Riktlinjer för den ekonomiska politiken, utgiftstak, skattefrågor, m.m.

Betänkande 1997/98:FiU20

Finansutskottets betänkande 1997/98:FIU20

Riktlinjer för den ekonomiska politiken, utgiftstak, m.m.

---

Innehåll

• Sammanfattning
• Motionerna och inriktningen av
• Utskottet
• Hemställan
• Reservationer

1997/98
FiU20

Sammanfattning

Den ekonomiska politiken
Utskottets bedömning är att den svenska ekonomin är
på väg in i en gynnsam period av relativt hög och
stabil tillväxt.
Inflationen har sjunkit till en varaktigt låg nivå
och räntorna är historiskt låga. Svensk
exportindustri är konkurrenskraftig och
bytesbalansen visar på stora och växande överskott.
Företagens och hushållens förtroende för den
ekonomiska utvecklingen har stärkts. Den starka
exporten kompletteras nu med en stigande privat
konsumtion och en ökad investeringsverksamhet.
Sedan mitten av 1997 märks en tydlig höjning av
aktiviteten i den svenska ekonomin. Sysselsättningen
ökar och arbetslösheten sjunker.
Förutsatt att de ekonomiska oroligheterna i Asien
inte tilltar och att lönekostnaderna i den svenska
ekonomin ökar i enlighet med de avtal som slutits på
arbetsmarknaden under våren 1998 kan den svenska
tillväxten under de närmaste åren ligga över
genomsnittet för länderna i OECD-området och
länderna i EU. Uppfylls dessa förutsättningar är
utsikterna goda att målet om en halvering av den
öppna arbetslösheten till 4 % nås före utgången av
år 2000.
Den offentliga sektorns finanser har sanerats och
fr.o.m. 1998 går Sverige från att under större delen
av 1990-talet ha varit ett underskottsland till att
bli ett överskottsland. Målet om överskott under de
kommande åren kommer av allt att döma att
överträffas med god marginal.
De allt starkare offentliga finanserna och den
stigande tillväxten skapar utrymme för förbättringar
i den offentliga sektorns kärnverksamhet - skolan,
vården och omsorgen. Vidare förbättras villkoren för
pensionärerna och biståndet höjs. Dessutom föreslås
särskilda insatser inom sex viktiga områden för den
framtida tillväxten och sysselsättningen. Det
handlar bl.a. om ytterligare förstärkningar av den
stora utbildningssatsningen, åtgärder för att
befästa Sveriges position som en ledande IT-nation,
utökade resurser inom området Hållbara Sverige och
ytterligare satsningar på entreprenörskap och
nyföretagande genom skatte- och regelförändringar.
Dessutom föreslås ett treårigt program för
utvecklingssamarbetet med Central- och Östeuropa och
ytterligare resurser för insatser i
Östersjöregionen. Vidare avsätts resurser för att
minska segregationen och öka integrationen inom det
svenska samhället.
Den höga tillväxten och de starka statsfinanserna
gör det också möjligt att amortera på den statsskuld
som till stor del byggdes upp under första hälften
av 1990-talet. Därigenom minskas bördorna på
kommande generationer samtidigt som möjligheterna
att möta kommande konjunktursvängningar förbättras.
Dessutom ökar handlingsutrymmet att nå slutmålet om
att återskapa full sysselsättning, efter det att
etappmålet en halvering av den öppna arbetslösheten
till år 2000 uppnåtts.
Budgetpolitiken och utgiftstaket
Enligt finansutskottets mening kan de förslag till
alternativ inriktning av budgetpolitiken som
oppositionspartierna för fram inte läggas till grund
för riksdagens beslut. Moderata samlingspartiet,
Folkpartiet och Kristdemokraterna förordar
visserligen i sina respektive förslag en politik som
innebär att utgifterna ligger under regeringens
förslag till utgiftstak för åren 1999-2001, men
dessa partiers förslag är antingen
fördelningspolitiskt inte godtagbara eller bygger på
en finansiering som är så osäker att stabiliteten i
statsfinanserna återigen skulle hotas. Miljöpartiet
de grönas förslag ryms också under det föreslagna
utgiftstaket men vilar på en alltför långt driven
skatteväxling och arbetstidsförkortning.
Vänsterpartiet föreslår för de tre åren ett
utgiftstak som under hela perioden ligger över
regeringens och innehåller dessutom förslag till
ökade skatter som utskottet avvisar. Centerpartiets
förslag präglas av ansvarstagande men innehåller
vissa skatteförslag som utskottet inte kan godta.
Regeringen har i sitt konsolideringsprogram
kombinerat besparingar och skattehöjningar på ett
sådant sätt att åtgärderna sammantagna fått en
enligt utskottets mening rimlig fördelningsprofil.
Utan denna kombination av skattehöjningar och
besparingar hade saneringen av statsfinanserna
ensidigt kommit att drabba de sämst ställda i
samhället. Ansträngningarna att komma till rätta med
de stora budgetunderskotten hade då inte vunnit den
respekt och fått den breda uppslutning som krävts
för att driva arbetet vidare i den takt som nu
skett.
Med sitt nu framlagda förslag till utgifter för de
tre närmaste åren fullföljer regeringen denna
politik. Saneringsarbetet har varit framgångsrikt
och återhämtningen av de offentliga finanserna går
nu t.o.m. snabbare än man tidigare räknat med. De
överskott som nu förutses bör i enlighet med
regeringens uppfattning i första hand användas för
att säkerställa vård, skola och omsorg. Genom
regeringens förslag avdelas nu på tilläggsbudget
ytterligare 4 miljarder kronor avsedda att skapa
förutsättningar för en stabil utveckling inom dessa
tre områden.
Finansutskottet anser att den av regeringen
föreslagna uppläggningen ger budgetpolitiken en
riktig inriktning. Prioriterade områden bör vara
skolan, sjukvården och omsorgen om barn och gamla.
Regeringens förslag till kraftsamling inom sex
framtidsområden är också välmotiverad och angelägen.
Även i övrigt är regeringens förslag väl avvägda och
bör, enligt utskottets mening, därför ligga till
grund för budgetpolitikens inriktning under åren
1999-2001.
Med hänsyn till den statsfinansiellt gynnsamma
utvecklingen har utskottet beslutat att ta ett
initiativ och föreslå att fastighetsskatten på
bostäder sänks från 1,7 till 1,5 % redan fr.o.m.
inkomståret 1998. Vidare föreslår utskottet att
fastighetsskatten under en övergångsperiod reduceras
för fastboende ägare till strand- och strandnära
fastigheter i attraktiva skärgårds- och kustområden.
Utskottet begär att regeringen återkommer till
riksdagen med lagförslag i denna del.
Förslaget om sänkt fastighetsskatt beräknas leda
till ett skattebortfall som under treårsperioden
1999-2001 uppgår till 1, 2 respektive 3 miljarder
kronor. Den tillfälliga justeringen av underlaget
för fastighetsskatt i vissa områden beräknas medföra
ett skattebortfall på omkring 0,1 miljarder kronor.
För att markera att statsmakterna även i
fortsättningen avser att bedriva en stram
finanspolitik föreslår utskottet att utgiftstaket i
enlighet med uppgörelsen sänks med ett lika stort
belopp som skattebortfallet väntas förorsaka under
vart och ett av de tre åren, vilket innebär att
utrymmet för tillkommande utgifter under 1999-2001
kommer att begränsas något i förhållande till vad
regeringen har föreslagit.
Utskottet föreslår således att utgiftstaket för
staten inklusive socialförsäkringssektorn vid sidan
av statsbudgeten för åren 1999-2001 fastställs till
734, 742 respektive 767 miljarder kronor.
Skatter och övriga inkomster
Finansutskottet anser att skattepolitiken bör ha den
inriktning som regeringen förordar och avstyrker
därför motioner med förslag om en ändrad inriktning.
Utskottet tillstyrker en rad propositionsförslag om
ändrade skatter. Det gäller bl.a. förslaget att
statlig inkomstskatt på förvärvsinkomster skall tas
ut efter två skattesatser. Skattesatsen för den av
den beskattningsbara förvärvsinkomsten som
överstiger nuvarande skiktgräns skall vara 20 %. För
den del av den beskattningsbara förvärvsinkomsten
som överstiger 360 000 kr skall skattesatsen vara 5
procentenheter högre. De nya skattesatserna föreslås
gälla från och med inkomståret 1999.
Beträffande beskattningen av småföretag föreslås en
förstärkt reserveringsmöjlighet för enskilda
näringsidkare och delägare i handelsbolag, ökat
lättnadsutrymme vid beskattning av utdelning och
reavinst på onoterade aktier, ökade möjligheter till
kvittning av reaförluster på onoterade aktier samt
ändrade bestämmelser för fördelning av
basbeloppsavdraget för enskilda näringsidkare.
På punktskatteområdet tillstyrks
propositionsförslag om sänkt skatt på cigaretter och
slopad indexering av skattesatserna för tobaksskatt
och alkoholskatt. Utskottet föreslår vissa smärre
justeringar av regeringens förslag. Dessutom
avskaffas reklamskatten på reklamtrycksaker från och
med den 1 januari 1999.
Beträffande fastighetstaxering och fastighetsskatt
tillstyrker utskottet regeringens förslag om frysta
omräkningstal för 1999 års taxeringsvärden och sänkt
skatt på markvärdet av vattenkraftverk från den 1
januari 1999 med 1,71 procentenheter. Därtill
föreslår utskottet som nämnts ovan förändringar i
fastighetsbeskattningen.
Den kommunala sektorn
Utskottet framhåller att genom de senaste årens
omfattande sanering av de offentliga finanserna har
det frigjorts resurser som kan satsas på att
förbättra kvaliteten inom skolan, sjukvården och
omsorgen om barn och gamla. Utskottet ställer sig
bakom regeringens förslag att ytterligare 4
miljarder kronor tillförs området ovanpå de
satsningar som redan gjorts. Därmed tillförs
kommuner och landsting 72 miljarder kronor extra
under perioden 1997-2001, dvs. 4 miljarder kronor
1997, 12 miljarder kronor 1998, 16 miljarder kronor
1999, 20 miljarder kronor 2000 och 20 miljarder
kronor 2001 jämfört med 1996. Vid sidan av detta
vidtas andra åtgärder för att öka kvaliteten inom
t.ex. skolan.
Uppföljning, revision och kontroll
Utskottet tar upp regeringens bedömningar av
iakttagelser rörande Sverige i Europeiska
revisionsrättens rapporter. Utskottet tillstyrker
vidare regeringens förslag till ändring av lagen
(1994:1708) om EG:s förordningar om miljö- och
strukturstöd. Ändringarna av denna lag kräver
riksdagsbeslut med kvalificerad majoritet.
Utskottet uttalar avslutningsvis vissa krav på
resultatinformationen i budgetpropositionen för år
1999.
Övriga motioner avstyrks. Till betänkandet har
fogats 63 reservationer och 3 särskilda yttranden
som framgår av innehållsförteckningen.

