt motionärerna beräknas som ett medelvärde av de senaste två årens inkomst uppräknat med basbeloppet.
Finansiell samverkan skall enligt motionärerna vara huvudregel vid reha- bilitering. För att möjliggöra en sådan samverkan förordar motionärerna att 600 miljoner kronor utöver regeringens förslag anvisas till Riksförsäkrings -verket och i sitt budgetalternativ tillgodoräknar sig Moderata samlingpartiet ekonomiska vinster av samverkan och av bättre rehabilitering . Motionärerna föreslår också att sjukskrivningar som beror på trafikolyckor bekostas via den obligatoriska trafikförsäkringen samt att arbetsskadeförsäkringen avskaf-fas i sin nuvarande form och ersätts av en obligatorisk arbetsskadeförsäkring utanför statsbudgeten.
Kristdemokraterna förordar i motion Fi15 att 200 miljoner kronor mer än vad regeringen föreslagit satsas på rehabilitering och 300 miljoner kronor mer satsas på socialförsäkringsadministrationen för bl.a. förbättrad kontroll. Till följd av dessa satsningar tillgodoräknar sig motionärerna minskade ut- gifter för sjukpenning och förtidspensioner.
Kristdemokraterna förordar också en ytterligare karensdag i sjukförsäk- ringen i kombination med att ett högriskskydd på 10 dagar per år införs. Sjukpenninggrundande inkomst bör enligt motionärerna beräknas på snittin- komsten under de två senaste åren. Sjukskrivningar som beror på trafiko- lyckor bör överföras till trafikförsäkringen och de minskade statliga kostna-derna motsvaras av sänkt fordonsskatt.
Centerpartiet välkomnar i motion Fi16 det arbete som pågår med att re- formera socialbidragssystemen och förespråkar att socialförsäkringarna skall ge en grundtrygghet samt att systemen för arbetslöshet och sjukdom samord-nas.
Folkpartiet liberalerna anser i motion Fi17 att utgiftsökningen för sjukför -säkring och förtidspensioner är oacceptabel och anser att åtgärder måste vidtas för att sänka kostnaderna för frånvaro och för att stärka rehabilitering-en. Motionärerna föreslår att sjukskrivningar som beror på trafikolyckor skall bekostas av trafikförsäkringen samt att avgifterna till denna försäkring skall motsvaras av en skattesänkning.
Socialförsäkringsutskottets yttrande
I sitt yttrande (SfU5y) framhåller socialförsäkringsutskottet vikten av att göra noggranna analyser av utgiftsutvecklingen över en längre tidsrymd så att snabba ingrepp och förändringar i ersättningssystemen till följd av oförut-sedda utgiftsökningar kan undvikas. Socialförsäkringsutskottet tillstyrker regeringens förslag till ramar för åren 2000-2002 samt avstyrker motsvaran-de förslag i motionerna.
I var sin avvikande mening biträder företrädarna för Moderata samlings- partiet, Kristdemokraterna och Folkpartiet liberalerna sina partiers respektive förslag till ram för utgiftsområdet.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet har inget att invända mot socialförsäkringsutskottets ställ -ningstagande till propositionens och motionernas förslag. I enlighet med vad utskottet anfört i avsnitt 2.4.3 Finansutskottets sammanfattande bedömning av budgetförslagen tillstyrks vårpropositionens förslag till preliminära ut-giftsramar för utgiftsområdet för åren 2000-2002. Motionernas förslag till alternativa ramar avstyrks. Utskottet återkommer i avsnitt 3.29 med en sam-lad redovisning av utgifternas fördelning på utgiftsområden.
3.11 Utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom
Utgiftsområdet omfattar folkpension och pensionstillskott i form av ålders- pension, efterlevandepension till vuxna, bostadstillägg för pensionärer ( BTP) samt särskilt pensionstillägg.
De totala utgifterna för utgiftsområdet år 1999 beräknas uppgå till ca 34 332 miljoner kronor.
Vårpropositionen
I vårpropositionen (avsnitt 7.4) beräknas att utgifterna inom utgiftsområdet minskar framöver, främst till följd av att andelen pensionärer som är berätti-gade till pensionstillskott krymper då allt fler pensionärer har ATP.
I proposition 1998/99:106 har regeringen föreslagit en förändring av hög- kostnadsskyddet i läkemedelsförmånen. För att kompensera utsatta grupper föreslås att pensionstillskottet höjs med 1,4 procentenheter vilket motsvarar 509 kr per år för en pensionär med fullt pensionstillskott.
Propositionens och oppositionspartiernas förslag till preliminär ramnivå för utgiftsområdet redovisas i följande tabell.
Förslag till ram för utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom
Belopp i miljoner kronor
År Proposi- Oppositionspartiernas avvikelser från propositionens ram tionen
Moderata
samlings-
partiet
Kristdemo-
kraterna
Center-
partiet
Folkpartiet
liberalerna
2000 33 445 +1 017 +502 ±0 +604 2001 32 632 +1 017 +1 330 ±0 +878 2002 32 042 +1 017 +1 330 ±0 +885 Motionerna
Moderata samlingspartiet föreslår i motion Fi14 att änkepensionerna skall återställas till den nivå som gällde före den 1 april 1997. Motionärerna före-slår också att fritidsfastighet inte skall räknas in vid beräkning av bo-stadstillägg.
Kristdemokraterna anser i motion Fi15 att omställningsperioden i efterle- vandepensionen förlängs från sex månader till ett år och att inkomstpröv- ningen av änkepensionen avskaffas. Motionärerna vill också att fritidsfastig-het inte skall ingå i inkomstprövningen för bostadstillägg.
Kristdemokraterna avvisar regeringens förslag om höjt pensionstillskott eftersom man också avvisar förslaget om försvagningen av högkostnads- skyddet. Motionärerna föreslår emellertid höjt pensionstillskott fr.o.m. år 2000 som alternativ till regeringens förslag om höjt bostadstillägg.
Centerpartiet avvisar i motion Fi16 förändringen av högkostnadsskyddet men stöder förslaget om höjt pensionstillskott. Vidare förordar Centerpartiet att kvinnor med barn under 18 år inte skall beröras av inkomstprövningen av änkepensionen samt att en förlängning av den s.k. omställningsperioden i efterlevandepensionen från nuvarande sex till tolv månader utreds.
Folkpartiet liberalerna förespråkar i motion Fi17 att änkepensionen åter- ställs, bostadstillägget för pensionärer förbättras och att omställningsperio-den i efterlevandepensionen förlängs.
Socialförsäkringsutskottets yttrande
Socialförsäkringsutskottet tillstyrker i sitt yttrande (SfU5y) regeringens förslag till ramar för åren 2000-2002 samt avstyrker motsvarande förslag i motionerna.
Avvikande meningar har tillfogats yttrandet från företrädarna för Moderata samlingspartiet, Kristdemokraterna, Centerpartiet och Folkpartiet liberalerna.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet har inget att invända mot socialförsäkringsutskottets ställ -ningstagande till propositionens och motionernas förslag. I enlighet med vad utskottet anfört i avsnitt 2.4.3 Finansutskottets sammanfattande bedömning av budgetförslagen tillstyrks vårpropositionens förslag till preliminära ut-giftsramar för utgiftsområdet för åren 2000-2002. Motionernas förslag till alternativa ramar avstyrks. Utskottet återkommer i avsnitt 3.29 med en sam-lad redovisning av utgifternas fördelning på utgiftsområden.
3.12 Utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för familjer och barn
Utgiftsområdet omfattar statens ekonomiska stöd till barnfamiljer (förutom bostadsbidraget som återfinns under utgiftsområde 18 och studiebidragen som återfinns under utgiftsområde 15). Stödet utgörs av allmänna barnbi-drag, föräldraförsäkring inklusive havandeskapspenning, underhållsstöd, bidrag till kostnader för internationella adoptioner, folkpension och ATP i form av barnpension samt vårdbidrag till familjer med handikappade barn.
De totala utgifterna för utgiftsområdet år 1999 beräknas uppgå till ca 41 081 miljoner kronor.
Vårpropositionen
I vårpropositionen (avsnitt 7.4) föreslår regeringen att barnbidraget och stu-diebidraget höjs med 100 kr år 2000 och med ytterligare 100 kr år 2001 samt att flerbarnstillägget höjs i motsvarande mån. I proposition 1998/99: 78 har regeringen lämnat förslag till ett nytt system för underhållsstöd. Regeringen avser att tillsätta en utredning som skall granska utgiftsutvecklingen inom underhållsstödet och senast i vårpropositionen 2000 lämna förslag till ut-giftsbegränsande åtgärder. Regeringen avser vidare att föreslå ändrade regler för utfyllnadsbidrag vid växelvis boende.
Regeringen avser att föreslå ett nytt system för beräkning av den sjukpen- ninggrundande inkomsten (SGI) som innebär att beräkningen av den förvän- tade inkomsten ges större vikt.
Propositionens och oppositionspartiernas förslag till preliminär ramnivå för utgiftsområdet redovisas i efterföljande tabell.
Förslag till ram för utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för familjer och barn
Belopp i miljoner kronor
År Proposi- Oppositionspartiernas avvikelser från propositionens ram tionen
Moderata
samlings-
partiet
Kristdemo-
kraterna
Center-
partiet
Folkpartiet
liberalerna
2000 43 468 -1 150 +138 ±0 +175 2001 46 208 -3 440 -1 901 +500 +830 2002 46 715 -3 440 -1 729 +1 000 +830 Motionerna
Moderata samlingspartiet föreslår i motion Fi14 att ersättningsnivån i föräld-raförsäkringen skall vara 75 %, att havandeskapspenningen samordnas med sjukförsäkringen samt att Moderata samlingspartiets förslag till beräkning av SGI (se utgiftsområde 10) tillämpas även på föräldraförsäkringen. Motionä-rerna avstyrker regeringens förslag om höjt barnbidrag och förordar i stället ett avdrag på 10 000 kr per barn och år.
Moderata samlingspartiets förslag till reformerat underhållsstöd bygger på principen att föräldrarna aldrig kan komma ifrån sitt försörjningsansvar och innebär minskade kostnader jämfört med regeringens förslag.
Kristdemokraterna föreslår i motion Fi15 att ett vårdnadsbidrag införs, att garantidagarna i föräldraförsäkringen slopas och kontaktdagarna återinförs. Ett allmänt barnbidrag på 700 kr per månad kombineras med att den barnre- laterade delen av bostadsbidraget höjs. Den förändring av beräkningen av SGI som Kristdemokraterna står bakom (se utgiftsområde 10) tillämpas även på föräldraförsäkringen.
Centerpartiet förespråkar i motion Fi16 att det är föräldrarnas fria val som skall vara avgörande för barnomsorgsutbudet. Motionärerna förordar färre regleringar inom barnomsorgen och större frihet för föräldrar att starta och driva förskolor. Centerpartiet avvisar regeringens förslag till maxtaxa i barn-omsorgen.
Folkpartiet liberalerna accepterar i motion Fi17 regeringens förslag till höjning av barnbidraget och föreslår därutöver att barnbidraget höjs med 25 kr år 2001 och med ytterligare 25 kr år 2002. Folkpartiets föreslagna höjning finansieras av att den barnrelaterade delen av bostadsbidraget, som i prakti-ken är ett inkomstprövat barnbidrag, trappas ned. Dessutom föreslår Folk-partiet en höjning av ersättningsnivån i den s.k. pappa/ mammamånaden.
Socialförsäkringsutskottets yttrande
Socialförsäkringsutskottet tillstyrker i sitt yttrande (SfU5y) regeringens förslag till ramar för utgiftsområdet avseende åren 2000-2002 samt avstyrker motsvarande förslag i motionerna.
Moderata samlingspartiet, Kristdemokraterna, Centerpartiet och Folkparti-et liberalerna biträder i var sin avvikande mening sina partiers respektive förslag till ram för utgiftsområdet.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet har inget att invända mot socialförsäkringsutskottets ställ -ningstagande till propositionens och motionernas förslag. I enlighet med vad utskottet anfört i avsnitt 2.4.3 Finansutskottets sammanfattande bedömning av budgetförslagen tillstyrks vårpropositionens förslag till preliminära ut-giftsramar för utgiftsområdet för åren 2000-2002. Motionernas förslag till alternativa ramar avstyrks. Utskottet återkommer i avsnitt 3.29 med en sam-lad redovisning av utgifternas fördelning på utgiftsområden.
3.13 Utgiftsområde 13 Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet
Utgiftsområdet omfattar bidrag till arbetslöshetsersättning och lönegarantier-sättning. Inom utgiftsområdet finansieras inkomstrelaterad arbetslöshetser-sättning, grundbelopp, utjämningsbidrag, ersättning till dem som får tillfällig avgångsersättning och generationsväxling samt den s. k. aktivare använd-ningen av arbetslöshetsersättningen. Vidare finansieras utbetalning av ersätt-ning till arbetstagare för lönefordringar vid konkurs .
De totala utgifterna för utgiftsområdet år 1999 beräknas uppgå till ca 33 544 miljoner kronor.
Vårpropositionen
I vårpropositionen (avsnitt 7.4) redovisas att nya antaganden om den ekono- miska utvecklingen och arbetslösheten, jämfört med dem som gjordes i bud- getpropositionen för 1999, leder till att utgifterna inom utgiftsområdet beräk-nas öka. Arbetslöshetsförsäkringen skall vara en omställningsförsäkring. Den har därför stor betydelse för arbetsmarknadens funktionssätt. Näringsdepar-tementet har tillsatt en arbetsgrupp som bl.a. skall se över regeltillämpningen m.m. inom arbetslöshetsförsäkringen vad gäller kraven på omställning. Översynen skall ta sikte på att förbättra försäkringens samverkan med ar-betsmarknadspolitiken i övrigt. Ett grundläggande krav som ställs för rätten till ersättning från arbetslöshetsförsäkringen är att den sökande skall stå till arbetsmarknadens förfogande. Mot bakgrund av detta grundläggande krav skall arbetsgruppen lämna förslag på preciseringar vad gäller pendlingsav-stånd, byte av yrkesområde, byte av bostadsort och acceptabel lönenivå etc. Arbetsgruppen skall redovisa uppdraget senast den 15 september 1999.
Förmånsrättskommittén har haft i uppdrag att lämna förslag till hur statens kostnader för lönegarantin skall minska med 300 miljoner kronor på årsbasis . Förmånsrättskommittén har i sitt betänkande Nya förmånsrättsregler (SOU 1999:1) i februari 1999 lämnat förslag som nu är föremål för remissbehand- ling. Regeringen har tidigare räknat med att kunna minska utgifterna för lönegarantin med 300 miljoner kronor per år fr.o.m. år 2000. Förmåns- rättskommitténs förslag beräknas dock inte kunna träda i kraft förrän den 1 juli år 2000. Utgifterna beräknas därför bli 150 miljoner kronor högre än vad regeringen tidigare räknat med för år 2000. Detta finansieras från utgiftsom-råde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv.
I en tablå redovisas föreslagna utgiftsramar enligt vårpropositionen och motio-nerna.
Förslag till ram för utgiftsområde 13 Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet
Belopp i miljoner kronor
År Proposi- Oppositionspartiernas avvikelser från propositionens ram tionen
Moderata
samlings-
partiet
Kristdemo-
kraterna
Center-
partiet
Folkpartiet
liberalerna
2000 31 917 +10 679 -8 340 -1 000 -700 2001 30 276 +1 331 -9 120 -1 000 -2 200 2002 29 569 +1 331 -9 330 -1 000 -2 200 Motionerna
Moderata samlingspartiet föreslår i motion Fi14 att det införs en allmän och obligatorisk arbetslöshetsförsäkring. Arbetslöshetsförsäkringen bör göras till en omställningsförsäkring. En s.k. bortre parentes bör införas och ersätt-ningsnivån bör sänkas till 75 %. Vidare bör egenavgifterna höjas till 2 % av den försäkrade inkomsten. Medel under utgiftsområde 14 som är hänförliga till direkta transfereringar till enskilda överförs till utgiftsområde 13.
Kristdemokraterna bedömer i motion Fi15 att partiets förslag om ökade resurser för fler tjänster inom vård, omsorg och skola samt företags- och tillväxtfrämjande åtgärder leder till att trycket på arbetslöshetsförsäkringen kan minska. Motionärerna föreslår att det bör införas en allmän och obligato-risk arbetslöshetsförsäkring i vilken självfinansieringsgraden höjs till 33 %. Vidare föreslås vissa strukturella förändringar i arbetsvillkoret för a-kassan vilket leder till minskade utgifter. Regelverket behöver förändras så att eventuella hinder för att ta ett arbete undanröjs.
Centerpartiet förespråkar i motion Fi16 att arbetslöshetsförsäkringen skall vara en omställningsförsäkring. För att tydliggöra detta bör det införas en avtrappning av ersättningen. Det bör i framtiden vara möjligt för deltidsar -betslösa att erhålla ersättning från arbetslöshetsersättningen. Vidare bör egenavgiften till arbetslöshetsförsäkringen höjas med 40 kr per månad fr.o. m. år 2000. Motionärerna föreslår också att 300 miljoner kronor skall omfördelas från utgiftsområde 13 till Kunskapslyftet på utgiftsområde 15.
Folkpartiet liberalerna hävdar i motion Fi17 att partiets insatser för fler jobb, skattesänkningar inriktade på att minska skatten på arbete och färre regler för företagande kommer att medföra att ersättningen till a-kassorna kan minskas. Motionärerna anser vidare att arbetslöshetsförsäkringen skall vara en omställningsförsäkring och att en s.k. bortre parentes därför bör införas. Partiets förslag om skattelättnader på hushållstjänster medför också att belastningen på försäkringen kan minska.
Arbetsmarknadsutskottets yttrande
Arbetsmarknadsutskottet tillstyrker i sitt yttrande (AU2y) regeringens förslag och avstyrker motionerna.
Företrädarna för Moderata samlingspartiet, Kristdemokraterna, Centerpar- tiet och Folkpartiet liberalerna tillstyrker i avvikande meningar förslagen i respektive partimotion.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet har inget att invända mot arbetsmarknadsutskottets ställningstagande till propositionens och motionernas förslag. I enlighet med vad utskottet anfört i avsnitt 2.4.3 Finansutskottets sammanfattande bedömning av budgetförslagen tillstyrks vårpropositionens förslag till preliminära utgiftsramar för utgiftsområdet för åren 2000-2002. Motionernas förslag till alternativa ramar avstyrks. Utskottet återkommer i avsnitt 3. 29 med en samlad redovisning av utgifternas fördelning på utgiftsområden.
3.14 Utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv
Utgiftsområdet omfattar framför allt anslag för arbetsmarknadspolitiska åtgärder, Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader, åtgärder för arbets- handikappade samt bidrag till Samhall AB. Vidare ingår tillsynsmyndigheter och forskningsmyndigheter inom arbetslivsområdet, Arbetsdomstolen, Insti- tutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering m.fl. myndigheter samt Amugruppen AB. Under utgiftsområdet återfinns också utgifter för jäm- ställdhetspolitiska åtgärder samt statliga arbetsgivarfrågor.
För 1999 beräknas de totala utgifterna för utgiftsområdet uppgå till 47 553 miljoner kronor.
Vårpropositionen
Omläggningen av arbetsmarknadspolitiken fortsätter varvid tyngdpunkten i åtgärderna läggs på platsförmedling och yrkesinriktad arbetsmarknadsutbild- ning.
Det arbetsmarknadspolitiska regelverket kommer att reduceras väsentligt. För att motverka att regelförenklingar och minskade åtgärdsvolymer leder till ökad utförsäkring skall arbetsförmedlingarna i fortsättningen prioritera lång-tidsarbetslösa och långtidsinskrivna vid fördelningen av arbetsmarknadspoli-tiska åtgärder.
Även under år 2000 kommer Arbetsmarknadsverket (AMV) att få använda en del av anslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för tillfälliga personal- förstärkningar. Sammanlagt 700 miljoner kronor skall få utnyttjas för detta ändamål, varav 100 miljoner kronor skall användas för att särskilt stärka invandrares ställning på arbetsmarknaden. Bland annat skall AMV i samar- bete med kommunerna förbättra tillgången på praktikplatser i samband med utbildningen i svenska för invandrare (sfi).
Av propositionen framgår också att regeringen kommer att föreslå att an- slaget för särskilda åtgärder för arbetshandikappade skall tillföras ytterligare 30 miljoner kronor fr.o.m. år 2000 utöver de 90 miljoner kronor som föreslås på tilläggsbudget för 1999.
Regeringen har också för avsikt att föreslå en satsning på kompetensutveckling för anställda under åren 2000-2002. Satsningen bör enligt regeringen uppgå till 400 miljoner kronor år 2000 och en miljard kronor åren 2001 resp. 2002. Den skall till hälften finansieras med stöd av Europeiska socialfondens nya mål 3 och till andra hälften genom statlig medfinansiering. I propositionen framhålls att stimulansen förutsätter att arbetsgivarna deltar som medfinansiärer inom ramen för en trepartssamverkan .
Förslag till ram för utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv
Belopp i miljoner kronor
År Proposi- Oppositionspartiernas avvikelser från propositionens ram tionen
Moderata
samlings-
partiet
Kristdemo-
kraterna
Center-
partiet
Folkpartiet
liberalerna
2000 45 473 -18 663 -2 995 -2 100 -2 670 2001 45 609 -17 764 -2 995 -2 100 -4 170 2002 45 930 -18 148 -2 440 -2 100 -4 170 Motionerna
Moderata samlingspartiet framhåller i motion Fi14 att arbetsmarknadspoliti- ken skall renodlas och i första hand inriktas på arbetsmarknadsutbildning och på ett modernt lärlingssystem i företagen för arbetslösa ungdomar mellan 20 och 25 år.
Den del av det arbetsmarknadspolitiska anslaget som avser transfereringar till hushållen bör enligt motionärerna överföras till utgiftsområde 13 samti-digt som ersättningsnivån sänks till 75 %. Arbetsmarknadsmyndigheternas förvaltningskostnader och forskningsanslag bör successivt reduceras.
Kristdemokraterna är i motion Fi15 positiva till att volymmålet för de ar- betsmarknadspolitiska åtgärderna avskaffats. Det kan enligt deras mening bidra till att åtgärderna blir bättre anpassade till den lokala situationen och till de arbetslösas behov och förutsättningar. Motionärerna avvisar sådana åtgärder som offentliga tillfälliga arbeten (OTA) och flyttningsbidrag. Där-emot är de positiva till ett ökat anslag för åtgärder för arbetshandikappade.
Kristdemokraterna vill att man inför ett s.k. marginellt sysselsättningsstöd, ett generellt stöd som riktar sig till alla former av sysselsättningsökning i ett företag. Nystartade företag bör dock inte omfattas av stödet som i övrigt bör utgå till alla arbetsgivare som har minst fyra anställda och en lönesumma på minst ca 0,5 miljoner kronor.
I motionen föreslås också vissa besparingar på bidrag och upphandlingar inom arbetslivsområdet samt på administration på central och regional nivå inom Arbetsmarknadsverkets organisation.
Centerpartiet motsätter sig i motion Fi16 förslaget att skjuta till extra me-del för tillfälliga personalförstärkningar vid AMV. Syftet kan tillgodoses med tidigare anslagna medel, och anslaget kan därför enligt motionärerna minskas med 700 miljoner kronor. Erfarenheterna av att föra över medel från arbetsmarknadsanslaget till länsstyrelserna för småföretagssatsningar har enligt Centerpartiet slagit väl ut, och 200 miljoner kronor bör av denna an-ledning föras över från utgiftsområde 14 till utgiftsområde 19.
För att förstärka Kunskapslyftet bör 300 miljoner kronor föras över från utgiftsområdet till utgiftsområde 16 respektive år.
Centerpartiet räknar också med att kunna göra besparingar på Arbetsmark- nadsverkets centrala organisation. Därtill bedömer motionärerna att medels- behovet på utgiftsområdet kan minskas med ytterligare 900 miljoner kronor med hänsyn till att Centerns tillväxtfrämjande förslag kommer att leda till att arbetslösheten sjunker.
Folkpartiet liberalerna bedömer i motion Fi17 att man kan gå längre än vad regeringen gjort med att minska på omfattningen av de arbetsmarknads- politiska åtgärderna. Partiet motsätter sig också att AMV skall få utnyttja 700 miljoner kronor för tillfälliga personalförstärkningar. Bara de 100 miljoner kronor som är avsedda att bättre integrera invandrare godtas. Vidare anser Folkpartiet att AMV:s utgifter kan minskas under kommande år. Inom den föreslagna ramen vill motionärerna dessutom satsa på utökade åtgärder för arbetshandikappade.
Arbetsmarknadsutskottets yttrande
Arbetsmarknadsutskottet framhåller i sitt yttrande (AU2y) att utgifterna på utgiftsområdet är starkt beroende av arbetslöshetsnivån och omfattningen av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna. Arbetsmarknadsutskottet anser att de antaganden som regeringen gjort i dessa hänseenden bör kunna godtas som grund för beräkningen av utgifterna på utgiftsområdet.
Arbetsmarknadsutskottet tillstyrker propositionens förslag och avstyrker motionerna.
I yttrandet tar arbetsmarknadsutskottet också upp två andra frågor nämli- gen dels redovisningen i propositionen som arbetsmarknadsutskottet i vissa delar anser vara otydlig, knapphändig och motsägelsefull i de avsnitt som rör arbetsmarknadsutskottets ansvarsområden, dels den kritik som Riksrevi- sionsverket riktat mot AMV för verkets åtaganden om framtida bidragsutbe- talningar, åtaganden som AMV inte har befogenhet att göra enligt Riksrevi- sionsverkets uppfattning. Dessa frågor tar finansutskottet upp längre fram i betänkandet i avsnitt 5 Uppföljning, revision och kontroll.
I avvikande meningar tillstyrker företrädarna för Moderata samlingspartiet, Kristdemokraterna, Centerpartiet och Folkpartiet liberalerna förslagen i sina respektive partimotioner.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet har inget att invända mot arbetsmarknadsutskottets ställ- ningstagande till propositionens och motionernas förslag. I enlighet med vad utskottet anfört i avsnitt 2.4.3 Finansutskottets sammanfattande bedömning av budgetförslagen tillstyrks vårpropositionens förslag till preliminära ut-giftsramar för utgiftsområdet för åren 2000-2002. Motionernas förslag till alternativa ramar avstyrks. Utskottet återkommer i avsnitt 3.29 med en sam-lad redovisning av utgifternas fördelning på utgiftsområden.
3.15 Utgiftsområde 15 Studiestöd
Utgiftsområdet omfattar statens utgifter för studiefinansiering för studier på gymnasienivå, vuxenstudier samt högskola.
För 1999 beräknas de totala utgifterna på utgiftsområdet till 21 000 miljo- ner kronor.
Vårpropositionen
I vårpropositionen föreslås en besparing på kunskapslyftet för åren 2000- 2001 genom att antalet platser fram t.o.m. 2002 ligger kvar på samma nivå som 1999. Den tidigare planerade utbyggnaden kommer därmed inte till stånd. Regeringen har vidare för avsikt att införa ett reformerat studiestödssystem med början under år 2001. Medel för detta ändamål har beräknats under utgiftsområdet. Utbyggnaden av grundutbildningen vid universitet och högskolor fortsätter. Medel avsätts för studiestödskostnader motsvarande 10 000 nya högskoleplatser fr.o.m. den 1 juli 2001 samt ytterligare 10 000 platser fr.o.m. den 1 juli 2002. Regeringen avser vidare att höja studiebidraget med 100 kr per månad år 2000 och med ytterligare 100 kr per månad år 2001, som en följd av barnbidragshöjningen.
Propositionens och oppositionspartiernas förslag till preliminär ramnivå för utgiftsområdet under åren 2000-2002 redovisas i efterföljande tabell.
Förslag till ram för utgiftsområde 15 Studiestöd
Belopp i miljoner kronor
År Proposi- Oppositionspartiernas avvikelser från propositionens ram tionen
Moderata
samlings-
partiet
Kristdemo-
kraterna
Center-
partiet
Folkpartiet
liberalerna
2000 22 136 -2 944 -555 +300 -1 500 2001 24 161 -3 895 -747 +975 -1 585 2002 24 509 -2 599 -557 +1 300 -1 490 Motionerna
Moderata samlingspartiet anser i motion Fi14 att det finns ett stort behov av ett nytt studiemedelssystem. Studiefinansiering av utlandsstudier måste ges ett ekonomiskt och organisatoriskt utrymme. CSN:s nuvarande ansvarsområ -de måste ses över. Framöver bör också någon form av utbildningskonto införas för att finansiera vuxenutbildningen. Ökade studiemedel föreslås avsättas motsvarande utbyggnaden av den högre utbildningen som redovisas under utgiftsområde 16 Utbildning och universitetsforskning. De som i dag studerar inom ramen för Kunskapslyftet skall ges rimliga förutsättningar att fullfölja sin utbildning.
Kristdemokraterna anger i motion Fi15 att utbyggnaden av högskolan skall vara jämn och långsiktig och att antalet nya platser per år skall uppgå till 7 500, utöver den satsning som görs år 2000. Vidare efterlyses en reform av dagens studiemedelssystem. Fribeloppet i dagens system medför orimliga marginaleffekter och föreslås åtgärdas redan år 2000. Det särskilda N/T-stödet för vuxenstuderande avvisas och den ytterligare höjning av studiebid-raget som regeringen föreslår år 2001 avvisas.
I Centerpartiets motion Fi16 föreslås en fortsatt utbyggnad av Kunskaps- lyftet i något lägre takt än vad som tidigare beräknats. Vidare föreslås ett ökat utrymme för en reform av studiemedelssystemet. Studiemedlen föreslås bestå av lika delar bidrag och lån, fribeloppet föreslås höjas till två basbelopp och räknas på hela året i stället för terminsvis och återbetalningen föreslås ske genom individuellt upplagda planer under en 20 -25-årsperiod. För att finansiera detta föreslås skärpningar av t.ex. antalet terminer för vilka bevil-jas studiemedel utan annan prövning än studieresultat, förbättrad inkomst-prövning m.m. Kostnadsökningen begränsas av den lägre ökning av antalet utbildningsplatser som föreslås under utgiftsområde 16. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna (yrkande 7).
Folkpartiet liberalerna förordar i motion Fi17 att en lånedel i de särskilda utbildningsbidragen införs. Vidare föreslås ett ökat utrymme för finansiering av studier med studiemedel, en satsning på sommaruniversitet samt att barn-tillägget i svux(a) återinförs.
Utbildningsutskottets yttrande
Utbildningsutskottet delar i sitt yttrande (UbU3y) regeringens förslag till förändrade utgiftsramar som följer av förslaget om ändringar av volymen inom Kunskapslyftet och den grundläggande högskoleutbildningen. Kun- skapslyftet är en tidsbegränsad satsning med ett särskilt förmånligt studiestöd som särskilt utbildningsbidrag innebär. Utskottet är därför inte berett att förorda att en särskild lånedel införs i det särskilda utbildningsbidraget. Utbildningsutskottet förordar finansutskottet att avstyrka Folkpartiets förslag på denna punkt och tillstyrka regeringens förslag till utgiftsramar för budget-åren 2000, 2001 och 2002 för utgiftsområdet. De i sammanhanget aktuella motionerna avstyrks.
Avvikande meningar har bifogats yttrandet från företrädarna för Moderata samlingspartiet, Kristdemokraterna, Centerpartiet och Folkpartiet liberalerna.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet har inget att invända mot utbildningsutskottets ställningsta-gande till propositionens och motionernas förslag. I enlighet med vad ut-skottet anfört i avsnitt 2.4.3 Finansutskottets sammanfattande bedömning av budgetförslagen tillstyrks vårpropositionens förslag till preliminära utgifts-ramar för utgiftsområdet för åren 2000-2002. Motionernas förslag till alter-nativa ramar avstyrks. Även motion Fi16 (c) yrkande 7 avstyrks. Utskottet återkommer i avsnitt 3.29 med en samlad redovisning av utgifternas fördel-ning på utgiftsområden.
3.16 Utgiftsområde 16 Utbildning och universitetsforskning
Utgiftsområdet omfattar skola och barnomsorg, vuxenutbildning, kvalifice- rad yrkesutbildning, högskoleutbildning och forskning samt centrala myn- digheter inom Utbildningsdepartementets ansvarsområde.
För 1999 beräknas de totala utgifterna på utgiftsområdet till 29 986 miljo- ner kronor.
Vårpropositionen
I vårpropositionen (avsnitt 7.4) uppger regeringen att den tidigare planerade utbyggnaden av Kunskapslyftet inte genomförs. Däremot föreslås en fortsatt satsning på Kunskapslyftet även under andra halvåret år 2002.
Tidigare beslutade satsningar på det s.k. tiopunktsprogrammet föreslås fort -sätta under 2002. Även storstadssatsningen, när det gäller förskola för alla barn fr.o.m. tre års ålder i utsatta bostadsområden, föreslås få en fortsättning under 2002. Utbyggnaden av grundutbildningen vid universitet och högsko-lor, som beslutats avseende perioden 1997-2000, föreslås också fortsätta. Ytterligare medel anslås för forskning och forskarutbildning. Utöver detta avsätter regeringen 3 miljoner kronor till Humanistisk- Samhälls-vetenskapliga forskningsrådet. Från och med år 2001 införs stegvis en allmän förskola och maxtaxa i barnomsorgen.
Propositionens och oppositionspartiernas förslag till preliminär ramnivå för utgiftsområdet under åren 2000-2002 redovisas i efterföljande tabell.
Förslag till ram för utgiftsområde 16 Utbildning och universitetsforskning
Belopp i miljoner kronor
År Proposi- Oppositionspartiernas avvikelser från propositionens ram tionen
Moderata
samlings-
partiet
Kristdemo-
kraterna
Center-
partiet
Folkpartiet
liberalerna
2000 30 824 -29 -65 +650 -405 2001 34 777 +47 271 -1 845 -240 -565 2002 37 041 +45 461 -7 262 -1 975 -4 065 Motionerna
Moderata samlingspartiet föreslår i motion Fi14 en kvalitetssatsning i skolan som bl.a. innehåller ett fritt skolval och en tydlig utvärdering genom betyg. Vidare föreslås att resurser avsätts för en successiv ökning av antalet perma-nenta studieplatser alternativt ökade kvalitetsinsatser under åren 2000-2002. Forskning och högre utbildning föreslås också få ökade anslag. Vidare före-slås att staten övertar ansvaret för grundskolans finansiering från kommuner-na år 2001 samt att en nationell skolpeng införs . För detta ändamål avsätts 50 miljarder kronor. Regeringens förslag gällande maxtaxa inom barnomsorgen och den föreslagna tretimmarsverksamheten för fyra- och femåringar avvi-sas.
Kristdemokraterna föreslår i motion Fi15 att utbyggnaden av Kunskaps-lyftet bör ske i en långsammare takt och omfatta 7 500 nya platser per år. Däremot avvisas regeringens förslag om fortsatt satsning under hösten år 2002. Även utbyggnaden av högskolan bör ske långsammare och omfatta 7 500 nya platser per år. Motionärerna vill också öka grundutbildningsansla-get med 1% och dessutom för 4 100 av de nytillkomna platserna höja tilldel-ningen med 50%. Vidare föreslås att forskningsanslagen ökas där humaniora och beteendevetenskap bör uppvärderas. Regeringens förslag om maxtaxa inom barnomsorgen avvisas.
Centerpartiet förordar i motion Fi16 en förstärkning av resurserna för forskning och forskarutbildning. Även skolutveckling, innefattande program för läs- och skrivutveckling, samt matematik, ett kvalitetsinstitut och utbild-ningssatsningar riktade mot skolledare och skolpolitiker tillförs resurser. I samband med att statsbidragen till kommunerna ökar bör regeringen tillsätta en utredning för att ta reda på hur skolans resurser används (yrkande 6). En mindre besparing sker genom att de nationella skolinspektörerna avskaffas samt att utbyggnadstakten av nya högskoleplatser minskas. Centerpartiet avvisar regeringens förslag om en maxtaxa och förordar i stället ett förstärkt familjestöd, vilket ökar barnfamiljernas valfrihet.
Folkpartiet liberalerna anser i motion Fi15 att satsningarna på den högre utbildningen och forskningen bör öka. Fler doktorandtjänster bör inrättas och forskningsråden bör anslås extra resurser. Dessutom bör ett permanent som-maruniversitet införas. Regeringens förslag till maxtaxa i barnomsorgen avvisas.
Utbildningsutskottets yttrande
Utbildningsutskottet anser i sitt yttrande (UbU3y) som regeringen att Sverige skall vara en ledande kunskapsnation och att det behövs offensiva satsningar på kunskap. Utbildningsutskottet förordar finansutskottet att tillstyrka rege-ringens förslag till utgiftsramar för budgetåren 2000, 2001 och 2002 för utgiftsområdet samt avstyrker de i sammanhanget aktuella motionerna.
Till yttrandet har fogats avvikande meningar från företrädare för Moderata samlingspartiet, Kristdemokraterna, Centerpartiet och Folkpartiet liberalerna.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet har inget att invända mot utbildningsutskottets ställningsta-gande till propositionens och motionernas förslag. I enlighet med vad ut-skottet anfört i avsnitt 2.4.3 Finansutskottets sammanfattande bedömning av budgetförslagen tillstyrks vårpropositionens förslag till preliminära utgifts-ramar för utgiftsområdet för åren 2000-2002. Motionernas förslag till alter-nativa ramar avstyrks. Även motion Fi16 (c) yrkande 6 avstyrks. Utskottet återkommer i avsnitt 3.29 med en samlad redovisning av utgifternas fördel-ning på utgiftsområden.
3.17 Utgiftsområde 17 Kultur, medier, trossamfund och fritid
Utgiftsområdet omfattar kulturverksamheten, dvs. frågor om teater, dans, musik, bibliotek, litteratur, kulturtidskrifter, bild och form, konsthantverk, ersättningar och bidrag till konstnärer, film, arkiv, kulturmiljö, arkitektur, formgivning och design, museer och utställningar, medier samt stöd till trossamfund. Vidare omfattar utgiftsområdet folkbildningen, dvs. bidrag till folkhögskolorna och studieförbunden, bidrag till kontakttolkutbildningen samt vissa handikappåtgärder. Slutligen omfattar utgiftsområdet ungdoms-, folkrörelse-, frilufts- och idrottsfrågor .
De totala utgifterna för utgiftsområdet år 1999 beräknas uppgå till 7 492 miljoner kronor.
Vårpropositionen
Enligt vårpropositionen avser regeringen att lägga fram förslag om en ny filmpolitik. Förslaget kommer att innebära att filmområdet från år 2000 tillförs ökade statliga medel.
Vidare meddelas att regeringen avser att, på olika sätt, lyfta fram de möj- ligheter till ökad sysselsättning, regional utveckling och ökad välfärd som satsningar på kulturområdet ger. Dessutom skall arbetet med att förverkliga ett museum och kunskapscentrum om Förintelsen och dess följder priorite-ras . Vissa besparingar på kulturområdet ingår i förslaget till ram för utgifts -området.
Propositionens och oppositionspartiernas förslag till preliminär ramnivå för utgiftsområdet under åren 2000-2002 redovisas i efterföljande tabell.
Förslag till ram för utgiftsområde 17 Kultur, medier, trossamfund och fritid
Belopp i miljoner kronor
År Proposi- Oppositionspartiernas avvikelser från propositionens ram tionen
Moderata
samlings-
partiet
Kristdemo-
kraterna
Center-
partiet
Folkpartiet
liberalerna
2000 7 524 -609 +10 ±0 ±0 2001 7 626 -609 +10 ±0 ±0 2002 7 806 -609 +10 ±0 ±0 Motionerna
Moderata samlingspartiet anser, enligt motion Fi14, att statens ansvar bör koncentreras till områden som är av allmänt intresse och av nationell karak -tär samt beroende av statliga medel för att verksamheter skall komma till stånd. En ny kulturfond som skall komplettera bidrag från andra sektorer än den offentliga bör inrättas. Besparingar kan enligt motionärerna göras på anslagen till Statens kulturråd och till allmän kulturverksamhet samt på sikt på anslagen till Riksteatern, Rikskonserter och Riksutställningar. Ökade resurser bör, enligt motionen, ges till värnandet om kulturarvet och en för-bättrad kulturmiljövård.
Kristdemokraterna föreslår i motion Fi15 ytterligare satsningar på allmän- na samlingslokaler samt trossamfundens lokalbidrag. Vidare anser motionä- rerna att satsningar bör göras på Länsmusiken samt på att utveckla den ide- ella verksamheten. Minskningar kan göras på medel till facklig uppsökande verksamhet.
Centerpartiet föreslår, i motion Fi16, inga förändringar av ramen gentemot regeringens förslag. Motionärerna förordar dock omfördelningar inom ra-men. Det gäller satsningar på bidraget till allmänna samlingslokaler och stöd till ungdomskultur. Vidare anser Centerpartiet att det är angeläget att insatser nu görs från statens sida för en ökad spridning av de musikteaterföreställ-ningar som produceras samt att ekonomiska insatser görs för de regionala musikteaterinstitutionerna.
Folkpartiet liberalerna föreslår i motion Fi17 satsningar på vissa regionala projekt. Detta kan enligt motionärerna finansieras med minskningar på an-slaget till folkbildning. Minskningarna gäller facklig uppsökande verksam-het.
Kulturutskottets yttrande
Kulturutskottet tar i sitt yttrande (KrU4y) endast ställning till de föreslagna ramarna och inte till de av regeringen aviserade förändringarna. Vidare kon-stateras i yttrandet att motionsförslagen inte innehåller några erinringar mot den inriktning som angivits i propositionen men att de anger vissa för re-spektive parti angelägna satsningar och omprioriteringar. Kulturutskottet tar inte ställning till de olika inriktningarna då dessa kommer att aktualiseras i höstens budgetarbete. Kulturutskottet tillstyrker därmed regeringens förslag till preliminära utgiftsramar för utgiftsområdet . Motionerna avstyrks i mot-svarande delar.
Moderata samlingspartiets och Kristdemokraternas företrädare biträder i var sin avvikande mening sina partiers respektive förslag till ramnivåer för utgiftsområdet.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet har inget att invända mot kulturutskottets ställningstagande till propositionens och motionernas förslag. I enlighet med vad utskottet anfört i avsnitt 2.4.3 Finansutskottets sammanfattande bedömning av bud-getförslagen tillstyrks vårpropositionens förslag till preliminära utgiftsramar för utgiftsområdet för åren 2000-2002. Motionernas förslag till alternativa ramar avstyrks. Utskottet återkommer i avsnitt 3. 29 med en samlad redovis-ning av utgifternas fördelning på utgiftsområden.
3.18 Utgiftsområde 18 Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande
Utgiftsområdet består främst av plan-, bygg- och bostadsväsendet, länsstyrel-serna, lantmäteriverksamhet samt stöd till ekologisk omställning och utveck-ling.
De totala utgifterna för utgiftsområdet år 1999 beräknas uppgå till 19 519 miljoner kronor.
Vårpropositionen
I vårpropositionen (avsnitt 7.4) redovisas att regeringen gör bedömningen att utgifterna för räntebidragen minskar med 248 miljoner kronor år 2000 re -spektive 272 miljoner kronor år 2001 jämfört med budgetpropositionen för 1999. Minskningen beror dels på ett antagande om en lägre räntenivå, dels på ett lägre antagande om byggvolymen vad gäller antalet påbörjade lägenheter. Tidsperioden för de lokala investeringsprogrammen föreslås bli utsträckt genom att 1,2 miljarder kronor av medel som avsatts för perioden 1999-2001 förskjuts till år 2002. En besparing görs även år 2000 med 37 miljoner kro-nor. De lokala investeringsprogrammen föreslås även kunna omfatta investe-ringar som förbättrar inomhusmiljön samt en miljöinriktad näringslivsut-veckling. Länsstyrelsernas miljötillsyn har fått ökade resurser för perioden 1999-2001. Denna verksamhet kommer för år 2002 att tillföras 15 miljoner kronor. Anslaget för länsstyrelserna minskas med 10 miljoner kronor från och med år 2000 som en besparing. Arbetet med att öka tillförlitligheten i Statens bostadskreditnämnds prognoser avseende utgifterna för infrianden av kreditgarantier har påbörjats. Den utvecklade prognosmodellen beräknas kunna användas fullt ut under hösten 1999. Regeringen avser att redovisa resultaten av översynen i budgetpropositionen för år 2000.
I en tablå redovisas föreslagna utgiftsramar enligt vårpropositionen och motio-nerna.
Förslag till ram för utgiftsområde 18 Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande
Belopp i miljoner kronor
År Proposi- Oppositionspartiernas avvikelser från propositionens ram tionen
Moderata
samlings-
partiet
Kristdemo-
kraterna
Center-
partiet
Folkpartiet
liberalerna
2000 16 270 -1 898 +507 -575 -3 333 2001 13 049 -2 805 -1 265 ±0 -3 240 2002 11 283 -3 136 -693 ±0 -2 975 Motionerna
Moderata samlingspartiet förespråkar i motion Fi14 att ramen för utgiftsom- rådet sänks. Motionärerna anser att bostadsmarknaden skall styras av efter- frågan och inte av subventioner, detaljregleringar och politiska ingrepp. Bosparande skall stimuleras och eget ägande skall uppmuntras. Genom av- regleringar kan kostnaderna för Boverket skäras ned. Vidare bör räntebidra- gen trappas ned snabbare och fastighetsskatten bör sänkas. Bostadbidragen bör renodlas för att endast gå till barnfamiljer och på sikt växlas mot sänkt skatt.
Kristdemokraterna anser i motion Fi15 att fastighetsskatten bör sänkas. Vidare föreslår motionärerna vissa förbättringar i bostadsbidraget som skall finansieras genom en minskning av det generella barnbidraget med 50 kronor per barn och månad. Vissa besparingar kan också göras på räntebidragen eftersom fastighetsskatten sänks. Vidare föreslås en mer offensiv satsning på allergisanering av bostäder, förskolor och skolor. Motionärerna avvisar de lokala investeringsprogrammen från och med år 2001.
Centerpartiet föreslår i motion Fi16 en övergång från räntebidrag till in- vesteringsbidrag. Stödet till åtgärder mot radon i bostäder bör öka. Beträf -fande de lokala investeringsprogrammen så anser motionärerna att medlen kan användas bättre i andra sammanhang. Vad gäller fördelningen av medel till länsstyrelserna så bör det finnas en mer strikt fördelningsnyckel.
Folkpartiet liberalerna är i motion Fi17 kritiskt till de lokala investerings-programmen och anser att dessa successivt bör fasas ut. Motionärerna anser att vissa besparingar kan göras genom en upptrappning av den garanterade räntan i räntebidragen. Vidare föreslås en omfördelning mellan selektiva bostadsbidrag och generellt barnstöd.
Bostadsutskottets yttrande
Bostadsutskottet tillstyrker i sitt yttrande (BoU3y) regeringens förslag och avstyrker motionerna.
Företrädarna för Moderata samlingspartiet, Kristdemokraterna, Centerpar- tiet och Folkpartiet liberalerna tillstyrker i avvikande meningar förslagen i respektive partimotion.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet har inget att invända mot bostadsutskottets ställningstagande till propositionens och motionernas förslag. I enlighet med vad utskottet anfört i avsnitt 2.4.3 Finansutskottets sammanfattande bedömning av bud-getförslagen tillstyrks vårpropositionens förslag till preliminära utgiftsramar för utgiftsområdet för åren 2000-2002. Motionernas förslag till alternativa ramar avstyrks. Utskottet återkommer i avsnitt 3. 29 med en samlad redovis-ning av utgifternas fördelning på utgiftsområden.
3.19 Utgiftsområde 19 Regional utjämning och utveckling
Utgiftsområdet omfattar främst utgifter för olika former av företagsstöd och regionala utvecklingsinsatser samt medel från EG:s regionalfond.
De totala utgifterna för utgiftsområdet år 1999 beräknas uppgå till ca 3 905 miljoner kronor.
Vårpropositionen
I vårpropositionen (avsnitt 7.4) redovisas att det samlade återflödet av medel för de regionalpolitiskt inriktade strukturfondsprogrammen under perioden 1995-1999 beräknas till ca 5,8 miljarder kronor. Utgiftsprognosen för år 1999 uppgår till ca 1,2 miljarder kronor mer än vad som anvisats enligt stats-budgeten. Till största delen beror avvikelsen på att vissa åtaganden skall täckas av anslagsbehållningar på s.k. äldreanslag. Förberedelserna för nästa programperiod, åren 2000-2006, inom EG:s strukturfonder pågår. En sär-skild utredare för de geografiskt avgränsade strukturfondsprogrammen har nyligen kommit med förslag till hur de nya strukturfondsprogrammen skall tas fram och organiseras (SOU 1999:24). Regeringen har tillsatt en parla-mentarisk utredning (dir. 1999:2) som skall lämna förslag om den framtida inriktningen och utformningen av den svenska regionalpolitiken. Utredning-en skall bl.a. utarbeta en strategi för regional balans. Uppdraget skall redovi-sas senast den 31 augusti år 2000.
I en tablå redovisas föreslagna utgiftsramar enligt vårpropositionen och motio-nerna.
Förslag till ram för utgiftsområde 19 Regional utjämning och utveckling
Belopp i miljoner kronor
År Proposi- Oppositionspartiernas avvikelser från propositionens ram tionen
Moderata
samlings-
partiet
Kristdemo-
kraterna
Center-
partiet
Folkpartiet
liberalerna
2000 2 675 -250 +100 +200 -500 2001 3 336 -500 +100 +200 -500 2002 2 693 -900 +100 +200 -500 Motionerna
Moderata samlingspartiet förordar i motion Fi14 att grunden för regionalpo- litiken måste vara att skapa förutsättningar för att regionerna skall kunna växa av egen kraft. Partiet anser att regionernas tillväxt bör stimuleras genom omfattande investeringar i informationsteknisk infrastruktur, medan företags-stöd och liknande bör trappas ned.
Kristdemokraterna föreslår i motion Fi15 att ramarna höjs med 100 miljo-ner kronor för ettvart av åren så att man kan behålla nedsättningen av social- avgifter i stödområdet för jord- och skogsbruk, trädgårdsskötsel, jakt och fiske. Motionärerna anser att regionala konsekvensanalyser måste upprättas innan beslut tas som påtagligt kan komma att förändra förutsättningarna i områden som är beroende av en aktiv regionalpolitik. Vidare bör en översyn göras av den nationella stödområdesindelningen.
Centerpartiet anser i motion Fi16 att det krävs en starkare regionalpolitik . Partiet vill satsa 200 miljoner kronor för ettvart av åren på nationell medfi-nansiering av EU-projekt. Motionärerna föreslår att ett stort antal statliga myndigheter och bolag utlokaliseras från Stockholmsområdet. Vidare före-slås att regionalpolitiken måste fokusera mer på faktorer som genererar till-växt och utveckling. Goda kommunikationer och en satsning på en digital allemansrätt bidrar starkt till att minimera avståndsnackdelar. Det bör också läggas fast en garanterad grundläggande service som skall finnas på alla orter. Det folkliga inflytandet bör utvecklas genom att det inrättas folkvalda organ, regionparlament, i hela landet.
Folkpartit liberalerna redovisar i motion Fi17 en minskning av utgiftsra- marna. Minskningen blir en följd av motionärernas satsningar på generella förbättringar i förutsättningarna för tillväxt och företagande.
Näringsutskottets yttrande
Näringsutskottet tillstyrker i sitt yttrande (NU3y) regeringens förslag och avstyrker motionerna.
Företrädarna för Moderata samlingspartiet, Kristdemokraterna, Centerpar- tiet och Folkpartiet liberalerna tillstyrker i avvikande meningar förslagen i respektive partimotion.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet har inget att invända mot näringsutskottets ställningstagande till propositionens och motionernas förslag. I enlighet med vad utskottet anfört i avsnitt 2.4.3 Finansutskottets sammanfattande bedömning av bud-getförslagen tillstyrks vårpropositionens förslag till preliminära utgiftsramar för utgiftsområdet för åren 2000-2002. Motionernas förslag till alternativa ramar avstyrks. Utskottet återkommer i avsnitt 3. 29 med en samlad redovis-ning av utgifternas fördelning på utgiftsområden.
3.20 Utgiftsområde 20 Allmän miljö- och naturvård
Utgiftsområdet omfattar frågor rörande biologisk mångfald och naturvård, vatten- och luftvård, avfallsfrågor, bilavgasfrågor, miljöskydd, miljö- och kretsloppsforskning, kemikaliekontroll, strålskydd och säkerhetsfrågor kopplade till kärnkraften samt internationellt miljösamarbete.
De totala utgifterna för utgiftsområdet år 1999 beräknas uppgå till 1 593 miljoner kronor.
Vårpropositionen
Enligt vårpropositionen avser regeringen att successivt förstärka forskningen avseende främst miljöeffektforskning och miljötoxikologi med medel som bör fördelas av Naturvårdsverket. Vidare har regeringen inom ramen för utgiftsområdet beräknat ytterligare medel till sanering och återställning av förorenade områden samt markinköp. Satsningar bör, enligt regeringen, även göras på verksamheten med kalkning av försurade sjöar och vattendrag.
Propositionens och oppositionspartiernas förslag till preliminär ramnivå för utgiftsområdet under åren 2000-2002 redovisas i efterföljande tabell.
Förslag till ram för utgiftsområde 20 Allmän miljö- och naturvård
Belopp i miljoner kronor
År Proposi- Oppositionspartiernas avvikelser från propositionens ram tionen
Moderata
samlings-
partiet
Kristdemo-
kraterna
Center-
partiet
Folkpartiet
liberalerna
2000 1 670 +45 +85 +75 +40 2001 1 797 +50 +85 +75 +40 2002 1 986 +50 +100 +75 +40 Motionerna
Moderta samlingspartiet föreslår enligt motion Fi14 ytterligare satsningar på miljöforskning och på verksamheten med kalkning av sjöar och vattendrag utöver de som regeringen föreslår. Motionärerna föreslår också att organisa -tionen och inriktningen av miljöforskningen förändras. Detta kan enligt partiet ske genom att en särskild satsning på miljöforskning görs på de tek -niska högskolorna.
Kristdemokraterna föreslår i motion Fi15 en något utökad ram i jämförelse med regeringens förslag. Motionärerna förordar framför allt en ökad satsning på sjö- och skogskalkning.
Miljöforskningen föreslås i Centerpartiets motion Fi16 få ytterligare resur -ser. Motionärerna föreslår även en höjning av skrotningspremien för bilar vilket skall finansieras ur skrotningsfonden. Vidare föreslås i motionen ökat stöd till ideella organisationer som Svenska Naturskyddsföreningen och Sveriges Hembygdsförbund och att anslaget för sanering och återställande av förorenade områden ökas. Slutligen föreslås att en Nordsjökommission, som kan ta ett samlat grepp om miljösituationen i Nordsjön, inrättas.
I motion Fi17 föreslår Folkpartiet liberalerna att ytterligare medel avsätts för inköp av gammelskog och för kalkning av försurade sjöar och vattendrag.
Miljö- och jordbruksutskottets yttrande
Miljö- och jordbruksutskottet tillstyrker i sitt yttrande (MJU1y) regeringens förslag till ramnivåer för budgetåren 2000--2002 samt avstyrker motsvarande förslag i motionerna.
Moderata samlingspartiet, Kristdemokraterna, Centerpartiet samt Folkpar- tiet liberalerna biträder i var sin avvikande mening sina partiers respektive förslag till ramnivåer för utgiftsområdet.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet har inget att invända mot miljö- och jordbruksutskottets ställningstagande till propositionens och motionernas förslag. I enlighet med vad utskottet anfört i avsnitt 2.4.3 Finansutskottets sammanfattande bedöm-ning av budgetförslagen tillstyrks vårpropositionens förslag till preliminära utgiftsramar för utgiftsområdet för åren 2000-2002. Motionernas förslag till alternativa ramar avstyrks. Utskottet återkommer i avsnitt 3. 29 med en sam-lad redovisning av utgifternas fördelning på utgiftsområden.
3.21 Utgiftsområde 21 Energi
Utgiftsområdet omfattar verksamheterna energiforskning och energiteknisk utveckling, investeringsbidrag till utbyggnad av el- och värmeproduktion samt ekonomiskt stöd för eleffektivisering och minskad elanvändning. Ut- giftsområdet omfattar också ett program för energieffektivisering m.m. i bland annat Baltikum och Östeuropa, vilket utgör en viktig del av den svens -ka klimatpolitiken.
De totala utgifterna för utgiftsområdet år 1999 beräknas uppgå till ca 1 115 miljoner kronor.
Vårpropositionen
I vårpropositionen (avsnitt 7.4) anförs att riksdagen tidigare har fastställt riktlinjer för energipolitiken (prop. 1996/97:84, bet. 1996/97: NU12, rskr. 1996/97:272). I samband med beslutet tillstyrkte riksdagen inriktningen och omfattningen av ett i propositionen redovisat program för omställning av energisystemet om totalt drygt 9 miljarder kronor. Det energipolitiska pro-grammets huvudinriktning är en kraftfull långsiktig satsning på forskning, utveckling och demonstration av ny energiteknik. Hittills gjorda uppföljning-ar tyder på att vissa av de åtgärder som ingår i det energipolitiska program-met inte leder till den måluppfyllelse som avsetts. Efter det att en utvärdering av effekterna under programmets första år har genomförts avser regeringen att återkomma till riksdagen i budgetpropositionen för år 2000 med detalje-rade förslag till förändringar inom ramen för det energipolitiska programmet. Vidare finns det skäl som talar för att en komplettering bör göras när det gäller stöd till investeringar. Regeringen avser att inför budgetpropositionen för år 2000 analysera formerna för ett sådant stöd. För utgiftsområdet finns neddragningar på sammanlagt 240 miljoner kronor för år 2000. De neddrag- ningar som görs år 2000 är att betrakta som en omfördelning av anslagsbe- lopp över tiden. Anslagsbeloppet ökar därför med 210 miljoner kronor åren 2001 och 2002 jämfört med de belopp som fastställts i det energipolitiska programmet.
I en tablå redovisas föreslagna utgiftsramar enligt vårpropositionen och motio-nerna.
Förslag till ram för utgiftsområde 21 Energi
Belopp i miljoner kronor
År Proposi- Oppositionspartiernas avvikelser från propositionens ram tionen
Moderata
samlings-
partiet
Kristdemo-
kraterna
Center-
partiet
Folkpartiet
liberalerna
2000 1 196 -523 -200 ±0 -700 2001 1 914 -788 -200 ±0 -850 2002 1 729 -788 -200 ±0 -700 Motionerna
Moderata samlingspartiet avvisar i motion Fi14 såväl stängningen av funge- rande kärnkraftverk som den bidragspolitik som avvecklingen för med sig. Motionärerna anser att det är viktigt att säkra resurser för och underlätta energiforskningen.
Kristdemokraterna anser i motion Fi15 att kärnkraften skall avvecklas i takt med att förnybara energislag kan fasas in. Forskning och utveckling av alternativa energislag bör prioriteras. Motionärerna anser att anslaget kan minskas med 200 miljoner kronor för ettvart av åren eftersom det energipoli -tiska programmet inte givit förväntad effekt.
Centerpartiet konstaterar i motion Fi16 att den omfördelning som rege- ringen föreslår ligger inom ramen för energiöverenskommelsen varför partiet ställer sig bakom regeringens förslag.
Folkpartiet liberalerna är i motion Fi17 kritiskt till att regeringen inte re-dovisar de ekonomiska konsekvenserna för avstängningen av Barsebäck. Utan en forcerad avstängning av Barsebäck kan energiomställningspro-grammet krympas väsentligt. Motionärerna vill även satsa på ökad kärnsä-kerhet i öst.
Näringsutskottets yttrande
Näringsutskottet tillstyrker i sitt yttrande (NU3y) regeringens förslag och avstyrker motionerna.
Företrädarna för Moderata samlingspartiet, Kristdemokraterna och Folk- partiet liberalerna tillstyrker i avvikande meningar förslagen i respektive partimotion.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet har inget att invända mot näringsutskottets ställningstagande till propositionens och motionernas förslag. I enlighet med vad utskottet anfört i avsnitt 2.4.3 Finansutskottets sammanfattande bedömning av bud-getförslagen tillstyrks vårpropositionens förslag till preliminära utgiftsramar för utgiftsområdet för åren 2000-2002. Motionernas förslag till alternativa ramar avstyrks. Utskottet återkommer i avsnitt 3. 29 med en samlad redovis-ning av utgifternas fördelning på utgiftsområden.
3.22 Utgiftsområde 22 Kommunikationer
Utgiftsområdet omfattar investeringar i samt drift och underhåll av vägar och järnvägar. Utgiftsområdet omfattar även sjöfart, luftfart, post, telekommuni-kationer, forskning samt övergripande informationsteknikfrågor. För år 1999 beräknas de totala utgifterna uppgå till 25 042 miljoner kronor .
Vårpropositionen
För utgiftsområde 22 Kommunikationer föreslås ramar som i förhållande till redovisade beräkningar i budgetpropositionen för år 1999 innebär en minsk- ning med 1 339 miljoner kronor år 2000 och 915 miljoner kronor år 2001. Regeringen säger sig vid beräkningarna ha förutsatt vissa utgiftsminskningar åren 2000-2002 vad gäller väghållning, upphandling av interregional trafik, övrig verksamhet inom kommunikationsområdet, forskning m.m.
Regeringen konstaterar att anvisade medel för genomförandet av de åtgär-der som ingår i den nationella väghållningsplanen, i stomnätsplanen för järnvägar och i länsplanerna för regional transportinfrastruktur helt har för-brukats under år 1998. Detta innebär att också tidigare anslagssparanden, härrörande från förseningar i utbyggnaden av vägar och järnvägar, helt har förbrukats. Det innebär vidare att de fastställda investeringsplanerna inte kommer att kunna genomföras under perioden. Regeringen säger sig emel-lertid ha ambitionen att upprätthålla en fortsatt god väg- och järnvägsstan-dard genom att hålla drift- och underhållsinsatserna på en hög nivå.
Regeringen kommer att omprioritera medel från byggande av stamvägar till sådana åtgärder på vägnätet som ger ökad trafiksäkerhet. Som följd härav kommer vissa vägbyggnadsprojekt att senareläggas. För att trafiksäkerhets- målen skall nås krävs emellertid ytterligare omprioriteringar. Regeringen betonar i sammanhanget att omfördelningarna inte får drabba prioriterade områden såsom ombyggnadsåtgärder på det regionala vägnätet eller sats- ningen på åtgärder för ökad tillgänglighet för funktionshindrade i kollektiv-trafiksystemet.
Propositionens och oppositionspartiernas förslag till preliminär ramnivå för utgiftsområdet åren 2000-2002 framgår av följande tabell:
Förslag till ram för utgiftsområde 22 Kommunikationer
Belopp i miljoner kronor
År Proposi- Oppositionspartiernas avvikelser från propositionens ram tionen
Moderata
samlings-
partiet
Kristdemo-
kraterna
Center-
partiet
Folkpartiet
liberalerna
2000 25 260 -1 517 +210 +500 -1 800 2001 24 674 -1 722 +60 +500 -1 800 2002 25 001 -722 +110 +500 -1 800 Motionerna
Enligt motion Fi14 (m) utgör den underdimensionerade infrastrukturen i Sverige ett hinder för företagens expansion och medför svårigheter vid ny- etableringar. Moderaterna vill mot den bakgrunden öka väganslagen med 3,2 miljarder kronor under treårsperioden. Med hänsyn till den bekymmersamma situationen i Stockholmsområdet bör en del av dessa medel utnyttjas för investeringar där. Det föreslagna medelstillskottet skall också gå till att återta eftersatt underhåll.
I motion Fi15 (kd) betonas betydelsen av goda transporter för Sveriges till -växt. I förhållande till regeringens förslag föreslås i motionen ytterligare medel för vägunderhåll. De föreslagna medelstillskotten skall enligt motio-nen delvis finansieras genom en omfördelning inom utgiftsområdet. Härut-över framhåller motionärerna att de farligaste vägsträckorna bör byggas om till fyrfiliga vägar med mittbarriär.
Goda kommunikationer är en förutsättning för att hela Sverige skall utveck- las, framhålls i motion Fi16 (c). Med hänsyn till den dåliga vägstandarden måste insatser för drift och underhåll samt bärighetshöjande åtgärder priorite-ras. Vidare föreslår motionärerna att det inom ramen avsätts medel för att snabbfärjan mellan fastlandet och Gotland skall kunna gå i trafik året runt.
I motionen föreslås också att regeringen redan i budgetpropositionen för år 2000 bör presentera ett förslag om den institutionella lösningen och den praktiska finansieringen av ett finmaskigt fibernät (yrkande 8).
I motion Fi17 (fp) accepteras regeringens bedömningar vad gäller vägansla- get för åren 2000-2002. Vissa besparingar bör dock kunna göras i fråga om banhållning. Rederistödet bör kunna avvecklas.
Trafikutskottets yttrande
Riksdagens inriktningsbeslut i mars 1997 innebar att sammanlagt 190 miljar- der kronor skulle användas för att förverkliga inriktningen under planerings-perioden 1998-2007. Trafikutskottet anser i sitt yttrande (TU1y) att denna volymmässiga inriktning bör ligga fast. Samtidigt kan trafikutskottet konsta-tera att det övergripande målet om balans i statens finanser samt nödvändig-heten av att väga resursförbrukningen inom transportområdet mot andra angelägna samhällsbehov framtvingat en viss sänkning av ambitionsnivån under planeringsperiodens första år. Detta har medfört att samhällsekono-miskt viktiga infrastrukturprojekt inte har kunnat komma till utförande inom planerad tid. Mot denna bakgrund noterar utskottet med tillfredsställelse regeringens i propositionen deklarerade ambition att trots framtvingade re-sursneddragningar under treårsperioden 2000-2002 hålla drift- och under-hållsinsatserna på en hög nivå.
Trafikutskottet tillstyrker för sin del regeringens förslag till utgiftsramar för utgiftsområde 22 Kommunikationer för åren 2000-2002. Trafikutskottet anser att riksdagen bör avslå motionernas förslag till utgiftsramar. Även motion Fi16 (c) yrkande 8 avstyrks.
Företrädarna för Moderata samlingspartiet, Kristdemokraterna, Centerpar- tiet och Folkpartiet liberalerna tillstyrker i avvikande meningar respektive partiers förslag till ramar.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet har inget att invända mot trafikutskottets ställningstagande till propositionens och motionernas förslag. I enlighet med vad utskottet anfört i avsnitt 2.4.3 Finansutskottets sammanfattande bedömning av bud-getförslagen tillstyrks vårpropositionens förslag till preliminära utgiftsramar för utgiftsområdet för åren 2000-2002. Motionernas förslag till alternativa ramar avstyrks. Likaså avstyrks motion Fi16 (c) yrkande 8. Utskottet åter-kommer i avsnitt 3.29 med en samlad redovisning av utgifternas fördelning på utgiftsområden.
I sitt yttrande över förslagen på tilläggsbudget tar trafikutskottet (TU2y) upp frågan om begränsningsbeloppens effekter inom utgiftsområdet. Fi- nansutskottet behandlar denna fråga i ovanstående avsnitt 2.2.2 Använd- ningen av begränsningsbelopp.
3.23 Utgiftsområde 23 Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar
Utgiftsområdet omfattar verksamheterna jordbruk, fiske, trädgårdsnäring, ren-näring, djurskydd, djurhälsovård, livsmedelsfrågor, skogsnäring samt högre ut-bildning och forskning som rör vård och nyttjande av biologiska natur-resurser.
De totala utgifterna för utgiftsområdet år 1999 beräknas uppgå till 11 637 miljoner kronor, varav ca 60 % av beloppet finansieras av EG-budgeten.
Vårpropositionen
Enligt vårpropositionen har regeringen vid beräkningen av ramen för utgifts -området utgått från att anslagen för vissa EG-finansierade utgifter kan mins-kas engångsvis med ca 400 miljoner kronor år 2000. Det gäller utgifterna för kompletterande åtgärder inom jordbruket, intervention och exportbidrag samt det nationellt finansierade anslaget för kompletterande åtgärder inom jord-bruket. Förslaget till ram för utgiftsområdet rymmer dock enligt propositio-nen en ökning av anslaget till biotopskydd.
I propositionen meddelas att regeringen avser att återkomma med förslag om anpassningar av berörda anslag efter det att fördragstexterna inom ramen för Agenda 2000 gällande den gemensamma jordbrukspolitiken beslutats. Likaså avser regeringen att återkomma till riksdagen i fråga om EG- kommissionens förslag till landsbygdsförordning inom ramen för Agenda 2000.
Propositionens och oppositionspartiernas förslag till preliminär ramnivå för utgiftsområdet under åren 2000-2002 redovisas i efterföljande tabell.
Förslag till ram för utgiftsområde 23 Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar
Belopp i miljoner kronor
År Proposi- Oppositionspartiernas avvikelser från propositionens ram tionen
Moderata
samlings-
partiet
Kristdemo-
kraterna
Center-
partiet
Folkpartiet
liberalerna
2000 12 725 ±0 +100 +459 -39 2001 13 203 ±0 +100 +30 -39 2002 13 222 ±0 +100 +30 -39 Motionerna
Moderata samlingspartiet föreslår i motion Fi14 fri handel med mjölkkvoter samt enklare regler för EU:s miljöstöd. Detta skall enligt motionärerna mins-ka Jordbruksverkets administrationskostnader. Vidare föreslås att skogs-vårds-organisationen tillförs ytterligare medel för rådgivning och andra in-formationsinsatser.
Enligt motion Fi33 (m) bör de regelverk som hindrar utnyttjandet av de framförhandlade ersättningsramarna för jordbruksstöd från EG snarast revi- deras. Målsättningen bör enligt motionärerna vara att de framförhandlade ersättningsnivåerna skall kunna utnyttjas fullt ut.
Kristdemokraterna föreslår i motion Fi15 en ökad satsning på exportfräm- jande åtgärder för att stärka den svenska livsmedelsnäringen samt förenk- lingar av jordbruksbyråkratin. Motionärerna förespråkar vidare extra åtgärder för att stödja jordbruk i Norrland. Slutligen uppmanar motionärerna rege-ringen att snarast återkomma till riksdagen med förslag om hur man skall implementera förhandlingsresultatet av Agenda 2000 i den svenska jord-brukspolitiken.
Centerpartiet avvisar i motion Fi16 regeringens förslag till besparing på drygt 400 miljoner kronor för år 2000. Motionärerna anser att regeringen i stället för att skära ned anslagen borde återkomma till riksdagen med förslag till åtgärder för att öka utnyttjandet av de direkt EU-finansierade ersättning-arna. Vidare anser partiet att satsningar bör göras på exportfrämjande åtgär-der. Däremot biträder motionärerna regeringens förslag att öka insatserna för biotopskydd i skog och insatserna för skogsreservat.
Folkpartiet liberalerna förordar i motion Fi17 vissa besparingar på jord- bruksbyråkratin.
Miljö- och jordbruksutskottets yttrande
Miljö- och jordbruksutskottet instämmer i sitt yttrande (MJU1y) i regering- ens bedömningar och tillstyrker därmed propositionens förslag samt avstyr- ker motsvarande förslag i motionerna.
Vad gäller utnyttjandet av de EG-finansierade stöden anser miljö- och jordbruksutskottet att målsättningen bör vara att de för svensk del framför -handlade ersättningarna utnyttjas fullt ut. I yttrandet hänvisas till tidigare ställningstaganden om att regeringen och myndigheter bör verka för att ut-nyttjandegraden i det befintliga miljöersättningsprogrammet höjs. Dessutom sägs att med ett färdigutbyggt regelverk och ytterligare informationsinsatser förbättras förutsättningarna för en ökad anslutning. Motion Fi33 (m) yrkande 1 avstyrks därmed.
Till yttrandet har fogats avvikande meningar av företrädarna för Moderata samlingspartiet, Kristdemokraterna, Centerpartiet och Folkpartiet liberalerna.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet har inget att invända mot miljö- och jordbruksutskottets ställningstagande till propositionens och motionernas förslag. I enlighet med vad utskottet anfört i avsnitt 2.4.3 Finansutskottets sammanfattande bedöm-ning av budgetförslagen tillstyrks vårpropositionens förslag till preliminära utgiftsramar för utgiftsområdet för åren 2000-2002. Motionernas förslag till alternativa ramar avstyrks. Även motion Fi33 (m) yrkande 1 avstyrks av utskottet. Utskottet återkommer i avsnitt 3.29 med en samlad redovisning av utgifternas fördelning på utgiftsområden.
3.24 Utgiftsområde 24 Näringsliv
Utgiftsområdet omfattar näringspolitik, teknologisk infrastruktur, konkur- rensfrågor, teknisk forskning och utveckling, utrikeshandel, export- och investeringsfrämjande samt konsumentfrågor.
De totala utgifterna för utgiftsområdet år 1999 beräknas uppgå till ca 3 439 miljoner kronor.
Vårpropositionen
I vårpropositionen (avsnitt 7.4) redovisas att det tidigare aviserade program-met för småföretagsutveckling fortsätter (prop. 1995/96:222) genom att 180 miljoner kronor överförs till år 2000. Regeringen kommer att påbörja ett omfattande utrednings- och analysarbete som skall ligga till grund för ut-formningen av statliga åtgärder för att främja nyföretagande och företagsut-veckling bl.a. vad gäller samordning och effektivitet i det statliga stödet riskkapitalförsörjning. Under perioden 2000-2002 beräknas därför årligen ytterligare 3,5 miljoner kronor inom Näringsdepartementets utgiftsramar. Miljöteknikdelegationen tilldelas 10 miljoner kronor år 2000 för att kunna fortsätta sin verksamhet. För att utveckla Östersjöregionen har tidigare 1 miljard kronor avsatts. Verksamheten följs nu upp med ytterligare 1 Öster-sjömiljard för den kommande femårsperioden som bl.a. skall finansiera Exportrådets stöd till små och medelstora företags exportsatsningar i Öster-sjöregionen.
I en tablå redovisas föreslagna utgiftsramar enligt vårpropositionen och motionerna.
Förslag till ram för utgiftsområde 24 Näringsliv
Belopp i miljoner kronor
År Proposi- Oppositionspartiernas avvikelser från propositionens ram tionen
Moderata
samlings-
partiet
Kristdemo-
kraterna
Center-
partiet
Folkpartiet
liberalerna
2000 3 011 -96 -192 +92 -179 2001 2 945 -196 -292 +90 -179 2002 2 903 -196 -272 +90 -179 Motionerna
Moderata samlingspartiet anser i motion Fi14 att avregleringsarbetet måste prioriteras, att Småföretagardelegationens förslag måste genomföras och att konkurrensforskningen måste tillföras ytterligare medel. Den tekniska forsk -ningen måste också tillföras resurser.
Kristdemokraterna förespråkar i motion Fi15 generella åtgärder för att för- bättra företagsklimatet i landet i stället för riktade stödåtgärder till vissa företag och till vissa regioner. Motionärerna motsätter sig också inrättandet av Östersjömiljard två.
Centerpartiet hävdar i motion Fi16 att den svenska jordbruks- och livsme- delsindustrin är i stort behov av konkurrenshöjande insatser. Motionärerna anser att 90 miljoner kronor per år under fyra år bör satsas på forskning och utveckling inom livsmedelssektorn i enlighet med det förslag som presente-ras i utredningen SOU 1997:67 En livsmedelsstrategi för Sverige. Vidare föreslås satsningar på trädgårdsnäringen och på ett program för gårdsbaserad livsmedelsförädling.
Folkpartiet liberalerna vill i motion Fi17 göra vissa ytterligare satsningar på konkurrenspolitiken. Vidare bör medel från detta utgiftsområde användas för en satsning på kärnsäkerhet i öst.
Näringsutskottets yttrande
Näringsutskottet tillstyrker i sitt yttrande (NU3y) regeringens förslag och avstyrker motionerna.
Företrädarna för Moderata samlingspartiet, Kristdemokraterna, Centerpar- tiet och Folkpartiet liberalerna tillstyrker i avvikande meningar förslagen i respektive partimotion.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet har inget att invända mot näringsutskottets ställningstagande till propositionens och motionernas förslag. I enlighet med vad utskottet anfört i avsnitt 2.4.3 Finansutskottets sammanfattande bedömning av bud-getförslagen tillstyrks vårpropositionens förslag till preliminära utgiftsramar för utgiftsområdet för åren 2000-2002. Motionernas förslag till alternativa ramar avstyrks. Utskottet återkommer i avsnitt 3. 29 med en samlad redovis-ning av utgifternas fördelning på utgiftsområden.
3.25 Utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner
Utgiftsområdet omfattar merparten av statens bidrag till kommuner och landsting. Bidragen lämnas främst i form av ett allmänt finansiellt stöd till kommuner och landsting, men även för att, i kombination med avgifter från kommuner och landsting, åstadkomma likvärdiga ekonomiska förutsättningar mellan kommuner respektive landsting.
För år 1999 beräknas de totala utgifterna på utgiftsområdet uppgå till 102 733 miljoner kronor.
Vårpropositionen
I vårpropositionen (avsnitten 1.5.3 och 7.4) anför regeringen att den i enlig-het med tidigare utfästelser tillför skolan, vården och omsorgen ytterligare 4 miljarder kronor år 2000. Utöver detta föreslås att de 200 kronorna i statlig inkomstskatt, som utgår på fysiska personers förvärvsinkomst, även för år 2000 skall tillfalla kommuner och landsting. Från och med år 2001 föreslås att kommuner och landsting skall tillföras ytterligare 2 miljarder kronor utöver de 2 miljarder kronor som aviserades i samband med budgetproposi-tionen för 1999. Detta tillskott bör enligt regeringen bl.a. användas till att underlätta införandet av förändringar i utjämningssystemet samt bidra till finansiering för att stegvis genomföra en allmän förskola och maxtaxa i barnomsorgen. För de senare avsätts därför 1,7 miljarder kronor under ut-giftsområde 16 år 2001 och 1,3 miljarder kronor år 2002. Regeringen pre-senterar också i en särskild proposition förslag till förändringar i utjämnings-systemet för kommuner och landsting från år 2000. Till följd av de föränd-ringar som kommer att ske inom försvarsområdet beräknas dessutom 1 mil-jard kronor tillföras utgiftsområdet år 2002.
Propositionens och oppositionspartiernas förslag till preliminär ramnivå för utgiftsområdet under åren 2000-2002 redovisas i efterföljande tabell.
Förslag till ram för utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner
Belopp i miljoner kronor
År Proposi- Oppositionspartiernas avvikelser från propositionens ram tionen
Moderata
samlings-
partiet
Kristdemo-
kraterna
Center-
partiet
Folkpartiet
liberalerna
2000 102 217 +24 862 -75 +1 194 -2 500 2001 104 697 -10 057 -900 -122 -4 400 2002 106 317 +2 409 -1 420 -178 -6 200 Motionerna
Moderata samlingspartiet hävdar i motion Fi14 att den ekonomiska politik som partiet förordar skapar förutsättningar för ett snabbare växande skatte -underlag och en bättre produktivitetsutveckling. Detta tillsammans med bl. a. minskade kostnader skapar utrymme för en sänkning av kommunalskatten. För att möjliggöra en sänkt kommunalskatt i hela landet föreslås också att staten övertar finansieringsansvaret för grundskolan år 2001 samt att en nationell skolpeng införs. Därmed avlastas enligt motionen kommunen kost- nader motsvarande en sänkning av den kommunala utdebiteringen med i genomsnitt 1 kr år 2001 och med ytterligare 1 kr år 2002. Givet en bättre ekonomisk utveckling bedöms statsbidragen vara oförändrade år 2000 och därefter reduceras med 4 miljarder kronor år 2001 och med ytterligare 4 miljarder kronor år 2002. I motionen understryks att Moderata samlingspar- tiet står bakom finansieringsprincipen. Ökade kostnader genom statliga be- slut eller skattesänkningar som påverkar det kommunala skatteunderlaget skall således kompenseras fullt ut. Motionärerna framhåller därför att full kompensation lämnas för förslagen om grundavdrag för barn vid den kom- munala beskattningen, för förvärvsavdrag vid den kommunala beskattningen och för andra skatteförslag.
Kristdemokraterna anser i motion Fi15 att kommunernas skatteintäkter har utvecklats mycket ogynnsamt under de senaste åren som en följd av de suc- cessivt ökade allmänna egenavgifterna. Vidare har också kommunernas kostnader för socialbidrag ökat. Mot bakgrund bl.a. därav anser partiet att det är bra att regeringen höjer statsbidragen och återställer en del av den reala resursindragning som hittills skett. Motionärerna hävdar att de har högre ambitioner än regeringen bl.a. vad gäller kvaliteten i grundskolan och antalet vårdplatser,vilket sägs motivera ökade statliga resurser på kort sikt. På lång sikt är det dock enligt motionärerna endast en stark sysselsättningsutveckling som i kombination med fortsatta strukturreformer kan trygga verksamheten inom kommunsektorn. Mot bakgrund av detta föreslås ytterligare ett tillskott för kommunsektorn utöver de medel som regeringen anslår för åren 2000-2002. Det kommunala utförsäljningsstopp av bostadsbolag som regeringen avser att införa bör snarast avskaffas. Kommunsektorn påverkas också indi-rekt av en rad förändringar som partiet vill genomföra. Dessa effekter före-slås bli reglerade enligt finansieringsprincipen. Det skattebortfall som upp-står till följd av förslaget om ett höjt grundavdrag föreslås dock inte regleras som en ramförändring på utgiftsområdet utan i stället på statsbudgetens inkomstsida som en inkomstminskning för staten under inkomsttitel 1111 Fysiska personers inkomstskatt.
Centerpartiet avvisar i sin motion Fi16 regeringens förslag att det fasta beloppet vid beskattning av fysiska personers förvärvsinkomster skall till- falla kommunen. Kommunerna bör i stället tillföras medel enligt generella regler genom ökade anslag för ökade satsningar på vård, skola och omsorg. Vidare föreslås ökade medel till assistans efter 65 år för åren 2001 och 2002. Anslaget till generella bidrag till kommunerna föreslås minska för åren 2000-2002.
Folkpartiet liberalerna anser i motion Fi17 att kvaliteten i verksamheten inom vård, skola och omsorg måste höjas. Det viktiga är inte vem som pro- ducerar tjänsten utan att den är bra. I stället för ökade statsbidrag behövs enligt motionärerna reformer, där mer av verksamheten konkurrensutsätts genom upphandlingar, entreprenader och privat driven verksamhet med offentlig finansiering. En avveckling av kommunala bolag ger en sundare konkurrens och därmed fler jobb. Regeringens förslag till att häva det kom-munala skattestoppet anser Folkpartiet komma vid fel tillfälle och avvisas därför. Folkpartiet avvisar också den föreslagna maxtaxan inom barnomsor-gen och därmed det föreslagna extra statsbidraget för år 2001. I stället föror-das en reformering av barnstödet genom högre barnbidrag samt skattesänk-ningar och minskade inkomstprövade bostadsbidrag. Vidare föreslås i motio-nen att assistansersättningen åter förstatligas och att medlen till den s.k. kommunala bostadsakuten minskas.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet anser att de ökade resurserna som gått till kommuner och landsting har skapat goda förutsättningar för en utveckling av kvaliteten inom vården, skolan och omsorgen. Samtidigt vill utskottet betona vikten av ett fortsatt arbete för att omstrukturera den kommunala verksamheten så att skolan, vården och omsorgen fortsätter att utvecklas. De ökade resurstill- skotten till den kommunala sektorn bidrar enligt utskottet till en förstärkning av kärnverksamheten så att bl.a. väntetiderna i hälso- och sjukvården kan bli kortare och att kvaliteten inom äldreomsorgen förbättras . Med de ökade statsbidragen har också enligt utskottet förutsättningarna förbättrats att uppnå ekonomisk balans år 2000. Utskottet kan därmed inte tillstyrka Folkpartiets förslag att ersätta de ökade statsbidragen med enligt utskottet osäkra refor-mer.
Den beräkning som görs i motion Fi14 av de kommunalpolitiska effekter-na av en bättre ekonomisk politik till följd av en moderat politik kan inte utskottet godta som en realistisk bedömning. I motionen hävdas att genom att bl.a. utsätta den offentliga sektorn för konkurrens kan en positiv produktivi-tetsutveckling åstadkommas motsvarande 16,8 miljarder för åren 2000-2002.
Enligt Kristdemokraterna i motion Fi15 skall ytterligare medel, utöver re- geringens förslag, tillföras kommunsektorn genom ökade statsbidrag. För att detta skall kunna genomföras enligt föreslagen ramförändring på utgiftsom- rådet förutsätts bl.a. att barnomsorgskostnaderna inom kommunerna minskar i samband med att ett vårdnadsbidrag införs. Utskottet anser inte att motio- nens ekonomiska bedömningar är realistiska.
Utskottet tillstyrker vårpropositionens förslag till preliminära utgiftsramar för utgiftsområdet för åren 2000-2002. Finansutskottet har också tidigare i betänkandet (avsnitt 2.4.3) redovisat sin sammanfattande bedömning av budgetförslagen och därvid tillstyrkt regeringens förslag. Motionernas för-slag till alternativa ramar avstyrks.
3.26 Utgiftsområde 26 Statsskuldsräntor m.m.
Utgiftsområdet omfattar räntor på statsskulden, oförutsedda utgifter samt Riksgäldskontorets provisionskostnader i samband med upplåning och skuld- förvaltning. De på utgiftsområdet uppförda anslagen omfattas inte av det statliga utgiftstaket.
För 1999 beräknas de totala utgifterna på utgiftsområdet till 92 874 miljo- ner kronor.
Vårpropositionen
Regeringen räknar med kraftigt minskade ränteutgifter under perioden. Minsk -ningen förklaras enligt propositionen framför allt av stora amorteringar på statsskulden till följd av försäljning av statliga bolag samt överföringar från AP-fonden i samband med ålderspensionsreformen.
Förslag till ram för utgiftsområde 26 Statsskuldsräntor m.m.
Belopp i miljoner kronor
År Proposi- Oppositionspartiernas avvikelser från propositionens ram tionen
Moderata
samlings-
partiet
Kristdemo-
kraterna
Center-
partiet
Folkpartiet
liberalerna
2000 77 405 ±0 -100 ±0 -2 500 2001 73 089 ±0 -500 ±0 -3 000 2002 52 917 ±0 -1 500 ±0 -3 500 Motionerna
Kristdemokraterna vill i motion Fi15 öka försäljningen av statliga företag under den kommande treårsperioden med netto 10, 20 respektive 30 miljar-der kronor mer än regeringen, vilket ytterligare minskar upplåningsbehovet och därmed även räntekostnaderna för statsskulden.
Centerpartiet för i motion Fi16 upp samma nivå på utgiftsområdet som re- geringen men räknar med en lägre amortering av statsskulden än regeringen på grund av att partiet vill använda en del av intäkterna från försäljningen av Telia-Telenor för utbyggnad av ett finmaskigt fiberoptiknät. Centerpartiets ramberäkning påverkas också av att partiet vill sälja ut ytterligare statlig verksamhet, såsom apoteken från Apoteksbolaget.
Folkpartiet liberalerna framhåller i motion Fi17 att det finns möjlighet till företagsförsäljningar utöver vad regeringen räknar med. Bl.a. kan staten sälja ut resterande ägarandel i det nya bolaget Telia-Telenor. Statsskulden kan då amorteras vilket ytterligare minskar ränteutgifterna.
Finansutskottets ställningstagande
I enlighet med vad utskottet anfört i avsnitt 2.4.3 Finansutskottets samman -fattande bedömning av budgetförslagen tillstyrks vårpropositionens förslag till preliminära utgiftsramar för utgiftsområdet för åren 2000-2002. Motio- nernas förslag till alternativa ramar avstyrks. Utskottet återkommer i avsnitt 3.29 med en samlad redovisning av utgifternas fördelning på utgiftsområden.
3.27 Utgiftsområde 27 Avgiften till Europeiska gemenskapen
Utgiftsområdet avser Sveriges avgift till Europeiska unionens allmänna budget (EU-budgeten).
De totala utgifterna för utgiftsområdet år 1999 beräknas uppgå till 22 631 miljoner kronor.
Vårpropositionen
I vårpropositionen (avsnitt 7.4) anges att EU-budgeten beslutas årligen inom ramen för ett fastställt flerårigt budgettak, s.k. finansiellt perspektiv. Nivån för det finansiella perspektivet grundas på rådets beslut om gemenskapernas egna medel (94/728/EG, Euroatom), vilket bl.a. anger taket för medlemslän-dernas finansieringsansvar för budgeten. Det nuvarande finansiella perspek-tivet gäller t.o.m. år 1999.
Inom ramen för Agenda 2000 beslutades vid toppmötet i Berlin i mars 1999 dels ett nytt finansiellt perspektiv, dels att beslutet om egna medel skall ändras så att ett nytt beslut kan träda i kraft fr.o.m. 2002. Det finansiella perspektivet ingår i det interinstitutionella avtalet mellan rådet och parla-mentet. Perspektivet är alltså slutligt fastställt först sedan båda institutionerna godkänt det nya avtalet.
Det nya finansiella perspektivet skall gälla år 2000 till år 2006. I förhållan-de till det nuvarande finansiella perspektivet innebär Europeiska rådets beslut en lägre nivå för EU15 som andel av bruttonationalinkomsten ( BNI). Taket 1,22 % av BNI för 1999 enligt det nu gällande finansiella perspektivet sänks således till 1,13 % av BNI för år 2000. Taket för EU15 år 2006 uppgår till 0,97 % av BNI. Om marginalen för utvidgningen beaktas uppgår dock nivån 2006 till 1,13 % av BNI.
Den ram som föreslås för utgiftsområde 27 baseras inte på Europeiska rå- dets beslut, utan på en årlig ökning av EU-budgetens utgifter på 3 % i nomi -nella termer (1 % realt) för åren 2000-2002, vilket ungefär motsvarar ut- vecklingen de senaste åren. Regeringen anser att detta också är ett rimligt antagande om budgetens utveckling. Beräkningen beaktar även förutsedda kurseffekter, utfallskorrigeringar m.m. Härigenom görs en beräkning som är konsistent med hur utgiftsområde 27 tidigare har hanterats.
Propositionens och oppositionspartiernas förslag till preliminär ramnivå för utgiftsområdet under åren 2000-2002 redovisas i följande tabell.
Förslag till ram för utgiftsområde 27 Avgiften till Europeiska gemenskapen Belopp i miljoner kronor
År Proposi- Oppositionspartiernas avvikelser från propositionens ram tionen
Moderata
samlings-
partiet
Kristdemo-
kraterna
Center-
partiet
Folkpartiet
liberalerna
2000 19 435 ±0 ±0 ±0 ±0 2001 21 454 ±0 ±0 ±0 ±0 2002 22 269 ±0 ±0 ±0 ±0 Som framgår av tabellen har inget av oppositionspartierna föreslagit någon annan ram än regeringens.
Finansutskottets ställningstagande
I enlighet med vad utskottet anfört i avsnitt 2.4.3 Finansutskottets samman -fattande bedömning av budgetförslagen tillstyrks vårpropositionens förslag till preliminära utgiftsramar för utgiftsområdet för åren 2000-2002. Motio- nernas förslag till alternativa ramar avstyrks. Utskottet återkommer i avsnitt 3.29 med en samlad redovisning av utgifternas fördelning på utgiftsområden.
3.28 Ålderspensionssystemet vid sidan av statsbudgeten
Utgifterna omfattar dels ålderspension i form av allmän tilläggspension ( ATP), dels ålderspension i form av folkpension till pensionärer som även uppbär ATP. Till och med 1998 redovisades även utgifterna för arbetsskade- försäkring och delpension vid sidan av statsbudgeten men fr.o.m. 1999 redo- visas dessa i stället på anslag under utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp, respektive utgiftsområde 11 Ekonomisk trygg-het vid ålderdom.
De totala utgifterna för ålderspensionssystemet vid sidan av statsbudgeten år 1999 beräknas uppgå till ca 135 823 miljoner kronor.
Vårpropositionen
Regeringen redovisar (avsnitt 7.4) beräkningar av ålderspensionssystemet vid sidan av statsbudgeten som visar att utgifterna stiger med ca 10 miljarder kronor från år 2000 till år 2002. Utgifterna styrs i hög grad av antalet pensio-närer och basbeloppet. Varken antalet pensionärer eller basbeloppet bedöms emellertid förändras i någon större utsträckning de närmast åren utan i stället förklaras utgiftsökningen av ATP-systemets mognad, dvs. att äldre pensionä-rer med låg eller ingen ATP ersätts av nytillkommande pensionärer med betydligt högre ATP.
Propositionens förslag till preliminär ramnivå för ålderspensionssystemet vid sidan av statsbudgeten redovisas i efterföljande tabell.
Ålderspensionssystemet vid sidan av statsbudgeten
Belopp i miljoner kronor
År Proposi- Oppositionspartiernas avvikelser från propositionens ram tionen
Moderata
samlings-
partiet
Kristdemo-
kraterna
Center-
partiet
Folkpartiet
liberalerna
2000 139 464 ±0 ±0 ±0 ±0 2001 144 035 ±0 ±0 ±0 ±0 2002 149 696 ±0 ±0 ±0 ±0 Som framgår av tabellen har inget av oppositionspartierna föreslagit någon annan ram än regeringens.
Socialförsäkringsutskottets yttrande
Socialförsäkringsutskottet har i sitt yttrande (SfU5y) inte något att erinra mot regeringens beräkningar för ålderspensionssystemet vid sidan av statsbudge-ten för åren 2000-2002.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet har inget att invända mot socialförsäkringsutskottets ställ -ningstagande till propositionens och motionernas förslag. I enlighet med vad utskottet anfört i avsnitt 2.4.3 Finansutskottets sammanfattande bedömning av budgetförslagen tillstyrks vårpropositionens förslag till preliminära ut-giftsramar för utgiftsområdet för åren 2000-2002. Motionernas förslag till alternativa ramar avstyrks. Utskottet återkommer i avsnitt 3.29 med en sam-lad redovisning av utgifternas fördelning på utgiftsområden.
3.29 Samlad redovisning av utgifterna på utgiftsområden
Finansutskottets ställningstagande
En konsekvens av utskottets tidigare ställningstagande till de olika budgetal-ternativen och till fackutskottens ställningstagande till utgiftsramar (avsnitt 3.1-3.28) är att utskottet biträder regeringens förslag till fördelning av utgif-ter på utgiftsområden. Utskottet anser vidare att beslutsunderlaget är tillfyl-lest för ett preliminärt ställningstagande om fördelningen av utgifter på ut-giftsområden för den kommande treårsperioden.
Utskottet tillstyrker således yrkande 4 i propositionen. De motionsyrkan- den som är aktuella i detta sammanhang avstyrks. Det gäller Fi14 (m) yrkan- de 5, Fi15 (kd) yrkande 4, Fi16 (c) yrkande 23 samt Fi17 (fp) yrkande 4.
Utskottets förslag till preliminär fördelning av utgifterna på utgiftsområden m.m. för åren 2000-2002 blir därmed som följer.
Tabell 24. Regeringens och finansutskottets förslag till utgiftsramar åren 2000-2002
miljoner kronor
3.30 Indelningen i utgiftsområden
Motionen
Centerpartiet föreslår i motion Fi16 (yrkande 5) att riksdagen skall begära att regeringen gör en översyn av indelningen i utgiftsområden gällande utgifts-områdena 14, 15 och 16. Detta mot bakgrund av att det moderna arbetslivets krav på återkommande utbildning och kompetenslyft skapar behov av en gemensam dörr till utbildning. Motionärerna skriver att det i dag är svårt att kombinera insatser bl.a. beroende på att besläktade frågor hanteras av olika myndigheter och departement.
Arbetsmarknadsutskottets yttrande
Arbetsmarknadsutskottet skriver i sitt yttrande (AU2y) att det utgår ifrån att frågan om indelning i utgiftsområden kan tas upp i Riksdagskommittén. Kommittén har till uppgift att se över frågor om budgetprocessen m.m. Ar- betsmarknadsutskottet föreslår därmed att motionsyrkandet avstyrks. Center- partiets företrädare biträder i en avvikande mening motionsyrkandet.
Utbildningsutskottets yttrande
Utbildningsutskottet hänvisar i sitt yttrande (UbU3y) till vårpropositionen där det framgår att regeringen avser att tillsätta en utredning som skall se över arbetsmarknadsutbildningens organisation och effektivitet samt den framtida arbetsmarknadsutbildningen. Vidare skall gränsdragningen mellan reguljär utbildning och arbetsmarknadsutbildning göras tydlig. Därmed före- slår utbildningsutskottet att motionsyrkandet avstyrks. Centerpartiets företrä-dare biträder i en avvikande mening motionsyrkandet.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet instämmer i arbetsmarknadsutskottets och utbildningsutskottets konstaterande att de problem som lyfts fram i motionen torde bli belysta i Riksdagskommitténs arbete och i den utredning som regeringen avser att tillsätta. Finansutskottet avstyrker därmed motion Fi16 (c) yrkande 5.
4 Skatter och övriga inkomster
4.1 Utvecklingen av statens inkomster
Propositionen
Statsbudgetens inkomster består dels av skatter och avgifter, dels av övriga inkomster. Skatter och avgifter svarar för ca 90 % av inkomsterna och kan grovt delas upp i skatter på inkomst, egendom, varor och tjänster samt soci-alavgifter. I skatter och avgifter ingår även kommunernas utjämningsavgift, vilken dock helt motsvaras av utjämningsbidraget till kommunsektorn. Sedan 1998 redovisas inte betalade utan i stället debiterade skatter på inkomsttitlar-na för skatt från fysiska personer, juridiska personer, socialavgifter och mer-värdesskatt. Om de betalade skatterna avviker från de debiterade uppkommer en s.k. betalningsdifferens. Negativa betalningsdifferenser, som redovisas under hela perioden 1999-2002, kan t. ex. uppkomma om de debiterade skatterna är större än de inbetalade eller vid stora utbetalningar av överskju-tande skatter från tidigare år. Betalningsdifferenserna ingår också som en del av skatter och avgifter.
De övriga inkomsterna utgörs i huvudsak dels av inkomster från statens verksamhet, exempelvis Riksbankens inlevererade överskott, överskott från Svenska Spel och utdelningar av statens aktier, dels av inkomster från för- säljning av statlig egendom, främst aktier, dels av bidrag från Europeiska unionen.
I vårpropositionen redovisar regeringen att den underliggande ökningen av statens skatteinkomster, som är nära kopplad till utvecklingen av löner och priser, uppgår till ca 15-20 miljarder kronor per år under perioden 1998- 2002. Den faktiska utvecklingen av skatteinkomsterna avviker emellertid relativt kraftigt från detta genomsnitt till följd av ändrade skatteregler och olika betalningsförskjutningar.
Tabell 25. Statsbudgetens inkomster 1998-2002
Miljarder kronor 1998 1999 2000 2001 2002 Skatter m.m. 639,7 649,2 651,4 672,8 701,8 Övriga inkomster 66,6 96,3 110,2 85,9 66,1 Totala inkomster 706,3 745,5 761,5 758,7 767,9
Regeringen redovisar i vårpropositionen (avsnitten 6.1 och 6.2) att inkoms- terna mellan 1998 och 1999 påverkas t.ex. av ändrade skatteregler, såsom sänkt statlig inkomstskatt, skattereduktion för låg- och medelinkomsttagare , att den statliga skatten på 200 kr överförs till att vara en kommunal skatt och sänkt fastighetsskatt. Den svaga ökningen av skatteinkomsterna mellan 1999 och 2000 förklaras bl.a. av slutregleringen av kommunalskatter avseende 1998 och att inbetalningarna av preliminär skatt beräknas bli lägre 2000 än 1999 eftersom realisationsvinsterna beräknas bli lägre 1999 än 1998. Ök-ningen av skatteinkomsterna fr.o.m. 2001 beror till viss del på att frysningen av taxeringsvärdena för småhus upphör vid utgången av år 2000. De stora variationerna mellan åren av övriga inkomster förklaras i allt väsentligt av de planerade försäljningarna av statliga aktier. Den höga nivån år 2000 beror på en beräknad engångsutdelning från Stattum AB till följd av försäljningen av Pharmacia & Upjohn.
I tabell 26 (jämför tabell 6.3 i vårpropositionen) redovisas effekterna, i rela-tion till oförändrade regler, av de viktigaste regeländringarna som berör prognosperioden. Tabellen visar periodiserade bruttoeffekter, dvs. eventuella indirekta effekter på inkomsterna via t.ex. ändrade skattebaser och ändrad konsumtion är inte beaktade. Betalningsförskjutningar och liknande kan innebära att de kassamässiga effekterna på statsbudgetens inkomster avviker från beloppen i tabellen.
Tabell 26. Bruttoeffekter av regeländringar 1999-2001
Miljarder kronor 1999 2000 2001 Statlig inkomstskatt -5,7 -5,7 -4,4 Kommunal inkomstskatt -0,3 -0,3 -1,6 Skattereduktion -3,3 -3,3 0,0 Inkomstskatt, bolag 4,0 4,0 1,9 Socialavgifter 1,0 1,0 1,0 Egendomsskatter -2,0 -2,0 3,0 Summa -6,3 -6,3 -0,1
I relation till budgetpropositionen för 1999 beräknar regeringen nu att in- komsterna från skatter m.m. åren 1998 och 1999 kommer att bli ca 20 mil- jarder kronor högre per år (se tabell 27). Ökningen förklaras bl.a. av att löne-summan för 1998 och 1999 har reviderats upp i regeringens prognoser, vilket ger högre inkomstskatter från fysiska personer samt högre socialavgifter. Realisationsvinsterna under 1998 beräknas också bli högre, vilket bidrar till ökade fyllnadsinbetalningar under 1998 och 1999. För åren 2000 och 2001 leder den högre lönesumman under 1998 och 1999 emellertid till lägre in-komster eftersom utbetalningarna från staten till kommunerna, som sker med två års eftersläpning, blir högre. Ökningen av övriga inkomster 1999-2001 beror i huvudsak på att planerade försäljningar av statliga aktier är väsentligt högre än i budgetpropositionen för 1999. Engångsutdelningen från Stattum AB, som nämns ovan, bidrar till den kraftiga upprevideringen år 2000.
Tabell 27. Statsbudgetens inkomster 1998-2001. Avvikelse från
budgetpropositionen för 1999
Miljarder kronor 1998 1999 2000 2001 Skatter m.m. 22,0 18,6 0,6 -4,0 Övriga inkomster -13,0 30,5 46,8 34,6 Totala inkomster 9,0 49,1 47,4 30,6
4.2 Skattepolitikens allmänna inriktning
Vårpropositionen
I propositionen gör regeringen bedömningen (avsnitt 1.6) att det kommer att finnas utrymme för såväl utgiftsök-ningar som skattesänkningar under perio- den 2001 och framåt, förutsatt att de håller sig inom de ramar som kravet på överskott i de offentliga finanserna, utgiftstaken, konjunkturläget och den ekonomiska tillväxten medger. Rege-ringen kommer emellertid inte att med-verka till skattesänkningar som skulle undermi-nera välfärden, och målet om 2 % överskott i de offentliga finanserna skall vidmakthållas. En tillfredsstäl-lande kvalitet på vård, skola och omsorg måste garanteras. Målen om en jämn och rättvis fördelning skall tillgodoses.
Skatteöverläggningar pågår med riksdagspartierna i syfte att undersöka förutsättningarna för en bred förankring av en kom-mande skattereform. Huvudsyftet är att skapa goda och stabila regler för tillväxt och sysselsätt-ning samt att garantera välfärden och dess finansiering. Regeringens mål är att med början under mandatperioden genomföra in- komstskattesänkningar för alla med tyngdpunkt på låg- och medelinkomstta- gare. Skattesänkningarna bör enligt vad regeringen anför utformas så att marginaleffekterna minskas och arbetskraftsdeltagande och utbildning uppmuntras. På så sätt kan en långsik-tig förstärkning av Sveriges internationella konkurrenskraft åstadkommas, vilket är viktigt för att stärka välfärden. Sänkta inkomstskatter innebär inte bara lättnader för anställda utan också indirekt för företagen och deras ägare.
I propositionen anförs att vissa åtgärder bör vidtas redan före år 2001.
Låg- och medelinkomsttagare bör enligt vad regeringen anför få en fortsatt till-fällig skattelättnad. Regeringen är dock inte beredd att nu fastställa den exakta utformningen av en sådan skattelättnad, utan avser att återkomma till frågan i budgetproposi-tionen för 2000.
Näringslivsklimatet bör förbättras ytterligare. De mindre företagen har re- dan fått en nedsättning av socialavgifterna, och för onoterade företag har en lättnad i dubbelbeskattningen införts. En rad förenklingar har också genom-förts. Bl.a. har ett nytt system för redovisning och betalning av skatter och avgifter införts. Skatteöverläggningarna kan också komma att leda till ändra-de regler för näringslivet fr.o.m. inkomståret 2001. Redan dessförinnan kommer en rad åtgärder för ett förbättrat näringslivsklimat att vidtas. En anledning är att det är önskvärt att införa vissa skattelättnader samtidigt som avfallsskatten introdu-ceras.
Företagens skattereg-ler kommer att ändras så att aktiebolag kan få en möj- lighet att återköpa egna aktier. Härigenom kan kapitalanvändningen effekti- viseras och generations-skiften i företag underlättas. De nya skattereglerna bör enligt vad regeringen anför kunna tillämpas för publika företag redan fr.o.m. inkomståret 2000.
Utländska företags möjligheter att investera i Sverige kommer att förbätt- ras genom att kupongskatten på näringsbetingade aktier slopas. Sverige har sedan länge eftersträvat ett ömsesidigt avskaffande av kupongskatten på näringsbetingade innehav när dubbelbeskattningsavtal träffas, och denna ordning gäller också gentemot många länder. USA har emellertid inte ac- cepterat en sådan över-enskommelse med något land. Flera länder har under senare tid valt att ensi-digt avskaffa kupongskatten. Det senaste exemplet är Danmark. För att und-vika att utländska företags investeringar i Sverige miss-gynnas skattemässigt avser regeringen att i samband med budgetpropositio-nen föreslå att kupong-skatten på näringsbetingade innehav slopas fr.o.m. den 1 januari 2000.
Investeringsviljan påverkas även av problem kring beskattningen av ut- ländska nyckelpersoner som vistas i Sverige under kort tid. Flera europeiska länder, bl.a. två av våra grannländer, har genomfört lagstiftning som beaktar dessa problem, och krav har rests på att särskilda skatteregler skall införas även i Sverige för efterfrågade nyckelpersoner för att därigenom minska företagens lönekostnader. En promemoria med förslag om sådana skattelätt-nader kommer att läggas fram inom kort.
Regeringen har också fört överläggningar med företrädare för näringslivet inom den s.k. industrigruppen. Regeringen anför att den dialog som inletts med näringslivet har varit fruktbar och förtjänar en fortsättning. Regeringens ambition är att fortsätta denna dialog kring olika förslag som syftar till att stärka Sverige som företagarna-tion.
Fåmansföretagarnas situation uppmärksammas också när det gäller upp- delningen på arbets- och kapitalinkomst och problembilden kring genera- tionsskiften. En utredare tillsätts med uppgift att föreslå nya, förenklade och tillväxtbefrämjande skatteregler. Småföretagardelegationens förslag har enligt vad som anförs utvärderats av en inter-departemental grupp och en betydande del av förslagen är genom-förda, beslutade eller under beredning. En ytterligare genomgång kommer att redovisas i samband med budgetpro- positionen. Stoppregelutredningen har föreslagit att de s.k. stoppreglerna för fåmansfö-retagare slopas i betydande utsträckning. Regeringen kommer att lämna ett förslag till riksdagen i anslutning till budgetpropositionen.
Regeringen överväger att ge jordbruket motsvarande regler inom energi- skattesystemet som gäller för tillverkningsindustrin. Det totala uttaget av energiskatter bör dock inte minska.
Regeringen delar Skatteväxlingskommitténs bedömning av utrymmet för skatteväxling och anser att en fortsatt miljörelatering av skattesystemet är en viktig uppgift för skatteöverläggningarna. Hänsyn måste tas till att industrins konkurrenskraft måste vara säkerställd även i framtiden. Det är viktigt att den elintensiva industrin satsar på teknisk utveckling.
Motionerna
I motion Fi14 av Carl Bildt m.fl. (m) yrkandena 7 och 8 anförs att de höga svenska skatterna gör dubbel skada. Med-borgarnas beroende av den politiska sektorns förmåga att klara sina åtagan-den blir mycket stort. Samtidigt försvagas valfriheten och den trygghet som ligger i att ha kontroll över sin egen ekonomi. De höga skatterna snedvrider ekonomins sätt att fungera, försvårar möjligheterna att skapa förutsättningar för nya jobb och kväver tillväxtkraften i ekonomin.
En politik som syftar till att skapa förutsättningar för att de flesta skall kunna leva på sin lön måste enligt motionärerna stå på två ben. Det ena är en kraftfull skattesänkningspolitik som syftar till att växla lägre skatter mot minskat behov av bidrag och offentliga subventioner. Det långsiktiga målet måste vara att den som är i behov av bidrag och offentligt stöd inte skall betala skatt och att den som betalar skatt inte skall behöva bidrag. Det andra benet är reformer på bl.a. skatteområdet, som syftar till att stärka till-växtkraften i ekonomin, så att den höga arbetslösheten kan pressas tillbaka och antalet människor som av andra skäl blivit helt beroende av det offent-liga för sin försörjning minskar. Skattesänkningarna bör utformas så att de bidrar till att lösa problemet med höga marginaleffekter för den som har bostadsbidrag eller betalar inkomstprövade avgifter.
För de kommande tre åren lägger motionärerna fram förslag om en serie skatte-sänkningar på arbete, boende och familjer som bl.a. medför att skatte-reformens principer om högst 30 % marginalskatt för de flesta och en högsta marginalskatt på 50 % åter nås.
Värnskatten slopas helt fr.o.m. år 2000 och ett förvärvs-avdrag vid den kommunala beskattningen kompenserar för uttaget av allmän pensionsavgift. Förvärvsavdraget beräknas på inkomster upp till sju och ett halvt basbelopp och uppgår till 8 % av inkomsten år 2000. Förvärvsavdraget höjs till 10 % år 2001 och 12 % år 2002. Kommunalskatten sänks generellt med 1 kr år 2001 och med ytterligare 1 kr år 2002 genom att staten tar över kostnader från kommunerna. Långsiktigt kan sänkningen av kommunalskatten enligt motio- närerna bli 5 kr. Grundavdraget för alla höjs till 10 000 kr och förtidspensio-närernas särskilda grundavdrag återställs. Barn-bidraget förstärks fr.o.m. år 2000 med ett extra grund-avdrag på 10 000 kr per barn. Sammantaget sjunker på detta sätt marginal-skatten från 57 % år 1999 till under 50 % år 2002.
Bensinskatten sänks med 25 öre inklusive moms. Avdraget för resor till och från arbetet höjs till 16 kr per mil och gränsen för avdrag för kollektiv- re-sor m.m. sänks från 7 000 kr till 6 000 kr. Avdraget för pensionsförsäk- ringar återställs till ett basbelopp och avdrag medges för makes premie.
Fastighetsskatten skall enligt motionärerna tas ut på halva markvärdet och sänks dessutom till 1,2 % år 2000, till 1,1 % år 2001 och till 1 % år 2002. Fastighetsskatten bör på längre sikt ersättas med en schablon-intäkt som grundar sig på det taxerade byggnadsvärdet.
Sambeskattningen av förmögenhet slopas och skatte-pliktsgränsen höjs till 1 ,2 miljoner kronor. På sikt avvecklas förmögenhetsskatten.
Vidare föreslås en omläggning av skattepolitiken i syfte att göra jobben fler och tillväxten högre. Den dubbla beskattningen av riskkapital slopas. Vidare skall utdelning till fåmansföretagsägare beskattas som inkomst av kapital om ägaren har en marknadsmässig lön. Stoppreglerna vid transaktio- ner mellan ägaren och det egna företaget avskaffas. Särskilda skattevillkor övervägs för nya, teknikintensiva företag, och riskkapitalbolag beskattas som investmentbolag. Ytterligare lindringar i beskattningen av personal-- optioner genomförs. Reglerna om skattekonto ändras så att företagen åter kan betala in skatter på förfallodagen. Royalty på patent beskattas som inkomst av kapital. Skatten på kapital-in-komster sänks successivt till 25 %. Den sär-skilda löneskatten på vinstandelsmedel avskaffas. Fastighets- skatten avskaf-fas successivt även för lokaler. I jordbruket sänks skatten på elkraft och eldningsolja till de nivåer som gäller för tillverknings- industrin. Skatten på diesel för arbetsfordon i jordbruk och industri sänks . Fiskala energiskatter bör enligt motionärerna över huvud taget inte tas ut i produktionsledet. Beslut om genomförande av flertalet av de förenklingsförslag som Småföretagsdelegationen lagt fram i sitt slutbetänkande bör fattas omgående. F-skattsedeln tilldelas alla som begär det, om det inte framstår som uppenbart att före-tagssyftet är oseriöst. En skattereduktion på 50 % av kostnaden för hushålls-nära tjänster införs.
I motion Fi31 av Bo Lundgren m.fl. (m) anför motionärerna att kraven på undantag från inkomstbeskattningen för olika nyckelgrupper illustrerar be- hovet av en generell sänkning av skattetrycket. Sverige bör vara attraktivt att arbeta i för både svenskar och utlänningar. För att undvika gräns- dragnings-problem och skapa ett tydligt skattesystem är det bättre med generella sänk-ningar, t.ex. att den nya värnskatten slopas (yrkande 4).
I motion Fi15 av Alf Svensson m.fl. (kd) yrkande 7 ser motionärerna det som sin uppgift att skapa en skattestruktur som gör att fler kan klara sig på sin egen lön och inte tvingas vara beroende av bidrag för att få hushållsekono-min att gå ihop. Grundbulten i kristdemokratisk politik är att ge stabila och goda villkor för fler och växande företag och därigenom öka sysselsättning-en, minska arbetslösheten och trygga välfärden. Utrymmet för personligt ansvarstagande och tillväxt ökas genom att det totala skattetrycket sänks kraftigt under de kommande tre åren. Värnskatten avskaffas och grund-avdraget höjs vid den kommunala taxeringen. Grundavdraget uppgår till 17 100 kr år 2000 och stiger till 20 300 kr år 2001. Avdragsrätten för pen-sions-sparande höjs till ett basbelopp. Den särskilda löne-skatten på vinstan-delar avskaffas och en avdragsrätt införs för insättningar på indivi-duella utbildningskonton. Gränsen för reseavdraget sänks från 7 000 kr till 6 000 kr. Fastighetsskatten på bostadshus sänks till 1,4 % och beräknas endast på en tredjedel av markvärdet över 150 000 kr. Som ett led i en reformerad famil-jepolitik införs en avdragsrätt för styrkta barnomsorgskostnader upp till 10 % av basbeloppet per månad. Förmögenhetsskatten avvecklas i två steg. År 2001 sänks den till 0,5 % och år 2002 slopas den helt. Åtgärden finansie-ras genom att bolagsskatten höjs till 30 %. Arbets-givar-avgifterna sänks med 10 procent-enheter på lönesummor upp till 900 000 kr. För egenföreta-gare utökas den nedsättningsberättigade summan med 250 000 kr. Dubbel- beskattningen av utdelning på risksparande slopas. En 50-procentig skattereduktion införs för hushålls-tjänster i enlighet med det förslag som Moderata samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna och Kristdemokraterna lagt fram. Jordbruks-näring-en får rättvisa konkurrensvillkor genom att elkraft och eldningsolja beskattas som i tillverkningsindustrin. Dieselskatten inom jordbruket slopas. Åkeri- och transportnäringen får gynnsammare skatteregler. Royalty-inkomster från patenterade uppfinningar skattebefrias två år och beskattas därefter under kapital. Sammantaget sänks skatterna med 21 miljarder kronor år 2000, 33 miljarder kronor år 2001 och med 36 miljar-der kronor år 2002.
I motion Fi16 av Lennart Daléus m.fl. (c) anförs att Sverige behöver en politik för nya jobb och blomstrande företagande. Motionärerna vill riva hindren och ge bättre förutsättningar för små och medelstora företag. Motio -närerna prioriterar tre områden: tillväxt, miljö och socialt ansvar. De förordar sänkt skatt för människor med vanliga inkomster och sänkta arbets- givaravgifter för framför allt små företag för att skapa tillväxt och fler jobb samt höjda skatter på miljöstörande verksamhet. De föreslår att arbets -givar-avgifterna sänks stegvis under mandatperioden (yrkande 11). Lönesumme-gränsen för nedsatt arbetsgivaravgift höjs till 2 miljoner kronor och för egen-företa-gare höjs gränsen till 300 000 kr. Sänkningen av procentsatsen bör enligt motio-närerna fortsätta så att den totala sänkningen uppgår till 8 %. Reduk-tionen föreslås omfatta även egenföretagarnas egenavgifter. Konkur-rensvill-koren för svenskt jordbruk förbättras genom att elkraft och eld-ningsolja beskattas som i tillverkningsindustrin. En 50-procentig skatte-subvention på hushålls- tjänster som utförs i hemmet - sk. RUT-avdrag - föreslås (yrkande 22). Låg- och medel-inkomst-tagarnas inkomstskatt sänks. Centerpartiet godtar rege- ringens förslag om en skattereduktion under år 2000 men vill på längre sikt ha en lösning med höjt grundavdrag som trappas av över en viss nivå. Sammanlagt uppgår skattesänkningarna till 4 miljarder kronor år 2000. Åt- gärderna finansieras genom en grön skatteväxling med höjda miljö- och energiskatter. Produktionsskatten på el från kärnkraft höjs med 1 öre per kWh från år 2000 och höjs därefter årligen (yrkande 13). En kväveoxidskatt bör tas ut med 10 kr per kg NOx för pannor med större effekt än 5 MW och med en nyttiggjord egenproduktion större än 20 GWh (yrkan-de 15). Den särskilda fastighetsskatten på enheter för vattenkraftsproducerad el återinförs (yrkande 16). Vidare bör regeringen återkomma med ett förslag om en miljöskatt på inrikes flygresor som utgår med ett belopp per passage- rare (yrkande 17).
När det gäller inriktningen på längre sikt anför motionärerna att förmögen- hetsskatten bör fasas ut, först genom att sambeskattningen avskaffas och därefter genom en utfasning i två steg. Ett permanent ROT-avdrag kopplat till en schablonintäkt bör övervägas. Dubbel-beskatt-ningen av onoterade bolag bör på sikt avskaffas. Den särskilda löneskatten på anställdas vinstan-delar bör avskaffas. Begränsningen till tio basbelopp vid beräkning av det kapitalbeskattade utrymmet bör halveras till fem basbelopp. Kommandit-bolagen bör få en motsvarighet till den skattelindring som gäller för de ono-terade bolagen genom att en större del av kommanditbolagets eget kapital får tas ut skattefritt (yrkande 19). De licensierade yrkesfiskarna i Sverige måste få ett skatteavdrag som utformas efter dansk modell eftersom den godkänts av EG-kommissionen (yrkande 21). Ett kompetenskonto införs (yrkande 9).
I motion Fi17 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkande 12 föreslås sänkt skatt på arbete och risksparande. Principerna bakom 1990 års skattereform åter- upprättas. Värnskatten slopas och de flesta betalar bara kommunal inkomst- skatt. Ett kommunalt förvärvs-avdrag byggs upp och ger en skattesänkning som motsvarar de ökade avgifterna till pensions-systemet. Förvärvsavdraget uppgår till 5,5 % år 2000, 8,5 % år 2001 och 12,5 % år 2002. Vid en inkomst på 200 000 kr uppgår förvärvsavdraget till 25 000 kr år 2002. Genom att staten tar på sig kostnader sänks kommunalskatten ner mot 30 %. Dubbelbe- skattningen av aktier slopas. På sikt halveras reavinst-skatten på kapitalvins-ter. Förmögen-hets-skatten avskaffas på tre fyra års sikt. I ett första steg höjs fribeloppet, avskaffas sambeskattningen och redu-ceras aktiers skattepliktiga andel. Pensionssparande skall kunna användas för kompetensutveckling. Ett första steg är att avdragsrätten för pensionsspa- rande höjs från ett halvt bas-belopp till ett och ett halvt basbelopp. Den stat-liga brytpunkten höjs i ett första steg så att endast 15 % av befolkningen betalar statlig inkomstskatt och flyttas sedan upp till avgiftstaket. Partiets långsiktiga mål är att avskaffa arbetsgivaravgifterna och ersätta dem med enbart avgifter för försäkringar. Den rena skattedelen skall successivt försvinna. För att påbörja denna pro- cess med att sänka skatten på arbete och underlätta framväxt av många nya arbeten i framför allt en växande tjänstesektor föreslår Folkpartiet sänkt arbetsgivaravgift i privat tjänstesektor med 5 procentenheter. En skattere- duktion på 50 % för hushållstjänster införs. Sammantaget uppgår skatte- sänkningarna till 20 miljarder kronor vid mandat-periodens slut.
Vidare anförs att företagen måste få enklare regler (yrkande 13). Alla som vill bör kunna få F-skattsedel. Företagarna bör kunna slippa den förhandsde -biterade preliminärskatten och i stället betala i förhållande till faktiskt intjä-nad inkomst. En förenklad företagardeklaration bör införas. Inbetalnings-dagen till skattekonto skall räknas som bokföringsdag. Skatte- tillägget vid periodiseringsfel i moms-redo-vis-ning-en slopas. Service- checkar för den som vill betala lön för ett arbete bör införas. Nystartade företag bör få upp-skov med skatten så länge inga pengar tas ut ur bolaget. Sociala avgifter på vinst-andelar slopas. De s.k. 3:12-reglerna ändras. Avdragsreglerna bör vara gene-rösare mot den som vill använda hemmet som arbetsplats.
I motion Fi27 av Kenth Skårvik m.fl. (fp, m, kd, c) hemställs att dubbelbe- skatt-ningen av aktieutdelning i alla typer av bolag avskaffas (yrkande 1). Motionärerna begär också en översyn av reavinstbeskattningen i syfte att underlätta företagens riskkapitalförsörjning (yrkande 2). De mindre företagen bör enligt motionärerna få ökade möjligheter till vinstreservationer (yrkande 3). Ytterligare stimulanser för riskkapital- försörjningen bör utredas (yrkande 5). Företagens deklarationer bör förenklas (yrkande 7) och det bör bli enklare att få F-skattsedel (yrkande 8).
Skatteutskottets yttrande
I sitt yttrande (SkU5y) anför skatteutskottet att budgetsaneringen har krävt såväl höjda skatter som minskade utgifter och att många människor har drab-bats av utgiftsnedskärningarna. Den kraftigt minskade sysselsättningen gör också att många människor i dag är utestängda från arbetsmarknaden och detta ökar kravet på den generella välfärdspolitiken. I takt med att till- växten skapar ett utrymme måste det enligt skatteutskottet vara en viktig uppgift att återställa välfärden med dess trygghet, solidaritet, rättvisa och effektivitet. Åtgärder behövs inom vården, skolan och omsorgen. Det grundläggande synsättet måste vara att skattesänkningar inte får underminera välfärden.
Skatteutskottet delar regeringens bedömning att de marginaleffekter som finns i skatte- och bidragssystemen, i synnerhet i de lägre inkomstskikten, utgör ett hot mot integration och rättvisa och konstaterar att förslaget om en max-taxereform och om stegvis införande av en allmän förskola från 2001 bl.a. syftar till att komma till- rätta med dessa effekter. Även kommande skattesänkningar bör enligt skatteutskottet utformas så att marginalskatterna minskas och arbetskraftsdeltagande och utbildning upp- muntras. På så sätt kan en långsiktig förstärkning av Sveriges konkurrens- kraft åstadkommas, vilket är viktigt för välfärden.
I likhet med regeringen anser skatteutskottet att förutsättningarna för före-tagsamheten bör förbättras ytterligare. Utskottet konstaterar att en lång rad åtgärder vidtagits under senare år och att de åtgärder som regeringen nu redovisar avser en möjlighet till återköp av aktier, slopad kupongskatt på näringsbetingade aktier, slopande av ett stort antal stoppregler, etc. samt att de sär-skilda reglerna om fördelningen av aktiva fåmansföretagares inkomst och problemen kring generationsskiften kommer att utredas.
Skatteväxling kan enligt skatteutskottets mening användas för att begränsa olika slags negativ miljöpåverkan och samtidigt ge intäkter för en reduktion främst av t.ex. skatten på arbete. Detta innebär att de miljöstyrande inslagen i skattesystemet ökar. Industrins konkurrenskraft måste säkerställas även i framtiden.
Skatteutskottet ställer sig - såvitt nu är i fråga - bakom de förslag och överväganden som regeringen redovisar i vårpropositionen såvitt avser skat- ter. Skatteutskottet återkommer dock till vissa frågor som kräver särskild kommentar.
Företrädarna för Moderaterna, Kristdemokraterna, Centerpartiet och Folk- partiet liberalerna biträder i var sin avvikande mening sina partiers respektive förslag till inriktning av skattepolitiken.
Socialförsäkringsutskottets yttrande
I socialförsäkringsutskottets yttrande (SfU5y) anförs att kraven från Krist -demokraterna, Centerpartiet och Folkpartiet liberalerna om sänkta arbetsgi -varavgifter behandlats av utskottet hösten 1998 i ett yttrande till finansut-skottet över statsbudgetens inkomster (yttr. 1998/99:SfU1y, bet. 1998/99: FiU1) och att socialförsäkringsutskottet därvid konstaterat att den nedsätt -ning av socialavgifterna som redan gäller innebär en nedsättning med 5 procent-enheter på lönesummor upp till 852 000 kr för en arbetsgivare respektive 180 000 kr för egna företagare. Utskottet fann då inte skäl att förorda ytterligare avgiftssänkning, vare sig genom en höjning av lönesum- man eller genom en generell sänkning av avgifterna.
Socialförsäkringsutskottet vidhåller sin uppfattning och avstyrker motio- nerna Fi15 (kd) yrkande 7, Fi16 (c) yrkande 11 och Fi17 (fp) yrkande 12.
Företrädarna för Kristdemokraterna, Centern och Folkpartiet biträder i var sin avvikande mening sina partiers respektive förslag om sänkta arbetsgivar -avgifter.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet konstaterar att regeringens förslag på skatteområdet har en inriktning som innebär att förändringar vidtas på områden som är särskilt angelägna. Härvid tar regeringen hänsyn till behovet av en fortsatt återupp -byggnad av välfärden, med en förstärkning av kvaliteten i vård, skola och omsorg. Till detta bidrar bl.a. förslaget om att förlänga beslutet att låta 200 kr av den statliga inkomstskatten utgöra kommunal inkomstskatt. Den förstärk-ning av kommunernas ekonomi som aviseras förbättrar förutsättningarna för kommunerna att hålla nere skattenivån. Regeringens mål är att med början under mandatperioden genomföra en sänkning av inkomstskatterna och avsikten är att skattesänkningarna skall gälla alla, med tyngdpunkt på låg- och medelinkomsttagarna. Problemen med de inlåsningseffekter som in-komstprövade bidrag och marginalskatterna ger upphov till, inte minst bland låg- och medelinkomsttagarna, uppmärksammas och åtgärder aviseras såväl på bidrags- som skatteområdet. Enligt regeringen bör de kommande skatte-sänkningarna utformas så att marginal- effekterna minskas och arbetskrafts-deltagande och utbildning uppmuntras. Med denna inriktning bidrar föränd-ringarna på skatteområdet till en långsiktig förstärkning av Sveriges interna-tionella konkurrenskraft. Detta är viktigt för möjligheterna att säkerställa välfärden.
Regeringens politik är också enligt finansutskottets mening inriktad på åt- gärder som mer direkt ser till näringslivets och företagarnas behov. Utöver de substantiella skatte- och avgiftslättnader som numera gäller för de mindre företagen och den förbättring som de nya samordnade skattebetalningsreg-lerna innebär aviseras nu ytterligare åtgärder som är inriktade på en förstärk-ning av Sveriges attraktionskraft som investeringsland och på enklare och bättre regler för de små företagen i olika situationer.
Regeringen delar Skatteväxlingskommitténs syn när det gäller ekonomiska styrmedel och möjligheterna att använda dessa för att hejda och minska miljöhot och anser att en fortsatt miljörelatering av skattesystemet och skatteväxling är en viktig uppgift vid de fortsatta skatteöverläggningarna. Rätt utformade åtgärder som berör alla samhällssektorer kan bidra till en effektiv användning av resurserna, begränsa olika slags negativ miljöpåver- kan och utgöra en viktig länk i arbetet för ett ekologiskt hållbart samhälle.
Enligt finansutskottets mening innebär de förslag som läggs fram i motio- nerna att skattepolitiken ges en helt annan inriktning. Förslagen tar i flera fall sikte på en kraftig omläggning som är ensidigt inriktad på vad som i prakti-ken skulle utgöra en nedrustning av välfärdssamhället. Utskottet är inte berett att tillstyrka denna typ av omläggning av skattepolitiken. När det gäller de enskilda delförslagen kan utskottet i vissa hänseenden konstatera att flera förslag finns som på samma sätt som regeringens förslag är inriktade på förbättringar för låg- och medelinkomsttagarna och på olika förbättringar och förenklingar för företagen.
Skatteöverläggningar pågår för närvarande med samtliga riksdagspartier i syfte att undersöka möjligheterna att finna en bred förankring av en kom- mande skattereform. Enligt utskottets mening är det värdefullt om det går att finna breda överenskommelser mellan riksdagspartierna om viktiga delar av skattesystemet. Sådana överenskommelser leder till att stabiliteten i skatte-systemet ökar, vilket förbättrar förutsättningarna för företagen, hushållen, kommunerna och landstingen att planera sin ekonomi.
Finansutskottet vill inte föregripa de pågående överläggningarna och av- står därför från att ytterligare kommentera oppositionspartiernas förslag till inriktning av skattepolitiken. I avvaktan på resultatet av överläggningarna är utskottet dock inte berett att tillstyrka något av dessa alternativ utan avstyrker de aktuella motionsyrkandena.
Med det anförda avstyrker utskottet motionerna Fi14 (m) yrkandena 7 och 8 i denna del, Fi15 (kd) yrkande 7, Fi16 (c) yrkandena 9, 11, 13, 15-17, 19, 21 och 22, Fi17 (fp) yrkandena 12 och 13, Fi27 (fp, m, kd, c) yrkandena 1-3, 5, 7 och 8 och Fi31 (m) yrkande 4.
4.3 Det fasta beloppet vid beskattningen av förvärvsinkomster
Vårpropositionen
Regeringen föreslår (avsnitt 8.5.3) att höstens beslut om en särskild överfö-ring av 1,3 miljarder kronor till kommuner och landsting under år 1999 för-längs att gälla även under år 2000. Bakgrunden till höstens beslut att överföra särskilda medel till kommuner och landsting var att dessa till följd av en dom i Arbetsdomstolen tvingats betala ut retroaktiva pensioner och att det fanns en risk att den ökade kostnaden kunde leda till att utrymmet för insatser för vård, skola och omsorg skulle minska. Beslutet innebar att den statliga skatt på 200 kr som utgår på fysiska personers förvärvsinkomster skall utgöra kommunal inkomstskatt vid 2000 års taxering. Redan i anslutning till höstens beslut aviserade regeringen att ett ställningstagande till en fortsatt överföring krävde en förnyad bedömning och skulle komma att redovisas i vårproposi-tionen.
Regeringen konstaterar att den kommunala sektorn fortfarande är i behov av en ekonomisk förstärkning och föreslår därför att överföringen skall gälla även vid 2001 års taxering.
Motionen
I motion Fi16 av Lennart Daléus m.fl. (c) yrkande 10 hemställer motionä- rerna att förslaget avslås. De föreslår ett tillkännagivande till regeringen om att medlen i stället bör överföras till kommunerna genom anslag.
Skatteutskottets yttrande
Enligt utskottets bedömning (SkU5y) kommer den tillfälliga omdirigeringen av skattemedel inte att ge upphov till några negativa effekter när det gäller de regler som styr de enskildas beskattning.
Företrädaren för Centerpartiet avstyrker i sin avvikande mening proposi- tionens förslag och tillstyrker motion Fi16 (c) yrkande 10.
Finansutskottets ställningstagande
En väl fungerande kommunal sektor är en viktig förutsättning för välfärds- samhället. Sedan 1997 har det funnits ett utrymme för att höja statsbidragen till kommunerna, och riksdagen har fram t.o.m. år 1999 beslutat att höja statsbidragen med 16 miljarder kronor. För år 2000 har regeringen aviserat att det generella statsbidraget kommer att höjas med 4 miljarder kronor. Enligt finansutskottets mening bör de ökade satsningarna inom den kommu-nala sektorn ses mot bakgrund av behoven att fortsätta att utveckla kvaliteten i skolan, vården och omsorgen och samtidigt minska behovet av kommunala skattehöjningar.
Finansutskottet delar regeringens bedömning att den av riksdagen besluta-de extra överföringen av skattemedel till kommunerna bör förlängas och gälla även under år 2000. Utskottet delar inte den uppfattning som framförs i motion Fi16 (c) yrkande 10.
Finansutskottet tillstyrker propositionens förslag om att den statliga in- komstskatt om 200 kr som utgår på fysiska personers förvärvsinkomster skall utgöra kommunal inkomstskatt vid 2001 års taxering (yrkande 25) och av- styrker motion Fi16 (c) yrkande 10.
4.4 Sänkt fastighetsskatt för bostadshyreshus
Vårpropositionen
Regeringen föreslår (avsnitt 8.5.2) att den beslutade sänkningen av fastig- hetsskatten för hyreshus under år 1999 från 1,5 till 1,3 % förlängs ytterligare ett år. Sänkningen görs i avvaktan på de ställ-ningstaganden som regering och riksdag kan göra med anledning av de för-slag Fastighetsbeskattningskom-mittén kan komma att lägga fram.
Motionerna
I motion Fi14 av Carl Bildt m.fl. (m) yrkande 8 i denna del avvisas förslaget. Motionärerna hänvisar till att de föreslår en längre gående generell sänkning av fastighetsskatten.
I motion Fi15 av Alf Svensson m.fl. (kd) yrkande 6 hemställer motionärerna att förslaget avslås. Motionärerna har ett eget förslag om sänkt fastighetsskatt under år 2000 som redovisas under skatte-politikens riktlinjer.
I motion Fi16 av Lennart Daléus m.fl. (c) yrkande 18 anför motionärerna att sänkningen är alltför kortsiktig och att den inte ger önskad effekt. Motionä-rerna avvisar regeringens förslag och begär ett tillkännagivande om att det är utomordentligt viktigt att Fastighets-be-skattningskommitténs förslag om lättnader för fastboende i skärgården läggs fram under hösten med sikte på en retroaktiv lättnad även för 1998.
Skatteutskottets yttrande
I sitt yttrande (SkU5y) anför skatteutskottet att ett resultat av den framgångs-rika saneringen av Sveriges ekonomi bl.a. är att inflationen stabiliserats på en låg nivå. För bl.a. villaägarna har övergången från en inflationsekonomi med höga räntor till en stabil ekonomi med låga inflationsförväntningar och låg ränta i många fall medfört dramatiska förbätt-ringar. Boende i hyreshus har i mindre utsträckning kunnat tillgodogöra sig de senaste årens räntesänkning-ar, och det finns enligt vad skatteutskottet anför anled-ning att söka bidrag till en sänkning av boendekostnaderna för dessa grupper. Den sänkning av fastighetsskatten som gäller under år 1999 har enligt skatteutskottets mening haft en sådan effekt och bör därför förlängas i avvaktan på resultatet av Fas- tighetsbeskattningskommitténs arbete. Skatteutskottet tillstyrker regeringens förslag och avstyrker motionerna i denna del.
Skatteutskottet är inte berett att tillstyrka tillkännagivanden till regeringen om inriktningen eller planeringen av Fastighetsbeskattningskommitténs arbete och avstyrker därför motion Fi16 (c ) yrkande 18 även i övrigt.
Företrädarna för Moderaterna, Kristdemokraterna och Centerpartiet av- styrker i var sin avvikande mening propositionens förslag med hänvisning till de egna förslagen.
Bostadsutskottets yttrande
Bostadsutskottet anför i sitt yttrande (BoU3y) att bakgrunden till de förslag som regeringen lägger fram i den ekonomiska vårpropositionen främst är att man vill skapa rådrum inför slutförandet av det utredningsarbete som nu pågår beträffande fastighetstaxeringen och fastighetsbeskattningen. Det gäller Fastighetstaxeringsutredningens och Fastighetsbeskattningskommit- téns arbeten.
Fastighetstaxeringsutredningen, som tillsattes våren 1997, har till uppgift att se över reglerna för fastighetstaxeringsförfarandet. Häri ingår bl.a. att överväga de omräkningsregler som nu används. Utredningen skall enligt sina direktiv avsluta sitt arbete senast den 30 juni 1999.
Den parlamentariskt sammansatta Fastighetsbeskattningskommittén till-sattes våren 1998 för att se över reglerna för fastighetsbeskattningen m.m. Kommittén, som enligt direktiven skall avsluta sitt arbete före utgången av år 1999, skall inledningsvis överväga hur kravet på skattemässig neutralitet mellan olika upplåtelseformer skall definieras, vilken roll fastighetsskatten skall ha i sammanhanget och vilka lagändringar som kan erfordras. Även fastighetsskattens roll inom kapitalbeskattningen skall ses över. Härvid skall också övervägas om andra underlag för beskattningen än ett marknads-värdebaserat taxeringsvärde är förenliga med en sådan roll. Kommittén skall även behandla frågan om beskattningen i attraktiva områden liksom behovet av särskilda undantagsregler i fråga om uttaget av fastighetsskatt under de första tio åren efter färdigställandet.
De förslag som regeringen lagt fram i fråga om fastighetsbeskattningen in- nebär i princip att fastighetsskatteuttaget för småhus och hyreshus blir oför-ändrat år 2000 i jämförelse med innevarande år. Med tanke på det utred -ningsarbete som nu pågår, och som utskottet i korthet redovisat ovan, fram-står detta som en rimlig ordning. Enligt bostadsutskottets mening bör sålunda ytterligare överväganden om förändringar i fastighetsbeskattningen anstå i avvaktan på att resultatet av det pågående utredningsarbetet slutförs.
Utskottet tillstyrker med det anförda regeringens förslag till lag om änd- ring i lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt och avstyrker de aktuella motionsyrkandena.
Företrädarna för Moderaterna, Kristdemokraterna och Centerpartiet av- styrker i var sin avvikande mening propositionens förslag och tillstyrker det egna förslaget. Företrädaren för Folkpartiet liberalerna har redovisat sin syn på dagens fastighetsbeskattning i ett särskilt yttrande.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet tillstyrker i likhet med skatteutskottet och bostadsutskottet propositionens förslag om en sänkning av fastighetsskatten för hyreshus från 1,5 till 1,3 % under år 2000 (yrkande 27) och avstyrker motionerna Fi14 (m) yrkande 8 i denna del, Fi15 (kd) yrkande 6 och Fi16 (c) yrkande 18.
4.5 Taxeringsvärden och underlag för fastighetsskatt år 2000
Vårpropositionen
Regeringen föreslår (avsnitt 8.2.1) att omräkningstalen för 2000 års taxe- rings-värden för småhusenheter och småhus på lantbruksenheter skall vara de -samma som de som gäller för år 1999. För hyreshus (bostadsdelen) skall omräkningstalet för år 2000 bestämmas till 1,00.
Regeringen avser vidare att senare i år återkomma med förslag till ytterli- gare regler inför 2001 års inkomsttaxering om hur underlaget för fastighets -skatt för hyreshus (bostadsdelen) skall fastställas. Utgångspunkten för ett sådant förslag är att 2000 års allmänna fastighetstaxering inte bör tillåtas slå igenom i fråga om uttag av fastighetsskatt.
Skatteutskottets och bostadsutskottets yttranden
Skatteutskottet (SkU5y) och bostadsutskottet (BoU3y) har inte någon erinran mot förslaget och tillstyrker propositionen i denna del.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet tillstyrker i likhet med skatteutskottet och bostadsutskottet propositionens förslag om en fortsatt frysning av omräkningstalen för år 2000 (yrkande 26).
4.6 Reavinstbeskattning av fastigheter
Vårpropositionen
I vårpropositionen redovisar regeringen vissa överväganden angående rea- vinstbeskattningen av fastigheter och den övergångsregel som löper ut med 1999 års utgång (avsnitt 8.2.2).
När reavinstreglerna för fastigheter ändrades vid 1990 års skattereform in- fördes en möjlighet att fortsätta att tillämpa äldre regler fram t.o.m. utgången av år 1999. Avsikten var att övergången till en nominell beräkningsmetod inte skulle ge tröskeleffekter för skattskyldiga som genom indexuppräkning m.m. kunde påräkna en låg reavinstskatt vid tillämpning av de äldre reglerna. Under den tid övergångsregeln funnits har skatteuttaget vid fastig-hets-avyttringar avseende privatbostads-fastig-heter sänkts från 30 % till 15 % samtidigt som regler om uppskov införts.
Regeringens uppfattning är att 1990 års beslut bör ligga fast. Att ha i prin-cip dubbla reavinstskatteregler - dels en huvudregel, dels övergångsregler som bygger på bestämmelser som avskaffades för snart tio år sedan - är enligt regeringens mening i längden oacceptabelt.
Det finns dock enligt regeringens mening skäl, inte minst förenklingsskäl, som talar för att ett nytt stickår bör bestämmas. Reavinstreglerna innehåller i dag en bestämmelse som tar sikte på fastighetsför-värv före år 1952 (det s.k. stickåret). Ingångsvärdet får bestämmas till 150 % av 1952 års taxeringsvär-de om den skattskyldige inte kan visa att den verk-liga anskaffningskostnaden är högre. Syftet med regeln är att förenkla vinst- beräkningen eftersom det efter hand blir allt svårare att känna till och hålla reda på relevanta uppgifter. Detta gäller särskilt om fastigheten är ärvd eller om man fått den i gåva. Fram till 1999 års utgång kan den skattskyldige alternativt använda en regel som gör det möjligt att bestämma ingångsvärdet till 133 % av 1970 års taxeringsvärde.
Enligt regeringens mening bör ett nytt stickår kring 1980 väljas. Detta skulle innebära betydande förenklingar för en-skilda och myndigheter. Det är enligt regeringen viktigt att en sådan regel inte utformas så att den utifrån den nuvarande nominella utformningen av 1952 års regel leder till ett allmänt sett förändrat skatteuttag. Regeringen avser att återkomma till riksdagen under hösten 1999 med ett lagförslag som innehåller en regel som utformats på det sätt som nu angetts.
Motionerna
I motion Fi31 av Bo Lundgren m.fl. (m) yrkar motionärerna att den nuva- rande övergångsregeln förlängs med två år t.o.m. 2001 (yrkande 1) och att reglerna för reavinstbeskattning ses över så att ett förslag kan läggas fram i god tid före utgången av år 2001 (yrkande 2).
Motsvarande yrkanden fram-ställs i motion Sk601 av Bo Lundgren m.fl. (m) yrkandena 1 och 2.
I motion MJ256 av Göte Jonsson m.fl. (m) yrkande 5 anförs att regeringen snarast bör återkomma med ett förslag som innebär att den nuvarande över- gångsregeln fortsätter att gälla.
I motion Sk666 av Inger Strömbom (kd) anförs att reavinstreglerna är kom- plicerade och många gånger leder till nyckfulla resultat. Om övergångs- regeln inte ersätts med ett nytt regelsystem kommer svårigheterna för skatt -skyldiga att redovisa en korrekt reavinst-beräkning att öka markant. Skatte-reglerna måste ses över i syfte att få fram enklare regler och på det sättet minska rättsosäkerheten och godtycket i beskattningen.
I motion Fi16 av Lennart Daléus m.fl. (c) yrkande 20 hemställs att reglerna förlängs i avvaktan på ett förslag om en ny utformning fr.o.m. år 2001.
I motion Sk306 av Lennart Daléus m.fl. (c) yrkande 10 framställs ett motsva -rande yrkande.
I motion Sk681 av Eskil Erlandsson m.fl. (c) begärs en utred-ning och ett snabbt förslag som kan träda i kraft i god tid före år 2000.
Skatteutskottets yttrande
I sitt yttrande (SkU5y) anför skatteutskottet att dagens reavinstregler med ett skatteuttag på 15 % av den nominella vinsten och goda möjligheter till upp-skov med beskattningen är rimliga och bra och att utskottet delar regeringens bedömning att en utsträckning av den tio-åriga övergångstiden för de äldre reglerna riskerar att medföra en ohållbar situation med i princip två parallella system. Detta bör undvikas och skatteutskottet har därför inte någon invänd-ning mot regeringens bedömning att övergångstiden för de äldre reglerna bör löpa ut med utgången av år 1999.
När det gäller ett nytt stickår anför utskottet att detta ger en förhållandevis stor för-enkling för enskilda och myndigheter och att det dessutom i viss mån bidrar till att öka rättvisan i tillämpningen genom att den som av olika skäl inte har känne-dom om anskaffningsvärdet får tillgång till ett schablonavdrag. Skatteutskottet anser i likhet med regeringen att valet av nytt stickår bör övervägas ytterligare.
Skatteutskottet avstyrker med det anförda de aktuella motionsyrkandena.
Företrädarna för Moderaterna, Kristdemokraterna och Centerpartiet ställer sig i en gemensam avvikande mening bakom yrkandena om en förlängning av övergångsreglerna och om en utredning som syftar till att lägga fram förslag om de regler som bör gälla permanent.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet avstyrker i likhet med skatteutskottet motionerna Fi16 (c) yrkande 20, Fi31 (m) yrkandena 1 och 2, Sk306 (c) yrkande 10, Sk601 (m), Sk666 (kd), Sk681 (c) och MJ256 (m) yrkande 5.
4.7 Fåmansföretag och generationsskiften
Vårpropositionen
I propositionen aviserar regeringen en utredning angående fåmansföretagen och generationsskiften (avsnitt 8.3.5).
Regeringen anför att de särskilda reglerna för beskattning av aktiva ägare i fåmansföretag (de s.k. 3:12-reglerna) har sin bakgrund i att kapitalinkomster till skillnad från förvärvsin-komster beskattas proportionellt. Eftersom få-mansföretagens ägare kan ta ut arbetsinkomsten som kapitalinkomst behövs det enligt regeringens mening särskilda regler för denna situation. De nuva-rande reglerna har kritiserats för sin uppbyggnad och fram-för allt för sin komplexitet. Kunskapen om reglernas effekter på företagens investeringar och deras inverkan på tillväxten är dock begränsad. Till bilden hör också möjligheterna att åstadkomma generationsskiften i företaget på ett kostnads-effektivt sätt. Inom Finansdepartementet pågår vidare en översyn av lagen om arvsskatt och gåvoskatt. Avsikten är att åstadkomma en modernare lag-stiftning som är bättre anpassad till dagens villkor. Ändrade kapitalbeskatt-ningsregler i kom-bination med 3:12-reglerna gör att förhållandena numera är annorlunda och mer komplicerade än vad som var fallet när arvs- och gå- voskattelagstift-ningens regler om värdering av företag kom till.
Regeringens strävan är att åstadkomma ett än mer småföretagarvänligt och tillväxtfrämjande regelsystem utan att utöka möjligheterna till skatteplane -ring. Enligt regeringens mening bör därför 3:12-reglerna och de regler som gäller för generationsskiften ses över. Regeringen har för avsikt att så snart som möjligt tillkalla en särskild utredare. I uppdraget skall ingå en utvärde-ring av de gällande reglerna och att mot bakgrund av den gjorda utvärde-ringen föreslå nya, förenklade och tillväxtfrämjande skatteregler.
Motionerna
I flera motioner från den allmänna motionstiden hösten 1998 begärs en över- syn av arvs- och gåvobeskattningen, kapitalbeskattningen och 3:12-reglerna i syfte att underlätta generationsskiften i företag. Sådana yrkanden framställs i motionerna Sk630 av Göte Jonsson (m) delvis, Sk309 av Alf Svensson m.fl. (kd) yrkande 9, Sk719 av Dan Ericsson (kd) och N238 av Lennart Daléus m.fl. (c) yrkande 3.
I motion Sk690 av Inga Berggren m.fl. (m, kd, c, fp) begärs ett tillkännagi -vande om att arvs- och gåvoskatten på arbetande kapital i onoterade företag bör slopas.
I motion Fi27 av Kenth Skårvik m.fl. (fp, m, kd, c) yrkande 4 - som väckts med anledning av vårpropositionen - framhålls vikten av att den aviserade utredningen bedrivs skyndsamt.
Skatteutskottets yttrande
Enligt skatteutskottets mening (SkU5y) tillgodoses i allt väsentligt flertalet av de nu aktuella motions-yrkandena genom den översyn av 3:12- reglerna och frågorna kring fåmansföretagens generationsskiften som regeringen aviserar.
När det gäller vikten av att den aviserade utredningen bedrivs skyndsamt framgår det enligt vad skatteutskottet anför av vårpropositionen att regering-en har helt klart för sig att den aviserade översynen har stor betydelse för företagens möjlighet att växa. Något påpekande från riksdagens sida om betydelsen av denna utredning torde därför enligt utskottet inte vara behöv-ligt.
Skatteutskottet avstyrker med det anförda de aktuella motionsyrkandena i den mån de inte tillgodosetts genom vad utskottet anfört.
Företrädarna för Moderaterna och Kristdemokraterna föreslår i en gemen-sam avvikande mening ett tillkännagivande till regeringen om att det är viktigt att utredningen bedrivs skyndsamt i syfte att återkomma med ett förslag till hösten.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet avstyrker i likhet med skatteutskottet motionerna Fi27 (fp, m, kd, c) yrkande 4, Sk309 (kd) yrkande 9, Sk630 (m) i denna del, Sk690 (m, kd, c, fp), Sk719 (kd) och N238 (c) yrkande 3.
4.8 Beskattning av elbilar, elhybridbilar och bilar som drivs med alternativa bränslen
Vårpropositionen
I propositionen föreslår regeringen (avsnitt 8.4.2) att elbilar och elhybridbilar skall få en femårig fordons-skatte-befrielse från den 1 juli 1999. Lätta fordon har i dag en femårig fordonsskattebefrielse om de uppfyller kraven för mil-jöklass 1. Fordon som drivs enbart med el från batterier i fordonet (elbilar) och fordon som drivs både med el från batterier och bränsle i en förbrän-ningsmotor (elhybridbilar) omfattas dock inte av någon sådan skattebefrielse, trots att dessa bilar får anses vara lika miljövänliga som fordon i miljöklass 1. Regeringen föreslår därför att även el- och elhybridfordon skall omfattas av den femåriga skatte- befrielsen. Skattebefrielsen bör dock endast gälla el- och elhybridfordon som blir skattepliktiga från den 1 juli 1999.
Inom Regeringskansliet bereds vidare ett förslag om en möjlighet att sätta ned förmånsvärdet för elbilar, elhybridbilar och bilar som drivs med alterna-tiva bränslen fr.o.m. beskattningsåret 1999. Vidare avser regeringen att före-slå att en skattelättnad införs i trafikbeskattningen för lätta fordon som upp-fyller EU:s framtida avgaskrav.
Motionerna
I motion Fi31 av Bo Lundgren m.fl. (m) yrkande 5 hemställs att riksdagen sätter ner förmånsvärdet för el- och elhybridbilar samt bilar som drivs med alternativa bränslen till vad som motsvarar förmånsvärdet för en motsva- rande bensindriven bil. Beslutet bör enligt motionärerna gälla fr.o.m. den 1 juli 1999.
I motion Fi30 av Claes-Göran Brandin och Marianne Carlström (s) begärs ett tillkännagivande om att förmånsvärdet för elbilar, elhybridbilar och bilar som drivs med alternativa bränslen bör jämställas med förmånsvärdet för traditionellt framdrivna bilar.
Skatteutskottets yttrande
Skatteutskottet (SkU5y) har inte funnit någon anledning till erinran mot förslaget om en femårig skattebefrielse för el- och hybridfordon och instäm -mer även i regeringens bedömning att stimulansen bör vara begränsad till fordon som registreras efter ikraftträdandet. För att detta syfte skall nås krävs det dock en justering av lagförslaget. Med denna justering tillstyrker utskot-tet propositionen i denna del.
När det gäller förmånsvärdet för elbilar, elhybridbilar och bilar som drivs med alternativa bränslen anför skatteutskottet att det framgår av vårproposi-tionen att regeringen bereder denna fråga och att arbetet är inriktat på att nedsättningsmöjligheten skall gälla redan fr.o.m. 1999. Utskottet förutsätter att beredningsarbetet fullföljs utan dröjsmål och är inte berett att nu lägga fram förslag om ome-delbar lagstiftning i frågan och inte heller att tillstyrka ett tillkännagivande till regeringen. Skatteutskottet avstyrker motionerna Fi30 (s) och Fi31 (m) yrkande 5.
Företrädarna för Moderaterna och Folkpartiet liberalerna tillstyrker i en gemensam avvikande mening motionsyrkandena om en omedelbar lagstift-ning när det gäller förmånsvärdet för elbilar, elhybridbilar och bilar som drivs med alternativa bränslen.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet tillstyrker i likhet med skatteutskottet regeringens förslag om en femårig skattebefrielse för el- och hybridfordon. För att skattebefrielsen skall få avsedd utformning när det gäller begränsningen till fordon som blir skattepliktiga efter ikraftträdandet bör dock ikraftträdandebestämmelsen ges den ändrade utformning som framgår av utskottets hemställan. Med denna justering tillstyrker utskottet regeringens förslag (yrkande 28).
I övrigt avstyrker utskottet i likhet med skatteutskottet motionerna Fi30 ( s) och Fi31 (m) yrkande 5.
4.9 Biodrivmedel
Vårpropositionen
I propositionen redovisar regeringen vissa överväganden angående beskatt- ningen av biodrivmedel (avsnitt 8.4.1). För att stimulera en introduktion av alternativa drivmedel avser regeringen att lämna in en ansökan till kommis-sionen för att kunna medge skattebe-frielse för biodrivmedel, t.ex. etanol och rapsmetylester. Det skattebortfall som blir följden av skattelättnaderna bör enligt vad regeringen anför kompenseras genom skattehöj-ningar på fossila bränslen. På sikt bör emellertid alla bränslen vara föremål för beskattning, och därför bör den totala skattebefrielsen vara begränsad till att gälla under ett introduktionsskede. Regeringens bedömning är att energi-skatt skall börja tas ut på biodrivmedel från år 2004.
Motionerna
I motion Fi31 av Bo Lundgren m.fl. (m) yrkande 3 motsätter sig motionärer- na planerna på en beskattning av biodriv-medel från 2004. Motionärerna anför att en sådan beskattning motverkar möjlighet-erna att nå målet om sänkta koldioxidutsläpp. De begär ett till-kännagivande av denna innebörd.
Också i motion Fi15 av Alf Svensson m.fl. (kd) yrkande 8 begärs ett till- känna-givande om att energiskatt inte skall tas ut på biodrivmedel.
I motion Fi34 av Ulf Björklund (kd) anförs att berörda intres-senter oroas av att regeringen ännu inte sökt det aviserade undantaget för biodrivmedel. En uppbyggnad av en inhemsk etanolproduktion tar enligt motionärerna minst tio år, och det måste finnas garantier för att biobränslen alltid har ett konkur-rensförsteg även om de beskattas. Om en inhemsk pro-duktion med många arbetstillfällen skall kunna byggas upp måste regeringen ge tydliga signaler om skattebefrielse med denna inriktning.
I motion Fi16 av Lennart Daléus m.fl. (c) yrkande 14 anförs att utvecklingen och etableringen av biodrivmedel för fordon måste fortsätta att vara befriad från skatt och att skattebefrielsen måste gälla i en- lighet med de utfästelser som gjorts, dvs. under fem plus tre plus tre år. Vidare anförs att regeringen 1998 utfäst sig att inte göra en framställan till kommissionen om undantag. Bio-drivmedel bör enligt motionärerna vara skattebefriade på nuvarande grund också i fortsättningen, och någon framställan till kommis-sionen bör inte göras.
Skatteutskottets yttrande
Enligt skatteutskottets mening (SkU5y) har de nuvarande reglerna med en grundläggande skatteplikt för alla bränslen som används som drivmedel och en dispens för pilotpojekt kritiserats bl.a. därför att kravet på förnyelse av dispenserna gjort det svårt att genomföra långsiktiga investeringar på områ-det. Den ansökan om ett undantag som regeringen aviserar i vårpropositionen kommer enligt skatteutskottets mening att göra det möjligt att ha en generell nedsättning av skatten på biobränslen och ökar på det sättet möjligheten att genomföra långsiktiga investeringar. Ett särskilt undantag för biobränslen är därför enligt skatteutskottets mening att föredra fram-för nuvarande system med särskilda, tidsbegränsade dispenser.
Skatteutskottet instämmer även i regeringens bedömning att energiskatt skall tas ut på biobränslen från år 2004, men framhåller att det även på längre sikt är aktuellt att överväga skattemässigt gynnande av biodrivmedel i för-hållande till fossila drivmedel.
Skatteutskottet avstyrker med det anförda de aktuella motionerna.
Företrädarna för Moderaterna, Kristdemokraterna och Centerpartiet före-slår i en gemensam avvikande mening ett tillkännagivande till regeringen om att biodrivmedel bör vara skattebefriade också i fortsättningen och att någon framställan till EU om detta inte bör aktualiseras.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet instämmer i regeringens bedömning att energiskatt skall tas ut på biobränslen från år 2004, men framhåller - i likhet med skatteutskottet - att det även på längre sikt är aktuellt att överväga skattemässigt gynnande av biodrivmedel i förhållande till fossila drivmedel .
Finansutskottet avstyrker i likhet med skatteutskottet motionerna Fi15 (kd) yrkande 8, Fi16 (c) yrkande 14, Fi31 (m) yrkande 3 och Fi34 (kd).
4.10 Jordbrukets energibeskattning
Vårpropositionen
I propositionen tar regeringen upp frågan om jordbrukets energibeskattning (avsnitt 8.4.3). Regeringen har i regeringsförklaringen den 6 oktober 1998 uttalat sig för att jordbruket skall ges villkor som är likvärdiga med andra näringars.
Rege-ringen anser att det finns anledning att överväga att skattemässigt jämställa jordbruket med industrin. Ett sådant förslag finns i betänkandet En livsme-delsstrategi för Sverige (SOU 1997:167). Det skattebortfall som en ändring medför bör enligt vad som anförs finansieras inom energi-skatte- systemets ram.
Regeringen anför vidare att en skatteförändring för jordbruket med fördel kan ske i ett större energi-politiskt sammanhang. Jordbrukets energibeskatt -ning kan aktualiseras i samband med de pågående överläggningarna om skatte -politi-kens framtida utform-ning mellan samtliga riksdagspartier.
Motionerna
I motion Fi33 av Göte Jonsson m.fl. (m) yrkandena 2-5 hemställs att skatten på elkraft och eldningsolja som används i jordbruk sänks till de nivåer som gäller för tillverknings-industrin. Vidare yrkas att skatten på diesel för arbets-fordon i jordbruk och industri sänks. Skatten på handelsgödsel bör omvand-las till en avgift. De företag som använder tillförlitliga metoder när det gäller begränsning av växtnäringsläckage skulle i en ny ordning kunna få direkt restitution.
Också i motion Fi23 av Holger Gustafsson m.fl. (kd) begärs att jordbruks- näring-en får rättvisa konkurrensvillkor genom att elkraft och eldningsolja beskattas som i tillverkningsindustrin. Även dessa motionärer yrkar att skat-ten på diesel inom jordbruket sänks. Regeringen bör dessutom utarbeta för-slag till en lagändring som syftar till att miljöavgifter i jordbruket skall återgå till näringen för miljöinsatser.
I motion Fi16 av Lennart Daléus m.fl. (c) yrkande 12 hemställs att jordbru- kets elkraft och eldningsolja skall beskattas på samma sätt som i tillverk- ningsindustrin. Dessa motionärer föreslår vidare att näringen kompenseras för att den betalar ett högre dieselpris än i konkur-rentländerna. För växt -husnäringen föreslås en generell nedsättning av kol-dioxidskatten som även omfattar grönfodertorkar.
Miljö- och jordbruksutskottets yttrande
Miljö- och jordbruksutskottet anför att man vid flera tillfällen framhållit att en gemensam politik med likartade konkurrensvillkor är en förutsättning för att den inre marknaden också skall fungera när det gäller jordbruksproduk-tion (senast i bet. 1998/99:MJU7). I detta sammanhang har utskottet även framhållit att det är av stor betydelse att den totala kostnadsbilden för det svenska jordbruket i relation till övriga EU-länder kan klarläggas och att det fortsatta arbetet även tillgodoser behovet av en sådan analys. Miljö- och jordbruksutskottet delar således regeringens bedömning att det kan finnas anledning att överväga att skattemässigt jämställa jordbruket med industrin. Miljö- och jordbruksutskottet erinrar om att regeringen är beredd att initiera vissa åtgärder som bör genomföras inom en snar framtid och förutsätter att ett förslag på detta område ingår bland de åtgärder som kan presenteras i budgetpropositionen för år 2000. Miljö- och jordbruksutskottet föreslår att motionerna Fi23 (kd) yrkandena 1 och 2, Fi33 (m) yrkandena 3-5 samt Fi16 (c) yrkande 12 lämnas utan vidare åtgärd.
När det gäller det i motion Fi23 (kd) framförda yrkandet om ett förslag till lagändring som innebär att miljöavgifter i jordbruket (bl.a. skatten på han-delsgödsel) skall återgå till näringen för miljöinsatser anför miljö - och jord-bruksutskottet följande. Utskottet utgår från att motionen syftar till att om-vandla vissa pålagor, som i statsrättsligt hänseende utgör skatter, till avgifter som återförs till näringen för miljöinsatser. Miljöinsatser i jordbruket finan-sieras inom utgiftsområde 23, bl.a. med medel från anslaget B 6 Miljöför-bättrande åtgärder i jordbruket samt B 12 Kompletterande åtgärder inom jordbruket. De medel som inflyter på statsbudgetens inkomstsida i form av t.ex. skatter på handelsgödsel och bekämpningsmedel motsvarar ett betydligt lägre belopp än de utgifter som finansieras från de nyssnämnda anslagen. Det framgår ej av motionen om den, utöver förslaget om en omvandling av vissa skatter till avgifter, också syftar till en höjning av de totala statliga utgifterna för miljöinsatser i jordbruket. Utskottet avstyrker motion Fi23 (kd) yrkande 3.
Med hänvisning till det anförda avstyrker miljö- och jordbruksutskottet även motion Fi33 (m) yrkande 2 om en översyn av skatten på handelsgödsel.
Företrädarna för Moderaterna, Kristdemokraterna, Centerpartiet och Folk- partiet liberalerna anför i en gemensam avvikande mening att regeringen bör återkomma med ett skyndsamt förslag som innebär att jordbruket får samma skatteregler som tillverkningsindustrin vid beskattningen av elkraft och eld-ningsolja.
Skatteutskottets yttrande
Skatteutskottet anför i sitt yttrande (SkU5y) att det framgår av vårpropositio-nen att regeringen avser att ge jordbruksnäringen samma villkor som till-verkningsindustrin när det gäller beskattningen av elkraft och eldningsolja och att avsikten är att det skattebortfall som upp-kommer skall täckas inom energiskattesystemets ram. Som regeringen fram-håller är det en fördel om en sådan förändring kan genomföras i ett större energipolitiskt sammanhang. Skatteutskottet utgår ifrån att denna fråga aktualise-ras i de pågående skatte-förhandlingarna, vilket innebär att resultat bör kunna redovisas under hösten 1999.
Enligt skatteutskottets uppfattning finns det mot bakgrund av det anförda inte någon anledning för riksdagen att nu fatta beslut eller göra tillkännagi-vanden till regeringen angående jordbrukets eller växhusnäringens beskatt-ning. Skatteutskot-tet avstyrker därför de aktuella motionsyrkandena.
När de gäller drivmedel för jordbrukets och industrins arbetsfordon anförs i yttrandet att skatteutskottet vid ett flertal tillfällen avstyrkt yrkanden om en sänkning av skatten med hänvisning till att det är viktigt att miljöklassningen av bränslen för förbränningsmotorer får fullt genomslag och att skatteut-skottet således inte är berett att tillstyrka någon form av avsteg från kravet på användning av miljöklassade och högbeskattade bränslen i dessa fordon. Med hänvisning till de pågående skattesamtalen är skatteutskottet inte heller berett att nu tillstyrka någon annan form av skattenedsättning för dessa driv-medel. Skatteutskottet avstyrker därför yrkandena om sänkt skatt för jord-brukets och industrins arbetsfordon.
Frågorna om en omvandling av skatten på handelsgödsel till en avgift och om återföring av miljöavgifter till näringen behandlas inte i skatteutskottets yttrande.
Företrädarna för Moderaterna, Kristdemokraterna och Centerpartiet anför i en gemensam avvikande mening att regeringen bör återkomma med ett skyndsamt förslag som innebär att jordbruket får samma skatteregler som tillverkningsindustrin vid beskattningen av elkraft och eldningsolja och slip-per den extra belastning som skatten på dieselolja utgör. Förslaget bör gälla redan fr.o.m. år 2000.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet anser i likhet med rege-ringen att det finns anledning att över-väga att skattemässigt jämställa jordbruket med industrin, och att det skatte-bortfall som en ändring medför bör finansieras inom energi-skatte- systemets ram. Som regeringen anför bör en skatteförändring för jordbruket med fördel kunna ske i ett större energi-politiskt sammanhang. Jordbrukets energibe-skattning kan aktualiseras i samband med de pågående överläggningarna om skatte-politi-kens framtida inrikt-ning mellan samtliga riksdagspartier.
Finansutskottet utgår ifrån att denna fråga aktualise-ras i de pågående skat-teförhandlingarna och anser liksom berörda utskott att det vore värdefullt om förslag kan redovisas under hösten 1999.
Finansutskottet avstyrker med det anförda och i övrigt i likhet med skat- teutskottet och miljö- och jordbruksutskottet motionerna Fi16 (c) yrkande 12, Fi23 (kd) och Fi33 (m) yrkandena 2-5.
4.11 Lagförslagen
Eftersom riksdagens beslut om detta betänkande kommer att fattas så sent som den 15 juni bör de lagförslag som föreslås träda i kraft den 1 juli 1999 i stället träda i kraft den 1 augusti 1999. Härigenom undviks att tiden mellan kungörandet och ikraftträdandet blir alltför kort. Utskottets förslag gäller endast lagförslagens formella ikraftträdande och berör inte den tidpunkt från och med vilken de nya reglerna skall börja tillämpas.
5 Uppföljning och revision
5.1 Revision av EU-medel verksamhetsåret 1997
Vårpropositionen
I vårpropositionen (avsnitt 10) redovisar regeringen de viktigaste iakttagel-serna i Europeiska revisionsrättens rapporter från 1998. Iakttagelserna avser 1997. Bland de av revisionsrättens iakttagelser som redovisas i propositionen kan följande nämnas. Det saknas tydliga mål för verksamheten vilket försvå-rar och minskar värdet av uppföljning och utvärdering. Den finansiella kon-trollen i kommissionen men särskilt i medlemsstaterna behöver utvecklas.
I revisionsförklaringen avstår revisionsrätten även detta år från att avge en positiv förklaring vad gäller lagligheten och korrektheten i de underliggande transaktionerna vad gäller utbetalningar av anslagsmedel. En sådan kan dock lämnas för budgetåtagandena på EU-budgetens utgiftssida, för betalningarna på inkomstsidan liksom för redovisningen mot budgeten.
Kommissionen har i sitt svar på iakttagelserna reagerat positivt på många av rättens påpekanden. Den medger ofta behov av åtgärder och redovisar många gånger vilka åtgärder man avser att vidta. Detta har dock inte hindrat rådet från att begära en lång rad åtgärder från kommissionen för förbättrad styrning och kontroll inom de olika sektorerna. Ekonomi- och finansminis-terrådet beslutade den 15 mars 1999 enhälligt att, på grundval av innehållet i revisionsrättens rapporter och under förutsättning att kommissionen vidtar de åtgärder som rådet begär av kommissionen, rekommendera Europaparla-mentet att bevilja kommissionen ansvarsfrihet.
Rådets beslut rörande förslag till rekommendationer stämmer väl överens med den svenska uppfattningen, anför regeringen. Innehållet i revisionsrät-tens rapporter, som enligt fördraget är det som rådets prövning skall grundas på , ger i sig inte grund för att inte bevilja ansvarsfrihet. Detta förhållande betyder inte på något sätt att de brister som revisionsrätten pekar på neglige-ras. Tvärtom fäster regeringen mycket stor vikt vid rättens iakttagelser och har aktivt verkat för att dessa tas upp i rådets rekommendationer med långt-gående krav på åtgärder från kommissionen och i förekommande fall med-lemsstaterna. Det är i sammanhanget betryggande att revisionsrätten i rådet uttalat att dessa rekommendationer tar upp rättens iakttagelser på ett mycket bra sätt. Det ankommer nu på kommissionen att vidta erforderliga åtgärder.
Det bör noteras att rådets beslut att på grundval av revisionsrättens rap- porter rekom-mendera parlamentet att bevilja ansvarsfrihet inte kan tolkas som att rådet därmed tagit ställning till expertkommitténs slutsatser om kommissionens bristande förmåga att hantera kommissionsinterna oegentlig- heter. Det kan inte heller tolkas som att regeringen anser att kritiken i kom-mitténs rapport (vilken för övrigt publicerades efter rådets beslut om rekom-mendationen) inte är mycket grav. Regeringens åsikt är i stället att kommis-sionens beslut att avgå var den logiska följden av den skarpa kritik som riktades mot kommissionen.
Medlemsstaterna är skyldiga att redovisa vilka åtgärder som vidtagits mot de brister som revisionsrätten uppdagat och som är direkt hänförliga till medlemsstaten i fråga. Revisionsrätten har för år 1997 i huvudsak avstått från att redovisa i vilken eller vilka medlemsstater iakttagelserna har gjorts. Kommissionen har i denna situation bett Sverige kommentera revisionsrät-tens mer generella bedömningar som antas kunna ha bäring även på svenska förhållanden. Regeringen redovisar sin bedömning avseende iakttagelserna inom följande områden: egna medel, den gemensamma jordbrukspolitiken, strukturella åtgärder, inre politik samt extern politik .
När det gäller extern politik konstaterar revisionsrätten att det råder stora brister när det gäller samordningen mellan kommissionen och andra interna-tionella biståndsgivare inklusive medlemsstaterna. Detta leder till en inkon-sekvent politik och dåligt utnyttjande av de totala resurserna för biståndet. Regeringen delar revisionsrättens syn och menar att det finns utrymme för betydande förbättringar när det gäller samordningen mellan kommissionen och medlemsländerna. Bristande sam-ordning innebär inte bara att de totala resurserna utnyttjas ineffektivt, utan även att en ökad administrativ börda läggs på mottagarländerna. Sverige verkar därför aktivt för att förbättra sam-ordningen.
Utrikesutskottets yttrande
Utrikesutskottet redovisar i sitt yttrande (UU1y) vårpropositionens referat av Europeiska revisionsrättens rapporter för 1997 avseende EU:s externa poli-tik. Utrikesutskottet konstaterar att regeringen anser att de iakttagelser rätten gjort är viktiga och att det är angeläget att de åtgärdas. Det framgår också att regeringen har vidtagit konkreta åtgärder av relevans i sammanhanget.
Inom ramen för sin EU-bevakning har utrikesutskottet mera i detalj från biståndsministern och från tjänstemän i Utrikesdepartementet löpande infor- merats om vilka insatser man från svensk sida gjort på biståndssidan när det gäller de frågor som revisionsrätten tagit upp.
Enligt utrikesutskottets uppfattning är en effektiv och korrekt användning av gemenskapsmedlen en prioriterad fråga för Sverige i EU-samarbetet. Ett gott medelsutnyttjande är också av betydande vikt för legitimiteten i EU:s verksamhet. Ett fortsatt svenskt agerande på hittillsvarande sätt bedöms därför som lämpligt och önskvärt.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet delar uppfattningen att en effektiv och korrekt användning av gemenskapsmedlen bör vara en prioriterad fråga för Sverige i EU- samarbetet. Utskottet har vid ett flertal tillfällen framhållit denna synpunkt, bl. a. vid tidigare behandlingar av regeringens redogörelser för revisionsrät-tens iakttagelser och i yttrandet över regeringens årliga skrivelse om verk-samheten i EU (bet. 1996/97:FiU20 s. 247 f., 1997/98: FiU20 s. 209 f., yttr. 1998/99:FiU3y). Utskottet instämmer således i utrikesutskottets bedömning att Sverige även fortsättningsvis bör agera för en effektiv och korrekt an-vändning av gemenskapsmedlen. Som utrikesutskottet påpekar är ett gott medelsutnyttjande också av betydande vikt för legitimiteten i EU:s verksam-het.
5.2 Återrapporteringen till riksdagen av utfallet av Riks-revisionsverkets verksamhet
Bakgrund
Regeringen är ansvarig för att myndigheternas verksamhet bedrivs på ett effektivt sätt. Det är också regeringen som skall se till att åtgärder vidtas med anledning av Riksrevisionsverkets (RRV:s) granskning av myndigheternas årsredovisningar och av RRV:s effektivitetsgranskningar.
Sedan några år sammanställer RRV sina iakttagelser och förslag i en årlig rapport som ställs till regeringen. Rapporten lämnas i mitten av maj. I rap -porten ingår främst iakttagelser och förslag från RRV:s årliga revision men även från effektivitetsrevisionen. Rapporten är uppdelad i en allmän del som tar upp frågor av generell art och en departementsdel som tar upp frågor som är specifika för varje enskilt departement.
Regeringen rapporterar i sin tur till riksdagen hur revisionen har utfallit och om de åtgärder som regeringen vidtagit med anledning av revisionen. Avrapporteringen till riksdagen skedde tidigare i sin helhet i finansplanen i budgetpropositionen och hanterades inom riksdagen av finansutskottet. De två senaste åren har de departementsspecifika frågeställningarna redovisats i budgetpropositionen utgiftsområdesvis och beretts av respektive ansvarigt fackutskott. RRV:s generella iakttagelser för verksamhetsåret 1997 redovisa -des och kommenterades av regeringen i skrivelse 1997/98:187 Uppföljning av budgetåret 1997 och behandlades av finansutskottet i det s.k. rambetän- kandet (bet. 1998/99:FiU1).
Finansutskottet har genomfört en översiktlig kartläggning av hur RRV:s årliga rapport för år 1997 har behandlats i Regeringskansliet och hur RRV:s iakttagelser behandlats i riksdagen.
Finansutskottets ställningstagande
Utskottet konstaterar inledningsvis att RRV:s årliga rapport givetvis främst är riktad till regeringen och att ett stort antal frågor därför lämpligen be-handlas i en direkt dialog mellan respektive departement och myndighet. Rapporten bör också enligt utskottet i första hand ses som ett instrument för regeringen i dess styrning av myndigheterna.
Utskottet noterar vidare att regeringen i uppföljningsskrivelsen till riksda-gen har valt att kommentera ett urval av iakttagelserna i den årliga rapportens allmänna del. I de fall regeringen kommenterar RRV:s iakttagelser sker ofta en hänvisning till att arbete pågår eller skall påbörjas för att komma till rätta med de problem som uppmärksammats. I budgetpropositionens utgiftsområ-desavsnitt återfinns revisionens iakttagelser under separat rubrik med un-dantag för utgiftsområde 22 Kommunikationer. I samtliga fall behandlas RRV:s revisionsberättelse, dvs. om RRV har haft något att invända mot årsredovisningen. Har en oren revisionsberättelse lämnats så kommenteras den i regel av regeringen med en standardformulering. Med några få undan-tag tas inte de förslag och iakttagelser som RRV lämnat i sin årliga rapport upp till diskussion för de olika utgiftsområdena.
Av utskottets kartläggning framgår också att revisionens iakttagelser för år 1997 behandlades i en mycket begränsad omfattning i utgiftsbetänkandena för de olika utgiftsområdena hösten 1998. Samtidigt bör noteras att den årli-ga rapporten och annat material från RRV i viss utsträckning har nyttiggjorts av utskotten i samband med deras uppföljningsarbete. Det är inte heller ovanligt att företrädare för RRV kallas till utskotten för att redovisa resultatet av granskningar inom främst området effektivitetsrevision.
Enligt utskottets uppfattning bör resultatet av revisionen inom de olika an -svarsområdena även fortsättningsvis redovisas utgiftsområdesvis i budget- propositionen och i riksdagen behandlas av respektive ansvarigt utskott. Utskottet avser också att inhämta yttrande över regeringens skrivelse om uppföljning av föregående budgetår från Riksdagens revisorer. Utskottet anser vidare att regeringen bör överväga en utförligare redovisning till riks-dagen av iakttagelser från effektivitetsrevisionen.
5.3 Redovisning av mål och resultat i budgetpropositionen för år 2000
Bakgrund
Finansutskottet har de senaste åren vid sin behandling av vårpropositionen tagit upp olika generella frågor om mål- och resultatstyrning sett ur riksda-gens synvinkel. I motsvarande betänkande våren 1998 (bet. 1997/98: FiU20 s. 143 f.) ställde utskottet t.ex. vissa generella krav på en förbättrad resultat-redovisning i det kommande budgetförslaget för år 1999. Utskottet ser det som väsentligt att en fortlöpande dialog förs mellan riksdagen och regering-en, främst i anslutning till budgetprocessen, om hur styrformen bör utveck-las.
I sammanhanget vill utskottet framhålla att några utskott i sina yttranden till finansutskottet med anledning av vårpropositionen haft synpunkter på beslutsunderlaget i propositionen. Så kritiserar t.ex. justitieutskottet i sitt yttrande (JuU3y) underlaget främst vad gäller åren 2001 och 2002. Justitieut-skottet poängterar att beslutsunderlaget inte är sådant att det är möjligt att ha några bestämda synpunkter på det berättigade i några anslagsförändringar i det nu aktuella skedet av beredningsprocessen. När det gäller åren 2001 och 2002 lämnas inte något underlag alls för justitieutskottets ställningstagande, framhålls det i yttrandet.
Även i arbetsmarknadsutskottets yttrande (AU2y) riktas kritik mot det un- derlag som regeringen presenterar i propositionen. Enligt utskottets mening är propositionen i vissa delar inom utskottets ansvarsområde otydlig, knapp -händig och motsägelsefull. Förslag som, enligt arbetsmarknadsutskottet, beskrivs som förstärkningar kan beroende på vad de relateras till i stället innebära minskade resurser.
Finansutskottets ställningstagande
Budgetarbetet i Regeringskansliet och i riksdagen sker i flera steg. Avsikten är att riksdagen på våren i samband med behandlingen av den ekonomiska vårpropositionen skall ta ställning till utgiftstaket och en preliminär fördel-ning av utgifterna på utgiftsområden för de närmaste åren . I nästa steg när budgetpropositionen lämnas ges en mer utförlig och mer detaljerad informa-tion om utgiftsområdena och om anslagen. Det är först i samband härmed som riksdagen på hösten tar ställning till hur medlen skall användas inom varje utgiftsområde. Det är därför inte nödvändigt för riksdagen och utskot-ten att redan på våren ta ställning till detaljer beträffande den framtida inrikt-ningen. Däremot är det naturligtvis värdefullt för riksdagen att så snart som möjligt få information om det ekonomiska utfallet och hur medlen har an-vänts under det närmast föregående budgetåret.
Av budgetpropositionen för år 1999 framgår att regeringen avser att göra en översyn av mål och målstrukturer inom samtliga utgiftsområden. Denna översyn skall göras inom den närmaste tvåårsperioden. Arbetet skall enligt regeringen avrapporteras i budgetpropositionen för år 2001. Utskottet ser för sin del positivt på att ett samlat grepp tas när det gäller målfrågor i samband med den översyn som nu görs och att strategier för uppföljning och utvärde-ring av statlig verksamhet skall utarbetas inom Regeringskansliet.
Enligt utskottet bör ambitionen i översynsarbetet vara att åstadkomma en klar och logisk målstruktur för varje utgiftsområde med tydligt definierade mål och där det framgår hur målen förhåller sig till varann. En sådan utform-ning skulle bättre klargöra riksdagens, regeringens och myndigheternas olika roller samt i hög grad förbättra riksdagens beslutsunderlag.
Resultatredovisningen har förbättrats under de senaste åren. Utvecklings- arbetet bör fortsätta inför budgetförslaget år 2000 enligt följande riktlinjer.
1. Verksamhetsmålen bör formuleras på ett sådant sätt att de är möjliga att följa upp.
2. Resultatinformationen skall vara relevant i förhållande till de uppsatta målen. Resultat och utveckling bör vidare i större utsträckning redovisas i kvantitativa termer med hjälp av indikatorer eller nyckeltal.
3. Regeringens redovisning till riksdagen skall ha sådan kvalitet att målupp-fyllelsen skall kunna bedömas av riksdagen.
4. Redovisningen skall i större utsträckning avse resultat och i mindre grad aktiviteter av typen vidtagna åtgärder eller pågående utredningar.
5. Redovisningen skall i ökad utsträckning, inte minst beträffande statliga insatser som är sektorsövergripande, avse verksamheter och i mindre grad myndighetsprestationer.
6. Kopplingen mellan uppnådda resultat och föreslagna anslag bör förbättras samtidigt som anslagsberäkningarna bör göras tydligare och redovisas för riksdagen.
7. Grundläggande är att resultatanalysen skall vara faktabaserad och vara inriktad på föregående års resultat i förhållande till uppsatta mål och på upp-nådda resultat. En tydlig åtskillnad skall göras mellan resultatinformation och resultatanalys å ena sidan och regeringens resultatbedömning å den andra.
8. Motiven för regeringens bedömning och regeringens slutsatser bör framgå tydligt för att förbättra kopplingen mellan måluppfyllelse och förslag till budget.
9. Redovisningens omfång bör vara bättre avvägd i förhållande till omfatt- ningen av de statliga resursinsatserna och till områdets politiska intresse . Detta innebär att budgetpropositionens totala omfång kan få öka.
10. Dialogen mellan riksdagen och regeringen bör fortsätta. Från riksdagens och utskottens sida bör utgiftsområdesvisa diskussioner föras som såväl tar upp brister och förtjänster i den föregående budgetpropositionen som krav och förväntningar på kommande budgetpropositioner. Det bör vara en ge- mensam ambition för riksdagen och regeringen att ytterligare utveckla re- sultatstyrningen med inriktning mot en budget som fokuserar på resultat.
Hemställan
Utskottet hemställer
Den ekonomiska politiken
1. beträffande allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken
att riksdagen med bifall till proposition 1998/99:100 yrkande 1 samt med avslag på motionerna 1998/99:Fi14 yrkande 1, 1998/99:Fi15 yr-kande 1, 1998/ 99:Fi16 yrkandena 1-4, 1998/99:Fi17 yrkande 1, 1998/99:Fi18 och 1998/99: Fi36 godkänner de allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken som regeringen förordar och som sin me-ning ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
res. 1 (m, kd, fp)
res. 2 (c)
2. beträffande det europeiska valutasamarbetet
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:Fi14 yrkande 6 och 1998/99:Fi17 yrkande 6,
res. 3 (m, fp)
3. beträffande stabilisering av de internationella kapital- och valutamarknaderna
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:Fi213, 1998/99:Fi214, 1998/99: U304 yrkande 3 och 1998/99:U704 yrkande 7,
res. 4 (v)
res. 5 (mp)
4. beträffande social ekonomi och ekonomisk demokrati
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:Fi708 yrkandena 2 och 3 samt 1998 /99:Fi909,
res. 6 (v)
res. 7 (m) - motiv.
res. 8 (kd, fp) - motiv.
Budgetpolitikens inriktning och utgiftstak för staten
5. beträffande behovet av en budgeteringsmarginal
att riksdagen godkänner vad utskottet anfört,
res. 9 (m) - motiv.
res. 10 (kd, fp) - motiv.
6. beträffande användningen av begränsningsbelopp
att riksdagen avslår motion 1998/99:Fi17 yrkande 9,
res. 11 (m, kd, c, fp)
7. beträffande mål för budgetpolitiken
att riksdagen med bifall till proposition 1998/99:100 yrkande 2 samt med avslag på motionerna 1998/99:Fi14 yrkande 2 och 1998/99:Fi15 yrkande 2 fastställer målet för det finansiella sparandet i den offentliga sektorn till 2,0 % av bruttonationalprodukten för år 2002,
res. 12 (m)
res. 13 (kd)
8. beträffande utgiftstak för staten
att riksdagen med bifall till proposition 1998/99:100 yrkande 3 samt med avslag på motionerna 1998/99:Fi14 yrkande 4, 1998/99:Fi15 yr-kande 3 och 1998/99:Fi17 yrkande 3 fastställer utgiftstaket för staten inklusive ålderspensionssystemet vid sidan av statsbudgeten för år 2002 till 810 miljarder kronor,
res. 14 (m) - delvis
res. 15 (kd) - delvis
res. 16 (c) - delvis
res. 17 (fp) - delvis
9. beträffande utgiftstak för den offentliga sektorn
att riksdagen med bifall till proposition 1998/99:100 yrkande 5 samt med avslag på motionerna 1998/99:Fi14 yrkande 3, 1998/99:Fi15 yr-kande 5 samt 1998/99:Fi17 yrkandena 2 och 5 godkänner beräkningen av de offentliga utgifterna för åren 2000-2002,
res. 14 (m) - delvis
res. 15 (kd) - delvis
res. 16 (c) - delvis
res. 17 (fp) - delvis
Preliminär fördelning av utgifterna på utgiftsområden åren 2000-2002
10. beträffande preliminär fördelning på utgiftsområden
att riksdagen med bifall till proposition 1998/99:100 yrkande 4 samt med avslag på motionerna 1998/99:Fi14 yrkande 5, 1998/99:Fi15 yr-kande 4, 1998/ 99:Fi16 yrkandena 6-8 och 23, 1998/99:Fi17 yrkande 4 och 1998/99:Fi33 yrkande 1 godkänner den preliminära fördelningen av utgifterna på utgiftsområden för åren 2000-2002 som riktlinje för regeringens budgetarbete,
res. 14 (m) - delvis
res. 15 (kd) - delvis
res. 16 (c) - delvis
res. 17 (fp) - delvis
11. beträffande indelningen i utgiftsområden
att riksdagen avslår motion 1998/99:Fi16 yrkande 5,
res. 18 (c)
Skatter och övriga inkomster
12. beträffande skattepolitikens allmänna inriktning
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:Fi14 yrkandena 7 och 8 i denna del, 1998/99:Fi15 yrkande 7, 1998/99:Fi16 yrkandena 9, 11, 13, 15-17, 19, 21 och 22, 1998/99:Fi17 yrkandena 12 och 13, 1998/99: Fi27 yrkandena 1-3, 5, 7 och 8 samt 1998/99:Fi31 yrkande 4,
res. 19 (m)
res. 20 (kd)
res. 21 (c)
res. 22 (fp)
13. beträffande det fasta beloppet vid beskattningen av för- värvsinkomster
att riksdagen med bifall till proposition 1998/99:100 yrkande 25 i denna del samt med avslag på motion 1998/99:Fi16 yrkande 10 god-känner vad utskottet anfört,
(Se mom. 21 beträffande här aktuellt lagförslag.)
res. 23 (c)
14. beträffande sänkt fastighetsskatt för bostadshyreshus
att riksdagen med bifall till proposition 1998/99:100 yrkande 27 i denna del samt med avslag på motionerna 1998/99:Fi14 yrkande 8 i denna del, 1998/ 99:Fi15 yrkande 6 och 1998/99:Fi16 yrkande 18 god-känner vad utskottet anfört,
(Se mom. 21 beträffande här aktuellt lagförslag.)
res. 24 (m)
res. 25 (kd)
res. 26 (c)
15. beträffande taxeringsvärdena och underlag för fastighets-skatt år 2000
att riksdagen med bifall till proposition 1998/99:100 yrkande 26 i denna del godkänner vad utskottet anfört,
(Se mom. 21 beträffande här aktuellt lagförslag.)
16. beträffande reavinstbeskattning av fastigheter
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:Fi16 yrkande 20, 1998/99: Fi31 yrkandena 1 och 2, 1998/99:Sk306 yrkande 10, 1998/99:Sk601, 1998/99: Sk666, 1998/99:Sk681 och 1998/99:MJ256 yrkande 5,
res. 27 (m, kd, c, fp)
17. beträffande fåmansföretag och generationsskiften
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:Fi27 yrkande 4, 1998/99: Sk309 yrkande 9, 1998/99:Sk630 i denna del, 1998/99:Sk690, 1998/99:Sk719 och 1998/99:N238 yrkande 3,
res. 28 (m, kd, c, fp)
18. beträffande beskattning av elbilar m.m.
att riksdagen med bifall till proposition 1998/99:100 yrkande 28 i denna del samt med avslag på motionerna 1998/99:Fi30 och 1998/99: Fi31 yrkande 5 godkänner vad utskottet anfört,
(Se mom. 21 beträffande här aktuellt lagförslag.)
res. 29 (m, kd, fp) - delvis
19. beträffande biodrivmedel
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:Fi15 yrkande 8, 1998/99:Fi16 yrkande 14, 1998/99:Fi31 yrkande 3 och 1998/99:Fi34,
res. 30 (m, kd, c, fp)
20. beträffande jordbrukets energibeskattning
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:Fi16 yrkande 12, 1998/99: Fi23 och 1998/99:Fi33 yrkandena 2-5,
res. 31 (m, kd, c)
21. beträffande lagförslagen
att riksdagen till följd av vad utskottet ovan anfört och hemställt (mom. 13-15 och 18) och med anledning av proposition 1998/99:100 yrkandena 25-28, alla i denna del, antar regeringens förslag till
dels lag om beräkning av viss inkomstskatt på förvärvsinkomster vid 2001 års taxering m.m. med den ändringen att tidpunkten för ikraftträ-dandet bestäms till den 1 augusti 1999,
dels lag om omräkningstal för 2000 års taxeringsvärden med den änd-ringen att tidpunkten för ikraftträdandet bestäms till den 1 augusti 1999,
dels lag om ändring i lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt med den ändringen att tidpunkten för ikraftträdandet bestäms till den 1 au-gusti 1999,
dels lag om ändring i fordonsskattelagen (1988:327) med den änd-ringen att ikraftträdandebestämmelsen erhåller följande som utskottets förslag betecknade lydelse.
Regeringens förslag Utskottets förslag Denna lag träder i kraft den 1 juli 1999.
Denna lag träder i kraft den 1 au-gusti 1999 och tillämpas i fråga om fordon som blir skattepliktiga första gången efter den 30 juni 1999.
res. 29 (m, kd, fp) - delvis
Stockholm den 1 juni 1999
På finansutskottets vägnar
Jan Bergqvist
I beslutet har deltagit: Jan Bergqvist (s), Mats Odell (kd), Bengt Silfverstrand (s), Lisbet Calner (s), Lennart Hedquist (m), Sonia Karlsson (s), Fredrik Reinfeldt (m), Sven-Erik Österberg (s), Siv Holma (v), Anna Åkerhielm (m), Matz Hammarström (mp), Karin Pilsäter (fp), Jörgen Andersson (s), Lars Bäckström (v), Agne Hansson (c), Bo Lundgren (m) och Stefan Attefall (kd).
Reservationer
1. Allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken (mom. 1) (m, kd, fp)
Mats Odell (kd), Lennart Hedquist (m), Fredrik Reinfeldt (m), Anna Åker- hielm (m), Karin Pilsäter (fp), Bo Lundgren (m) och Stefan Attefall (kd) anser
dels att finansutskottets yttrande i avsnitt 1.2.7 Finansutskottets syn på vår-propositionens och partimotionernas konjunkturbedömningar bort utgå,
dels att finansutskottets yttrande i avsnitt 1.3 Finansutskottets förslag till inriktning av den allmänna ekonomiska politiken bort ha följande lydelse:
En ny ekonomisk politik
Arbetslösheten, den öppna och den dolda, är vårt lands största ekonomiska och sociala problem. Den dramatiska försämringen på arbetsmarknaden är 1990 -talets stora politiska misslyckande. Att skapa radikalt bättre förutsätt- ningar för nya jobb och tillväxt måste därför vara det avgörande politiska uppdraget när Sverige tar steget in i 2000-talet.
Det stora fallet i sysselsättningen inträffade mellan åren 1990 och 1993. Det var resultatet av en politik som under 1980-talet innebar fortsatt inflation och strukturella försämringar som skattehöjningar och löntagarfonder. Den s.k. tredje vägens ekonomiska politik isolerade Sverige från Europa, banade vägen för lånekarusell och bankkris och förde oss in i den kostnadskris som ledde till sysselsättningsfallet.
Från slutet av 1993 vände emellertid sysselsättningen åter uppåt. Efter va- let 1994 när skattehöjningar och återregleringar präglade politiken bröts uppgången i sysselsättningen och vändes till en nedgång. Även om situatio- nen i dag förbättrats något tyder inget på att svensk ekonomi förmår nå ens det sysselsättningsmål som den socialdemokratiska regeringen satt upp för 2004.
De övergripande målen för den ekonomiska politiken bör enligt utskottets mening vara att skapa förutsättningar för snabb tillväxt, en kraftig ökning av antalet nya arbetstillfällen, en god realinkomstutveckling och minskat bi-dragsberoende.
Sveriges problem är strukturella. Det behövs en ny ekonomisk politik, som syftar till att stärka incitamenten till företagande, arbete och förkovran och som bygger på enskilt ägande och fri konkurrens.
Politiken måste också präglas av en insikt om de ändrade förutsättningar som följer av en alltmer integrerad världsekonomi. Det ställer nya krav på den nationella politiken men ger också stora möjligheter.
Sedan 1970 har tillväxten och välståndsutvecklingen i Sverige varit sämre än i flertalet jämförbara länder. Den stora arbetslösheten lägger tunga bördor på medborgarna. Färre får försörja fler vilket har lett till att de redan höga skatterna nått nya rekordnivåer.
En grundläggande uppgift för att bryta denna utveckling är att skapa goda betingelser för företagande. Då måste man bryta med gamla föreställningar. Sverige har under hela 1900-talet byggt sitt välstånd på ett antal stora export-företag som producerat för andra marknader än den inhemska. Under senare år har Sverige blivit beroende av några få av dessa företag i en utsträckning som saknar motstycke i vår moderna ekonomiska historia. När nu de stora företagen tenderar att flytta och de nya växande företagen är för få, fortsätter urholkningen av välståndsutvecklingen.
Sverige står inför ett vägval. Det ena alternativet är att fullfölja den inrikt-ning som präglar den socialdemokratiska politiken i dag. Då klamrar man sig fast vid höga skatter, fortsatta regleringar och statliga insatser. Det andra alternativet är att skapa de nya villkor som ett nytt, växande företagande behöver: färre regleringar, större individuell frihet och lägre skatter på in-komster och företagande.
För nästan ett år sedan, i juni 1998, skrev ledarna för Moderata samlings- partiet, Kristdemokraterna och Folkpartiet en gemensam artikel där de drog upp riktlinjerna för vilken politik Sverige behövde för att långsiktigt komma till rätta med sina problem, främst den alltför höga arbetslösheten. I april i år återupprepades på nytt de tre partiernas uppslutning bakom dessa huvud-punkter för den ekonomiska politiken:
· sänkta skatter på arbete och företagande, · · sänkta skatter på hushållstjänster, · · mindre krångel för företagen, · · en modernisering av arbetsmarknadsreglerna, · · möjlighet för företagen att ta till vara eurons möjligheter och mildra följderna av utanförskapet, · · en förnuftig energipolitik, · · åtgärder för att göra Sverige till ett spjutspetsland inom IT. · Enligt utskottets mening bör dessa huvudpunkter utgöra grunden för inrikt- ningen av den ekonomiska politiken.
Det ekonomiska läget
Det internationella läget
Sedan andra världskriget har Sverige haft nio konjunkturuppgångar och lika många nedgångar. Svensk ekonomi befinner sig just nu i en situation där konjunkturen förbättras. Detta är i sig glädjande men får inte tolkas som att alla problem är lösta, att politiker kan dra på sig spenderbyxorna igen . Det är när konjunkturen förhoppningsvis förbättras som det finns utrymme att göra något åt Sveriges långsiktiga problem.
Det förefaller som om verkningarna av Asienkrisen inte blir så stora i om- världen. Det fanns en tid farhågor för att Asienkrisen dels skulle innebära ett stort efterfrågebortfall, dels skulle innebära en kraftig konkurrens i västeko-nomierna från företag i de asiatiska länderna. Detta har dock inte fått så stora konsekvenser för företagen i industrivärlden som kunde befaras.
Det har varit en återhämtning i de sydostasiatiska länderna men inte i första hand genom att de exporterat sina problem till industriländerna. Det är främst länder som Korea, Thailand och Filippinerna som återhämtat sig.
Den japanska ekonomin dras fortfarande med problem. Även om reformer av den japanska ekonomin nu börjar komma i gång tar det tid innan utveck-lingen tydligt vänt i positiv riktning. Japan kommer inte att vara någon till- växtmotor i år och knappast heller nästa år. OECD räknar med fortsatt ned- gång i år och endast nolltillväxt nästa år.
Den amerikanska ekonomin har varit en tillväxtmaskin under många år. Tillväxten har hållit sig på drygt 3 % i genomsnitt under flera år, sysselsätt-ningen har ökat med närmare 15 miljoner nya jobb under 90-talet och ar-betslösheten är den lägsta på 30 år. Det är överraskande att den amerikanska ekonomin så länge kunnat hålla en uthållig och hög tillväxt utan att hittills drabbas av inflation och överhettningsproblem och därmed framtvingade räntehöjningar.
Den fortsatt snabba tillväxten i USA kan dock komma att medföra att den amerikanska centralbanken, FED, i år tvingas höja räntan för att kyla av ekonomin. Återverkan på USA:s ekonomi av Asienkrisen blev svagare än som väntades under hösten 1998 och sannolikheten är nu större för räntehöj-ning . Börsuppgången i USA har jämte sysselsättningsutvecklingen varit en starkt bidragande orsak till hushållens höga konsumtionsbenägenhet. Sparkvoten har t.o.m. varit negativ. Det finns dock en betydande risk för att börsutvecklingen bryts. Flera sätt att analysera tyder på att den amerikanska börsen är övervärderad och att en rekyl kan väntas. Detta skulle kunna mins-ka både hushållens och företagens utgiftsbenägenhet högst markant. Det skulle medföra en ordentlig nedgång i tillväxten.
En nedgång på den amerikanska börsen skulle få återverkningar även i Eu- ropa. Även där skulle börserna sjunka och hushåll och företag minska sin efterfrågan. En räntehöjning i USA skulle troligen också medföra att räntorna i Europa dras upp, något som skulle få allvarliga effekter på den svaga åter-hämtningen. Den återhämtning som borde vara på väg i de stora västeurope-iska ekonomierna skulle kunna få sig en allvarlig knäck med negativa åter-verkningar också på Sverige.
Osäkerheten om den europeiska utvecklingen beror till en del på att mark- naderna ännu är osäkra på hur den europeiska centralbanken, ECB, kommer att agera. En ränteuppgång i USA kan komma att driva upp även de europe-iska räntorna.
Några övertygande prognoser över en återhämtning i Västeuropa finns knappast. I sin preliminära prognos räknar visserligen OECD med en vänd- ning under det första halvåret i år så att tillväxten nästa år skulle ligga på över 2 %, men samtidigt konstaterar t.ex. Bundesbank i sin majrapport att hittills finns det inga klara tecken till en tidig och stark återhämtning i eu-roområdet. Skulle det bli en räntehöjning i USA kommer återhämtningen i Europa att fördröjas.
Inte heller Norden kommer att ge den draghjälp som varit fallet tidigare. Under åren 1994-98 växte våra nordiska grannar med sammantaget 23 % att jämföra med Västeuropa som helhet: 13 %. Tillväxttakten i Norden väntas i stort sett halveras, vilket medför att bidraget till den svenska marknadstill-växten blir betydligt lägre än vad det tidigare varit.
Det finns andra inslag i bilden som kan ge den svenska exporten sämre förutsättningar. Det finns en risk att en avmattning i USA med ny stark ex- pansion av de asiatiska ländernas export kan skapa protektionistiska stäm- ningar i USA med de negativa konsekvenser för världshandeln som då kan tänkas.
Risken är inte heller försumbar att meningskiljaktigheter mellan EU och USA om tolkningen av olika handelsfrågor kan leda till tvister och som följd därav inskränkningar i handelsmöjligheterna. Det s.k. banankriget utgör här ett varnande exempel.
Sammantaget finns således hopp om en återhämtning internationellt sett under senare delen av 1999, men det finns många risker som kan fördröja uppgången.
Återhämtning i den svenska konjunkturen?
Exporten har givit den stora draghjälpen sedan uppgången startade efter deprecieringen hösten 1992. En god konjunktur i omvärlden har givit expor- ten en stark marknadstillväxt. Denna har kunnat utnyttjas genom den konkur- renskraftsförbättring som deprecieringen medförde. Ibland framförs i debat- ten påståenden vars reella innebörd är att eftersom den svenska industrin sedan 1992 haft en snabbare produktivitetsuppgång än flertalet jämförbara länders industrisektorer behövs inga förändringar i t.ex. de svenska offentliga utgifterna. Man glömmer då bort att det är få länder som i samma utsträck-ning som Sverige deprecierat sin valuta och därigenom stärkt sin konkur-renskraft. Detsamma gäller jämförelser över en längre period. Tre stora de-valveringar har ägt rum sedan 1980. Det är visserligen sant att det också skett betydande omstruktureringar och rationaliseringar i industrin sedan början på 90-talet men valutakursförsämringen är ändå en av de viktigaste förklaring-arna till uppgången. Eftersom det under alla omständigheter är svårt att tänka sig att en sådan kontinuerlig försvagning av valutakursen skulle kunna fort-sätta är detta ingen lösning för framtiden. Det är i varje fall inte förenligt med flertalet politiska partiers ambitioner att Sverige ska kunna vara ett land som kan betala höga löner. Detta är inte förenligt med en mjukvalutapolitik.
Flertalet prognoser för svensk ekonomi, inklusive regeringens, räknar med att hemmamarknaden skall ta över mera av tillväxten, vilket framgår av efterföl-jande diagram.
Diagram. Bidrag till BNP-tillväxten 1992-2002
Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet
Detta bygger på att hushållen ska uppvisa en stigande vilja att konsumera en allt större andel av sina inkomster. Att hushållens inkomster kommer att stiga som en följd av konjunkturuppgången är rimligt att räkna med. Benägenhe-ten att spara eller konsumera är mera svårbedömd. Det kan väl tänkas att hushållen efter ett antal år med besparingar nu är mera beredda att konsume-ra. Sannolikt har dock sparbenägenheten ökat permanent.
De mera optimistiska prognoser som publicerats under senare tid bygger på att skatterna skall sänkas och hushållens köpkraft därigenom förstärkas. Om man inte räknar in eventuella skattesänkningar, det finns inga beslut om dessa bara prognoser, kommer man till de knappt 2 % i tillväxt som t.ex. Industriförbundet räknar med.
De senaste årens utveckling har troligen gjort hushållen mera uppmärk-samma på den risk som är förknippad med de skattefinansierade socialför- säkringssystemen. Detta ökar benägenheten att hålla en sparbuffert. Behovet att reformera ATP-systemet har sannolikt också ökat medvetenheten om behovet av sparande. Utsikterna på arbetsmarknaden kommer dock troligen att vara den faktor som starkast påverkar sparandet kortsiktigt även om det vore motiverat att hushållens sparkvot låg på åtminstone 5 % av inkomsten ( enligt nationalräkenskapernas tidigare definition). Regeringen utgår från att hushållen skall vara mera utgiftsbenägna, den högsta sparkvot regeringen räknar med är drygt 4 %.
Men en konjunkturuppgång, hur välkommen den än är, utgör inte lösning-en på Sveriges långsiktiga problem. Om de politiska ambitionerna att för-vandla Sverige till ett land som kan bära och betala höga löner skall kunna realiseras måste Sveriges position förbättras. Från att i början av 70- talet ha legat på tredje-fjärde plats bland industriländerna vad gäller inkomstnivå (BNP per person köpkraftskorrigerad) ligger Sverige nu på delad 18:e plats. De korrigeringar av statistiken som SCB nyligen redovisat och som sannolikt förbättrar Sveriges position något - tills andra länder gjort liknande revide-ringar - förändrar inte vårt resonemang. Om dessa ambitioner skall kunna bli verklighet krävs en tillväxt som i grunden förändrar Sveriges relativa posi-tion.
En illustration till vad detta skulle innebära ges här, baserat på samma slag av resonemang som fördes i en artikel av ekonomen Nils Lundgren (DN Debatt i december 1996). Under förutsättning att övriga länder har en lång- siktig tillväxt på drygt 2 % per år skulle det för Sveriges del från dagens läge - och med hänsyn tagen till att SCB:s revidering beräknas höja Sveriges nivå med knappt 4 % - krävas en tillväxt om 6 % per år för att växa ifatt Danmark om detta skulle ske på 5 år och drygt 4 % per år om det skulle tillåtas ta 10 år. Det skulle vara något enklare att växa ifatt Nederländerna. Det skulle kräva drygt 3 % i årlig tillväxt om det skulle ske på 5 år och 2,7-2,8 % om det skulle ske på 10 år.
Senast Sverige hade över 4 procents tillväxt var 1969. En femårsperiod med i genomsnitt 3 % per år har inte inträffat sedan 60-talet.
Detta hindrar inte att enstaka år kan uppvisa hög tillväxt. Åren 1984, 1994 och 1995 var år med tillväxttal på över 3½ %. Enstaka tillväxtår förändrar dock inte Sveriges långsiktiga situation.
Det räcker inte med att enstaka år uppvisa sådana tal, det krävs hög tillväxt under flera år i rad. Finns förutsättningar för detta? Det är inte möjligt att nå ett genomsnitt i BNP-ökning om 3-3½ % flera år i rad utan åtgärder som innebär stöd för en sådan process.
Några sådana åtgärder finns inte i sikte hos den nuvarande regeringen. De finns uppenbarligen inte på regeringens dagordning. Ett av de vanligaste politiska orden i regeringens vårproposition är ordet "återkommer".
Utskottet konstaterar att det behövs en väsentligt annorlunda ekonomisk politik än den som föreslås i vårpropositionen.
Misslyckandet med sysselsättningen
Regeringens största misslyckande är att den inte lyckats åstadkomma en långsiktigt hållbar utveckling av sysselsättningen. Regeringen har kontinuer-ligt överskattat sysselsättningsutvecklingen. Skulle regeringens prognoser varit sanna skulle sysselsättningen nu varit minst 150 000 personer högre. Det skulle ha motsvarat en sysselsättningskvot på 74½ %, sysselsatta i pro-cent av befolkningen i "arbetande ålder". I stället är den knappt 72 %.
Även om man inte sätter målet så högt som att Sverige skulle klara en lika snabb sysselsättningsökning som USA är det av intresse att jämföra med EU- länderna. Det är bara tre EU-länder som haft en sämre sysselsättningsutveckling än Sverige om vi ser till den socialdemokratiska regeringsperioden, vilket efterföljande diagram visar.
Diagram. Sysselsättningsförändring 1994-98 inom EU
Källa: Eurostat
Det är mycket få, om ens någon, bedömare som tror att regeringen kommer att lyckas sänka den öppna arbetslösheten till 4 % år 2000 som den lovat. Den totala arbetslösheten var fortfarande 9,5 % i april trots konjunkturupp- gången. Då har inte de personer som ingår i Kunskapslyftet som ett alternativ till öppen arbetslöshet räknats in. Inte heller ingår i dessa 9, 5 % de latent arbetssökande, dvs. de som står utanför arbetskraften men som vill och kan ta ett arbete. Det är anmärkningsvärt att regeringens ekonomiska politik haft så svaga effekter på arbetslösheten trots att vi befinner oss i en konjunktur-uppgång.
Det är inte troligt att regeringen skulle lyckas få upp sysselsättningsande -len till de 80 % år 2004 som den satt som mål. Följande diagram från Kon- junkturinstitutets senaste rapport visar vad som återstår för att nå detta mål, även med en god sysselsättningstillväxt de närmaste åren. Institutet har ändå räknat med större finanspolitiska stimulanser än regeringen. Ännu 2004 saknas över 100 000 jobb.
Diagram. Regeringens sysselsättningsmål
Källa: Konjunkturinstitutet
Under den senaste tiden har det också börjat visa sig tecken till att lönebild-ningen kan bli en faktor som på nytt gör det svårt att nå en hög sysselsätt-ning. Socialdemokratins knytning till LO gör det svårt för regeringen att driva en politik som skulle ge några verkliga bidrag till att skapa bättre förut-sättningar för lönebildningen. Regeringens tvehågsna agerande i denna fråga talar sitt tydliga språk.
Det krävs en väsentligt annorlunda politik för att verkligen höja sysselsätt-ningen i Sverige.
Starkt konjunkturberoende statsfinanser
Det finns en uppenbar risk att den förbättring i de offentliga finanserna som konjunkturen ger kommer att tas till intäkt för att allt nu är bra i den bästa av världar och att inget behöver förändras.
De offentliga finansernas starka beroende av konjunkturen har enligt Konjunk-turinstitutet inte väsentligt förändrats sedan början av 1990-talet .
Diagram. De offentliga finansernas konjunkturkänslighet
Årlig procentuell BNP-förändring i volym samt offentligt finansiellt sparande i pro-cent av BNP
Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet
Statsfinansernas starka konjunkturberoende medför en tendens att under- skatta förbättringarna i konjunkturuppgångar och underskatta försämringarna i nedgångar vilket framgår av efterföljande diagram.
Som synes gäller detta även i dag. Skulle de mera positiva konjunkturpro- gnoserna infrias kommer troligen även statsfinanserna att förbättras, kanske mer än vad regeringen räknar med för närvarande. Att statsfinanserna ut-vecklas bättre än väntat medför också att de troligen kommer att försämras snabbare än väntat när konjunkturen vänder nedåt. Skillnader mellan progno-ser och utfall visar att regeringen inte "har statsfinanserna under kontroll".
Sverige befann sig i ett liknande läge under andra hälften av 1980-talet. De offentliga finanserna förbättrades snabbare än väntat, överskotten blev bety-dande. Det tycks som om regeringen nu beter sig på samma sätt som den dåvarande socialdemokratiska regeringen gjorde under 1980-talet. Utrymmet användes inte för att förändra utgiftssystemen och genomföra nödvändiga strukturförändringar. Det kan här vara av intresse att ange vad Konjunktur- institutet säger i sin senaste rapport om likheter mellan dagsläget och andra delen av 1980-talet: "Det förbättrade sparandet som blev effekten av sänkta utgifter och stigande inkomster, togs dock snart till intäkt för såväl återstäl-lande av nivåer inom transfereringssystemen som utbyggnad av andra. Där-med erhöll man en permanent utgiftsnivå, baserad på temporärt höga in-komster. Mycket talar för att de offentliga finanserna på så vis blev struktu-rellt underfinansierade." (Konjunkturläget, mars 1999, sid. 94 .) På samma sätt som då tolkar regeringen nu förbättringarna som permanenta . Trycket på att snabbt förbruka överskotten som om de vore permanenta kommer att bli starkt. Men efter de glada överskottsåren i slutet av 1980- talet kom försäm-ringar under 1990-talet.
Diagram. Budgetprognoserna varierar med konjunkturen
Faktiskt utfall för det offentliga finansiella sparandet som procent av BNP minus motsvarande enligt prognos vid årets början samt BNP-förändring
Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet
Även om försämringar vid en kommande konjunkturnedgång troligen inte kommer att bli lika stora som i början av 1990-talet kan de bli betydande. Samtidigt är inte heller utrymmet för försämringar lika stort. Kraven på budgetbalans i vår omvärld sätter gränser för vilka underskott Sverige kan tillåta sig. Marginalerna är snävare.
Det är därför viktigt att använda en period när de offentliga finanserna för-bättras till att genomföra förändringar som leder till långsiktigt stabila of-fentliga finanser. Regeringens eget underlag visar att någon stabil grund ännu inte lagts.
Enligt Ekonomistyrningsverket, ESV, har de underliggande underskotten, dvs. med engångseffekter borträknade, under åren 1995-98 inte alls utveck-lats så positivt som de redovisade talen över budgetsaldot antyder. Om man för 1999 korrigerar för förändringar som sammanhänger med pensionsrefor-men finner man enligt ESV dessutom att det underliggande saldot försämras i år. Även regeringens vårproposition visar att statsbudgeten ännu år 2002 kommer att visa ett underliggande underskott, korrigerat för engångsföränd-ringar.
Diagram. Statsbudgetens redovisade och underliggande saldo
Källa: Finansdepartementet
För att minska statsfinansernas konjunkturberoende krävs enligt utskottets mening att skatte- och utgiftstrycket sänks. Det som skulle behövas just nu är strategiskt viktiga skattesänkningar finansierade med besparingar. I ett läge där konjunkturen förbättras är utrymmet större och processen lättare än om motsvarande åtgärder måste genomföras i en nedgång. I en konjunkturupp-gång kan den privata efterfrågan lättare fylla ut det utrymme som offentliga besparingar skapar.
Åtgärder som ger förutsättningar för långsiktigt robusta offentliga finanser måste börja genomföras snabbt så att de positiva effekterna kan börja visa sig före en nedgång. Denna beredskap finns inte hos regeringen. Detta har bl.a. visat sig i de panikbromsningar som regeringen vidtagit för att klara årets statliga utgiftstak. Regeringens politik innebär dels åtgärder för att flytta utgifter över till budgetens inkomstsida för att undgå utgiftstaket, dels att man skjuter problemen till nästa år. Eftersom risken är stor att regeringens utgifter inte heller ryms under utgiftstaket nästa år väntar då förmodligen nya panikåtgärder av det slag som genomförs i år.
Det finns ingen politisk vilja att genomföra strategiska skattesänkningar som ger förutsättningar för jobb och företagande. Regeringen har visserligen börjat antyda en vilja till generella skattesänkningar men underlättar samti-digt för skattehöjningar i kommuner och landsting. De bestraffningar som regeringen vill genomdriva av kommuner som försöker kombinera en lägre skattenivå med strukturella förändringar i verksamheten talar sitt tydliga språk.
Det reella innehållet i detta dubbla budskap kan visa sig vara att regeringen visserligen genomför vissa generella skattesänkningar - dock eventuellt så att marginaleffekterna skärps - men att dessa skattesänkningar till stor del äts upp av kommunala skattehöjningar. Av en statlig skattesänkning på 10 mil-jarder kronor försvinner direkt hälften vid en kommunalskattehöjning på 50 öre.
För dåligt företagsklimat
Utan en tillväxt i antalet företag och inte minst i antalet företagare kan inte en tillräcklig sysselsättningsökning komma till stånd. Det finns alltfler tecken på att dessa förutsättningar inte är tillräckligt bra i Sverige för att ge den sysselsättningsökning som krävs. Det är i och för sig en naturlig process att företag när de växer breddar sig och förlägger en del av tillväxten i andra länder. Detta motsvaras inte av en uppvägande ström in i Sverige. Visserli-gen ökar direktinvesteringarna i Sverige, men detta sker främst genom att utländska ägare köper upp svenska företag. Det sker i mindre utsträckning genom expansion i Sverige av utländska ägare.
Denna utveckling är i sig ett tecken på att företagsklimatet inte är tillräck-ligt gynnsamt. En bekräftelse ges genom de mätningar som institutet IMD (International Institute for Management Development) genomför. Enligt dessa skulle Sverige placera sig på fjortonde plats i år. Analysen visar att det främst är de faktorer som politikerna kan påverka som bidrar till ett dåligt företagsklimat i Sverige.
Tabell. Sveriges placering efter olika konkurrensfaktorer 1999
Siffrorna avser Sveriges placering (t.ex. 27:e plats vad gäller den inhemska ekono-min) Sveriges placering 1999 Inhemsk ekonomi 27 Internationalisering 15 Regering 39 Finanssektor 13 Infrastruktur 5 Företagsledning 6 Vetenskap och teknik 5 Människorna/arbetskraften 17 Källa: IMD
För att i grunden få en tillväxt i företagssektorn måste de små och medelstora företagen växa. Detta kräver att fler personer vill bli företagare. Efterföljande diagram visar en alldeles för svag, och tidvis negativ utveckling, under den socialdemokratiska regeringen. Antalet företagare har ännu inte nått den nivå som rådde under fyrpartiregeringens tid.
Diagram. Antalet företagare 1994-99
Löpande 12-månaderstal
Källa: Statistiska centralbyrån, arbetskraftsundersökningarna
Så länge Sverige befinner sig utanför eurosamarbetet måste vi ha ett så mycket bättre företagsklimat att detta kan utgöra en kompensation. Så är för närvarande inte fallet.
Den svarta ekonomin
Ett allvarligt problem är den svarta ekonomins utbredning och omfattning. Enligt färska siffror från SCB uppgick de svarta inkomsterna till 69 miljarder kronor 1996, vilket motsvarar 4 % av BNP. Effekterna av den svarta ekono-min innebär ett årligt skattebortfall på mellan 20 och 40 miljarder kronor. En undersökning utförd av Riksskatteverket visar att uppemot 800 000 personer någon gång under år 1997 jobbade svart.
Det finns enligt utskottets uppfattning två huvudförklaringar: För det första har det moraliska medvetandet och viljan att handla rätt urholkats. För det andra medför dagens skatteuttag och skattestruktur starka incitament till att inte följa de regler som finns. Dels därför att skatteuttaget upplevs som orimligt högt, dels därför att reglerna är orimligt krångliga.
En ytterligare grogrund för svartjobb kan vara den misslyckade sysselsätt- ningspolitiken. Den svarta sektorn innebär även betydande problem för de seriösa företag som redan finns och verkar på den vita marknaden. Vart femte företag drabbas av konkurrens från den svarta sektorn, i en del bran- scher betydligt fler. Det leder till att seriösa företagare inte har en chans att konkurrera om de inte också fuskar med vissa regler. I några branscher har detta blivit en ond cirkel, där företag upplever att de "tvingas" fuska för att överleva på marknaden.
"Vårt företag är i stor utsträckning utsatt för konkurrens från företag inom branschen som skattefuskar"
Instämmer helt Frisör 70% Städning 57% Taxi 54% Åkeri 46% Restaurang 46% Bygg 39% Alla 18% Källa: RSV Dagens skatte- och regeltryck riskerar att leda till en än mer urholkad skattemoral. Detta är ett mycket allvarligt problem. Ett fungerande rättssam-hälle bygger på att lagstiftningen är förankrad i människors rättsuppfattning så att man av egen kraft och vilja lyder lagarna.
Det är därför en viktig politisk uppgift att snabbt minska skadliga skatte- kilar och allmänt förbättra incitamenten till att köpa och sälja varor och tjänster vitt och lagligt. Det är också av största vikt att företrädare för såväl näringsliv som offentlig sektor deltar i opinionsbildningen och i praktisk handling visar vikten av att de regler som beslutas verkligen efterföljs.
Allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken
Långsiktig tillväxt kräver en ny politik
Genomgången ovan visar att den svenska ekonomin lider av allvarliga strukturproblem. Det är tydligt att den närmaste tidens konjunktur inte leder till den kraftiga sysselsättningsökning och lägre arbetslöshet som Sverige behöver och regeringen hoppas på. Tillväxt- och jobbpolitiken måste läggas om. Den svenska ekonomin måste göras mer dynamisk och mer flexibel så att tillväxten blir större och betydligt mer uthållig än den varit under de se-naste 30 åren. Sedan 1970 har vi i Sverige i genomsnitt bara haft ca 1,5 pro-cents årlig BNP-tillväxt. Enligt Världsbanken har inte mindre än 120 länder under 1990-talet haft snabbare tillväxt än Sverige, räknat per person och med hänsyn tagen till skillnader i köpkraft. Det visar bl.a. att det inte räcker att, som socialdemokratiska regeringar, sätta hoppet till att förbättringar i om-världskonjunkturen skall lösa problemen. Sveriges tillväxtproblem är lång-siktigt och strukturellt. Därför krävs det reformer för att öka dynamiken i samhällsekonomin och därmed de långsiktiga företagar-, jobb och tillväxt-förutsättningarna.
Sverige lider av ett för dåligt företagarklimat, en för hårt reglerad och rigid arbetsmarknad, en illa fungerande lönebildning och ett för högt skattetryck. En ny ekonomisk politik måste inriktas på att skapa förutsättningar för fler riktiga jobb och växande företag och på att sänka skadliga skatter. Sverige måste bli företagsammare och den privata sektorn måste bli större och mer livskraftig. Det är genom arbete, företagande, tillväxt och fler skattebetalare som välstånd skapas, inte genom högre skatter och högre offentliga utgifter. De senaste årens "fram och tillbaka- politik" måste brytas till förmån för goda, stabila och långsiktigt verkande regler och åtgärder som gynnar inte minst de mindre företagen.
Forskningsresultat av bland andra 1993 års nobelpristagare i ekonomi, Douglass C. North, tyder på att utformningen av juridiska ramvillkor och normer är ytterst viktiga för ett lands ekonomiska utveckling. Utvecklingen sedan 1980-talet inom delar av affärsvärlden men också inom den politiska världen visar vikten av moral och hög etik. Att upprätthålla allmänt accepte-rade sociala normer och spelregler är en billig metod för samhällsekonomisk effektivitet jämfört med en växande rättslig reglering av det ekonomiska livet. Därför är samhällets förankring i en god etik mycket viktig också för en väl fungerande ekonomi.
Långsiktigt hållbar balans i de offentliga finanserna
Grundläggande förutsättningar för tillväxt är låg inflation och stabila offent-liga finanser. Det möjliggör bl.a. låga räntor och förutsebara ekonomiska villkor för hushåll, företag, investerare och arbetsmarknadens parter. Förut-sägbarhet är av central betydelse för att parterna skall kunna medverka till en lönebildning som främjar fler riktiga jobb, både i privat och offentlig sektor.
Insikten om de svenska offentliga finansernas sårbarhet för konjunktur- svängningar ställer krav på stor vaksamhet och försiktighet i finans- och budgetpolitiken inför en kommande lågkonjunktur. I detta avseende är det framför allt statsbudgetens underliggande saldo som bör ägnas uppmärksam- het. EU:s stabilitetspakt, med sina regler för budgetpolitiken, och EU:s na -tionella sysselsättningsplan bör vara centrala måldokument för regeringen och ange en lägsta ambitionsnivå. De offentliga finanserna skall inte uppvisa underskott över en konjunkturcykel. Först när nästa lågkonjunktur passerats vet vi med empirisk visshet hur känsliga för konjunkturändringar Sveriges offentliga finanser är.
Sårbarheten i de offentliga finanserna bör dock minskas omgående genom att riksdagen beslutar om ett batteri av åtgärder för fler riktiga jobb, bättre villkor för företagande och därmed stimulans till en stabil tillväxt. Bespa -ringar och försäljning av statliga företag ökar också stabiliteten genom att minska den offentliga skuldens storlek och räntekänslighet. Enligt regering-ens prognos kommer den offentliga sektorns konsoliderade bruttoskuld att uppgå till 1 250 miljarder kronor vid utgången av 1999, vilket motsvarar 67,6 % av BNP. Med regeringens tillväxtantaganden och budgetalternativ, som inkluderar betydande överföringar från AP-fonden och intäkter från företagsförsäljningar, kommer skuldkvoten att minska till 51 % av BNP år 2002. Enligt utskottets mening bör - med samma antaganden som regeringen gör - statsskulden amorteras så att den år 2002 understiger 50 % av BNP.
För stabiliteten i svensk ekonomi - särskilt på ränte- och valutamarknader- na - innebär införandet av euron i elva angränsande EU-länder en delvis ny miljö för politiken. Det medför krav på att Sverige driver en minst lika för-troendeskapande ekonomisk politik som den inom det nya euroområdet. Det gäller särskilt om den nya centralbanken, ECB, väljer att styra sin politik efter ett inflationsmål som ligger under Sveriges riksbanks inflationsmål och om valutamarknaderna i eurons periferi skulle komma att karaktäriseras av återkommande svängningar och oro. Den nya lagstiftningen om Riksbankens oberoende stärker trovärdigheten för penningpolitiken i den nya situationen . Det är därför oroande när Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöparti-et förefaller intresserade av att ge pekpinnar till Riksbanken som nyligen i finansutskottet.
Arbete ger välstånd och trygghet
Välstånd och välfärd skapas genom arbete. I en situation med ca 10 procents total arbetslöshet är därför den viktigaste uppgiften för den ekonomiska politiken att snabbt skapa förutsättningar för fler riktiga jobb:
· Ett jobb ger ökad självkänsla och ett meningsfullt innehåll i livet. · · Ett jobb innebär en högre och mer stadigvarande inkomst än exempelvis a- kasseersättning, arbetsmarknadsmedel eller socialbidrag. · · Fler jobb minskar olika typer av sociala problem och påfrestningar på familjelivet. · · Fler jobb är en förutsättning för stabila offentliga finanser i Sverige. · · Fler jobb ökar Sveriges produktion, minskar behovet av bidrag och ökar resurserna för t.ex. vård och skola. · Utgångspunkten för en politik som syftar till att eliminera massarbetslöshe -ten måste vara att det är i företagen som de nya arbetstillfällena kan växa fram. De som avgör om en sådan utveckling kan realiseras är de människor som driver dagens företag och överväger att starta morgondagens. Den poli-tiska uppgiften är därför att skapa ett så gott närings- och företagarklimat att beslut fattas om att expandera, starta nya företag och att anställa. Då får vi en dynamisk arbetsmarknad där den arbetssökande har marknadsmakt och där ständig efterfrågan på nya anställda utgör den avgörande tryggheten för människor i arbetsför ålder.
De nya jobben måste främst komma i den privata sektorn, i små företag som växer och nya företag som startar. Det är genom företagande och arbete som välstånd skapas, inte genom färre företagare, fler bidragstagare och magrare skattebaser.
Reformera arbetsmarknaden
Enligt utskottets mening måste kraftfulla åtgärder till för att förhindra att massarbetslösheten permanentas. Politiken måste inriktas på att skapa förut-sättningar för fler riktiga arbeten och växande företag. Sverige behöver en offensiv tillväxtpolitik för nya arbetstillfällen. Skatterna på företagande och arbete måste sänkas. Den privata sektorn och inte minst tjänstesektorn måste få bättre möjligheter att växa.
Utskottet vill understryka vikten av att nödvändiga reformer av lönebild- ningen nu kommer till stånd. Löneutvecklingen måste vara förenlig med en god samhällsekonomisk utveckling.
En reform av lagar och regler på arbetsmarknaden som förbättrar möjlig- heten att få och ta jobb och ökar rörligheten på arbetsmarknaden bör genom- föras utan dröjsmål. Det är särskilt viktigt för de mindre företagens utveck-ling, men framför allt för att fler arbetslösa ska få möjlighet att komma in på arbetsmarknaden.
Ett led i arbetet med att skapa förutsättningar för fler jobb är att modernise-ra arbetslöshetsförsäkringen. A-kassan ska vara en allmän och obligatorisk omställningsförsäkring. Parterna på arbetsmarknaden bör i större utsträck-ning ha ansvaret för lönebildningen och dess konsekvenser. Det är rimligt att de som har jobb bär en större del av ansvaret för resultatet av sina handling-ar. Fackets makt över lönebildningen bör motsvaras av ett ökat ansvar för arbetslöshetsförsäkringens finansiering.
För att lönebildningen ska kunna fungera så att den både ger skälig ersätt- ning för arbete och flera jobb måste det råda balans mellan arbetsmarknadens parter. Staten skall stå neutral mellan parterna, men genom sänkta inkomst-skatter underlättas en sysselsättningsfrämjande lönebildning.
Skatter
Skattepolitiken måste inriktas på att sänka det totala skattetrycket. De skatte-belastningar på arbete, sparande och kapitalbildning som försämrar förutsätt-ningarna för jobb, företagande och investeringar måste avskaffas. Enligt utskottets mening är det synnerligen riskabelt för ett lands långsiktiga till-växtförutsättningar med ett skattetryck som överstiger 50 % av BNP, vilket emellertid är vad som skett sedan regimskiftet hösten 1994 .
Utskottet återkommer nedan till specifika skattesänkningar för att förbättra företagsklimatet, särskilt inom tjänstesektorn, men vill också betona det önskvärda i sänkt skatt på arbete med inriktning på låg- och medelinkomstta-gare. Den exakta tidpunkten och omfattningen får bl.a. bestämmas av den ekonomiska tillväxten och stabiliteten i de offentliga finanserna. Det är vik-tigt att de skattelättnader som genomförs har en klar inriktning mot att skapa förutsättningar för nya jobb. Enligt utskottets mening bör därför skattesänk-ningar på arbete prioriteras. Utskottet anser, till skillnad från vad regeringen under lång tid gett uttryck för, att hög skatt på arbete leder till mindre arbete precis som hög skatt på alkohol anses leda till lägre konsumtion.
Välfärdspolitiken
Den svenska välfärdspolitiken förutsätter en hög tillväxt och hög sysselsätt-ning. Den nuvarande utvecklingen är därmed inte tillräcklig för att trygga basen för den offentliga välfärdspolitiken. Viktiga kärnområden inom vård och utbildning måste ges goda utvecklingsförutsättningar. Det sker bl.a. vid en god tillväxt som ökar kommuners och landstings skattebas. Det är av största vikt att man i kommuner och landsting prioriterar kärnområdena vård, skola och omsorg. Detta innebär att verksamhet som inte behöver ske i kommunal eller landstingskommunal regi prioriteras ned. Utskottet vill dess-utom betona vikten av att stat, kommun och landsting i högre grad än för närvarande använder sig av enskilda entreprenörer för att skapa en effektivi-tetsfrämjande konkurrens och för att ge medborgare valfrihet. Den valfrihets-revolution som inleddes under den borgerliga regeringsperioden, men som därefter förbytts i sin motsats, måste fullföljas. Utskottet vill också betona behovet av allmän avreglering, slopande av offentliga monopol samt färre kommunala bolag. De inskränkningar i handikappreformen som Socialde-mokraterna genomfört bör, liksom försämringarna av änkepensionerna, rivas upp.
En socialförsäkringsreform
Dagens socialförsäkringssystem har brister i flera avseenden. Behovet av att bl.a. reformera pensionssystemet har, liksom andra också i sig nödvändiga förändringar, skapat en osäkerhet om vilka offentliga åtaganden som kom-mer att gälla i framtiden. Det medför en allmän misstro mot systemens lång-siktiga hållfasthet.
De avgifter som tas ut saknar i stor utsträckning direkt koppling till de förmåner som utgår, vilket gör att de i realiteten får samma verkan som en skatt. Därmed blir såväl genomsnitts- som marginalskatten på arbete högre. En bättre anknytning mellan avgift och förmån leder till att denna effekt minskar betydligt.
Mot denna bakgrund bör en socialförsäkringsreform genomföras. Dess syfte bör dels vara att åstadkomma en starkare koppling mellan avgifter och förmåner och därmed minska skattekilarna, dels göra systemen stabila. Det kan övervägas att frigöra systemen från dagens beroende av statsbudgeten.
Privat äganderätt och ökat hushållssparande
En viktig princip i en tillväxtfrämjande politik är att värna privat ägande och privat sparande. Pensionsreformen, som beslutats med bred parlamentarisk majoritet, är i detta avseende ett viktigt steg i rätt riktning när det gäller utökningen av den privata premiereserven. Det är en viktig strukturell för-bättring av den svenska ekonomin. Utskottet vill betona att premiereserven är de blivande pensionärernas tillgångar. Möjligheten att i nationalräkenskaper-na bokföra premiereserven som offentligt sparande, som Eurostat medgivit, ger varken större eller mindre utrymme för lägre skatter eller ökade offentli-ga utgifter.
Utskottets förslag
Lägre skatter
Lägre skatt på arbete och företagande
Enligt utskottets mening måste skatterna sänkas. Därigenom stärks tillväxt- kraften i ekonomin så att den höga arbetslösheten kan pressas tillbaka. Sedan flera år har bl.a. OECD och Internationella valutafonden förordat att skatten på arbete måste lindras. Även EU har rekommenderat skattesänkningar på arbete. Ett viktigt motiv är att hög skatt på arbete leder till mindre arbete och färre arbetstillfällen. Ytterligare ett skäl för sänkt skatt på arbete är att göra det möjligt för fler att leva på sin lön så att behovet av bidrag och offentliga subventioner minskar.
Lägre marginalskatter
Att höga marginaleffekter har negativa effekter på arbetsmarknadens funk- tionssätt var en viktig utgångspunkt för skattereformen. Det är viktigt att gå tillbaka till de slutsatser som då drogs. Det måste vara en strävan att återvän-da till skattereformens inriktning: 30, respektive 50 % i marginalskatt. Det förutsätter att inkomstskatten sänks för alla inkomsttagare och att värnskatten avskaffas. Värnskatten var ett brott mot skattereformen när den infördes, och dess nya permanenta version är ett fortsatt brott mot skattereformens inten-tioner.
Sänkt skatt på hushållstjänster
Det höga svenska skattetrycket drabbar särskilt de verksamheter där det finns "gråa" eller "svarta" alternativ. Tjänster riktade mot hushållen utgör ett så-dant exempel. Många sådana arbetsuppgifter utförs i dag i form av "gör-det-själv" eller svart. Att köpa sådana tjänster med full skattebörda är förbehållet de rika, eller de som kan få någon annan att betala. Den tredje utvägen är att köpa dessa tjänster svart.
En aktuell undersökning från Arbetarskyddsstyrelsen visar att många är stressade i dagens arbetsliv. Ändå har svensken en av industrivärldens kor- taste årsarbetstider. En del av förklaringen är att skattetrycket gör det omöj-ligt att köpa tjänster som skulle kunna lätta bördan, t.ex. för småbarnsföräld-rar.
Moderata samlingspartiet, Kristdemokraterna och Folkpartiet liberalerna har i annat sammanhang presenterat förslag som ändrar på detta. För tjänster utförda i hemmet skall en skattelättnad utgå som halverar det vita priset direkt vid betalningen. Skattereduktionen på 50 % för hushållstjänster utför-da i det egna hemmet utgår ända upp till 25 000 kr per år och hushåll . Det är ett väsentligt utvidgat s.k. ROT-avdrag. Förslaget leder till att svarta jobb blir vita, till att valfriheten för hushållen ökar, jämställdheten ökar: det är inte som hittills bara "manliga" ROT-jobb som får en skattelättnad utan även traditionellt "kvinnliga". Effektiviteten ökar genom att valet mellan arbete och fritid inte på samma sätt som nu snedvrids av skattekilar. Olika under-sökningar visar att en sådan åtgärd har en stor jobbpotential. 50 000-100 000 nya arbetstillfällen borde kunna tillkomma på sikt.
Sänkt skatt på privat pensionssparande
Nedgången under 1990-talet berodde till en del på att hushållen hade ett alltför litet eget sparande att falla tillbaka på när det blev nödvändigt att minska de offentliga utgifterna. Det egna privata sparandet är en viktig trygghetsskapande faktor för hushållen. Därför bör det privata hushållsspa-randet uppmuntras. Utskottets förslag till lägre skattebelastning innebär i sig att eget sparande gynnas jämfört med i dag. Utskottet föreslår därutöver att avdragsrätten för pensionssparande höjs till minst ett basbelopp.
Sänkt skatt på riskkapital
Dubbelbeskattningen av utdelning på aktier har två nackdelar. Dels hindrar den anskaffande av riskkapital, dels hindrar den expansion av de mindre företagen. Utan dubbelbeskattningen skulle utbudet av riskvilligt kapital vara större, till glädje inte minst för småföretagen. Dubbelbeskattningen gynnar utländskt ägande på bekostnad av svenskt.
Skattebelastningen på att växa med eget kapital är högre än att växa med lånat kapital. Det naturliga för en företagare är att i första hand expandera med eget kapital. Detta motverkas nu av dubbelbeskattningen. Dubbelbe-skattningen är inget som bara drabbar en handfull rika personer. Närmare 5 miljoner svenskar sparar i dag i aktier, direkt eller via fonder. Enligt utskot-tets mening bör bl.a. skatten på aktieutdelning avskaffas.
Successivt avskaffad förmögenhetsskatt
Sveriges välstånd är byggt på att Sverige tidigt accepterade och utnyttjade internationaliseringens fördelar. Sveriges stora svenska multinationella före-tag var en viktig byggsten när ett välfärdssamhälle tog form. Detta hade inte varit möjligt utan att acceptera och delta i internationaliseringsprocessen.
I dag gör internationaliseringen det svårt för ett enskilt land att driva skat-tepolitik utan hänsyn till utvecklingen i omvärlden. Eftersom kapital rör sig obehindrat över gränserna gäller det i synnerhet kapitalskatterna, t.ex. för-mögenhetsskatten.
Förmögenhetsskatten bör stegvis avskaffas under den innevarande man- datperioden. Med dagens låga räntor är den för många människor konfiskato- risk, d.v.s. skatterna på avkastning och förmögenhet är större än avkastning-en. Man måste i dessa fall förbruka sitt kapital för att få råd att betala skatt. Att förmögenhetsskatten inte heller är rättvis är uppenbart när vissa miljar-därer får kraftiga skattesänkningar medan vanliga familjer som kanske bott länge i och amorterat ner lånen på sina hus kan drabbas av förmögenhetsskatt fullt ut. Enligt utskottets mening bör förmögenhetsskatten successivt avskaf-fas.
Enklare och mildare beskattning av fåmansbolag
De små fåmansbolagens situation måste underlättas genom en bättre skatte- situation. Dagens skatteregler är särskilt ogynnsamma för växande mindre företag. Enligt utskottets uppfattning bör nuvarande diskriminerande regler ändras så att avkastning utöver en rimlig arbetsinkomst beskattas som kapi- talinkomst.
Lägre skatt på inkomst av patent
Enligt utskottets mening bör också royaltyinkomster från patent beskattas som kapitalinkomst. En tidsbegränsad skattebefrielse för royaltyinkomster från nya patent bör övervägas.
Arbetsmarknaden
Moderna regler
Den rättsliga regleringen av arbetsmarknaden har en stor betydelse för före -tagens möjligheter till smidig anpassning till ändrade förutsättningar vad gäller t.ex. teknologi, utländsk konkurrens och skiftande efterfrågan. Det påverkar i sin tur förutsättningarna för företagen att behålla och skapa ar -betstillfällen. Detta förhållande förstärks i takt med att arbetets organisation blir mera varierad och individanpassad på arbetsmarknaden. Den lagstiftning som i dag reglerar villkoren på arbetsmarknaden är i stora delar skapad för förhållanden och synsätt som inte längre är för handen: stora företag med en schabloniserad bild av medarbetarna i företaget. Lagstiftningen måste enligt utskottets mening följaktligen moderniseras.
Arbetsmarknaden måste bli mer dynamisk och flexibel. Arbetsrätten måste ge utrymme för lokala överenskommelser som är anpassade till företagens individuella förutsättningar. Möjligheten att göra undantag från centrala överenskommelser måste öka.
En reform av lagar och regler på arbetsmarknaden som tar sikte på att öka möjligheterna att få och ta nya jobb, och att öka rörligheten på arbetsmark -naden, måste genomföras så snabbt som möjligt. Det är av avgörande bety- delse för främst de små och medelstora företagens vilja och möjlighet att ge nya jobb. Om inte sådana förändringar genomförs kommer antalet nya jobb att bli färre och en stor del av dem bli tillfälliga.
En allmän arbetslöshetsförsäkring
En andra åtgärd i arbetet med att skapa förutsättningar för flera jobb är att modernisera arbetslöshetsförsäkringen. Enligt utskottets mening bör en all-män obligatorisk arbetslöshetsförsäkring som till större del än i dag finansie-ras med egenavgifter införas. Därigenom får den enskilde ett verkligt val när det gäller hur han eller hon vill ordna sin fackliga tillhörighet och arbetslös-hetsförsäkring. Försäkringen skall också motverka att löneavtal som leder till ökad arbetslöshet träffas. Karaktären av omställningsförsäkring måste under-strykas.
Lönebildningen reformeras
En reformering av lönebildningen är inte enbart en fråga för arbetsmarkna- dens parter. De institutionella ramar som satts genom lagstiftning måste ses över så att balans vad gäller bl.a. annat konfliktregler uppnås. Förutsättning-arna för en väl fungerande lönebildning kan också stärkas genom en ökad egenfinansiering av arbetslöshetsförsäkringen.
Kunskap, kompetens och högre tillväxt
Utbildning med högre kvalitet
Det är av avgörande betydelse att utbildning på alla nivåer från grundskola till högskola präglas av hög kvalitet för att vidmakthålla och utveckla den kompetens som är ett viktigt fundament för hög framtida tillväxt.
Utgångspunkten för en fortsatt utbyggnad av den högre utbildningen och fördelningen av platser mellan lärosäten måste vara utbildningens kvalitet. Betydelsen av kvalitetssäkring innebär att själva takten i utbyggnaden aldrig får bli det viktigaste. Det bör mot denna bakgrund övervägas särskilda insat-ser för att ge företräde åt kvalitetsinvesteringar i form av bl.a. lärarkompetens och utrustning.
Personliga utbildningskonton
Genom ett system med personliga utbildningskonton kan bättre ekonomiska förutsättningar skapas för alla vuxna att påbörja fort- och vidareutbildning. Det kan ske genom att den enskilde medges skatteavdrag för de medel som avsätts på samma sätt som nu sker för avsättning till pensionsförsäkringar. Beskattningen sker i stället när den enskilde använder pengarna för utbild-ningen. Även arbetsgivaren kan ges rätt att avsätta lika mycket som den enskilde. En form av utfyllnad på kontot kan övervägas för låginkomsttagare.
Ett utbyggt lärlingsprogram
Lärlingssystem bör enligt utskottets uppfattning ingå som en naturlig del i såväl ungdoms- som vuxenutbildning. Genom att yrkesinriktad utbildning integreras mer målmedvetet i företagen förbättras effektiviteten. Lärlingsut-bildningen bör expandera och ersättningarna fastställas till en nivå som gör lärlingsprogrammen attraktiva också för företagen.
Tryggad energiförsörjning
Utskottet avvisar den kapitalförstöring som följer av en snabbavveckling av Barsebäck. Den globala miljön värnas och nya miljöförstörande utsläpp över Sydsverige motverkas. Utskottet värnar om äganderätten och rättsstatens principer. Alltså motsätter sig utskottet en politisk snabbavveckling av Bar-sebäcksverket.
En stor underbudgetering i budgetpropositionen gäller nedläggningen av Barsebäcksverket. Hur än regeringen har tänkt att notan skall betalas - direkt ur statskassan, via lägre vinster och inleveranser från Vattenfall, eller på annat sätt - blir följden att medborgarna får bära bördan i form av högre skatt, högre elpriser, ökad miljöförstöring och färre jobb.
Minskat krångel
Ett långsiktigt avregleringsprogram
Ett tydligt tecken på att regeringen inte förstår företagens villkor är att antalet regler vuxit under de senaste åren. Trots allt tal om att det är i näringslivet som sysselsättningsökningen skall komma talar de faktiska handlingarna ett helt annat språk.
Ett antal krångelregler som hindrar tillväxt och nya jobb bör tas bort. Fö- retagen kan inte fungera bra om onödiga regler hindrar deras expansion. Det gäller särskilt de mindre företagen. Utskottet instämmer i det långsiktiga program för avreglering som Moderata samlingspartiet, Kristdemokraterna och Folkpartiet liberalerna angivit i en gemensam reservation till näringsut- skottet. Ett program för avreglering bör innehålla följande punkter:
· Mål för avregleringen. Målet är att alla regler som berör företagare skall ha granskats i syfte att förenkla och minska regelmassan under mandat -perioden. · · Genomför Småföretagsdelegationens förslag. Allt i Småföretagsdelega- tionens förslag i betänkandet Bättre och enklare regler (SOU 1997:186) bör övervägas och i allt väsentligt genomföras. · · Hög politisk prioritet. Arbetet med regelförenklingar bör ges en hög politisk prioritet. Arbetet skall ledas av statsministern och finansminis- tern. Företagare och forskare skall ingå i en referensgrupp. · · Obligatorisk konsekvensanalys. Alla förslag från regeringen som kan anses påverka företagens villkor skall föregås av en noggrann analys av verkningarna. Även myndigheter och föreskrifter skall omfattas av kra-vet att göra konsekvensanalyser. · · Solnedgångsparagraf. En s.k. solnedgångsparagraf bör införas, dvs. regler skall automatiskt omprövas efter fem år. Om de skall bestå be-hövs ett aktivt beslut. · Lättare att starta och driva företag
Utskottet presenterar nedan ett antal konkreta förslag för att göra det lättare att starta och driva företag som bygger på Småföretagsdelegationens betän-kande.
Ett första hinder för en blivande företagare är att det är svårt att starta fö-retag. Småföretagsdelegationens enklare modell för registrering av företag, där bara en myndighet behöver kontaktas, bör genomföras. Det är i dag för svårt att få F-skattsedel. För att få F-skattsedel krävs att man har ett visst antal kunder, och för att få kunder krävs att man har F- skattsedel. Alla som vill starta företag och inte är belagda med näringsförbud skall ha rätt att få F-skattsedel.
Det måste bli enklare även att driva befintliga företag. Nästan ingen av landets cirka halva miljon egenföretagare klarar av att deklarera på egen hand, reglerna är för komplicerade. Målet bör vara att en egenföretagare skall kunna ha en förenklad självdeklaration precis som löntagaren.
Uppgiftslämnandet måste också bli enklare. En del av uppgiftslämnandet till försäkringskassan kan exempelvis slopas, och SCB bör bli noggrannare i urvalet av företag i sina undersökningar så att företagen inte störs onödigt mycket. Den obligatoriska platsanmälan till arbetsförmedlingen bör också slopas. Tullprocedurerna bör vidare göras så enkla att företagen klarar dem utan konsulthjälp. Ett enklare patent för uppfinningar bör även införas så att företagen lättare kan skydda de nya produkter de utvecklar.
Bättre hushållning och större konkurrens
Förutsättningarna för konkurrens måste stärkas ytterligare. De marknader som ännu präglas av nationella och internationella regleringar måste så snart som möjligt avregleras.
Åtgärder för att skapa bättre förutsättningar för konkurrens måste inriktas på att införa neutralitet mellan privata och offentliga producenter på områden som domineras av offentlig verksamhet.
Valuta för skattepengarna
Enligt utskottets mening bör en kommission snarast tillsättas med uppgift att förbättra hushållningen i den offentliga sektorn. Kommissionen skall bl .a. studera effektiviteten i de offentliga verksamheterna och systemen för of-fentliga transfereringar och föreslå förändringar som innebär att hushållen får bättre valuta för skatterna.
Neutralitet mellan privata och offentliga producenter
Trots åtgärder för att åstadkomma neutralitet mellan offentliga och privata producenter inom vård, utbildning och omsorg - inte minst under den bor- gerliga regeringsperioden - kvarstår flera problem. Arbetet med att åstad- komma lika förutsättningar måste få hög prioritet särskilt på skatteområdet .
Avveckla kommunal affärsverksamhet
Kommunerna bör inte bedriva affärsverksamhet. Det snedvrider konkurren-sen och försvagar förmågan att utföra kärnuppgifterna inom vård och utbild-ning väl. Staten bör därför vidta åtgärder som definierar den kommunala kompetensen klarare och leder till att konkurrensutsatt verksamhet på olika områden - inte minst på bostadsmarknaden - avvecklas.
Privatisera statens företag
Erfarenheterna av staten som ägare av företag är negativa - inte bara inom banksektorn. De statliga företagen bör därför privatiseras så snabbt mark- nadsförhållandena medger det. För vissa företag som exempelvis Telia och Vattenfall är det dessutom en förutsättning för att deras utvecklingsmöjlig -heter skall tas till vara.
Under återstoden av mandatperioden bör privatiseringar om drygt 100 miljarder kronor genomföras. Den politik utskottet förordar underlättar en privatisering av den storleksordning som anges i vårpropositionen. Det är viktigt att möjliggöra ett spritt svenskt ägande av företagen. De företag som bör privatiseras de kommande åren är bl.a.
· Telia · · Merita Nordbanken AB · · Vasakronan · · Assi Domän · · SBAB · · SAS Sverige AB · · Celsius · · Vattenfall · Vad utskottet här anfört om riktlinjerna för den ekonomiska politiken med anledning av motionerna Fi14 (m) yrkande 1, Fi15 (kd) yrkande 1, Fi17 (fp) yrkande 1 och Fi18 (m) bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
De förslag till inriktning av den ekonomiska politiken som framförs i pro- positionens yrkande 1 och i motionerna Fi16 (c) yrkandena 1-4 och Fi36 (c) avvisas av utskottet.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken
att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:Fi14 yrkande 1, 1998/99: Fi15 yrkande 1, 1998/99:Fi17 yrkande 1 samt 1998/99:Fi18 och med avslag på proposition 1998/99:100 yrkande 1 och motionerna 1998/99:Fi16 yrkandena 1-4 samt 1998/99:Fi36 godkänner vad utskottet anfört och som sin mening ger regeringen detta till känna,
2. Allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken (mom. 1) (c)
Agne Hansson (c) anser
dels att finansutskottets yttrande i avsnitt 1.3 Finansutskottets förslag till inriktning av den allmänna ekonomiska politiken bort ha följande lydelse:
Utskottet konstaterar att den svenska ekonomin nu är stark, vilket är en ut -veckling Centerpartiet medverkat till. Regeringen lyckas däremot inte att nå sitt mål om en halvering av den öppna arbetslösheten. En förklaring är att krisen i Asien och en svagare internationell konjunktur under det senaste året har påverkat ekonomin och den svenska exporten negativt. En annan är att regeringen inte förmår presentera några konkreta förslag för att öka den svenska sysselsättningen.
Enligt utskottets mening är det nu hög tid att gå vidare med bl.a. skatte- sänkningar och reformer av arbetsmarknaden för att öka sysselsättningen och stärka den svenska välfärden. Företagande och kreativitet måste ges bättre möjligheter att blomstra. Dagens hinder för ett ökat företagande måste rivas genom enklare regler och större flexibilitet. Dessutom måste det enligt ut-skottets mening skapas en bättre regional balans. För den svenska tillväxten är det avgörande att företagande och sysselsättning frodas i hela landet. Jäm-ställdheten och jämlikheten bör ökas inom alla områden i samhället.
Det långsiktiga målet för den ekonomiska politiken bör enligt utskottets mening vara en miljömässigt hållbar ekonomi. Statens finanser skall vara stabila och ge ett överskott över en konjunkturcykel. Genom de senaste årens sanering av statsfinanserna har Sverige nu också börjat amortera av på statsskulden. Det ökar successivt Sveriges trovärdighet och bidrar till att stabilisera kronan och hålla räntorna nere på dagens låga nivåer. Låg ränta är en mycket viktig förutsättning för att enskilda och företag skall våga satsa på framtiden.
Genom Centerpartiets medverkan beslöt riksdagen att Sverige skulle stå utanför EMU när euron den 1 januari 1999 infördes i elva av EU:s med- lemsländer. I anslutningen till detta konstaterar utskottet att farhågorna om att Sveriges räntor skulle bli högre än i omvärlden när riksdagen fattade beslut om att stå utanför EMU var felaktiga. Under våren har Riksbankens styrränta tidvis varit lägre än Europeiska centralbankens (ECB: s) motsvaran-de styrränta. Utvecklingen av valutaunionen måste noga följas och analyse-ras. Enligt utskottets mening får Sveriges långsiktiga relationer till EMU sedan värderas utifrån vunna erfarenheter.
Det är nu mycket viktigt att riksdagen kraftfullare än vad regeringen visat i vårpropositionen tar tag i de strukturella problem som behöver lösas för att sysselsättningen och tillväxten i den svenska ekonomin skall öka. Nedan presenteras några av de viktigaste åtgärderna som enligt utskottets mening bör vidtas.
Skattepolitik för rättvisa och tillväxt
Enligt utskottets uppfattning är det nödvändigt att skattetrycket i den svenska ekonomin successivt sänks under innevarande mandatperiod. De prioriterade områdena i skatteförändringsarbetet bör vara tillväxt, miljö och socialt an-svar. Målet bör vara att nå en bred parlamentarisk uppgörelse om en långsik-tigt hållbar skattereform. De pågående skatteöverläggningar mellan partierna bör så snabbt som möjligt leda fram till konkreta resultat och en tidsplan för reformens genomförande. Allmänhet och beslutsfattare måste snabbt få besked. Dessvärre kan utskottet konstatera att skatteöverläggningarna hittills varit långdragna. Det verkar som om regeringen saknar viljan att vidta de viktiga förändringar i skattesystemet som behövs för att få fart på tillväxten och sysselsättningen.
De skatteförändringar som enligt utskottets mening bör genomföras redan år 2000 är:
· Inkomstskatterna för låg- och medelinkomsttagare bör sänkas genom ett höjt grundavdrag. Höjningen av grundavdraget bör konstrueras så att den trappas upp till en viss nivå och därefter trappas ned så att just låg- och medelinkomsttagare omfattas av reformen. Utskottet ställer sig bak-om den tillfälliga sänkning av inkomstskatterna för låg- och medelin-komsttagare för 1999 och den förlängning till år 2000 som regeringen föreslår i vårpropositionen. Utskottet avvisar dock regeringens förslag om att den s.k . 200-kronan vid beskattning av förvärvsinkomster tillförs kommunerna. Kommunerna bör i stället tillföras ytterligare medel ge-nom ökat allmänt bidrag. · · Sverige har bland världens högsta skatter på arbetskraft genom de höga arbetsgivaravgifterna. Utskottet konstaterar att Centerpartiet under de senaste åren aktivt har medverkat till att sänka arbetsgivaravgifterna, främst till de mindre företagen. Arbetsgivaravgifterna bör enligt utskot- tets mening fortsätta att successivt sänkas under mandatperioden. Grän-sen för lönesumman bör höjas till 2 miljoner kronor och för egenföreta-gare till 300 000 kr den 1 januari 2000. Därefter bör sänkningen av pro- centsatsen fortsätta så att den totala sänkningen uppgår till minst 8 pro- centenheter. Reduktionen bör även omfatta egenföretagarnas egen-avgifter. Hittills har inte sänkningen av arbetsgivaravgifterna fullt ut kommit de företag till del som har betydande säsongsvariationer. Det beror på att skattelättnaden utgår på månadsbasis. Detta problem måste enligt utskottets mening lösas. Vidare är det angeläget att företagen i Norrlands inland även i fortsättningen ges rätt till reducerade arbetsgi-varavgifter. · · Enligt utskottets mening är det mycket viktigt att de särskatter som drabbar jordbruket tas bort redan år 2000. Skatterna missgynnar kraftigt tillväxten, företagandet och sysselsättningen på landsbygden. Elskatten för jordbruksföretag bör slopas och skatten på eldningsolja för jord- bruksföretag bör sänkas till den nivå som gäller för tillverkningsindust- rin. Jordbruksföretagare bör också kompenseras för den högre diesel-skatt de betalar i förhållande till kollegerna i konkurrentländerna. CO2-skatten på olja för växthusuppvärmning bör minskas. Dessutom bör en satsning på forskning och utveckling inom området göras samtidigt som exportbefrämjande åtgärder bör vidtas. · · Enligt utskottets mening bör också en skatteväxling genomföras så att skatten på arbete sänks och att skatterna höjs på sådant som är skadligt för miljön. Bl.a. bör produktionsskatten på el från kärnkraftverk höjas med 1 öre per kWh från år 2000. Därefter bör den höjas årligen. Skatte- befrielsen på biodrivmedel måste gälla enligt tidigare utfästelser, dvs. elva år. Fastighetsskatten på äldre vattenkraftverk återinförs och en miljöskatt på flyg införs med ett belopp per passagerare och resa. · · Förmögenhetsskatten bör i tre steg fasas ut ur det svenska skattesystem- et. Enligt utskottets mening bör också förslag snabbt läggas fram för hur lättnader i fastighetsskatten kan införas för dem som drabbats extra hårt av höjda taxeringsvärden, t.ex. fastboende i attraktiva skärgårds- och andra fritidshustäta områden. Det tillfälliga s.k. ROT-avdraget bör per- manentas kopplat till en schablonintäkt. · · Dubbelbeskattningen och den särskilda löneskatten på avsättning till anställdas vinstandelsstiftelser bör avskaffas. Beskattningen av fåmans- företag och kommanditbolag bör lindras. Ett skatteavdrag för licensiera-de yrkesfiskare bör införas. Enligt utskottet bör dessutom regeringen tillsätta en utredning för att lägga fram förslag på hur reavinstbeskatt- ningen skall utformas fr.o.m. 2001. · · Inom tjänstesektorn finns möjlighet att skapa fler jobb och företag. En 50-procentig skattesubvention på hushållstjänster som utförs i hemmet, ett s.k. RUT-avdrag, bör införas. · Enligt utskottets mening är det oerhört viktigt att förändringarna i skattesy-stemet genomförs utan att de senaste årens goda statsfinansiella utveckling äventyras. Ofinansierade skattesänkningar som förutsätter upplåning och undergräver statens ekonomi avvisas. I detta sammanhang vill utskottet sätta frågetecken kring de mycket omfattande skattesänkningar som föreslås i t.ex. Moderata samlingspartiets och Kristdemokraternas motioner om den ekono-miska politiken.
Enligt utskottets mening är också skola, utbildning och kompetensutveckling intimt förknippade med en politik för hög tillväxt och ökad sysselsättning. Skolan måste utvecklas ytterligare. I samband med att statsbidragen till kommunerna ökar bör regeringen tillsätta en utredning om hur skolans resur- ser används. Enligt utskottets mening bör även kunskapslyftet vidareutveck- las genom att en generell utbildningsgaranti byggd på a-kassan införs, där alla i arbetslivet får rätt att komplettera tidigare utbildning upp till gymnasie-kompetens. För att skapa större flexibilitet och uppnå samordningsvinster finns det enligt utskottets mening anledning att ta ett fastare budgetgrepp om frågorna kring fortbildning och kompetensutveckling. En ny indelning av utgiftsområdena 14, 15 och 16 bör övervägas. Vidare bör resurserna till forskning och forskarutbildning ökas och ett nytt studiemedelssystem införas som bl.a. bygger på principen om lika delar bidrag och lån. Dessutom bör särskilda s.k. kompetenskonton skapas för att komplettera studiefinansie-ringssystemet.
För att minska arbetslösheten och öka sysselsättningen måste arbetsmark- nadspolitiken förändras i grunden. Trenden mot en decentralisering bör för- stärkas. T.ex. måste regelverket luckras upp och länsarbetsnämnderna få större befogenheter att utforma den regionala arbetsmarknadspolitiken. Det kommer att öka träffsäkerheten i arbetsmarknadspolitiken.
För att öka tillväxten och förbereda Sverige för steget in i 2000-talets kun-skapssamhälle bör staten medverka till att skapa en digital allemansrätt - dvs. se till att den nya informationstekniken blir tillgänglig för alla. Det bör bl.a. ske genom att staten ser till att det kommer till stånd ett kunskapslyft inom IT och att det görs en översyn av lagar och regler så att en ökad an-vändning av IT främjas i stället för att förhindras. Staten bör också ta ett ansvar för att bygga ett finmaskigt optiskt fibernät, där alla hushåll och före-tag i landet ansluts till knutpunkter.
Enligt utskottets mening bör även ett nytt välfärdssystem införas som utgår från grundtrygghetstanken och där systemen för arbetslöshet och sjukdom samordnas. Utskottet avvisar regeringens höjning av högkostnadsskyddet. Pensionstillskottet bör höjas och ett system av checkar för hemservice för pensionärer bör införas.
Enligt utskottets mening är det uppenbart att decentralisering betyder ökad ekonomisk tillväxt. Regionalpolitiken måste därför utvecklas, förnyas och förstärkas. För att bredda den regionala arbetsmarknaden och för att skapa en bättre regional balans i den svenska ekonomin bör t.ex. ett flertal statliga verk och myndigheter förläggas utanför storstäderna. Detta möjliggörs bl.a. genom den moderna informationstekniken, vilken innebär att verksamheter blir avståndsoberoende. Centerpartiet presenterar i motion 1998/99:Fi36 en lista på statliga verksamheter som bör kunna utlokaliseras. Enligt utskottets mening bör regeringen, med Centerpartiets lista som grund , snabbt utreda och förbereda en omlokalisering av statlig verksamhet.
Vad utskottet här anfört om riktlinjerna för den ekonomiska politiken med anledning av motion Fi16 (c) yrkandena 1-4 och motion Fi36 (c) bör riksda- gen som sin mening ge regeringen till känna.
De förslag till inriktning av den ekonomiska politiken som framförs i pro- positionen och i motionerna Fi14 (m), Fi15 (kd), Fi17 (fp) och i Fi18 (m) avstyrks av utskottet.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken
att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:Fi16 yrkandena 1-4 och 1998/99:Fi36 samt med avslag på proposition 1998/99:100 yrkande 1 och motionerna 1998/99:Fi14 yrkande 1, 1998/99:Fi15 yrkande 1, 1998/99:Fi17 yrkande 1 och 1998/99:Fi18 godkänner vad utskottet anfört och som sin mening ger regeringen detta till känna,
3. Det europeiska valutasamarbetet (mom. 2) (m, fp)
Lennart Hedquist (m), Fredrik Reinfeldt (m), Anna Åkerhielm (m), Karin Pilsäter (fp) och Bo Lundgren (m) anser
dels att finansutskottets ställningstagande i avsnitt 1.4 Det europeiska valuta-samarbetet bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening bör regeringen snarast klargöra att den avser att verka för att Sverige så snabbt som möjligt går med i den europeiska valu- taunionen, EMU. Som en bekräftelse på detta bör regeringen ansöka om en anslutning till ERM 2.
Siktet bör vara inställt på ett avgörande innan Sverige tillträder som ordfö-rande i EU första halvåret 2001. Därmed blir det möjligt att införa den ge-mensamma valutan, euron, senast den 1 januari 2002.
Vad utskottet anfört med anledning av motionerna Fi14 (m) yrkande 6 och Fi17 (fp) yrkande 6 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande det europeiska valutasamarbetet
att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:Fi14 yrkande 6 och 1998/ 99:Fi17 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
4. Stabilisering av de internationella kapital- och valutamarknaderna (mom. 3) (v)
Siv Holma och Lars Bäckström (båda v) anser
dels att finansutskottets ställningstagande i avsnittet 1.5.1 Stabilisering av de internationellla kapital- och valutamarknaderna bort ha följande lydelse:
De senaste 10-15 åren har de internationella kapital- och valutamarknaderna avreglerats. Under denna tid har omsättningen på marknaderna exploderat och kapitalrörelserna ändrat karaktär. Enligt beräkningar av UNCTAD (avser situationen vid mitten av 1990-talet) motsvarar utrikeshandelns behov av utländsk valuta enbart omkring 1,5 % av de runt 1 000 miljarder dollar som dagligen byter ägare på valutamarknaderna. Resterande 98,5 % utgörs av mer eller mindre spekulativa placeringar som driver runt i världen i jakt på snabba och tillfälliga värdeökningar.
De analyser som gjorts visar tydligt att avregleringarna, den snabba elek- troniska utvecklingen och tillkomsten av nya finansiella produkter, typ deri-vatinstrument, starkt har bidragit till de senaste årens finanskriser i t.ex. Mexiko och Sydostasien. Stora destabiliserande kapitalflöden har byggt upp finansiella bubblor som sedan när de brustit fått kraftiga ekonomiska och sociala konsekvenser både internationellt och i de länder som varit värst drabbade. Till följd av t.ex. Asienkrisen halverades tillväxten i världsekono-min under 1998. I de mest drabbade länderna i Asien sjönk BNP med i vissa fall tvåsiffriga tal med stigande fattigdom och sociala upplopp som följd.
Mot bakgrund av de senaste årens erfarenheter är det uppenbart att det in- ternationella finansiella systemet fungerar dåligt. Enligt utskottets mening måste systemet reformeras och förändras så att 1980- och 1990-talens spe-kulationskaruseller kan förhindras. Ett sätt är att minska omsättningen på marknaderna, dvs. kasta lite grus maskineriet, genom att införa en transak-tionsskatt på valutahandel av den typ som nobelpristagaren James Tobin föreslagit. Ett alternativt förslag är att införa en sådan avgift på den interna-tionella valutahandeln som föreslagits i anslutning till diskussionerna om hur FN:s verksamhet skall kunna finansieras. Utskottet är medvetet om svårig-heterna med att införa en internationellt täckande skatt eller avgift av den här typen, men regeringen bör ges i uppdrag att utvärdera och internationellt driva frågan om en skatt eller avgift på valutatransaktioner.
Enligt utskottets mening är det också tydligt att avvecklingen av kontroller och regler på de internationella marknaderna varit alltför långtgående. Natio-nella och internationella kontroll- och övervakningsorgan har tappat greppet om utvecklingen. Utskottet anser därför att regeringen bör ta initiativ till en internationell diskussion om vilka institutioner och vilket regelverk som behövs för att världen skall kunna undvika en ny finansiell kris med stora reala och sociala återverkningar. Övervakningen och kontrollen måste stra-mas upp. Informationen och genomlysningen av marknaderna måste förbätt-ras. I dagsläget har centralbanker, övervakningsmyndigheter och andra aktö-rer på marknaderna endast en begränsad uppfattning om hur rörelserna på marknaderna ser ut och vilka placeringar och positioner olika aktörer tar. I fallet Asien blev alla överraskade över storleken på de massiva placeringar som gjorts i de aktuella länderna och hur kortfristiga de var. Det kan också finnas anledning att införa och höja kraven om reserveringar för valutautlå-ning och valutapositioner i banker och andra finansföretag.
Analyser visar också, enligt utskottets mening, att Världsbanken och Inter- nationella valutafonden (IMF) bär ett stort ansvar för de senaste finanskriser-na. Bägge organisationerna har uppmuntrat och drivit fram avvecklandet av valutakontroller och interna finansiella kontroller i länder som inte varit mogna för en sådan utveckling. IMF har t.ex. i analyser av både Mexiko och länderna i Sydostasien i slutet på 1980-talet och början av 1990-talet starkt betonat fördelarna med full konvertibilitet i alla kapital- och valutarörelser. Enligt utskottets uppfattning är det också tydligt att IMF förringat de var-ningstecken som funnits i Mexiko och Sydostasien i form av t.ex. växande underskott i ländernas bytes- och betalningsbalanser. Enligt traditionellt mönster har IMF i stället varnat för riskerna med en stor offentlig upplåning för att finansiera budget- och bytesbalansunderskott, medan stora privata kapitalflöden tills för bara något år sedan uppfattades som helt problemfria. En förklaring till detta kan vara att IMF, som påpekats ovan, varit pådrivande i avvecklingen av valutakontrollerna i både Mexiko och Sydostasien.
Enligt utskottets mening finns det också tydliga tecken på att IMF:s hante- ring av kriserna har förstärkt problemet med s.k. moral hazard. Privata långi-vare har inte behövt ta ansvar för krisens följder eftersom de krediter som IMF mobiliserat huvudsakligen har använts för att hålla utländska fordrings-ägare skadeslösa. Därmed blir det "riskfritt" att placera kapital i tveksamma ekonomier eftersom långivarna varje gång räddas av stödpaket som initieras av IMF.
Enligt utskottets mening bör regeringen ta initiativ till en diskussion om IMF:s och Världsbankens roll och pröva om inte organisationernas mandat bör begränsas till de områden de ursprungligen var avsedda för.
Utskottet anser också att regeringen bör få i uppdrag att arbeta för att FN :s kommission för multinationella företag, UNCTC, återfår en prioriterad ställ-ning i det internationella samarbetet. Regeringen bör arbeta för att den upp-förandekod för transnationella företag som UNCTC utarbetat inarbetas i relevanta internationella avtal och regelverk. Regering bör också driva skuld-satta och fattiga länders intressen av särbehandling när det gäller fastställan-de av regelverk för handel med varor och tjänster i Världshandelsorganisa-tionen WTO.