Inledning
I detta betänkande behandlar finansutskottet
dels proposition 1997/98:150 1998 års ekonomiska
vårproposition med förslag till riktlinjer för den
ekonomiska politiken, en offensiv för uthållig
tillväxt och ökad sysselsättning, utgiftstak,
ändrade anslag för budgetåret 1998, skattefrågor,
kommunernas ekonomi, m.m., i vad avser yrkandena
1-4, 5 (i berörd del), 6, 7, 8 (i berörd del), 9,
50-59 samt 61,
dels de med anledning av proposition 1997/98:150
väckta motionerna
1997/98:Fi17 av Carl Bildt m.fl. (m) i vad avser
yrkandena 1-8 och 10-13,
1997/98:Fi18 av Olof Johansson m.fl. (c) i vad
avser yrkandena 1-23 och 25,
1997/98:Fi19 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) i vad
avser yrkandena 1-10, 23-25 och 27,
1997/98:Fi20 av Gudrun Schyman m.fl. (v) i vad
avser yrkandena 1-4, 6-19 och 21-29,
1997/98:Fi21 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) i
vad avser yrkandena 1-43 och 45-47,
1997/98:Fi22 av Alf Svensson m.fl. (kd) i vad avser
yrkandena 1-8,
1997/98:Fi23 av Hans Karlsson (s),
1997/98:Fi24 av Lars Tobisson och Per Unckel (m),
1997/98:Fi25 av Karin Falkmer m.fl. (m, fp, kd),
1997/98:Fi26 av Beatrice Ask m.fl. (m) i vad avser
yrkandena 1-5,
1997/98:Fi28 av Kenth Skårvik (fp),
1997/98:Fi33 av Sigge Godin (fp),
1997/98:Fi34 av Marianne Carlström och Ann-Kristine
Johansson ( s),
1997/98:Fi35 av Karin Israelsson och Elver Jonsson
(c, fp),
1997/98:Fi36 av Karin Israelsson och Elver Jonsson
(c, fp),
1997/98:Fi38 av Inger Segelström m.fl. (s),
1997/98:Fi41 av Karin Olsson m.fl. (s),
1997/98:Fi42 av Magnus Johansson och Karin Olsson
(s),
1997/98:Fi43 av Bengt Kronblad m.fl. (s),
1997/98:Fi47 av Margareta Andersson (c),
1997/98:Fi48 av Göte Jonsson m.fl. (m),
1997/98:Fi50 av Bo Lundgren m.fl. (m),
1997/98:Fi53 av Barbro Westerholm m.fl. (fp, c, mp,
kd),
1997/98:Fi55 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp),
1997/98:Fi57 av Sivert Carlsson (c),
1997/98:Fi58 av Kjell Ericsson och Rolf Dahlberg
(c, m),
1997/98:Fi59 av Karin Israelsson (c),
1997/98:Fi60 av Birgitta Carlsson (c) och
1997/98:Fi61 av Carina Moberg och Tone Tingsgård
(s),
dels den med anledning av skrivelse 1997/98:155
Utvecklingen inom den kommunala sektorn väckta
motionen 1997/98:Fi65 av Marie Engström m.fl. (v)
yrkande 2,
dels proposition 1997/98:133 Beskattning av
personaloptioner i vad avser lagförslag 2 om ändring
i lagen (1962:381) om allmän försäkring, som
överlämnats från skatteutskottet till
finansutskottet för författningsteknisk samordning
(se nedan).
Övriga yrkanden i proposition 1997/98:150 samt
övriga motioner väckta med anledning av
propositionen behandlas i finansutskottets
betänkande 1997/98:FiU27 Tilläggsbudget I för
budgetåret 1998 med undantag för motionerna
1997/98:Fi18 yrkande 24 och 1997/98:Fi20 yrkande 20
som behandlas i finansutskottets betänkande
1997/98:FiU26 Utvecklingen inom den kommunala
sektorn.
Regeringens lagförslag
De av regeringen i proposition 1997/98:150 framlagda
lagförslag som behandlas i detta betänkande
återfinns i bilaga 1 till betänkandet, nämligen
- (1) förslag till lag om ändring i lagen
(1962:381) om allmän försäkring (regeringens
lagförslag i prop. 1997/98:150 har sammanförts med
regeringens lagförslag i prop. 1997/98:133 som har
överlämnats från skatteutskottet, se närmare nedan),
- (2) förslag till lag om ändring i lagen
(1969:205) om pensionstillskott,
- (3) förslag till lag om ändring i lagen
(1979:84) om delpensionsförsäkring,
- (4) förslag till lag om ändring i
kommunalskattelagen (1928:370) (gällande lydelse
såvitt avser förslaget till ändring i punkt 6 av
anvisningarna till 46 § har justerats med hänsyn
till de ändringar som träder i kraft den 30 juni
1998 enligt betänkande 1997/98:SkU27, gällande
lydelse såvitt avser förslaget till ändring i punkt
1 av anvisningarna till 48 § har justerats med
hänsyn till de ändringar som träder i kraft den 1
november 1998 enligt betänkande 1997/98:SfU13),
- (5) förslag till lag om ändring i lagen
(1990:325) om självdeklaration och
kontrolluppgifter,
- (11) förslag till lag om ändring i lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt,
- (12) förslag till lag om ändring i lagen
(1993:1538) om periodiseringsfonder (gällande
lydelse har justerats med hänsyn till de ändringar
som träder i kraft den 30 juni 1998 enligt
betänkande 1997/98:SkU27),
- (13) förslag till lag om omräkningstal för 1999
års taxeringsvärden,
- (14) förslag till lag om ändring i lagen
(1994:1563) om tobaksskatt,
- (15) förslag till lag om ändring i lagen
(1994:1564) om alkoholskatt,
- (16) förslag till lag om ändring i lagen
(1984:1052) om statlig fastighetsskatt,
- (17) förslag till lag om ändring i lagen
(1972:266) om skatt på annonser och reklam,
- (18) förslag till lag om ändring i lagen
(1996:1061) om minskning i särskilda fall av det
generella statsbidraget till kommuner och landsting
åren 1997 och 1998,
- (19) förslag till lag om ändring i lagen
(1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och
annan menighets utdebitering av skatt, m.m.,
- (20) förslag till lag med särskilda bestämmelser
om utbetalning av skattemedel år 1999,
- (21) förslag till lag om ändring i lagen
(1994:1708) om EG:s förordningar om miljö- och
strukturstöd.
Lagtekniska samordningar
I regeringens förslag om ändring i lagen (1962:381)
om allmän försäkring finns bl.a. ett förslag till
ändring i 11 kap. 2 §. En ändring i samma lagrum
föreslås i den till skatteutskottet remitterade
propositionen 1997/98:133 (lagförslag 2.2).
Skatteutskottet har beslutat att överlämna
lagförslag 2.2 i proposition 1997/98:133 till
finansutskottet för författningsteknisk samordning
av de båda ändringsförslagen. I bilaga 1 till detta
betänkande har regeringens ändringsförslag i
propositionerna 1997/98:150 och 1997/98:133
sammanförts.
I det från skatteutskottet överlämnade lagförslaget
finns förslag till ändringar i 11 kap. 2 och 3 §§
lagen (1962:318) om allmän försäkring. Ändringarna
föreslås träda i kraft den 1 juli 1998. I den till
socialförsäkringsutskottet remitterade propositionen
1997/98:151 (lagförslag 2.5) föreslås att dessa
paragrafer skall upphöra att gälla den 1 januari
1999. Socialförsäkringsutskottet har i sitt
betänkande 1997/98:SfU13 tillstyrkt regeringens
förslag. Betänkandet planeras bli behandlat i
kammaren den 8 juni 1998. Finansutskottet
förutsätter att riksdagen kommer att anta
regeringens i proposition 1997/98:151 framlagda
förslag att lagrummen skall upphöra att gälla.
Finansutskottet föreslår dock i detta betänkande,
som planeras bli behandlat av kammaren den 9 juni
1998, att riksdagen skall besluta, att lagrummen,
till dess att de enligt riksdagens beslut med
anledning av socialförsäkringsutskottets betänkande
1997/98:SfU13 upphör att gälla, skall ha den lydelse
som framgår av Regeringens lagförslag i bilaga 1
till detta betänkande.
I regeringens förslag i proposition 1997/98:150 om
ändring i lagen (1962:318) om allmän försäkring
(lagförslag 3.1) finns bl.a. ett förslag till
ändring i 1 kap. 6 §. Finansutskottet föreslår i
detta betänkande att ändringen skall träda i kraft
den 1 januari 1999. En ändring i samma lagrum
föreslås i den till socialförsäkringsutskottet
remitterade propositionen 1997/98:151 (lagförslag
2.5). Ändringen föreslås träda i kraft den 1 januari
1999. Finansutskottet förutsätter att riksdagen
kommer att anta den i proposition 1997/98:151
föreslagna ändringen i 1 kap 6 §, som planeras bli
behandlad av kammaren den 8 juni 1998.
Finansutskottet föreslår i detta betänkande, som
planeras bli behandlat av kammaren den 9 juni 1998,
att riksdagen upphäver sitt med anledning av
socialförsäkringsutskottets betänkande 1997/98:SfU13
fattade beslut om ändring i 1 kap. 6 § lagen
(1962:318) om allmän försäkring och beslutar att
lagrummet samt övergångsbestämmelserna till lagen
skall ha den som Utskottets förslag betecknade
lydelse som framgår av hemställan mom. 30 i detta
betänkande.
Regeringens förslag i proposition 1997/98:150 om
ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring och
förslaget till lag om ändring i kommunalskattelagen
(1928:370) behandlas såväl i detta betänkande som i
betänkande 1997/98:FiU27. De i betänkande
1997/98:FiU27 behandlade förslagen till ändringar i
lagen (1962:381) om allmän försäkring och i
kommunalskattelagen (1928:370) har överförts till
detta betänkande för författningsteknisk samordning.
Utskottets lagförslag
Av utskottet framlagda förslag till ändringar i
förhållande till regeringens lagförslag återfinns i
hemställan under mom. 30 och gäller
- lagen (1962:381) om allmän försäkring (se
föregående avsnitt om lagtekniska samordningar),
- lagen (1994:1563) om tobaksskatt,
- lagen (1994:1564) om alkoholskatt,
- lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt.
Under mom. 30 i hemställan återfinns också av
utskottet upprättade förslag till ändringar i
- lagen (1994:308) om bostadstillägg till
pensionärer,
- lagen (1994:1065) om ekonomiska villkor för
riksdagens ledamöter,
- lagen (1996:304) om arvode m.m. till Sveriges
företrädare i Europaparlamentet.
Regeringens och oppositionens budgetförslag
1999-2001
En sammanställning av regeringens förslag till
budgetåtgärder för åren 1999-2001 redovisade i
proposition 1997/98:150 samt parti- och
kommittémotioner som väckts i anslutning till dem
återfinns i bilaga 2 till betänkandet.
Utgiftstak och utgiftsramar 1999-2001
En tabell över utgiftstak och utgiftsramar för åren
1999-2001 föreslagna av regering och
oppositionspartier återfinns i bilaga 3 till
betänkandet.
Yttranden från andra utskott
Finansutskottet har berett övriga utskott tillfälle
att avge yttrande över de förslag i proposition
1997/98:150 jämte motioner som rör respektive
utskotts beredningsområde. Yttranden har avlämnats
från
- skatteutskottet (1997/98:SkU4y),
- justitieutskottet (1997/98:JuU8y),
- utrikesutskottet (1997/98:UU3y),
- försvarsutskottet (1997/98:FöU4y),
- socialförsäkringsutskottet (1997/98:SfU5y),
- socialutskottet (1997/98:SoU7y,
- kulturutskottet (1997/98:KrU4y),
- utbildningsutskottet (1997/98:UbU10y),
- trafikutskottet (1997/98:TU4y),
- jordbruksutskottet (1997/98:JoU3y),
- näringsutskottet (1997/98:NU8y),
- arbetsmarknadsutskottet (1997/98:AU5y) samt
- bostadsutskottet (1997/98:BoU5y).
Yttrandena återfinns i bilagorna 4-16 i betänkandets
del 2.
Inkomna skrivelser
Under ärendets gång har utskottet mottagit
skrivelser från Småhusägare mot boendeskatt angående
fastighetsskatten, Tidningsutgivarna angående
reklamskatten samt från Södra Vätterbygdens
Folkhögskola och Studieförbundet Vuxenskolan
angående utgiftsområde 17 Kultur, medier,
trossamfund och fritid.
Utfrågningar
Finansutskottet anordnade den 12 mars 1998 en
offentlig utfrågning av riksbankschefen Urban
Bäckström angående den aktuella penningpolitiken.
Vidare har den 26 mars generaldirektör Svante Öberg
och tillförordnade prognoschefen Bo Dahlérus,
Konjunkturinstitutet, inför utskottet lämnat
upplysningar och svarat på frågor.
Protokoll från den offentliga utfrågningen återfinns
i bilaga 17 i betänkandets del 2.
Propositionens förslag
I proposition 1997/98:150 1998 års ekonomiska
vårproposition föreslår regeringen
(Finansdepartementet)
dels såvitt avser den ekonomiska politiken och
utgiftstaket
1. att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer
för den ekonomiska politiken som regeringen förordar
(avsnitt 1),
2. att riksdagen godkänner beräkningen av de
offentliga utgifterna för åren 1999-2001 (avsnitt
4.4.1),
3. att riksdagen fastställer utgiftstaket för
staten inklusive socialförsäkringssektorn vid sidan
av statsbudgeten för år 2001 till 770 miljarder
kronor (avsnitt 4.4.2),
4. att riksdagen godkänner den preliminära
fördelningen av utgifterna på utgiftsområden åren
1999-2001 som riktlinjer för regeringens
budgetarbete (avsnitt 4.5),
5. att riksdagen antar regeringens förslag till lag
om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,
(delvis),
6. att riksdagen antar regeringens förslag till lag
om ändring i lagen (1969:205) om pensionstillskott,
7. att riksdagen antar regeringens förslag till lag
om ändring i lagen (1979:84) om
delpensionsförsäkring,
8. att riksdagen antar regeringens förslag till lag
om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),
(delvis),
9. att riksdagen antar regeringens förslag till lag
om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration
och kontrolluppgifter,
dels såvitt avser skattefrågor
50. att riksdagen antar regeringens förslag till
lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt,
51. att riksdagen antar regeringens förslag till
lag om ändring i lagen (1993:1538) om
periodiseringsfonder,
52. att riksdagen antar regeringens förslag till
lag om omräkningstal för 1999 års taxeringsvärden,
53. att riksdagen antar regeringens förslag till
lag om ändring i lagen (1994:1563) om tobaksskatt,
54. att riksdagen antar regeringens förslag till
lag om ändring i lagen (1994:1564) om alkoholskatt,
55. att riksdagen antar regeringens förslag till
lag om ändring i lagen (1984:1052) om statlig
fastighetsskatt,
56. att riksdagen antar regeringens förslag till
lag om ändring i lagen (1972:266) om skatt på
annonser och reklam,
dels såvitt avser kommunsektorn
57. att riksdagen antar regeringens förslag till
lag om ändring i lagen (1996:1061) om minskning i
särskilda fall av det generella statsbidraget till
kommuner och landsting åren 1997 och 1998,
58. att riksdagen antar regeringens förslag till
lag om ändring i lagen (1965:269) med särskilda
bestämmelser om kommuns och annan menighets
utdebitering av skatt, m.m.,
59. att riksdagen antar regeringens förslag till
lag med särskilda bestämmelser om utbetalning av
skattemedel år 1999,
dels såvitt avser EU-medel
61. att riksdagen antar regeringens förslag till
lag om ändring i lagen (1994:1708) om EG:s
förordning om miljö- och strukturstöd.
Motionsyrkandena
Motioner väckta med anledning av
proposition 150
1997/98:Fi17 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar godkänna de allmänna
riktlinjer för den ekonomiska politiken som förordas
i motionen,
2. att riksdagen beslutar godkänna beräkningen av
de offentliga utgifterna för åren 1999-2001 i
enlighet med vad som anförts i motionen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om företagande och nya
jobb,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om budgetprocessen,
budgeteringsmarginalen och utgiftstaket,
5. att riksdagen beslutar fastställa ett
långsiktigt mål om balans i de offentliga finanserna
i genomsnitt över en konjunkturcykel i enlighet med
vad som anförts i motionen,
6. att riksdagen beslutar att fastställa målet att
statsskuldens andel av produktionen år 2002 inte
skall överstiga 60 % i enlighet med vad som anförts
i motionen,
7. att riksdagen beslutar fastställa utgiftstaket
för staten inklusive socialförsäkringssektorn vid
sidan av statsbudgeten för år 1999 till 697
miljarder kronor, för år 2000 till 682 miljarder
kronor och för år 2001 till 683 miljarder kronor i
enlighet med vad som anförts i motionen,
8. att riksdagen beslutar godkänna den preliminära
fördelningen av utgifter på utgiftsområden åren
1999-2001 som riktlinjer för regeringens
budgetarbete i enlighet med vad som anförts i
motionen,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om
skattepolitikens inriktning,
11. att riksdagen avslår förslaget om höjd statlig
inkomstskatt i enlighet med vad som anförts i
motionen,
12. att riksdagen hos regeringen begär en översyn
av de kommunala uppgifterna och utjämningssystemet i
enlighet med vad som anförts i motionen,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts beträffande
deltagande i ERM och i den europeiska valutaunionen.
1997/98:Fi18 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas
1. att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjerna
för den ekonomiska politiken i enlighet med vad som
anförts i motionen,
2. att riksdagen fastställer utgiftstaket för
staten inklusive socialförsäkringssektorn vid sidan
av statsbudgeten för år 2001 till 760 miljarder
kronor,
3. att riksdagen godkänner den preliminära
fördelningen av utgifterna på utgiftsområden åren
1999-2001 som riktlinjer för regeringens arbete i
enlighet med vad som anförts i motionen,
4. att riksdagen beslutar om sänkta
arbetsgivaravgifter och egenavgifter i enlighet med
vad som anförts i motionen,
5. att riksdagen beslutar om höjd produktionsskatt
på el från kärnkraft i enlighet med vad som anförts
i motionen,
6. att riksdagen avslår regeringens förslag till
sänkt fastighetsskatt på äldre vattenkraft,
7. att riksdagen beslutar införa en kväveoxidskatt
i enlighet med vad som anförts i motionen,
8. att riksdagen hos regeringen begär förslag om
miljöskatt på inrikes flyg i enlighet med vad som
anförts i motionen,
9. att riksdagen beslutar om sänkt fastighetsskatt
till 1,5 % fr.o.m. taxeringsåret 1999, med verkan
från inkomståret 1998, i enlighet med vad som
anförts i motionen,
10. att riksdagen beslutar om sänkt skatt för låg-
och medelinkomsttagare i enlighet med vad som
anförts i motionen,
11. att riksdagen beslutar fasa ut
förmögenhetsskatten i enlighet med vad som anförts i
motionen,
12. att riksdagen beslutar om sänkt skatt för
fåmansföretag i enlighet med vad som anförts i
motionen,
13. att riksdagen beslutar om avskaffande av
särskild löneskatt på avsättning till anställdas
vinstandelsstiftelser i enlighet med vad som anförts
i motionen,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om skattefrihet
för biobaserade drivmedel,
15. att riksdagen beslutar om avskaffad skatt på el
och sänkt skatt på eldningsolja för jordbruket till
samma nivå som för industrin i enlighet med vad som
anförts i motionen,
16. att riksdagen beslutar underlätta
generationsskiften i enlighet med vad som anförts i
motionen,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att införa ett
yrkesfiskeavdrag,
18. att riksdagen avslår regeringens förslag till
sänkt tobaksskatt,
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om tobakens
skadliga effekter för folkhälsan och tobakens
omfattande kostnader för samhället i enlighet med
vad som anförts i motionen,
20. att riksdagen beslutar om höjda egenavgifter
till arbetslöshetsförsäkringen i enlighet med vad
som anförts i motionen,
21. att riksdagen begär förslag hos regeringen om
försöksverksamhet för hushållsnära tjänster i
enlighet med vad som anförts i motionen,
22. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om lönebildningen,
23. att riksdagen beslutar om utförsäljning av
statligt ägande i företag i enlighet med vad som
anförts i motionen,
25. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om den svenska EU-
avgiften.
1997/98:Fi19 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari
yrkas
1. att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjerna
för den ekonomiska politiken i enlighet med vad som
anförts i motionen,
2. att riksdagen godkänner beräkningen av de
offentliga utgifterna för åren 1999-2001 i enlighet
med vad som anförts i motionen,
3. att riksdagen fastställer utgiftstaket för
staten inklusive socialförsäkringssektorn vid sidan
av statsbudgeten för år 1999 till 717 994 miljoner
kronor, för år 2000 till 721 831 miljoner kronor och
för år 2001 till 748 565 miljoner kronor,
4. att riksdagen godkänner den preliminära
fördelningen av utgifterna på utgiftsområden åren
1999-2001 som redovisas i motionen som riktlinjer
för regeringens budgetarbete (tabell A),
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om ett mätbart och
tidsbestämt mål för sysselsättningspolitiken,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om inriktningen av
skattepolitiken på kort och lång sikt,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om förenklat
företagande,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om skatteundandragande
och missbruk av bidragssystemen,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om Europapolitikens
inriktning,
10. att riksdagen hos regeringen begär förslag till
öronmärkning av det extra statsbidraget om 4
miljarder kronor till kommunerna för budgetåren
1999, 2000 och 2001,
23. att riksdagen - med avslag på regeringens
förslag till ny värnskatt om 5 % av den del av den
beskattningsbara förvärvsinkomsten som överstiger en
skiktgräns på 360 000 kr vid 2000 års taxering -
godkänner vad i motionen anförts om att
skattereformen skall återställas,
24. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om lättnader i
beskattning av företagande, riskkapital, arbete,
sparande och investeringar,
25. att riksdagen - med avslag på regeringens
förslag till lag om ändring i lagen (1994:1563) om
tobaksskatt - hos regeringen begär förslag till
sådan ändring i tobaksskattelagen i enlighet med vad
i motionen anförts,
27. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om ökad
kärnkraftssäkerhet i Ryssland och Ukraina.
1997/98:Fi20 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen med avslag på regeringens förslag
godkänner de allmänna riktlinjer för den ekonomiska
politiken som förordas i motionen (avsnitt 4-10
och 12),
2. att riksdagen med avslag på regeringens förslag
godkänner den beräkning av de offentliga utgifterna
för åren 1999-2001 som anförts i motionen (avsnitt
13),
3. att riksdagen med avslag på regeringens förslag
beslutar fastställa utgiftstaket för staten
inklusive socialförsäkringssektorn vid sidan av
statsbudgeten för år 1999 till 745 miljarder kronor,
för år 2000 till 756 miljarder kronor och för år
2001 till 784 miljarder kronor (avsnitt 13),
4. att riksdagen med avslag på regeringens förslag
godkänner den preliminära fördelningen av utgifterna
på utgiftsområden åren 1999-2001 som riktlinjer för
regeringens budgetarbete (avsnitt 14, tabell 2),
6. att riksdagen avslår regeringens förslag till
lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt (avsnitt 11),
7. att riksdagen avslår regeringens förslag till
lag om ändring i lagen (1996:1061) om minskning i
särskilda fall av det generella statsbidraget till
kommuner och landsting åren 1997 och 1998 (avsnitt
9),
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om en utvärdering av de
ekologiska fonderna (avsnitt 4.3),
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om skatteväxling
(avsnitt 4.3),
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om målet om ökad
sysselsättning och målet om 2 % överskott (avsnitt
5.1),
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om sänkt reporänta
(avsnitt 5.2),
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om skatteuttaget
och skattesänkningar för låginkomsttagare (avsnitt
6),
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om differentierad
bensinskatt (avsnitt 6),
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om en avfallsskatt
(avsnitt 6),
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om
framtidsfonderna (avsnitt 7.2),
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om en reformering
av arbetsmarknadspolitiken (avsnitt 7.4),
17. att riksdagen hos regeringen begär förslag till
vad i motionen anförts om ett principbeslut (avsnitt
8.2) beträffande arbetstidens längd,
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om en
arbetstidsreform (avsnitt 8.5),
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om en begränsning
av övertidsuttaget (avsnitt 8.6),
21. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om ökade ramar för
att höja nivåerna i a-kassa samt sjuk- och
föräldraförsäkring,
22. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om medel för en
storstadssatsning mot segregeringen (avsnitt 10.4),
23. att riksdagen beslutar att behålla värnskatten
enligt nuvarande modell enligt vad i motionen
anförts (avsnitt 11.1),
24. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om ytterligare ett
skatteskikt på 5 % över 360 000 kr (avsnitt 11.1),
25. att riksdagen beslutar om en temporär
lättnadsregel i enlighet med vad i motionen anförts
(avsnitt 11.3),
26. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att forma en
ekonomisk politik som varaktigt håller Sverige
utanför EMU (avsnitt 12),
27. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om en
folkomröstning om EMU (avsnitt 12),
28. att riksdagen som sin mening ger regeringen til
känna vad i motionen anförts om en rättvis
fördelning av informationspengar (avsnitt 12.1),
29. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om revision och
kontroll av EU-medel (avsnitt 12.2),
1997/98:Fi21 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari
yrkas
1. att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer
för den ekonomiska politiken som förordats i
motionen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om en miljöanpassning
av ekonomin,
3. att riksdagen hos regeringen begär redovisning
av miljöjusterad bruttonationalprodukt och
förändring av miljöskuld i anslutning till den
budgetproposition som skall lämnas hösten 1998,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om en mer aktiv
miljöpolitik som drivkraft för en positiv ekonomisk
utveckling,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om den ekonomiska
utvecklingen,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om regeringens
glädjekalkyler av ekonomisk tillväxt och
arbetslöshet,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om ett kontrakt om
sänkt arbetstid till 35 timmar per vecka,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om sänkt beskattning av
arbete,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om reformering av
arbetsmarknadspolitiken,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om bättre
spelregler för företagen,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om en grön
skatteväxling,
12. att riksdagen för budgetåren 1999-2000
godkänner de i motionen (tabell 2) föreslagna
beräkningarna av budgeteffekter av förändrade
skatter och avgifter som riktlinjer för regeringens
budgetabete,
13. att riksdagen hos regeringen begär förslag till
en extra uppräkning av skiktgränsen för statlig
skatt 1999 som kompensation för den uteblivna
uppräkningen 1997,
14. att riksdagen hos regeringen begär förslag till
en återgång till tidigare nivå på värderingen av
bilförmån,
15. att riksdagen, med avslag på regeringens
förslag, beslutar att gränsen för det högre skiktet
med 25 % statlig skatt skall utgöras av taxerad
inkomst som motsvarar taket i
ålderspensionsavgiften, för närvarande 7,5
basbelopp,
16. att riksdagen beslutar att gränsen för
avdragsgilla resekostnader sänks till 6 000 kr
fr.o.m. inkomståret 1999,
17. att riksdagen hos regeringen begär förslag till
att reseavdraget görs om till en skattereduktion på
30 %,
18. att riksdagen hos regeringen begär förslag till
förhöjt grundavdrag för låginkomsttagare från år
2000 i enlighet med vad som anförts i motionen,
19. att riksdagen beslutar att avskaffa
sambeskattningen av förmögenheter fr.o.m.
inkomståret 1999,
20. att riksdagen, vid bifall till yrkande 19,
beslutar att höja inkomstskatten för juridiska
personer (bolagsskatten) från 28 till 29 %,
21. att riksdagen beslutar sänka fastighetsskatten
på bostäder från 1,7 till 1,5 % taxeringsåret 1999,
22. att riksdagen beslutar att hyreshus med värdeår
1989-1993 inte skall betala fastighetsskatt för
inkomståren 1998-1999 (taxeringsåren 1999-2000),
23. att riksdagen, vid bifall till yrkande 22,
beslutar att en långsammare upptrappning av
räntebidrag enligt regeringens förslag i den
bostadspolitiska propositionen inte skall ske i
enlighet med vad som anförts i motionen (utg.omr.
18),
24. att riksdagen beslutar avskaffa avdraget för
representation fr.o.m. inkomståret 1999,
25. att riksdagen beslutar att aktier som
förmögenhetsbeskattas skall värderas till 75 % av
marknadsvärdet i stället för 80 % fr.o.m.
taxeringsåret 1999,
26. att riksdagen hos regeringen begär förslag till
höjda avgifter på handelsgödsel och bekämpningsmedel
i enlighet med vad som anförts i motionen (tabell
2),
27. att riksdagen hos regeringen begär förslag till
höjda landningsavgifter på flyg i enlighet med vad
som anförts i motionen (tabell 2),
28. att riksdagen avslår regeringens förslag till
lag om ändring i lagen (1984:1052) om statlig
fastighetsskatt (sänkning av fastighetsskatten för
vattenkraftverk),
29. att riksdagen beslutar att höja
fastighetsskatten för vattenkraftverk från nuvarande
2,21 till 4,1 % från inkomståret 1999,
30. att riksdagen hos regeringen i övrigt begär
förslag till höjda skatter på energi och sänkta
skatter på arbete för åren 1999-2001 i enlighet med
vad som anförts i motionen (tabell 10),
31. att riksdagen avslår regeringens förslag till
lag om ändring i lagen (1994:1563) om tobaksskatt i
den del som avser sänkt skatt på cigaretter (2
§),
32. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om det socialt
hållbara samhället,
33. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om mål för den
ekonomiska politiken,
34. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om
penningpolitken,
35. att riksdagen hos regeringen begär förslag till
utvidgade mål för Riksbanken i enlighet med vad som
anförts i motionen,
36. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om valutapolitiken
och rörlig växelkurs,
37. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att Sverige
inte skall ansluta sig till ERM,
38. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om en grön
finanspolitik,
39. att riksdagen beslutar att målet för
överskottet i den offentliga sektorns finansiella
sparande skall vara 0,5 % 1999 och därefter 1 % av
BNP i genomsnitt över en konjunkturcykel,
40. att riksdagen godkänner beräkningen av de
offentliga utgifterna i enlighet med vad som anförts
i motionen,
41. att riksdagen fastställer utgiftstaket för
staten inklusive socialförsäkringssektorn vid sidan
av statsbudgeten för år 2001 till 760 miljoner
kronor,
42. att riksdagen godkänner den preliminära
fördelningen av utgifterna på utgiftsområden åren
1999-2001 som riktlinjer för regeringens
budgetarbete i enlighet med vad som anförts i
motionen (tabell 3),
43. att riksdagen godkänner den i motionen
beskrivna inriktningen av politiken inom
utgiftsområdena som riktlinjer för regeringens
budgetarbete (avsnitt 9.1),
45. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om Sveriges
utträde ur EU år 2001,
46. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om de ekonomiska
ramarma för kommunsektorn,
47. att riksdagen avslår regeringens förslag till
lag om ändring i lagen (1996:1061) om minskning i
särskilda fall av det generella statsbidraget till
kommuner och landsting åren 1997 och 1998.
1997/98:Fi22 av Alf Svensson m.fl. (kd) vari yrkas
1. att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer
för den ekonomiska politiken som förordas i motionen
(avsnitt 4),
2. att riksdagen godkänner beräkningen av de
offentliga utgifterna för åren 1999-2001 (avsnitt
7.4),
3. att riksdagen fastställer utgiftstaket för
staten inklusive socialförsäkringssektorn vid sidan
av statsbudgeten för år 1999 till 722 miljarder
kronor, för år 2000 till 729 miljarder kronor och
för år 2001 till 753 miljarder kronor (avsnitt 7.3),
4. att riksdagen godkänner den preliminära
fördelningen av utgifterna på utgiftsområden åren
1999-2001 som riktlinjer för regeringens
budgetarbete (avsnitt 7.1),
5. att riksdagen godkänner inriktningen för
skattepolitiken i enlighet med vad som anförts i
motionen (avsnitten 5.1 och 5.4),
6. att riksdagen avslår regeringens förslag till
lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig skatt,
7. att riksdagen avslår regeringens förslag till
ändring i lagen (1994:1563) om tobaksskatt,
8. att riksdagen avslår regeringens förslag till
ändring i lagen (1994:1564) om alkoholskatt.
1997/98:Fi23 av Hans Karlsson (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om informationsinsatser
om tobakens skadeverkningar,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att intensifiera
kampen mot smuggling.
1997/98:Fi24 av Lars Tobisson och Per Unckel (m)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om
utformningen av Sveriges nationella handlingsplan
för sysselsättning.
1997/98:Fi25 av Karin Falkmer m.fl. (m, fp, kd) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om genomförande av
Småföretagsdelegationens första betänkande,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om den politiska
prioriteringen av avregleringsarbetet,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om mål för
avregleringsarbetet,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om obligatorisk
konsekvensanalys,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om en s.k.
solnedgångsprincip.
1997/98:Fi26 av Beatrice Ask m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om regeringens förslag
avseende besparingar rörande medel för dyrbar
vetenskaplig utrustning i enlighet med vad som
anförts i motionen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om införandet av en
kvalitetsgaranti för skolan,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om IT-satsning på
skolan,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om studier utomlands,
5. att riksdagen beslutar om ökade anslag avseende
forskning vid Högskolan i Karlstad i enlighet med
vad som anförts i motionen,
1997/98:Fi28 av Kenth Skårvik (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om fastighetsskatten,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om förmögenhetsskatten.
1997/98:Fi33 av Sigge Godin (fp) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en slutlig lösning av
elskatten för de företag som använder el som råvara
i produktionen.
1997/98:Fi34 av Marianne Carlström och Ann-Kristine
Johansson (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om den kooperativa företagsformens roll och
möjligheter när det gäller att utveckla
välfärdstjänster inom kommunsektorn.
1997/98:Fi35 av Karin Israelsson och Elver Jonsson
(c, fp) vari yrkas att riksdagen avslår i
proposition 1997/98:150 föreslagna ändringar av 42 §
lagen (1994:1563) om tobaksskatt och 37 § lagen
(1994:1564) om alkoholskatt.
1997/98:Fi36 av Karin Israelsson och Elver Jonsson
(c, fp) vari yrkas att riksdagen beslutar att
regeringens förslag om ändring av den
värderelaterade tobaksskatten införs enligt
regeringens förslag, men med bibehållen total
skattenivå på tobak.
1997/98:Fi38 av Inger Segelström m.fl (s) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om IT-satsningarna.
1997/98:Fi41 av Karin Olsson m.fl. (s) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om kooperation för
kompetensutveckling och delaktighet i IT-samhället.
1997/98:Fi42 av Magnus Johansson och Karin Olsson
(s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om
sänkt skatt som medel att bekämpa illegal handel med
tobak.
1997/98:Fi43 av Bengt Kronblad m.fl. (s) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om en analys av
utformningen och effekterna av en ytterligare
differentiering av uttaget av statlig inkomstskatt.
1997/98:Fi47 av Margareta Andersson (c) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om utgiftsramen för
utgiftsområde 17.
1997/98:Fi48 av Göte Jonsson m.fl. (m) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om en strategi för
genomförande av förslagen på skatteområdet i
utredningen En livsmedelsstrategi för Sverige.
1997/98:Fi50 av Bo Lundgren m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att den statliga
inkomstskatten skall vara maximalt 20 %,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om fördelning av
beloppsavdrag,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om omräkningstalen i
fastighetstaxeringen och behovet av
fastighetstaxering,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om reklamskatten,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om skattesänkningar för
att människor skall kunna leva på sin lön och för
att Sverige skall få fler och växande företag som
genererar sysselsättning.
1997/98:Fi53 av Barbro Westerholm m.fl. (fp, c, mp,
kd) vari yrkas
1. att riksdagen avslår regeringens förslag om
skattesänkning på tobak,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om utredning av
smugglingens omfattning och målgrupper,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om motverkan av
smuggling sett i ett EU-perspektiv,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om tobakspreventivt
arbete,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att regeringen skall
återkomma till riksdagen med förslag till
tobakspreventivt arbete med hänsyn tagen till att
beskattningens roll eventuellt förändrats till följd
av internationaliseringen.
1997/98:Fi55 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att överföra
medel från arbetsmarknadspolitiska åtgärder till
bidraget till kommunsektorn.
1997/98:Fi57 av Sivert Carlsson (c) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om sänkt reklamskatt med lika
mycket för all tryckt reklam.
1997/98:Fi58 av Kjell Ericsson och Rolf Dahlberg (c,
m) vari yrkas att riksdagen beslutar att respektive
riksanläggnings verksamhet medför skatteplikt med 6
% av beskattningsunderlaget utgörande omsättning av
tjänster inom idrottsområdet, som anges i 3 kap. 11
§ första stycket lagen om mervärdesskatt och som
inte undantas från skatteplikt enligt andra stycket
i samma paragraf, samt även för tjänster
innefattande mat, logi och kurslitteratur.
1997/98:Fi59 av Karin Israelsson (c) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att tillfällig
avgångsersättning bör återinföras för den som fyllt
60 år under 1998 och erhållit 225 ersättningsdagar
från arbetslöshetsförsäkringen och/eller har
genomgått någon arbetsmarkadspolitisk åtgärd under
motsvarande tid.
1997/98:Fi60 av Birgitta Carlsson (c) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att skatten på el och
eldningsolja för jordbruksföretag bör sänkas till
samma nivå som gäller för andra
tillverkningsföretag.
1997/98:Fi61 av Carina Moberg och Tone Tingsgård (s)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om
auktorisation av personaluthyrningföretag.
Motion väckt med anledning av skrivelse 155
1997/98:Fi65 av Marie Engström m.fl. (v) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om regeringens förslag
om en förlängning av nuvarande lag för att motverka
kommunala skattehöjningar ytterligare ett år (3.5).
Vårpropositionen
Sverige kan möta 2000-talet med betydande
tillförsikt och optimism, framhåller regeringen i
vårpropositionen. Grunden är lagd för en gynnsam
utveckling i den svenska ekonomin under de närmaste
åren. Betydande framsteg under den gångna
mandatperioden kan nu summeras:
De offentliga finanserna har sanerats. Inflationen
har nedbringats till en varaktigt låg nivå.
Bytesbalansen uppvisar växande överskott.
Detta har lett till att de svenska räntorna sjunkit
kraftigt, både i absoluta tal och jämfört med andra
länder. Räntemarginalen mot Tyskland ligger nu kring
0,3 procentenheter, mot nära 4 procentenheter 1995.
Investeringarna ökar och den privata konsumtionen
växer i god takt. Den starka exporten kompletteras
nu med en mera livaktig hemmamarknad. Stora
produktivitetsförbättringar i förening med en dämpad
kostnadsutveckling har gjort svenska företag
synnerligen konkurrenskraftiga. Förtroendet för
svensk ekonomi växer. Optimismen och därmed också
viljan att satsa på framtiden blir alltmer påtaglig.
Till detta kommer politiska framgångar som
förbättrat förutsättningarna för en hög tillväxt och
snabb ökning av sysselsättningen:
Ett aktivt medlemskap i Europeiska unionen har
medfört en större marknad för svenska företag, ökad
handel och nya möjligheter för
sysselsättningspolitiken.
Östersjösamarbetet understöder en demokratisk
utveckling och en kraftig tillväxt i vårt närområde.
Ökad handel och större utbyte förbättrar välståndet
i hela Östersjöregionen.
Omställningen till ekologisk hållbarhet har
påbörjats. Såväl de lokala investeringsprojekten och
satsningarna på energiforskning och teknisk
utveckling som förbättrad infrastruktur förbättrar
livskvaliteten och stärker svensk innovationsförmåga
och konkurrenskraft.
Pensionsöverenskommelsen mellan fem
riksdagspartier garanterar goda pensioner även i
framtiden, ökar tryggheten och ger välfärdssamhället
en långsiktig stabilitet.
Blockpolitiken har övergivits till förmån för
gemensamt parlamentariskt ansvarstagande. Det skapar
jordmån för hållbara regelverk, stabil utveckling
och ökad kontroll över statsfinanserna.
Utvecklingen på arbetsmarknaden har vänt under det
senaste året. Arbetslösheten har det senaste året
minskat med närmare 100 000 personer. Detta har
skett parallellt med att antalet personer i
arbetsmarknadspolitiska åtgärder har minskat. Det
stora intresset för kunskapslyftet har bidragit
positivt till arbetsmarknadens utveckling. Samtidigt
har den reguljära sysselsättningen börjat öka,
särskilt i den privata sektorn. Kunskapslyftet är en
unik satsning för att stärka kompetensen och
självtilliten hos många människor, som därefter kan
återvända bättre rustade till arbetsmarknaden.
Den omfattande saneringen av de offentliga
finanserna har gjort det möjligt att styra ökade
resurser till prioriterade områden. Särskilt viktig
är att förbättra kvaliteten inom skolan, sjukvården
och omsorgen om barn och gamla. Eftersom de
offentliga finanserna utvecklats bättre än väntat
föreslår regeringen nu att ytterligare 4 miljarder
kronor tillförs skolan, vården och omsorgen under
innevarande år och framåt. Inräknat de åtgärder som
redan tidigare beslutats innebär detta att
resurstillskottet blir 12 miljarder kronor 1998, 16
miljarder kronor 1999 och 20 miljarder år 2000 och
framåt. Under femårsperioden 1997-2001 tillförs
därmed kommuner och landsting sammanlagt 72
miljarder kronor extra.
Stora insatser har också gjorts eller görs på en
rad andra områden: utbildning och
kompetensutveckling, arbetsmarknadspolitiken,
förbättringar av företagens villkor, byggandet av
Hållbara Sverige, höjda barnbidrag, höjda
ersättningsnivåer i socialförsäkringarna och
förbättrade pensioner.
Till detta kommer nu de särskilda insatser som
föreslås inom sex strategiskt viktiga områden för
den framtida tillväxten och sysselsättningen:
Investeringar i kunskap och kompetens. Sveriges
framtid ligger i en kvalificerad arbetskraft med god
utbildning. Regeringens politik går därför ut på att
stärka hela utbildningssystemet från förskolan till
kvalificerad vidareutbildning för dem som redan har
jobb. Under de närmaste åren utvecklas kvaliteten
och likvärdigheten i skolan. För att möjliggöra ett
fortsatt brett deltagande i vuxenutbildningen ges
under läsåret 1998/99 möjlighet att studera med det
särskilda utbildningsbidraget ett andra år.
Försöksverksamheten med kvalificerad yrkesutbildning
förlängs och utökas. Stipendierna för ungdomar under
20 år som med godkänt resultat genomgått ett basår
med naturvetenskaplig och teknisk inriktning
bibehålls.
Delaktighet i informationssamhället.
Informationstekniken betyder mycket för Sveriges
konkurrenskraft. Med våra världsledande
kunskapsföretag skall Sverige behålla positionen som
en ledande IT-nation. Utöver pågående och planerade
åtgärder tillförs ytterligare 1,8 miljarder kronor
under perioden 1999-2001 för särskilda insatser,
varvid tyngdpunkten, 1,5 miljarder, läggs på skolan.
En ny IT-kommission skall också tillsättas.
Hållbara Sverige - ett föregångsland. Om Sverige
och svensk industri går i spetsen för en utveckling
mot ekologisk hållbarhet kan det även ge
konkurrensfördelar på de snabbt växande
framtidsmarknaderna för t.ex. miljöteknik samt
miljöanpassade och resurssnåla produkter. Stödet
till lokala investeringsprogram för att främja en
ekologiskt hållbar utveckling utökas nu med 2
miljarder kronor för år 2001. Även
miljöövervakningen förstärks.
Företagande. Entreprenörskap och nyföretagande har
en avgörande betydelse för tillväxt och
sysselsättning. Nya åtgärder som vidtas inom detta
för regeringen prioriterade område är bl.a:
Reserveringsmöjligheterna förstärks för enskilda
näringsidkare och delägare i handelsbolag. Lättnaden
i ägarbeskattningen av onoterade aktier utvidgas.
Kvittningsrätten för reaförluster på onoterade
aktier utvidgas. Skatten på reklamtrycksaker
avskaffas. Dessutom avskaffas den särskilda
fastighetsskatten på vattenkraftverk.
Avdragsreglerna för pensionskostnader, beskattning
av personaloptioner och avdraget för
pensionssparande för enskilda näringsidkare
förenklas. Resurserna för s.k. såddkapital och andra
åtgärder för småföretagsutveckling utökas. Samtidigt
går regeringen vidare med regelförenklingsarbetet.
Det ska bli lättare att registrera företag. Målet är
att endast en blankett och en myndighetskontakt
skall behövas. Regeringen avser att genomföra sådana
förenklingsåtgärder under innevarande år.
Myndigheternas handlingstider skall i ett första
steg förkortas med 25 % i särskilt utvalda ärenden.
Uppgiftsbördan för företagen skall minska och
företagens hantering av tullfrågor skall förenklas
ytterligare. När småföretagsdelegationen lagt sitt
slutliga förslag avser också regeringen att
presentera ytterligare förslag inom området.
Europeiskt samarbete. Regeringen föreslår ett nytt
treårigt program på 800 miljoner kronor årligen för
utvecklingssamarbetet med Central- och Östeuropa.
Dessutom tillförs ytterligare 1 miljard kronor under
den kommande femårsperioden för insatser i
Östersjöregionen. Svenska företag ges stöd till att
utnyttja marknads- och handelsmöjligheterna i det
nya framväxande Europa genom bl.a. insatser för
småföretagen, förstärkt regional
exportfrämjarorganisation i Sverige och åtgärder för
att ta till vara invandrares speciella kunskaper om
sina respektive länder och deras språkkunskaper.
Ett Sverige för alla. Integrationspolitiken skall
värna grundläggande demokratiska värden. Den skall
verka för kvinnors och mäns lika rättigheter,
oavsett etnisk och kulturell bakgrund. För att
minska segregationen, uppnå de integrationspolitiska
målen och ett Sverige för alla föreslås ett
resurstillskott inom området under de närmaste åren.
Av central betydelse är åtgärder för att ge goda
kunskaper i det svenska språket från tidig ålder,
skapa goda villkor på arbetsmarknaden och få till
stånd en varaktig förbättring av situationen i
utsatta bostadsområden med stor andel invånare med
invandrarbakgrund. Regeringen aviserar att en
storstadspolitisk proposition föreläggs riksdagen
under våren. Dessutom skall förslag lämnas om en
skärpt lagstiftning mot etnisk diskriminering i
arbetslivet.
Vid sidan av dessa framtidsområden görs satsningar
inom en rad andra områden som stärker Sverige inför
sekelskiftet. T.ex. satsas resurser på att göra
Sverige tryggare genom att bl.a säkerställa
närpolisreformen och kampen mot
vardagsbrottsligheten samt genom att förstärka
ekobrottsbekämpningen. Regeringen föreslår också att
pensionerna för år 1999 beräknas utifrån ett
basbelopp reducerat med 1 % i stället för med 2 %.
För år 2000 och framåt beräknas pensionerna från ett
oreducerat basbelopp.
Vidare ser regeringen biståndet som ett viktigt
instrument för att främja internationell säkerhet
och solidaritet. I syfte att ytterligare markera
Sveriges internationella ansvarstagande föreslås en
ökning av biståndet till 0,73 % av BNI år 2001.
Dessa uppräknade satsningar äventyrar inte målen för
de offentliga finanserna. I själva verket kommer
målen om balans i år och överskott under de kommande
åren att överträffas med god marginal. De statliga
utgifterna håller sig inom utgiftstaken respektive
år, och de offentliga utgifterna, mätt som andel av
BNP, minskar successivt. Det statliga utgiftstaket
föreslås faställas till 770 miljarder kronor år
2001.
De allt starkare offentliga finanserna bidrar inte
bara till lägre räntor och ökat förtroende för den
svenska ekonomin. De skapar också en ökad
handlingsfrihet i framtiden. De ger utrymme för
ökade insatser inom skola, vård och omsorg. De gör
det möjligt att amortera på statsskulden och
därigenom minska på bördorna för kommande
generationer. De gör det också möjligt att möta
kommande konjunktursvängningar.
I framtiden kan också skattesänkningar bli möjliga,
men endast om vissa villkor obetingat uppfylls.
Generella skattesänkningar får inte ske innan en
tillfredsställande kvalitet har säkerställts inom
skolan, vården och omsorgen. De får inte finansieras
genom skuldsättning, och de måste utformas på ett
fördelningspolitiskt rättvist sätt.
Som en följd av den höga arbetslösheten och de
växande klyftorna i löner och kapitalinkomster
mellan 1991-1997 har spridningen i marknadsinkomster
ökat betydligt. Detta har dock till stor del
kompenserats av transfererings- och skattesystemen.
Trots den ökade spridningen i marknadsinkomster har
spridningen i disponibla inkomster inte ökat
nämnvärt sedan 1991. I och med 1998 års budget har
saneringsprogrammet på 126 miljarder kronor
fullföljts. En av de viktigaste principerna vid
utformningen av programmet var att alla medborgare
rättvist skulle dela på bördorna.
Fördelningspolitiska analyser pekar på att krisen
och budgetsaneringen har klarats med en bevarad och
relativt jämn fördelning av de ekonomiska
resurserna. Den femtedel av hushållen som har högst
ekonomisk standard har bidragit med 43 % av de
sammantagna budgetförstärkningarna, medan den
femtedel som har lägst standard har bidragit med ca
11 %. Den tiondel av hushållen med högst standard
har fått vidkännas den största minskningen i
förhållande till inkomsterna. Jämställdheten värnas
dessutom, nettoeffekterna är i genomsnitt i stort
sett lika för kvinnor och män.
Kunskaper och erfarenheter måste fördelas jämnare.
Därmed får alla bättre möjligheter till arbete. Det
nås genom bättre baskunskaper och fler utbildade.
Rättvisa kan endast nås när människorna ges lika
möjligheter till utbildning och arbete. Sverige
skall åter visa att en god tillväxt och ökad
sysselsättning bäst förenas med en jämn fördelning
av de ekonomiska resurserna.
Mycket tyder på att tillväxten i den svenska
ekonomin under en följd av år kan uppgå till i
genomsnitt minst 3 % per år. Detta är
betydelsefullt, eftersom det gör det möjligt att
hantera ett antal stora uppgifter som Sverige står
inför under de kommande åren. Sysselsättningen måste
öka och arbetslösheten minska. Målet att halvera den
öppna arbetslösheten till 4 % år 2000 ligger fast.
Att nå målet ligger inom räckhåll med den ekonomiska
utveckling som nu kan förutses. Enligt regeringens
bedömning kommer målet att nås före utgången av år
2000. Målet är ambitiöst, men det är ändå bara ett
etappmål. Ambitionen bör vara att återskapa full
sysselsättning, där alla som vill och kan arbeta
också skall ha ett meningsfullt arbete. Detta
förutsätter att sysselsättningen ökar väsentligt och
att arbetskraftsdeltagandet ånyo höjs.
Hög tillväxt är viktig, inte bara för att öka
sysselsättningen och minska arbetslösheten. Den
krävs även för att möta de ökade resurskrav inom
bl.a. vården och omsorgen, som följer av den
demografiska utvecklingen, och för att trygga en
jämn och rättvis fördelning av levnadsstandarden. En
hög tillväxt krävs också för att möjliggöra
angelägna reformer och skapa förutsättningar för
ökade reallöner. Den är också nödvändig om vi skall
återvinna den relativt bättre internationella
position som Sverige hade före den djupa nedgången i
början av 1990-talet, då den svenska BNP-
utvecklingen var negativ samtidigt som andra länder
fortsatte att ha en positiv tillväxt.