Vad utskottet anfört med anledning av motionerna Fi213 (v), Fi214 (s) och U704 (v) yrkande 7 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Motion U304 (m) yrkande 3 avstyrks av utskottet.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande stabilisering av de internationella kapital- och valu- tamarknaderna
att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:Fi213, 1998/99:Fi214 och 1998/99:U704 yrkande 7 samt med avslag på motion 1998/99:U304 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
5. Stabilisering av de internationella kapital- och valutamarknaderna (mom. 3) (mp)
Matz Hammarström (mp) anser
dels att finansutskottets ställningstagande i avsnittet 1.5.1 Stabilisering av de internationella kapital- och valutamarknaderna bort ha följande lydelse:
Mycket tyder på att de internationella penningmarknaderna är överdrivet effektiva; att det avreglerade spekulativa kapitalflödet skadar ekonomin. Erfarenheterna från de senaste årens finanskriser visar att det behövs en internationell reglering av finansmarknaderna. En metod vore att minska omsättningen genom att införa en omsättningsskatt på alla valutatransaktio- ner, vilket föreslagits av den amerikanske ekonomen James Tobin (s.k. To- binskatt).
En gynnsam bieffekt värd att nämna är att intäkterna skulle göra det möj- ligt att ekonomiskt stödja de länder i syd som inte förmår hänga med i den globala konkurrensen.
Enligt utskottets mening bör regeringen i internationella forum driva frå- gan om en sådan internationell skatt på valutatransaktioner.
Vad utskottet anfört med anledning av motion Fi213 (v) yrkande 5 bör riks- dagen som sin mening ge regeringen till känna. Motionerna Fi213 (v) yrkan- dena 1-4, Fi214 (s), U304 (m) yrkande 3 och U704 (v) yrkande 7 avstyrks av utskottet.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande stabilisering av de internationella kapital- och valu- tamarknaderna
att riksdagen med anledning av motion 1998/99:Fi213 yrkande 5 samt med avslag på motionerna 1998/99:Fi213 yrkandena 1-4, 1998/99: Fi214, 1998/99: U304 yrkande 3 och 1998/99:U704 yrkande 7 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
6. Social ekonomi och ekonomisk demokrati (mom. 4) (v)
Siv Holma och Lars Bäckström (båda v) anser
dels att finansutskottets ställningstagande i avsnitt 1.5.2 Social ekonomi och ekonomisk demokrati bort ha följande lydelse:
Som påpekas i motion Fi708 (v) är ägandeförhållandena grundläggande för maktförhållandena i samhället. I den alltmer internationaliserade ekonomin koncentreras makten över företag och näringsliv allt tydligare på en liten grupp företagsledare, kapitalförvaltare och större aktieägare. Efter deras beslut kan företag och produktion flyttas från en region till en annan, eller från ett land till ett annat. Konsekvenser i form av ökad arbetslöshet och regionala obalanser belastar löntagare och samhället i övrigt. De beslut som fattas för att stärka enskilda företag eller gynna deras ägare kan genom detta ge upphov till betydande samhällsekonomiska kostnader och välfärdsförlus-ter för drabbade löntagare. Det finns därmed ett betydande behov av en ba-lans mellan vad som kan vara kortsiktigt motiverat för en kapitalplacerare och mer övergripande samhällsintressen.
På senare år har dock obalanserna mellan dessa intressen snarast ökat. I den svenska ekonomin kontrolleras i dag en dominerande del av börsvärdet av svenska finansiella institutioner och av utländska ägare. Detta leder till att den direkta kännedomen om företagen och produktionens villkor minskar i ägarledet. Det långsiktiga ägarengagemanget minskar dessutom ofta med ett ökat avstånd till produktionsplatsen. Långsiktigt produktiva investerings- strategier tenderar därmed att få ge vika för beslut som syftar till att ge maximal avkastning på kort sikt. Inte sällan kan det handla om nedläggning- ar, sammanslagningar och personalminskningar i syfte att stärka aktiekurser -na och företagets börsvärde. De finansiella flödena har därmed allt oftare fått en mer spekulativ karaktär. Detta är en utveckling som inte gynnar en lång-siktigt uthållig tillväxt och Sveriges ställning som en stark industrination.
Frågan om hur dessa tendenser och den privata ägarkoncentrationen skall kunna motverkas liksom hur löntagarnas ställning skall kunna stärkas är därför viktigare än någonsin. Vissa aspekter av dessa förhållanden kan kom- ma att belysas av den parlamentariska kommitté, Demokratiutredningen, som regeringen tillsatte 1997 (dir. 1997:101). Det är dock utskottets bedömning att denna utredning inte har haft tillräckliga direktiv för att med erforderlig kraft gripa sig an frågorna om hur den ekonomiska makten skall kunna de-mokratiseras.
En väg för att åstadkomma en demokratisering av ekonomin och ägandet är att bygga upp kollektiva fonder med ett direkt löntagarinflytande. Väns- terpartiet har i flera motioner föreslagit ett system som partiet benämner framtidsfonder, ett system där en del av företagens vinster omfördelas till fonder för att höja kunskapsnivån och för att utveckla nya produkter. Fon- derna skulle därmed tjäna de dubbla syftena att öka löntagarnas inflytande i företagen och bidra till att ackumulera kapital för framtida investeringar. Enligt Vänsterpartiets uppfattning bör en sådan kollektiv kapitalbildning också byggas upp på regional nivå och stimulera till investeringar för en ekologiskt hållbar produktion.
Utskottet välkomnar den förnyade debatten inom svensk och internationell arbetarrörelse kring den ekonomiska demokratins betydelse för den ekono- miska tillväxten och om att organisera löntagarägande i kollektiva former. Förslaget från Vänsterpartiet om s.k. framtidsfonder är enligt utskottets me-ning intressant och förtjänar att beredas i särskild ordning. Utskottet vill också erinra om bl.a. LO:s engagemang att hitta alternativ till de stora privata fondförvaltarna när löntagarna skall placera sina pensionspengar i det nya premiereservsystemet. Enligt utskottets mening bör regering och riksdag understödja viljan och utveckla förutsättningarna för löntagarna att ta ett långsiktigt kollektivt ägaransvar. Ett steg i denna process bör vara att tillsätta en parlamentarisk utredning med det uttalade syftet att kartlägga olika vägar för att demokratisera makten över ekonomin. Löntagarorganisationerna bör ges möjligheter att delta i en sådan utredning.
Utskottet ser också med intresse på möjligheterna att stärka den ekonomis- ka utvecklingen och samhället genom de företeelser som har kommit att sammanfattas under begreppet social ekonomi. Kärnan i den sociala ekono-min består av kooperativa företag, ömsesidiga försäkringskassor, ideella föreningar som också bedriver ekonomisk verksamhet samt stiftelser.
Regeringen har också tillsatt en arbetsgrupp för den sociala ekonomin, och regeringen har vidare gett i uppdrag till Utredningen om den framtida regio -nalpolitiken att belysa frågan om den sociala ekonomin som en utvecklings- faktor. Utskottet ser positivt på dessa initiativ från regeringens sida men utskottet kan också instämma i den bedömning som görs i motion Fi909 (s) att den tillsatta arbetsgruppens uppgifter är av för begränsad natur. Som anförs i motionen bör regeringen därför inom ramen för Kooperativa rådets verksamhet ta upp och allsidigt diskutera de möjligheter som den sociala ekonomin kan erbjuda för att bidra till en lösning av de problem som kan förväntas under 2000-talet. De frågor som bör diskuteras hör också intimt samman med övriga näringslivsfrågor och särskilt med små och medelstora företag. Vad utskottet anfört bör riksdagen med anledning av motionerna Fi708 (v) yrkandena 2 och 3 och Fi909 (s) som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:
4. beträffande social ekonomi och ekonomisk demokrati
att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:Fi708 yrkandena 2 och 3 samt 1998/99:Fi909 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
7. Social ekonomi och ekonomisk demokrati (mom. 4, motiveringen) (m)
Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt, Anna Åkerhielm och Bo Lundgren (alla m ) anser att den del av finansutskottets ställningstagande i avsnitt 1.5.2 Soci-al ekonomi och ekonomisk demokrati som börjar med "Utskottet är av" och slutar med "avstyrker motion Fi909 (s)" bort ha följande lydelse:
Med social ekonomi avser utskottet en ekonomi som ger frihet åt människor- na och som innebär att människor har en chans att skaffa arbete. Därigenom kan social rättvisa skapas. Ett jobb ger ökad självkänsla och ett meningsfullt innehåll i livet. Fler jobb minskar olika typer av sociala problem och påfrest-ningar på familjelivet. Utskottet förordar således en politik som leder till högre tillväxt och fler nya arbetstillfällen.
Medborgarna i Sverige kan och vill ta allt större personligt ansvar. Själv- ständigheten, den värdemässiga mångfalden och den individuella frimodig- heten ger många människor nya möjligheter. Det innebär samtidigt att krav kan ställas på ett större personligt ansvarstagande.
Utskottet förordar en välfärdsreform som syftar till att medborgarna skall bli mindre beroende av det offentliga och mer kunna förlita sig på det egna arbetet, den egna kompetensen, det egna sparandet och de egna sociala nät- verken. Samtidigt som de allra flesta har goda möjligheter att ta ett stort ansvar för sin egen trygghet, finns det andra som har stort och permanent behov av gemensam hjälp. De människor som för lång tid och utan egen förskyllan inte kan försörja sig själva skall kunna räkna med hjälp.
Sverige bör göras till en första klassens företagandenation genom att förut -sättningarna för nyskapande, nyföretagande och kreativitet i vårt samhälle radikalt förbättras. Sverige bör vara ett framtidssamhälle för alla genom att ge utrymme för den individens frihet som är mångfaldens värn och trygghe-tens förutsättning för den som är annorlunda. Envar skall ha möjlighet att ta ansvar för sig själv och sin familj. Respekten för att vi alla är olika utgör grunden för den verkliga jämlikhet som ligger i att alla människor är lika mycket värda.
Utskottet förordar således en politik som kan ge medborgarna ett rikare liv där valfriheten är större och med fler möjligheter för alla att själva forma sin tillvaro.
De krav som framförs i motion Fi909 (s) avstyrks med hänvisning till det anförda.
8. Social ekonomi och ekonomisk demokrati (mom. 4, motiveringen) (kd, fp)
Mats Odell (kd), Karin Pilsäter (fp) och Stefan Attefall (kd) anser att det efter den del som avslutas med "målen skall uppnås" i finansutskottets ställ-ningstagande i avsnitt 1.5.2 Social ekonomi och ekonomisk demokrati bort infogas följande stycke:
Sverige behöver ekonomiska reformer som ökar människors möjligheter att arbeta och försörja sig. Det är det främsta sättet att skapa social rättvisa. Vi behöver också reformer som ökar människors möjligheter att förverkliga sina drömmar och idéer, vare sig dessa är inom den kommersiella eller ideella sektorn. Villkoren för jobb och företagande måste förbättras, och möjlighe-terna till egna initiativ inom välfärdstjänsterna måste öka. Socialförsäkrings-systemen skall ge oss skydd då vi är förhindrade av sjukdom eller oönskad arbetslöshet att försörja oss med eget arbete. Dessa system får inte förvandlas till en allmän medborgarlön för vissa kategorier människor. Utskottet avvisar därför de tankar som ofta förs fram om att skapa särskilda regler för beskatt-ning eller arbete samtidigt som socialförsäkringsförmåner utgår. Med lägre skatt på arbete, bättre villkor för företagande och en valfrihetsrevolution inom de offentliga tjänsterna kan människors eget ansvar och människors egen frihet att skapa sina egna liv öka.
9. Behovet av en budgeteringsmarginal (mom. 5, motiveringen) (m)
Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt, Anna Åkerhielm och Bo Lundgren (alla m ) anser att finansutskottets ställningstagande i avsnitt 2.2.1 Behovet av en budgeteringsmarginal bort ha följande lydelse:
Utskottet delar Moderata samlingspartiets uppfattning att man inte skall använda sig av en budgeteringsmarginal eftersom den påverkar budgetdi-sci- plinen negativt.
Med en budgeteringsmarginal skapas ett utrymme under utgiftstaket som kan tas i anspråk för nya utgiftsåtaganden. Om statsbudgetens inkomster samtidigt blir större än man tidigare räknat med, eller om budgetsaldot över-stiger uppställda mål, kan ett sådant utnyttjande dessutom ske utan att upp-ställda mål för det finansiella sparandet eftersätts. Förfarandet ger emellertid inte budgetprocessen den stramhet som förutsattes när dess principer lades fast.
Regeringen har de senaste åren valt att avvika från principerna bakom budgetprocessen. Frestelsen att inte följa de nya reglerna blev större, när skatteintäkterna utvecklas gynnsamt och budgetunderskottet blir mindre än väntat trots nya utgiftsökningar. Detta är dock ett mycket kortsiktigt och farligt synsätt som bl.a. Konjunkturinstitutet påpekat. Staten ikläder sig ju nya utgiftsåtaganden, som skall finansieras även i en tid när aktiviteten går ned i ekonomin och skatteintäkterna viker.
I likhet med Moderata samlingspartiet anser utskottet att principerna i den nya budgetprocessen skall följas strikt utan någon budgeteringsmarginal. I den mån regeringen anser att en säkerhetsmarginal bör finnas kan det ske genom att ett finansierat belopp för oförutsedda utgifter tas upp. Om de föreslagna taken för statens utgifter behöver överskridas, får regeringen återkomma till riksdagen med en redovisning av varför det ökade resursbe- hovet uppstått samt förslag till åtgärder för att uppfylla det ursprungligen fastställda taket för de statliga utgifterna.
Budgetöverskridanden skall dessutom finansieras genom motsvarande utgiftsneddragningar inom två år, i första hand inom samma utgiftsområde. Vidare skall nya utgiftsåtaganden under pågående budgetår alltid finansieras genom minskningar av andra utgifter samma år.
10. Behovet av en budgeteringsmarginal (mom. 5, motiveringen) (kd, fp)
Mats Odell (kd), Karin Pilsäter (fp) och Stefan Attefall (kd) anser att fi- nansutskottets ställningstagande i avsnitt 2.2.1 Behovet av en budgeterings -marginal bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att budgeteringsmarginalen under det andra och tredje året inte skall ge utrymme för framtida reformer på statsbudgetens utgiftssida. Den skall enbart vara en buffert för att klara makroekonomiska och demogra- fiska förändringar samt den osäkerhet som följer av systemet med anslags- sparande och anslagskredit.
11. Användningen av begränsningsbelopp (mom. 6) (m, kd, c, fp)
Mats Odell (kd), Lennart Hedquist (m), Fredrik Reinfeldt (m), Anna Åker- hielm (m), Karin Pilsäter (fp), Agne Hansson (c), Bo Lundgren (m) och Stefan Attefall (kd) anser
dels att finansutskottets ställningstagande i avsnitt 2.2.2 Användningen av begränsningsbelopp bort ha följande lydelse:
Regering och riksdag har under senare år använt sig av en ny budgetprocess som givit en mer sammanhållen budgetbehandling och en bättre kontroll över de statliga utgifterna. För riksdagens del har den nya budgetprocessen inneburit att utskottens möjligheter att driva igenom ofinansierade utgiftsök-ningar begränsats. För regeringens del har kraven på budgetuppföljning och finansiering av gjorda överskridanden ökat. Dessutom har även regeringens möjligheter att lägga fram ofinansierade utgiftsåtaganden beskurits.
Medan riksdagen i sin budgethantering följt de nya principerna och inten- tionerna bakom budgetprocessen, har regeringens tillämpning brustit i flera avseenden. Efterhand som statens finanser förbättrats har regeringen på olika sätt kringgått eller eftersatt de strikta krav som är en förutsättning för att den nya budgetprocessen skall kunna fungera på avsett sätt.
Så t.ex. har fastlagda utgiftstak kringgåtts genom att utgiftsreformer an- tingen finansierats vid sidan av statsbudgeten eller över budgetens inkomst -sida. Bortsett från att det senare strider mot budgetlagens krav på bruttoredo-visning innebär en sådan ordning att åtgärden inte blir föremål för samma regelbundna prövning som ett årligen beviljat anslag. Transparensen i bud-geten försämras också eftersom utgiften nettoredovisas mot budgetens in-komster.
Utgiftstaken har också kringgåtts genom att icke räntabla infrastrukturin- vesteringar som enligt gällande regler skall finansieras med anslag över budgeten i stället finansierats med lån vid sidan av budgeten. Det har därvid förutsatts att kapitalkostnaderna för dessa lån någon gång i en fjärran framtid skall belasta budgeten, vilket innebär att statsbudgetens utgifter härigenom kommit att bindas upp för mycket långa tidsperioder helt i strid mot princi-pen om ettåriga budgetbeslut.
Efterhand som statens finanser förbättrats har regeringens tillämpning av utgiftstaket dessutom blivit mindre strikt. När nivån på tredje årets budgete-ringsmarginal första gången fastställdes uppgick den till 22 miljarder kronor, vilket motsvarade 2,5 % av de takbegränsade utgifterna. Året därpå fastställ-des tredje årets budgeteringsmarginal till 20 miljarder kronor. Därefter har den successivt ökat i omfattning, och regeringen föreslår nu i årets vårpropo-sition en budgeteringsmarginal för år 2002 på 33,7 miljarder kronor, motsva-rande 4,3 % av de takbegränsade utgifterna. En budgeteringsmarginal av denna omfattning ger enligt utskottets mening inte budgetprocessen den stramhet som krävs.
På ett tidigt stadium har regeringen också tagit i anspråk en betydande del av de budgeteringsmarginaler som beräknats för efterföljande år. Särskilt tydligt blev detta 1997 då regeringen i budgetpropositionen för valåret 1998 redovisade nya reformer i sådan omfattning att merparten av budgeterings-marginalerna för åren 1998-2000 kom att tas i anspråk. I anslutning till 1997 års vårproposition fastställdes ett utgiftstak för år 2000, men när budgetpro-positionen redovisades i början av hösten hade budgeteringsmarginalen för detta tredje år på bara några månader krympt från 20 till 6,2 miljarder kronor, eller med två tredjedelar.
En sådan tillämpning strider inte bara mot de intentioner regeringen själv redovisat utan också mot de principer riksdagen lagt fast; principer som förutsätter att budgeteringsmarginalen bara skall användas för att hantera den osäkerhet som följer av ändrade makroekonomiska förhållanden.
Det felaktiga utnyttjandet har resulterat i att budgeteringsmarginalen för dessa tre år urholkats i sådan omfattning att regeringen återkommande tving -ats vidta panikartade åtgärder för att kunna klara först 1998 års utgiftstak och nu innevarande och nästa års tak.
För att kunna hålla fast vid utgiftstaken har regeringen under innevarande år dessutom tvingats förstärka sin budgetpolitiska medelsarsenal. Anslags- förordningen har ändrats, vilket medfört att myndigheter som byggt upp ett anslagssparande nu riskerar att få detta indraget. Dessutom har ett nytt bud-getpolitiskt instrument, kallat begränsningsbelopp, införts.
Visserligen aviserade regeringen redan i 1998 års vårproposition att man ämnade begränsa myndigheternas rätt att utnyttja ett tidigare anslagssparan -de, men informationen om detta till berörda myndigheter har varit mycket knapphändig. För många myndigheter kom därför den skärpta prövningen som en överraskning när de nya bestämmelserna i anslagsförordningen bör-jade gälla den 1 april 1999. Enligt utskottets mening framstår det som rimligt med en stramare prövning av myndigheternas anslagssparande. Den bristan-de informationen kring nyordningen har emellertid skapat en stor osäkerhet hos berörda myndigheter om hur mycket anslagsmedel de disponerar för sin verksamhet under innevarande år.
Begränsningsbeloppen är avsedda att hindra att utgifterna för några verk- samheter överstiger vissa på förhand angivna nivåer.
Självklart skall riksdagens beslut om utgiftstak hållas. Begränsningsbelop- pen har emellertid framtvingats av att regeringen tidigare tagit i anspråk en alltför stor del av budgeteringsmarginalen för ofinansierade reformer såväl 1998 som 1999. Utan detta felaktiga utnyttjande hade dessa panikartade besparingsinsatser inte behövt vidtas vare sig i slutet av 1998 eller nu.
Formellt sett strider inte åtgärderna mot budgetlagens bestämmelser, men regeringens sätt att hantera besparingarna är enligt utskottets mening oac- ceptabelt. När beslut skall fattas om tilläggsbudget och ramar för den kom- mande treårsperioden måste riksdagen på ett rimligt sätt kunna överblicka konsekvenserna av de besparingsåtgärder regeringen vidtagit.
Såsom framhålls i motion Fi17 (fp) går det inte att utläsa av vårpropositio -nen vilka effekter de vidtagna åtgärderna väntas få på t.ex. biståndets områ-de. Liknande kritiska synpunkter framförs också i motion Fi16 (c) samt av ett enhälligt utrikesutskott som i sitt yttrande (UU1y) riktat allvarlig kritik mot regeringens hantering av denna fråga liksom mot den bristfälliga redovis-ningen i propositionen av begränsningsbeloppens konsekvenser. Skarp kritik mot det bristfälliga beslutsunderlaget i propositionen framförs också av ett likaledes enhälligt arbetsmarknadsutskott (AU2y).
Finansutskottet instämmer i denna kritik och finner, i likhet med vad som sägs i motion Fi17 (fp), att det i ett demokratisk perspektiv är principiellt anmärkningsvärt att man av vårpropositionen inte kan utläsa vare sig effek-terna av regeringens åtgärder för att hålla utgiftstaket, eller de besparingar och begränsningsbelopp som regeringen fattat beslut om .
Eftersom det är förhållandevis få anslag som med kort varsel kan begrän-sas i sådan omfattning att det får en påtaglig budgeteffekt finns det en upp- enbar risk för att panikåtgärder av detta slag återkommande drabbar särskilt vissa typer av verksamheter. Utskottet delar därför den oro som utrikesut-skottet givit uttryck för i detta hänseende.
Vad utskottet här framfört med anledning av motion Fi17 (fp) yrkande 9 samt utrikesutskottets och arbetsmarknadsutskottets yttranden bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:
6. beträffande användningen av begränsningsbelopp
att riksdagen med anledning av motion 1998/99:Fi17 yrkande 9 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om ofullständig redovisning av vidtagna besparingsåtgärder,
12. Mål för budgetpolitiken (mom. 7) (m)
Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt, Anna Åkerhielm och Bo Lundgren (alla m ) anser
dels att finansutskottets ställningstagande i avsnitt 2.3 Mål för budgetpoliti-ken bort ha följande lydelse:
I likhet med Moderata samlingspartiet anser utskottet att budgetarbetet bör inriktas på att uppnå balans i de offentliga finanserna sett över en konjunk-turcykel. I nuvarande konjunkturläge innebär detta att man under några år bör ha överskott i budgeten för att därefter kunna tillåta sig underskott i nästa lågkonjunktur.
Riksdagen har som långsiktigt mål för budgetpolitiken lagt fast ett krav på överskott i de offentliga finanserna på i genomsnitt 2 % av BNP över en konjunkturcykel. Enligt utskottets mening kan ett sådant mål ge sämre förut -sättningar för stabil och hög tillväxt. Målet blir då kontraproduktivt, eftersom stark tillväxt leder till att statsskulden minskar snabbare i förhållande till BNP.
Balans i de offentliga finanserna leder till att bruttoskulden i den konsoli-derade offentliga sektorn successivt minskar mätt som andel av BNP. Ut-skottet förordar en inriktning av budgetpolitiken som för de närmaste åren ger ett högre finansiellt sparande än i regeringens alternativ. Skuldkvoten kommer därigenom att minska snabbare och medan regeringen räknar med en skuldkvot på 51 % år 2002 kommer skuldkvoten med den politik som utskottet förordar att understiga 50 %.
Med det anförda tillstyrker utskottet motion Fi14 (m) yrkande 2 och av- styrker propositionens förslag samt motion Fi15 (kd) yrkande 2.
dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:
7. beträffande mål för budgetpolitiken
att riksdagen med bifall till motion 1998/99:Fi14 yrkande 2 samt med avslag på proposition 1998/99:100 yrkande 2 och motion 1998/99: Fi15 yrkande 2 fastställer att det långsiktiga målet för budgetpolitiken skall vara balans i de offentliga finanserna i genomsnitt över en konjunkturcykel,
13. Mål för budgetpolitiken (mom. 7) (kd)
Mats Odell och Stefan Attefall (båda kd) anser
dels att finansutskottets ställningstagande i avsnitt 2.3 Mål för budgetpoliti-ken bort ha följande lydelse:
Riksdagen har som långsiktigt mål för budgetpolitiken tidigare lagt fast ett krav på överskott i de offentliga finanserna på i genomsnitt 2 % av BNP över en konjunkturcykel. För år 2002 föreslår regeringen nu att riksdagen skall fastställa överskottsmålet till 2 % av BNP. Det innebär sammantaget att regeringens överskottsmål för offentlig sektor är preciserade till 0,5 % av BNP för år 1999 samt 2,0 % för vart och ett av åren 2000-2002.
I likhet med vad Kristdemokraterna framhåller i motion Fi15 anser ut- skottet att det är angeläget att i ett medelfristigt perspektiv ha ett överskott i de offentliga finanserna, och då särskilt i statens finanser. Statsskulden är oroväckande stor och bör snabbt minskas så att man med god säkerhetsmar-ginal kan klara en kommande konjunkturnedgång utan att behöva öka upplå-ningen. Denna minskning bör dessutom ske i en snabbare takt än vad rege-ringen föreslår för att statsbudgetens konjunkturkänslighet skall begränsas.
Såsom Kristdemokraterna påpekar behöver inte den snabbare avbetal- ningstakten ske på bekostnad av ett permanent högt skattetryck. Kristdemo- kraterna har tidigare föreslagit att överskottsmålet för de offentliga finanser-na skall motsvara i genomsnitt 1 % av BNP över en konjunkturcykel och partiet föreslår nu att delmålen för vart och ett av åren 2000-2002 preciseras till 1,5 %. Det innebär att utrymmet för skattesänkningar ökar och de skat-teinkomster som därvid inte kan användas för att amortera på statsskulden mer än väl kan kompenseras med en något ökad utförsäljning av statligt hel- eller delägda bolag. Utskottet biträder detta förslag.
Mot bakgrund av vad utskottet här sagt bör målet för det finansiella spa- randet i den offentliga sektorn fastställas till 1,5 % av BNP för åren 2000 -2002. Vad utskottet här har sagt bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Utskottet tillstyrker således motion Fi15 (kd) yrkande 2. Samtidigt avstyrker utskottet propositionens förslag (yrkande 2) och motion Fi14 (m) yrkande 2.
dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:
7. beträffande mål för budgetpolitiken
att riksdagen med bifall till motion 1998/99:Fi15 yrkande 2 samt med avslag på proposition 1998/99:100 yrkande 2 och motion 1998/99: Fi14 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om ett finansiellt sparande i den offentliga sektorn på 1,5 % av BNP för åren 2000-2002,
14. Budgetpolitikens inriktning och utgiftstak m.m. för åren 2000-2002 (mom . 8-10) (m)
Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt, Anna Åkerhielm och Bo Lundgren (alla m ) anser
dels att finansutskottets yttrande fr.o.m. avsnitt 2.4.3 Finansutskottets sam-manfattande bedömning av budgetförslagen t.o.m. avsnitt 3.29 Samlad redo-visning av utgifterna på utgiftsområden bort ha följande lydelse:
I Sverige har begreppet välfärd för många kommit att bli synonymt med offentliga bidrag och subventioner, och detta synsätt har legitimerat att den politiska sektorn ständigt fått växa på bekostnad av enskilda människors självständighet och fria val.
Välfärd är emellertid något betydligt vidare - en kombination av välstånd och trygghet. Grunden för trygghet är personlig - att ha ett arbete och att kunna försörja sig på sin arbetsinkomst, att kunna spara för framtiden, att kunna bestämma över sin vardag. När den egna förmågan inte räcker till skall det finnas ett oavvisligt gemensamt samhällsansvar för att ge stöd och hjälp som komplement till den personliga tryggheten.
Sedan början av 1970-talet har den svenska välståndsutvecklingen varit sämre än i jämförbara länder, och trots världens högsta skatter och en gynn -sam ekonomisk utveckling förmår inte det politiska systemet leva upp till sina löften när det gäller grundläggande gemensamma uppgifter som vård, skola och rättstrygghet. För många familjer har dessutom marginalerna snä- vats in så kraftigt att arbetsinkomsterna inte längre räcker till för försörjning-en. I fjol behövde fler än 750 000 människor socialbidrag.
De överordnade målen för Moderata samlingspartiets budgetalternativ är:
· Att skapa förutsättningar för så många nya arbetstillfällen i företagen att arbetslösheten avskaffas som samhällsproblem. · · Att växla lägre skatter på arbetsinkomster mot bidrag och subventioner så att det blir möjligt att leva på sin lön och bygga upp ett eget sparande. · · Att återskapa förtroendet för att stat och kommun klarar sina grundläg- gande åtaganden. · Utskottet ställer sig bakom dessa mål. Medborgarna måste få valfrihet och rätt att själva bestämma om sin trygghet. Lägre skatter och lägre utgifter i stat och kommun betyder större frihet för enskilda och familjer att själva välja. Det ger dem större möjlighet att prioritera och forma sin framtid, vilket i sig är en utveckling värd att sträva efter.
I likhet med Moderata samlingspartiet anser utskottet att budgetpolitiken bör ges en sådan inriktning att man på medellång sikt når jämvikt mellan privat och offentlig sektor. De offentliga utgifterna bör därför tas ned mot 50 % av BNP, vilket samtidigt medför att skattetrycket kan sänkas till ge-nomsnittlig europeisk nivå.
De offentliga finanserna är starkt konjunkturkänsliga, framför allt beroen- de på den offentliga sektorns storlek. Minskas omfattningen på denna sektor begränsas också risken för framtida obalanser.
Ett första steg i denna riktning bör enligt utskottet tas på det sätt som före-slås av Moderata samlingspartiet i motion Fi14, där partiet redovisar ett budgetalternativ som innebär att utgifts- och skattekvoten begränsas med 3 respektive 4 procentenheter fram till år 2002.
I likhet med Moderata samlingspartiet föreslår utskottet besparingar som för år 2000 uppgår till 30,9 miljarder kronor och för åren 2001 och 2002 till 55,0 respektive 64,4 miljarder kronor.
I det moderata budgetalternativet ger besparingarna utrymme för sänkta skatter med 35,0 miljarder kronor år 2000, 65,9 miljarder kronor år 2001 och 89,1 miljarder kronor år 2002.
Moderata samlingspartiet föreslår i likhet med utskottet en långtgående växling från subventioner och bidrag till skattesänkningar som särskilt inrik-tas på de breda grupperna av låg- och medelinkomsttagare.
Det är framför allt vanliga familjer med låga och medelstora inkomster som har drabbats av de senaste årens skattechocker. Enligt finansutskottets mening är det därför naturligt att man - såsom Moderata samlingspartiet förordar - i första hand sänker skatten på arbetsinkomster för dessa grupper, men även andra skatter vilka begränsar vanliga hushålls marginaler , såsom fastighetsskatt samt skatt på bensin och resor med kollektivtrafik. Med de konkreta förslag som Moderata samlingspartiet lägger fram sänks skatten på arbetsinkomster i sådan omfattning att de mål som låg till grund för 1991 års skattereform uppnås, dvs. högst 30 % genomsnittlig kommunalskatt och högst 50 % marginalskatt. I det moderata budgetalternativet fördelas skatte-sänkningarna så att 15,6 miljarder kronor används för att minska skatten på företagande och kapitalbildning, medan hela 71,7 miljarder kronor, eller drygt fyra femtedelar, avser lägre skatt på arbete, familj och boende. Skatte-sänkningar utformade på detta sätt skapar enligt utskottets mening större trygghet för enskilda och familjer.
De skattesänkningar Moderata samlingspartiet föreslår framgår av efterföljande tabell där angivna värden avser förslagens effekt på den konsoliderade offentliga sektorn. Utskottet ansluter sig till Moderata samlingspartiets förslag och föror-dar att de moderata skattesänkningsförslagen genomförs och får ligga till grund för beräkningen av statsbudgetens inkomster under år 2000 och åren närmast därefter.
Tabell. Moderata samlingspartiets förslag till skattesänkningar 2000-2002
Finansiell effekt för konsoliderad offentlig sektor
Belopp i miljarder kronor
Skattesänkningarna uppgår år 2002 till totalt 89 miljarder kronor. Tyngd- punkten ligger i tre förslag som ensamma svarar för två tredjedelar av skatte-sänkningarna och som har det gemensamt att de är inriktade på att sänka den kommunala inkomstskatten, dvs. den skatt som omfattar praktiskt taget samtliga inkomsttagare.
Det viktigaste inslaget är ett successivt ökat förvärvsavdrag som får göras endast mot den kommunalt taxerade inkomsten och endast på inkomster understigande 7,5 basbelopp, dvs. 273 000 kr. Avdraget, som är en kompen- sation för egenavgifterna till pensionsförsäkringen, omfattar alla typer av pensionsgrundande inkomster, således även sjukpenning- och a-kasse- ersättning. Det införs stegvis och trappas under de närmaste tre åren upp från 8 % till 12 % av inkomsten. I och med att inkomstunderlaget är maximerat och avdraget görs mot en proportionell skatt står avdragets värde i direkt proportion till den kommunalskatt en inkomsttagare betalar, men bara för den del av inkomsten som understiger 273 000 kr. Störst utbyte ger avdraget för dem som bor i högskattekommuner.
Moderata samlingspartiet föreslår också att kommunalskatten skall sänkas med 1 kr år 2001 och med ytterligare 1 kr år 2002 genom att staten övertar kostnader motsvarande skattebortfallet för kommunerna.
Dessutom vill man införa ett grundavdrag på 10 000 kr per barn vid den kommunala beskattningen fr.om. år 2000. Avdraget skall fungera som ett komplement till dagens barnbidrag. För familjer vars inkomst inte är till- räckligt stor för att man skall kunna tillgodogöra sig avdraget fullt ut skall ett bidrag utgå.
I övrigt föreslår Moderata samlingspartiet bl.a. att uttaget av statlig in- komstskatt begränsas till 20 % från år 2000, att en permanent skattereduktion införs för hushållstjänster samt att fastighetsskatten på bostäder sänks till 1,2 % av taxeringsvärdet fr.o.m. år 2000 och därefter med ytterligare 0,1 procentenhet såväl år 2001 som år 2002. Vid beräkningen av fastighetsskatt skall markvärdet dessutom tas upp med endast halvt belopp för att lindra de orimliga regionala skillnaderna.
De besparingsförslag Moderata samlingspartiet för fram är enligt finansut- skottets mening väl avvägda. Utskottet noterar särskilt att de grupper som har svårt att tillgodogöra sig skattesänkningarna är undantagna från partiets besparingar. Tvärtom föreslår man betydande förbättringar i förhållande till regeringens förslag för exempelvis handikappade och pensionärer. Till detta kommer det nyss nämnda bidraget som skall utgå till de barnfamiljer som inte kan tillgodogöra sig det särskilda grundavdraget för barn.
Moderata samlingspartiet föreslår inte heller några besparingar som berör sjukvård, äldreomsorg eller undervisningen i grundskola och gymnasium.
I stället innebär besparingarna att man skall återgå till den 75-procentiga ersättningsnivå som användes fram t.o.m. 1997 inom socialförsäkringssys- temen och arbetslöshetsförsäkringen samt införa ytterligare en karensdag i sjukförsäkringen. Arbetslöshetsförsäkringen bör dessutom omvandlas till en omställningsförsäkring med ökad egenfinansiering för medlemmarna.
Utgiftsminskningar bör också åstadkommas genom minskat företagsstöd, minskade bidrag till organisationer och politiska partier, en snabbare av- veckling av bostadssubventionerna, slopat presstöd samt slopat stöd till lo -kala investeringspro-gram, effektivare rehabilitering och besparingar inom den statliga administrationen.
I likhet med Moderata samlingspartiet anser utskottet att sådana grundläg- gande samhällsfunktioner som t.ex. rättsväsendet bör tillföras ökade resurser i förhållande till vad regeringen föreslagit. Partiet vill också anslå 2,0 miljar-der kronor mer än regeringen för handikappade. Likaså bör medel avdelas för att stärka IT-kompetensen i skolan. Ytterligare medel bör också tillföras forskningen samt universiteten i Karlstad, Växjö och Örebro .
Enligt utskottets mening kan man inte på det sätt regeringen föreslår åstad -komma en nödvändig förnyelse av kommunsektorn genom utfästelser om ytterligare statsbidrag. Erfarenheterna av vad som skett efter tidigare tillskott bekräftar detta.
Statens viktigaste uppgift i detta sammanhang bör i stället vara att främja sysselsättningen och på så sätt bredda kommunernas skatteunderlag. Staten bör också genomföra omfattande avregleringar och konkurrensutsätta kom- munala verksamheter, som även i övrigt bör effektiviseras och rationaliseras för att medborgarna skall få valuta för sina skattepengar. I likhet med Mode-rata samlingspartiet föreslår utskottet en omfattande avreglering och konkur-rensutsättning. Utskottet biträder också det moderata förslaget om en översyn av vilka uppgifter en kommun bör få ägna sig åt.
Den kommunala verksamheten bör sålunda renodlas och effektiviseras. Dessutom bör tidigare tillskott av statsbidrag utnyttjas. Om man därtill be -aktar att ekonomin torde utvecklas starkare med den av utskottet här förorda-de politiken uppkommer ett utrymme för att sänka den kommunala utdebite-ringen. I vissa kommuner kan skattesänkningar genomföras redan på kort sikt.
Kommunalskatten bör därutöver sänkas genom att staten övertar kostnader som åvilar kommunerna. Utskottet föreslår att man inför en nationell skol-peng av det slag Moderata samlingspartiet förordar för att lyfta över finansie- ringsansvaret för skolan (men inte ansvaret för undervisningen som sådan) till staten. För år 2000 skapas därmed ett utrymme som motsvarar en sänk- ning av den kommunala utdebiteringen med 1 kr och för år 2001 med ytterli- gare 1 kr.
För innevarande år har riksdagen tidigare beslutat att tillfälligt omvandla den statliga skatt på 200 kr som alla skattskyldiga betalar till kommunal skatt. I likhet med Moderata samlingspartiet motsätter sig utskottet regering-ens förslag att med ett år förlänga denna tillfälliga överföring.
Finansutskottet står alltså bakom Moderata samlingspartiets förslag till be -sparingar. De utgiftsminskningar som följer av dessa förslag innebär att utgiftstaket för staten under de kommande tre budgetåren bör bestämmas till 753 miljarder kronor år 2000, 760 miljarder kronor 2001 och 773 miljarder kronor 2002. Det är en minskning med 8 respektive 26 och 37 miljarder kronor jämfört med regeringens förslag.
Vid beräkningen av utgiftstaket har utskottet i likhet med Moderata sam- lingspartiet inte inkluderat någon budgeteringsmarginal eftersom den påver- kar budgetdisciplinen negativt. Om de föreslagna taken för statens utgifter under de närmaste tre åren behöver överskridas, får regeringen återkomma till riksdagen med en förklaring och ett förslag till de besparingar som krävs för att det ursprungligen fastställda taket skall kunna upprätthållas .
Utgiftstaket för den offentliga sektorn bör på motsvarande sätt beräknas till 1 044 miljarder kronor år 2000, 1 043 miljarder kronor 2001 och 1 054 miljarder kronor 2002. Det är en minskning med 33 respektive 71 och 98 miljarder kronor jämfört med regeringens förslag för samma period. Att avvikelsen från regering-ens förslag blir större i detta fall än för utgiftstaket för staten förklaras främst av att merparten av de moderata skattesänkningarna leder till minskade skattein-komster för kommunerna och att dessa kompenseras fullt ut för detta bortfall genom ökade statsbidrag.
Tabell. Finansiellt sparande i den konsoliderade offentliga sektorn med utskot-tets och Moderata samlingspartiets budgetalternativ
Belopp i miljarder kronor
Den finansiella effekten av Moderata samlingspartiets budgetalternativ kan sammanfattas på det sätt som framgår av ovanstående tabell. Den visar att med det moderata budgetalternativet kommer sparandet att ligga på en nivå som med bred marginal överstiger även de av regeringen använda budgetmålen de kom-mande tre åren. Budgetarbetet bör ha en sådan inriktning att man uppnår ba-lans i de offentliga finanserna sett över en konjunkturcykel. I nuvarande kon-junkturläge innebär detta att man under några år bör ha överskott i budgeten för att därefter kunna tillåta sig underskott i nästa lågkonjunktur. Det moderata alternativet är utformat i enlighet med detta synsätt.
Utskottets och Moderata samlingspartiets förslag till utgiftsramar för 2000 -2002
Sammanfattningsvis anser utskottet således att den av Moderata samlings- partiet i motion Fi14 föreslagna inriktningen av budgetpolitiken liksom parti-ets förslag till utgiftstak för åren 2000-2002 bör ligga till grund för budget-politiken. Det innebär att utskottet tillstyrker de av detta parti föreslagna nivåerna för utgiftstaket för staten för åren 2000-2002 ( yrkande 4), liksom partiets förslag till beräkning av de offentliga utgifterna (yrkande 3). Vidare tillstyrker utskottet Moderata samlingspartiets förslag till fördelning av ut-gifter på utgiftsområden i enlighet med ovanstående tabell (yrkande 5). Slut-ligen biträder utskottet även övriga av Moderata samlingspartiet i detta sam-manhang framförda förslag.
Med hänvisning till det anförda biträder utskottet således motionerna Fi14 (m) yrkandena 3-5 samt Fi33 (m) yrkande 1.
Regeringens förslag i berörda delar avstyrks. Vidare avstyrks övriga mo- tioner som är aktuella i detta sammanhang.
dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:
8. beträffande utgiftstak för staten
att riksdagen med bifall till motion 1998/99:Fi14 yrkande 4 samt med avslag på proposition 1998/99:100 yrkande 3 och motionerna 1998/99:Fi15 yrkande 3 och 1998/99:Fi17 yrkande 3 fastställer ut-gifts-taket för staten inklusive ålderspensionssystemet vid sidan av statsbudgeten för år 2000 till 753 miljarder kronor, för år 2001 till 760 miljarder kronor och för år 2002 till 773 miljarder kronor,
dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:
9. beträffande utgiftstak för den offentliga sektorn
att riksdagen med bifall till motion 1998/99:Fi14 yrkande 3 samt med avslag på proposition 1998/99:100 yrkande 5 och motionerna 1998/99:Fi15 yrkande 5 samt 1998/99:Fi17 yrkandena 2 och 5 god-känner beräkningen av de offentliga utgifterna för åren 2000-2002 till 1 044, 1 043 respektive 1 054 miljarder kronor,
dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:
10. beträffande preliminär fördelning på utgiftsområden
att riksdagen med bifall till motionerna 1998/99:Fi14 yrkande 5 och 1998/ 99:Fi33 yrkande 1 samt med avslag på proposition 1998/99:100 yrkande 4 och motionerna 1998/99:Fi15 yrkande 4, 1998/99:Fi16 yrkandena 6-8 och 23 samt 1998/99:Fi17 yrkande 4 godkänner utskottets förslag till preliminär fördelning av utgifterna på utgiftsområden för åren 2000-2002 som riktlinje för regeringens budgetarbete,
15. Budgetpolitikens inriktning och utgiftstak m.m. för åren 2000-2002 (mom . 8-10) (kd)
Mats Odell och Stefan Attefall (båda kd) anser
dels att finansutskottets yttrande fr.o.m. avsnitt 2.4.3 Finansutskottets sam-manfattande bedömning av budgetförslagen t.o.m. avsnitt 3.29 Samlad redo-visning av utgifterna på utgiftsområden bort ha följande lydelse:
Finansutskottet ställer sig bakom Kristdemokraternas budgetalternativ som presenteras i motion Fi15. Enligt Finansutskottets mening bör de sex områ- den som Kristdemokraterna vill prioritera styra inriktningen på budgetarbe- tet. De sex områdena är det bättre företagsklimatet för att skapa långsiktigt goda tillväxtförutsättningar, skattepolitiken för låg- och medelinkomsttagare, valfriheten för barnfamiljer, pensionärernas ekonomiska situation, vården, omsorgen och skolan samt vikten av ett återupprättat rättssamhälle.
För barnfamiljer föreslås ett nytt beskattat vårdnadsbidrag samt att en del av medlen för barnbidraget i stället används för att höja nivån på de behovs-prövade bostadsbidragen. Barnomsorgskostnader upp till 10 % av basbelop-pet föreslås bli avdragsgilla för barn mellan 1 och 3 år. Vidare föreslås ett förbättrat adoptionsbidrag för internationella adoptioner samt att föräldraför-säkringen förändras genom att kontaktdagarna återinförs och garantinivån höjs.
För att förbättra för de sämst ställda pensionärerna bör pensionstillskottet höjas med 200 kr per månad från den 1 januari år 2000 och med ytterligare 110 kr per månad år 2001. Utskottet anser att inkomstprövningen av änke-pensioner bör slopas och att omställningspensionen för efterlevande skall återställas från 6 till 12 månader. Vidare bör inte fritidsfastighet ingå i in-komstprövningen för bostadstillägg.
Ytterligare resurser bör tillföras kommunsektorn. Utskottet anser att kva- liteten inom grundskolan och antalet vårdplatser bör ges en hög prioritet, vilket motiverar ökade statliga resurser i det korta perspektivet. Vidare ac-cepteras inga nedskärningar på handikappområdet. Därför bör ytterligare medel tillföras assistansersättningen. Sjuk- och tandvårdsförsäkringen bör på sikt samordnas och en utredning tillsättas för detta ändamål. I avvaktan på denna utredning tillförs sjuk- och tandvårdsförsäkringen 200 miljoner kronor per år utöver regeringens förslag. Utskottet avvisar regeringens förslag till höjning av högkostnadsskyddet för läkemedel samt förslaget till maxtaxa inom den kommunala barnomsorgen.
Rättssamhället skall återupprättas genom effektivare skattekontroll och skärpt tullkontroll, och i detta syfte tillförs Riksskatteverket och skattemyn-digheterna samt Tullverket ytterligare resurser. Vidare förslås att ramen för utgiftsområde 4 Rättsväsendet utökas i syfte att förbättra och utveckla polis-, åklagar- och domstolsväsendet samt kriminalvården.
Utskottet kan inte medverka till regeringens och centerns försvarsöverens- kommelse i ett läge där konsekvenserna inte kan --överblickas. För att lösa Försvarsmaktens akuta likviditetsproblem anser utskottet i likhet med Krist -demokraterna att medel motsvarande 1,7 miljarder kronor bör avsättas för detta ändamål under åren 2000-2001--.
De medel som finns reserverade på biståndsanslaget bör enligt utskottet skyndsamt kanaliseras till behövande och fattiga människor i den fattiga delen av världen. Delar av reservationerna bör vidare omfördelas till ka- tastrofanslag och andra akuta insatser samt till skuldavskrivningar och stöd till enskilda organisationers biståndsarbete. Vidare bör ytterligare 3 ,3 miljar-der kronor anvisas under perioden 2000-2002 i syfte att åter nå enprocents-målet.
Enligt utskottets mening är det angeläget att resurser satsas på rehabilite -ring. På så sätt kan kostnaderna för långtidssjukskrivning och förtidspensio-nering minskas. En förbättrad administration och en förändrad beräkning av den sjukpenninggrundande inkomsten kan tillsammans med en andra karens-dag ge betydande besparingar inom sjukförsäkringen. Därutöver föreslår utskottet i likhet med Kristdemokraterna att ersättning för personskadekost-nader i samband med trafikolyckor överförs till trafikförsäkringen.
De förslag till strukturella förändringar i arbetsvillkoret för a-kassa samt en ökad finansieringsgrad i en allmän och obligatorisk arbetslöshetsförsäkring som Kristdemokraterna föreslår leder till markant sänkta kostnader inom utgiftsområde 13 Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet. Utskottet ställer sig bakom Kristdemokraternas förslag om de företags- och tillväxtfrämjande åtgärder och personalförstärkningar inom den offentliga sektorn som kan minska utgifterna för arbetslöshetsförsäkringen och kostnaderna för arbets-marknadspolitiska åtgärder. Flyttningsbidragen bör slopas och åtgärden Offentliga tillfälliga arbeten (OTA) avskaffas. Vidare bör ett nytt system med utbildningskonto införas med möjlighet att avsätta medel för investe-ringar i utbildning i enlighet med Kristdemokraternas förslag. För att kraftigt stimulera sysselsättningen på kort sikt bör ett mer generellt stöd för nyan-ställningar införas.
Enligt utskottets mening behövs en reform av dagens studiefinansierings- system. För detta ändamål avsätts medel år 2000 som finansieras av att kra- vet på en viss studietakt för rätten till fullt studiestöd förändras något. Vidare anser utskottet att den planerade utbyggnadstakten av antalet platser för vuxenstudier och i högskolan bör vara något lägre för att undvika negativa konsekvenser för utbildningskvaliteten. Regeringens förslag till en förläng-ning av den femåriga satsningen på kunskapslyftet avvisas. Vidare föreslås en ökning av studiebidraget med 100 kr per månad år 2000. Regeringens ytterligare höjning år 2001 och det s.k. N/T-stödet avvisas.
Det utökade företagsstöd som regeringen vill anslå i form av en satsning på Östersjöregionen bör enligt utskottets mening avvisas av riksdagen.
Genom en ökad utförsäljning av statligt ägda företag som Kristdemokra-terna föreslår kan räntekostnaderna för statsskulden minska.
I likhet med Kristdemokraterna anser utskottet att den nya värnskatten bör slopas. I stället bör inkomstskatten för låg- och medelinkomsttagare sänkas genom att grundavdraget vid den kommunala beskattningen höjs med 8 400 kr. Vidare föreslår utskottet att fastighetsskatten sänks i ett första steg till 1,4 % samt att den endast beräknas på en tredjedel av markvärdet översti-gande 150 000 kr. Enligt utskottets mening bör förmögenhetsskatten minska med 1 procentenhet år 2001 och avvecklas helt år 2002. För att finansiera detta föreslås att bolagsskatten höjs från 28 till 30 %.
Genom att avdragsrätten för pensionssparande höjs och genom en av- dragsrätt för sparande på individuella utbildningskonton kan skattemässiga förbättringar för hushållen uppnås enligt utskottet. Utskottet föreslår också att reseavdraget för resor till och från jobbet sänks från 7 000 till 6 000 kr.
Vidare bör en 50-procentig skattereduktion införas för de privata hushål- lens köp av tjänster i det egna hemmet. Enligt utskottets mening ges därmed tjänstesektorn nya möjligheter att växa. Förslaget som utskottet ställer sig bakom kan liknas vid ett permanentande och en utvidgning av det nuvarande ROT-systemet. Genom att sänka arbetsgivaravgifterna med 10 procentenhe-ter på lönesummor upp till 900 000 kr per år får de mindre företagen som i dag tvekar om de skall våga nyanställa klart förbättrade möjligheter att våga satsa på utveckling och nyanställningar.
Utskottets och Kristdemokraternas förslag till utgiftsramar för 2000-2002
Utskottet anser vidare i likhet med Kristdemokraterna att dubbelbeskattning -en på utdelningsinkomster från risksparande bör avskaffas och royaltyin- komster från patenterade uppfinningar skattebefrias under två år och därefter beskattas som inkomst av kapital. Den särskilda löneskatten på vinstandelar för anställda avskaffas.
I likhet med Kristdemokraterna anser utskottet att en kraftfull satsning bör göras för jordbruksnäringens konkurrensvillkor. Hela den s.k. skatterygg-säcken bör lyftas av.
Vad utskottet här sagt innebär att utskottet ställer sig bakom Kristdemo- kraternas i motion Fi15 framförda förslag till inriktning av budgetpolitiken. Utskottet ställer sig därmed också bakom Kristdemokraternas förslag till utgiftstak liksom detta partis förslag till preliminär fördelning av utgifterna på utgiftsområden.
Utskottet föreslår således att utgiftstaket för staten fastställs till 748 miljar-der kronor för år 2000, till 762 miljarder kronor år 2001 och till 768 miljar-der kronor år 2002. Utgiftstaket för den offentliga sektorn bör beräknas till 1 066, 1 092 respektive 1 111 miljarder kronor för åren 2000- 2002.
De förslag till utgiftsförändringar som utskottet anser bör genomföras kommer under de tre närmaste åren att påverka utgifterna inom de olika utgiftsområdena på det sätt som framgår av ovanstående tabell.
Med hänvisning till vad finansutskottet här anfört bör riksdagen bifalla mo -tion Fi15 (kd) yrkandena 3-5 avseende budgetpolitikens inriktning, beräk- ning av offentliga utgifter, utgiftstak för staten samt den preliminära beräk-ningen för samtliga utgiftsområden som riktlinje för regeringens budgetar-bete. Propositionen i motsvarande delar avstyrks liksom samtliga övriga här aktuella motionsyrkanden.
dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:
8. beträffande utgiftstak för staten
att riksdagen med bifall till motion 1998/99:Fi15 yrkande 3 och med avslag på proposition 1998/99:100 yrkande 3 samt motionerna 1998/99:Fi14 yrkande 4 och 1998/99:Fi17 yrkande 3 fastställer ut-gifts-taket för staten inklusive ålderspensionssystemet vid sidan av statsbudgeten för år 2000 till 748 miljarder kronor, för år 2001 till 762 miljarder kronor och för år 2002 till 768 miljarder kronor,
dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:
9. beträffande utgiftstak för den offentliga sektorn
att riksdagen med bifall till motion 1998/99:Fi15 yrkande 5 samt med avslag på proposition 1998/99:100 yrkande 5 samt motionerna 1998/99:Fi14 yrkande 3 och 1998/99:Fi17 yrkandena 2 och 5 godkän-ner beräkningen av de offentliga utgifterna för åren 2000-2002 i en-lighet med vad utskottet förordat,
dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:
10. beträffande preliminär fördelning på utgiftsområden
att riksdagen med bifall till motion 1998/99:Fi15 yrkande 4 samt med avslag på proposition 1998/99:100 yrkande 4 och motionerna 1998/99:Fi14 yrkande 5, 1998/99:Fi16 yrkandena 6-8 och 23, 1998/99:Fi17 yrkande 4 och 1998/99:Fi33 yrkande 1 godkänner den preliminära fördelningen av utgifterna på utgiftsområden åren 2000-2002 som riktlinje för regeringens budgetarbete i enlighet med vad utskottet förordat,
16. Budgetpolitikens inriktning och utgiftstak m.m. för åren 2000-2002 (mom . 8-10) (c)
Agne Hansson (c) anser
dels att finansutskottets yttrande fr.o.m. avsnitt 2.4.3 Finansutskottets sam-manfattande bedömning av budgetförslagen t.o.m. avsnitt 3.29 Samlad redo-visning av utgifterna på utgiftsområden bort ha följande lydelse:
Finansutskottet ställer sig bakom Centerpartiets budgetalternativ som pre- senteras i motion Fi16 av Lennart Daléus m.fl. (c). Utskottet redovisar i det följande först förslagen på inkomstsidan och därefter förslagen inom de olika utgiftsområdena.
Utskottet delar Centerpartiets uppfattning att skattetrycket successivt bör sänkas under denna mandatperiod. Ofinansierade skattesänkningar som förutsätter upplåning och undergräver statens finanser kan utskottet inte godta. Nästa år bör beskattningen för låg- och medelinkomsttagare lindras genom ett höjt grundavdrag. Det förhöjda grundavdraget bör trappas av med stigande inkomster så att endast låg- och medelinkomsttagare omfattas av skattesänkningen.
Arbetsgivaravgifterna bör stegvis sänkas under mandatperioden, och redan nästa år bör den lönesumma som undantas från avgift höjas. I ett senare skede bör också uttagsnivån successivt sänkas med sammanlagt 8 procenten- heter. En skatteväxling bör genomföras varvid sänkt skatt på arbete finansie-ras genom höjda energi- och miljöskatter.
Sveriges bönder tvingas betala betydligt högre energiskatter och avgifter än bönder inom övriga EU. Belastningen på drygt 1,4 miljarder kronor per år bör i sin helhet tas bort redan nästa år.
Beskattningen av avsättningar till anställdas vinstandelsstiftelser bör slo -pas. Vidare bör förmögenhetsskatten avvecklas i tre steg, varvid första steget bör inriktas på att avskaffa sambeskattningen. Förslag bör snabbt läggas fram om hur lättnader i fastighetsskatten kan införas för sådana fastboende som drabbats extra hårt av höjda taxeringsvärden i attraktiva skärgårds- och andra fritidshustäta områden. Det tillfälliga ROT-avdraget har varit framgångsrikt, och det är nu är dags att gå vidare med ett permanent ROT-avdrag kopplat till en schablonintäkt. Regeringens förslag att förlänga den tillfälliga sänk-ningen av fastighetsskatten på hyreshus avvisas.
På försök bör en skattereduktion på 50 % av arbetskostnaden införas för hushållsnära tjänster som utförs i hemmet. Vidare bör beskattningen av få- mansbolag lindras och nuvarande dubbelbeskattning avskaffas på sikt. Ett yrkesfiskeavdrag enligt dansk modell skall också införas. Utskottet motsätter sig också regeringens förslag att med ett år förlänga överföringen till kom-munerna av det fasta belopp på 200 kr som alla skattskyldiga betalar i statlig skatt. I stället bör en lika stor överföring göras i form av ökat statsbidrag.
Utskottets och Centerpartiets förslag till utgiftsramar för 2000-2002
I ovanstående tabell visas förslaget till preliminär fördelning av utgifterna för de kommande tre åren. Också när det gäller de enskilda utgiftsområdena delar utskottet Centerpartiets uppfattning. För respektive utgiftsområde kan följande kommentarer göras.
Inom utgiftsområde 1 Rikets styrelse bör sammanslagning av departement kunna ge minskade kostnader genom effektiviseringar. Det är av yttersta vikt att Sveriges ordförandeskap i EU 2001 förbereds och genomförs väl. Bespa-ringarna på utgiftsområdet skall inte åläggas de resurser som avsätts för ordförandeskapet. Beträffande utgiftsområde 3 Skatteförvaltning och upp -börd vill utskottet understryka att tullen behöver stärkta resurser för att kunna sköta bevakning och omhändertagande av smuggelvaror. Vidare bör skatte-förvaltningen intensifiera arbetet för att få in undanhållna skatter . Utskottet välkomnar den ökning av polisens resurser som sker de kommande åren men vill tillföra ytterligare 65 miljoner kronor till polisen för åren 2000-2002 i förhållande till regeringens förslag. Detta ger förutsättningar till närvarande polis i samtliga kommuner. Finansiering av ökningen sker genom höjda tvistemålsavgifter och höjda böter för fortkörning. Det är vidare, beträffande utgiftsområde 4 Rättsväsendet, angeläget att stärka åklagarorganisationen, främst vad gäller eko- och miljöbrott.
Utskottet vill i likhet med Centerpartiet höja ambitionsnivån för det inter -nationella biståndets storlek i förhållande till BNI (utgiftsområde 7 Interna-tionellt bistånd). För år 2000 bör ramen uppgå till 0,73 % av BNI och för år 2001 till 0,75 % av BNI. För budgetåret 2002 föreslår utskottet en bistånds-ram om 0,76 % av BNI.
Sverige skall ha en öppen och generös flyktingpolitik (utgiftsområde 8 In- vandrare och flyktingar). Lösningar som bygger på kontakter mellan nyan- lända och människor i det omgivande samhället skall stimuleras. Högre grad av frivilliginsatser, samarbete med frivilligorganisationer vid flyktingmotta-gandet och effektiviseringar inom Invandrarverket leder till minskade kost-nader. Utlänningsnämnden bör avvecklas.
Åldersgränsen i assistansersättning bör tas bort så att personer som erhållit assistans före 65 år ålder får behålla den även efter 65-årsdagen (utgiftsom-råde 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg). Monopolställningen för Apotek AB avvecklas. Utskottet förordar vidare att pensionärshushållens behov av vardaglig service tillgodoses genom ett system med hemservi-cecheckar för pensionärshushåll. Telemedicin, som är ett samlingsbegrepp för medicinsk information med hjälp av IT oberoende av fysisk plats, ger nya möjligheter.
Utskottet avvisar förslaget om försämrat högkostnadsskydd för läkemedel men ställer sig bakom höjningen av pensionstillskottet med 509 kr per år. Utskottet anser att socialförsäkringarna skall ge grundtrygghet. Det behövs en välfärdsreform. Ett nytt system skall utgå från grundtrygghetstanken och att det skall vara ett enhetligt system som hjälper människor till arbete obe-roende av om man är arbetslös eller sjuk. Systemen för arbetslöshet och sjukdom bör samordnas. Vid utvärderingar av änkepensionsreformen har framkommit att kvinnor med låg egen inkomst skyddas och att kvinnor med egen hög inkomst drabbats. Kvinnor med barn under 18 år skall ej beröras av inkomstprövningen. Omställningsperioden för den s.k. efterlevandepensio-nen är kort, och den som mist sin make/maka går igenom en mycket svår situation med traumatiska upplevelser. Regeringen bör låta utreda förutsätt-ningarna att förlänga omställningsperioden från sex månader till tolv måna-der.
Familjestödet bör förnyas så att det utgår ifrån barnen och familjernas be- hov. Det görs genom färre regleringar för barnomsorgen, större frihet för föräldrar att starta och driva förskolor. Utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för familjer och barn tillförs 500 miljoner kronor för år 2001 och 1 000 mil-joner kronor år 2002 för en reform inom det familjepolitiska området.
Arbetslöshetsförsäkringen skall vara en omställningsförsäkring och inte en permanent försörjning (utgiftsområde 13 Ekonomisk trygghet vid arbetslös- het). För att tydliggöra detta bör det införas en avtrappning av ersättningen. Vidare bör det fortsättningsvis vara möjligt för deltidsarbetslösa att erhålla ersättning från arbetslöshetsersättningen. Egenavgiften till arbetslöshetsför-säkringen bör höjas med 40 kr per månad år 2000 som första steg. För ut-giftsområde 13 Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet flyttas 300 miljoner kronor för Kunskapslyftet. Detta dubblas till 600 miljoner kronor år 2001 och 2002. Genom de förslag som Centerpartiet presenterar, och som utskottet ställer sig bakom, kommer nya arbetstillfällen att skapas. Det innebär att fler personer kan få jobb och därmed inte längre behöver vara beroende av ar-betslöshetsunderstöd.
Arbetsmarknadspolitiken, som behöver decentraliseras, har en viktig upp- gift att tillsammans med andra politiska åtgärder bidra till ökad sysselsätt-ning (utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv). Större befogenheter bör läggas på länsarbetsnämderna. För att förbättra möjligheterna till konti-nuerlig kompetensutveckling bör kompetenskonton införas. Avsättningar till dessa bör vara skattebefriade. Vidare måste mer av arbetsrätten kunna hante-ras lokalt på de enskilda arbetsplatserna genom att arbetsrätten decentralise-ras. Lönebildningen är central för samhällets ekonomi. Löneökningstakten måste bli förenlig med en god ekonomisk utveckling. Institutionella föränd-ringar bör göras för att förbättra balansen mellan parterna.
Medlen som regeringen anvisar för tillfälliga personalförstärkningar för år 2000 behövs ej eftersom syftet kan uppnås med tidigare anslagna medel. Erfarenhetsmässigt har det slagit väl ut att föra över medel från arbetsmark-nadsanslaget till länsstyrelser för småföretagssatsningar. Utgifterna minskar genom rationaliseringar inom Arbetsmarknadsverkets centrala administration och genom att Centerpartiets politik, som utskottet ställer sig bakom, leder till att arbetslösheten sjunker
Under utgiftsområde 15 Studiestöd beräknar utskottet utrymme för en fort- satt utbyggnad av kunskapslyftet, om än i något lägre takt än vad som tidiga-re beräknats. För åren 2000 och 2001 ökas utrymmet för en reform av studie-medelssystemet med 500 miljoner respektive 1 miljard kronor. Studiemedlen föreslås bestå av lika delar bidrag och lån, fribeloppet föreslås höjas till två basbelopp och räknas på hela året i stället för terminsvis och återbetalningen föreslås ske genom individuellt upplagda planer under en 20-25-årsperiod. För att finansiera detta föreslås skärpningar av t.ex. antalet terminer som beviljas studiemedel utan annan prövning än studieresultat, förbättrad in-komstprövning m.m. Kostnadsökningen begränsas av den lägre ökning av antalet utbildningsplatser som föreslås under utgiftsområde 16. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Inom utgiftsområde 16 Utbildning och universitetsforskning förordas en förstärkning av resurserna för forskning och forskarutbildning. Även skolut -veckling, innefattande program för läs- och skrivutveckling samt matematik , ett kvalitetsinstitut och utbildningssatsningar riktade mot skolledare och skolpolitiker tillförs resurser. En mindre besparing sker genom att de natio-nella skolinspektörerna avskaffas samt att utbyggnadstakten av nya högsko-leplatser minskas. Utskottet avvisar regeringens förslag om en maxtaxa och förordar i stället ett förstärkt familjestöd, vilket ökar barnfamiljernas valfri-het. I samband med att statsbidragen till kommunerna ökar bör regeringen tillsätta en utredning för att ta reda på hur skolans resurser används. Detta bör ges regeringen till känna.
För utgiftsområde 17 Kultur, medier, trossamfund och fritid föreslår ut- skottet inga förändringar av ramen gentemot regeringens förslag. Inom ra- men bör dock omfördelningar göras. Det gäller satsningar på bidraget till allmänna samlingslokaler och stöd till ungdomskultur. Vidare är det angelä- get att insatser nu görs från statens sida för en ökad spridning av de musikte-aterföreställningar som produceras samt att ekonomiska insatser görs för de regionala musikteaterinstitutionerna.
Beträffande utgiftsområde 18 Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande anser utskottet att det bör ske en övergång från räntebidrag till investeringsbidrag. Stödet till åtgärder mot radon i bostäder bör öka. Medlen till de lokala investeringsprogrammen kan användas bättre i andra samman-hang. Vid fördelningen av medel till länsstyrelserna bör det finnas en mer strikt fördelningsnyckel.
Det krävs en starkare regionalpolitik. Inom utgiftsområde 19 Regional ut- jämning och utveckling bör satsas 200 miljoner kronor för vart och ett av åren på nationell medfinansiering av EU-projekt. Ett stort antal statliga myn-digheter och bolag bör utlokaliseras från Stockholmsområdet. Vidare måste regionalpolitiken fokusera mer på faktorer som genererar tillväxt och ut-veckling. Goda kommunikationer och en satsning på en digital allemansrätt bidrar starkt till att minimera avståndsnackdelar. Det bör också läggas fast en garanterad grundläggande service som skall finnas på alla orter. Det folkliga inflytandet bör utvecklas genom att det inrättas folkvalda organ, regionpar-lament, i hela landet.
Miljöforskningen föreslås, under utgiftsområde 20 Allmän miljö- och na- turvård, få ytterligare resurser. Skrotningspremien för bilar bör höjas och finansieras ur skrotningsfonden. Vidare föreslås ökat stöd till ideella organi-sationer och att anslaget för sanering och återställande av förorenade områ-den ökas. En Nordsjökommission, som kan ta ett samlat grepp om miljösitu-ationen i Nordsjön, bör inrättas.
Utskottet konstaterar att den omfördelning som regeringen föreslår inom utgiftsområde 21 Energi ligger inom ramen för energiöverenskommelsen varför utskottet ställer sig bakom regeringens förslag.
Utskottet vill framhålla att goda kommunikationer är en förutsättning för att hela Sverige skall utvecklas (utgiftsområde 22 Kommunkationer). Med hänsyn till den dåliga vägstandarden måste insatser för drift och underhåll samt bärighetshöjande åtgärder prioriteras. Vidare bör det inom ramen av- sättas medel för att snabbfärjan mellan fastlandet och Gotland skall kunna gå i trafik året runt. Staten bör vidare ta ett ansvar för att bygga ett finmaskigt optiskt fibernät, där alla hushåll och företag i landet ansluts till knutpunkter. Regeringen bör redan i budgetpropositionen för år 2000 presentera ett förslag om den institutionella lösningen och den praktiska finansieringen av ett finmaskigt fibernät. Detta bör ges regeringen till känna.
Utskottet avvisar regeringens förslag till besparing på drygt 400 miljoner kronor för år 2000 inom utgiftsområde 23 Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar. I stället för att skära ned anslagen bör regeringen åter-komma till riksdagen med förslag till åtgärder för att öka utnyttjandet av de direkt EU-finansierade ersättningarna. Satsningar på 30 miljoner kronor bör göras på exportfrämjande åtgärder inom utgiftsområdet, i enlighet med Gun-nar Björks utredning.
Inom utgiftsområde 24 Näringsliv bör 90 miljoner kronor per år under fyra år avsättas för en satsning på forskning och utveckling inom livsmedelssek- torn. Under år 2000 bör 2 miljoner kronor anslås till ett program för gårdsba-serad livsmedelsförädling.
Utskottet avvisar regeringens förslag att det fasta beloppet vid beskattning av fysiska personers förvärvsinkomster skall tillfalla kommunen . Kommu-nerna bör i stället tillföras medel enligt generella regler genom ökade anslag under utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner för ökade satsningar på vård, skola och omsorg. Vidare föreslås ökade medel till assistans efter 65 år för åren 2001 och 2002.
Amorteringen av statsskulden under utgiftsområde 26 Statsskuldsräntor beräknas minska genom att medel avsätts från försäljningen av aktier i Telia-Telenor för utbyggnaden av ett finmaskigt fibernät. Vidare beräknas ytterli-gare utförsäljning av statlig verksamhet, såsom apoteken från Apoteksbola-get.
Sammanfattningsvis anser utskottet således att Centerpartiets i motion Fi16 redovisade förslag till inriktning av budgetpolitiken bör ligga till grund för budgetpolitikens utformning under kommande år. Därmed tillstyrker utskot-tet Centerpartiets förslag till preliminär fördelning av utgifterna på utgiftsom-råden i enlighet med ovanstående tabell. Motion Fi16 (c) yrkandena 6-8 och 23 tillstyrks medan förslagen i övriga motioner och i propositionen avstyrks i berörda delar. Den av Centerpartiet förordade nivån för utgiftstaken för sta-ten, liksom för beräkningen av de offentliga utgifterna, för åren 2000-2002 överensstämmer med regeringens förslag. Utskottet kan således ställa sig bakom propositionens förslag till nivåer i dessa delar. Samtliga motioner utom Fi16 (c) avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:
8. beträffande mål för budgetpolitiken
= utskottet
dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:
9. beträffande utgiftstak för staten
= utskottet
dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:
10. beträffande utgiftstak för den offentliga sektorn
att riksdagen med bifall till motion 1998/99:Fi16 yrkandena 6-8 och 23 och med avslag på proposition 1998/99:100 yrkande 4 samt motio-nerna 1998/ 99:Fi14 yrkande 5, 1998/99:Fi15 yrkande 4, 1998/99:Fi17 yrkande 4 och 1998/ 99:Fi33 av yrkande 1
dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om ett nytt studiemedelssystem,
dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om en utredning om hur skolans resurser används,
dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om institutionell lösning och praktisk finansiering av ett finmaskigt fiber- nät,
dels godkänner utskottets förslag till preliminär fördelning av utgifterna på utgiftsområden för åren 2000-2002 som riktlinje för regeringens budgetarbete,
17. Budgetpolitikens inriktning och utgiftstak m.m. för åren 2000-2002 (mom . 8-10) (fp)
Karin Pilsäter (fp) anser
dels att finansutskottets yttrande fr.o.m. avsnitt 2.4.3 Finansutskottets sam-manfattande bedömning av budgetförslagen t.o.m. avsnitt 3.29 Samlad redo-visning av utgifterna på utgiftsområden bort ha följande lydelse:
Finansutskottet ställer sig bakom Folkpartiet liberalernas budgetalternativ och delar ståndpunkterna i motion Fi17 av Lars Leijonborg m.fl. (fp). Ar- betslösheten, vars konsekvenser går långt utöver de ekonomiska, är det avgö -rande problemet för den ekonomiska politiken. Eget jobb betyder egen in- komst och det ger egen makt. Att vara beroende av bidrag innebär att man i sin egen vardag är beroende av andras regler. Att knäcka massarbetslösheten är därför en av de viktigaste frihetsreformerna. För att lyckas med det krävs en rad systemförändringar.
De välståndsbildande krafterna måste vårdas. Fler jobb och ökad tillväxt ger större välstånd. Tillväxt ger Sverige bättre förutsättningar för att genom-föra angelägna satsningar. Det som skall fördelas måste först skapas. Folk-partiet liberalernas motion visar vägen till en värdigare vård, och hur vi får mer valuta för skattepengarna i kommuner och landsting.
Det är mycket bra att en rad viktiga förbättringar av svensk ekonomi har skett, såsom den budgetsanering som inleddes i början av 90-talet och bl.a. kom till uttryck genom den s.k. Nathalieplanen, den effektiva inflationsbe- kämpningen, stabiliseringen av det finansiella systemet och vissa strukturre-former på produktmarknaderna. Dessutom är konjunkturen för närvarande mycket god. Ändå finns mycket kvar att göra för att få en varaktig och till-räckligt hög ökning av sysselsättningen. Detta beror bl.a . på att budgetsane-ringen delvis genomförts med skattehöjningar på arbete och företagande, en rad avregleringar har återställts och alltför litet har gjorts för att förbättra villkoren för företagande.
För att få fart på jobben krävs en väsentligt annorlunda politik än den rege-ringen för. Huvuddelen av den nödvändiga expansionen måste ske i närings-livet. Det är villkoren för tillväxt i näringslivet som är nyckeln till en högre ekonomisk tillväxt och en lägre arbetslöshet. Utskottet föreslår därför en rad reformer inom skatte-, socialförsäkrings- och arbetsmarknadsområdet. Dess-utom föreslås bl.a. förbättringar och förenklingar för företagandet, avregle-ringar av produkt- och konsumentmarknaderna, åtgärder för att öka och förbättra utbildningen och kompetensutvecklingen i samhället samt en ratio-nell energipolitik. Vidare måste Sverige så snabbt som möjligt införa euron. Priset för att stå utanför EMU är högt i form av bl.a. företagsflykt, valutaoro, högre priser, högre räntor, högre transaktionskostnader och färre nya jobb. En folkomröstning bör genomföras innan Sverige tillträder som ordförande i EU, dvs. senast hösten år 2000. Politiken bör inriktas på ett svenskt medlem- skap senast den 1 januari 2002.
Sverige har industrivärldens mest konjunkturkänsliga offentliga finanser vilket inte är märkligt när både skattetrycket och utgiftskvoten är industri-världens högsta. Konjunkturinstitutets beräkningar visar att om tillväxten nästa år skulle bli t.ex. en procentenhet lägre än regeringen räknar med, dvs. BNP skulle bli 21-22 miljarder kronor lägre, så försämras de offentliga finanserna med ca 16 miljarder kronor. Den förstärkning av de offentliga finanserna som skett under de senaste åren är därför skör, och vi riskerar att i en konjunkturavmattning på nytt få problem med statsfinanserna. Genom besparingar, skattesänkningar och strukturreformer bör statsbudgeten göras mindre konjunkturkänslig och mer slagtålig. Med en sådan hantering av budgetramar blir skattekvot och utgiftskvot lägre än vad regeringen räknar med. Detta i kombination med reformer på arbetsmarknaden och inom soci-alförsäkringarna gör landet betydligt bättre rustat. För att hålla de offentliga finanserna stabila bör det offentliga sparandet uppgå till 2 % av BNP i ge-nomsnitt över en konjunkturcykel.
Det krävs en dynamisk ekonomisk utveckling för att skapa förutsättningar för en god ekonomisk bas för vård och skola. Med Folkpartiet liberalernas politik kan målet om 80 % sysselsättning år 2004 nås. Med fler skattebetalare i stället för höga skatter skapas förutsättningar för att långsiktigt säkra finan-sieringen av växande behov inom t.ex. äldre- och barnomsorgen. För att öka tillväxten och sysselsättningen i ekonomin föreslår utskottet bl.a. en reform med inriktning på sänkt skatt på arbete och risksparande. Utskottet anser att det är hög tid att de skattesamtal som regeringen ursprungligen bjöd in till för snart ett år sedan konkretiseras och ges ett innehåll i enlighet med det av Folkpartiet framlagda förslaget. Den inriktning som finns angiven i vårbud-geten är alltför vag och allmänt hållen. En reform kan dessutom enligt ut-skottets mening inte hänvisas helt och hållet till eventuella framtida över-skott.
Reformen bör genomföras under mandatperioden och finansieras genom besparingar och ekonomisk tillväxt. De delar som betyder mest för tillväxten bör genomföras först och finansieras genom besparingar. Det är ytterst an-geläget att en sådan ekonomisk stabilitet kan uppnås att skatteskalor och angelägna reformsteg inte behöver löpande stämmas av mot konjunkturläget utan kan ligga fast över tiden. Principerna för 1990-91 års skattereform bör återupprättas. Ett förvärvsavdrag på kommunalskatten bör införas som suc-cessivt ökar i värde de närmaste åren. Utskottet avser att lösa den fråga om skatte- och avgiftsväxling som regeringen brottats med mer än ett år utan att nå resultat. Pensionsavgiften bör höjas upp till den nivå som överenskommits mellan Socialdemokraterna och de borgerliga partierna, och för den enskilde genomförs en motsvarande skattelättnad som överenskommits tidigare ge-nom ett förvärvsavdrag. Det behövs ett förvärvsavdrag som sänker skatten med ca 8 miljarder kronor för att uppväga avgiftshöjningen. I enlighet med vad Folkpartiet vill, bör förvärvsavdraget redan år 2000 höjas med motsva-rande 6 miljarder kronor därutöver.
Utskottet förordar en skattepolitik som har en klar inriktning mot strategis-ka skattesänkningar för fler jobb. Ett viktigt inslag är en sänkt arbetsgivarav-gift med fem procentenheter i den arbetsintensiva tjänstesektorn. Egenavgif-ten sänks i motsvarande mån. Sänkt skatt på hushållstjänster skapar förut-sättning för att svartarbete kan bli vitt. De skadliga skatterna på risktagande, utbildning och arbete i form av dubbelbeskattning och värnskatt måste bort. Avdraget för pensionssparande höjs från ett halvt till ett och ett halvt basbe-lopp. Förmögenhetsskatten börjar avvecklas.
Inklusive skatte/avgiftsväxlingen sänks de offentliga inkomsterna brutto med 31 miljarder kronor år 2000. Detta finansieras med drygt 18 miljarder kronor i utgiftsbegränsningar, den av regeringen aviserade skattelättnaden ianspråktas för förvärvsavdrag, krediteringen för bidrag till anställning av långtidsarbetslösa slopas samt åtgärder som ger ökade skatteintäkter och större inleveranser, t.ex. från Vattenfall om sammantaget närmare 2,5 miljar-der. Härigenom uppnås ett finansiellt sparande som är 1,4 miljarder kronor bättre än regeringens.
Miljarder kronor Skattesänkningar (brutto) Finansiering
Slopad extra värnskatt 2 Sänkta utgifter 18,2 Dubbelskatt 2,8 Egenavgift 8 Avdrag pensionssparande 0,7 Regeringens skattereduktioner 4,1 Reducerad förmögenhets-skatt
1 Ökade skatteinkomster och ökade inleveranser
2,3 Förvärvsavdrag 14 Sänkt arbetsgivaravgift 8,8 Hushållstjänster 1 Övriga skattesänkningar 0,9 Summa 31,2 32,6 Enligt utskottet uppnås därmed en budgeteringsmarginal som är 1,5 miljarder kronor större än regeringens för år 2000. Inte minst utvecklingen i år har visat på behovet av större marginaler så att det inte skall bli nödvändigt med det slag av panikåtgärder som regeringen tvingats till för att hålla det statliga utgiftstaket.
Genom de utgiftsbegränsningar som utskottet förordar kan utgiftstaket sättas lägre än regeringens, något som är mycket viktigt om de offentliga finansernas konjunkturberoende skall kunna minska.
Även för de återstående åren inom budgetperioden är de skattesänkningar som är direkt finansierade genom utgiftsbegränsningar och annan direkt finansiering av ungefär samma storlek.
Skulle tillväxten ge statsfinanser som ger utrymme både för ett genom- snittligt överskott om 2 % av BNP och ytterligare skattesänkningar på det sätt som anges i vårpropositionen som "överföring till hushållen" anser ut- skottet att detta skall användas för en utökning av förvärvsavdraget, en åter-gång till skattereformens intentioner genom höjd brytpunkt, ytterligare lätt-nader för barnfamiljerna samt fortsatt sänkta kapitalskatter. En viktig del av skattereformen är att minska barnfamiljernas marginaleffekter. Det bör göras genom att bostadsbidragen minskas samtidigt som barnbidragen höjs.
Utskottet anser i likhet med Folkpartiet liberalerna att en stor socialförsäk-ringsreform bör genomföras. De nuvarande socialförsäkringarna bör göras om till tre självständiga försäkringar - en för sjukdom, en för arbetslöshet och en för det nya pensionssystemet. Arbetslöshetsförsäkringen görs obliga-torisk, och en större del än i dag betalas av den försäkrade.
En förenklad och enhetlig företagsregistrering bör införas. Alla som vill bör få F-skattsedel. Systemet med en i förväg uträknad F-skatt bör slopas. Företagardeklarationen och reglerna för skattekontot bör förenklas. Skatte- tillägget vid periodiseringsfel i momsredovisningen bör slopas, och ett sy- stem med servicecheckar bör införas.
Arbetsmarknadens funktionssätt måste förbättras. I ett första steg bör be- slutas om en återgång till de regler i LAS och MBL som den borgerliga regeringen införde. Ett arbete med att bygga upp en ny lagstiftning för ar- betsmarknaden bör påbörjas. Vidare bör arbetslöshetskassorna få ett större ansvar för finansieringen av arbetslösheten för att stärka sambandet mellan alltför höga löner och ökad arbetslöshet. Finansiell samverkan mellan lands -ting och försäkringskassa (FINSAM), entreprenader, upphandlingar och decentraliserat beslutsfattande är några viktiga exempel på hur kommuner och landsting får mer valuta för pengarna. De kommunala bolagen konkurre- rar ofta med små privata tjänsteföretag. De offentliga monopolen bör brytas . T.ex. bör vård och omsorg i större utsträckning kunna läggas ut på entrepre-nad. Etableringshinder för småföretagare bör avvecklas. De selektiva före-tagsstöden bör också tas bort.
Hederlighet bör uppmuntras. Vid sidan om ändrade regler i skatte- och bi- dragssystemen bör myndigheter som skattemyndigheten och försäkringskas- sorna få mer resurser för att stoppa missbruk och motverka fusk.
För att finansiera skatteförslagen föreslår utskottet utgiftsbegränsningar inom flera utgiftsområden. En principiell omläggning ligger i att de generella skattesänkningarna på arbete finansieras med neddragning inom områden som är att betrakta som selektiva företagsstöd, såsom presstöd, de lokala investeringsprogrammen, delar av arbetsmarknads- och regionalpolitiken. Inom utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp måste aktiva åtgärder vidtas för att sänka kostnaderna för frånvaro och stärka rehabiliteringen. Arbetslöshetsförsäkringen skall vara obligatorisk och en bortre parentes bör införas. Självfinansieringen bör vara 25 % och arbetslös-hetskassorna skall ha ett större ansvar för finansieringen av försäkringen. Dessa förändringar bidrar, tillsammans med insatser för fler arbeten, till att utgifterna inom utgiftsområde 13 Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet mins-kar. Inom utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv kan de arbetsmark-nadspolitiska åtgärderna minskas väsentligt. Omfattningen av Kunskapslyftet kan också begränsas. Ett eventuellt beslut om förlängning av Kunskapslyftet bör inte fattas förrän Kunskapslyftskommittén är klar i mars år 2000. Inom utgiftsområde 18 Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande bör utgifterna minskas genom att de lokala investeringsprogrammen fasas ut samt genom besparingar inom räntebidragssystemet. Regeringens förslag till försämring av högkostnadsskyddet för läkemedel avvisas. Som en konsek-vens av detta avvisas också regeringens förslag till kompenserande höjning av pensionstillskottet. Likaså avvisas regeringens förslag om statligt reglerad "maxtaxa" i barnomsorgen och därmed de 2 miljarder som anvisats för detta ändamål, som enligt Kommunförbundet kommer att kosta 7-9 miljarder kronor. Den s.k. finansieringsprincipen skall givetvis gälla och därför måste en teknisk justering av ramen för utgiftsområde 25 i förekommande fall ske i samband med att budgetramarna fastställs såsom brukligt är.
Utskottet står även bakom Folkpartiet liberalernas förslag till satsningar inom en rad områden. Det internationella biståndet bör höjas med drygt 2 miljarder kronor år 2002 i förhållande till regeringens förslag. Handikapp- reformen bör återställas och återföras från kommunerna till staten. Det är också angeläget att rätten till personlig assistans utvidgas så att den som haft personlig assistent före 65 år ålder kan behålla den även efter 65- årsdagen. Änkepensionen måste återställas. För att skapa förutsättningar för ett mer jämställt uttag av föräldraledighet bör ersättningsnivån i den s.k. pap-pa/mammamånaden höjas. För att minska barnfamiljernas fattigdomsfällor bör det generella barnstödet öka och det selektiva, inkomstprövade succes-sivt minska i betydelse. Barnbidragen bör höjas med 125 kr år 2000 och ytterligare 125 kr år 2001, samtidigt som det inkomstprövade bostadsbidrget minskas med 100 plus 100 kr. På så sätt minskas marginaleffekterna för de barnfamiljer som får byta inkomstprövade mot generella bidrag. Tillsam-mans med fler jobb och sänkta skatter ökar barnfamiljernas möjligheter att leva på sina egna inkomster och att kunna påverka sin ekonomi med egna ansträngningar.
Sammantaget föreslår utskottet följande preliminära fördelning på utgifts- områden:
Utskottets och Folkpartiet liberalernas förslag till utgiftsramar för 2000 -2002
Sammanfattningsvis anser utskottet således att Folkpartiet liberalernas i motion Fi17 redovisade förslag till inriktning av budgetpolitiken bör ligga till grund för budgetpolitikens utformning under kommande år. Det innebär att utskottet tillstyrker de av Folkpartiet föreslagna nivåerna för utgiftstaket för staten (yrkande 3) för 2000-2002 liksom partiets förslag till beräkning för utgifterna för den offentliga sektorn (yrkandena 2 och 5 ). Vidare tillstyrker utskottet Folkpartiet liberalernas förslag till preliminär fördelning av utgif-terna på utgiftsområden i enlighet med ovanstående tabell (yrkande 4).
Med hänvisning till det anförda biträder utskottet således motion Fi17 (fp) yrkandena 2-5. Regeringens förslag i berörda delar avstyrks. Vidare avstyrks övriga motioner som är aktuella i detta sammanhang.
dels att utskottets hemställan under 8 bort haft följande lydelse:
8. beträffande utgiftstak för staten
att riksdagen med bifall till motion 1998/99:Fi17 yrkande 3 samt med avslag på proposition 1998/99:100 yrkande 3 och motionerna 1998/99:Fi14 yrkande 4 och 1998/99:Fi15 yrkande 3 fastställer ut-gifts-taket för staten inklusive ålderspensionssystemet vid sidan av statsbudgeten för år 2000 till 747 miljarder kronor, för år 2001 till 767 miljarder kronor och för år 2002 till 790 miljarder kronor,
dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:
9. beträffande utgiftstak för den offentliga sektorn
att riksdagen med bifall till motion 1998/99:Fi17 yrkandena 2 och 5 samt med avslag på proposition 1998/99:100 yrkande 5 samt motio-nerna 1998/99: Fi14 yrkande 3, 1998/99:Fi15 yrkande 5 godkänner be-räkningen av de offentliga utgifterna för år 2000 till 1 064 miljarder kronor, för år 2001 till 1 095 miljarder kronor och för år 2002 till 1 132 miljarder kronor,
dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:
10. beträffande preliminär fördelning på utgiftsområden
att riksdagen med bifall till motion 1998/99:Fi17 yrkande 4 samt med avslag på proposition 1998/99:100 yrkande 4 och motionerna 1998/99:Fi14 yrkande 5, 1998/99:Fi15 yrkande 4, 1998/99:Fi16 yrkandena 6-8 och 23 och 1998/99:Fi33 yrkande 1 godkänner utskottets förslag till preliminär fördelning av utgifterna på utgiftsområden för åren 2000-2002 som riktlinje för regeringens budgetarbete,
18. Indelningen i utgiftsområden (mom. 11) (c)
Agne Hansson (c) anser
dels att finansutskottets ställningstagande under rubriken 3.30 Indelningen i utgiftsområden bort ha följande lydelse:
Utbildning, kompetensutveckling och tillväxt är frågor intimt förknippade med varandra. Det moderna arbetslivet ställer krav på återkommande utbild- ning och ett kompetenslyft. Reguljär utbildning och grundläggande kompe- tenslyft bör i större utsträckning ersätta riktade arbetsmarknadsutbildningar. En sådan utbildning eller fortbildning kan med dagens system finansieras med medel från utgiftsområdena 14, 15 och/eller 16. Mot denna bakgrund bör, som Centerpartiet föreslagit, indelningen av dessa utgiftsområden över-vägas. Regeringen bör redan i höst kunna presentera en översyn av indel-ningen, som sedan kan ligga till grund för ett beslut i samband med vårpro-positionen år 2000. Detta bör enligt utskottet ges regeringen till känna. Ut-skottet anser att motion Fi16 yrkande 5 bör tillstyrkas.
dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:
11. beträffande indelningen i utgiftsområden
att riksdagen med anledning av motion 1998/99:Fi16 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om indelningen i utgiftsområden,
19. Skattepolitikens allmänna inriktning (mom. 12) (m)
Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt, Anna Åkerhielm och Bo Lundgren (alla m ) anser
dels att finansutskottets ställningstagande i avsnitt 4.2 Skattepolitikens all-männa inriktning bort ha följande lydelse:
I likhet med motionärerna bakom motion Fi14 av Carl Bildt m.fl. (m) anser finansutskottet att nyföretagandet måste främjas och att dagens företag, små som stora, måste få möjlighet att växa i Sverige. Målet bör vara att skapa förutsätt-ningar för så många nya arbetstillfällen i företagen att arbetslösheten avskaf-fas som samhällsproblem. Lägre skatter på arbets- inkomster bör växlas mot minskade bidrag och subventioner så att det blir möjligt att leva på sin lön och bygga upp ett eget sparande. En politik som syftar till att skapa förutsättningar för de flesta att kunna leva på sin lön måste emellertid stå på två ben. Det ena benet är en kraftfull skatte- sänknings-politik, som syftar till att växla lägre skatter mot minskat behov av bidrag och offentliga subventioner. Det andra benet är reformer som syftar till att stärka tillväxtkraften i ekonomin, så att den höga arbetslösheten kan pressas tillbaka.
Finansutskottet anser att skattesänk-ningar på arbete, boende och familjer bör genomföras under de kommande tre åren. Ett mål är att marginal-skatte- reformen - 30 % inkomstskatt för de flesta och 50 % högsta marginalskatt - åter skall nås. Utskottet biträder därför följande förslag i motionen:
· Låg- och medelinkomsttagarna kompenseras för de höga egen-avgift-erna genom ett förvärvsavdrag vid den kommunala beskattningen. Avdraget beräknas som en viss andel av den pensionsgrundande inkomsten upp till taket för egenavgifterna. Avdraget uppgår till 8 % år 2000, 10 % år 2001 och 12 % år 2001. · · Det allmänna grundavdraget höjs med 1 300 kr till 10 000 kr och barn- familjernas ekonomi förstärks genom att de vid sidan av barn-bidraget får ett extra grundavdrag på 10 000 kr för varje barn vid den kommunala beskattningen. · · Kommunalskatten sänks med 1 kr år 2001 och med ytterligare 1 kr år 2002 genom att staten tar över kostnader från kommunerna. · · Den nya värnskatten slopas. Värnskatten utgör en skatt på kunskap och kompetens och driver högutbildade ut ur landet. · Förslagen gör att marginalskatterna minskar rejält för alla år 2002. Sänk- ningen uppgår till 4-7 procentenheter beroende på grundavdragets upp- och nedtrappning. Den högsta marginalskatten sjunker från knappt 57 % till under 50 % vid genomsnittlig kommunalskatt. Enligt utskottets mening framgår behovet av sänkta marginal-skatter inte minst av de särskilda skatte-regler för utländska experter som regeringen aviserar i vår- propositionen. Finansutskottet anser att Sverige bör vara attraktivt att arbeta i för både svenskar och utlänningar.
Vidare bör enligt utskottets mening följande skattesänkningar genomföras.
· Fastighetsskatten på bostäder sänks till 1,2 % av taxeringsvärdet år 2000 . Därefter sänks den med 0,1 procentenhet per år och uppgår år 2002 till 1 %. Orimliga regionala skillnader vid fastighetsbeskattningen lind-ras genom att markvärdet inte tas upp till beskattning fullt ut. I av-vaktan på en permanent lösning justeras underlaget för uttag av fastig-hetsskatt så att endast hälften av markvärdet tas med. Ett tak för den del av mark-värdet som beskattas bör också införas. På sikt bör fastighets-skatten på småhus ersättas av en schablonintäkt som tas upp till beskatt-ning som inkomst av kapital. Schablon-beskattningen bör utformas så att underlaget för beskattning endast är det taxerade byggnadsvärdet. · · För många hushåll är resorna till och från arbetet långa. Kollektivtrafi- ken är i de flesta fall inget alternativ. Det är då nödvändigt att använda bilen. Avdraget för resor till och från arbetet höjs till 16 kr per mil och inkluderar resor till barnomsorg. Det ej avdragsgilla beloppet, som främst berör kollektivresor, sänks från 7 000 kr till 6 000 kr. · · Avdragsutrymmet för pensionsförsäkringar återställs till ett basbelopp och avdrag medges för pensionssparande för makes räkning. · · Härutöver avsätts medel för en omedelbar förlängning av reavinst-reglerna för fastigheter och för en återställning av förtidspensionärernas särskilda grundavdrag. · · En viktig del av företagstillväxten måste komma inom den privata tjänstesektorn. Moderata samlingspartiet, Folkpartiet och Krist-demo- kraterna har tillsammans föreslagit att en skattereduktion på 50 % införs för privat-personers betalning av arbetskostnaden för hushållsnära tjäns- ter upp till 25 000 kr per år. Utskottet ställer sig bakom dessa förslag. Det innebär att det "vita" priset, direkt vid köpet, hal-veras jämfört med dagens regler. En reform av detta slag är ett viktigt steg mot lägre skatt på arbete och en växande och dynamisk tjänstesek-tor. Den går lätt att genomföra och kan sannolikt snabbt ge fler nya jobb. · · Höjd bensinskatt i kombination med andra kostnadsökningar försvagar hushållsekonomin och minskar intresset för att ta arbete på större av-stånd från hemmet. Det minskar rörligheten på arbetsmarknaden. Mot denna bakgrund bör bensinskatten omedelbart sänkas med 20 öre (med 25 öre inklusive moms) till den nivå som gällde före den senaste höj-ningen. · Den politik för tillväxt, företagande och nya jobb som läggs fram i motion Fi14 (m) och som utskottet ställer sig bakom innebär dessutom följande.
· Den dubbla beskattningen av riskkapital är skadlig och slopas. Investe- ringar i företagande skall naturligtvis inte beskattas hårdare än andra in- vesteringar. Ett slopande av dubbelbeskattningen skulle bidra till att hejda företagsflykten ur landet. · · Förmögenhetsskatten är en extraskatt på avkastning av kapital och mot- verkar en både nödvändig och angelägen kapitalbildning. Skatten be-lastar skilda tillgångar olika hårt, vilket leder till snedvridande effekter som försämrar ekonomins funktionssätt. Denna skatt avvecklas därför successivt. Som ett första led i avvecklingen slopas sambeskattningen, och gränsen för skatteplikt höjs till 1,2 miljoner kronor fr.o.m. år 2000. · · Fåmansföretagare som redovisar en rimlig arbetsinkomst skall få rätt att betrakta övrig avkastning som utdelning. Det finns dessutom få sakliga skäl för de stoppregler som i dag gäller för fåmansföretagen. Stopp-reglerna måste avskaffas snarast. · · Svenskt jordbruk får sänkta skatter på elkraft, eldningsolja och drivme- del för sina arbetsfordon. Utskottet återkommer till denna fråga i av- snittet Jordbrukets energibeskattning. Även industrins arbetsfordon bör befrias från dieselskatt. · · Den särskilda löneskatten på vinstandelsmedel bör avvecklas. · · Reklamskatten slopas genom en växling mot moms på tidningar. · · Uppfinnare och innovatörer måste uppmuntras. Regler införs som gör att uppfinnare och innovatörer får ta upp inkomst av royalty från patent som kapitalinkomst. · · Den internationella ekonomiska integrationen medför en betydande risk för att väsentligt högre skattesatser i Sverige urholkar rörliga skatteba-ser. Det har redan märkts när det gäller exempelvis beskattningen av ka- pitalinkomster, punktskatter som ölskatten och beskattningen av driv-medel. I det budgetalternativ som presenteras i motion Fi14 (m) finns ett finansierat utrymme på 2 miljarder kronor för sådana åtgärder. · Vidare bör enligt finansutskottets mening riskkapitalsatsningar i nya teknik- och kunskapsintensiva företag stimuleras genom skattelättnader. I samman-hanget kan också övervägas att beskatta riskkapitalbolag som invest- mentbolag. Därutöver bör ytterligare lindringar i beskattningen av personal -optioner genomföras. Kapital-inkomst-skatten är alltför hög i ett internationellt perspektiv och bör successivt sänkas till 25 %. Fiskala energiskatter bör över huvud taget inte tas ut i produktions-ledet.
Finansutskottet anser att krånglet för företagen måste upphöra. Det är fel att jämställa förfallodag och bokföringsdag vid inbetalning till skattekonto. Det leder till osäkerhet om när betalningen måste erläggas för att den skall kunna bokföras i rätt tid. Företagare måste få tillbaka möjligheten att betala sin skatt på förfallodagen. F-skattsedeln är i realiteten en nödvändig förut-sättning för allt företagande. Det måste därför bli betydligt lättare att erhålla F-skattsedel. F-skattsedel bör tilldelas alla som begär det, om det inte fram-står som uppenbart att det före-givna företagssyftet är oseriöst.
Finansutskottet konstaterar att regeringens egen små-före-tags-delegation har behandlat företagskrånglet ingående. Trots att det har gått över ett år sedan presentationen av delegationens första delbetänkande med 26 konkreta för-enk-lings-åtgärder har nästan ingenting gjorts från regeringens sida. Nya grupper har tillsatts, beredningsarbete sägs pågå och förslag aviseras till senare tidpunkter. Finansutskottet är berett att omgående fatta beslut om genomförande av den helt övervägande delen av de 71 förslagen i Småföretagsdelegationens slutbetänkande.
Inriktningen av skattepolitiken på längre sikt måste enligt finansutskottets mening vara att fullfölja den skattepolitik som förordas i motion Fi14 (m) för de närmaste tre åren. Grundläggande är att skapa ett gott klimat för det före-tagande som är grunden för välståndsutvecklingen. En viktig förutsät-tning är därvid att inkomstskatten sänks rejält för såväl medarbetare som företagare.
Med det anförda tillstyrker finansutskottet motion Fi14 (m) yrkandena 7 och 8 i denna del och Fi31 (m) yrkande 4. Härigenom tillgodoses delvis motionerna Fi15 (kd) yrkande 7, Fi16 (c) yrkandena 19 och 22, Fi17 (fp) yrkandena 12 och 13 och Fi27 (fp, m, kd, c) yrkandena 1-3, 5, 7 och 8. Ut- skottet avstyrker övriga motionsyrkanden.
dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:
12. beträffande skattepolitikens allmänna inriktning
att riksdagen med bifall till motionerna 1998/99:Fi14 yrkandena 7 och 8 i denna del, 1998/99:Fi31 yrkande 4, med anledning av motionerna 1998/99:Fi15 yrkande 7, 1998/99:Fi16 yrkandena 19 och 22, 1998/99: Fi17 yrkandena 12 och 13, 1998/99:Fi27 yrkandena 1-3, 5, 7 och 8 samt med avslag på motion 1998/99:Fi16 yrkandena 9, 11, 13, 15-17 och 21 godkänner de allmänna riktlinjer för skattepolitiken som ut-skottet förordar och som sin mening ger regeringen detta till känna.
20. Skattepolitikens allmänna inriktning (mom. 12) (kd)
Mats Odell och Stefan Attefall (båda kd) anser
dels att finansutskottets ställningstagande i avsnitt 4.2 Skattepolitikens all-männa inriktning bort ha följande lydelse:
I likhet med motionärerna bakom motion Fi15 av Alf Svensson m.fl. (kd) vill finans-utskottet förespråka en social och ekologisk marknadsekonomi som förenar frihet och solidaritet. Grundläg-gande är inriktningen på frihet under ansvar. Strävan bör enligt utskottets mening vara att uppnå en balans mellan den enskildes och samhällets ansvarstagande. Enskilda initiativ och person-ligt ansvarstagande skall uppmuntras. Staten skall skapa förutsätt- ningar för ett gott och stabilt företagsklimat, främja konkurrensneutralitet och särskilt ta hänsyn till småföretagens villkor. Statens uppgift är vidare att säkra social trygghet för alla samt att garantera att hänsyn tas till vad miljön tål. Kontroll-instrument och ekonomiska styrmedel måste användas för att påverka den ekonomiska aktiviteten till en långsiktigt hållbar produktion och konsumtion. Det är enligt finansutskottets mening bra att regeringen återigen lyfter fram tanken om grön skatteväxling.
Finansutskottet ser det som en viktig uppgift att skapa en skattestruktur som gör att fler kan klara sig på sin egen lön och inte tvingas vara beroende av bidrag för att få hushållsekonomin att gå ihop. Därför ställer sig utskottet bakom förslagen i motion Fi15 (kd) om en rad åtgärder som gör att inkomst-tagare får behålla en större del av sin egen lön och därmed får möjlighet att påverka och få kontroll över sin egen ekono-miska situation.
· Grundavdraget vid den kommunala beskattningen höjs till 17 100 kr år 2000 och till 20 300 kr år 2001. Grundavdragshöjningen omfattar skatte-pliktiga transfereringar och gäller även för pensionärer. · · Den nya värnskatten slopas. Den är enligt utskottets mening ett brott mot de principer Socialde-mokraterna själva var med om att lägga fast i skattereformen 1990/1991 om att ingen skall betala mer än 50 % av en inkomstökning i skatt. Den är också ett brott mot de löften Socialdemo- kraterna ställde om att värnskatten under budget-sanerings-åren skulle vara tillfällig. Viktiga motiv för att inte ha extra hög statlig skatt på högre inkomster är att utbildning med medföljande studie-skulder måste löna sig. Om svenska studenter utbildar sig i Sverige, bör inte skattesystemet leda till att de sedan flyttar utomlands. Det är en framtidsinvestering att ha ett skattesystem som gör att utbildning lönar sig. · · Avdragsrätten för pensionssparande höjs till ett helt basbelopp per år och en avdragsrätt för sparande på individuella utbildningskonton införs från halvårsskiftet år 2000. · · Gränsen för avdrag för resor till och från jobbet sänks från 7 000 kr till 6 000 kr. · · Fastighetsskatten sänks i ett första steg till 1,4 % samt beräknas endast på den tredjedel av markvärdet som överstiger 150 000 kr. På så sätt försvinner de orimliga effekter som drabbat folk i exempelvis skär- gårdsområden. · Även Kristdemokraternas förslag om en avdragsrätt på maximalt 10 % av basbeloppet per månad för styrkta barnomsorgs-kostnader för alla barn mellan 1 och 3 år bör enligt utskottets mening genomföras.
Som anförs i motion Fi15 (kd) bör grundbulten i den ekonomiska politiken vara att ge stabila och goda villkor för fler och växande företag och därige-nom öka sysselsätt-ningen, minska arbetslösheten och trygga välfärden. I denna politik ingår bl.a. en kraftig sänkning av arbetsgivar- avgifterna som är så utformad att den särskilt gynnar små och medelstora företag. På skatteom-rådet bör vidare, enligt finansutskottets mening, följande förändringar ge-nomföras.
· Arbetsgivaravgifterna bör sänkas med 10 procentenheter på lönesummor upp till 900 000 kr per år. För egenföretagare ökas den nedsättningsbe- rättigade lönesumman till 250 000 kr per år. Förslaget gäller alla företag men gynnar främst småföretagen. De företag som i dag tvekar om att anställa får klart förbättrade möjligheter att våga satsa på utveckling och nyanställningar. · · Tjänstesektorn ges helt nya möjligheter att växa genom en 50-procentig skattereduktion för de privata hushållens köp av tjänster i det egna hemmet . Förslaget kan beskrivas som att det av Socialdemokraterna ny-ligen avvecklade ROT-systemet permanentas och utvidgas rejält, så att det vita priset halveras direkt vid köpet. Tjänster för upp till 50 000 kr per år kan köpas med en 50-procentig skattereduktion, som då uppgår till maximalt 25 000 kr per hushåll och år. · · Royaltyinkomster från patenterade uppfinningar skattebefrias under två år och beskattas därefter som inkomst av kapital. · · Ett yrkesfiskeavdrag införs för att ge yrkesfiskarna en internationell konkurrensneutralitet. · · Riskkapitalavdraget återinförs med ett tak på 100 000 kr. · · Dubbelbeskattningen på utdelningsinkomster från risksparande avskaf-fas. · · Förmögenhetsskatten avvecklas i två steg. År 2001 minskar den med 1 procentenhet och från år 2002 avvecklas den helt. Avvecklingen fi-nansie- ras med en höjning av bolagsskattesatsen till 30 %. · · Den särskilda löneskatten på vinstandelar för anställda avskaffas. · · Momsen på barnböcker och kulturmomsen reduceras. · · Fordonsskatten sänks och konkurrensvillkoren för åkeri- och transport- sektorn förbättras genom gynnsammare skatteregler. · · Svenskt jordbruk får sänkta skatter på elkraft, eldningsolja och drivme- del för sina arbetsfordon. Utskottet återkommer till denna fråga i av- snittet Jordbrukets energibeskattning. · Sammantaget sänks skatterna med 21 miljarder kronor år 2000, 33 miljarder kronor år 2001 och med 36 miljarder kronor år 2002.
Som anförs i motion Fi27 av Kenth Skårvik m.fl. (fp, m, kd, c) har de mindre företagen i dag problem med anskaffningen av riskkapital. Det finns därför enligt utskottet skäl att genomföra en översyn av reglerna. Översynen bör omfatta reavinstbeskattningen, ökade möjligheter till vinstreservationer och andra stimulanser. Vidare bör företagens deklarationer förenklas och möjligheterna att få F-skattsedel förbättras.
Med det anförda tillstyrker finansutskottet motionerna Fi15 (kd) yrkande 7 och Fi27 (fp, m, kd, c) yrkandena 1-3, 5, 7 och 8. Härigenom tillgodoses delvis motionerna Fi14 (m) yrkandena 7 och 8 i denna del, Fi16 (c) yrkande- na 19 och 22, Fi17 (fp) yrkandena 12 och 13 och Fi31 (m) yrkande 4. Ut- skottet avstyrker övriga motionsyrkanden.
dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:
12. beträffande skattepolitikens allmänna inriktning
att riksdagen med bifall till motionerna 1998/99:Fi15 yrkande 7, 1998/99: Fi27 yrkandena 1-3, 5, 7 och 8, med anledning av motioner-na 1998/99:Fi14 yrkandena 7 och 8 i denna del, 1998/99:Fi16 yrkan-dena 19 och 22, 1998/99: Fi17 yrkandena 12 och 13, 1998/99:Fi31 yr-kande 4 och med avslag på motion 1998/99:Fi16 yrkandena 9, 11, 13, 15--17 och 21 godkänner de allmänna riktlinjer för skattepolitiken som utskottet förordar och som sin mening ger regeringen detta till känna,
21. Skattepolitikens allmänna inriktning (mom. 12) (c)
Agne Hansson (c) anser
dels att finansutskottets ställningstagande i avsnitt 4.2 Skattepolitikens all-männa inriktning bort ha följande lydelse:
I likhet med motionärerna bakom motion Fi16 av Lennart Daléus m.fl. (c) förespråkar finansutskottet en tillväxtorienterad utveckling kombinerad med miljöansvar och social grundtrygghet. Företagande och kreativitet skall ha goda möjligheter att blomstra. Utskottet vill riva hindren för företagande genom enklare regler och ökad flexibilitet. Det behövs en regional balans med företagande och sysselsättning i hela landet. Socialt ansvar och gemen- skap skall prägla samhället och ge trygghet åt alla. Jämställdheten och jäm -likheten bör ökas inom alla områden i samhället. Som anförs i motion Fi16 (c) är decentralisering, trygghet och miljöhänsyn viktiga ledord för en sådan politik.
Enligt finansutskottets mening bör ett långsiktigt mål för den ekonomiska politiken vara en miljö-mässigt hållbar ekonomi. Stabilitet och balans i statens finan-ser bör eftersträvas och det är viktigt att återbetalningskravet över en konjunkturcykel uppnås. Skatteväxlingen skall genomföras med sänkt skatt på arbete och ökad skatt på miljöstörande verksamhet.
Som föreslås i motion Fi16 (c) bör ett antal positiva skatteförändringar för främst de mindre före-tagen genomföras. Arbetsgivaravgifterna sänks för att skapa ett bättre företagsklimat och fler arbetstillfällen. Det finansieras via en grön skatteväxling med höjda miljö- och energiskatter. Med en klok skatte-politik och skatteväxling som stöd för miljö- och energipolitiken kan Sverige enligt finansutskottets mening bli ett modernt land med avancerad teknik som tillfredsställer miljöns krav. En sådan utveckling stärker svenska före-tags internationella konkurrenskraft. Det finns inom miljöteknikområdet stora framtidsmöjligheter för expansion och nya jobb.
Finansutskottet anser i likhet med motionärerna bakom motion Fi16 (c) att det är viktigt att arbeta för en successiv sänkning av skattetrycket under denna man-datperiod. Ofinansierade skattesänkningar som förutsätter upplå- ning och undergräver statens ekonomi kan emellertid - som motionärerna anför - inte accepteras. Skattepolitiken skall främja ekonomisk tillväxt och skatt skall tas ut efter bärkraft. Skatte-systemet skall gynna arbete och kun-skap och stärka bl.a. människors ställ-ning på arbetsmarknaden. Följande förslag bör enligt utskottets mening ingå i en sådan skattepolitik .
· Inkomstskatterna för människor med vanliga inkomster, dvs. låg- och medelinkomsttagare, skall sänkas. Utskottet förespråkar en varaktig lös- ning för sänkta inkomstskatter genom höjt grundavdrag för människor med små eller medelstora inkomster. Höjningen av grundavdraget bör konstrueras så att den trappas upp till en viss nivå och därefter trappas ned så att just låg- och medelinkomsttagare omfattas. Utskottet godtar dock regeringens förslag om en tillfällig lättnad i skattetrycket för dessa inkomstgrupper. · · Arbetsgivaravgifterna sänks stegvis under mandatperioden. Löne-summe- gränsen för reducering av arbetsgivaravgifterna bör höjas till 2 miljoner kronor och för egenföretagare bör motsvarande gräns höjas till 300 000 kr den 1 januari 2000. Därefter bör sänkningen fortsätta så att den totala sänkningen uppgår till minst 8 procentenheter. På detta sätt främjas de mindre företagen där anställningspotentialen är högre. · · Jordbrukets "ryggsäck" lyfts av för att stärka dess internationella kon- kurrenskraft. I likhet med motionärerna bakom motion Fi16 (c ) anser utskottet att det är viktigt att omgående minska belastningen på det svenska jordbruket med drygt 1,4 miljarder kronor per år. Utskottet återkommer till denna fråga i avsnittet Jordbrukets energibeskattning. · · Yrkesfiskarna i Sverige måste få ett skatteavdrag vars utformning bör göras efter dansk modell, eftersom denna har godkänts av EG-kommis-sionen. Riksdagen har tidigare enhälligt beställt ett förslag om yrkes-fiskeavdrag. Regeringen bör enligt finansutskottets mening återkomma till riksdagen med ett förslag om yrkesfiskeavdrag i likhet med det som finns i Danmark. · · Inom tjänstesektorn finns möjlighet att skapa fler jobb och företag. Åtgärder behöver vidtas på skatteområdet för att stimulera tillkomsten av fler jobb och företag i denna sektor. I motion Fi16 (c) föreslås att en 50- pro-centig skattesubvention på hushållstjänster som utförs i hemmet bör genomföras. Reduktionen bör gälla en arbetskostnad upp till 25 000 kr per år. Det möjliggör för fler människor att nyttja hushållstjänster och ökar valfri-heten. Åtskilliga arbetstillfällen kan skapas. Den "svarta" sektor som finns inom området kan övergå i en "vit" och arbetstagarna införlivas i trygghetssystemen. Begreppet hushållstjänster omfattar tjänster som ut-förs i hemmet som tvätt, städning, omsorg och trädgårds-skötsel. Avdra-get bör införas från den 1 januari 2000. Långsiktigt är det enligt utskottets mening viktigt att verka för att de förslag om lägre momsskattesats för delar av tjänstesektorn som diskuteras inom EU kan genomföras. · · Valfrihet och mångfald i boendet är enligt finansutskottets mening en grund-pelare i bostadspolitiken. Det är viktigt med en ökad neutralitet mellan boendeformerna och långsiktigt lägre boendekostnader. Fastig-hets-- skatten bör sänkas. Det är särskilt viktigt för fastboende i attraktiva om- råden för fritidsboende. Det måste betecknas som orimligt att fiskare, hantverkare, pensionärer m.fl. tvingas flytta på grund av att deras hus lig -ger i ett attraktivt fritidshus-läge. Det skulle leda till att dessa områden inom kort skulle bestå enbart av fastigheter som ägs av fritidsboende. Det skulle i sin tur utarma den offentliga servicen, landskapsbilden och kul-turen i sådana områden av landet. Fråge-ställningen behandlas nu av Fastighetsbeskattningskom-mittén, vars ställningstagande redovisas inom kort. Det är enligt finansutskottets mening utom-ordentligt viktigt att förslag läggs fram under hösten med sikte på retroaktiv lättnad även för år 1998. · · Det framtida energiskattesystemet bör enligt finansutskottets mening anpassas till den överenskommelse som finns om övergång till ett håll-bart energisystem. Genom att skatte-växla på det sätt som föreslås i mo-tion Fi16 (c) kan skatterna på arbete sänkas och skatterna på sådant som är skadligt för miljön höjas. Kärn-kraften orsakar kostnader historiskt, i nutid och i framtid. Som ett led i påskyndandet av energiomställningen bör produktionen beskattas i högre grad. Finans-utskottet föreslår att produktionsskatten på el från kärnkraft höjs med 1 öre per kWh från år 2000 och att skatten därefter höjs årligen. Kväveoxidutsläppen har sta-digt ökat . En kväveoxidskatt bör tas ut med 10 kr per kg NOx för pannor med en större effekt än 5 MW och med en nyttiggjord energiproduktion större än 20 GWh. Som anförs i motion Fi16 (c) bör den fastighetsskatt på äldre vattenkraft som regeringen sänkte förra året återinföras. Moti-vet till sänkningen var att den gynnade den elinten-siva industrin, men det saknas belägg för att så skulle vara fallet. Utskottet föreslår vidare att en miljöskatt på flyg införs med ett belopp per passagerare och resa, vilket innebär att de största flygplanen med flest resenärer får bära de största kostnaderna. Detta är enligt utskottets mening rimligt med tanke på att flyg-platserna har dimensionerats för dessa plan. · Som anförs i motion Fi16 (c) bör ytterligare förändringar aktualiseras i de fortsatta skatteöverläggningarna och genom-föras när det finns ett utrymme för dem. Förmögenhetsskatten bör fasas ut ur det svenska skattesystemet. I ett första steg bör sambeskattningen avskaffas och därefter bör en utfasning i två steg genomföras. Det tillfälliga ROT-avdraget med skatteavdrag för reparation och om- och tillbyggnad av bostäder har varit framgångsrikt och det är nu dags att gå vidare med ett permanent ROT-avdrag kopplat till en schablonintäkt.
Finansutskottet konstaterar att motionärerna bakom motion Fi16 (c) varit på -drivande för att sänka ägarbeskattningen för de onoterade bolagen. Dub- belbeskattningen av dessa bolag har lindrats och det positiva ränteför- delnings-underlaget har höjts. Som motionärerna anför bör kommandit- och handels-bolagen få en motsvarighet till den lönesumme-anknutna nedsätt- ningen genom att en större del av det egna kapitalet får tas ut skattefritt . Dubbelbe-skattningen bör enligt utskottets mening avskaffas på sikt. Den särskilda löne-skatten på avsättning till anställdas vinstandels-stiftelser bör avskaffas.
Finansutskottet anser att det är bra att regeringen kommer att tillsätta en utredning om de s.k. 3:12-reglerna. Enligt utskottets mening bör begräns- nings-beloppet vid beräkning av löne-summe-underlag sänkas från tio basbe- lopp till fem basbelopp.
Med det anförda tillstyrker finansutskottet motion Fi16 (c) yrkandena 9, 11 , 13, 15-17, 19, 21 och 22. Härigenom tillgodoses delvis motionerna Fi14 (m ) yrkandena 7 och 8 i denna del, Fi15 (kd) yrkande 7, Fi17 (fp) yrkandena 12 och 13, Fi27 (fp, m, kd, c) yrkandena 1-3, 5, 7 och 8 och Fi31 (m) yrkan -de 4.
dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:
12. beträffande skattepolitikens allmänna inriktning
att riksdagen med bifall till motion 1998/99:Fi16 yrkandena 9, 11, 13, 15- 17, 19, 21 och 22 och med anledning av motionerna 1998/99:Fi14 yrkandena 7 och 8 i denna del, 1998/99:Fi15 yrkande 7, 1998/99:Fi17 yrkandena 12 och 13 , 1998/99:Fi27 yrkandena 1-3, 5, 7 och 8 samt 1998/99:Fi31 yrkande 4 godkänner de allmänna riktlinjer för skatte-politiken som utskottet förordar och som sin mening ger regeringen detta till känna,
22. Skattepolitikens allmänna inriktning (mom. 12) (fp)
Karin Pilsäter (fp) anser
dels att finansutskottets ställningstagande i avsnitt 4.2 Skattepolitikens all-männa inriktning bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser i likhet med motionärerna bakom motion Fi17 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) att Sverige mest av allt behöver jobb och tillväxt. När skatterna, som i dag, är för höga på bl.a. arbete innebär det att jobb inte kommer till, att svartjobben ökar och att utbildning inte lönar sig. Effekten av detta blir i förlängningen mindre resurser till alla, den offentliga sektorn i allmänhet och ännu tuffare marginaler för dem som har det som allra kämpi-gast i synnerhet. Skattepoli-tiken måste därför enligt finansutskottets mening successivt läggas om för att så långt möjligt underlätta för fler människor att få ett arbete, tjäna egna pengar och därmed själva ta makten över sina liv.
Som anförs i motion Fi17 (fp) är det motiverat med skatt av tre skäl, för att betala för den offentliga verksamheten, för att kunna fördela resurser mer jämlikt och för att minska produktion och konsumtion av sådant som har negativa externa effekter. Skatter behövs för att finansiera genuint gemen- samma nyttigheter som ingen annan än det offentliga kan eller bör svara för . Det gäller sådant som rättsväsende, försvar, grundforskning och sådana sociala åtaganden där marknadslösningar inte är möjliga eller lämpliga, t. ex. när det gäller stöd till människor med funktionshinder. För att skapa ett sam-hälle där alla männi-skor har chansen att växa krävs skatteinkomster för att betala för såväl gene-rella barnbidrag, tillräckligt med personal i äldrevården som för pensionstill-skott.
Den liberala skatte- och utgiftspolitik som läggs fram i motion Fi17 (fp) är enligt finansutskottets mening väsensskild från en socialistisk. Skatter skall inte tas ut med en krona mer än nödvändigt, och vad Sverige verkligen behö-ver är fler skattebetalare, inte fler skatter. Samtidigt bör man som motionä-rerna framhåller vara starkt medveten om att drastiska förändringar från det nuvarande högskatte-samhället inte är möjliga utan hänsynstagande till sam-hälls-ekonomisk stabilitet och till att människor planerat sina liv och sin var-dag till nuvarande skatte- och utgiftssystem även då detta inte är hållbart i längden. Föränd-ringar måste därför enligt utskottets mening ske med sådana hänsynstaganden.
Att skapa större egna marginaler för människor ger dessa större möjlighet att bestämma själva, och utskottet anser därför att det är viktigt att komman-de stats-finansiella utrymmen framför allt används för att sänka skatter mer än att öka de offentliga utgifterna.
Finansutskottet vill i likhet med motionärerna bakom Fi17 (fp) ha en åter- gång till principerna i 1990/91 års skattereform. Som redovisats måste denna återgång ske stegvis. Utskottet prioriterar därför de skattesänkningar som har störst effekt på tillväxt och sysselsättning.
I det följande redovisas främst de skattesänkningar som prioriteras på grund av deras effekt på sysselsättning och tillväxt. De finansieras med ut -giftsbegränsningar.
· Värnskatten bör slopas. Den tjänar endast till att på marginalen minska utbytet av arbete, studier och allmän förkovran. Dess anhängare har på intet sätt kunnat visa att den leder till ett rättvisare samhälle eller större acceptans av nödvändiga besparingar. Värnskatten slopas fr.o.m. år 2000. · · Dubbelbeskattningen av aktieutdelning bör avskaffas. Först beskattas vinsten i företaget, sedan en gång till hos ägaren. Detta är främst en skatt riktad mot enskilda smärre aktieägare och företagsägare som expande- rar. De stora institutionerna är undantagna medan alla de nästan 5 miljo- ner individer som äger aktier främst via aktiefonder drabbas. Man kan inte undgå intrycket att syftet är att hindra människor att skaffa sig en liten buffert mot oförutsedda händelser. Dubbelbeskattningen av ak-tieutdelning avskaffas under mandatperioden. · · Utskottet vill införa ett system med kompetenskonton som brukar ut- tryckas som ett "friår mitt i livet" för att kunna studera, starta ett eget fö-retag eller liknande. Man bör kunna ta ut av pensionssparande i förväg för sådana ändamål. Ett steg på vägen mot att göra detta möjligt är att höja avdragsrätten för pensionssparande, från för närvarande ett halvt basbelopp till ett och ett halvt basbelopp. · · Förmögenhetsskatten drabbar ägare av mindre och medelstora företag eller personer som t.ex. äger ett småhus i ett område med höga taxe-ringsvärden och som amorterat ned lånen. Förmögenhetsskatten bör av-skaffas. Ett första steg är att höja fribeloppet, att avskaffa sambeskatt-ningen och att sänka den andel av aktiers marknadsvärde som skall be-skattas. Hänsyn tas därmed till den större risk som aktier innebär. På tre fyra års sikt skall förmögenhetsskatten avskaffas. · · 100 miljoner kronor avsätts för en lättnad i fastighetsskatten för dem som är bofasta i attraktiva fritidsområden. · · Ett förvärvsavdrag bör införas redan år 2000. Härigenom löses frågan om avgiftsväxling i det nya pensionssystemet och meto-den för fortsatta allmänna inkomstskattesänkningar klargörs. Med en avgiftshöjning som ger 8 miljarder kronor, regeringens skattereduktion om 3 miljarder kro-nor och ytterligare 3 miljarder kronor finansierat med besparingar upp-går utrymmet för ett förvärvsavdrag till 14 miljarder kronor första året. Detta ger ett förvärvsavdrag om ca 5,5 % av inkoms-ten mot kommunal-skatten. Vid en taxerad inkomst på t.ex. 200 000 kr om året betyder det ett avdrag på 11 000 kr. · · På lång sikt bör arbetsgivaravgifterna avskaffas och ersättas med enbart försäkringar. Den rena skattedelen skall successivt försvinna. För att på- börja denna process med att sänka skatten på arbete och underlätta framväxt av nya arbeten i framför allt en växande tjänstesektor bör ar- betsgivaravgifterna nu sänkas med 5 procentenheter i den privata tjäns- tesektorn. · · För att få större fart på sysselsättningstillväxten i den privata tjänste -sektorn vill utskottet i likhet med motionärerna bakom Fi17 (fp) genom- föra en skattesänkning på hushållstjänster så att en ny vit marknad kan etableras. De möjligheter som i dag finns att köpa tjänster är förbehållna de rika eller dem som köper svarta tjäns-ter. En skatte-sänkning enligt ut- skottets förslag skulle göra svart till vitt och skapa nya jobb. Det kort- siktiga skattebortfallet kan beräknas till ca 1 miljard kronor. · Sammantaget räknar utskottet med finansierade skattesänkningar direkt inriktade på jobb och tillväxt på drygt 20 miljarder kronor vid mandatperio -dens slut. Denna skattesänkning motsvarar ca 2 % av det offentligas totala skatteintäk-ter.
Ytterligare förbättringar bör enligt finansutskottets mening genomföras om utrymme finns. Om regeringens kalkyler håller och överskotten blir i enlig- het med prognoserna kan förvärvs-avdraget höjas till 8,5 % år 2001, vilket betyder 17 000 kr i avdrag och till ca 12,5 % år 2002, vilket betyder 25 000 kr i avdrag. Vidare höjs brytpunkten för den statliga inkomstskatten till en nivå som gör att endast 15 % betalar statlig inkomstkatt och därefter till sju och ett halvt basbelopp så att den statliga inkomstskatten inträder då de obli-gatoriska försäkringsavgifterna upphör. Även på kapital-beskattnings-sidan genomförs ytterligare sänk-ningar, framför allt i form av minskad reavinstbe-skattning. Det är enligt utskottets mening vidare viktigt med en återgång till halverad reavinstskatt på kapitalinkomster.
Det behövs enligt utskottets mening ett myller av små företag som startar, lever och frodas och växer. Trots att det tycks råda stor enighet över parti-gränserna om att det behöver bli enklare att starta och driva företag i Sverige har inget av vikt skett för att förbättra villkoren för företagarna under man-datperioden. Som anförs i Fi17 (fp) måste livet bli enklare för den som vill bli eller är företagare.
Finansutskottet anser att alla som vill skall kunna få ut en F-skattsedel för att kunna bedriva verksamhet i egen regi, givetvis under förutsättning att personen i fråga inte har näringsförbud, skatteskulder sedan tidigare eller på annat sätt befinner sig i en sådan situation att F-skattsedeln omedelbart skulle återkallas. Vidare bör företagen slippa debiteringen av preliminär skatt och i stället få betala in skatten i förhållande till faktiskt intjänad inkomst för må-naden som gått. Enmans- och fåmansföretag bör få en förenklad blankett där företagaren redovisar totala inkomster, löner och avgifter och en schablon för kostnader. Schablon-avdraget skall täcka det som en modern tjänsteföretagare kan tänkas behöva: mobiltelefon, porto, resor, papper och pennor. Schablon-avdraget bör därför vara en viss del av omsättningen upp t.o.m. förslagsvis 50 000 kr per år. Företagarna bör åter få en möjlighet att betala in skatt på förfallodagen. Skattetillägget för periodiseringsfel i momsredovisningen bör slopas. Servicecheckar som gör det enkelt att anlita andra för arbete bör införas. Ytterligare förslag som läggs fram i motion Fi17 (fp) och som utskottet ställer sig bakom är en möjlighet att få uppskov med bolagsskatten så länge pengarna inte tas ur företaget, slopade sociala avgifter på vinstandelar och generösare och enklare avdragsregler för företagare med hemmet som arbetsplats.
Med det anförda tillstyrker utskottet motion Fi17 (fp) yrkandena 12 och 13. Häri-genom tillgodoses delvis motionerna Fi14 (m) yrkandena 7 och 8 i denna del, Fi15 (kd) yrkande 7, Fi16 (c) yrkandena 19 och 22, Fi27 (fp, m, kd, c) yrkandena 1-3, 5, 7 och 8 och Fi31 (m) yrkande 4. Finansutskottet avstyrker övriga motionsyrkanden.
dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:
12. beträffande skattepolitikens allmänna inriktning
att riksdagen med bifall till motion 1998/99:Fi17 yrkandena 12 och 13 och med anledning av motionerna 1998/99:Fi14 yrkandena 7 och 8 i denna del, 1998/99:Fi15 yrkande 7, 1998/99:Fi16 yrkandena 19 och 22, 1998/99:Fi27 yrkandena 1-3, 5, 7 och 8 samt 1998/99:Fi31 yrkande 4 och med avslag på motion 1998/99:Fi16 yrkandena 9, 11, 13, 15-17 och 21 godkänner de allmänna riktlinjer för skattepolitiken som utskottet förordar och som sin mening ger regeringen detta till känna,
23. Det fasta beloppet vid beskattningen av förvärvsinkomster (mom. 13) (c)
Agne Hansson (c) anser
dels att finansutskottets ställningstagande i avsnitt 4.3 Det fasta beloppet vid beskattningen av förvärvsinkomster bort ha följande lydelse:
Enligt finansutskottets mening bör behovet av ytterligare medel för kommu- nala ändamål inte tillgodoses genom en omlänkning av den statliga inkomst- skatten utan i stället genom att ytterligare 1 250 miljoner kronor i generella medel anslås till kommunerna för ökade sats-ningar på vård, skola och om-sorg under utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommunerna. Finansut-skottet avstyrker därför regeringens förslag om att en del av den statliga inkomstskatten skall anses utgöra kommunal inkomstskatt.
Med det anförda tillstyrker utskottet motion Fi16 (c) yrkande 10 och av- styrker propositionen yrkande 25.
dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande lydelse:
13. beträffande det fasta beloppet vid beskattningen av förvärvsin-komster
att riksdagen med bifall till motion 1998/99:Fi16 yrkande 10 avslår proposition 1998/99:100 yrkande 25 i denna del,
24. Sänkt fastighetsskatt för bostadshyreshus (mom. 14) (m)
Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt, Anna Åkerhielm och Bo Lundgren (alla m ) anser
dels att finansutskottets ställningstagande i avsnitt 4.4 Sänkt fastighetsskatt för bostadshyreshus bort ha följande lydelse:
Finansutskottet har i det föregående ställt sig bakom de riktlinjer för skatte-politiken som förs fram i motion Fi14 av Carl Bildt m.fl. (m). Dessa innebär att fastighetsskatten på bostäder sänks till 1,2 % år 2000, till 1, 1 % år 2001 och till 1,0 % år 2002. Vidare lindras orimliga regionala skillnader vid fas-tighetsbeskattningen genom att endast hälften av markvärdet beskattas fr.o.m. år 2000. En ytterligare åtgärd som vidtas är att ett tak införs för den del av markvärdet som beskattas.
Mot bakgrund av att utskottet lagt fram förslag om skattesänkningar som går längre än regeringens tillfälliga skattesänkning för bostadshyreshus av- styrker utskottet detta förslag. Utskottet tillstyrker motion Fi14 (m) yrkande 8 i denna del och avstyrker således propositionen yrkande 27. Häri- genom tillgodoses i allt väsentligt övriga motionsyrkanden.
dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:
14. beträffande sänkt fastighetsskatt för bostadshyreshus
att riksdagen med bifall till motion 1998/99:Fi14 yrkande 8 i denna del och med anledning av motionerna 1998/99:Fi15 yrkande 6 och 1998/99:Fi16 yrkande 18 avslår proposition 1998/99:100 yrkande 27 i denna del och som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
25. Sänkt fastighetsskatt för bostadshyreshus (mom. 14) (kd)
Mats Odell och Stefan Attefall (båda kd) anser
dels att finansutskottets ställningstagande i avsnitt 4.4 Sänkt fastighetsskatt för bostadshyreshus bort ha följande lydelse:
Enligt finansutskottets mening utgör fastighetsskatten en plåga för många, inte minst för människor med låga inkomster, och den ger på grund av sin utformning också upphov till orimliga effekter. Regeringens förslag om en fortsatt tillfällig nedsättning av fastig-hets-skatten för bostadshyreshus ger emellertid inte någon långsiktig förbättring av denna situation.
Utskottet har i det föregående ställt sig bakom de riktlinjer som läggs fram i motion Fi15 av Alf Svensson m.fl. (kd). Dessa innebär att fastighets -skatten på bostäder sänks till 1,4 % och att skatten endast beräknas på en tredjedel av det markvärde som överstiger 150 000 kr. På så sätt försvinner de orimliga effekter som exem-pelvis drabbat folk i skärgårds-områden. Förändringen genom-förs redan fr.o.m. år 2000 och ersätter den av regeringen föreslagna tillfälliga skattesänkningen. Utskottet avstyrker därför regeringens förslag om en tillfällig skattesänkning.
Med det anförda tillstyrker finansutskottet motion Fi15 (kd) yrkande 6 och avstyrker propo-sitionens yrkande 27. Härigenom tillgodoses i allt väsentligt övriga motionsyrkanden.
dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:
14. beträffande sänkt fastighetsskatt för bostadshyreshus
att riksdagen med bifall till motion 1998/99:Fi15 yrkande 6 och med anledning av motionerna 1998/99:Fi14 yrkande 8 i denna del och 1998/99:Fi16 yrkande 18 avslår proposition 1998/99:100 yrkande 27 i denna del och som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
26. Sänkt fastighetsskatt för bostadshyreshus (mom. 14) (c)
Agne Hansson (c) anser
dels att finansutskottets ställningstagande i avsnitt 4.4 Sänkt fastighetsskatt för bostadshyreshus bort ha följande lydelse:
Som utskottet anfört i det föregående är valfrihet och mångfald i boendet grundpelare i bostadspolitiken. Det är viktigt med en ökad neutralitet mellan boendeformerna och långsiktigt lägre boendekostnader. Det förbättrade ekonomiska läget har inneburit mer än en halvering av räntorna. Detta har hyresgästerna ännu inte fått del av.
Regeringens förslag om en förlängning av den tillfälliga sänkningen av fastighetsskatten är enligt finansutskottets mening alltför kortsiktigt och ger inte heller önskad effekt för hyresgästerna. Det är orealistiskt att räkna med att fastighetsägarna kommer att sänka hyran under kort tid för att sedan åter höja den. Sådana svängningar är inte heller önskvärda då de försvårar hus-hållens planering av privateko-nomin. Utskottet avvisar därför regeringens förslag. Förändringarna på området bör ges en inriktning som leder till stabilt och långsiktigt lägre boende-kostnader.
Den parlamentariskt sammansatta Fastig-hets-beskattnings-kommittén gör även en allmän översyn av fastighets-skatten. Utskottet konstaterar att motio- närerna bakom Fi16 (c) deltar konstruktivt i utredningens arbete. Centerpar -tiet har varit särskilt ihärdigt när det gäller att hitta lättnader för dem som drabbats särskilt hårt av höjda taxeringsvärden vid förra taxerings -tillfället, nämligen fastboende i attraktiva skärgårds-områden och andra fri-tidshustäta områden. Det måste enligt finansutskottets mening betecknas som orimligt att fiskare, hant-verkare, pensionärer m.fl. tvingas flytta på grund av att deras hus ligger i ett attraktivt fritidshusområde. Det skulle leda till att dessa områ-den inom kort skulle bestå enbart av fastigheter som ägs av fritids-boende. Det skulle i sin tur utarma den offentliga servicen, landskapsbilden och kul-turen i sådana områden av landet. Frågeställningen behandlas nu av Fastig-hets-beskatt-ningskommittén, vars ställningstagande skall redovisas inom kort. Det är enligt utskottets mening utomordentligt viktigt att förslag med sikte på en retroaktiv lättnad även för 1998 läggs fram under hösten. Detta bör ges regeringen till känna.
Med det anförda tillstyrker utskottet motion Fi16 (c) yrkande 18 och av- styrker pro-positionen yrkande 27. Härigenom tillgodoses i allt väsentligt övriga motionsyrkanden.
dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:
14. beträffande sänkt fastighetsskatt för bostadshyreshus
att riksdagen med bifall till motion 1998/99:Fi16 yrkande 18 och med anledning av motionerna 1998/99:Fi14 yrkande 8 i denna del och 1998/99:Fi15 yrkande 6 avslår proposition 1998/99:100 yrkande 27 i denna del och som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
27. Reavinstbeskattning av fastigheter (mom. 16) (m, kd, c, fp)
Mats Odell (kd), Lennart Hedquist (m), Fredrik Reinfeldt (m), Anna Åker- hielm (m), Karin Pilsäter (fp), Agne Hansson (c), Bo Lundgren (m) och Stefan Attefall (kd) anser
dels att finansutskottets ställningstagande i avsnitt 4.6 Reavinstbeskattning av fastigheter bort ha följande lydelse:
Finansutskottet konstaterar att det kan vara mycket svårt, och ibland så gott som omöjligt, att fastställa en korrekt beräknad vinst för en fastighet som innehafts under lång tid. Genom särskilda övergångs-bestämmel -ser med schablon-i-s-erade anskaff-nings-värden och möjligheter till uppräkning av anskaffningskostnaden har konsekvenserna av reglernas komplexitet varit förhållandevis rimliga, även vid långa fastighetsinnehav. Övergångsreglerna upphör emellertid att gälla med 1999 års utgång.
Som framhålls av motionärerna kommer svårigheterna för de skattskyldiga att redovisa en korrekt reavinstberäkning att öka markant om övergångs-reglerna inte ersätts med något annat regelsystem. Säljarna kan tvingas lämna en redogörelse för investeringar, värdeminskningsavdrag m.m. för en tidspe- riod om ca 50 år. Motsvarande svårigheter uppkommer för skatte-myndigheten att kontrollera lämnade dekla-rationer med hänsyn till att myn-digheten saknar relevanta registeruppgifter. Detta leder till en stor rättsosä- kerhet och ett godtycke i beskattningen där de fåtal skattskyldiga som be- härskar de gällande reglerna får en högre beskatt-ning än de som omedvetet eller medvetet lämnar felaktiga dekla-rationer. Det är angeläget att skattesitu-ationen klarläggs för de många gamla fastighetsinnehav som i dag kan ut-nyttja övergångsregeln men som efter 1999 är nödsakade att för-söka räkna fram den nominella reavinsten.
Redan våren 1998 uppmärksammade skatteutskottet regeringen på att det krävs besked om vad som skall hända efter det att övergångsregeln löper ut den 31 december 1999. Efter ytterligare påstötningar klargör regeringen nu i vårpropositionen till sist att man inte har för avsikt att vidta någon åtgärd och aviserar en mindre förändring som innebär att det s.k. stickåret flyttas framåt i tiden. Finansutskottet anser att detta är otillräckligt.
Regeringens intentioner att flytta fram det s.k. stickåret från 1952 till "ett år kring 1980" gör dessutom att ännu fler fastighetsägare än tidigare hamnar i ett osäkert läge. Den nuvarande övergångsregeln ger möjlighet att antingen välja 150 % av 1952 års taxeringsvärde eller den faktiskt erlagda köpe-skillingen vid förvärvstillfället plus uppräkning för nedlagda förbättrings-kostnader efter 1952. Om övergångsregeln slopas och stickåret flyttas fram till omkring 1980 leder det till att de fastighetsägare som gjort förbättringar dessförinnan ej kan räkna med dessa vid en eventuell försäljning.
Finansutskottet föreslår, mot bakgrund av de svårigheter som uppkommer vid genera-tionsskiften av bostäder och familjeföretag, att de nuvarande över- gångsreg-lerna förlängs och att en utredning tillsätts för att se över och lägga fram förslag om nya reavinstregler som kan gälla permanent. Det anförda bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Med det anförda tillgodoses i allt väsentligt de aktuella motionsyrkandena.
dels att utskottets hemställan under 16 bort ha följande lydelse:
16. beträffande reavinstbeskattning av fastigheter
att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:Fi16 yrkande 20, 1998/99: Fi31 yrkandena 1 och 2, 1998/99:Sk306 yrkande 10, 1998/99:Sk601, 1998/99: Sk666, 1998/99:Sk681 och 1998/99:MJ256 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
28. Fåmansföretag och generationsskiften (mom. 17) (m, kd, c, fp)
Mats Odell (kd), Lennart Hedquist (m), Fredrik Reinfeldt (m), Anna Åker- hielm (m), Karin Pilsäter (fp), Agne Hansson (c), Bo Lundgren (m) och Stefan Attefall (kd) anser
dels att finansutskottets ställningstagande i avsnitt 4.7 Fåmansföretag och generationsskiften bort ha följande lydelse:
Företagandets villkor
De grundläggande villkoren för företagande måste förbättras så att Sverige får ett långsiktigt bra företagsklimat. Lägre skatt på arbete, företagande, investeringar och kapitalbildning samt en flexiblare arbetsmarknad är några viktiga delar i en sådan politik. Genom en sådan tillväxtpolitik som river hindren och skapar bättre förutsättningar för de små och medelstora företa- gen kan ökad sysselsättning nås. De frågor som behandlas i de aktuella mo- tionerna är i detta sammanhang mycket betydelsefulla.
Företagen behöver stabila och långsiktiga regler med en lagstiftning som tar bättre hänsyn till företagens villkor. Särskild hänsyn måste tas till de speciella förutsättningar och villkor som gäller för småföretag.
Företagsmarknaden är i dag en mycket konkurrensutsatt internationell marknad. Många småföretag är beroende av ett större företag som huvudsak- lig kund, vilket är ett av de stora problem som är kopplade till den företagsut-flyttning som vi sett i Sverige. Den utvecklingen måste brytas. Svenska företag bör ha samma konkurrensförutsättningar som andra företag. Den europeiska inre marknaden ger stora möjligheter till ökad produktion och export av varor och teknik. Svenska företag inom ett flertal branscher bör använda den inre marknaden på ett bättre och starkare sätt. En framgångs-faktor för näringslivet är förmåga till flexibilitet och att näringslivet består av såväl stora som mindre företag, spridda över många branscher. Ett differenti-erat näringsliv minskar sårbarheten vid konjunktur-förändringar.
Sverige har i internationell jämförelse mycket få medelstora företag. För en förnyelse och dynamik i det svenska näringslivet behöver de mindre och medelstora företagen bli fler. Nyföretagandet måste öka för att stimulera mångfald och konkurrens. En stor expansionspotential finns hos de mindre företagen, men de tyngs av en mängd regler som hämmar utvecklings- möjligheterna. Det behövs förändringar i skattesystem och regelverk för att kunna nyttja den potentialen.
Skattelättnader och regelförenklingar
I Sverige är det i första hand fåmansbolagens och egenföretagarnas beskatt- ning som genom sin höga komplexitet leder till problem vid upprättandet av deklarationen. En osäker skattekostnad påverkar i dag företagens likviditet under lång tid. Detta påverkar företagens expansions-förmåga och möjlighet att anställa. Oklara skatteregler leder även till att familjeföretag riskerar att slås ut av tillkommande skatt långt efter det att de har deklarerat. Flertalet företagare klarar i dag inte själva att sköta den administrativa delen av före-taget, samtidigt som antalet egenföretagare under de kommande åren kan förväntas bli betydligt fler. För att denna utveckling inte skall hindras bör kostnaderna för företagandet vara lägsta möjliga och reglerna enklare.
De s.k. fåmansaktiebolags-reglerna bör utformas så att marknadsmässig av- kastning också beskattas som kapitalinkomst. Detta är en strukturellt viktig åtgärd och en investering som bör berättiga ägaren avkastning.
En av de viktiga frågorna för företagen är generationsskiften. Både skatte- reglerna och möjligheten till finansiering har stor betydelse för att ett familje-företag skall kunna föra över ägandet till nästa generation. Reglerna bör utformas så att arbetande kapital kan hållas intakt även vid generations-skiften. En utredning om de s.k. 3:12-reglerna och reglerna om arvs- och gåvoskatt är av yttersta vikt och bör arbeta skyndsamt.
Vad utskottet anfört bör riksdagen med anledning av motionerna Sk630 (m) i denna del, Sk309 (kd) yrkande 9, Sk719 (kd), N238 (c) yrkande 3, Sk690 (m, kd, c, fp) och Fi27 (fp, m, kd, c) yrkande 4 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 17 bort ha följande lydelse:
17. beträffande fåmansföretag och generationsskiften
att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:Fi27 yrkande 4, 1998/99: Sk309 yrkande 9, 1998/99:Sk630 i denna del, 1998/99: Sk690, 1998/99:Sk719 och 1998/99:N238 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
29. Beskattning av elbilar m.m. (mom. 18 och 21) (m, kd, fp)
Mats Odell (kd), Lennart Hedquist (m), Fredrik Reinfeldt (m), Anna Åker- hielm (m), Karin Pilsäter (fp), Bo Lundgren (m) och Stefan Attefall (kd) anser
dels att finansutskottets ställningstagande i avsnitt 4.8 Beskattning av elbilar, elhybridbilar och bilar som drivs med alternativa bränslen bort ha följande lydelse:
Enligt finansutskottets mening lägger tjänstebilsreglerna allvarliga hinder i vägen för försöken att introducera miljövänliga bilar. Genom att förmånsbe-skattningen bygger på inköpspriset blir förmånsvärdet för nya, miljövänliga fordonstyper regelmässigt mycket högre än förmånsvärdet för en motsvaran-de bensindriven bil. Detta gör det näst intill omöjligt att i nuläget introducera miljö-vänliga fordon på bred front i Sverige. Det är därför viktigt att dessa regler ändras så snabbt som möjligt.
Det är i och för sig bra att regeringen insett att något måste göras och att de nya regler som regeringen aviserar skall gälla redan fr.o.m. 1999. Finansut-skottet anser emellertid att det är uppenbart att regeringens avsiktsförklaring inte är tillräcklig för att påverka försäljningen av miljövän-liga bilar under 1999. Här krävs klara besked om försäljningen skall komma i gång.
Riksdagen bör enligt finansutskottets mening redan nu besluta att för- månsvärdet inte skall vara högre för en elbil, elhybridbil eller en bil som drivs med alternativt bränsle än motsvarande förmånsvärde för en bensindri- ven bil.
Utskottet föreslår att riksdagen fattar beslut om den lagändring som är nödvändig och tillstyrker således motion Fi31 (m) yrkande 5. Härigenom tillgodoses även motion Fi30 (s).
Utskottet har avslutningsvis ingen invändning mot regeringens förslag om en skattebefrielse för de elbilar och elhybridbilar som blir skattepliktiga första gången efter den 1 juli 1999 och tillstyrker detta förslag.
dels att utskottets hemställan under 18 och 21 bort ha följande lydelse:
18. beträffande beskattning av elbilar m.m.
att riksdagen med bifall till proposition 1998/99:100 yrkande 28 i denna del och motion 1998/99:Fi31 yrkande 5 och med anledning av motion 1998/99: Fi30 godkänner vad utskottet anfört,
21. beträffande lagförslagen, såvitt avser förmånsbeskattning för miljövänliga tjänstebilar
att riksdagen till följd av vad utskottet ovan anfört och hemställt antar följande förslag till
Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)
Härigenom föreskrivs att punkt 2 av anvisningarna till 42 § kommunal- skattelagen (1928:370) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Värdet av bilförmån - - - i motsvarande mån. Med nybilspris för årsmodellen avses det pris som bilen hade när den som ny introducerades på den svens-ka marknaden. Om ett sådant intro-duktionspris ändras efter kort tid skall som nybilspris för årsmodellen anses det justerade priset. I avsaknad av introduktions-pris skall som ny-bilspris anses det pris som det kan antas att bilen skulle ha haft om den introducerats på den svenska mark-naden när den var ny. Med nybilspris för årsmodellen avses det pris som bilen hade när den som ny introducerades på den svens-ka marknaden. För elbilar, elhybrid-bilar eller gasdrivna bilar skall nybilspriset anses motsvara ny-bilspriset för en bensindriven bil av motsvarande modell. Om ett sådant introduktionspris ändras efter kort tid skall som nybilspris för årsmo-dellen anses det justerade priset. I avsaknad av introduktions-pris skall som nybilspris anses det pris som det kan antas att bilen skulle ha haft om den introducerats på den svenska marknaden när den var ny. -----
Denna lag träder i kraft den 1 augusti 1999 och tillämpas första gången vid 2000 års taxering.
30. Biodrivmedel (mom. 19) (m, kd, c, fp)
Mats Odell (kd), Lennart Hedquist (m), Fredrik Reinfeldt (m), Anna Åker- hielm (m), Karin Pilsäter (fp), Agne Hansson (c), Bo Lundgren (m) och Stefan Attefall (kd) anser
dels att finansutskottets ställningstagande i avsnitt 4.9 Biodrivmedel bort ha följande lydelse:
Enligt finansutskottets mening är införandet av biodrivmedel ett viktigt led i ansträngningarna att minska de klimatförändrande gaserna och miljöanpassa transportsystemet. Regeringen har i flera proposi-tioner uttalat ambitionen att biodrivmedel skall vara skattebefriade under fem + tre + tre år. Branschen och kommunerna har tagit fasta på detta och har påbörjat en produktion och introduktion av dessa miljöanpassade drivmedel. Runt om i Sverige pågår i en rad kommuner ett arbete med att förverkliga de högt ställda målen att bli fossilbränslefria kommuner.
Regeringen, Miljöpartiet och Vänstern sviker nu enligt finansutskottets mening samtliga som har trott på tidigare utfästelser. En uthållig satsning på drivmedel förutsätter skatte-befrielse under en längre period. Regeringen lägger en död hand över en bransch som vill förverkliga samhällets miljömål och ger därmed helt fel signaler till branschen. Utskottet anser att riksdagen måste uttala att den inte delar regeringens bedöm-ning att skatt skall tas ut på biodrivmedel från år 2004. Skattebefriel-sen måste gälla i enlighet med tidiga-re gjorda utfästelser, dvs. i elva år.
Regeringen avser att lämna in en ansökan till kommissio-nen för att kunna medge skattebefrielse för biodrivmedel. Andra länder som har satsat på biodrivmedel tillämpar möjligheten till undantag för pilot-anläggningar. Re -geringens initiativ skapar enligt finansutskottets mening stor osäkerhet och är inte seriöst, när man samtidigt aviserar ett borttagande av skattebefrielsen. Så sent som hösten 1998 lovade regeringen branschen att inte göra en sådan framställan till EG-kommissionen.
Finansutskottet anser att riksdagen bör ge regeringen till känna att bio-d- riv-medel också fortsättningsvis skall vara skattebefriade och att någon särskild framställan till EU om detta inte bör aktualiseras.
Med det anförda tillstyrker utskottet motionerna Fi31 (m) yrkande 3, Fi15 ( kd) yrkande 8, Fi16 (c) yrkande 14 och Fi34 (kd).
dels att utskottets hemställan under 19 bort ha följande lydelse:
19. beträffande biodrivmedel
att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:Fi15 yrkande 8, 1998/99: Fi16 yrkande 14, 1998/99:Fi31 yrkande 3 och 1998/99:Fi34 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
31. Jordbrukets energibeskattning (mom. 20) (m, kd, c)
Mats Odell (kd), Lennart Hedquist (m), Fredrik Reinfeldt (m), Anna Åker- hielm (m), Agne Hansson (c), Bo Lundgren (m) och Stefan Attefall (kd) anser
dels att finansutskottets ställningstagande i avsnitt 4.10 Jordbrukets energi-beskattning bort ha följande lydelse:
Enligt finansutskottets mening bär Sveriges bönder på en "ryggsäck" med betydligt högre skatter och avgifter än kollegerna inom EU. Sveriges bönder betalar dessutom en högre skatt på el och eldningsolja än annan tillverk- ningsindustri.
De förväntningar som fanns på att regeringen i vårpropositionen skulle fö- reslå ett borttagande av jordbrukets särskatter har kommit på skam. Det enda som regeringen och dess samarbetspartier, Vänsterpartiet och Miljö- partiet, förmår är allmänna resonemang.
Finansutskottet är berett att omgående minska belastningen på det svenska jordbruket med drygt 1,4 miljarder kronor per år för att förstärka dess inter-nationella konkurrenskraft.
Redan från år 2000 bör hela "ryggsäcken" lyftas av. Detta innebär bl.a. att jordbrukets elkraft och eldningsolja skall beskattas som inom industrin och att jordbrukarna slipper den extra belast-ning som dieselskatten utgör.
Utskottet anser att regeringen skyndsamt bör återkomma med ett förslag som innebär att jordbrukets "ryggsäck" lyfts av redan fr.o.m. år 2000.
Med det anförda tillgodoses i allt väsentligt de nu aktuella motionerna Fi16 (c) yrkande 12, Fi23 (kd) och Fi33 (m) yrkandena 2-5.
dels att utskottets hemställan under 20 bort ha följande lydelse:
20. beträffande jordbrukets energibeskattning
att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:Fi16 yrkande 12 och 1998/ 99:Fi23 och 1998/99:Fi33 yrkandena 2-5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
Särskilda yttranden
1. Social ekonomi och ekonomisk demokrati (mom. 4) (c)
Agne Hansson (c) anför:
Den sociala ekonomin är ett komplement till den offentliga sektorn och mark -nadsekonomin. Även om en viss utveckling av den sociala ekonomin har ägt rum i Sverige har vi mycket långt kvar innan den spelar samma roll som den i dag spelar i Tyskland, Italien, Frankrike och Danmark.
Bevisligen är den sociala ekonomin framgångsrik i många delar av Europa. Som exempel kan nämnas att Emilia i Italien, Barcelona i Spanien och Baden Württemberg i Tyskland tillhör de regioner som har den lägsta arbetslösheten i Europa, mycket tack vare den väl fungerande sociala ekonomin och samar-betskulturen. Den sociala ekonomin är framför allt framgångsrik i kunskaps- och tjänsteproduktionen, där människor i mindre utsträckning än kapital utgör den begränsande faktorn.
En rad riksdagsmotioner under de senaste åren har också krävt reformer för att påskynda utvecklingen i denna riktning. Främst har förslagen gällt förändrade skatteregler som skulle öka medborgarnas möjligheter att ta egna initiativ för att tillgodose de behov som den offentliga sektorn inte längre mäktar med och som marknaden inte efterfrågar till rådande priser.
Bevisligen skulle institutionella innovationer behövas i dagens Sverige, nu när den offentliga sektorn brottas med stora ekonomiska problem och mark- nadsekonomin inte visar sig vara helt perfekt. Antalet småföretag borde också kunna öka om ett samverkansklimat kunde skapas.
Den sociala ekonomin innebär nya lösningar som kan öppna för nya mål. Verksamheterna kan bedrivas närmare människorna och med individuellt ansvar .
För att med framgång påskynda utvecklingen av den sociala ekonomin måste olika åtgärder samordnas med de åtgärder som vidtas för näringslivet i övrigt. De skattetekniska och näringspolitiska förändringar som krävs för att t.ex. underlätta verksamheten för småföretag gäller också för nykooperativ verksamhet.
2. Preliminär fördelning på utgiftsområden (mom. 10) (v, mp)
Siv Holma (v), Matz Hammarström (mp) och Lars Bäckström (v) anför:
Vi ställer oss bakom de ståndpunkter som redovisas i särskilt yttrande från Vänsterpartiet och Miljöpartiet i socialförsäkringsutskottets yttrande SfU5y angående utgiftsområde 8, vad gäller invandrare och flyktingar.
3.Taxeringsvärden och underlag för fastighetsskatt år 2000 (mom. 15) (c)
Agne Hansson (c) anför:
Regeringen aviserar att de nu frysta taxeringsvärdena för småhus kommer att anpassas till de nya marknadsvärdena år 2001. Om och när så sker är det enligt min mening absolut nödvändigt att skattesatsen sänks i minst motsva- rande mån.
Det går att leva med höjda taxeringsvärden, men inte med höjda fastighets- skatter!!!
4. Fåmansföretag och generationsskiften (mom. 17) (m, kd, c, fp)
Mats Odell (kd), Lennart Hedquist (m), Fredrik Reinfeldt (m), Anna Åker- hielm (m), Karin Pilsäter (fp), Agne Hansson (c), Bo Lundgren (m) och Stefan Attefall (kd) anför:
Av formella skäl har vi inte kunnat utveckla vår sammanhållna syn på hur förutsättningar kan skapas för företagande och sysselsättning i motiveringen i vår reservation om fåmansföretag och generationsskiften. Vi vill därför ge-mensamt anföra följande.
Företagandets villkor
De grundläggande villkoren för företagande måste förbättras så att Sverige får ett långsiktigt bra företagsklimat. Lägre skatt på arbete, företagande, investeringar och kapitalbildning samt en flexiblare arbetsmarknad är några viktiga delar i en sådan politik. Genom en sådan tillväxtpolitik som river hindren och skapar bättre förutsättningar för de små och medelstora företa- gen kan ökad sysselsättning nås. De frågor som behandlas i de aktuella mo- tionerna är i detta sammanhang mycket betydelsefulla. Det är emellertid viktigt att se dem i ett större sammanhang.
Företagens förmåga att bedriva verksamhet och växa är avhängig tillgång-en på utbildad arbetskraft och forskning för teknikutveckling. Kompetensni-vån är en viktig faktor för företagens internationella konkurrenskraft. Därtill måste det finnas en utbyggd och väl fungerande informationsteknik. IT- tillgänglighet är avgörande för framväxt och utveckling av företag runt om i landet.
Företagen behöver stabila och långsiktiga regler med en lagstiftning som tar bättre hänsyn till företagens villkor. Särskild hänsyn måste tas till de speciella förutsättningar och villkor som gäller för småföretag. Småföreta-gardelegationen har presenterat en mängd förslag i syfte att förbättra småfö-retagens villkor. Utskottet ställer sig i huvudsak bakom dessa förslag och redovisar här vissa övergripande principer och förslag.
Företagsmarknaden är i dag en mycket konkurrensutsatt internationell marknad. Många småföretag är beroende av ett större företag som huvudsak- lig kund, vilket är ett av de stora problemen kopplat till den företagsutflytt-ning vi sett i Sverige. Den utvecklingen måste brytas. Svenska företag bör ha samma konkurrensförutsättningar som andra företag. Den europeiska inre marknaden ger stora möjligheter till ökad produktion och export av varor och teknik. Svenska företag inom ett flertal branscher bör använda den inre marknaden på ett bättre och starkare sätt. En framgångsfaktor för näringslivet är förmåga till flexibilitet och att det består av såväl stora som mindre före-tag, spritt över många branscher. Ett differentierat näringsliv minskar sårbar-heten vid konjunkturförändringar.
Sverige har i internationell jämförelse mycket få medelstora företag. För en förnyelse och dynamik i det svenska näringslivet behöver de mindre och medelstora företagen bli fler. Nyföretagandet måste öka för att stimulera mångfald och konkurrens. En stor expansionspotential finns hos de mindre företagen, men de tyngs av en mängd regler som hämmar utvecklingsmöjlig- heterna. Det behövs förändringar i skattesystem och regelverk för att kunna nyttja den potentialen.
Det svenska näringslivet behöver förnyas. Under efterkrigstiden har det storskaliga ägandet premierats i såväl privat som offentlig regi. För att små och medelstora företag skall växa krävs en helt annan näringspolitik. De små och medelstora företagen har haft svårt att klara konkurrensen från bl.a. kommunala bolag som har konkurrensfördelar framför de privata. Det är viktigt att konkurrensen är sund och sker på lika villkor. Det är mycket otill-fredsställande när kommunallagens regler om kommuners och landstings rätt att sälja varor och tjänster på den öppna marknaden överträds.
Den privata sektorn och i synnerhet tjänstesektorn har stora möjligheter att växa och generera nya jobb. Olika åtgärder bör vidtas för att underlätta fram-växten av arbetstillfällen inom tjänstesektorn. En sådan åtgärd är att införa skattelättnader på hushållsnära tjänster. Förslaget innebär en skattereduktion på 50 % av arbetskostnaden på hushållsnära tjänster som utförs i hemmet. Detta kan ge tiotusentals nya jobb, leder till ökad jämställdhet och minskar den svarta sektorn inom området. Frågan om hushållsnära tjänster har blivit tillräckligt debatterad och belyst för att nu resultera i konkreta åtgärder.
Den offentliga upphandlingen i Sverige och övriga EU är av stor betydel-se. Bara i vårt land uppgår den till ca 300 miljarder kronor per år. En effektiv upphandling minskar de offentliga utgifterna och kan vara ett instrument för att påverka utbudet på marknaden för en anpassning mot ekologisk hållbar-het. Den offentliga upphandlingen rör ofta stora volymer, vilket ofta är svårt för mindre företag att hantera eller leverera. Det är viktigt att upphandlingen kan ske i mindre delar för att skapa bättre förutsättningar för små företag att delta. Det bör övervägas vilka lagändringar som behövs för att uppnå rimliga villkor för småföretags delaktighet i offentlig upphandling.
Företagarskattsedel är numera i praktiken ett villkor för att företagare skall kunna driva sin verksamhet. Alla skattskyldiga som så önskar bör kunna få en sådan utan annan prövning än om personen har näringsförbud. I samband med att F-skattsedeln registreras hos skattemyndigheten bör den som så önskar samtidigt kunna registrera firmanamnet hos Patent- och registrerings-verket.
Bärkraftiga företagsidéer måste få chans att komma ut på marknaden. Det bör åstadkommas genom en kombination av ökat risktagande hos individer och en bättre riskkapitalmarknad. Sverige har inte ett tillräckligt innovativt företagande. Uppfinningar och innovationer måste stimuleras. Ett enklare patent för uppfinningar bör även införas så att företagen enklare kan skydda de nya produkter de utvecklar.
Skattelättnader och regelförenklingar
Det finns ett stort behov av förändring av regelverken till enklare regler. Systemet för uppgiftslämnandet måste bli enklare. Strävan bör vara att upp- giftslämnandet till försäkringskassan och andra myndigheter underlättas. Även statistiska undersökningar bör utformas så att de i minsta möjliga mån upptar företagens tid och kompetens. Tullprocedurerna vid import och export av varor bör göras så enkla att företagen klarar dem utan konsulthjälp. Straff-avgifterna på för sent inbetald moms är i dag för småföretag oproportioner-ligt höga och bör mildras.
I Sverige är det i första hand fåmans- och egenföretagarnas beskattning som genom sin höga komplexitet leder till problem vid upprättandet av de- klarationen. En osäker skattekostnad påverkar i dag företagens likviditet under lång tid. Detta påverkar företagens expansionsförmåga och möjlighet att anställa. Oklara skatteregler leder även till att familjeföretag riskerar att slås ut av tillkommande skatt långt efter det att de har deklarerat. En frivillig förenklad självdeklaration för företagare som driver sin verksamhet som enskild firma och handelsbolag bör införas. Flertalet företagare klarar i dag inte själva att sköta den administrativa delen av företaget, samtidigt som antalet egenföretagare under de kommande åren kan förväntas bli betydligt fler. För att denna utveckling inte skall hindras bör kostnaderna för företa-gandet vara lägsta möjliga och reglerna enklare.
Det totala skattetrycket på svenska företag är i dag alltför högt och måste förändras. Förmögenhetsskatten bör avskaffas. De s.k. fåmansaktiebolags- reglerna bör utformas så att marknadsmässig avkastning också beskattas som kapitalinkomst. Detta är en strukturellt viktig åtgärd och en investering som bör berättiga ägaren avkastning.
Tillgången till riskkapital är avgörande för nyföretagande. Behovet är stort att komma till rätta med de negativa effekter som dubbelbeskattningen med-för för småföretagare. De lättnader i dubbelbeskattningen som införts är inte tillräckliga. Skälen för att slopa dubbelbeskattningen av aktier är väl kända. Den utgör ett hinder för småföretagens kapitalförsöjning. Lägre skatt på avkastningen på eget kapital gör att fler investeringar kan genomföras. Ge-nom att fler investeringar blir lönsamma skapas också förutsättningar för fler arbetstillfällen. Dubbelbeskattningen bör successivt slopas.
Arbetsmarknadslagstiftningen
Arbetsmarknadslagstiftningen är en viktig grund för arbetsmarknaden. Strukturen i den moderna arbetsmarknaden har förändrats och ställer krav på ökad flexibilitet och nya lösningar. Många småföretag och nyare anställ- ningsformer passar inte in i de stela strukturer som den traditionella arbets-rätten är uppbyggd efter. Företag skall med hänsyn till nyckelfunktioner få undanta två personer från de arbetsrättsliga turordningsreglerna.
Den anställdes vilja till kompetensutveckling skall uppmuntras och får inte missgynnas av turordningsregler. De lagar som reglerar ledighet måste ses över för bättre koordination och överblickbarhet. Arbetsmarknadslagarna bör flyttas närmare de berörda parterna på företagen. Det är där som den bästa kunskapen om företaget finns, bland såväl arbetstagare som arbetsgivare. Den obligatoriska platsanmälan till arbetsförmedlingarna bör avskaffas.
På en mer flexibel arbetsmarknad måste även arbetstiderna bli mer flexib-la . Detta behövs för att svara mot konsumenternas krav och upprätthålla lönsamheten i företaget, vilket gynnar sysselsättningen. Det är angeläget att tillåta lokala överenskommelser så att de små företagen skall kunna anpassa arbetstiderna till efterfrågan på företagets produkter.
Konfliktreglerna på arbetsmarknaden måste förändras för att åstadkomma bättre balans mellan parterna på arbetsmarknaden. Det svenska fackets rätt att ta till stridsåtgärder är internationellt sett oöverträffad. Ett förbud mot sympati- och stridsåtgärder mot enmans- och familjeföretag bör införas.
En begränsning i blockadrätten skulle skapa ett bättre samarbetsklimat mellan småföretagare och fackföreningar och samtidigt öka förståelsen för det fackliga arbetet hos småföretagare. Det finns flera exempel runtom i landet på när småföretagare hotats med eller drabbats av stridsåtgärder när de tackat nej till kollektivavtal. De flesta småföretagare som råkar ut för hot om stridsåtgärder känner maktlöshet. De är så gott som alltid i underläge såväl rättsligt som ekonomiskt.
Som framgår av vad vi anfört i vår reservation under detta moment anser vi att en utredning om de s.k. 3:12-reglerna och reglerna om arvs- och gå- voskatt är av yttersta vikt och att den bör arbeta skyndsamt.
Regeringens lagförslag
3.3 Förslag till lag om beräkning av viss inkomstskatt på förvärvsinkomster vid 2001 års taxering, m.m.
3.4 Förslag till lag om omräkningstal för 2000 års taxeringsvärden
3.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt
3.6 Lag om ändring i fordonsskattelagen (1988:327)
Budgetförslag redovisade eller aviserade i
1999 års vårproposition
Katalog över regeringens samt Vänsterpartiets och Miljöpartiet de grönas förslag till budgetåtgärder för åren 2000-2002
redovisade i proposition 100 samt övriga riksdagspartiers syn på förslagen
Inledning
Den ekonomiska vårpropositionen bygger på en överenskommelse mellan den socialdemokratiska regeringen, Vänsterpartiet och Miljöpartiet de gröna. Dessa partier står bakom riktlinjerna för den ekonomiska politiken, budget- politiken, utgiftstaken, tilläggsbudge-ten för 1999 samt de nu föreslagna skatteförändringarna för år 2000.
Samarbetet berör fem områden - ekonomi, sysselsättning, rättvisa, jäm- ställdhet och miljö - och innefattar både konkreta förslag och åtaganden inför framtiden. Genom detta samarbete bekräftas enligt propositionen att det finns en politisk majoritet för en ekonomisk politik som är inriktad på full sysselsättning, prisstabilitet och på ett offentligt överskott om 2 % av BNP i genomsnitt över en kon-junkturcykel.
Målet för budgetpolitiken är dels att långsiktigt etablera ett över-skott i de offentliga finanserna, vilket i genomsnitt skall motsvara 2 % av BNP sett över en konjunkturcykel, dels att hålla utgifterna inom de utgiftstak som lagts fast för de tre efterföljande åren.
För sysselsättningen gäller som mål dels att den öppna arbetslös-heten skall ha halverats till 4 % år 2000, dels att andelen sysselsatta av befolkningen mellan 20 och 64 år skall ha ökat från ca 74 % år 1997 till 80 % år 2004.
På efterföljande sidor redovisas de förslag som förs fram i vårpro- positionen. I sammanställningen återges också översiktligt några propositioner med förslag som påverkar utgiftsramarna för efterföl-jande år . Det är prop. 89 om ändrat utjämningssystem för kommu-ner och landsting ( behandlas av fi-nansutskottet i betänkandet FiU25), prop. 71 om ersättning av staten till steriliserade (behandlas av SoU), prop. 74 om omdanat försvar (behandlas av FöU), prop. 78 om återbetalningsskyldighet för underhållsstöd till barn (be-handlas av SfU) och prop. 106 om ändringar i läkemedels-förmånen (be-handlas av SoU). Tilläggsbudgetförslagen i den eko- nomiska vårpropositio-nen (behandlas av finansutskottet i betänkan-det FiU27) redovisas i en sär-skild katalog och är medtagna i detta sammanhang bara om de på ett mer påtagligt sätt påverkar inkom-ster och utgifter under år 2000 och därefter.
Redovisningen följer statsbudgetens uppställning. Först återges in- komstförslag, därefter utgiftsförslag grupperade utgiftsområdesvis. Varje utgiftsområde inleds med en översikt som visar hur stora utgifter regeringen och oppositionspartierna preliminärt vill avdela för utgiftsområdet under de kommande tre åren. Oppositionspartier-nas syn på dessa nivåer återges i form av avvikelser från rege-ringens förslag respektive år.
I anslutning till varje förslag i vårpropositionen görs en hänvisning till aktu-ell sida i propositionen liksom i förekommande fall till aktuellt yrkande. Av sammanställningen framgår också vilka av förslagen som behandlas av annat utskott än finansutskottet samt vilka frågor som kommer att behandlas av finansutskottet i annat sammanhang än i betänkandet FiU20 om riktlinjer för den ekono-miska politiken under åren 2000-2002.
Vidare återges kortfattat oppositionspartiernas uppfattning som den kommit till uttryck i de motioner som väckts med anledning av vår-propositionen eller i angränsande propositioner. Huvudregeln har varit att samtliga förslag som förts upp i hemställan har beaktats. Har emellertid motionärerna kommenterat rege-ringens förslag i vårpropositionen är även sådana kommentarer återgivna i anslut-ning till propositionens förslag. Likaså redovisas översiktligt sådana från propositionen fristående förslag som förklarar respek-tive partis eventuella avvikelser från regeringens preliminärt före-slagna ramar för de 27 utgiftsområdena. Förslag uppförda som yrkanden i en motion utan direkt anknytning till förslagen i propo- sitionen redovisas partivis sist i katalogen.
Ett Ja eller Nej i sammanställningen markerar att partiet tagit ställ-ning till förslaget antingen i motivtexten till motionen eller i motio-nens hemställan. Ett streck (---) markerar att partiet inte kommen-terat frågan, vilket i allmän-het innebär att förslaget godtagits.
Redovisningen av oppositionspartiernas uppfattning grundas på de parti- eller kommittémotioner som väckts i ärendet. De motioner som därvid beak- tats i denna katalog är
för Moderata samlingspartiets del följande nio motioner
Fi14 av Carl Bildt m.fl. Fi28 av Per-Richard Molén m.fl.
Fi18 av Carl Bildt m.fl. Fi31 av Bo Lundgren m.fl.
Fi20 av Mikael Odenberg m.fl. Fi33 av Göte Jonsson m.fl.
Fi22 av Gun Hellsvik m.fl. Sk27 av Bo Lundgren m.fl.
Fi24 av Lars Tobisson m.fl.
för Kristdemokraternas del de tre motionerna
Fi15 av Alf Svensson m.fl.
Fi23 av Holger Gustafsson m.fl.
Fi40 av Per Landgren m.fl.
för Centerpartiets del motionerna
Fi16 av Lennart Daléus m.fl.
Fi36 av Lennart Daléus m.fl.
Fi41 av Rolf Kenneryd m.fl.
för Folkpartiets del motionerna
Fi17 av Lars Leijonborg m.fl.
Fi41 av Karin Pilsäter m.fl.
för de fyra partierna gemensamt motion
Fi27 av Kenth Skårvik m.fl. (fp, m, kd, c)
De sidhänvisningar som görs till motionerna avser de tryckta motionernas paginering. Sammanställningen har granskats av regeringskansliet och av respektive parti.
Utgiftstak och utgiftsramar
för åren 2000-2002
föreslagna av regeringen och
övriga riksdagspartier
Innehåll
Tabeller
Tabell 1. BNP-tillväxt per region samt andel av svensk export....... 30
Tabell 2. BNP-tillväxt, inflation och arbetslöshet 32
Tabell 3. Bidrag till BNP-tillväxten 37
Tabell 4. Prognosförutsättningar 1999-2002 39
Tabell 5. Nyckeltal 1999-2002 40
Tabell 6. Försörjningsbalansen 1999-2002 41
Tabell 7. Nyckeltal för arbetsmarknaden 44
Tabell 8. Statsbudgetens underliggande saldo efter överföring till
hushållen samt efter justering för större engångseffekter 68
Tabell 9. Begränsningsbelopp för år 1999 78
Tabell 10. Regeringens förslag till reformer åren 2000-2002 84
Tabell 11. Den offentliga sektorns finansiella sparande åren
2000-2002 i regeringens budgetalternativ 85
Tabell 12. Lånebehov enligt regeringens budgetförslag åren
1999-2002. 85
Tabell 13. Utgiftstak för åren 2000-2002 enligt regeringens budget-
förslag 86
Tabell 14. Finansiella effekter av Moderata samlingspartiets budget-
förslag åren 2000-2002 88
Tabell 15. Moderata samlingspartiets förslag till utgiftstak för staten
åren 2000-2002 88
Tabell 16. Moderata samlingspartiets förslag till utgiftstak för den
offentliga sektorn åren 2000-2002 88
Tabell 17. Finansiella effekter av Kristdemokraternas budgetförslag
2000-2002 90
Tabell 18. Kristdemokraternas förslag till utgiftstak för staten
2000-2002 90
Tabell 19. Finansiella effekter av Centerpartiets budgetförslag
2000-2002 91
Tabell 20. Centerpartiets förslag till utgiftstak för staten 2000-2002. 92
Tabell 21. Folkpartiet liberalernas förslag till utgiftstak 2000-2002 94
Tabell 22. Förslag till nytt utgiftstak för staten inklusive ålders-
pensions-systemet åren 2000-2002 106
Tabell 23. Regeringens förslag till beräkning av utgiftstaket för den
offentliga sektorn åren 2000-2002 107
Tabell 24. Regeringens och finansutskottets förslag till utgiftsramar
åren 2000-2002 160
Tabell 25. Statsbudgetens inkomster 1998-2002 162
Tabell 26. Bruttoeffekter av regeländringar 1999-2001.. 163
Tabell 27. Statsbudgetens inkomster 1998-2001. Avvikelse från
budgetpropositionen för 1999 163
Diagram
Diagram 1. Hushållens och företagens framtidstro i euroområdet 33
Diagram 2. Arbetslösheten i EU, Norden och OECD 34
Diagram 3. Hushållens och företagens framtidstro i Sverige 38
Diagram 4. Andelar av svensk export 43
Diagram 5. Sysselsättningen 1995-mars 1999 43
Diagram 6. Regeringens och oppositionspartiernas förslag till
utgiftstak för staten 2000-2002 95
Figur
Figur 1. Geografisk fördelning av svensk export 42
Skatteutskottets yttrande
1998/99:SkU5y
1998/99
FiU20
1999 års ekonomiska vårproposition
Till finansutskottet
Sammanfattning
Utskottet ställer sig bakom de riktlinjer för skattepolitiken som regeringen redovisar i vårpropositionen och tillstyrker de lagförslag som avser skattefrågor. Förslagen är i korthet följande.
Låg- och medelinkomsttagarna får en skattenedsättning under år 2000 som motsvarar dagens skattereduktion på 1 320 kr. Ett förslag om detta läggs fram i höst.
Fastighetsskatten för bostadshyreshus bestäms till 1,3 % under år 2000 och småhusens taxeringsvärden fryses under år 2000. Förslag om en motsvarande åtgärd för bostadshyreshusen läggs fram senare i år.
Reavinstbeskattningen av fastigheter justeras. De övergångsbestämmelser som löper ut med 1999 års utgång kommer inte att förlängas. Däremot införs ett nytt s.k. stickår. Något av åren kring 1980 kommer att kunna användas som grund för en schabloniserad beräkning av anskaffningsvärdet. Ett för-slag av denna innebörd läggs fram i höst.
En utredning skall se över fåmansföretagens 3:12-regler och problemen kring generationsskiften.
Miljöincitamenten i trafikbeskattningen förstärks. El- och hybridbilar som blir skattepliktiga efter den 1 juli 1999 får en femårig befrielse från fordons-skatten.
Utskottet tillstyrker slutligen ramarna för utgiftsområde 3 Skatteförvalt-ning och uppbörd.
Utskottets ställningstaganden innebär att samtliga aktuella motioner av-styrks. Häri ingå även ett antal motioner från den allmänna motionstiden som utskottet beslutat överlämna till finansutskottet. Dessa motioner avser rea-vinstbeskattning av fastighet och generationsskiften i familjeföretag.
Moderaterna, Kristdemokraterna, Centerpartiet och Folkpartiet har redovi-sat avvikande meningar när det gäller skattepolitikens inriktning, ett antal sakfrågor och ramen för utgiftsområde 3.
Inledning
Ärendet
Finansutskottet har berett berörda utskott tillfälle att yttra sig över 1999 års ekonomiska vårproposition i vad avser den ekonomiska politiken och utgifts-taket m.m. (yrkandena 1-5) och vissa skattefrågor (yrkandena 25-28) jämte motioner.
Skatteutskottet har den 4 maj 1999 beslutat att med eget yttrande över-lämna ett antal motioner från den allmänna motionstiden till finansutskottet. Motionerna rör reavinstbeskattningen av fastighet och generationsskiften i familjeföretag.
Utskottet behandlar i det följande skattefrågor under rubriken Statsbudge-tens inkomster och förslaget om preliminär fördelning på utgiftsområden m.m. under rubriken Utgiftsområden.
Regeringens överenskommelse med Vänsterpartiet och Miljöpartiet
Vårpropositionen bygger på en överenskommelse mellan den socialdemo-kratiska regeringen, Vänsterpartiet och Miljöpartiet, vilka står bakom rikt-linjerna för den ekonomiska politiken, budgetpolitiken, utgiftstaken, tilläggs-budgeten för 1999 och de föreslagna skatteförändringarna för år 2000. Sam-arbetet berör fem områden - ekonomi, sysselsättning, rättvisa, jämställdhet och miljö - och innefattar både konkreta förslag och åtaganden inför framti-den.
STATSBUDGETENS INKOMSTER
Skattepolitikens inriktning
Vårpropositionen
Sveriges ekonomi har återvunnit sin styrka. 1990-talets finansiella samman-brott med kraftigt minskad sysselsättning har övervunnits genom en fram-gångsrik sanering av budgeten. Inflationen har etablerats på en låg nivå, sysselsättningen ökar och beroendet av bidrag och transfereringar minskar.
Regeringen gör bedömningen att Sverige kan tillåta sig såväl utgiftsök-ningar som skattesänkningar under perioden 2001 och framåt, förutsatt att de håller sig inom de ramar som kravet på överskott i de offentliga finanserna, utgiftstaken, konjunkturläget och den ekonomiska tillväxten medger. Rege-ringen kommer inte att medverka till skattesänkningar som skulle undermi-nera välfärden, och målet om 2 % överskott i de offentliga finanserna skall vidmakthållas. En tillfredsställande kvalitet på vård, skola och omsorg måste garanteras. Målen om en jämn och rättvis fördelning skall tillgodoses.
Regeringen inbjöd i höstas samtliga riksdagspartier till överläggningar med syfte att undersöka förutsättningarna för en bred förankring av en kom-mande skattereform. Huvudsyftet är att skapa goda och stabila regler för tillväxt och sysselsättning samt att garantera välfärden och dess finansiering. Regeringen har också fört överläggningar med företrädare för näringslivet inom den s.k. Industrigruppen.
Regeringens mål är att med början under mandatperioden genomföra in-komstskattesänkningar för alla med tyngdpunkt på låg- och medelinkomstta-gare. Skattesänkningarna bör utformas så att marginaleffekterna minskas och arbetskraftsdeltagande och utbildning uppmuntras. På så sätt kan en långsik-tig förstärkning av Sveriges internationella konkurrenskraft åstadkommas, vilket är viktigt för att stärka välfärden. Sänkta inkomstskatter innebär inte bara lättnader för anställda utan också indirekt för företagen och deras ägare.
Regeringen bedömer att det finns ekonomiskt utrymme att medge en till-fällig skattelättnad för låg- och medelinkomsttagare även under år 2000. Regeringen är dock inte beredd att fastställa den exakta utformningen av en sådan skattelättnad nu, utan avser att återkomma till frågan i budgetproposi-tionen för 2000.
Näringslivsklimatet kommer att förbättras ytterligare. De mindre företagen har redan fått en nedsättning av socialavgifterna och för onoterade företag har en lättnad i dubbelbeskattningen införts. En rad förenklingar har också genomförts. Bl.a. har ett nytt system för redovisning och betalning av skatter och avgifter införts. Enligt vad regeringen anför kan skatteöverläggningarna leda till ändrade regler för näringslivet fr.o.m. inkomståret 2001. Redan dessförinnan kommer en rad åtgärder att vidtas. En anledning är att det är önskvärt att införa vissa skattelättnader samtidigt som avfallsskatten introdu-ceras.
Regeringen aviserar att man kommer att föreslå att företagarnas skattereg-ler ändras så att en planerad möjlighet för bolagen att återköpa egna aktier kan genomföras. Aktiebolagskommittén har föreslagit att svenska aktiebolag skall kunna återköpa egna aktier under vissa förutsättningar. Ett skäl är att kapitalanvändningen effektiviseras genom att förutsättningarna för att föra tillbaka överskottsmedel till aktieägarna förbättras. Vidare kan generations-skiften i företag underlättas. De nya skattereglerna bör kunna tillämpas redan fr.o.m. inkomståret 2000 för publika företag.
Utländska företags möjligheter att investera i Sverige förbättras genom att kupongskatten på näringsbetingade aktier slopas. Sverige har sedan länge eftersträvat ett ömsesidigt avskaffande av kupongskatten på näringsbetingade innehav när dubbelbeskattningsavtal träffas, och denna ordning gäller också gentemot många länder. USA har emellertid inte accepterat en sådan över-enskommelse med något land. Flera länder har under senare tid valt att ensi-digt avskaffa kupongskatten. Det senaste exemplet är Danmark. För att und-vika att utländska företags investeringar i Sverige missgynnas skattemässigt avser regeringen att i samband med budgetpropositionen föreslå att kupong-skatten på näringsbetingade innehav slopas fr.o.m. den 1 januari 2000.
Investeringsviljan påverkas även av problem kring beskattningen av ut-ländska nyckelpersoner som vistas i Sverige under kort tid. Flera europeiska länder, bl.a. två av våra grannländer, har genomfört lagstiftning som beaktar dessa problem, och krav har rests på att särskilda skatteregler skall införas även i Sverige för efterfrågade nyckelpersoner för att därigenom minska företagens lönekostnader. En promemoria med förslag om sådana skattelätt-nader kommer att läggas fram inom kort.
Vidare anförs att den dialog som inletts med näringslivet har varit fruktbar och förtjänar en fortsättning. Regeringens ambition är att fortsätta denna dialog kring olika förslag som syftar till att stärka Sverige som företagarna-tion.
Stoppregelutredningen har föreslagit att de sk. stoppreglerna för fåmansfö-retagare slopas i betydande utsträckning. Regeringen kommer att lämna ett förslag till riksdagen i anslutning till budgetpropositionen.
Fåmansföretagarnas situation uppmärksammas också när det gäller upp-delningen på arbets- och kapitalinkomst och problembilden kring genera-tionsskiften. En utredare tillsätts med uppgift att föreslå nya, förenklade och tillväxtbefrämjande skatteregler.
Småföretagardelegationens förslag har enligt vad som anförs utvärderats av en inter-departemental grupp och en betydande del av förslagen är genom-förda, beslutade eller under beredning. En ytterligare genomgång kommer att redovisas i samband med budgetpropositionen.
Regeringen överväger att ge jordbruket motsvarande regler inom energi-skattesystemet som gäller för tillverkningsindustrin. Det totala uttaget av energiskatter bör dock inte minska.
Regeringen delar Skatteväxlingskommitténs bedömning av utrymmet för skatteväxling och anser att en fortsatt miljörelatering av skattesystemet är en viktig uppgift för skatteöverläggningarna. Hänsyn måste tas till att industrins konkurrenskraft måste vara säkerställd även i framtiden. Det är viktigt att den elintensiva industrin satsar på teknisk utveckling.
Motionerna
I Moderata samlingspartiets partimotion Fi14 yrkandena 7 och 8 av Carl Bildt m.fl. (m) anförs att de höga svenska skatterna gör dubbel skada. Med-borgarnas beroende av den politiska sektorns förmåga att klara sina åtagan-den blir mycket stort. Samtidigt försvagas valfriheten och den trygghet som ligger i att ha kontroll över sin egen ekonomi. De höga skatterna snedvrider ekonomins sätt att fungera, försvårar möjligheterna att skapa förutsättningar för nya jobb och kväver tillväxtkraften i ekonomin.
En politik som syftar till att skapa förutsättningar för att de flesta skall kunna leva på sin lön måste därför enligt motionärerna stå på två ben. Det ena är en kraftfull skattesänkningspolitik som syftar till att växla lägre skatter mot minskat behov av bidrag och offentliga subventioner. Det långsiktiga målet måste vara att den som är i behov av bidrag och offentligt stöd inte skall betala skatt och att den som betalar skatt inte skall behöva bidrag. Det andra benet är reformer på bl.a. skatteområdet, som syftar till att stärka till-växtkraften i ekonomin, så att den höga arbetslösheten kan pressas tillbaka och antalet människor som av andra skäl blivit helt beroende av det offent-liga för sin försörjning minskar. Skattesänkningarna bör utformas så att de bidrar till att lösa problemet med höga marginaleffekter för den som har bostadsbidrag eller betalar inkomstprövade avgifter.
För de kommande tre åren lägger motionärerna fram förslag om en serie skatte-sänkningar på arbete, boende och familjer som bl.a. medför att skatte-reformens principer om högst 30 % marginalskatt för de flesta och en högsta marginalskatt på 50 % åter nås.
Värnskatten slopas helt fr.o.m. år 2000 och ett förvärvs-avdrag vid den kommunala beskattningen kompenserar för uttaget av allmän pensionsavgift. Förvärvsavdraget beräknas på inkomster upp till sju och ett halvt basbelopp och uppgår till 8 % av inkomsten år 2000. Förvärvsavdraget höjs till 10 % år 2001 och 12 % år 2002. Kommunalskatten sänks generellt med 1 kr år 2001 och med ytterligare 1 kr år 2002 genom att staten tar över kostnader från kommunerna. Långsiktigt kan sänkningen av kommunalskatten bli 5 kr. Grundavdraget för alla höjs till 10 000 kr och förtidspensionärernas särskilda grundavdrag återställs. Barn-bidraget förstärks fr.o.m. år 2000 med ett extra grund-avdrag på 10 000 kr per barn. Sammantaget sjunker på detta sätt mar-ginal-skatten från 57 % år 1999 till under 50 % år 2002.
Bensinskatten sänks med 25 öre inklusive moms. Avdraget för resor till och från arbetet höjs till 16 kr per mil och gränsen för avdrag för kollektiv-resor m.m. sänks från 7 000 kr till 6 000 kr. Avdraget för pensionsförsäk-ringar återställs till ett basbelopp och avdrag medges för makes premie.
Fastighetsskatten skall enligt motionärerna tas ut på halva markvärdet och sänks dessutom till 1,2 % år 2000, till 1,1 % år 2001 och till 1 % år 2002. Fastighetsskatten bör på längre sikt ersättas med en schablon-intäkt som grundar sig på det taxerade byggnadsvärdet. Härigenom löses enligt motio-närerna problemen för boende i attraktiva områden och underlättas konstruk-tionen av enkla fastighets-taxerings-regler.
Sambeskattningen av förmögenhet slopas och skatte-pliktsgränsen höjs till 1,2 miljoner kronor. På sikt avvecklas förmögenhetsskatten.
Vidare föreslås en omläggning av skattepolitiken i syfte att göra jobben fler och tillväxten högre. Den dubbla beskattningen av riskkapital slopas. Vidare skall utdelning till fåmansföretagsägare beskattas som inkomst av kapital om ägaren har en marknadsmässig lön. Stoppreglerna vid transaktio-ner mellan ägaren och det egna företaget avskaffas. Särskilda skattevillkor övervägs för nya, teknikintensiva företag, och riskkapitalbolag beskattas som investmentbolag. Ytterligare lindringar i beskattningen av personal--optioner genomförs. Reglerna om skattekonto ändras så att företagen åter kan betala in skatter på förfallodagen. Royalty på patent beskattas som inkomst av kapital. Skatten på kapital-in-komster sänks successivt till 25 %. Den sär-skilda löneskatten på vinstandelsmedel avskaffas. Fastighets-skatten avskaf-fas successivt även för lokaler. I jordbruket sänks skatten på elkraft och eldningsolja till de nivåer som gäller för tillverknings-industrin. Skatten på diesel för arbetsfordon i jordbruk och industri sänks. Fiskala energiskatter bör över huvud taget inte tas ut i produktionsledet. Beslut om genomförande av flertalet av de förenklingsförslag som Småföretagsdelegationen lagt fram i sitt slutbetänkande bör enligt motionärerna fattas omgående. F-skattsedeln bör tilldelas alla som begär det, om det inte framstår som uppenbart att före-tagssyftet är oseriöst. En skattereduktion på 50 % av kostnaden för hushålls-nära tjänster införs.
I motion Fi31 (yrkande 4) av Bo Lundgren m.fl. (m) anförs att kraven på undantag från inkomstbeskattningen för olika nyckelgrupper illustrerar be-hovet av en generell sänkning av skattetrycket. Sverige bör vara attraktivt att arbeta i för både svenskar och utlänningar. För att undvika gräns-dragnings-problem och skapa ett tydligt skattesystem är det bättre med generella sänk-ningar, t.ex. genom att den nya värnskatten slopas.
Kristdemokraterna anför i motion Fi15 yrkande 7 av Alf Svensson m.fl. (kd) att de ser det som sin uppgift att skapa en skattestruktur som gör att fler kan klara sig på sin egen lön och inte tvingas vara beroende av bidrag för att få hushållsekonomin att gå ihop. Grundbulten i kristdemokratisk politik är att ge stabila och goda villkor för fler och växande företag och därigenom öka sysselsättningen, minska arbetslösheten och trygga välfärden. Utrymmet för personligt ansvarstagande och tillväxt ökas genom att det totala skattetrycket sänks kraftigt under de kommande tre åren. Värnskatten avskaffas och grun-d-avdraget höjs vid den kommunala taxeringen. Grundavdraget uppgår till 17 100 kr år 2000 och stiger till 20 300 kr år 2001. Avdragsrätten för pen-sions-sparande höjs till ett basbelopp. Den särskilda löne-skatten på vinstan-delar avskaffas och en avdragsrätt införs för insättningar på indivi-duella utbildningskonton. Gränsen för reseavdraget sänks från 7 000 kr till 6 000 kr. Fastighetskatten på bostadshus sänks till 1,4 % och beräknas endast på en tredjedel av markvärdet över 150 000 kr. Som ett led i en reformerad famil-jepolitik införs en avdragsrätt för styrkta barnomsorgskostnader upp till 10 % av basbeloppet per månad. Förmögenhetsskatten avvecklas i två steg. År 2001 sänks den till 0,5 % och år 2002 slopas den helt. Åtgärden finansie-ras genom att bolagsskatten höjs till 30 %. Arbets-givar-avgifterna sänks med 10 procent-enheter på lönesummor upp till 900 000 kr. För egenföreta-gare utökas summan med 250 000 kr. Dubbel-beskattningen av utdelning på risksparande slopas. En 50-procentig skattereduktion införs för hushålls-tjänster i enlighet med det förslag som m, fp och kd lagt fram. Jordbruks-näring-en får rättvisa konkurrensvillkor genom att elkraft och eldningsolja beskattas som i tillverkningsindustrin. Dieselskatten inom jordbruket slopas. Åkeri- och transportnäringen får gynnsammare skatteregler. Royalty-inkomster från patenterade uppfinningar skattebefrias två år och beskattas därefter under kapital. Sammantaget sänks skatterna med 21 miljarder kronor år 2000, 33 miljarder kronor år 2001 och med 36 miljarder kronor år 2002.
I Centerpartiets motion Fi16 av Lennart Daléus m.fl. (c) anförs att Sverige behöver en politik för nya jobb och blomstrande företagande. Motionärerna vill riva hindren och ge bättre förutsättningar för små och medelstora företag. Motionärerna prioriterar tre områden, tillväxt, miljö och socialt ansvar. De förordar sänkt skatt för människor med vanliga inkomster och sänkta arbets-givaravgifter för framför allt små företag för att skapa tillväxt och fler jobb samt höjda skatter på miljöstörande verksamhet. De föreslår att arbets-givar-avgifterna sänks stegvis under mandatperioden. Lönesumme-gränsen för nedsatt arbetsgivaravgift höjs till 2 miljoner kronor och för egenföreta-gare höjs gränsen till 300 000 kr. Sänkningen av procentsatsen bör enligt motio-närerna fortsätta så att den totala sänkningen uppgår till 8 %. Reduk-tionen föreslås omfatta även egenföretagarnas egenavgifter. Konkurrensvill-koren för svenskt jordbruk förbättras genom att elkraft och eldningsolja beskattas som i tillverkningsindustrin. En 50-procentig skatte-subvention på hushålls-tjänster som utförs i hemmet - sk. RUT-avdrag - föreslås (yrkande 22). Låg- och medel-inkomst-tagarnas inkomstskatt sänks. Centerpartiet godtar rege-ringens förslag om en skattereduktion under år 2000 men vill på längre sikt ha en lösning med höjt grundavdrag som trappas av över en viss nivå. Sam-manlagt uppgår skattesänkningarna till 4 miljarder kronor år 2000. Åt-gärderna finansieras genom en grön skatteväxling med höjda miljö- och energiskatter. Produktionsskatten på el från kärnkraft höjs med 1 öre per kWh från år 2000 och höjs därefter årligen (yrkande 13). En kväveoxidskatt bör tas ut med 10 kr per kg NOx för pannor med större effekt än 5 MW och med en nyttiggjord egenproduktion större än 20 GWh (yrkande 15). Den särskilda fastighetsskatten på enheter för vattenkraftsproducerad el återinförs (yrkande 16). Vidare bör regeringen återkomma med ett förslag om en mil-jöskatt på inrikes flygresor som utgår med ett belopp per passagerare (yrkan-de 17).
När det gäller inriktningen på längre sikt anför motionärerna att förmögen-hetsskatten bör fasas ut, först genom att sambeskattningen avskaffas och därefter genom en utfasning i två steg. Ett permanent ROT-avdrag kopplat till en schablonintäkt bör övervägas. Dubbel-beskatt-ningen av onoterade bolag bör på sikt avskaffas. Den särskilda löneskatten på anställdas vinstan-delar bör avskaffas. Begränsningen till tio basbelopp vid beräkning av det kapitalbeskattade utrymmet bör halveras till fem basbelopp. Kommandit-bolagen bör få en motsvarighet till den skattelindring som gäller för de ono-terade bolagen genom att en större del av kommanditbolagets egna kapital får tas ut skattefritt (yrkande 19). De licensierade yrkesfiskarna i Sverige måste få ett skatteavdrag som utformas efter dansk modell eftersom den godkänts av EG-kommissionen (yrkande 21). Ett kompetenskonto införs (yrkande 9).
I Folkpartiets partimotion Fi17 yrkande 12 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) föreslås sänkt skatt på arbete och risksparande. Principerna bakom 1990 års skattereform återupprättas. Värnskatten slopas och de flesta betalar bara kommunal inkomstskatt. Ett kommunalt förvärvs-avdrag byggs upp och ger en skattesänkning som motsvarar de ökade avgifterna till pensions-systemet. Förvärvsavdraget uppgår till 5,5 % år 2000, 8,5 % år 2001 och 12,5 % år 2002. Vid en inkomst på 200 000 kr uppgår förvärvsavdraget år 2002 till 25 000 kr. Genom att staten tar på sig kostnader sänks kommunalskatten ner mot 30 %. Dubbelbeskattningen av aktier slopas. På sikt halveras reavinst-skatten på kapitalvinster. Förmögen-hets-skatten avskaffas på tre fyra års sikt. I ett första steg höjs fribeloppet, avskaffas sambeskattningen och redu-ceras aktiers skattepliktiga andel. Pensionssparande skall kunna användas för kompetensutveckling. Ett första steg är att avdragsrätten för pensionsspa-rande höjs från ett halvt basbelopp till ett och ett halvt basbelopp. Den stat-liga brytpunkten höjs i ett första steg så att endast 15 % av befolkningen betalar statlig inkomstskatt och flyttas sedan upp till avgiftstaket. Arbetsgi-varavgifterna i privat tjänstesektor sänks med 5 procentenheter. En skattere-duktion på 50 % för hushållstjänster införs. Sammantaget uppgår skatte-sänkningarna till 20 miljarder kronor vid mandat-periodens slut.
Vidare anförs att företagen måste få enklare regler (yrkande 13). Alla som vill bör kunna få F-skattsedel. Företagarna bör kunna slippa den förhandsde-biterade preliminärskatten och i stället betala i förhållande till faktiskt intjä-nad inkomst. En förenklad företagardeklaration bör införas. Inbetalnings-dagen till skattekonto skall räknas som bokföringsdag. Skatte-tillägget vid periodiseringsfel i moms-redo-vis-ning-en slopas. Service-checkar för den som vill betala lön för ett arbete bör införas. Nystartade företag bör få upp-skov med skatten så länge inga pengar tas ut ur bolaget. Sociala avgifter på vinstandelar slopas. Den upp-snabbade moms-inbetalningen slopas. 3:12-reglerna ändras. Avdragsreglerna bör vara gene-rösare mot den som vill använda hemmet som arbetsplats.
I motion Fi27 av Kenth Skårvik m.fl. (fp, m, kd, c) motion Fi27 av Kenth Skårvik m.fl. (fp, m, kd, c) hemställs att dubbelbe-skatt-ningen av aktieutdelning i alla typer av bolag avskaffas (yrkande 1). Motionärerna begär också en översyn av reavinstbeskattningen i syfte att underlätta företagens riskkapitalförsörjning (yrkande 2). De mindre företagen bör enligt motionärerna få ökade möjligheter till vinstreservationer (yrkande 3). Ytterligare stimulanser för riskkapital-försörjningen bör utredas (yrkande 5). Företagens deklarationer bör förenklas (yrkande 7) och det bör bli enklare att få F-skattsedel (yrkande 8).
Utskottets ställningstagande
Enligt utskottets mening är det viktigt att det utrymme som tillväxten skapar fördelas mellan ökade utgifter och sänkta skatter. Budgetsaneringen har krävt såväl höjda skatter som minskade utgifter, och många människor har drab-bats av utgiftsnedskärningarna. Den kraftigt minskade sysselsättningen gör också att många människor i dag är utestängda från arbetsmarknaden, och detta ökar kravet på den generella välfärdspolitiken. I takt med att till-växten skapar ett utrymme måste det vara en viktig uppgift att återställa välfärden med dess trygghet, solidaritet, rättvisa och effektivitet. Åtgärder behövs inom vården, skolan och omsorgen. Det grundläggande synsättet måste vara att skattesänkningar inte får underminera välfärden.
Som regeringen framhåller i propositionen utgör de marginaleffekter som finns i skatte- och bidragssystemen, i synnerhet i de lägre inkomstskikten, ett hot mot integration och rättvisa. Regeringen avser att föreslå att en max-taxereform, och allmän förskola införs stegvis från 2001 för att komma till-rätta med dessa effekter. Kommande skattesänkningar bör utformas så att marginalskatterna minskas och arbetskraftsdeltagande och utbildning upp-muntras. På så sätt kan en långsiktig förstärkning av Sveriges konkurrens-kraft åstadkommas, vilket är viktigt för välfärden.
Förutsättningarna för företagsamheten bör förbättras ytterligare. Under se-nare år har en lång rad åtgärder vidtagits. En lättnad i dubbelbeskattningen av onoterade bolag har införts, och en nedsättning av socialavgifterna med särskild inriktning mot mindre företag har genomförts. En rad förenklingsåt-gärder har vidtagits, bl.a. ett nytt system för redovisning och betalning av skatter och avgifter. De ytterligare åtgärder som regeringen nu redovisar har bl.a. sin grund i att regeringen bedömer att det är önskvärt att vissa skatte-lättnader införs i anslutning till att avfallsskatten introduceras. Som framgått avser åtgärderna en möjlighet till återköp av aktier, slopad kupongskatt på näringsbetingade aktier, slopande av ett stort antal stoppregler, etc. De sär-skilda reglerna om fördelningen av aktiva fåmansföretagares inkomst och problemen kring generationsskiften kommer att utredas.
Skatteväxling kan enligt utskottets mening användas för att begränsa olika slags negativ miljöpåverkan och samtidigt ge intäkter för en reduktion främst av t.ex. skatten på arbete. Detta innebär att de miljöstyrande inslagen i skat-tesystemet ökar. Industrins konkurrenskraft måste säkerställas även i framti-den.
Med det anförda ställer sig utskottet bakom de förslag och överväganden som regeringen redovisar i vårpropositionen såvitt avser skatter. Utskottet återkommer dock i det följande till vissa sakfrågor som kräver särskild kommentar.
Skatt på inkomst
Kreditering av anställningsstöd på skattekonto
Vårpropositionen
Regeringen föreslår (yrkande 7) att anställningsstödet för långtidsarbetslösa omformas från ett kontantbidrag till en kreditering på skattekonto för arbets-givare som anställer personal med anställningsstöd. De nya reglerna tilläm-pas fr.o.m. den 1 oktober 1999.
Utskottets ställningstagande
Utskottet, som inte tar ställning till anställningsstödet, har inte funnit någon anledning till erinran mot det lagförslag som regeringen lagt fram och till-styrker att det antas om finansutskottet anser att en övergång från kontantstöd till kreditering på skattekonto bör genomföras.
Det fasta beloppet vid beskattningen av förvärvsinkomster
Vårpropositionen
Regeringen föreslår (yrkande 25) att det fasta beloppet om 200 kr vid be-skattningen av förvärvsinkomster skall utgöra kommunal inkomstskatt även vid 2001 års taxering. Regeringen konstaterar att den kommunala sektorn fortfarande är i behov av en ekonomisk förstärkning.
Motionen
I motion Fi16 yrkande 10 av Lennart Daléus m.fl. (c) hemställer motionä-rerna att förslaget avslås och föreslår ett tillkännagivande till regeringen om att medlen i stället bör överföras till kommunerna genom anslag.
Utskottets ställningstagande
Enligt utskottets bedömning kommer den tillfälliga omdirigeringen av skattemedel inte att ge upphov till några negativa effekter när det gäller de regler som styr de enskildas beskattning. I övrigt har utskottet inte någon kommentar till förslaget eller motionsyrkandet.
Skatt på egendom
Sänkt fastighetsskatt för bostadshyreshus
Vårpropositionen
Regeringen föreslår (yrkande 27) att fastighetsskatten för hyreshus sänks från 1,5 till 1,3 % även under år 2000. Sänkningen görs i avvaktan på de ställ-ningstaganden som regering och riksdag kan göra med anledning av de för-slag Fastighetsbeskattningskommittén kan komma att lägga fram.
Motionerna
I Moderaternas partimotion Fi14 yrkande 8 delvis av Carl Bildt m.fl. (m) hemställs att förslaget avslås. Motionärerna hänvisar till att de föreslår en längre gående generell sänkning av fastighetsskatten.
I Kristdemokraternas partimotion Fi15 yrkande 6 av Alf Svensson m.fl. (kd) hemställer motionärerna att förslaget avslås. Motionärerna har ett eget förslag om sänkt fastighetsskatt under år 2000 som redovisas under skatte-politikens riktlinjer.
Även i Centerpartiets partimotion Fi16 yrkande 18 av Lennart Daléus m.fl. (c) hemställer motionärerna att förslaget avslås. Enligt motionärerna är sänkningen alltför kortsiktig och ger inte önskad effekt. Motionärerna begär ett tillkännagivande om att det är utomordentligt viktigt att Fastighets-be-skattningskommitténs förslag om lättnader för fastboende i skärgården läggs fram under hösten och med sikte på en retroaktiv lättnad även för 1998.
Utskottets ställningstagande
Ett resultat av den framgångsrika saneringen av Sveriges ekonomi är bl.a. att inflationen stabiliserats på en låg nivå. För bl.a. villaägarna har övergången från en inflationsekonomi med höga räntor till en stabil ekonomi med låga inflationsförväntningar och låg ränta i många fall medfört dramatiska förbätt-ringar. Boende i hyreshus har i mindre utsträckning kunnat tillgodogöra sig de senaste årens räntesänkningar, och det finns mot denna bakgrund anled-ning att söka bidra till en sänkning av boendekostnaderna för dessa grupper. Den sänkning av fastighetsskatten som gäller under år 1999 har enligt ut-skottets mening haft en sådan effekt och bör därför förlängas i avvaktan på resultatet av Fastighetsbeskattningskommitténs arbete. Utskottet tillstyrker regeringens förslag och avstyrker motionerna i denna del.
Utskottet är inte berett att tillstyrka tillkännagivanden till regeringen om inriktningen eller planeringen av Fastighetsbeskattningskommitténs arbete och avstyrker därför motion Fi16 yrkande 18 även i övrigt.
Taxeringsvärden och underlag för fastighetsskatt år 2000
Vårpropositionen
Regeringen föreslår (yrkande 26) att omräkningstalen för 2000 års taxerings-värden för småhusenheter och småhus på lantbruksenheter skall vara de-samma som de som gäller för år 1999. För hyreshus (bostadsdelen) skall omräkningstalet för år 2000 bestämmas till 1,00.
Regeringen avser vidare att senare i år återkomma med förslag till ytterli-gare regler inför 2001 års inkomsttaxering om hur underlaget för fastighets-skatt för hyreshus (bostadsdelen) skall fastställas. Utgångspunkten för ett sådant förslag är att 2000 års allmänna fastighetstaxering inte bör tillåtas slå igenom i fråga om uttag av fastighetsskatt.
Utskottets ställningstagande
Utskottet har inte någon erinran mot förslaget och tillstyrker propositionen i denna del.
Reavinstbeskattning av fastigheter
Vårpropositionen
När reavinstreglerna för fastigheter ändrades vid 1990 års skattereform in-fördes en möjlighet att fortsätta att tillämpa äldre regler fram t.o.m. utgången av år 1999. Avsikten var att övergången till en nominell beräkningsmetod inte skulle ge tröskeleffekter för skattskyldiga som genom indexuppräkning m.m. kunde påräkna en låg reavinstskatt vid tillämpning av de äldre reglerna. Övergångsregeln innehåller inte någon möjlighet till fortsatt indexuppräk-ning. Under den tid övergångsregeln funnits har skatteuttaget vid fastig-hetsavyttringar avseende privatbostads-fastig-heter sänkts från 30 % till 15 % samtidigt som regler om uppskov införts.
Att ha i princip dubbla reavinstskatteregler - dels en huvudregel, dels övergångsregler som bygger på bestämmelser som avskaffades för snart tio år sedan - är enligt vad regeringen anför i propositionen i längden inte ac-ceptabelt. Regeringens uppfattning är därför att 1990 års beslut bör ligga fast.
Reavinstreglerna innehåller en bestämmelse som tar sikte på fastighetsför-värv före år 1952 (det s.k. stickåret). Ingångsvärdet får bestämmas till 150 % av 1952 års taxeringsvärde om den skattskyldige inte kan visa att den verk-liga anskaffningskostnaden är högre. Syftet med regeln är att förenkla vinst-beräkningen eftersom det efter hand blir allt svårare att känna till och hålla reda på relevanta uppgifter. Detta gäller särskilt om fastigheten är ärvd eller om man fått den i gåva. Fram till 1999 års utgång kan den skattskyldige alternativt använda en regel som gör det möjligt att bestämma ingångsvärdet till 133 % av 1970 års taxeringsvärde.
Det finns enligt regeringens mening skäl, inte minst förenklingsskäl, som talar för att ett nytt stickår bör bestämmas. Enligt regeringens mening bör ett år kring 1980 väljas. Detta skulle innebära betydande förenklingar för en-skilda och myndigheter. Det är enligt regeringen viktigt att en sådan regel inte utformas så att den utifrån den nuvarande nominella utformningen av 1952 års regel leder till ett allmänt sett förändrat skatteuttag.
Regeringen avser att återkomma till riksdagen under hösten 1999 med ett lagförslag som innehåller en regel som utformats på det sätt som nu angetts.
Motionerna
I motion Fi31 av Bo Lundgren m.fl. (m) yrkar motionärerna att den nuva-rande övergångsregeln förlängs med två år t.o.m. 2001 (yrkande 1) och att reglerna för reavinstbeskattning ses över så att ett förslag kan läggas fram i god tid före utgången av år 2001 (yrkande 2). Motsvarande yrkanden fram-ställs i motion Sk601 yrkandena 1 och 2 av Bo Lundgren m.fl. (m). I motion MJ256 yrkande 5 av Göte Jonsson m.fl. (m) anförs att regeringen snarast bör återkomma med ett förslag som innebär att den nuvarande övergångsregeln fortsätter att gälla.
I motion Sk666 av Inger Strömbom (kd) anförs att reavinstreglerna är komplicerade och många gånger leder till nyckfulla resultat. Om övergångs-regeln inte ersätts med ett nytt regelsystem kommer svårigheterna för skatt-skyldiga att redovisa en korrekt reavinst-beräkning att öka markant. Skatte-reglerna måste ses över i syfte att få fram enklare regler och på det sättet minska rättsosäkerheten och godtycket i beskattningen.
I motion Fi16 yrkande 20 av Lennart Daléus m.fl. (c) hemställs att reglerna förlängs i avvaktan på ett förslag om en ny utformning fr.o.m. år 2001. I motion Sk306 yrkande 10 av Lennart Daléus m.fl. (c) framställs ett motsva-rande yrkande. I motion Sk681 av Eskil Erlandsson m.fl. (c) begärs en utred-ning och ett snabbt förslag som kan träda i kraft i god tid före år 2000.
Utskottets ställningstagande
Utskottet anser att dagens reavinstregler med ett skatteuttag på 15 % av den nominella vinsten och goda möjligheter till uppskov med beskattningen är rimliga och bra. Som regeringen anför riskerar en utsträckning av den tio-åriga övergångstiden för de äldre reglerna att medföra en ohållbar situation med i princip två parallella system. Detta bör undvikas och utskottet har därför inte någon invändning mot regeringens bedömning att övergångstiden för de äldre reglerna bör löpa ut med utgången av år 1999.
Ett nytt stickår ger, som regeringen framhåller, en förhållandevis stor för-enkling för enskilda och myndigheter och bidrar dessutom i viss mån till att öka rättvisan i tillämpningen genom att den som av olika skäl inte har känne-dom om anskaffningsvärdet får tillgång till ett schablonavdrag. Utskottet anser dock i likhet med regeringen att valet av nytt stickår bör övervägas ytterligare.
Med det anförda avstyrker utskottet de aktuella motionsyrkandena.
Fåmansföretag och generationsskiften
Vårpropositionen
De särskilda reglerna för beskattning av aktiva ägare i fåmansföretag (3:12-reglerna) har sin bakgrund i att kapitalinkomster till skillnad från förvärvsin-komster beskattas proportionellt. Eftersom fåmansföretagens ägare kan ta ut arbetsinkomsten som kapitalinkomst behövs det särskilda regler för denna situation. De nuvarande reglerna har kritiserats för sin uppbyggnad och fram-för allt för sin komplexitet. Kunskapen om reglernas effekter på företagens investeringar och deras inverkan på tillväxten är begränsad. Till bilden hör möjligheterna att åstadkomma generationsskiften i företaget på ett kostnads-effektivt sätt.
Inom Finansdepartementet pågår en översyn av lagen om arvsskatt och gåvoskatt. Avsikten är att åstadkomma en modernare lagstiftning som är bättre anpassad till dagens villkor. Ändrade kapitalbeskattningsregler i kom-bination med 3:12-reglerna gör att förhållandena numera är annorlunda och mer komplicerade än vad som var fallet när arvs- och gåvoskattelagstift-ningens regler om värdering av företag kom till.
Regeringens strävan är att åstadkomma ett än mer småföretagarvänligt och tillväxtfrämjande regelsystem utan att utöka möjligheterna till skatteplane-ring. Enligt regeringens mening bör därför 3:12-reglerna och de regler som gäller för generationsskiften ses över. Regeringen har för avsikt att så snart som möjligt tillkalla en särskild utredare. I uppdraget skall ingå en utvärde-ring av de gällande reglerna och att mot bakgrund av den gjorda utvärde-ringen föreslå nya, förenklade och tillväxtfrämjande skatteregler.
Motionerna
I flera motioner från den allmänna motionstiden under hösten 1998 begärs en översyn av arvs- och gåvobeskattningen, kapitalbeskattningen och 3:12-reglerna i syfte att underlätta generationsskiften i företag. Sådana yrkanden framställs i motionerna Sk630 delvis av Göte Jonsson (m), Sk309 yrkande 9 av Alf Svensson m.fl. (kd), Sk719 av Dan Ericsson (kd) och N238 yrkande 3 av Lennart Daléus m.fl. (c). I motion Sk690 av Inga Berggren m.fl. (m, kd, c, fp) begärs ett tillkännagivande om att arvs- och gåvoskatten på arbetande kapital i onoterade företag bör slopas.
I motion Fi27 yrkande 4 av Kenth Skårvik m.fl. (fp, m, kd, c), som väckts med anledning av vårpropositionen, framhålls vikten av att den aviserade utredningen bedrivs skyndsamt.
Utskottets ställningstagande
Enligt utskottets mening tillgodoses i allt väsentligt flertalet av de nu aktuella motions-yrkandena genom den översyn av 3:12-reglerna och frågorna kring fåmansföretagens generationsskiften som regeringen aviserar.
När det gäller vikten av att den aviserade utredningen bedrivs skyndsamt framgår det av vårpropositionen att regeringen har helt klart för sig att den aviserade översynen har stor betydelse för företagens möjlighet att växa. Något påpekande från riksdagens sida om betydelsen av denna utredning torde därför inte vara behövligt.
Med det anförda avstyrker utskottet de aktuella motionsyrkandena i den mån de inte tillgodosetts genom vad utskottet anfört.
Skatt på varor och tjänster
Elbilar, elhybridbilar och bilar som drivs med alternativa bränslen
Vårpropositionen
Regeringen föreslår (yrkande 28) att elbilar och elhybridbilar får en femårig fordons-skatte-befrielse från den 1 juli 1999. Lätta fordon har en femårig for-donsskattebefrielse om de uppfyller kraven för miljöklass 1. Fordon som drivs enbart med el från batterier i fordonet (elbilar) och fordon som drivs både med el från batterier och bränsle i en förbränningsmotor (elhybridbilar) omfattas dock inte av någon sådan skattebefrielse trots att dessa bilar får anses vara lika miljövänliga som fordon i miljöklass 1. Regeringen föreslår därför att även el- och elhybridfordon skall omfattas av den femåriga skatte-befrielsen. Skattebefrielsen bör dock endast gälla el- och elhybridfordon som blir skattepliktiga från den 1 juli 1999.
Inom Regeringskansliet bereds vidare ett förslag om en möjlighet att sätta ned förmånsvärdet för elbilar, elhybridbilar och bilar som drivs med alterna-tiva bränslen fr.o.m. beskattningsåret 1999. Vidare avser regeringen att före-slå att en skattelättnad införs i trafikbeskattningen för lätta fordon som upp-fyller EU:s framtida avgaskrav.
Motionerna
I motion Fi31 yrkande 5 av Bo Lundgren m.fl. (m) hemställs att riksdagen sätter ner förmånsvärdet för el- och elhybridbilar samt bilar som drivs med alternativa bränslen till vad som motsvarar förmånsvärdet för en motsva-rande bensindriven bil. Beslutet bör enligt motionärerna gälla fr.o.m. den 1 juli 1999.
I motion Fi30 av Claes-Göran Brandin och Marianne Carlström (s) begärs ett tillkännagivande om att förmånsvärdet för elbilar, elhybridbilar och bilar som drivs med alternativa bränslen bör jämställas med förmånsvärdet för traditionellt framdrivna bilar.
Utskottets ställningstagande
Utskottet har inte funnit någon anledning till erinran mot förslaget om en femårig skattebefrielse för el- och hybridfordon. Som regeringen föreslår bör stimulansen vara begränsad till fordon som registreras efter ikraftträdandet. För att detta syfte skall nås krävs det dock en justering av lagförslaget. Ut-skottet återkommer i annan ordning till finansutskottet om den närmare ut-formningen av en sådan lagändring. Med denna justering tillstyrker utskottet propositionen i denna del.
När det gäller förmånsvärdet för elbilar, elhybridbilar och bilar som drivs med alternativa bränslen framgår det av vårpropositionen att regeringen bereder denna fråga och att arbetet är inriktat på att nedsättningsmöjligheten skall gälla redan fr.o.m. 1999. Utskottet förutsätter att beredningsarbetet fullföljs utan dröjsmål och är inte berett att nu lägga fram förslag om ome-delbar lagstiftning i frågan och inte heller att tillstyrka ett tillkännagivande till regeringen. Utskottet avstyrker motionerna Fi30 och Fi31 yrkande 5.
Biodrivmedel
Vårpropositionen
För att stimulera en introduktion av alternativa drivmedel avser regeringen att lämna in en ansökan till kommissionen för att kunna medge skattebe-frielse för biodrivmedel, t.ex. etanol och rapsmetylester. Det skattebortfall som blir följden av skattelättnaderna bör kompenseras genom skattehöj-ningar på fossila bränslen. På sikt bör emellertid alla bränslen vara föremål för beskattning, och därför bör den totala skattebefrielsen vara begränsad till att gälla under ett introduktionsskede. Regeringens bedömning är att energi-skatt skall börja tas ut på biodrivmedel från år 2004.
Motionerna
I en kommittémotion från Moderaterna, Fi31 yrkande 3 av Bo Lundgren m.fl. (m), motsätter sig motionärerna planerna på en beskattning av biodriv-medel från 2004. Motionärerna anför att en sådan beskattning motverkar möjlighet-erna att nå målet om sänkta koldioxidutsläpp. De begär ett till-kännagivande av denna innebörd.
Också i Kristdemokraternas partimotion Fi15 yrkande 8 av Alf Svensson m.fl. (kd) begärs ett tillkännagivande om att energiskatt inte skall tas ut på biodrivmedel. I motion Fi34 av Ulf Björklund (kd) anförs att berörda intres-senter oroas av att regeringen ännu inte sökt det aviserade undantaget för biodrivmedel. En uppbyggnad av en inhemsk etanolproduktion tar enligt motionärerna minst tio år och det måste finnas garantier för att biobränslen alltid har ett konkurrensförsteg även om de beskattas. Om en inhemsk pro-duktion med många arbetstillfällen skall kunna byggas upp måste regeringen ge tydliga signaler om skattebefrielse med denna inriktning.
I Centerpartiets partimotion Fi16 yrkande 14 av Lennart Daléus m.fl. (c) anförs att utvecklingen och etableringen av biodrivmedel för fordon måste fortsätta att vara befriad från skatt och att skattebefrielsen måste gälla i en-lighet med de utfästelser som gjorts, dvs. under fem+tre+tre år. Vidare anförs att regeringen 1998 utfäst sig att inte göra en framställan till kommissionen om undantag. Biodrivmedel bör enligt motionärerna vara skattebefriade på nuvarande grund också i fortsättningen, och någon framställan till kommis-sionen bör inte göras.
Utskottets ställningstagande
Enligt utskottets mening har de nuvarande reglerna med en grundläggande skatteplikt för alla bränslen som används som drivmedel och en dispens för pilotpojekt kritiserats bl.a. därför att kravet på förnyelse av dispenserna gjort det svårt att genomföra långsiktiga investeringar på området. Den ansökan om ett undantag som regeringen aviserar i vårpropositionen kommer att göra det möjligt att ha en generell nedsättning av skatten på biobränslen och ökar på det sättet möjligheten att genomföra långsiktiga investeringar. Ett särskilt undantag för biobränslen är därför enligt utskottets mening att föredra fram-för nuvarande system med särskilda, tidsbegränsade dispenser.
Utskottet instämmer även i regeringens bedömning att energiskatt skall tas ut på biobränslen från år 2004, men framhåller att det även på längre sikt är aktuellt att överväga skattemässigt gynnande av biodrivmedel i förhållande till fossila drivmedel.
Med det anförda avstyrker utskottet de aktuella motionerna.
Jordbrukets energibeskattning
Vårpropositionen
Regeringen har i regeringsförklaringen den 6 oktober 1998 uttalat sig för att jordbruket skall ges villkor som är likvärdiga med andra näringars. Rege-ringen anser att det finns anledning att överväga att skattemässigt jämställa jordbruket med industrin. Ett sådant förslag finns i betänkandet En livsme-delsstrategi för Sverige (SOU 1997:167). Det skattebortfall som en ändring medför bör enligt vad som anförs finansieras inom energi-skatte-systemets ram.
Regeringen anför att en skatteförändring för jordbruket med fördel kan ske i ett större energi-politiskt sammanhang. Jordbrukets energibeskattning kan aktualiseras i samband med de pågående överläggningarna om skatte-politi-kens framtida utform-ning mellan samtliga riksdagspartier.
Motionerna
I motion Fi33 yrkandena 3-5 av Göte Jonsson m.fl. (m) hemställs att skatten på elkraft och eldningsolja som används i jordbruk sänks till de nivåer som gäller för tillverknings-industrin. Vidare yrkas att skatten på diesel för arbets-fordon i jordbruk och industri sänks.
Också i motion Fi23 yrkandena 1 och 2 av Holger Gustafsson m.fl. (kd) begärs att jordbruks-näring-en får rättvisa konkurrensvillkor genom att elkraft och eldningsolja beskattas som i tillverkningsindustrin. Även dessa motionärer yrkar att skatten på diesel inom jordbruket sänks.
I Centerpartiets partimotion Fi16 yrkande 12 av Lennart Daléus m.fl. (c) hemställs att jordbrukets elkraft och eldningsolja skall beskattas på samma sätt som i tillverkningsindustrin. Dessa motionärer föreslår vidare att näring-en kompenseras för att den betalar ett högre dieselpris än i konkur-rentländerna. För växthusnäringen föreslås en generell nedsättning av kol-dioxidskatten som även omfattar grönfodertorkar.
Utskottets ställningstagande
Av vårpropositionen framgår att regeringen avser att ge jordbruksnäringen samma villkor som tillverkningsindustrin när det gäller beskattningen av elkraft och eldningsolja och att avsikten är att det skattebortfall som upp-kommer skall täckas inom energiskattesystemets ram. Som regeringen fram-håller är det en fördel om en sådan förändring kan genomföras i ett större energipolitiskt sammanhang. Utskottet utgår ifrån att denna fråga aktualise-ras i de pågående skatteförhandlingarna, vilket innebär att resultat bör kunna redovisas under hösten 1999.
Mot bakgrund av det anförda finns det enligt utskottets mening inte någon anledning för riksdagen att nu fatta beslut eller göra tillkännagivanden till regeringen angående jordbrukets eller växhusnäringens beskattning. Utskot-tet avstyrker därför de aktuella motionsyrkandena.
När de gäller drivmedel för jordbrukets och industrins arbetsfordon har ut-skottet vid ett flertal tillfällen avstyrkt yrkanden om en sänkning av skatten med hänvisning till att det är viktigt att miljöklassningen av bränslen för förbränningsmotorer får fullt genomslag. Utskottet är således inte berett att tillstyrka någon form av avsteg från kravet på användning av miljöklassade och högbeskattade bränslen i dessa fordon. Med hänvisning till de pågående skattesamtalen är utskottet inte heller berett att nu tillstyrka någon annan form av skattenedsättning för dessa drivmedel. Utskottet avstyrker därför yrkandena om sänkt skatt för jordbrukets och industrins arbetsfordon.
UTGIFTSOMRÅDEN
Preliminär fördelning på utgiftsområden 2000-2002
Vårpropositionen
Utgiftsområde 3 omfattar Riksskatteverket, skattemyndigheterna och Tull-verket. För år 1999 uppgår de totala anslagen enligt statsbudgeten till ca 5,8 miljarder kronor, varav ca 4,7 miljarder kronor till skatteförvaltningen.
I syfte att säkerställa att utgiftstaket för staten inte överskrids under år 1999 har regeringen fattat beslut om en begränsning av belastningen på vissa anslag. Syftet är att säkra en viss övergripande kontroll av myndigheternas anslagsförbrukning med hänsyn till dessas möjlighet att använda anslagsbe-sparingar och anslagskredit. För anslaget A 2 Skattemyndigheterna har rege-ringen fastställt ett begränsningsbelopp på 4 482 miljoner kronor för 1999. Anslaget för samma år uppgår till 4 362 miljoner kronor.
Regeringen föreslår att riksdagen godkänner en preliminär fördelning på utgiftsområden under åren 2000-2002 som riktlinje för regeringens fortsatta budgetarbete. För utgiftsområde 3 Skatteförvaltning och uppbörd föreslås att utgiftsramen för år 2000 bestäms till 5 770 miljoner kronor. För år 2001 föreslås en utgiftsram på 5 837 miljoner kronor. I förhållande till budgetpro-positionen för 1999 innebär beloppen en sänkning med 68 miljoner kronor respektive 88 miljoner kronor. För år 2002 föreslås en preliminär utgiftsram för utgiftsområde 3 på 5 919 miljoner kronor.
Riksskatteverket har i en fördjupad resursanalys bl.a. tagit upp det lång-siktiga resursbehovet för kontrollverksamheten. Samtidigt har Riksrevi-sionsverket i flera projekt behandlat skattekontrollen och dess effekter och en granskning har även gjorts av Riksdagens revisorer. Det finns således ett omfattande material att ta ställning till vad gäller skattekontrollens inriktning och omfattning, och regeringen avser att redovisa sin bedömning i budget-propositionen för år 2000.
Under våren 1999 omorganiseras Tullverket. Myndigheten förändras från att bestå av Generaltullstyrelsen och tolv regionala myndigheter till att vara en myndighet med en central ledning och sex tullregioner. Organisationen har utformats för att ge bättre förutsättningar för en enhetlig tillämpning av regelverk och rutiner. Den kommer även att innebära en effektivisering av arbetet i och med att fler personer kommer att arbeta i den operativa verk-samheten och färre inom administrationen. Resurserna kommer att koncen-treras till de områden där trafiken är som mest intensiv. Sammantaget bör detta enligt regeringen bl.a. resultera i en effektivare kontrollverksamhet. Den nya organisationen är tänkt att gälla från den 1 juli 1999. Inom Tullver-ket pågår ett utvecklings- och effektiviseringsarbete bl.a. inom det s.k. RISK-projektet. Projektet vidareutvecklas nu inom Tullverket, vilket bör ge en ännu effektivare tullhantering i framtiden och därmed även en ökad kvalitet och träffsäkerhet i kontrollarbetet.
Motionerna
I motion Fi14 yrkande 5 av Carl Bildt m.fl. (m) anförs att smugglingen av cigaretter har ökat kraftigt trots den skattesänkning som riksdagen beslutat om, och motionärerna föreslår att utgiftsområdet tillförs ytterligare 50 miljo-ner kronor under vart och ett av åren 2000-2002.
I motion Fi15 yrkande 4 av Alf Svensson m.fl. (kd) anförs att skattekon-trollen måste effektiviseras i syfte att hålla tillbaka den svarta sektorn. Tidi-gare erfarenheter visar enligt motionärerna att satsningar på detta område ger minst sex gånger pengarna. Motionärerna föreslår ett tillskott på 200 miljo-ner kronor. Vidare föreslås en förstärkning av Tullverkets resurser med 80 miljoner kronor för kontroll och spaning mot illegal införsel av narkotika, vapen etc. Sammantaget föreslår motionärerna att utgiftsramen höjs med 280 miljoner kronor under åren 2000-2002.
I motion Fi16 yrkande 23 av Lennart Daléus m.fl. (c) anförs att Tullverket behöver förstärkta resurser för kontroll och omhändertagande av smuggel-varor och att narkotikahundar är ett av de bästa sätten att hitta gömda droger. Motionärerna föreslår att utgiftsområdet tillförs 10 miljoner kronor under åren 2000-2002.
I motion Fi17 yrkande 4 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) anförs att en för-stärkning av skattemyndigheternas resurser är lämplig för att få en effekti-vare verksamhet som drar in mer skatteintäkter. Motionärerna föreslås att utgiftsområdet tillförs 150 miljoner kronor åren 2000-2002.
Utskottets ställningstagande
Utskottet har nyligen behandlat frågor om den framtida inriktningen av skattekontrollen och skattemyndigheternas resursbehov i ett betänkande om Riksdagens revisorers förslag angående resursförstärkning till skattemyndig-heternas kontrollverksamhet (bet. 1998/99:SkU14). I betänkandet har ut-skottet redovisat vissa överväganden i anslutning till revisorernas förslag, Riksskatteverkets rapport Fördjupad resursanalys för skatte- och kronofog-demyndigheterna åren 2000---2-002 och Riksrevisionsverkets rapport Skatte-kontrollen och pengarna. Riksdagen har på förslag av utskottet som sin me-ning givit regeringen till känna att utskottets överväganden bör beaktas i det pågående arbetet med att se över skattemyndigheternas kommande resursbe-hov och skattekontrollens inriktning.
När det gäller förslagen om ytterligare medel för skattekontrollen i syfte att på ett enkelt sätt öka statens inkomster har utskottet i det nämnda betänkan-det noterat att man från flera håll varnar för en alltför stark fokusering på beloppsmässiga effekter av enskilda kontrollinsatser och att det är viktigare att se till hur skattekontrollen på lång sikt bidrar till ett så litet skattebortfall som möjligt. Utskottet har ansett att aspekter som dessa bör tänkas igenom noga i samband med de aviserade övervägandena rörande skattekontrollens inriktning.
Av betänkandet framgår vidare att utskottet tagit intryck av oroande sig-naler från flera håll om att kontrollverksamheten berörs negativt när bespa-ringar och personalindragningar inte i tillräcklig omfattning har kunnat mötas med rationaliseringar och effektiviseringar. Det är därför värdefullt att RSV i sin rapport lämnat en analys av hur stora resurser som behövs för att upprätt-hålla skattemyndigheternas verksamhet på den nivå som uppnåddes 1997 och vilken verksamhetsnivå som uppnås med den anslagsnivå som angavs i bud-getpropositionen för 1999. RSV:s analys ingår i det material som skall ligga till grund för regeringens överväganden rörande det framtida resursbe-hovet.
När det gäller Tullverket vidhåller utskottet sin uppfattning att det är vik-tigt att tullen har tillräckliga resurser för att bedriva verksamheten på ett kraftfullt sätt men att en ytterligare effektivisering av gränskontrollen bör åstadkommas inte genom ökade anslag utan genom rationaliseringar och organisationsförändringar. Den omfattande omorganisation som för närva-rande genomförs i syfte att nå en bättre kvalitet i arbetet och en effektivare verksamhet både vad gäller service och kontroll ligger enligt utskottets upp-fattning väl i linje med vad utskottet tidigare har anfört i detta hänseende. Utskottet utgår ifrån att narkotikakontrollen även i fortsättningen ges högsta prioritet och att även kontrollen av sprit- och tobaksinförsel prioriteras högt. Utskottet konstaterar också att det ovan redovisade beslutet av regeringen om begränsning av belastningen av vissa anslag inte berör Tullverket.
Avslutningsvis vill utskottet för dagen inte motsätta sig den mindre ned-justering av utgiftsramen för utgiftsområde 3 som föreslås i propositionen. Med hänvisning till det som nyss sagts i fråga om vikten av en grundlig analys av bl.a. det framtida resursbehovet då det gäller skatteförvaltningens kontrollverksamhet förutsätter utskottet liksom tidigare att regeringen lämnar en redovisning i nästa budgetproposition och återkommer med de förslag som kan visa sig påkallade när resultatet av analysen föreligger. Med det anförda tillstyrker utskottet propositionen i denna del och avstyrker de nu behandlade motionerna och motionsyrkandena som dock - i den mån de behandlar frågan om ökade resurser till skatteförvaltningen - får anses till-godosedda genom utskottets ställningstagande.
<AStockholm den 11 maj 1999
På skatteutskottets vägnar
Arne Kjörnsberg
I beslutet har deltagit: Arne Kjörnsberg (s), Lisbeth Staaf-Igelström (s), Per Rosengren (v), Holger Gustafsson (kd), Carl Fredrik Graf (m), Per Erik Granström (s), Carl Erik Hedlund (m), Ulla Wester (s), Kenneth Lantz (kd), Marietta de Pourbaix-Lundin (m), Yvonne Ruwaida (mp), Rolf Kenneryd (c), Johan Pehrson (fp), Lars U Granberg (s), Catharina Hagen (m), Claes Stockhaus (v) och Lars Lilja (s).
Avvikande meningar
1. Skattepolitikens inriktning - m
Carl Fredrik Graf, Carl Erik Hedlund, Marietta de Pourbaix-Lundin och Catharina Hagen (alla m) anför:
Vi anser att nyföretagandet måste främjas och att dagens företag, små som stora, måste få möjlighet att växa i Sverige. Vårt mål är att skapa förutsätt-ningar för så många nya arbetstillfällen i företagen att arbetslösheten avskaf-fas som samhällsproblem och att växla lägre skatter på arbets-inkomster mot minskade bidrag och subventioner, så att det blir möjligt att leva på sin lön och bygga upp ett eget sparande.
En politik som syftar till att skapa förutsättningar för de flesta att kunna leva på sin lön måste stå på två ben. Det ena är en kraftfull skatte-sänknings-politik, som syftar till att växla lägre skatter mot minskat behov av bidrag och offentliga subventioner. Det andra benet är reformer som syftar till att stärka tillväxtkraften i ekonomin, så att den höga arbetslösheten kan pressas tillbaka.
För de kommande tre åren lägger vi fram konkreta förslag om skattesänk-ningar på arbete, boende och familjer. Dessa förslag innebär att målet för marginalskattereformen - 30 % inkomstskatt för de flesta och 50 % högsta marginalskatt - åter nås.
Ett förvärvsavdrag vid den kommunala beskattningen kompenserar låg- och medelinkomsttagarna för de höga egenavgifterna. Det beräknas som en viss andel av den pensionsgrundande inkomsten upp till taket för egenavgifterna. Avdraget uppgår till 8 % år 2000, 10 % år 2001 och 12 % år 2001.
Det allmänna grundavdraget höjs med 1 300 kr till 10 000 kr och barn-familjernas ekonomi förstärks genom att de vid sidan av barn-bidraget får ett extra grundavdrag på 10 000 kr för varje barn vid den kommunala beskatt-ningen.
Kommunalskatten sänks med 1 kr år 2001 och ytterligare 1 kr år 2002 genom att staten tar över kostnader från kommunerna.
Den nya värnskatten slopas. Värnskatten utgör en skatt på kunskap och kom-petens och driver högutbildade ut ur landet.
Våra förslag innebär att marginalskatterna minskar rejält för alla år 2002. Sänkningen är 4-7 procentenheter beroende på grundavdragets upp- och nedtrappning. Den högsta marginalskatten sjunker från knappt 57 % till under 50 % vid genomsnittlig kommunalskatt. Behovet av sänkta marginal-skatter framgår inte minst av de särskilda skatteregler för utländska experter som regeringen aviserar i vår-propositionen. Vi anser att Sverige bör vara attraktivt att arbeta i för både svenskar och utlänningar. Vi föreslår vidare följande skattesänkningar på arbete, boende och familjer.
Fastighetsskatten på bostäder sänks till 1,2 % av taxeringsvärdet år 2000. Därefter sänks den med 0,1 procentenhet per år och uppgår 2002 till 1 %. Orimliga regionala skillnader vid fastighetsbeskattningen lind-ras genom att markvärdet inte tas upp till beskattning fullt ut. I avvaktan på en permanent lösning justeras underlaget för uttag av fastighetsskatt så att endast hälften av markvärdet tas med. Ett tak för den del av mark-värdet som beskattas bör införas. På sikt bör fastighetsskatten på småhus ersättas av en schablonintäkt som tas upp till beskattning som inkomst av kapital. Schablon-beskattningen bör utformas så att underlaget för beskattning endast är det taxerade bygg-nadsvärdet.
För många hushåll är resorna till och från arbetet långa. Kollektivtrafi-ken är i de flesta fall inget alternativ. Det är då nödvändigt att använda bilen. Avdra-get för resor till och från arbetet höjs till 16 kr per mil och inkluderar resor till barnomsorg. Det ej avdragsgilla beloppet, som främst berör kollektivre-sor, sänks från 7 000 till 6 000 kr.
Avdragsutrymmet för pensionsförsäkringar återställs till ett basbelopp och avdrag medges för pensionssparande för makes räkning.
Härutöver avsätts medel för en omedelbar förlängning av reavinst-reglerna för fastigheter och för en återställning av förtidspensionärernas särskilda grun-davdrag.
En viktig del av företagstillväxten måste komma inom den privata tjänste-sektorn. Moderata samlingspartiet, Folkpartiet och Krist-demo-kraterna har föreslagit att en skattereduktion på 50 % införs för privat-personers betalning av arbetskostnaden för hushållsnära tjänster upp till 25 000 kr per år. Det innebär att det "vita" priset, direkt vid köpet, hal-veras jämfört med dagens regler. En reform av detta slag är ett viktigt steg mot lägre skatt på arbete och en växande och dynamisk tjänstesek-tor. Det går lätt att genomföra och kan sannolikt snabbt ge fler nya jobb.
Höjd bensinskatt i kombination med andra kostnadsökningar försvagar hus-hållsekonomin och minskar intresset för att ta arbete på större av-stånd från hemmet. Det minskar rörligheten på arbetsmarknaden. Mot denna bakgrund bör bensinskatten omedelbart sänkas med 20 öre (med 25 öre inkl. moms) till den nivå som gällde före den senaste höjningen.
Vår politik för tillväxt, företagande och nya jobb innebär dessutom följande.
Den dubbla beskattningen av riskkapital är skadlig och slopas. Investe-ringar i företagande skall naturligtvis inte beskattas hårdare än andra investeringar. Ett slopande av dubbelbeskattningen skulle bidra till att hejda företagsflykten ur landet.
Förmögenhetsskatten är en extraskatt på avkastning av kapital och mot-verkar en både nödvändig och angelägen kapitalbildning. Skatten be-lastar skilda tillgångar olika hårt, vilket leder till snedvridande effekter som försämrar ekonomins funktionssätt. Denna skatt avvecklas därför successivt. Som ett första led i avvecklingen slopas sambeskattningen, och gränsen för skatteplikt höjs till 1,2 miljoner kronor fr.o.m. år 2000.
Fåmansföretagare som redovisar en rimlig arbetsinkomst skall få rätt att betrakta övrig avkastning som utdelning. Det finns dessutom få sakliga skäl för de stoppregler som i dag gäller för fåmansföretagen. Stopp-reglerna måste avskaffas snarast.
Svenskt jordbruk får sänkta skatter på elkraft, eldningsolja och drivme-del för sina arbetsfordon. Vi återkommer till denna fråga i avvikande mening 13 Jordbrukets energibeskattning. Även industrins arbetsfordon befrias från dieselskatt.
Den särskilda löneskatten på vinstandelsmedel bör avvecklas.
Reklamskatten slopas genom en växling mot moms på tidningar.
Uppfinnare och innovatörer måste uppmuntras. Regler införs som gör att uppfinnare och innovatörer får ta upp inkomst av royalty från patent som kapitalinkomst.
Den internationella ekonomiska integrationen medför en betydande risk för att väsentligt högre skattesatser i Sverige urholkar rörliga skatteba-ser. Det har redan märkts när det gäller exempelvis beskattningen av kapitalinkoms-ter, punktskatter som ölskatten och beskattningen av drivmedel. Vi avsätter därför i vårt budgetalternativ ett finansierat utrymme på 2 miljarder kronor för sådana åtgärder.
Vidare bör riskkapitalsatsningar i nya teknik- och kunskapsintensiva företag stimuleras genom skattelättnader. I sammanhanget kan också övervägas att beskatta riskkapitalbolag som investmentbolag. Därutöver bör ytterligare lindringar i beskattningen av personaloptioner genomföras. Kapital-inkomst-skatten är alltför hög i ett internationellt perspektiv och bör successivt sänkas till 25 %. Fiskala energiskatter bör över huvud taget inte tas ut i produktions-ledet.
Krånglet för företagen måste upphöra. Det är fel att jämställa förfallodag och bokföringsdag vid inbetalning till skattekonto. Det leder till osäkerhet när betalningen måste erläggas för att den skall kunna bokföras i rätt tid. Företagare måste få tillbaka möjligheten att betala sin skatt på förfallodagen. F-skattsedeln är i realiteten en nödvändig förutsättning för allt företagande. Det måste därför bli betydligt lättare att erhålla F-skattsedel. F-skattsedel bör tilldelas alla som begär det, om det inte framstår som uppenbart att det före-givna företagssyftet är oseriöst.
Företagskrånglet har ingående behandlats av regeringens egen små-före-tags-delegation. Trots att det har gått över ett år sedan presentationen av dele-gationens första delbetänkande med 26 konkreta förenklingsåtgärder har nästan ingenting gjorts från regeringens sida. Nya grupper har tillsatts, be-redningsarbete sägs pågå och förslag aviseras till senare tidpunkter. Mode-rata samlingspartiet är berett att omgående fatta beslut om genomförande av den helt övervägande delen av de 71 förslagen i Småföretagsdelegationens slutbetänkande.
Inriktningen av skattepolitiken på längre sikt måste vara att fullfölja den skattepolitik vi förordar för de närmaste tre åren. Grundläggande är att skapa ett gott klimat för det företagande som är grunden för välståndsutvecklingen. En viktig förutsättning är därvid att inkomstskatten sänks rejält för såväl medarbetare som företagare.
Med det anförda tillstyrker vi motionerna Fi14 (m) yrkandena 7 och 8 och Fi31 (m) yrkande 4. Härigenom tillgodoses delvis motionerna Fi15 (kd) yrkande 7, Fi16 (c) yrkandena 19 och 22, Fi17 (fp) yrkandena 12 och 13 och Fi27 (fp, m, kd, c) yrkandena 1-3, 5, 7 och 8. Vi avstyrker propositionen i denna del och övriga motionsyrkanden.
2. Skattepolitikens inriktning - kd
Holger Gustafsson och Kenneth Lantz (båda kd) anför:
Kristdemokraterna förespråkar en social och ekologisk marknadsekonomi. Inom marknadsekonomins ram vill vi förena frihet och solidaritet. Grundläg-gande är frihet under ansvar. Strävan är att uppnå en balans mellan den en-skildes och samhällets ansvarstagande. Enskilda initiativ och personligt ansvarstagande skall uppmuntras. Staten skall skapa förutsättningar för ett gott och stabilt företagsklimat, främja konkurrensneutralitet och särskilt ta hänsyn till småföretagens villkor. Statens uppgift är vidare att säkra social trygghet för alla samt att garantera att hänsyn tas till vad miljön tål. Kontroll-instrument och ekonomiska styrmedel måste användas för att påverka den ekonomiska aktiviteten till en långsiktigt hållbar produktion och konsumtion. Det är bra att regeringen återigen lyfter fram tanken om grön skatteväxling.
Kristdemokraterna ser det som en viktig uppgift att skapa en skattestruktur som gör att fler kan klara sig på sin egen lön och inte tvingas vara beroende av bidrag för att få hushållsekonomin att gå ihop. Därför föreslås en rad åtgärder som gör att inkomsttagare får behålla en större del av sin egen lön och därmed får möjlighet att påverka och få kontroll över sin egen ekono-miska situation.
Grundavdraget vid den kommunala beskattningen höjs till 17 100 kr år 2000 och till 20 300 kr år 2001. Grundavdragshöjningen omfattar skatte-pliktiga transfereringar och gäller även för pensionärer.
Den nya värnskatten slopas. Den är ett brott mot de principer socialde-mokraterna själva var med om att lägga fast i skattereformen 1990-1991 om att ingen skall betala mer än 50 % av en inkomstökning i skatt. Den är också ett brott mot de löften Socialdemokraterna ställde ut om att värnskatten under budgetsaneringsåren skulle vara tillfällig. Viktiga motiv för att inte ha extra hög statlig skatt på högre inkomster är också att utbildning med medföljande studieskulder måste löna sig. Om svenska studenter utbildar sig i Sverige, bör inte skattesystemet leda till att de sedan flyttar utomlands. Det är en framtidsinvestering att ha ett skattesystem som gör att utbildning lönar sig.
Avdragsrätten för pensionssparande höjs till ett helt basbelopp per år och en avdragsrätt för sparande på individuella utbildningskonton införs från halv-årsskiftet år 2000.
Gränsen för avdrag för resor till och från jobbet sänks från 7 000 till 6 000 kr.
Fastighetsskatten sänks i ett första steg till 1,4 % samt beräknas endast på den tredjedel av markvärdet som överstiger 150 000 kr. På så sätt försvinner de orimliga effekter som drabbat folk i exempelvis skär-gårdsområden.
Kristdemokraternas förslag på familjeområdet innebär en avdragsrätt på maximalt 10 % av basbeloppet per månad för styrkta barnomsorgs-kostnader för alla barn mellan 1 och 3 år.
Grundbulten i kristdemokratisk ekonomisk politik är att ge stabila och go-da villkor för fler och växande företag och därigenom öka sysselsätt-ningen, minska arbetslösheten och trygga välfärden. I denna politik ingår bl.a. en kraftig sänkning av arbetsgivaravgifterna som är så utformad att den särskilt gynnar små och medelstora företag. På skatteområdet föreslås följande för-ändringar.
Tjänstesektorn ges helt nya möjligheter att växa genom en 50-procentig skattereduktion för de privata hushållens köp av tjänster i det egna hemmet. Förslaget kan beskrivas som att det av Socialdemokraterna nyligen avveck-lade ROT-systemet permanentas och utvidgas rejält, så att det vita priset halveras direkt vid köpet. Tjänster för upp till 50 000 kr per år kan köpas med en 50-procentig skattereduktion, som då uppgår till maximalt 25 000 kr per hushåll och år.
Royaltyinkomster från patenterade uppfinningar skattebefrias under två år och beskattas därefter som inkomst av kapital.
Ett yrkesfiskeavdrag införs för att ge yrkesfiskarna en internationell konkur-rensneutralitet.
Riskkapitalavdraget återinförs med ett tak på 100 000 kr.
Dubbelbeskattningen på utdelningsinkomster från risksparande avskaf-fas.
Förmögenhetsskatten avvecklas i två steg. År 2001 minskar den med 1 pro-centenhet och från 2002 avvecklas den helt. Avvecklingen finansie-ras med en höjning av bolagsskattesatsen till 30 %.
Den särskilda löneskatten på vinstandelar för anställda avskaffas.
Momsen på barnböcker och kulturmomsen reduceras.
Fordonsskatten sänks och konkurrensvillkoren för åkeri- och transport-sektorn förbättras genom gynnsammare skatteregler.
Svenskt jordbruk får sänkta skatter på elkraft, eldningsolja och drivme-del för sina arbetsfordon. Jag återkommer till denna fråga i avvikande mening 13 Jordbrukets energibeskattning.
Sammantaget sänks skatterna med 21 miljarder kronor år 2000, 33 miljarder kronor år 2001 och med 36 miljarder kronor år 2002.
Som anförs i motion Fi27 av Kenth Skårvik m.fl. (fp, m, kd, c) har de mindre företagen i dag problem med anskaffningen av riskkapital. Det finns därför skäl att genomföra en översyn av reglerna. Översynen bör omfatta reavinstbeskattningen, ökade möjligheter till vinstreservationer och andra stimulanser. Vidare bör företagens deklarationer förenklas och möjligheterna att få F-skattsedel förbättras.
Med det anförda tillstyrker vi motionerna Fi15 (kd) yrkande 7 och Fi27 (fp, m, kd, c) yrkandena 1-3, 5, 7 och 8. Härigenom tillgodoses delvis mo-tionerna Fi14 (m) yrkandena 7 och 8, Fi16 (c) yrkandena 19 och 22, Fi17 (fp) yrkandena 12 och 17 och Fi31 (m) yrkande 4. Vi avstyrker propositionen i denna del samt övriga motionsyrkanden.
3. Skattepolitikens inriktning - c
Rolf Kenneryd (c) anför:
Centerpartiet förespråkar en tillväxtorienterad utveckling kombinerad med miljöansvar och social grundtrygghet. Företagande och kreativitet skall ha goda möjligheter att blomstra. Centerpartiet vill riva hindren för företagande genom enklare regler och ökad flexibilitet. Det behövs en regional balans med företagande och sysselsättning i hela landet. Socialt ansvar och gemen-skap skall prägla samhället och ge trygghet åt alla. Jämställdheten och jäm-likheten bör ökas inom alla områden i samhället. Decentralisering, trygghet och miljöhänsyn är ledord i Centerpartiets politik.
Centerpartiets långsiktiga mål för den ekonomiska politiken är en miljö-mässigt hållbar ekonomi. Vi eftersträvar stabilitet och balans i statens finan-ser och att återbetalningskravet över en konjunkturcykel skall uppnås. Skatteväxlingen skall genomföras med sänkt skatt på arbete och ökad skatt på miljöstörande verksamhet.
Vi föreslår ett antal positiva skatteförändringar för främst de mindre före-tagen. Arbetsgivaravgifterna sänks för att skapa ett bättre företagsklimat och fler arbetstillfällen. Det finansieras via en grön skatteväxling med höjda miljö- och energiskatter. Med en klok skattepolitik och skatteväxling som stöd för miljö- och energipolitiken kan Sverige bli ett modernt land med avancerad teknik som svarar upp mot miljöns krav. En sådan utveckling stärker svenska företags internationella konkurrenskraft. Det finns inom miljöteknikområdet stora framtidsmöjligheter för expansion och nya jobb.
Centerpartiet arbetar för ett successivt sänkt skattetryck under denna man-datperiod. Ofinansierade skattesänkningar som förutsätter upplåning och undergräver statens ekonomi kan emellertid inte accepteras. Skattepolitiken skall främja ekonomisk tillväxt och skatt skall tas ut efter bärkraft. Skatte-systemet skall gynna arbete och kunskap och stärka bl.a. människors ställ-ning på arbetsmarknaden.
Inkomstskatterna för människor med vanliga inkomster, dvs. låg- och me-delinkomsttagare, skall sänkas. Vi förespråkar en varaktig lösning för sänkta inkomstskatter genom höjt grundavdrag för människor med små eller medel-stora inkomster. Höjningen av grundavdraget bör konstrueras så att den trappas upp till en viss nivå och därefter trappas ned så att just låg- och me-delinkomsttagare omfattas. Centerpartiet godtar regeringens förslag om en tillfällig lättnad i skattetrycket för dessa inkomstgrupper.
Jordbrukets "ryggsäck" lyfts av för att stärka dess internationella kon-kurrenskraft. Centerpartiet vidhåller tidigare förslag om att omgående minska belastningen på det svenska jordbruket med drygt 1,4 miljarder kronor per år. Vi återkommer till denna fråga i avvikande mening 13 Jordbrukets energibe-skattning.
Yrkesfiskarna i Sverige måste få ett skatteavdrag vars utformning bör göras efter dansk modell, eftersom denna har godkänts av EG-kommis-sionen. Riksdagen har tidigare enhälligt beställt ett förslag om yrkes-fiskeavdrag. Regeringen bör återkomma till riksdagen med ett förslag om yrkesfiskeav-drag i likhet med det som finns i Danmark.
Inom tjänstesektorn finns möjlighet att skapa fler jobb och företag. Åtgärder behöver vidtas på skatteområdet för att stimulera tillkomsten av fler jobb och företag i denna sektor. Centerpartiet föreslår en 50-pro-centig skattesubven-tion på hushållstjänster som utförs i hemmet. Reduktionen bör gälla en ar-betskostnad upp till 25 000 kr per år. Det möjliggör för fler människor att nyttja hushållstjänster och ökar valfri-heten. Åtskilliga arbetstillfällen kan skapas. Den "svarta" sektor som finns inom området kan övergå i en "vit" och arbetstagarna införlivas i trygghetssystemen. Begreppet hushållstjänster omfattar tjänster som ut-förs i hemmet som tvätt, städning, omsorg och träd-gårdsskötsel. Avdra-get bör införas från januari 2000. I EU diskuteras förslag om lägre momsskattesats för delar av tjänstesektorn. Det är en inriktning Center-partiet långsiktigt verkar för.
Valfrihet och mångfald i boendet är grundpelare i bostadspolitiken. Center-partiet arbetar för en ökad neutralitet mellan boendeformerna och långsiktigt lägre boendekostnader. Fastighetsskatten bör sänkas. Det är särskilt viktigt för fastboende i attraktiva områden för fritidsboende. Det måste betecknas som orimligt att fiskare, hantverkare, pensionärer m.fl. tvingas flytta på grund av att deras hus ligger i ett attraktivt fritidshus-läge. Det skulle leda till att dessa områden inom kort skulle bestå enbart av fastigheter som ägs av fritidsboende. Det skulle i sin tur utarma den offentliga servicen, landskaps-bilden och kulturen i sådana områden av landet. Frågeställningen behandlas nu av Fastighetsbeskattningskom-mittén vars ställningstagande redovisas under maj månad. Det är utom-ordentligt viktigt att förslag läggs fram under hösten med sikte på retroaktiv lättnad även för 1998.
Det framtida energiskattesystemet anpassas till den överenskommelse som finns om övergång till ett hållbart energisystem. Genom att skatte-växla på det sätt som Centerpartiet föreslår kan skatterna på arbete sänkas och skatter-na på sådant som är skadligt för miljön höjas. Kärn-kraften orsakar kostnader historiskt, i nutid och i framtid. Som ett led i påskyndandet av energiomställ-ningen bör produktionen beskattas i högre mån. Vi föreslår en höjning av produktionsskatten på el från kärnkraft med 1 öre per kWh från år 2000 och därefter en årlig ökning. Kväveoxidutsläppen har stadigt ökat. En kväveox-idskatt bör tas ut med 10 kr per kg NOx för pannor med en större effekt än 5 MW och med en nyttiggjord energiproduktion större än 20 GWh. Centerpar-tiet föreslår att den fastighetsskatt på äldre vattenkraft som regeringen sänkte förra året återinförs. Motivet till sänkningen var att den gynnade den elinten-siva industrin, men det saknas belägg för att så skulle vara fallet. Vi föreslår att en miljöskatt på flyg införs med ett belopp per passagerare och resa, vil-ket innebär att de största flygplanen med flest resenärer får bära de största kostnaderna. Detta är fullt rimligt med tanke på att flyg-platserna har dimen-sionerats för dessa plan.
Vidare avser Centerpartiet - i första hand inom ramen för de fortsatta skatte-överläggningarna - att verka för att ytterligare förändringar genom-förs när det finns ett utrymme för dem. Förmögenhetsskatten bör fasas ut ur det svenska skattesystemet. I ett första steg bör sambeskattningen avskaffas och därefter bör en utfasning i två steg genomföras. Det tillfälliga ROT-avdraget med skatteavdrag för reparation och om- och tillbyggnad av bostäder har varit framgångsrikt och det är nu dags att gå vidare med ett permanent ROT-avdrag kopplat till en schablonintäkt.
Centerpartiet har varit pådrivande för att sänka ägarbeskattningen för de onoterade bolagen. Dubbelbeskattningen av dessa bolag har lindrats och det positiva räntefördelningsunderlaget har höjts. Kommandit- och handels-bolagen bör få en motsvarighet till den lönesummeanknutna nedsätt-ningen genom att en större del av det egna kapitalet får tas ut skattefritt. Dubbelbe-skattningen bör enligt vår mening avskaffas på sikt. Den särskilda löne-skatten på avsättning till anställdas vinstandelsstiftelser bör avskaffas.
Det är bra att regeringen kommer att tillsätta en utredning om de s.k. 3:12- reglerna. Enligt vår mening bör begränsningsbeloppet vid beräkning av löne-summe-underlag sänkas från tio basbelopp till fem basbelopp.
Med det anförda tillstyrker vi motion Fi16 (c) yrkandena 9, 13, 15-17, 19, 21 och 22. Härigenom tillgodoses delvis motionerna Fi14 (m) yrkandena 7 och 8, Fi15 (kd) yrkande 7, Fi17 (fp) yrkandena 12 och 13, Fi27 (fp, m, kd, c) yrkandena 1-3, 5, 7 och 8 och Fi31 (m) yrkande 4. Vi avstyrker proposi-tionen i denna del och övriga motionsyrkanden.
4. Skattepolitiken m.m. - fp
Johan Pehrson (fp) anför:
Sverige behöver mest av allt jobb och tillväxt. När skatterna, som i dag, är för höga på bl.a. arbete innebär det att jobb inte kommer till, att svartjobben ökar och att utbildning inte lönar sig. Effekten av detta blir i förlängningen mindre resurser till alla, den offentliga sektorn i allmänhet och ännu tuffare marginaler för dem som har det som allra kämpigast i synnerhet. Skattepoli-tiken måste därför successivt läggas om för att så långt möjligt underlätta för fler människor att få ett arbete, tjäna egna pengar och därmed själva ta mak-ten över sina liv.
Folkpartiet anser det motiverat med skatt av tre skäl, för att betala för den offentliga verksamheten, för att kunna fördela resurser mer jämlikt och för att minska produktion och konsumtion av sådant som har negativa externa effekter. Skatter behövs för att finansiera genuint gemensamma nyttigheter som ingen annan än det offentliga kan eller bör svara för. Det gäller sådant som rättsväsende, försvar, grundforskning och sådana sociala åtaganden där marknadslösningar inte är möjliga eller lämpliga, t.ex. när det gäller stöd till människor med funktionshinder. För att skapa ett samhälle där alla männi-skor har chansen att växa krävs skatteinkomster för att betala för såväl gene-rella barnbidrag, tillräckligt med personal i äldrevården som pensionstill-skott.
En liberal skatte- och utgiftspolitik är väsensskild från en socialistisk. Skatter skall inte tas ut med en krona mer än nödvändigt, och vad Sverige verkligen behöver är fler skattebetalare, inte fler skatter. Samtidigt är vi starkt medvetna om att drastiska förändringar från det nuvarande högskatte-samhället inte är möjliga utan hänsynstagande till samhälls-ekonomisk stabi-litet och till att människor planerat sitt liv och sin vardag till nuvarande skat-te- och utgiftssystem även då detta inte är hållbart i längden. Föränd-ringar måste därför ske med sådana hänsynstaganden.
Att skapa större egna marginaler för människor ger dessa större möjlighet att bestämma själva, och vi tycker därför det är viktigt att kommande stats-finansiella utrymmen framför allt används för att sänka skatter mer än att öka de offentliga utgifterna.
Folkpartiet vill ha en återgång till principerna i 1990/91 års skattereform. Som vi redovisat tidigare måste denna återgång ske stegvis. Vi prioriterar de skattesänkningar som har störst effekt på tillväxt och sysselsättning.
I det följande redovisas främst de skattesänkningar som prioriteras på grund av deras effekt på sysselsättning och tillväxt. De finansieras med ut-giftsbegränsningar.
Värnskatten bör slopas. Den tjänar endast till att på marginalen minska ut-bytet av arbete, studier och allmän förkovran. Dess anhängare har på intet sätt kunnat visa att den leder till ett rättvisare samhälle eller större acceptans av nödvändiga besparingar. Värnskatten slopas fr.o.m. år 2000.
Dubbelbeskattningen av aktieutdelning bör avskaffas. Först beskattas vinsten i företaget, sedan en gång till hos ägaren. Detta är främst en skatt riktad mot enskilda smärre aktieägare och företagsägare som expande-rar. De stora in-stitutionerna är undantagna medan alla de nästan 5 miljo-ner individer som äger aktier främst via aktiefonder drabbas. Man kan inte undgå intrycket att syftet är att hindra människor att skaffa sig en liten buffert mot oförutsedda händelser. Dubbelbeskattningen av aktieutdelning avskaffas under mandatpe-rioden.
Folkpartiet vill införa ett system med kompetenskonton som brukar uttryckas som ett "friår mitt i livet" för att kunna studera, starta ett eget företag eller liknande. Man bör kunna ta ut av pensionssparande i förväg för sådana än-damål. Ett steg på vägen mot att göra detta möjligt är att höja avdragsrätten för pensionssparande, från för närvarande ett halvt basbelopp till ett och ett halvt basbelopp.
Förmögenhetsskatten drabbar ägare av mindre och medelstora företag eller personer som t.ex. äger ett småhus i ett område med höga taxe-ringsvärden och som amorterat ned lånen. Förmögenhetsskatten bör av-skaffas. Ett första steg är att höja fribeloppet, att avskaffa sambeskatt-ningen och att sänka den andel av aktiers marknadsvärde som skall be-skattas. Hänsyn tas därmed till den större risk som aktier innebär. På tre fyra års sikt skall förmögenhets-skatten avskaffas.
100 miljoner kronor avsätts för en lättnad i fastighetsskatten för dem som är bofasta i attraktiva fritidsområden.
Vi föreslår att ett förvärvsavdrag införs redan år 2000. Härigenom löser vi frågan om avgiftsväxling i det nya pensionssystemet, samt har meto-den för fortsatta allmänna inkomstskattesänkningar klar. Med en avgiftshöjning som ger 8 miljarder kronor, regeringens skattereduktion om 3 miljarder kronor och ytterligare 3 miljarder kronor finansierat med besparingar uppgår ut-rymmet för ett förvärvsavdrag till 14 miljarder kronor första året. Detta ger ett förvärvsavdrag om ca 5,5 % av inkoms-ten mot kommunalskatten. Vid en taxerad inkomst på t.ex. 200 000 kr om året betyder det ett avdrag på 11 000 kr.
För att få större fart på sysselsättningstillväxten i den privata tjänste-sektorn vill Folkpartiet genomföra en skattesänkning på hushållstjänster så att en ny vit marknad kan etableras. De möjligheter som i dag finns att köpa tjänster är förbehållet de rika eller dem som köper svarta tjäns-ter. En skattesänkning enligt vårt förslag skulle göra svart till vitt och skapa nya jobb. Det kortsikti-ga skattebortfallet kan beräknas till ca 1 miljard kronor.
Sammantaget räknar vi med finansierade skattesänkningar direkt inriktade på jobb och tillväxt på drygt 20 miljarder kronor vid mandatperiodens slut. Denna skattesänkning motsvarar ca 2 % av det offentligas totala skatteintäk-ter.
Ytterligare förbättringar genomförs om utrymme finns. Om regeringens kalkyler håller och överskotten blir i enlighet med prognoserna kan förvärvs-avdraget höjas till 8,5 % år 2001 vilket betyder 17 000 kr i avdrag och till ca 12,5 % år 2002 vilket betyder 25 000 kr i avdrag. Vidare höjs brytpunkten för den statliga inkomstskatten till en nivå som gör att endast 15 % betalar statlig inkomstkatt och därefter till sju och ett halvt basbelopp så att den statliga inkomstskatten inträder då de obligatoriska försäkringsavgifterna upphör. Även på kapitalbeskattningssidan genomförs ytterligare sänk-ningar, framför allt i form av minskad reavinstbeskattning. Folkpartiet siktar på en återgång till halverad reavinstkatt på kapitalinkomster.
Det behövs ett myller av små företag som startar, lever och frodas och växer. Trots att det tycks råda stor enighet över partigränserna om att det behöver bli enklare att starta och driva företag i Sverige har inget av vikt skett för att förbättra villkoren för företagarna under mandatperioden. Livet måste bli enklare för den som vill bli eller är företagare.
Vi anser att alla som vill skall kunna få ut en F-skattsedel för att kunna be-driva verksamhet i egen regi, givetvis under förutsättning att man inte har näringsförbud, skatteskulder sedan tidigare eller på annat sätt befinner sig i en sådan situation att F-skattsedeln omedelbart skulle återkallas. Vidare bör företagen slippa debiteringen av preliminär skatt och i stället få betala in skatten i förhållande till faktiskt intjänad inkomst för månaden som gått. Enmans- och fåmansföretag bör få en förenklad blankett där företagaren redovisar totala inkomster, löner och avgifter och en schablon för kostnader. Schablon-avdraget skall täcka det som en modern tjänsteföretagare kan tänkas behöva: mobiltelefon, porto, resor, papper och pennor. Schablon-avdraget bör därför vara en viss del av omsättningen upp t.o.m. förslagsvis 50 000 kr per år. Företagarna bör åter får en möjlighet att betala in skatt på förfallodagen. Skattetillägget för periodiseringsfel i momsredovisningen bör slopas. Servicecheckar som gör det enkelt att anlita andra för arbete bör införas. Ytterligare förslag som Folkpartiet verkar för är en möjlighet att få uppskov med bolagsskatten så länge pengarna inte tas ur företaget, slopade sociala avgifter på vinstandelar och generösare och enklare avdragsregler för företagare med hemmet som arbetsplats.
Med det anförda tillstyrker vi motion Fi17 (fp) yrkandena 12 och 13. Häri-genom tillgodoses delvis motionerna Fi14 (m) yrkandena 7 och 8, Fi15 (kd) yrkande 7, Fi16 (c) yrkandena 19 och 22, Fi27 (fp, m, kd, c) yrkandena 1-3, 5, 7 och 8 och Fi31 (m) yrkande 4. Vi avstyrker propositionen i denna del och övriga motionsyrkanden.
5. Det fasta beloppet - c
Rolf Kenneryd (c) anför:
Centerpartiet anslår 1 250 miljoner kronor till kommunerna för ökade sats-ningar på vård, skola och omsorg under utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommunerna och avvisar därför regeringens förslag om att en del av den statliga inkomstskatten skall anses utgöra kommunal inkomstskatt.
Jag tillstyrker motion Fi16 yrkande 10.
6. Sänkt fastighetsskatt på bostadshyreshus - m
Carl Fredrik Graf, Carl Erik Hedlund, Marietta de Pourbaix-Lundin och Catharina Hagen (alla m) anför:
Vi har föreslagit att fastighetsskatten på bostäder sänks till 1,2 % år 2000, till 1,1 % år 2001 och till 1,0 % år 2002. Vi har dessutom föreslagit att orimliga regionala skillnader vid fastighetsbeskattningen lindras genom att endast hälften av markvärdet beskattas fr.o.m. år 2000. En ytterligare åtgärd som vi vill vidta är att införa ett tak för den del av markvärdet som beskattas.
Mot bakgrund av att vi lagt fram förslag om skattesänkningar som går längre än regeringens tillfälliga skattesänkning för bostadshyreshus avstyrker vi detta. Vi avstyrker således propositionen yrkande 27.
7. Sänkt fastighetsskatt på bostadshyreshus - kd
Holger Gustafsson och Kenneth Lantz (båda kd) anför:
Fastighetskatten plågar många, inte minst folk med låga inkomster, och ger på grund av sin utformning orimliga effekter.
Regeringens förslag om en fortsatt tillfällig nedsättning av fastig-hets-skatten för bostadshyreshus är inte långsiktigt.
Kristdemokraterna föreslår att fastighetsskatten på bostäder sänks till 1,4 % och att skatten endast beräknas på en tredjedel av det markvärde som överstiger 150 000 kr. På så sätt försvinner de orimliga effekter som exem-pelvis drabbat folk i skärgårds-områden. Förändringen genomförs redan fr.o.m. år 2000.
Med det anförda tillstyrker vi motion Fi16 yrkande 6 och avstyrker propo-sitionen yrkande 27.