Motionerna och inriktningen av

den ekonomiska politiken
Moderata samlingspartiets partimotion
I motion Fi17 (m) konstateras att Sverige
fortsätter att halka ned i den internationella
välfärdsligan. Bedömningar från bl.a. OECD och EU
visar att den svenska tillväxten även under de
närmaste åren kommer att vara lägre än den
genomsnittliga i Europa och i Norden. De senaste 30
åren har den svenska tillväxten varit lägre än i
övriga OECD-länder. Hade Sverige haft en lika snabb
BNP-ökning hade BNP per svensk invånare varit
närmare 30 000 kr högre 1997.
Vårbudgeten avslöjar med största möjliga tydlighet
att regeringen saknar en politik för framtiden. Just
bristen på politik och förmåga fortsätter att driva
Sverige nedåt i välfärdsligan och befäster den
strukturella arbetslösheten. Regeringens tillväxt-
och jobbpolitik är mer utformad av den egna tilltron
till en stigande konjunktur än på viljan att
genomföra de strukturella förändringar som stärker
Sveriges konkurrenskraft. Inom skattepolitiken syns
tydligt högskattepolitikens successiva sammanbrott.
Motståndet mot skattesänkningar för vanliga
löntagare kombineras med oorganiserade reträtter i
beskattningen av högrörliga skattebaser. I
Europapolitiken ställs Sverige vid sidan av de elva
EU-länder som från årsskiftet bildar EMU och inför
euron.
Enligt motionen måste den ekonomiska politiken i
stället bygga på strukturella förändringar som
stärker Sveriges långsiktiga konkurrenskraft.
Därigenom skapas förutsättningar för en snabb
tillväxt, en kraftig ökning av antalet nya
arbetstillfällen, en god reallöneutveckling och ett
minskat bidragsberoende. Målet för politiken under
den kommande mandatperioden skall vara att föra upp
Sverige till samma tillväxttakt som i övriga Europa.
Under den därpå följande mandatperioden skall
Sverige placeras i en tillväxtbana som ligger över
genomsnittet i EU. Politiken skall också skapa
förutsättningar för en utveckling på arbetsmarknaden
som till mitten av nästa årtionde avskaffar
arbetslösheten som samhällsproblem. Detta kräver att
netto 500 000 nya jobb tillkommer.
För att bryta eftersläpningen och på nytt göra
Sverige till ett samhälle som växer presenteras i
motionen sex punkter för en bred förnyelse av
Sverige:
Företagande och nya riktiga jobb. För att öka
Sveriges konkurrenskraft måste en företagsamhetens
revolution genomföras. Skatten på företag och arbete
sänks, bl.a. genom ett förvärvsavdrag för
löneinkomster upp till 7,5 basbelopp. Vidare
avskaffas t.ex. den s.k. värnskatten, och särskilda
skattelättnader riktade mot hushållstjänster införs
enligt det förslag som presenterats gemensamt av
Moderaterna, Folkpartiet och Kristdemokraterna.
Skattereglerna för fåmansbolag förändras och
förmögenhetsskatten avskaffas stegvis med början
1998. Samtidigt avskaffas och förändras
fastighetsskatten successivt och
kapitalinkomstskatten sänks för att bli mer rimlig
ur ett internationellt och ur ett räntepespektiv.
För att öka tillväxtkraften i de små företagen måste
arbetsrätten moderniseras. En ny lagstiftning bör
träda i kraft senast halvårsskiftet år 2000.
Dessutom skall arbetsmarknadspolitiken reformeras,
bl.a. genom att volymmålet avskaffas och
arbetslöshetsförsäkringen görs om till en verklig
omställningsförsäkring. Avecklingen av Barsebäck
stoppas och en lång rad av åtgärder för att göra
företagandet enklare föreslås, enligt det förslag
som tidigare presenterats av Moderaterna,
Folkpartiet och Kristdemokraterna.
Lägre och rättvisare skatter. Sänkta skatter är
enligt motionen en förutsättning för tillväxt och
välstånd. Viktigast är att skatterna under de
kommande åren sänks för låg- och medelinkomsttagare.
I motionen föreslås förutom förvärvsavdraget på
löneinkomster också bl.a. lägre kommunalskatt, höjt
grundavdrag på 10 000 kr, ett särskilt grundavdrag
per barn vid den kommunala beskattningen på
ytterligare 10 000 kr och lägre bensinskatt.
Offentliga sektorns förnyelse. För att öka
kvaliteten och effektiviteten i den offentliga
sektorn måste kommunernas verksamhet prioriteras
till kärnuppgifterna. Dessutom bör bl.a. en
ovillkorlig vårdgaranti införas.
En millenniereform för Europas bästa skola. Bl.a
införs en skolpeng för alla och ett
kvalitetsinstitut upprättas som skall granska alla
skolors resultat.
Sverige som ledande IT-land. Det behövs en ny
politik som gör Sverige till ett av de bästa
länderna vad gäller spridning och användning av IT.
Svenskt engagemang i Europa. Sverige skall spela
en framträdande roll i det europeiska samarbetet.
Därför bör Sverige så snart som möjligt gå med i
valutaunionen, EMU. Beslutet att ställa Sverige
utanför är både ekonomiskt och politiskt skadligt
för Sverige. Sverige skall också gå in i ERM så
snart som möjligt, enligt motionärerna.
Grundförutsättningarna för en framgångsrik ekonomisk
politik är prisstabilitet och balans i de offentliga
finanserna. Visserligen präglas ekonomin just nu av
en relativt stor finansiell stabilitet. Underskottet
i de offentliga finanserna elimineras i år, enligt
prognoserna, och inflationen och räntorna är låga.
Men det är ett bedrägligt lugn. De viktigaste
orsakerna till de senaste decenniernas obalanser
finns kvar. Enligt OECD kommer Sverige även i år att
vara det industriland som i relation till BNP har
högst andel offentliga utgifter och högst andel
skatter. Det gör att Sverige även fortsättningsvis
kommer att ha de mest konjunkturkänsliga offentliga
finanserna i OECD-området. Samtidigt går det
historiska mönstret igen i vårpropositionen, genom
att den socialdemokratiska regeringen använder en
konjunkturellt betingad ökning av skatteintäkterna
till att ytterligare höja de offentliga utgifterna,
något som ytterligare ökar konjunkturkänligheten och
förstärker den redan goda efterfrågan i ekonomin.
Målet för budgetpolitiken bör enligt motionen vara
att hålla de offentliga finanserna i balans över en
konjunkturcykel. Eftersom de närmaste åren sannolikt
blir relativt goda bör budgeten visa ett överskott.
Jämfört med regeringen är överskottet i det
offentliga finansiella sparandet i det moderata
budgetalternativet 10 miljarder kronor högre både år
2000 och år 2001. Detta minskar risken för en
ytterligare förstärkning av den inhemska efterfrågan
i den uppåtgående konjunkturen. Dessutom innebär
förslagen sänkta ersättningsnivåer i sjuk- och
arbetslöshetsförsäkringen och sänkta skatter på en
rad områden att konjunkturkänsligheten i de
offentliga finanserna minskar. Det statliga
utgiftstaket faställs i motionen till 697 miljarder
kronor år 1999, 682 miljarder kronor år 2000 och 683
miljarder kronor år 2001.
Bruttoskulden i de offentliga finanserna skall
enligt motionen minska till under 60 % av BNP senast
år 2002. Genom överskottet i de offentliga
finanserna kommer statsskulden att nettoamorteras de
närmaste åren. Avbetalningen bör i första hand gälla
de lån som är tagna i utlandet, för att förhindra en
påspädning av likviditeten och efterfrågan inom
landet.
Motionärerna kritiserar regeringen för att brista i
respekt för den nya budgetprocessen. Regeringen har
blivit allt mindre regeltrogen i sin hantering av
prognosmissar och budgetöverskridanden, vilket bl.a.
hänger samman med att pressen på att följa reglerna
avtar när skatteintäkterna utvecklas gynnsamt och
budgetunderskottet trots nya utgiftsökningar blir
mindre än väntat. Processen måste stramas upp och de
fastlagda principerna måste följas strikt.
Riksbankens inflationsmål om inflation på 2 % (+/-
1 %) gäller utvecklingen av konsumentprisindex
(KPI). Men enligt motionen bör den rimliga
innebörden av Riksbankens mål vara att upprätthålla
den underliggande inflationen på 2 % (+/- 1%),
eftersom KPI i hög grad påverkas av tillfälliga
faktorer som t.ex. skatte- och bidragsförändringar.
Den föreslagna sänkningen av tobaksskatten drar
t.ex. ned KPI med omkring 0,3 %.
Centerpartiets partimotion
I motion Fi18 (c) betonas att utgångsläget för den
svenska ekonomin genom Centerpartiets medverkan i
saneringen av de offentliga finanserna nu är långt
bättre än det var inför de tidigare mandatperioderna
åren 1991-1994 och åren 1994-1998.
Räntorna har halverats, inflationen är stabilt låg
och statens finanser har kraftigt förbättrats.
Hushållens, företagens och den finansiella sektorns
förtroende för den svenska ekonomin och hållbarheten
i svenska trygghetssystemen har stärkts markant och
redan i år uppnår Sverige med god marginal balans i
den offentliga budgeten.
Detta utgör enligt motionärerna grunden för en
framgångsrik ekonomisk politik. Resultaten börjar nu
också synas. Läget på arbetsmarknaden har vänt.
Sysselsättningen har börjat stiga och arbetslösheten
sjunker, även om den fortfarande är för hög.
Hushållen vågar nu också öka sin privata konsumtion
efter flera års svag utveckling. Det faktum att
fempartiöverenskommelsen om pensionerna nu har fått
en långsiktigt hållbar utformning ökar sannolikt
hushållens tilltro till den ekonomiska utvecklingen
ytterligare.
Utgångspunkten för Centerpartiets ekonomiska
politik är ett starkt Sverige utanför valutaunionen,
EMU. Byggstenarna i den politiken är sunda och
stabila statsfinanser och ett förtroende för en
självständig svensk penningpolitik med en rörlig
växelkurs. Enligt motionärerna betyder EMU mer
inslag av överstatlighet och mindre demokrati. Den
ekonomiska och politiska unionen riskerar att skapa
spänningar mellan länderna i stället för att
underlätta -för fred och samförstånd. EMU riskerar
dessutom att motverka den enligt Centerpartiet
mycket viktigare utvidgningen av EU österut.
Centerpartiets prioriteringar inför 2000-talet
handlar om att sänka skatterna på arbete, boende och
företagande. Genom en sådan politik skapas
förutsättningar för en ökad trygghet, en stigande
sysselsättning och en tillbakapressning av
arbetslösheten.
De åtgärder som föreslås är bl.a:
Skatteväxling för fler i arbete och en bättre miljö. För att
minska arbetslösheten måste sysselsättningen i det privata
näringslivet öka. Och det är i de mindre företagen som
tillväxtpotentialen är störst. Därför föreslås ytterligare
sänkningar av arbetsgivaravgifterna för speciellt de mindre
företagen under åren 1999-2001, ovanpå de som Centerpartiet
redan medverkat till under innevarande mandatperiod. Gränsen
för lönesumman för företagare och egenföretagare höjs och
succesivt under perioden reduceras avgiftsprocenten med
ytterligare 3 procentenheter. För att finansiera åtgärden
föreslås en höjning av energi- och miljöskatter, bl.a. en
höjningen av produktionsskatten på el från kärnkraftverk på
1 öre per kWh. Motionärerna avvisar regeringens föreslagna
sänkning av fastighetsskatten på äldre vattenkraftverk. Vidare
föreslås en miljöskatt på flyg.
Sänkt skatt på boende. I ett första steg bör
fastighetsskatten sänkas till 1,5 % redan från och med
inkomståret 1998. Den höjda fastighetsskatten har slagit hårt
mot många, speciellt hårt drabbade är den bofasta befolkningen
i attraktiva områden. I motionen föreslås att den s.k.
belägenhetsfaktorn slopas för bofasta i avvaktan på den
utredning som har i uppdrag att se över fastighetstaxeringen.
Fastigheterna i de s.k. krisårgångarna bör undantas från
ytterligare fastighetsskatt i ännu ett år i avvaktan på att
fastighetstaxeringen ändras.
Sänkt skatt för låg- och medelinkomsttagare. Internationellt
sett har Sverige en hög beskattning av låga inkomster. Därför
föreslås en sänkning av skatten för låg- och
medelinkomsttagare. Sänkning bör ske genom en höjning av
grundavdraget och kommunerna skall enligt finansierings-
principen få full kompensation av staten för skattebortfallet.
Enligt förslaget sänks skatten med 1,8 miljarder kronor år
1999, 2,5 miljarder år 2000 och 3,5 miljarder kronor år 2001.
Vidare föreslås att förmögenhetsskatten i tre steg
fasas ut ur det svenska skattesystemet under åren
2000-2002. Förmögenhetsskatten har överlevt sig
själv och måste tas bort, konstateras det i
motionen. Förändringar bör också göras i
beskattningen av s.k. fåmansföretag. Ett mer
detaljerat förslag läggs först när den pågående
utredningen i frågan lämnat sina rekommendationer i
slutet av augusti. Motionärerna anser bl.a. också
att den särskilda löneskatten på avsättning till
anställdas vinstandelsstiftelser bör avskaffas och
att skattefrihet i förlängningen bör införas för
biobaserade drivmedel. Den av regeringen föreslagna
sänkningen av tobaksskatten avvisas.
Dessutom bör det genomföras en begränsad
försöksverksamhet med skattesubvention av s.k.
hushållsnära tjänster. Verksamheten skall ha som mål
att ta reda på vid vilken subventionsnivå
efterfrågan på denna typ av tjänster hos hushållen
stiger. Vidare bör mätningar göras över hur många
nya arbetstillfällen subventionen skapar.
För att öka sysselsättningen och minska
arbetslöheten bör arbetmarknadspolitiken
moderniseras. Det handlar bl.a. om att kvalitet
sätts före kvantitet och att de lokala och regionala
nivåerna skall få ett större inflytande över hur
resurserna satsas. För att få lönebildningen att
fungera ännu bättre bör olika restriktioner införas
och lagförändringar genomföras. Enligt motionen kan
avtalet mellan parterna inom verkstadsindustrin om
hur förhandlingarna skall föras tjäna som underlag
för en lagstiftning. Dessutom måste incitamenten för
att ta ett arbete öka. I dagsläget är den s.k.
reservationslönen i en del fall betydligt högre än
ersättningen från arbetslöshetsförsäkringen, genom
att den arbetslöse oftast mister bidrag och t.ex.
får högre rese- och barnomsorgsomkostnader om
han/hon skulle få jobb. Mot den bakgrunden bör det
snabbt genomföras en översyn av hur
ersättningssystemen samverkar och presenteras
åtgärder som ökar benägenheten att söka och ta
ordinarie jobb.
I anslutning till detta föreslår motionärerna att
egenavgifterna till arbetslöshetsförsäkringen höjs
med 480 kr per år. Detta för att få dem som redan
har arbete att betala lite mer för arbetslösheten
och därmed också öka deras incitament att bidra till
en sänkning av arbetslösheten.
För Centerpartiet är vård, skola och omsorg en
grundläggande prioritet. Därför noteras med glädje
att regeringen hörsammat partiets krav om
ytterligare resurser till de kommunala och
landstingskommunala verksamheterna. I motionen
föreslås också att ett system med hemservicecheckar
för pensionärer införs samtidigt som vårdgaranti
införs för att korta vårdköerna inom hälso- och
sjukvården.
Utförsäljningar av aktier i de statligt ägda
aktiebolagen som t.ex. Nordbanken, Celsius, Assi
Domän och Pharmacia bör ske under första hälften av
nästa mandatperiod. Enligt en grov uppskattning
beräknas det ge drygt 80 miljarder kronor som skall
användas till amortering av statsskulden. Med
motionens förslag till utgiftsramar och
inkomstförändringar blir överskottet i de offentliga
finanserna något högre under 1999 och 2000 jämfört
med regeringens beräkningar i vårpropositionen. År
2001 blir överskottet något lägre än regeringens
beräkningar, vilket enligt motionärerna är en mer
rimlig fördelning över åren eftersom osäkerheten
blir större ju längre in i framtiden man blickar.
Genom ett starkare budgetalternativ än regeringens
under åren 1999 och 2000 skapas utrymme för
ytterligare skattesänkningar år 2001, jämfört med
åren 1999 och 2000, skriver man i motionen.
Ramarna för statens utgifter föreslås i motionen
faställas till samma som regeringens under åren 1999
och 2000. Utgiftstaket för år 2001 bör faställas
till 760 miljarder kronor, vilket är 10 miljarder
lägre än regeringens förslag.
Folkpartiet liberalernas partimotion
I motion Fi19 (fp) konstateras att regeringens
största misslyckande är sysselsättningen. Det är
färre människor som i dag har ett riktigt jobb än
det var när den nuvarande socialdemokratiska
regeringen tillträdde för fyra år sedan. I fjol var
också sysselsättningen den lägsta sedan mitten av
1970-talet. Även om den öppna arbetslösheten gått
ned det senaste året ligger den totala
arbetslösheten på runt 11 %. Antalet företagare har
minskat i takt med att regeringens politik fått
genomslag i ekonomin, och Sverige fortsätter att
falla i den internationella välfärdsrankningen.
Regeringens mål om en halvering av den öppna
arbetslösheten är enligt motionärerna ett dåligt
formulerat mål, och konsekvenserna av den
formuleringen är nu fullt synliga genom att personer
på olika sätt förs bort ur statistiken.
Ambitionsnivån måste höjas rejält. Sverige behöver
en ny kurs och en ny regering. Den nuvarande
regeringens kapitulation inför den låga
sysselsättningen är det största hotet mot välfärdens
ekonomiska bas. Det är enbart genom en politik som
ökar antalet skattebetalare som en god vård och en
bra svensk skola långsiktigt kan tryggas.
Målet för sysselsättningspolitiken bör i stället
vara att öka antalet arbeten. För nästa
mandatperiod, åren 1998-2002, bör målet vara en
ökning av antalet nya jobb med 300 000, enligt
motionärerna. Det är en ambitiös målsättning som
kräver en helt ny ekonomisk politik. Utgångspunkten
skall vara jobb genom företagande. Näringsklimatet
måste förbättras, och Sverige skall bli ett
attraktivt land att investera och expandera i. Den
stora potential av egenföretagare som finns i
Sverige måste tas till vara.
Den ekonomiska strategi som föreslås innehåller
bl.a. följande förslag:
Om Sverige skall kunna häva massarbetslösheten
måste skatterna på arbete sänkas. Sverige har i
dagsläget det högsta skatteuttaget på arbete bland
världens industriländer och det bromsar givetvis
framväxten av nya jobb. I motionen föreslås en
sänkning av arbetsgivaravgifterna i den privata
tjänstesektorn med sex procentenheter. Problemen med
de höga skatterna på arbete är speciellt stora i den
s.k. hushållsnära tjänstesektorn. Uppskattningar
visar att det årligen betalas minst 10 miljarder
kronor i svart ersättning för arbete som utförs med
koppling till hemmen. Därför föreslås att en
skattereduktion på 50 % införs för privatpersoners
betalning av arbetskostnaden för hushållstjänster,
upp till 25 000 kr per år. Skattereduceringen skall
enligt förslaget göras direkt vid betalning.
Förslaget har presenterats i samarbete med
Kristdemokraterna och Moderaterna. Både dessa
åtgärder bör försiktigt räknat ge minst 100 000 nya
riktiga jobb till år 2001, enligt motionen. Andra
skatteförändringar som föreslås är:
dubbelbeskattningen på aktier och andelar i
aktiefonder slopas, förmögenhetsskatten lindras och
avskaffas helt på sikt och skatten för fåmansbolag
förenklas och lindras. Vidare sägs i motionen nej
till den nya värnskatten eller höjningen av
statsskatten till 25 % för förvärvsinkomster över
360 000 kr per år.
En annan avgörande faktor för att öka antalet jobb
i näringslivet är att förbättra arbetsmarknadens
funktionssätt. Till att börja med skall de regler i
lagen om anställningsskydd (LAS) och
medbestämmandelagen (MBL) som den tidigare borgliga
regeringen beslutade om återinföras. För att stärka
sambandet mellan dem som har jobb och dem som saknar
jobb bör också arbetslöshetskassorna få ett större
ansvar för arbetslöshetens finansiering. Fackets
makt över lönebildningen bör åtföljas av ett större
ansvar för a-kassornas ekonomi.
En anledning till att så få startar egna företag
är vid sidan av de höga skatterna den omfattande
byråkrati, administration och det regelverk som
omgärdar företagandet. I stort sett samtliga av de
30-talet förslag som framförs i
småföretagsdelegationens betänkande Bättre och
enklare regler (SOU 1997:186) bör genomföras. En
avsiktsförklaring med den innebörden har Folkpartiet
liberalerna nyligen presenterat tillsammans med
Kristdemokraterna och Moderaterna. Arbetet med
förenklingar och avregleringar ges högsta politiska
prioritet genom att stats- och finansministern leder
och ansvarar för arbetet.
Skattesänkningarna och övriga åtgärder som föreslås
i motionen finansieras bl.a. genom minskade stöd
inom arbetsmarknadspolitiken, senareläggning av
infrastrukturinvesteringar och utförsäljningar av
statliga företag.
För att Sverige skall klara sig i den stigande
internationella konkurrensen måste utbildningen
sättas i centrum. Nedvärderingen av kunskap, lärande
och lärare måste brytas. Bl.a. handlar det om att
uppvärdera lärarnas jobb, införa löpande utvärdering
genom fler nationella prov och fler betygssteg
tidigare under skolgången. Ett fristående
kvalitetsinstitut bör dessutom införas. Vidare bör
de ekonomiska incitamenten för högre utbildning
förbättras, genom bl.a. ett nytt studiestödssystem
som gör att det blir ekonomiskt lönsamt att ta en
akademisk examen.
Staten och kommunerna går varje år miste om
skatteintäkter på 50-60 miljarder kronor på grund av
omfattande skattefusk och "felaktiga bidrag". Fusket
och missbruket måste nu tas på allvar bl.a. genom
ökade resurser till de myndigheter som berörs,
enligt motionen.
Som ett nästa steg i den ekonomiska strategin
aviseras en skattesänkning för låg- och
medelinkomsttagare, dock under förutsättning att
överskottet i de offentliga finanserna utvecklas
stabilt och på det sätt som krävs för att nå de
budgetpolitiska målen. Motionärerna ställer sig
bakom målet om att de offentliga finanserna ska ge
ett överskott på 2 % av BNP sett över en
konjunkturcykel. I motionen betonas också vikten av
att den offentliga bruttoskulden amorteras ned,
bl.a. för att främja stabiliteten i de offentliga
finanserna och underlätta ett framtida svenskt
medlemskap i EMU. Ett utrymme för skattesänkningar
år 2000 på 25 miljarder kronor kan uppstå om
konjunkturen och tillväxten blir god. Utrymmet skall
i första hand användas till att sänka inkomstskatten
i skatteskalans nedre del och för att minska
marginaleffekterna för barnfamiljerna. Ett mer
preciserat förslag kommer senare. I motionen
faställs vidare det statliga utgiftstaket till 718
miljarder kronor år 1999, 722 miljarder kronor år
2000 och 749 miljarder kronor år 2001. Motionärerna
kritiserar regeringen för att underbudgetera
sannolika framtida utgifter, som t.ex. utgifter för
att avhjälpa krisen i de kommunala bostadsbolagen,
utgifter för att stänga av kärnreaktorn i Barsebäck,
framtida utgifter för en fortsättning av
kunskapslyftet och de s.k. rotavdragen.
Underbudgeteringen kalkyleras till runt 20 miljarder
kronor för perioden 1999-2001, vilket innebär att
statens finanser inte är så starka som regeringen
påstår.
Däremot välkomnas regeringens förslag i
vårpropositionen om ytterligare statsbidrag till
kommuner och landsting för 1998 och följande år. Men
för att få en garanti om att de extra pengarna
verkligen kommer skolan och vården till del föreslås
i motionen att en granskning av kommunernas planer
och utfall vidtas. Om resultatet av en sådan
granskning blir att kommunerna inte följt
statsmakternas ambitioner bör
återbetalningsskyldighet aktualiseras.
Att Sverige står utanför EMU vid starten år 1999
innebär många stora risker i form av t.ex. snabba
svängningar i valutakursen, en mer svårhanterad
lönebildning, utslagning av produktion och
sysselsättning samt investeringsflykt. Nackdelarna
drabbar särskilt småföretagen. Sverige bör därför så
snart som möjligt gå in i eurosamarbetet. Sverige
bör också gå med i ERM, det valutasamarbete som
föregår ett euromedlemskap, för att hålla största
möjliga handlingsfrihet.
Motionärerna föreslår dessutom att resurser anslås
för att höja säkerheten i kärnkraftsanläggningarna i
Ryssland och Ukraina. Detta i stället för att satsa
enorma belopp på en forcerad stängning av en eller
flera av de säkrare svenska reaktorerna.
Vänsterpartiets partimotion
I motion Fi20 (v) konstateras att regeringen i sina
prognoser räknar med stora överskott i bytesbalansen
de närmaste åren. Samtidigt skall de offentliga
finanserna enligt budgetmålen ge ett överskott på 16
miljarder kronor år 1999, 30 miljarder kronor år
2000 och 42 miljarder kronor år 2001. Pengarna skall
bl.a. användas till en omfattande amortering av
statsskulden och den konsoliderade offentliga
bruttoskulden skall vara nere i knappt 63 % av BNP
år 2001.
Sammantaget innebär detta att regeringen i praktiken
planerar att driva en mycket restriktiv
finanspolitik under de närmaste åren. Detta trots
att arbetslösheten fortfarande är mycket hög och att
arbetskraftsdeltagandet minskat kraftigt under de
senaste åren. Normalt brukar en återhållsam
finanspolitik tillämpas i ekonomier med
överhettning, stigande inflation och en mycket hög
efterfrågan på arbetskraft. Några sådana tecken
finns inte i den svenska ekonomin.
Vänsterpartiet avvisar regeringens politik att låta
det långsiktiga målet om ett tvåprocentigt överskott
i de offentliga finanserna över en konjunkturcykel
överordnas målet om en stigande sysselsättning. I
stället föreslås en omläggning av den ekonomiska
politiken mot en lättare och mer expansiv
finanspolitik för att avskaffa massarbetslösheten
och öka sysselsättningen. Sammanlagt bör omkring 60
miljarder kronor av de pengar som regeringen vill
använda för amortering av den offentliga
bruttoskulden användas för finanspolitiska
stimulansåtgärder. Dessutom föreslås stora
omfördelningar från passivt arbetslöshetsstöd till
aktiva åtgärder för nya jobb under de närmaste åren.
Motionärerna delar regeringens uppfattning om att
det är önskvärt med starka offentliga finanser. Men
det är inte rimligt med mycket stora överskott i
bytesbalansen eller den offentliga sektorn så länge
arbetslösheten är så hög som den är. Det enda sättet
att åstadkomma varaktigt starkare statsfinanser är
att öka sysselsättningen och det förutsätter en
lättare finanspolitik. De mål för syssselsättningen
och arbetslösheten som regeringen sätter upp i
vårpropositionen nås eller t.o.m. överträffas med
den politik som föreslås i motionen. Ändå räknar
motionärerna med att deras budgetalternativ
resulterar i ett visst överskott i de offentliga
finanserna under de kommande åren. Det innebär
vidare en viss förstärkning av den offentliga
nettoförmögenheten.
Målen för Vänsterpartiets ekonomiska politik för de
kommande fem åren är att sysselsättningen skall öka
till 4,5 miljoner sysselsatta, från dagens omkring 4
miljoner sysselsatta. Den öppna arbetslösheten skall
minska till högst 2 % i slutet av den kommande
mandatperioden. Grunderna i den ekonomiska politiken
skall vara full sysselsättning, uthållig ekonomisk
tillväxt och rättvis fördelning mellan
samhällsklasser, mellan kvinnor och män och mellan
olika åldersgrupper.
Några av de åtgärder som föreslås i motionen för
att öka den inhemska efterfrågan och förändra
strukturen i den svenska ekonomin för att öka
sysselsättningen är:
Inom ramen för dagens skatteuttag görs en röd skatteväxling.
Skatterna sänks för låginkomsttagare och höjs för
höginkomsttagare. Därmed stiger efterfrågan, eftersom det
under de senaste åren framför allt är höginkomsttagare som
ökat sitt sparande. Den s.k. värnskatten föreslås ligga kvar
samtidigt som ett nytt skikt på sammanlagt 30 % i statlig
inkomstskatt införs på inkomster över 360 000 kr. Om det
skulle uppstå ett utrymme för skattesänkningar bör lättnaderna
gynna dem som har de lägsta disponibla inkomsterna.
Kommunsektorn tillförs ett ökat konsumtionsutrymme på 5
miljarder kronor de kommande åren, genom bl.a. en riktad
sänkning av arbetsgivaravgifterna i kommuner och landsting.
För att öka hushållens konsumtionsförmåga sänks den allmänna
pensionsavgiften med 1 procentenhet, från 6,95 % till 5,95 %.
För att underlätta för de mindre företagen slopas
arbetsgivarinträdet i sjukförsäkringen för företag med upp
till 10 anställda. De nedsättningar av arbetsgivar- och
egenavgifter som redan finns för vissa företag begränsas till
att enbart gälla företag med högst 10 anställda. I motionen
förslås också att de s.k. stoppreglerna i
fåmansskattelagstiftningen tas bort.
För att ytterligare stimulera de mindre företagen föreslås en
ram på 4 miljarder kronor för skattesänkningar för
företag inom den privata tjänstesektorn. 1,9 miljarder kronor
av ramen används till att sänka restaurangmomsen. Återstående
medel bör läggas ut som sänkt moms eller sänkta
arbetsgivaravgifter i den riktning som föreslogs av
Tjänstebeskattningsutredningen.
En del av ovanstående förslag finansieras bl.a.
genom att bolagsskatten höjs från 28 till 30 %.
Lättnaderna i dubbelbeskattningen begränsas,
avdragsrätten för organisationskostnader slopas och
nedsättningen av arbetsgivaravgifter begränsas.
Genom en s.k. värnbolagsskatt på 5 % på vinster över 50
miljoner avsätts medel till framtidsfonder för utbildning och
arbetslivsutveckling.
Arbetsmarknadspolitiken reformeras, bl.a. genom att
volymkravet tas bort. Ett nytt sammanhållet studiestödssystem
bör också tas fram.
Riksdagen bör också redan nu besluta om att lagstiftningsvägen
korta normalarbetstiden från 40 till 35 timmar. Detta som ett
första steg till 30 timmars arbetsvecka och 6 timmars
arbetsdag. Åtgärden kombineras med en sänkning av
arbetsgivaravgiften. En grov beräkning pekar mot att
arbetstidsreformen under vissa förutsättningar skulle kunna ge
drygt 240 000 årsarbeten till en totalkostnad för staten på
knappt 40 miljarder kronor, enligt motionen.
En del av ovanstående förslag finansieras bl.a.
genom att bolagsskatten höjs från 28 till 30 %.
Lättnaderna i dubbelbeskattningen begränsas,
avdragsrätten för organisationskostnader slopas och
nedsättningen av arbetsgivaravgifter begränsas.
Vänsterpartiet menar vidare att penningpolitiken
är för stram. Det finns utrymme för Riksbanken att
sänka den s.k. reporäntan. Den extremt låga
inflationen gör att realräntan fortfarande är
omotiverat hög. I kombination med den pågående
förstärkningen av den svenska kronan är risken stor
att penningpolitiken på nytt får en åtstramande
inverkan på ekonomin. Det skulle kunna hämma den
konjunkturuppgång som Sverige är mitt inne i.
Sverige klarar sig bättre utanför än innanför EMU.
Det måste formas en politik som varaktigt håller
Sverige utanför EMU. I dagens högt
internationaliserade värld bör den svenska
valutapolitiken förhålla sig neutral i förhållande
till alla världens valutor. Den svenska kronan bör
tills vidare vara knuten till en valutakorg med alla
världsvalutorna.
Vad Europa behöver är ett brett mellanstatligt
politiskt samarbete för högre sysselsättning och
social upprustning. Men EMU och EMU:s s.k.
konvergenskrav tvingar i stället fram en politik som
hämmar tillväxten och ökar de sociala klyftorna.
Beräkningar visar att en gemensam finanspolitisk
expansion motsvarande 1 % av BNP i EU:s
medlemsländer skulle ge betydande
sysselsättningseffekter.
Det svenska folket bör i en folkomröstning få säga
ja eller nej till svenskt medlemskap i EMU.
I motionen föreslås att det statliga utgiftstaket
faställs till 745 miljarder kronor år 1999, 756
miljarder kronor år 2000 och 784 miljarder kronor år
2001.
Miljöpartiet de grönas partimotion
I motion Fi21 (mp) slås fast att den ekonomiska
politik som förts i Sverige under överskådlig tid
medfört en tilltagande utarmning av naturkapital,
hög arbetslöshet och ökade sociala motsättningar.
Regeringen godtar i vårpropositionen att den
negativa utvecklingen fortsätter. Politiken föreslås
i stort sett vara oförändrad, trots de mycket stora
brister som 1990-talets ekonomiska kris ådagalagt.
Problemen i den svenska ekonomin orsakas i huvudsak
av regeringens egen politik. Problemen är framför
allt strukturella, inte konjunkturella. Från
Miljöpartiet de grönas utgångspunkt är det därför
helt oacceptabelt att de långsiktiga förändringar
som krävs för att minska arbetslösheten, minska
miljöskulden, öka den sociala hållbarheten och
minska riskerna för nya ekonomiska kriser nu inte
genomförs.
De tre allvarligaste strukturella problemen är:
Många tjänar pengar på att utarma naturresurser
och förstöra miljön. Skattesystemets utformning gör
att det ofta är lönsamt att ersätta människor med
hjälpenergi, vilket stimulerar en långsiktigt och
miljömässigt ohållbar energianvändning. Hög skatt på
arbete och låg skatt på energi och utsläpp leder
till att resursslösande och miljöfientliga beteenden
på marknaderna gynnas.
Arbetstiden har sedan 1980-talet inte sänkts i
takt med produktivitetsutvecklingen. Detta har
starkt bidragit till att främst ungdomar permanent
ställts utanför den normala arbetsmarknaden. Detta
har också ökat de ekonomiska orättvisorna och de
sociala klyftorna i samhället samtidigt som en ökad
jämställdhet mellan könen motverkas.
Priset på tjänster och arbete är för högt. Det är
en följd av att skatterna är för höga.
Arbetsmarknaden pressas ihop. Småföretagen kan inte
växa, trots goda förutsättningar i övrigt, och
storföretagen rationaliserar bort människor mycket
hårt. Vidare innebär detta att arbetskrävande
återvinning har svårt att konkurrera och att både
privat och offentlig service blir sämre eller
uteblir helt.
För att rätta till dessa grundläggande strukturella
fel behöver Sverige en grön ekonomisk politik. De
kommande tre åren måste politiken läggas om med en
grön skattereform, förkortad generell arbetstid och
bättre villkor för små och medelstora företag. Målen
för den ekonomiska politiken skall enligt motionen
vara:
Miljöskulden skall upphöra senast år 2000 och
därefter skall den minska. Det kräver långtgående
miljökrav i lagstiftningen, en miljöanpassning av
skattesystemet och betydande satsningar på miljön
inom både offentlig och privat sektor.
En rättvisare och solidarisk fördelning av såväl
tillgångar som besparingar. Detta ska uppnås med en
förstärkt fördelningspolitik genom lägre
ersättningar och bidrag till medel- och
höginkomsttagare och färre besparingar på stöd till
ekonomiskt och socialt klämda människor.
Jämlikheten mellan könen skall öka.
Den öppna arbetslösheten skall minska till 3 %.
Antalet personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder
skall sänkas kraftigt. Detta skall bl.a. ske genom
sänkt arbetstid, minskad beskattning av arbete,
statliga investeringssatsningar på gröna jobb inom
bl.a. kultur-, kommunikations- och energiområdena.
Enskilda människors ekonomiska självtillit skall
stegvis stärkas genom generellt sänkt arbetstid,
brutet tak och grundskydd i socialförsäkrings- och
pensionssystemen. Vidare skall arbete beskattas
lägre och inflytandet i den demokratiska processen
öka.
Det finansiella sparandet i den offentliga sektorn
skall vara i balans år 1998. För 1999 skall
sparandet visa ett överskott på 0,5 % av BNP och
därefter skall den offentliga sektorns finanser
uppvisa ett långsiktigt överskott på minst 1 % av
BNP, sett som ett medelvärde över en
konjunkturcykel. Det är lägre än det överskott på 2
% av BNP över konjunkturcykeln som riksdagen
tidigare beslutat om. Motiven för sänkningen är
enligt motionen att det privata sparandet bör
betonas före det offentliga.
Förutsättningar skall skapas för en växande privat
sektor med fler små och medelstora företag och
kooperativa företag.
Prisstabilitetsmålet i penningpolitiken måste enligt
motionen kompletteras med ett allmänekonomiskt mål.
Sedan inflationsmålet på 2 % med ett
toleransintervall på plus/minus 1 % infördes 1995
har den genomsnittliga inflationstakten varit 1,5 %.
Detta visar att den penningpolitik som Riksbanken
fört inte på ett acceptabelt sätt följt målet,
vilket resulterat i att realräntorna och
åtstramningen av ekonomin varit större än
nödvändigt. Vidare finns det utrymme för Riksbanken
att sänka den s.k. reporäntan. Inflationen var i
början av 1998 väsentligt lägre än vad Riksbanken
räknat med och det finns i dagsläget ingenting som
ser ut att bryta den trenden, enligt motionärerna.
Den nuvarande valutapolitiska regimen med en
flytande krona har varit lyckosam och bör behållas.
Motionen menar vidare att Sverige skall stanna
utanför den europeiska valutaunionen, EMU, och så
snart som möjligt upphöra med medlemskapet i EU.
Därför finns det ingen anledning att föra in kronan
i det europeiska valutasamarbetet, ERM eller ERM 2,
vilket i första hand är en förberedelse för
medlemskap i EMU.
Finanspolitiken måste enligt motionärerna
kännetecknas av en bra utgiftskontroll och
långsiktig balans i de offentliga finanserna.
Underskott skall under normala år inte accepteras.
Utgiftskontrollen i staten och i kommunsektorn måste
förbättras och utgiftstrycket i den offentliga
ekonomin måste minska genom t.ex. besparingar i
främst de transfereringar som har en begränsad
fördelningseffekt och i föråldrad statlig
verksamhet. Effektiviteten och organisationen i de
offentliga verksamheterna och transfereringssystemen
måste förbättras. Framför allt måste prioriteringar
ur social och miljömässig synpunkt förbättras
avsevärt. Besparingar kan t.ex. göras på
transfereringar till hög- och medelinkomsttagare,
inom försvaret och på större vägbyggen. Däremot är
de besparingar som gjorts på t.ex. kalkning mot
försurning, sanering av allvarligt miljöskadade
områden och miljöforskning klart kontraproduktiva.
De större åtgärder som föreslås i motionen är: En
grön skattereform där skatterna på energianvändning
och utsläpp höjs samtidigt som skatten på arbete
sänks genom t.ex. sänkta egen- och
arbetsgivaravgifter. Arbetstiden sänks till 35
timmar i veckan under loppet av nästa mandatperiod.
Detta kombineras med sänkta egenavgifter och sänkta
inkomstskatter för inkomsttagare i låga och måttliga
lönelägen. Socialförsäkringssystemen reformeras till
att omfatta en grundtrygghet för alla.
Åtgärderna innebär bl.a att kommunsektorns ekonomi
förbättras med 1,5 miljarder kronor år 1999, 2,8
miljarder kronor 2000 och 3,9 miljarder kronor år
2001 jämfört med regeringens förslag. Utgiftstaket
för statens utgifter föreslås fastställas till 735
miljarder kronor år 1999, 744 miljarder 2000 och 760
miljarder kronor år 2001. Motionärerna misstror
regeringens prognoser i vårpropositionen över
tillväxten och har i stället som grund för
beräkningarna använt Konjunkturinstitutets lägre
prognos från mars 1998.
Kristdemokraternas partimotion
I motion Fi22 (kd) framhålls att den
socialdemokratiska regeringen i ett läge där
arbetslösheten kostar folkhushållet omkring 150
miljarder kronor per år fortsätter att inrikta sin
politik på att minska utbudet av arbetskraft.
Regeringen har misslyckats med att genomföra de
genomgripande strukturella förändringar av den
svenska ekonomin som krävs för att tillväxten och
sysselsättningen ska öka och för att Sveriges färd
mot botten av den internationella tillväxtligan ska
brytas.
I stället ägnas vårbudgeten åt överoptimistiska
prognoser över arbetslösheten, prognoser som saknar
motsvarighet bland andra konjunkturbedömare.
Samtidigt visar vårbudgeten på hur farligt Sverige
lever med sina sårbara och konjunkturkänsliga
statsfinanser. Trots flera år av god konjunktur
består massarbetslösheten samtidigt som
bidragsberoendet bland medborgarna är extremt stort
och det svenska skattetrycket är det högsta i
industrivärlden. Vid nästa lågkonjunktur riskerar
Sverige att stå med ryggen mot väggen. Då sjunker
skatteinkomsterna snabbt och utgifterna för a-kassa
och bidrag ökar kraftigt. I så fall kommer också
resurserna till vården, skolan och omsorgen att
minska.
Enligt motionärerna är det nu hög tid att lägga om
den ekonomiska politiken och skapa förutsättningar
för stigande sysselsättning och ökade
skatteinkomster. Kristdemokraternas ekonomiska
politik tar sikte på att skapa långsiktiga
tillväxtförutsättningar genom ett bättre företags-
och näringslivsklimat och lägre skatter för låg- och
medelinkomsttagare. De seglivade bromsmekanismer som
under mer än 25 år underminerat den svenska
ekonomins utvecklingskraft måste nu avlägsnas. Detta
är det enda sättet att trygga välfärden och det
stora framtida resursbehov som finns inom både
kommunerna och landstingen. Fortsätter den nuvarande
negativa sysselsättningstrenden kommer det resursgap
som finns i kommunsektorn att växa kraftigt under de
kommande 10-15 åren. Till skillnad från regeringen
skall målet vara att halvera den totala
arbetslösheten genom en ökad sysselsättning, inte
bara den öppna.
För att skapa tillväxt, sysselsättning och
långsiktig balans i den svenska ekonomin föreslås
åtgärder inom bl.a. följande områden:
En viktig uppgift i skattepolitiken är att skapa
en struktur som gör att fler kan leva på sin lön i
stället för att vara beroende av bidrag. Därför
föreslås att grundavdraget i den kommunala
beskattningen höjs kraftigt, med 8 400 kr. Det
skattebortfall som uppstår för kommunsektorn
regleras enligt finansieringsprincipen.
Ett ökat hushållssparande är en viktig komponent i
Kristdemokraternas ekonomiska politik. I motionen
höjs avdragsrätten på pensionssparande till ett helt
basbelopp per år.
För att stimulera tjänstesektorn införs en
skattereduktion på 50 % för privatpersoners köp av
tjänster i det egna hemmet. Enligt förslaget skall
skattereduktionen maximeras till 25 000 kr per
hushåll och år och reduktionen skall ske direkt vid
köpet. Förslaget innebär att en ny arbetsmarknad
öppnas inom den del av tjänstesektorn som hittills
varit stängd på grund av orimliga skatteregler.
Arbetsgivaravgifterna sänks med 0,14
procentenheter.
De senaste årens utveckling har visat på
svårigheterna att behålla förmögenhetsbeskattningen.
Därför föreslås att förmögenhetsskatten avvecklas i
två steg. Under 1999 minskas den med 1 procentenhet
och från år 2000 avvecklas den helt.
För att förbättra kapitalförsörjningen för de
mindre företagen avskaffas dubbelbeskattningen på
riskkapital.
Värnskatten tas bort och den föreslagna
marginalskatteskärpningen införs inte.
Royaltyinkomster från patenterade uppfinningar
skattebefrias under två år och beskattas därefter
som inkomst av kapital.
Den särskilda löneskatten på vinstandelar för
anställda avskaffas. Dessutom föreslås att
avdragsrätt på individuella utbildningskonton införs
fr.o.m. den 1 juli 1998.
En annan viktig långsiktig strukturell åtgärd som
föreslås är en allmän och obligatorisk
arbetslöshetsförsäkring med en 33-procentig
egenfinansiering. Avgifterna ska tas ut branschvis
och skall återspegla arbetslösheten inom branschen.
Åtgärden kommer att förbättra lönebildningen i så
motto att den nya försäkringen skapar ett rakt rör
mellan en bra lönebildning, låg arbetslöshet och
sänkta avgifter för den enskilde eller vice versa.
Avgiftshöjningen kompenseras mer än väl genom
höjningen av grundavdraget.
I motionen konstateras att regeringen i
vårpropositionen endast tar fasta på en bråkdel av
alla de förslag till förenklingar och bättre regler
för mindre företag som Småföretagsdelegationen
presenterar i sitt slutbetänkande (SOU 1997:186).
Motionärerna anser i stället att delegationens
förslag bör genomföras skyndsamt. Dessutom måste det
fortsatta avregleringsarbetet för att få fullt
genomslag ha stöd från allra högsta politiska nivå.
En viktig uppgift för Kristdemokraterna är att slå
vakt om familjens möjligheter att hålla ihop,
uppleva valfrihet när det gäller barnomsorgsform och
att kunna ge mer tid för barnen. Familjen är
samhällets viktigaste byggsten, även när det gäller
den långsiktiga ekonomiska utvecklingen. Därför
föreslås att ett beskattat vårdnadsbidrag på 10 % av
basbeloppet per månad införs. Dessutom föreslås att
barnbidraget delvis behovsprövas genom att det
generella barnbidraget sätts till 700 kr och
resterande 50 kr förs till den barnrelaterade delen
av bostadsbidraget. Bostadsbidragsberättigade
barnfamiljer får därigenom cirka 300 kr extra per
månad utöver det generella barnbidraget. Vidare höjs
förbehållsbeloppet i underhållsbidragen. I motionen
föreslås också en stor satsning på rättvisa för
pensionärer.
Motionärerna välkomnar att regeringen återställer
en del av den dränering av kommunsektorns resurser
som hittills skett. I motionen aviseras ytterligare
1 miljard kronor år 1999 utöver regeringens förslag.
För åren 2000 och 2001 föreslås ett tillskott utöver
regeringens med 800 respektive 600 miljoner kronor.
Samtidigt konstateras att resursbehoven i kommunerna
ökar framöver, men att statliga bidrag ingalunda är
den enda finansieringskällan för kommunsektorn.
Statsbidragen till kommunerna motsvarar knappt 20 %
av deras totala inkomster. Den enskilt viktigaste
faktorn som påverkar kommunernas finanser är
sysselsättningen i övriga sektorer. För att trygga
välfärden måste det därför skapas långsiktiga
förutsättningar för tillväxt och nya jobb.
De förslag som föreslås är enligt motionen
finansierade fullt ut, bl.a. genom en höjning av
bolagsskatten med 2 procentenheter, från 28 till 30
%. Utgiftstaket för statens utgifter bör enligt
motionen fastställas till 722 miljarder kronor år
1999, 729 miljarder kronor år 2000 och 753 miljarder
kronor år 2001. Till följd av bl.a. en relativt
kraftig utförsäljning av statliga företag minskar
statens lånebehov och därmed statsskulden snabbare i
Kristdemokraternas budgetalternativ jämfört med i
regeringens. Motionärerna avstår också från att
inteckna de överskott som regeringen prognosticerar
i vårbudgeten. I den mån säkra strukturella
överskott i statens finanser uppstår skall dessa
användas för att sänka skatter för låg- och
medelinkomsttagare, samt till att sänka de skatter
som i dag hämmar den långsiktiga tillväxten.