8. Sänkt fastighetsskatt på bostadshyreshus - c
Rolf Kenneryd (c) anför:
Valfrihet och mångfald i boendet är grundpelare i bostadspolitiken. Center-partiet arbetar för en ökad neutralitet mellan boendeformerna och långsiktigt lägre boendekostnader. Det förbättrade ekonomiska läget har inneburit mer än en halvering av räntorna. Detta har hyresgästerna ännu inte fått till del av. Regeringens förslag om en förlängning av den tillfälliga sänkningen av fas-tighetsskatten är alltför kortsiktigt och ger inte heller önskad effekt för hy-resgästerna. Det är orealistiskt att räkna med att fastighetsägarna kommer att sänka hyran under kort tid för att sedan åter höja den. Sådana svängningar är inte heller önskvärda då de försvårar hushållens planering av privateko-nomin. Vi avvisar därför regeringens förslag. Inrikt-ningen bör enligt vår mening vara mot åtgärder som leder till stabilt och långsiktigt lägre boende-kostnader. Den parlamentariskt sammansatta Fastig-hets-beskattnings-kommittén gör även en allmän översyn av fastighets-skatten. Centerpartiet deltar konstruktivt i utredningens arbete.
Centerpartiet har varit särskilt ihärdigt när det gäller att hitta lättnader för dem som drabbats särskilt hårt av höjda taxeringsvärden vid förra taxerings-tillfället, nämligen fastboende i attraktiva skärgårdsområden och andra fri-tidshustäta områden. Det måste betecknas som orimligt att fiskare, hant-verkare, pensionärer m.fl. tvingas flytta på grund av att deras hus ligger i ett attraktivt fritidshusläge. Det skulle leda till att dessa områden inom kort skulle bestå enbart av fastigheter som ägs av fritidsboende. Det skulle i sin tur utarma den offentliga servicen, landskapsbilden och kulturen i sådana områden av landet. Frågeställningen behandlas nu av Fastighets-beskatt-ningskommittén, vars ställningstagande redovisas under maj månad. Det är utomordentligt viktigt att förslag läggs fram under hösten med sikte på en retroaktiv lättnad även för 1998. Detta bör ges regeringen till känna.
Jag tillstyrker med det anförda motion Fi16 yrkande 18 och avstyrker pro-positionen yrkande 27.
9. Reavinstbeskattning av fastigheter - m, kd, c
Holger Gustafsson (kd), Carl Fredrik Graf (m), Carl Erik Hedlund (m), Ken-neth Lantz (kd), Marietta de Pourbaix-Lundin (m), Rolf Kenneryd (c) och Catharina Hagen (m) anför:
För den som har innehaft en fastighet under lång tid kan det vara mycket svårt och ibland så gott som omöjligt att fastställa en korrekt beräknad vinst. Genom särskilda övergångsbestämmelser med schablon-iserade anskaff-nings-värden och möjligheter till uppräkning av anskaffningskostnaden har konsekvenserna av reglernas komplexitet varit förhållandevis rimliga, även vid långa fastighetsinnehav. Övergångsreglerna upphör emellertid att gälla med 1999 års utgång.
Om övergångs-reglerna inte ersätts med något annat regelsystem kommer svårigheterna för de skattskyldiga att redovisa en korrekt reavinstberäkning att öka markant. Säljarna kan tvingas lämna en redogörelse för investeringar, värdeminskningsavdrag m.m. för en tidsperiod om ca 50 år. Motsvarande svårigheter uppkommer för skattemyndigheten att kontrollera lämnade dekla-rationer med hänsyn till att myndigheten saknar relevanta registeruppgifter. Detta leder till en stor rättsosäkerhet och godtycke i beskattningen där de fåtal skattskyldiga som behärskar de gällande reglerna får en högre beskatt-ning än de som omedvetet eller medvetet lämnar felaktiga dekla-rationer. Det är angeläget att skattesituationen för de många gamla fastighetsinnehav som i dag kan utnyttja övergångsregeln men som efter 1999 är nödsakade att för-söka räkna fram den nominella reavinsten klarläggs.
Redan våren 1998 uppmärksammade skatteutskottet regeringen på att det krävs besked om vad som skall hända efter det att övergångsregeln löper ut den 31 december 1999. Efter ytterligare påstötningar klargör regeringen nu i vårpropositionen till sist att man inte har för avsikt att vidta någon åtgärd och aviserar en mindre förändring som innebär att det s.k. stickåret flyttas framåt i tiden. Vi anser att detta är otillräckligt.
Regeringens intentioner att flytta fram det s.k. stickåret från 1952 till "ett år kring 1980" gör dessutom att ännu fler fastighetsägare än tidigare hamnar i ett osäkert läge. Den nuvarande övergångsregeln ger möjlighet att antingen välja 150 % av 1952 års taxeringsvärde eller den faktiskt erlagda köpe-skillingen vid förvärvstillfället plus uppräkning för nedlagda förbättrings-kostnader efter 1952. Om övergångsregeln slopas och stickåret flyttas fram till omkring 1980 leder det till att de fastighetsägare som gjort förbättringar dessförinnan ej kan räkna med dessa.
Vi föreslår, mot bakgrund av de svårigheter som uppkommer vid genera-tionsskiften av bostäder och familjeföretag, att de nuvarande övergångsreg-lerna förlängs och att en utredning tillsätts för att se över och lägga fram förslag om nya reavinstregler som kan gälla permanent.
Vi ställer oss bakom de aktuella motionsyrkandena.
10. Fåmansföretag och generationsskiften - m, kd
Holger Gustafsson (kd), Carl Fredrik Graf (m), Carl Erik Hedlund (m), Ken-neth Lantz (kd), Marietta de Pourbaix-Lundin (m) och Catharina Hagen (m) anför:
Vi anser att det är angeläget att diskriminerande särregler för fåmansföretag elimineras.
Bestämmelserna om beskattning av fåmansföretagares utdelning (3:12-reglerna) måste ges en rimligare utformning. I dag beskattas all utdelning över en viss nivå som arbetsinkomst. På detta sätt begränsas möjligheterna att bedriva hög-av-kastande verksamhet i små företag. Vi anser att reglerna bör förändras och en utgångspunkt bör vara att delägare som redovisar en rimlig arbetsinkomst skall ha rätt att betrakta övrig avkastning som utdel-ning.
Arvs- och gåvoskatten försvårar och fördyrar generationsskiften i familje-ägda företag. Genom att medel för att betala skatten i allmänhet måste tas ur företaget försvagas detta finansiellt av arvsskiftet. Konsekvenserna blir sär-skilt allvarliga för mindre och medelstora familjeföretag.
Vi anser att det är viktigt att den aviserade översynen av 3:12-reglerna och problemen kring fåmansföretagens generationsskiften bedrivs skyndsamt och att målet bör vara att regeringen återkommer med ett förslag under hösten. Det anförda bör riksdagen med anledning av de nu aktuella motionerna som sin mening ge regeringen till känna.
11. Elbilar, elhybridbilar och bilar som drivs med alternativa bränslen - m, fp
Carl Fredrik Graf (m), Carl Erik Hedlund (m), Marietta de Pourbaix-Lundin (m), Johan Pehrson (fp) och Catharina Hagen (m) anför:
Regeringen avser att senare återkomma med förslag om nedsättning av för-månsvärdet för elbilar, elhybridbilar och bilar som drivs med alternativa bränslen. Arbetet är inriktat på att nedsättningen skall gälla fr.o.m. in-komståret 1999.
Vi menar att en lagändring med denna inriktning är viktig för att öka in-tresset för miljövänliga bilar och att det är uppenbart att regeringens avsikts-förklaring inte är tillräcklig för att påverka försäljningen av miljövän-liga bilar under 1999. Det hjälper inte att regeringen säger sig ha för avsikt att ändra reglerna retroaktivt.
Här krävs klara besked om försäljningen skall komma i gång. Riksdagen bör redan nu besluta att förmånsvärdet inte skall vara högre för en elbil, elhybridbil eller en bil som drivs med alternativt bränsle än motsvarande förmånsvärde för en bensindriven bil.
Vi föreslår att riksdagen fattar beslut om den lagändring som är nödvändig och tillstyrker således motion Fi31 yrkande 5. Härigenom tillgodoses även motion Fi30.
12. Biodrivmedel - m, kd, c
Holger Gustafsson (kd), Carl Fredrik Graf (m), Carl Erik Hedlund (m), Ken-neth Lantz (kd), Marietta de Pourbaix-Lundin (m), Rolf Kenneryd (c) och Catharina Hagen (m) anför:
Införande av biodrivmedel är ett viktigt led i att minska de klimatförändrande gaserna och miljöanpassa transportsystemet. Regeringen har i flera proposi-tioner uttalat ambitionen att biodrivmedel skall vara skattebefriade under fem + tre + tre år. Branschen och kommunerna har tagit fasta på detta och har påbörjat en produktion och introduktion av dessa miljöanpassade drivmedel. Runt om i Sverige pågår ett arbete med att förverkliga de högt ställda målen att bli fossilbränslefria kommuner.
Regeringen, Miljöpartiet och Vänstern sviker nu samtliga som har trott på tidigare utfästelser. En uthållig satsning på drivmedel förutsätter skatte-befrielse under en längre period. Regeringen lägger en död hand över en bransch som vill förverkliga samhällets miljömål och ger därmed helt fel signaler till branschen. Vi anser att riksdagen måste avvisa regeringens be-döm-ning att skatt skall tas ut på biodrivmedel från år 2004. Skattebefriel-sen måste gälla i enlighet med tidigare gjorda utfästelser, dvs. elva år.
Regeringen skriver att man avser att lämna in en ansökan till kommissio-nen för att kunna medge skattebefrielse för biodrivmedel. Andra länder som har satsat på biodrivmedel tillämpar möjligheten till undantag för pilot-anläggningar. Regeringens initiativ skapar stor osäkerhet och är inte seriöst, när man samtidigt aviserar ett borttagande av skattebefrielsen. Så sent som hösten 1998 lovade regeringen branschen att inte göra en sådan framställan till EG-kommissionen.
Vi anser att riksdagen bör ge regeringen till känna att biodrivmedel också fortsättningsvis skall vara skattebefriade och att någon särskild framställan till EU om detta inte bör aktualiseras.
Med det anförda tillstyrker vi motionerna Fi31 yrkande 3, Fi15 yrkande 8, Fi16 yrkande 14 och Fi34.
13. Jordbrukets energibeskattning - m, kd, c
Holger Gustafsson (kd), Carl Fredrik Graf (m), Carl Erik Hedlund (m), Ken-neth Lantz (kd), Marietta de Pourbaix-Lundin (m), Rolf Kenneryd (c) och Catharina Hagen (m) anför:
Sveriges bönder bär på en "ryggsäck" av betydligt högre skatter och avgifter än kollegerna inom EU. Sveriges bönder betalar dessutom en högre skatt på el och eldningsolja än annan tillverkningsindustri.
De förväntningar som fanns på att regeringen i vårpropositionen skulle fö-reslå ett borttagande av jordbrukets särskatter har kommit på skam. Det enda som regeringen och dess samarbetspartier, Vänsterpartiet och Miljö-partiet, förmår är allmänna resonemang.
Vi är beredda att omgående minska belastningen på det svenska jordbruket med drygt 1,4 miljarder kronor per år för att förstärka dess internationella konkurrenskraft. Redan från år 2000 bör hela "ryggsäcken" lyftas av.
Våra förslag innebär bl.a. att jordbrukets elkraft och eldningsolja skall be-skattas som inom industrin och att jordbrukarna slipper den extra belast-ning som dieselskatten utgör.
Vi anser att regeringen bör återkomma med ett skyndsamt förslag som in-nebär att jordbrukets "ryggsäck" lyfts av redan fr.o.m. år 2000.
Med det anförda tillgodoses i allt väsentligt de nu aktuella motionerna.
14. Utgiftsområde 3 - m
Carl Fredrik Graf, Carl Erik Hedlund, Marietta de Pourbaix-Lundin och Catharina Hagen (alla m) anför:
Smugglingen av cigaretter har ökat kraftigt trots den skattesänkning som riksdagen fattat beslut om. För att stärka gränsskyddet bör utgiftsområdet tillföras ytterligare 50 miljoner kronor under vart och ett av åren 2000-2002.
Vi tillstyrker motion Fi14 yrkande 5.
15. Utgiftsområde 3 - kd
Holger Gustafsson och Kenneth Lantz (båda kd) anför:
Kristdemokraterna gör bedömningen att utgiftsområde 3 bör tilldelas större resurser än regeringen föreslagit.
Vi anser att den svarta marknaden har en skadlig omfattning i Sverige. Ett flertal studier och utredningar bekräftar detta. Den svarta sektorn snedvrider konkurrensen mellan företag och förändrar affärsmoralen på ett negativt sätt. I syfte att hålla tillbaka den svarta sektorn måste skattekontrollen effektivise-ras ytterligare. Därför vill vi anslå 200 miljoner kronor mer per år än rege-ringen för ökad skattekontroll. Det handlar dels om att öka beskattningens effektivitet, dvs. förhållandet mellan debiterad skatt och rätt skatt, dels upp-bördseffektiviteten, dvs. förhållandet mellan debiterad skatt och faktiskt inbetald skatt. Tidigare erfarenheter visar att satsningar på detta område ger minst sex gånger pengarna tillbaka.
EG:s regelverk inom tullens område är i huvudsak genomfört. Ett ökat samarbete mellan medlemsländerna för att minska smuggling och annan ekonomisk brottslighet kräver ökade resurser.
Kristdemokraterna anser att anslaget till Tullverket skall ökas med 80 miljoner kronor per år, utöver vad regeringen föreslagit, för att förstärka kontroll och spaning av illegal införsel av bl.a. narkotika, vapen, alkohol, tobak och övriga skattepliktiga varor.
Ramen för utgiftsområdet bör därför sammantaget utökas med 280 miljo-ner kronor åren 2000-2002. Vi tillstyrker således motion Fi15 yrkande 4.
16. Utgiftsområde 3 - c
Rolf Kenneryd (c) anför:
Införseln av narkotika och andra droger till Sverige har ökat i omfattning. Tullen behöver stärkta resurser för att kunna sköta bevakning och omhän-dertagande av smuggelvaror. Användandet av s.k. narkotikahundar i tull-arbetet är ett av de bästa sätten att snabbt hitta gömda droger. Vi anser att utgiftsramen bör höjas med 10 miljoner kronor för att ge tullmyndigheterna möjlighet att skaffa fler narkotikahundar.
En mycket stor summa pengar undanhålls varje år de svenska skattemyn-digheterna. Detta är till stor nackdel för statsfinanserna och den allmänna skattemoralen. Skatteförvaltningen bör intensifiera arbetet för att få in de undanhållna skatterna. Detta bör dock kunna ske genom effektivi-seringar inom anslagsramarna.
Jag tillstyrker motion Fi16 yrkande 23 om en höjning av utgiftsramen för utgiftsområde 3 med 10 miljoner kronor åren 2000-2002.
17. Utgiftsområde 3 - fp
Johan Pehrson (fp) anför:
Folkpartiet föreslår att skattemyndigheternas resurser förstärks för att verk-samheten skall bli effektivare och dra in mer skatteintäkter. Förstärkningen bör uppgå till 150 miljoner kronor.
Jag tillstyrker motion Fi17 yrkande 4 om en höjning av utgiftsramen för utgiftsområde 3 med 150 miljoner kronor åren 2000-2002.
Särskilt yttrande
Taxeringsvärden och underlag för fastighetsskatt år 2000 - c
Rolf Kenneryd (c) anför:
Regeringen aviserar att de nu frysta taxeringsvärdena för småhus kommer att anpassas till de nya marknadsvärdena år 2001. Om och när så sker är det enligt min mening absolut nödvändigt att skattesatsen sänks i minst motsva-rande mån.
Det går att leva med höjda taxeringsvärden, men inte med höjda fastighets-skatter !!!
Justitieutskottets yttrande
1998/99:JuU3y
Vårpropositionen
Till finansutskottet
Inledning
Finansutskottet har berett samtliga utskott tillfälle att avge yttrande över proposition 1998/99:100 1999 års ekonomiska vårproposition med förslag till riktlinjer för den ekonomiska politiken, utgiftstak m.m. jämte motioner i de delar som berör respektive utskotts beredningsområde.
Med anledning av propositionen har väckts motionerna 1998/99:Fi14-Fi36.
Utskottet avgränsar sitt yttrande till att avse frågor som rör utgiftsområde 4 Rättsväsendet. Tilläggsbudgeten för år 1999 i de delar som berör justitieut-skottet behandlas i ett separat yttrande (1998/99:JuU4y).
I propositionens yrkande 4 föreslår regeringen att riksdagen godkänner den preliminära fördelningen av utgifterna på utgiftsområden för åren 2000-2002 som riktlinjer för regeringens budgetarbete (avsnitt 7.2).
I motion 1998/99:Fi14 av Carl Bildt m.fl. (m) yrkande 5 föreslås att riks-dagen godkänner den preliminära fördelningen av utgifterna på utgiftsområ-den för åren 2000-2002 i enlighet med vad i motionen anförs som riktlinje för budgetarbetet.
I motion 1998/99: Fi15 av Alf Svensson m.fl. (kd) yrkande 4 föreslås att riksdagen godkänner den preliminära fördelningen av utgifterna på utgifts-områden för åren 2000-2002 som riktlinje för regeringens budgetarbete (avsnitt 9.1).
I motion 1998/99:Fi16 av Lennart Daléus m.fl. (c) yrkande 23 föreslås att riksdagen godkänner den preliminära fördelningen av utgifterna på utgifts-områdena 1-27 för åren 2000-2002 som riktlinjer för regeringens arbete i enlighet med vad i motionen anförts.
I motion 1998/99:Fi17 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkande 4 föreslås att riksdagen godkänner den preliminära fördelningen av utgifterna på utgifts-områden för åren 2000-2002 som redovisas i motionen som riktlinjer för regeringens budgetarbete (tabell A).
Ärendet föranleder följande yttrande från justitieutskottet.
Utskottet
Propositionen
I propositionen lägger regeringen fram förslag till riktlinjer för den ekono-miska politiken. Förslag lämnas till utgiftstak för staten år 2002 samt ett mål för det finansiella sparandet i offentlig sektor på 2,0 % av BNP år 2002. Regeringen aviserar inom ramen för budgetmålen en politik för arbete och utbildning. Regeringen redovisar även sin bedömning av kommunsektorns ekonomiska utveckling m.m. samt lämnar förslag till tilläggsbudget för bud-getåret 1999.
Regeringen föreslår ett utgiftstak för staten på 810 miljarder kronor år 2002.
Utgiftsområde 4 Rättsväsendet omfattar bl.a. polisväsendet, åklagarväsen-det, kriminalvården, exekutionsväsendet, Brottsförebyggande rådet (BRÅ) och Brottsoffermyndigheten. De totala utgifterna för området uppgår för innevarande år till omkring 22 miljarder kronor. Härav avser utgifterna för polisväsendet drygt hälften.
Riksdagen godkände i sitt budgetbeslut hösten 1998 den preliminära för-delningen av utgifterna på utgiftsområden för åren 2000 och 2001 som rikt-linjer för regeringens budgetarbete (se bet. 1998/99:FiU1 s. 163 och 227). Utgiftsområde 4 bestämdes därvid preliminärt till 22 175 miljoner kronor för år 2000 och 22 567 miljoner kronor för år 2001.
För år 2002 föreslår regeringen nu en utgiftsram på 22 707 miljoner kro-nor. Samtidigt revideras de tidigare besluten avseende budgetåren 2000 och 2001. För år 2000 föreslås en sänkning med 32 miljoner kronor och för 2001 föreslås en sänkning med 190 miljoner kronor. I propositionen anges att förslaget innebär att rättsväsendet tillförs 150 miljoner kronor från år 2000.
Tidigare anslagsbeslut för innevarande budgetår, tidigare preliminära ram-beslut för åren 2000 och 2001 och preliminära ramförslag för åren 2000-2002 i den nu aktuella propositionen framgår av nedanstående tabell. Beloppen avser miljoner kronor.
Utgiftsramen
I propositionen föreslår regeringen alltså preliminära utgiftsramar för åren 2000-2002. Dessa skall ligga till grund för regeringens budgetarbete. I fyra motioner föreslås ändringar av utgiftsramen avseende utgiftsområde 4. Rege-ringens förslag och ändringsförslagen framgår av nedanstående tabell. Be-loppen avser miljoner kronor.
2000 2001 2002
Regeringens förslag 22 143 22 377 22 707
Ändringsförslag: Fi14 yrkande 5 (m) +482 +830 +700 Fi15 yrkande 4 (kd) +230 +200 +110 Fi16 yrkande 23 (c) +65 +65 +65 Fi17 yrkande 4 (fp) +82 +112 +162
Regeringens förslag innebär alltså en sänkning av ramen. Utskottet har in-hämtat att bakgrunden till detta är att man i den beräkning som låg till grund för budgetpropositionen för innevarande år räknat med en pris- och löneom-räkning på totalt 406 miljoner kronor. Motsvarande belopp beräknas nu i stället till 224 miljoner kronor. Av denna skillnad på 182 miljoner kronor föreslår regeringen att 150 miljoner kronor används för en fortsatt moderni-sering av rättsväsendet. En viktig fråga i det sammanhanget är, inte minst när det gäller arbetet inom åklagarväsendet, att utveckla bekämpningen av eko-nomisk brottslighet, inklusive miljöbrott. Vidare anför regeringen att av-vecklingen av de allmänna advokatbyråerna medför engångsvisa kostnader för domstolsväsendet.
I propositionen sägs såvitt gäller åren 2001 och 2002 att regeringen avser att återkomma till riksdagen när det gäller de medel som behövs för att full-följa statsmakternas intentioner i fråga om utvecklingen av rättsväsendet.
Förslaget avseende år 2002 är beräknat med utgångspunkt i förslaget för år 2001 med justering enligt relevanta prisindex.
I motion Fi14 (m) begärs ökningar av ramen för utgiftsområdet med 482, 830 respektive 700 miljoner kronor för budgetåren 2000-2002. I motionen anförs bl.a. att senare års besparingar har lett till ett uppdämt behov av per-sonalförstärkning inom polisen, åklagarväsendet, domstolsväsendet och kriminalvården. Vidare anförs att ökad effektivitet i ekobrottsbekämpningen förutsätter mer resurser till Ekobrottsmyndigheten.
I motion Fi15 (kd) begärs förstärkningar av utgiftsområdet med 230, 200 respektive 110 miljoner kronor. Motionärerna anser att polispersonalen bör avlastas i sitt arbete genom att administrativ personal anställs. Vidare vill motionärerna satsa på den nationella insatsstyrkan och på ungdomsrotlar inom åklagarväsendet. Domstolsväsendet bör få mer resurser för att färdigbe-redda mål skall kunna avgöras. Också kriminalvården och BRÅ bör förstär-kas.
I motion Fi16 (c) föreslås att utgiftsområdet förstärks med 65 miljoner kronor under vart och ett av de tre aktuella åren. Motionärerna vill med höj-ningen ge polisen möjlighet att vara närvarande i alla kommuner. Vidare vill motionärerna stärka åklagarorganisationen, främst vad gäller ekobrott och miljöbrott.
I motion Fi17 (fp) begärs att ramen för utgiftsområdet höjs med 82, 112 respektive 162 miljoner kronor för budgetåren 2000-2002. Motionärerna menar bl.a. att fler poliser bör kunna utbildas. Vidare bör satsningar göras på åklagarorganisationen, Brottsoffermyndigheten och rättshjälpen.
Överväganden
Riksdagen har tidigare fastställt utgiftstaket för staten för budgetåren 2000 och 2001 till 761 respektive 786 miljarder kronor. I detta ärende begär rege-ringen att ett utgiftstak om 810 miljarder kronor skall fastställas för år 2002. Samtidigt begärs att riksdagen skall fastställa den preliminära fördelningen på utgiftsområden för åren 2000-2002. Den preliminära fördelningen skall tjäna som riktlinjer för regeringens budgetarbete. Justitieutskottet har alltså att yttra sig till finansutskottet över storleken på den utgiftsram som föreslås för utgiftsområde 4 Rättsväsendet. Finansutskottet kommer efter att ha in-hämtat yttranden från samtliga berörda utskott att göra en samlad bedömning och lägga fram ett förslag för riksdagen.
I ärendet föreligger fyra motionsyrkanden som alla avser höjningar av ra-men för rättsväsendet. Även regeringens förslag innebär en förstärkning.
I samband med behandlingen av budgetpropositionen hösten 1998 beräk-nades utgiftsområdets ram till 22 175 miljoner kronor för år 2000 och till 22 567 miljoner kronor för år 2001. De nu framlagda förslagen understiger dessa belopp med 32 respektive 190 miljoner kronor. I de sålunda reviderade beloppen har räknats med den satsning om 150 miljoner kronor som rege-ringen talar om för år 2000.
Utskottet kan konstatera att liknande differenser förelåg vid behandlingen av den ekonomiska vårpropositionen förra året. De skillnader som då var aktuella berodde enligt vad utskottet inhämtat från Finansdepartementet på att olika schabloner använts vid beräkningen av pris- och löneomräkningen. Ett arbete pågick inom departementet för att se över hur en bättre överens-stämmelse skulle kunna uppnås mellan beräkningarna. Utskottet välkomnade det initiativet.
Enligt vad utskottet inhämtat är det alltjämt så att olika beräkningsmetoder används vid de olika tillfällena.
Utskottet kan visserligen anta att den beräkning som ligger till grund för ramen avseende år 2000 är säkrare än det antagande som gjordes i budget-propositionen för år 1999. Utskottet vill emellertid - i likhet med vad som framhållits i samband med behandlingen av vårpropositionen för tidigare år - poängtera att beslutsunderlaget inte är sådant att det är möjligt att ha några mer bestämda synpunkter på det berättigade i några anslagsändringar i nuva-rande skede av beredningsprocessen. Detsamma gäller förslaget om prelimi-när ram för år 2002. Härtill bidrar inte minst det faktum att det i propositio-nen såvitt avser åren 2001 och 2002 inte lämnas något underlag alls för ut-skottets ställningstagande och regeringen dessutom anför att den beträffande dessa år avser att återkomma vid ett senare tillfälle. Det bör anmärkas att orsakerna till de sänkta ramarna för åren 2000 och 2001 inte angetts i propo-sitionen.
Utskottet kommer att återkomma till frågan om anslagsförändringar i höst när beslut skall fattas om anslag för budgetåret 2000. Redan nu vill dock utskottet framhålla att det är mycket viktigt att rättsväsendet har tillgång till medel för att kunna lösa sina uppgifter och för att verksamheten skall kunna utvecklas och moderniseras i enlighet med de mål som statsmakterna har ställt upp. Det handlar då inte minst om att öka antalet poliser, säkra närpo-lisreformen, modernisera domstolsväsendet, effektivisera brottsutredningar-na, fullfölja satsningen mot ekonomisk brottslighet, utveckla det internatio-nella samarbetet och att fortsätta att utveckla verksamheten inom kriminal-vården.
Vad det nu främst handlar om är emellertid den övergripande prioritering-en mellan utgiftsområden.
Här vill utskottet - också det i likhet med vad som framhållits i tidigare yttranden - understryka att den centrala uppgiften för rättsväsendets myndig-heter är att värna den enskildes rättssäkerhet och rättstrygghet. Detta ger verksamheten inom rättsväsendet en särställning i den statliga verksamheten, och den är en förutsättning för ett fritt och demokratiskt samhälle. Verksam-heten är också i princip av sådan karaktär att den är och också fortsättnings-vis bör vara en statlig angelägenhet. Allt detta ställer särskilda krav.
I fråga om det framtida medelsbehovet inom rättsväsendet vill utskottet anlägga följande synpunkter.
I samband med behandlingen av budgetpropositionen för innevarande år noterade utskottet att det av redovisningen i propositionen framgick att flera av rättsväsendets myndigheter hade svårt att klara sig på de anslag riksdagen beslutat om. I viss utsträckning var detta också avsikten; vissa anslag hade satts lågt för att en del av det anslagssparande som byggts upp skulle tas i anspråk. Vid ingången av budgetåret 1998 uppgick anslagssparandet till omkring 1,1 miljarder kronor. I budgetpropositionen i höstas räknade rege-ringen med att merparten av anslagssparandet skulle förbrukas under de kommande tre åren.
Av den höjning av ramen för år 1999 som föreslogs i budgetpropositionen lades merparten på polisen. Utskottet såg ett budgetmässigt orosmoment i det faktum att denna förstärkning kunde komma att leda till en sådan ökning av ärendemängden inom åklagarväsendet, domstolsväsendet och kriminalvården att berörda myndigheter skulle få svårigheter att klara av den trots ett fram-gångsrikt reformarbete.
Utskottet har i dag inget underlag för att dra någon säker slutsats om hur ärendemängden utvecklats hos de myndigheter som ligger efter polisen i rättskedjan. Såvitt gäller år 2000 får regeringens förslag - som ju innebär en förstärkning med 150 miljoner kronor - anses tillfredsställande. Vad gäller år 2001 och 2002 utgår utskottet från att regeringen i enlighet med sin utfästelse återkommer med en utförlig redovisning av det medelsbehov som föreligger för att fullfölja statsmakternas intentioner i fråga om utvecklingen av rättsvä-sendet. Utskottet avvaktar med sitt ställningstagande till dess att underlaget föreligger. Här behandlade delar av motionerna Fi14, Fi15, Fi16 och Fi17 bör avstyrkas.
<AStockholm den 11 maj 1999
På justitieutskottets vägnar
Gun Hellsvik
I beslutet har deltagit: Gun Hellsvik (m), Ingvar Johnsson (s), Märta Johans-son (s), Margareta Sandgren (s), Alice Åström (v), Ingemar Vänerlöv (kd), Anders G Högmark (m), Helena Frisk (s), Morgan Johansson (s), Yvonne Oscarsson (v), Ragnwi Marcelind (kd), Jeppe Johnsson (m), Kia Andreasson (mp), Gunnel Wallin (c), Siw Persson (fp), Göran Norlander (s) och Anita Sidén (m).
Avvikande meningar
1. Gun Hellsvik (m), Anders G Högmark (m), Jeppe Johnsson (m) och Anita Sidén (m) anför:
Vi anser att medborgarnas förtroende för rättsstaten måste återupprättas. Senare års besparingar inom rättsväsendet har gjort det allt svårare för staten att skydda medborgarna mot brott. Regeringens förslag om tillskott är enligt vår mening otillräckligt. Såväl polisen som åklagarväsendet, domstolarna och kriminalvården har i dag ett uppdämt behov av personalförstärkning, vidareutbildning och andra kompetenshöjande åtgärder, inte minst inom IT-området. Vi vill också understryka att en ökad effektivitet när det gäller bekämpningen av ekobrott förutsätter mer resurser till Ekobrottsmyndighe-ten.
Mot bakgrund av vad vi anfört anser vi att justitieutskottet borde ha uppma-nat finansutskottet att föreslå riksdagen att med anledning av motion Fi14 i denna del och med avslag på övriga motioner fastställa utgiftsramarna för rättsväsendet för budgetåren 2000-2002 till ett 482, 830 respektive 700 miljoner kronor högre belopp än regeringen föreslagit.
2. Ingemar Vänerlöv (kd) och Ragnwi Marcelind (kd) anför:
Vi har tidigare motsatt oss de nedskärningar som skett inom rättsväsendet och anser att ytterligare resurser nu måste tillföras. Polisen, särskilt närpolis-organisationen, behöver förstärkas för att kunna bekämpa vardagsbrottslig-heten. Administrativ personal bör anställas för att avlasta den polisutbildade personalen. När det gäller polisen vill vi också understryka vikten av att den nationella insatsstyrkan mot terrorism ges nödvändiga resurser. Även åklagarväsendet behöver förstärkningar för att kunna möta det ökade antal ärenden som kan antas bli följden av att personalsituationen inom polisen förbättras. Inom åklagarväsendet bör också särskilda ungdomsrotlar inrättas. Vidare anser vi att det inte är rimligt att mål i vissa delar av domstolsorgani-sationen inte blir avgjorda så snart erforderliga beredningsåtgärder vidtagits. För att komma till rätta med detta vill vi även förstärka domstolsväsendet. Kriminalvården bör ges mer resurser i syfte att skapa bättre förutsättningar för att fängelsedömda efter frigivningen avhåller sig från brottslighet. Slutli-gen anser vi att BRÅ behöver förstärkas.
Mot bakgrund av vad vi nu anfört anser vi att justitieutskottet borde ha upp-manat finansutskottet att föreslå riksdagen att med anledning av motion Fi15 i denna del och med avslag på övriga motioner fastställa utgiftsramarna för rättsväsendet för budgetåren 2000-2002 till ett 230, 200 respektive 110 miljoner kronor högre belopp än regeringen föreslagit.
3. Gunnel Wallin (c) anför:
Jag anser att polisväsendet bör ges förutsättningar för att ha poliser närvaran-de i samtliga kommuner. Vidare bör den framtida tillgången på poliser säker-ställas. Här kan jag tänka mig att andra grupper, exempelvis officerare, ges en kortare vidareutbildning till polis. Förutom polisen anser jag att det är angeläget att förstärka åklagarorganisationen, särskilt vad gäller bekämp-ningen av ekobrott och miljöbrott.
Mot bakgrund av det anförda anser jag att justitieutskottet borde ha uppma-nat finansutskottet att föreslå riksdagen att med anledning av motion Fi16 i denna del och med avslag på övriga motioner fastställa utgiftsramarna för rättsväsendet för budgetåren 2000-2002 till ett för vart och ett av åren 65 miljoner kronor högre belopp än regeringen föreslagit.
4. Siw Persson (fp) anför:
Jag anser att rättsväsendet - som intar en särställning i det offentliga livet - behöver ytterligare resurstillskott för att kunna fungera väl. Fler polisen bör kunna utbildas. Även åklagarväsendet och Brottsoffermyndigheten behöver ökade resurser. Vidare måste en framtida utvidgning av möjligheterna att erhålla rättshjälp finansieras.
Mot bakgrund av det anförda anser jag att justitieutskottet borde ha upp-manat finansutskottet att föreslå riksdagen att med anledning av motion Fi17 i denna del och med avslag på övriga motioner fastställa utgiftsramarna för rättsväsendet för budgetåren 2000-2002 till ett 82, 112 respektive 162 miljo-ner kronor högre belopp än regeringen föreslagit.
Utrikesutskottets yttrande
1998/99:UU1y
1999 års ekonomiska vårproposition
Till finansutskottet
Finansutskottet har genom beslut den 15 april 1999 - under förutsättning att kammaren hänvisar ifrågavarande proposition till finansutskottet - berett övriga berörda utskott tillfälle att, i de delar som berör respektive utskotts beredningsområde, yttra sig över 1999 års ekonomiska vårproposition (prop. 1998/99:100) i vad avser dels den ekonomiska politiken och utgiftstaket m.m. (yrkandena 1-5) och vissa skattefrågor (yrkandena 25-28) jämte de motioner som kan komma att väckas, dels tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1999 (yrkandena 6-24) jämte de motioner som kan komma att väckas. Kammaren beslöt att hänvisa propositionen (den 15 april 1999) jämte de med anledning av den väckta motionerna (den 4 maj 1999) till finansut-skottet.
Utrikesutskottet väljer att i det följande yttra sig över propositionens yr-kanden 4 och 10 samt över motionerna 1998/99:Fi14 (m), 1998/99:Fi15 (kd), 1998/99:Fi16 (c) och 1998/99:Fi17 (fp) i de delar som omfattas av utskottets beredning.
1 Propositionen
1.1 Yrkandena
Utrikesutskottets beredningsområde berörs, såvitt avser den ekonomiska politiken och utgiftstaket, primärt av propositionens hemställanpunkt 4 (del-vis).
I yrkande 4 hemställer regeringen att riksdagen godkänner den preliminära fördelningen av utgifterna på utgiftsområden för åren 2000-2002 som rikt-linje för regeringens budgetarbete (avsnitt 7.2).
Såvitt avser tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1999 hemställer regeringen i yrkande 10 att riksdagen godkänner att högst 15 000 000 kronor av det på utgiftsområde 5 Utrikesförvaltning och internationell samverkan uppförda ramanslaget B 4 Fredsfrämjande verksamhet får användas för en väpnad svensk styrka i Kosovo under 1999 (avsnitt 5.4.4).
1.2 Den preliminära fördelningen av utgifterna på utgiftsområden åren 2000-2001
I budgetpropositionen för 1999 presenterades en preliminär fördelning av utgifterna på utgiftsområden för åren 2000 och 2001. Regeringen föreslår nu en reviderad preliminär fördelning av utgifterna för dessa år samt en prelimi-när fördelning för år 2002. Förslaget (propositionens yrkande 4, delvis) till utgiftsramar för åren 2000-2002 samt differenser i förhållande till de preli-minära ramarna i budgetpropositionen för 1999 redovisas vad avser utgifts-områdena 5 och 7 i tabellen nedan (utdrag ur tabell 7.1 i propositionen).
Förslaget till utgiftsramar för år 2002 baserar sig i normalfallet på före-slagna ramar för år 2001 som räknas upp med relevant prisindex. Beräkning-arna av fördelningen av utgifterna på utgiftsområden för åren 2000-2002 är baserade på nu kända förutsättningar.
Tabell 7.1 Preliminär fördelning på utgiftsområden (utdrag)
Miljoner kronor
Differens mot bud-getpropositionen
2000 2001 2002 2000 2001
UO 5 Utrikesförvaltning och internationell samverkan 2 828 2 858 2 889
-67 -73 UO 5 Internationellt bistånd 12 458 13 298 13 164 -431 -571
Det är flera faktorer som leder till reviderade utgiftsområdesramar jämfört med beräkningen i budgetpropositionen för 1999. De nya satsningar som regeringen redovisar i propositionen är medräknade. För att undvika ett överskridande av utgiftstaket för år 2000 och för att målet om ett finansiellt sparande i offentlig sektor på 2 procent av BNP år 2000 skall klaras, måste, enligt regeringen, vissa utgiftsreduktioner och senareläggningar av planerade projekt m.m. genomföras. I förslaget till preliminära utgiftsramar har avdrag gjorts för de utgiftsbegränsningar som presenteras i propositionen. Utgifts-ramarna har även ändrats bl.a. till följd av reviderade makroekonomiska förutsättningar.
Utgiftsområde 5 Utrikesförvaltning och internationell samverkan
Miljoner kronor Utfall Anslag Prognos Beräknat 1998 1999 1999 2000 2001 2002 2 638 2 871 3 011 2 828 2 858 2 889
Utgiftsområdet omfattar i huvudsak utrikesförvaltningen, dvs. Utrikesdepar-tementet och de 102 utlandsmyndigheterna, bidrag till vissa internationella organisationer, nedrustnings- och säkerhetspolitiska frågor, information om Sverige i utlandet samt Europainformation. För år 1999 uppgår de totala anslagen enligt statsbudgeten till 2,9 miljarder kronor, varav anslaget till utrikesförvaltningen uppgår till 1,7 miljarder kronor och bidragen till inter-nationella organisationer till 1 miljard kronor.
Utgiftsområdet beräknas minskas med 50 miljoner kronor från år 2000 på grund av en besparing på bidrag till vissa internationella organisationer.
Utgiftsområde 7 Internationellt bistånd
Miljoner kronor Utfall Anslag Prognos Beräknat 1998 1999 1999 2000 2001 2002 11 479 11 900 11 985 12 458 13 298 13 164
Utgiftsområdet omfattar verksamheterna internationellt utvecklingssamar-bete samt samarbete med Central- och Östeuropa. För år 1999 uppgår de totala anslagen enligt statsbudgeten till 11,9 miljarder kronor, varav 11,1 miljarder kronor till utvecklingssamarbete med utvecklingsländer och 0,8 miljarder kronor till samarbete med Central- och Östeuropa.
Den totala biståndsramen 1999 (inklusive utgifter som redovisas under andra utgiftsområden) uppgår till 12,8 miljarder kronor motsvarande 0,705 % av bruttonationalinkomsten (BNI). Ramen för år 2000 beräknas till 0,72 % av BNI, vilket motsvarar 13,4 miljarder kronor. Ramen ökas år 2001 till 0,73 % av BNI och år 2002 till 0,74 % av BNI.
Från biståndsramen avräknas vissa asylkostnader, medel för EU:s gemen-samma bistånd samt administration m.m. Avräkningens storlek för åren 2001 och 2002 beräknas utifrån vid budgeteringstillfället tillgängligt prognosun-derlag.
Regeringen kommer under året att göra en bedömning av de kort- och långsiktiga konsekvenserna av utgiftsbegränsningen för innevarande år.
Ett program för samarbetet med Central- och Östeuropa har beslutats av riksdagen för perioden 1999-2001 som omfattar totalt 2,4 miljarder kronor.
1.3 Uppföljning av utgifter för 1998, utgiftsprognos för 1999 och tilläggsbudget för budgetåret 1999
Det preliminära budgetutfallet för 1998 visar ett underskridande av budgeten med 200 miljoner kronor för utgiftsområde 5 och ett utfall enligt budget för utgiftsområde 7.
Ekonomistyrningsverkets senaste utgiftsprognos för1999 visar att utgifts- taket riskerar att överskridas med 6,7 miljarder kronor. Regeringen, som delar ESV:s bedömning, vidtar därför utgiftsbegränsande åtgärder motsva-rande totalt ca 8 miljarder kronor. Åtgärderna utgörs dels av besparingar, dels av den utgiftsreduktion som beräknas uppkomma till följd av införandet av s.k. begränsningsbelopp för anslagsförbrukningen på vissa anslag. Av det totala besparingsbeloppet fattar regeringen beslut om ca 3,2 miljarder kronor. Resterande besparingar föreslår regeringen dels på tilläggsbudget i denna proposition, dels, vad gäller läkemedelsförmånen, i annan proposition.
Tabell 0.6 Besparingar år 1999 (utdrag)
Miljoner kronor
Effekt på takbegränsade utgifter 1999 Utgiftsområde UO 5 Utrikesförvaltning och internatio-nell samverkan 50
Begränsningsbeloppens syfte är att säkerställa att anslagsförbrukningen år 1999 inte överstiger en viss bestämd nivå. De nivåer som anges i tabell 5.7 utgör de maximala utgifterna för berörda utgiftsområden och anslag.
Tabell 0.7 Begränsningsbelopp år 1999 (utdrag)
Miljoner kronor
Nivåer som ej får överskridas 1999 Utgiftsområde/Anslag UO 5 Utrikesförvaltning och internationell samverkan 3 011 UO 5 A1 Utrikesförvaltningen 1 906 UO 7 VO A Internationellt utvecklingssamarbete 11 150 UO 7 VO B Samarbete Central- och Östeuropa 835 På tilläggsbudget för budgetåret 1999, utgiftsområde 5 Utrikesförvaltning och internationell samverkan, anslaget B 4 Fredsfrämjande verksamhet, föreslås (propositionens yrkande 10) att högst 15 000 000 kronor av anslaget B 4 Fredsfrämjande verksamhet får användas för en väpnad svensk styrka i Kosovo under år 1999. I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för hela anslaget uppfört ett ramanslag på 146 333 000 kronor.
I vårpropositionen anges att regeringen avser att i en särproposition föreslå riksdagen att regeringen får ställa en väpnad styrka till förfogande som ett svenskt bidrag till en multinationell fredsstyrka i provinsen Kosovo i För-bundsrepubliken Jugoslavien.
Utgifterna för ett svenskt deltagande i Kosovo beräknas uppgå till ca 220 miljoner kronor år 1999. Regeringen avser att finansiera insatsen enligt föl-jande:
Regeringen föreslår att högst 15 miljoner kronor av anslaget B 4 Freds-främjande verksamhet får användas för insatsen under år 1999. Detta innebär att anslagets ändamål vidgas för det belopp som nämnts.
Vidare avser regeringen att utnyttja den ingående reservationen från det äldre anslaget B 9 Fredsbevarande verksamhet, senast uppfört på statsbud-getens tredje huvudtitel budgetåret 1995/96. Denna reservation uppgår till ca 52 miljoner kronor. Ändamålet med anslaget är att möjliggöra för regeringen att på begäran av FN, enligt beslut av OSSE eller EU eller annat bilateralt eller mellanstatligt organ, ställa personal till förfogande för konfliktförebyg-gande, fredsbevarande och annan fredsfrämjande verksamhet m.m.
Återstående 153 miljoner kronor avser regeringen att finansiera över ut-giftsområde 6 Totalförsvar genom att använda det ingående anslagssparandet på anslaget A 2 Fredsfrämjande truppin-satser. Huvuddelen av anslagsspa-randet härrör från de 205 miljoner kronor som riksdagen, för att möjliggöra en utökad satsning på den fredsfrämjande verksamheten, anvisat på anslaget A 2 Fredsfrämjande truppinsatser på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1998 (prop. 1998/99:1, bet. 1998/99:FiU11, rskr. 1998/99:42).
1.4 Europeiska revisionsrättens rapporter för verksamhetsåret 1997
Revisionsrätten konstaterar sammanfattningsvis vad gäller EU:s Externa politik att det råder stora brister när det gäller samordningen mellan kommis-sionen och andra internationella biståndsgivare inklusive medlemsstaterna. Detta leder till en inkonsekvent politik och dåligt utnyttjande av de totala resurserna för biståndet.
Regeringen delar revisionsrättens syn och menar att det finns utrymme för betydande förbättringar när det gäller samordningen mellan kommissionen och medlemsländerna. Bristande sam-ordning innebär inte bara att de totala resurserna utnyttjas ineffektivt, utan även att en ökad administrativ börda läggs på mottagarländerna. Sverige verkar därför aktivt för att förbättra sam-ordningen och anordnade bl.a. år 1998 ett semi-narium i Stockholm där kommissionen och medlemsländerna diskuterade hur man kunde fördjupa samarbetet när det gäller landstrategiprocessen. Rätten konstaterar att bety-dande ansträngningar har gjorts från kommissionens sida för att förbättra samordningen. Sverige välkomnar detta, men menar samtidigt att samord-ningen mellan medlemsländerna och kommissionen ute på fältet försvåras på grund av EU-delega-tionernas begränsade befogenheter att fatta beslut och i vissa fall bristande kompetens och kapacitet på biståndsområdet.
2 Motionssammanfattning
I anledning av den ekonomiska vårpropositionen har partimotioner väckts av Moderaterna [Fi14 (m)], Kristdemokraterna [Fi15 (kd)], Centern [Fi16 (c)] och Folkpartiet [Fi17 (fp)].
Partimotionernas beloppsförslag framgår av bilagan till detta betänkande medan huvudpunkterna i motiveringarna jämte vissa föreslagna prioriteringar redovisas nedan. I bilagan redovisas också förslag till biståndsram (uttryckt i procent av prognostiserad BNI) i de fall uppgiften framgår av respektive partimotion.
2.1 Utgiftsområde 5 Utrikesförvaltning och internationell samverkan
Moderaterna förespråkar i motion Fi14 (m) yrkande 5 (delvis) förstärkning av de medel som ställs till ambassadernas förfogande för främjande av svenskt näringsliv utomlands, svensk diplomatisk närvaro i de utomeurope-iska industriländerna samt i princip i hela Europa och i Medelhavsområdet. Representation i Wellington och Minsk nämns särskilt.
Centerpartiets beloppsyrkande vad avser utgiftsområde 5 överensstämmer med regeringens [motion Fi16 (c) yrkande 23 (delvis)]. I motionen förordas dock vissa prioriteringar inför det kommande budgetarbetet med innebörden att en kraftsamling skall kunna göras inför ordförandeskapet i EU samt att anslaget för nordiskt samarbete (B 2) förstärks för år 2000.
2.2 Utgiftsområde 7 Internationellt bistånd, m.m.
Moderaterna föreslår i motion Fi14 (m) yrkande 5 (delvis) att utgiftsområdet ges en annan avgränsning i det att anslaget A 2 inom utgiftsområde 6 Total-försvar i sin helhet tillförs utgiftsområde 7. Samtidigt föreslås att det inom utgiftsområde 7 skapas en samlad post för Sveriges fredsbevarande verksam-het.
En annan mera principiell förändring är att den s.k. Östersjömiljarden före-slås upplösas och medlen tillföras det ordinarie Central- och Östeuropastödet varigenom, sägs det i motionen, en samordnad strategi för stödinsatserna skulle underlättas. Det svenska stödet till Baltikum och Polen bör i ökad utsträckning ses som ett komplement till EU:s förmedlemskapsstrategier. Därigenom kan ökade resurser frigöras för stöd till Ryssland. Ukrainas inte- gration i de europeiska samarbetsstrukturerna bör underlättas och stödet till detta land samt till västra Balkan bör i första hand inriktas på främjandet av demokratiska strukturer.
Insatser i tredje världen bör inriktas på att utrota fattigdomen. Bistånd till ett u-lands statsmakt bör främst inriktas på kunskapsöverföring, stöd till rättsstaten samt grundläggande utbildning och hälsovård. Skuldavskrivningar är ett komplement. Också insatser i samband med katastrofer lyfts fram.
Kristdemokraterna kritiserar i sin motion Fi15 (kd) yrkande 4 (delvis) frys-ningen av reservationerna inom biståndet och det utgiftstak som satts. Delar av reservationerna bör, enligt partiets mening, omfördelas till katastrofanslag och andra akuta insatser samt till skuldavskrivningar och stöd till enskilda organisationers biståndsarbete.
I motiveringen för sitt förslag till budget för utgiftsområde 7 kritiserar Cen-tern regeringen för de restriktioner som under innevarande budgetår införts för medelsutnyttjandet [motion Fi16 (c) yrkande 23 (delvis)]. Partiet utgår från att regeringen vidtar nödvändiga åtgärder så att tilltron till Sverige som samarbetspartner och biståndsgivare inte eroderas.
2.3 Tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1999
Folkpartiet yrkar i sin partimotion Fi17 (fp) yrkande 9 att riksdagen måtte som sin mening ge regeringen till känna det ur demokratiskt perspektiv prin-cipiellt anmärkningsvärda i att det ur propositionen inte går att utläsa effek-terna av regeringens åtgärder för att hålla utgiftstaket, de besparingar som regeringen avser att göra eller de s.k. begränsningsbelopp som beslutats. Detta yrkande har i del bäring på utgiftsområdena 5 och 7.
3 Utskottets överväganden
3.1 Fördelningen av utgifterna på utgiftsområden för åren 2000-2002
3.1.1 Utgiftsområde 5
Utgiftsområdet beräknas minskas med 50 miljoner kronor från år 2000 på grund av en permanent besparing på bidrag till vissa internationella organi-sationer.
Med de i propositionen angivna förutsättningarna och med den komplette-rande information utskottet erhållit vid särskild föredragning, anser utskottet att regeringens förslag till preliminär ram för utgiftsområde 5, Utrikesför-valtning och internationell samverkan, för åren 2000-2002 är väl avvägt. Utskottet kan således inte förorda de från propositionen avvikande belopps-förslag som framläggs i motion Fi14 (m) yrkande 5 (delvis).
I motionerna Fi14 (m) yrkande 5 (delvis) och Fi16 (c) yrkande 23 (delvis) förordas inför det kommande budgetarbetet vissa prioriteringar inom utgifts-område 5. Utskottet vill med anledning härav framhålla att den nu aktuella delen av budgetprocessen avser en preliminär fördelning av utgifterna på utgiftsområden avsedd att utgöra riktlinjer för regeringens budgetarbete. Det beslutsunderlag riksdagen får genom den ekonomiska vårpropositionen är anpassat till denna ambitionsnivå. Enligt utskottets uppfattning är det mot denna bakgrund inte möjligt, annat än i undantagsfall, att uttala sig om av-vägningar eller enskildheter inom respektive utgiftsområde.
Utskottet anser med det anförda att propositionens yrkande 4 i här aktuell del bör tillstyrkas samt att motionerna Fi14 (m) yrkande 5 och Fi16 (c) yrkande 23, båda i motsvarande delar, bör avstyrkas.
3.1.2 Utgiftsområde 7
Flera motioner tar upp frågan om enprocentsmålet*.
I den här aktuella propositionen räknar regeringen med att biståndsramen höjs till 0,74 % av BNI år 2002.
Utskottet välkomnar att återgången till enprocentsmålet fortsätter. Detta är en viktig signal från Sverige i en tid då de internationella biståndsflödena minskar kraftigt.
Utskottet har tidigare (senast i bet. 1998/99:UU2) anfört att kunskapen om och stödet för enprocentsmålet är väl befäst i riksdagen och i den allmänna opinionen. Samtidigt är en återgång till enprocentsnivån också en internatio-nellt betydelsefull symbolfråga, varför den även av det skälet bör prioriteras. Utskottet framhöll också att det är dess bestämda mening att en återgång till enprocentsnivån bör ske så snart det statsfinansiella läget tillåter. Utskottet vidhåller denna uppfattning.
I flera motioner berörs frågan om reservationer inom biståndsbudgeten. Reservationerna har flera orsaker. Oförutsedda faktorer vid genomförande av program samt ökade kvalitets- och effektivitetskrav leder till förseningar i genomförande och därmed eftersläpningar i utbetalningarna. De villkor Sverige, liksom andra givare, ställer för bistånd har skärpts. Detta gäller bl.a. i frågor avseende redovisning och bekämpning av korruption. Som framgått av ett antal av de skrivelser i biståndsfrågor som regeringen under föregåen-de och innevarande riksmöten överlämnat till riksdagen lägger biståndsorga-nisationen alltmer energi på att i samarbete med mottagarländerna stärka förutsättningarna för en långsiktig utveckling. Denna förändring av biståndet är, enligt utskottets mening, önskvärd och bör fortsätta. Partnerskap i bistån-det innebär emellertid att givarlandet inte ensamt kan styra takten i olika projekt. För att minska reservationerna krävs ökad flexibilitet.
En betydande del av reservationerna inom u-landsbiståndet är intecknade, dvs. utgörs av avtalade insatser eller åtaganden om bidrag för bestämda ändamål. Även reservationer som formellt sett är ointecknade motsvarar till stor del planerade, om än inte avtalsbundna, insatser. Utskottet återkommer nedan, i samband med sina överväganden om begränsningsbelopp, till dessa frågor.
Målet är inte att uppnå så höga utbetalningar som möjligt. Biståndet be-hövs bäst där det är svårast att genomföra, vilket är en viktig orsak till reser-vationerna. Det handlar om att uppnå balans mellan långsiktig fattigdomsori-entering och en verksamhetsvolym som motsvarar de av riksdagen anvisade medlen. Utvecklingen visar, enligt utskottets mening, att även i detta per-spektiv är långsiktigheten i biståndet värdefull och att reservationer i vissa fall är en naturlig följd av denna långsiktighet. Noggrannhet i planeringen och uppvisande av delresultat före fortsatta utbetalningar eftersträvas. Dessa krav och strävan efter långsiktighet förutsätter emellertid att det instrument som reservationer utgör finns och kan användas på ett konstruktivt sätt.
I den moderata partimotionen Fi14 (m) yrkande 5 (delvis) föreslås bl.a. att anslaget A 2 inom utgiftsområde 6 Totalförsvar i sin helhet tillförs utgiftsom-råde 7. Samtidigt föreslås att det inom utgiftsområde 7 skapas en samlad post för Sveriges fredsbevarande verksamhet. En annan mera principiell föränd-ring är att den s.k. Östersjömiljarden föreslås upplösas och att medlen tillförs det ordinarie Central- och Östeuropastödet. Utskottet finner ej skäl att ställa sig bakom dessa förslag.
Därmed och med de i propositionen i övrigt angivna förutsättningarna an-ser utskottet att regeringens förslag till preliminär ram för utgiftsområde 7, Internationellt bistånd, för åren 2000-2002 är väl avvägt. Utskottet menar att det inte är motiverat att mot bakgrund av det nu framlagda underlaget ha någon mening i övrigt om hur medlen inom detta utgiftsområde bör fördelas.
Utskottet anser således att yrkande 4 (delvis) i propositionen bör tillstyrkas. Som konsekvens härav anser utskottet att motionerna Fi14 (m) yrkande 5 (delvis), Fi15 (kd) yrkande 4 (delvis), Fi16 (c) yrkande 23 (delvis) och Fi17 (fp) yrkande 4 (delvis) bör avstyrkas.
3.2 Tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1999 m.m.
3.2.1 Medel för väpnad svensk styrka i Kosovo under 1999
På tilläggsbudget för budgetåret 1999, utgiftsområde 5 Utrikesförvaltning och internationell samverkan, anslaget B 4 Fredsfrämjande verksamhet, föreslås, enligt propositionen (yrkande 10), att högst 15 000 000 kronor av anslaget B 4 Fredsfrämjande verksamhet får användas för en väpnad svensk styrka i Kosovo under år 1999. Utgifterna för ett svenskt deltagande i Ko-sovo beräknas uppgå till ca 220 miljoner kronor år 1999. Regeringen avser att övrig finansiering av insatsen skall ske med en ingående reservation från det äldre anslaget B 9 Fredsbevarande verksamhet (från budgetåret 1995/96) samt med medel från utgiftsområde 6 Totalförsvar.
Utskottet noterar att regeringen avser att i en kommande proposition före-slå riksdagen att regeringen får ställa en väpnad styrka till förfogande som ett svenskt bidrag till en multinationell fredsstyrka i provinsen Kosovo i För-bundsrepubliken Jugoslavien. Utskottet noterar vidare att det i den här be-handlade ekonomiska vårpropositionen inte sägs något om storleken på den eventuella väpnade styrkan avsedd för Kosovo. Utskottet utgår från att riks-dagen i samband med sin behandling av den aviserade särpropositionen får tillfälle till mera preciserade ställningstaganden.
Beaktande att riksdagen får möjlighet att återkomma i frågan anser ut-skottet det lämpligt att handlingsfrihet skapas genom att det görs ekonomiskt möjligt att sända en väpnad svensk styrka till Kosovo under 1999. Utskottet vill i sammanhanget påpeka att en eventuell insats under 1999 i praktiken torde komma att medföra ett engagemang med varaktighet även under kom-mande budgetår och att ett beslut därom alltså i praktiken innebär finansiella åtaganden utöver de här behandlade. Såvida det då fortfarande har aktualitet bör regeringen därför i budgetpropositionen för år 2000 återkomma med förslag om hur ett mera långsiktigt engagemang med en svensk väpnad styr-ka i Kosovo skall finansieras.
Utskottet anser med det anförda att propositionens yrkande 10 bör tillstyrkas.
3.2.2 Begränsningsbelopp m.m.
Utskottet konstaterar att regeringen får besluta att medel på ett anvisat anslag inte skall användas, om detta är motiverat till följd av särskilda omständig-heter i en verksamhet eller av statsfinansiella eller andra samhällsekonomis-ka skäl [8 § lag (1996:1059) om statsbudgeten]. I här aktuellt fall synes be-gränsningen vara motiverad av regeringens strävan att nå god budgetkontroll.
I förarbetena till lagen (prop. 1995/96:220 s. 32) sägs, när det gäller den typ av anslagsstyrda utgifter det här är fråga om, att det av riksdagen anvisa-de beloppet får anses rymma en viljeyttring om vilken omfattning insatsen bör ha på ett visst område. I sådana fall måste regeringen ha goda sakliga skäl för att inte fullt ut använda de medel som anvisats.
I författningskommentaren till 8 § lag 1996:1059 om statsbudgeten (prop. 1995/96:220 s. 88) framhålls att regeringen, om den beslutar att medel på anvisade anslag inte skall användas, är förpliktigad att se till att de åtaganden som staten har till följd av lag eller avtal fullföljs. I sitt ställningstagande anför konstitutionsutskottet (bet. 1996/97:KU3, s. 20) beträffande den aktu-ella paragrafen "... att regeringen ... är förpliktad att se till att de åtaganden som staten har till följd av lagar eller avtal fullgörs. Vidare är regeringen bunden av riksdagens anslagsvillkor (se ovan s. 17)."
Beträffande anslagsvillkoren anför konstitutionsutskottet bl.a. att "Riksdagen har formellt sett en obegränsad rätt när det gäller detaljreglering-en i samband med utgiftsbemyndigandena. Riksdagens beslut att anvisa anslag (ändamål, anslagstyp och belopp) kan alltså kompletteras med ytterli-gare villkor och med motivuttalanden som binder regeringens och myndig-heternas medelsanvändning. ... Någon enhetlig ordning då det gäller utform-ningen av riksdagens beslut i budgetfrågor ... finns ... inte. Oavsett formule-ring är ... regeringen bunden av riksdagens uttalanden om villkoren för me-delsanvisningen." (bet. 1996/97:KU3, s. 17 f.)
Utskottet vill mot bakgrund av ovanstående framhålla att riksdagens all-männa viljeyttring under en lång följd av år varit klar och entydig. Senast i betänkandet 1998/99:UU2 anförde utskottet beträffande biståndsramen att "ambitionen är att Sverige åter skall uppnå enprocentsmålet när de statsfi-nansiella förutsättningarna för detta föreligger".
Utskottet vill i sammanhanget också understryka att det, då det berett för-slag om anvisande av medel ingående i biståndsramen, även vägt in före-komsten av tämligen omfattande reservationer och att det därvid som sin uppfattning framfört att dessa bör minskas. Detta synsätt uttryckte utrikesut-skottet i sitt yttrande 1997/98:UU3y till finansutskottet på följande sätt: "Behoven i u-länderna är stora, samtidigt som det internationella biståndet minskar, vilket gör det än mer angeläget att, utan att göra avkall på kvalite-ten, eftersträva en verksamhetsvolym som motsvarar tillgängliga resurser. För att minska reservationerna krävs ökad flexibilitet."
I förarbetena till lag (1996:1059) om statsbudgeten fästs särskild vikt vid att regeringen vid beslut om att anvisade anslag inte skall användas beaktar att de åtaganden staten har till följd av avtal fullföljs. I här aktuellt fall torde det främst röra sig dels om avtal med olika frivilligorganisationer, dels om avtal med främmande makt. Med det beslutsunderlag som propositionen erbjuder är det dock inte möjligt att bedöma om de av regeringen beslutade begränsningsbeloppen påverkar statens möjlighet att fullfölja sina avtalsenli-ga åtaganden. Utskottet anser det väsentligt att begränsningsåtgärderna ut-formas så att tilltron till Sverige som samarbetspartner och biståndsgivare inte eroderas.
Vid sin beredning av förslag till lag om statsbudgeten framhöll konstitu-tionsutskottet i här aktuellt sammanhang att regeringen är bunden av riksda-gens anslagsvillkor. Utskottet vill med anledning härav framhålla att riksda-gen vid sitt beslut om anslag ingående i biståndsramen förutsåg att utbetal-ningsnivån under de närmaste åren kunde hållas på en högre nivå genom ett bättre utnyttjande av reservationer (bet. 1998/99:UU2).
Också från andra utgångspunkter finner utskottet sig föranlåtet att uttrycka oro över de av regeringen beslutade begränsningsåtgärderna på utgiftsområ-de 7. I sitt yttrande 1997/98:UU3y framhöll utskottet det önskvärda i att i samarbete med mottagarländerna stärka förutsättningarna för en långsiktig utveckling. Utskottet underströk också att partnerskap i biståndet innebär att givarlandet inte ensamt kan styra takten i olika projekt samt att strävan efter långsiktighet förutsätter att det instrument som reservationer utgör finns och kan användas på ett konstruktivt sätt.
Biståndsministern anförde i riksdagens frågestund den 22 april 1999 att företagna begränsningar avseende utgiftsområde 7 inte innebär att några pengar försvinner utan att de blir disponibla nästa år. De medel som hålls inne är gamla reservationer.
Enligt utskottets mening kan det finnas risk för att begränsningsåtgärder på utgiftsområde 7 under ett år leder till förnyat uppbyggande av reservationer som senare kan vara svåra att nedbringa bl.a. till följd av bristande mottag-ningskapacitet i samarbetsländerna. En väsentligt ökad medelstillgång under kommande år gör att ett svårhanterligt utgiftstryck, med konsekvenser som kan sträcka sig utöver den del av statsbudgeten som täcks av biståndsramen, skulle kunna uppkomma. Risk finns också för en negativ påverkan på bistån-dets effektivitet.
I vårpropositionen (s. 142) förutskickar regeringen att det under året kom-mer att göras en bedömning av de kort- och långsiktiga konsekvenserna av utgiftsbegränsningen för innevarande år avseende utgiftsområde 7.
Utskottet utgår från att denna utvärdering kommer att innehålla en allsidig belysning av problematiken. Utvärderingen bör i lämplig form så snart som möjligt redovisas för riksdagen.
Biståndsministern förklarade i riksdagens frågestund den 22 april i år att de medel som efter vidtagna utgiftsbegränsande åtgärder disponeras för 1999 är tillräckliga för de stora insatser som görs bl.a. i Centralamerika och Kosovo. Om det vid den aviserade konsekvensbedömningen skulle befinnas att så trots allt inte kan bli fallet, eller om det visar sig att andra i dag oöverblickba-ra konsekvenser till allvarligt men för biståndets genomförande skulle upp-komma, utgår utskottet från att regeringen i lämplig form återkommer till riksdagen. Så bör också vara fallet om oförutsägbara situationer av den typ biståndsministern nämnde i sitt svar vid nämnda frågestund skulle inträffa och behov av svenska biståndsinsatser därvid skulle uppkomma.
De utgiftsbegränsande åtgärderna för 1999 omfattar såväl besparingar som införande av begränsningsbelopp under budgetåret (prop. 1998/99:100 s. 81 f). Inom utrikesutskottets beredningsområde redovisas i tabell 5.6 i proposi-tionen en besparing om 50 miljoner kronor på utgiftsområde 5. Innebörden av denna besparing framgår inte av propositionen. Visserligen åligger det, enligt förarbetena till lag om statsbudgeten, inte regeringen att redovisa "mindre besparingar" som skett till följd av att regeringen beslutar att inte utnyttja anvisade anslag, men enligt utskottets mening hade det i detta fall varit önskvärt att riksdagen genom propositionen erhållit närmare upplys-ningar om åtgärden. Lämpligen hade så kunnat ske i förslaget till tilläggs-budget för budgetåret 1999 i vilket utskottet nu har att ta ställning till ett förslag om omdisposition av ett belopp uppgående till 15 miljoner kronor inom samma utgiftsområde.
Vid en bedömning av de vidtagna åtgärderna måste man ha den statsfinan-siella situationen för ögonen. Utskottet finner det emellertid otillfredsställan-de att de utgiftsbegränsande åtgärderna för 1999 riskerar att få långsiktigt negativa konsekvenser. Utöver de effekter som kan anas vad avser u-landsbiståndet kan det inte heller bortses från att påverkan även på andra delar av statsbudgeten kan uppkomma under följande år.
Några utgiftsbegränsningar efter 1999 aviseras ej i propositionen, men mot bakgrund av ovanstående finner sig utskottet föranlåtet att uttala att en fort-satt utgiftsbegränsning av större omfattning efter 1999 skulle få konsekven-ser som inte bara skulle urholka förtroendet för svenskt utvecklingssamarbete utan även så allvarligt försämra måluppfyllelse och inriktning av biståndet att det vore för utskottet helt oacceptabelt.
Utskottet finner också, i likhet med vad som framförs i motion Fi17 (fp) yrkande 9 (delvis), att det är principiellt anmärkningsvärt ur demokratiskt perspektiv att det av vårpropositionen inte går att utläsa effekterna av rege-ringens åtgärder för att hålla utgiftstaket, de besparingar som regeringen avser att göra eller de s.k. begränsningsbelopp som beslutats. Utskottet har vid särskild föredragning fått bekräftat att den för budgetåret av riksdagen beslutade biståndsramen för internationellt utvecklingssamarbete, dvs. 0,705 procent av vid budgeteringstillfället beräknade bruttonationalinkomsten (BNI) för 1999, kommer att kunna hållas. Utskottet inser att tidsförhållande-na inte medgivit en bedömning av de kort- och långsiktiga konsekvenserna av utgiftsbegränsningen för innevarande år.
Utskottet anser att motion Fi17 (fp) yrkande 9 i de delar som berör utgiftsbe-gränsande åtgärder inom utgiftsområdena 5 och 7 för 1999 kan besvaras med vad som ovan anförts.
3.2 Vissa frågor rörande uppföljning
3.2.1 Frågor rörande EU
Propositionens referat av Europeiska revisionsrättens rapporter för verksam-hetsåret 1997 har, i de delar som har anknytning till utskottets verksamhets-område, sammanfattats ovan under avsnitt 1.4. Av sammanfattningen fram-går att regeringen anser att de iakttagelser rätten gjort är viktiga och att det är angeläget att de åtgärdas. Det framgår också att regeringen vidtagit konkreta åtgärder av relevans i sammanhanget.
Inom ramen för sin EU-bevakning har utskottet mera i detalj från bi-ståndsministern och från tjänstemän i Utrikesdepartementet löpande informe-rats om vilka insatser man från svensk sida gjort på biståndssidan när det gäller de frågor som revisionsrätten tagit upp.
Enligt utskottets uppfattning är en effektiv och korrekt användning av ge-menskapsmedlen en prioriterad fråga för Sverige i EU-samarbetet. Ett gott medelsutnyttjande är också av betydande vikt för legitimiteten i EU:s verk-samhet. Ett fortsatt svenskt agerande på hittillsvarande sätt bedöms därför som lämpligt och önskvärt.
3.2.2 Uppföljning av riksdagsbeslut avseende utgiftsområdena 5 och 7 för budgetåret 1999
Utskottet har som ett led i sitt arbete med uppföljning och utvärdering låtit genomföra en granskning av hur de av regeringen utfärdade regleringsbreven förhåller sig till riksdagens beslut om anslag för budgetåret 1999. Det kunde därvid konstateras att det råder överensstämmelse på anslagsnivå. De skill-nader som återfunnits rör anslagsposter, dvs. underindelningen av de anslag som riksdagen fattat beslut om.
Utrikesutskottet kommer att vidare värdera de resultat som framkommit genom granskningen. Redan på nuvarande stadium menar utskottet dock att följande övervägande bör framföras till finansutskottet eftersom det har räckvidd utöver utrikesutskottets beredningsområde.
Fråga uppkommer ofta om de av regeringen i proposition föreslagna fördel-ningarna mellan anslagsposter skall förstås som tänkta anslagsvillkor, dvs. att regeringen förbinder sig att även i regleringsbrevet göra samma avvägning mellan anslagsposterna, eller om dylika skrivningar skall ses som allmän information till riksdagen. Enligt utskottets uppfattning vore mycket vunnet om budgetpropositioner kunde disponeras på sådant sätt att detta slags oklar-het kunde undvikas.
<AStockholm den 6 maj 1999
På utrikesutskottets vägnar
Viola Furubjelke
I beslutet har deltagit: Viola Furubjelke (s), Göran Lennmarker (m), Sören Lekberg (s), Berndt Ekholm (s), Lars Ohly (v), Bertil Persson (m), Urban Ahlin (s), Liselotte Wågö (m), Carina Hägg (s), Agneta Brendt (s), Murad Artin (v), Jan Erik Ågren (kd), Sten Tolgfors (m), Marianne Samuelsson (mp), Marianne Andersson (c), Karl-Göran Biörsmark (fp) och Fanny Rizell (kd).
Avvikande meningar
1. Ramarna för utgiftsområdena 5 och 7
Göran Lennmarker, Bertil Persson, Liselotte Wågö och Sten Tolgfors (alla m) anför:
Utskottet förordar den preliminära fördelning av utgifterna för utgiftsområ-dena 5 och 7 för åren 2000-2002 som framgår av kolumnerna markerade (m) under rubriken preliminär fördelning på utgiftsområden m.m. i bilagan till föreliggande yttrande med de motiveringar som framgår av motion Fi14 (m) yrkande 5 (delvis).
Utskottet anser sålunda att ramen för utgiftsområde 5 Utrikesförvaltning och internationell samverkan bör fastställas till 2 720 miljoner kronor för år 2000, 2 749 miljoner kronor för år 2001 och 2 780 miljoner kronor för år 2002 samt att ramen för utgiftsområde 7 Internationellt bistånd bör fastställas till 11 034 miljoner kronor för år 2000, 11 289 miljoner kronor för år 2001 och 10 455 miljoner kronor för år 2002.
2. Ramen för utgiftsområde 7
Jan Erik Ågren och Fanny Rizell (båda kd) anför:
Utskottet förordar den preliminära fördelning av utgifterna för utgiftsområde 7 för åren 2000-2002 som framgår av kolumnerna markerade (kd) under rubriken preliminär fördelning på utgiftsområden m.m. i bilagan till förelig-gande yttrande med de motiveringar som framgår av motion Fi15 (kd) yr-kande 4 (delvis).
Utskottet anser sålunda att ramen för utgiftsområde 7 Internationellt bistånd bör fastställas till 13 458 miljoner kronor för år 2000, 14 398 miljoner kronor för år 2001 och 14 364 miljoner kronor för år 2002.
3. Ramen för utgiftsområde 7
Marianne Andersson (c) anför:
Utskottet förordar den preliminära fördelning av utgifterna för utgiftsområde 7 för åren 2000-2002 som framgår av kolumnerna markerade (c) under ru-briken preliminär fördelning på utgiftsområden m.m. i bilagan till förelig-gande yttrande med de motiveringar som framgår av motion Fi16 (c) yrkande 23 (delvis).
Utskottet anser sålunda att ramen för utgiftsområde 7 Internationellt bistånd bör fastställas till 12 645 miljoner kronor för år 2000, 13 680 miljoner kronor för år 2001 och 13 568 miljoner kronor för år 2002.
4. Ramen för utgiftsområde 7
Karl-Göran Biörsmark (fp) anför:
Utskottet förordar den preliminära fördelning av utgifterna för utgiftsområde 7 för åren 2000-2002 som framgår av kolumnerna markerade (fp) under rubriken preliminär fördelning på utgiftsområden m.m. i bilagan till förelig-gande yttrande med de motiveringar som framgår av motion Fi17 (fp) yrkan-de 4 (delvis).
Utskottet anser sålunda att ramen för utgiftsområde 7 Internationellt bistånd bör fastställas till 13 958 miljoner kronor för år 2000, 15 398 miljoner kronor för år 2001 och 15 664 miljoner kronor för år 2002.
Vårbudgeten 1999: - preliminär fördelning på utgiftsområden m.m.
(miljoner kronor, löpande priser; UO = utgiftsområde)
Absoluta tal
Prop. (m) (kd) (c) (fp)
UO5 2000 2.828 2.720 = = =
UO5 2001 2.858 2.749 = = =
UO5 2002 2.889 2.780 = = =
UO7 2000 12.458 11.034 13.458 12.645 13.958
UO7 2001 13.298 11.289 14.398 13.680 15.398
UO7 2002 13.164 10.455 14.364 13.568 15.664
Relativt propositionen
Prop. (m) (kd) (c) (fp)
UO5 2000 2.828 -108 = = =
UO5 2001 2.858 -109 = = =
UO5 2002 2.889 -109 = = =
UO7 2000 12.458 -1.424 +1.000 +187 +1.500
UO7 2001 13.298 -2.009 +1.100 +382 +2.100
UO7 2002 13.164 -2.709 +1.200 +404 +2.500
- biståndsramen i procent av prognostiserad BNI
Prop. (m) (kd)**) (c) (fp) **)
UO7 2000 0,72 *) ***) 0,73 0,80
UO7 2001 0,73 *) ***) 0,75 0,84
UO7 2002 0,74 *) ***) 0,76 0,86
*) från propositionen avvikande anslagsindelning. Moderaterna anser att målet
snabb utrotning av fattigdomen lämpligen inte bör uttryckas som ett utgiftsmål
eftersom ett sådant inte skapar effektivitet. Sifferuppgift saknas därför i
motionen.
**) Partiet anser att biståndsnivån som andel av BNI åter måste nå enprocentsnivån i början av nästa sekel.
***) sifferuppgift saknas i motionen.
Försvarsutskottets yttrande
1998/99:FöU3y
Preliminära ekonomiska ramar för utgiftsområde 6 Totalförsvar år 2000-2002
Till finansutskottet
Finansutskottet har berett försvarsutskottet tillfälle att yttra sig över 1999 års ekonomiska vårproposition jämte motioner.
Försvarsutskottet
Regeringen
För år 1999 uppgår de totala anslagen inom utgiftsområdet enligt statsbud-geten till 44,1 miljarder kronor, varav 39,8 miljarder kronor till det militära försvaret, 2,5 miljarder kronor till det civila försvaret och 1,8 miljarder kro-nor till övrig verksamhet.
Regeringen beslutade den 8 mars 1999 om proposition 1998/99:74 Förändrad omvärld - omdanat försvar. I propositionen föreslår regeringen att nästa försvarsbeslut skall omfatta åren 2002-2004.
Regeringen lägger i denna fram förslag till inriktning avseende den eko-nomiska ramen för utgiftsområdet, som för varje år under perioden 2002-2004 skall vara 4 miljarder kronor mindre än ramen för år 2001, samt till att ett omställningsbidrag anslås med 3 miljarder kronor år 2002 och med 1 miljard kronor år 2003. Vidare föreslås att den s.k. teknikfaktorn avskaffas fr.o.m. år 2000.
Utfall Anslag Prognos Beräknat Beräknat Beräknat 1998 1999 1999 2000 2001 2002 42 409 44 108 45 609 44 857 44 527 43 538 Förslagen i nämnda proposition innebär inga förändringar av de ekonomiska ramarna för utgiftsområdet för innevarande försvarsbeslutsperiod, dvs. t.o.m. år 2001. Däremot anger regeringen att åtgärder bör vidtas redan fr.o.m. inne-varande budgetår, dels för att möjliggöra minskningen av den ekonomiska ramen under nästa försvarsbeslutsperiod, dels för att kunna hantera proble-men under innevarande försvarsbeslutsperiod, vilka har medfört att den planerade verksamheten inte ryms inom de beslutade ekonomiska ramarna.
Motionerna
Moderata samlingspartiet föreslår i motion 1998/99:Fi14 yrkande 5 att för-svaret engångsvis bör kompenseras för den indragning som skedde vid full tillämpning av anslagsförordningen. Därutöver bör anslagen till materielan-skaffning räknas upp med den s.k. teknikfaktorn. Vidare bör anslaget A 2 Fredsfrämjande truppinsatser i sin helhet föras över till utgiftsområde 7 In-ternationellt bistånd. Moderata samlingspartiets förslag innebär att försvarets ekonomi förstärks under treårsperioden.
Kristdemokraterna anser i motion 1998/99:Fi15 yrkande 4 att den rådande situationen med en försvarsmakt med låg verksamhetsnivå, som innebär att personalen får allt sämre möjligheter att lära sig använda ny materiel, är ohållbar. De ekonomiska ramar som regeringen och Centerpartiet kommit överens om innebär dramatiska nedskärningar för Försvarsmakten. Kristde-mokraterna kan inte medverka till ett sådant beslut i ett läge där konsekven-serna inte kan överblickas. För att lösa Försvarsmaktens akuta likviditets-problem, undvika materielförstöring och en oordnad planeringsprocess, för att höja dagersättningen till totalförsvarspliktiga med 5 kr per dag samt för-stärka Kustbevakningens resurser för gränskontroll och miljöskydd med 40 miljoner kronor avsätter Kristdemokraterna 2 790 miljoner kronor mer under perioden är regeringen.
Centerpartiet framhåller i motion 1998/99:Fi16 yrkande 23 att det råder stor samsyn om uppfattningen att det inte är möjligt att genomföra en invasion syftande till ockupation av Sverige. Försvaret bör omstruktureras och kost-naderna minska. Detta är grunden för Centerpartiets samarbete med rege-ringen i försvars- och säkerhetspolitiken och baseras på 1996 års försvarsbe-slut.
Folkpartiet liberalerna anser i motion 1998/99:Fi17 yrkande 4 att regeringsarbetets förvirring har varit fullständig på försvarets område. Folkpartiet vill ha en rationalisering och modernisering av försvaret. För att klara en sådan omställningsprocess behöver omställningsbidraget vara 1 miljard större än regeringen räknar med år 2002.
Försvarsutskottets överväganden
De olika förslagen till preliminära utgiftsramar för åren 2000-2002 i förhål-lande till regeringens förslag är följande (milj kr):
År 2000 2001 2002 Regeringen 44 857 44 527 43 538 Moderata samlingspartiet + 3 001 + 2 144 + 1 494 Vänsterpartiet = = = Kristdemokraterna + 1 390 + 400 + 1 000 Miljöpartiet de gröna = = = Centerpartiet = = = Folkpartiet liberalerna = = + 1 000 Försvarsutskottet konstaterar att regeringens förslag till preliminära ramar för utgiftsområde 6 Totalförsvar utgår från den överenskommelse om för-svarspolitiken som regeringen och Centerpartiet träffade i februari 1999. Förslaget i den ekonomiska vårpropositionen för åren 2000-2002 överens-stämmer med dem i proposition 1998/99:74 Förändrad omvärld - omdanat försvar, där de ekonomiska riktlinjerna för totalförsvaret läggs fast för nästa försvarsbeslutsperiod.
Försvarsutskottet anser att det i grunden gynnsamma säkerhetspolitiska lä-get för Sverige motiverar en sänkning av utgifterna för totalförsvarsändamål.
Den hittills tillämpade försvarsplaneringen medför långsiktiga ekonomiska åtaganden t.ex. för personal, anläggningar och beställd försvarsmateriel. Förutsättningarna för att åstadkomma snabba kostnadsbesparingar är begrän-sade. Dessutom behöver de närtidsproblem och obalanser som uppkommit för Försvarsmakten hanteras. Ett omställningsbidrag behövs därför.
Regeringen kommer att vidta ett antal åtgärder för att minska utgiftstrycket för Försvarsmakten, bl.a. genom att reducera värnplikts- och civilpliktsvoly-merna, senarelägga materielleveranser m.m. Genom ett omställningsbidrag bör likviditetsproblemen i närtid kunna i huvudsak bemästras. Utskottet kan därför ställa sig bakom förslaget att inriktningen bör vara att ramen för total-försvarsutgifterna sänks med början år 2002.
Försvarsutskottet anser sålunda att riksdagen bör bifalla regeringens för-slag till preliminära ramar för år 2000-2002 och bifalla motion Fi 16 yrkande 23 i denna del.
Moderata samlingspartiets (Fi14 yrkande 5), Kristdemokraternas (Fi15 yr-kande 4) och Folkpartiet liberalernas (Fi17 yrkande 4) motioner bör i denna del avslås.
<AStockholm den 6 maj 1999
På försvarsutskottets vägnar
Henrik Landerholm
I beslutet har deltagit: Henrik Landerholm (m), Tone Tingsgård (s), Christer Skoog (s), Karin Wegestål (s), Stig Sandström (v), Åke Carnerö (kd), Olle Lindström (m), Rolf Gunnarsson (m), Ola Rask (s), Håkan Juholt (s), Berit Jóhannesson (v), Margareta Viklund (kd), Anna Lilliehöök (m), Lars Ångström (mp), Erik Arthur Egervärn (c), Runar Patriksson (fp) och Berndt Sköldestig (s).
Avvikande meningar
1. Henrik Landerholm, Olle Lindström, Rolf Gunnarsson och Anna Lillie-höök (alla m) anför:
Anslagen till Försvarsmakten är otillräckliga för att verksamheten skall kun-na bedrivas på ett ansvarsfullt sätt. Det föreligger en allvarlig likviditetsbrist även för år 2000. Försvarsmakten bör därför engångsvis kompenseras för den köpkraftsindragning som - i strid med riksdagens tidigare uttalanden - sked-de vid övergången till en full tillämpning av anslagsförordningen. Därutöver bör anslagen till materielanskaffning även fortsättningsvis räknas upp med den s.k. teknikfaktorn. De preliminära ramarna bör räknas upp med 3, 2,1 resp. 1,5 miljarder kronor under de tre åren jämfört med regeringens förslag. Vidare bör anslaget A 2 Fredsfrämjande truppinsatser i sin helhet föras över till utgiftsområde 7 Internationellt bistånd. Moderata samlingspartiets förslag innebär att försvarets ekonomi sammantaget förstärks med ca. 7 miljarder kronor under treårsperioden 2000-2002.
2. Åke Carnerö och Margareta Viklund (båda kd) anför:
De ekonomiska ramar som regeringen och Centerpartiet kommit överens om innebär dramatiska nedskärningar för Försvarsmakten. Kristdemokraterna kan inte medverka till ett sådant beslut i ett läge där konsekvenserna inte kan överblickas. Stora nedskärningar i ett läge när Försvarsmaktens ekonomi utsatts för enorma påfrestningar och instabila regler ger ingen trovärdighet åt viljan att utforma ett nytt försvar. För att lösa Försvarsmaktens akuta likvi-ditetsproblem, undvika materielförstöring och en oordnad planeringsprocess avsätts 1,7 miljarder kronor för återstoden av innevarande försvarsbeslutspe-riod. År 2002, som är första året på nästa försvarsbeslutsperiod, tillförs 1 miljard kronor. För att höja dagersättningen för de totalförsvarspliktiga och förstärka Kustbevakningens resurser för gränskontroll och miljöskydd till sjöss avsätts sammanlagt 90 miljoner kronor år 2000.
3. Runar Patriksson (fp) anför:
Folkpartiet vill ha en rationalisering och modernisering av försvaret. För att klara en sådan omställningsprocess behöver omställningsbidraget vara 1 miljard större än regeringen räknar med år 2002. Även en minskning av antalet värnpliktiga ger utrymme för en större materielbudget.
Socialförsäkringsutskottets yttrande
1998/99:SfU5y
Preliminära ramar för utgiftsområdena 8, 10, 11 och 12 samt ålderspensionssystemet vid sidan av statsbudgeten
Till finansutskottet
Finansutskottet har den 15 april 1999 beslutat att bereda övriga utskott till-fälle att yttra sig över 1999 års ekonomiska vårproposition (1998/99:100), i vad avser den ekonomiska politiken och utgiftstaket m.m. (yrkandena 1-5) och vissa skattefrågor (yrkandena 25-28) jämte de motioner som kan komma att väckas, allt i de delar som berör respektive utskotts beredningsområde.
De delar av vårpropositionen som utskottet yttrar sig över är regeringens förslag till preliminär fördelning av statsbudgetens utgifter på utgiftsområde-na 8, 10, 11 och 12. Yttrandet omfattar också beräkningen av utgifter för ålderspensionssystemet vid sidan av statsbudgeten.
Utskottet yttrar sig över följande motioner till den del de rör utskottets be-redningsområde:
- Fi14 yrkande 5 av Carl Bildt m.fl. (m),
- Fi15 yrkandena 4 och 7 av Alf Svensson m.fl. (kd),
- Fi16 yrkandena 11 och 23 av Lennart Daléus m.fl. (c),
- Fi17 yrkandena 4 och 12 av Lars Leijonborg m.fl. (fp).
Inledning
I propositionen föreläggs riksdagen förslag till beslut om ett statligt utgiftstak för år 2002 på 810 miljarder kronor. För åren 2000-2001 ligger de tidigare beslutade utgiftstaken fast på 761 miljarder respektive 786 miljarder kronor, men för utgifternas fördelning på utgiftsområden presenteras reviderade beräkningar.
Regeringen begär vidare att riksdagen godkänner den preliminära fördel-ningen av utgifterna på utgiftsområden åren 2000-2002 som riktlinjer för regeringens budgetarbete.
Utskottet
Utgiftsområde 8 Invandrare och flyktingar
Propositionen
Utgiftsområdet omfattar den statliga migrations- och integrationspolitiken. I området ingår också delar av storstadspolitiken. För år 1999 uppgår de totala utgifterna för utgiftsområdet till 4,3 miljarder kronor, varav 1,8 miljarder kronor till migrationspolitiken och 2,5 miljarder kronor till integrationspoli-tiken. Regeringen föreslår en preliminär beräkning av ramen för utgiftsområ-det för år 2000 till 4 217 miljoner kronor, för år 2001 till 4 431 miljoner kronor och för år 2002 till 3 885 miljoner kronor.
I förhållande till tidigare antaganden i budgetpropositionen för år 1999 be-döms nu att fler asylsökande än beräknat kommer att få uppehållstillstånd. Antalet asylsökande från före detta Jugoslavien och Irak fortsätter att ligga på samma höga nivå som redovisades i budgetpropositionen. Det har emel-lertid visat sig att fler personer från dessa länder har skyddsbehov och att färre avvisningar kommer att kunna genomföras än vad som då antogs. Även åtagandet att ge tillfälligt skydd för upp till 5 000 personer av de fördrivna från Kosovo innebär utgiftsökningar.
Satsningen på Ett Sverige för alla fortsätter att vara ett prioriterat område och regeringen har beräknat anslag för utvecklingsinsatser i storstädernas utsatta bostadsområden även för år 2000. Från och med år 2000 beräknas 10 miljoner kronor per år för kostnader till följd av regeringens aviserade propo-sition om en samlad minoritetspolitik med inriktning på skydd för de natio-nella minoriteterna och de historiska minoritetsspråken. Medlen bör enligt regeringen tills vidare ligga under utgiftsområde 8. Regeringen avser att återkomma i budgetpropositionen för år 2000 med förslag till hur de anvisa-de medlen skall fördelas mellan de utgiftsområden och anslag som berörs.
Från och med år 2000 minskas anslaget A 3 Migrationspolitiska åtgärder, anslagspost 3 Återvandringsinsatser m.m. och anslaget B 3 Integrationsåt-gärder med 10 miljoner kronor vardera.
Motionerna
Moderaterna
I stället för att anslå budgetmedel till vissa utsatta bostadsområden vill Mo-deraterna pröva andra vägar som innebär en mindre belastning på statsbud-geten. Den viktigaste uppgiften är att göra det svenska samhället så öppet att en ökad social rörlighet blir möjlig. Enligt Moderaterna skulle en avreglering av bl.a. bostadsmarknaden och arbetsmarknaden få positiva effekter för integrationsarbetet. Vidare aviserar Moderaterna att de i samband med den kommande budgetpropositionen kommer att föreslå omfördelningar inom ramen för Statens invandrarverks anslag för att utöka anslaget för asylpro-cessen. Med eventuellt ökade flyktingströmmar från Kosovo är det inte osannolikt att anslaget totalt måste utökas.
Moderaterna föreslår i motion Fi14 yrkande 5 att ramen minskas i förhål-lande till regeringens förslag med 260 miljoner kronor för år 2000 samt med 565 miljoner kronor för vartdera året 2001-2002.
Kristdemokraterna
Kristdemokraterna uppger att statsbidrag fr.o.m. budgetåret 1995/96 har lämnats till vissa kommuner i framför allt storstadsregionerna för att stimule-ra till insatser i utsatta bostadsområden. Kristdemokraterna ställde sig bakom anslaget för år 1999 och den föreslagna höjningen år 2000, men avvisar den kraftiga höjningen om 305 miljoner kronor för vartdera året 2001-2002.
Kristdemokraterna föreslår i motion Fi15 yrkande 4 att ramen minskas i förhållande till regeringens förslag med 305 miljoner kronor för vartdera året 2001-2002.
Centerpartiet
Centerpartiet anför att Sverige skall ha en öppen och generös flyktingpolitik. I ljuset av situationen på Balkan är det viktigt att Sverige på alla sätt bidrar till att förbättra de humanitära insatserna. Omdisponeringar bör kunna göras mellan områden för flyktingpolitiska insatser och återvandringsinsatser. Flyktingmottagandet måste moderniseras och effektiviseras. Lösningar som bygger på kontakter mellan nyanlända och människor i det omgivande sam-hället skall stimuleras. En högre grad av frivilliginsatser, samarbete med frivilligorganisationer och effektiviseringar inom Invandrarverket leder till minskade utgifter. Centerpartiet föreslår också att Utlänningsnämnden av-vecklas.
Centerpartiet föreslår i motion Fi16 yrkande 23 att ramen minskas i för-hållande till regeringens förslag med 100 miljoner kronor för vartdera året 2000-2002.
Utskottet
Förslag till preliminär ram för åren 2000, 2001 och 2002, miljoner kronor
År Regeringen m v kd c fp mp 2000 4 217 - 260 - - - 100 - - 2001 4 431 - 565 - - 305 - 100 - - 2002 3 885 - 565 - - 305 - 100 - - Utskottet delar regeringens uppfattning att den senaste utvecklingen i För-bundsrepubliken Jugoslavien ger anledning till stor oro. Sverige har åtagit sig att ge tillfälligt skydd åt 5 000 av de fördrivna från Kosovo som i dag befin-ner sig i dess närområde. Antalet registrerade i Statens invandrarverks mot-tagandesystem kan därför komma att bli högre än vad som beräknats för innevarande år. Regeringen kommer noga att följa utvecklingen inom områ-det vad gäller prognoser och utgifter och kommer vid behov att återkomma i budgetpropositionen för år 2000. Eftersom anslaget A 3 minskats på tilläggs-budget för år 1998 och föreslås minskad även för innevarande budgetår vill utskottet framhålla vikten av att tillräckliga medel finns i fortsättningen såväl för överföring av kvotflyktingar från Kosovo och andra områden som för insatser i närområdet.
I propositionen anförs vidare att integrationspolitiken skall värna grund-läggande demokratiska värden. Den skall verka för kvinnors och mäns lika rättigheter och möjligheter oavsett etnisk och kulturell bakgrund. För att minska segregationen och uppnå de integrationspolitiska målen och ett Sve-rige för alla har området tillförts betydande ekonomiska resurser. Av central betydelse är bl.a. åtgärder för att skapa goda villkor på arbetsmarknaden och få till stånd en varaktig förbättring av situationen i utsatta bostadsområden med stor andel invånare med invandrarbakgrund. I propositionen anförs att regeringen för anslagsposten B 2 Särskilda åtgärder i utsatta bostadsområden för år 1999 beslutat om s.k. begränsningsbelopp på 142 miljoner kronor. Detta innebär att anslagsförbrukningen inte får överstiga denna nivå. Ut-skottet har erfarit att det utöver anslaget på 142 miljoner kronor för år 1999 finns en ingående reserv på 127 miljoner kronor. Enligt utskottets uppfatt-ning bör kvarstående medel därför användas för satsningar fr.o.m. år 2000. Mot bakgrund av det anförda godtar utskottet regeringens beräkningar.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag till preliminära ramar för budget-åren 2000, 2001 och 2002 och avstyrker motionerna Fi14, Fi15 samt Fi16.
Utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp
Propositionen
Utgiftsområdet omfattar socialförsäkringsförmåner som lämnas vid ohälsa. Från och med innevarande år ingår även arbetsskadeförsäkringen och ersätt-ningen för statligt personskadeskydd i utgiftsområdet. Utgiftsområdet om-fattar också socialförsäkringsadministrationen, dvs. anslagen till Riksförsäk-ringsverket och de allmänna försäkringskassorna. Förmånerna ges i form av dagersättningar såsom sjukpenning, rehabiliteringsersättning, närståendepen-ning samt vissa yrkesskadeersättningar. Därutöver ingår i utgiftsområdet handikappersättning samt folkpension och pensionstillskott i form av förtids-pension och allmän tilläggspension (ATP) i form av förtidspension. De totala utgifterna för utgiftsområdet uppgår enligt statsbudgeten till 80,5 miljarder kronor, varav 5,4 miljarder kronor avser socialförsäkringens administration.
Regeringen föreslår en preliminär beräkning av ramen för utgiftsområdet för år 2000 till 86 878 miljoner kronor, för år 2001 till 86 936 miljoner kro-nor samt för år 2002 till 88 006 miljoner kronor. I budgetpropositionen för år 1999 beräknades anslagen för utgiftsområde 10 till ca 81 000 miljarder kro-nor år 2000 och ca 83 000 miljarder kronor år 2001. Den ökade sjukfrånva-ron har lett till att denna beräkning inte längre stämmer för perioden 2000-2001. Regeringen avser därför att föreslå att ytterligare resurser för åren 2000-2002 tillförs. Som nämnts kommer regeringen att tillsätta en utredning
för att dels analysera orsakerna till den kraftiga utgiftsutvecklingen, dels föreslå åtgärder för att dämpa densamma.
Förslaget till beräknad utgiftsområdesram åren 2000-2002 innebär enligt regeringen att den prognostiserade utgiftsutvecklingen avseende sjukförsäk-ring och förtidspensioner måste brytas för att balans skall uppnås mellan förväntade utgifter och beräknade ramar.
Regeringen kommer senare i år att förelägga riksdagen förslag om ny och förändrad beräkning av sjukpenninggrundande inkomst (SGI). Förändringen kommer att leda till vissa utgiftsminskningar för sjukförsäkringen fr.o.m. år 2000. För att ytterligare dämpa utgiftstrycket inom området föreslås en sänk-ning av medlen för rehabiliteringsinsatser med 50 miljoner kronor fr.o.m. år 2000. I samband med avvecklingen av Riksförsäkringsverkets sjukhus och ombildning av verksamheten till Försäkringsmedicinskt centrum minskar utgiftsbehovet med 20 miljoner kronor år 2000 och 50 miljoner kronor fr.o.m. år 2001. Effekten av förändringen har även beaktats i förslaget till ram fr.o.m. år 2000.
Förändrade regler för beräkning av antagandepoäng i samband med beslut om förtidspension föreslås träda i kraft år 2000. Åtgärden som har beaktats vid beräkningen av utgiftsområdesramen bedöms leda till utgiftsminskningar med ca 70 miljoner kronor år 2000, ca 200 miljoner kronor år 2001 och ca 320 miljoner kronor år 2002. Vidare kommer regeringen att föreslå att s.k. vilande förtidspension införs fr.o.m. år 2000. Förslaget innebär rätt att under en period få möjlighet att pröva sin arbetsförmåga samtidigt som rätten till beviljad förtidspension kvarstår. Regeringen bedömer att åtgärden kommer att leda till minskade utgifter för förtidspensioner med ca 90 miljoner kronor årligen vilket även är beaktat vid beräkningen av utgiftsområdesramen.
Regeringen avser också att tillsätta en intern arbetsgrupp som skall utreda utgiftsutvecklingen inom förtidspensionerna och lämna konkreta förslag till åtgärder. Arbetet skall vara klart i sådan tid att regeringen kan lämna förslag i 2000 års ekonomiska vårproposition.
Motionerna
Moderaterna
Moderaterna föreslår att kompensationen i sjukförsäkringen skall vara 75 % av SGI. Vidare skall ytterligare en karensdag införas i sjukförsäkringen fr.o.m. den 1 januari 2000. Beräkning av SGI bör ändras så att den beräknas på ett medelvärde av de senaste 24 månadernas inkomst och räknas upp med basbeloppet. Under utgiftsområde 12 föreslår Moderaterna att havandeskaps- penningen avskaffas och samordnas med sjukförsäkringen, något som påver-kar anslaget för sjukpenning.
Finansiell samverkan skall vara huvudregel i rehabiliteringsarbetet. Mode-raterna har i ramen för området räknat med ekonomiska vinster av en konkret samordning. Vidare bör kontrollen av utnyttjandet av sjukförsäkringen och förtidspensionerna intensifieras för att ytterligare minska utgifterna samt för att öka socialförsäkringssystemens legitimitet.
För att möjliggöra samverkan mellan socialförsäkringen, hälso- och sjuk-vården, socialtjänsten och arbetsförmedlingen samt en förbättrad rehabilite-ring vill Moderaterna anslå ytterligare 600 miljoner kronor till Riksförsäk-ringsverket.
Trafikskadorna skall enligt Moderaterna bekostas via den obligatoriska tra-fikförsäkringen. Vidare skall arbetsskadeförsäkringen avskaffas och ersättas med en obligatorisk försäkring utanför statsbudgeten som i högre utsträck-ning tar hänsyn till företagens skadeutfall.
Moderaterna föreslår i motion Fi14 yrkande 5 att ramen minskas i förhål-lande till regeringens förslag med 13 791 miljoner kronor år 2000, 17 185 miljoner kronor år 2001 samt 20 240 miljoner kronor år 2002.
Kristdemokraterna
Kristdemokraterna vill anslå ytterligare 200 miljoner kronor för rehabilite-ringsinsatser vilket leder till minskade utgifter för sjukpenning och förtids-pensioner. Lägre utgifter för förtidspension innebär vidare en besparing inom anslaget för statlig ålderspensionsavgift. Administrationen bör tillföras 300 miljoner kronor. Detta leder till ökad kvalitet i besluten och bättre kontroll-möjligheter. På så sätt minskar utgifterna för försäkringen.
Vidare föreslår Kristdemokraterna att SGI skall beräknas på snittinkoms-ten under de senaste två åren samt att skattepliktiga förmåner och semester- ersättning skall vara SGI-grundande. Sjukförsäkringen skall innehålla två karensdagar med ett högriskskydd på tio dagar per år.
Kristdemokraterna föreslår också en ny modell för trafikförsäkring där samtliga personskadekostnader i samband med trafikolycksfall förs över till trafikförsäkringen. Ett sådant alternativ innebär minskade offentliga utgifter med ca 3,8 miljarder kronor. Den besparing som uppstår återförs till trafi-kanterna genom sänkt fordonsskatt.
Kristdemokraterna föreslår i motion Fi15 yrkande 4 att ramen minskas i förhållande till regeringens förslag med 6 540 miljoner kronor år 2000, 6 714 miljoner kronor år 2001 samt 6 760 miljoner kronor år 2002.
Folkpartiet
Folkpartiet anser att åtgärder måste vidtas för att sänka kostnaderna för sjuk-frånvaro och för att förstärka rehabiliteringsarbetet. Folkpartiet räknar med att aktiva åtgärder sätts in så att utgiftsökningen begränsas. Folkpartiet före-slår också att sjukförsäkringens kostnader för trafikolycksfall förs över till trafikförsäkringen. Det rör sig om ett belopp på 4 miljarder kronor, som för den enskilde motsvaras av en skattesänkning.
Folkpartiet föreslår i motion Fi17 yrkande 4 att ramen minskas i förhållande till regeringens förslag med 5 520 miljoner kronor år 2000, med 5 450 miljoner kronor år 2001 samt 5 300 miljoner kronor år 2002.
Utskottet
Förslag till preliminär ram för åren 2000, 2001 och 2002, miljoner kronor
År Regeringen m v kd c fp mp 2000 86 878 - 13 791 - - 6 540 - - 5 520 - 2001 86 936 - 17 185 - - 6 714 - - 5 450 - 2002 88 006 - 20 240 - - 6 760 - - 5 300 - Enligt propositionen visar aktuell beräkning för utgiftsområdet för år 1999 att utgifterna kan förväntas uppgå till 84,9 miljarder kronor, vilket är ca 4,4 miljarder kronor högre än vad som anvisades på statsbudgeten. Avvikelsen härrör från anslaget Sjukpenning och rehabilitering m.m. och regeringen avser att återkomma i denna fråga i samband med budgetpropositionen för år 2000. Utgifterna för sjukförsäkringen har ökat kraftigt under år 1998 och prognoserna för år 1999 visar på en fortsatt ökning. Regeringen avser att inom kort tillsätta en särskild utredare för att bl.a. föreslå åtgärder för att dämpa den kraftiga utgiftsutvecklingen. På basis av utredarens förslag avser regeringen att ge förslag till åtgärder i 2000 års ekonomiska vårproposition.
Utskottet har noga följt utvecklingen på området och vill framhålla vikten av att noggranna analyser görs så att utvecklingen på längre sikt kan bedö-mas och därmed så långt möjligt undvika oförutsedda utgiftsökningar som nödvändiggör snabba ingrepp och förändringar i ersättningssystemen.
Regeringens förslag till preliminär fördelning av utgifter för budgetåren 2000 och 2001 avviker i stor omfattning från den preliminära fördelning som riksdagen tillstyrkte med anledning av 1998 års budgetproposition. Mot bakgrund av vad som ovan anförts och att regeringen avser att lägga fram flera olika förslag som bl.a. syftar till att minska utgifterna inom området kan utskottet godta regeringens förslag till beräkningar.
De partier som framställt yrkanden under utgiftsområdet har förslag som innebär kraftiga minskningar av ramen i förhållande till regeringens förslag, även om det mellan partierna förekommer betydande variationer. Vad gäller partiernas olika sakförslag har det stora flertalet av dessa yrkanden tidigare behandlats och avvisats av utskottet (se främst bet. 1998/99:SfU1). Utskottet vill ändå kort kommentera några av förslagen. Att införa ytterligare en ka-rensdag i sjukpenningförsäkringen skulle, i enlighet med vad utskottet tidiga-re uttalat, innebära mycket svåra påfrestningar för redan utsatta gruppers försörjningssituation. I än högre grad gäller detta om det skulle kombineras med en sänkning av ersättningsnivån i sjukförsäkringen. Beträffande motio-närernas förslag om beräkning av SGI kan utskottet konstatera att en propo-sition med förslag till regeländringar kommer att läggas fram för riksdagen under innevarande år och att regeringen räknar med att detta leder till ut-giftsminskningar fr.o.m. år 2000. Vad gäller frågan huruvida sjukdomsfall och skador till följd av trafiken skall överföras till trafikförsäkringen har utskottet uttalat att ett system där vissa skadetyper inte ryms inom den all-männa försäkringen knappast är tänkbar med hänsyn till försäkringskassans ansvar för samordning och tillsyn av rehabiliteringsverksamheten. Utskottet vidhåller denna uppfattning.
Med det anförda tillstyrker utskottet regeringens förslag till preliminära ramar för budgetåren 2000, 2001 och 2002 och avstyrker motionerna Fi14, Fi15 och Fi17.
Utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom
Propositionen
Utgiftsområdet omfattar dels folkpension för de pensionärer som saknar ATP, dels pensionstillskott i form av ålderspension. Vidare ingår såväl ATP som folkpension i form av efterlevandepension till vuxna, bostadstillägg till pensionärer, särskilt pensionstillägg samt delpension. För år 1999 uppgår de anvisade medlen enligt statsbudgeten till 34,3 miljarder kronor. Därav svarar ålderspensionerna för ca 11,5 miljarder kronor, efterlevandepensionen till vuxna för ca 12,7 miljarder kronor samt bostadstillägget till pensionärer för ca 9,8 miljarder kronor.
Regeringen föreslår en preliminär beräkning av ramen för utgiftsområdet för år 2000 till 33 445 miljoner kronor, för år 2001 till 32 632 miljoner kro-nor samt för år 2002 till 32 042 miljoner kronor.
Jämfört med 1999 års anslagsnivå beräknas utgifterna för år 2000 och framåt minska något, främst på grund av att andelen pensionärer med ATP ökar och färre pensionärer därmed är berättigade till pensionstillskott. Av samma anledning minskar även utgifterna för bostadstillägg till pensionärer.
För att kompensera ekonomiskt utsatta grupper för den höjning av hög-kostnadsskyddet i läkemedelsförmånen, som regeringen föreslagit i proposi-tion 1998/99:106 Vissa ändringar i läkemedelsförmånen m.m., föreslås en höjning av pensionstillskottet. Förslaget påverkar också anslag under utgifts-område 10. Regeringen avser att återkomma i budgetpropositionen för år 2000 med förslag om finansiering för år 2000.
Motionerna
Moderaterna
Moderaterna föreslår att änkepensionerna skall återställas till den nivå som gällde före den 1 april 1997. Vidare föreslås att innehav av fritidsfastighet inte skall räknas med i inkomsten vid beräkning av bostadstillägg till pensio-närer.
Moderaterna föreslår i motion Fi14 yrkande 5 att ramen ökas i förhållande till regeringens förslag med 1 017 miljoner kronor för vartdera året 2000-2002.
Kristdemokraterna
Kristdemokraterna anser att omställningspensionen skall återställas från sex månader till ett år och att inkomstprövningen vid beräkning av änkepension slopas. Vidare föreslås att innehav av fritidsfastighet inte skall räknas med i inkomsten vid beräkning av bostadstillägg till pensionärer. För att förbättra de sämst ställda pensionärernas ekonomi föreslår Kristdemokraterna ett höjt pensionstillskott med 200 kronor per månad år 2000 och en ytterligare höj-ning med 110 kronor per månad året därefter.
Kristdemokraterna föreslår i motion Fi15 yrkande 4 att ramen ökas i för-hållande till regeringens förslag med 502 miljoner kronor för år 2000 samt med 1 330 miljoner kronor för vartdera året 2001-2002.
Centerpartiet
Centerpartiet framhåller att det vid utvärderingar av inkomstprövningen av änkepensionen kommit fram att kvinnor med låg egen inkomst skyddas och att kvinnor med egen hög inkomst drabbas. För unga familjer kan minsk-ningen av folkpensionen leda till ekonomiska svårigheter. Centerpartiet anser att någon inkomstprövning av änkepensionen inte skall ske för kvinnor med barn under 18 år. Centerpartiet anser också att riksdagen bör begära en ut-redning om förutsättningarna för en förlängning av omställningspensionen från sex månader till tolv månader.
Enligt motion Fi16 yrkande 23 har Centerpartiet i förhållande till regering-ens förslag till ram för åren 2000-2002 inte något yrkande.
Folkpartiet
Folkpartiet anser att änkepensionerna måste återställas till vad som gällde före den 1 april 1997 och att tiden för omställningspension bör förlängas. Vidare skall bostadstillägget för pensionärer förbättras.
Folkpartiet föreslår i motion Fi17 yrkande 4 att ramen ökas i förhållande till regeringens förslag med 604 miljoner kronor för år 2000, med 878 miljo-ner kronor för år 2001 samt med 885 miljoner kronor för år 2002.
Utskottet
Förslag till preliminär ram för åren 2000, 2001 och 2002, miljoner kronor
År Regeringen m v kd c fp mp 2000 33 445 + 1 017 - + 502 - + 604 - 2001 32 632 + 1 017 - + 1 330 - + 878 - 2002 32 042 + 1 017 - + 1 330 - + 885 - I yttrande till socialutskottet över regeringens förslag att höja högkostnads-skyddet i läkemedelsförmånen har utskottet tillstyrkt förslaget att kompense-ra i första hand de ålderspensionärer som endast uppbär folkpension och som har låg eller ingen ATP med en höjning av pensionstillskottet och det sär-skilda bostadstillägget. Utskottet konstaterar också att riksdagen tidigare har beslutat att avskaffa den sänkning av nivåerna inom pensionsområdet som infördes år 1992 och som inneburit att pensionerna beräknats på ett basbe-lopp minskat med 2 %. Återställandet av pensionsnivån har varit betydelse-fullt för många pensionärer.
Utskottet konstaterar att fr.o.m. den 1 januari 2001 kommer det nya ålders-pensionssystemet att påverka utgifterna inom området. Från och med nämn-da tidpunkt kommer att i viss utsträckning en garantipension enligt de refor-merade reglerna att ersätta det nuvarande grundskyddet i form av folkpen-sion och pensionstillskott samt särskilt grundavdrag för pensionärer. Garan-tipensionen, som till skillnad från den inkomstgrundade pensionen är skatte-finansierad, kan inte tas ut före 65 års ålder och första utbetalning sker därför först i januari 2003. Personer födda år 1937 eller tidigare omfattas, med undantag av indexeringsreglerna, inte av det nya ålderspensionssystemet och för dem kommer det nuvarande grundskyddet att ersättas med en s.k. över-gångsvis garantipension. Sådan övergångsvis garantipension kommer där-emot att betalas ut fr.o.m. år 2001. I det nya grundskyddet skall också ingå bostadstillägg till pensionärer. Regeringen räknar med att lägga fram ett förslag härom under innevarande år. Även efterlevandepensioneringen kommer att reformeras för att harmoniera med det reformerade ålderspen-sionssystemet och regeringen räknar med att lägga fram förslag härom kom-mande höst.
Med det anförda tillstyrker utskottet regeringens förslag till preliminära ramar för utgiftsområdet för budgetåren 2000, 2001 och 2002 samt avstyrker motionerna Fi14, Fi15 och Fi17. Utskottet avstyrker också motion Fi16.
Utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för familjer och barn
Propositionen
Utgiftsområdet omfattar statens ekonomiska stöd till barnfamiljerna (förutom bostadsbidraget som återfinns under utgiftsområde 18 och studiebidragen som återfinns under utgiftsområde 15). Förmånerna inom området utgörs av allmänna barnbidrag, föräldraförsäkring inklusive havandeskapspenning samt underhållsstöd. Vidare utgår bidrag till kostnader för internationella adoptioner, folkpension och ATP i form av barnpension och vårdbidrag för funktionshindrade barn. De totala utgifterna för utgiftsområdet uppgår enligt statsbudgeten till 39,9 miljarder kronor för år 1999.
Regeringen föreslår en preliminär beräkning av ramen för utgiftsområdet för år 2000 till 43 468 miljoner kronor, för år 2001 till 46 208 miljoner kro-nor samt för år 2002 till 46 715 miljoner kronor.
I propositionen anförs, och som nämnts ovan under utgiftsområde 10, att regeringen avser att lägga fram ett förslag för beräkning av SGI. Förslaget som innebär att större vikt läggs vid att beräkna den förväntade inkomsten får betydelse för förmånerna inom föräldraförsäkringen. Vidare framhålls att ett förslag till nytt system för underhållsstöd lämnats i proposition 1998/99:78 Beräkning av återbetalningsskyldighet för underhållsstöd till barn med särlevande föräldrar. Förslaget innebär en höjning av grundavdra-get från 24 000 kronor till 72 000 kronor samt en justering av procentsatserna för fastställande av återbetalningsbelopp. Regeringen avser vidare att föreslå ändrade regler för utfyllnadsbidrag vid växelvis boende. Beträffande under-hållsstödet avser regeringen även att tillsätta en särskild utredare för att utre-da utgiftsutvecklingen inom stödet. Utredaren skall också lämna förslag till utgiftsbegränsande åtgärder. Härvid bör enligt regeringen även frågan om inkomstunderlag för underhållsskyldiga prövas. Utredningen bör enligt rege-ringen ske i ett samlat familjepolitiskt perspektiv och förslag till konkreta utgiftsminskande åtgärder skall lämnas senast i den ekonomiska vårproposi-tionen år 2000.
Slutligen avser regeringen att föreslå en höjning av barnbidragen. En första höjning skall ske år 2000 med 100 kronor per barn och månad och år 2001 med ytterligare 100 kronor. Flerbarnstillägget höjs i motsvarande mån.
Motionerna
Moderaterna
Moderaterna anser att kompensationsnivån i föräldraförsäkringen skall vara 75 %. Havandeskapspenningen bör fr.o.m. den 1 januari 2000 samordnas med sjukförsäkringen, vilket påverkar anslaget för sjukpenning under ut-giftsområde 10. De förändringar av beräkningen av SGI som föreslagits av Moderaterna under utgiftsområde 10 påverkar också föräldraförsäkringen.
För barnfamiljerna bör i stället för den av regeringen föreslagna barnbi-dragshöjningen införas ett grundavdrag med 10 000 kr per barn och år. Ge-nom att avdragsrätt för styrkta barnomsorgskostnader och ett vårdnadsbidrag återinförs ökar barnfamiljernas valfrihet.
Genom en reformering av underhållsstödet skall utgifterna för det minska med 500 miljoner kronor vartdera året 2001-2002.
Moderaterna föreslår i motion Fi14 yrkande 5 att ramen minskas i förhål-lande till regeringens förslag med 1 150 miljoner kronor år 2000 samt med 3 440 miljoner kronor för vartdera året 2001-2002.
Kristdemokraterna
Kristdemokraterna hävdar familjens rätt att avgöra barnomsorgsform inklu-sive egen omsorg i hemmet. Ett vårdnadsbidrag på tio procent av basbelop-pet per månad och barn mellan ett och tre år skall därför införas och till följd av att bidraget skall gälla från den dag barnet fyller ett år kan de 90 dagarna i föräldraförsäkringen som ersätts på garantinivå slopas. Bruttokostnaden för denna reform är 4 000 miljoner kronor som finansieras bl.a. genom slopandet av garantidagarna i föräldraförsäkringen och en reglering enligt finansierings principen av statsbidraget till kommunerna som erhåller skatte- och av-giftsintäkter samt avlastas vissa kostnader genom reformen. En avdragsrätt på maximalt tio procent av basbeloppet per månad för styrkta barnomsorgs-kostnader för alla barn mellan ett och tre år skall genomföras.
Vidare anser Kristdemokraterna att kontaktdagarna i föräldraförsäkringen skall återinföras och att garantinivån i föräldraförsäkringen skall höjas från 60 kr till 120 kr per dag.
Kristdemokraterna förordar en modell med ett allmänt barnbidrag på 700 kronor per barn och månad. Detta möjliggör att medel kan föras över till den barnrelaterade delen i bostadsbidraget. Det innebär i praktiken att de som bäst behöver det får ett höjt barnbidrag med ca 300 kronor per månad.
Kristdemokraterna anser vidare att adoptionsbidraget för internationella adoptioner bör förbättras. På motsvarande sätt som inom utgiftsområde 10 föreslås ett nytt beräkningssätt för SGI, vilket innebär att utgifterna för för-äldraförsäkringen kan minskas.
Kristdemokraterna föreslår i motion Fi15 yrkande 4 att ramen ökas i för-hållande till regeringens förslag med 138 miljoner kronor för år 2000 samt i förhållande till regeringens förslag minskas med 1 901 miljoner kronor år 2001 och 1 729 miljoner kronor år 2002.
Centerpartiet
Centerpartiet vill förnya familjestödet så att det utgår från barnens och fa-miljernas behov. Stödet skall utformas så att det passar alla familjetyper och föräldrarna skall ha ansvaret att själva bestämma över sin tid. Stödet skall vara rättvist, göra det möjligt att förena föräldraskap och förvärvsarbete, innehålla enklare regler och ge föräldrarna trygghet att kunna planera sin tid och sin ekonomi.
Centerpartiet föreslår i motion Fi16 yrkande 23 att ramen ökas i förhållan-de till regeringens förslag med 500 miljoner kronor för år 2001 samt 1 000 miljoner kronor för år 2002.
Folkpartiet
Folkpartiet förordar generella system. Den av regeringen förordade barnbi-dragshöjningen accepteras och Folkpartiet menar att därmed kan den del av bostadsbidraget som i praktiken är ett inkomstprövat barnbidrag trappas ned i motsvarande mån. Enligt Folkpartiet motsvarar detta 500 miljoner kronor som kan användas till att höja barnbidraget med ytterligare 25 kronor. Där-med sker en förskjutning från selektivt stöd till generellt stöd till barnfamil-jerna. Bostadsbidrag till familjer utan barn reduceras. Vidare vidhåller Folk-partiet sitt tidigare framförda förslag om en högre ersättningsnivå för den s.k. pappa/mammamånaden. Folkpartiets alternativa förslag till regeringens förslag om underhållsstöd innebär vissa minskade utgifter.
Folkpartiet föreslår i motion Fi17 yrkande 4 att ramen ökas i förhållande till regeringens förslag med 175 miljoner kronor för år 2000 och med 830 miljoner kronor för vartdera året 2001-2002.
Utskottet
Förslag till preliminär ram för åren 2000, 2001 och 2002, miljoner kronor
År Regeringen m v kd c fp mp 2000 43 468 - 1 150 - + 138 - + 175 - 2001 46 208 - 3 440 - - 1 901 + 500 + 830 - 2002 46 715 - 3 440 - - 1 729 + 1 000 + 830 - Enligt propositionen visar prognosen att utgifterna inom området för år 1999 kommer att överstiga anvisade medel med ca 1,2 miljarder kronor. Till största delen förklaras ökningen av högre utgifter inom anslagen för Föräld-raförsäkring och Underhållsstöd, vilka ökar med 0,6 miljarder kronor re-spektive 0,5 miljarder kronor. Enligt regeringen förklaras de högre utgifterna bl.a. av att tidigare icke specificerade besparingar inräknades i anslagsbelop-pen i statsbudgeten. Dessa icke preciserade besparingar kommer emellertid inte att genomföras under år 1999 och ingår således inte i aktuella prognoser för de två anslagen.
Under senare tid har riksdagen beslutat om flera förbättringar vad avser det ekonomiska stödet till barnfamiljer. Ersättningsnivån i föräldraförsäkringen har höjts från 75 % till 80 %. De allmänna barnbidragen har höjts med 1 320 kr per barn och år och flerbarnstillägget har återinförts. Regeringen avser som framgått att föreslå ytterligare höjning av barnbidragen. Beträffande underhållsstödet har regeringen lagt fram förslag som för närvarande be-handlas av riksdagen och som leder till en statsfinansiell besparing i stor-leksordningen 160 miljoner kronor per år. För åren 2000-2002 föreslår rege-ringen en besparing på underhållsstödet uppgående till 210 miljoner kronor per år och en besparing på föräldraförsäkringen som år 2002 uppgår till 550 miljoner kronor. Vad gäller partiernas alternativa sakförslag har dessa även inom detta utgiftsområde tidigare behandlats av utskottet och avvisats (se främst yttrande 1997/98:SfU5y och bet. 1998/99:SfU1). Utskottet har därvid bl.a. uttalat att införande av ett vårdnadsbidrag vore ett steg i fel riktning ur jämställdhetssynpunkt samt ställt sig positivt till en höjning av barnbidragen och framhållit att det kommer att innebära en behövlig förstärkning av barn-familjernas ekonomi.
Med det anförda tillstyrker utskottet regeringens förslag till preliminära ramar för utgiftsområdet för budgetåren 2000, 2001 och 2002 och avstyrker motionerna Fi14, Fi15, Fi16 och Fi17.
Ålderspensionssystemet vid sidan av statsbudgeten
Utgifterna omfattar ålderspension i form av ATP och ålderspension i form av folkpension till pensionärer som även uppbär ATP.
I propositionen beräknas utgifterna för ålderspensionssystemet vid sidan av statsbudgeten till 139 464 miljoner kronor för budgetåret 2000, till 144 035 miljoner kronor för budgetåret 2001 och till 149 696 miljoner kro-nor för budgetåret 2002.
Enligt propositionen styrs utgifterna för ATP i huvudsak av antalet pensio-närer, deras medelbelopp för ATP samt basbeloppets storlek. Såväl det totala antalet pensionärer som basbeloppets storlek väntas enligt propositionen den närmaste treårsperioden öka i mycket liten utsträckning. Den för närvarande mest betydelsefulla faktorn är i stället ATP-systemets mognad, dvs. äldre pensionärer med låg eller ingen ATP ersätts av nytillkommande pensionärer med avsevärt högre ATP. Jämfört med 1999 års utgiftsnivå beräknas därför utgifterna öka år 2000 och framåt.
Av betydelse för beräkningen av utgifterna inom området är också att fr.o.m. år 2001 kommer utbetalningar att ske från det nya ålderspensions-systemet.
Utskottet har inget att erinra mot regeringens beräkningar för ålderspen-sionssystemet vid sidan av statsbudgeten för budgetåren 2000-2002.
Allmänt om socialavgifter
Socialavgifter betalas enligt lagen (1981:691) om socialavgifter (SAL) i form av arbetsgivaravgifter och egenavgifter.
Den totala avgiftssumman innevarande år är för arbetsgivare 25,02 % av avgiftsunderlaget.
En egenföretagare erlägger för närvarande socialavgifter med 23,21 % av avgiftsunderlaget. Avgifterna beräknas i princip på inkomsten av annat för-värvsarbete.
Enligt lagen (1994:1744) om allmän pensionsavgift skall den som har in-komst av anställning eller annat förvärvsarbete under år 1999 betala allmän pensionsavgift med 6,95 % av avgiftsunderlaget. Avgiften, som beräknas på inkomster som inte överstiger 8,06 gånger det förhöjda prisbasbeloppet, är avdragsgill vid taxeringen.
Arbetsgivare skall vidare enligt lagen (1994:1920) om allmän löneavgift för varje år betala en allmän löneavgift som för år 1999 utgör 8,04 % av underlaget, dvs. av arbetsgivaren utgiven lön m.m.
Sedan den 1 januari 1998 gäller enligt 2 kap. 5 a § SAL att en arbetsgivare vid beräkning av arbetsgivaravgifter varje månad får göra avdrag med 5 % av avgiftsunderlaget, dock högst 3 550 kr. Vid beräkningen av egenavgifter får avdrag göras med 5 % av avgiftsunderlaget, dock högst med 9 000 kr per år. Om flera arbetsgivare ingår tillsammans i en koncern, skall de anses som en arbetsgivare. Avdraget skall i sådana fall i första hand göras av moderfö-retaget. Om avdraget inte kan utnyttjas av moderföretaget får det utnyttjas av dotterföretagen i den ordning som moderföretaget bestämmer.
Motioner
Kristdemokraterna
Kristdemokraterna begär i motion Fi15 yrkande 7 att riksdagen godkänner de skatte- och inkomstförändringar som föreslås i motionen som riktlinjer för regeringens budgetarbete. Arbetsgivaravgifterna bör enligt Kristdemokrater-na sänkas med tio procentenheter på lönesummor upp till 900 000 kr per år. För egenföretagare ökas den nedsättningsberättigade lönesumman till 250 000 kr per år. Förslaget skall gälla alla företag, men gynnar främst små-företagen. De företag som i dag tvekar om de skall våga nyanställa får enligt Kristdemokraterna med detta förslag klart förbättrade möjligheter att våga satsa på utveckling och nyanställningar.
Centerpartiet
Centerpartiet begär i motion Fi16 yrkande 11 beslut om sänkta arbetsgivar-avgifter för år 2000. Partiet framhåller att det under de senare åren medverkat till att arbetsgivaravgifterna har sänkts, med särskild inriktning på de mindre företagen. Centerpartiet anser att avgifterna under innevarande mandatperiod bör sänkas stegvis. Lönesummegränsen bör fr.o.m. den 1 januari 2000 höjas till två miljoner kronor och för egenföretagare till 300 000 kr. Därefter bör sänkningen fortsätta så att den totala sänkningen uppgår till minst åtta pro-centenheter. Reduktionen föreslås även omfatta egenföretagarnas avgifter. På detta sätt främjas de mindre företagen, där enligt Centerpartiet anställnings-potentialen i förhållande till de större företagen är högre.
Folkpartiet
Folkpartiet begär i motion Fi17 yrkande 12 ett tillkännagivande om att 1990/91 års skattereform skall återställas samt om inriktningen av skattepo-litiken i övrigt. Partiets långsiktiga mål är att avskaffa arbetsgivaravgifterna och ersätta dem med enbart avgifter för försäkringar. Den rena skattedelen skall successivt försvinna. För att påbörja denna process med att sänka skat-ten på arbete och underlätta framväxt av många nya arbeten i framför allt en växande tjänstesektor föreslår Folkpartiet sänkt arbetsgivaravgift i privat tjänstesektor med fem procentenheter.
Utskottet
Från och med den 1 januari 1999 gäller en helt ny struktur för socialavgifter-na. Detta förhållande och införandet av det nya ålderspensionssystemet har inneburit väsentliga förändringar av avgifterna fr.o.m. samma tidpunkt. I vårpropositionen föreslås inga förändringar såvitt avser socialavgifterna. I propositionen framhålls dock att det reformerade ålderspensionssystemet innebär att AP-fondens avgiftsinkomster förstärks genom att det införs stat-liga ålderspensionsavgifter på vissa transfereringar m.m., som betalas över statsbudgeten. Nivåerna för den allmänna pensionsavgiften och ålderspen-sionsavgiften är i år och nästa år 6,95 % respektive 6,40 %. Ålderspensions-reformen innebär dock att det totala avgiftsuttaget skall vara motsvarande ca 30 miljarder kronor högre. Regeringen anför att i prognosen antas att den fulla ålderspensionsavgiften tas ut fr.o.m. år 2001 och att detta kompenseras av motsvarande lägre socialavgifter till staten.
Vad gäller kraven från Kristdemokraterna, Centerpartiet och Folkpartiet om sänkta arbetsgivaravgifter behandlade utskottet hösten 1998 i princip likadana yrkanden i yttrandet till finansutskottet över statsbudgetens in-komster (yttrande 1998/99:SfU1y, bet. 1998/99:FiU1). Utskottet konstatera-de därvid att den nedsättning av socialavgifterna som redan gäller innebär en nedsättning med fem procentenheter på lönesummor upp till 852 000 kr för en arbetsgivare respektive 180 000 kr för egna företagare. Utskottet fann inte skäl att förorda ytterligare avgiftssänkning, vare sig genom en höjning av lönesumman eller genom en generell sänkning av avgifterna.
Utskottet vidhåller sin uppfattning och avstyrker motionerna Fi15 yrkande 7, Fi16 yrkande 11 och Fi17 yrkande 12.
Utskottet noterar i detta sammanhang regeringens förslag om såväl det nu-varande anställningsstödet som förslaget om ett förstärkt anställningsstöd som föreslås träda i kraft den 1 oktober 1999. Enligt förslaget skall anställ-ningsstödet inte längre ha formen av ett bidrag utan tillföras arbetsgivarna genom att deras skattekonton krediteras ett motsvarande belopp. Det innebär att statsbudgetens utgiftssida inte längre kommer att belastas av stödet. Det kommer i stället till synes på statsbudgetens inkomstsida där inkomsterna i form av socialavgifter kommer att minska. Utskottet, som vill erinra om att i lagen om socialavgifter föreskrivs hur influtna avgifter skall fördelas, förut-sätter att den nya formen för anställningsstöd inte reducerar de avgiftsmedel som enligt lagen skall finansiera ersättningar m.m. inom utskottets bered-ningsområde.
<AStockholm den 11 maj 1999
På socialförsäkringsutskottets vägnar
Berit Andnor
I beslutet har deltagit: Berit Andnor (s), Bo Könberg (fp), Margit Gennser (m), Maud Björnemalm (s), Anita Jönsson (s), Ulla Hoffmann (v), Ulf Kris-tersson (m), Mariann Ytterberg (s), Gustaf von Essen (m), Lennart Klockare (s), Carlinge Wisberg (v), Fanny Rizell (kd), Kerstin-Maria Stalin (mp), Birgitta Carlsson (c), Mona Berglund Nilsson (s), Kenneth Lantz (kd) och Cristina Husmark Pehrsson (m).
Avvikande meningar
1. Margit Gennser, Ulf Kristersson, Gustaf von Essen och Cristina Husmark Pehrsson (alla m) anser att utskottets yttrande i nedan angivna avseenden bort ha följande lydelse:
Utgiftsområde 8 Invandrare och flyktingar
Utskottet anser att förslaget om att anslå budgetmedel till vissa bostadsområ-den i ett antal kommuner är felaktigt. I stället bör andra möjligheter prövas, som innebär en mindre belastning på statsbudgeten. Den viktigaste uppgiften är att göra det svenska samhället så öppet att en ökad social rörlighet blir möjlig. En avreglering av bl.a. bostadsmarknaden och arbetsmarknaden kommer att få positiva effekter för integrationsarbetet.
Utskottet föreslår med anledning av motion Fi14 yrkande 5 att den preli-minära ramen för utgiftsområde 8 i förhållande till regeringens förslag mins-kas med 260 miljoner kronor år 2000 och med 565 miljoner kronor för vart-dera året 2001-2002.
Utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp
Kompensationsnivån i sjukförsäkringen bör enligt utskottets mening vara 75 % av SGI. Vidare bör ytterligare en karensdag införas i sjukförsäkringen från den 1 januari 2000. Beräkningen av SGI bör ändras så att den beräknas på ett medelvärde av de senaste 24 månadernas inkomst och räknas upp med basbeloppet. Utskottet föreslår nedan under utgiftsområde 12 att havande-skapspenningen samordnas med sjukpenningen, vilket får konsekvenser för utgifterna inom utgiftsområde 10.
I rehabiliteringsarbetet skall finansiell samverkan vara huvudregel. I ut-skottets förslag till utgiftsram nedan har ramen beräknats med beaktande av ekonomiska vinster till följd av en konkret samordning. Vidare bör kontrol-len av utnyttjandet av sjukpenningförsäkringen och förtidspensioneringen intensifieras för att ytterligare minska kostnaderna och öka legitimiteten i systemet. Till följd härav kan antalet nytillkommande förtidspensionärer beräknas sjunka till ca 20 000 per år. För att klara rehabiliteringsarbetet och möjliggöra samverkan mellan socialförsäkringen, hälso- och sjukvården, socialtjänsten och arbetsförmedlingen bör ytterligare 600 miljoner kronor anslås till Riksförsäkringsverket.
Trafikskadorna bör bekostas av en obligatorisk trafikskadeförsäkring. Slutligen bör arbetsskadeförsäkringen avskaffas och ersättas med en obliga-torisk arbetsskadeförsäkring utanför statsbudgeten, en försäkring som i större utsträckning tar hänsyn till företagens skadeutfall.
Utskottet föreslår, med anledning av motion Fi14 yrkande 5, att den preli-minära ramen för utgiftsområde 10 i förhållande till regeringens förslag minskas med 13 791 miljoner kronor år 2000, 17 185 miljoner kronor år 2001 samt 20 240 miljoner kronor år 2002.
Utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom
Utskottet anser att änkepensionerna skall återställas till den nivå som gällde före den 1 april 1997. Vidare skall fritidsfastighet inte räknas med vid beräk-ning av bostadstillägg till pensionärer.
Utskottet föreslår i enlighet med motion Fi14 yrkande 5 att den preliminära ramen för utgiftsområde 11 i förhållande till regeringens förslag ökas med 1 017 miljoner kronor för vartdera året 2000-2002.
Utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för familjer och barn
Utskottet anser att kompensationsnivån i föräldraförsäkringen skall vara 75 % från den 1 januari 2000. Havandeskapspenningen skall samordnas med sjukpenningen, vilket minskar utgifterna under utgiftsområde 12 men kom-mer att påverka anslaget för sjukpenning och rehabilitering under utgiftsom-råde 10. Förslaget ovan under utgiftsområde 10 om ändrad beräkning för SGI får konsekvenser för föräldraförsäkringen.
Barnfamiljerna skall i stället för den av regeringen föreslagna höjningen av barnbidraget få göra ett skatteavdrag med 10 000 kronor per barn och år. Barnfamiljernas valfrihet ökar också med utskottets förslag om rätt till av-drag för styrkta barnomsorgskostnader och genom att ett vårdnadsbidrag återinförs. Vidare bör underhållsstödet reformeras så att en besparing på 500 miljoner kronor för vartdera av åren 2001 och 2002 kan uppnås.
Utskottet föreslår, i enlighet med motion Fi14 yrkande 5, att den prelimi-nära ramen för utgiftsområde 12 i förhållande till regeringens förslag mins-kas med 1 150 miljoner kronor år 2000 samt 3 440 miljoner kronor vartdera året 2001-2002.
2. Fanny Rizell och Kenneth Lantz (båda kd) anser att utskottets yttrande i nedan angivna avseenden bort ha följande lydelse:
Utgiftsområde 8 Invandrare och flyktingar
Utskottet har tidigare för åren 1999 och 2000 ställt sig bakom den utökning av ramen som regeringen föreslog med anledning av den satsning benämnd Ett Sverige för alla som regeringen vill genomföra. Den av regeringen före-slagna utökningen av ramen med 305 miljoner kronor för vartdera av åren 2001 och 2002 kan dock inte godtas.
Utskottet föreslår med anledning av motion Fi15 yrkande 4 att den preli-minära ramen för utgiftsområde 8 i förhållande till regeringens förslag mins-kas med 305 miljoner kronor för vartdera året 2001-2002.
Utskottet är dock medvetet om att den mycket svåra situationen i Kosovo och dess närområde kan komma att leda till högre utgifter inom området.
Utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp
Utskottet anser att rehabiliteringsarbetet bör tillföras ytterligare medel. En sådan satsning leder till minskade utgifter för sjukpenning och förtidspensio-ner. Lägre utgifter för förtidspensioner innebär också en besparing med avseende på den statliga ålderspensionsavgiften. Vidare bör det ske en ökad satsning på socialförsäkringsadministrationen, vilket leder till ökad kvalitet i besluten och bättre kontrollmöjligheter. Det minskar också utgifterna för försäkringen.
Utskottet föreslår vidare ett nytt beräkningssätt för SGI som innebär att SGI beräknas på snittinkomsten under de två senaste åren. Skattepliktiga förmåner och semesterersättning skall vara SGI-grundande. Ytterligare en karensdag bör införas i sjukförsäkringen kombinerat med ett högriskskydd på tio dagar per år.
De kostnader för sjukskrivning och rehabilitering som har sin grund i tra-fikolycksfall bör föras över till trafikförsäkringen. Det innebär minskade utgifter inom utgiftsområdet med ca 3 800 miljoner kronor per år. Den be-sparing som uppnås bör återföras till trafikanterna genom sänkt fordonsskatt.
Utskottet föreslår, i enlighet med motion Fi15 yrkande 4, att den prelimi-nära ramen för utgiftsområde 10 i förhållande till regeringens förslag mins-kas med 6 540 miljoner kronor år 2000, 6 714 miljoner kronor år 2001 samt 6 760 miljoner kronor år 2002.
Utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom
Enligt utskottets mening skall inkomstprövningen vid änkepension avskaffas och omställningspensionen förlängas från dagens sex månader till tolv må-nader. Vidare skall fritidsfastighet inte medräknas i inkomstprövningen för bostadstillägg till pensionärer.
De ekonomiskt sämst ställda pensionärerna bör få ett höjt pensionstillskott med 200 kronor per månad år 2000. Från och med år 2001 bör pensionstill-skottet höjas med ytterligare 110 kronor per månad.
Utskottet föreslår, i enlighet med motion Fi15 yrkande 4, att den prelimi-nära ramen för utgiftsområde 11 i förhållande till regeringens förslag ökas med 502 miljoner kronor år 2000 samt 1 330 miljoner kronor för vartdera året 2001-2002.
Utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för familjer och barn
Enligt utskottets mening skall familjerna ha rätt att själva välja barnomsorgs-form. Ett vårdnadsbidrag skall därför på nytt införas. Bruttokostnaden för denna reform kan beräknas till 4 000 miljoner kronor, vilket finansieras genom att garantidagarna i föräldraförsäkringen slopas samt genom en regle-ring enligt finansieringsprincipen av statsbidraget till kommunerna, som erhåller skatte- och avgiftsintäkter samt avlastas kostnader genom reformen.
Kontaktdagarna i föräldraförsäkringen bör återinföras. På motsvarande sätt som föreslagits inom utgiftsområde 10 kommer ett nytt beräkningssätt för SGI att leda till minskade utgifter för föräldraförsäkringen.
Utskottet anser att det inte är självklart att det är barnbidraget som skall höjas om förbättringar skall göras inom familjepolitikens område. Därför avvisas regeringens föreslagna höjningar. I stället förordas en modell med ett allmänt barnbidrag på 700 kronor per barn och månad. Detta möjliggör att medel kan överföras till den barnrelaterade delen i bostadsbidraget. I prakti-ken innebär förslaget en bättre fördelningspolitisk profil genom att de barn-familjer som bäst behöver det får ett tillskott med ca 300 kronor per månad. En del av det reformutrymme som finns genom de beräknade överförings-beloppen till hushållen (totalt ca 20 respektive ca 40 miljarder kronor år 2001 och 2002) bör användas för att genomföra förbättringar som innebär ökad valfrihet och ger möjlighet till mer tid för barnen.
Ett förbättrat adoptionsbidrag vid internationella adoptioner bör utges.
Utskottet föreslår, i enlighet med motion Fi15 yrkande 4, att den prelimi-nära ramen för utgiftsområde 12 i förhållande till regeringens förslag ökas med 138 miljoner kronor år 2000 samt i förhållande till regeringens förslag minskas med 1 901 miljoner kronor år 2001 och 1 729 miljoner kronor år 2002.
Socialavgifter
För att förbättra den svenska ekonomins funktionssätt och ge stabila och goda villkor för företagen och därigenom öka sysselsättningen och trygga välfärden bör bl.a. arbetsgivaravgifterna sänkas. Utskottet föreslår att avgif-terna sänks med 10 procentenheter på lönesummor upp till 900 000 kronor per år. Vad gäller egenföretagare bör den nedsättningsberättigade lönesum-man uppgå till 250 000 kronor per år. Förslaget gynnar främst småföretagen. Mindre företag som i dag tvekar att nyanställa arbetskraft får med utskottets förslag klart förbättrade möjligheter att våga satsa på utveckling och nyan-ställning.
Utskottet föreslår, i enlighet med motion Fi15 yrkande 7, att riksdagen be-slutar om sänkta arbetsgivaravgifter i enlighet med det anförda.
3. Birgitta Carlsson (c) anser att utskottets yttrande i nedan angivna avseen-den bort ha följande lydelse:
Utgiftsområde 8 Invandrare och flyktingar
Enligt utskottets mening måste Sverige driva en öppen och generös flykting-politik. Inte minst mot bakgrund av flyktingsituationen på Balkan är det viktigt att Sverige på alla sätt bidrar till att förbättra de humanitära insatser-na. Omdisponeringar bör kunna göras mellan området för flyktingpolitiska insatser och återvandringsinsatser. Flyktingmottagandet måste moderniseras och effektiviseras. Sådana lösningar som bygger på kontakter mellan nyan-lända och människor i det omgivande samhället skall stimuleras. En högre grad av frivilliginsatser, samarbete med frivilligorganisationer vid flykting-mottagandet och effektiviseringar inom Invandrarverket leder till minskade utgifter. Vidare skall Utlänningsnämnden avvecklas.
Utskottet föreslår, i enlighet med motion Fi16 yrkande 23, att den prelimi-nära ramen för utgiftsområde 8 i förhållande till regeringens förslag minskas med 100 miljoner kronor för vartdera året 2000-2002.
Utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom
Enligt utskottets uppfattning har inkomstprövningen av änkepensionerna inneburit att unga familjer i många fall drabbats av ekonomiska svårigheter. Inkomstprövningen vid änkepension skall därför inte beröra kvinnor med barn under 18 år. Vidare är omställningspensionens längd om sex månader för kort. Riksdagen bör därför av regeringen begära en utredning om förut-sättningarna för att förlänga perioden från sex månader till tolv månader.
I enlighet med motion Fi16 yrkande 23 föreslår utskottet ingen annan be-räkning av den preliminära ramen för utgiftsområde 11 än vad regeringen föreslår.
Utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för familjer och barn
Utskottet anser att det ekonomiska familjestödet till barnfamiljerna måste reformeras och utgå från barnens och familjernas behov. Ett sådant stöd skall vara rättvist, göra det möjligt att förena föräldraskap och förvärvsarbete, ha enkla och klara regler samt ge föräldrar trygghet att kunna planera sin tid och sin ekonomi. Statens och kommunernas roll när det gäller barnomsorgen skall vara att ge möjligheter till alternativa lösningar. Det behövs färre regle-ringar samt större frihet för föräldrar att starta och driva förskolor.
Utskottet föreslår, i enlighet med motion Fi16 yrkande 23, att den prelimi-nära ramen för utgiftsområde 12 i förhållande till regeringens förslag ökas med 500 miljoner kronor år 2001 samt 1 000 miljoner kronor år 2002.
Socialavgifter
Under de senaste åren har arbetsgivaravgifterna sänkts med betoning på i första hand de mindre företagen. En fortsatt stegvis sänkning av avgifterna bör ske under innevarande mandatperiod. Från och med den 1 januari 2000 bör därför lönesummegränsen höjas till två miljoner kronor. För egenföreta-garna höjs gränsen till 300 000 kronor. Därefter bör avgifterna sänkas så att den totala sänkningen uppgår till minst 8 procentenheter. Reduktionen skall även omfatta egenföretagarnas avgifter. I första hand gynnar förslaget de mindre företagen där anställningspotentialen i förhållande till de större före-tagen är högre.
Utskottet föreslår, i enlighet med motion Fi16 yrkande 11, att riksdagen beslutar om sänkta arbetsgivaravgifter och egenavgifter i enlighet med det anförda.
4. Bo Könberg (fp) anser att utskottets yttrande i nedan angivna avseenden bort ha följande lydelse:
Utgiftsområde 8 Invandrare och flyktingar
Regeringen synes inte ha någon beredskap för högre kostnader som följd av Kosovokrisen. I tilläggsbudgeten beträffande år 1999 konstaterar regeringen bara att antalet registrerade i Statens invandrarverks mottagandesystem kan komma att bli högre än beräknat. Det enda regeringen har att säga är att den noga skall följa utvecklingen och vid behov återkomma i budgetpropositio-nen för år 2000. Detta är inte tillfredsställande och bådar inte gott inför bud-getåret 2000. Även då kan det behövas medel utöver de nu beräknade. Ut-skottet anser att medel för detta ändamål kan tas fram genom lägre utgifter för arbetsmarknadspolitiska åtgärder, lokala investeringsprogram, energipo-litiska utgifter samt lägre utgiftsnivå för kunskapslyftet.
Utskottet har inget annat förslag till preliminär beräkning av ramen för ut-giftsområde 8 än regeringen. Utskottet är dock mycket medvetet om att tra-gedin i Kosovo kan komma att leda till högre utgifter inom detta område. Bland annat av detta skäl vill utskottet peka på behovet av en större budgete-ringsmarginal än regeringens för perioden 2000-2002.
Utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp
Utskottet kan inte acceptera en utveckling där utgifterna inom området ökar med 5 800 miljoner kronor år 2000 och året därefter med ytterligare nära 4 000 miljoner kronor. Det måste snarast vidtas åtgärder för att sänka utgif-terna för frånvaro från arbete samt för att stärka rehabiliteringsinsatserna. Utskottet utgår från att aktiva åtgärder vidtas så att utgiftsökningen begrän-sas.
Vidare bör sjukförsäkringens kostnader för trafikolycksfall föras över till trafikförsäkringen. Det rör sig om ett belopp på ca 4 000 miljoner kronor, som för den enskilde motsvaras av en skattesänkning.
Utskottet föreslår, i enlighet med motion Fi17 yrkande 4, att den prelimi-nära ramen för utgiftsområde 10 i förhållande till regeringens förslag mins-kas med 5 520 miljoner kronor år 2000, 5 450 miljoner kronor år 2001 samt 5 300 miljoner kronor år 2002.
Utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom
Utskottet anser att inkomstprövningen av änkepensionerna är socialt orätt-färdig och leder till oacceptabla förhållanden för många människor. Änke-pensionerna måste därför återställas till vad som tidigare gällde. Tiden för omställningspension skall förlängas och bostadstillägget till pensionärer måste förbättras.
Utskottet föreslår, i enlighet med motion Fi17 yrkande 4, att den prelimi-nära ramen för utgiftsområde 11 i förhållande till regeringens förslag ökas med 604 miljoner kronor år 2000, 878 miljoner kronor år 2001 samt 885 miljoner kronor år 2002.
Utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för familjer och barn
Utskottet anser att generella system är att föredra när det gäller ekonomiskt stöd till barnfamiljer. Den barnbidragshöjning som regeringen har för avsikt att föreslå kan accepteras. Därmed kan den del av bostadsbidraget som i praktiken är ett inkomstprövat barnbidrag trappas ned i motsvarande mån. De ca 500 miljoner kronor som detta motsvarar bör användas till att höja det allmänna barnbidraget med 25 kronor per barn och månad utöver vad rege-ringen avser att föreslå. På så sätt sker en förskjutning från ett selektivt stöd till ett generellt stöd till barnfamiljer. Bostadsbidrag till familjer utan barn skall reduceras. Inte minst ur jämställdhetssynpunkt anser utskottet nu lik-som tidigare att ersättningen för den s.k. mamma/pappamånaden i föräldra-försäkringen bör ligga på en högre nivå. Underhållsstödet skall reformeras så att utgifterna minskar.
Utskottet föreslår, i enlighet med motion Fi17 yrkande 4, att den prelimi-nära ramen för utgiftsområde 12 i förhållande till regeringens förslag ökas med 175 miljoner kronor år 2000 samt 830 miljoner kronor vartdera året 2001-2002.
Socialavgifter
Utskottet anser att ett långsiktigt mål bör vara att successivt avskaffa arbets-givaravgifterna och ersätta dessa med enbart avgifter för försäkringar. För att påbörja denna process och underlätta tillskapande av många nya arbetstill-fällen i framför allt en växande tjänstesektor föreslår utskottet sänkt arbetsgi-varavgift med 5 procentenheter inom den privata tjänstesektorn.
Vad utskottet anfört bör med bifall till motion Fi17 yrkande 12 ges rege-ringen till känna.
Särskilt yttrande
Utgiftsområde 8 Invandrare och flyktingar
Ulla Hoffmann (v), Carlinge Wisberg (v) och Kerstin-Maria Stalin (mp) anför:
Regeringen har beslutat att ge tillfälligt skydd för upp till 5 000 medborgare i Förbundsrepubliken Jugoslavien som fördrivits från provinsen Kosovo. Regeringen har beräknat kostnaderna för detta mottagande till 375 miljoner kronor, varav en del av utgifterna faller på år 1999 och en del på år 2000. För att klara situationen skall utgiftsområde 8 tillföras 205 miljoner kronor.
Regeringen är bemyndigad att ensam fatta beslut i massflyktsituationer. Vänsterpartiet och Miljöpartiet stöder dock självfallet beslutet att ge en fri-stad i Sverige åt fördrivna kosovoalbaner.
Regeringen har också redovisat sitt beslut om tillfälligt skydd för 5 000 personer från Kosovo i 1999 års ekonomiska vårproposition. I denna propo-sition anger regeringen att antalet registrerade i Statens invandrarverks mot-tagandesystem därför kan komma att bli högre för innevarande år än vad som tidigare beräknats. Regeringen kommer att noga följa utvecklingen inom området vad gäller prognoser och utgifter samt vid behov återkomma i bud-getpropositionen för år 2000 (prop. 1998/99:100 s. 83).
Vänsterpartiet och Miljöpartiet kan biträda den bedömning som regeringen redovisat i propositionen.
För år 1999 har medel motsvarande 1 840 kvotflyktingar avsatts under an-slag A 3 Migrationspolitiska åtgärder. Kännetecknande för kvotflyktingar är att de valts ut i samarbete med UNHCR och att de har permanent uppehålls-tillstånd och har blivit kommunplacerade när de kommer till Sverige. Genom omdisponeringar av regeringen inom anslag A 3 kommer denna åtgärd att få till följd att utrymmet för att ta emot kvotflyktingar kraftigt beskärs. Rege-ringens finansiering innebär att medel motsvarande 1 200 kvotflyktingar skall utgöra delfinansiering för mottagandet av kosovoalbaner. I praktiken innebär detta en dramatisk neddragning av den planerade mottagningen av kvotflyktingar. Medräknat det mottagande av kvotflyktingar som redan skett innebär detta att det endast finns medel motsvarande 130 kvotflyktingar kvar under resterande del av år 1999 för flyktingar från andra delar av världen.
Kosovoalbanerna skall ges skydd i Sverige, men det är fel att ge dem det på bekostnad av kvotflyktingarna, eller att kostnadsmässigt jämställa dem med kvotflyktingarna. De kosovoalbaner som nu kommer hit kommer t.ex. inte att erhålla permanenta uppehållstillstånd utan endast tillfälliga sådana.
Det är därför vår uppfattning att regering och riksdag fr.o.m. år 2000 måste söka annan finansiering än att dra ned på mottagningen av kvotflyktingar. Frågan bör i stället i enlighet med vad regeringen anfört i den ekonomiska vårpropositionen beredas vidare och få sin slutliga lösning i samband med budgetpropositionen för år 2000 så att medlen inom anslag A 3 fortsättnings-vis hålls reserverade för just kvotflyktingar.
Socialutskottets yttrande
1998/99:SoU3y
Ekonomisk vårproposition
Till finansutskottet
Finansutskottet har den 15 april 1999 berett bl.a. socialutskottet tillfälle att yttra sig över 1999 års ekonomiska vårproposition (1998/99:100) i vad avser den ekonomiska politiken, utgiftstak m.m. och de motioner som kan komma att väckas i de delar som berör utskottets beredningsområde.
Socialutskottet begränsar yttrandet till den preliminära fördelningen åren 2000-2002 såvitt avser utgiftsområde 9 samt motionerna Fi14 (m) yrkande 5, Fi15 (kd) yrkande 4, Fi16 (c) yrkande 23 och Fi17 (fp) yrkande 4 i motsva-rande delar.
(Utskottet redovisar i yttrande 1998/99:SoU4y sina ställningstaganden till vårpropositionen i vad avser tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1999.)
Propositionen
I den ekonomiska vårpropositionen lägger regeringen fram förslag till rikt-linjer för den ekonomiska politiken. Förslag lämnas till utgiftstak för staten inklusive ålderspensionssystemet vid sidan av statsbudgeten för år 2002 på 810 miljarder kronor. Åren 1999-2001 ligger utgiftstaken fast på 753, 761 respektive 786 miljarder kronor, men för utgifternas fördelning på utgiftsom-råden presenteras reviderade beräkningar.
Regeringen begär vidare att riksdagen godkänner den preliminära fördel-ningen av utgifterna på utgiftsområden för åren 2000-2002 som riktlinje för regeringens budgetarbete (avsnitt 7.2).
I finansplanen beskrivs utförligt de reformer och prioriteringar som rege-ringen föreslår och de bedömningar som ligger till grund för förslagen. Re-formerna kan delas in i fem områden:
- Arbetslösheten skall betvingas.
- Kunskap och kompetens.
- Skolan, vården och omsorgen skall förbättras.
- Rättvisan skall stärkas.
- Hållbara Sverige.
Inom området vård och omsorg föreslås medel för ersättning till vissa sterili-serade, medel för införande av personliga ombud för psykiskt funktionshind-rade och ytterligare medel för handikappområdet till bl.a. kompetensutveck-ling och forskning, ökat stöd till handikapporganisationerna och till bilstöd.
Utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg
Utgiftsområdet omfattar verksamheterna hälsovård, sjukvård och social omsorg. För år 1999 uppgår anvisade medel enligt statsbudgeten till 24 mil-jarder kronor, varav 16,9 miljarder kronor avser hälsovård och sjukvård, 6,6 miljarder kronor avser social omsorg och 0,5 miljarder kronor avser Social-styrelsen samt stöd till forskning.
Statens utgifter för utgiftsområdet utgör en mindre del av de samlade of-fentliga utgifterna för hälso- och sjukvård och social omsorg. Huvudmanna-skapet för dessa verksamheter ligger huvudsakligen hos kommuner och landsting. Statens stöd till den kommunala sektorn utgår främst från utgifts-område 25 Allmänna bidrag till kommuner.
Ramen för utgiftsområdet beräknas nu för år 2000 till 25 351 miljoner kronor, för år 2001 till 26 271 miljoner kronor och för år 2002 till 26 299 miljoner kronor. Ökningen av ramen uppgår således till 880 miljoner kronor år 2000 och 1 506 miljoner kronor år 2001. Ramökningen ingår som en del i regeringens prioritering av att förbättra skolan, vården och omsorgen. I fi-nansplanen beskrivs reformområdena utförligt.
Inom den nya ramen för utgiftsområdet föreslås ytterligare 242 miljoner kronor för år 2000 fördelas till handikappområdet ( tabell s. 59), dels för kompetensutveckling, forskning, verksamhets- och teknikutveckling, för-stärkt tillsyn samt ytterligare medel till handikapporganisationerna m.m., dels engångsvisa tillskott till bilstödet för handikappade. Resurser prioriteras även för ett införande av personliga ombud för psykiskt funktionshindrade (90 miljoner kronor per år 2000-2002). Resurser har vidare avsatts för ersättning till personer som steriliserats mot sin vilja under perioden 1935-1975 (totalt 180 miljoner kronor under perioden 1999-2001).
I förslaget till ram ingår vidare ytterligare medel till Smittskyddsinstitutet från och med år 2000. Medel har vidare avsatts för bidrag till hälso- och sjukvården under år 2000 för avveckling av Hälso- och sjukvårdens utveck-lingsinstitut, Spri, samt fr.o.m. år 2001 för fortsatta utvecklingsinsatser inom hälso- och sjukvården.
I propositionen hänvisas till att regeringen i propositionen Vissa ändringar i läkemedelsförmånen m.m. (1998/99:106) föreslagit att beloppsgränsen för högkostnadsskyddet inom läkemedelsförmånen skall höjas med 500 kronor från 1 300 till 1 800 kronor. Ändringen föreslås gälla fr.o.m. den 1 juni 1999 och beräknas innebära en kostnadsreducering om ca 1,4 miljarder kronor på helårsbasis. Även med beaktande av den föreslagna besparingsåtgärden tyder nuvarande prognoser på att det finns risk för ytterligare utgiftsökningar under den kommande treårsperioden, anför regeringen. Regeringen avser att följa utvecklingen noga.
I den ekonomiska vårpropositionen redovisar regeringen att riksdagen har gett regeringen till känna (bet. 1998/99:SoU1, rskr. 1998/99:104) att övervä-ga om rätten till personlig assistans kan utvidgas så att den som erhållit assi-stans före 65 års ålder får behålla den även efter 65-årsdagen. Regeringen har utrett de ekonomiska konsekvenserna. Beroende på hur reglerna utformas och vilka antaganden som görs om bl.a. hjälpbehov och antal personer, skulle den ackumulerade kostnadsökningen för den statliga assistansersätt-ningen till följd av en utvidgning av rätten till personlig assistans komma att uppgå till 1,3-1,9 miljarder kronor fullt genomförd. Enligt regeringen torde således de ekonomiska konsekvenserna av en sådan utvidgning av reformen bli betydande. Med tanke på utvidgningens omfattning och osäkerhet i kost-nadsberäkningarna krävs, enligt regeringen, ytterligare beredning innan något ställningstagande kan göras. Regeringen erinrar dock om vad som sägs i propositionen Stöd och service till vissa funktionshindrade (prop. 1992/93:159) att det ofta kan vara lämpligt att kommunen fortsätter att ge insatser som liknar personlig assistans. Prognoser för anslaget för statlig assistansersättning tyder på att det finns risk för utgiftsökningar under den kommande treårsperioden, anförs det. Regeringen avser att följa utveckling-en noga.
Vidare redovisas att ersättningssystemet för vuxentandvården omstrukture-rades den 1 januari 1999. Enligt regeringens uppfattning är det mycket an-geläget att effekterna av det reformerade systemet noga följs och utvärderas. Regeringen har därför gett Riksförsäkringsverket i uppdrag att följa och analysera effekterna av det reformerade tandvårdsstödet. Uppdraget skall redovisas till regeringen senast den 1 april 2000.
Motioner
Motionernas förslag till utgiftsramar framgår av nedanstående tabell.
Regeringens och oppositionspartiernas förslag till utgifter på utgiftsom-råde 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg 2000-2002.
Belopp i miljoner kronor.
Budgetår 2000 2001 2002 Regeringen 25 351 26 271 26 299 Moderata samlingspartiet -1 183 -1 098 -1 318 Vänsterpartiet ±0 ±0 ±0 Kristdemokraterna +1 790 +1 785 +1 780 Centerpartiet +150 +820 +820 Folkpartiet liberalerna +2 205 +2 220 +2 230 Miljöpartiet de gröna ±0 ±0 ±0
Enligt Moderata samlingspartiet (Fi14) bör riksdagen godkänna den preli-minära fördelningen av utgifterna på utgiftsområde 9 om 24 168 miljoner kronor för år 2000 (-1 183 miljoner kronor i förhållande till regeringens för-slag), 25 173 miljoner kronor för år 2001 (-1 098) och 24 981 miljoner kro-nor år 2002 (-1 318) som riktlinjer för regeringens budgetarbete (yrkande 5). Motionärerna anser att läkemedelsförmånen bör tas över av staten och att en frivillig läkemedelsförsäkring bör införas för att jämna ut kostnaderna för läkemedel mellan medborgarna samtidigt som belastningen för skattebetalar-na minskar. Försäkringen beräknas kosta 100 kronor per vuxen person och månad och skall täcka alla receptbelagda läkemedel. Motionärerna har därför i en annan motion avvisat regeringens förslag att höja högkostnadsskyddet för läkemedel. Motionärerna anser också att Apoteksbolagets monopol bör upphävas. Motionärerna bedömer att deras förslag innebär en besparing på 3,7 miljarder kronor under vardera åren 2000-2002 inom utgiftsområde 9. Motionärerna anser att resurser till arbetet för insatser mot hiv/aids bör utgå som anslag under utgiftsområdet och inte lämnas genom det generella bidra-get till kommunerna. De föreslår därmed en överflyttning av 90 miljoner kronor från utgiftsområde 25 till utgiftsområde 9. Den statliga assistanser-sättningen bör vidare tillföras drygt 1,6 miljarder kronor utöver vad regering-en föreslagit, anser motionärerna. Härigenom kan assistansreformen åter-ställas till sin ursprungliga form. Staten bör återta det ekonomiska ansvaret för de tjugo första timmarna. Assistans skall enligt motionärerna åter kunna erhållas vid vistelse på dagcenter och i skola eller barnomsorg. Schabloner-sättningen bör upphävas. Vidare bör åldersgränsen 65 år för rätt till personlig assistans upphävas, så att den som beviljats assistans får behålla denna också efter 65-årsdagen. Motionärerna anser att inga funktionshindrade skall tving-as söka socialbidrag för att kunna bo kvar i sina handikappanpassade lägen-heter. Ett särskilt bostadsstöd för funktionshindrade bör därför införas och 100 miljoner kronor anslås under ett nytt anslag. I avvaktan på att regeringen föreslår förbättringar för de psykiskt funktionshindrade vill motionärerna införa ett särskilt stimulansbidrag till kommunerna för att möjliggöra att psykiskt sjuka får assistans. 300 miljoner kronor föreslås anvisas under ett nytt anslag. Slutligen föreslår motionärerna ett förbättrat högkostnadsskydd i tandvårdsförsäkringen och avsätter 300 miljoner kronor för ändamålet.
Enligt Kristdemokraterna (Fi15) bör riksdagen godkänna den preliminära fördelningen av utgifterna för utgiftsområde 9 om 27 141 miljoner kronor för år 2000 (+1 790 miljoner kronor i förhållande till regeringens förslag), 28 056 miljoner kronor för år 2001 (+1 785) och 28 079 miljoner kronor år 2002 (+1 780) som riktlinje för regeringens budgetarbete (yrkande 4). Mo-tionärerna anför att de inte accepterar några nedskärningar på handikappom-rådet. Därför avsätter de 210 miljoner kronor per år till förbättrad assistans-ersättning utöver regeringens förslag. De anser att 65-årsgränsen för rätt till personlig assistans bör avvecklas under de kommande åren. Motionärerna känner oro för att många tvingas avstå från nödvändig tandvård på grund av de höga kostnaderna. De vill i avvaktan på en utredning om att slå samman sjuk- och tandvårdsförsäkringarna avsätta ytterligare 200 miljoner kronor till tandvårdsersättningar. Motionärerna avvisar också regeringens förslag till höjning av högkostnadsskyddet för läkemedel och föreslår ytterligare 1 370 miljoner kronor för detta. Kostnader för hjälpmedel, tandvård och sjukresor kan sammantaget bli omöjliga att bära för den enskilde, anför motionärerna. Resultatet kan bli att enskilda avstår från hjälp eller behandling, vilket inne-bär en oacceptabel utveckling, anför de. Slutligen anser motionärerna att staten bör utge ersättning till dem som under tvångsmässiga former loboto-merades på 1940- och 1950-talen. För detta ändamål avsätter de 10 miljoner kronor år 2000 och 5 miljoner kronor år 2001.
Enligt Centerpartiet (Fi16) bör riksdagen godkänna den preliminära fördel-ningen av utgifterna för utgiftsområde 9 om 25 501 miljoner kronor för år 2000 (+150 miljoner kronor i förhållande till regeringens förslag), 27 091 miljoner kronor för år 2001 (+820) och 27 119 miljoner kronor för år 2002 (+820) som riktlinjer för regeringens arbete i enlighet med vad i motionen anförts (yrkande 23). Motionärerna anser att åldersgränsen i 3 § lagen (1993:389) om assistansersättning bör tas bort. Förändringen bör träda i kraft den 1 juli 1999. För år 2000 föreslår de att anslaget tillförs ytterligare 100 miljoner kronor för detta ändamål, för år 2001 220 miljoner kronor och för år 2002 320 miljoner kronor. Samtidigt föreslår de att anslaget Allmänna bidrag till kommunerna (UO 25) minskar med 56 miljoner kronor för år 2000, 122 miljoner kronor för år 2001 och 178 miljoner kronor för år 2002. Centerpar-tiet har tidigare lagt förslag om att utveckla hemservicesektorn för äldre. Motionärerna återkommer nu med förslaget om ett system med hemservi-cecheckar för pensionärshushåll. Alla pensionärshushåll, förtids- och folk-pensionärer, skall få möjlighet att utnyttja hemservicecheckar för alla nor-malt förekommande tjänster i hemmet. Det som förekommer inom den be-hovsprövade hemtjänsten skall inte ingå i detta system. Motionärerna avsät-ter 500 miljoner kronor vardera åren 2001-2002 för detta ändamål. Motionä-rerna har i en annan motion avvisat regeringens förslag till höjt högkostnads-skydd för läkemedel. De anser att det finns stora rationaliseringsvinster att göra genom att avveckla Apoteksbolagets monopol. En konkurrensutsättning av apoteken leder, enligt dem, till minskade kostnader inom läkemedelsom-rådet med 150 miljoner kronor år 2000. Tillsammans med övriga förslag t.ex. receptavgift minskas kostnaderna väsentligt på läkemedelsområdet. Motionä-rerna anför att ett strategiskt utnyttjande av distans- och kompetensöverbryg-gande informationsteknologi medger en effektivisering och ger möjligheter till att förbättra sjukvårdens tillgänglighet och kvalitet i hela landet. Enligt motionärerna bör staten därför göra ett åtagande att utveckla ett nationellt hälsonät. Kostnaden beräknas till totalt 1 200 miljoner kronor. Initierande av projektet, utbildning och organisationsutveckling föreslås belasta utgiftsom-råde 9 med 50 miljoner kronor för år 2000 och 100 miljoner kronor för år 2001.
Enligt Folkpartiet liberalerna (Fi17) bör riksdagen godkänna den preliminä-ra fördelningen av utgifterna för utgiftsområde 9 om 27 556 miljoner kronor för år 2000 (+2 205 miljoner kronor i förhållande till regeringens förslag), 28 491 miljoner kronor för år 2001 (+2 220) och 28 529 miljoner kronor för år 2002 (+2 230) som riktlinjer för regeringens budgetarbete (yrkande 4). Motionärerna avvisar höjningen av högkostnadsskyddet för läkemedel. De anser att läkemedelskommittéerna måste arbeta aktivare med begränsning av läkemedelskostnaderna. De vill ha en utvidgning av det under den borgerliga regeringen införda referensprissystemet. De bedömer att kostnaderna för läkemedelsförmånen härigenom kan begränsas, men att en viss ökning ut-över den regeringen räknar med är trolig. De har avsatt ytterligare resurser för detta ändamål. Motionärerna vill återställa handikappreformen och har avsatt resurser även för detta. Staten bör enligt motionärerna återta det eko-nomiska ansvaret för de tjugo första assistanstimmarna från kommunerna. De begränsningar i rätten till personlig assistans som regeringen infört bör avskaffas. Det är vidare angeläget att de som får assistans före 65 års ålder även kan behålla den efter 65-årsdagen. Detta minskar kommunernas kost-nader för äldreomsorg.
Utskottets bedömning
Statens utgifter för utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg utgör, som nyss redovisats, en mindre del av de samlade offentliga utgifterna för hälso- och sjukvård och social omsorg. Huvudmannaskapet för dessa verksamheter ligger huvudsakligen hos kommuner och landsting. Statens stöd till den kommunala sektorn utgår främst från utgiftsområde 25 Allmän-na bidrag till kommuner. Beslutade och aviserade tillskott till kommuner och landsting innebär i förhållande till 1996 års nivå en sammanlagd höjning av statsbidragen med 25 miljarder kronor år 2002. Utskottet har tidigare fram-hållit att dessa resurstillskott förbättrar förutsättningarna för kommuner och landsting att vidareutveckla en god kvalitet i vården och omsorgen. I 1999 års budget tillfördes 300 miljoner kronor till utgiftsområde 9 för insatser inom äldrepolitiken som ett led i arbetet med att implementera den nationella handlingsplanen för äldrepolitiken.
Regeringen föreslår nu reformer inom handikappområdet och vidgar där-med ramen för utgiftsområdet. För år 2000 föreslås 25 351 miljoner kronor, för år 2001 26 271 miljoner kronor och för år 2002 26 299 miljoner kronor. Utskottet välkomnar förslaget att införa personliga ombud för psykiskt funk-tionshindrade. Socialstyrelsens utvärdering visar att personligt ombud kan vara ett värdefullt instrument för psykiskt funktionshindrade personer att få bättre service och vård. Utskottet avstyrker samtidigt motionsförslaget om särskilda stimulansmedel till kommunerna för insatser för psykiskt sjuka.
Utskottet ser positivt på förslaget till resursförstärkning inom handi-kappområdet avseende kompetensutveckling, forskning, verksamhets- och teknikutveckling, förstärkt tillsyn, ytterligare medel till handikapporganisa-tionerna och bilstöd. Utskottet biträder inte Moderaternas förslag om ett särskilt bostadsstöd för funktionshindrade.
Ett enigt utskott har nyligen tillstyrkt regeringens proposition (1998/99:71) om ersättning av staten till steriliserade i vissa fall. Medel avsätts nu för detta ändamål. Kristdemokraterna begär i sin motion ersättning också till loboto-merade. Utskottet vidhåller sin tidigare uppfattning och anser inte att det föreligger några skäl för generell ersättning till dem som lobotomerats.
Utskottet har i princip ställt sig bakom regeringens förslag till ändringar i läkemedelsförmånen m.m. (prop. 1998/99:106, bet. 1998/99:SoU14). Detta innebär att beloppsgränsen för högkostnadskyddet vid köp av läkemedel föreslås höjas fr.o.m. den 1 juni 1999 med 500 kronor från 1 300 kronor till 1 800 kronor. Gränsen för när patienten/konsumenten får kostnadsreducering föreslås höjas från 400 kronor till 900 kronor. Den s.k. trappstegsmodellen föreslås behållas men även de följande trappstegen höjs med 500 kronor. Utskottet tillstyrkte också förslaget att kompensera ekonomiskt utsatta grup-per genom en höjning av pensionstillskottet på visst sätt. Vidare föreslogs ett tillkännagivande med krav på ett klarläggande av frågan om och i så fall på vilket sätt den förskrivande läkaren skall kunna avgöra om ett läkemedel skall ingå i läkemedelsförmånen och därmed bli subventionerat. Regeringen bör behandla frågan med förtur i den totalöversyn av läkemedelsförmånen som regeringen aviserar. Utskottet vidhåller dessa ståndpunkter.
Den 1 januari 1999 omstrukturerades ersättningssystemet för tandvård. Regeringen har givit Riksförsäkringsverket i uppdrag att följa och analysera effekterna av det reformerade tandvårdsstödet. Utskottet, som delar regering-ens uppfattning att det är mycket angeläget att effekterna av det reformerade systemet noga följs och utvärderas, anser att resultatet av uppföljningen bör avvaktas.
De hivpreventiva insatserna i Sverige har varit framgångsrika och smitt-spridningen har inte fått den omfattning som tidigare befarats. Insatserna mot hiv/aids måste enligt utskottet ges fortsatt hög prioritet på alla samhällsnivå-er. Det finns behov av att initiera och stödja förebyggande insatser. Dessa bör dock så långt som möjligt integreras i kommunernas och landstingens reguljära verksamhet. Det är också angeläget med ett utvecklat samarbete mellan olika aktörer.
I flera motioner begärs lagändringar vad gäller rätten till personlig assi-stans. Moderaterna och Folkpartiet anser att personlig assistans skall kunna beviljas vid vistelse på dagcenter och i skola och barnomsorg. De anser vidare att staten skall återta det ekonomiska ansvaret för de tjugo första tim-marna och att schablonen skall upphävas. Utskottet anser att assistansrefor-men har inneburit ökad valfrihet, större inflytande och bättre livskvalitet för många svårt funktionshindrade personer. Syftet med reformen har därmed uppnåtts. Kostnaderna för reformen var dock kraftigt underskattade och lagstiftningen oklar, bl.a. när det gäller gränsdragningen mellan kommuner-nas och statens ansvar. Detta har lett till att riksdagen vid ett flertal tillfällen tvingats gå in och tillföra ytterligare resurser och justera reglerna. Med de tillskott som gjorts under senare år väntas nu en mer balanserad utveckling. Utskottet anser att förslagen till ändringar bör avstyrkas.
Fler motionärer tar upp frågan om avskaffande av åldersgränsen 65 år för rätt till personlig assistans. Enligt 9 a § fjärde stycket lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade och 3 § lagen (1993:389) om assistansersättning gäller som krav för rätt till personlig assistans respektive assistansersättning att den funktionshindrade inte fyllt 65 år. En utvidgning av rätten till personlig assistans så att den som erhållit assistans före sin 65-årsdag kan få behålla denna rätt även efter det att han eller hon fyllt 65 år skulle, enligt den av regeringen gjorda kostnadsberäkningen, få betydande ekonomiska konsekvenser. Utskottet delar regeringens bedömning att det krävs ytterligare beredning av frågan innan något ställningstagande kan göras. Motionsyrkandena bör avstyrkas. Utskottet vill samtidigt erinra om att det vid ett flertal tillfällen uttalat att kommunerna måste visa smidighet och hänsyn vid övergången från personlig assistans till annan stödform, och att det ofta kan vara lämpligt att huvudmannen fortsätter att ge insatser som liknar personlig assistans. Kommunernas möjligheter att leva upp till sina åtaganden inom detta område förbättras också av att kommunernas ekono-miska situation förbättras genom föreslagna samt aviserade höjningar av det generella statsbidraget. Detta omfattar också kommunernas möjligheter att erbjuda äldre människor hjälp i hemmet. Särskilda resurser är vidare avsatta inom den nationella handlingsplanens ram för uppsökande verksamhet i hemtjänsten. Utskottet är inte berett att ställa sig bakom Centerpartiets för-slag om hemservicecheckar.
Utskottet är inte heller berett att tillstyrka förslag om medel för utveckling av ett nationellt hälsonät.
Utskottet instämmer sammanfattningsvis i regeringens bedömningar och har inte något att invända mot att riksdagen godkänner den preliminära be-räkningen för utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg avse-ende åren 2000-2002. Utskottet anser att motionerna Fi14 (m) yrkande 5, Fi15 (kd) yrkande 4, Fi16 (c) yrkande 23 och Fi17 (fp) yrkande 4 bör avstyr-kas i de delar som avser utgiftsområde 9.
<AStockholm den 11 maj 1999
På socialutskottets vägnar
Ingrid Burman
I beslutet har deltagit: Ingrid Burman (v), Chris Heister (m), Margareta Is-raelsson (s), Rinaldo Karlsson (s), Chatrine Pålsson (kd), Leif Carlson (m), Hans Karlsson (s), Conny Öhman (s), Elisebeht Markström (s), Rolf Olsson (v), Lars Gustafsson (kd), Cristina Husmark Pehrsson (m), Thomas Julin (mp), Kenneth Johansson (c), Kerstin Heinemann (fp), Catherine Persson (s) och Göran Lindblad (m).
Avvikande meningar
1. Chris Heister, Leif Carlson, Cristina Husmark Pehrsson och Göran Lind-blad (alla m) anser att utskottets bedömning bort ha följande lydelse:
För utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg anser utskottet att den preliminära ramen skall beräknas till 24 168 miljoner kronor för år 2000, 25 173 miljoner kronor år 2001 och 24 981 miljoner kronor år 2002.
Utskottet anser att hanteringen av läkemedelsförmånen bör tas över av staten. En frivillig läkemedelsförsäkring bör införas för att jämna ut kostna-derna för läkemedel mellan medborgarna och minska belastningen för skat-tebetalarna. Försäkringen beräknas kosta 100 kronor per vuxen och månad och skall då täcka alla receptbelagda läkemedel. Vidare bör Apoteksbolagets monopol upphävas. Utskottet bedömer att dessa förslag innebär besparingar på 3,7 miljarder kronor per år. Utskottets tidigare beslut (1998/99:SoU14) om läkemedelsförmånen bör därmed avslås.
Mer resurser bör avsättas till arbetet för insatser mot hiv/aids. De 90 miljo-ner kronor som tidigare överförts till utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner bör återföras till utgiftsområde 9 som ett riktat bidrag.
Utskottet föreslår ytterligare 1,6 miljarder kronor till kostnader för statlig assistansersättning och föreslår att denna även skall omfatta personer över 65 år. Rätten till personlig assistans vid vistelse på dagcenter och i barnomsorg och skola bör återinföras och schabloniseringen av bidraget upphöra.
Ett särskilt bostadsstöd för funktionshindrade bör införas. 100 miljoner kronor bör uppföras under ett nytt anslag för detta ändamål. Utskottet anser det orimligt att funktionshindrade skall tvingas söka socialhjälp för att kunna bo kvar i sina handikappanpassade lägenheter.
Situationen för de psykiskt funktionshindrade uppmärksammas allt mer. Utskottet anser att det behövs ett stimulansbidrag till kommunerna för att möjliggöra att psykiskt sjuka får assistans. 300 miljoner kronor bör anslås för detta ändamål.
Slutligen föreslår utskottet ett förbättrat högkostnadsskydd i tandvårdsför-säkringen och att ytterligare 300 miljoner kronor per år bör tillföras denna.
Utskottet anser att riksdagen med anledning av motion Fi14 (m) yrkande 5 (delvis) bör godkänna utskottets förslag till preliminär beräkning för utgifts-område 9 för åren 2000-2002. Motionerna Fi15 (kd) yrkande 4, Fi16 (c) yrkande 23 och Fi17 (fp) yrkande 4 bör avstyrkas i de delar som berör ut-giftsområde 9.
2. Chatrine Pålsson och Lars Gustafsson (båda kd) anser att utskottets be-dömning bort ha följande lydelse:
För utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg anser utskottet att den preliminära ramen skall beräknas till 27 141 miljoner kronor för år 2000, 28 056 miljoner kronor år 2001 och 28 079 miljoner kronor år 2002.
Utskottet kan inte acceptera några nedskärningar på handikappområdet. För att förbättra assistansersättningen anser utskottet att ytterligare 210 mil-joner kronor per år bör tillföras anslaget. Vidare anser utskottet att 65-årsgränsen för rätt till personlig assistans bör avvecklas under de kommande åren. Det är viktigt att de handikappade kan känna trygghet och inte ständigt tvingas leva i oro för att deras rättigheter beskärs.
Det är oroande att alltfler tvingas avstå från nödvändig tandvård på grund av de höga kostnaderna. I avvaktan på en utredning om att slå samman sjuk- och tandvårdsförsäkringarna föreslår utskottet att tandvårdsförsäkringen tillförs ytterligare 200 miljoner kronor per år utöver regeringens förslag.
En höjning av högkostnadsskyddet för läkemedel drabbar de ekonomiskt svagaste grupperna. Sammantaget kan kostnaderna för läkemedel, hjälpme-del, tandvård och sjukresor bli omöjliga att bära för den enskilde. Utskottet anser därför att utskottets tidigare beslut (1998/99:SoU14) bör avslås och anslaget tillföras ytterligare 1 370 miljoner kronor per år för att göra det möjligt att bibehålla nuvarande högkostnadsskydd.
Slutligen föreslår utskottet att medel avsätts för att kunna ersätta personer som under tvångsmässiga former lobotomerades på 1940- och 1950-talen.
Utskottet anser att riksdagen med anledning av motion Fi15 (kd) yrkande 4 (delvis) bör godkänna utskottets förslag till preliminär beräkning för utgifts-område 9 för åren 2000-2002. Motionerna Fi14 (m) yrkande 5, Fi16 (c) yrkande 23 och Fi17 (fp) yrkande 4 bör avstyrkas i de delar som berör ut-giftsområde 9.
3. Kenneth Johansson (c) anser att utskottets bedömning bort ha följande lydelse:
För utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg anser utskottet att den preliminära ramen skall beräknas till 25 501 miljoner kronor för år 2000, 27 091 miljoner kronor år 2001 och 27 119 miljoner kronor år 2002.
Åldersgränsen 65 år för rätt till personlig assistans bör tas bort, anser ut-skottet. Förändringen bör träda i kraft den 1 juli 1999. Anslaget statlig assi-stansersättning föreslås därför tillföras ytterligare 100 miljoner kronor år 2000, 220 miljoner kronor år 2001 och 320 miljoner kronor år 2002. Samti-digt föreslås anslaget allmänna bidrag till kommuner under utgiftsområde 25 minskas med 56 miljoner kronor år 2000, 122 miljoner kronor år 2001 och 178 miljoner kronor år 2002.
Utskottet anser att hemservicesektorn för äldre bör utvecklas. Alla pensio-närshushåll, förtids- och folkpensionärer, bör få möjlighet att utnyttja hem-servicecheckar för alla normalt förekommande tjänster i hemmet. Det som förekommer inom den behovsprövade hemtjänsten bör inte ingå i detta sys-tem. Utskottet anser att 500 miljoner kronor bör avsättas för detta ändamål åren 2001 och 2002.
Apoteksbolagets monopolställning bör avvecklas. Det finns stora rationali-seringsvinster att göra genom att avveckla monopolet. Konkurrensutsättning av apoteken leder till minskade kostnader inom läkemedelsområdet med 150 miljoner kronor år 2000. Tillsammans med t.ex. bättre ordinationsrutiner, tydligare förskrivningsregler, receptavgift och andra insatser anser utskottet att kostnaderna kan reduceras avsevärt. Detta innebär att högkostnadsskyddet för läkemedel inte behöver höjas. Utskottets tidigare beslut (1998/99:SoU14) om läkemedelsförmånen bör därmed avslås.
Ett strategiskt utnyttjande av distans- och kompetensöverbryggande infor-mationsteknologi medger en effektivisering och ger möjligheter till att för-bättra sjukvårdens tillgänglighet och kvalitet i hela landet. Utskottet anser därför att staten bör åta sig att utveckla ett nationellt hälsonät. Detta beräknas komma att kosta 1 200 miljoner kronor. För initierande av projektet, utbild-ning och organisationsutveckling bör 50 miljoner kronor avsättas inom ut-giftsområdet för år 2000 och 100 miljoner kronor för år 2001.
Utskottet anser att riksdagen med anledning av motion Fi16 (c) yrkande 23 (delvis) bör godkänna utskottets förslag till preliminär beräkning för utgifts-område 9 för åren 2000-2002. Motionerna Fi14 (m) yrkande 5, Fi15 (kd) yrkande 4 och Fi17 (fp) yrkande 4 bör avstyrkas i de delar som berör utgifts-område 9.
4. Kerstin Heinemann (fp) anser att utskottets bedömning bort ha följande lydelse:
För utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg anser utskottet att den preliminära ramen skall beräknas till 27 556 miljoner kronor för år 2000, 28 491 miljoner kronor år 2001 och 28 529 miljoner kronor år 2002.
Utskottet anser det angeläget att läkemedelskommittéerna arbetar aktivare med begränsning av läkemedelskostnaderna. På kort sikt kan också en ut-vidgning av referensprissystemet ge betydande besparingar. Detta innebär att ett billigare läkemedel med samma verkan väljs i stället för det dyrare läke-medlet. En viss ökning av kostnaderna är dock trolig. Utskottet har räknat in detta i sin ram. Detta innebär att högkostnadsskyddet för läkemedel inte behöver höjas. Utskottets tidigare beslut (1998/99:SoU14) om läkemedels-förmånen bör därmed avslås.
Handikappreformen bör återställas till sin ursprungliga utformning. Staten bör återta det ekonomiska ansvaret för de tjugo första timmarna. De begräns-ningar i rätten till personlig assistans som regeringen genomfört bör enligt utskottet avskaffas. Det är vidare angeläget att de som får assistans före 65 års ålder får rätt att behålla den även efter 65-årsdagen. Detta leder samtidigt till lägre kostnader för kommunernas äldreomsorg.
Utskottet anser att riksdagen med anledning av motion Fi17 (fp) yrkande 4 (delvis) bör godkänna utskottets förslag till preliminär beräkning för utgifts-område 9 för åren 2000-2002. Motionerna Fi14 (m) yrkande 5, Fi15 (kd) yrkande 4 och Fi16 (c) yrkande 23 bör avstyrkas i de delar som berör utgifts-område 9.
Kulturutskottets yttrande
1998/99:KrU4y
1999 års ekonomiska vårproposition
Till finansutskottet
Finansutskottet har den 15 april 1999 beslutat att bereda kulturutskottet till-fälle att yttra sig över 1999 års ekonomiska vårproposition (prop. 1998/99:100) i vad avser den ekonomiska politiken och utgiftstaket m.m. (yrkandena 1-5) och vissa skattefrågor (yrkandena 25-28) jämte de motioner som kan komma att väckas, allt i de delar som berör kulturutskottets bered-ningsområde.
Med anledning av propositionen har ett antal motioner väckts.
Kulturutskottet yttrar sig i det följande över propositionen i vad avser den preliminära fördelning av utgifterna på utgiftsområden åren 2000-2002, såvitt rör utgiftsområde 17 Kultur, medier, trossamfund och fritid, som skall utgöra riktlinje för regeringens budgetarbete, jämte motionerna 1998/99:Fi14 (m) och Fi15 (kd), båda motionerna i den mån de rör kulturutskottets bered-ningsområde. Utskottet redovisar även att motionerna Fi16 (c) och Fi17 (fp) tar upp frågor inom utgiftsområde 17.
I yttrande 1998/99:KrU5y yttrar sig kulturutskottet över propositionen i vad avser förslag till tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1999, såvitt rör utgiftsområde 17 Kultur, medier, trossamfund och fritid jämte motion 1998/99:Fi15 (kd).
<1Utskottet
Ramarna för utgiftsområde 17 Kultur, medier, trossamfund och fritid 2000-2002
Regeringens förslag
I 1998 års budgetproposition presenterade regeringen en preliminär fördel-ning av utgifterna på utgiftsområden för åren 2000 och 2001. Riksdagen godkände denna fördelning som riktlinje för regeringens budgetarbete (bet. 1998/99:FiU1, rskr. 1998/99:38). För utgiftsområde 17 angavs utgiftsramen till 7 597 miljoner kronor för år 2000 och till 7 722 miljoner kronor för år 2001 (avrundade belopp).
I 1999 års vårproposition föreslår regeringen för år 2000 en reviderad pre-liminär fördelning av utgifterna för budgetåren 2000 och 2001 samt en pre-liminär fördelning för år 2002. Flera faktorer har enligt propositionen lett till reviderade utgiftsområdesramar. Bland annat kan nämnas de nya satsningar, som redovisas i propositionen, utgiftsbegränsningar och reviderad pris- och löneomräkning på anslagen för förvaltningsändamål. För utgiftsområde 17 beräknas utgiftsramen för år 2000 till 7 524 miljoner kronor, vilket innebär en minskning med 72 miljoner kronor jämfört med riksdagens beslut hösten 1998. För år 2001 föreslår regeringen en preliminär ram som uppgår till 7 626 miljoner kronor, vilket är en minskning med 97 miljoner kronor jäm-fört med riksdagens beslut hösten 1998. För år 2002 föreslås en preliminär ram på 7 806 miljoner kronor (prop. tabell 7.1 s. 135).
I propositionen redovisar regeringen sin avsikt att lägga fram förslag om en ny filmpolitik, vilket innebär att filmområdet kommer att tillföras ökade statliga medel från år 2000. Regeringen kommer även att på olika sätt lyfta fram de möjligheter till ökad sysselsättning, regional utveckling och ökad välfärd som satsningar på kulturområdet ger. Vidare anges att arbetet med att förverkliga ett museum och kunskapscentrum om Förintelsen och dess följ-der skall prioriteras i regeringens fortsatta arbete.
I propositionen anges att en besparing om 20 miljoner kronor beräknats på utgiftsområdet för vart och ett av åren 2000 och 2001. Därutöver ökar ut-giftsområdet för år 2000 med 3,4 miljoner kronor eftersom anslaget C 3 Bidrag till kvinnoorganisationernas centrala verksamhet flyttas över från utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv.
Sammanställning av motionsförslagen
I följande tabell redovisas - med utgångspunkt i innehållet i de partimotioner som väckts av Moderata samlingspartiet och Kristdemokraterna - de båda partiernas ställningstaganden till regeringens förslag till preliminära ramar för utgiftsområde 17 genom angivande av avvikelser från regeringens förslag.
Ramarnas storlek i miljoner kronor (motionsförslagen i förhållande till proposi-tionen)
Beräknat 2000 Beräknat 2001 Beräknat 2002
Proposition 100 s. 135 7 524 7 626 7 806
Fi14 (m) 6 915 (-609) 7 017 (-609) 7 197 (-609)
Fi15 (kd) 7 534 (+10) 7 636 (+10) 7 816 (+10)
Motion Fi14 (m)
Motionärerna bakom motion Fi14 (m) anser att statens ansvar bör koncentre-ras till områden som är av allmänt intresse och av nationell karaktär samt beroende av statliga medel för att verksamheter skall komma till stånd. Mo-tionärernas beräkning utgår från en minskning av anslaget till Statens kultur-råd och anslaget Bidrag till allmän kulturverksamhet, utveckling samt inter-nationellt kulturutbyte och samarbete. Vidare innebär beräkningen att ansla-gen till Riksteatern, Rikskonserter, Riksutställningar och Ungdomsstyrelsen skall minskas och att anslaget till allmänna samlingslokaler skall upphöra. Motionärerna anser att 100 miljoner kronor skall satsas på en kulturfond och att kulturarvsfrågor och kulturmiljövård skall prioriteras.
Utgiftsramen bör för vart och ett av åren 2000, 2001 och 2002 vara 609 miljoner kronor lägre än vad regeringen föreslagit.
Motion Fi15 (kd)
I motionen föreslås ökningar av anslagen till allmänna samlingslokaler (+ 10 miljoner kronor), trossamfundens lokaler (+ 8 miljoner kronor) och länsmu-siken (+ 10 miljoner kronor). Vidare föreslås att 10 miljoner kronor skall avsättas för ideell verksamhet och att ramen skall förstärkas med ca 12 mil-joner kronor. Stöd till fackförbundens uppsökande verksamhet bör inte utgå (för år 1999 utgår 40 miljoner kronor).
Sammantaget blir resultatet av motionens förslag en ökning av ramarna för vart och ett av åren 2000, 2001 och 2002 med 10 miljoner kronor jämfört med regeringens förslag.
Kulturutskottets bedömning
Regeringen har i sitt förslag till ramar för åren 2000, 2001 och 2002 beräknat ökade statliga satsningar för filmområdet. Vidare aviseras icke preciserade besparingar om 20 miljoner kronor för vart och ett av åren 2000 och 2001. Därutöver tillförs utgiftsområdet 3,4 miljoner kronor genom att anslaget Bidrag till kvinnoorganisationernas centrala verksamhet förs över från ut-giftsområde 14 till utgiftsområde 17.
Utskottet tar i detta sammanhang ställning endast till de föreslagna ramar-na och inte till de av regeringen aviserade förändringarna, bl.a. på filmområ-det. Utskottet konstaterar att motionsförslagen inte innehåller några erinring-ar mot den inriktning som angivits i propositionen men att de anger vissa för respektive parti angelägna satsningar och omprioriteringar. Utskottet tar inte ställning till de olika inriktningar, då det gäller framtida satsningar, som anges i motionsförslagen. Sådana frågor kommer att aktualiseras i höstens budgetarbete.
Det anförda innebär att utskottet inte heller tar ställning till Centerpartiets och Folkpartiets partimotioner, motionerna Fi16 (c) och Fi17 (fp). Utskottet konstaterar att de båda partierna inte föreslår någon ändring av ramarna i förhållande till regeringens förslag. Här bör dock nämnas att det i båda mo-tionerna anges inriktningar till användningen av medlen som kortfattat kan beskrivas på följande sätt.
Motionärerna bakom motion Fi16 (c) avser att föreslå vissa omfördelning-ar inom utgiftsområde 17 för att finansiera en ökning med 25 miljoner kronor till allmänna samlingslokaler och för att inrätta ett nytt stöd om 20 miljoner kronor för ungdomskultur. Motionärerna bakom motion Fi17 (fp) beräknar att inom utgiftsområdet minska medlen för fackförbundens uppsökande verksamhet för att därmed finansiera angelägna regionala projekt.
Utskottet har vid sina överväganden beslutat att tillstyrka regeringens förslag till preliminär beräkning av ramarna för utgiftsområde 17 för de tre aktuella åren. Detta ställningstagande innebär att utskottet inte kan tillstyrka en sådan minskning som föreslås i motion Fi14 (m) i denna del. Inte heller kan ut-skottet tillstyrka den ökning av ramarna som föreslagits i motion Fi15 (kd) i denna del.
För budgetåren 2000, 2001 och 2002 bör således preliminärt beräknas ut-gifter som riktlinje för regeringens budgetarbete med 7 524 miljoner kronor för år 2000, 7 626 miljoner kronor för år 2001 och 7 806 miljoner kronor för år 2002.
<AStockholm den 11 maj 1999
På kulturutskottets vägnar
Inger Davidson
I beslutet har deltagit: Inger Davidson (kd), Åke Gustavsson (s), Elisabeth Fleetwood (m), Agneta Ringman (s), Charlotta L Bjälkebring (v), Lennart Fridén (m), Eva Arvidsson (s), Jan Backman (m), Paavo Vallius (s), Lars Wegendal (s), Peter Pedersen (v), Dan Kihlström (kd), Ewa Larsson (mp), Birgitta Sellén (c), Lennart Kollmats (fp), Hillevi Larsson (s) och Roy Hans-son (m).
Avvikande meningar
1. Ramarna för utgiftsområde 17 Kultur, medier, trossamfund och fritid 2000-2002
Elisabeth Fleetwood, Lennart Fridén, Jan Backman och Roy Hansson (alla m) anser att avsnittet Kulturutskottets bedömning bort ha följande lydelse:
Utskottet anser i likhet med motionärerna bakom motion Fi14 (m) att ramar-na för åren 2000-2002 skall minskas med 609 miljoner kronor per år i för-hållande till vad regeringen har föreslagit. Statens insatser inom utgiftsområ-de 17 bör koncentreras till områden som är av allmänt intresse och av natio-nell karaktär och som är beroende av statliga medel för att verksamheter skall komma till stånd. Enligt utskottets uppfattning är det av största vikt att oberoende och alternativa finansieringsmöjligheter skapas för att säkra ett brett kulturutbud i hela landet.
Utskottets beräkning utgår från att en satsning skall kunna göras på en kulturfond som inledningsvis tillförs 100 miljoner kronor och som bygger på att stöd från fonden skall kunna utgå med ett lika stort belopp som tillskjuts genom enskildas bidrag eller sponsorsinsatser. Härigenom skapas en politiskt oberoende och långsiktigt säkrad finansiering. Vidare bör satsningar göras på kulturarvs- och kulturmiljövårdsområdena. Sedan de regionala kulturinstitu-tionerna nu har byggts ut kan anslagen till Riksteatern, Rikskonserter och Riksutställningar minskas. Likaledes kan anslagen till Ungdomsstyrelsen och Statens kulturråd samt anslaget Bidrag till allmän kulturverksamhet, utveck-ling samt internationellt kulturutbyte och samarbete minskas. Slutligen anser utskottet att anslaget till allmänna samlingslokaler skall upphöra.
Utskottets ställningstagande innebär att - i enlighet med vad som föreslås i motion Fi14 (m) - det för utgiftsområde 17 preliminärt bör beräknas utgifter som riktlinje för regeringens budgetarbete om 6 915 miljoner kronor för år 2000, 7 017 miljoner kronor för år 2001 och 7 197 miljoner kronor för år 2002.
2. Ramarna för utgiftsområde 17 Kultur, medier, trossamfund och fritid 2000-2002
Inger Davidson och Dan Kihlström (båda kd) anser att avsnittet Kulturut-skottets bedömning bort ha följande lydelse:
Utskottet anser i likhet med motionärerna bakom motion Fi15 (kd) att ramar-na för åren 2000-2002 skall ökas med 10 miljoner kronor per år i förhållande till regeringens förslag.
Som föreslås i motionen bör medel under anslaget L 1 Folkbildning inte utgå för fackförbundens och vissa andra organisationers uppsökande verk-samhet och utbildning i samhällsfrågor. I stället bör satsningar göras på allmänna samlingslokaler, trossamfundens lokaler och länsmusiken. Vidare bör särskilda medel avsättas för utveckling av ideell verksamhet i enlighet med vad som anförs i motionen.
Utskottets ställningstagande innebär att utgiftsområdet tillförs en allmän förstärkning om 10 miljoner kronor.
Sammanfattningsvis bör således för utgiftsområde 17 - i enlighet med vad som föreslås i motion Fi15 (kd) - beräknas utgifter som riktlinje för rege-ringens budgetarbete om 7 534 miljoner kronor för år 2000, 7 636 miljoner kronor för år 2001 och 7 816 miljoner kronor för år 2002.
Särskilda yttranden
1. Ramarna för utgiftsområde 17 Kultur, medier, trossamfund och fritid 2000-2002
Lennart Kollmats (fp) anför:
Folkpartiet liberalerna har inte föreslagit någon ändring i förhållande till regeringens förslag då det gäller ramarna för utgiftsområde 17 Kultur, medi-er, trossamfund och fritid för åren 2000-2002. Vi har emellertid i vår motion Fi17 (fp) angivit att vi avser att föreslå en minskning av medlen till fackför-bundens uppsökande verksamhet för att därigenom finansiera vissa angeläg-na regionala projekt.
2. Anslagsförordningen m.m.
Inger Davidson (kd), Elisabeth Fleetwood (m), Lennart Fridén (m), Jan Backman (m), Dan Kihlström (kd), Birgitta Sellén (c), Lennart Kollmats (fp) och Roy Hansson (m) anför:
För att kunna ta ställning till de utgiftsramar som föreslås i vårpropositio-nen måste det framgå hur regeringens nya anslagsförordning genom indrag-ningar kommer att slå för de olika verksamheterna. Regeringens åtgärder för att klara utgiftstaken genomförs enligt vår mening på ett felaktigt sätt genom att ett flertal besparingar inte underställs riksdagen för beslut. Vi är självfal-let inte emot att nivån på de fastställda utgiftstaken hålls, men regeringen bör informera om hur indragningen av anslagssparandet och de nya s.k. begräns-ningsbeloppen slår innan riksdagen slutgiltigt kan ta ställning till de före-slagna utgiftsramarna.
Utbildningsutskottets yttrande
1998/99:UbU3y
Den ekonomiska vårpropositionen
Till finansutskottet
Finansutskottet har den 15 april 1999 beslutat bereda övriga utskott tillfälle att yttra sig över 1999 års ekonomiska vårproposition (prop. 1998/99:100), bl.a. i vad avser den ekonomiska politiken och utgiftstaket samt över i an-slutning därtill väckta motioner, i de delar som berör respektive utskotts beredningsområde.
Utbildningsutskottet behandlar i det följande regeringens förslag till preli-minära utgiftsramar (yrkande 4) när det gäller utgiftsområdena 15 och 16 och däremot svarande yrkanden i partimotionerna 1998/99:Fi14 (m), 1998/99: Fi15 (kd), 1998/99:Fi16 (c) och 1998/99:Fi17 (fp). Dessutom behandlar utskottet yrkandena 5, 6 och 7 i motion 1998/99:Fi16 (c).
Först behandlas utgiftsramarna för utgiftsområdena 15 Studiestöd och 16 Utbildning och universitetsforskning. Därefter tar utskottet upp några övriga frågor.
Utgiftsramar för utgiftsområde 15 Studiestöd
Regeringens förslag
Riksdagen godkände i november 1998 preliminära utgiftsramar för budget-åren 2000 och 2001 för de 27 utgiftsområdena i enlighet med regeringens förslag i budgetpropositionen för 1999. I vårpropositionen föreslås dels vissa förändringar i dessa ramar, dels preliminära utgiftsramar för år 2002.
För utgiftsområde 15 föreslås nu utgiftsramar som är påtagligt mindre än de som beräknades i budgetpropositionen. Minskningen beror på att rege-ringen har valt att inte fullfölja tidigare planer på att bygga ut Kunskapslyftet med ytterligare 10 000 platser år 2000. Dessutom har ramen minskats med anledning av den sänkning av räntan som skett det senaste halvåret.
Dessa minskningar har gjort det möjligt för regeringen att inom utgiftsom-råde 15 ta ut en del av den tidigare beslutade besparingen inom Utbildnings-departementets område på 1 miljard kronor. Besparingen var i de tidigare fastställda preliminära utgiftsramarna beräknad inom utgiftsområde 16.
Utgiftsramarna för budgetåren 2001 och 2002 har vidare utökats med 800 miljoner kronor respektive 1 600 miljoner kronor för genomförandet med början år 2001 av ett reformerat studiestödssystem. Vidare har medel beräk-nats för studiemedel motsvarande de nya utbildningsplatser inom högskolan som regeringen beräknat medel till under utgiftsområde 16, samt för studie- stöd till deltagare i Kunskapslyftet hösten 2002.
Höjningar av studiebidraget inom studiehjälpssystemet med 100 kr per månad år 2000 och ytterligare 100 kr per månad år 2001 var redan i budget-propositionen medräknade i utgiftsramarna för utgiftsområde 15.
Oppositionspartiernas förslag
Oppositionspartiernas förslag till utgiftsramar i partimotionerna 1998/99: Fi14 (m), Fi15 (kd), Fi16 (c) och Fi17 (fp) framgår av följande (belopp i miljoner kronor):
År Reger- Oppositionspartiernas avvikelser från regeringens ingens
förslag
förslag (m) (kd) (c) (fp)
2000 22 136 -2 944 -555 +300 -1 500
2001 24 161 -3 895 -747 +975 -1 585
2002 24 509 -2 599 -557 +1 300 -1 490
Moderata samlingspartiet har i sitt förslag till utgiftsramar i motion Fi14 (yrk. 5) räknat med studiemedel för den ytterligare utbyggnad av högskolan som partiet föreslår under utgiftsområde 16. De som i dag studerar inom Kunskapslyftet skall enligt motionärerna ges rimliga förutsättningar att full-följa sin utbildning.
Kristdemokraternas ramförslag i motion Fi15 (yrk. 4) är beräknat utifrån partiets förslag när det gäller utbyggnad av Kunskapslyftet och av grundläg-gande högskoleutbildning, samt utifrån att s.k. NT-svux (särskilt vuxenstu-diestöd till studerande vid vissa naturvetenskapliga och tekniska utbildning-ar) avskaffas och att höjningen av studiebidragets belopp år 2000 genomförs. Kristdemokraterna avvisar däremot den ytterligare höjningen av studiebidra-get år 2001. För att råda bot på orimliga marginaleffekter av nuvarande reg-ler om fribelopp bör fribeloppsgränsen höjas redan år 2000. För detta avsät-ter Kristdemokraterna 200 miljoner kronor, som finansieras genom en bespa-ring på samma belopp. Besparingen skall åstadkommas genom att kravet på studietakt för rätt till fullt studiestöd förändras något.
Centerpartiets förslag i motion Fi16 (yrk. 23) innehåller ett jämfört med regeringens förslag ökat utrymme för en studiestödsreform (+500 mkr år 2001 och +1 000 mkr år 2002). Samtidigt vill partiet halvera takten i utbygg-naden av högskolan, vilket begränsar ökningen av utgiftsramen för studie- stöd.
Folkpartiet föreslår i motion Fi17 (yrk. 4) att det skall införas en lånedel i det särskilda utbildningsbidraget, att barntillägget i svux (särskilt vuxenstu-diestöd) och svuxa (särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa) skall återinföras samt att utrymmet för studiemedel ökas med anledning av partiets förslag om satsning på sommaruniversitet (utg.omr. 16).
Utbildningsutskottets bedömning
Utskottet ställer sig bakom de förändringar av utgiftsramarna som följer av regeringens förslag till ändringar av volymen inom Kunskapslyftet och den grundläggande högskoleutbildningen, vilka behandlas i anslutning till ut-giftsområde 16 längre fram i detta yttrande.
Riksdagen fastställde i november 1998 preliminära utgiftsramar för bud-getåren 2000 och 2001 i vilka höjning av studiebidraget i studiehjälpen lik-som av det allmänna barnbidraget ingick. Det finns enligt utskottets mening fortfarande skäl att låta beloppen i dessa båda bidrag följas åt.
Utskottet är inte berett att förorda att en lånedel införs i det särskilda ut-bildningsbidraget. Kunskapslyftet är en i tiden begränsad satsning, där en viktig faktor utgörs av det särskilt förmånliga studiestöd som särskilt utbild-ningsbidrag innebär. Finansutskottet bör alltså avstyrka Folkpartiets förslag på denna punkt.
När det gäller återinförande av barntillägg i svux och svuxa hänvisar ut-skottet till sitt tidigare ställningstagande, senast i betänkande 1997/98:UbU2.
Med det anförda förordar utbildningsutskottet att finansutskottet tillstyrker regeringens förslag till utgiftsramar för budgetåren 2000, 2001 och 2002 för utgiftsområde 15 Studiestöd samt avstyrker motionerna Fi14 yrkande 5, Fi15 yrkande 4, Fi16 yrkande 23 och Fi17 yrkande 4, alla i motsvarande del.
Utgiftsramar för utgiftsområde 16 Utbildning och universitetsforskning
Regeringens förslag
De utgiftsramar som regeringen nu föreslår för utgiftsområde 16 skiljer sig från tidigare fastställda preliminära ramar på främst följande punkter.
Utrymme skapas nu för att fr.o.m. 2001 stegvis genomföra en allmän för-skola och maxtaxa i barnomsorgen. Tidigare planerad utbyggnad av Kun-skapslyftet med 10 000 ytterligare platser år 2000 genomförs inte. Däremot beräknas medel för att Kunskapslyftet - som hittills varit avsett att pågå t.o.m. vårterminen år 2002 - skall kunna fortsättas på en lägre nivå även höstterminen år 2002. Medel beräknas för en förlängning t.o.m. hösten 2002 av storstadssatsningen när det gäller förskola för alla barn fr.o.m. tre års ålder i utsatta bostadsområden. För det s.k. tiopunktsprogrammet har medel hittills beräknats för åren 1999 t.o.m. 2001. Nu beräknas medel för fortsättning av detta även år 2002. Forskning och forskarutbildning vid universitet och hög-skolor förstärks med 70 miljoner kronor år 2000 (för främst de tre nya uni-versiteten i Karlstad, Växjö och Örebro), 470 miljoner kronor respektive 779 miljoner kronor. Högskolans grundutbildning byggs ut med ytterligare 10 000 platser hösten år 2001 och lika många hösten år 2002.
Oppositionspartiernas förslag
Oppositionspartiernas förslag till utgiftsramar i partimotionerna 1998/99: Fi14 (m), Fi15 (kd), Fi16 (c) och Fi17 (fp) framgår av följande (belopp i miljoner kronor):
År Reger- Oppositionspartiernas avvikelser från regeringens ingens
förslag
förslag (m) (kd) (c) (fp)
2000 30 824 -29 -65 +650 -405
2001 34 777 +47 271 -1 845 -240 -565
2002 37 041 +45 461 -7 262 -1 975 -4 065
Moderata samlingspartiets förslag i motion Fi14 (yrk. 5) innehåller en kva-litetssatsning i skolan (fritt skolval, tydlig utvärdering genom betyg, obliga-toriska nationella prov och obligatoriska examina i både grund- och gymna-sieskolan, inrättande av ett fristående nationellt kvalitetsinstitut samt kraft-fulla IT-satsningar), som totalt för treårsperioden beräknas till 2 480 miljoner kronor mer än regeringen föreslagit. Liksom tidigare föreslås att staten skall ta över ansvaret för grundskolans finansiering från kommunerna, och att en nationell skolpeng skall införas. För detta ändamål föreslås att 50 miljarder kronor år 2001 överförs till utgiftsområde 16 från utgiftsområde 25. Mode-raterna vill successivt dra ned på vuxenutbildningen och samtidigt anslå medel för en omfattande utbyggnad av den kvalificerade yrkesutbildningen, som enligt motionärerna behöver byggas ut med 20 000 platser de närmaste åren. Regeringens planer på allmän förskola och maxtaxa i barnomsorgen avvisas. Vidare föreslår Moderaterna fortsatt utbyggnad av högskolans grundutbildning alternativt ökade kvalitetsinsatser under åren 2000-2002. Ytterligare 600 miljoner kronor under treårsperioden föreslås satsas på forskning.
Kristdemokraternas ramförslag i motion Fi15 (yrk. 4) bygger på partiets uppfattning att utbyggnaden av Kunskapslyftet bör ske i långsammare takt och omfatta 7 500 nya platser per år. Partiet avvisar förslaget om förlängning av Kunskapslyftet hösten 2002. Även utbyggnaden av högskolan bör vara långsammare än regeringen föreslagit och omfatta 7 500 nya platser vart och ett av åren 2000, 2001 och 2002 samt därtill en extra satsning på 5 000 nya platser hösten 2000. Kristdemokraterna vill öka de totala anslagen till grundläggande högskoleutbildning med 1 % och dessutom för 4 100 av de nytillkommande platserna höja tilldelningen per plats med 50 %. Maxtaxa i barnomsorgen avvisas, vilket minskar utgifterna inom utgiftsområde 16.
Centerpartiets förslag till utgiftsramar i motion Fi16 (yrk. 23) innehåller på skolområdet program för läs- och skrivutveckling samt matematik, ett kvalitetsinstitut samt utbildningsinsatser riktade mot skolledare och skolpoli-tiker (+200 miljoner kronor år 2000, +400 miljoner kronor åren 2001 och +400 miljoner kronor år 2002). Centern vill avskaffa de nationella skolin-spektörerna och säger nej till maxtaxa i barnomsorgen. Utrymme beräknas för en fortsatt utbyggnad av Kunskapslyftet. Allmän förskola bör enligt Centern finansieras inom ramen för utgiftsområde 25. Ramen för utgiftsom-råde 16 minskas därför i Centerns förslag med 1,7 respektive 3,4 miljarder kronor åren 2001 och 2002. Högskolan skall enligt Centern byggas ut, men i halverad takt jämfört med regeringens förslag. För forskning och forskarut-bildning beräknas ökade resurser (+295 miljoner kronor år 2000, +685 mil-joner kronor år 2001 och +1 100 miljoner kronor år 2002). En del av för-stärkningen skall åstadkommas genom att regeringen i nästa budgetproposi-tion föreslår överföring av resurser från sektorsorgan till universitet och högskolor i storleksordningen 1,5 % årligen under tre år.
Folkpartiets ramförslag i motion Fi17 (yrk. 4) baseras på ytterligare minskningar av Kunskapslyftet, vilket bl.a. ger utrymme för fler doktorand-tjänster, extra resurser till forskningsråden och införande av ett permanent sommaruniversitet. Folkpartiet säger nej till statligt beslutad maxtaxa i barn-omsorgen.
Utbildningsutskottets bedömning
Utskottet delar regeringens uppfattning att Sverige skall vara en ledande kunskapsnation, och att det därför behövs fortsatta offensiva satsningar på kunskap. Satsningen på Kunskapslyftet kommer med stor sannolikhet att leda till ett ökat intresse för högskoleutbildning bland vuxna. Det har i gans-ka många år funnits betydligt fler behöriga sökande till högskoleutbildning än som kunnat beredas plats. Under 2000-talets första årtionde uppnår de stora årskullar som föddes på 1940-talet pensionsålder. Rekryteringsbehovet av kvalificerad arbetskraft kommer därför att påtagligt öka. Det finns mot denna bakgrund mycket goda skäl att ytterligare bygga ut högskolan i den omfattning som regeringen nu föreslår.
Utskottet har inte funnit anledning att motsätta sig att den tidigare planera-de ytterligare utbyggnaden av Kunskapslyftet år 2000 och 2001 ställs in. Genom att Kunskapslyftet enligt regeringens förslag förlängs att pågå även hösten 2002 skapas tidsmässigt utrymme för beredning av de kommande förslagen från Kunskapslyftskommittén till ett nytt vuxenutbildningssystem, som skall avlösa Kunskapslyftet. I Moderaternas motion föreslås en minsk-ning av den gymnasiala vuxenutbildningen inom Kunskapslyftet och en kraftig utbyggnad av den kvalificerade yrkesutbildningen. Medan Kun-skapslyftet vänder sig till dem som inte har treårig gymnasieutbildning, är det just personer som har sådan som är målgrupp för den kvalificerade yr-kesutbildningen. Utskottet är inte berett att ställa sig bakom en minskning av insatserna för dem som saknar treårig gymnasieutbildning. Eftersom kostna-den per utbildningsplats i den kvalificerade yrkesutbildningen är högre än motsvarande kostnad i gymnasial vuxenutbildning inom Kunskapslyftet, leder Moderaternas förslag också till att färre personer får utbildning.
Regeringens förslag till utgiftsramar innebär ökade satsningar på forskning och forskarutbildning, i enlighet med det åtagande som regeringen uttryckte i den senaste budgetpropositionen (prop. 1998/99:1 utg.omr. 16 s. 105). Ut-skottet anser inte att riksdagen nu bör ta ställning till frågan om överföring av medel för forskning från sektorsorganen till universitet och högskolor. Rege-ringens förslag i den till år 2000 aviserade forskningspropositionen bör av-vaktas.
Moderaternas förslag om nationell skolpeng har behandlats av riksdagen ett flertal gånger, senast i betänkande 1998/99:UbU1 (s. 37). Riksdagen har avslagit förslaget. Utbildningsutskottet ser ingen anledning att föreslå änd-ring av ställningstagandet.
De nationella skolinspektörerna utgör ett väsentligt inslag i kvalitetssäk-ringen av skolverksamheten. Utskottet kan inte ställa sig bakom Centerparti-ets förslag att avskaffa dem.
Förslaget om att införa en allmän förskola samt maxtaxa i barnomsorgen motiveras av regeringen med att förskolan utgör det första steget i det livs-långa lärandet och är en del av den generella välfärden. Den bör därför vara en rättighet för alla barn. I propositionen sägs också att de inkomstprövade barnomsorgsavgifterna minskar mäns och kvinnors möjligheter att påverka den egna ekonomin. Regeringen avser att redovisa den fördelningspolitiska effekten då det slutgiltiga förslaget presenteras. I förslaget till utgiftsramar för åren 2001 och 2002 avsätter regeringen medel för att stegvis införa all-män förskola och maxtaxa i barnomsorgen och avser att återkomma med förslag om utformningen.
Med det anförda förordar utbildningsutskottet att finansutskottet tillstyrker regeringens förslag till utgiftsramar för budgetåren 2000, 2001 och 2002 för utgiftsområde 16 Utbildning och universitetsforskning samt avstyrker motio-nerna Fi14 yrkande 5, Fi15 yrkande 4, Fi16 yrkande 23 samt Fi17 yrkande 4, alla i motsvarande del.
Övriga frågor
Centerpartiet för i motion 1998/99:Fi16 fram uppfattningen att indelningen av utgiftsområdena 14 Arbetsmarknad och arbetsliv, 15 Studiestöd och 16 Utbildning och universitetsforskning behöver övervägas (yrk. 5). Det moder-na arbetslivets krav på återkommande utbildning och kompetenslyft skapar behov av en gemensam dörr till utbildning, skriver motionärerna.
U t b i l d n i n g s u t s k o t t e t anser att finansutskottet bör avstyrka yr-kandet om tillkännagivande. Som framgår av vårpropositionen (s. 147) avser regeringen att tillsätta en utredning som skall se över arbetsmarknadsutbild-ningens organisation och effektivitet samt den framtida arbetsmarknadsut-bildningen. Gränsdragningen mellan reguljär utbildning och arbetsmark-nadsutbildning skall göras tydlig.
I motion Fi16 föreslår Centerpartiet också ett tillkännagivande till regeringen att en utredning bör tillsättas om hur skolans resurser används (yrk. 6). En-ligt motionärerna vet vi att den svenska skolan är dyrast i världen, men att resultaten inte motsvarar kostnaderna. Motionärerna ser som en trolig förkla-ring att lokalkostnaderna är oproportionerligt stora, medan undervisnings- och läromedelskostnaderna inte är imponerande.
U t b i l d n i n g s u t s k o t t e t föreslår att finansutskottet avstyrker yr-kandet. Riksdagen har nyligen på förslag av utbildningsutskottet avslagit ett motsvarande yrkande (mot. 1998/99:Ub227 yrk. 1, bet. UbU11).
Centerpartiet föreslår också ett tillkännagivande om vilka principer som bör ligga till grund för regeringens förslag till ett nytt studiestödssystem (yrk. 7). Ett nytt system bör bygga på att studiemedlen skall bestå av lika delar bidrag och lån, att fribeloppet höjs till två basbelopp och beräknas på hela året i stället för terminsvis, samt att återbetalning skall ske enligt individuellt upp-lagda planer under en period av 20-25 år, anser motionärerna.
U t b i l d n i n g s u t s k o t t e t föreslår att finansutskottet avstyrker yr-kandet. Regeringen har aviserat en proposition om nytt studiestödssystem att läggas fram i direkt anslutning till nästa riksmötes början. Det framgick av budgetpropositionen för år 1998 (utg.omr. 15, s. 16) att det är regeringens avsikt att föreslå ett nytt återbetalningssystem och att pröva bidragsandelens storlek. Riksdagen bör nu enligt utbildningsutskottets mening avvakta rege-ringens förslag.
<AStockholm den 11 maj 1999
På utbildningsutskottets vägnar
Jan Björkman
I beslutet har deltagit: Jan Björkman (s), Beatrice Ask (m), Eva Johansson (s), Yvonne Andersson (kd), Lars Hjertén (m), Tomas Högström (m), Torgny Danielsson (s), Erling Wälivaara (kd), Gunnar Goude (mp), Sofia Jonsson (c), Barbro Westerholm (fp), Nalin Pekgul (s), Nils-Erik Söderqvist (s), Kalle Larsson (v), Camilla Sköld (v) och RosMarie Jönsson Neckö (s).
Avvikande meningar
1. Utgiftsramar för utgiftsområdena 15 och 16
Beatrice Ask (m), Lars Hjertén (m) och Tomas Högström (m) anför:
Sverige behöver en utbildning i världsklass. Genom en nationell skolpeng säkerställs alla elevers rätt att välja och skolors ekonomiska grundförutsätt-ningar, samtidigt som lärarnas och skolledningens ställning stärks. Sverige behöver fler personer med akademisk examen för att långsiktigt kunna åstadkomma ökat välstånd och trygghet. Medel för fler högskoleplatser al-ternativt kvalitetsinsatser anslås utöver regeringens förslag. Direktövergång-en från gymnasieskolan till högskolan måste öka. Det långsiktiga kunskaps-sökandet genom forskning måste rustas upp efter de senaste årens dramatiska neddragningar, annars riskeras Sveriges möjligheter att utvecklas som en framstående kunskapsnation. Vidare vill vi inte medverka till en utveckling som begränsar föräldrars möjlighet att ta ansvar för sina barn och olika alter-nativ inom barnomsorgen. Vi avvisar maxtaxa i barnomsorgen och den före-slagna 3-timmarsverksamheten för 4-5-åringar.
Vi anser därför att finansutskottet bör tillstyrka Moderata samlingspartiets förslag till utgiftsramar för utgiftsområdena 15 och 16 och avslå regeringens förslag.
2. Utgiftsramar för utgiftsområdena 15 och 16
Yvonne Andersson (kd) och Erling Wälivaara (kd) anför:
Vi anser det orättvist att en mindre grupp vuxenstuderande får ett särskilt förmånligt studiestöd (s.k. NT-svux). Anslag till det bör därför inte ingå i utgiftsramen för utgiftsområde 15. Kunskapslyftet är en angelägen satsning för de människor som varken kan få arbete eller gå vidare till högre utbild-ning. Vi anser att antalet platser bör öka i den takt vi tidigare har förespråkat (7 500 nya platser både år 2000 och år 2001). Vidare förordar vi en realistisk utbildningssatsning på universitet och högskolor, som innebär färre nya platser än regeringen föreslagit och utrymme för att återställa en del av den kvalitetsförsämring som följde av de sänkta prislapparna i budgeten för år 1999. Vi vill öka extra på dyrare utbildningar. I samband med ökning av forskningsanslagen över statsbudgeten är det angeläget att främst humaniora och beteendevetenskap uppvärderas. Maxtaxa i barnomsorgen avvisar vi dels av fördelningspolitiska skäl - det gynnar de mest välbeställda familjerna mest - dels därför att det inte förbättrar valfriheten. Dessutom strider försla-get om en nationellt enhetlig maxtaxa mot principen om kommunalt självsty-re.
Vi anser därför att finansutskottet bör tillstyrka Kristdemokraternas förslag till utgiftsramar för utgiftsområdena 15 och 16 och avstyrka regeringens förslag.
3. Utgiftsramar för utgiftsområdena 15 och 16, m.m.
Sofia Jonsson (c) anför:
Centerpartiet välkomnar att regeringen nu börjar skapa utrymme för en re-form av studiemedelssystemet, men mycket talar för att det behövs ett större utrymme än det som regeringen föreslår, eftersom finansiering av pen-sionsavgiften också skall rymmas inom denna satsning.
Grunden till ett livslångt lärande läggs i unga år. De första skolåren är där-för mycket viktiga. De skall ge bra kunskaper att stå på och lust att lära mer. Därför är den satsning på skolutveckling som Centern föreslår angelägen. Det är vidare dags att storsatsa på forskning och forskarutbildning till gagn för den högre utbildningens kvalitet och därmed för svenskt näringsliv och samhälle. Vi avvisar regeringens förslag om maxtaxa i barnomsorgen och förordar i stället inom utgiftsområde 12 ett förstärkt familjestöd, som ökar barnfamiljernas valfrihet. Medel för ett successivt införande av allmän för-skola bör enligt Centerns mening beräknas under utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner.
Jag anser därför att finansutskottet bör tillstyrka Centerpartiets förslag till utgiftsramar för utgiftsområdena 15 och 16 och avstyrka regeringens förslag.
Indelningen av utgiftsområdena 14, 15 och 16 utgör enligt min mening i dag ett hinder för att skapa vad Centern brukar kalla en dörr in till utbildning för vuxna. Jag anser därför att finansutskottet bör tillstyrka vårt förslag i motion 1998/99:Fi16 yrkande 5 att riksdagen skall begära att regeringen i höst pre-senterar en översyn av denna indelning.
Det är fortfarande min uppfattning att det behövs en utvärdering av hur skolans resurser används. Finansutskottet bör enligt min mening föreslå riksdagen att bifalla motion 1998/99:Fi16 yrkande 6.
Eftersom regeringen ännu inte har presenterat något förslag om ett nytt stu- diestödssystem, anser jag att riksdagen nu bör ange vilka principer som bör ligga till grund för ett sådant. Bidragsdelen bör utgöra 50 % av totalbeloppet, fribeloppet bör ökas till två basbelopp och beräknas på hela året i stället för halvårsvis, återbetalningen bör göras efter individuellt upplagda planer på 20-25 års tid och reglerna för antalet terminer man kan få studiemedel utan annan prövning än studieresultat bör skärpas. Enligt min mening bör fi-nansutskottet föreslå riksdagen att med bifall till motion 1998/99:Fi16 yr-kande 7 som sin mening ge regeringen till känna vad jag här har anfört.
4. Utgiftsramar för utgiftsområdena 15 och 16
Barbro Westerholm (fp) anför:
Enligt Folkpartiets uppfattning är det motiverat att införa en lånedel i det särskilda utbildningsbidraget, så att större likhet med andra studiesituationer uppkommer.
Regeringen har tvingats acceptera vår bedömning att Kunskapslyftet hade för stor kostym. Vi anser att ytterligare minskningar är möjliga utan att de positiva inslagen i Kunskapslyftet går förlorade. Det är viktigt att universitet och högskolor behåller hög kvalitet, vilket kräver fler forskarutbildade lärare. Därför föreslår vi ökade anslag till doktorandtjänster. Studenterna bör få större valfrihet när det gäller hur de vill disponera sina studier. Ett införande av ett permanent sommaruniversitet ger studenterna möjlighet att examineras snabbare. Krav bör då också ställas på att de presterar studieresultat. Folk-partiets företrädare i kommunerna har länge föreslagit enhetstaxor inom barnomsorgen. Vi säger dock nej till regeringens föreslagna maxtaxa, efter-som vi anser att beslut om detta skall vara en kommunal angelägenhet och inte en fråga för riksdagen. Regeringens formuleringar när det gäller allmän förskola har otydliga konturer, men vi är positivt inställda till förslaget under förutsättning att förskolan ger en bra undervisning. Förskolan får inte bli en avgiftsfri barnomsorg.
Jag anser således att finansutskottet bör tillstyrka Folkpartiets förslag till utgiftsramar för utgiftsområdena 15 och 16 och avstyrka regeringens förslag.
Trafikutskottets yttrande
1998/99:TU1y
1999 års ekonomiska vårproposition (utg.omr. 22 Kommunikationer)
Till finansutskottet
Finansutskottet beslöt den 15 april 1999 att bereda övriga utskott tillfälle att yttra sig över 1999 års ekonomiska vårproposition (1998/99:100), i vad avser den ekonomiska politiken och utgiftstaket m.m. (yrkandena 1-5) och vissa skattefrågor (yrkandena 25-28) jämte de motioner som kan komma att väck-as, allt i de delar som berör respektive utskotts beredningsområde.
I detta yttrande behandlar trafikutskottet yrkande 4 i propositionens förslag till riksdagsbeslut, innebärande att riksdagen såvitt avser den ekonomiska politiken och utgiftstaket godkänner den preliminära fördelningen av utgif-terna på utgiftsområden åren 2000-2002 som riktlinje för regeringens bud-getarbete, i de delar som berör trafikutskottets beredningsområde.
Vidare behandlar utskottet följande motioner:
- 1998/99:Fi14 yrkande 5 (delvis) av Carl Bildt m.fl. (m),
- 1998/99:Fi15 yrkande 4 (delvis) av Alf Svensson m.fl. (kd),
- 1998/99:Fi16 yrkandena 8 och 23 (delvis) av Lennart Daléus m.fl. (c),
- 1998/99:Fi17 yrkande 4 (delvis) av Lars Leijonborg m.fl. (fp).
Preliminär fördelning av utgifter på utgiftsområden åren 2000-2002
Regeringens förslag
Regeringen föreslår att riksdagen godkänner den preliminära fördelningen av utgifterna på utgiftsområden under åren 2000-2002 enligt tabell 7.1 i propo-sitionen. Under ett totalt utgiftstak för staten för nämnda tre år återfinns en fördelning av dessa belopp på 27 utgiftsområden. För utgiftsområde 22 Kommunikationer föreslås ramar om 25 260 miljoner kronor för år 2000, 24 674 miljoner kronor för år 2001 och 25 001 miljoner kronor för år 2002. I förhållande till redovisade beräkningar i budgetpropositionen för år 1999 innebär ramförslagen för åren 2000 och 2001 en minskning med 1 339 mil-joner kronor respektive 915 miljoner kronor. Regeringen säger sig vid beräk-ningarna ha förutsatt vissa utgiftsminskningar åren 2000-2002 vad gäller väghållning, upphandling av interregional trafik, övrig verksamhet inom kommunikationsområdet, forskning m.m.
Regeringen konstaterar att anvisade medel för genomförandet av de åtgärder som ingår i den nationella väghållningsplanen, i stomnätsplanen för järnvä-gar och i länsplanerna för regional transportinfrastruktur helt har förbrukats under år 1998. Detta innebär att också tidigare anslagssparanden, härrörande från förseningar i utbyggnaden av vägar och järnvägar, helt har förbrukats. Även om de framlagda förslagen till ramar innebär att vissa planerade åtgär-der i de fastställda investeringsplanerna inte kommer att kunna genomföras under perioden säger sig regeringen ha ambitionen att upprätthålla en fortsatt god väg- och järnvägsstandard genom att hålla drift- och underhållsinsatser-na på en hög nivå.
Vägar
Regeringen konstaterar att det hittillsvarande arbetet för ökad trafiksäkerhet på vägnätet inte har givit avsedda effekter. Därför krävs kraftfulla åtgärder. Regeringen kommer att omprioritera medel från byggande av stamvägar till sådana åtgärder på vägnätet som ger ökad trafiksäkerhet. Som följd härav kommer vissa vägbyggnadsprojekt att senareläggas. För att trafiksäkerhets-målen för åren 2000 och 2007 skall nås krävs emellertid ytterligare omprio-riteringar. Regeringen ser möjligheter till omprioriteringar inom ramen för Vägverkets verksamhet. Sålunda bör verkets interna administration kunna effektiviseras. Vidare bör verkets arbete med sektorsuppgifter kunna begrän-sas till främst åtgärder som har god effekt på miljö och trafiksäkerhet. En långsiktig kostnadssänkning kommer att inledas redan under år 2000. Det medelsutrymme som härigenom uppkommer kan användas för fysiska trafik-säkerhetsåtgärder på hela det statliga vägnätet i syfte att nå uppsatta trafiksä-kerhetsmål. Regeringen betonar i sammanhanget att omfördelningarna inte får drabba prioriterade områden såsom ombyggnadsåtgärder på det regionala vägnätet eller satsningen på åtgärder för ökad tillgänglighet för funktions-hindrade i kollektivtrafiksystemet.
Järnvägar
Regeringen bedömer att de utgiftsbegränsande åtgärderna under år 1999 och de utgiftsnivåer som föreslås för åren 2000-2002 inte kommer att menligt påverka vidmakthållandet av befintliga järnvägar. Däremot kommer inte samtliga planerade åtgärder i de fastställda investeringsplanerna att kunna genomföras under denna period.
IT-området
Regeringen framhåller betydelsen av utbyggnaden av avancerad infrastruktur och höjning av IT-kompetensen så att den nya tekniken skall bli mer till-gänglig för alla i hela landet. Den inhemska IT- och elektronikbranschen bör ges förutsättningar att snabbt växa i bredd och volym.
Motionsförslag
I motion Fi14 framhåller Carl Bildt m.fl. (m) att transportpolitiken som över-gripande strategi måste grundas på efterfrågan på miljöanpassade transporter. Enligt motionärerna utgör den underdimensionerade infrastrukturen i Sverige ett hinder för företagens expansion och medför svårigheter vid nyetablering-ar. Moderaterna vill mot den bakgrunden öka väganslagen med 3,2 miljarder kronor under treårsperioden och med dessa medel påbörja ett särskilt väg-byggnadsprogram. Med hänsyn till den bekymmersamma situationen i Stockholmsområdet bör en del av dessa medel utnyttjas för investeringar där. Det föreslagna medelstillskottet skall också gå till att återta eftersatt under-håll. I motionen riktas kritik mot regeringen för att den ekonomiska vårpro-positionen saknar varje antydan om hur storstädernas trafikproblem skall lösas. Inte heller anvisar regeringen någon finansiering av det för hela lan-dets järnvägstrafik så viktiga "tredje spåret" i Stockholm. Propositionen innehåller inte heller något ställningstagande till frågan om tunneln genom Hallandsås. Motionärerna efterlyser ett beslut som möjliggör ett utnyttjande av den investering på över 2 miljarder kronor som redan gjorts i detta pro-jekt.
I motion Fi15 betonar Alf Svensson m.fl. (kd) betydelsen av goda transporter för Sveriges tillväxt. Motionärerna noterar att regeringen i den ekonomiska vårpropositionen anför att ett väl underhållet väg- och järnvägsnät med hög trafiksäkerhet är nödvändigt för att skapa goda förutsättningar för näringsliv och boende i hela Sverige. Trots detta avser regeringen att göra stora ned-skärningar av vägunderhållet. I förhållande till regeringens förslag föreslås i motionen ytterligare medel för vägunderhåll, 250 miljoner kronor för år 2000, 100 miljoner kronor för år 2001 och 150 miljoner kronor för år 2002. De föreslagna medelstillskotten skall enligt motionen delvis finansieras genom en omfördelning inom utgiftsområdet. Härutöver framhåller motionä-rerna att de farligaste vägsträckorna bör byggas om till fyrfiliga vägar med mittbarriär.
Goda kommunikationer är en förutsättning för att hela Sverige skall utveck-las, framhåller Lennart Daléus m.fl. (c) i motion Fi16. Med hänsyn till den dåliga vägstandarden måste insatser för drift och underhåll samt bärighets-höjande åtgärder prioriteras. I motionen föreslås därför att ramen för år 2000 ökas med 500 miljoner kronor i förhållande till regeringens förslag. Vidare föreslår motionärerna att det inom ramen avsätts medel för att snabbfärjan mellan fastlandet och Gotland skall kunna gå i trafik året runt. Kostnaden för detta beräknas till 22 miljoner kronor. Slutligen anförs i motionen att rege-ringen i förhandlingarna om EU:s regionalpolitiska stöd bör ta med in-frastruktursatsningar, eftersom dessa så tydligt främjar företagsutveckling och befolkningsutveckling i områden som får strukturstöd.
I samma motion aktualiseras frågan om en utbyggnad av IT-kommuni-kationerna. Enligt motionärerna råder det bred enighet om att det enda medi-um som på sikt kommer att klara de informationsvolymer det blir fråga om i ett utbyggt IT-samhälle är optiska fibrer. Den mest kostsamma delen av fibernätet är den som går sista biten in i hemmen. Här finns dock risk för att monopolsituationer uppstår. I storstäder och större tätorter kommer med all säkerhet fiber till hemmen mycket snart. Samtidigt finns risk för att större delen av landet ställs utanför utvecklingen. Därmed kan informationstekni-ken bidra till en ökning, snarare än till en minskning, av de regionala klyftor-na i landet. Av tradition har staten tagit på sig ansvaret för stora infrastruk-turinvesteringar. Så bör fallet vara även på IT-området, menar motionärerna. I enlighet härmed bör staten ansvara för att det byggs ett finmaskigt optiskt fibernät, där alla hushåll och företag i landet ansluts till knutpunkter. Mellan dessa knutpunkter bör kommersiella aktörer ta det huvudsakliga ansvaret för infrastrukturen. Staten bör vidare på lika villkor till alla operatörer tillhanda-hålla det accessnät som skulle uppstå. Mycket talar enligt motionärerna för att den finmaskiga infrastrukturen bör hanteras av ett statligt verk eller bolag. Regeringen bör redan i budgetpropositionen för år 2000 presentera ett förslag om den institutionella lösningen och den praktiska finansieringen av ett finmaskigt fibernät (yrkande 8).
Lars Leijonborg m.fl. (fp) konstaterar i motion Fi17 att regeringen har tving-ats gå i den av Folkpartiet förordade riktningen innebärande en lägre ram för utgiftsområde 22. Motionärerna accepterar regeringens bedömningar vad gäller väganslaget för åren 2000-2002. Vissa besparingar bör också kunna göras i fråga om banhållning. Rederistödet bör kunna avvecklas.
I motionen aktualiseras också frågan om alternativa former för finansie-ring av infrastrukturinvesteringar. I ett läge med otillräckliga resurser kan samhällsekonomiskt angelägna projekt komma till genomförande utan att statens budget belastas av en tung investeringskostnad. Enligt motionärerna är trafiklösningar i eller kring storstäderna mest intressanta i sammanhanget.
Trafikutskottets ställningstagande
I tabellen nedan redovisas regeringens förslag till ramar för utgiftsområde 22 Kommunikationer för åren 2000-2002 samt de olika partiernas förslag till ändringar i förhållande till regeringens förslag.
Utgiftsområde 22 Kommunikationer
(miljoner kronor)
År 2000 År 2001 År 2002
Regeringen 25 260 24 674 25 001
Moderata samlingspartiet -1 517 -1 722 -722
Kristdemokraterna +210 +60 +110
Centerpartiet +500 +500 +500
Folkpartiet liberalerna -1 800 -1 800 -1 800
Utgiftsområde 22 Kommunikationer omfattar investeringar i samt drift och underhåll av vägar och järnvägar. Utgiftsområdet omfattar även sjöfart, luft-fart, post, telekommunikationer, forskning samt övergripande informations-teknikfrågor. För år 1999 uppgår de totala utgifterna enligt statsbudgeten till 25,5 miljarder kronor, varav 21,1 miljarder kronor till väg och järnväg.
Riksdagen beslutade i mars 1997 (prop. 1996/97:53, bet. 1996/97:TU7, rskr. 1996/97:174) om en utveckling av transportinfrastrukturen som skall främja ett miljöanpassat och trafiksäkert transportsystem och bidra till till-växt och sysselsättning i alla delar av landet. Sammanlagt skulle 190 miljar-der kronor användas för att förverkliga inriktningen under planeringsperio-den. Riksdagsbeslutet har legat till grund för trafikverkens infrastrukturpla-ner för perioden 1998-2007. I april 1997 fick Vägverket och Banverket med anledning av riksdagsbeslutet uppdrag och direktiv angående den långsiktiga planeringen av transportinfrastrukturen inom sina respektive områden. I mars 1998 inkom Vägverket till regeringen med förslag till en nationell plan för vägtransportsystemet, innefattande bl.a. ett förslag till nationell väghåll-ningsplan. Samtidigt redovisade Banverket ett förslag till stomnätsplan. I juni 1998 fattade regeringen beslut om fastställelse av den nationella väghåll-ningsplanen respektive stomnätsplanen. Besluten innebar vissa avvikelser i förhållande till verkens förslag.
I samband med sitt inriktningsbeslut våren 1997 godkände riksdagen rege-ringens förslag om en ny form av länsbaserad regional investeringsplanering för samtliga trafikslag. Beslutet i denna del innebar att de regionala väghåll-ningsplanerna och de s.k. LTA-planerna ersattes av trafikslagsövergripande länsplaner avseende nyinvesteringar och förbättringsåtgärder i regional in-frastruktur. Sammanlagt skulle 32 miljarder kronor användas för sådana åtgärder under planeringsperioden. Merparten av dessa medel har av rege-ringen fördelats på regioner och, av s.k. regionberedningsgrupper, på län.
I skrivelse 1998/99:8 redovisade regeringen för riksdagens kännedom en sammanfattning av innehållet i Vägverkets och Banverkets planer och i läns-planerna samt regeringens ställningstaganden. Riksdagen hade inga erinring-ar mot vad regeringen där anförde (bet. 1998/99:TU5, rskr. 1998/99: 150).
Utskottet kan konstatera att regeringens förslag till ramar för utgiftsområdet innebär vissa neddragningar i förhållande till de beräkningar som redovisa-des i budgetpropositionen för år 1999. Vidare konstaterar utskottet att Mode-raterna och Folkpartiet vill göra ytterligare besparingar under den kommande treårsperioden medan Kristdemokraternas och Centerpartiets förslag ligger på en något högre nivå än regeringens. Utskottet delar den grundläggande bedömning som kommer till uttryck i motionerna, nämligen att goda kom-munikationer är en viktig förutsättning för tillväxt i hela landet. Enligt det transportpolitiska beslut som riksdagen fattade våren 1998 är det övergripan-de målet för transportpolitiken att säkerställa en samhällsekonomiskt effektiv och långsiktigt hållbar transportförsörjning för medborgarna och näringslivet (prop. 1997/98:56, bet. 1997/98:TU10, rskr. 1997/98:266).
Riksdagens inriktningsbeslut i mars 1997 innebar, som framgår ovan, att sammanlagt 190 miljarder kronor skulle användas för att förverkliga inrikt-ningen under planeringsperioden 1998-2007. Utskottet anser att denna vo-lymmässiga inriktning bör ligga fast. Samtidigt kan utskottet konstatera att det övergripande målet om balans i statens finanser samt nödvändigheten av att väga resursförbrukningen inom transportområdet mot andra angelägna samhällsbehov framtvingat en viss sänkning av ambitionsnivån under plane-ringsperiodens första år. Detta har medfört att samhällsekonomiskt viktiga infrastrukturprojekt inte har kunnat komma till utförande inom planerad tid. Dessutom har inte tillräckliga resurser kunnat avsättas för underhåll av och förbättringsåtgärder på den befintliga infrastrukturen. Till följd härav är vägnätet inte överallt av den standard som vore önskvärt. Brister i vägstan-darden innebär inte bara försämrad framkomlighet utan får också icke önsk-värda trafiksäkerhets- och miljökonsekvenser. Mot denna bakgrund noterar utskottet med tillfredsställelse regeringens i propositionen deklarerade ambi-tion att trots framtvingade resursneddragningar under treårsperioden 2000-2002 hålla drift- och underhållsinsatserna på en hög nivå. Liksom regeringen bedömer utskottet att det i nuvarande statsfinansiella läge är bättre att skjuta upp vissa kostnadskrävande nyinvesteringar och att i stället satsa en förhål-landevis stor del av tillgängliga resurser på att vidmakthålla den befintliga transportinfrastrukturen.
Även om vägnätet inte överallt kunnat hållas i ett tillfredsställande skick vill utskottet betona att staten under senare år gjort stora ansträngningar för att förbättra situationen. Utskottet vill i sammanhanget erinra om riksdagens beslut år 1993, vilket innebar att den tioåriga s.k. bärighetssatsning som påbörjades år 1987 skulle utökas, och om det s.k. infrastrukturbeslutet år 1997, som innebar att den utökade satsningen skulle fullföljas till år 2003. Beslutet innefattade bl.a. satsningar på att återta eftersatt underhåll på väg-nätet, rekonstruktion av vägar samt tjälsäkringsåtgärder. Utskottet konstate-rar också att åtgärder för ökad bärighet, rekonstruktion och tjälsäkring i länsplanerna för regional infrastruktur för perioden 1998-2007 tas upp till ett sammanlagt belopp av 8,8 miljarder kronor, vilket motsvarar ca 30 % av hela det belopp som regeringen anvisat till dessa planer.
Utskottet har nyligen (bet. 1998/99:TU9) uttryckt stark oro över att den fleråriga positiva utvecklingen i riktning mot ett minskat antal dödade och svårt skadade i vägtrafiken har brutits. Mot den bakgrunden välkomnar ut-skottet att regeringen aviserar kraftfulla åtgärder för att den s.k. nollvisionens mål skall kunna förverkligas. Med hänsyn till betydelsen av en god trafiksä-kerhet anser utskottet i likhet med regeringen att en viss omprioritering av medel från byggande av stamvägar till trafiksäkerhetshöjande åtgärder på vägnätet, liksom vissa besparingar inom Vägverkets administration måste accepteras. I sammanhanget noterar utskottet att de aviserade insatserna för en höjd trafiksäkerhet, enligt vad regeringen betonar, inte får drabba sådana prioriterade områden som ombyggnadsåtgärder på det regionala vägnätet eller satsningen på ökad tillgänglighet för funktionshindrade i kollektivtra-fiksystemet.
I en av de motioner som nu behandlas, Fi17 (fp), framhålls att alternativa former för finansiering av infrastrukturprojekt är intressanta, särskilt i tider med otillräckliga budgetresurser. Denna fråga har utskottet nyligen behandlat i sitt av riksdagen godkända transportpolitiska betänkande (bet. 1998/99: TU8). Med anledning av motioner i ämnet konstaterade utskottet att det nu gällande transportpolitiska beslutet från 1998 förutsätter att drift, underhåll och investeringar i huvudsak även fortsättningsvis skall finansieras med statliga anslag utifrån en samhällsekonomisk grundsyn. Detta hindrade inte, betonade utskottet, att alternativa finansieringsformer prövades. Med hänvis-ning till pågående beredningsarbete var dock utskottet inte berett att tillstyrka någon riksdagens åtgärd med anledning av motionerna. Utskottet, som inte ändrat uppfattning, vill dock framhålla att det ser mycket positivt på att frå-gan om alternativa finansieringsformer övervägs.
I motion Fi14 (m) föreslås att väganslagen ökas, bl.a. för att få till stånd investeringar i Stockholmsområdet. Motionärerna är också kritiska till att regeringen i vårpropositionen inte anvisar någon finansiering av det s.k. tredje spåret. Frågan om Stockholmsregionens trafiklösningar har utskottet nyligen behandlat i sitt transportpolitiska betänkande våren 1999 (bet. 1998/99:TU8). Där framhöll utskottet bl.a. att det med tanke på trafiksystem-ens nationella betydelse är ett riksintresse att Stockholmsregionens trafik-problem kan lösas. Vidare uttalade utskottet att en framtidsanpassad och hållbar trafiklösning kräver långsiktiga beslut som förutsätter att berörda parter agerar gemensamt. Vad gäller spårkapaciteten i Stockholm framhöll utskottet att en fortsatt utbyggnad är nödvändig på sikt om den lokala, regio-nala och nationella tågtrafiken skall kunna utvecklas. Enligt utskottets me-ning kunde en utbyggnad av ett tredje spår i ytläge vid Riddarholmen, i kombination med en vägtunnel som ersättning för Centralbron, medföra en ökad trafikkapacitet över Mälaren samt väsentligt förbättra miljön i centrala Stockholm och göra de kulturhistoriska värdena i området mer tillgängliga. Utskottet kunde därför med tillfredsställelse konstatera att staten och Stock-holms stad gemensamt uttalat att ett tredje spår förutsätter en helhetslösning som innebär att Centralbron ersätts med en biltunnel. I samma betänkande noterade utskottet att Banverket tillsammans med Vägverket och Stockholms kommun utreder de tekniska och ekonomiska förutsättningarna för alternati-va åtgärder, bl.a. ökad spårkapacitet, i centrala Stockholm. Vidare noterades att Näringsdepartementet kommer att engagera sig i storstadsregionernas transportsystem och därvid lägga särskild vikt vid möjligheterna att långsik-tigt lösa de finansiella förutsättningarna för att genomföra storstadsprojekt.
I motion Fi14 (m) efterlyses ett beslut som möjliggör ett utnyttjande av den investering på över 2 miljarder kronor som lagts ner i Hallandsåsprojektet. Utskottet vill med anledning härav erinra om att frågan om Hallandsåspro-jektets framtid för närvarande bereds inom Regeringskansliet. Beredningen innefattar bl.a. en noggrann analys rörande de samhällsekonomiska och miljömässiga konsekvenserna av ett fullföljande och alternativa lösningar. Som utskottet tidigare anfört (bet. 1998/99:TU5) bör resultatet av bered-ningsarbetet avvaktas.
I motion Fi15 (kd) förordas att de farligaste vägsträckorna byggs om till fyrfilig väg med mittbarriär. Utskottet vill med anledning härav erinra om att försök pågår med mittbarriär i form av ett s.k. vajerräcke på en sträcka av E 4 i Gävleborgs län. Enligt vad utskottet erfarit har försöket hittills visat sig ha positiva trafiksäkerhetseffekter. Mot bakgrund av metodens kostnadseffekti-vitet, särskilt i jämförelse med alternativet att bygga ny motorväg, vill inte utskottet utesluta att den kan komma till mer allmän tillämpning. Det bör emellertid ankomma på i första hand regeringen och Vägverket att ta ställ-ning till denna fråga.
I motion Fi16 (c) föreslås att medel avsätts för att den nya höghastighetsfär-jan mellan fastlandet och Gotland skall kunna gå i trafik året runt. Utskottet har nyligen (bet. 1998/99:TU6) avstyrkt ett motionsyrkande av samma inne-börd, bl.a. med hänvisning till att regeringen i nästa budgetproposition avser att återkomma till frågan om utformningen av ett godstransportstöd för Got-land.
I motion Fi16 (c) uttalas att staten bör ta ansvar för utbyggnaden av ett fin-maskigt optiskt fibernät. Enligt motionärerna talar mycket för att den fin-maskiga infrastrukturen, som skall innefatta alla hushåll och företag i landet, bör hanteras av ett statligt verk eller bolag. Frågor om en digital infrastruktur har nyligen utförligt behandlats i trafikutskottets betänkande Informations-samhället inför 2000-talet (bet. 1998/99:TU4). Av betänkandet framgår att regeringen i juli 1998 tillsatte en särskild utredare med uppdrag att undersöka tillgången till avancerad informations- och kommunikationsteknisk infra-struktur ur ett regionalt och socialt perspektiv (dir. 1998:61). Utredaren skall presentera förslag till hur staten i samverkan med näringsliv och teleoperatö-rer kan medverka till att en god regional och social täckning av avancerad informations- och kommunationsteknisk infrastruktur kan uppnås. Uppdraget skall redovisas senast den 11 juli 1999. Trafikutskottet noterar i samman-hanget att regeringen i vårpropositionen (utg.omr. 22) framhåller betydelsen av en utbyggd avancerad infrastruktur liksom en höjning av IT-kompetensen så att den nya tekniken blir mer tillgänglig för alla i hela landet.
I motion Fi17 (fp) förordas en avveckling av det s.k. rederistödet. Frågan om det statliga stödet till sjöfarten har senast behandlats av trafikutskottet i bud-getbetänkandet hösten 1998 (bet. 1998/99:TU1). Av utskottets redovisning framgår bl.a. att regeringen, Vänsterpartiet, Miljöpartiet de gröna, Sveriges redareförening och fackförbundet SEKO den 16 november 1998 enades om hur det statliga stödet till sjöfarten borde utformas. Enligt uppgörelsen skall stödet bygga på den s.k. bruttomodellen, som innebär full återbetalning av skatt för tillfälligt anställda och stöd till de sociala avgifterna med 58 000 kr. per årsarbetskraft fr.o.m. år 1999 t.o.m. år 2001. Utskottet sade sig se mycket positivt på uppgörelsen och instämde i bedömningen att den skapade förut-sättningar för en god utveckling av svensk sjöfartsnäring. Vidare noterade utskottet att stödet skulle utvärderas. Med hänvisning härtill föreslog utskot-tet att riksdagen skulle ställa sig bakom överenskommelsen. Riksdagen be-slöt i enlighet med utskottets hemställan (rsk. 1998/99:79). Utskottet, som står fast vid sin uppfattning, anser att det ännu är för tidigt att ta ställning till frågan om statligt stöd till sjöfarten efter utgången av den period som nämn-da överenskommelse omfattar.
Med hänvisning till vad som ovan anförts tillstyrker trafikutskottet för sin del regeringens förslag till utgiftsramar för utgiftsområde 22 Kommunikationer för åren 2000-2002. Trafikutskottet anser att riksdagen bör avslå motionerna Fi14 (m) yrkande 5 (delvis), Fi15 (kd) yrkande 4 (delvis), Fi16 (c) yrkandena 8 och 23 (delvis) och Fi17 (fp) yrkande 4 (delvis).
<AStockholm den 7 maj 1999
På trafikutskottets vägnar
Monica Öhman
I beslutet har deltagit: Monica Öhman (s), Per-Richard Molén (m), Jarl Lander (s), Karin Svensson Smith (v), Johnny Gylling (kd), Tom Heyman (m), Krister Örnfjäder (s), Inger Segelström (s), Stig Eriksson (v), Tuve Skånberg (kd), Mikael Johansson (mp), Kenth Skårvik (fp), Claes-Göran Brandin (s), Jan-Evert Rådhström (m), Christina Axelsson (s), Elizabeth Nyström (m) och Viviann Gerdin (c).
Avvikande meningar
1. Preliminär fördelning av utgifter på utgiftsområden åren 2000-2002
Per-Richard Molén (m), Tom Heyman (m), Jan-Evert Rådhström (m) och Elizabeth Nyström (m) anför:
Transportpolitiken måste grundas på kundernas efterfrågan och krav på miljöanpassade transporter. Den underdimensionerade infrastrukturen i Sve-rige utgör ett hinder för företagens expansion och försvårar nyetablering. Enligt Moderata samlingspartiets uppfattning bör väganslagen ökas med 3,2 miljarder kronor under treårsperioden 2000-2002 för att ett särskilt väg-byggnadsprogram skall kunna påbörjas. Medelstillskottet bör till en del an-vändas för att återta eftersatt underhåll. Med hänsyn till den bekymmersam-ma situationen i Stockholmsområdet bör en del av medlen också utnyttjas för investeringar där. Vi moderater noterar med förvåning att den ekonomiska vårpropositionen saknar varje antydan om hur storstädernas trafikproblem skall lösas. Inte heller anvisas någon finansiering av det för hela landet så viktiga "tredje spåret". Vidare sägs i propositionen ingenting om Hallands-åsprojektets framtid. Regeringen bör i denna fråga fatta ett beslut som möj-liggör ett utnyttjande av den investering på över 2 miljarder kronor som redan gjorts i projektet.
Ramen för utgiftsområde 22 Kommunikationer bör för åren 2000-2002 fastställas till 23 743 miljoner kronor, 22 952 miljoner kronor respektive 24 279 miljoner kronor. Ett sådant ställningstagande innebär att riksdagen bör bifalla motion Fi14 (m) yrkande 5 i denna del. Regeringens förslag till utgiftsramar och övriga nu behandlade motionsyrkanden bör avslås.
2. Preliminär fördelning av utgifter på utgiftsområden åren 2000-2002
Johnny Gyllling (kd) och Tuve Skånberg (kd) anför:
Goda transporter är en förutsättning för Sveriges tillväxt. Trots att regeringen i den ekonomiska vårpropositionen anför att ett väl underhållet väg- och järnvägsnät med hög trafiksäkerhet är nödvändigt för att skapa goda förut-sättningar för näringsliv och boende i hela Sverige vill regeringen göra stora nedskärningar inom väghållningen. Vi kristdemokrater anser att vägunder-hållet i förhållande till regeringens förslag för treårsperioden 2000-2002 bör tillföras 250 miljoner kronor, 100 miljoner kronor respektive 150 miljoner kronor. Finansieringen bör delvis lösas genom en omfördelning inom ramen för utgiftsområde 22.
Vi föreslår att ramen för utgiftsområde 22 för åren 2000-2002 beräknas till 25 470 miljoner kronor, 24 734 miljoner kronor respektive 25 111 miljoner kronor. Innebörden av detta ställningstagande är att riksdagen bör bifalla motion Fi15 (kd) yrkande 4 i denna del. Regeringens förslag till utgiftsramar samt övriga nu behandlade motionsyrkanden bör följaktligen avslås.
3. Preliminär fördelning av utgifter på utgiftsområden åren 2000-2002
Viviann Gerdin (c) anför:
Goda kommunikationer är en förutsättning för att hela Sverige skall utveck-las. Centerpartiet anser att insatser för drift och underhåll samt bärighetshö-jande åtgärder på vägnätet måste prioriteras. För år 2000 föreslår vi till dessa ändamål ytterligare 500 miljoner kronor. Vidare anser vi att regeringen i förhandlingarna om EU:s regionalpolitiska stöd även bör ta med infrastruk-tursatsningar, eftersom dessa så tydligt gagnar företagsutveckling och be-folkningsutveckling i områden som åtnjuter strukturstöd. Som ett led i an-strängningarna att förbättra kommunikationerna mellan Gotland och fastlan-det bör inom anslagsramen medel avsättas för åretrunttrafik med det nya höghastighetsfartyget. Kostnaden för detta har beräknats till 22 miljoner kronor.
Som redovisas i motion Fi16 (c) råder det numera bred enighet om att det enda medium som på sikt kan klara de informationsvolymer som blir aktuella i ett utbyggt IT-samhälle är optisk fiber. Enligt vår mening bör staten ansvara för att det byggs ett finmaskigt optiskt fibernät, genom vilket alla hushåll och företag i landet ansluts till knutpunkter. Mycket talar enligt vår uppfattning för att den finmaskiga infrastrukturen bör hanteras av ett statligt verk eller bolag. Redan i budgetpropositionen för år 2000 bör regeringen presentera ett förslag om den institutionella lösningen och den praktiska finansieringen av ett finmaskigt fibernät.
Centerpartiet föreslår att ramarna för utgiftsområde 22 för budgetåret 2000-2002 fastställs till 25 760 miljoner kronor, 25 174 miljoner kronor respektive 25 501 miljoner kronor. Av det anförda följer att riksdagen bör bifalla motion Fi16 (c) yrkandena 8 och 23 i denna del. Regeringens förslag och övriga nu behandlade motionsyrkanden bör avslås.
4. Preliminär fördelning av utgifter på utgiftsområden åren 2000-2002
Kenth Skårvik (fp) anför:
Folkpartiet liberalerna kan konstatera att regeringen i sina ställningstaganden till ramar för utgiftsområde 22 Kommunikationer för åren 2000-2002 har tvingats gå i den av Folkpartiet förordade riktningen, innebärande en lägre ram. Vi accepterar regeringens bedömning vad gäller väganslaget för åren 2000-2002.
Särskilt i ett läge med otillräckliga budgetresurser är det enligt vår uppfatt-ning viktigt att finna alternativa finansieringsformer. Så har i Sverige hittills skett vad gäller Arlandabanan och Öresundsförbindelsen. Möjligheten bör kunna utnyttjas i större utsträckning. Därigenom kan nämligen samhällseko-nomiskt angelägna infrastrukturprojekt genomföras utan att statens budget belastas av en tung investeringskostnad. Finansieringen av projekten kan ske antingen genom att trafikanterna erlägger avgifter eller genom att Vägverket hyr anläggningarna. En kombination av dessa finansieringsmodeller är också möjlig. Av störst intresse i sammanhanget är trafiklösningar i och kring våra storstäder.
I övrigt anser vi att vissa besparingar kan ske på banhållning och att rede-ristödet bör avvecklas.
Folkpartiet föreslår att ramarna för utgiftsområde 22 för budgetåren 2000-2002 fastställs till 23 460 miljoner kronor, 22 874 miljoner kronor respektive 23 201 miljoner kronor. Detta ställningstagande innebär att riksdagen bör bifalla motion Fi17 (fp) yrkande 4 i denna del samt avslå regeringens förslag och övriga nu behandlade motionsyrkanden.
Miljö- och jordbruksutskottets yttrande
1998/99:MJU1y
1999 års ekonomiska vårproposition
Till finansutskottet
Finansutskottet har den 15 april 1999 beslutat bereda övriga utskott tillfälle att yttra sig över 1999 års ekonomiska vårproposition (prop. 1998/99:100) i de delar som berör respektive utskotts beredningsområde.
Miljö- och jordbruksutskottet behandlar i sitt yttrande de förslag i proposi-tionen som avser utgiftsområdena Allmän miljö- och naturvård (utgiftsområ-de 20) samt Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar (utgiftsom-råde 23).
Vidare behandlar utskottet vissa frågor om jordbrukets beskattning och internationella konkurrenskraft.
I anslutning till yttrandet behandlas även vissa följdmotioner.
Motioner
1998/99:Fi14 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas
5. att riksdagen godkänner den preliminära fördelningen av utgifterna på utgiftsområden för åren 2000-2002 i enlighet med vad i motionen anförts som riktlinje för budgetarbetet.
1998/99:Fi15 av Alf Svensson m.fl. (kd) vari yrkas
4. att riksdagen godkänner den preliminära fördelningen av utgifterna på utgiftsområden för åren 2000-2002 som riktlinje för regeringens budgetar-bete (avsnitt 9.1).
1998/99:Fi16 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari yrkas
12. att riksdagen beslutar om åtgärder för att förstärka jordbrukets interna-tionella konkurrenskraft,
23. att riksdagen godkänner den preliminära fördelningen av utgifterna på utgiftsområdena 1-27 åren 2000-2002 som riktlinjer för regeringens arbete i enlighet med vad i motionen anförts.
1998/99:Fi17 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas
4. att riksdagen godkänner den preliminära fördelningen av utgifterna på utgiftsområden för åren 2000-2002 som redovisats i motionen som riktlinjer för regeringens budgetarbete (tabell A).
1998/99:Fi23 av Holger Gustafsson m.fl. (kd) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådana lagändringar att de i vårpropositionen aviserade förändringarna av el- och eldningsoljeskatterna kan träda i kraft den 1 januari 2000,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lagändringar under hösten 1999 för att lyfta av jordbrukets kostnad för dieselskatter,
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lagändring syftande till att miljöavgifter i jordbruket skall återgå till näringen för miljöinsatser.
1998/99:Fi33 av Göte Jonsson m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utnyttjande av framförhandlade EU-ersättningar,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skatten på handelsgödsel,
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om sänkt dieselskatt för jord-bruket i enlighet med vad i motionen anförts,
4. att riksdagen hos regeringen begär förslag om sänkt elskatt för jordbru-ket i enlighet med vad i motionen anförts,
5. att riksdagen hos regeringen begär förslag om sänkt skatt på eld-ningsolja för jordbruket i enlighet med vad i motionen anförts.
<1Utskottet
Allmän miljö- och naturvård (utgiftsområde 20)
Propositionen
Utgiftsområdet omfattar frågor rörande biologisk mångfald och naturvård, vatten- och luftvård, avfallsfrågor, bilavgasfrågor, miljöskydd, miljö- och kretsloppsforskning, kemikaliekontroll, strålskydd och säkerhetsfrågor kopplade till kärnkraften samt internationellt miljösamarbete.
Ramen för utgiftsområde 20 uppgår till 1 549 miljoner kronor för år 1999. Vårpropositionens förslag om tilläggsbudget uppgår till 28 miljoner kronor (prop. 1998/99:100 s. 44). Regeringen föreslår att ramen för utgiftsområdet preliminärt fastställs till 1 670 miljoner kronor år 2000, 1 797 miljoner kro-nor år 2001 och 1 986 miljoner kronor år 2002.
Regeringen avser att successivt förstärka forskningen avseende främst miljöeffektforskning och miljötoxikologi med medel som bör fördelas av Naturvårdsverket. För miljöforskning beräknas sammanlagt 250 miljoner kronor under treårsperioden. Behovet av sanering och återställning av för-orenade områden är omfattande, och regeringen beräknar nu ytterligare 385 miljoner kronor under treårsperioden för denna verksamhet. Regeringen bedömer också att behoven av medel för markinköp fortfarande är stora, varför regeringen beräknar att förstärkningen enligt vad som föreslogs i 1998 års ekonomiska vårproposition och budgetpropositionen för 1999 om ca 370 miljoner kronor förlängs till att omfatta även år 2002. Även förstärkningen av miljöövervakning förlängs till år 2002. Ramen förstärks vidare med 30 miljoner kronor per år under treårsperioden för att bevara den biologiska mångfalden genom upprätthållande av en tillräcklig nivå på verksamheten med kalkning av försurade sjöar och vattendrag. Den s.k. kretsloppsmiljar-den anvisades budgetåret 1995/96 för investeringsbidrag för främjande av omställning i ekologiskt hållbar riktning under en femårsperiod. Stödet minskas under år 1999 genom att en del av anslaget dras in som en bespa-ring. För år 2000 behöver dock anslaget åter föras upp på statsbudgeten för utbetalning av redan beviljade bidrag.
Motionerna
Enligt Moderata samlingspartiets partimotion Fi14 bör ramen, utöver rege-ringens förslag, ökas med 45 miljoner kronor för år 2000 och med 50 miljo-ner kronor för åren 2001 och 2002 (yrkande 5 delvis). Om svensk miljötek-nik och miljöforskning skall hävda sig räcker det inte att enbart föreslå vissa anslagsökningar. Man måste även se över organisationen och inriktningen. En särskild satsning på miljöforskning bör göras på de tekniska högskolorna. Totalt bör ytterligare 100 miljoner kronor anvisas för detta ändamål utöver regeringens förslag. Regeringens satsning på kalkning av sjöar och vatten-drag räcker inte för att förhindra allvarliga försurningsskador. Ytterligare 45 miljoner kronor bör här anvisas utöver regeringens förslag.
Enligt Kristdemokraternas partimotion Fi15 bör ramen, utöver regeringens förslag, ökas med 85 miljoner kronor för åren 2000 och 2001 samt med 100 miljoner kronor för år 2002 (yrkande 4 delvis). På detta område finns uppen-bara skäl till förstärkningar efter en lång tid av nedrustning. Att regeringen nu aviserar ytterligare miljöpolitiska återställare är bra men otillräckligt. Framför allt bör kalkningsanslagen förstärkas och förutom sjökalkning bör skogskalkning nu föras in under detta utgiftsområde.
I Centerpartiets partimotion Fi16 föreslås att ramen, utöver regeringens förslag, ökas med 75 miljoner kronor för åren 2000-2002 (yrkande 23 del-vis). Miljöforskningen behöver tillföras ytterligare resurser. För detta ända-mål bör ytterligare 50 miljoner kronor anvisas. Omfattningen av förorening-en av mark och vatten är otillräckligt känd. Det finns stora behov av att sane-ra förorenade områden. Centerpartiet anser att anslaget för sanering och återställande av förorenade områden bör tillföras ytterligare 25 miljoner kronor.
Folkpartiet liberalerna föreslår i sin partimotion Fi17 att ramen, utöver re-geringens förslag, ökas med 40 miljoner kronor för åren 2000-2002 (yrkande 4 delvis). Många unika naturområden är akut hotade. Produktiv skogsmark nedanför det fjällnära området kan behöva skyddas i reservat. Detta gäller framför allt gammelskog. Det rådande systemet, där intrångsersättning beta-las till markägarna även vid skydd av mindre biotoper, kräver ökade budget-anslag till markinlösen. Det krävs att ytterligare 40 miljoner kronor avsätts för detta. Det behövs även ytterligare medel för att upprätthålla en tillräcklig nivå på verksamheten med kalkning av försurade sjöar och vattendrag.
Utskottets överväganden
I likhet med vad som anförs i propositionen anser utskottet att arbetet med införandet av miljöbalken och arbetet med att uppnå de nya föreslagna mil-jökvalitetsmålen och målen för ekologiskt hållbar utveckling måste ha hög prioritet inom hela Regeringskansliet och på myndigheterna. De övergripan-de målen för ett ekologiskt hållbart samhälle är att skydda miljön och männi-skors hälsa, att använda jordens resurser effektivt och att nå en tryggad för-sörjning.
Utskottet delar regeringens uppfattning att forskningen avseende främst miljöeffektforskning och miljötoxikologi successivt behöver förstärkas. Medlen för detta ändamål bör fördelas av Naturvårdsverket.
Även arbetet med sanering och återställning av förorenade områden behö-ver förstärkas. På förslag i budgetpropositionen för år 1999 (prop. 1998/99:1, bet. 1998/99MJU2, rskr. 1998/99:114) inrättades ett nytt anslag för detta ändamål fr.o.m. budgetåret 1999. Till grund för förslaget låg bl.a. Natur-vårdsverkets kartläggning av landets saneringsbehov av förorenade områden. Branschkartläggningen har ökat kunskapen om de branschspecifika sane-ringsproblemen, vilka branscher som har de största problemen samt vilka de mest prioriterade saneringsobjekten är. Kartläggningen har vidare visat att behovet är betydligt större än vad som tidigare varit känt. Förorening av mark och vatten har pågått under hundratals år men den totala omfattningen av problemen är dåligt känd. Det kan dock konstateras att behoven är omfat-tande, och utskottet ansluter sig därför till regeringens förslag att beräkna ytterligare medel under treårsperioden för denna verksamhet. Samtidigt bör uppmärksammas att medel för saneringsåtgärder under budgetåret 1998 fördelats till kommunerna inom ramen för stödet till lokala investeringspro-gram för ekologisk hållbarhet (utgiftsområde 18, anslaget E 1 Stöd till lokala investeringsprogram för ekologisk hållbarhet). Enligt regeringen skall stöd till saneringsåtgärder fortsättningsvis även kunna lämnas inom ramen för de lokala investeringsprogrammen.
Skydd av mark för naturvård och kalkning av försurade vattenområden är ett av naturvårdspolitikens viktigaste instrument för att bevara den biologiska mångfalden. En god markskötsel ger också positiva effekter mot försurning i vattenområden. I arbetet med skydd av olika naturtyper har skyddet av skogsmiljöer särskilt uppmärksammats under flera år. Som framhölls i bud-getpropositionen för år 1999 används huvuddelen av medlen under berört anslag för att bevara skogsmiljöer. I likhet med regeringen anser utskottet att det är angeläget att påskynda arbetet med att skydda värdefulla skogsområ-den. Den tidigare förstärkningen för detta ändamål bör därför, som regering-en föreslår, förlängas till att omfatta även år 2002. För att bevara den biolo-giska mångfalden genom upprätthållande av en tillräcklig nivå på verksam-heten med kalkning av försurade sjöar och vattendrag föreslår regeringen att ramen förstärks under kommande treårsperiod. Utskottet ansluter sig även till detta förslag.
Miljöövervakningen är ett instrument för att beskriva tillståndet i miljön och följa hur tillståndet förändras och därigenom också att följa upp de mil-jömål som statsmakterna har satt upp. Enligt utskottets mening är det angelä-get att utveckla såväl den nationella som den regionala miljöövervakningen och samordna dessa på ett effektivare sätt. Som framhölls i samband med behandlingen av budgetpropositionen för år 1999 bör miljöövervakningen i fortsättningen syfta till att ge underlag för analys av olika utsläppskällors nationella och internationella miljöpåverkan och för uppföljning av de natio-nella miljökvalitetsmålen. De sektorsansvariga myndigheterna behöver också underlag för uppföljning av sina respektive sektorsmål. Myndigheterna själva behöver också bidra med relevanta delar av den information som de tar fram som en del av den ordinarie verksamheten till Naturvårdsverkets samlade uppföljning av de nationella miljömålen. Med det anförda ansluter sig ut-skottet till regeringens förslag att den för år 1999 beslutade förstärkningen av miljöövervakningen förlängs till år 2002.