Utskottet

1 Den ekonomiska politiken
1.1 Det internationella konjunkturläget
1.1.1 Svagare tillväxt i världsekonomin
under 1998
Förra året blev ett starkt år för världsekonomin,
trots finans- och valutakriserna i Asien. I Förenta
staterna var tillväxten den högsta på tio år och
uppgången i den europeiska konjunkturen förstärktes.
I år blir de negativa effekterna av Asienkrisen mer
synliga. Tillväxten i världsekonomin sjunker och
handeln dämpas. De länder som drabbas hårdast är
Japan och övriga länder i den asiatiska regionen. I
EU fortsätter dock den ekonomiska aktiviteten att
stiga, och i Förenta staterna blir tillväxten
visserligen svagare men den kommer ändå att vara
relativt hög. Under 1999 stiger den internationella
BNP-tillväxten på nytt till följd av gynnsamt låga
räntor, en låg och stabil inflation och en gradvis
återhämtning av tillväxtkraften i Japan och de
övriga asiatiska ekonomierna. I vårpropositionen
bedöms att världsekonomin i år växer med drygt 3 %
efter en uppgång i fjol på drygt 4 %. Nästa år ökar
tillväxten till 3,6 % och förutsättningarna är goda
att tillväxttakten ökar ytterligare under perioden
fram till 2001.
1.1.2 Effekter av utvecklingen i Asien
Thailand, Filippinerna, Malaysia, Indonesien och
Sydkorea är de länder som drabbats kraftigast av
turbulensen på de asiatiska marknaderna. I år
sjunker tillväxten i dessa länder rejält på grund av
höga räntor och kraftiga finanspolitiska
åtstramningar. I vissa av länderna handlar det
t.o.m. om fallande BNP och stora sociala och
politiska omvälvningar. Totalt minskar tillväxten i
de s.k. Dynamiska asiatiska ekonomierna (DAE) (ovan
nämnda länder plus Hongkong och Singpore) under 1998
med nära 5 procentenheter, till 0,3 %, enligt
regeringens bedömning.
Detta dramatiska fall i ett av 1980- och 1990-
talets främsta tillväxtområden får stora effekter på
de övriga länderna i regionen och på hela världs-
ekonomin. Exporten till Asien avtar eller minskar
när den inhemska efterfrågan dämpas. Samtidigt
kommer exporten från regionen att stiga markant till
följd av det senaste årets kraftiga depreciering av
flertalet av de asiatiska ländernas valutor.
En stor del av denna exportökning sugs upp av den
höga efterfrågan i Förenta staterna och den stigande
inhemska efterfrågan i EU-länderna. De negativa
effekterna på Förenta staterna och EU-länderna
begränsas emellertid av att den inhemska efterfrågan
stimuleras ytterligare av den lägre inflation och
det räntefall som kommit i Asienkrisens spår.

Tabell 1. BNP-tillväxt, KPI och arbetslöshet

Av de större industriländerna är det Japan som
påverkas mest av Asienkrisen. Japans kommersiella
och finansiella kopplingar till de krisdrabbade
länderna är betydande. Omkring 40 % av den japanska
exporten går till de asiatiska utvecklingsländerna.
Det kan jämföras med EU där motsvarande andel ligger
på runt 15 %. Räknar man enbart exporten till de fem
mest drabbade länderna uppgår den japanska andelen
till knappt 18 %, medan EU:s ligger på knappt 7 %.
Sedan slutet av förra året noteras också en märkbar
dämpning av den japanska exporten.
För Japans del läggs Asienkrisen ovanpå de senaste
årens problem med svag tillväxt. I fjol bröts den
återhämtning som var på gång och tillväxten steg med
endast 0,9 %, bl.a. på grund av en svag konsumtion i
spåret av skattehöjningen i början av året. Dessutom
sjönk konsumenternas och företagens förtroende för
ekonomins utveckling när krisen i bank- och
finanssystemet blommade ut under senhösten. I
vårbudgeten bedöms att BNP under 1998 i det närmaste
stagnerar. Den privata konsumtionen fortsätter att
vara svag och den japanska nettoexportens bidrag
till tillväxten minskar relativt kraftigt. Den
pågående rekonstruktionen av den finansiella sektorn
bidrar till att BNP nästa år stiger med 1,7 %.
Samtidigt förbättras den japanska konjunkturen i
takt med att de värst drabbade länderna i Asien
sakta återhämtar sig när den kraftigt förbättrade
konkurrenskraften ger utslag i form av en stigande
export.
Tillväxten i DAE-länderna stiger under nästa år med
4 %, och regeringen gör bedömningen att BNP-
tillväxten i regionen blir relativt god i det
medellånga perspektivet.
1.1.3 Utvecklingen i Förenta staterna
I april i år inleddes det åttonde året av expansion
i den amerikanska ekonomin. Under 1997 steg BNP med
3,7 %, vilket är den högsta noteringen på tio år. I
år räknar regeringen med en viss avmattning i den
ekonomiska aktiviteten. Tillväxten sjunker till 2,7
% 1998 för att gå ned till 2,2 respektive 2,4 % år
1999 och år 2000, bl.a. till följd av en apprecierad
dollar och en kraftigt ökad import från Asien och en
minskad export till Asien.
Den inhemska efterfrågan fortsätter att stiga
kraftigt under 1998. Stigande inkomster, en
historiskt låg arbetslöshet, ett högt förtroende
bland konsumenterna och den kraftiga börsuppgången
tyder på en fortsatt hög privat konsumtion.
Räntefallet i Asienkrisens spår talar dessutom för
ett ökat byggande och en ganska stark
investeringsutveckling.
Prispressen till följd av Asienkrisen och den
starkare dollarkursen har hållit nere inflationen,
trots den höga tillväxten och den stigande
sysselsättningen. Detta i kombination med en svagare
tillväxt framöver gör att regeringen bedömer att den
amerikanska centralbanken, Federal Reserves, håller
penningpolitiken oförändrad. Den amerikanska
styrräntan väntas ligga kvar på nuvarande 5,5 %
under både 1998 och 1999.
1.1.4 Utvecklingen i EU
Europas valutamarknad förändras radikalt den 1
januari 1999 när elva länder - Belgien, Finland,
Frankrike, Irland, Italien, Luxemburg,
Nederländerna, Portugal, Spanien, Tyskland och
Österrike - blir de första att införa den gemensamma
valutan. Införandet av valutaunionen väntas gå
relativt smidigt eftersom länderna under de senaste
åren kraftigt närmat sig varandra både med avseende
på räntenivå och inflation. Dessutom har de
offentliga finanserna förbättrats avsevärt.
Skillnaden i räntenivå mellan länderna kommer att
minska ytterligare under 1998, genom att räntorna
höjs i Tyskland och sänks i de länder som i dag har
de högsta räntorna, enligt regeringens bedömning.
Fr.o.m. det kommande årsskiftet bestäms
penningpolitiken i EMU-länderna av den europeiska
centralbanken, ECB. I vårpropositionen förväntas att
den nya banken höjer EMU:s styrränta under loppet av
1999 i takt med att efterfrågan och tillväxten i
EMU-området stiger.

Diagram 1. De europeiska företagens och konsumenternas
framtidsförväntningar

Källa: Finansdepartementet
Tillväxten i EU förbättrades stadigt under 1997.
Alltfler faktorer talar också för att EU-
konjunkturen stärks ytterligare under 1998 och 1999.
Som framgår av diagram 1 fortsätter de europeiska
företagens och hushållens framtidsförväntningar att
öka.
Diagram 2. Arbetslösheten i EU

Procent

Det finns tecken på att den privata konsumtionen nu
även tilltar i t.ex. Frankrike, Tyskland och Italien
där konsumtionen de senaste åren varit mycket svag.
Omsvängningen i utvecklingen hänger samman med en
mindre stram finanspolitik jämfört med den relativt
kraftiga åtstramning som gjordes åren 1995-1997 för
att uppfylla EMU-kraven, en något lägre arbetslöshet
och stigande hushållsinkomster. De mycket låga
räntorna tillsammans med ett relativt högt
kapacitetsutnyttjande i industrin talar också för
stigande investeringar. I t.ex. Tyskland ligger den
för investeringarna så betydelsefulla långa
obligationsräntan nu på den lägsta nivån sedan
början av 1960-talet.
Däremot kommer exporten, som varit EU:s stora
tillväxtmotor de senaste åren, att försvagas något.
En ökning av handeln inom EU till följd av den
stigande ekonomiska aktiviteten i EU-området
kompenserar bara delvis den efterfrågedämpning i
världsekonomin som följer på Asienkrisen och i viss
mån avmattningen i Förenta staterna.
Världsmarknadstillväxten för EU:s export väntas
sjunka till 7-7,5 % under 1998 och 1999, efter en
uppgång i fjol på 9,5 %.
Arbetslösheten och den svaga ökningen av antalet
nya jobb fortsätter att vara EU:s största problem.
Trots att tillväxten enligt regeringens bedömning
ökar relativt kraftigt de närmaste tre åren sjunker
arbetslösheten i EU endast med någon procentenhet
fram till år 2000. Som framgår av diagram 2 låg
arbetslösheten i fjol kvar på knappt 11,5 %, mycket
på grund av en oväntat starkt stigande arbetslöshet
i Tyskland. I t.ex. Storbritannien, Nederländerna
och Danmark där konjunkturen varit starkare har
däremot arbetslösheten fortsatt att gå ned, men inte
tillräckligt kraftigt för att motverka de historiskt
höga arbetslöshetstalen som noteras i de större EU-
länderna - Tyskland, Frankrike och Italien.
1.1.5 Utvecklingen i Norden och Östersjöområdet
Som framgår av diagram 3 har Norden de senaste åren
varit en av de främsta tillväxtregionerna i Europa.
Regeringen räknar också med att expansionen i Norden
fortsätter genom en starkt växande inhemsk
efterfrågan som stimuleras genom en stigande
sysselsättning och förbättrade reallöner. Norden
kommer även under de närmaste två åren att notera en
tillväxt som ligger en bra bit över genomsnittet för
EU-länderna. Detta bidrar till att stärka uppgången
i den svenska konjunkturen.
De senaste fyra åren har BNP-tillväxten i Norden
exklusive Sverige legat på 4,1 % per år. Inklusive
Sverige uppgår den till 3,4 % per år. I EU har
tillväxten under samma period stigit med 2,4 % per
år.
Viktigt för svensk del är också hur produktionen i
Östersjöområdet - dvs. Norden (exklusive Norge och
Island), Tyskland, Ryssland, Polen och Baltikum -
utvecklas. Under 1997 steg tillväxten i regionen med
omkring 2,5 % efter ett svagt 1996. Uppgången var
mycket tydlig i Baltikum där BNP-tillväxten uppgick
till 9 % i Estland och till 6 % i Lettland och
Litauen. I Ryssland blev tillväxten positiv för
första gången sedan införandet av marknadsekonomi,
och i Polen steg BNP starkt under fjolåret för
fjärde året i rad.

Diagram 3. Tillväxten i Norden och EU

Uppgången fortsätter under de kommande åren, enligt
regeringens bedömning i vårbudgeten. Betydande
osäkerheter finns visserligen i t.ex. bedömningen av
den ryska ekonomins utveckling. Men regeringen
förutser att den ekonomiska aktiviteten i
Östersjöregionen stärks och blir god även efter
millennieskiftet.
Diagram 4. Tillväxten i Östersjöområdet

1.1.6 Osäkerheter i den internationella bedömningen
På grund av bl.a. Asienkrisen finns betydande
osäkerheter i prognosen över den internationella
utvecklingen. De främsta osäkerheterna är:
Asienkrisens omfattning. Den mest akuta fasen av krisen verkar
vara över, men fortfarande finns en stor risk för att
situationen i enskilda länder utvecklas till det sämre. En
ytterligare försämring skulle negativt påverka övriga länder i
regionen och sannolikt hela OECD-området.
Tillståndet i Japans finansiella sektor. Lyckas inte japanerna
hejda den pågående krisen i banksektorn och återställa
förtroendet är risken stor att problemen i ännu högre grad än
i dagsläget sprider sig till den reala ekonomin, vilket i sin
tur också begränsar de övriga asiatiska ländernas
förutsättningar att lösa sina inhemska kriser.
Hur Asienkrisen påverkar hushållens och företagens framtidstro
och förtroende för den ekonomiska utvecklingen. Hittills har
de mätningar som gjorts visat på relativt begränsade
förändringar, men oron och osäkerheten på finansmarknaderna
kan göra att företagen i högre grad väljer att skrinlägga
investeringar och dra ned på de relativt optimistiska
produktionsplaner som finns. En anledning till att hushållens
förväntningar hittills inte påverkats speciellt mycket är de
kraftigt stigande aktiekurserna i framför allt Förenta
staterna och EU. En kraftig nedgång kan dämpa den gynnsamma
utveckling av den inhemska efterfrågan som förutses för både
EU och Förenta staterna.
Asienkrisens spridning till andra s.k. tillväxtekonomier som
t.ex. Ryssland och länderna i Öst- och Centraleuropa och
Latinamerika. Den ekonomiska och politiska utvecklingen i Kina
kan påverkas negativt av Asienkrisens förlopp.
Den amerikanska ekonomin. Om den avmattning som förutses inte
är tillräcklig för att förhindra en överhettning på
arbetsmarknaden ökar risken för stigande priser och
åtstramning av penningpolitiken.
1.1.7 Utvecklingen av svensk export
Trots Asienkrisen ökade den svenska exporten av
varor och tjänster i fjol med hela 12,8 %.
Historiskt sett är det en mycket hög siffra och de
svenska företagen fortsatte att ta marknadsandelar
på världsmarknaden. Exporten till EU, vilken är
svenska exportörers överlägset viktigaste
avsättningsmarknad, steg med 8 %. Exporten till
Sveriges närområde utanför EU - Ryssland, Polen och
Baltikum - ökade mycket kraftigt, även om dessa
länder totalt sett fortfarande är mycket små
marknader för den svenska exporten. Exporten till
Asien fortsatte att stiga under förra året.
Sammanlagt svarar Asien (inklusive Mellanöstern) för
knappt 10 % av svensk export. De fem mest
krisdrabbade länderna svarar enbart för omkring 3 %
av den totala svenska exporten, även om marknaderna
under de senaste åren tillhört de mest snabbväxande
för svenska exportörer.

Tabell 2. BNP-tillväxt per region samt andel av svensk
export

Verkstads- och skogsprodukter tillhör de varugrupper
som sålde bäst utomlands förra året. Även exporten
av läkemedel steg starkt. I gruppen verkstadsvaror
urskiljer sig teleproduktindustrin, med bl.a.
företaget Ericsson, som i fjol svarade för drygt en
tredjedel av totala varuexportökningen i volym. Som
framgår av tabell 3 svarar teleprodukterna för drygt
12 % av den svenska exporten, vilket innebär att
teleproduktindustrin nu är en större exportör än
bil- och övrig motorindustri.
Även om statistiken för första kvartalet 1998 visar
på en fortsatt hygglig exportutveckling räknar
regeringen med att exporten i år mattas av
väsentligt på grund av Asienkrisen och den svagare
internationella tillväxten. Asienkrisen slår mot
exporten genom dels att efterfrågan i krisområdena
och i övriga världen sjunker, dels att konkurrensen
i Asien hårdnar till följd av att de inhemska
tillverkarnas konkurrensläge förbättrats genom den
kraftiga deprecieringen av ländernas valutor.
Dessutom blir de asiatiska producenterna i kraft av
deras bättre konkurrensförmåga en tuffare konkurrent
på den övriga världsmarknaden.
Exporttillväxten mer än halveras under 1998, från
en ökning på 12,8 % i fjol till drygt 6 %.
Ökningstakten av världsmarknadstillväxten för
svenska varor sjunker från 9 till 6 %. I takt med
att de negativa effekterna av Asienkrisen avtar,
länderna i Asien återhämtar sig och tillväxten i
världsekonomin stiger under åren 1999 och 2000 ökar
också den svenska exporten snabbare.

Tabell 3. Svensk export fördelad på varugrupper

Regeringen räknar med att exporten stiger med 6,7 %
år 1999 och 7 % år 2000, men att den på nytt
utvecklas långsammare under år 2001 när
världskonjunkturen återigen försvagas.
1.2 Den ekonomiska utvecklingen i Sverige
1.2.1 Den svenska konjunkturen åren 1998
och 1999 och fram t.o.m. 2001
Den svenska konjunkturen förbättrades starkt under
senare delen av 1997. Den öppna arbetslösheten sjönk
kraftigt på grund av ett högt deltagande i det s.k.
kunskapslyftet, stigande sysselsättning i den
privata sektorn och att den tillfälliga
avgångsersättningen till personer i åldrarna 60-64
år ytterligare reducerade utbudet av arbetskraft. De
senaste månadernas statistik visar också att den
totala sysselsättningen börjat stiga. Det ökade
antalet nyanmälda lediga platser till
arbetsförmedlingen pekar dessutom mot att
sysselsättningen fortsätter att stiga framöver.
Till följd av Asienkrisens effekter på den
internationella konjunkturen och den svenska
exporten räknar regeringen med att tillväxten i år
dämpas en aning jämfört med den höga aktivitetsnivå
som noterades i slutet av 1997. BNP-tillväxten för
1998 blir ändå 3 %, räknat mellan årsgenomsnitten. I
takt med att de negativa följderna av Asienkrisen
avtar och tillväxten i världsekonomin ökar på nytt
stiger den svenska BNP med drygt 3 % per år under
1999 och 2000. En viktig förutsättning för prognosen
är att lönerna stiger i enlighet med de avtal som
parterna på arbetsmarknaden slutit under våren, dvs.
en lönekostnadsökning inklusive löneglidning på ca
3 % per år. En avmattning i världsekonomin året
efter millennieskiftet väntas innebära en något
svagare svensk tillväxt under år 2001.
Till skillnad från tidigare blir den inhemska
efterfrågan ekonomins viktigaste motor under de
närmaste åren. De historiskt sett mycket låga
räntorna, god lönsamhet och konkurrenskraft och en
hög produktionsökning gör att investeringarna stiger
relativt kraftigt, efter en svag utveckling i fjol.
De senaste enkäterna visar också att t.ex. industrin
planerar öka sina investeringar i betydande
omfattning 1998. Samtidigt stiger hushållens
inkomster efter tre svaga år, vilket i kombination
med den stigande sysselsättningen och ett stort
ersättningsbehov av kapitalvaror talar för att det
senaste årets uppgång i den privata konsumtionen
fortsätter.
Som framgår av diagram 5 är både hushållens och
företagens optimism om den framtida utvecklingen
fortsatt hög. Det intrycket förstärks också av den
statistiska information som kommit och de
undersökningar som gjorts efter att regeringen
avslutade sitt prognosarbete. Konjunkturinstitutets
senaste industri- och tjänstebarometer för mars
1998 visar t.ex. att order- och
produktionstillväxten håller i sig. Dessutom är
förväntningarna om utvecklingen under den närmaste
framtiden påtagligt starka, inte minst inom
tjänstenäringarna.

Diagram 5. De svenska hushållens och företagens
framtidstro

1.2.2 Prognosförutsättningar och nyckeltal
Regeringens prognos är baserad på den information
som fanns tillgänglig t.o.m. den 8 april 1998.
Utskottet vill understryka att beräkningarna för
framför allt åren 2000 och 2001 är en kalkyl av den
ekonomiska utvecklingen under förutsättning att
vissa antaganden är uppfyllda.
Det viktigaste antagandet är att de totala
genomsnittliga löneökningarna inklusive löneglidning
endast stiger med omkring 3 % per år under perioden
fram till år 2001. Antagandet är baserat på de avtal
som arbetsmarknadens parter slutit under våren och
är 0,5 procentenheter lägre för både 1999 och 2000
jämfört med den bedömning som regeringen gjorde i
budgetpropositionen i höstas. Ett annat avgörande
antagande är att det överskott i den offentliga
sektorns finanser som ligger utöver de
budgetpolitiska målen som väntas för åren 2000 och
2001 förs över till hushållssektorn. Detta innebär
att hushållens disponibla inkomster stiger med
ytterligare 1,6 procentenheter år 2000 och 1,4
procentenheter år 2001. Detta får stor betydelse för
bl.a. bedömningen av den privata konsumtionens och
hushållssparandets utveckling under de bägge åren.
I tabellen redovisas övriga förutsättningar för
regeringens konjunkturprognos.

Tabell 4. Prognosförutsättningar 1997-2001

De viktigaste skillnaderna mot den bedömning som
regeringen gjorde i budgetpropositionen är:
Asienkrisen gör att det internationella inflationstrycket
antas bli lägre. Inflationen i de 16 viktigaste OECD-länderna
beräknas i år bli endast 1,7 %, mot förväntade 2,2 % i
budgetpropositionen. Dessutom antas att inflationen i OECD
ligger 0,5 procentenheter lägre än vad som antogs i
budgetpropositionen under varje år fram till år 2001.
Den lägre inflationen innebär också lägre räntor.
Obligationsräntorna i t.ex. både Tyskland och Sverige väntas
sjunka i år. I budgetpropositionen räknade regeringen med en
uppgång under 1998. Den väntas nu i stället komma 1999 i takt
med att aktiviteten i den europeiska ekonomin tilltar.
Ränteuppgången blir dock begränsad.
Riksbankens reporänta antas vara oförändrad på nuvarande nivå
under hela prognosperioden, på grund av den låga inflationen,
lägre löneökningar än väntat, god tillväxt och starka
offentliga finanser. I budgetpropositionen räknade regeringen
med en svagt stigande kortränta som en reaktion på en höjning
av styrräntorna i EU under 1998. Fortfarande väntas den tyska
centralbanken, Bundesbank, höja sin styrränta något under
1998. Dessutom antas att den nya europeiska centralbanken,
ECB, under 1999 justerar upp styrräntan i EMU-området för att
undvika ett ökat inflationstryck i samband med en högre
tillväxt och stigande konsumtion i EMU-länderna.
Den svenska kronan bedöms bli något starkare 1998 och något
svagare under åren 1999 och 2000 jämfört med
budgetpropositionen. Det s.k. TCW-index som mäter kronans
värde beräknas vara 120,2 i genomsnitt under 1998. Den 12 maj
1998 noterades TCW-index på valutamarknaden till omkring 116,9
(ju högre värde desto svagare krona).
Tabell 5. Nyckeltal

Den internationella prispress som följt på
Asienkrisen gör att regeringen nu räknar med en
fortsatt mycket låg inflation under de kommande
åren. Låga hyreshöjningar, låga löneökningar och den
sänkning av tobaksskatten som föreslås i
vårpropositionen är ytterligare några faktorer som
håller inflationstrycket nere. I år väntas
konsumentprisindex stiga med endast drygt 0,5 %,
uttryckt som förändringen mellan december 1998 mot
december 1997. Det är 1 procentenhet lägre än den
bedömning som gjordes i budgetpropositionen. Räknat
som årsgenomsnitt stiger inflationen i år med 0,9 %.
Om prognosen visar sig riktig innebär det att
inflationen för tredje året i rad understiger
Riksbankens inflationsmål. Målet är definierat som
en ökning i konsumentprisindex (KPI) på 2 % med ett
s.k. toleransintervall på ± 1 procentenhet. Under
1999 förväntas inflationen öka till ett
årsgenomsnitt på 1,2 %, bl.a. till följd av något
stigande räntor. Från år 2000 och framåt antas
inflationen ligga i nivå med inflationsmålet.
1.2.3 Försörjningsbalansen
Sett i ett historiskt perspektiv beräknas tillväxten
bli hög under prognosperioden 1998-2001. Regeringen
räknar med att BNP stiger med i genomsnitt drygt
3 % per år. I år blir tillväxten 3 %, vilket är
endast någon tiondel lägre än vad regeringen räknade
med i budgetpropositionen. Under 1999 stiger den
till 3,1 % för att öka till 3,4 % år 2000. Prognosen
för år 2000 är en uppjustering av bedömningen i
budgetpropositionen med 0,6 procentenheter. Under år
2001 förväntar sig regeringen en avmattning i den
internationella konjunkturen, vilket minskar den
svenska tillväxten till 2,6 %.
Sammantaget innebär detta att den svenska
tillväxten under perioden kommer att ligga en bra
bit över den genomsnittliga tillväxt som förväntas
för både EU och länderna i OECD-området. Mot slutet
av perioden, under 2000 och 2001, väntas Sveriges
tillväxt t.o.m. ligga över den genomsnittliga
tillväxten i våra snabbväxande grannländer i Norden,
enligt regeringens bedömning.

Tabell 6. Försörjningsbalansen 1997-2001

De olika delarna av försörjningsbalansen utvecklar
sig enligt regeringen på följande sätt:
Som framgår av diagram 6 blir den inhemska efterfrågan
drivkraften i den svenska tillväxten under de kommande åren.
Det är ett märkbart trendskifte jämfört med de senaste årens
tudelade utveckling, då exporten varit motorn och den totala
efterfrågan inom landet varit svag. Stigande disponibla
inkomster i hushållssektorn, en stigande sysselsättning, en
ökad optimism bland hushållen om den framtida ekonomiska
utvecklingen och ett uppdämt utbytesbehov av kapitalvaror gör
att den privata konsumtionen stiger med 2-2,5 % per år under
hela prognosperioden. Det är ungefär en lika kraftig uppgång
som den som kom vid mitten av 1980-talet efter avregleringen
av kreditmarknaden. Till skillnad från då förväntas nu att
konsumtionsökningen till största delen finansieras genom en
löpande inkomstförbättring. Sparkvoten väntas, i motsats till
utvecklingen under 1980-talet, stiga under prognosperioden.
Efter ett svagt 1997 räknar regeringen också med att
investeringarna ökar relativt starkt de närmaste åren, till
följd av den låga räntenivån, hög förväntad tillväxt, en god
lönsamhet och en fortsatt hygglig konkurrenskraft i det
svenska näringslivet.

Diagram 6. Bidragen till BNP-tillväxten
Procentenheter

Som också framgår av diagram 6 kommer nettoexportens bidrag
till den ekonomiska tillväxten att minska, bl.a. på grund av
en lägre världsmarknadstillväxt men också beroende på att
kronan väntas bli starkare. Exporten och importen bedöms växa
i ungefär samma takt åren 1998-2001. Eftersom exporten är
betydligt större än importen innebär det att överskottet i
handelsbalansen ökar kraftigt under perioden. Det betyder i
sin tur att bytesbalansöverskottet också stiger, från 2,7 % av
BNP år 1997 till drygt 4 % av BNP år 2001.
Efter fyra år av minskningar ökar på nytt den offentliga
konsumtionen. Den kommunala konsumtionen väntas stiga med i
genomsnitt 0,9 % per år under prognosperioden, bl.a. till
följd av de nu aviserade och tidigare beslutade höjningarna av
statsbidraget till kommunerna.
1.2.4 Arbetsmarknaden
Läget på arbetsmarknaden förbättrades under andra
halvan av 1997. Trots det minskade sysselsättningen
mätt som årsgenomsnitt med omkring 1 % under 1997.
Arbetslösheten sjönk under loppet av året med 1,5
procentenheter, mest till följd av att det utökade
antalet utbildningsplatser och en tillfällig
avgångsersättning till personer i åldrarna 60-64 år
minskade utbudet av arbetskraft, men också på grund
av en ökad sysselsättning i den privata sektorn.

Diagram 7. Sysselsättningen 1995 till april 1998

Som framgår av diagram 7 visar de senaste
uppgifterna från Statistiska cen-tralbyråns
arbetskraftsundersökning, AKU, att sysselsättningen
ökat relativt starkt under inledningen av 1998.
Flera faktorer talar dessutom för att
sysselsättningen fortsätter att stiga framöver.
Motorn i konjunkturuppgången väntas i allt högre
grad vara den inhemska efterfrågan. Det innebär
sannolikt att uppgången blir mer
sysselsättningsintensiv än tidigare. Vidare är
medelarbetstiden hög och övertidsarbetet omfattande
redan i utgångsläget, vilket tyder på att utrymmet
för att höja produktionen genom att öka arbetstiden
för befintlig personal är relativt begränsat.
Antalet nyanmälda lediga platser till
arbetsförmedlingarna har sedan mitten av 1997 stigit
relativt kraftigt. Erfarenhetsmässigt brukar det
betyda en stigande sysselsättning om sex-tolv
månader.
Givet den bild av konjunkturen som skisseras stiger
sysselsättningen med 1 % i år, för att öka med
ytterligare 1,5 % under 1999, enligt regeringens
bedömning. Under åren 2000 och 2001 fortsätter
sysselsättningen att öka med i genomsnitt omkring
1,5 % per år. De största riskerna för en sämre
utvecklingen är bl.a. att löneökningarna stiger mer
än de antagna 3 % per år. Dessutom finns det risk
för att uppgången i sysselsättningen begränsas av
brister på vissa typer av arbetskraft. Redan nu kan
en viss ökning av bristtalen spåras i
Arbetsmarknadsstyrelsens rapporter och
Konjunkturinstitutets barometrar. Dessutom finns en
tendens att nyanmälda lediga platser i större
utsträckning än tidigare inte besätts.

Tabell 7. Nyckeltal för arbetsmarknaden

Den stigande sysselsättningen, i kombination med
att antalet utbildningsplatser inom högskolan och
inom ramen för bl.a. kunskapslyftet ökar
ytterligare, gör att regeringen räknar med att den
öppna arbetslösheten i slutet av år 2000 faller ned
till det uppsatta målet 4 %. För att prognosen skall
nås krävs att tillväxten är hög och löneökningarna
låga.

Tabell 8. Sysselsättningen i olika branscher 1997-2001

Liksom tidigare under 1990-talet kommer
sysselsättningstillväxten under prognosperioden att
till stor del ske inom den privata sektorn, och då
särskilt den privata tjänstesektorn. Av den
beräknade ökningen på 222 000 personer under de
kommande fyra åren är omkring 185 000 i den privata
sektorn medan resterande 37 000 är nya jobb i den
offentliga sektorn, framför allt i kommunerna till
följd av bl.a. de höjda statsbidragen. Även
industrin förväntas nyanställa i takt med att
produktionen stiger.
1.2.5 De offentliga finanserna
Den offentliga sektorns finanser fortsätter att
förbättras snabbare än väntat. Underskottet i det
finansiella sparandet uppgick under 1997 till 19
miljarder kr eller 1,1 % av BNP (enligt
nationalräkenskapernas beräkningsregler). Det är 14
miljarder eller 0,8 % av BNP bättre än den bedömning
som regeringen gjorde i budgetpropositionen. I år
väntas den offentliga sektorn ge ett överskott på
1,6 % av BNP, av vilka 0,8 procentenheter beror på
att AP-fondens innehav av svenska fastigheter
bolagiseras. Nästa år beräknas överskottet till 0,8
% av BNP. Givet att regeringens ekonomiska scenario
för åren 2000 och 2001 slår in blir överskotten
dessa år en bra bit högre än vad som krävs enligt de
budgetpolitiska målen om ett överskott år 2000 på
1,5 % av BNP och 2,0 % av BNP över en
konjunkturcykel fr.o.m. år 2001. Detta överskjutande
överskott hanteras i regeringens kalkyler som en
överföring till hushållssektorn.
Diagram 8. Den offentliga sektorns finanser

Överskotten i kombination med utförsäljningen av
statliga aktieinnehav innebär att statsskulden
amorteras. Den konsoliderade offentliga sektorns
bruttoskuld, definierad enligt EMU-kraven, väntas
sjunka från 76,2 % av BNP i slutet av 1997 till
knappt 63 % av BNP i slutet av år 2001.
1.2.6 De offentliga finansernas konjunkturkänslighet
Som framgår av tabell 9 har Sverige enligt både OECD
och EG-kommissionen de mest konjunkturkänsliga
finanserna i EU-området. För att undersöka hur de
offentliga finanserna utvecklas om tillväxten under
de kommande åren blir svagare än vad regeringen
räknar med i vårpropositionen presenteras i ett
appendix till bilaga 1 två räkneexempel. I det
första exempelet antas att t.ex. Asienkrisen
förvärras och att nedgången i världsekonomin blir
mer tydlig. Den svenska BNP-tillväxten antas då bli
1 procentenhet lägre år 1999 och 2 procentenheter
lägre år 2000 jämfört med regeringens prognos (nivån
på BNP är 3 % lägre år 2001 jämfört med regeringens
grundprognos). Givet vissa antaganden (t.ex.
oförändrade skatte- och utgiftsregler, balanserade
kommunala finanser och en inflation enligt
inflationsmålet) blir resultatet att den svagare
tillväxten och den därigenom sämre arbetsmarknaden
minskar den offentliga sektorns finansiella sparande
i procent av BNP år 2001 med 1,7 procentenheter
jämfört med regeringens prognos. Det motsvarar drygt
hälften av skillnaden i BNP-nivå.