Sammanfattningsvis tillstyrker utskottet regeringens förslag till preliminär fördelning av utgifterna på utgiftsområdet för åren 2000-2002. Motionerna Fi14 (m) yrkande 5 delvis, Fi15 (kd) yrkande 4 delvis, Fi16 (c) yrkande 23 delvis och Fi17 (fp) yrkande 4 delvis avstyrks.
Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar (utgiftsområde 23)
Propositionen
Utgiftsområdet omfattar verksamheterna jordbruk, fiske, trädgårdsnäring, rennäring, djurskydd, djurhälsovård, livsmedelsfrågor, skogsnäring samt högre utbildning och forskning som rör vård och nyttjande av biologiska naturresurser.
Ramen för utgiftsområde 23 uppgår till 12 miljarder kronor för år 1999. Omkring 60 % av beloppet finansieras av EG-budgeten. Merparten av EG-stödet avser obligatoriska åtgärder såsom arealstöd, djurbidrag, intervention och exportbidrag, vilka helt finansieras av EG-budgeten. Därtill kommer delfinansierade stöd såsom miljöersättningar, stöd till mindre gynnade områ-den och strukturstöd. För att erhålla dessa stöd fordras nationell medfinansi-ering i storleksordningen 2 miljarder kronor. Anslagen till forskning och utbildning uppgår till närmare 1,3 miljarder kronor. Regeringen föreslår att ramen för utgiftsområdet preliminärt fastställs till 12 725 miljoner kronor år 2000, 13 203 miljoner kronor år 2001 och 13 222 miljoner kronor år 2002.
Regeringen har vid beräkningen av ramen för utgiftsområdet utgått från att anslagen för de EG-finansierade utgifterna för kompletterande åtgärder inom jordbruket, intervention och exportbidrag samt det nationellt finansierade anslaget för kompletterande åtgärder inom jordbruket kan minskas engångs-vis med ca 400 miljoner kronor år 2000. Betydande anslagsbehållningar har skapats inom utgiftsområdet framför allt på grund av att utgifter som finansi-eras av EG har överskattats.
Parallellt med arbetet med 1999 års ekonomiska vårproposition har för-handlingar förts inom EU bl.a. om jordbruksdelen i Agenda 2000. Vid Euro-peiska rådets möte den 24-26 mars 1999 nåddes en övergripande överens-kommelse om Agenda 2000. Slutförhandlingarna om förordningstexterna som rör den gemensamma jordbrukspolitiken kommer att ske under våren 1999, varefter besluten avses genomföras successivt under perioden 2000-2006. Utgifterna på statsbudgeten för jordbruksstöd kommer sannolikt att påverkas. Regeringen återkommer till riksdagen med eventuella förslag till anpassning av berörda anslag för åren 2000-2002 när beslut väl fattats i frågan.
För de medfinansierade stöden innebär EG-kommissionens förslag till landsbygdsförordning inom ramen för Agenda 2000 att regelverken för nuva-rande mål 5a- och mål 5b-åtgärderna samt de kompletterande åtgärderna integreras i ett gemensamt regelverk. Ett förslag till tillämpning av dessa åtgärder inom ramen för ett svenskt landsbygdsprogram för perioden 2000-2006 skall överlämnas till EG-kommissionen för godkännande senast sex månader efter att förslaget till landsbygdsförordning har trätt i kraft. Av tidsskäl har regeringen påbörjat förberedelsearbetet enligt de förutsättningar som anges i förslaget till landsbygdsförordning. Regeringen har för avsikt att återkomma till riksdagen i fråga om programmets närmare innehåll och utformning i budgetpropositionen för 2000. Riksdagsbeslut om budgetpropo-sitionen kommer inte att föreligga vid tidpunkten då Sverige måste överläm-na ett förslag till landsbygdsprogram till EG-kommissionen. Regeringen har därför för avsikt att överlämna förslaget till kommissionen under förutsätt-ning att riksdagen slutligt godkänner medelstilldelningen. I annat fall kan införandet av det nya landsbygdsprogrammet komma att försenas.
Agenda 2000 omfattar även de medfinansierade stöden inom fiskerisek-torn. En tillämpningsförordning som reglerar stödberättigade åtgärder samt villkor för stöd är för närvarande under diskussion och förväntas bli antagen av EU i juni 1999.
För att uppnå en bättre balans mellan insatserna för biotopskydd i skog och insatserna för skogsreservat beräknas en ökning under perioden av anslaget till biotopskydd med 75 miljoner kronor år 2001 samt med 100 miljoner kronor år 2002, vilket innebär att totalt 300 miljoner kronor avsätts under perioden 2000-2002. Nämnda åtgärder kommer att innebära att ramen för utgiftsområde 23 ökar dessa år.
Motionerna
Enligt Kristdemokraternas partimotion Fi15 bör ramen, utöver regeringens förslag, ökas med 100 miljoner kronor för åren 2000-2002 (yrkande 4 del-vis). Kristdemokraternas jordbrukspolitik syftar till fortsatt användning av åkermarken för livsmedelsproduktion. En ökad satsning på exportfrämjande åtgärder är ett sätt att stärka den svenska livsmedelsnäringen. Att staten skall bära kostnader för kartavgift och djurdatabas samt genomföra avsevärda förenklingar av jordbruksbyråkratin är andra kristdemokratiska förslag. Norrlandsjordbrukets utsatta situation måste också leda till extra åtgärder. Skogsbruket får en rejäl förstärkning genom de kalkningsinsatser som redo-visas under utgiftsområde 20. Regeringen bör snarast återkomma till riksda-gen med förslag om hur man skall implementera förhandlingsresultatet av Agenda 2000 i den svenska jordbrukspolitiken.
I Centerpartiets partimotion Fi16 föreslås att ramen, utöver regeringens förslag, ökas med 459 miljoner kronor för år 2000 och med 30 miljoner kronor för åren 2001 och 2002 (yrkande 23 delvis). Centerpartiet motsätter sig regeringens förslag till besparing om 429 miljoner kronor för år 2000. Förslaget visar hur liten vikt man lägger vid återflödet av EU-medel till Sverige. I stället för att skära ned anslagen borde regeringen, efter samråd med företrädare för jordbruksnäringen, återkomma till riksdagen med förslag till åtgärder för att öka utnyttjandet av de direkt EU-finansierade ersättning-arna. Den självklara utgångspunkten är att Sverige skall utnyttja hela den med EU framförhandlade miljöramen. Ett av förslagen som bör prövas är att höja ersättningsnivåerna inom ramen för miljöstödet. Inom utgiftsområdet anslår Centerpartiet 30 miljoner kronor per år för att under fyra år satsa på exportfrämjande åtgärder i enlighet med Björks utredning.
Folkpartiet liberalerna föreslår i sin partimotion Fi17 att ramen, i förhål-lande till regeringens förslag, minskas med 39 miljoner kronor för åren 2000-2002 (yrkande 4 delvis). Vissa besparingar kan ske på jordbruksbyrå-kratin.
Enligt motion Fi33 (m) skall länderna inom gemenskapen konkurrera på likvärdiga villkor. Förutsättningen för att detta skall tillämpas i praktiken är att de olika ländernas framförhandlade ersättningsramar utnyttjas. Sverige har i förhandlingarna fått del av dessa ersättningar, men ersättningarna har inte utnyttjats i sin helhet. Motionärerna anser bl.a. att regeringen snarast möjligt bör revidera hindrande svenska regelverk. Målsättningen bör vara att de för svensk del framförhandlade ersättningsnivåerna skall kunna utnyttjas fullt ut (yrkande 1).
Utskottets överväganden
Som framgår av propositionen finansieras omkring 60 % av ramen för ut-giftsområdet av EG-budgeten. Merparten av EG-stödet avser obligatoriska åtgärder såsom arealstöd, djurbidrag, intervention och exportbidrag, vilka helt finansieras av EG-budgeten. Därtill kommer delfinansierade stöd såsom miljöersättningar, stöd till mindre gynnade områden och strukturstöd.
Enligt regeringen har betydande anslagsbehållningar skapats inom utgifts-området framför allt på grund av att utgifter, som finansieras av EG, har överskattats. Vid beräkningen av utgiftsområdesramen har regeringen därför utgått från att anslagen för de EG-finansierade utgifterna för kompletterande åtgärder inom jordbruket, intervention och exportbidrag samt det nationellt finansierade anslaget för kompletterande åtgärder inom jordbruket kan mins-kas engångsvis med ca 400 miljoner kronor år 2000.
Vidare beräknas en ökning under perioden av anslaget till biotopskydd med 75 miljoner kronor år 2001 samt med 100 miljoner kronor år 2002. Riksdagens tidigare beslut med anledning av budgetpropositionen för år 1999 (prop. 1998/99:1, bet. 1998/99:MJU1, rskr. 1998/99:112-114) innebar bl.a. ett extra tillskott på sammanlagt 65 miljoner kronor för den följande treårsperioden vilket var en fördubbling av den hittillsvarande insatsen. Till grund för detta beslut låg bl.a. Miljövårdsberedningens förslag och biotopin-venteringen, som innebär att insatserna på dessa områden behöver förstärkas kraftigt. Som regeringen framhåller bör dessutom den ytterligare satsning som nu föreslås, vilken innebär att totalt 300 miljoner kronor avsätts under perioden 2000-2002, leda till att en bättre balans uppnås mellan insatserna för biotopskydd i skog och insatserna för skogsreservat.
Parallellt med arbetet med 1999 års ekonomiska vårproposition har för-handlingar förts inom EU bl.a. om jordbruksdelen i Agenda 2000. Vid Euro-peiska rådets möte den 24-26 mars 1999 nåddes en övergripande överens-kommelse om Agenda 2000. Slutförhandlingarna om förordningstexterna som rör den gemensamma jordbrukspolitiken kommer att ske under våren 1999, varefter besluten avses genomföras successivt under perioden 2000-2006. Som regeringen framhåller kommer utgifterna på statsbudgeten för jord-bruksstöd sannolikt att påverkas. Regeringen får därför anledning att åter-komma till riksdagen med eventuella förslag till anpassning av berörda an-slag för åren 2000, 2001 och 2002 när beslut väl fattats i frågan. Samman-fattningsvis tillstyrker utskottet regeringens förslag till preliminär fördelning av utgifterna på utgiftsområdet för åren 2000-2002. Motionerna Fi15 (kd) yrkande 4 delvis, Fi16 (c) yrkande 23 delvis och Fi17 (fp) yrkande 4 delvis avstyrks.
När det gäller utnyttjandet av de EG-finansierade stöden anser utskottet i likhet med motionärerna i motion Fi33 (m) att målsättningen bör vara att de för svensk del framförhandlade ersättningarna i jordbruket utnyttjas fullt ut. I samband med behandlingen av 1999 års budget (bet. 1998/99:MJU1) anförde utskottet bl.a. att regeringen och berörda myndigheter bör verka för att ut-nyttjandegraden i det befintliga miljöersättningsprogrammet höjs. När det gäller nya delprogram bör vidare uppmärksammas att anslutningen till dessa ofta sker successivt. Med ett färdigutbyggt regelverk och ytterligare infor-mationsinsatser förbättras förutsättningarna för en ökad anslutning. Beträf-fande den dåliga anslutningsgraden avseende miljöåtgärden för resurshus-hållande konventionellt jordbruk skulle denna följas upp inför 1999 års an-sökningsomgång. Så sent som i mars månad innevarande år framhöll utskot-tet återigen det självklara i att framförhandlade stöd skall utnyttjas (bet. 1998/99:MJU7). Utskottet vill i detta sammanhang även erinra om att en särskild utredare arbetar med att lämna förslag till ett nytt miljöprogram för jordbruket inför nästa programperiod. En viktig utgångspunkt för utred-ningen är att lämna förslag till förenklingar utan att miljönyttan försämras (dir. 1998:11). Med det anförda föreslår utskottet att motion Fi33 (m) yrkan-de 1 lämnas utan riksdagens vidare åtgärd.
Jordbrukets beskattning m.m.
Propositionen
Regeringen har i regeringsförklaringen den 6 oktober 1998 uttalat sig för att jordbruket skall ges villkor som är likvärdiga med andra näringars. Rege-ringen anser att det finns anledning att överväga att skattemässigt jämställa jordbruket med industrin. Ett sådant förslag finns i betänkandet En livsme-delsstrategi för Sverige (SOU 1997:167). Det skattebortfall som en ändring medför bör finansieras inom energiskattesystemets ram. En skatteförändring för jordbruket kan med fördel ske i ett större energipolitiskt sammanhang. Jordbrukets energibeskattning kan aktualiseras i samband med de pågående överläggningarna om skattepolitikens framtida utformning mellan samtliga riksdagspartier.
Motionerna
Enligt motion Fi23 (kd) bör riksdagen hos regeringen begära förslag till sådana lagändringar att de i vårpropositionen aviserade förändringarna av el- och eldningsoljeskatterna kan träda i kraft den 1 januari 2000 (yrkande 1). Vidare bör regeringen utarbeta förslag till lagändringar under hösten 1999 för att lyfta av kostnaden för jordbrukets dieselskatter (yrkande 2). Regering-en bör dessutom utarbeta förslag till lagändring syftande till att miljöavgifter i jordbruket skall återgå till näringen för miljöinsatser (yrkande 3).
Enligt motion Fi33 (m) är skatten på handelsgödsel en påtaglig extrakost-nad för det svenska jordbruket. Det finns såväl miljömässiga som företags-ekonomiska motiv för att inte använda mer handelsgödsel än nödvändigt. Utifrån den kunskap och medvetenhet som nu finns inom jordbruksföretagen anser motionärerna att den kostnad skatten utgör på detta område bör bli föremål för en översyn. Skatten på handelsgödsel bör omvandlas till en av-gift. De företag som använder tillförlitliga metoder när det gäller begränsning av växtnäringsläckage skulle i en ny ordning kunna få direkt restitution (yr-kande 2). Riksdagen bör hos regeringen begär förslag om sänkt dieselskatt för jordbruket. Skatten måste sänkas radikalt. Dieselkostnaden är betungande för jordbruksföretagen, och det är orimligt att svenska bönder skall betala dieselskatt som ligger skyhögt över t.ex. den danska (yrkande 3). Vidare bör regeringen utarbeta förslag om sänkt elskatt för jordbruket. Det är orimligt att lantbruket skall betala högre elskatt än industrin. Lantbruksföretagen skall behandlas på samma sätt som industrin (yrkande 4). Riksdagen bör dessutom begära förslag om sänkt skatt på eldningsolja för jordbruket (yrkande 5).
I motion Fi16 (c) yrkas att riksdagen beslutar om åtgärder för att förstärka jordbrukets internationella konkurrenskraft. Enligt motionärerna visar utred-ningen En livsmedelsstrategi för Sverige (SOU 1997:167) bl.a. att den svenska bonden har betydligt högre kostnader i form av skatter och avgifter än den danska och finska bonden. Svensk jordbruksnäring måste ges ekono-miskt likvärdiga konkurrensvillkor jämfört med jordbruksnäringen i Dan-mark och Finland (yrkande 12).
Utskottets överväganden
Som framhålls i propositionen har Utredningen om livsmedelssektorns om-ställning och expansion i sitt betänkande En livsmedelsstrategi för Sverige (SOU 1997:167) bl.a. föreslagit att jordbruket i beskattningshänseende skall få samma villkor som tillverkningsindustrin vad gäller el och eldningsolja. Om övriga EU-länder inom två år inte höjer eller förändrar sina produktions-skatter eller avgifter, såsom t.ex. beskattningen av dieselolja och handelsgöd-sel, bör enligt utredningen de totala svenska produktionsskatterna för jord-bruket anpassas till beskattningsnivåerna som gäller i Sveriges konkurrent-länder. Enligt utredningen skall förslaget ses mot bakgrund av att driftsöver-skottet för det svenska jordbruket fortfarande är betydligt lägre än i vissa konkurrentländer. För att få bättre ekonomiska möjligheter till ökade investe-ringar och för en ökad investeringsvilja behöver det svenska jordbruket ett ökat driftsöverskott.
Enligt propositionen har regeringen ambitionen att ytterligare förbättra nä-ringslivsklimatet. Bl.a. överväger regeringen att ge jordbruket motsvarande lättnader inom energiskattesystemet som gäller för tillverkningsindustrin. Det totala uttaget av energiskatter bör dock inte minskas, utan skattebortfallet måste finansieras genom omfördelningar inom energiskattesystemet. Frågan kan aktualiseras i samband med de pågående skatteöverläggningarna som enligt regeringen kan leda till ändrade regler fr.o.m. inkomståret 2001. I avvaktan härpå vill regeringen initiera vissa åtgärder som bör genomföras redan tidigare. Avsikten är att, i samband med budgetpropositionen, åter-komma med förslag att gälla fr. o. m. den 1 januari 2000.
Utskottet har vid flera tillfällen framhållit att en gemensam politik med likartade konkurrensvillkor är en förutsättning för att den inre marknaden också skall fungera när det gäller jordbruksproduktion (senast i bet. 1998/99:MJU7). I detta sammanhang har utskottet även framhållit att det är av stor betydelse att den totala kostnadsbilden för det svenska jordbruket i relation till övriga EU-länder kan klarläggas och att det fortsatta arbetet även tillgodoser behovet av en sådan analys. Utskottet delar således regeringens bedömning att det kan finnas anledning att överväga att skattemässigt jäm-ställa jordbruket med industrin. Som anförts ovan är regeringen beredd att initiera vissa åtgärder som bör genomföras inom en snar framtid. Utskottet förutsätter att ett förslag på detta område ingår bland de åtgärder som kan presenteras i budgetpropositionen för år 2000. Med det anförda föreslår utskottet att motionerna Fi23 (kd) yrkandena 1 och 2, Fi33 (m) yrkandena 3-5 samt Fi16 (c) yrkande 12 lämnas utan vidare åtgärd.
När det gäller det i motion Fi23 (kd) framförda yrkandet om ett förslag till lagändring som innebär att miljöavgifter i jordbruket (bl.a. skatten på han-delsgödsel) skall återgå till näringen för miljöinsatser vill utskottet anföra följande. Utskottet utgår från att motionen syftar till att omvandla vissa påla-gor, som i statsrättsligt hänseende utgör skatter, till avgifter som återförs till näringen för miljöinsatser. Miljöinsatser i jordbruket finansieras inom ut-giftsområde 23 bl.a. med medel från anslaget B 6 Miljöförbättrande åtgärder i jordbruket samt B 12 Kompletterande åtgärder inom jordbruket. De medel som inflyter på statsbudgetens inkomstsida i form av t.ex. skatter på handels-gödsel och bekämpningsmedel motsvarar ett betydligt lägre belopp än de utgifter som finansieras från de nyssnämnda anslagen. Det framgår ej av motionen om den, utöver förslaget om en omvandling av vissa skatter till avgifter, också syftar till en höjning av de totala statliga utgifterna för miljö-insatser i jordbruket. Utskottet avstyrker motion Fi23 (kd) yrkande 3.
Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet även motion Fi33 (m) yrkande 2 (m) om en översyn av skatten på handelsgödsel.
<AStockholm den 6 maj 1999
På miljö- och jordbruksutskottets vägnar
Dan Ericsson
I beslutet har deltagit: Dan Ericsson (kd), Sinikka Bohlin (s), Göte Jonsson (m), Inge Carlsson (s), Kaj Larsson (s), Maggi Mikaelsson (v), Ingvar Eriks-son (m), Alf Eriksson (s), Carl G Nilsson (m), Ingemar Josefsson (s), Ann-Kristine Johansson (s), Kjell-Erik Karlsson (v), Caroline Hagström (kd), Catharina Elmsäter-Svärd (m), Eskil Erlandsson (c), Harald Nordlund (fp) och Mikael Johansson (mp).
Avvikande meningar
1. Utgiftsområden m.m.
Göte Jonsson, Ingvar Eriksson, Carl G Nilsson och Catharina Elmsäter-Svärd (alla m) anför:
När det gäller utgiftsområde 20 föreslår vi i vår partimotion Fi14 att ytterli-gare 100 miljoner kronor anvisas för miljöforskning utöver regeringens förslag. Om svensk miljöteknik och miljöforskning skall hävda sig räcker det inte att enbart föreslå vissa anslagsökningar. Man måste även se över organi-sationen och inriktningen. En särskild satsning på miljöforskning bör göras på de tekniska högskolorna. När det gäller kalkning av sjöar och vattendrag föreslår vi ytterligare 45 miljoner kronor utöver regeringens förslag. Rege-ringens satsning på kalkning av sjöar och vattendrag räcker inte för att för-hindra allvarliga försurningsskador. Vi föreslår sammanfattningsvis att riks-dagen med anledning av motion Fi14 yrkande 5 delvis godkänner att ramen för utgiftsområde 20 utökas med 45 miljoner kronor för år 2000 och med 50 miljoner kronor för åren 2001 och 2002.
När det gäller jordbrukets beskattning anser vi att skatten på handelsgöd-sel är en påtaglig extrakostnad för det svenska jordbruket. Det finns såväl miljömässiga som företagsekonomiska motiv för att inte använda mer han-delsgödsel än nödvändigt. Utifrån den kunskap och medvetenhet som nu finns inom jordbruksföretagen anser vi att den kostnad skatten utgör på detta område bör bli föremål för en översyn. Skatten på handelsgödsel bör om-vandlas till en avgift. De företag som använder tillförlitliga metoder när det gäller begränsning av växtnäringsläckage skulle i en ny ordning kunna få direkt restitution. Vidare anser vi att regeringen bör utarbeta förslag om sänkt dieselskatt för jordbruket. Dieselkostnaden är betungande för jordbruksföre-tagen, och det är orimligt att svenska bönder skall betala en dieselskatt som ligger högt över t.ex. den danska motsvarigheten. I flera sammanhang fram-förs den synpunkten att dieselskatten inte kan sänkas av miljöskäl. Detta är en felaktig argumentering. Vi är övertygade om att svenska bönder inte för-brukar diesel i onödan genom att köra mer traktor än vad som är nödvändigt. Däremot innebär för höga kostnader för jordbruket en stor miljörisk genom att jordbruksföretag tvingas lägga ner. Detta får i sin tur negativa miljöef-fekter bl.a. när det gäller vårt öppna kulturlandskap. Man kan redan se de påtagliga effekterna av denna kulturmiljöförändring. Vi föreslår därför att jordbrukets dieselskatter sänks med 2 kronor och fjorton öre till 53 öre per liter. Därmed ligger skatten på samma nivå som för fisket, sjöfartsnäringen och gruvindustrin. Detta ligger helt i linje med förslagen i den livsmedelspo-litiska utredningen och den begäran om sänkt dieselskatt som framförts från Lantbrukarnas riksförbund. Med det anförda föreslår vi att motion Fi33 (m) yrkandena 2 och 3 tillstyrks.
2. Utgiftsområden m.m.
Dan Ericsson och Caroline Hagström (båda kd) anför:
När det gäller utgiftsområde 20 framhåller vi i vår partimotion Fi15 att det på miljöområdet finns uppenbara skäl till förstärkningar efter en lång tid av nedrustning. Att regeringen nu aviserar ytterligare miljöpolitiska återställare är bra men otillräckligt. Framför allt bör kalkningsanslagen förstärkas, och förutom sjökalkning bör skogskalkning nu föras in under detta utgiftsområ-de. Vi föreslår sammanfattningsvis att riksdagen med anledning av motion Fi15 yrkande 4 delvis godkänner att ramen för utgiftsområde 20 utökas med 85 miljoner kronor för åren 2000 och 2001 samt med 100 miljoner kronor för år 2002.
När det gäller utgiftsområde 23 framhåller vi i vår motion Fi15 att Krist-demokraternas jordbrukspolitik syftar till fortsatt användning av åkermarken för livsmedelsproduktion. En ökad satsning på exportfrämjande åtgärder är ett sätt att stärka den svenska livsmedelsnäringen. Att staten skall bära kost-nader för kartavgift och djurdatabas samt genomföra avsevärda förenklingar av jordbruksbyråkratin är andra kristdemokratiska förslag. Norrlandsjordbru-kets utsatta situation måste också leda till extra åtgärder. Skogsbruket får en rejäl förstärkning genom de kalkningsinsatser som redovisas under utgifts-område 20. Regeringen bör snarast återkomma till riksdagen med förslag om hur man skall implementera förhandlingsresultatet av Agenda 2000 i den svenska jordbrukspolitiken. Vi föreslår sammanfattningsvis att riksdagen med anledning av motion Fi15 yrkande 4 delvis godkänner att ramen för utgiftsområde 23 utökas med 100 miljoner kronor för åren 2000-2002.
När det gäller jordbrukets beskattning anser vi att regeringen bör utarbeta förslag till lagändringar under hösten 1999 för att lyfta av kostnaden för jordbrukets dieselskatter. Regeringen bör dessutom utarbeta förslag till lag-ändring syftande till att miljöavgifter i jordbruket skall återgå till näringen för miljöinsatser. Med det anförda föreslår vi att motion Fi23 (kd) yrkandena 2 och 3 tillstyrks.
3. Utgiftsområden och EG-finansierade ersättningar m.m.
Eskil Erlandsson (c) anför:
När det gäller utgiftsområde 20 framhåller vi i vår partimotion Fi16 att miljöforskningen behöver tillföras mer resurser. För detta ändamål bör ytter-ligare 50 miljoner kronor anvisas. Omfattningen av föroreningen av mark och vatten är otillräckligt känd. Det finns stora behov av att sanera förorena-de områden. Centerpartiet anser att anslaget för sanering och återställande av förorenade områden därför bör tillföras ytterligare 25 miljoner kronor. Vi föreslår sammanfattningsvis att riksdagen med anledning av motion Fi16 yrkande 23 delvis godkänner att ramen för utgiftsområde 20 utökas med 75 miljoner kronor för åren 2000-2002.
När det gäller utgiftsområde 23 motsätter sig Centerpartiet regeringens för-slag till besparing på 429 miljoner kronor för år 2000. Förslaget visar hur liten vikt man lägger vid återflödet av EG-medel till Sverige. I stället för att skära ned anslagen borde regeringen, efter samråd med företrädare för jord-bruksnäringen, återkomma till riksdagen med förslag till åtgärder för att öka utnyttjandet av de direkt EG-finansierade ersättningarna. Den självklara utgångspunkten är att Sverige skall utnyttja hela den med EU framförhandla-de miljöramen. Ett av förslagen som bör prövas är att höja ersättningsnivåer-na inom ramen för miljöstödet. Inom utgiftsområdet anslår Centerpartiet 30 miljoner kronor per år för att under fyra år satsa på exportfrämjande åtgärder i enlighet med Björks utredning. Vi föreslår sammanfattningsvis att riksda-gen med anledning av motion Fi16 yrkande 23 delvis godkänner att ramen för utgiftsområde 23 utökas med 459 miljoner kronor för år 2000 och med 30 miljoner kronor för åren 2001 och 2002.
När det gäller jordbrukets internationella konkurrenskraft bör riksdagen besluta om åtgärder för att förstärka denna. Utredningen En livsmedelsstra-tegi för Sverige (SOU 1997:167) visar bl.a. att den svenska bonden har be-tydligt högre kostnader i form av skatter och avgifter än den danska och finska bonden. Svensk jordbruksnäring måste ges ekonomiskt likvärdiga konkurrensvillkor jämfört med jordbruksnäringen i Danmark och Finland. Med det anförda föreslås att motion Fi16 yrkande 12 tillstyrks.
4. Utgiftsområden m.m.
Harald Nordlund (fp) anför:
När det gäller utgiftsområde 20 framhåller vi i vår partimotion Fi17 att många unika naturområden är akut hotade. Produktiv skogsmark nedanför det fjällnära området kan behöva skyddas i reservat. Detta gäller framför allt gammelskog. Det rådande systemet, där intrångsersättning betalas till mark-ägarna även vid skydd av mindre biotoper, kräver ökade budgetanslag till markinlösen. Det krävs att ytterligare 40 miljoner kronor avsätts för detta ändamål. Det behövs även ytterligare medel för att upprätthålla en tillräcklig nivå på verksamheten med kalkning av försurade sjöar och vattendrag. Vi föreslår sammanfattningsvis att riksdagen med anledning av motion Fi17 yrkande 4 delvis godkänner att ramen för utgiftsområde 20 utökas med 40 miljoner kronor för åren 2000-2002.
När det gäller utgiftsområde 23 anser Folkpartiet att vissa besparingar kan ske inom jordbruksbyråkratin. Vi föreslår därför att riksdagen med anledning av motion Fi17 yrkande 4 delvis godkänner att ramen för utgiftsområde 23 minskas med 39 miljoner kronor för åren 2000-2002.
5. EG-finansierade ersättningar
Dan Ericsson (kd), Göte Jonsson (m), Ingvar Eriksson (m), Carl G Nilsson (m), Caroline Hagström (kd) och Catharina Elmsäter-Svärd (m) anför:
Sveriges medlemskap i EU och införlivandet i den gemensamma jordbruks-politiken innebar ökad konkurrens för svenska bönder. Målsättningen från näringens sida var konkurrensneutralitet inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken. Detta är också syftet och målsättningen med EG:s jord-brukspolitik. Länderna inom gemenskapen skall konkurrera på likvärdiga villkor. Förutsättningen för att detta skall tillämpas i praktiken är att de olika ländernas framförhandlade ersättningsramar utnyttjas. Sverige har i förhand-lingarna fått del av dessa ersättningar, men ersättningarna har inte utnyttjats i sin helhet. Detta är från såväl konkurrenssynpunkt som nationell synpunkt otillfredsställande. En orsak till att Sverige ej förmått att utnyttja de möjlig-heter EU-medlemskapet ger är konkurrenssnedvridande nationella bestäm-melser. Vi anser bl.a. att regeringen snarast möjligt bör revidera hindrande svenska regelverk. Målsättningen bör vara att de för svensk del framför-handlade ersättningsnivåerna skall kunna utnyttjas fullt ut. Med det anförda föreslår vi att motion Fi33 (m) yrkande 1 tillstyrks.
6. Skatt på el och eldningsolja
Dan Ericsson (kd), Göte Jonsson (m), Ingvar Eriksson (m), Carl G Nilsson (m), Caroline Hagström (kd), Catharina Elmsäter-Svärd (m), Eskil Erlands-son (c) och Harald Nordlund (fp) anför:
För att svenskt lantbruk skall bli mer konkurrenskraftigt är det angeläget med en harmonisering av de avgifter som i dag belastar de svenska bönderna. Annars blir det andra bönder än de svenska inom EU som kommer att vinna i konkurrensen. I den livsmedelspolitiska utredningen (SOU 1997:167) har konkurrenssituationen beskrivits i sin helhet, och där framgår att konkur-rensnackdelarna för svenskt jordbruk är betydande. Majoriteten i riksdagen har beslutat om extra energiskatter för jordbruksnäringen. Konsekvenserna av dessa extraordinära energiskatter blir försämrad lönsamhet för jordbruket och därmed ännu sämre konkurrensförmåga. Många jordbruksföretag har i dag högre elenergikostnader än annan näringsverksamhet i Sverige. Detta är enligt vår mening orimligt och bör rättas till. Riksdagen bör hos regeringen begära förslag till sådana lagändringar att de i vårpropositionen aviserade förändringarna av el- och eldningsoljeskatterna kan träda i kraft den 1 januari 2000. Med det anförda föreslår vi att motionerna Fi23 (kd) yrkande 1 och Fi33 (m) yrkandena 4 och 5 tillstyrks.
Särskilt yttrande
Dan Ericsson (kd) och Caroline Hagström (kd) anför:
För att kunna ta ställning till de utgiftsramar som föreslås i vårpropositio-nen måste det framgå hur regeringens nya anslagsförordning genom indrag-ningar kommer att slå för de olika verksamheterna. Regeringens åtgärder för att klara utgiftstaken genomförs på ett oacceptabelt sätt genom att ett flertal besparingar inte underställs riksdagen för beslut. Vi är självfallet inte mot att man försöker hålla utgiftstaken, men regeringen bör informera om hur in-dragningen av anslagssparande och de nya s.k. begränsningsbeloppen slår innan riksdagen kan ta ställning till de föreslagna utgiftsramarna.
Näringsutskottets yttrande
1998/99:NU3y
Ekonomisk vårproposition
Till finansutskottet
Finansutskottet har berett näringsutskottet tillfälle att yttra sig över 1999 års ekonomiska vårproposition (prop. 1998/99:100) jämte motioner i de delar som berör näringsutskottets beredningsområde. Näringsutskottet behandlar förslagen på tilläggsbudget i ett separat yttrande, 1998/99:NU4y.
Näringsutskottet tillstyrker propositionen i berörd del och avstyrker samtliga här aktuella motionsyrkanden. Till yttrandet har fogats 13 avvikande me-ningar.
Propositionen
Näringsutskottet behandlar i detta yttrande följande förslag till riksdagsbe-slut:
4. (delvis) att riksdagen godkänner den preliminära fördelningen av utgif-terna på utgiftsområden för åren 2000-2002 som riktlinje för regeringens budgetarbete (avsnitt 7.2).
Motionerna
De motioner som behandlas här är följande:
1998/99:Fi14 av Carl Bildt m.fl. (m) såvitt gäller yrkandena att riksdagen
5. (delvis) godkänner den preliminära fördelningen av utgifterna på ut-giftsområden för åren 2000-2002 i enlighet med vad i motionen anförts som riktlinje för budgetarbetet,
7. (delvis) som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om företagande och nya arbetstillfällen.
1998/99:Fi15 av Alf Svensson m.fl. (kd) såvitt gäller yrkandet (4, delvis) att riksdagen godkänner den preliminära fördelningen av utgifterna på utgifts-områden för åren 2000-2002 som riktlinje för regeringens budgetarbete (avsnitt 9.1).
1998/99:Fi16 av Lennart Daléus m.fl. (c) såvitt gäller yrkandena att riksda-gen
4. (delvis) som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om decentralisering och tillväxt,
23. (delvis) godkänner den preliminära fördelningen av utgifterna på ut-giftsområdena 1-27 åren 2000-2002 som riktlinjer för regeringens arbete i enlighet med vad i motionen anförts.
1998/99:Fi17 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) såvitt gäller yrkandet (4, delvis) att riksdagen godkänner den preliminära fördelningen av utgifterna på ut-giftsområden för åren 2000-2002 som redovisas i motionen som riktlinjer för regeringens budgetarbete (tabell A).
1998/99:Fi18 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om energipolitikens betydel-se för den ekonomiska utvecklingen.
1998/99:Fi27 av Kenth Skårvik m.fl. (fp, m, kd, c) såvitt gäller yrkandet (6) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen an-förts om åtgärder mot offentlig konkurrens med privat näringsverksamhet.
1998/99:Fi36 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om regionalpolitiska insatser för ekonomisk tillväxt i hela landet.
Näringsutskottet
Utgiftsområde 19 Regional utjämning och utveckling
Propositionen
Utgiftsområdet omfattar främst utgifter för olika former av företagsstöd och regionala utvecklingsinsatser samt medel från EG:s regionalfond. För år 1999 uppgår anslagen enligt statsbudgeten till totalt 2,7 miljarder kronor, varav 0,95 miljarder kronor avser anslaget för allmänna regionalpolitiska åtgärder, 0,9 miljarder kronor olika former av företagsstöd och 0,8 miljarder kronor Europeiska regionala utvecklingsfonden. Det samlade återflödet av medel för de regionalpolitiskt inriktade strukturfondsprogrammen beräknas under perioden 1995-1999 till ca 5,8 miljarder kronor. Utgiftsområdet brukar benämnas den "lilla" regionalpolitiken.
Utgiftsprognosen för år 1999 uppgår till ca 1,2 miljarder kronor mer än vad som anvisats enligt statsbudgeten. Till största delen beror avvikelsen på att vissa åtaganden skall täckas av anslagsbehållningar på s.k. äldreanslag. Förberedelserna för nästa programperiod, åren 2000-2006, inom EG:s strukturfonder pågår. En särskild utredare för de geografiskt avgränsade strukturfondsprogrammen har nyligen kommit med förslag till hur dessa nya program skall tas fram och organiseras (SOU 1999:24). Med anledning av dessa förslag kan principerna komma att ändras för den genomförandeorga-nisation som angavs i propositionen om budgeteffekter av Sveriges medlem-skap i Europeiska unionen m.m. (prop. 1994/95:40), sägs det.
Med hänsyn till den tidsplan som gäller inom EU kommer regeringen att under våren 1999 lämna uppdrag för programarbetet. Vidare kommer rege-ringen att ange de organisatoriska formerna för hanteringen av de nya geo-grafiska programmen inom mål 1 och 2 samt gemenskapsinitiativen. Rege-ringen har för avsikt att i budgetpropositionen för år 2000 återkomma till riksdagen med information om programmens innehåll. Vid den tidpunkt Sverige måste överlämna förslag till program till EG-kommissionen kommer riksdagsbehandlingen av budgetpropositionen dock inte att vara avslutad. Regeringen kommer därför att överlämna programförslagen till kommissio-nen under förutsättning att riksdagen senare godkänner medelstilldelningen.
Vad gäller de nationella stödområdena måste Sverige överlämna förslag till EG-kommissionen innan riksdagsbehandlingen avslutats, sägs det vidare i propositionen. Regeringen avser att överlämna även dessa förslag till kom-missionen under förutsättning att riksdagen senare godkänner dessa. Vid Europeiska rådets möte i mars 1999 nåddes en övergripande överenskom-melse om Agenda 2000. Slutförhandlingarna om reformering av strukturfon-derna kommer att ske under våren 1999. Återflödet i nästa strukturfondsperi-od åren 2000-2006 är beroende av utfallet i slutförhandlingarna. Regeringen har för avsikt att återkomma till riksdagen i frågan om medelsnivån för den nya programperioden på anslaget för Europeiska regionala utvecklingsfon-den.
Regeringen har tillsatt en parlamentarisk utredning (dir. 1999:2) som skall lämna förslag om den framtida inriktningen och utformningen av den svens-ka regionalpolitiken. Utredningen skall bl.a. utarbeta en strategi för regional balans. Uppdraget skall redovisas senast den 31 augusti 2000.
Ramen för utgiftsområdet beräknas för åren 2000-2002 till 2 675, 3 336 och 2 693 miljoner kronor. I bilaga redovisas en sammanställning av rege-ringens och oppositionspartiernas förslag till utgiftsramar.
Motionerna
I motion 1998/99:Fi14 (m) föreslås följande utgiftsramar för utgiftsområde 19 för åren 2000-2002: 2 425, 2 836 och 1 793 miljoner kronor, vilket inne-bär respektive 250, 500 och 900 miljoner kronor mindre än regeringens förslag. Grunden för regionalpolitiken måste vara att skapa förutsättningar för att de aktuella regionerna skall kunna växa av egen kraft, sägs det i mo-tionen. För att åstadkomma detta krävs en politik som främjar företagens utveckling, varvid goda möjligheter till utbildning är en viktig del. Regioner-nas utveckling bör stimuleras genom omfattande investeringar i informa-tionsteknisk infrastruktur, medan företagsstöd och liknande bör trappas ner, anför motionärerna.
För att kunna behålla de sänkta sociala avgifterna för jord- och skogsbruk, trädgårdsskötsel, jakt och fiske i stödområdet föreslås i motion 1998/99:Fi15 (kd) att ramen för utgiftsområde 19 skall utökas med 100 miljoner kronor för vardera åren 2000, 2001 och 2002, vilket innebär följande utgiftsramar för åren 2000-2002: 2 775, 3 436 och 2 793 miljoner kronor. Trots en ny flytt-våg från landsbygden har regeringen varit passiv på det regionalpolitiska området, anser motionärerna. Att skapa förutsättningar för en livskraftig landsbygd med människor i alla åldrar och med arbetsmöjligheter, god ser-vice, bra miljö och rik kultur är ett centralt mål för den kristdemokratiska regionalpolitiken. Nedsättningen av socialavgifter inom stödområdet bör omfatta även jord- och skogsbruk, trädgårdsskötsel, jakt och fiske i stödom-rådet, menar motionärerna. De anser att regionalpolitiken inte kan ses isole-rad och att den statliga sektorspolitiken därför måste ta regionalpolitisk hän-syn. Regionalpolitiska konsekvensanalyser måste exempelvis upprättas innan beslut tas som påtagligt kan komma att förändra förutsättningarna i områden som är beroende av en aktiv regionalpolitik. För landsbygdens utveckling är det också av stor betydelse att samhällsservicen, dvs. utbildning, kultur, samlingslokaler, kommunikationer etc., hålls på en rimlig nivå, anför motio-närerna. En översyn av den nationella stödområdesindelningen är ett annat kristdemokratiskt krav. En sådan översyn bör, enligt motionärerna, ingå i den översyn av regionalpolitiken som den nyligen tillsatta utredningen skall göra.
I motion 1998/99:Fi16 (c) föreslås 200 miljoner kronor ytterligare för åren 2000-2002 till nationell medfinansiering av EU-projekt och för att ge de regionala tillväxtavtalen mer resurser. Medlen skall användas i utsatta regio-ner som omfattas av något av EU:s strukturfondsprogram. För åren 2000-2002 föreslås följande utgiftsramar: 2 875, 3 536 och 2 893 miljoner kronor.
Den regionala utvecklingen går åt fel håll, sägs det i motionen, liksom i motion 1998/99:Fi36 (c). Det hänvisas till att 210 av landets drygt 280 kom-muner minskar i befolkning. Om inget görs finns det risk för en uppdelning av Sverige, där olika delar utvecklas i två olika hastigheter, befarar motionä-rerna. De pekar på att avfolkning gör att stora samhällsinvesteringar inte används fullt ut och att inflyttning på andra orter riskerar att leda till över-hettning. Den accentuerade regionala obalansen är i högsta grad ett samhälls-ekonomiskt problem, anser motionärerna. De menar att situationen nu är så prekär att det krävs en mer kraftfull regionalpolitik. Samtliga politikområden måste samverka, och staten måste ta ett tydligare ansvar för den regionala utvecklingen, anför motionärerna. De anser att offentliga verksamheter kan bidra till att utveckla den lokala och regionala servicen, bredda arbetsmark-naden och bidra till att andra verksamheter flyttar till orten eller att verksam-heter stannar kvar. De beslut och medel som myndigheter förfogar över bör kunna användas på ett mer flexibelt sätt och länkas till de strategier som regionerna väljer, föreslår motionärerna. De anser att det folkliga inflytandet bör utvecklas genom att det inrättas folkvalda organ, regionparlament, i hela landet.
För att motverka ytterligare koncentration och de överhettningsproblem som denna medför, för att bredda den regionala arbetsmarknaden och för att få en bättre regional balans i Sverige föreslår Centerpartiet i motion 1998/99:Fi36 en plan för omlokalisering av statlig verksamhet. Regeringen bör förbereda och utreda förutsättningarna för detta med den lista som finns i motionen som grund, sägs det, och regeringen bör snarast återkomma med förslag. Offentliga verksamheter kan på ett bra sätt bidra till att utveckla den lokala och regionala servicen, bredda arbetsmarknaderna och bidra till att andra verksamheter flyttar till orten eller att verksamheter stannar kvar, anför motionärerna.
Som en följd av Folkpartiets förslag om satsningar på generella förbätt-ringar i förutsättningarna för tillväxt och företagande kan ramen för utgifts-område 19 minska något, anförs det i motion 1998/99:Fi17 (fp). Följande utgiftsramar föreslås för åren 2000-2002: 2 175, 2 836 och 2 193 miljoner kronor, vilket innebär 500 miljoner kronor mindre respektive år än regering-ens förslag.
Vissa kompletterande uppgifter
Näringsutskottet har nyligen i betänkande 1998/99:NU7 behandlat olika regionalpolitiska frågor, bl.a. den allmänna inriktningen av regionalpolitiken. Frågan om statlig verksamhet behandlades särskilt i betänkandet (s. 24-28). Utskottet lämnade bl.a. följande redovisning av de olika statliga beslut m.m., vilka påverkar frågor om helhetsperspektiv respektive utlokalisering inom den statliga sektorn:
Den 1 januari 1999 trädde en ny kommittéförordning (1998:1474) i kraft. Enligt förordningen (14 §) skall ekonomiska konsekvenser av en kommittés förslag - för staten, kommuner, landsting, företag eller andra enskilda - redovisas i betänkandet. Om förslagen innebär samhällsekonomiska kon-sekvenser i övrigt, skall även dessa redovisas. I den mån den kommunala självstyrelsen påverkas, skall konsekvenserna i det avseendet anges i betän-kandet (15 §). Detsamma gäller om sysselsättning och offentlig service i olika dela av landet påverkas. Vidare skall det anges i ett betänkande om ett förslag har betydelse för små företags arbetsförutsättningar eller konkurrens-förmåga eller för jämställdheten mellan kvinnor och män m.m. Samtidigt upphävdes kommittéförordningen (1976:119) samt direktiven till samtliga kommittéer och särskilda utredare att redovisa regionalpolitiska konsekven-ser (dir. 1992:50) och jämställdhetspolitiska konsekvenser (dir. 1994:124), m.m.
I enlighet med vad som aviserats i den regionalpolitiska propositionen från våren 1998 har regeringen ytterligare betonat sektorssamordningen i en ny förordning (1998:1634) om regionalt utvecklingssamarbete, vilken trädde i kraft den 15 januari 1999. Enligt förordningen har de statliga myndigheterna (liksom tidigare) att i god tid samråda med länsstyrelsen om de avser att minska eller dra in service i glesbygds- eller landsbygdsområden. Enligt en ny regel skall myndigheterna vid överväganden om verksamhetsminskning-ar, särskilt i de nationella stödområdena eller i EG:s strukturfondsområden, undersöka andra myndigheters verksamheter på orten och i regionen för att utröna om det genom samordning skulle kunna finnas alternativa lösningar som gör det möjligt att behålla hela eller delar av verksamheten. För att minska verksamheten på dessa orter bör det finnas särskilda skäl, sägs det i förordningen. Liksom i motsvarande tidigare förordning bör länsstyrelsen - när en myndighet har anmält att den avser att minska eller dra in service i glesbygds- eller landsbygdsområden - tillsammans med myndigheten och andra intressenter undersöka möjligheterna att genom samordning av olika verksamheter upprätthålla servicen inom området.
I enlighet med vad regeringen tidigare aviserat skall uppföljningen av det regionala utfallet av organisatoriska och sysselsättningsmässiga förändringar i den statliga sektorn förstärkas. I anslutning till Reko-Stat-utredningens arbete (SOU 1997:13) genomfördes en kartläggning av organisatoriska och sysselsättningsmässiga förändringar i statlig sektor. Kartläggningen avsåg åren 1990, 1995 och 1996. Enligt den regionalpolitiska propositionen skulle kartläggningen kontinuerligt uppdateras. De myndigheter som var organise-rade regionalt och/eller lokalt borde fortlöpande rapportera planerade och genomförda organisatoriska förändringar. Genom uppgiftsinsamlingen skulle det bli lättare för den enskilda myndigheten att sätta in den egna verksamhe-ten i ett regionalt perspektiv när nya organisationsstrukturer skall utformas. På motsvarande sätt skulle länsstyrelserna få en bättre överblick över statliga verksamheter i eget och angränsande län. Detta kunde i sin tur underlätta länsstyrelsens uppgift att svara för den regionala samordningen av statlig verksamhet. Också för beslut som fattas på central nivå och som rör organi-satoriska förändringar av statlig verksamhet skulle en förbättrad överblick underlätta beslutsfattandet.
Beträffande om- och utlokalisering av statliga myndigheter lade riksdagen år 1990 fast vissa riktlinjer för lokalisering av statlig verksamhet (bet. 1989/90:AU13). Där uttalades bl.a. att omlokalisering men framför allt de-centralisering är viktiga inslag i strävandena att åstadkomma en balanserad regional utveckling. Överväganden om omlokalisering av central statlig verksamhet borde i första hand ske till de s.k. stödjepunkterna, dvs. länscent-rum eller vissa andra orter i eller i anslutning till stödområdet. En utgångs-punkt enligt arbetsmarknadsutskottet var att myndigheterna även efter en omlokalisering eller decentralisering skulle kunna fullgöra sina arbetsupp-gifter effektivt. Det gällde att förutom de regionalpolitiska aspekterna beakta förutsättningarna att behålla eller rekrytera kvalificerad personal, behovet av kontakter med andra myndigheter, medflyttandes möjligheter till arbete m.m. Riksdagen har vidare uttalat att frågor om lokalisering av statlig verk-samhet som är av större vikt eller på annat sätt av principiellt intresse bör underställas riksdagen (bet. 1996/97:AU2).
När det gäller om- och utlokalisering av statliga myndigheter konstaterade näringsutskottet i sitt ställningstagande att det finns gällande statliga riktlin-jer för detta. Uppgiften att tillämpa reglerna tillkommer dock inte riksdagen om det inte är fråga om lokalisering av statlig verksamhet som är av större vikt eller på annat sätt av principiell natur. I en reservation (m, kd, c, fp) anfördes - när det gäller lokalisering och utlokalisering av statliga myndig-heter m.m. - att de riktlinjer som finns inte får bli tomma ord. Regeringen bör därför dels se över tillämpningen av gällande riktlinjer, dels utreda om dessa riktlinjer fyller kraven, anförde reservanterna. De ansåg vidare att det krävs en mer kraftfull politik på området. Med hänvisning till att direktiven för den regionalpolitiska utredningen också tar upp statens roll i den framtida regionalpolitiken samt att kommitténs arbete bl.a. bör bygga på Reko-Stat-utredningens arbete (SOU 1997:13) utgick reservanterna från att utlokalise-ringsfrågorna penetreras noggrant inom utredningens ram. Riksdagen följde näringsutskottet.
Näringsutskottets ställningstagande
Den ekonomiska vårpropositionen bygger på en överenskommelse mellan den socialdemokratiska regeringen, Vänsterpartiet och Miljöpartiet, vilka står bakom riktlinjerna för den ekonomiska politiken, budgetpolitiken, utgiftsta-ken, tilläggsbudgeten för år 1999 och de nu föreslagna skatteförändringarna för år 2000. Förslagen om ramar för utgiftsområde 19 är en del av denna överenskommelse och tillstyrks av näringsutskottet. Samtliga motioner som förordar andra ramar avstyrks av utskottet.
När det gäller förslaget i motionerna 1998/99:Fi36 (c) och 1998/99:Fi16 (c) om en plan för omlokalisering av statlig verksamhet ser näringsutskottet ingen anledning för riksdagen att nu inta någon annan ståndpunkt i frågan än vad som gjordes tidigare i år. Näringsutskottet konstaterade, som nämnts, i sitt ställningstagande att det finns gällande statliga riktlinjer, och att uppgif-ten att tillämpa reglerna inte tillkommer riksdagen om det inte är fråga om lokalisering av statlig verksamhet som är av större vikt eller på annat sätt av principiell natur. Även de två sistnämnda motionerna avstyrks i aktuella delar.
Utgiftsområde 21 Energi
Propositionen
Utgiftsområdet omfattar verksamheterna energiforskning och energiteknisk utveckling, investeringsbidrag till utbyggnad av el- och värmeproduktion samt ekonomiskt stöd för eleffektivisering och minskad elanvändning. Ut-giftsområdet omfattar också ett program för energieffektivisering m.m. i bl.a. Baltikum och Östeuropa, vilket utgör en viktig del av den svenska klimatpo-litiken. För år 1999 uppgår anslagen till totalt 1,7 miljarder kronor, varav 0,1 miljarder kronor avser förvaltningskostnader och 1,6 miljarder kronor om-ställning och utveckling av energisystemet.
Riksdagen har fastslagit riktlinjer för energipolitiken (prop. 1996/97:84, bet. 1996/97:NU12). I samband med beslutet godkände riksdagen inriktning-en och omfattningen av ett i propositionen redovisat program för omställning av energisystemet om totalt drygt 9 miljarder kronor. Riksdagen har därefter beslutat om omställningsprogrammets finansiering och anvisat medel för de ingående verksamheterna för åren 1998 och 1999. Det energipolitiska pro-grammets huvudinriktning är en kraftfull långsiktig satsning på forskning, utveckling och demonstration av ny energiteknik, sägs det i propositionen. Målet är att under de närmaste 10-15 åren kraftigt öka el- och värmeproduk-tionen från förnybara energikällor och utveckla kommersiellt lönsam teknik för energieffektivisering. Programmet omfattar även åtgärder som syftar till att på ett kostnadseffektivt sätt minska användningen av el för uppvärmning, utnyttja det befintliga elsystemet effektivare och öka tillförseln av el från förnybara energikällor.
Hittills gjorda uppföljningar tyder på att vissa av de åtgärder som ingår i det energipolitiska programmet inte leder till den måluppfyllelse som avsetts, sägs det vidare i propositionen. Detta gäller främst de eleffektminskande åtgärderna inom ramen för bidrag till minskad elanvändning. Regeringen avser därför att återkomma till riksdagen i budgetpropositionen för år 2000 med detaljerade förslag till förändringar inom ramen för det energipolitiska programmet, efter att en utvärdering av effekterna under programmets första år har genomförts.
Regeringen redovisar i propositionen sin åsikt att det är av vikt att tekniken kring termisk solenergi kan utvecklas i Sverige. Sådan utveckling kan stödjas inom ramen för energiforskningsprogrammet. Det finns därutöver skäl som talar för att komplettering bör göras när det gäller stöd till investeringar. Regeringen avser att inför budgetpropositionen för år 2000 analysera for-merna för ett sådant stöd. En utgångspunkt är därvid att ett tidsbegränsat stöd skall kunna införas om det bedöms ändamålsenligt med hänsyn till målen för energipolitiken.
För utgiftsområdet föreslår regeringen neddragningar på sammanlagt 240 miljoner för år 2000. Neddragningarna anses innebära en möjlighet att under år 2000 kunna genomföra viss metodutveckling för ett effektivare genomfö-rande av programmet på längre sikt. I detta perspektiv ter det sig även natur-ligt att programmet som helhet ges en något längre genomförandetid. De neddragningar som görs år 2000 är att betrakta som en omfördelning av anslagsbelopp över tiden. Anslagsbeloppet ökar därför med 210 miljoner kronor åren 2001 och 2002 jämfört med de belopp som fastställts i det ener-gipolitiska programmet.
Ramen för utgiftsområdet beräknas för åren 2000-2002 till 1 196, 1 914 och 1 729 miljoner kronor. I bilaga redovisas en sammanställning av rege-ringens och oppositionspartiernas förslag till utgiftsramar.
Motionerna
I motion 1998/99:Fi14 (m) föreslås följande utgiftsramar för utgiftsområde 21 för åren 2000-2002: 673, 1 126 och 941 miljoner kronor, vilket innebär respektive 523, 788 och 788 miljoner kronor mindre än regeringens förslag. Vårpropositionens konstaterande att energipolitiken inte lett till "den mål-uppfyllelse som avsetts" tillhör ett av dokumentets mer korrekta påståenden, sägs det i motionen. Uppföljningsarbetet försvåras dock av oklarheten kring vad som egentligen är målet med regeringens energipolitik. Målet borde vara att använda energipolitiken som ett redskap för att nå tillväxt och sysselsätt-ning under miljömässigt acceptabla former, anser motionärerna. De anför att förslaget att i förtid avveckla lönsam, säker och miljömässigt fördelaktig energiproduktion leder till stora statliga kostnader, varför såväl stängningen av fungerande kärnkraftverk som den bidragspolitik avvecklingen för med sig bör avvisas. Samtidigt anses det viktigt att säkra resurser för energiforsk-ning. Denna forskning bör vidare underlättas genom att den s.k. tankeför-budsbestämmelsen i lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet (6 §) slopas, anför motionärerna. God tillgång på billig energi har historiskt varit av största betydelse för den svenska industrins utveckling och konkurrenskraft, konstaterar motionärerna. Den svenska konkurrensfördelen för energiintensi-va företag har dock successivt gått förlorad. Det är mot denna bakgrund som beslutet om att i förtid avveckla kärnkraften blir så olyckligt, säger motionä-rerna. De anser att beslutet försämrar energiförsörjningen och skapar en stor osäkerhet om förutsättningarna för fortsatta investeringar i energikrävande industriell verksamhet i Sverige. Beslutet har påtagligt skadat investe-ringsklimatet både för inhemska och utländska investerare, menar motionä-rerna. De anser att Sveriges ställning som internationellt investeringsland har tagit ytterligare skada av den lag om kärnkraftens avveckling (1997:1320) som riksdagen fattat beslut om och som nu är föremål för behandling i Rege-ringsrätten. Beslutet att förtidsavveckla kärnkraften, med början i Barsebäck, bör enligt motionärernas mening inte genomföras, och lagen om kärnkraftens avveckling bör omedelbart upphävas.
Även i motion 1998/99:Fi18 (m) tas frågan om energipolitikens betydelse för den ekonomiska utvecklingen upp. En förtida kärnkraftsavveckling får betydande konsekvenser för energiförsörjningen, miljön, hushållens ekono-mi, investeringarna, industrisysselsättningen och samhällsekonomin i stort, anför motionärerna. Energipolitiken är inte ett självändamål utan en avgö-rande och strategisk faktor för Sveriges möjligheter att skapa fler arbeten och ökad välfärd, sägs det. En framtida avveckling av kärnkraften är ett stort hot mot välfärden, anför motionärerna. De konstaterar att en stängning av en reaktor i Barsebäck förutsätter bl.a. att hushållens elförbrukning kan minska genom övergång från eluppvärmning till annan uppvärmning. Trots skattefi-nansierade investeringsbidrag på 30 % kommer kostnaderna dock att bli mycket stora för de hushåll som tvingas att byta värmesystem, sägs det. Svensk basindustri är elintensiv och känslig för en energipolitik som höjer priserna, konstaterar motionärerna. En förtida kärnkraftsavveckling riskerar därför att få allvarliga regionala konsekvenser. För de mest utsatta länen kan hela bygder gå under om kärnkraftsavvecklingen leder till elpriser som gör att företagens investeringar flyttas utomlands. Regeringen driver en energi-politik som riskerar att åstadkomma "bengtsforseffekter" i stora delar av landet, hävdar motionärerna. De anser att en stängning i Barsebäck, tillsam-mans med frånvaron av besked om vad som sedan skall hända, skapar en bestående osäkerhet om vilka de långsiktiga förutsättningarna är för att be-driva industriell verksamhet i Sverige, vilket kommer att medföra att ett stort antal arbetstillfällen bortfaller. Kärnkraftsavvecklingens miljöskadliga kon-sekvenser inskränker sig inte till ökade utsläpp av koldioxid, säger motionä-rerna vidare. Också utsläppen av försurande ämnen som svavel och kväve-oxider kommer att öka. Lagen om kärnkraftens avveckling utsattes för hård kritik under riksdagsbehandlingen, bl.a. ifrågasattes lagens förenlighet med grundlagens skydd för äganderätten, säger motionärerna. De anser att av-vecklingslagen är bristfällig också av det skälet att reaktorägarna saknar tid för att vidta åtgärder i syfte att minimera skadan av en framtvingad stäng-ning. Lagen bör därför avvecklas, anför motionärerna.
Kristdemokraterna anser att kärnkraften skall avvecklas, men i takt med att förnybara energislag kan fasas in, sägs det i motion 1998/99:Fi15 (kd). Forskning och utveckling av alternativa energislag är således ett viktigt in-slag i energipolitiken, bl.a. för att undvika uppbyggnad av fossilgasanvänd-ning, anför motionärerna. De hänvisar till att det energipolitiska programmet inte har visat sig vara framgångsrikt i varje del, utan att regeringen löpande har tvingats korrigera delprogram som inte visat sig ge förväntad effekt. Mot den angivna bakgrunden föreslås att ramarna för utgiftsområdet minskas med 200 miljoner under vart och ett av de kommande tre åren, vilket innebär följande utgiftsramar för åren 2000-2002: 996, 1 714 och 1 529 miljoner kronor.
Centerpartiet, Socialdemokraterna och Vänsterpartiet slöt under år 1997 en överenskommelse om framtida energiomställning till ett hållbart energisy-stem, konstateras det i motion 1998/99:Fi16 (c). Denna omställning till ett framtida hållbart energisystem är påbörjad. De omfördelningar som rege-ringen nu föreslår ligger inom ramen för överenskommelsen, sägs det i mo-tionen.
Det är skandal att regeringen inte redovisar de ekonomiska konsekvenser-na av sin eventuella politik vad gäller avstängningen av kärnkraftverket i Barsebäck, sägs det i motion 1998/99:Fi17 (fp). Utan en forcerad avstäng-ning av detta kärnkraftverk skulle energiomställningsprogrammet kunna krympas väsentligt, anför motionärerna. De vill behålla satsningen på ökad kärnsäkerhet i öst. Följande utgiftsramar föreslås för åren 2000-2002: 496, 1 064 och 1 029 miljoner kronor, vilket innebär respektive 700, 850 och 700 miljoner kronor mindre än regeringens förslag.
Vissa kompletterande uppgifter
I det energipolitiska betänkandet 1998/99:NU8 behandlades olika energipo-litiska frågor. När det gäller riktlinjerna för energipolitiken hänvisade nä-ringsutskottet till 1997 års energipolitiska beslut (prop. 1996/97:84, bet. 1996/97:NU12). I reservationer (m, fp; kd; mp) redovisades respektive parti-ers syn på frågan, bl.a. beträffande avvecklingen av kärnkraften. Riksdagen följde näringsutskottet.
Frågan om effekterna av avvecklingen av Barsebäcksverket behandlades särskilt i betänkandet (s. 17-21). Näringsutskottet anförde att enligt det ener-gipolitiska beslutet skall åtgärder vidtas för att under de närmaste åren kom-pensera bortfallet av el genom effektivare energianvändning, konvertering samt hushållning med och tillförsel av el från andra energikällor. Näringsut-skottet erinrade om att innan en stängning av den andra reaktorn kan genom-föras skall riksdagen ges möjlighet att pröva om förutsättningarna för en stängning av reaktorn är uppfyllda. Utskottet erinrade vidare om att i det energipolitiska beslutet behandlades också energipolitikens inverkan på Sveriges internationella åtaganden inom klimatpolitiken. Därvid ställde sig utskottet bakom regeringens bedömning att stängningen av den första reak-torn i Barsebäck inte innebär någon avgörande förändring av Sveriges möj-ligheter att bidra till att uppnå sådana långsiktiga mål som kan komma att beslutas inom ramen för FN:s ramkonvention om klimatförändringar, den s.k. klimatkonventionen. I beslutet konstaterades också att avstängningen av reaktorer inte innebär någon förändring av den nationella strategin - uttalad i riksdagens beslut år 1993 (prop. 1992/93:179, bet. 1992/93:JoU19) - att utsläppen av koldioxid från fossila bränslen skall stabiliseras till 1990 års nivå år 2000, för att därefter minska. En omställning av energisystemet inne-bär också en övergång från ett samhälle som är beroende av ändliga energi-resurser till ett ekologiskt uthålligt samhälle, anförde utskottet. I reservatio-ner (m, kd, fp; mp) redovisades respektive partiers syn på frågan. Riksdagen följde näringsutskottet.
Näringsutskottets ställningstagande
Inledning
Näringsutskottet behandlar först frågan om konsekvenserna av avvecklingen av Barsebäcksverket och därefter ramarna för utgiftsområdet.
Konsekvenser av avvecklingen av Barsebäcksverket
Näringsutskottet ser ingen anledning för riksdagen att nu göra någon annan bedömning i frågan än vad som gjordes nyligen i det energipolitiska betän-kandet 1998/99:NU8 och som nyss redogjorts för. Med detta avstyrks motio-nerna i de delar som här är aktuella.
Ramar för utgiftsområde 21 Energi
Förslagen om ramar för utgiftsområde 21 är en del av den överenskommelse som ingåtts mellan den socialdemokratiska regeringen, Vänsterpartiet och Miljöpartiet om den ekonomiska vårpropositionen. Förslagen för detta ut-giftsområde baserar sig på den överenskommelse som våren 1997 träffades mellan Socialdemokraterna, Centerpartiet och Vänsterpartiet. Med hänvis-ning till det anförda tillstyrker näringsutskottet de i propositionen framlagda förslagen till ramar för utgiftsområde 21. Samtliga här aktuella motioner avstyrks i berörda delar.
Utgiftsområde 24 Näringsliv
Propositionen
Utgiftsområdet omfattar näringspolitik, teknologisk infrastruktur, konkur-rensfrågor, teknisk forskning och utveckling, utrikeshandel, export- och investeringsfrämjande samt konsumentfrågor. För år 1999 uppgår anslagen på statsbudgeten till totalt 2,9 miljarder kronor, varav ca 0,8 miljarder kronor anvisats till näringspolitik, 0,2 miljarder kronor till teknologisk infrastruktur, bl.a. patentfrågor, teknisk provning och kontroll, 0,1 miljarder kronor till konkurrensfrågor, 0,7 miljarder kronor till teknisk forskning och utveckling, 0,6 miljarder kronor till rymdverksamhet, 0,4 miljarder kronor till utrikes-handel, exportfrämjande och investeringsfrämjande samt 0,1 miljarder kro-nor till konsumentfrågor.
Inom utgiftsområdet avsätts resurser för att säkerställa och utveckla till-gången på teknik- och kunskapsöverföring från bl.a. högskolorna till små och medelstora företag, sägs det i propositionen. Vidare skall det tidigare inrätta-de programmet för småföretagsutveckling (prop. 1995/96:222) fortsätta genom att 180 miljoner kronor skall överföras till år 2000.
Regeringen avser att påbörja ett omfattande utrednings- och analysarbete som skall ligga till grund för utformningen av statliga åtgärder för att främja nyföretagande och företagsutveckling, bl.a. vad gäller samordning och ef-fektivitet i det statliga stödet till riskkapitalförsörjning. I detta sammanhang kommer möjligheterna att ställa krav på miljöcertifiering vid företagsstöd och olika former av regionala stöd att prövas. Regeringen kommer också att undersöka hur småföretagens möjlighet att hävda sin rätt kan stärkas genom ett införande av en patentintrångsförsäkring. Arbetet med att undanröja hin-der för konkurrens i gränsområdet mellan offentlig och privat verksamhet skall intensifieras. Den kooperativa företagsformen kommer särskilt att upp-märksammas, sägs det. Ytterligare 3,5 miljoner kronor beräknas årligen under perioden 2000-2002.
I oktober 1996 tillkallades Småföretagsdelegationen för att identifiera pro-blem och föreslå åtgärder för att undanröja hinder för företagsetablering och tillväxt i småföretag. En arbetsgrupp har tillsatts inom Regeringskansliet med uppgift att bereda delegationens förslag, och gruppen har nyligen redovisat sitt arbete. Sammantaget har regeringen enligt arbetsgruppens bedömning fattat beslut eller tagit avgörande initiativ som berör cirka en tredjedel av Småföretagsdelegationens förslag, sägs det i propositionen. Flera av de övri-ga förslagen anses i stor utsträckning täckas in av befintliga tjänster och åtgärder.
Regeringen fattade i december 1998 ett antal beslut som syftar till att un-derlätta för små företag och till att förbättra myndigheternas service, sägs det vidare i propositionen. Bland annat introducerades ett system för effektivare konsekvensanalyser av reglers effekter på små företags villkor. Vidare fatta-des beslut om förenkling av företagens uppgiftslämnande till myndigheter, bättre service och information från myndigheter, kortare handläggningstider, förstärkt rådgivning till invandrare som vill starta företag och klarare spel-regler mellan kommuner, landsting och småföretag. En företagarpanel, Ny-byggarna, har inrättats med uppgift att vara rådgivare åt regeringen.
Riksdagen har tidigare under våren 1999 fattat beslut om att ge regeringen i uppdrag att lämna en årlig redogörelse till riksdagen om regelförenklings-arbetet (bet. 1998/99:NU6). Regeringen avser att lämna en första redovisning i budgetpropositionen för år 2000. Då skall ett mål för regelförenklingsarbe-tet formuleras och en avstämning mot Småföretagsdelegationens samtliga förslag göras. Regeringen ämnar vidare återkomma med förslag som ger ökad konkurrens och stärker konsumentens ställning.
Regeringen anser att det är viktigt att en ekonomisk tillväxt kan förenas med en god miljö, sägs det vidare i propositionen. Tillväxtpotentialen som kan finnas i omställningen till hållbar utveckling skall också tas till vara. Miljöteknikdelegationen skall tilldelas 10 miljoner kronor år 2000 för att fortsätta sitt arbete. Regeringen har också avsatt medel för exportfrämjande insatser för miljöexport, en satsning som kommer att fortsätta.
Ramen för utgiftsområdet beräknas för åren 2000-2002 till 3 011, 2 945 och 2 903 miljoner kronor. I bilaga redovisas en sammanställning av rege-ringens och oppositionspartiernas förslag till utgiftsramar.
Motionerna
Regeringens bristande förståelse för näringslivets villkor har resulterat i dålig tillväxt, arbetslöshet, företagsflykt, kompetensflykt och minskat nyföreta-gande, anförs det i motion 1998/99:Fi14 (m). Sverige behöver ett bra klimat för företag och anställda, som gör landet attraktivt för företag och investe-ringar, säger motionärerna. De anser att avregleringsarbetet måste prioriteras och att Småföretagsdelegationens förslag bör genomföras. Konkurrensforsk-ningen bör tillföras ytterligare medel, liksom den tekniska forskningen. Det sistnämnda området har regeringen i stället utsatt för drastiska minskningar, säger motionärerna. Följande ramar föreslås för utgiftsområdet för åren 2000-2002: 2 915, 2 749 och 2 707 miljoner kronor, vilket innebär respekti-ve 96, 196 och 196 miljoner kronor mindre än regeringens förslag.
Tillväxt, företagande och nya jobb motverkas inte bara av skatter, utan också av dåliga villkor i övrigt för företagande, säger motionärerna. Hit hör såväl krångel som orimliga konkurrensvillkor, inte minst gentemot verksam-heter som bedrivs av kommunerna. Det senare problemet kan lösas genom skärpningar av kommunallagen (1991:900) i syfte att begränsa kommunernas möjlighet att bedriva öppen eller förtäckt näringsverksamhet, anser motionä-rerna. De menar att Konkurrensverkets möjligheter att ingripa med stöd av konkurrenslagen (1993:20) också måste förbättras. Vidare måste det bli betydligt enklare både att starta och att driva företag i Sverige, anför motio-närerna. Sverige har för närvarande totalt ca 10 000 lagar, förordningar och myndighetsregler, varav hälften gäller företagandet, och "regelinflationen" uppgår till fyra procent per år, sägs det. Det är mot den här bakgrunden som Moderata samlingspartiet förordar införande av en s.k. solnedgångsparagraf. Den innebär att gamla regler som inte tillämpas skall utmönstras med auto-matik efter viss tid, förslagsvis fem år. Under innevarande mandatperiod bör också alla regler som berör företagare granskas i syfte att förenkla och mins-ka regelmassan, föreslås det. Trots att det har gått över ett år sedan Småföre-tagsdelegationen presenterade sitt första delbetänkande med förslag till 26 konkreta förenklingsåtgärder har nästan ingenting gjorts från regeringens sida, hävdar motionärerna. Moderata samlingspartiet är berett att omgående fatta beslut om genomförande av den helt övervägande delen av de 71 för-slagen i Småföretagsdelegationens slutbetänkande, säger motionärerna. De vill att alla förslag från regeringen som påverkar företagens villkor skall föregås av en noggrann analys av effekterna. Även myndigheter som ger ut föreskrifter måste omfattas av ett sådant krav på konsekvensanalyser. Det måste vidare bli lättare att inregistrera nya företag, och uppgiftslämningen till olika myndigheter måste skäras ned, anför motionärerna.
Inriktningen av Kristdemokraternas näringspolitik vilar på kunskapen om att arbete och välfärd åt alla bara kan uppnås genom att individer, familjer och företag tillsammans tillåts att utvecklas och växa med trygga och stabila regler, anförs det i motion 1998/99:Fi15 (kd). Det sammantagna näringskli-matet skapas genom skattepolitiken, energipolitiken, arbetsmarknadspoliti-ken och näringspolitiken, tillsammans med den övergripande ekonomiska politiken, och måste inriktas på att identifiera och undanröja existerande hinder för startande och utvecklande av företag, säger motionärerna. De erinrar om att den av regeringen tillsatta Småföretagsdelegationen har pre-senterat 71 förslag för att förbättra förutsättningarna för företagsamheten. Dessa förslag har emellertid blivit liggande på Näringsdepartementet i snart ett år. Få förslag har förverkligats, och regeringen skjuter återigen upp pre-sentationen av konkreta förslag till nästa budgetproposition, säger motionä-rerna. De anser att de hinder som kvarstår för företagarna är bl.a. den stela arbetsrättslagstiftningen, det krångel som omgärdar företagandet, dubbelbe-skattningen av riskkapital, brister i utbildningssystemet och skattereglerna för den privata tjänstesektorn. Beträffande regeringens förslag om insatser i Östersjöregionen anser motionärerna att utökade företagsstöd bör avvisas av riksdagen. De förespråkar generella åtgärder för att förbättra företagsklimatet i landet i stället för riktade stödåtgärder till vissa företag och till vissa regio-ner. Ramen för utgiftsområdet kan minskas med 192 miljoner kronor år 2000, 292 miljoner kronor år 2001 och 272 miljoner kronor år 2002, sägs det i motionen, vilket innebär följande utgiftsramar för åren 2000-2002: 2 819, 2 653 och 2 631 miljoner kronor.
Svenskt jordbruk och svensk livsmedelsnäring tvingas arbeta med betyd-ligt högre kostnader i form av skatter och avgifter än vad som är fallet för motsvarande näringar i konkurrentländerna, anförs det i motion 1998/99:Fi16 (c). Inom utgiftsområde 24 anser Centerpartiet att 90 miljoner kronor per år under fyra år bör avsättas för en satsning på forskning och utveckling inom livsmedelssektorn i enlighet med förslag i betänkandet En livsmedelsstrategi för Sverige (SOU 1997:167). Under år 2000 bör vidare 2 miljoner kronor anslås till ett program för gårdsbaserad livsmedelsförädling. Medlen bör tillföras utgiftsområdet genom ett nytt anslag för jordbruks- och livsmedels-näringens konkurrenskraft. Centerpartiet saknar också förslag från regering-en som stärker konkurrenskraften i svensk trädgårdsnäring. Vid en utfråg-ning som miljö- och jordbruksutskottet haft med jordbruksminister Marga-reta Winberg framkom att regeringen avsåg att fatta beslut om inrättande av kollektiva fonder för utvecklingsinsatser, finansierade av näringen, säger motionärerna. Något sådant beslut har dock ännu inte fattats. Centerpartiet välkomnar det initiativ på området som Trädgårdsnäringens riksförbund tagit. I den mån kollektiva fonder, finansierade av näringen, inte visar sig vara en framkomlig väg, bör regeringen senast i budgetpropositionen för år 2000 återkomma med förslag till ett stödprogram för strukturomvandling av växthusodlingen samt föreslå medel att användas för att stärka trädgårds-branschens långsiktiga utveckling, anför motionärerna. Följande utgiftsramar föreslås för åren 2000-2002: 3 103, 3 035 och 2 993 miljoner kronor, vilket innebär respektive 92, 90 och 90 miljoner kronor mer än regeringens förslag.
I motion 1998/99:Fi17 (fp) föreslås vissa ytterligare satsningar på konkur-renspolitiken. Medel från utgiftsområde 24 föreslås också användas för sats-ning på kärnsäkerhet i öst. Följande utgiftsramar föreslås för åren 2000-2002: 2 832, 2 766 och 2 724 miljoner kronor, vilket innebär 179 miljoner kronor mindre respektive år än regeringens förslag.
Det behövs åtgärder mot offentlig konkurrens med privat näringsverksam-het, anförs det i motion 1998/99:Fi27 (fp, m, kd, c). Det har blivit allt vanli-gare att offentliga och privata aktörer konkurrerar på samma marknader, säger motionärerna och understryker att det är viktigt att all konkurrens sker på lika villkor. De offentliga aktörerna har dock konkurrensfördelar framför de privata, främst tillgången till skattemedel, vilket snedvrider konkurrensen, anser motionärerna. De hänvisar till att problemen med snedvriden konkur-rens har blivit väl belagda under senare år, t.ex. av Konkurrensverket, Små-företagsdelegationen och Underprissättningsutredningen. Inga effektiva lag-stiftningsåtgärder anses dock ha kommit till stånd. Motionärerna föreslår att följande förändringar i kommunallagen snarast skall genomföras: området för offentlig näringsverksamhet bör förtydligas och snävas in, offentliga aktörer bör redovisa aktuell verksamhet avskild från annan verksamhet, priser bör baseras på en kostnadskalkyl, möjligheter att överklaga beslut bör förenklas och effektiva sanktionsmöjligheter bör införas.
Vissa kompletterande uppgifter
I det näringspolitiska betänkandet 1998/99:NU6 behandlades olika närings-politiska frågor. Näringsutskottet redovisade sin syn på näringspolitikens inriktning, och i reservationer (m, kd, fp; c) redovisades respektive partiers syn på frågan. Riksdagen följde utskottet.
Frågan om regelförenkling, som berörs i några av de här aktuella motio-nerna, behandlades särskilt av näringsutskottet i det nyssnämnda betänkandet (s. 23-35), mot bakgrund av ett stort antal motioner. Riksdagen beslöt, på förslag av näringsutskottet, om ett uttalande till regeringen om att det behövs ytterligare åtgärder för att intensifiera det arbete som regeringen bedriver på området. För att kontinuerligt följa utvecklingen i fråga om regelförenklingar bör regeringen lämna en årlig redogörelse till riksdagen om regelförenklings-arbetet, varvid en första sådan redovisning bör göras i budgetpropositionen för år 2000, sades det. Därvid bör ett mål för regelförenklingsarbetet formu-leras och en avstämning mot Småföretagsdelegationens samtliga förslag göras. Näringsutskottet framhöll vidare vikten av att den befintliga regelmas-san - och inte bara nya regler - uppmärksammas, så att onödiga regler kan slopas och förenklingar och anpassningar göras i de regler som bedöms som nödvändiga. I en reservation (m, kd, c, fp) föreslogs ett riksdagsuttalande med krav på ett flertal omedelbara åtgärder på regelförenklingsområdet. I den föreliggande propositionen aviserar regeringen, som nämnts, att den skall återkomma med den av riksdagen begärda redovisningen under hösten 1999.
I näringsutskottets nyligen avlämnade konkurrenspolitiska betänkande, 1998/99:NU11, behandlades bl.a. frågan om konkurrens mellan privat och offentlig sektor, som berörs i vissa av de här aktuella motionerna. Näringsut-skottet redovisade de åtgärder som regeringen vidtagit på området och anför-de att regeringens arbete styrs av en vilja att uppnå och upprätthålla konkur-rensneutralitet mellan offentlig och privat verksamhet. I en reservation (m, kd, c, fp) efterlystes kraftfulla åtgärder från regeringens sida för att driva på avregleringsarbetet i syfte att skapa utrymme för privata initiativ i kommuner och landsting. Riksdagen följde näringsutskottet.
Näringsutskottets ställningstagande
Inledning
Näringsutskottet har nyligen i betänkande 1998/99:NU6 redovisat sin syn på hur näringspolitiken bör inriktas och utformas. I reservationer (m, kd, fp; c) presenterades respektive partiers uppfattning om hur näringspolitken bör utformas. Näringsutskottet går här inte vidare in på denna fråga utan hänvisar till detta betänkande. Utskottet behandlar i det följande först frågan om kon-kurrens mellan offentlig och privat sektor och därefter ramarna för utgifts-området.
Konkurrens mellan offentlig och privat sektor
Frågan om konkurrens mellan offentlig och privat sektor, som berörs i mo-tionerna 1998/99:Fi14 (m) och 1998/99:Fi27 (fp, m, kd, c), har nyligen be-handlats av näringsutskottet i betänkande 1998/99:NU11. Utskottet hänvisar till den omfattande redovisning som där lämnas av de åtgärder som regering-en vidtagit på området. Näringsutskottet anser att regeringens arbete styrs av en vilja att uppnå och upprätthålla konkurrensneutralitet mellan offentlig och privat verksamhet. Med detta avstyrker näringsutskottet de båda nämnda motionerna i berörda delar.
Ramar för utgiftsområde 24 Näringsliv
Den ekonomiska vårpropositionen bygger på en överenskommelse mellan den socialdemokratiska regeringen, Vänsterpartiet och Miljöpartiet, vilka står bakom riktlinjerna för den ekonomiska politiken, budgetpolitiken, utgiftsta-ken, tilläggsbudgeten för år 1999 och de nu föreslagna skatteförändringarna för år 2000. Förslagen om ramar för utgiftsområde 24 är en del av denna överenskommelse och tillstyrks av näringsutskottet. Samtliga motioner som förordar andra ramar avstyrks av utskottet.
När det gäller frågan om åtgärder på regelförenklingsområdet, som tas upp i några motioner, vill näringsutskottet erinra om att riksdagen, på utskottets förslag, beslutat att regeringen skall lämna en årlig redogörelse för regering-ens arbete på detta område. En första sådan redovisning skall lämnas i bud-getpropositionen för år 2000, varvid ett mål för regelförenklingsarbetet skall formuleras och en avstämning mot Småföretagsdelegationens samtliga för-slag göras.
<AStockholm den 11 maj 1999
På näringsutskottets vägnar
Per Westerberg
I beslutet har deltagit: Per Westerberg (m), Barbro Andersson Öhrn (s), Göran Hägglund (kd), Karin Falkmer (m), Sylvia Lindgren (s), Nils-Göran Holmqvist (s), Gunilla Wahlén (v), Inger Strömbom (kd), Ola Sundell (m), Ingegerd Saarinen (mp), Åke Sandström (c), Eva Flyborg (fp), Anne Lud-vigsson (s), Stefan Hagfeldt (m), Karl Gustav Abramsson (s), Tommy Wai-delich (s) och Lennart Gustavsson (v).
Avvikande meningar
1. Utgiftsområde 19 Regional utjämning och utveckling
Per Westerberg, Karin Falkmer, Ola Sundell och Stefan Hagfeldt (alla m) anser att näringsutskottets ställningstagande i avsnittet om utgiftsområde 19 Regional utjämning och utveckling bort ha följande lydelse:
Ramen för utgiftsområde 19 Regional utjämning och utveckling bör, enligt näringsutskottets mening och i likhet med vad som anförs i motion 1998/99: Fi14 (m), minskas med 250 miljoner kronor för år 2000, med 500 miljoner kronor för år 2001 och med 900 miljoner kronor för år 2002. Grunden för regionalpolitiken måste vara att skapa förutsättningar för att de aktuella regionerna skall kunna växa av egen kraft. För att åstadkomma detta krävs en politik som främjar företagens utveckling, varvid goda möjligheter till ut-bildning är en viktig del. Regionernas utveckling bör stimuleras genom om-fattande investeringar i informationsteknisk infrastruktur, medan företagsstöd och liknande bör trappas ner, anser näringsutskottet.
Med det anförda tillstyrker näringsutskottet den nämnda motionen i berörd del, medan propositionen och övriga här aktuella motioner avstyrks i mot-svarande delar. När det gäller förslaget i motionerna 1998/99:Fi36 (c) och 1998/99:Fi16 (c) om en plan för omlokalisering av statlig verksamhet vill näringsutskottet hänvisa till vad som nyligen anfördes i en reservation (m, kd, c, fp) till det regionalpolitiska betänkandet 1998/99:NU7 och som nyss redogjorts för.
2. Utgiftsområde 19 Regional utjämning och utveckling
Göran Hägglund och Inger Strömbom (båda kd) anser att näringsutskottets ställningstagande i avsnittet om utgiftsområde 19 Regional utjämning och utveckling bort ha följande lydelse:
Ramen för utgiftsområde 19 Regional utjämning och utveckling bör, enligt näringsutskottets mening och i likhet med vad som anförs i motion 1998/99: Fi15 (kd), ökas med 100 miljoner kronor för åren 2000-2002. Trots en ny flyttvåg från landsbygden har regeringen varit passiv på det regionalpolitiska området. Att skapa förutsättningar för en livskraftig landsbygd med männi-skor i alla åldrar och med arbetsmöjligheter, god service, bra miljö och rik kultur bör vara ett centralt mål för regionalpolitiken. Nedsättningen av soci-alavgifter inom stödområdet bör, enligt näringsutskottets mening, omfatta även jord- och skogsbruk, trädgårdsskötsel, jakt och fiske i stödområdet. Regionalpolitiken kan inte ses isolerad och den statliga sektorspolitiken måste därför ta regionalpolitisk hänsyn. Regionalpolitiska konsekvensanaly-ser måste exempelvis upprättas innan beslut tas som påtagligt kan komma att förändra förutsättningarna i områden som är beroende av en aktiv regional-politik. Det bör vidare göras en översyn av den nationella stödområdesindel-ningen, en översyn som bör ingå i den översyn av regionalpolitiken som den nyligen tillsatta regionalpolitiska utredningen skall göra.
Med det anförda tillstyrker näringsutskottet den nämnda motionen i berörd del, medan propositionen och övriga här aktuella motioner avstyrks i motsva-rande delar. När det gäller förslaget i motionerna 1998/99:Fi36 (c) och 1998/99:Fi16 (c) om en plan för omlokalisering av statlig verksamhet vill näringsutskottet hänvisa till vad som nyligen anfördes i en reservation (m, kd, c, fp) till det regionalpolitiska betänkandet 1998/99:NU7 och som nyss redogjorts för.
3. Utgiftsområde 19 Regional utjämning och utveckling
Åke Sandström (c) anser att näringsutskottets ställningstagande i avsnittet om utgiftsområde 19 Regional utjämning och utveckling bort ha följande lydelse:
Ramen för utgiftsområde 19 Regional utjämning och utveckling bör, enligt näringsutskottets mening och i likhet med vad som anförs i motion 1998/99: Fi16 (c), ökas med 200 miljoner kronor för åren 2000-2002. De ökade med-len skall användas till nationell medfinansiering av EU-projekt och för att ge de regionala tillväxtavtalen mer resurser. Medlen bör användas i utsatta regioner som omfattas av något av EU:s strukturfondsprogram.
Näringsutskottet anser vidare, i likhet med vad som anförs i motion 1998/99:Fi36 (c), att det krävs en starkare regionalpolitik. Detta är motiverat av flera skäl. Från samhällsekonomisk utgångspunkt är det viktigt att den utvecklingskraft som finns i hela landet tas till vara. Situationen är nu så prekär att det krävs mycket kraftfulla åtgärder. För att motverka ytterligare koncentration och de överhettningsproblem som denna medför, för att bredda den regionala arbetsmarknaden och för att få en bättre regional balans i Sve-rige föreslår näringsutskottet att regeringen skall anmodas att lägga fram en plan för riksdagen för omlokalisering av statlig verksamhet. Regeringen bör förbereda och utreda förutsättningarna för detta med den lista som finns i den nyssnämnda motionen som grund. Regeringen bör snarast återkomma med förslag. Offentliga verksamheter kan på ett bra sätt bidra till att utveckla den lokala och regionala servicen, bredda arbetsmarknaderna och bidra till att andra verksamheter flyttar till den berörda orten eller att verksamheter stan-nar kvar.
4. Utgiftsområde 19 Regional utjämning och utveckling
Eva Flyborg (fp) anser att näringsutskottets ställningstagande i avsnittet om utgiftsområde 19 Regional utjämning och utveckling bort ha följande lydel-se:
Ramen för utgiftsområde 19 Regional utjämning och utveckling bör, enligt näringsutskottets mening och i likhet med vad som anförs i motion 1998/99: Fi17 (fp), minskas med 500 miljoner kronor för åren 2000-2002. Minsk-ningen skall ses i sammanhang med de satsningar på generella förbättringar av förutsättningarna för tillväxt och företagande som näringsutskottet föror-dar.
Med det anförda tillstyrker näringsutskottet den nämnda motionen i berörd del, medan propositionen och övriga här aktuella motioner avstyrks i motsva-rande delar. När det gäller förslaget i motionerna 1998/99:Fi36 (c) och 1998/99:Fi16 (c) om en plan för omlokalisering av statlig verksamhet vill näringsutskottet hänvisa till vad som nyligen anfördes i en reservation (m, kd, c, fp) till det regionalpolitiska betänkandet 1998/99:NU7 och som nyss redogjorts för.
5. Konsekvenser av avvecklingen av Barsebäcksverket
Per Westerberg (m), Göran Hägglund (kd), Karin Falkmer (m), Inger Ström-bom (kd), Ola Sundell (m), Eva Flyborg (fp) och Stefan Hagfeldt (m) anser att näringsutskottets ställningstagande beträffande konsekvenser av avveck-lingen av Barsebäcksverket - i avsnittet om utgiftsområde 21 Energi - bort ha följande lydelse:
Näringsutskottet ställer sig bakom de beskrivningar som lämnas i motio-nerna 1998/99:Fi14 (m), 1998/99:Fi18 (m), 1998/99:Fi15 (kd) och 1998/99: Fi17 (fp) om de ekonomiska konsekvenserna av avstängningen av Barse-bäcksverket och bristerna i det energipolitiska programmet. Näringsutskottet konstaterar att vårpropositionen inte innehåller ens en antydan till bedömning av vilken kostnad som en stängning av Barsebäck 1 åsamkar staten och där-med de svenska skattebetalarna. Några kostnadsbedömningar redovisades inte heller i proposition 1996/97:176 om lag om kärnkraftens avveckling, i 1998 års ekonomiska vårproposition (prop. 1997/98:150) eller i budgetpro-positionen för år 1999 (prop. 1998/99:1). Inte heller redovisade regeringen någon bedömning av miljökonsekvenserna av beslutet.
Näringsutskottets ställningstagande överensstämmer med det som nyligen gjordes i en reservation (m, kd, fp) till det energipolitiska betänkandet 1998/99:NU8. Där sades bl.a. att reaktorerna i Barsebäck har en lång återstå-ende livslängd och att en förtida avstängning leder till att Sverige återfår den fossilanvändning som vi undgick när kärnkraftverket i Barsebäck en gång laddades. Detta innebär enligt näringsutskottets mening att riktlinjerna för klimatpolitiken i praktiken kommer att överges. Näringsutskottet vill också erinra om en annan konsekvens som följer av att driften vid Barsebäcksver-ket upphör. De alltmer sammankopplade elnäten i Östersjöregionen kommer att ge ett ökat underlag för elproduktion vid kärnkraftverk i Östeuropa när produktionen från Barsebäcksreaktorerna faller ifrån. Enligt näringsutskottets mening innebär detta en försämrad kärnsäkerhet i hela norra Europa; en utveckling som väcker stark oro.
Med det anförda tillstyrker näringsutskottet de nämnda motionerna i be-rörda delar.
6. Ramar för utgiftsområde 21 Energi
Per Westerberg, Karin Falkmer, Ola Sundell och Stefan Hagfeldt (alla m) anser att näringsutskottets ställningstagande beträffande ramar för utgiftsom-råde 21 Energi bort ha följande lydelse:
Näringsutskottets uppfattning om hur energipolitiken bör utformas över-ensstämmer med den som förs fram i motionerna 1998/99:Fi14 (m) och 1998/99:Fi18 (m). Beslutet att i förtid avveckla lönsam, säker och miljömäs-sigt fördelaktig energiproduktion leder till stora statliga kostnader. Närings-utskottet avvisar såväl stängningen av fungerande kärnkraftverk som den bidragspolitik avvecklingen för med sig. Samtidigt är det viktigt att säkra resurser för energiforskning. Detta gäller anslagen både inom detta utgifts-område och inom forskningens utgiftsområde. Vidare bör energiforskningen underlättas genom att den s.k. tankeförbudsbestämmelsen i kärntekniklagen slopas. Ramen för utgiftsområde 21 Energi bör, i enlighet med vad som förordas i den förstnämnda motionen, minskas med 523 miljoner kronor för år 2000, med 788 miljoner kronor för år 2001 och med 788 miljoner kronor för år 2002.
God tillgång på billig energi har historiskt varit av största betydelse för den svenska industrins utveckling och konkurrenskraft. Vårt gynnsamma läge har bidragit till framväxten av en stor energiintensiva industrisektor. Den svens-ka konkurrensfördelen för energiintensiva företag har successivt gått förlo-rad. Det är mot denna bakgrund som beslutet om att i förtid avveckla kärn-kraften blir så olyckligt. Det försämrar energiförsörjningen och skapar en stor osäkerhet om förutsättningarna för fortsatta investeringar i energikrä-vande industriell verksamhet i Sverige. Beslutet om en förtida kärnkraftsav-veckling har därför påtagligt skadat investeringsklimatet. Detta gäller både inhemska och utländska investerare. En förtida kärnkraftsavveckling får betydande konsekvenser för energiförsörjningen, miljön, hushållens ekono-mi, investeringarna, industrisysselsättningen och samhällsekonomin i stort. Energipolitiken är inte ett självändamål utan en avgörande och strategisk faktor för Sveriges möjligheter att skapa fler arbeten och ökad välfärd. Svensk basindustri är elintensiv och känslig för en energipolitik som höjer priserna. En förtida kärnkraftsavveckling riskerar att få allvarliga regionala konsekvenser. För de mest utsatta länen kan hela bygder gå under om kärn-kraftsavvecklingen leder till elpriser som flyttar företagens investeringar utomlands. En stängning av kärnkraftverket Barsebäck skapar tillsammans med frånvaron av besked om vad som sedan skall hända en bestående osä-kerhet om vilka de långsiktiga förutsättningarna är för att bedriva industriell verksamhet i Sverige, vilket kommer att kosta vårt land ett stort antal arbets-tillfällen.
Med det anförda tillstyrks motionerna 1998/99:Fi14 (m) och 1998/99:Fi18 (m) i berörda delar, medan propositionen och övriga här aktuella motioner avstyrks i motsvarande delar.
7. Ramar för utgiftsområde 21 Energi
Göran Hägglund och Inger Strömbom (båda kd) anser att näringsutskottets ställningstagande beträffande ramar för utgiftsområde 21 Energi bort ha följande lydelse:
Näringsutskottets uppfattning om hur energipolitiken bör utformas över-ensstämmer med den som förs fram i motion 1998/99:Fi15 (kd). Näringsut-skottet anser att kärnkraften skall avvecklas, men i takt med att förnybara energislag kan fasas in. Forskning och utveckling av alternativa energislag är således ett viktigt inslag i energipolitiken, bl.a. för att undvika uppbyggnad av fossilgasanvändning. Ramen för utgiftsområde 21 Energi bör, i enlighet med vad som förordas i den nämnda motionen, minskas med 200 miljoner kronor för åren 2000-2002. Med det anförda tillstyrks motion 1998/99:Fi15 (kd) i berörd del, medan propositionen och övriga här aktuella motioner avstyrks i motsvarande delar.
8. Ramar för utgiftsområde 21 Energi
Eva Flyborg (fp) anser att näringsutskottets ställningstagande beträffande ramar för utgiftsområde 21 Energi bort ha följande lydelse:
Näringsutskottets uppfattning om hur energipolitiken bör utformas över-ensstämmer med den som förs fram i motion 1998/99:Fi17 (fp). Det är skan-dal att regeringen inte redovisar de ekonomiska konsekvenserna av sin eventuella politik vad gäller avstängningen av kärnkraftverket i Barsebäck. Utan en forcerad avstängning av detta kärnkraftverk skulle energiomställ-ningsprogrammet kunna krympas väsentligt. Näringsutskottet vill vidare behålla satsningen på ökad kärnsäkerhet i öst. Ramen för utgiftsområde 21 Energi bör, i enlighet med vad som förordas i den nämnda motionen, mins-kas med 700 miljoner kronor för år 2000, med 850 miljoner kronor för år 2001 och med 700 miljoner kronor för år 2002. Med det anförda tillstyrks motion 1998/99:Fi17 (fp) i berörd del, medan propositionen och övriga här aktuella motioner avstyrks i motsvarande delar.
9. Konkurrens mellan offentlig och privat sektor
Per Westerberg (m), Göran Hägglund (kd), Karin Falkmer (m), Inger Ström-bom (kd), Ola Sundell (m), Åke Sandström (c), Eva Flyborg (fp) och Stefan Hagfeldt (m) anser att näringsutskottets ställningstagande beträffande kon-kurrens mellan offentlig och privat sektor - i avsnittet om utgiftsområde 24 Näringsliv - bort ha följande lydelse:
Näringsutskottet delar den syn på behovet av åtgärder mot offentlig kon-kurrens med privat näringsverksamhet som framförs i motionerna 1998/99: Fi14 (m) och 1998/99:Fi27 (fp, m, kd, c). Frågan om konkurrens mellan offentlig och privat sektor har nyligen behandlats av näringsutskottet i betän-kande 1998/99:NU11, till vilket utskottet hänvisar. Näringsutskottet intar samma ståndpunkt som gjordes i en reservation (m, kd, c, fp) till detta betän-kande. Utskottet anser sålunda att kraftfulla åtgärder måste vidtas från rege-ringens sida för att driva på avregleringsarbetet i syfte att skapa utrymme för privata initiativ i kommuner och landsting. Riksdagen bör hos regeringen begära förslag om ändringar i de lagar som styr den obligatoriska, kommu-nala verksamheten vad gäller sådana bestämmelser som förhindrar upp-komsten av konkurrerande alternativ till dagens monopol i det allmännas regi. Vidare vill näringsutskottet betona betydelsen av att konkurrensbegrän-sande förfaranden från olika kommunala aktörers sida påtalas och åtgärdas. Med det anförda tillstyrker näringsutskottet de båda nämnda motionerna i berörda delar.
10. Ramar för utgiftsområde 24 Näringsliv
Per Westerberg, Karin Falkmer, Ola Sundell och Stefan Hagfeldt (alla m) anser att näringsutskottets ställningstagande beträffande ramar för utgiftsom-råde 24 Näringsliv bort ha följande lydelse:
Ramen för utgiftsområde 24 Näringsliv bör, enligt näringsutskottets me-ning och i likhet med vad som anförs i motion 1998/99:Fi14 (m), minskas med 96 miljoner kronor för år 2000, med 196 miljoner kronor för år 2001 och med 196 miljoner kronor för år 2002 Regeringens bristande förståelse för näringslivets villkor har resulterat i dålig tillväxt, arbetslöshet, företags-flykt, kompetensflykt och minskat nyföretagande. Sverige behöver ett bra klimat för företag och anställda, som gör landet attraktivt för företag och investeringar. Avregleringsarbetet måste prioriteras, Småföretagsdelegatio-nens förslag genomföras och konkurrensforskningen tillföras ytterligare medel. Vidare måste den tekniska forskningen tillföras resurser i stället för att, som regeringen förordar, utsättas för drastiska minskningar.
Tillväxt, företagande och nya jobb motverkas inte bara av skatter, utan också av dåliga villkor i övrigt för företagande. Sverige har för närvarande totalt ca 10 000 lagar, förordningar och myndighetsregler, varav hälften gäller företagandet. Näringsutskottet förordar införande av en s.k. solned-gångsparagraf. Den innebär att gamla regler som inte tillämpas skall ut-mönstras med automatik efter viss tid, förslagsvis fem år. Under innevarande mandatperiod bör också alla regler som berör företagare granskas i syfte att förenkla och minska regelmassan. Företagskrånglet har ingående behandlats av regeringens egen småföretagsdelegation. Trots att det har gått över ett år sedan delegationen presenterade sitt första delbetänkande med förslag till konkreta förenklingsåtgärder har nästan ingenting gjorts från regeringens sida. Nya grupper har tillsatts, beredningsarbete sägs pågå och förslag avise-ras till senare tidpunkter. Näringsutskottet anser att regeringen omgående kan lägga fram förslag om genomförande av den helt övervägande delen av de 71 förslagen i Småföretagsdelegationens slutbetänkande. Alla förslag från rege-ringen som påverkar företagens villkor skall föregås av en noggrann analys av effekterna. Även myndigheter som ger ut föreskrifter måste omfattas av ett sådant krav på ordentliga konsekvensanalyser. Det måste bli lättare att inregistrera nya företag. Den omfattande uppgiftslämningen till olika myn-digheter måste skäras ned. Riksdagen bör göra ett uttalande i enlighet med vad näringsutskottet anfört.
Med det anförda tillstyrker näringsutskottet motion 1998/99:Fi14 (m) i be-rörda delar, medan propositionen och övriga här aktuella motioner avstyrks i motsvarande delar.
11. Ramar för utgiftsområde 24 Näringsliv
Göran Hägglund och Inger Strömbom (båda kd) anser att näringsutskottets ställningstagande beträffande ramar för utgiftsområde 24 Näringsliv bort ha följande lydelse:
Ramen för utgiftsområde 24 Näringsliv bör, enligt näringsutskottets me-ning och i likhet med vad som anförs i motion 1998/99:Fi15 (kd), minskas med 192 miljoner kronor för år 2000, med 292 miljoner kronor för år 2001 och med 272 miljoner kronor för år 2002. Det sammantagna näringsklimatet skapas genom skattepolitiken, energipolitiken, arbetsmarknadspolitiken och näringspolitiken, tillsammans med den övergripande ekonomiska politiken, och måste inriktas på att identifiera och undanröja existerande hinder för startande och utvecklande av företag. För att förbättra förutsättningarna för företagsamheten har den av regeringen tillsatta Småföretagsdelegationen presenterat 71 förslag. Få av dem har förverkligats och regeringen skjuter återigen upp presentationen av konkreta förslag till nästa budgetproposition. De hinder som fortfarande kvarstår för företagarna är bl.a. den stela arbets-rättslagstiftningen, det krångel som omgärdar företagandet, dubbelbeskatt-ningen av riskkapital, brister i utbildningssystemet och inte minst skattereg-lerna för den privata tjänstesektorn. Det krävs, enligt näringsutskottets me-ning, radikala satsningar och förenklingar för företagare, men det som rege-ringen lägger fram i vårpropositionen är långt ifrån vad som utlovades av näringsminister Björn Rosengren tidigare i år, när det gäller att uppnå ett företagsvänligt klimat i Sverige. Det som behövs är att den ekonomiska politiken ger stabila och goda villkor för tillväxten av företag och etableran-det av nya företag. Beträffande regeringens förslag om insatser i Östersjöre-gionen anser näringsutskottet att utökade företagsstöd bör avvisas av riksda-gen. Utskottet förespråkar generella åtgärder för att förbättra företagsklimatet i landet i stället för riktade stödåtgärder till vissa företag och till vissa regio-ner.
Med det anförda tillstyrker näringsutskottet motion 1998/99:Fi15 (kd) i berörd del, medan propositionen och övriga här aktuella motioner avstyrks i motsvarande delar.
12. Ramar för utgiftsområde 24 Näringsliv
Åke Sandström (c) anser att näringsutskottets ställningstagande beträffande ramar för utgiftsområde 24 Näringsliv bort ha följande lydelse:
Ramen för utgiftsområde 24 Näringsliv bör, enligt näringsutskottets me-ning och i likhet med vad som anförs i motion 1998/99:Fi16 (c), ökas med 92 miljoner kronor för år 2000, med 90 miljoner kronor för år 2001 och med 90 miljoner kronor för år 2002. Svenskt jordbruk och svensk livsmedelsnäring tvingas arbeta med betydligt högre kostnader i form av skatter och avgifter än vad som är fallet för motsvarande näringar i konkurrentländerna. Den svenska jordbruks- och livsmedelsindustrin är i stort behov av konkurrens-höjande insatser. Inom utgiftsområde 24 anser näringsutskottet att 90 miljo-ner kronor per år under fyra år bör avsättas för en satsning på forskning och utveckling inom livsmedelssektorn i enlighet med förslag i betänkandet En livsmedelsstrategi för Sverige (SOU 1997:167). Under år 2000 bör vidare 2 miljoner kronor anslås till ett program för gårdsbaserad livsmedelsförädling. Medlen bör tillföras utgiftsområdet genom ett nytt anslag för jordbruks- och livsmedelsnäringens konkurrenskraft. Näringsutskottet saknar dessutom förslag från regeringen med syfte att stärka konkurrenskraften i svensk träd-gårdsnäring. Denna näring måste ges förutsättningar att konkurrera med importen på lika villkor. I den mån kollektiva fonder, finansierade av näring-en, inte visar sig vara en framkomlig väg, bör regeringen senast i budgetpro-positionen i höst återkomma med förslag till ett stödprogram för strukturom-vandling av växthusodlingen samt föreslå medel att användas för att stärka trädgårdsbranschens långsiktiga utveckling.
Med det anförda tillstyrker näringsutskottet motion 1998/99:Fi16 (c) i be-rörd del, medan propositionen och övriga här aktuella motioner avstyrks i motsvarande delar.
13. Ramar för utgiftsområde 24 Näringsliv
Eva Flyborg (fp) anser att näringsutskottets ställningstagande beträffande ramar för utgiftsområde 24 Näringsliv bort ha följande lydelse:
Ramen för utgiftsområde 24 Näringsliv bör, enligt näringsutskottets me-ning och i likhet med vad som anförs i motion 1998/99:Fi17 (fp), minskas med 179 miljoner kronor för åren 2000-2002. Näringsutskottet anser att vissa ytterligare satsningar på konkurrenspolitikens område bör göras. Vidare bör medel från detta utgiftsområde användas för satsning på kärnsäkerhet i öst.
Med det anförda tillstyrker näringsutskottet den nämnda motionen i berörd del, medan propositionen och övriga här aktuella motioner avstyrks i motsva-rande delar.
Förslag till ramar för utgiftsområdena 19 Regional utjämning och utveckling, 21 Energi och 24 Näringsliv för åren 2000-2002
Belopp i miljoner kronor
UO År Regeringens förslag m kd c fp
19 2000 2 675 -250 +100 +200 -500
2001 3 336 -500 +100 +200 -500
2002 2 693 -900 +100 +200 -500
21 2000 1 196 -523 -200 ±0 -700
2001 1 914 -788 -200 ±0 -850
2002 1 729 -788 -200 ±0 -700
24 2000 3 011 -96 -192 +92 -179
2001 2 945 -196 -292 +90 -179
2002 2 903 -196 -272 +90 -179
Arbetsmarknadsutskottets yttrande
1998/99:AU2y
1999 års ekonomiska vårproposition - Den ekonomiska politiken, utgiftstak m.m. - Utgiftsområdena 13 och 14
Till finansutskottet
Finansutskottet har genom beslut den 15 april 1999 berett arbetsmarknadsut-skottet tillfälle att yttra sig över 1999 års ekonomiska vårproposition (prop. 1998/99:100) i de delar som avser den ekonomiska politiken, utgiftstaket m.m. samt över de motioner som kan komma att väckas med anledning av propositionen, i de delar som avser arbetsmarknadsutskottets beredningsom-råde.
Utskottet yttrar sig i det följande över propositionen avsnitt 1 Finansplan, 4 Budgetpolitiska mål och statsbudgeten, avsnitt 7 Utgiftstak och utgiftsramar åren 2000-2002 såvitt avser utgiftsområdena 13 och 14 samt bilaga 2 Av-stämning av målet om en halverad öppen arbetslöshet till år 2000.
Utskottet yttrar sig också över följande motioner:
1998/99:Fi14 av Carl Bildt m.fl. (m) yrkandena 1, 4, 5 och 7 alla delvis,
1998/99:Fi15 av Alf Svensson m.fl. (kd) yrkandena 1 delvis, 3 delvis, 4 delvis och 9,
1998/99:Fi16 av Lennart Daléus m.fl. (c) yrkandena 1 delvis, 4 delvis, 5, 9, 22 och 23 delvis,
1998/99:Fi36 av Lennart Daléus m.fl. (c) delvis och
1998/99:Fi17 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkandena 1, 3 och 4 alla delvis.
Yttrandet är disponerat enligt följande. Utskottet yttrar sig över riktlinjerna för den ekonomiska politiken i avsnitt 2. I det avsnittet berörs också proposi-tionens bilaga 2 Avstämning av målet om en halverad öppen arbetslöshet till år 2000 och bilaga 3 Fördelningspolitisk redogörelse - Den regionala in-komstfördelningens utveckling. Förslag om preliminär fördelning på utgifts-områden behandlas i avsnitt 3 liksom viss fråga om indelning i utgiftsområ-den.
I utskottets yttrande 1998/99:AU3y redovisas utskottets synpunkter på vårpropositionens förslag såvitt avser tilläggsbudget för 1999 avseende ut-giftsområdena 13 och 14.
1 Inledning
Regeringen föreslår i propositionen att riksdagen, såvitt avser den ekonomis-ka politiken och utgiftstaket, godkänner de allmänna riktlinjer för den eko-nomiska politiken som regeringen förordar (regeringens förslag punkt 1), fastställer utgiftstaket för staten inklusive socialförsäkringssektorn vid sidan av statsbudgeten för år 2002 till 810 miljarder kronor (regeringens förslag punkt 3) samt godkänner den preliminära fördelningen av utgifterna på ut-giftsområden åren 2000-2002 som riktlinje för regeringens budgetarbete (regeringens förslag punkt 4). I bilaga 2 till propositionen återfinns regering-ens avstämning av målet om en halverad öppen arbetslöshet till år 2000.
2 Allmän inriktning av politiken
I detta avsnitt behandlas förutom regeringens förslag om allmänna riktlinjer (punkt 1 i förslaget till riksdagsbeslut) och propositionens bilaga 2 även partimotionerna
Fi14 (m) yrkandena 1 delvis och 7 delvis,
Fi15 (kd) yrkandena 1 delvis och 9 delvis,
Fi16 (c) yrkandena 1 delvis, 4 delvis, 9 och 22,
Fi36 (c) delvis samt
Fi17 (fp) yrkande 1 delvis.
Utskottet kommer i denna del i huvudsak att uppehålla sig vid sådana frågor som har beröring med arbetsmarknads- och sysselsättningspolitiken.
Propositionen
Den ekonomiska vårpropositionen bygger på en överenskommelse mellan den socialdemokratiska regeringen, Vänsterpartiet och Miljöpartiet, vilka står bakom riktlinjerna för den ekonomiska politiken, budgetpolitiken, utgiftsta-ken, tilläggsbudgeten för 1999 och de skatteförändringar som föreslås för år 2000. Samarbetet berör fem områden: ekonomi, sysselsättning, rättvisa, jämställdhet och miljö.
Svensk ekonomi är stark. Sverige påverkas visserligen av en sämre ut-veckling i omvärlden vilket leder till något lägre tillväxt än vad regeringen tidigare beräknat, men samtidigt fortsätter den inhemska ekonomin att växa. Detta gäller inte minst privat konsumtion och investeringar. Den reguljära sysselsättningen har ökat med över 100 000 personer under det senaste året och arbetslösheten har fortsatt att minska. Samtidigt är inflationen praktiskt taget obefintlig och räntenivåerna bland de lägsta i Europa. Den offentliga sektorn uppvisar betydande överskott och bytesbalansen ligger på en nivå som innebär ett stabilt överskott.
Budgetsaneringen har varit framgångsrik. De ambitiösa budgetpolitiska målen har uppnåtts: att de offentliga finanserna skall uppvisa överskott och att utgifterna inte skall överstiga de uppsatta utgiftstaken.
Enligt regeringen finns det en viss risk för att utgiftstaket för åren 1999 och 2000 kan komma att överskridas. Mot den bakgrunden är det nödvändigt att göra vissa besparingar m.m. i syfte att begränsa de totala utgifterna till en nivå som ligger under utgiftstaket. Besparingar föreslås bl.a. på utgiftsområ-de 14 Arbetsmarknad och arbetsliv jämfört med beräkningarna i budgetpro-positionen.
Det finns historiskt goda förutsättningar för en hög och uthållig tillväxt i svensk ekonomi. De offentliga finanserna visar ett stigande överskott, infla-tionen och inflationsförväntningarna är låga och räntan är låg. Därmed ska-pas stabila spelregler för företag och investerare liksom goda betingelser för en fortsatt sysselsättningsökning. En väl fungerande offentlig sektor och en aktiv fördelningspolitik är också av betydelse i detta sammanhang. Svensk industri har god internationell konkurrenskraft. Detta ger goda förutsättning-ar för snabb exporttillväxt när den internationella konjunkturen vänder uppåt.
Den positiva utvecklingen måste vidmakthållas. Tillgången till kvalifice-rad arbetskraft måste säkras och flaskhalsar undvikas. De arbetslösas kom-petens skall höjas och deras vilja till arbete tas till vara.
Den positiva utvecklingen av de offentliga finanserna, den nya budgetpro-cessen och de besparingar som föreslås i den ekonomiska vårpropositionen möjliggör enligt regeringen nya reformer inom prioriterade områden under de kommande åren. Reformerna avser följande fem områden under följande rubriker: Arbetslösheten skall betvingas, Kunskap och kompetens, Skolan, vården och omsorgen skall förbättras, Rättvisan skall stärkas respektive Hållbara Sverige.
Under samlingsnamnet "Arbetslösheten skall betvingas" genomförs enligt regeringen ett brett åtgärdsprogram för att göra sysselsättningsökningen uthållig. Reformområdet "Kunskap och kompetens" innefattar en satsning på kompetensutveckling för anställda samt ökade resurser till bl.a. högskoleut-bildning liksom en studiestödsreform.
Att lönebildningen fungerar väl är en förutsättning för att sysselsättningen skall fortsätta att öka i tillfredsställande takt. I första hand är reformeringen av lönebildningen en fråga för arbetsmarknadens parter, anser regeringen. Om parterna inte förmår ta det nödvändiga ansvaret för lönebildningen vilar ansvaret på statsmakterna. Av den ekonomiska vårpropositionen framgår att regeringen avser att under hösten 1999 lägga förslag om regelverket för lönebildningen.
En av jämställdhetspolitikens viktigaste frågor är att motverka osakliga lö-neskillnader på grund av kön. I budgetpropositionen för år 2000 avser rege-ringen att presentera en handlingsplan för att motverka sådana löneskillna-der.
Målet om en halverad öppen arbetslöshet till 4 % år 2000 ligger fast som ett riktmärke för den ekonomiska politiken. Enligt prognosen i den ekono-miska vårpropositionen väntas arbetslösheten falla till 5,4 % år 2000. Det är enligt regeringen en god utveckling, men den är inte tillräcklig. Regeringen kommer att noga följa utvecklingen och, om det visar sig nödvändigt, föreslå ytterligare åtgärder mot arbetslösheten utöver förslagen i vårpropositionen. Huvudorsaken till att målet inte väntas uppnås i regeringens nuvarande pro-gnos är den svaga internationella utveckling som följer av Asienkrisen. Vida-re har löneökningarna varit något större än beräknat. Samtidigt har arbets-kraftsutbudet fortsatt att öka, något som är en positiv och önskvärd utveck-ling.
Sverige behöver fler människor i arbete och en ökad arbetskraft om vi skall kunna behålla en god välfärd för alla. Mot denna bakgrund presenterade regeringen i budgetpropositionen för 1999 ett mål för sysselsättningsgraden som innebär att den andel av befolkningen i åldrarna 20-64 år som är regul-järt sysselsatt skall uppgå till minst 80 % år 2004. Sysselsättningsgraden väntas öka från 74,6 % år 1998 till 76,5 % år 2002. Genom att höja syssel-sättningsgraden blir det möjligt för många människor att lämna bidragsbero-ende och i stället gå över till arbete.
Om den positiva ekonomiska utvecklingen skall fortsätta måste arbets-marknadens funktionssätt förbättras. Det är angeläget att arbetssökande och lediga platser matchas på ett effektivt sätt så att sysselsättningen kan öka utan att inflationsdrivande flaskhalsar uppstår. En rad insatser syftar till att göra sysselsättningsökningen uthållig. Förenklingarna av det arbetsmark-nadspolitiska regelverket skall fortsätta, arbetsmarknadsutbildningens orga-nisation och effektivitet skall ses över och försöksverksamhet med bristyr-kesutbildning skall genomföras. Ett förstärkt anställningsstöd införs för arbetslösa med långa inskrivningstider.
Inriktningen på att förbättra arbetsmarknadens funktionssätt kommer också till uttryck i åtgärder för att förbättra invandrarnas situation på arbetsmark-naden, bl.a. genom att öka tillgången till praktikplatser i samband med svenskundervisning och genom försöksverksamhet för att finna effektiva former för att förmedla arbeten till arbetslösa invandrare. Vidare föreslår regeringen förändringar i de rörlighetsstimulerande bidragen i syfte att öka den yrkesmässiga och geografiska rörligheten liksom ökat utrymme för att fler arbetshandikappade skall kunna erbjudas arbete med lönebidrag.
Skattesystemet måste skapa goda och stabila regler för tillväxt och syssel-sättning samt garantera välfärden och dess fördelning. Huvudinriktningen skall vara sänkt skatt på arbetsinkomster för alla. Utvecklingen mot ett allt-mer miljörelaterat skattesystem bör fortsätta.
Sysselsättning och tillväxt förutsätter fler nya och växande företag. En rad åtgärder föreslås och planeras i syfte att främja företagsutveckling. Det gäller bl.a. ökad information om nyföretagande, stöd till kooperativ utveckling samt utökat samarbete mellan skola och arbetsliv för att höja kvaliteten i de gymnasiala yrkesutbildningarna.
Skolan, vården och omsorgen tillförs nya resurser. Resurstillskotten till den kommunala sektorn ger sammantaget goda förutsättningar för fler ar-betstillfällen och ökad kvalitet på den svenska välfärden.
Den generella välfärdspolitiken skall öka rättvisan och bana väg för ut-veckling. En generell välfärd ger trygga och fria människor som kan möta framtidens utmaningar.
Sammantaget innebär förslagen i den ekonomiska vårpropositionen att ambitionen har höjts. Arbetslösheten skall betvingas. Enligt regeringen skall Sverige åter till full sysselsättning.
I propositionens bilaga 2 Avstämning av målet om en halverad öppen ar-betslöshet till år 2000 redovisas huvuddragen i de åtgärder som vidtagits när det gäller de fem grundstenarna i regeringens politik för ökad sysselsättning och minskad arbetslöshet och bakgrunden till de vidtagna åtgärderna. De fem grundstenarna är följande:
- De offentliga finanserna skall vara sunda och priserna stabila.
- Det krävs en bättre fungerande lönebildning för att arbetslösheten skall kunna halveras.
- Huvuddelen av sysselsättningsökningen de kommande åren bör ske i den privata sektorn.
- I den offentliga sektorn skall verksamheter prioriteras framför transfere-ringar. Skolan, vården och omsorgen utgör kärnan i välfärden.
- Arbetslösheten skall minskas huvudsakligen genom att fler människor får arbete eller utbildning som ger ökade möjligheter till arbete.
I bilagan till propositionen redovisas vidare vissa uppgifter om sysselsätt-ningssamarbetet inom EU liksom uppgifter om insatser för att förbättra ef-fektiviteten på arbetsmarknaden.
Motionerna
Moderata samlingspartiet, Kristdemokraterna, Centerpartiet och Folkpartiet har i partimotioner utvecklat sina synpunkter på arbetsmarknadspolitikens allmänna inriktning. Som nämnts bygger propositionen på en överenskom-melse mellan den socialdemokratiska regeringen, Vänsterpartiet och Miljö-partiet de gröna. Vänsterpartiet och Miljöpartiet har inte väckt några motio-ner med anledning av propositionen.
Moderata samlingspartiet presenterar i motion Fi14 (yrk. 1 delvis och 7 delvis) ett budgetalternativ som syftar till att skapa förutsättningar för så många nya arbetstillfällen i företagen att arbetslösheten kan avskaffas som samhällsproblem, att växla lägre skatter på arbetsinkomster mot mindre bidrag och subventioner och att en återgång sker till prioritering av kärnupp-gifterna för stat och kommun. Vårpropositionen medför enligt Moderaterna svikna förväntningar.
En politik för tillväxt, företagande och nya jobb måste bl.a. omfatta skatte-sänkningar, särskilda skattelättnader för hushållsnära tjänster, minskat före-tagskrångel, åtgärder för att åstadkomma en fungerande lönebildning, mo-derniserad arbetsrättslagstiftning, reformerad arbetsmarknadspolitik och insatser för att tillskapa en utbildning i världsklass.
Genom reformering av arbetsrätten vill partiet skapa bättre balans mellan parterna på arbetsmarknaden. En proportionalitetsregel vid arbetskonflikter bör införas. Vidare bör förbud införas mot blockad av enmansföretag och mot rena sympatistrejker. Åtgärderna underlättar en sund lönebildning. Ar-betsrätten är otidsenlig och bygger enligt Moderaterna på 1960-talets in-dustristruktur och arbetsmarknad, inte på dagens flexibla förhållanden. Där-för behöver den moderniseras, inte minst om de små företagen skall kunna växa. Moderniseringen bör också syfta till att sätta den enskilde arbetstaga-ren i centrum.
Efter att riksdagen begärt att turordningsreglerna skall slopas för två per-soner i småföretag är det angeläget att gå vidare och slopa turordningsregler-na fullt ut. Därigenom underlättas ungdomars inträde på arbetsmarknaden och förnyelse av företagen. På längre sikt krävs en mer genomgripande för-ändring av arbetsrätten.
Arbetslöshetsförsäkringen skall bidra till en sund lönebildning. Den skall vara utformad som en allmän och obligatorisk omställningsförsäkring med en bortre parentes. Ersättningsnivån bör liksom i andra socialförsäkringssy-stem sänkas och uppgå till 75 %. Försäkringssystemet skall utformas så att inlåsningseffekter undviks och så att den enskilde ges starka incitament att söka och acceptera nytt arbete.
Effektiviteten i arbetsmarknadspolitiken bör förbättras genom att den ren-odlas och koncentreras på två åtgärder: lärlingsutbildning i företag för alla arbetslösa ungdomar mellan 20 och 25 år samt fokuserad arbetsmarknadsut-bildning, dvs. en arbetsmarknadsutbildning som mer direkt inriktas mot att möta specifika arbetsmarknadskrav och att förhindra uppkomsten av flask-halsar.
Kunskapskraven skärps. Omfattande reformer föreslås för grundskola och gymnasieskola samt för högre utbildning och forskning. Den högre utbild-ningen måste kompletteras med yrkesteknisk utbildning av god kvalitet för att möta behoven på arbetsmarknaden. Det livslånga lärandet skall under-lättas genom personliga utbildningskonton där den enskilde och företagen sätter av pengar för den enskildes utbildningsbehov.
Moderaterna avvisar regeringens förslag om särskilda åtgärder riktade mot långtidsarbetslösa och förespråkar i stället en politik som skapar förutsätt-ningar för betydligt fler arbetstillfällen samt, när sådana möjligheter finns, insatser som förbättrar de långtidsarbetslösas möjligheter att ta arbete. Det gäller inte minst kvalitetsinriktade åtgärder vad gäller vuxenutbildning.
Sverige behöver enligt Kristdemokraterna i motion Fi15 (yrk. 1 delvis och 9 delvis) en offensiv tillväxtpolitik för nya jobb. Det krävs ett brett program för att pressa ner den höga totala arbetslösheten och för att öka sysselsättningen. Detta stärker också förutsättningarna för att förbättra och bibehålla den of-fentliga servicen på längre sikt. Partiet förespråkar en social och ekologisk marknadsekonomi.
Genom bl.a. skattereformer, förenklade regelverk för företagen och en modernisering av arbetsrätten kan en sådan utveckling komma till stånd. Ett gynnsamt klimat för små- och nyföretagande är av största vikt i kampen mot den höga arbetslösheten. Dagens socialförsäkringssystem måste reformeras så att samspelet mellan skattesystemet och olika bidragssystem ger incita-ment till arbete samtidigt som det finns rimlig ekonomisk trygghet i oförut-sedda eller opåverkbara situationer. Den ekonomiska vårpropositionen sak-nar enligt Kristdemokraterna konkreta förslag som kan öka tillväxten och därmed antalet arbetstillfällen.
Nya arbeten måste tillskapas framför allt i den privata sektorn. Tjänste-sektorn bör ges nya möjligheter att växa bl.a. genom skattereduktion för de privata hushållens köp av tjänster till det egna hemmet.
Genom en generell sänkning av arbetsgivaravgifterna med 10 procenten-heter för företag med lönesummor upp till 900 000 kr per år gynnas främst småföretagen.
Kompetensutveckling är en avgörande faktor för framtida sysselsättning och tillväxt. Ett system med utbildningskonton bör införas dit staten, arbets-givare och den enskilde får möjlighet att avsätta medel för investeringar i utbildning. Insättningar på individuella utbildningskonton bör vara förenade med avdragsrätt. Besparingar bör göras inom Arbetsmarknadsverket och flyttbidragen bör avskaffas, anser Kristdemokraterna.
Bl.a. för att förbättra lönebildningen bör en allmän och obligatorisk ar-betslöshetsförsäkring införas med 33-procentig egenfinansiering. Samtidigt kompenseras enligt partiet den enskilde mer än väl genom sänkt inkomst-skatt, vilket också underlättar lönebildningen. Genom förändringar i regel-verket för arbetslöshetsförsäkringen undanröjs hinder mot att människor tar de lediga arbeten som finns.
Med anledning av regeringens förslag om ett anställningsstöd vid anställ-ning av personer med mycket långa inskrivningstider vid arbetsförmedlingen konstaterar Kristdemokraterna att erfarenheten visar att system som ställer krav på att anställa vissa arbetssökande och som har svåröverblickbara regler inte kommer till användning. Sådana stödformer leder inte heller till någon generell ökning av efterfrågan på arbetskraft. Partiet förespråkar därför till-skapandet av en ny generell stödform, benämnd marginellt sysselsättnings-stöd. Stödet skulle utgå i form av sänkt arbetsgivaravgift vid alla former av sysselsättningsökning i företagen.
Sysselsättningsstödet innebär en kraftig skattesänkning i form av reduce-rad arbetsgivaravgift för företag som nyanställer, vilket leder till ökad efter-frågan på arbetskraft. I kombination med arbetsrättsliga förändringar i form av uppmjukade regler för prov- och visstidsanställningar skulle många före-tag våga öka antalet sysselsatta.
Centerpartiet förespråkar i motion Fi16 (yrk. 1 delvis, 4 delvis, 9 och 22) en tillväxtorienterad utveckling kombinerad med miljöansvar och social grund-trygghet. Regeringens konkreta åtgärder för tillväxt är för få. En rad struktu-rella problem bör lösas för ökad tillväxt och sysselsättning. Decentralisering och tillväxt går enligt Centerpartiet hand i hand. Utgångspunkten för partiets politik är att få ner arbetslösheten. Detta är möjligt genom bl.a. satsningar på utbildning och kompetensutveckling, sänkta arbetsgivaravgifter, regelför-enklingar och en storskalig utbyggnad av fibernäten.
En plan bör enligt Centerpartiet i motion Fi36 (delvis) läggas fast för utlo-kalisering av statliga verk, myndigheter och bolag, däribland bl.a. AMS, Arbetarskyddsstyrelsen, Arbetslivsinstitutet, Rådet för arbetslivsforskning, de fyra ombudsmännen mot diskriminering, dvs. Jämställdhetsombudsman-nen, Ombudsmannen mot etnisk diskriminering, Handikappombudsmannen och Ombudsmannen mot diskriminering på grund av sexuell läggning samt AMU-gruppens huvudkontor. Utlokaliseringarna syftar enligt partiet inte primärt till att flytta arbetstillfällen utan till att skapa en dynamisk miljö för utveckling och tillväxt på lokaliseringsorten samtidigt som de främjar en önskvärd strukturförändring på Stockholms arbetsmarknad.
Det moderna arbetslivet ställer krav på återkommande utbildning och höjd kompetens. Centerpartiet vill vidareutveckla Kunskapslyftet till en generell utbildningsgaranti byggd på arbetslöshetsförsäkringen. Riktade arbetsmark-nadsutbildningar bör i ökad utsträckning ersättas av reguljär utbildning och grundläggande kompetenslyft. För att underlätta för vuxna att vidareutbilda sig eller att skaffa sig en ny utbildning mitt i livet bör särskilda individuella kompetenskonton införas med finansiering från den enskilde, arbetsgivaren och staten. Avsättningarna bör vara skattebefriade.
Arbetsgivaravgifterna liksom egenföretagarnas egenavgifter bör successivt sänkas. Detta gynnar företagsamhet och sysselsättning i hela landet.
Vidare bör exempelvis det tillfälliga ROT-avdraget vidareutvecklas och permanentas samt en subvention införas på hushållstjänster som utförs i hemmet, s.k. RUT-avdrag.
Det är angeläget att decentralisera arbetsmarknadspolitiken. Träffsäker-heten i arbetsmarknadspolitiska insatser blir större om beslutsbefogenheterna ökar för den lokala nivån. Det finns dock risk för att ett helt lokalt perspektiv leder till förstärkta flaskhalsproblem. Därför måste hänsyn också tas till förutsättningarna i arbetsmarknadsregionen. Regelverket bör luckras upp och länsarbetsnämnderna få väsentligt utökade befogenheter att utforma den regionala arbetsmarknadspolitiken. Regionerna måste tilldelas beslutsrätt över en större del av de medel som fördelas till regionerna. Det är angeläget med ökad samverkan och samordning mellan arbetsmarknadspolitiken och den regionala näringspolitiken.
För att tydliggöra att arbetslöshetsförsäkringen är en omställningsförsäk-ring bör det införas en avtrappning av ersättningen. Vidare bör egenavgiften till arbetslöshetsförsäkringen höjas.
Arbetsrätten bör i ökad utsträckning decentraliseras. Möjligheten att för-handla lokalt och göra undantag från centrala kollektivavtal bör öka. Det bör införas ett förbud mot strids- och sympatiåtgärder riktade mot enmans- och familjeföretag. Vidare bör en proportionalitetsregel införas.
Folkpartiet förordar i motion Fi17 (yrk. 1 delvis) en ny kurs för Sverige. En rad systemändringar behövs för att knäcka massarbetslösheten, däribland förändringar när det gäller skatter, socialförsäkringar, arbetsmarknaden, företagande samt utbildning och kompetensutveckling. Den handlingsför-lamning som nu råder i Sverige måste undanröjas.
Inom ramen för en stor socialförsäkringsreform bör arbetslöshetsförsäk-ringen bli allmän och obligatorisk samt ha en bortre parentes. De försäkrade bör själva få svara för ungefär ¼ av premien. För att undvika högre kostnader för de försäkrade bör de ordinarie skatterna sänkas i motsvarande mån. På sikt bör den försäkrade inkomsten höjas till 7,5 inkomstbasbelopp. De före-slagna förändringarna av arbetslöshetsförsäkringen skulle stärka sambandet - inte minst i löneförhandlingarna - mellan egenintresset hos dem som har arbete och dem som är arbetslösa. Medlemsavgifterna bör variera mellan kassor inom olika verksamhetsområden beroende på löneläge och arbetslös-hetsnivå.
Ytterligare en satsning bör göras på kompetensutveckling för människor i arbetslivet genom införande av personliga kompetenskonton. På lång sikt bör arbetsgivaravgifterna avskaffas och ersättas med enbart avgifter för försäk-ringar. Som ett första steg bör arbetsgivaravgiften i privat tjänstesektor sänkas med 5 procentenheter. För att skapa nya arbeten och för att förvandla en svart sektor till vit bör en kraftig skattereduktion på hushållsnära tjänster införas.
En avgörande del i en politik för arbete och företagande är att förbättra ar-betsmarknadens funktionssätt. Som en första åtgärd bör arbetsrätten föränd-ras så att en återgång sker till de arbetsrättsliga regler som infördes av fyr-partiregeringen med Moderaterna, Centerpartiet, Folkpartiet och Kristdemo-kraterna och som gällde under 1994. Arbetet med att utforma en modern arbetsrättslagstiftning bör påbörjas. Folkpartiet betonar att staten bör vara neutral mellan parterna på arbetsmarknaden. Den ena parten skall inte favori-seras i lagstiftningen. I stället för fackligt tolkningsföreträde bör kollektiv-avtalen innehålla medel för konfliktlösning. Dagens regler när det gäller sympatiåtgärder bör ändras.
Genom beslut om regelverken kan regering och riksdag på ett effektivt sätt påverka förutsättningarna för lönebildningen. Om Folkpartiets förslag ge-nomförs kan arbetsmarknaden bli mer flexibel. Löneglidningen blir generellt lägre vilket leder till fler nya riktiga arbeten. Murarna sänks för dem som vill komma in på arbetsmarknaden och inlåsningar i olika grupper och sektorer bryts upp.
På jämställdhetsområdet betonar partiet att lönediskriminering är den mest uppenbara och spridda formen av könsdiskriminering som lever kvar. Att avskaffa de löneskillnader som bara kan förklaras av kön framstår därför, vid sidan av insatser för att radikalt minska våldet mot kvinnor, som den vikti-gaste uppgiften i jämställdhetspolitiken. De offentliga monopolen pressar ner lönenivåerna i vård och skola. Monopolen måste brytas upp så att de anställ-da där får fler arbetsgivare att välja mellan och så att förutsättningarna för kvinnligt företagande förbättras.
Vissa kompletterande uppgifter
Utskottet lämnar här en redovisning av det aktuella arbetsmarknadsläget. Redovisningen baseras på statistik för arbetsmarknadsläget i april 1999 som har publicerats av AMS. Motsvarande statistik från SCB är inte tillgänglig när detta yttrande beslutas.
AMS månadsstatistik för april 1999 visar att utvecklingen på arbetsmark-naden var fortsatt stark under månaden. I slutet av april var drygt 228 000 personer öppet arbetslösa, vilket motsvarar 5,4 % av arbetskraften. Det är en minskning med drygt 18 000 från april förra året och 14 000 från mars. Ar-betslösheten är lägre bland kvinnor, 4,7 %, än bland män, 6,0 %.
Antalet deltagare i arbetsmarknadspolitiska program minskar. I slutet av april uppgick antalet till 178 000 vilket motsvarar 4,2 % av arbetskraften. Det är 15 000 färre än i april förra året och drygt 3 000 färre än i mars.
Summan av antalet arbetslösa personer och antalet personer i arbetsmark-nadspolitiska program, det s.k. obalanstalet, har alltså minskat. Det motsva-rade i april 9,6 % av arbetskraften och är den lägsta noteringen sedan mars 1992.
Utvecklingen på arbetsmarknaden för de unga fortsätter att vara gynnsam, konstaterar AMS. I slutet av april var 57 000 ungdomar i åldern 20-24 år antingen arbetslösa eller i program, vilket är 15 000 färre än för ett år sedan och 3 000 färre än föregående månad.
Under april nyanmäldes 44 500 lediga platser till arbetsförmedlingarna. Det är drygt 6 500 fler än under april förra året men 4 500 färre än under mars. Enligt AMS förklaras detta med att det var färre arbetsdagar i april än i mars till följd av påsken samt på grund av att inströmningen av semestervi-kariat och ferieplatser nu avtar. De lediga platserna i form av tillsvidare-anställningar var nästan 4 000 fler än för ett år sedan. Flest nya platser till-kom inom offentlig tjänstesektor. Inom hälso- och sjukvård och social om-sorg anmäldes 9 700 platser, vilket är 2 300 fler än i april förra året. Nästan 9 000 platser anmäldes inom undervisningssektorn, 2 500 fler än för ett år sedan.
Antalet långtidsarbetslösa, dvs. personer som varit kontinuerligt öppet ar-betslösa under minst sex månader eller, om personen är under 25 år, mer än 100 dagar, var 11 000 mindre i april jämfört med ett år tidigare. Jämfört med mars 1999 var antalet nästan oförändrat. För ungdomar i åldern 20-24 år har långtidsarbetslösheten mer än halverats på ett år och uppgick i april till 3 500 personer, ungefär lika många som i mars.
Under april varslades drygt 2 800 personer om uppsägning, vilket är 500 fler än i april förra året men 2 500 färre än i mars. Drygt 60 % av de som varslades under april var anställda inom tillverkningsindustrin.
SCB:s statistik över arbetsmarknadsläget i april 1999 är som nämnts ännu inte tillgänglig. Vid en jämförelse av SCB:s statistik för januari-mars 1999 med motsvarande månader under 1998 kan utskottet emellertid konstatera att sysselsättningen ökat och arbetslösheten minskat. De sysselsatta under första kvartalet 1999 var ca 106 000 fler än under motsvarande period förra året. Den årliga ökningen av antalet helårssysselsatta har varit större än 55 000 sedan 1997. För att uppnå sysselsättningsmålet behöver antalet sysselsatta öka med ca 55 000 per år mellan 1997 och 2004.
I en uppföljning som utförts inom arbetsmarknadsutskottets kansli kring månadsskiftet mars-april 1999 har syftet varit att studera hur arbetsförmed-lingen påverkas av 1999 års verksamhetsmål för Arbetsmarknadsverket. Uppföljningen har gjorts i form av intervjuer med cheferna för fyra arbets-förmedlingar på olika håll i Sverige. Studien har dokumenterats i en prome-moria som bifogats protokollet från utskottets sammanträde 1999-05-04 (Hur påverkas arbetsförmedlingen av 1999 års verksamhetsmål för Arbetsmark-nadsverket? Fallstudier vid fyra arbetsförmedlingar. PM 1999-04-26).
Utskottets ställningstagande
Ekonomisk politik, mål för arbetslöshet och sysselsättning
Läget på arbetsmarknaden har successivt förbättrats. Den ekonomiska ut-vecklingen är god, vilket redovisats i vårpropositionen. Den reguljära syssel-sättningen ökar, arbetslösheten minskar, inflationen är praktiskt taget obe-fintlig och räntenivåerna ligger även vid en europeisk jämförelse mycket lågt.
Sammantaget leder den ekonomiska utvecklingen enligt utskottets uppfatt-ning till goda förutsättningar för att åstadkomma en varaktigt högre syssel-sättning och att pressa ner arbetslösheten. Med ökad sysselsättning och med utbildning, rehabilitering och andra aktiva åtgärder kommer personer som i dag förhindras att arbeta och därför är beroende av sociala bidrag och ersätt-ningar för sin försörjning att kunna återgå till arbete. En politik med denna inriktning måste drivas under en följd av år om den skall kunna få fullt ge-nomslag.
Det är mot denna bakgrund som de mål, som i dagligt tal benämns syssel-sättningsmålet respektive arbetslöshetsmålet, har tillskapats. Utskottet beto-nar vikten av att dessa mål ligger fast. Sysselsättningsmålet innebär att an-delen av befolkningen i åldrarna 20-64 år som har arbete år 2004 skall uppgå till 80 %. Innebörden av arbetslöshetsmålet är att den öppna arbetslösheten skall nedbringas till 4 % år 2000.
De båda målen skall enligt utskottets uppfattning ha avgörande betydelse när det gäller att välja inriktning på den ekonomiska politiken. Utvecklingen måste följas noga så att ytterligare åtgärder vid behov kan sättas in för att öka sysselsättningen och minska arbetslösheten.
Länsarbetsnämnderna har tagit fram översikter över arbetsmarknaden i re-spektive län. Dessa bildar underlag för den nationella prognos över arbets-marknadsläget som AMS utarbetar och som kommer att publiceras den 19 maj.
Länsarbetsnämnderna bedömer i sina prognoser att sysselsättningstillväx-ten kommer att vara stark under år 1999 och att ökningstakten fortfarande kommer att vara god under år 2000, även om den mattas av. Samtidigt ökar utbudet av arbetskraft, bl.a. genom att färre personer deltar i arbetsmark-nadspolitiska program respektive Kunskapslyftet. Det gynnsamma arbets-marknadsläget leder också till en del avhopp från utbildningar. Det bör dock påpekas att det är regionala skillnader i fråga om sysselsättningstillväxten.
I länsarbetsnämndernas prognoser görs bedömningen att obalanstalet, dvs. summan av antalet öppet arbetslösa och antalet personer i arbetsmarknads-politiska program, minskar. Optimismen när det gäller arbetsmarknadsläget är fortsatt god bland företag och organisationer. Småföretagen är mer opti-mistiska än de stora företagen. På en rad håll rapporteras problem med brist på utbildad och yrkeserfaren arbetskraft. Det gäller i likhet med tidigare bl.a. sjuksköterskor, läkare, lärare, ingenjörer, tekniker och dataspecialister samt i tilltagande utsträckning också personal inom byggbranschen.
Nyckeln till fortsatt framgång i den ekonomiska politiken ligger enligt ar-betsmarknadsutskottets uppfattning i att en allmän sysselsättningstillväxt kan ske utan att det uppstår s.k. flaskhalsar, dvs. hinder mot expansion, eller överhettning och utan att stora grupper utestängs från arbetsmarknaden. Arbetsmarknaden präglas i dag alltmer av både arbetskraftsbrist och omfat-tande arbetslöshet. Variationerna är betydande på olika delarbetsmarknader, såväl regionalt som bransch- och yrkesmässigt. Därför är det angeläget att den regionala och lokala friheten är stor när det gäller att fatta beslut om arbetsmarknadspolitiska insatser. En sådan utveckling underlättas av de regelförenklingar som aviseras i vårpropositionen.
Det är enligt utskottets uppfattning av särskild vikt att resurser finns till-gängliga för utsatta grupper. Möjligheterna till en positiv utveckling på ar-betsmarknaden för arbetshandikappade - exempelvis övergångar från arbete inom Samhall till arbete med lönebidrag på den reguljära arbetsmarknaden - får inte hindras av brist på lönebidragsmedel.
Förbättring av arbetsmarknadens funktionssätt
Utskottet konstaterar med tillfredsställelse att det i vårpropositionen redovi-sas en rad förslag respektive planerade åtgärder som syftar till att ta till vara de möjligheter som dagens gynnsamma ekonomiska utveckling erbjuder. Genom insatser på olika områden skall arbetsmarknadens funktionssätt förbättras så att sysselsättningen kan öka utan att inflationsdrivande flaskhal-sar uppstår. Insatserna är bl.a. inriktade på att minska det arbetsmarknadspo-litiska regelverket samt att se över arbetsmarknadsutbildningens organisation och effektivitet. Vidare skall försöksverksamhet med bristyrkesutbildning genomföras (bristyrke är ett yrke där det kan skönjas viss knapphet i utbudet av arbetskraft). Regeringen avser också att förhandla med SwIT-yrkes-utbildning om att utöka antalet elevplatser i det nationella programmet för IT-utbildning.
I regeringens lista över åtgärder för att effektivisera arbetsmarknaden finns också förslag om att arbetsförmedlingen skall få medel för stärkt platsför-medling även under år 2000. Ändringar föreslås i flyttbidraget i syfte att stimulera yrkesmässig och geografisk rörlighet. Vidare är medel beräknade för att införa ett förstärkt anställningsskydd för arbetslösa med långa inskriv-ningstider på arbetsförmedlingen. Flera olika former av insatser kommer att göras för att stärka invandrarnas ställning på arbetsmarknaden. Det gäller bl.a. försöksverksamhet för att finna nya former för förmedling av arbete till arbetslösa invandrare.
De angivna exemplen på åtgärder för att förbättra arbetsmarknadens funk-tionssätt och därmed gagna tillväxten illustrerar spännvidden i vårpropositio-nens förslag. Det är mot denna bakgrund svårt att förstå kritiken i flera par-timotioner där det sägs att vårpropositionen redovisar få konkreta åtgärder för ökad sysselsättningstillväxt.
Bristen på konkretion är snarast något som kännetecknar oppositionsparti-ernas motionsförslag när det gäller sysselsättningsfrämjande åtgärder. Vad som är karakteristiskt för dessa är framför allt föreställningen att generella åtgärder inom andra politikområden samt drastiska nedskärningar av ansla-gen inom arbetsmarknadsområdet (utgiftsområdena 13 och 14) skall leda till en positiv arbetsmarknadsutveckling. Utskottet återkommer senare till detta i anslutning till behandlingen av utgiftstak och utgiftsområden i avsnitt 3.
Något om förmedlingens verksamhet riktad mot olika kategorier av arbetssökande
Arbetsmarknadspolitikens tre övergripande mål är att hålla vakanstiderna nere för lediga platser, att minska långtidsarbetslösheten och att motverka långa tider utan reguljärt arbete. Detta innebär att verksamheten å ena sidan skall underlätta matchning på arbetsmarknaden och att den å den andra skall ha uppgifter av fördelningspolitisk karaktär.
Betoningen på tillväxt i arbetsmarknadspolitiken har successivt ökat och kommer tydligt till uttryck i 1999 års verksamhetsmål för Arbetsmarknads-verket. Där ställs bl.a. skärpta krav på snabb och effektiv tillsättning av ledi-ga platser samt prioritering av den yrkesinriktade arbetsmarknadsutbildning-en. Samtidigt har volymmålet slopats. Verksamhetsmålen innebär vidare att antalet långtidsarbetslösa respektive långtidsinskrivna skall pressas ner till lägre nivåer än 1998. (Långtidsinskrivning kan förenklat uttryckt sägas vara ett mått på rundgång mellan arbetslöshet, arbetsmarknadspolitiska åtgärder och kortare perioder av arbete).
Det är nödvändigt att arbetsmarknadspolitiken klarar denna avvägning mellan å ena sidan att främja tillväxt och matchning och å den andra att underlätta för utsatta grupper att få en plats på arbetsmarknaden. Utskottet återkommer till detta i samband med sina överväganden om arbetslöshetsför-säkringen.
Den uppföljning som gjorts inom arbetsmarknadsutskottets kansli genom intervjuer med arbetsförmedlingar och som nämnts ovan visar att verksam-hetsmålen har stort inflytande på arbetsförmedlingarnas verksamhet. De kvantifierade målen bryts ned till varje enskild förmedling. Såväl förmed-lingen som länsarbetsnämnden mäter fortlöpande måluppfyllelsen i ett sär-skilt rapporteringssystem. Verksamhetsmålen påverkar därmed den dagliga verksamheten vid förmedlingen.
Det pågår en snabb utbyggnad av olika former av självservice för att un-derlätta matchningen mellan arbetssökande och arbetsgivare. Det finns s.k. kundarbetsplatser med kunddatorer på alla arbetsförmedlingar. Arbetsgivare och arbetssökande har full åtkomlighet dygnet runt till Arbetsförmedlingen Internet via www.ams.se. Där finner man bl.a. Platsbanken, Sökandebanken, Vikariebanken, Feriebanken samt Bild & Konstnärsbanken. Nya tjänster tillkommer successivt.
Nästan var femte Internetanvändare i åldern 25-34 år besökte arbetsför-medlingens Internettjänster i februari 1999. Totalt rörde det sig om 343 000 besök av enskilda användare i alla åldersgrupper under månaden. Utöver detta har många använt sig av Internettjänsterna via de kunddatorer som finns på förmedlingarna. Efterfrågan på förmedlingsservice via Internet fortsätter att öka starkt och väntas vid slutet av året ha väsentligt större om-fattning än i dag.
Många av de arbetssökande vid arbetsförmedlingen hittar i dag arbete eller anställning på egen hand tack vare möjligheterna till självservice. Andra behöver begränsade insatser i form av råd, enklare vägledning eller kanske en kortare arbetsmarknadsutbildning. Bland de arbetssökande finns också en grupp som behöver mer stöd i form av vägledning, motivationsskapande åtgärder och andra insatser. Till denna grupp hör självfallet bl.a. långtidsar-betslösa och långtidsinskrivna. Genom att främja egen aktivitet bland dem som har förutsättningar för detta blir det möjligt för arbetsförmedlare och vägledare att ägna mer tid åt sökande som har behov av omfattande individu-ellt stöd.
Förstärkt anställningsstöd
Det förstärkta anställningsstöd för arbetslösa med långa inskrivningstider på arbetsförmedlingen som föreslås i tilläggsbudgeten resp. vårbudgeten är en arbetsmarknadspolitisk åtgärd som riktas till långtidsinskrivna i den nyss nämnda gruppen av arbetssökande.
Utskottet ser för sin del positivt på förslaget, vilket också framgår av av-snitt 3 i detta yttrande liksom av utskottets yttrande 1998/99:AU3y Tilläggs-budget för 1999 - Utgiftsområdena 13 och 14. Det måste ses som värdefullt att vinna erfarenheter av en arbetsmarknadspolitisk åtgärd av denna karaktär. I ett konjunkturläge liknande dagens med stor efterfrågan på arbetskraft bör möjligheterna vara som störst att pressa ner långtidsarbetslösheten genom att erbjuda den arbetsgivare som anställer långtidsinskrivna ett stöd som innebär minskade lönekostnader vid anställning.
För en arbetslös med lång inskrivningstid skall det förstärkta anställnings-stödet ses som ett inslag i en individuell handlingsplan där den långsiktiga målsättningen är att den arbetslösa skall få ett arbete på den reguljära ar-betsmarknaden. Verksamhetsmålen för arbetsförmedlingarna innebär att det ställs stora krav på insatser för att minska antalet långtidsinskrivna. Redan i dag görs betydande insatser på förmedlingarna för att på olika sätt underlätta för långtidsinskrivna att få en förankring på arbetsmarknaden. Det kommer att finnas behov av information till och dialog med arbetsgivare om det före-slagna stödet. Med stödet får arbetsförmedlaren ett ekonomiskt instrument i sin hand vid diskussioner med arbetsgivare om möjligheterna att anställa en långtidsinskriven person.
Utskottet förutsätter att regeringen dels ser till att åtgärden snabbt kommer i praktisk användning på förmedlingarna så att det gynnsamma konjunkturlä-get kan utnyttjas, dels noga följer upp stödformen.
Som framgått utgör det nya anställningsstödet ett selektivt stöd till utsatta individer. Såväl Moderaterna, Kristdemokraterna, Centerpartiet som Folk-partiet förespråkar i stället kostsamma generella stöd till alla arbetsgivare i form av sänkta arbetsgivaravgifter och/eller skatter, bl.a. i syfte att gynna sysselsättningen och minska arbetslösheten. Trots att förslaget om förstärkt anställningsstöd innebär kreditering på arbetsgivares skattekonto riktar parti-erna kritik mot förslaget.
Kristdemokraterna föreslår i sin partimotion att ett marginellt sysselsätt-ningsstöd skall införas. Utskottet berör förslaget i yttrande 1998/99:AU3y. I detta sammanhang kan dock utskottet konstatera att den stödform som Krist-demokraterna förordar har stora likheter med ett förslag som nyligen pre-senterats av tre FIEF-forskare under benämningen marginellt expansionsstöd (Massarbetslöshetens karaktär och vägarna till full sysselsättning, Sten Johansson, Per Lundborg och Johnny Zetterberg, Fackföreningsrörelsens institut för ekonomisk forskning, februari 1999). I avsnitt 3 i detta yttrande återkommer utskottet till förslaget om marginellt sysselsättningsstöd.
Arbetslöshetsförsäkring för omställning och trygghet
När det gäller motionsförslagen om ändringar i arbetslöshetsförsäkringen vill utskottet erinra om att grunden för en långsiktigt stabil arbetslöshetsför-säkring har lagts i och med beslutet om en allmän och sammanhållen arbets-löshetsförsäkring (prop. 1996/97:107, bet. AU13, rskr. 236).
Varje år får i runda tal 850 000 personer någon gång ersättning från försäk-ringen. Dess utformning har således direkt betydelse för ett mycket stort antal individers och hushålls ekonomi. Detta ställer krav på noggranna över-väganden innan förändringar görs i försäkringen.
Sedan den nya försäkringen trädde i kraft har frågor utretts om bl.a. del-tidsbegränsning och indexering av högsta och lägsta dagpenningnivå. För närvarande pågår enligt vad utskottet erfarit remissbehandling av betänkan-det DELTA Utredningen om deltidsarbete, tillfälliga jobb och arbetslöshets-ersättning (SOU 1999:27) och av rapporten Indexering av högsta och lägsta dagpenningnivå i arbetslöshetsförsäkringen (Ds 1999:10).
Förutom den fördelningspolitiska betydelsen har arbetslöshetsförsäkringen också till uppgift att underlätta omställning från arbetslöshet till arbete. Den skall således samverka med övriga delar av arbetsmarknadspolitiken.
Försäkringen skall, inom ramen för ekonomisk trygghet och rättssäkerhet för den enskilde, stimulera de arbetslösa att snabbare få arbeten med nya yrkespositioner och på så sätt underlätta och främja omställning på arbets-marknaden. Därför innebär utförsäkring ett misslyckande såväl för den ar-betslösa individen som för arbetslinjen i arbetsmarknadspolitiken. Utskottet vill instämma i regeringens markering när det gäller tolkningen av arbetslin-jen i relation till risken för utförsäkring. Det är, som framhålls i propositio-nen, alltså angeläget att arbetsförmedlingarna fortsättningsvis prioriterar långtidsarbetslösa och långtidsinskrivna, t.ex. vad gäller deltagande i arbets-marknadspolitiska åtgärder, så att inte verksamhetsmål, regelförenklingar och minskade åtgärdsvolymer leder till ökad utförsäkring.
Försäkringens betydelse för arbetsmarknadens funktionssätt är också ut-gångspunkt för verksamheten i en arbetsgrupp som har tillsatts inom Nä-ringsdepartementet för att se över regeltillämpning m.m. inom arbetslöshets-försäkringen vad gäller kraven på omställning. Som redovisas i propositio-nen skall gruppen, mot bakgrund av att det ställs ett grundläggande krav på att stå till arbetsmarknadens förfogande om man skall ha rätt till ersättning från arbetslöshetsförsäkringen, lämna förslag till preciseringar av reglerna på en rad punkter. Det gäller bl.a. pendlingsavstånd, byte av yrkesområde, byte av bostadsort, acceptabel lönenivå etc. Arbetsgruppen skall också analysera och lägga fram erforderliga förslag när det gäller arbetsförmedlingarnas kontrollfunktion och tillsynen av försäkringen. Gruppens förslag skall redo-visas senast den 15 september 1999.
Trots ekonomisk kris, hög arbetslöshet och budgetsanering under 1990-talet finns det inga tydliga tendenser till en ökad spridning i ekonomisk stan-dard mellan personer som bor i olika delar av landet. Inte heller har befolk-ningsomflyttningen lett till detta. Detta visar en analys av den regionala inkomstfördelningens utveckling som återfinns i vårpropositionen (bilaga 3, Fördelningspolitisk redogörelse). Under samma period har dock de regionala skillnaderna när det gäller arbetsmarknad och befolkningsutveckling ökat alltmer, enligt en nyligen publicerad rapport från AMS (Arbetsmarknaden och befolkningen - utvecklingen i ett regionalt perspektiv, Ura 1999:4).
Sammantaget förefaller de ökande regionala skillnaderna i sysselsättning och den tilltagande obalansen mellan storstad och glesbygd inte ha lett till några tydliga tecken på ökade regionala inkomstklyftor. Rimligen bör ar-betslöshetsförsäkringens utformning vara en del av förklaringen till detta. Försäkringen bygger på en solidarisk fördelning av arbetslöshetens kostnader mellan olika delar av landet och mellan olika branscher och yrkesgrupper med stora skillnader när det gäller risken för arbetslöshet. Den har i dag och bör även i framtiden ha en tydlig fördelningspolitisk inriktning.
När det gäller försäkringens finansiering har utskottet vid ett flertal tillfäl-len närmare redovisat sina synpunkter på denna, senast i betänkandena 1998/99:AU1 resp. AU7. Utskottet återkommer också till frågan i avsnitt 3 i detta yttrande.
Det livslånga lärandet
Många länsarbetsnämnder framhåller i sina nyligen avlämnade bedömningar av arbetsmarknadsläget att lågutbildade personer kommer att ha fortsatta svårigheter på arbetsmarknaden trots hög efterfrågan på arbetskraft. Samti-digt rapporterar som nämnts länsarbetsnämnder att det råder brist på utbildad eller erfaren arbetskraft. Tecknen på en polarisering på arbetsmarknaden är tydliga. Utskottet anser att åtgärder måste sättas in för att motverka denna utveckling.
Utskottet delar regeringens uppfattning i finansplanen att den mest effekti-va sysselsättningspolitiken är den som genom att stärka arbetskraftens kom-petens och kunskapsnivå stimulerar tillväxt och sysselsättning samt motver-kar arbetslöshet. Arbetsmarknadsutbildningen är en av hörnstenarna inom arbetsmarknadspolitiken och utgör ett nödvändigt komplement till det mer generellt inriktade Kunskapslyftet.
Den utredning som tillsätts av regeringen med uppgift att snarast se över arbetsmarknadsutbildningens organisation och effektivitet blir också betydel-sefull i sammanhanget. Arbetsmarknadsutbildningen måste i högre grad bidra till en effektiv matchning mellan efterfrågan och utbud på arbetskraft.
Arbetsmarknadspolitiken har successivt fått en mer tillväxtfrämjande in-riktning. Det har bl.a. inneburit att utrymmet för yrkesinriktad arbetsmark-nadsutbildning har ökat. Antalet deltagare i sådan utbildning har stigit kraf-tigt från våren 1998 till våren 1999.
Av den uppföljning av hur arbetsförmedlingen påverkas av 1999 års verk-samhetsmål för Arbetsmarknadsverket som gjorts inom utskottskansliet och som nämnts ovan framgår att de intervjuade förmedlingscheferna är uttalat positiva till den ökade tonvikten på arbetsmarknadsutbildning. Inställningen bygger framför allt på att denna form av insatser är inriktade på att förbättra de arbetslösas förutsättningar att få arbete på den reguljära arbetsmarknaden.
Förslagen från Moderaterna, Kristdemokraterna, Centerpartiet och Folk-partiet om utbildning med anknytning till arbetslivet sammanfaller till vissa delar men visar också betydande olikheter. Enigheten synes stanna vid för-slag om att medel skall avsättas på personliga utbildningskonton för framtida kompetenshöjning. Om den närmare utformningen finns ingen samstämmig-het, liksom inte heller om arbetsmarknadsutbildningens inriktning.
Utskottet ser för sin del positivt på att större tyngd ges åt yrkesinriktad ar-betsmarknadsutbildning inom ramen för arbetsmarknadspolitiken. Enligt utskottet är det vidare mycket tillfredsställande att regeringen i propositionen aviserar att ett system med stimulans för kompetensutveckling i arbetslivet skall genomföras med början år 2000. Satsningen är beräknad till 400 miljo-ner kronor år 2000 samt 1 000 miljoner kronor vardera av åren 2001 och 2002. Stimulansen förutsätter finansiering från arbetsgivarna inom ramen för en trepartssamverkan.
Lönebildning m.m.
Hösten 1998 konstaterade arbetsmarknadsutskottet i betänkandet 1998/99:AU1 att det pågår en intensiv debatt om hur man får till stånd en bättre lönebildning. Utskottet kan konstatera att debatten är minst lika inten-siv i dag. Utredningen om ett förstärkt förlikningsmannainstitut har lagt fram sitt slutbetänkande Medling och lönebildning (SOU 1998:141) och remissbe-handlingen av betänkandet är avslutad.
Sammantaget har utredningens överväganden och de diskussioner som förs i frågan inom och mellan arbetsmarknadens parter, forskare och en rad andra debattörer visat på komplexiteten i lönebildningen. Det kan konstateras att förutsättningar för lönebildningen ges i den samlade ekonomiska politiken, dvs. skatte- och transfereringssystemen, arbetsmarknads- och utbildningspo-litiken samt arbetsrätten inklusive lagstiftningen om konflikter och medling. Det avgörande och direkta inflytandet över lönebildningen finns dock hos arbetsmarknadens parter i och med att de beslutar om de regler som styr avtalsförhandlingar och avtalsinnehåll. Det är viktigt att parterna axlar detta ansvar.
Som framgår av vårpropositionen avser regeringen att lägga fram en pro-position om regelverket för lönebildningen under hösten 1999.
En av jämställdhetspolitikens viktigaste uppgifter är, som Folkpartiet beto-nar i sin motion, att avskaffa de löneskillnader som bara kan förklaras av kön. Utskottet, som instämmer i Folkpartiets uppfattning, har under våren 1999 i betänkandet 1998/99:AU6 Vissa frågor om jämställdhet utvecklat sina synpunkter i frågan. Som framgått avser regeringen att i budgetpropositionen för år 2000 presentera en handlingsplan för att motverka sådana löneskillna-der.
Utlokalisering
När det gäller Centerpartiets förslag om utlokalisering av statliga myndighe-ter vill utskottet påpeka att ett genomförande skulle kunna innebära problem i fråga om effektivitet och personalförsörjning. Samtidigt kan utlokalisering förvisso också rymma möjligheter till ökad regional utveckling. Det är emellertid att gå för långt att, som Centerpartiet, hävda att varje utlokalise-ring i sig kan skapa en dynamisk miljö för utveckling och tillväxt på lokalise-ringsorten. Det är naturligtvis inte en enstaka faktor utan en lång rad sins-emellan samverkande faktorer som avgör tillväxtmöjligheterna och arbets-marknadsutvecklingen på en ort eller i en region.
Tillvaratagande av arbetsvilja och arbetsförmåga
Det är viktigt att förmå arbetslivets aktörer på en expanderande arbetsmark-nad att dra nytta av den vilja och förmåga till arbetsinsatser som finns hos de arbetslösa. Genom utbildning och andra kompetenshöjande insatser samt ibland tekniska hjälpmedel eller förändrad arbetsorganisation kan många av dagens långtidsarbetslösa och långtidsinskrivna komma in i arbetslivet. Inte minst när det gäller äldre, invandrare och personer med funktionshinder måste attityderna förändras.
Förmedlingarna måste ha täta kontakter med företagen och bedriva ett ut-åtriktat informationsarbete. Mycken värdefull kompetens går förlorad på grund av fördomar och slentriantänkande i dagens arbetsliv. En modern och aktiv arbetsförmedling måste medverka till att det inte blir så framgent. I framtidens arbetsliv skall det finnas utrymme för kreativitet och nya initiativ som kan understödjas av arbetsmarknadspolitiska insatser. Det är nu när efterfrågan på arbetskraft växer som de utsatta grupperna måste få sin chans på arbetsmarknaden. Alla skall kunna finna sin plats i ett solidariskt arbetsliv präglat av full sysselsättning.
Sammanfattningsvis ställer sig arbetsmarknadsutskottet bakom regeringens förslag om godkännande av de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken såvitt de berör utskottets beredningsområden. Utskottet föreslår att finansutskottet med bifall till regeringens förslag i denna del (hemstäl-lanspunkt 1 delvis) avslår samtliga motioner som behandlas under detta avsnitt, dvs. motionerna Fi14 yrkandena 1 delvis och 7 delvis (m), Fi15 yrkandena 1 delvis och 9 delvis (kd), Fi16 yrkandena 1 delvis, 4 delvis, 9 och 22 (c), Fi36 delvis (c) samt Fi17 yrkande 1 delvis (fp).
3 Utgiftstak för staten och preliminär fördelning på utgiftsområden under åren 2000-2002
3.1 Förutsättningar
Propositionen
I propositionen föreslås en reviderad preliminär fördelning av utgifterna för åren 2000 och 2001 samt en preliminär fördelning av utgifterna för år 2002. För åren 2000 och 2001 ligger de tidigare beslutade utgiftstaken fast på 761 respektive 786 miljarder kronor. För år 2002 föreslås ett utgiftstak på 810 miljarder kronor.
Förslaget till utgiftsramar för år 2002 baserar sig i normalfallet på före-slagna ramar för år 2001 som räknas upp med relevant prisindex. Utgiftsra-marna har ändrats till följd av reviderade makroekonomiska förutsättningar, förändrade antaganden om den demografiska utvecklingen och vissa andra volymfaktorer samt reviderad pris- och löneomräkning.
Såvitt gäller utgiftsramarna på arbetsmarknadsutskottets beredningsområ-de, utgiftsområde 13 Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet och utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv föreslås följande preliminära fördelning (yrk. 3 och 4, båda delvis).
Preliminär fördelning på utgiftsområden
Miljoner kronor
Regeringens förslag i vår-propositionen Differens mot
budget-propositionen
2000 2001 2002 2000 2001
utg. omr. 13 Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet 31 917 30 276 29 569
5 433 6 213 utg. omr. 14 Arbetsmark-nad och ar-betsliv 45 473 45 609 45 930 -3 408
-1 798 Nya antaganden om den ekonomiska utvecklingen och arbetslösheten, jäm-fört med dem som gjordes i budgetpropositionen för år 1999, leder enligt regeringen till att utgifterna inom utgiftsområde 13 beräknas öka. Skillnader-na i bedömning av utgiftsområde 14 förklaras huvudsakligen av minskad omfattning av arbetsmarknadspolitiska åtgärder samt de förändringar i an-ställningsstödet som regeringen föreslår på tilläggsbudget, se utskottets ytt-rande AU3y.
Regeringens antaganden om öppen arbetslöshet och om omfattningen av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna framgår av följande uppställning. Siff-rorna från budgetpropositionen för år 1999 anges inom parentes.
Procent av arbetskraften
2000 2001 2002
Öppen arbetslöshet 5,4
(4,4) 5,1
(4,0) 5,0 Arbetsmarknadspoli-tiska åtgärder 3,6
(3,8) 3,5
(3,5) 3,5 3.2 Utgiftsområde 13 Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet
Utgiftsområdet omfattar bidrag till arbetslöshetsersättning och till lönegaran-tiersättning. Inom utgiftsområdet finansieras inkomstrelaterad arbetslöshets-ersättning, grundbelopp, utjämningsbidrag, ersättning till dem som får tillfäl-lig avgångsersättning och generationsväxling samt den s.k. aktivare använd-ningen av arbetslöshetsersättning. Vidare finansieras utbetalning av ersätt-ning till arbetstagare för lönefordran vid konkurs.
Regeringens respektive Moderaternas, Kristdemokraternas, Centerpartiets och Folkpartiets förslag till ramar för utgiftsområdet framgår av nedanståen-de tabell. Oppositionspartiernas förslag är angivna i förhållande till rege-ringsförslaget. Vänsterpartiet och Miljöpartiet har inte väckt några motioner med anledning av propositionen.
Miljarder kronor
2000 2001 2002
Regeringens förslag 31,9 30,3 29,6
(m) +10,7 +1,3 +1,3
(kd) -8,3 -9,1 -9,3
(c) -1,0 -1,0 -1,0
(fp) -0,7 -2,2 -2,2
Propositionen
Den öppna arbetslösheten antas sjunka från 6,5 % år 1998 till 5,0 % år 2002 vilket är den huvudsakliga förklaringen till att utgiftsområdet minskar med ca 10 miljarder kronor under perioden 1998-2002. En förutsättning för att dessa förväntningar skall infrias är att tillväxten är fortsatt god, att lönebild-ningen fungerar väl och att regeringens utbildningsinsatser riktas till grupper som annars skulle riskera att bli varaktigt arbetslösa.
Den öppna arbetslösheten beräknas bli 1,0 procentenhet högre år 2000 och 1,1 procentenhet högre år 2001 jämfört med vad som antogs i budgetpropo-sitionen för år 1999. Även om utgifterna under utgiftsområdet väntas minska under de kommande åren enligt vad som nyss har sagts beräknas utgifterna för utgiftsområdet bli ca 5 miljarder kronor högre år 2000 och ca 6 miljarder kronor högre år 2001 än vad som antogs i budgetpropositionen för år 1999.
Målet om att en halverad öppen arbetslöshet på 4 % skall uppnås år 2000 ligger dock fast. Regeringen kommer därför noga att följa utvecklingen och, om det visar sig nödvändigt, föreslå ytterligare åtgärder mot arbetslösheten utöver de som nu föreslås.
Genom riksdagens beslut med anledning av propositionen om en allmän och sammanhållen arbetslöshetsförsäkring (prop. 1996/97:107, bet. 1996/97:AU13, rskr. 1996/97:236) lades grunden för en långsiktigt stabil arbetslöshetsförsäkring.
År 1998 tillsattes en utredning som fick i uppdrag att bl.a. se över frågan om deltidsbegränsningen i arbetslöshetsförsäkringen. Samma år tillsattes en arbetsgrupp för utredning av frågan om en indexering av dagpenningbelop-pets högsta och lägsta nivå. Sedan utredningen lämnat sitt slutbetänkande DELTA Utredningen om deltidsarbete, tillfälliga jobb och arbetslöshetser-sättning (SOU 1999:27) och arbetsgruppen avgett rapporten Indexering av högsta och lägsta dagpenningnivå i arbetslöshetsförsäkringen (Ds 1999:10) pågår remissbehandling av förslagen.
Näringsdepartementet har tillsatt en arbetsgrupp för att se över regel-tillämpningen m.m. inom arbetslöshetsförsäkringen vad gäller kraven på omställning. Översynen skall ta sikte på att förbättra samverkan med arbets-marknadspolitiken i övrigt. Arbetsgruppen skall redovisa uppdraget senast den 15 september 1999.
Förmånsrättskommittén har genom tilläggsdirektiv (dir. 1997:2) haft i uppdrag att lämna förslag till hur statens kostnader för lönegarantin skall minska med 300 miljoner kronor på årsbasis. Kommittén har i betänkandet Nya förmånsrättsregler (SOU 1999:1) lämnat förslag som är föremål för remissbehandling. Förslagen beräknas kunna träda i kraft senast den 1 juli 2000. Den besparing regeringen tidigare räknat med återförs till anslaget med motsvarande ett halvårsbelopp eller 150 miljoner kronor.
Motionerna
En del av de synpunkter i motionerna som redovisas i detta avsnitt ingår även i partiernas förslag till allmän inriktning av politiken. I den delen hänvisas till avsnittet 2 i detta yttrande.
Moderaterna ger sin syn på arbetslöshetsförsäkringen i motion Fi14. Ar-betslöshetsförsäkringen skall inte administreras via de fackliga organisatio-nerna. Den skall vara ett statligt åtagande för att ge alla arbetstagare som drabbas av arbetslöshet ett rimligt ekonomiskt skydd. Medel anslås för att göra försäkringen allmän och obligatorisk. Arbetslöshetsförsäkringen skall inte vara en evig inkomstgaranti utan måste fungera som en omställningsför-säkring. Försäkringssystemet skall utformas så att inlåsningseffekter undviks och så att den enskilde ges incitament att söka och acceptera nytt arbete. Försäkringens varaktighet måste begränsas och den skall utformas så att den bidrar till en sund lönebildning. Ersättningsnivån föreslås vara 75 %. Den enskilde försäkringstagaren bör ta ett större ansvar för arbetslöshetsförsäk-ringens finansiering anser Moderaterna vidare. Ökad egenfinansiering fram-står som fördelningspolitiskt mer rättvist. Enligt vad som sägs i motionen ger Moderaternas förslagna skattesänkningar ett ökat utrymme för detta. Medel som avser direkta transfereringar bör överföras från utgiftsområde 14 till utgiftsområde 13 (yrk. 4 och 5, båda delvis).
Kristdemokraterna anför i motion Fi15 följande. Det är en viktig strukturre-form för bland annat en bättre lönebildning att öka självfinansieringsgraden i en allmän och obligatorisk arbetslöshetsförsäkring. Arbetslöshetens kostna-der blir klargjorda genom högre a-kasseavgift. Enligt vad som sägs i motio-nen kompenseras den enskilde mer än väl av de förslag till sänkt inkomst-skatt som Kristdemokraterna har. Självfinansieringsgraden bör vara 33 %. En sådan reform beräknas innebära att utgifterna under utgiftsområdet minskar med 6,4 miljarder kronor år 2000, 6,5 miljarder kronor år 2001 och med 6,2 miljarder kronor år 2002. Kristdemokraterna föreslår vissa strukturella för-ändringar i arbetsvillkoret som också leder till minskade utgifter för statskas-san. Partiet räknar slutligen med att dess politik med förslag till ökade resur-ser inom vård, omsorg och skola samt företags- och tillväxtfrämjande åtgär-der leder till att trycket på arbetslöshetsersättningen kan minska ytterligare (yrk. 3 och 4, båda delvis).
Centerpartiet betonar i sin motion Fi16 att arbetslöshetsförsäkringen skall vara en omställningsförsäkring och inte en permanent försörjning. Det bör införas en avtrappning i ersättningen. Det måste bli lättare att skräddarsy åtgärder och länka ihop olika åtgärder som syftar till att öka de arbetslösas möjligheter att få sysselsättning. Det bör vara möjligt för deltidsarbetslösa att få ersättning från arbetslöshetsförsäkringen. Egenavgiften bör höjas med 40 kr per månad år 2000 som ett första steg. Egenavgiften kan sedan successivt höjas. Partiet föreslår också att 300 miljoner kronor för Kunskapslyftet för respektive år flyttas från utgiftsområde 13 till utgiftsområde 16. De förslag till tillväxtfrämjande åtgärder och den inriktning på politiken som Centerpar-tiet förordar kommer att skapa nya arbetstillfällen. En minskning med 700 miljoner kronor kan därmed göras på utgiftsområdet, menar Centern slutli-gen (yrk. 23 delvis).
Folkpartiet ser enligt vad som sägs i motion Fi17 partiets insatser för flera arbeten, skattesänkningar direkt inriktade på att lätta skattebördan på arbete och färre regler för a-kassan som en möjlighet att minska utgifterna på områ-det. Folkpartiet föreslår också en bortre parentes i arbetslöshetsförsäkringen och betonar att den bör vara en omställningsförsäkring. Partiet räknar också med att införandet av skattelättnader för hushållsnära tjänster kan komma att leda till minskade utgifter på utgiftsområdet (yrk. 3 och 4, båda delvis).
3.3 Utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv
Utgiftsområdet omfattar till största delen arbetsmarknadspolitiska åtgärder, Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader och arbetslivsfrågor, samt Europeiska socialfonden. Vidare ingår tillsynsmyndigheter och forsknings-myndigheter inom arbetslivsområdet, Arbetsdomstolen, Institutet för arbets-marknadspolitisk utvärdering m.fl. myndigheter samt de av staten helägda bolagen Samhall AB och AmuGruppen AB. Under utgiftsområdet återfinns också utgifter för jämställdhetspolitiska åtgärder samt statliga arbetsgivarfrå-gor.
Regeringens, Moderaternas, Kristdemokraternas, Centerpartiets och Folk-partiets förslag till ramar för utgiftsområdet framgår av nedanstående tabell. Oppositionspartiernas förslag är angivna i förhållande till regeringsförslaget. Vänsterpartiet och Miljöpartiet har som framgått inte väckt några motioner med anledning av propositionen.
Miljarder kronor
2000 2001 2002
Regeringens förslag 45,5 45,6 45,9
(m) -18,7 -17,8 -18,1
(kd) -3,0 -3,0 -2,4
(c) -2,1 -2,1 -2,1
(fp) -2,7 -4,2 -4,2
Propositionen
Omläggningen till en mer tillväxtfrämjande arbetsmarknadspolitik fortsätter med tyngdpunkt på platsförmedling och yrkesinriktad arbetsmarknadsutbild-ning för att motverka uppkomsten av flaskhalsar. Regeringen kommer också, enligt vad som sägs i propositionen, att satsa särskilt på utsatta grupper. Vidare fortsätter arbetet med att bryta den könsuppdelade arbetsmarknaden.
Regeringen avser att tillsätta en utredning som har till uppgift att se över arbetsmarknadsutbildningens organisation och effektivitet samt den framtida arbetsmarknadsutbildningen. I uppdraget ingår att tydliggöra gränsdragning-en mellan reguljär utbildning och arbetsmarknadsutbildning samt att se över möjligheterna till samplanering för att undvika dubbleringar och för att upp-nå ett bättre resursutnyttjande.
Enligt regeringen är det angeläget att arbetsförmedlingarna fortsättningsvis prioriterar långtidsarbetslösa och långtidsinskrivna vad gäller deltagande i t.ex. arbetsmarknadspolitiska åtgärder, så att inte regelförenklingar och minskade åtgärdsvolymer leder till ökad utförsäkring. En ettårig försöksverk-samhet med bristyrkesutbildning för redan anställda inom ramen för arbets-marknadsutbildningen kommer också att föreslås.
Under våren 1999 avser regeringen att förhandla med SwIT-yrkes-utbildning om att utöka antalet elevplatser inom ramen för det nationella programmet för IT-utbildning. Det skall också bli möjligt för statliga anord-nare av arbetspraktik inom natur-, skogs- och kulturvårdsområdena att er-hålla ersättning för kringkostnader.
De arbetsmarknadspolitiska regelverket skall reduceras väsentligt samt fo-kuseras på arbetsmarknadspolitikens huvuduppgifter. Regelverket skall säkerställa konkurrensneutralitet samt minimera undanträngnings- och inlås-ningseffekter. Regeringen återkommer om detta i budgetpropositionen för 2000.
Under budgetåret 1999 kan Arbetsmarknadsverket använda sammantaget 850 miljoner kronor för tillfälliga personalförstärkningar. Regeringen avser att i budgetpropositionen för år 2000 föreslå att AMV under år 2000 även fortsättningsvis får använda 700 miljoner kronor till personalförstärkningar inom ramen för arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Av detta belopp skall 100 miljoner kronor användas för att särskilt stärka invandrares ställning på ar-betsmarknaden. De extra personalresurserna som tillförs gör det möjligt för AMV att i samarbete med kommunerna förbättra tillgången på praktikplatser i samband med Sfi-utbildningen. Regeringen avser vidare att under hösten initiera en försöksverksamhet med inriktning på att pröva nya metoder och aktörer i syfte att finna effektivare former för att förmedla arbeten till ar-betslösa invandrare samt i övrigt öppna nya vägar till arbete. För att öka möjligheten för utsatta grupper att komma in på arbetsmarknaden föreslår regeringen på tilläggsbudget att anställningsstödet förstärks och förlängs när det gäller arbetslösa med särskilt långa inskrivningstider på arbetsförmed-lingen (se 1998/99:AU3y).
Regeringen återkommer också med förslag om inrättande av validerings-organ för utländsk yrkeskompetens och gymnasieutbildning för att förbättra invandrares möjligheter till inträde på den svenska arbetsmarknaden.
Enligt vad som sägs i propositionen avser regeringen att föreslå att ansla-get för särskilda åtgärder för arbetshandikappade tillförs ytterligare 30 miljo-ner kronor från och med år 2000 utöver de 90 miljoner kronor som regering-en föreslår på tilläggsbudget. En översyn av de stödformer inom arbetsmark-nadspolitiken som riktas till arbetshandikappade skall också göras.
För att se över problematiken med de stora rekryteringsbehoven inom vård och omsorg har regeringen tillsatt en kommission för rekrytering till vård och omsorg. Kommissionens arbete skall vara slutfört den 31 juli 1999.
Regeringen avser också föreslå att en satsning på kompetensutveckling för anställda genomförs åren 2000-2002. Finansiering och genomförande avses ske inom ramen för Europeiska socialfondens nya mål 3. Hälften av medlen bör enligt regeringen utgöras av medel från socialfonden och hälften av statlig medfinansiering. Stimulansen förutsätter en medfinansiering av ar-betsgivarna. Satsningen bör uppgå till 400 miljoner kronor år 2000 och 1 miljard kronor åren 2001 resp. 2002.
Slutligen planerar regeringen att återkomma till riksdagen under hösten med en proposition om förändringar i ramarna för lönebildningen.
Motionerna
Moderaterna menar i motion Fi14 att arbetsmarknadspolitiken i första hand måste inriktas på en fokuserad arbetsmarknadsutbildning, dvs. att genom särskilda utbildningsinsatser möta specifika arbetsmarknadsbehov. Den bör också inriktas på att hjälpa unga arbetslösa genom ett modernt lärlingssystem i företagen. Detta innebär en renodling av dagens oöverskådliga system av arbetsmarknadspolitiska stödinsatser, menar Moderaterna.
Den del av det arbetsmarknadspolitiska anslaget som avser transfereringar till hushållen överförs till utgiftsområde 13. Arbetsmarknadsmyndigheternas förvaltningskostnader och forskningsanslag bör reduceras successivt (yrk. 4 och 5, båda delvis).
Kristdemokraterna anser i motion Fi15 att borttagandet av volymmålet bör ge större förutsättningar för att åtgärderna blir bättre anpassade till den lokala situationen och den arbetslösas behov och förutsättningar.
Offentliga tillfälliga arbeten (OTA) och flyttningsbidrag avvisas. Kristde-mokraterna är positiva till ett ökat anslag för åtgärder för arbetshandikappa-de.
Regeringens förslag till anställningsstöd för långtidsinskrivna kommer en-ligt Kristdemokraterna endast på marginalen att hjälpa några långtidsinskriv-na att få arbete i stället för någon annan. (Detta förslag behandlas i yttrande 1998/99:AU3y Tilläggsbudget för 1999 - Utgiftsområdena 13 och 14). I motionen föreslås i stället att ett mer generellt stöd införs, ett s.k. marginellt sysselsättningsstöd. Förslaget innebär att varje form att sysselsättningsökning i företagen skall uppmuntras vare sig den karakteriseras av tillfällig eller fast anställning, deltids- eller heltidsanställning. Rabatten skall utgå till alla ar-betsgivare som har minst fyra anställda och en lönesumma på ca 500 000 kronor. Stödet bör dock inte ges till helt nystartade företag. Företagen bör ha varit i gång minst ett år innan ansökan om stöd kan göras. Företag som ex-empelvis ökar antalet anställda genom att köpa andra företag och i och med köpet tar över arbetskraft skall inte vara berättigade till stöd. Exempel på liknande undantag ges i motionen. Regeringen bör i budgetpropositionen i höst återkomma med förslag till utformning av ett sådant marginellt syssel-sättningsstöd som här skisserats.
Kristdemokraterna föreslår också vissa besparingar på bidrag och upp-handlingar inom arbetslivsområdet samt på administration på de centrala och regionala nivåerna inom Arbetsmarknadsverkets organisation. De tillfälliga extraresurserna till handläggartjänster på de lokala förmedlingarna som före-slås i propositionen tillstyrks dock (yrk. 3 och 4 samt 9 alla delvis).
Centerpartiet anför i motion Fi16 följande. Arbetsmarknadspolitiken behö-ver decentraliseras. Större befogenheter bör läggas på länsarbetsnämnderna. För att förbättra möjligheterna till kompetensutveckling bör det införas ett kompetenskonto. Avsättningar till dessa bör vara skattebefriade. Mer av arbetsrätten måste kunna hanteras lokalt på de enskilda arbetsplatserna ge-nom att arbetsrätten decentraliseras. Möjligheten att förhandla lokalt och göra undantag från centrala kollektivavtal bör öka.
Löneökningstakten måste bli förenlig med en god ekonomisk utveckling. Flertalet av de förslag till institutionella förändringar som lämnas i utred-ningen om ett förstärkt förlikningsmannainstitut, Medling och lönebildning (SOU 1998:141), är i huvudsak bra. Sådana förändringar bör göras för att förbättra balansen mellan parterna. Fördröjningsmekanismer när det förelig-ger risk för konflikt bör stärkas. Medlingsinstitutet bör förstärkas genom möjligheter att uppskjuta varsel om stridsåtgärder under medling. Ett förbud mot sympati- och stridsåtgärder riktade mot enmans- och familjeföretag bör införas, liksom en proportionalitetsregel.
Centerpartiet anser inte att det behövs skjutas till extra medel för tillfälliga personalförstärkningar. Syftet kan uppnås med tidigare anslagna medel. Anslaget bör därför minskas med 700 miljoner kronor.
200 miljoner kronor bör föras över från utgiftsområde 14 till utgiftsområde 19 Regional utjämning och utveckling eftersom erfarenheten visar att det slagit väl ut att föra över medel från arbetsmarknadsanslaget till länsstyrel-serna för småföretagssatsningar.
För en förstärkning av Kunskapslyftet bör 300 miljoner kronor föras över från utgiftsområdet till utgiftsområde 16 Utbildning och universitetsforsk-ning respektive år.
Centerpartiet räknar också med att besparingar på Arbetsmarknadsverkets centrala organisation bör kunna ske. Därtill bedömer partiet att Centerns tillväxtfrämjande förslag kommer att medföra att arbetslösheten sjunker. Utgiftsområdet kan därför minska med ytterligare 900 miljoner kronor för respektive år (yrk. 23 delvis).
Folkpartiet föreslår i motion Fi17 följande. Regeringens politik går nu i Folkpartiets riktning vad gäller den minskade omfattningen av de arbets-marknadspolitiska åtgärderna. Folkpartiet gör dock den bedömningen att omdaningen av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna kan gå längre.
Partiet motsätter sig det som kallas en utbyggnad av Arbetsmarknadsver-kets verksamhet med undantag för de 100 miljoner kronor som är avsedda att bättre integrera invandrare på arbetsmarknaden. För de kommande åren bör en minskning av Arbetsmarknadsverkets utgifter ske.
Den angivna ramen för utgiftsområdet bör ge utrymme för utökade åtgär-der för arbetshandikappade (yrk. 3 och 4, båda delvis).
3.4 Utskottets ställningstagande i fråga om preliminära ramar för utgiftsområdena 13 och 14 för åren 2000-2002
Utgifterna på utgiftsområdena 13 och 14 är starkt beroende av arbetslöshets-nivån och omfattningen av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna. Hur ar-betslösheten kommer att utvecklas är svårbedömt, men regeringens antagan-den i dessa hänseenden, och som redovisats i avsnittet 2 Allmän inriktning av politiken, bör kunna godtas som grund för beräkningen av utgifterna på dessa områden.
Utskottet gör först några övergripande reflexioner.
Utskottet kan inledningsvis konstatera att de fyra oppositionspartierna samtliga förordar mer eller mindre kraftiga besparingar på utgiftsområdena 13 och 14, vilket framgår av nedstående tabell.
Utgiftsområdena 13 och 14 sammanlagda
Miljoner kronor
2000 2001 2002
Regeringens förslag 77 390 75 885 75 499
(m) -7 984 -16 433 -16 817
(kd) -11 335 -12 115 -11 770
(c) -3 100 -3 100 -3 100
(fp) -3 370 -6 370 -6 370
Motionsförslagen är svåra att jämföra med varandra, bl.a. med hänsyn till att
partierna i olika grad tillgodoräknar sig tänkta effekter av de egna
förslagen. De går delvis i samma riktning - t.ex. i uppfattningen att
arbetslöshetsförsäk-ringen i högre grad bör vara egenfinansierad. Samtidigt är
skillnaderna stora både när det gäller konkreta förslag och mer övergripande
frågor. Man kan alltså till en början konstatera att det inte finns något
samlat alternativ till regeringens förslag.
Utskottet återkommer i detta sammanhang till vad som sagts tidigare i av-snitt 2 om att oppositionspartiernas förslag till preliminära ramar till stor del bygger på vissa generella åtgärder inom andra politikområden. I en del fall är det oklart hur en föreslagen neddragning på utgiftsområdet skall omsättas i ett konkret budgetalternativ.
Den sammanlagda neddragning som föreslås på utgiftsområdena 13 och 14 år 2000 är i förhållande till regeringens förslag 7 984 miljoner kronor för Moderaterna, 11 335 miljoner kronor för Kristdemokraterna, 3 100 miljoner kronor för Centern och 3 370 miljoner kronor för Folkpartiet. För år 2001 är motsvarande belopp 16 433 miljoner kronor för Moderaterna, 12 115 miljo-ner kronor för Kristdemokraterna, 3 100 miljoner kronor för Centern och 6 370 miljoner kronor för Folkpartiet. Utskottet noterar att Folkpartiet, som i sin motion med anledning av budgetpropositionen för år 1998 föreslog de i särklass största avvikelserna på utgiftsområdena i förhållande till regeringens förslag, nu föreslagit betydligt mindre besparingar på dessa utgiftsområden.
De fyra partierna hyser i olika hög grad förhoppningar om snabba effekter av den egna politiken. De fyra partiernas besparingar hänför sig i varierande utsträckning till dessa osäkra effekter, betydande neddragningar i åtgärdsvo-lymer, i varierande grad neddragningar av förvaltningsresurser och andra insatser, i något fall lägre nivå på utbildningsbidragen, detta som en konsek-vens av förändringar i arbetslöshetsersättningen och reduktion av arbetslös-hetsförsäkringens kostnader genom en sänkning av ersättningsnivån, infö-rande av en s.k. bortre parentes och genom att betydande kostnader läggs på den enskilde löntagaren. Utskottet noterar också att två partier avvisar det nya anställningsstödet vilket innebär att ytterligare mindre resurser läggs på arbetsmarknadspolitiken. Utskottet får intrycket att oppositionspartierna använder medel inom utgiftsområdena 13 och 14 som en "bank" för utgifts- och skatteförslag inom andra sektorer, som annars skulle vara ofinansierade.
Utskottet noterar att redan vårpropositionens anslagsjusteringar, som av besparingsskäl gjorts i förhållande till budgetpropositionen, innebär att mycket stora krav ställs på Arbetsmarknadsverket för att arbetsmarknadspo-litikens målsättningar skall kunna uppfyllas. Det kan exempelvis gälla nivån på den öppna arbetslösheten, undvikande av utförsäkring samt upprätthållan-de av lönebidragsvolym och därmed andelen övergångar från Samhall till reguljär arbetsmarknad. Ur detta perspektiv ter sig storleken på de ramar för utgiftsområdena 13 och 14 som föreslagits i motionerna som klart otillräckli-ga.
Beträffande enskilda förslag om förändringar i regelsystemet för arbets-löshetsersättningen har utskottet tecknat sin syn på dess utformning i avsnitt 2. Vad gäller särskilt finansieringen av arbetslöshetsförsäkringen vill ut-skottet framhålla följande. Från flera håll har föreslagits att självfinansie-ringsgraden ökas. I dag är den ca 8 %. Kristdemokraterna, som går längst i detta avseende, har förordat att den enskilde skall stå för 33 % av finansie-ringen. Enligt beräkningar som utskottet inhämtat under hand från AMS skulle en sådan höjning innebära omkring en tredubbling av den enskildes kostnader jämfört med den genomsnittliga medlemsavgiften i dag. Det är inte önskvärt. Den grundläggande principen bör vara att produktionen i allt vä-sentligt skall bära kostnaderna för arbetslöshetsförsäkringen. Så sker i dag genom att kostnaderna i huvudsak finansieras genom arbetsgivaravgifter. Utskottet ställer sig därför inte bakom förslag om en ökad självfinansierings-grad.
Utskottet har i avsnitt 2 ställt sig positivt till förslaget om ett förstärkt an-ställningsstöd för långtidsinskrivna. I yttrande 1998/99:AU3y Tilläggsbudget för 1999 - Utgiftsområdena 13 och 14 behandlar utskottet förslaget mer i detalj. I detta avsnitt tar utskottet upp förslaget endast översiktligt i samband med ställningstagande till Kristdemokraternas förslag till införandet av ett marginellt sysselsättningsstöd.
Anställningsstöd av den karaktären som regeringen i propositionen resp. Kristdemokraterna i sin motion föreslår har funnits tidigare. Under den dåva-rande fyrpartiregeringen infördes den 1 januari 1994 ett s.k. generellt anställ-ningsstöd (GAS). Stödet tillämpades under hela 1994 och innebar möjlighe-ter till avdrag från arbetsgivaravgiften med 15 procentenheter. GAS var kopplat till att vissa sysselsättningsvillkor och stöd utgick enbart för en net-toökning av anställningsvolymen utöver en viss basnivå. Stödet omfattade alla arbetstagare. Syftet var således inte att underlätta arbetsplacering och att förbättra enskilda individers ställning på arbetsmarknaden. Med åtgärden önskade den dåvarande regeringen att prioritera tillväxt- och stabiliserings-politiska mål snarare än de fördelningspolitiska. Efter regeringsskiftet 1994 beslutade den dåvarande socialdemokratiska regeringen att GAS inte skulle förlängas utan ersättas av en annan stödform, RAS (Riktat anställningsstöd). I mitten av mars 1995 fattades beslut om införandet av RAS. I motsats till GAS avsåg RAS enbart anställning av registrerat arbetslösa som anvisades anställning av offentlig arbetsförmedling. RAS begränsades till företag med färre än 500 anställda. Såväl GAS som RAS var av temporär natur. En utvär-dering av dessa stödformer gjordes 1996 och resultatet av utvärderingen redovisas i en rapport, EFA-rapport nr 45 - Utvärdering av det generella och det riktade anställningsstödet. Utvärderingen visade att de båda anställnings-stöden inte varit särskilt effektiva vad gäller skapandet av nya och varaktiga sysselsättningstillfällen. Bland annat visade den att de flesta anställningar som gjorts med stöd skulle ha gjorts även utan stöd. En större andel av de företag som fått RAS än de som fått GAS hade dock angett att nyanställning-ar genomförts med anledning av att arbetskraftskostnaderna minskat till följd av stödet.
Utskottet har i det föregående (avsnitt 2) uttalat sig positivt om det förslag som lämnats av regeringen om införandet av ett förstärkt anställningsstöd för arbetslösa med långa inskrivningstider. Med dagens uppåtgående konjunk-turläge har stödet bättre förutsättningar att vinna framgång än dess föregång-are RAS. Det är viktigt att betona att det förstärkta anställningsstödet har en arbetsmarknadspolitisk inriktning i den meningen att det huvudsakligen syftar till att få in en viss grupp på arbetsmarknaden snarare än att stimulera till fler arbetstillfällen. Detta förslag har därför en helt annan inriktning än det av Kristdemokraterna föreslagna marginella sysselsättningsstödet.
För närvarande pågår överläggningar mellan regeringen och samtliga riks-dagspartier i syfte att undersöka förutsättningarna för en bred förankring av en kommande skattereform. En av utgångspunkterna för samtalen är att skattepolitiken bör spela en aktiv roll i regeringens arbete för att öka syssel-sättningen. Även om utskottet inte utesluter att ett sådant generellt anställ-ningsstöd som föreslås kan ha större framgång under rådande konjunkturläge än GAS hade anser utskottet att frågan om ett sådant stöd naturligen bör diskuteras i samband med de ovan nämnda skattesamtalen. Utskottet ställer sig därmed inte bakom förslaget om ett marginellt sysselsättningsstöd.
Utskottet välkomnar förslaget att resurser överförs till anslaget Särskilda åtgärder för arbetshandikappade och att Arbetsmarknadsverket får möjlighet till tillfälliga personalförstärkningar även under år 2000. Det bör dock note-ras att vissa neddragningar gjorts på utgiftsområde 14, anslaget A 3 Särskilda åtgärder för arbetshandikappade för år 1999, se vidare om detta i yttrandet 1998/99:AU3y. I sammanhanget finns dock anledning att notera att bespa-ringar har gjorts avseende AMV under en rad år och att AMV såväl åren 1998 som 1999 erhållit medel för tillfälliga personalförstärkningar med högre belopp än vad som föreslås i propositionen för år 2000. Detta innebär enligt vad företrädare för AMS uppgett inför utskottet att vissa personalned-dragningar måste göras. I sammanhanget bör nämnas att det på arbetsför-medlingarna pågår en kraftig utbyggnad av s.k. självservice. Den innebär att de stora grupper arbetssökande som har goda förutsättningar att själva söka information om lediga platser och kontakta presumtiva arbetsgivare kan göra detta. En granskning som genomförts av RRV visar också att de förmedling-ar som erbjuder en hög grad av självservice lyckas bäst (Effektivitet i arbets-förmedlingen, RRV 1999:15). En fortsatt inriktning på självservice bör i sin tur kunna medföra att personalresurser kan frigöras.
Utskottet ser även positivt på regeringens förslag om en ettårig försöks-verksamhet med bristyrkesutbildning, även om tiden för denna försöksverk-samhet framstår som väl kort.
Utskottet har i avsnitt 2 ovan ställt sig bakom regeringens förslag till in-riktning av den ekonomiska politiken såvitt den berör arbetsmarknadsfrågor och sysselsättning i övrigt. Utskottet har föreslagit att finansutskottet skall avstyrka oppositionspartiernas förslag om riktlinjer.
Sammanfattningsvis innebär det som här anförts att utskottet tillstyrker re-geringens förslag till preliminär fördelning av utgifterna för åren 2000-2002 vad beträffar utgiftsområdena 13 och 14 (punkterna 3 och 4 båda delvis). Motionerna Fi14 (m) yrkandena 4 och 5 båda delvis, Fi15 (kd) yrkandena 3, 4 och 9 alla delvis, Fi16 (c) yrkande 23 delvis samt Fi17 (fp) yrkandena 3 och 4 båda delvis bör enligt utskottets mening avstyrkas.
3.5 Indelning av utgiftsområden
Centerpartiet föreslår i motion Fi16 att regeringen överväger indelningen av utgiftsområdena 14-16, detta mot bakgrund av att utbildning, kompetensut-veckling och tillväxt är intimt förknippade med varandra. Det är svårt att kombinera insatser bl.a. beroende på att besläktade frågor hanteras av olika myndigheter och olika departement (yrk. 5).
Utskottets ställningstagande
En kommitté med parlamentarisk sammansättning har efter beslut av tal-manskonferensen tillsatts för att se över och utvärdera vissa frågor som gäller riksdagens arbetsformer, den s.k. Riksdagskommittén. Kommittén har bland annat att se över frågor om budgetprocessen m.m. I kommittédirektiven sägs att det bör ingå i uppdraget att se över frågor som kan komma att väckas under utredningens arbete. Utskottet utgår ifrån att även frågan om indelning i utgiftsområden kan tas upp i det sammanhanget. Motion Fi16 yrkande 5 bör därför avstyrkas enligt arbetsmarknadsutskottets mening.
4 Avslutande synpunkter
Enligt utskottets mening är det av största vikt att propositionerna innehåller redovisningar som kan läsas och förstås utan tillgång till kompletterande information av olika slag såsom regleringsbrev och ändringar i dem. Be-slutsunderlaget måste vara sådant att det ges en rimlig möjlighet att bedöma konsekvenserna av förslagen i olika hänseenden. Förslag som beskrivs som förstärkningar kan beroende på vad de relateras till i stället innebära minska-de resurser. På de områden av propositionen som arbetsmarknadsutskottet yttrat sig över här ovan och i tilläggsbudgeten (AU3y) innehåller propositio-nen i vissa delar knapphändig och ibland otydlig eller motsägelsefull infor-mation. Som exempel kan nämnas avsaknaden av en specifikation av de relativt stora besparingar som görs på utgiftsområde 14 under innevarande budgetår. Förslaget om ytterligare medel för lönebidrag, som behandlas i AU3y, måste studeras tillsammans med de ändringar som skett genom de olika regeringsbeslut som beskrivs i yttrandet för att den faktiska innebörden skall stå klar. Förslaget om personalförstärkningar vid arbetsförmedlingarna skulle kunna läsas på ett annat sätt än vad det i praktiken innebär. - Både fylligare och tydligare information är alltså önskvärt i kommande regerings-förslag.
Till sist vill utskottet anknyta till Riksrevisionsverkets (RRV) revisionsbe-rättelse för AMV för år 1998. RRV har där gjort påpekanden om åtaganden som AMV gjort om framtida bidragsutbetalningar som RRV inte anser att verket har befogenhet att göra. Arbetsmarknadsutskottet förutsätter att denna fråga övervägs i samband med regeringens budgetarbete inför kommande budgetproposition.
<AStockholm den 11 maj 1999
På arbetsmarknadsutskottets vägnar
Johnny Ahlqvist
I beslutet har deltagit: Johnny Ahlqvist (s), Hans Andersson (v), Margareta Andersson (c), Mikael Odenberg (m), Björn Kaaling (s), Stefan Attefall (kd), Kent Olsson (m), Patrik Norinder (m), Sonja Fransson (s), Kristina Zakrisson (s), Christel Anderberg (m), Barbro Johansson (mp), Elver Jonsson (fp), Anders Karlsson (s), Cinnika Beiming (s), Sven-Erik Sjöstrand (v) och Ro-sita Runegrund (kd).
Avvikande meningar
1 Allmän inriktning av politiken
Margareta Andersson (c), Mikael Odenberg (m), Stefan Attefall (kd), Kent Olsson (m), Patrik Norinder (m), Christel Anderberg (m), Elver Jonsson (fp) och Rosita Runegrund (kd) anser att utskottets ställningstagande i avsnitt 2 Allmän inriktning av politiken, dock med undantag av det stycke som inleds med rubriken Utlokalisering, bort ha följande lydelse:
Den ekonomiska utvecklingen och arbetsmarknadsläget
Arbetsmarknadsutskottet noterar att regeringen i vårpropositionen söker förmedla en påtagligt glättad bild av den ekonomiska utvecklingen. Likafullt kvarstår det faktum att regeringen tvingats revidera ned både sina tillväxt-prognoser och sina sysselsättningstal. När statsbudgeten rensas från större engångseffekter blir det statliga budgetsaldot därtill negativt under komman-de år. Frånvaron av strukturella reformer är påfallande och utflyttningen av företag ur landet fortsätter. Sammantaget finns det enligt utskottet anledning att uttrycka farhågor för en väsentligt sämre arbetsmarknadsutveckling än vad regeringen ger uttryck för i vårpropositionen.
Industriförbundet konstaterar i sin senaste konjunkturprognos att elektro- och transportmedelsindustrin, som under 1998 år starkt bidrog till produk-tionstillväxten i svensk ekonomi, tappar fart under 1999. Tillväxttakten blir betydligt svagare än under 1998, vilket medför att dessa branscher ger ett minskat bidrag till BNP-tillväxten. Först under nästa år förutser Industriför-bundet en återhämtning på världsmarknaden för industrin totalt sett. Även inom tjänstesektorn sker en konjunkturavmattning. Andra osäkerhetsfaktorer i konjunkturutvecklingen gäller varuimport och lager, anser Industriförbun-det.
Utskottet konstaterar att arbetsmarknaden i dag präglas alltmer av både omfattande arbetslöshet och av arbetskraftsbrist. Att arbetslösheten är ett allvarligt problem vet inte minst alla de människor som är drabbade av detta. Att arbetskraftsbristen utgör ett problem på många håll vet inte minst många företagare som söker arbetskraft.
Bristen på arbetskraft redovisas i länsarbetsnämndernas översikter av ar-betsmarknadsutsikterna i respektive län som nyligen publicerats. I och med att bristen på utbildad och yrkeserfaren arbetskraft blir större ökar risken för flaskhalsar och överhettning i ekonomin. Detta utgör i sin tur ett allvarligt hot mot tillväxten.
Det är dessvärre osannolikt att de mål som i dagligt tal kallas arbetslös-hetsmålet respektive sysselsättningsmålet kommer att uppnås. När det gäller arbetslöshetsmålet medger regeringen ånyo sitt misslyckande i vårproposi-tionen. Flera konjunkturbedömare, däribland Konjunkturinstitutet (KI), be-dömer att sysselsättningsmålet inte kan uppnås. Utskottet delar denna be-dömning.
Vårpropositionen medför svikna förväntningar. Regeringen presenterar inga konkreta förslag för att främja tillväxt och sysselsättning. I stället av-vaktar regeringen i hopp om att en fortsatt god konjunktur automatiskt skall leda till en ökad sysselsättning. Utskottet vill i detta sammanhang peka på att beslutsunderlaget i vårpropositionen inte ger ett tillräckligt underlag för en bedömning av konsekvenserna av regeringens förslag. Utskottet anser därför att det finns anledning att efterlysa fullödig och tydlig information i framtida regeringsförslag.
Förutsättningar för sysselsättning
Utskottet anser att kraftfulla åtgärder måste till för att förhindra att massar-betslösheten permanentas. Sysselsättningen måste öka och den öppna ar-betslösheten minska.
Politiken måste inriktas på att skapa förutsättningar för fler riktiga arbeten och växande företag. Sverige behöver en offensiv tillväxtpolitik för nya arbetstillfällen. Skatterna på företagande och arbete måste sänkas. Den pri-vata sektorn och inte minst tjänstesektorn måste få bättre möjligheter att växa. Sysselsättningstillväxten måste framför allt skapas inom tjänste- och servicesektorn. Särskilda skattelättnader bör införas på hushållsnära tjänster. Vidare bör, som utskottet återkommer till, regelverk moderniseras och för-enklas så att företagande underlättas.
Utskottet förordar som nämnts att särskilda åtgärder vidtas för att öppna marknaden för hushållsnära tjänster. Därigenom kan förutsättningar skapas för ett stort antal nya arbeten. Även om utskottet inte kan göra någon exakt bedömning av hur många arbeten som blir en följd av reformen torde det dock röra sig om tiotusentals arbetstillfällen i den privata sektorn. Effekterna kan väntas bli särskilt gynnsamma för ungdomar. Utgångspunkten för ut-skottets ställningstagande i denna del är ett gemensamt förslag om 50 % skattereduktion för hemnära tjänster som lagts fram gemensamt av Modera-terna, Kristdemokraterna, Centerpartiet och Folkpartiet i finansutskottets betänkande 1998/99:FiU1.
Förslaget om skattereduktion för hemnära tjänster skall ses som en av flera åtgärder i syfte att underlätta framväxten av många nya arbetstillfällen i en expanderande tjänstesektor, exempelvis moderna former av service och tjänster riktade mot industri, byggverksamhet respektive hushållen. Andra exempel är tjänster och service inom IT-sektorn och turismen.
En expansion i tjänstesektorn underlättas av att arbetsmarknaden fungerar väl. Arbetsförmedlingen skall underlätta rörlighet på arbetsmarknaden och snabb rekrytering av arbetskraft. Den skall också medverka till att arbetssö-kande finner arbete eller kompetenshöjning.
Lönebildning
Lönebildningen har central betydelse för samhällsekonomin. Trots att rege-ringen själv anger en fungerande lönebildning som en uttrycklig förutsättning för sina tillväxtantaganden så framläggs inga förslag. Även i denna centrala fråga skall regeringen "återkomma". Utskottet vill därför understryka vikten av att nödvändiga reformer nu kommer till stånd. Löneutvecklingen måste vara förenlig med en god samhällsekonomisk utveckling. Regering och riks-dag kan indirekt och effektivt påverka förutsättningarna för lönebildningen genom att reformera och modernisera regelverken för arbetsrätten och ar-betslöshetskassan men också på andra områden, exempelvis rörande arbets-marknadspolitiska åtgärder.
Arbetsrätt
En ny arbetsrätt måste utformas. Den skall anpassas till förhållandena på en modern arbetsmarknad som bl.a. innefattar ökad användning av visstidsan-ställningar och personal från uthyrningsföretag. Den nya arbetsrätten skall ge utrymme för ökad flexibilitet och göra det möjligt att träffa lokala överens-kommelser anpassade till det enskilda företagets förutsättningar.
Utskottet konstaterar med tillfredsställelse att riksdagen nyligen givit rege-ringen i uppdrag att utan dröjsmål föreslå en ändring i turordningsreglerna i lagen (1982:80) om anställningsskydd (LAS) så att undantag får göras för totalt två personer i företag med mindre än tio anställda (bet. 1998/99:AU8, rskr. 179). Också en rad andra arbetsrättsregler bör ändras i avvaktan på en mer genomgripande översyn inom området. Möjligheterna till provanställ-ning bör förlängas upp till tolv månader, den fackliga vetorätten vid entre-prenader slopas och förbud bör införas mot blockad mot enmansföretag. Vidare bör konfliktreglerna ses över och fackets tolkningsföreträde i olika lagar ersättas av medel för konfliktlösning som regleras i kollektivavtal. Utskottet anser också att ett proportionalitetskrav bör införas i lagstiftningen vad gäller rätten till stridsåtgärder.
Med den reformering av arbetsrätten som utskottet förordar får Sverige en mer flexibel och bättre fungerande arbetsmarknad. Fler människor får möj-lighet till arbete och en god lönebildning underlättas.
Arbetslöshetsförsäkringen
Arbetslöshetsförsäkringen är inte anpassad till en modern arbetsmarknad. Den måste förändras i en rad avseenden för att främja arbetsmarknadens funktionssätt och för att underlätta lönebildningen.
Försäkringen skall inte vara en permanent försörjningskälla utan en om-ställningsförsäkring. Arbetslöshetsförsäkringen bör vara allmän och obligato-risk. Den skall ge ökade incitament för den enskilde att finna ett nytt arbete men också bygga på en rimlig inkomstrelaterad ersättning som innebär att den arbetslöse inte skall behöva komplettera med socialbidrag. Försäkringen skall bidra till att ge den enskilde trygghet att pröva något nytt. Den bör i större utsträckning än i dag finansieras med egenavgifter eftersom högre egenfinansiering motverkar att det träffas avtal som leder till ökad arbetslös-het. Därmed främjas, som nämnts, en bättre lönebildning.
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder och AMV:s verksamhet
Utskottet anser som framgått att regelverken bör reformeras på en rad områ-den. När det gäller de arbetsmarknadspolitiska programmen vill utskottet starkt betona vikten av att åtgärderna blir färre och att reglerna blir enklare och tydligare.
Under en följd av år har olika åtgärder införts och regeländringar har varit ofta förekommande. Detta har medfört att det har blivit svårt att överblicka regelsystemet. Regeringen har gång efter annan aviserat färre åtgärder och förenklingar utan att detta lett till några mer påtagliga resultat. Det är dags att gå från ord till handling.
Arbetsmarknadsverkets verksamhet bör enligt utskottet ses över och ef-fektiviseras. Syftet bör vara att minska omfattningen på administrationen inom AMS centralt och hos länsarbetsnämnderna på den regionala nivån. De förändringar av de arbetsmarknadspolitiska programmen som utskottet för-ordar leder till att resursbehovet för administration reduceras.
Det livslånga lärandet och arbetslivet
Det finns ett intimt samband mellan utbildning, kompetensutveckling och tillväxt. Kunskapskraven skärps i det moderna samhället. Det påverkar grund- och gymnasieskolan, utbildningen därefter samt i hög grad också kompetensutvecklingen i arbetslivet.
Möjligheter måste tillskapas för kompetensutveckling hela livet. För att underlätta och främja det livslånga lärandet bör ett system med personliga utbildningskonton införas. Det kan ske genom att den enskilde medges skat-teavdrag för de medel som avsätts på samma sätt som nu sker för avsättning till pensionsförsäkringar. Beskattning sker när den enskilde använder peng-arna för utbildning. Även arbetsgivaren kan ges rätt att avsätta lika mycket som den enskilde. Genom ett system med dessa huvuddrag förbättras möjlig-heterna till fort- och vidareutbildning för vuxna.
Det är angeläget med en närmare koppling mellan arbetslivet och delar av utbildningssystemet. Exempelvis bör ett modernt lärlingssystem införas där skolan och arbetslivet delar på ansvaret för utbildningen. Likaså bör den yrkesinriktade arbetsmarknadsutbildningen bättre än i dag knytas till nä-ringslivet och de kompetensbehov som finns där.
Med det anförda förordar utskottet att finansutskottet tillstyrker motioner-na Fi14 (m) yrkandena 1 och 7, båda delvis, Fi15 (kd) yrkande 1 delvis, Fi16 (c) yrkandena 1 delvis, 9 och 22 samt Fi17 (fp) yrkande 1 delvis. Regering-ens förslag bör avstyrkas.
2 Allmän inriktning av politiken
Margareta Andersson (c) anser att utskottets ställningstagande i avsnitt 2 Allmän inriktning av politiken, såvitt avser det stycke som inleds med rubriken Utlokalisering, bort ha följande lydelse:
Det finns anledning att betona att decentralisering och tillväxt går hand i hand. Det behövs regional balans med företagande och sysselsättning i hela landet.
Arbetsmarknadspolitiken måste decentraliseras genom att befogenheter förs från central nivå till länsarbetsnämnderna på regional respektive arbets-förmedlingarna på lokal nivå. Detta skulle öka träffsäkerheten i de regional-politiska insatserna. Samordningen mellan regionalpolitiken och andra poli-tikområden, däribland arbetsmarknads-, närings- och utbildningspolitik måste öka.
Utskottet anser att en plan bör läggas fram för utlokalisering av statliga verk, myndigheter och bolag från Stockholm. Utlokaliseringarna skall inte enbart syfta till att flytta ut arbetstillfällen. I stället är avsikten att skapa en dynamisk miljö för utveckling och tillväxt på respektive lokaliseringsort. Utskottet kan konstatera att offentliga arbetstillfällen har större betydelse för orter med svag tillväxt och arbetsmarknad än vad de har för orter där till-växten är god. I sammanhanget vill utskottet också framhålla att utlokalise-ring skulle påskynda en önskvärd utveckling av Stockholms arbetsmarknad från en stor andel sysselsatta inom förvaltning mot en ökande andel verk-samma inom områden av mer kreativ karaktär liksom inom informationsom-rådet.
I en första etapp bör enligt utskottets uppfattning utlokalisering ske av bl.a. följande myndigheter och bolag på arbetsmarknads- och arbetslivsområdena: AMS, Arbetarskyddsstyrelsen, Arbetslivsinstitutet, Rådet för arbetslivs-forskning, de fyra ombudsmännen mot diskriminering, dvs. Jämställdhets-ombudsmannen, Ombudsmannen mot etnisk diskriminering, Handikappom-budsmannen och Ombudsmannen mot diskriminering på grund av sexuell läggning, samt AMU-gruppens huvudkontor. Regeringen bör utreda och snarast återkomma till riksdagen med förslag av denna innebörd.
Med det anförda förordar utskottet att finansutskottet tillstyrker Centerpar-tiets motioner Fi16 yrkande 4 delvis och Fi36 delvis.
3 Utgiftstak för staten och preliminär fördelning på utgiftsområden under åren 2000-2002
Mikael Odenberg, Kent Olsson, Patrik Norinder och Christel Anderberg (alla m) anser att avsnittet 3.4 Utskottets ställningstagande i fråga om preliminära ramar för utgiftsområdena 13 och 14 för åren 2000-2002 bort ha följande lydelse:
Till en början vill utskottet instämma i det som anförts av Moderaterna om att medel som avser direkta transfereringar för tydlighetens skull bör överfö-ras från utgiftsområde 14 till utgiftsområde 13. Detta leder till en ökad be-lastning på utgiftsområde 13 och en motsvarande minskning på utgiftsområ-de 14.
Arbetslöshetsförsäkringen bör vara ett statligt åtagande och inte som i dag administrerad via de fackliga organisationerna. Medel bör därför anslås för att göra försäkringen allmän och obligatorisk. Ersättningsnivån i arbetslös-hetsförsäkringen bör sänkas till 75 % och den enskilde bör i fortsättningen ta ett ökat ansvar för finansieringen av den.
I likhet med Moderaterna anser utskottet att Arbetsmarknadsmyndigheter-nas förvaltningskostnader och forskningsanslag successivt bör reduceras.
Utskottet har utvecklat sin syn på arbetslöshetsförsäkringen och arbets-marknadspolitiken i övrigt i avvikande mening nr 1.
I fråga om ramarna för budgetåren 2000-2002 anser utskottet att den av Moderaterna i motion Fi14 föreslagna preliminära fördelningen på utgifts-områden bör godkännas som riktlinje för regeringens budgetarbete. Detta innebär att propositionen avstyrks i motsvarande delar (yrkandena 3 och 4, båda delvis) liksom de övriga partimotionerna Fi15 yrkandena 3 och 4, båda delvis, och 9 (kd), Fi16 yrkande 23 delvis (c) samt Fi17 yrkandena 3 och 4, båda delvis.
Utskottets ställningstagande framgår av nedstående tabell.
Miljoner kronor
2000 2001 2002
utg. omr 13 utskottet
diff. prop 42 596
(+10 679) 31 607
(+1 331) 30 900
(+1 331) utg. omr 14 utskottet
diff.prop. 26 810
(-18 663) 27 845
(-17 764) 27 782
(-18 148) 4 Utgiftstak för staten och preliminär fördelning på utgiftsområden under åren 2000-2002
Stefan Attefall och Rosita Runegrund (båda kd) anser att avsnitt 3.4 Utskot-tets ställningstagande i fråga om preliminära ramar för utgiftsområdena 13 och 14 för åren 2000-2002 bort ha följande lydelse:
Utgiftsområde 13
Utskottet ställer sig till en början bakom Kristdemokraternas allmänna in-riktning av politiken såsom den kommer till uttryck i motion Fi15. En viktig strukturreform för bl.a. en bättre lönebildning är ökad finansieringsgrad i en allmän och obligatorisk arbetslöshetsförsäkring. Arbetslöshetens kostnader synliggörs genom en högre a-kasseavgift, och den enskilde kompenseras mer än väl av ett höjt grundavdrag som ger sänkt inkomstskatt. Kristdemokrater-nas förslag att öka självfinansieringsgraden till 33 % inom en allmän och obligatorisk arbetslöshetsförsäkring medför minskade utgifter under utgifts-området med 6,4 miljarder kronor år 2000, med 6,5 miljarder kronor år 2001 och med 6,2 miljarder kronor under år 2002.
Vissa strukturella förändringar i arbetsvillkoret för arbetslöshetsförsäk-ringen bör också genomföras vilket leder till minskade utgifter för statskas-san. Det är vidare nödvändigt att förändra nuvarande regelverk för arbetslös-hetsförsäkringen för att undanröja sådant som hindrar människor från att ta de arbeten som ändå finns och erbjuds. Ett problem är att den arbetslöse i vissa lägen förlorar ekonomiskt, eller vinner väldigt lite, på att ta en ledig anställning jämfört med att uppbära arbetslöshetsersättning i kombination med övriga bidragssystem.
Kristdemokraternas samlade förslag om ökade resurser för fler tjänster inom vård, omsorg och skola samt företags- och tillväxtfrämjande åtgärder som redovisas i motion Fi15 kommer enligt utskottets bedömning att leda till minskad arbetslöshet som i sin tur innebär lägre utgifter i form av arbetslös-hetsersättning.
Utgiftsområde 14
Även vad gäller utgiftsområde 14 ansluter sig utskottet till Kristdemokrater-nas politik i motion Fi15. Denna politik innefattar en rad åtgärder som mins-kar arbetslösheten och ökar sysselsättningen. Behovet av arbetsmarknadspo-litiska åtgärder kommer därmed att minska. Besparingar bör göras på vissa anslag inom arbetslivsområdet. Utskottet ser positivt på regeringens förslag om att medel överförs för tillfälliga personalförstärkningar inom Arbets-marknadsverkets lokala nivå. Däremot skall, enligt utskottets mening, bespa-ringar på Arbetsmarknadsverkets centrala och regionala nivåer göras. Ut-skottet anser vidare att de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna Offentliga tillfälliga arbeten för äldre arbetslösa (OTA) och flyttbidrag bör avskaffas.
Det av regeringen föreslagna förstärkta anställningsstödet innebär inte nå-gon allmän stimulans av efterfrågan på arbetskraft. Det kan dock ha en mar-ginell effekt för den svårförmedlade arbetskraftens möjligheter att få arbete. Utskottet avvisar därför inte förslaget, men anser att det borde samordnas med ett mer generellt stöd för nyanställningar. Kristdemokraterna har före-slagit införandet av ett s.k. marginellt sysselsättningsstöd. Utskottet delar Kristdemokraternas synpunkt att ett sådant stöd, som innebär en generell sänkning av arbetsgivaravgifterna för nyanställda, till skillnad från det rikta-de stöd som regeringen föreslår, skulle skapa en större efterfrågan på arbets-kraft. Detta gynnar även långtidsarbetslösa, invandrare och andra grupper som har det särskilt svårt på arbetsmarknaden. Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag till ett sådant stöd enligt följande riktlinjer:
Varje form av sysselsättningsökning i företagen skall berättiga till stöd, oavsett om det är fråga om tillfällig eller fast anställning, heltids- eller del-tidsanställning. Alla företag med fyra eller fler anställda och med en löne-summa på minst 500 000 kr skall vara omfattade av stödet. Däremot bör det inte omfatta nystartade företag. Enbart nyanställningar som utgör en reell sysselsättningsökning skall omfattas. Undantag skall därför göras för företag som t.ex. genom företagsförvärv övertar anställda från en annan arbetsgivare.
I fråga om ramarna för budgetåren 2000-2002 anser utskottet sammanfatt-ningsvis att den av Kristdemokraterna i motion Fi15 (yrkandena 3 och 4, båda delvis) föreslagna preliminära fördelningen på utgiftsområden bör godkännas som riktlinje för regeringens budgetarbete. Detta innebär att pro-positionen avstyrks i motsvarande delar (yrkandena 3 och 4, båda delvis) liksom de övriga partimotionerna Fi14 yrkandena 4 och 5, båda delvis (m), Fi16 yrkande 23 delvis (c) samt Fi17 yrkandena 3 och 4, båda delvis (fp). Utskottet förordar också ett tillstyrkande av motion Fi15 yrkande 9.
Utskottets ställningstagande i fråga om ramarna för utgiftsområdena 13 och 14 framgår av nedstående tabell.
Miljoner kronor
2000 2001 2002
utg. omr 13 utskottet
diff. prop 23 577
-8 340 21 156
-9 120 20 239
-9 330 utg. omr 14 utskottet
diff. prop 42 478
-2 995 42 614
-2 995 43 490
-2 440 5 Utgiftstak för staten och preliminär fördelning på utgiftsområden under åren 2000-2002
Margareta Andersson (c) anser att avsnitt 3.4 Utskottets ställningstagande i fråga om preliminära ramar för utgiftsområdena 13 och 14 för åren 2000-2002 bort ha följande lydelse:
Utgiftsområde 13
Utskottet återkommer till vad som sagts tidigare i avvikande mening 1 om den allmänna inriktningen av politiken, nämligen att arbetslöshetsförsäkring-en skall vara en omställningsförsäkring och inte en permanent försörjning. För att göra detta mer tydligt bör en avtrappning ske i ersättningsnivån. Det bör vidare vara möjligt för deltidsarbetslösa att få arbetslöshetsersättning. Egenavgiften till arbetslöshetsförsäkringen bör höjas med 40 kr per månad och person år 2000 som ett första steg. Därefter bör denna avgift successivt höjas.
300 miljoner kronor för vart och ett av åren 2000, 2001 och 2002 bör föras över till utgiftsområde 16 för Kunskapslyftet.
Utskottet ställer sig bakom Centerpartiets allmänna inriktning av politiken såsom den kommer till uttryck i motion Fi16. Sådana tillväxtfrämjande åt-gärder som där förordas medför enligt utskottet att nya arbetstillfällen ska-pas. Detta innebär i sin tur att fler kan få arbete och därmed inte längre behö-ver vara beroende av arbetslöshetsunderstöd. En minskning av utgiftsområ-det kan därmed göras med 700 miljoner kronor.
Utgiftsområde 14
Utskottet ansluter sig till Centerpartiets uppfattning att arbetsmarknadspoliti-ken måste decentraliseras. Större befogenheter bör ges till på länsarbets-nämnderna än i dag. För att förbättra möjligheterna till kompetensutveckling bör det införas ett personligt kompetenskonto. Avsättningar till ett sådant konto bör vara skattebefriade.
Utskottet motsätter sig att medel avsätts för tillfälliga personalförstärk-ningar inom Arbetsmarknadsverket. I förhållande till regeringens förslag kan ramen för utgiftsområdet därför minskas med 700 miljoner kronor. Ytterliga-re rationaliseringar inom verksamheten på Arbetsmarknadsverkets centrala administration bör kunna ske.
Tidigare erfarenheter av att föra över medel från arbetsmarknadsanslaget till länsstyrelser för småföretagssatsningar har varit goda. 200 miljoner kro-nor bör därför föras över till utgiftsområde 19 för vart och ett av åren 2000-2002.
Även från utgiftsområde 14 bör 300 miljoner kronor för respektive år över-flyttas till utgiftsområde 16 för ytterligare satsningar på Kunskapslyftet.
Utskottet återkommer till vad som nyss sagts om att Centerpartiets tillväxt-främjande politik, vilken utskottet ställer sig bakom, beräknas medföra att utgiftsområdet kan minska. Utskottet beräknar att så kan ske med ytterligare 900 miljoner kronor.
I frågor om lönebildning, kompetensutveckling och arbetsrätt m.m. hänvi-sar utskottet till vad som anförts i avvikande mening nr 1 om den allmänna inriktningen av politiken.
I fråga om ramarna för budgetåren 2000-2002 anser utskottet att den av Centerpartiet i motion Fi16 föreslagna preliminära fördelningen på utgifts-områden bör godkännas som riktlinje för regeringens budgetarbete. Detta innebär att propositionen avstyrks i motsvarande delar (yrkandena 3 och 4, båda delvis) liksom de övriga partimotionerna Fi14 yrkandena 4 och 5, båda delvis (m), Fi15 yrkandena 3 och 4, båda delvis, och 9 (kd), samt Fi17 yr-kandena 3 och 4, båda delvis (fp).
Utskottets ställningstagande framgår av nedstående tabell.
Miljoner kronor
2000 2001 2002
utg. omr 13 utskottet
diff. prop 30 917
- 1 000 29 276
-1 000 28 569
-1 000 utg. omr 14 utskottet
diff. prop 43 373
-2 100 43 509
-2 100 43 830
- 2100 6 Utgiftstak för staten och preliminär fördelning på utgiftsområden under åren 2000-2002
Elver Jonsson (fp) anser att avsnitt 3.4 Utskottets ställningstagande i fråga om preliminära ramar för utgiftsområdena 13 och 14 för åren 2000-2002 bort ha följande lydelse:
Utskottet ställer sig bakom Folkpartiets allmänna inriktning av politiken såsom den kommer till uttryck i motion Fi17. Skattesänkningar direkt inrik-tade på att lätta skattebördan på arbete och färre regler för företagande kom-mer att medföra att fler arbetstillfällen skapas. Detta medför i sin tur att behovet av ersättning från arbetslöshetsförsäkringen minskar. Samma effekt kommer införandet av skattelättnader för hushållsnära tjänster att få.
Utskottet återkommer till vad som tidigare anförts i avvikande mening 1 om den allmänna inriktningen av politiken, nämligen att de arbetsmarknads-politiska åtgärderna bör vara färre, men mer inriktade på åtgärder som säkra-re ger arbeten.
Utskottet motsätter sig att medel avsätts för tillfälliga personalförstärk-ningar inom Arbetsmarknadsverket, detta med undantag för de 100 miljoner kronor som särskilt skall underlätta för invandrare att få arbete. Arbetsmark-nadsverkets utgifter bör därutöver successivt anpassas till det förbättrade läget på arbetsmarknaden.
Utskottets ställningstagande till ramarna för utgiftsområde 13 och 14 framgår av nedstående tabell.
Folkpartiet har under lång tid drivit krav om en starkare prioritering av stöd till arbetshandikappade på arbetsmarknaden. Det är de svaga i arbetsli-vet som behöver det starkaste stödet. Från många arbetsförmedlingar och länsarbetsnämnder kommer nu rapporter om att nyanställningar med löne-bidrag stoppats, att sådana anställningar har minskat i antal och att löne-bidragsnivån pressats ner. Som exempel kan nämnas Galaxens länsbolag som noterar att en generell besparing på t.ex. 5 % har hotat hälften av de lönebidragsanställda.
Ytterligare satsningar på arbetshandikappade känns därför angelägna och det är utskottets uppfattning att sådana satsningar ryms inom den ram som här förordas för utgiftsområde 14.
I fråga om ramarna för budgetåren 2000-2002 anser utskottet att den av Folkpartiet i motion Fi17 (yrkandena 3 och 4, båda delvis) föreslagna preli-minära fördelningen på utgiftsområden bör godkännas som riktlinje för rege-ringens budgetarbete. Detta innebär att propositionen avstyrks i motsvarande delar (yrkandena 3 och 4, båda delvis) liksom de övriga partimotionerna Fi14 yrkandena 4 och 5, båda delvis (m), Fi15 yrkandena 3 och 4, båda delvis och 9 (kd) samt Fi16 yrkande 23 delvis (c).
Utskottets ställningstagande framgår av nedanstående tabell.
Miljoner kronor
2000 2001 2002
utg. omr 13 utskottet
diff. prop 31 217
(-700) 28 076
(-2 200) 27 369
(2 200) utg. omr 14 utskottet
diff.prop 42 803
(-2 670) 41 439
(-4 170) 41 760
(-4 170) 7 Indelning av utgiftsområden
Margareta Andersson (c) anser att utskottets ställningstagande i avsnitt 3.5 Indelning av utgiftsområden bort ha följande lydelse:
Utbildning, kompetensutveckling och tillväxt är frågor intimt förknippade med varandra. Det moderna arbetslivet ställer krav på återkommande utbild-ning och ett kompetenslyft. Utskottet ansluter sig till Centerpartiets uppfatt-ning att Kunskapslyftet bör vidareutvecklas till en generell utbildningsgaranti byggd på arbetslöshetsförsäkringen. Detta skulle innebära att alla i arbetsli-vet skulle få rätt att komplettera tidigare utbildning upp till gymnasiekom-petens.
Reguljär utbildning och grundläggande kompetenslyft bör i större ut-sträckning ersätta riktade arbetsmarknadsutbildningar. En sådan utbildning eller fortbildning kan med dagens system finansieras med medel från utgifts-områdena 14, 15 och/eller 16. Mot denna bakgrund bör, som Centerpartiet föreslagit, indelningen av dessa utgiftsområden övervägas. Regeringen bör redan i höst kunna presentera en översyn av indelningen, som sedan kan ligga till grund för ett beslut i samband med vårpropositionen år 2000. Detta bör enligt utskottet ges regeringen till känna. Utskottet anser att motion Fi16 yrkande 5 bör tillstyrkas.
Bostadsutskottets yttrande
1998/99:BoU3y
1999 års ekonomiska vårproposition
Till finansutskottet
Finansutskottet har beslutat att bereda bl.a. bostadsutskottet tillfälle att avge yttrande över 1999 års ekonomiska vårproposition, jämte de motioner som kan komma att väckas, i de delar som berör utskottets beredningsområde.
<1Sammanfattning
Bostadsutskottet tillstyrker regeringens förslag till preliminär beräkning av medelstilldelning för utgiftsområde 18 - samhällsplanering, bostadsförsörj-ning och byggande. Utskottet tillstyrker även de i vårpropositionen framlag-da förslagen till lag om omräkningstal för 2000 års taxeringsvärden samt till lag om ändring i lagen om statlig fastighetsskatt. Samtliga motionsyrkanden i dessa delar avstyrks.
Avvikande meningar (m), (kd), (c) och (fp) har avgivits till förmån för för-slagen till medelstilldelning avseende utgiftsområde 18 i respektive partimo-tion. Vad gäller förslagen om fastighetsbeskattningen har avvikande mening-ar avgivits av (m), (kd) och (c) samt ett särskilt yttrande av (fp).
<1Propositionen
Bostadsutskottet behandlar i detta yttrande regeringens förslag i proposition 1998/99:100 att riksdagen
4. godkänner den preliminära fördelningen av utgifterna på utgiftsområden för åren 2000-2002 som riktlinje för regeringens budgetarbete,
26. antar regeringens förslag till lag om omräkningstal för 2000 års taxe-ringsvärden,
27. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt.
Yrkande 4 behandlas endast i vad avser utgiftsområde 18.
<1Motionerna
I yttrandet behandlas de med anledning av propositionen väckta motionerna
1998/99:Fi14 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas
5. att riksdagen godkänner den preliminära fördelningen av utgifterna på utgiftsområden för åren 2000-2002 som riktlinje för budgetarbetet i enlighet med vad i motionen anförts,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skattepolitikens inriktning.
1998/99:Fi15 av Alf Svensson m.fl. (kd) vari yrkas
4. att riksdagen godkänner den preliminära fördelningen av utgifterna på utgiftsområden för åren 2000-2002 som riktlinje för regeringens budgetar-bete (avsnitt 9.1),
6. att riksdagen avslår regeringens förslag till ändring i lagen (1994:1052) om statlig fastighetsskatt,
7. att riksdagen godkänner de skatte- och inkomstförändringar som före-slås i motionen som riktlinje för regeringens budgetarbete (avsnitt 5.1, 5.2 och 8.1).
1998/99:Fi16 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari yrkas
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lättnader av fastighetsskatten,
23. att riksdagen godkänner den preliminära fördelningen av utgifterna på utgiftsområdena 1-27 åren 2000-2002 som riktlinjer för regeringens arbete i enlighet med vad i motionen anförts.
1998/99:Fi17 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas
4. att riksdagen godkänner den preliminära fördelningen av utgifterna på utgiftsområden för åren 2000-2002 som redovisas i motionen som riktlinjer för regeringens budgetarbete (tabell A).
Motionerna behandlas i de delar de berör bostadsutskottets beredningsområ-de.
<1Utskottet
Den preliminära ramen för utgiftsområde 18 åren 2000-2002
Utgiftsområde 18 består främst av plan-, bygg- och bostadsväsendet, länssty-relserna, lantmäteriverksamheten samt stöd till ekologisk omställning och utveckling. För år 1999 uppgår de totala anslagen inom utgiftsområdet enligt statsbudgeten till 20,5 miljarder kronor. Regeringen beräknar ramen för utgiftsområde 18 för år 2000 till 16 270 miljoner kronor, för år 2001 till 13 049 miljoner kronor och för år 2002 till 11 283 miljoner kronor.
Den kraftiga minskningen av den preliminära ramen i förhållande till inne-varande budgetår beror främst på en minskning av räntebidragsanslaget. Enligt propositionen beräknas nu räntebidragsanslaget till lägre nivåer under kommande budgetår än vad som angavs i budgetpropositionen hösten 1998. Denna minskning beror dels på ett antagande om lägre räntenivå, dels på ett lägre antagande om byggvolymen vad gäller antalet påbörjade lägenheter. Av det underlag för beräkningen av utgiftsområde 18 som redovisas i vår-propositionen framgår vidare att vid beräkningen bl.a. tagits hänsyn till att:
- regeringen avser återkomma med förslag om att införandet av bidraget till bostadsinvesteringar som främjar ekologisk hållbarhet senareläggs ett år till år 2001, - - en besparing på 112 miljoner kronor avses göras på det statliga räntestödet för reparation och underhåll (RBF-stödet) för år 2000, - - sammanlagt 1,2 miljarder kronor för stöd till de lokala investeringspro- -grammen beräknas förskjutas från perioden 1999-2001 till år 2002, - - en besparing på investeringsprogrammen med 37 miljoner kronor beräknas göras under år 2000, - - byggforskningsrådet förstärks med 50 miljoner kronor per år under treårs-perioden genom en motsvarande neddragning på anslaget lokala investe-ringsprogram, - - medlen för länsstyrelsernas miljötillsyn ökar samtidigt som anslaget för länsstyrelserna minskar med 10 miljoner kronor per år som en besparing, - - omstruktureringsarbetet inom lantmäteriverksamheten innebär besparingar med 25 miljoner kronor år 2000 och med 30 miljoner kronor fr.o.m. år 2001. - I fyra partimotioner läggs fram alternativa förslag till hur ramen för anslags-område 18 bör beräknas för åren 2000-2002.
Enligt Moderata samlingspartiets partimotion 1998/99:Fi14 yrkande 4 i motsvarande del bör utgifterna för utgiftsområde 18 minskas med 1 898, 2 805 respektive 3 136 miljoner kronor i förhållande till regeringens förslag för åren 2000-2002. Minskningen anges vara möjlig bl.a. genom att
- kostnaderna för Boverket skärs ned, - - räntebidragen trappas ned snabbare, - - bostadsbidragen renodlas till att endast gå till barnfamiljer för att på längre sikt växlas mot sänkt skatt. - Kristdemokraterna föreslår i sin partimotion 1998/99:Fi15 yrkande 4 i mot-svarande del att ramen för utgiftsområde 18 bör ökas med 507 miljoner kro-nor år 2000 i förhållande till regeringsförslaget. Därefter föreslås minskning-ar av ramen med 1 265 miljoner kronor år 2001 och med 693 miljoner kronor år 2002. Förändringen uppkommer bl.a. genom att:
- villkoren för bostadsbidrag förbättras genom att de individuella inkomst-gränserna slopas, reglerna om bidragsgrundande bostadsyta ändras samt att den barnrelaterade delen av bostadsbidraget höjs med 100 kr per barn, - - en satsning görs på stöd till allergisanering av bostäder, förskolor och skolor, - - de lokala investeringsprogrammen avvecklas fr.o.m. år 2001. - Enligt Centerpartiets partimotion 1998/99:Fi16 yrkande 23 i motsvarande del bör utgifterna på utgiftsområde 18 år 2000 minskas med 575 miljoner kronor i förhållande till regeringens förslag. Motionärerna anför bl.a. att medlen till lokala investeringsprogram kan användas bättre i andra sammanhang.
I Folkpartiets partimotion 1998/99:Fi17 yrkande 4 i motsvarande del för-ordas besparingar på bostadsbidragen, de lokala investeringsprogrammen samt på räntebidragen. Detta bedöms leda till minskningar av ramen för utgiftsområde 18 i förhållande till regeringsförslaget med 3 333, 3 240 re-spektive 2 975 miljoner kronor för åren 2000-2002.
Bostadsutskottet anför följande med anledning av förslaget i vårproposi-tionen och de nu redovisade partimotionerna.
Utan att nu i sak ta ställning till de aviserade förslag som delvis grundar bedömningen i vårpropositionen av medelsbehovet inom utgiftsområde 18 åren 2000-2002 anser utskottet att regeringens förslag bör kunna ligga till grund för det fortsatta budgetarbetet. Det kan konstateras att en framgångsrik ekonomisk politik medverkat till den historiskt sett låga räntenivå som i hög utsträckning bidrar till att utgifterna inom utgiftsområdet kan minskas. Ut-skottet ser positivt på att ett medelstillskott beräknas för Byggforskningsrå-dets verksamhet samt på den fortsatta satsningen på länsstyrelsernas miljö-tillsynsverksamhet.
Bostadsutskottet har vid flera tidigare tillfällen starkt understrukit behovet av att ett fullgott beslutsunderlag tillställs riksdagen i samband med budget-arbetet. Behovet är särskilt uttalat vad gäller de anslag som grundas på pro-gnoser över ränteutveckling eller andra förhållanden som inte kan förutses med någon absolut säkerhet. Utskottet noterar mot denna bakgrund med tillfredsställelse att regeringen särskilt framhåller att ett arbete pågår med att öka tillförlitligheten i Statens bostadskreditnämnds utgiftsprognoser och att en utvecklad prognosmodell beräknas komma till användning hösten 1999. Även prognoserna för räntebidragsanslaget kan förväntas bli alltmer tillför-litliga i ett stabilt ränteläge. Ett bra underlag för en mer noggrann bedömning avseende utgiftsbehovet inom utgiftsområde 18 kan således förväntas under höstens budgetarbete.
Vad gäller de förslag som förts fram i partimotionerna (m), (kd), (c) re-spektive (fp) om besparingar inom utgiftsområde 18 i förhållande till rege-ringens förslag kan utskottet konstatera att den närmare innebörden i dessa förslag endast till viss del låter sig utläsas av motionerna. Bostadsutskottet vill dock peka på de allvarliga följder på bostadsmarknaden som besparingar enligt vissa av förslagen kan bedömas ge upphov till.
Förslagen i m- respektive fp-motionen anges främst utgå från besparingar på bostadsbidragen, de lokala investeringsprogrammen samt räntebidragen. Tyngdpunkten i besparingarna kan förmodas ligga på nedskurna räntebidrag. Exempelvis föreslås i Folkpartiets motion att ramen för utgiftsområde 18 år 2000 skall bestämmas till ett belopp som är 3 333 miljoner kronor lägre än vad regeringen föreslagit. Enligt motionen kan 500 miljoner kronor sparas på bostadsbidragen detta år. Om därtill läggs den besparing som är möjlig att uppnå år 2000 om de lokala investeringsprogrammen avvecklas i enlighet med fp-förslaget återstår över 2 000 miljoner kronor som, såvitt utskottet förstår förslaget, skall sparas genom nedskurna räntebidrag. Detta skulle innebära att räntebidragen till nyproducerade eller nyligen ombyggda bo-stadshus med mycket kort varsel mer än halverades. Utskottet anser att ett sådant förslag tyder på en bristande insikt i de villkor som gäller för ägande och förvaltning av bostäder. Det bör dessutom påpekas att ett genomförande av förslaget skulle medföra krav på höjda hyror i den del av bostadsbeståndet som redan i dag har de högsta boendekostnaderna. Motsvarande invändning-ar kan även riktas mot de förslag som förs fram i Moderata samlingspartiets motion.
De partier som under de senaste åren förordat kraftiga besparingar på rän-tebidragen har ofta hänvisat till att samtidiga lättnader inom fastighetsskatte-systemets ram skulle göra att kostnadshöjningarna för enskilda fastigheter kan begränsas. Två av de tre partier som förordar kraftiga besparingar på räntebidragen gör även i år motsvarande koppling. Det kan emellertid kon-stateras att Folkpartiet, som föreslagit de största besparingarna på räntebidra-gen, i år inte för fram något fastighetsskatteförslag. Vidare kan konstateras att Kristdemokraterna föreslår fastighetsskattenivån 1,4 %, vilket för år 2000 innebär en höjning för hyreshusen i förhållande till regeringens förslag.
Utskottet vill i sammanhanget också påpeka att den koppling som motio-närerna gör mellan åtgärder i systemen för fastighetsskatt respektive ränte-bidrag under den aktuella perioden 2000-2002 får allt mindre relevans. Mot slutet av denna period kommer således huvuddelen av de bostadssubventio-ner som bekostas från anslaget för räntebidrag att gå till fastigheter som är befriade från fastighetsskatt.
Vad gäller den beräknade belastningen på bostadsbidragsanslaget kan kon-stateras att motionsförslagen utgår från såväl en höjning (kd-motionen) som en sänkning (fp-motionen) av den "barnrelaterade" delen av bidraget. Ut-skottet vill för sin del avvakta den översyn av bostadsbidragssystemet som för närvarande genomförs innan närmare ställning tas till vilka förändringar av dagens regler som kan bli aktuella att genomföra.
Med hänvisning till det anförda avstyrker bostadsutskottet motionerna 1998/99:Fi14 (m) yrkande 5, 1998/99:Fi15 (kd) yrkande 4, 1998/99:Fi16 yrkande 23 och 1998/99:Fi17 (fp) yrkande 4, samtliga yrkanden i motsva-rande delar. Utskottet gör bedömningen att regeringens förslag om beräknad ram för utgiftsområde 18 under perioden 2000-2002 kan godkännas som riktlinje för det fortsatta budgetarbetet.
Fastighetsbeskattningen
I propositionen lägger regeringen fram två förslag som avser fastighetsbe-skattningen. Det gäller förslag om dels vilka omräkningstal som bör gälla för 2000 års taxeringsvärden, dels en sänkning av fastighetsskattesatsen för hyreshus under år 1999. Den närmare innebörden av förslagen är i korthet följande.
Omräkningstalen för 2000 års taxeringsvärden skall för småhus (inkl. på lantbruksenhet) vara desamma som de som gäller för år 1999. För hyreshus skall omräkningstalet för år 2000 bestämmas till 1,00. Samtidigt aviserar regeringen sin avsikt att senare under år 1999 återkomma med förslag till ytterligare regler inför 2001 års taxering om hur underlaget för fastighets-skatten för hyreshus (bostadsdelen) skall fastställas. Utgångspunkten för det kommande förslaget anges vara att 2000 års allmänna fastighetstaxering inte bör tillåtas slå igenom i fråga om uttag av fastighetsskatt.
Den tillfälliga sänkning av fastighetsskatten för hyreshus från 1,5 till 1,3 % som gäller för år 1999 föreslås bli förlängd med ett år så att den också om-fattar år 2000.
Frågor som i olika avseenden berör fastighetsbeskattningen förs fram i fle-ra motioner.
I Moderata samlingspartiets partimotion 1998/99:Fi14 (m) yrkande 8 be-gärs ett riksdagens tillkännagivande om skattepolitikens inriktning. I fråga om fastighetsbeskattningen innebär förslaget att fastighetsskatten successivt bör avvecklas och ersättas med en schablonintäkt. Denna schablonbeskatt-ning bör enligt förslaget utformas så att underlaget för beskattningen endast är byggnadsvärdet. Vid en schablonintäkt på 4 % av byggnadsvärdet skulle det motsvara ett fastighetsskatteuttag på i genomsnitt 0,8 %. De föreslagna förändringarna kan dock inte genomföras redan från innevarande år. Enligt motionen krävs därför tillfälliga åtgärder som går i riktning mot den skisse-rade långsiktiga lösningen. Med hänvisning härtill föreslås att fastighets-skatten på bostäder år 2000 sänks till 1,2 % av taxeringsvärdet. Därefter trappas skattesatsen ned med ytterligare 0,1 procentenheter för vart och ett av åren 2001 och 2002. Orimliga regionala skillnader vid fastighetsbeskattning-en föreslås lindrade genom att endast hälften av markvärdet ingår i skatteun-derlaget. Samtidigt införs ett tak för den del av markvärdet som beskattas.
En skatt som plågar många, inte minst dem med låga inkomster, är enligt Kristdemokraternas partimotion 1998/99:Fi15 (kd) fastighetsskatten. Enligt motionens yrkande 7 i motsvarande del bör därför fastighetsskatten i ett första steg sänkas till 1,4 % för bostadshus. För att ta bort de orimliga effek-terna av skatten i bl.a. skärgårdsområden föreslås dessutom att endast en tredjedel av den del av markvärdet som överstiger 150 000 kr skall ingå i skatteunderlaget. I motionens yrkande 6 förordas att regeringens förslag till ändring i lagen (1994:1052) om statlig fastighetsskatt skall avslås, dvs. det förslag som innebär att den tillfälliga sänkningen av fastighetsskatten för hyreshus under år 1999 förlängs med ett år.
Riksdagen bör enligt Centerpartiets partimotion 1998/99:Fi16 yrkande 18 göra ett tillkännagivande om lättnader av fastighetsskatten. Det anges bl.a. innebära följande. Regeringens förslag om en fortsatt tillfällig sänkning av fastighetsskatten för hyreshus bör avvisas - detta bl.a. med hänvisning till att sänkningen är alltför kortsiktig och att den inte ger önskad effekt. På grund-val av Fastighetsbeskattningskommitténs arbete bör regeringen i höst lägga fram ett förslag till skattelättnader för fastboende i attraktiva områden. Dessa skattelättnader skall även omfatta år 1998. Dessutom bör ett permanent ROT-avdrag, kopplat till en schablonintäkt, införas.
Med anledning av vad som föreslagits i propositionen och i motionerna beträffande fastighetsbeskattningen vill utskottet anföra följande.
Bakgrunden till de förslag som regeringen nu lägger fram i den ekonomis-ka vårpropositionen är främst att skapa rådrum inför slutförandet av det utredningsarbete som nu pågår beträffande fastighetstaxeringen och fastig-hetsbeskattningen. Det gäller dels Fastighetstaxeringsutredningens, dels Fastighetsbeskattningskommitténs arbeten.
Fastighetstaxeringsutredningen, som tillsattes våren 1997, har till uppgift att se över reglerna för fastighetstaxeringsförfarandet. Häri ingår bl.a. att överväga de omräkningsregler som nu används. Utredningen skall enligt sina direktiv avsluta sitt arbete senast den 30 juni 1999.
Den parlamentariskt sammansatta Fastighetsbeskattningskommittén till-sattes våren 1998 för att se över reglerna för fastighetsbeskattningen m.m. Kommittén, som enligt direktiven skall avsluta sitt arbete före utgången av år 1999, skall inledningsvis överväga hur kravet på skattemässig neutralitet mellan olika upplåtelseformer skall definieras, vilken roll fastighetsskatten skall ha i sammanhanget och vilka lagändringar som kan erfordras. Även fastighetsskattens roll inom kapitalbekattningen skall ses över. Härvid skall också övervägas om andra underlag för beskattningen än ett marknads-värdebaserat taxeringsvärde är förenliga med en sådan roll. Kommittén skall även behandla frågan om beskattningen i attraktiva områden liksom behovet av särskilda undantagsregler i fråga om uttaget av fastighetsskatt under de första tio åren efter färdigställandet.
De förslag som regeringen lagt fram i fråga om fastighetsbeskattningen in-nebär i princip att fastighetsskatteuttaget för småhus och hyreshus blir oför-ändrat år 2000 i jämförelse med innevarande år. Med tanke på det utred-ningsarbete som nu pågår, och som utskottet i korthet redovisat ovan, fram-står detta som en rimlig ordning. Enligt utskottets mening bör sålunda ytter-ligare överväganden om förändringar i fastighetsbeskattningen anstå i av-vaktan på att resultatet av det pågående utredningsarbetet slutförs.
Utskottet tillstyrker med det nu anförda regeringens förslag till lag om om-räkningstal för 2000 års taxeringsvärden samt till lag om ändring i lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt. Partimotionerna 1998/99:Fi14 (m) yrkande 8 i motsvarande del, 1998/99:Fi15 (kd) yrkande 6 och 7, det senare yrkandet i motsvarande del, samt 1998/99:Fi16 (c) yrkande 18 avstyrks.
<AStockholm den 11 maj 1999
På bostadsutskottets vägnar
Knut Billing
I beslutet har deltagit: Knut Billing (m), Lennart Nilsson (s), Lilian Virgin (s), Owe Hellberg (v), Ulf Björklund (kd), Sten Andersson (m), Carina Mo-berg (s), Inga Berggren (m), Anders Ygeman (s), Siw Wittgren-Ahl (s), Sten Lundström (v), Ulla-Britt Hagström (kd), Carl-Erik Skårman (m), Helena Hillar Rosenqvist (mp), Rigmor Ahlstedt (c), Yvonne Ångström (fp) och Carina Adolfsson (s).
Avvikande meningar
1. Den preliminära ramen för utgiftsområde 18 åren 2000-2002
Knut Billing (m), Sten Andersson (m), Inga Berggren (m) och Carl-Erik Skårman (m) anser att den del av utskottets yttrande som under rubriken Den preliminära ramen för utgiftsområde 18 åren 2000-2002 börjar med "Utan att" och slutar med "fortsatta budgetarbetet" bort ha följande lydelse:
Genom den avreglering av bostadsmarknaden som inleddes under det bor-gerliga regeringsinnehavet togs betydelsefulla steg mot en minskad statlig och kommunal styrning av boendet. Vidare skapades förutsättningar för successivt sänkta boendekostnader genom bl.a. en avveckling av de detalj-reglerande subventionssystem som tidigare starkt bidragit till höga bygg-kostnader. Denna utveckling mot en fungerande bostadsmarknad avbröts emellertid när den socialdemokratiska regeringen tillträdde år 1994. Det kan således konstateras att vi i Sverige fortfarande har högre boendekostnader än i något annat jämförbart land. Skatterna på boendet motverkar rörligheten på marknaden och hindrar ungdomar från att skaffa sig en bostad. Politiska ingrepp på hyresmarknaden har lett till att hyreshus inte längre kan byggas om normala krav på avkastning skall kunna tillgodoses. Valfriheten mellan de olika upplåtelseformerna på bostadsmarknaden begränsas genom statliga ingrepp.
Bostadsutskottet anser att det nu är hög tid att vidta de åtgärder som krävs för att uppnå en fungerande bostadsmarknad som styrs av människors efter-frågan och inte av subventioner, detaljregleringar och politiska ingrepp. Förslag med denna inriktning läggs fram i Moderata samlingspartiets parti-motion 1998/99:Fi14. Dessa förslag innebär även att besparingar uppnås inom utgiftsområde 18. En successiv sänkning av fastighetsskatten ger ut-rymme för en snabbare nedtrappning av räntebidragen. Förenklingar i olika regelsystem och en minskad statlig detaljstyrning ger sänkta kostnader för Boverket. En avgränsning av bostadsbidragen till att endast gå till barnfa-miljer ger sänkta kostnader. På längre sikt kan bostadsbidragen växlas mot lägre skatt.
Utskottet tillstyrker med hänvisning till det nu anförda Moderata sam-lingspartiets partimotion 1998/99:Fi14 yrkande 5 i motsvarande del. Rege-ringens förslag, liksom övriga motionsyrkanden avstyrks.
2. Den preliminära ramen för utgiftsområde 18 åren 2000-2002
Ulf Björklund (kd) och Ulla-Britt Hagström (kd) anser att den del av utskot-tets yttrande som under rubriken Den preliminära ramen för utgiftsområde 18 åren 2000-2002 börjar med "Utan att" och slutar med "fortsatta budgetarbe-tet" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar vad som i Kristdemokraternas partimotion anförts om re-formbehovet inom utgiftsområde 18. Bostadsbidragen bör således förstärkas och göras mer rättvisa. Det kan ske genom att de individuella inkomstgrän-serna slopas och att de snäva regler för den bidragsgrundande bostadsytan som infördes år 1997 ändras. Stödet till de barnfamiljer som har den mest utsatta ekonomiska situationen bör förbättras genom att den barnrelaterade delen av bostadsbidraget höjs med 100 kr per barn.
De kontinuerligt ökande problemen med allergier måste leda till att sam-hället tar sin del av ansvaret för att de miljöer där barn och ungdomar vistas dagligen inte är hälsovådliga. Ekonomiskt utrymme bör därför reserveras för en offensiv satsning på allergisanering av bostäder, förskolor och skolor i enlighet med Kristdemokraternas förslag.
Genom en sänkning av fastighetsskatten skapas förutsättningar för en nå-got snabbare avtrappning av räntebidragen än vad regeringsförslaget utgår från. Vidare kan en besparing uppnås genom att tiden för de lokala investe-ringsprogrammen inte förlängs. I stället avvecklas denna stödform fr.o.m. år 2001.
Sammantaget innebär de ovan redovisade åtgärderna inom utgiftsområde 18 att den preliminära ramen bör fastställas i enlighet med förslaget i motion 1998/99:Fi15 (kd) yrkande 4. Regeringens förslag, liksom övriga aktuella motionsyrkanden, avstyrks.
3. Den preliminära ramen för utgiftsområde 18 åren 2000-2002
Rigmor Ahlstedt (c) anser att den del av utskottets yttrande som under rubri-ken Den preliminära ramen för utgiftsområde 18 åren 2000-2002 börjar med "Utan att" och slutar med "fortsatta budgetarbetet" bort ha följande lydelse:
Bostadspolitiken bör inriktas på att skapa förutsättningar för en väl ge-nomtänkt samhällsplanering och en god bostadsförsörjning. Viktiga inslag i detta arbete är att finna former för att öka miljöhänsynen i planeringen. Vida-re måste jämställdhetsaspekterna beaktas i alla planeringssammanhang lik-som de sociala frågorna, barnens behov och tillgängligheten för funktions-hindrade. Det måste skapas förutsättningar för att tillskapa bra bostäder till rimliga kostnader. Det kan bl.a. ske genom att det nuvarande systemet med räntebidrag avvecklas och ersätts med ett investeringsbidrag. Centerpartiet pekar i sin motion på behovet av att lägga om politiken i denna riktning.
Vad gäller den preliminära ramen för utgiftsområde 18 under åren 2000-2002 anser utskottet att möjligheter till besparingar under år 2000 redan nu kan förutses genom en begränsning av satsningen på lokala investeringspro-gram. Kritik mot den hittillsvarande medelsfördelningen har bl.a. framkom-mit i den granskning av verksamheten som bostadsutskottet låtit genomföra.
Utskottet ställer sig bakom Centerpartiets förslag att begränsa ramen för utgiftsområde 18 år 2000 med 575 miljoner kronor i förhållande till rege-ringsförslaget. Tillräckligt underlag saknas i dagsläget för att ta närmare ställning till ett förändrat rambehov för de två därpå följande åren. Det bör emellertid framhållas att en omläggning av politiken i den riktning som ovan förordats kan komma att innebära en omprövning av rambehovet. Utskottet vill också redan nu inför höstens budgetarbete framhålla behovet av att till-lämpa en mer strikt fördelningsnyckel för anslaget till länsstyrelserna. Större hänsyn bör vid fördelningen tas till antalet länsinvånare.
Vad nu anförts innebär en anslutning till Centerpartiets partimotion 1998/99:Fi16 yrkande 23 i motsvarande del. Regeringsförslaget, liksom övriga motionsyrkanden, avstyrks.
4. Den preliminära ramen för utgiftsområde 18 åren 2000-2002
Yvonne Ångström (fp) anser att den del av utskottets yttrande som under rubriken Den preliminära ramen för utgiftsområde 18 åren 2000-2002 börjar med "Utan att" och slutar med "fortsatta budgetarbetet" bort ha följande lydelse:
Bostadsutskottet delar vad i Folkpartiets partimotion anförts om behovet av åtgärder inom utgiftsområde 18. Dessa åtgärder kan beräknas leda till avsevärda besparingar som bidrar till den strukturförändring av de statliga insatserna som Folkpartiet förordat med en ökad satsning på utsatta grupper och en politik för tillväxt. Som ett inslag i denna politik bör en omfördelning ske mellan de selektiva bostadsbidragen och det generella barnstödet. Det stora beroendet av bostadsbidragen i barnfamiljernas ekonomi bör minskas genom att den del av bostadsbidraget som i praktiken utgör ett behovsprövat barnbidrag trappas ned med 100 kr per barn. Dessa medel används i stället för att öka de generella barnbidragen. Kombinerat med sänkta inkomstskatter ger denna åtgärd minskade marginaleffekter för barnfamiljerna.
De lokala investeringsprogrammen möttes av stark kritik redan när de in-fördes år 1997. Rapporter om godtycklig fördelning av dessa medel har därefter bekräftat de farhågor som framförts. Även bostadsutskottets egen granskning av bidragsverksamheten visar på omfattande brister i såväl regel-systemet som i den praktiska hanteringen. Stödet till de lokala investerings-programmen bör således snarast fasas ut.
Utskottet delar också den bedömning som görs i folkpartimotionen att det statliga stödet i form av räntebidrag till bostäder kan trappas av snabbare än vad gällande regler innebär.
Sammantaget innebär vad utskottet nu förordat att den preliminära ramen för utgiftsområde 18 för åren 2000-2002 bör bestämmas i enlighet med Folkpartiets partimotion 1998/99:Fi17 yrkande 4 i motsvarande del. Rege-ringsförslaget i denna del samt förslagen i övriga partimotioner avstyrks.
5. Fastighetsbeskattningen
Knut Billing (m), Sten Andersson (m), Inga Berggren (m) och Carl-Erik Skårman (m) anser att den del av bostadsutskottets yttrande som under rubri-ken Fastighetsbeskattningen börjar med "Bakgrunden till" och slutar med "18 avstyrks" bort ha följande lydelse:
Fastighetsskatten är i dag den enskilt största utgiftsposten för många små-husägare. Som dagens fastighetsbeskattning är utformad riskerar även helt vanliga småhus att bli åsatta mycket höga taxeringsvärden med åtföljande hög skatt. Mest påtagligt är detta i vissa attraktiva lägen där efterfrågan på fritidshus drivit upp taxeringsvärdena på permanentbostäder till helt orimliga nivåer. För dem som bor i flerbostadshus innebär fastighetsskatten en kost-nad på mellan en och två månadshyror. I enlighet med förslaget i Moderata samlingspartiets partimotion måste därför fastighetsskatten successivt av-vecklas.
För att behålla den allmänna symmetrin i beskattningen och motverka ris-ken för att rätten till avdrag för ränteutgifter ifrågasätts bör en beräknad schablonintäkt för egna bostäder tas upp till beskattning som kapitalinkomst. Med tanke på att avdragsrätten för många småhusägare är av avgörande ekonomisk betydelse är det naturligtvis viktigt att den bibehålls.
Den nu förordade schablonbeskattningen bör i enlighet med förslaget i Moderata samlingspartiets partimotion utformas på följande sätt. Beskatt-ningen baseras endast på fastighetens byggnadsvärde. Det i taxeringsvärdet ingående markvärdet räknas sålunda bort. Vid en schablonintäkt på 4 % kommer detta att motsvara ett fastighetsskatteuttag i dagens system på i genomsnitt 0,8 %.
Förutom att det föreslagna systemet med schablonbeskattning leder till ett totalt sett minskat skatteuttag löser det också ett av de mest påtagliga pro-blemen med dagens fastighetsskatt. Genom att beskattningen endast baseras på byggnadsvärdet kommer skatten på fastigheter i attraktiva områden att kraftigt minska eftersom det höga taxeringsvärdet i dessa fall i huvudsak beror på det höga markvärdet. Totalt sett kommer det nya systemet att leda till mindre regionala orättvisor än dagens fastighetsskatt.
Samtidigt som en övergång till ett system med schablonintäkt påbörjas måste också själva taxeringsförfarandet förenklas. Dagens fastighetstaxering kännetecknas främst av "kineseri" där enskilda detaljer i en fastighet får helt omotiverade genomslag i taxeringsvärdet. Genom att skatteuttaget minskar underlättas också en nödvändig förenkling av fastighetstaxeringen. Utgångs-punkten bör sålunda vara att byggnader på ett enkelt sätt skall klassificeras i så få kategorier som möjligt. Förslagsvis kan byggnader delas in i tre klasser efter sin standard: normal standard, väsentligt över normal standard respekti-ve väsentligt under normal standard.
Som framhålls i Moderata samlingspartiets partimotion är det dock inte möjligt att redan nu införa ett system med schablonintäkt. För att i någon mån komma till rätta med dagens system måste därför tillfälliga men ome-delbara åtgärder vidtas. Dessa åtgärder bör vara så utformade att de under-lättar en övergång till scablonbeskattning. I ett första steg bör därför skatte-satsen för bostäder sänkas till 1,2 % år 2000 och sedan med ytterligare 0,1 procentenheter för vart och ett av åren 2001 och 2002. Dessutom bör de regionala skillnaderna i fastighetsbeskattningen lindras genom att markvärdet inte tas upp till beskattning fullt ut. I avvaktan på en permanent och långsik-tig lösning bör underlaget för fastighetskatten justeras så att endast hälften av markvärdet ingår i skatteunderlaget. Dessutom bör ett tak för den del av markvärdet som beskattas införas.
Vad utskottet nu med anslutning till Moderata samlingspartiets partimotion 1998/99:Fi14 yrkande 8 i motsvarande del anfört om fastighetsbeskattningen bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Utskottets ställ-ningstagande i denna del innebär att regeringens förslag avstyrks. I den mån övriga motionsyrkanden inte kan anses tillgodosedda med det nu anförda avstyrks de av utskottet.
6. Fastighetsbeskattningen
Ulf Björklund (kd) och Ulla-Britt Hagström (kd) anser att den del av bo-stadsutskottets yttrande som under rubriken Fastighetsbeskattningen börjar med "Bakgrunden till" och slutar med "18 avstyrks" bort ha följande lydelse:
För många småhusägare har fastighetsskatten kommit att bli en ekonomisk plåga. Det är inte ovanligt att fastighetsskatten är den enskilt största utgifts-posten för en fastighetsägare. Helt vanliga småhus kan med dagens system drabbas av orimligt höga skatteuttag. Det framstår därför som uppenbart att omedelbara åtgärder måste vidtas för att lindra skattebördan för landets små-husägare. Inte minst gäller det för permanentboende i attraktiva områden.
I enlighet med förslaget i Kristdemokraternas partimotion bör fastighets-skatten i ett första steg sänkas till 1,4 % redan för innevarande år. Dessutom bör skatteuttaget endast baseras på en tredjedel av den del av markvärdet som överstiger 150 000 kr. Förutom att den senare åtgärden minskar skat-teuttaget totalt sett bidrar den effektivt till att lindra skattebördan, särskilt för dem som är bosatta i attraktiva områden, bl.a. i våra skärgårdar. I dessa fall är det främst ett högt markvärde som orsakar den höga fastighetsskatten.
Vad utskottet nu med anslutning till Kristdemokraternas partimotion 1998/99:Fi15 yrkande 7 i motsvarande del anfört om fastighetsbeskattningen bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Utskottets ställ-ningstagande i denna del innebär att regeringens förslag avstyrks i enlighet med yrkande 6 i samma motion. I den mån övriga motionsyrkanden inte kan anses tillgodosedda med det nu anförda avstyrks de av utskottet.
7. Fastighetsbeskattningen
Rigmor Ahlstedt (c) anser att den del av bostadsutskottets yttrande som under rubriken Fastighetsbeskattningen börjar med "Bakgrunden till" och slutar med "18 avstyrks" bort ha följande lydelse:
Som framhålls i Centerpartiets partimotion måste valfrihet och mångfald vara en grundpelare i bostadspolitiken. Det förutsätter att neutraliteten mel-lan boendeformerna ökar och att förutsättningar skapas för långsiktigt lägre boendekostnader. Den av regeringen föreslagna förlängningen av den tillfäl-liga sänkningen av fastighetsskatten för hyreshus har uppenbarligen inte en sådan långsiktig effekt. Det är tvärtom en mycket kortsiktig åtgärd som knappast heller ger de hyressänkningar som eftersträvas. Det är inte realis-tiskt att tänka sig att en fastighetsägare tillfälligt kommer att sänka hyran för att sedan tvingas höja den igen. Enligt utskottets mening bör regeringens förslag i denna del därför avslås.
Inriktningen på det fortsatta arbetet med att se över fastighetsbeskattningen och fastighetstaxeringen måste vara att på längre sikt uppnå generella och permanenta sänkningar av skattenivån. På kort sikt måste de akuta proble-men för permanentboende i vissa områden som även är attraktiva för fritids-boende få sin lösning. De permanentboende i dessa områden drabbas i dag av helt orimliga fastighetsskatter. Det är naturligtvis inte acceptabelt att t.ex. fiskare, hantverkare, pensionärer och andra fastboende tvingas flytta därför att deras hus ligger i skärgården eller i något annat område som är attraktivt för fritidsboende. Vad som erfordras är i stället åtgärder som underlättar ett sådant boende. Strävan bör sålunda vara att på olika sätt förbättra möjlighe-terna till att bo kvar och till att nyetablera sig i dessa områden. Åtgärderna bör bl.a. syfta till att åstadkomma lättnader för de fastboende i attraktiva områden. Fastighetsbeskattningskommittén arbetar nu med denna fråga. Det är enligt utskottets mening mycket viktigt att regeringen kan förelägga riks-dagen ett förslag till skattelättnader redan under hösten. Förslaget bör vara så utformat att det ger en retroaktiv lättnad också för år 1998.
Utskottet vill också erinra om den stora betydelsen av att kunskap om lo-kala förhållanden tas till vara även i fastighetsskattesammanhang. Det är därför nödvändigt att det lokala lekmannainflytande som tidigare fanns i de lokala taxeringsnämnderna i någon form återinförs.
Det tillfälliga ROT-avdraget för arbetskostnader som avser reparation, om- och tillbyggnad av bostäder har varit framgångsrikt. Det har lett till ökad sysselsättning och till att underhållet av våra bostäder förbättrats. Avdrags-rätten har också på ett effektivt sätt bidragit till att minska skattefusket ge-nom att tidigare svarta arbeten i stället blivit vita. Enligt utskottets mening bör därför ett permanent system med ROT-avdrag införas. För att inte sym-metrin i skattesystemet skall brytas bör det kopplas till en schablonintäkt.
Vad utskottet nu med anslutning till Centerpartiets partimotion 1998/99:Fi16 yrkande 18 i motsvarande del anfört om fastighetsbeskattning-en bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Utskottets ställ-ningstagande i denna del innebär att regeringens förslag avstyrks. Övriga motionsyrkanden avstyrks av utskottet.
Särskilt yttrande
Fastighetsbeskattningen
Yvonne Ångström (fp) anför:
En rad invändningar kan riktas mot dagens system för beskattning av fastig-heter. Kritiken gäller såväl det totala skatteuttaget som de orimliga effekter som drabbar bl.a. permanentboende i skärgårdsområden. Folkpartiet har mot bakgrund av bl.a. det pågående utredningsarbetet i frågor om fastighetsbe-skattning och fastighetstaxering inte i detta sammanhang lagt fram något särförslag om fastighetsskatten. Jag vill emellertid framhålla att vår inställ-ning är att skatteuttaget från fastighetssektorn på sikt måste minska.
Olika tekniska lösningar, exempelvis en övergång till schablonintäktsbe-skattning, bör kunna diskuteras för att komma till rätta med de negativa konsekvenserna av dagens system. Det är också viktigt att erinra om att fastighetsskatten har starkt samband med andra delar av skattesystemet. Framför allt gäller detta förmögenhetsbeskattningen som för många fastig-hetsägare i praktiken fungerar som en extra fastighetsskatt. Folkpartiets förslag om avskaffad förmögenhetsskatt innebär således också att den totala fastighetsbeskattningen minskas. Som ett första steg föreslår Folkpartiet att sambeskattningen avvecklas och fribeloppet för förmögenhetsskatten höjs. Vad gäller fastighetsskatten förordar vi att det snarast införs lättnader för permanentboende i områden som är attraktiva för fritidsboende.
Innehåll
Bilagorna 4-16 i del 2
Yttranden med anledning av proposition 1998/99:100
Elanders Gotab, Stockholm 1999