Tabell 9. Tillväxtkänsligheten i de offentliga finanserna

I det andra exemplet antas att löneökningarna under
perioden 1998-2000 blir 1 procentenhet högre varje
år jämfört med vad regeringen antagit. Det gör att
BNP år 2001 är 1,8 % lägre, sysselsättningen 2,3
procentenheter lägre och den öppna arbetslösheten
1,5 procentenheter högre. Effekten på de offentliga
finanserna blir att det finansiella sparandet är 0,8
procentenheter lägre år 2001, vilket motsvarar
knappt hälften av förändringen i BNP:s nivå.
Osäkerheten i den här typen av kalkyler är mycket
stor och resultatet beror till stor del på vilka
antaganden som görs. Regeringen gör dock den
bedömningen att de svenska offentliga finanserna
inte är fullt så konjunkturkänsliga som OECD:s och
EU:s beräkningar visar. Enligt regeringens kalkyl
förändras de offentliga finanserna med runt hälften
av en BNP-förändring, medan känsligheten enligt OECD
och EU skulle ligga på 70 respektive 90 %.
1.2.7 Finansutskottets syn på vårpropositionens och
partimotionernas konjunkturbedömningar
Effekter av Asienkrisen
I motion Fi17 (m) kritiseras regeringen för att
underskatta Asienkrisens effekter på den svenska
ekonomin. Svensk exportindustri har ungefär dubbelt
så stor exponering på Asien som exportindustrin i EU
i övrigt. Ändå gör regeringen bedömningen att krisen
bara skall upplevas som en lätt förkylning för
svensk exportindustri under 1998 och att ett
uppsving skall ske redan 1999, skriver motionärerna.
I motion Fi19 (fp) påpekas att industriländerna via
de lägre räntorna hittills enbart upplevt den
positiva sidan av krisen. De negativa effekterna,
som t.ex. bortfall av exportmarknader och ökad
konkurrens från de asiatiska länderna till följd av
deprecieringen av deras valutor, har ännu inte fått
genomslag. Detta gör att det finns en tendens att
underskatta Asienkrisens återverkningar. I motion
Fi18 (c) framhålls att ytterligare finansiella
problem i Asien och sviktande aktiebörser är de
största farorna för att tillväxten både i Sverige
och internationellt blir svagare än vad regeringen
räknar med.
Som utskottet tidigare redovisat i betänkandet
tyder det mesta på att den internationella
konjunkturen fortsätter att utvecklas relativt väl
under de kommande åren, även om Asienkrisen gör att
tillväxten och ökningen av handeln i världsekonomin
mattas av under det närmaste året. De som hårdast
känner av Asienkrisens negativa effekter är Japan
och övriga länder i regionen. I Europa är
konjunkturen på väg upp, vilket även bekräftas av de
senaste månadernas statistikskörd. I t.ex. Tyskland
steg BNP kraftigt under första kvartalet i år. Den
ekonomiska statistiken i Förenta staterna visar på
en fortsatt mycket god tillväxt i den amerikanska
ekonomin under inledningen av 1998. Dessutom
expanderar den inhemska efterfrågan i våra nordiska
grannländer mycket starkt, vilket bidrar till att
stärka uppgången i den svenska konjunkturen.
Samtidigt kan man konstatera att Asienkrisen utgör
en stor osäkerhet i prognoserna över både den
internationella och svenska utvecklingen. De
avgörande frågorna är hur krisen utvecklas och vilka
reala effekter på världs-ekonomin Asienkrisen till
slut får.
Om krisen förvärras genom att t.ex. den finansiella
oron i Japan tar ny fart eller att den kinesiska
ekonomin försvagas kraftigt leder det sannolikt till
att aktiviteten i världsekonomin och därmed även
Sverige blir lägre än de bedömningar som nu görs.
Utskottet noterar också att oron på aktie- och
valutamarknaderna i flera asiatiska länder ökat
under senvåren 1998, bl.a. på grund av den politiska
och sociala oron i Indonesien. Enligt utskottets
mening finns det anledning att noga följa den
asiatiska utvecklingen, även om det mesta just nu
tyder på att de negativa effekterna på t.ex. den
europeiska ekonomin blir relativt begränsade.
När det gäller den totala svenska exporten har
effekterna av Asienkrisen hittills varit relativt
små. Under det första kvartalet i år utvecklades
exporten överraskande bra, enligt Statistiska
centralbyråns utrikeshandelsstatistik. Detta
intryck förstärks också av Konjunkturinstitutets
senaste barometer för mars 1998, där
exportorderingången betecknas som oförändrat stark
under inledningen av året. Dessutom är företagens
förväntningar för andra kvartalet 1998 utpräglat
optimistiska, både vad gäller orderingång och
produktionstillväxt. En genomgång av storföretagens
kvartalsrapporter för första kvartalet i år visar
även den på en oväntat stark orderingång. Många
företag har kompenserat den avtagande försäljningen
i Asien med en kraftig ordertillströmningen från
framför allt Europa.
Utskottet vill också erinra om att regeringen i
vårpropositionen räknar med att tillväxten i
exporten av varor och tjänster halveras under 1998
jämfört med 1997 till följd av Asienkrisen, från
12,8 % år 1997 till 6,3 % år 1998.
Kronkursens utveckling
I motion Fi17 (m) tycker motionärerna att det är
orimligt att regeringen i sin prognos räknar med en
svagare krona under 1998 och 1999 jämfört med
dagsläget, givet de stora överskotten i
bytesbalansen och den låga inflationen.
Utskottet vill påminna om att flertalet
marknadsbedömare för bara några månader sedan
räknade med att den svenska valutan skulle försvagas
kraftigt. Kronan skulle "eurofieras" i samband med
introduktionen av euron den 1 januari 1999, och i
den omställningen skulle kronans värde sjunka. Vad
som hänt sedan dess är att kronan fram till mitten
av maj 1998 tvärtom har stärkts på valutamarknaden
med omkring 4 %, räknat mot det s.k. TCW-indexet.
Detta visar enligt utskottet på hur svårt det är att
göra valutakursprognoser, speciellt gäller det i
dagens avreglerade kapital- och valutamarknader.
Beräkningar som gjorts av Riksbanken tyder på att
kronans kurs långsiktigt borde vara betydligt högre
än vad som varit fallet under t.ex. det senaste
året. Samtidigt visar andra beräkningar att kronans
"rätta" kurs ligger kring dagens nivå eller t.o.m.
lägre. Detta talar enligt utskottets mening för att
man bör inta en försiktig hållning när man bedömmer
kronans framtida utveckling.
Däremot vill utskottet framhålla att om kronan
under de närmaste åren blir betydligt starkare än
vad regeringen kalkylerar med leder det till en
försämring av den svenska konkurrenskraften. Det
innebär i sin tur att BNP-tillväxten, exporten,
sysselsättningen och arbetslösheten utvecklas sämre
än den bedömning som görs i vårpropositionen. I det
fallet kommer sannolikt också det redan låga
inflationstrycket i ekonomin att bli ännu lägre,
vilket torde aktualisera en anpassning av
penningpolitiken.
Prognoserna 1999-2001
I motionerna Fi17 (m), Fi19 (fp), Fi20 (v), Fi21
(mp) och Fi22 (kd) riktas kritik mot att regeringens
prognoser för åren 1999-2001 bygger på alltför
optimistiska antaganden. I motion Fi17 (m) beskrivs
den medelfristiga kalkylen som en ren glädjekalkyl.
Kalkylen bygger på en rad antaganden som var för sig
är osäkra och som knappast kommer att slå in
tillsammans. T.ex. antas att lönebildningen fungerar
bättre än i dag. Löneglidningen förväntas bli lägre
än tidigare och ökningen i de totala lönekostnaderna
begränsas till 3 % per år, trots att den öppna
arbetslösheten väntas sjunka med 4,4 % år 2000. Det
är inte rimligt att anta att löneglidningen inte
ökar om den öppna arbetslösheten sjunker så mycket,
skriver motionärerna. I motion Fi21 (mp) betecknas
regeringens prognos om en varaktig och mycket hög
tillväxt som orealistisk. Ett problem är att
tillväxten framöver antas bli mer
sysselsättningsintensiv än den varit tidigare. Ett
annat är att arbetskraftsutbudet bedöms stagnera på
ungefär 1997 års nivå, trots stigande tillväxt och
minskad arbetslöshet. I motion Fi19 (fp) framhålls
att det är troligt att konjunkturen mattas av åren
1999 och 2000. Regeringen antar i stället en
alldeles extra kraftig uppgång i den ekonomiska
aktiviteten år 2000, just det år då regeringens
arbetslöshetsmål skall uppfyllas. I motion Fi20 (v)
framhålls att de närmaste årens höga offentliga
sparande gör att regeringens ljusa tillväxtbedömning
inte är realistisk.
Utskottet vill understrycka att de bedömningar som
görs för åren 2000-2001 inte är en regelrätt prognos
utan en kalkyl som beskriver en möjlig ekonomisk
utveckling givet vissa förutsättningar och
antaganden. Ett viktigt antagande som påverkar
kalkylens resultat är att lönebildningen fungerar
väl och att de totala genomsnittliga löneökningarna
inklusive löneglidning begränsas till ca 3 % per år.
Ett annat är att den internationella konjunkturen
utvecklas hyggligt och att effekterna av Asienkrisen
begränsas. Vidare antas att överskottet i de
offentliga finanserna utöver de budgetpolitiska
målen för 2000 och 2001 förs över till hushållen
genom en ökning av hushållens disponibla inkomster.
När det gäller antagandet om årliga löneökningar på
3 % är det baserat på de avtal som arbetsmarknadens
parter slutit under våren 1998. Avtalen är som regel
treåriga och innefattar de totala lönekostnaderna,
inklusive löneglidning. På de områden som
löneglidningen speciellt beräknats anges den till
0-0,8 % per år. Historiskt sett är det en mycket låg
löneglidning, åtminstone vad gäller industrisektorn.
Hur stor löneglidningen i slutändan blir är svårt
att prognostisera, men enligt utskottets mening
finns det vissa faktorer som tyder på att den
framöver kan bli lägre än tidigare. I de nya avtalen
fördelas en större del av löneökningarna på lokal
nivå jämfört med tidigare avtal, vilket kan verka
hämmande på löneglidningen. En annan faktor som kan
verka återhållande är den starka prispress som för
närvarande finns såväl i Sverige som
internationellt.
Utskottet har också under tidigare behandling av
lönebildningen (se t.ex. bet. 1997/98:FiU1)
framhållit att det finns ett flertal faktorer som
talar för en entydig nedväxling av löneökningstakten
i den svenska ekonomin under de kommande åren. T.ex.
har relativt stora förändringar gjorts av
förhandlingsordningen inom vissa avtalsområden.
Inflationsförväntningar hos arbetsmarknadens aktörer
har sjunkit högst betydligt under de senaste åren,
vilket talar för lägre nominella löneökningar. De
lägre inflationsförväntningarna indikerar i sin tur
ett ökat förtroende för penningpolitiken och
inflationsmålet. Dessutom är medvetenheten hos
arbetsmarknadens parter nu större än tidigare om
vikten av en lönebildning som understöder tillväxten
och sysselsättningen i den svenska ekonomin.
Utskottet vill i övrigt framhålla att
förutsättningarna för en ganska hög svensk tillväxt
under de kommande åren är goda. Inflationen och
räntorna är låga. De offentliga finanserna börjar nu
visa på överskott, och både företagens och
hushållens förtroende för den ekonomiska
utvecklingen är relativt stort. Sysselsättningen
stiger och hushållens disponibla inkomster ökar
efter flera år av svag utveckling.
Med anledning av vad som ovan anförts avstyrks
motion Fi21 (mp) avseende yrkandena 5 och 6.
1.3 Finansutskottets förslag till
inriktning av den allmänna ekonomiska
politiken
Förutsatt att den s.k. Asienkrisen inte förvärras är
den svenska ekonomin enligt utskottets mening på väg
in i en gynnsam period av relativt hög och stabil
tillväxt. Den offentliga sektorns finanser har
sanerats och fr.o.m. 1998 går Sverige från att under
större delen av 1990-talet ha varit ett
underskottsland till att bli ett överskottsland.
Inflationen har sjunkit till en varaktigt låg nivå
och räntorna är historiskt låga. Svensk
exportindustri är mycket konkurrenskraftig och
bytesbalansen visar på växande överskott. Företagens
och hushållens förtroende för den ekonomiska
utvecklingen har stärkts. Den starka exporten
kompletteras nu med en stigande efterfrågan på
hemmamarknaden. Sedan mitten av 1997 märks en tydlig
höjning av aktiviteten i den svenska ekonomin och
den tidigare negativa trenden på arbetsmarknaden har
brutits.
Om lönekostnaderna ökar i enlighet med de avtal som
slutits på arbetsmarknaden under våren 1998 kommer
den svenska tillväxten under de kommande åren att
ligga över det förväntade genomsnittet för länderna
i OECD-området och länderna i EU. Sysselsättningen
stiger och utsikterna är goda att målet om en
halvering av den öppna arbetslösheten till 4 % nås
före utgången av år 2000.
Målet om att de offentliga finanserna skall vara i
balans 1998 och visa överskott under de kommande
åren kommer av allt att döma att överträffas med god
marginal. De allt starkare offentliga finanserna och
den stigande tillväxten skapar utrymme för
ytterligare åtgärder inom speciellt prioriterade
områden samt åtgärder för att öka sysselsättningen
och minska arbetslösheten. De nya satsningar som
föreslås inriktas bl.a. på förbättringar i den
offentliga sektorns kärnverksamhet - skolan, vården
och omsorgen. Vidare förbättras villkoren för
pensionärerna och biståndet höjs. Dessutom föreslås
särskilda insatser inom sex viktiga områden för den
framtida tillväxten och sysselsättningen. Det
handlar bl.a. om ytterligare förstärkningar av
regeringens stora utbildningssatsning, åtgärder för
att befästa Sveriges position som en ledande IT-
nation, utökade resurser inom området Hållbara
Sverige och ytterligare satsningar på
entreprenörskap och nyföretagande genom skatte- och
regelförändringar. Vidare föreslås ett treårigt
program för utvecklingssamarbetet med Central- och
Östeuropa och ytterligare resurser för insatser i
Östersjöregionen och slutligen avsätts resurser för
att minska segregationen och öka integrationen inom
det svenska samhället.
Den höga tillväxten och de starka statsfinanserna
gör det också möjligt att amortera på den statsskuld
som byggdes upp under första hälften av 1990-talet.
Därigenom minskas bördorna på kommande generationer
samtidigt som möjligheterna att möta kommande
konjunktursvängningar förbättras. Dessutom ökar
handlingsutrymmet att nå slutmålet om att återskapa
full sysselsättning, efter det att etappmålet en
halvering av den öppna arbetslösheten till år 2000
uppnåtts.
Finansutskottets ställningstagande till Moderata
samlingspartiets förslag
I Moderata samlingspartiets motion Fi17 framhålls
att välfärdens och den offentliga sektorns förnyelse
till stora delar handlar om att prioritera och
koncentrera det offentligas uppdrag till de
kärnverksamheter som är viktigast - vård, omsorg och
skola. I dag betalar svenskarna världens högsta
skatter, men får inte världens bästa välfärd och har
inte heller världens bästa levnadsstandard. På kort
sikt är det uppenbart att de rersurser som finns i
den offentliga sektorn är fullt tillräckliga för att
väl utföra kärnuppgifterna. Vad som krävs är
politiker som förmår prioritera och se till att de
resurser som finns utnyttjas effektivt, skriver
motionärerna. Reformeringen och förnyelsen måste
enligt motionen inledas nu annars uppstår stora
problem i framtiden när kraven på vård och omsorg
växer av demografiska skäl. Vidare framhålls att den
viktigaste sociala trygghetsreformen under de
kommande åren är sänkta skatter för låg- och
medelsinkomsttagare. Det stigande bidragsberoendet
till följd av regeringens högskattepolitik måste
brytas.
Motionärerna är kritiska till det långsiktiga målet
om ett överskott i de offentliga finanserna på 2 %
över en konjunkturcykel. Istället borde det
långsiktiga målet vara balans i de offentliga
finanserna över konjunkturcykeln. Det ökar utrymmet
för privat sparande i ekonomin. På medellång sikt
bör målet enligt motionärerna vara att den
offentliga bruttoskulden sjunkit till 60 % av BNP
senast år 2002. För att bl.a uppnå det bör de
offentliga finanserna visa överskott de närmaste
åren, enligt motionen.
Utskottet anser att det är skolan, vården och
omsorgen, som skall sättas främst inom kommunernas
och landstingens verksamhet. Det är och har varit
ledstjärnan i den ekonomiska politiken sedan
regeringen tillträdde hösten 1994. När regeringen
hösten 1994 inledde arbetet att sanera svensk
ekonomi och de offentliga finanserna var den
grundläggande principen att verksamheter skulle gå
före transfereringar. Statsbidragen till kommuner
och landsting undantogs från besparingar trots att
nästan alla andra budgetområden fick vidkännas
omfattande besparingskrav. Trots detta har kommuner
och landsting under de senaste åren utsatts för
svåra ekonomiska påfrestningar genom den tidigare
svaga ekonomiska utvecklingen.
I det här sammanhanget skall man enligt utskottets
mening ta hänsyn till att alternativet till
saneringen av de offentliga finanserna hade varit
snabbt växande räntekostnader på statsskulden,
kostnader som efter hand hade trängt undan viktiga
både statliga och kommunala resurser till välfärden.
Genom de senaste årens omfattande sanering av de
offentliga finanserna har det frigjorts resurser som
satsats på att förbättra kvaliteten inom skolan,
sjukvården och omsorgen om barn och gamla. I
vårpropositionen föreslås att ytterligare 4
miljarder kronor tillförs området ovanpå de
satsningar som redan gjorts. Därmed tillförs
kommuner och landsting 72 miljarder kronor extra
under perioden 1997-2001, dvs. 4 miljarder kronor
1997, 12 miljarder kronor 1998, 16 miljarder kronor
1999, 20 miljarder kronor 2000 och 20 miljarder
kronor 2001 jämfört med 1996. Vid sidan av detta
vidtas andra åtgärder för att öka kvaliteten inom
t.ex. skolan.
Till följd av den demografiska utvecklingen med
allt fler äldre i befolkningen fortsätter behoven av
kommunal verksamhet att öka efter sekelskiftet. Det
ställer stora krav på en hög tillväxt och en stark
offentlig sektor med starka och sunda offentliga
finanser. Men det är också nödvändigt att även
fortsättningsvis åstadkomma ett allt bättre
utnyttjande av de resurser som redan finns. Den
pågående omdaningen och effektiviseringen av den
kommunala verksamheten måste fortsätta även om
statsbidragen till kommunerna ökar.
I detta sammanhang vill utskottet peka på de mycket
långtgående återverkningar som de skattesänkningar
som föreslås i motion Fi17 (m) får. Skattesänkningar
av detta format innebär brutala nedskärningar av
viktig och angelägen verksamhet. Dessutom får de
helt oacceptabla fördelningspolitiska konsekvenser.
Det finns enligt utskottets mening här anledning
att redovisa vad som innefattas i begreppet
offentlig sektor. Ett vanligt mått är de offentliga
utgifternas andel av BNP. Denna s.k. utgiftskvot
nådde 1993 en rekordnivå på 73 % av BNP. För 1998
beräknas kvoten uppgå till 61 % av BNP och väntas i
vårpropositionen sjunka ytterligare till 56 % år
2001. Sverige ligger en bra bit över den
genomsnittliga utgiftskvoten i EU-länderna på nära
50 %, men jämförelsen haltar eftersom merparten av
de offentliga bidragen i Sverige beskattas vilket
förstorar de offentliga utgifterna. Dessutom är det
ofta så att utgiftskvoten är hög i de länder som har
ett generellt välfärdssystem, t.ex. de övriga
nordiska länderna. Den största andelen av utgifterna
utgörs emellertid av transfereringar och
ränteutgifter. Ser man till den renodlade
verksamheten utgör den offentliga konsumtionen
enbart 25-30 % av BNP.
Enligt utskottets uppfattning kommer neddragningar
av den storlek som Moderata samlingspartiets motion
förutsätter att leda till mycket stora skador på den
generella välfärden. Dessutom kan skattesänkningar
av den omfattningen även leda till instabila
statsfinanser med negativa effekter på både
företagsklimatet och den ekonomiska tillväxten.
Effekterna av den snabba försämringen i
statsfinanserna i början av 1990-talet avskräcker.
Utskottet vill erinra om att regeringen i
vårpropositionen framhåller att framtida
skattesänkningar är möjliga, men det endast om vissa
villkor uppfylls. Generella skattesänkningar får
inte genomföras innan en tillfredsställande kvalitet
har säkerställts inom skolan, vården och omsorgen.
Skattesänkningar får inte finansieras genom
skuldsättning och de måste utformas på ett
fördelningspolitiskt rättvist sätt.
Med anledning av vad som anförts i motion Fi17 (m)
om överskott i den offentliga sektorns finanser
återkommer utskottet under behandlingen av motion
Fi20 (v).
I motion Fi17 (m) framförs också kritik mot att
regeringen saknar en politik som tar itu med de
grundläggande strukturproblem som gör att Sverige
rasar i välfärdsligan och att sysselsättningen är
svag. Enligt motionen beror de ekonomiska problemen
framför allt på bristande konkurrenskraft.
Förutsättningarna för tillväxt och företagande är
bättre i våra viktigaste konkurrentländer. Bördorna
på företagsamheten är många och stora. Det måste
skapas tillräckligt goda villkor för ett växande
näringsliv. Sverige behöver en företagsamhetens
revolution. Det kräver enligt motionärerna bl.a. att
skatterna på arbete och företag sänks, att särskilda
skattelättnader riktade mot hushållstjänster införs,
att arbetsrätten och arbetsmarknadspolitiken
moderniseras och reformeras samt att
företagskrånglet tas bort.
Till att börja med vill utskottet framhålla att det
grundläggande klimatet för företagande och expansion
nu är bättre än vad det någonsin varit under 1990-
talet.
Genom saneringen av statsfinanserna har den
övergripande ekonomiska situationen stabiliserats.
Räntorna har sjunkit mycket kraftigt, vilket innebär
en betydelsefull stimulans av bl.a. företagens
investeringsverksamhet. Räntemarginalen mot Tyskland
är nu endast 0,3-0,4 procentenheter. Det innebär en
sänkning med ca 4 procentenheter sedan sommaren 1994
och är den lägsta nivån på flera decennier. De
senaste enkäterna visar också att industrin planerar
för omfattande investeringar under det närmaste
året, trots den osäkerhet som Asienkrisen skapar.
Inflationen har fallit kraftigt, till samma nivå
som i våra viktigaste konkurrentländer. Den senaste
avtalsrörelsen tyder dessutom på att
arbetsmarknadens parter nu börjar anpassa lönekraven
till den låga inflationen, vilket är nödvändigt om
företagens konkurrenskraft skall kunna bevaras och
förstärkas. De låga inflationen innebär samtidigt
att företagens möjligheter att planera för framtiden
förbättras.
Dessutom är det enligt utskottet viktigt att
konstatera att den svenska företagsbeskattningen är
konkurrenskraftig i ett internationellt perspektiv.
Utbildnings- och kunskapsnivån hos den svenska
arbetskraften är hög. Den ökar också ytterligare
genom de satsningar på kunskap och kompentens som
regeringen gör i alla delar av utbildningssystemet.
Efter en svag utveckling under i stort sett hela
1990-talet stiger nu också den inhemska efterfrågan,
vilket är en viktig del av näringsklimatet för inte
minst de mindre och hemmamarknadsinriktade
företagen.
Utskottet vill i detta sammanhang återigen
framhålla att de mycket stora skattesänkningar som
Moderata samlingspartiet föreslår kan få negativa
effekter på det svenska näringsklimatet genom att de
offentliga finanserna återigen blir instabila.
Vidare vill utskottet erinra om att ett av
regeringens huvudmål i sysselsättningspolitiken är
att merparten av sysselsättningsökningen under de
kommande åren bör ske i den privata sektorn. Enligt
vårpropositionen spelar entreprenörskap och
nyföretagande en avgörande roll för tillväxten och
sysselsättningen i den svenska ekonomin.
Därför har riksdagen under de senaste åren beslutat
om en rad förbättringar för företagen och då framför
allt de mindre företagen. T.ex. har enskilda
näringsidkare och delägare i handelsbolag fått
regler som är mer likvärdiga dem som gäller för
aktiebolag. För nystartad enskild näringsverksamhet
har möjlighet att kvitta underskott i aktiv
näringsverksamhet mot tjänsteinkomster införts.
Dessutom har en lättnad i ägarbeskattningen för
ägare till onoterade aktiebolag genomförts.
Arbetsgivaravgifterna har reducerats för att
särskilt gynna de mindre företagen och den nybildade
AP-fonden har fått möjlighet att investera i
onoterade aktier för 10 miljarder kronor. Reglerna
för beviljande av s.k. F-skattsedel har mjukats upp
och skattetillägg vid periodiseringsfel i
momsredovisningen har lindrats.
I vårpropositionen går regeringen vidare och
föreslår fler skattesänkningar och fler åtgärder för
att öka tillgången på riskkapital.
Reserveringsmöjligheterna för enskilda näringsidkare
och handelsbolag förstärks ytterligare. Lättnaden i
ägarbeskattningen av onoterade aktier utvidgas
samtidigt som skatten på reklamtrycksaker avskaffas.
Vidare läggs förslag fram om att avskaffa den
särskilda skatten på vattenkraftverk.
Avdragsreglerna för pensionskostnader, beskattningen
av personaloptioner och avdraget för
pensionssparande för enskilda näringsidkare
förenklas. Det s.k. såddkapitalet via NUTEK utökas
och den s.k. Förenklingsutredningen har fått
utvidgade direktiv för att lägga fram förslag om
förenklade redovisningsregler för särskilt de mindre
företagen.
För att göra det enklare att starta och driva
företag företag föreslår regeringen följande
förenklingar i regelverket. Det skall bli enklare
att registrera företag. Målet är att endast en
blankett och en myndighetskontakt skall behövas.
Myndigheternas handläggningstider förkortas med 25 %
i vissa ärenden. Uppgiftsbördan för företagen skall
minska och hanteringen av tullfrågor skall förenklas
ytterligare.
Utskottet vill dessutom erinra om att regeringen
aviserar att den avser att utforma ett större
program för regelförenklingar när
Småföretagsdelegationen presenterat sitt slutliga
förslag.
Det som i motion Fi17 (m) anförs om
tjänstebeskattning och beskattning av hushållsnära
tjänster behandlas i samband med utskottets
genomgång av motion Fi22 (kd). För behandling av
OECD:s s.k. välfärdsliga hänvisas till utskottets
text i samband med behandlingen av motion Fi19 (fp).
Med hänvisning till vad utskottet ovan anfört
avstyrks motion Fi17 (m) yrkandena 1 och 3.
Finansutskottets ställningstagande till
Centerpartiets förslag
I Centerpartiets motion Fi18 konstateras att
utgångsläget för svensk ekonomi genom saneringen av
de offentliga finanserna nu är långt bättre än det
var inför de tidigare mandatperioderna 1991-1994 och
1994-1998. Inför 2000-talet måste den ekonomiska
politiken, enligt motionärerna, handla om att sänka
skatterna på arbete, boende och företagande. Genom
en sådan politik skapas förutsättningar för en ökad
trygghet, en stigande sysselsättning och en
tillbakapressning av arbetslösheten. De åtgärder som
föreslås är bl.a. ytterligare sänkningar av
arbetsgivaravgiften för de mindre företagen och en
höjning av grundavdraget i inkomstbeskattningen.
Vidare bör en begränsad försöksverksamhet med
skattesubvention av s.k. hushållsnära tjänster
införas. Dessutom bör arbetsmarknadspolitiken
moderniseras. I motionen konstateras också att
lönebildningen måste skötas ansvarsfullt för att man
varaktigt skall få ned arbetslösheten. Visserligen
har det under de senaste åren skett radikala
förbättringar inom lönebildning, men det måste till
fler förändringar. Medlingsinstitutet måste stärkas
ytterligare och konfliktbenägenheten måste
begränsas. Enligt motionärerna kan
verkstadsindustrins parters avtal om regler för hur
förhandlingar skall föras tjäna som förebild för
lagstiftning.
Utskottet vill till att börja med understryka den
avgörande betydelse samarbetet mellan
Socialdemokraterna och Centerpartiet haft för den
omfattande saneringen av de offentliga finanserna
och för att åtgärder kunnat genomföras som
förbättrat villkoren för arbete, utbildning och
företagande. Det goda samarbetet befästes
ytterligare genom den överenskommelse om att bl.a.
sänka fastighetsskatten som gjorts i samband med
behandlingen av vårpropositionen. Samarbetet har
bidragit till att skapa en politisk och ekonomisk
stabilitet.
Resultatet syns nu i form av kraftigt sänkta räntor,
kommande överskott i de offentliga finanserna, ökat
förtroende bland hushåll och företag och därmed
också en stigande inhemsk efterfrågan.
När det gäller lönebildning vill utskottet
framhålla att det ur tillväxt- och
sysselsättningssynpunkt är av avgörande vikt att
lönekostnadsutvecklingen begränsas till vad som
gäller i våra viktigaste konkurrentländer. Höga
löneökningar leder framför allt till ökade
rationaliseringar i företagen, vilket dämpar
sysselsättningen. Klarar inte företagen av att
rationalisera i samma takt som reallönerna stiger
sjunker vinstmarginalerna, vilket även det påverkar
sysselsättningen negativt.
Enligt utskottets mening tyder de löneavtal som
slutits under våren 1998 på att arbetsmarknadens
parter nu börjar anpassa löneavtalen till omvärlden
och det låga inflationstryck som nu råder i den
svenska ekonomin. Inom vissa områden och
organisationer har det sedan förra avtalsrörelsen
1995 också skett förändringar i
förhandlingsordningen.
Med utgångspunkt från vårens avtalsrörelse antar
regeringen i vårpropositionen att de totala
lönekostnaderna, inklusive löneglidning, stiger med
3 % per år de kommande åren, vilket kan jämföras med
en lönekostnadsökning på i genomsnitt 4,6 % per år
under den förra avtalsperioden 1995-1997. Den
största osäkerheten ligger enligt utskottets mening
i utvecklingen av löneglidningen. I de avtal där
löneglidningen specificeras anges den till 0-0,8 %.
Historiskt sett är det en mycket låg löneglidning.
Enligt utskottets mening är det ännu för tidigt att
avgöra om de förändringar som skett är långsiktigt
hållbara. Vad gäller åtgärder inom lönebildningens
område vill utskottet avvakta resultatet av den
utredning som har till uppgift att se över t.ex.
medlingsfunktionen samt utvärdera andra förslag till
förändringar. Utredningen presenterade ett
delbetänkande i slutet av november 1997 och ett
slutbetänkande skall presenteras den sista november
1998.
Med anledning av vad som anförts ovan avstyrks
motion Fi18 (c) yrkandena 1 och 22.
Finansutskottets ställningstagande till Folkpartiet
liberalernas förslag
I Folkpartiet liberalernas motion Fi19 konstateras
att Sveriges långsiktiga position i jämförelse med
omvärlden har försämrats, från en fjärde plats 1970
till en 18:e plats 1997, enligt OECD:s
köpkraftskorrigerade BNP-siffror per capita. I
motionen kritiseras också regeringens mål om en
halvering av den öppna arbetslösheten till 4 % år
2000. Det är ett dåligt formulerat mål vars
konsekvenser nu blir tydliga genom att människor på
olika sätt förs bort ur arbetskraftsstatistiken.
Målet bör i stället ta sikte på antalet arbeten, och
målet bör enligt motionen vara 300 000 nya jobb
under nästa mandatperiod. För att nå målet krävs en
ny ekonomisk politik. Utgångspunkten måste vara jobb
genom företagande och ett förbättrat svenskt
näringslivsklimat. De åtgärder som behövs är bl.a.
sänkt skatt på arbete genom en sänkning av
arbetsgivaravgifterna i den privata tjänstesektorn
och en skattereduktion på 50 % för privatpersoners
betalning av arbetskostnaden för hushållstjänster.
Dessutom bör merparten av de trettiotalet förslag
som framförs i Småföretagsdelegationens betänkande
Bättre och enklare regler (SOU 1997:186) genomföras.
Med anledning av vad som i motion Fi19 (fp) sägs om
näringslivsklimat och regelförändringar för företag
hänvisar utskottet till vad som anförs i samband med
ställningstagandet till motion Fi17 (m). När det
gäller frågan om beskattning av s.k. hushållsnära
tjänster hänvisas till behandlingen av motion Fi22
(kd).
När det gäller målet om en halvering av den öppna
arbetslösheten vill utskottet till att börja med
konstatera att den tidigare negativa trenden på
arbetsmarknaden vände under andra delen av 1997.
Under första kvartalet i år minskade arbetslösheten
med 84 000 personer jämfört med första kvartalet
1997, enligt Statistiska centralbyråns
arbetskraftsundersökningar. Andelen arbetslösa sjönk
från 8,7 % till 6,8 %. Antalet sysselsatta var under
samma period 22 000 personer högre jämfört med i
fjol. Den stigande ekonomiska aktiviteten och det
ökade antalet nyanmälda lediga platser indikerar
också att sysselsättningen stiger ytterligare och
att arbetslösheten fortsätter att sjunka under de
närmaste åren. I sin senaste prognos, som
offentliggjordes i mitten av maj, räknar
Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) med en relativt starkt
stigande sysselsättning under både 1998 och 1999.
Sammanlagt väntas sysselsättningen öka med 113 000
personer fram till slutet av 1999.
Utskottet instämmer i att en del av nedgången i
den öppna arbetslösheten beror på att
arbetskraftsutbudet minskar genom t.ex. det höga
deltagandet i Kunskapslyftet. Men utskottet avvisar
bestämt att detta handlar om någon typ av
förvrängning av statistiken. Tvärtom är satsningarna
på kunskap och utbildning en satsning för att
långsiktigt höja den svenska sysselsättningen.
Sveriges framtid ligger i att vi har en kvalificerad
arbetskraft med god utbildning och hög kompetens. En
hög utbildningsnivå är en förutsättning för att
Sverige skall kunna tillverka konkurrenskraftiga
varor och tjänster. De som deltar i t.ex.
Kunskapslyftet blir bättre rustade för de krav som
dagens arbetsmarknad och globaliserade värld
ställer. Därmed ökar också förutsättningarna att nå
regeringens långsiktiga målsättning om att återskapa
den fulla sysselsättningen, när delmålet om en
halvering av den öppna arbetslösheten till 4 % år
2000 har uppnåtts.
Utskottet delar också regeringens uppfattning att
halveringsmålet kan nås i slutet av år 2000,
förutsatt att ekonomin utvecklas enligt den
bedömning som regeringen gör i vårpropositionen.
Utskottet vill här passa på att kommentera OECD:s
s.k. köpkraftskorrigerade BNP-statistik per capita.
Utskottet noterar att Moderata samlingspartiet,
Folkpartiet liberalerna och Kristdemokraterna i sina
partimotioner hänvisar till att Sverige år 1997
halkat ned till 18:e plats bland de OECD-länder som
finns redovisade i den s.k. välfärdsligan, passerade
av Finland, Italien och Irland. År 1970 låg Sverige
enligt motionerna på fjärde plats.
Enligt utskottets mening bör man vara mycket
försiktig med att dra alltför långtgående slutsatser
av OECD:s statistik. Det visar inte minst de
revideringar som OECD gjort under de senaste
månaderna. I de uppgifter som OECD publicerade i
februari 1998 var värdet på Sveriges
köpkraftskorrigerade BNP per capita den 18:e i
ordningen. I uppgifter från mars låg vi placerade på
19:e plats och enligt den senaste OECD-uppgiften
från april hade Sverige stigit till 15:e plats med
Finland, Italien och Irland bakom sig.
OECD:s köpkraftskorrigerade BNP-siffror består av
en omfattande mängd statistik och beräkningar från
ett trettiotal länder. Värdena för de allra senaste
åren erhålls genom en framskrivning av tidigare
beräkningar. Den statistiska osäkerheten är mycket
stor. OECD skriver också i sina riktlinjer för
statistiken att uppgifterna endast bör användas som
en indikation på den relativa utvecklingen mellan
länderna. Kvaliteten på statistiken tillåter inte en
strikt rangordning av de länder som ingår.
Utskottet kan ändå konstatera att Sverige tappat i
relativ position under de närmare 30 år, från
1970-1997, som OECD beräknat OECD-ländernas
köpkraftskorrigerade tillväxt. Emellertid har det
inte varit en jämn nedgång år för år utan nedgången
var särskilt kraftig från mitten av 1970-talet och
några år framåt och i början av 1990-talet. Den
största nedgången kom under krisåren i början av
1990-talet då Sveriges BNP föll samtidigt som
flertalet andra länder fortsatte att ha en positiv
tillväxt. Utskottet vill i sammanhanget erinra om
att regeringen i vårpropositionen anger att en hög
tillväxt under de kommande åren är viktig bl.a. för
att kunna återvinna den relativa position Sverige
hade före inledningen av 1990-talet.
Med anledning av vad utskottet här anfört avstyrks
motion Fi19 (fp) yrkandena 1 och 5.
Finansutskottets ställningstagande till
Vänsterpartiets förslag
I Vänsterpartiets motion Fi20 kritiseras regeringen
för att bedriva en alltför stram finanspoltik, trots
att arbetslösheten fortfarande är hög. Enligt
motionen bör inte det långsiktiga målet om ett 2-
procentigt överskott i de offentliga finanserna över
en konjunkturcykel överordnas målet om stigande
sysselsättning. Om arbetslösheten skall kunna
avskaffas måste finanspolitiken blir mer expansiv.
Huvuddelen av de pengar som regeringen vill använda
för amortering av statsskulden bör i stället
användas för stimulansåtgärder, i form av t.ex.
skattesänkningar för företag i tjänstesektorn och en
riktad sänkning av arbetsgivaravgifterna i kommuner
och landsting för att öka kommunernas
konsumtionsutrymme. Vidare föreslås skattesänkningar
för låg- och medelinkomsttagare och höjda skatter
för höginkomsttagare och att arbetsmarknadspolitiken
reformeras, bl.a. genom att det s.k. volymkravet tas
bort. Vänsterpartiets mål är att sysselsättningen de
kommande fem åren skall öka från 4 miljoner
sysselsatta till 4,5 miljoner sysselsatta.
Enligt utskottets mening innebär målet om ett
överskott i de offentliga finanserna på 2 % av BNP
över en konjunkturcykel ett långsiktigt
ansvarstagande för välfärden och sysselsättningen.
Som utskottet tidigare påpekat blir kraven på en
resursstark offentlig sektor större i framtiden,
bl.a. genom att efterfrågan på vård och omsorg
stiger när antalet äldre blir fler. Ett överskott i
de offentliga finanserna innebär dessutom att
Sverige bättre kan möta kommande
konjunktursvängningar. Den buffert som överskotten
skapar kan användas till att aktivt motverka
konjunkturavmattningar utan att det offentliga
underskottet växer så kraftigt att t.ex.
ränteutvecklingen påverkas negativt. Genom ett
överskott kan den höga offentliga skulden amorteras
av, vilket minskar Sveriges känslighet för
räntesvängningar på den internationella
kapitalmarknaden. En amortering av skulden minskar
också bördorna på kommande generationer. Utskottet
vill i sammanhanget påminna om att regeringen i
vårpropositionen bedömer att den offentliga
nettoskulden är eliminerad omkring år 2007.
Angående förslaget om skattesänkningar för företag
inom tjänstesektorn hänvisar utskottet till
behandlingen av motion Fi22 (kd). När det gäller
frågan om reformering av arbetsmarknadspolitiken
hänvisas till ställningstagandet i samband med
behandlingen av motion Fi21 (mp).
I motion Fi20 (v) föreslås också att riksdagen redan
i vår fattar principbeslut om att sänka
normalarbetstiden från 40 timmar till 35 timmar i
veckan, som ett första steg till 30 timmars
arbetsvecka och 6 timmars arbetsdag. Reformen bör
träda i kraft den 1 oktober 2002. Fram till dess
skall arbetsmarknadens parter ha frihet att
förhandla och sluta avtal om hur 35-timmarsveckan
skall införas inom respektive avtalsområde. I
samband med att arbetstidsreformen införs bör
reglerna för övertid skärpas, genom att taket för
övertid halveras och genom att övertidstimmar görs
dyrare.
Utskottet vill inledningsvis framhålla att en
arbetstidsförkortning har flera förtjänster. Sänkt
arbetstid innebär t.ex. en välfärdsvinst för många
människor, samtidigt som jämställdheten mellan könen
på arbetsmarknaden befrämjas. Men enligt utskottets
mening bör emellertid frågan om kortare arbetstid i
första hand lösas genom avtal mellan
arbetsmarknadens parter. Därigenom kan arbetstiderna
anpassas till de speciella förutsättningar som
gäller för olika branscher, avtalsområden, företag
eller organisationer.
Utskottet kan i detta sammanhang konstatera att det
redan i dag inom flera avtalsområden finns
avtalsmässiga avvikelser från
arbetstidslagstiftningen, vilka i praktiken innebär
en förkortning av arbetstiden. Den verkliga
arbetstiden är i många fall en bra bit lägre än 40
timmar. Uppgifter ur Statistiska centralbyråns
arbetskraftsundersökningar (AKU) visar att
veckoarbetstiden i genomsnitt under de senaste tre
åren varit ungefär 37 timmar. I de avtal som slutits
under våren 1998 har också frågan om
arbetstidsförkortning fått ett stort utrymme, och
inom flera områden har en successiv förkortning av
den totala arbetstiden kommit till stånd.
Enligt utskottets mening kompliceras frågan om
arbetstidsförkortning av den framtida demografiska
utvecklingen. Beräkningar visar att det under de
kommande decennierna sker stora förändringar inom
detta område. De senaste 20 åren har Europa haft en
tillväxt av arbetskraft på 25 miljoner personer per
decennium. Fram till år 2010 kommer ökningen att
endast bli 10 miljoner personer och därefter blir
det en minskning i samma storleksordning. Mellan
1980 och 1990 ökade arbetskraften med 16 miljoner
personer eller med 7 %, mellan 1990 och 2000
beräknas ökningen bli 7,8 miljoner personer (+3 %)
och fram till 2010 blir ökningen endast 2,6 miljoner
personer eller 1 %. Sett för 20-årsperioden från
1995 och framåt blir det i stort sett ett
nettotillskott på plus minus noll. För Sveriges del
är bilden ungefär densamma.
Detta innebär enligt utskottets mening att
arbetskraften i både Europa och Sverige snabbt
kommer att bli äldre, genomsnittligt sett. Den
förvärvsarbetande delen av befolkningen kommer att
sjunka i förhållande till ungdomar och gamla. Detta
innebär vidare att kraven på ökad förvärvsfrekvens
stiger och att utrymmet för arbetstidsförkortning
sannolikt begränsas.
Utskottet vill också påpeka att en sänkning av den
generella arbetstiden är en omfattande och dyr
reform. En satsning av denna storlek kan äventyra de
nu uppnådda framgångarna i saneringen av de
offentliga finanserna och måste enligt utskottets
mening ställas mot andra viktiga behov och
angelägenheter.
I Regeringskansliet handläggs för närvarande
Arbetstidskommitténs betänkande Arbetstid - längd,
förläggning och inflytande (SOU 1996:145). Utskottet
avvaktar därför ytterligare ställningstagande i
frågan om arbetstidsförkortning.
I Regeringskansliet pågår också en beredning av
frågan om reglering av övertid. Utskottet avvaktar
därför ställningstagande även i denna fråga.
Utskottet vill dock erinra om att övertidsuttaget
inom skilda delar av näringslivet i dagsläget är
högt samt att det stigit ytterligare under det
senaste året.
Med det ovan anförda avstyrker utskottet motion
Fi20 (v) yrkandena 1 och 16-19.
Finansutskottets ställningstagande till Miljöpartiet
de grönas förslag
I Miljöpartiet de grönas motion Fi21 framhålls att
den ekonomiska tillväxten i dess nuvarande form är
ohållbar. Den leder till att naturresurserna
utarmas, miljöskulden växer, arbetslösheten stiger
och att de sociala motsättningarna ökar. Enligt
motionärerna är det nu dags att satsa resurser för
att återställa miljöskador och förhindra nya. Det
kan bli en drivkraft för en positiv ekonomisk
utveckling. Vidare måste bruttonationalprodukten
justeras för miljöeffekter, och regeringen bör
senast i budgetpropositionen för 1999 redovisa
utvecklingen av miljöskulden. I motionen läggs bl.a.
fram förslag om sänkt arbetstid till 35 timmar per
vecka, som ett led i att öka sysselsättningen och
minska arbetslösheten. Skatterna höjs på
energianvändning och sänks på arbete i en grön
skattereform och socialförsäkringssystemet föreslås
reformeras till att omfatta en grundtrygghet för
alla. Dessutom måste det till avsevärt förbättrade
prioriteringar i budgetpolitiken. Besparingar kan
ske på transfereringar till hög- och
medelinkomsttagare, men inte på dem som saknar
marginaler. Besparingar kan också göras i
försvarsmakten och i större väginvesteringar, men
inte på t.ex. kalkning av försurade sjöar, sanering
av miljöskadade områden och miljöforskning.
Utskottet vill framhålla att ett av de mest centrala
målen i regeringens tillväxtpolitik är att göra
Sverige till ett föregångsland och en pådrivande
kraft för en ekologiskt hållbar utveckling. Detta
för att göra Sverige till ett bättre land att leva
i, samt att öka Sveriges och det svenska
näringslivets konkurrenskraft. Om Sverige och svensk
industri går i spetsen för en utveckling mot
ekologisk hållbarhet skapas enligt utskottets mening
konkurrensfördelar och en ökad sysselsättning på
dessa snabbt växande framtidsmarknader. Enligt
Skatteväxlingskommitténs betänkande väntas
marknaderna för miljövårdstjänster och miljöteknik
utgöra omkring 1,3 % av den totala efterfrågan i
OECD-området år 2000. Efterfrågan väntas dessutom
växa med 5,5 % årligen under de första åren på 2000-
talet, vilket kan jämföras med en förväntad uppgång
av den samlade efterfrågan i OECD-området under
samma period på runt 2,5 %.
Under de närmaste tre åren satsas 12,5 miljarder
kronor på energiinvesteringar, infrastruktur och
lokala investeringsprogram. I samband med riksdagens
beslut i budgetpropositionen för 1998 avsattes
totalt 5,4 miljarder kronor för perioden 1998-2000
till lokala investeringsprogram för att främja en
ekologiskt hållbar utveckling. På grund av det stora
intresset från landets kommuner utökas stödet med 2
miljarder kronor för år 2001. Utskottet vill också
erinra om att regeringen i vårpropositionen anslår
drygt en halv miljard kronor under de kommande åren
till miljö- och naturvård, för att kompensera de
neddragningar som gjorts tidigare till följd av det
statsfinansiella läget.
I motion Fi21 (mp) kritiseras också de senaste årens
arbetsmarknadspolitik. De många olika
arbetsmarknadsåtgärderna av typen resursarbeten,
generationsväxling och offentliga
tillfällighetsarbeten bör avskaffas snarast möjligt.
I stället bör medel som avsatts för
arbetsmarknadspolitiska åtgärder överföras till
kommuner och landsting så att riktiga jobb kan
behållas och skapas, skriver motionärerna. Förslag
av liknande innebörd framförs i motion Fi55 av
Marianne Samuelsson m.fl. (mp).
Enligt utskottets mening finns det anledning att i
den stigande konjunkturen begränsa antalet
arbetsmarknadspolitiska åtgärder för att minska
vakanstiderna för lediga platser och minska riskerna
för flaskhalsar på arbetsmarknaden genom att öka
kvaliteten på t.ex. utbildningsåtgärderna. Utskottet
konstaterar också att regeringen i 1998 års
regleringsbrev till Arbetsmarknadsverket minskat det
s.k. volymmålet med 10 000 personer, från de 192 000
som beslutades om i samband med budgetpropositionen
till 182 000 personer i genomsnitt per månad för
1998. Utskottet noterar vidare att regeringen i sina
prognoser och beräkningar i vårpropositionen räknar
med ytterligare neddragningar av antalet personer i
arbetsmarknadspolitiska åtgärder under åren
1999-2001.
När det gäller frågan om ökad decentralisering av
de arbetsmarknadspolitiska resurserna anser
utskottet att en friare användning av medlen i vissa
situationer kan leda till en ökad effektivitet i
arbetsmarknadspolitiken. Utskottet vill erinra om
att det i fjol bedrevs försöksverksamhet med en
friare användning av arbetsmarknadspolitiska medel i
29 kommuner och kommundelar. Viss utvidgning av
verksamheten har beslutats för 1998. Erfarenheterna
av försöksverksamheten är hittills relativt goda.
Utskottet delar emellertid uppfattningen i
arbetsmarknadsutskottets yttrande (1997/98:AU5y) att
det behövs ytterligare kunskaper om effekterna innan
en kraftig utvidgning av antalet försöksområden kan
genomföras.
Med hänvisning till det ovan sagda avstyrks motion
Fi21 (mp) yrkandena 1-4, 7, 9, 32, 33 och 38 och
motion Fi55 (mp).
Finansutskottets ställningstagande till
Kristdemokraternas förslag
I Kristdemokraternas motion Fi22 kritiseras
regeringen för att inte genomföra de strukturella
förändringar i den svenska ekonomin som krävs för
att bryta Sveriges färd mot botten av OECD:s
välfärdsliga. För att skapa tillväxt, öka
sysselsättningen och trygga välfärden föreslås i
motionen skattesänkningar, bl.a. genom en
skattereduktion på 50 % för privatpersoners köp av
tjänster i det egna hemmet och en höjning av
grundavdraget i den kommunala beskattningen. Vidare
föreslås att alla de förslag till förenklingar och
förbättringar som Småföretagsdelegationen föreslagit
genomförs skyndsamt. I motionen kritiseras också
regeringen för att minska arbetslösheten genom att
sänka arbetskraftsutbudet. Motionärerna anser vidare
att saneringen av statsfinanserna skett med en
hjärtlös och felaktig fördelningspolitik.
Utskottet vill angående budgetkonsolideringens
effekter understryka att det inte fanns något
alternativ till saneringen av de offentliga
finanserna. Den var nödvändig för att återställa
förtroendet för svensk ekonomi och få ned de höga
räntor som allvarligt dämpade tillväxtkraften, inte
minst i de mindre och medelstora företagen.
Utskottet vill påminna om att en av de viktigaste
principerna vid utformningen av
konsolideringsprogrammet på 126 miljarder kronor var
att alla medborgare rättvist skulle dela på
bördorna. Den analys av fördelningspolitiken som
redovisas i vårpropositionen visar att denna princip
i praktiken har uppnåtts. Den femtedel av hushållen
som har högst ekonomisk standard har bidragit med 43
% av de sammantagna budgetförstärkningarna. Den
femtedel som har lägst standard har bidragit med ca
11 %. Den tiondel av hushållen med högst standard
har fått vidkännas den största minskningen i
förhållande till inkomsten. Dessutom har
jämställdheten värnats, genom att nettoeffekterna i
genomsnitt är lika för kvinnor och män.
Den höga arbetslösheten och de växande klyftorna i
löner och kapitalinkomster mellan åren 1991 och 1997
har kraftigt ökat spridningen i marknadsinkomster,
t.ex. inkomster av tjänst och kapital. Detta har
dock till stor del kompenserats genom
transfererings- och skattesystemet. Trots den ökade
spridning i marknadsinkomster har spridningen i de
disponibla inkomsterna inte ökat nämnvärt sedan
1991.
När det gäller särskilda satsningar på företag inom
tjänstesektorn vill utskottet avvakta den beredning
av den s.k. Tjänstebeskattningsutredningens
betänkande som pågår inom Regeringskansliet.
I frågorna om arbetskraftsutbud och OECD:s
välfärdsliga hänvisar utskottet till behandlingen av
motion Fi19 (fp). När det gäller strukturella frågor
och satsningar på företagande och småföretag
hänvisas till utskottets ställningstagande i samband
med behandlingen av motion Fi17 (m).
Med anledning av vad som anförts ovan avstyrker
utskottet motion Fi22 (kd) yrkande 1.
1.4 Penning- och valutapolitiken
Motionerna
I motion Fi20 av Vänsterpartiet framhålls att det
finns utrymme för att sänka Riksbankens s.k.
reporänta. Den extremt låga inflationen gör att
realräntan fortfarande ligger på en omotiverat hög
nivå. Detta kan i kombination med en förstärkt
kronkurs innebära att penningpolitiken på nytt får
en åtstramande inverkan på ekonomin. Det skulle
kunna hämma den konjunkturuppgång vi är inne i,
skriver motionärerna.
I motion Fi21 av Miljöpartiet de gröna anförs att
den låga inflationen sedan inflationsmålet infördes
1995 visar att Riksbanken misslyckats med att uppnå
målet. Därför bör prisstabilitetsmålet i
penningpolitiken kompletteras med ett
allmänekonomiskt mål. Riksbankens räntehöjning i
slutet av 1997 visar att Riksbanken fortfarande
ligger för högt i sina bedömningar av den framtida
inflationsutvecklingen. Det finns enligt
motionärerna i dagsläget inget som ser ut att bryta
vårens mycket låga inflationstal. Därför finns det
utrymme för att sänka reporäntan under 1998. I
motionen framhålls också att Sverige bör behålla den
rörliga växelkursen. Det vore synnerligen olämpligt
att knyta kronan till annan valuta eller till en
valutakorg.
Finansutskottets ställningstagande
Vad gäller mål för Riksbanken vill utskottet erinra
om vad konstitutionsutskottet anförde i sitt av
riksdagen godkända betänkande 1997/98:KU15 om
Riksbankens ställning:
Som ovan nämnts kommer Riksbanken att bli en del av
ECBS, oavsett om Sverige kommer att delta i
valutaunionen eller inte. Det innebär att Riksbanken
kommer att omfattas av ECBS:s verksamhetsmål, såsom
det är formulerat i ECBS-stadgan. Rikdagen kan
alltså inte lagstifta om att målet ett fast
penningvärde skall vara underordnat målet full
sysselsättning eller något annat mål.
Konstitutionsutskottet delar i likhet med
finansutskottet regeringens uppfattning att
Riksbanken, som en myndighet under riksdagen, bör ha
skyldighet att stödja de allmänna ekonomisk-
politiska målen, i den mån dessa inte strider mot
prisstabilitetsmålet, och att denna skyldighet inte
behöver lagfästas.
Utskottet har ingen annan uppfattning i frågan än
den som redovisas i citatet ovan.
Utskottet vill i anslutningen till resonemangen om
realräntan framhålla att saneringen av
statsfinanserna och det ökade förtroendet för svensk
ekonomi, som bl.a. kan utläsas i den lägsta
räntemarginalen mot Tyskland på flera decennier,
under de senaste åren har bidragit till ett mycket
kraftigt fall i den svenska realräntan. Denna
nedgång i realräntan bidrar nu till att stimulera
uppgången i den inhemska efterfrågan.
Med anledning av vad som anförts avstyrks motion
Fi20 (v) yrkande 11 och motion Fi21 (mp) yrkandena
34-36.
1.5 EMU och ERM
Motionerna
I Moderata samlingspartiets motion Fi17 framhålls
att Sverige bör gå med i det europeiska
växelkurssamarbetet, ERM, så snabbt som möjligt med
sikte på att därefter inträda i valutaunionen och
delta fullt ut i det europeiska valutasamarbetet.
I Folkpartiet liberalernas motion Fi19 är
motionärerna starkt kritiska till att
regeringspartiets inre splittring medfört att
regeringen ställt Sverige utanför euron och därmed
förvisat Sverige till platsen som ett europeiskt
åskådarland. Sverige bör enligt motionen så snart
som möjligt gå med i eurosamarbetet. Sverige bör
också gå med i ERM, det valutasamarbete som föregår
ett eurosamarbete, för att erhålla största möjliga
handlingsfrihet.
I Vänsterpartiets motion Fi20 menar motionärer att
det är bra att Sverige inte skall vara med i EMU
från start. Sverige klarar sig bättre utanför än
innanför valutaunionen. Det måste enligt motionen
formuleras en politik som varaktigt håller Sverige
utanför EMU. En del i en sådan politik är att
Sverige bör förhålla sig neutral i förhållande till
världens valutor. Tills vidare bör vi ha en halvfast
kronkurs knuten till en valutakorg med alla
världsvalutorna, som kan ändras efter behov.
Motionärerna yrkar också att det enda rimliga är att
svenska folket i en folkomröstning får ta ställning
till hela EMU-projektet - ja eller nej till EMU med
allt vad därtill hör.
I Miljöpartiet de grönas motion Fi21 framhålls att
Sverige bör lämna EU år 2001. Därför finns det inte
heller något motiv att knyta kronan till det
europeiska valutasamarbetet, ERM. Ett utträde ur EU
skulle enligt beräkningar i motionen innebära
nettobesparingar för staten på 12,4 miljarder kronor
per år.
Finansutskottets ställningstagande
I utskottets betänkande 1997/98:FiU9 om Sverige och
den ekonomiska och monetära unionen fastslog
utskottet att Sverige inte bör införa EU:s
gemensamma valuta euron när den tredje etappen av
EMU inleds den 1 januari 1999. Utskottet framhöll
vidare att Sverige bör erhålla största möjliga
handlingsfrihet och handlingsberedskap inför ett
eventuellt framtida deltagande i valutaunionen.
När det gäller frågan om ERM konstaterade utskottet
i betänkande 1997/98:FiU9 att det inte är aktuellt
med ett svenskt deltagande i det nuvarande
europeiska växelkurssamarbetet, ERM. En knytning av
kronan till ERM 2, dvs. det växelkurssamarbete som
ersätter ERM när valutaunionen startar, blir
sannolikt aktuellt först i samband med ett
eventuellt framtida svenskt medlemskap i
valutaunionen. ERM 2 kan ses som ett direkt
förberedande steg för inträde i unionen. Vidare
konstaterades att erfarenheterna från den nu
gällande politiken inriktad på prisstabilitet i
kombination med rörlig växelkurs är goda.
Utskottet finner ingen anledning att nu ändra
uppfattning i dessa frågor. Däremot kan utskottet
konstatera att de domedagsprofetior som framfördes
hösten 1997 om att svenska räntor skulle stiga och
kronans kurs skulle sjunka under våren 1998 när det
bestämdes vilka EU-länder som skulle ingå i
valutaunionen vid starten 1999 hittills inte har
besannats. Tvärtom har räntemarginalen mellan
Sverige och Tyskland fortsatt att sjunka och kronans
värde har stigit.
Vad gäller folkomröstning om EMU anförde utskottet
i betänkande 1997/98:FiU9 att om det efter den 1
januari 1999 bedöms lämpligt att Sverige deltar i
valutaunionen skall frågan underställas svenska
folket för prövning. Vidare menade utskottet att det
är önskvärt att en sådan prövning sker i allmänt
val, men att det inte helt kan uteslutas att det i
stället kan ske genom ett extraval eller en
folkomröstning. Därefter ankommer det på riksdagen
att fatta slutligt beslut.
Utskottet har i de under innevarande riksmöte
avgivna yttrandena FiU1y och FiU3y inte sett någon
anledning att ändra uppfattning i denna fråga. Inte
heller nu ser utskottet någon anledning till
omprövning.
Utskottet konstaterar med anledning av
Miljöpartiets de grönas yrkande om ett utträde ur EU
att riksdagen vid flera tillfällen tagit ställning
mot förslag med liknande innebörd. Utskottet har i
dag ingen annan uppfattning.
Med det ovan anförda avstyrker utskottet motionerna
Fi17 (m) yrkande 13, Fi19 (fp) yrkande 9, Fi20 (v)
yrkandena 26 och 27 och Fi21 (mp) yrkandena 37 och
45.
1.6 Sveriges nationella plan för
sysselsättning
Motionen
I motion Fi24 av Lars Tobisson och Per Unckel (m)
presenteras en alternativ nationell handlingsplan
för sysselsättning, utformad enligt de 19 utfärdade
riktlinjerna. Enligt motionärerna bör regeringen
återkalla den handlingsplan som redan sänts till EG-
kommissionen och ersätta den med den som finns i
motionen. Jämfört med regeringens handlingsplan har
den två fördelar: den följer de utfärdade
riktlinjerna och den har betydligt större
förutsättningar än regeringens program att
verkningsfullt medverka till ökad sysselsättning. I
motionen kritiseras regeringen för att överdriva sin
betydelse när det gäller EU:s intresse för
sysselsättningspolitik. Dessutom är det enligt
motionärerna anmärkningsvärt att regeringen inte
följer riktlinjerna som EU utfärdat när det t.ex.
gäller sänkning av skatterna och att öka
flexibiliteten på arbetsmarknaden, bl.a. vad gäller
arbetsrätten. Varför är regeringen med om att
utfärda rekommendationer, när den sedan inte följer
dem? Varför skriver man ut en medicin som man sedan
vägrar att svälja, frågar motionärerna.
Arbetsmarknadsutskottets yttrande
Arbetsmarknadsutskottet kommenterar i sitt yttrande
(AU5y) Sveriges nationella plan för sysselsättning
och avstyrker i samband därmed motion Fi21 (m).
Finansutskottets ställningstagande
Enligt utskottets mening innebär införandet av en
särskild avdelning om sysselsättning i
Amsterdamfördraget att kampen mot arbetslösheten har
förts upp som högsta prioritet i EU-samarbetet.
Genom att främjandet av en hög sysselsättningsnivå
blir ett uttryckligt mål ges medlemsstaternas
samarbete på sysselsättningsområdet en fastare
grund. För svensk del är detta en extra välkommen
utveckling eftersom införandet av en särskild
sysselsättningsavdelning i Amsterdamfördraget var
ett viktigt svenskt förhandlingsmål vid
regeringskonferensen.
Vid Europeiska rådets möte i Luxemburg i november
1997 antogs riktlinjer för sysselsättningen 1998.
Dessa faställdes av rådet i december samma år och
medlemsstaterna uppmanades att under 1998 lägga fram
en första nationell handlingsplan för sysselsättning
i enlighet med riktlinjerna. Sveriges första
handlingsplan presenteras i vårpropositionens bilaga
4. Riktlinjerna är 19 till antalet och är indelade i
fyra huvudområden: att förbättra anställbarheten,
att förbättra företagande, att förbättra företagens
och de anställdas anpassningsförmåga och att stärka
jämställdhetspolitiken.
Utskottet vill dock erinra om att huvudansvaret för
genomförandet av sysselsättningspolitiken och dess
konkreta utformning fortfarande ligger kvar på de
enskilda medlemsstaterna.
Sysselsättningsriktlinjerna skall också stämma
överens med de allmänna riktlinjerna för
medlemsstaternas och gemenskapens ekonomiska
politik, vilket innebär att riktlinjerna måste vara
förenliga med en fortsatt ansvarsfull finanspolitik
och återhållsamhet i de offentliga utgifterna. Detta
innebär för svensk del att ökade offentliga utgifter
till följd av genomförandet av riktlinjerna skall
finansieras genom en omprioritering inom befintliga
ramar.
Utskottet konstaterar att den alternativa
handlingsplan som presenteras i motion Fi24 (m)
innehåller en ekonomisk politik och en
sysselsättningspolitik som är liktydig med den som
presenteras i Moderata samlingspartiets partimotion
Fi17 (m). Därför hänvisas i denna del till
utskottets ställningstagande till motion Fi17 (m)
under avsnittet 1.3 Finansutskottets förslag till
inriktning av den allmänna ekonomiska politiken.
Utskottet vill dock utnyttja tillfället att
kommentera avsnittet om skatterna. I riktlinjerna
under området skatter och sysselsättning står bl.a.
följande: att varje medlemsstat kommer att, i mån av
behov och med hänsyn till nuvarande nivå, fastställa
ett mål för en gradvis minskning av den totala
skattebördan. Dessutom kommer medlemsstaten att där
det är lämpligt fastställa ett mål för en gradvis
minskning av skattetrycket på arbete och
lönebikostnader.
Utskottet delar regeringens uppfattning i
handlingsplanen att det totala skatteuttaget inte
bör vara så högt att det står i vägen för högre
tillväxt eller ökad sysselsättning. Men utifrån
denna princip går det inte att på ett meningsfullt
sätt bestämma ett kvantitativt mål för skatternas
andel av BNP. Det totala skatteuttaget är ingen bra
mätare på skatternas samhällsekonomiska effekter.
Dessa beror på hur skatterna tas ut och för vilka
ändamål de används.
Utskottet instämmer också i regeringens bedömning
att sänkningar av den totala beskattningen på arbete
torde öka sysselsättningen varaktigt endast under
förutsättning att de sänkta skatterna minskar
arbetsgivarnas totala arbetskraftskostnader. På
längre sikt är det dock sannolikt att lägre skatter
via lönebildningseffekter får en begränsad effekt på
arbetskraftskostnaderna. Därmed är strukturen på
skatterna på arbete den centrala frågan ur ett
sysselsättningsperspektiv.
Utifrån det som sagts ovan avstyrker utskottet
motion Fi24 (m).

2 Budgetpolitikens inriktning och
utgiftstak för staten
2.1 Budgetutvecklingen
Saneringen av statsfinanserna har gått snabbare än
förutsett, och under 1998 passeras en ny, viktig
milstolpe då det finansiella sparandet i den
offentliga sektorn vänds från ett underskott till
ett överskott. Budgetpolitiska mål har överträffats
med bred marginal. Statsskulden mätt som andel av
BNP skulle ha stabiliserats senast 1996. Det skedde
redan 1995. Underskottet i de offentliga finanserna
skulle inte få överstiga 3 % av BNP år 1997. Enligt
nationalräkenskapernas preliminära utfall blev
underskottet detta år 1,1 %. År 1998 skall de
offentliga finanserna vara i balans. Regeringen
förutser nu dessutom ett överskott på 29 miljarder
kronor, motsvarande 1,6 % av BNP. Förbättringen är
betydande även om ungefär en tredjedel av
överskottet är en följd av ändrade definitioner.
I 1997 års vårproposition räknade regeringen med
att statsbudgeten skulle uppvisa ett överskott först
år 2000. Nu väntas detta överskott uppkomma redan
1998, och statsskulden kommer detta år att kunna
amorteras med 1 miljard kronor. Det är en dramatisk
förbättring även jämfört med situationen för bara
fem år sedan. I slutet av förra mandatperioden
uppgick nämligen det statliga årliga lånebehovet
till över 240 miljarder kronor.
Även under 1999 och senare fortsätter de offentliga
finanserna att förbättras i en takt som överstiger
tidigare uppställda budgetpolitiska mål. För åren
2000 och 2001 räknar regeringen sålunda med att det
finansiella sparandet kommer att bli 16,5 respektive
32,3 miljarder kronor större än vad som följer av de
budgetpolitiska målen för dessa båda år.
Bakom förbättringen av det offentliga sparandet
ligger en kraftig förstärkning av statens finanser.
Under 1990-talets första år sjönk inkomsterna på
statsbudgeten påtagligt framför allt beroende på den
ekonomiska krisen. Mätt som andel av BNP minskade de
under åren 1991-1994 från 37 till 32 %. Därefter har
de stigit och beräknas 1998 uppgå till 37,7 % av
BNP. Uppgången förklaras huvudsakligen av de
skattehöjningar som ingick i saneringsprogrammet.
Enligt de prognoser som redovisas i vårpropositionen
väntas inkomsterna under efterföljande år åter falla
något för att 2001 uppgå till 34,9 % av BNP.
Förbättringen av statens finanser är än mer
påtaglig på utgiftssidan där utgifterna mätt som
andel av BNP sjunkit snabbt sedan toppåret 1993.
Regeringen räknar i vårpropositionen med att
utgiftskvoten skall fortsätta att falla under
kommande år, bl.a. som en följd av minskade utgifter
för arbetslöshet och räntebidrag.
Redovisningen av statens inkomster och utgifter har
under senare år ändrats i flera avseenden. Justerat
för sådana redovisningstekniska förändringar
utvecklar sig statsbudgetens inkomster och utgifter
på följande sätt enligt ett i vårpropositionen
intaget diagram.

Diagram 9. Statsbudgetens inkomster och utgifter exkl.
statsskuldsräntor
rensade för redovisningstekniska förändringar 1991-2001
Procent av BNP

Källa: Finansdepartementet.
Nettot på statsbudgeten skall återspegla statens
lånebehov som i budgetuppställningen framkommer som
skillnaden mellan å ena sidan statens utgifter
inklusive Riksgäldskontorets nettoutlåning, å andra
sidan statens inkomster. Detta saldobegrepp har
ersatt det tidigare använda begreppet
budgetunderskott som också visade skillnaden mellan
inkomster och utgifter, men där Riksgäldskontorets
nettoutlåning inte beaktades.
Lånebehovet uppgick 1993 till 242 miljarder kronor
men minskade under de tre efterföljande åren med 221
miljarder kronor till 21 miljarder kronor 1996.
Därefter har det fortsatt att minska, och under 1998
uppkommer som nyss nämnts ett överskott som gör det
möjligt att börja amortera på statsskulden.
Det snabbt minskade lånebehovet förklaras till en
del av olika engångsvisa effekter, men även dem
förutan har utvecklingen varit positiv. Det framgår
av följande diagram som är hämtat ur
vårpropositionen och som visar dels den faktiska
upplåningen, dels upplåningen rensad från olika
engångseffekter.

Diagram 10. Statens lånebehov 1994-2001
Miljarder kronor

Källa: Finansdepartementet.
Såsom framgår av diagrammet är detta s.k.
underliggande lånebehov för 1998 ca 20 miljarder
kronor större än det faktiska. Skillnaden minskar
till knappt 15 miljarder kronor år 1999 och 12
miljarder kronor år 2000, då även upplåningen rensad
från engångseffekter övergår i en amortering av
statsskulden. För år 2001 förutser man i dag inga
engångseffekter och därför sammanfaller detta år det
faktiska och det underliggande lånebehovet.
2.2 Budgetprocessens tillämpning
Motionen
Moderata samlingspartiet ifrågasätter i motion Fi17
det sätt på vilket regeringen tillämpar den nya
budgetprocessen. Medan budgethanteringen i riksdagen
följer de nya principerna, brister regeringen i
flera avseenden.
Motionärerna anser sålunda att
budgeteringsmarginalen används för att dölja att
utgiftsökningar finansieras med oväntade ökningar av
skatteinkomster eller oväntade minskningar av
statsskuldsräntor. De har, framhåller de, tidigare
kritiserat regeringen för förfarandet men trots
regeringens försäkringar om motsatsen har
budgeteringsmarginalen tagits i anspråk för att
finansiera nya utgifter såväl i budgetpropositionen
för 1998 som nu i 1998 års vårproposition.
Motionärerna kritiserar också regeringen för att
den på tilläggsbudget föreslår ett anslag på blott 1
miljon kronor för avvecklingen av Barsebäck och
samtidigt begär ett bemyndigande att utan gräns få
överskrida anslaget. Det är en inblanco-check för
regeringen att belasta det allmänna med kostnader
för avvecklingen av Barsebäck. Att inte öppet
redovisa det mångmiljardbelopp som avvecklingen
kommer att kosta ser motionärerna som ett av många
åsidosättanden av den nya budgetlagen.
Att en rad infrastrukturprojekt, däribland
Botniabanan, finansieras med lån vars amorteringar
kommer att belasta utgiftsområde 22 Kommunikationer
fr.o.m. år 2004 är enligt motionärernas uppfattning
ett medvetet brott mot 22 § budgetlagen där det som
grundprincip slås fast att
infrastrukturinvesteringar skall finansieras med
anslag och inte med lån.
Motionärerna anser att den nya budgetprocessen
skall följas strikt, vilket enligt deras mening
innebär att budgetöverskridanden skall finansieras
genom motsvarande utgiftsneddragningar inom två år
och helst inom samma utgiftsområde. Nya
utgiftsåtaganden under pågående budgetår skall
vidare finansieras genom minskningar av andra
utgifter samma år.
Finansutskottets ställningstagande
Ett fastställt utgiftstak sätter en absolut gräns
för hur stora de statliga utgifterna får vara.
Omprövas inte utgiftstaket får alltså de samlade
utgifterna exklusive statsskuldsräntorna inte
överskrida denna nivå, oavsett inflation eller
ekonomisk utveckling i övrigt.
Eftersom utgiftstaket är treårigt kan det vara
svårt att med rimlig grad av precision beräkna de
samlade statsutgifterna så långt fram i tiden. Nivån
på utgiftstaket fastställs därför med viss marginal,
och skillnaden mellan utgifts-taket och de
prognostiserade utgifterna blir en buffert som
kallas budgeteringsmarginalen. Utan en sådan
budgeteringsmarginal skulle även en mycket obetydlig
utgiftsökning tvinga fram en omprövning av
utgiftstaket, och med återkommande revideringar
skulle inte bara långsiktigheten i budgetpolitiken
snabbt gå förlorad utan också tilltron till de
uppställda budgetpolitiska målen. Enligt utskottets
mening är något sådant inte önskvärt.
Nya utgifter på statsbudgeten kan finansieras
antingen genom besparingar bland andra utgifter
eller genom inkomstförstärkningar. Används inget av
dessa alternativ kommer de nya utgifterna att vara
ofinansierade och tvinga fram en ökad upplåning.
Budgeteringsmarginalen är en buffert för sådana
tillkommande utgifter som finansieras på annat sätt
än genom utgiftsminskningar. Den finns inte uppförd
på statsbudgeten och är i sig helt ofinansierad.
Behöver den tas i anspråk är det alltså liktydigt
med att de tillkommande utgifterna antingen har
finansierats med ökade inkomster eller genom ökad
upplåning.
Såsom motionärerna framhåller har utgifterna för
statsskuldsräntor blivit lägre än man tidigare
räknade med. Men eftersom statsskuldsräntorna inte
omfattas av utgiftstaket kan sådana
utgiftsminskningar aldrig användas för att
finansiera andra takbegränsade utgifter utan att det
får genomslag på budgeteringsmarginalen.
Regeringen har tidigare uttalat att
budgeteringsmarginalen inte skall ses som en reserv
för ofinansierade utgiftsökningar eftersom varje
sådan utgifts-ökning försämrar statsfinanserna även
om den ryms inom det fastställda utgiftstaket.
Enligt utskottets mening har regeringen också i
huvudsak använt budgeteringsmarginalen på detta
sätt. Tillkommande utgifter har i den mån de inte
finansierats med besparingar hela tiden motsvarats
av ökade inkomster och någon ökad upplåning har inte
behövt tillgripas. Tvärtom har, som utskottet nyss
visat, upplåningsbehovet snabbt minskat under de
senaste åren. Finansutskottet kan med hänsyn härtill
inte finna annat än att det sätt på vilket
regeringen utnyttjat budgeteringsmarginalen svarar
mot uppställda budgetpolitiska mål och principer för
den nya budgetprocessen.
Vad beträffar den kritik som motionärerna riktar
mot regeringens förslag till medelsanvisning för
ersättning för avveckling av en kärnkraftsreaktor i
Barsebäcksverket är detta en fråga som
finansutskottet behandlar närmare i betänkande
1997/98:FiU27 med förslag till tilläggsbudget för
1998. Av betänkandet framgår att utskottet ansluter
sig till regeringens förslag på denna punkt. Såsom
för övrigt också näringsutskottet framhåller i sitt
yttrande (1997/98:NU9y) får det betraktas som
självklart att regeringen inför en förhandling om
ersättningsnivån inte öppet redovisar sin bedömning
av storleken på ersättningen för avvecklingen av
kärnkraftsreaktorn.
I samma betänkande redovisar finansutskottet också
sin syn på finansieringen av vissa
infrastrukturprojekt och kommenterar i det
sammanhanget den kritik som motionärerna riktar mot
regeringens hantering av frågan.
Med det anförda avstyrker finansutskottet motion
Fi17 (m) yrkande 4.
2.3 Mål för budgetpolitiken
Vårpropositionen
Vårpropositionen har utformats i enlighet med de
budgetpolitiska mål som riksdagen tidigare lagt fast
på förslag av regeringen. Innebörden av dessa mål är
att de offentliga finanserna skall vara i balans
1998. De skall därefter uppvisa ett överskott på i
genomsnitt 2 % av BNP sett över en konjunkturcykel.
Gradvis skall man uppnå detta långsiktiga mål.
Överskottet skall sålunda - vid de
prognosförutsättningar som angavs i 1997 års
vårproposition - motsvara 0,5 % av BNP år 1999,
1,5 % av BNP år 2000 och 2 % av BNP år 2001.
Dessutom skall utgiftstaken för åren 1998-2000 ligga
fast.
De som mål angivna överskotten skall användas för
att amortera av den offentliga nettoskulden. Med ett
genomsnittligt överskott på 2 % av BNP kan enligt
finansplanen den offentliga sektorns nettoskuld
försvinna omkring 2007.
Det finns enligt propositionen flera skäl som talar
för att Sverige bör ha ett ambitiöst mål för de
offentliga finanserna.
Med ett överskott kan den offentliga skulden
amorteras av, vilket minskar Sveriges känslighet för
räntevariationer på de internationella
kapitalmarknaderna. Den största enskilda
utgiftsposten på årets statsbudget är räntorna på
statsskulden som för 1998 beräknas uppgå till 103
miljarder kronor.
Med ett överskott i de offentliga finanserna i ett
normalt konjunkturläge finns det en marginal att
aktivt motverka konjunkturavmattningar utan att
underskottet hotar att bli för stort och utlösa en
ränteuppgång.
Sverige måste rusta för framtiden. Andelen äldre
kommer en bit in i 2000-talet att öka och den
offentliga sektorn måste då vara stark nog för att
möta denna utveckling.
En hög nivå på sparandet möjliggör en hög
investeringsnivå utan att Sverige får underskott i
betalningarna med andra länder. Därmed kan Sveriges
höga internationella skuldsättning minskas samtidigt
som produktionskapaciteten höjs.
Såsom tidigare nämnts räknar regeringen med att det
finansiella sparandet under 2000 och 2001 kommer att
bli 16,5 respektive 32,3 miljarder kronor större än
vad som följer av de budgetpolitiska målen för dessa
båda år. Beräkningstekniskt har dessa överskott
tillförts hushållssektorn så att budgetmålen uppnås
exakt. Efter dessa beräkningstekniska överföringar
uppgår det finansiella sparandet under
treårsperioden 1999-2001 i regeringens alternativ
till 16, 30 respektive 42 miljarder kronor.
Motionerna
Moderata samlingspartiet motsätter sig i motion Fi17
målet om ett överskott i de offentliga finanserna.
Partiets långsiktiga mål är i stället att de
offentliga finanserna skall vara i balans sett över
en konjunkturcykel (yrkande 5).
Eftersom motionärerna räknar med en gynnsam
utveckling framöver anser de att man för dessa år
bör budgetera för ett överskott i de offentliga
finanserna. Med motionärernas förslag uppgår detta
överskott till 16 miljarder kronor 1999 samt 40
respektive 52 miljarder kronor under de båda
efterföljande åren. För såväl år 2000 som 2001
förespråkar motionärerna alltså ett finansiellt
sparande som är 10 miljarder kronor högre än vad som
framkommer med regeringens förslag.
Moderata samlingspartiet anser dessutom att
utgiftstaket under åren 1999 och 2000 bör anges till
en nivå som är 38,5 respektive 61,6 miljarder kronor
lägre än i regeringens förslag.
Centerpartiet ansluter sig i motion Fi18 till de
tidigare fastlagda målen för budgetpolitiken liksom
till uppfattningen att utgiftstaket för åren 1999
och 2000 skall ligga fast. Det är, sägs det i
motionen, viktigt att målet om överskott i statens
budget fullföljs.
Folkpartiet liberalerna stöder i motion Fi19 det
fastlagda målet om ett tvåprocentigt överskott så
länge skuldkvoten överstiger 60 % av BNP. Att
statsskuldkvoten sänks är viktigt bl.a. för att
underlätta ett svenskt EMU-inträde. Om överskottet
skulle bli större än vad som krävs för att uppnå
målet för statsskuldpolitiken skall enligt
motionärerna skatterna sänkas. Något formellt
yrkande i frågan framförs dock inte.
Folkpartiet föreslår i sitt budgetalternativ ett
utgiftstak för 1999 och 2000 som är 17 respektive 22
miljarder kronor lägre än regeringens.
Vänsterpartiet kritiserar i motion Fi20 målet om
överskott i de offentliga finanserna. Enligt
Vänsterpartiet får målet om ökad sysselsättning inte
underordnas målet om 2 % överskott i de offentliga
finanserna. I motionen föreslås att riksdagen gör
ett uttalande av denna innebörd (yrkande 10).
Motionärerna ifrågasätter inte att Sverige behöver
en stark offentlig ekonomi men finner det inte
rimligt med mycket stora överskott varken i
bytesbalansen eller i det offentliga sparandet så
länge arbetslösheten är så stor som den är.
Vänsterpartiets förslag till utgiftstak överstiger
under åren 1999 och 2000 regeringens med 10
respektive 12 miljarder kronor.
Miljöpartiet de gröna anser i motion Fi21 att det
långsiktiga målet för budgetpolitiken bör begränsas
till ett överskott motsvarande 0,5 % 1999 och
därefter minst 1 % av BNP i genomsnitt över en
konjunkturcykel (yrkande 39). För denna lägre nivå
talar enligt motionärerna främst att Miljöpartiet de
gröna i högre grad vill betona privat sparande i
stället för offentligt och att miljöskulden inte
längre behöver öka med partiets förslag till
inriktning av den ekonomiska politiken.
På grund av den uppåtgående konjunkturen bör enligt
motionärerna överskottet i det finansiella sparandet
under åren 2000 och 2001 anges till 1,2 % respektive
2,3 %.
Miljöpartiets förslag till utgiftstak för åren 1999
och 2000 överensstämmer med regeringens.
Kristdemokraterna föreslår i motion Fi22 ett
utgiftstak för 1999 och 2000 som är 13 respektive 15
miljarder kronor lägre än i regeringens alternativ.
Finansutskottets ställningstagande
Budgetpolitiken har under senare år varit inriktad
mot ett antal mål, som har det gemensamt att de är
tydliga och lätta att i efterhand avläsa. Hittills
uppnådda mål har överträffats med bred marginal och
prognoserna för kommande år anger att de offentliga
finanserna även då kommer att utvecklas mer gynnsamt
än vad som förutsätts i de budgetpolitiska mål som
lagts fast för 1999-2001.
Målet om ett permanent överskott i de offentliga
finanserna skall enligt utskottet ses mot bakgrund
av att en stor offentlig sektor kräver i sig starka
offentliga finanser. Skall Sverige kunna behålla en
trygg och stabil välfärd krävs ett gemensamt
sparande. Detta garanterar ett demokratiskt
inflytande över vård, omsorg och skola.
Den ekonomiska krisen i 1990-talets början har
medfört att den offentliga sektorns nettoförmögenhet
helt har raderats ut, och i år beräknas den
offentliga sektorns skulder överstiga tillgångarna
med drygt 360 miljarder kronor.
En bit in på nästa sekel kommer de offentliga
åtagandena att utsättas för en större belastning
genom ett växande antal äldre. Skall välfärden kunna
värnas även i ett sådant läge måste den offentliga
sektorn stå finansiellt stark. Politiken måste
därför ges en sådan inriktning att den offentliga
nettoskulden kan amorteras av. För detta krävs
överskott i de offentliga finanserna.
Ett överskott i de offentliga finanserna under
normalår gör det också lättare att i en
konjunkturnedgång vidta motverkande åtgärder utan
stora underskott som hotar att driva upp räntorna.
Vänsterpartiet föreslår att riksdagen skall uttala
sig för att målet om en ökad sysselsättning inte får
underordnas målet om 2 % överskott i de offentliga
finanserna. Med sitt förslag markerar motionärerna
att de finner det svårt att förena de båda målen.
Finansutskottet delar inte denna uppfattning utan
anser tvärtom att det finns ett nära samband dem
emellan. Långsiktigt stabila statsfinanser är i
grunden en förutsättning för att arbetslösheten
skall kunna minska, och omvänt gäller att en minskad
arbetslöshet ger stabilitet åt de offentliga
finanserna. Den ekonomiska politiken är inriktad på
att öka sysselsättningen och minska arbetslösheten.
Målet är att den öppna arbetslösheten skall minska
till 4 % år 2000 och regeringen räknar också med att
detta skall kunna ske under loppet av år 2000.
Därefter bör politiken inriktas mot att ytterligare
minska arbetslösheten för att skapa full
sysselsättning. För att sysselsättningen skall kunna
öka uthålligt krävs både sunda statsfinanser och
stabila priser. Nya stora underskott liksom ökat
inflationstryck skulle allvarligt och långvarigt
försämra den svenska ekonomiska utvecklingen och
därigenom göra arbetslöshetsmålet omöjligt att nå.
De nu aktuella målen om ett överskott i de
offentliga finanserna lades fast av riksdagen i
anslutning till behandlingen av 1997 års
vårproposition. Finansutskottet prövade då liksom i
anslutning till behandlingen av budgetpropositionen
för 1998 också några alternativa förslag till mål
som framfördes av oppositionspartierna, mål som i
allt väsentligt överensstämmer med de nu aktuella
motionsförslagen. Dessa förslag har vid båda
tillfällena avvisats av finansutskottet, och i
sakfrågan har inget nytt framkommit som motiverar
utskottet att ompröva sitt tidigare
ställningstagande.
Till frågan om nivån på utgiftstaket återkommer
utskottet längre fram i betänkandet.
Med det anförda avstyrker utskottet motionerna Fi17
(m) yrkande 5, Fi20 (v) yrkande 10 samt Fi21 (mp)
yrkande 39.
2.4 Mål för statsskulden
Vårpropositionen
Regeringen vill under kommande år upprätthålla ett
överskott i de offentliga finanserna, bl.a. för att
kunna amortera av den offentliga skulden.
Av vårpropositionen framgår att regeringen räknar
med att statsskulden mätt som andel av BNP kommer
att minska från 78,6 % till 65,4 % mellan 1998 och
2001. Under samma period väntas den offentliga
sektorns konsoliderade bruttoskuld sjunka från 74,3
till 62,9 %.
Motionen
Moderata samlingspartiet föreslår i motion Fi17 att
riksdagen skall fastställa som mål att statsskulden
inte skall överstiga 60 % av BNP år 2002 (yrkande
6). Motionärerna erinrar om att deras förslag att de
offentliga finanserna skall vara i balans över en
konjunkturcykel innebär att den offentliga
bruttoskulden kommer att vara oförändrad i nominella
termer men att den mätt som andel av BNP minskar när
BNP växer. I nuvarande uppåtgående konjunktur har
motionärerna förordat att man bör ha överskott i
budgeten för att därefter kunna tillåta sig att ha
underskott i nästa lågkonjunktur. Statsskulden
kommer därför i motionärernas alternativ att
amorteras under de närmaste åren. Det bör, anser de,
framför allt ske på den tredjedel av den offentliga
skulden som är placerad hos utländska långivare.
Finansutskottets ställningstagande
Riksdagen har hittills inte lagt fast något mål för
hur snabbt den offentliga skulden bör begränsas och
till vilken nivå detta skall ske. Motionärerna
föreslår i sitt yrkande att statsskulden skall ha
begränsats till högst 60 % av BNP år 2002, men av
motivtexten framgår att förslaget torde avse nivån
på den offentliga sektorns konsoliderade bruttoskuld
som är något lägre. Det är också detta begrepp man
använder sig av i Maastrichtkriterierna där det slås
fast att den offentliga skulden inte får överstiga
60 % av BNP.
Regeringens ambition är att inte bara uppfylla
Maastrichtkriteriernas skuldkrav utan också att
amortera av den offentliga nettoskulden. Riksdagen
har i anslutning till behandlingen av
budgetpropositionen för 1998 (1997/98:FiU1 s. 88)
givit sitt stöd för en sådan inriktning, och i
föregående avsnitt av betänkandet upprepar
finansutskottet detta stöd. Redan gjorda uttalanden
ställer således mer långtgående krav på regeringen
än vad som följer av motionärernas förslag.
Motionärerna motsätter sig förslaget om ett
långsiktigt genomsnittligt överskott på 2 % i de
offentliga finanserna, men förespråkar för såväl
2000 som 2001 ett temporärt högre offentligt
sparande än regeringen på 10 miljarder kronor
vardera året. Genom att under dessa båda år dra in
20 miljarder kronor extra från den privata sektorn
kan motionärerna således kortsiktigt begränsa den
offentliga skulden något snabbare än regeringen.
Sett i ett något längre tidsperspektiv leder
emellertid den lösning de motsätter sig till att den
offentliga nettoskulden kan avvecklas på kortare
tid.
Utskottet vill i detta sammanhang också erinra om
att regeringens förslag till reformerat
ålderspensionssystem (prop. 1997/98:151 och 152)
kommer att få långtgående återverkningar såväl på
statens och AP-fondens inkomster och utgifter som på
statens lånebehov och statsskulden. Däremot kommer
det inte att påverka nivån på den konsoliderade
offentliga sektorns finanser eftersom även
premiereservsmedel ingår i denna sektor. I
vårpropositionen har dessa effekter inte kunnat
beaktas men regeringen har för avsikt att i
budgetpropositionen för 1999 återkomma med en
närmare redovisning av detta. Av en i
vårpropositionen preliminärt lämnad översikt framgår
emellertid (s. 117) att reformen kommer att leda
till att den konsoliderade bruttoskulden räknad som
andel av BNP år 2001 blir 3,6 % lägre än annars och
då väntas uppgå till 59,1 %. Denna justerade nivå
för statsskulden år 2001 är klart lägre än den
målsatta nivå som motionärerna vill uppnå året
därpå. Även med hänsyn till osäkerheten kring
pensionsreformens effekter framstår det som lämpligt
att inte nu binda sig för något preciserat mål för
nivån på statsskulden.
Med det anförda avstyrker utskottet motion Fi17 (m)
yrkande 6.
2.5 Försäljning av statliga företag
Motionerna
Centerpartiet redovisar i motion Fi18 som sin
uppfattning att staten inte skall äga företag som
inte uttryckligen tjänar ett samhällsintresse. Mot
denna bakgrund föreslår motionärerna att riksdagen
skall besluta att under första hälften av nästa
mandatperiod sälja statens innehav i bolag som
Nordbanken, Celsius, Assidomän och Pharmacia. Vid
försäljningen av Vasakronan bör eventuella
specialfastigheter finnas kvar i statlig ägo
(yrkande 23). Försäljningsinkomsterna skall enligt
motionärerna användas för att amortera statsskulden.
Även Moderata samlingspartiet, Folkpartiet
liberalerna samt Kristdemokraterna förespråkar i
sina respektive partimotioner att statligt ägda
företag skall privatiseras, dock utan att framföra
några konkreta yrkanden i frågan. Moderata
samlingspartiet anser att privatiseringarna under
nästa mandatperiod bör uppgå till mellan 60 och 80
miljarder kronor. Folkpartiet liberalerna vill för
sin del sälja företag för 90 miljarder kronor under
1999-2000 och för 70 miljarder kronor 2001.
Kristdemokraterna vill sälja företag för 20
miljarder kronor per år mer än regeringen under
kommande år.
Näringsutskottet
Näringsutskottet framhåller i sitt yttrande (NU8y)
att staten har en betydelsefull roll som ägare av
företag inom såväl basindustrierna som andra
branscher. Ett statligt ägande är enligt
näringsutskottet motiverat av bl.a. sysselsättnings-
och regionalpolitiska skäl och behövs därutöver för
att bevaka naturtillgångar som skogen och malmen.
Dessutom har statliga företag en funktion att fylla
som motvikt till det privata näringslivet.
Näringsutskottet ser inte något skäl för riksdagen
att nu uttala sig för en försäljning av statliga
företag. Regeringen har nyligen fått vissa
bemyndiganden att sälja statliga företag och skulle
ytterligare försäljning bli aktuell anser
näringsutskottet att regeringen på sedvanligt sätt
bör få återkomma till riksdagen i frågan.
Finansutskottets ställningstagande
I likhet med näringsutskottet anser finansutskottet
att det nu inte finns anledning för riksdagen att
tillstyrka de motionsvis framförda förslagen om
försäljning av statliga företag. Finansutskottet
avstyrker därför motion Fi18 (c) yrkande 23.
2.6 Budgetpolitikens inriktning
I anslutning till vårpropositionen fastställer
riksdagen ett utgiftstak för staten för närmast
efterföljande treårsperiod. Riksdagen prövar
dessutom hur detta utgiftstak skall fördelas på
utgiftsområden, och den preliminära fördelning som
riksdagen godkänner för de tre åren fungerar
därefter som riktlinjer för regeringens
budgetarbete. Riksdagen godkänner slutligen också en
beräkning av ett utgiftstak för den offentliga
sektorn för samma treårsperiod, vilket motiveras med
att det är de offentliga utgifternas storlek som är
avgörande för skatteuttagets nivå.
Vårens budgetprövning inriktas således i första
hand på frågor med anknytning till utgiftstaket och
dess fördelning på utgiftsområden. Inget hindrar
emellertid att riksdagen redan i detta sammanhang
tar ställning till vissa inkomstförslag och vanligt
är att framför allt oppositionspartierna
översiktligt redovisar vilka skatteförslag de vill
få upp till prövning under höstens budgetarbete. En
fullständig bild av regeringens och
oppositionspartiernas förslag till skatte- och
avgiftsändringar får man emellertid först i samband
med behandlingen av budgetpropositionen då riksdagen
i första steget av höstens budgetarbete godkänner en
beräkning av statsbudgetens inkomster för
efterföljande år.
På efterföljande sidor behandlar utskottet
regeringens och oppositionspartiernas förslag till
inriktning av budgetpolitiken. Utskottet gör först
en samlad bedömning av de olika alternativen
(avsnitt 2.6.2). Därefter prövar utskottet
regeringens och oppositionspartiernas förslag till
utgiftstak (avsnitt 2.7) och ramar för olika
utgiftsområden inklusive några konkreta förslag som
knyter an till vissa utgiftsområden (avsnitt 3). På
detta följer en genomgång av de olika skatte- och
avgiftsförslag som regering och oppositionspartier
lagt fram (avsnitt 4).
2.6.1 De politiska alternativen
Vårpropositionen
Regeringen har i sitt arbete med vårpropositionen
vägletts av de budgetpolitiska mål som riksdagen
tidigare lagt fast för budgetpolitiken.
Eftersom de offentliga finanserna fortsätter att
utvecklas mer positivt än förutsett finns det enligt
regeringen utrymme för ytterligare offensiva
åtgärder utan att uppställda budgetpolitiska mål
eftersätts. Regeringens förslag om tillkommande
åtgärder ökar under den kommande treårsperioden
belastningen på statsbudgeten med netto 9 620,
11 255 respektive 13 809 miljoner kronor.
Med sina tillkommande förslag vill regeringen få
till stånd en kraftsamling till sex framtidsområden
av stor vikt för den svenska tillväxten och
sysselsättningen. De planerade satsningarna inom
dessa framtidsområden uppgår till följande belopp
under den närmaste treårsperioden.

Tabell 10. Regeringens förslag till satsning på vissa
framtidsområden 1999-2001
Belopp i miljoner kronor

-------------------------------------------------------------------------------
Framtidsområde
-------------------------------------------------------------------------------
Kunskap och kompetens
-------------------------------------------------------------------------------
Delaktighet i informationssamhället
-------------------------------------------------------------------------------
Hållbara Sverige - ett föregångsland
-------------------------------------------------------------------------------
Företagande
-------------------------------------------------------------------------------
Europeiskt samarbete
-------------------------------------------------------------------------------
Ett Sverige för alla
-------------------------------------------------------------------------------
Summa
-------------------------------------------------------------------------------

Tyngdpunkten i framtidsområdet
Kunskap och kompetens ligger i en
föreslagen satsning på
kvalificerad yrkesutbildning.
Antalet platser i den pågående
försöksverksamheten skall utökas
med 3 200 och verksamheten
förlängas till år 2001. Därefter
skall försöksverksamheten övergå
i reguljär verksamhet. Regeringen
föreslår också ett
tiopunktsprogram för kvalitet och
likvärdighet i skolan samt
avdelar extra medel för att kunna
förlänga det särskilda
utbildningsbidraget för
arbetslösa.
Delaktigheten i
informationssamhället skall
förbättras framför allt genom ett
särskilt program för IT i skolan.
Satsningen på Hållbara Sverige -
ett föregångsland kommer till
uttryck i ökade resurser för
naturreservatsbildningar,
naturvårdsavtal och förstärkt
miljötillsyn. Dessutom vill
regeringen år 2001 avdela 2
miljarder kronor till lokala
investeringsprogram.
Företagandet skall förbättras
genom särskilt riskkapital för
småföretag som befinner sig i ett
tidigt utvecklingsskede, s.k.
såddkapital. Vidare skall
småföretagares beskattning
lindras, bl.a. genom att deras
möjlighet att göra avsättningar
till periodiseringsfond
förbättras, genom minskad skatt
på utdelning och reavinst på
onoterade aktier, genom bättre
kvittningsmöjligheter vid
reaförluster på onoterade aktier
samt genom vidgade möjligheter
för småföretagare att göra
pensionsavdrag.
Det Europeiska samarbetet
innefattar ett treårigt program
på 800 miljoner kronor per år för
samarbete med Central- och
Östeuropa, en femårig satsning på
Östersjöregionen med 200 miljoner
kronor per år samt åtgärder för
att främja små och medelstora
företags handel med Europa.
Regeringen planerar också en
särskild informationsinsats för
att öka kunskapen om
Europapolitiken.
I framtidsområdet Ett Sverige
för alla ingår bl.a. åtgärder för
att motverka segregation. Av
central betydelse är därvid att
ge goda kunskaper i det svenska
språket och att få till stånd en
bättre situation i utsatta
bostadsområden med stor andel
invandrare.
Regeringen föreslår dessutom ett
antal reformer inom vissa andra
områden. Utgifterna för dessa
reformer uppgår under den
kommande treårsperioden till
följande belopp.

Tabell 11. Regeringens förslag till
övriga reformer 1999-2001
Belopp i miljoner kronor

-----------------------------------------------------
1999 2000 2001
-----------------------------------------------------
Kommuner 4 000 4 000 4
000
-----------------------------------------------------
Pensioner 1 420 2 980 3
090
-----------------------------------------------------
Tandvårdsförsäkring 500 500 500
-----------------------------------------------------
Bostadspolitisk proposition och 990 1 100 200
byggstimulanser
-----------------------------------------------------
Frysning av taxeringsvärden 810 490 420
-----------------------------------------------------
Äldreproposition 300 300 300
-----------------------------------------------------
Rättsväsendet 200 250 300
-----------------------------------------------------
Bistånd 204
-----------------------------------------------------
Övriga åtgärder 540 370 1
085
-----------------------------------------------------
Summa 8 760 9 990 10
099
-----------------------------------------------------

Genom sin satsning på kommuner
vill regeringen tillföra
ytterligare resurser till skolan,
vården och omsorgen.
Statsbidraget till kommuner och
landsting höjs i detta syfte med
4 miljarder kronor redan 1998.
Tillsammans med tidigare
beslutade tillskott kommer nivån
på kommunbidraget därmed att ha
höjts med 20 miljarder kronor år
2000.
Vidare föreslås att utgående
pensioner skall förbättras genom
att pensionsförmånerna under 1999
beräknas utifrån ett basbelopp
som är reducerat med 1 % i
stället för 2 %. För 2000 och
framåt skall pensionerna beräknas
från ett helt oreducerat
basbelopp.
I särskilda propositioner har
regeringen nyligen föreslagit
ändrad inriktning av
tandvårdsförsäkringen (prop.
112), reformerad äldreomsorg
(prop. 113) och ny bostadspolitik
(prop. 119) vilka alla innehåller
förslag som får effekt på
utgifterna under kommande år.
Regeringen föreslår bl.a. också
att någon uppräkning inte skall
göras av taxeringsvärdena för
småhus och hyreshus inför 1999.
De föreslagna satsningarna
finansieras till en del genom
utgiftsminskningar och genom att
den statliga skatten höjs till
25 % fr.o.m. inkomståret 1999 för
beskattningsbara inkomster
överstigande 360 000 kr.
Effekten av regeringens förslag
till åtgärder för de kommande tre
åren kan därmed sammanfattas på
följande sätt.

Tabell 12. Saldoeffekt av regeringens
tillkommande budgetförslag 1999-2001
Belopp i miljoner kronor

-------------------------------------
1999 2000 2001
-------------------------------------
Utgiftsökningar -10 -12 -16
605 280 039
-------------------------------------
Utgiftsminskningar+1 875+1 905 +2
180
-------------------------------------
Netto utgifter -8 730 -10 -13
375 859
-------------------------------------
Skattesänkningar -2 890 -3 080 -2
150
-------------------------------------
Skattehöjning +2 000 +2 200 +2
200
-------------------------------------
Netto inkomster -890 -880 +50
-------------------------------------
Saldoeffekt -9 620 -11 -13
255 809
-------------------------------------

Enligt vårpropositionen kommer
statsbudgetens inkomster fr.o.m.
1998 att vara större än
utgifterna. Staten behöver
således inte längre låna för att
täcka ett budgetunderskott utan
kan börja amortera statsskulden.
Regeringens nu redovisade
inriktning av budgetpolitiken
väntas enligt propositionen få
följande effekt på statsbudgeten
under de närmast efterföljande
tre åren.

Tabell 13. Lånebehov enligt
regeringens budgetförslag 1999-2001
Belopp i miljarder kronor

------------------------------------------
1999 2000 2001
------------------------------------------
------------------------------------------
Inkomster 694,4 716,4729,5
------------------------------------------
Utgifter exkl. - - -
statsskuldsräntor 598,0 598,7598,6
------------------------------------------
Statsskuldsräntor m.m. -95,0 -81,6 -
73,2
------------------------------------------
Netto +1,4 +36,1+57,7
------------------------------------------
Beräkningsteknisk ±0,0 -16,5 -
överföring¹ 32,3
------------------------------------------
Riksgäldskontorets +4,7 +4,2 +5,5
nettoutlåning
------------------------------------------
Amortering av +6,2 +23,9+30,9
statsskulden
------------------------------------------
------------------------------------------
¹ Eftersom regeringens netto för
2000 och 2001 är större än uppställda
budgetpolitiska mål har regeringen i
sina kalkyler beräkningstekniskt
hänfört det överskjutande överskottet
till hushållssektorn.
Regeringen förutsätter att
tidigare beslutade utgiftstak för
1998-2000 skall ligga fast. För
2001 föreslås ett utgiftstak på
770 miljarder kronor vari ingår
en budgeteringsmarginal på 27,5
miljarder kronor motsvarande
3,6 % av utgiftstaket.
Regeringens förslag till
utgiftstak för åren 1999-2001
uppgår därmed till 735, 744
respektive 770 miljarder kronor
beräknat på följande sätt.

Tabell 14. Utgiftstak för åren
1999-2001 enligt regeringens
budgetförslag
Belopp i miljarder kronor

-------------------------------------------------
1999 2000 2001
-------------------------------------------------
-------------------------------------------------
Summa utgiftsområden exkl. 595,0 596,7597,6
statsskuldsräntor
-------------------------------------------------
Minskning av 3,0 2,0 1,0
anslagsbehållningar
-------------------------------------------------
Socialförsäkringar vid sidan av 131,0 137,6143,9
statsbudgeten
-------------------------------------------------
Summa takbegränsade utgifter 728,9 736,3742,5
-------------------------------------------------
Budgeteringsmarginal 6,1 7,7 27,5
-------------------------------------------------
Utgiftstak 735,0 744,0770,0
-------------------------------------------------
-------------------------------------------------

Motionerna
Moderata samlingspartiet anser i
motion Fi17 att den stora
omslutningen i de svenska
offentliga finanserna gör dem
unikt känsliga för svängningar i
konjunkturen. För motionärerna är
därför sänkta skatter och sänkta
utgifter något av en grundbult
för att man skall kunna främja
tillväxten och skapa reda i de
offentliga finanserna. Partiets
budgetstrategi syftar till att
uppnå balans i de offentliga
finanserna sett över en
konjunkturcykel samt att skapa
utrymme för skattesänkningar på
arbete och företagande. Dessutom
skall stat och kommun inrikta sin
verksamhet på sina kärnuppgifter
som skall prioriteras och utföras
väl. Ett viktigt inslag i den
moderata strategin är rejäla
skattesänkningar på
arbetsinkomster för främst låg-
och medelinkomsttagare. Sänkta
skatter gör det lättare att leva
på den egna lönen, påpekar
motionärerna som anser att
behovet av bidrag då också
minskar. Därför föreslår de bl.a.
att en andra karensdag skall
införas i sjukförsäkringen och
att ersättningsnivåerna i
socialförsäkringssystemen skall
sänkas till 75 %. Besparingar som
genomförs har enligt motionärerna
inriktats på sådana områden där
partiets förslag till
skattesänkningar gör det möjligt
för den enskilde att själv
hantera de förändrade ekonomiska
villkoren.
Skattesänkningarna som under de
tre närmaste åren uppgår till 33,
62 respektive 84 miljarder kronor
inriktas främst på
inkomstbeskattningen.
Motionärerna avvisar regeringens
förslag till höjd statlig
inkomstskatt och föreslår att en
ny typ av förvärvsavdrag införs
vid den kommunala beskattningen
för pensionsgrundande inkomster
upp till 7,5 basbelopp (ca
275 000 kr 1998).
Förvärvsavdraget skall medges med
7 % 1999, 9 % 2000 och 12 % 2001.
Vidare vill de höja det generella
grundavdraget till 10 000 kr samt
införa ett lika stort grundavdrag
vid den kommunala beskattningen
för varje barn. Avdrag skall
också medges för
barnomsorgskostnader samtidigt
som reseavdragen skall
förbättras. Motionärerna vill
bl.a. också sänka
fastighetsskatten och
bensinskatten samt införa en 50-
procentig skattereduktion för
hushållstjänster. Dessutom
föreslår de att såväl
dubbelbeskattningen som
förmögenhetsskatten slopas.
Skattesänkningarna finansieras
huvudsakligen genom olika
besparingar som netto uppgår till
32, 54 respektive 60 miljarder
kronor under de närmaste tre
åren. Mer betydande besparingar
föreslås i olika transfereringar
till hushållen, i
läkemedelsförsäkringen, i
kostnaderna för trafikolycksfall
som förs över till den
obligatoriska trafikförsäkringen,
i bidragen till a-kassorna genom
att egenavgiften höjs, i
arbetsmarknadspolitiska åtgärder,
i kommunbidragen, i utgifterna
för förtidspensioner, i biståndet
samt i kostnaderna för avveckling
av kärnkraften.
Ökade utgifter föreslås bl.a.
för ett återinfört
vårdnadsbidrag, för ökat stöd
till handikappade och för
återställd änkepension.
De finansiella effekter som
motionärernas förslag har på den
offentliga sektorn kan för de
kommande tre åren sammanfattas på
följande sätt.

Tabell 15. Finansiella effekter av Moderata
samlingspartiets budgetförslag
1999-2001
Belopp i miljarder kronor

----------------------------------------------
1999 2000 2001
----------------------------------------------
Utgiftsminskningar +44,3 +65,8 +71,1
----------------------------------------------
Utgiftsökningar -11,9 -12,1 -11,5
----------------------------------------------
Netto utgifter +32,4 +53,8 +59,7
----------------------------------------------
Skattesänkningar -33,4 -62,3 -84,4
----------------------------------------------
Privatiseringar +1,0 +1,3 +1,5
----------------------------------------------
Ränteeffekt +0,7 +1,0
----------------------------------------------
Effekt på det finansiella ±0,0 -6,5 -22,3
sparandet
----------------------------------------------
Finansiellt sparande 16,0 40,0 52,0
enligt (m)
----------------------------------------------
----------------------------------------------

Moderata samlingspartiet avvisar
användningen av en
budgeteringsmarginal. Om man till
de moderata besparingsförslagen
lägger effekten av detta
ställningstagande får man fram
nivån på det av motionärerna
förordade utgiftstaket.

Tabell 16. Moderata samlingspartiets
förslag till utgiftstak 1999-2001
Belopp i miljarder kronor

---------------------------------------------
1999 2000 2001
---------------------------------------------
Regeringens förslag till 735,0 744,0 770,0
utgiftstak
---------------------------------------------
Föreslagna -32,4 -53,9 -59,8
utgiftsminskningar
---------------------------------------------
Nej till -6,1 -7,7 -27,5
budgeteringsmarginal
---------------------------------------------
Föreslaget utgiftstak 696,5 682,4 682,7
---------------------------------------------
---------------------------------------------

Centerpartiet redovisar i motion
Fi18 ett budgetalternativ
inriktat bl.a. på sänkta skatter
på arbete, boende och riskkapital
samt skärpt beskattning av miljö,
energi och hälsa.
Arbetsgivaravgifterna har under
den gångna mandatperioden sänkts
för framför allt mindre företag.
Motionärerna föreslår nu att man
går vidare på den inslagna vägen
och sänker arbetsgivaravgifterna
ytterligare. Sänkningen
finansieras till en del av höjda
energi- och miljöskatter. Så
t.ex. föreslås att
produktionsskatten på el från
kärnkraftverk höjs, liksom
kväveoxidskatten. Miljöskatten på
inrikes flyg bör enligt
motionärerna återinföras och
regeringens förslag om sänkt
tobaksskatt avvisas av dem liksom
förslaget att lindra
fastighetsbeskattningen för äldre
vattenkraftanläggningar.
Vidare föreslår motionärerna
dels att fastighetsskatten sänks
till 1,5 % redan fr.o.m. 1998,
dels att man bortser från
belägenhetsfaktorn för bofasta i
attraktiva områden i avvaktan på
att fastighetsbeskattningen får
en långsiktig lösning. De vill
också avveckla
förmögenhetsskatten i tre steg
fram till 2002. Dessutom vill de
sänka skatten för låg- och
medelinkomsttagare genom ett höjt
grundavdrag.
I motionen föreslås också att
egenavgiften till
arbetslöshetsförsäkringen höjs
med 40 kr per månad samt att man
skall inleda en försöksverksamhet
med skattesubventionerade
hushållstjänster. Motionärerna
vill dessutom införa en
vårdgaranti samt förbättra
situationen för de sämst ställda
pensionärerna genom ett höjt
pensionstillskott.
Under första hälften av nästa
mandatperiod vill motionärerna
också sälja ut vissa statliga
företag med ett beräknat
marknadsvärde av 80 miljarder
kronor. Försäljningsinkomsterna
skall användas för att amortera
statsskulden, och motionärerna
räknar därför med att utgifterna
för statsskuldsräntor skall
begränsas.
De finansiella effekter som
Centerpartiets budgetförslag har
på den offentliga sektorn
sammanfattas i motionen på
följande sätt.

Tabell 17. Finansiella effekter av
Centerpartiets budgetförslag
1999-2001
Belopp i miljarder kronor

----------------------------------------------
1999 2000 2001
----------------------------------------------
Utgiftsminskningar +2,7 +4,1 +4,8
----------------------------------------------
Skattesänkningar -6,3 -8,5 -11,9
----------------------------------------------
Skattehöjningar m.m. +4,9 +4,2 +4,1
----------------------------------------------
Netto inkomster -1,4 -4,4 -7,8
----------------------------------------------
Statsskuldsräntor +1,2 +3,0 +3,0
----------------------------------------------
Effekt på det finansiella +1,5 +2,7 ±0,0
sparandet
----------------------------------------------
----------------------------------------------

Motionärerna förespråkar för 2001
ett något lägre utgiftstak än
regeringen, främst motiverat av
att man ifrågasätter den enligt
deras mening alltför höga nivån
på budgeteringsmarginalen för
2001. Centerpartiets förslag till
utgifts-tak är beräknat på
följande sätt.

Tabell 18. Centerpartiets förslag
till utgiftstak 1999-2001
Belopp i miljarder kronor

---------------------------------------------
1999 2000 2001
---------------------------------------------
Regeringens förslag till 735,0 744,0 770,0
utgiftstak
---------------------------------------------
Föreslagna -1,5 -1,2 -1,8
utgiftsminskningar¹
---------------------------------------------
Ändrad +1,5 +1,2 -8,2
budgeteringsmarginal
---------------------------------------------
Föreslaget utgiftstak 735,0 744,0 760,0
---------------------------------------------
---------------------------------------------
¹ Exklusive förslag om minskad
nivå på statsskuldsräntor.

Folkpartiet liberalerna redovisar
i motion Fi19 ett
budgetalternativ som enligt
motionärerna är inriktat på att
under nästa mandatperiod främja
tillkomsten av 300 000 nya,
reguljära arbetstillfällen. För
att nå detta mål vill de sänka
skatterna med netto 18 miljarder
kronor redan 1999.
Arbetsgivaravgifterna i den
privata tjänstesektorn skall
sänkas med sex procentenheter och
denna sänkning skall också
omfatta kommuner, men en
reglering i enlighet med
finansieringsprincipen skall för
deras del neutralisera effekten
av denna sänkning. Motionärerna
avvisar regeringens förslag till
höjd statlig inkomstskatt och
förordar att man dels avskaffar
dubbelbeskattningen av aktier och
andelar i aktiefonder, dels höjer
avdraget för pensionssparande.
Fastighetsskatten vill de sänka
med 0,2 procentenheter medan
förmögenhetsskatten stegvis skall
avvecklas helt fram till år 2001.
Folkpartiets förslag till ökade
satsningar uppgår till 6,4
miljarder kronor och riktar sig
mot områdena vård, skola och
rättvisa. Partiet vill införa en
vårdgaranti liksom ett
högkostnadsskydd för läkemedel.
Stödet till handikappersättning
och arbetshandikappade skall
också öka. På skolans område
föreslår motionärerna bl.a. att
barntillägget i svuxa återinförs
samt att anslagen till
doktorandtjänster höjs. Bland
partiets rättvisesatsningar ingår
ett successivt återställande av
enprocentsmålet för
biståndspolitiken samt krav på
att tidigare beslutade
besparingar i änkepensionen rivs
upp.
Skattesänkningarna och
utgiftsökningarna föreslås bli
finansierade genom besparingar
vars effekt motionärerna beräknar
till 24,4 miljarder kronor för
1999. Tyngdpunkten i
besparingarna ligger i olika
arbetsmarknadspolitiska åtgärder
som motionärerna till följd av
sina arbetskraftsstimulerande
åtgärder räknar med att kunna
begränsa med drygt 10 miljarder
kronor. Besparingar skall också
göras i räntebidragen till
bostäder samt i olika typer av
regionalpolitiskt stöd. Andra mer
betydande besparingar uppnås
genom att Folkpartiet förordar en
långsammare takt i genomförandet
av tilltänkta
infrastrukturinvesteringar och
energiomställningsprogrammet.
Minskat fusk och bättre
skatteindrivning väntas också
bidra till finansieringen, liksom
åtgärder för bl.a. bättre
rehabilitering varigenom
utgifterna för förtidspension
minskas. Partiet vill också
avveckla stödet till de lokala
investeringsprogrammen.
Folkpartiets budgetalternativ
sammanfattas i motionen på
följande sätt:

Tabell 19. Finansiella effekter av
Folkpartiet liberalernas
budgetförslag
1999-2001
Belopp i miljarder kronor

----------------------------------------------
1999 2000 2001
----------------------------------------------
Utgiftsminskningar +18,0 +25,4 +26,2
----------------------------------------------
Skattesänkningar -18,3 -26,7 -28,6
----------------------------------------------
Skattehöjningar m.m. +0,3 +0,3 +0,3
----------------------------------------------
Netto inkomster -18,0 -25,4 -26,3
----------------------------------------------
Effekt på det finansiella ±0,0 ±0,0 -0,1
sparandet
----------------------------------------------
----------------------------------------------

Folkpartiet föreslår att
utgiftstaket under de tre närmast
efterföljande åren skall vara i
runt tal 20 miljarder kronor
lägre än vad regeringen
föreslagit. Utgiftstaket är
därvid framräknat på följande
sätt.

Tabell 20. Folkpartiet liberalernas
förslag till utgiftstak 1999-2001
Belopp i miljarder kronor

---------------------------------------------
1999 2000 2001
---------------------------------------------
Regeringens förslag till 735,0 744,0 770,0
utgiftstak
---------------------------------------------
Föreslagna -17,0 -22,2 -21,4
utgiftsminskningar¹
---------------------------------------------
Ändrad ±0,0 ±0,0 ±0,0
budgeteringsmarginal
---------------------------------------------
Föreslaget utgiftstak 718,0 721,8 748,6
---------------------------------------------
---------------------------------------------
¹ Exklusive förslag om minskad
nivå på statsskuldsräntor.

Vänsterpartiet delar i motion
Fi20 regeringens uppfattning att
det är önskvärt med starka
offentliga finanser, men anser
samtidigt att en starkare
samhällsekonomi först och främst
förutsätter att fler är i arbete.
Motionärerna vill därför att
ytterligare resurser avdelas till
åtgärder som ökar antalet
arbeten. Av medel som regeringen
vill använda för att amortera av
den offentliga skulden föreslår
motionärerna att man under de
närmaste tre åren kanaliserar 10,
20 respektive 30 miljarder kronor
till åtgärder avsedda att öka
sysselsättningen.
Vänsterpartiet godtar
regeringens förslag om
ytterligare medel till skola,
vård och omsorg men anser att den
föreslagna satsningen är
otillräcklig och avdelar för egen
del ytterligare ca 5 miljarder
kronor till kommuner och
landsting i form av en riktad
sänkning av
arbetsgivaravgifterna. Partiet
vill stärka efterfrågan i
Sverige, och därmed också
sysselsättningen, genom att
omfördela från dem med höga
inkomster till dem med låga och
från stora vinstrika företag till
små och fattiga. I detta syfte
föreslår motionärerna att
egenavgiften sänks samtidigt som
värnskatten behålls och
ytterligare ett skikt på 30 %
införs vid den statliga
inkomstbeskattningen för
inkomster överstigande 360 000
kr. Grundavdraget bör slopas över
brytpunkten och de med högre
inkomster bör dessutom betala
egenavgifter även på den del av
inkomsten som överstiger
avgiftstaket. På motsvarande sätt
föreslår motionärerna å ena sidan
att bolagsskatten höjs från 28 %
till 30 % och att man inför vad
de kallar en värnbolagsskatt på
5 % på vinster överstigande 50
miljoner kronor, å andra sidan
att egenavgiften för
egenföretagare sänks och att
arbetsgivarinträdet vid
sjukförsäkringen slopas för
mindre företag.
Motionärerna vill också införa
en ny förmögenhetsskatt och ett
strikt avdragstak för skuldräntor
vid 70 000 kr. Fastighetsskatten
skall dessutom sänkas temporärt i
attraktiva områden.
För att driva på processen mot
en generell arbetstidsförkortning
föreslår de att man avsätter en
ram på 4,0 miljarder kronor för
nedsättning av
arbetsgivaravgifter.
I motionen föreslås slutligen
också att bensinskatten höjs
liksom vissa energi- och
miljöskatter.
Vänsterpartiet vill avdela drygt
två miljarder kronor för att få
fart på byggandet med hjälp av
ett investerings- och
ombyggnadsstöd och föreslår
dessutom att man under en
treårsperiod stegvis återställer
enprocentsmålet för biståndet.
Inom totalförsvaret bör man under
de tre närmaste åren begränsa
utgifterna med 1,5, 2,5
respektive 3,0 miljarder kronor.
Däremot anser motionärerna att
utgiftsområde 9 - Hälsovård,
sjukvård och social omsorg - bör
tillföras drygt 1,2 miljarder
kronor, bl.a. för att staten
skall kunna överta ansvaret för
assistansersättningen och för att
ett frikort skall kunna införas
för pensionärer när det gäller
medicindelen i
högkostnadsskyddet. Motionärerna
vill också riva upp en tidigare
beslutad besparing på
änkepensionerna. Av a-kassemedel
vill de utnyttja 1,0 miljarder
kronor som aktivitetsstöd för
otraditionella projekt och 2,5
miljarder kronor för att
sysselsätta långtidsarbetslösa i
tillfälliga men avtalsenligt
betalda kommunala arbeten. Bl.a.
som en följd härav minskar
utgifterna inom utgiftsområde 13
med netto 1,5 miljarder kronor.
Arbetsmarknad och arbetsliv
tillförs 5,8 miljarder kronor,
varvid särskilda satsningar görs
på bl.a. arbetshandikappade och
på kvinnor vars arbeten
rationaliserats bort.
Motionärerna vill också höja
bostadsbidragen, minska
väginvesteringarna samt minska de
på utgiftsområde 25 redovisade
kommunbidragen med hänsyn till
att partiet i stället tillför
kommunerna resurser via justerade
skatter och arbetsgivaravgifter.
Motionärerna sammanfattar på
följande sätt de finansiella
effekter som Vänsterpartiets
förslag ger upphov till inom den
offentliga sektorn.

Tabell 21. Finansiella effekter av
Vänsterpartiets budgetförslag
1999-2001
Belopp i miljarder kronor

-------------------------------------------------------------------------------
1999 2000 2001
-------------------------------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------------------------------
Utgiftsökningar
-------------------------------------------------------------------------------
Inkomstminskningar
-------------------------------------------------------------------------------
Effekt på det finansiella sparandet
-------------------------------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------------------------------
Vänsterpartiet
föreslår
för
treårsperioden
ett
utgiftstak
som
ligger
på
en
högre
nivå
än
regeringens.
Skillnaderna
mellan
de
båda
förslagen
framgår
av
följande
sammanställning.

Tabell
22.
Vänsterpartiets
förslag
till
utgiftstak
1999-2001
Belopp
i
miljarder
kronor

---------------------------------------------
1999 2000 2001
---------------------------------------------
Regeringens förslag till 735,0 744,0 770,0
utgiftstak
---------------------------------------------
Föreslagna +12,2 +12,9 +14,4
utgiftsökningar¹
---------------------------------------------
Ändrad -2,2 -0,9 -0,4
budgeteringsmarginal
---------------------------------------------
Föreslaget utgiftstak 745,0 756,0 784,0
---------------------------------------------
---------------------------------------------
¹
Exklusive
förslag
om
ökad
nivå
på
statsskuldsräntor.

Miljöpartiet
de
gröna
slår
i
motion
Fi21
fast
att
finanspolitiken
måste
kännetecknas
av
en
god
utgiftskontroll
och
långsiktig
balans
i
de
offentliga
finanserna.
Enligt
motionärerna
skall
offentliga
underskott
inte
accepteras
under
normala
år.
Det
är
enligt
deras
mening
nödvändigt
att
den
del
av
de
offentliga
inkomsterna
som
går
till
räntor
på
statsskulden
minskar,
bl.a.
för
att
man
skall
kunna
möta
behoven
från
ett
växande
antal
äldre
i
framtiden
utan
att
andra
gruppers
behov
trängs
undan.
Det
är,
anser
de
vidare,
nödvändigt
att
på
olika
sätt
förbättra
statens
och
kommunernas
utgiftskontroll
samt
att
minska
utgiftstrycket
i
den
offentliga
sektorn
genom
besparingar
i
främst
vissa
föråldrade
statliga
verksamheter
och
i
vissa
transfereringssystem.
Besparingar
kan
ske
på
transfereringar
till
hög-
och
medelinkomsttagare,
men
inte
på
överföringar
till
dem
som
saknar
ekonomiska
marginaler.
Besparingar
kan
också
göras
på
militär
och
större
vägbyggen,
medan
däremot
de
genomförda
besparingarna
riktade
mot
t.ex.
miljöforskning,
kalkning
av
försurade
sjöar
samt
sanering
av
allvarligt
miljöskadade
områden
är
klart
kontraproduktiva
enligt
motionärerna.
Inom
ramen
för
ett
något
minskat
skatteuttag
eftersträvar
Miljöpartiet
de
gröna
att
få
till
stånd
en
successivt
genomförd
skatteväxling
där
lägre
skatt
på
arbete
ersätts
av
högre
skatt
på
energi,
utsläpp
och
råvaruförbrukning.
Skatteväxlingen
skall
uppgå
till
27
miljarder
kronor
år
2001
och
ca
100
miljarder
kronor
om
15
år.
I
enlighet
härmed
föreslår
motionärerna
att
koldioxidskatten
och
energiskatten
stegvis
höjs
liksom
fastighetsskatten
på
vattenkraftverk
och
den
särskilda
skatten
på
elektrisk
kraft
från
kärnkraftverk.
Tillsammans
skall
dessa
skattehöjningar
ge
närmare
25
miljarder
kronor
2001.
Med
tanke
på
omfattningen
av
energiskattehöjningarna
reserveras
för
de
mest
energikrävande
företagen
ett
utrymme
för
en
tillfällig
skattelindring
under
en
anpassningsperiod.
Sänkningen
av
skatten
på
arbete
skall
för
hushållen
ha
sin
tyngdpunkt
i
låg-
och
mellanlönegrupperna,
bl.a.
för
att
underlätta
för
en
av
Miljöpartiet
förespråkad
arbetstidsförkortning.
När
värnskatten
avskaffas
1999
bör
den
enligt
motionärerna
ersättas
permanent
av
ett
skikt
med
25 %
skatt
i
den
statliga
skatteskalan
för
inkomster
överstigande
taket
för
egenavgifter.
Bland
Miljöpartiets
viktigaste
förslag
till
skattesänkningar
ingår
dels
en
sänkning
av
egenavgiften
med
4
procentenheter
fram
till
2001
och
en
höjning
av
grundavdraget
till
23 500
kr
för
inkomster
mellan
125 000
och
150 000
kr
per
år.
Vidare
föreslår
motionärerna
att
uttaget
av
fastighetsskatt
sänks
från
1,7
till
1,5
%
redan
inkomståret
1998
samt
att
denna
skatt
därefter
avskaffas
på
sikt.
Miljöpartiet
vill
göra
stora
besparingar
på
det
militära
försvaret
och
föreslår
att
totalförsvarsramen
under
de
tre
närmast
efterföljande
åren
skall
minskas
med
2,4,
3,0
respektive
6,3
miljarder
kronor.
Å
andra
sidan
vill
partiet
återställa
enprocentsmålet
för
biståndet
i
snabbare
takt
och
föreslår
att
ramen
räknas
upp
i
tre
steg
fram
till
2001
då
den
skall
motsvara
0,85 %
av
BNI.
Partiet
räknar
med
att
på
sikt
kunna
göra
besparingar
genom
ett
nytt
ersättningssystem
för
sjuk-
,
föräldra-
och
arbetslöshetsförsäkringarna.
Motionärerna
räknar
också
med
att
deras
förslag
till
arbetstidsförkortning
skall
minska
utgifterna
för
arbetslösheten.
Den
föreslagna
arbetstidsförkortningen
påverkar
också
regleringen
mellan
stat
och
kommun.
Detsamma
gäller
för
en
rad
av
de
skatteförslag
som
motionärerna
för
fram.
Som
en
följd
härav
föreslås
att
statsbidraget
till
kommunerna
under
de
kommande
åren
minskar
med
8,5,
2,3
respektive
2,9
miljarder
kronor.
Motionärerna
räknar
med
att
deras
förslag
skall
få
följande
effekt
på
den
offentliga
sektorns
finanser
under
de
kommande
tre
åren.

Tabell
23.
Finansiella
effekter
av
Miljöpartiet
de
grönas
budgetförslag
1999-2001
Belopp
i
miljarder
kronor

------------------------------------------
1999 2000 2001
------------------------------------------
------------------------------------------
Statens utgifter +3,8 +11,6+24,0
------------------------------------------
Statens inkomster -1,5 -11,8 -
23,0
------------------------------------------
Saldopåverkan på +2,3 -0,2 +1,0
statsbudgeten
------------------------------------------
AP-fonden ±0,0 -0,7 -1,4
------------------------------------------
Kommunsektorn +0,8 +0,7 +1,0
------------------------------------------
Effekt på det +3,1 -0,2 +0,6
finansiella sparandet
------------------------------------------

------------------------------------------
Miljöpartiet
de
grönas
förslag
till
utgiftstak
överensstämmer
med
regeringens
under
de
båda
första
åren.
År
2001
ligger
det
emellertid
på
en
nivå
som
är
10
miljarder
kronor
lägre.
Avvikelserna
i
övrigt
framgår
av
följande
sammanställning.

Tabell
24.
Miljöpartiet
de
grönas
förslag
till
utgiftstak
1999-2001
Belopp
i
miljarder
kronor

---------------------------------------------
1999 2000 2001
---------------------------------------------
Regeringens förslag till 735,0 744,0 770,0
utgiftstak
---------------------------------------------
Föreslagna +1,9 +1,1 -9,5
utgiftsminskningar
---------------------------------------------
Ändrad -1,9 -1,1 -0,5
budgeteringsmarginal
---------------------------------------------
Föreslaget utgiftstak 735,0 744,0 760,0
---------------------------------------------
---------------------------------------------

Kristdemokraterna
pekar
i
motion
Fi22
ut
sex
områden
som
partiet
vill
prioritera,
nämligen
beskattningen
av
låg-
och
medelinkomsttagare,
barnfamiljers
och
pensionärers
ekonomiska
situation,
en
skattepolitik
för
tillväxt,
vård
och
omsorg
samt
rättssamhällets
återupprättande.
För
barnfamiljerna
föreslås
att
ett
beskattat
vårdnadsbidrag
införs
samt
att
en
del
av
barnbidraget
används
för
att
höja
nivån
på
de
inkomstprövade
bostadsbidragen.
För
pensionärerna
föreslås
att
samtliga
pensionsförmåner
skall
beräknas
utifrån
ett
oreducerat
basbelopp
redan
1999,
att
inkomstprövningen
av
änkepensioner
slopas,
att
pensionstillskottet
höjs
med
200
kr
per
månad
samt
att
innehav
av
fritidsfastighet
inte
skall
beaktas
vid
inkomstprövningen
av
bostadsbidrag.
Motionärerna
avvisar
regeringens
förslag
till
höjd
statlig
inkomstskatt
samt
föreslår
att
inkomstskatten
i
stället
sänks
för
alla
genom
att
grundavdraget
vid
den
kommunala
inkomstbeskattningen
höjs
med
8 400
kr.
I
övrigt
inriktar
sig
partiets
förslag
till
skattesänkningar
på
sänkt
uttag
av
statlig
fastighetsskatt
i
kombination
med
att
endast
en
mindre
del
av
markvärdet
skall
tas
upp
till
beskattning,
slopad
dubbelbeskattning
på
utdelningar
samt
50 %
skattereduktion
för
hushållstjänster.
Partiet
vill
också
sänka
fordonsskatten
kraftigt,
men
detta
förslag
är
direkt
kopplat
till
en
av
partiet
föreslagen
obligatorisk
trafikolycksfallsförsäkring
som
väntas
bidra
till
att
sjukförsäkringen
kan
avlastas
3,8
miljarder
kronor.
Vidare
skall
förmögenhetsskatten
avskaffas
i
två
steg,
riskkapitalavdraget
återinföras,
dubbelbeskattningen
slopas
och
arbetsgivaravgifterna
sänkas
med
0,14 %.
Motionärerna
vill
också
återgå
till
tidigare
tidpunkt
för
momsinbetalningar,
höja
avdragsrätten
för
pensionssparande
samt
sänka
gränsen
för
rätt
till
reseavdrag
från
dagens
7 000
till
6 000
kr.
I
motionen
förordas
också
ett
lägre
skatteuttag
inom
jordbruket.
De
nya
åtagandena
samt
skattesänkningarna
avses
bli
finansierade
genom
att
ytterligare
en
karensdag
införs
i
sjukförsäkringen,
genom
att
medlemmarnas
egenfinansiering
av
arbetslöshetsförsäkringen
höjs
till
33 %
samt
genom
att
utgifterna
för
arbetslöshet
begränsas
med
hänsyn
till
att
motionärerna
räknar
med
att
partiets
samlade
förslag
kommer
att
leda
till
ökad
sysselsättning.
Minskat
fusk
och
förbättrad
skatteindrivning
förutsätts
också
bidra
till
finansieringen,
liksom
en
minskning
av
statsbidragen
till
kommunerna
på
i
runt
tal
5,5
miljarder
kronor.
Den
senare
besparingen
görs
bl.a.
mot
bakgrund
av
att
kommunernas
ekonomiska
situation
förbättras
när
skatteunderlaget
växer
till
följd
av
motionärernas
förslag
om
sänkta
egenavgifter
och
när
barnomsorgskostnaderna
minskar
på
grund
av
vårdnadsbidraget.
Enligt
motionen
får
den
kommunala
sektorn
med
Kristdemokraternas
alternativ
ett
nettotillskott
på
1,0
miljarder
kronor
1999.
Den
finansiella
effekten
av
Kristdemokraternas
förslag
sammanfattas
i
motionen
på
följande
sätt.

Tabell
25.
Finansiella
effekter
av
Kristdemokraternas
budgetförslag
1999-2001
Belopp
i
miljarder
kronor

-------------------------------------------
1999 2000 2001
-------------------------------------------
-------------------------------------------
Utgiftsminskningar +14,1 +14,9+16,4
-------------------------------------------
Skattehöjningar/ökade +4,5 +5,4 +5,4
inkomster
-------------------------------------------
Skattesänkningar -17,8 -19,7 -
21,7
-------------------------------------------
Utförsäljning av statliga +20,0 +20,0+20,0
företag
-------------------------------------------
Saldopåverkan på +20,8 +20,6+20,1
statsbudgeten
-------------------------------------------
AP-fonden ±0,0 +1,8 +2,7
-------------------------------------------
Kommunsektorns saldo +1,0 +0,8 +0,6
-------------------------------------------
Effekt på det finansiella +1,8 +3,2 +3,4
sparandet¹
-------------------------------------------
-------------------------------------------
¹
Exklusive
utförsäljning
av
statliga
företag
som
inte
ingår
i
det
finansiella
sparandet.
Kristdemokraternas
förslag
till
utgiftstak
för
de
tre
åren
avviker
från
regeringens
på
följande
sätt.

Tabell
26.
Kristdemokraternas
förslag
till
utgiftstak
1999-2001
Belopp
i
miljarder
kronor

---------------------------------------------
1999 2000 2001
---------------------------------------------
Regeringens förslag till 735,0 744,0 770,0
utgiftstak
---------------------------------------------
Föreslagna -13,5 -15,4 -17,0
utgiftsminskningar¹
---------------------------------------------
Ändrad +0,5 +0,4 +0,0
budgeteringsmarginal
---------------------------------------------
Föreslaget utgiftstak 722,0 729,0 753,0
---------------------------------------------
---------------------------------------------
¹
Exklusive
förslag
om
minskad
nivå
på
statsskuldsräntor.
2.6.2
Finansutskottets
sammanfattande
bedömning
av
budgetförslagen
Under
den
gångna
mandatperioden
har
de
offentliga
finanserna
genomgått
en
dramatisk
förbättring.
I
september
1994
beräknades
statens
lånebehov
till
223
miljarder
kronor
(på
12-
månadersbasis).
Nu
räknar
man
med
att
under
1998
kunna
börja
amortera
av
statsskulden
med
drygt
1
miljard
kronor.
På
fyra
år
har
ett
stort
underskott
förbytts
i
ett
överskott.
Saneringen
av
statsfinanserna
har
varit
framgångsrik,
och
de
offentliga
finanserna
utvecklas
nu
ännu
mer
gynnsamt
än
man
hade
anledning
att
räkna
med
för
bara
ett
halvår
sedan.
En
starkt
bidragande
orsak
till
att
rekonstruktionen
av
statsfinanserna
har
varit
så
framgångsrik
är
det
nära
samarbete
som
Socialdemokraterna
och
Centerpartiet
har
haft
i
budgetfrågor
sedan
våren
1995.
Gemensamt
har
de
båda
partierna
tagit
sitt
ansvar
för
att
återställa
balansen
i
statsfinanserna.
Under
beredningen
av
årets
vårproposition
har
Socialdemokraterna
och
Centerpartiet
på
nytt
träffat
en
uppgörelse
som
innebär
att
frågan
om
fastighetsbeskattningen
fått
en
långsiktig
lösning,
vilket
bidrar
till
att
skapa
stabilitet
i
budgetutvecklingen.
Utskottet
återkommer
till
frågan
om
fastighetsskattens
utformning
och
vilka
konsekvenser
den
träffade
uppgörelsen
har
på
budgetens
inkomster
och
utgiftstaket
för
staten
dels
längre
fram
i
detta
avsnitt,
dels
i
avsnitten
2.7,
3.0
och
4.7.
För
att
komma
till
rätta
med
de
stora
underskotten
i
statsfinanserna
har
regeringen
tvingats
föra
en
mycket
stram
finanspolitik.
Ett
konsolideringsprogram
med
budgetförstärkningar
på
126
miljarder
kronor
har
styrt
inriktningen
på
åtgärderna,
och
i
och
med
1998
års
budget
har
detta
program
fullföljts.
Det
är
självklart
att
budgetförstärkningar
av
denna
omfattning
inte
kan
passera
obemärkta.
För
många
medborgare
har
de
vidtagna
åtgärderna
inneburit
krav
på
stora
uppoffringar.
Få
områden
har
varit
fredade
från
besparingar,
och
undantag
har
egentligen
bara
gjorts
för
sådana
verksamheter
som
kan
karakteriseras
som
välfärdens
kärna,
dvs.
vård,
omsorg
och
utbildning.
Med
hänsyn
till
åtgärdernas
omfattning
har
det
varit
av
stor
betydelse
att
nödvändiga
budgetförstärkningar
har
kunnat
fördelas
på
ett
så
rättvist
sätt
som
möjligt.
Alla
medborgare
har
efter
förmåga
fått
vara
med
om
att
dela
på
bördorna,
och
en
sådan
fördelning
har
kunnat
uppnås
tack
vare
att
saneringsarbetet
inte
ensidigt
inriktats
på
att
begränsa
utgifterna.
Erforderliga
budgetförstärkningar
har
i
stället
åstadkommits
genom
en
kombination
av
besparingar
och
inkomstförstärkningar.
Av
konsolideringsprogrammets
drygt
125
miljarder
kronor
hänför
sig
drygt
59
miljarder
kronor
till
inkomstförstärkningar
och
drygt
66
miljarder
kronor
till
utgiftsminskningar.
Därigenom
har
åtgärderna
sammantaget
fått
en
efter
omständigheterna
rimlig
fördelningsprofil.
Det
återspeglar
sig
i
att
den
femtedel
av
hushållen
som
har
den
högsta
ekonomiska
standarden
fått
bidra
med
ca
43 %
av
budgetförstärkningen,
medan
den
femtedel
som
har
den
lägsta
standarden
bidragit
med
ca
11 %.
Dessutom
har
den
tiondel
av
hushållen
med
högst
standard
fått
vidkännas
den
största
minskningen
i
förhållande
till
inkomsten.
Värt
att
notera
är
också
att
saneringsprogrammets
genomsnittliga
nettoeffekter
är
i
stort
sett
lika
för
kvinnor
och
män,
vilket
innebär
att
jämställdheten
har
kunnat
värnas.
När
tidigare
underskott
nu
ersätts
av
överskott
är
det
viktigt
att
budgetpolitiken
utformas
på
ett
sådant
sätt
att
långsiktigt
stabila
statsfinanser
kan
upprätthållas.
Statsskuldsräntorna
har
länge
varit
den
största
enskilda
utgifts-
posten
på
budgeten
men
väntas
under
de
kommande
tre
åren
snabbt
minska.
I
rådande
situation
med
en
stabiliserad
statsskuld
och
en
gynnsam
räntenivå
kan
dessa
utgifter
hållas
under
kontroll.
Men
med
nuvarande
storlek
på
statsskulden
kan
dock
redan
små
höjningar
av
räntenivån
få
långtgående
återverkningar
på
ränteutgifterna.
Samhället
måste
stå
rustat
för
att
på
ett
bättre
sätt
än
tidigare
kunna
möta
sådana
påfrestningar.
Redan
nu
står
det
också
klart
att
vårt
pensionssystem
kommer
att
utsättas
för
en
extra
belastning
när
de
stora
fyrtiotalskullarna
når
pensionsålder
i
början
av
2000-
talet.
Andra,
i
dag
helt
okända
problem
kan
likaså
förorsaka
störningar,
och
det
är
därför
viktigt
att
ekonomin
har
sådan
stadga
att
den
kan
möta
påfrestningar
av
detta
slag.
Medborgarna
har
fått
betala
ett
mycket
högt
pris
för
att
Sverige
skulle
kunna
tas
ur
den
kris
som
med
full
kraft
slog
ut
stora
delar
av
vårt
näringsliv
i
början
av
1990-
talet.
De
misstag
som
då
begicks
får
inte
upprepas.
Enligt
utskottets
mening
bör
synpunkter
som
dessa
bilda
utgångspunkt
för
utskottets
prövning
av
de
olika
budgetalternativen.
Utgiftstaken
för
1998-2000
uppgår
enligt
tidigare
riksdagsbeslut
till
720,
735
respektive
744
miljarder
kronor.
I
utgiftstaket
ingår
utgifterna
för
socialförsäkringssektorn
vid
sidan
av
statsbudgeten
(fr.o.m.
1999
liktydig
med
AP-
fonden)
samt
en
ofinansierad
budgeteringsmarginal.
Däremot
ingår
inte
utgifterna
för
statsskuldsräntor.
Regeringen
anser
att
de
tidigare
beslutade
utgiftstaken
skall
ligga
fast.
För
år
2001
föreslår
regeringen
ett
utgiftstak
på
770
miljarder
kronor.
Centerpartiet
och
Miljöpartiet
de
gröna
har
i
sina
budgetalternativ
var
för
sig
utgått
från
de
fastställda
nivåerna
för
1999
och
2000.
De
båda
partiernas
förslag
för
2001
överensstämmer
likaså
och
innebär
att
de
vill
fastställa
taket
till
760
miljarder
kronor,
dvs.
10
miljarder
kronor
lägre
än
i
regeringens
alternativ.
Övriga
partiers
förslag
avviker
från
dessa
nivåer.
Vänsterpartiet
vill
med
sitt
budgetalternativ
föra
en
mer
expansiv
politik
under
kommande
år.
Kristdemokraterna
och
Folkpartiet
ligger
under
hela
treårsperioden
13-22
miljarder
kronor
under
regeringens
förslag,
medan
Moderata
samlingspartiet
med
sina
långtgående
krav
på
utgiftsminskningar
intar
en
särställning
som
mot
periodens
slut
kommer
till
uttryck
i
att
partiet
då
vill
lägga
utgiftstaket
på
en
87
miljarder
kronor
lägre
nivå
än
regeringen.
De
olika
alternativen
framgår
av
följande
diagram.

Diagram
11.
Regeringens
och
oppositionspartiernas
förslag
till
utgiftstak
för
staten
1999-2001

Källa: Finansutskottet.
Moderata samlingspartiet vill begränsa den
offentliga sektorns storlek och lägger i detta syfte
fram förslag till mycket omfattande
skattesänkningar, vilka förutsätts bli finansierade
med kraftiga utgiftsnedskärningar. I motionen
beräknas skattesänkningarna under 1999 innebära ett
inkomstbortfall på 33,4 miljarder kronor för den
konsoliderade offentliga sektorn, medan
utgiftsminskningarna anges till 32,4 miljarder
kronor. Mot periodens slut får skattesänkningarna
fullt genomslag och uppgår då till 84,4 miljarder
kronor. Utgiftsminskningarna begränsas emellertid
detta år till 59,7 miljarder kronor och således tar
Moderata samlingspartiet i anspråk en del av det
befintliga överskottet på statsbudgeten för att
finansiera sina skattesänkningar.
Moderata samlingspartiets budgetalternativ skiljer
sig markant från övriga partiers förslag. Partiet
säger sig vilja växla lägre skatter på
arbetsinkomster mot mindre bidrag och subventioner
för att, som det uttrycks, göra det möjligt att leva
på sin lön. Men med detta synsätt blundar Moderata
samlingspartiet helt för den omfördelande effekt som
skatter och bidrag har. Enligt utskottets mening går
det inte att sätta likhetstecken mellan den skatt
den enskilde betalar och de bidrag någon annan
uppbär. Vad som statsfinansiellt kan te sig som ett
nollsummespel i det moderata budgetalternativet får
mycket långtgående återverkningar för de enskilda
individerna. Särskilt påtagligt blir detta då
skattesänkningarna i stor utsträckning förutsätts
bli finansierade genom minskade transfereringar och
besparingar i sådana trygghetssystem som a-kassa
samt tandvårds-, sjukvårds- och läkemedelsförmåner.
Av de moderata besparingsförslagen på drygt 32
miljarder kronor 1999 riktar sig tre fjärdedelar mot
olika typer av transfereringssystem. Så t.ex. vill
Moderata samlingspartiet inte bara riva upp beslutet
om 80 % ersättningsnivå i sjukpenning- och
föräldraförsäkringarna samt
arbetslöshetsförsäkringen. Partiet vill också införa
ytterligare en karensdag i sjukförsäkringen samt
begränsa ersättningen även på så sätt att den
sjukpenninggrundande inkomsten skall baseras på de
senaste 24 månadernas genomsnittliga inkomst.
Dessutom vill man försvaga arbetslöshetsförsäkringen
genom sänkt lägsta dagpenning, skärpt arbetsvillkor
och en begränsning av ersättningsperioden till 300
arbetsdagar. Efter denna bortre parentes kommer de
arbetslösa att få ett kom-pletterande skydd, men
bara på vad som med moderat terminologi kallas
"grundnivå" och endast under 200 dagar. Besparingar
skall också göras i sådana transfereringssystem som
förtidspensioner, underhållsstöd, räntebidrag och
bostadsbidrag.
Skattesänkningar finansierade på detta sätt ger
enligt finansutskottets mening upphov till starkt
negativa fördelningspolitiska effekter. De
medborgare som är i störst behov av samhällets stöd
är de som i första hand tvingas bidra till
finansieringen genom uteblivna eller försämrade
förmåner. Samtidigt får de själva litet eller inget
utbyte av de sänkta skatterna på grund av låga
inkomster.
En politik med en sådan inriktning kan enligt
utskottets mening inte vinna den breda uppslutning
som krävs för att rekonstruktionen av
statsfinanserna skall kunna fullföljas med bestående
kraft.
Genom sänkta skatter och minskade utgifter skall
den offentliga sektorns storlek minskas. Men några
av de besparingar partiet tillgodoräknar sig uppnås
till priset av att medborgarna tvingas betala
obligatoriska försäkringspremier, som för den
enskilde har stora likheter med en skatt. Så t.ex.
räknar Moderata samlingspartiet med att kunna spara
4 miljarder kronor genom att från statsbudgeten
lyfta ut kostnader för sjukskrivningar förorsakade
av trafikolycksfall för att i stället bekosta dem
via en obligatorisk trafikskadeförsäkring vid sidan
av statsbudgeten. Detta leder självklart till en
minskad belastning på statsbudgeten, men de
skattesänkningar det ger utrymme för torde inte
uppväga de ökade försäkringspremier den enskilde
bilisten får betala. På snarlikt sätt vill Moderata
samlingspartiet göra stora besparingar i
läkemedelsförsäkringen och arbetslöshetsförsäkringen
genom att i stället låta dessa kostnader finansieras
via försäkringspremier som den enskilde får betala.
Den offentliga sektorns omslutning skall också
minskas genom att bidrag ersätts med skatteavdrag.
Så t.ex. vill Moderata samlingspartiet i stället för
att höja barnbidraget införa ett kommunalt
grundavdrag på 10 000 kr per barn och år vid
inkomstbeskattningen. På sikt vill man också
omvandla bostadsbidraget till ett skatteavdrag. Att
på dDetta sätt ersätta bidrag med skatteavdrag leder
skenbart till att såväl skatte- som utgiftskvot
minskar, men kostnaden ligger fortfarande kvar på
samhället och operationen ger inte upphov till någon
samhällsekonomisk vinst. Det som tidigare var ett
med skatter finansierat bidrag omvandlas till att
bli en förmån finansierad som en skatteutgift. En
konsekvens av detta blir att riksdagens kontroll
över förmånens omfattning minskar. Utgifterna för
bidrag redovisas nämligen öppet på budgeten, och
riksdagen har i samband med budgetbehandlingen
möjlighet att varje år pröva nivån på utgående
bidrag. En som skatteutgift lämnad förmån kommer
däremot inte på samma sätt upp till årlig prövning,
och det skattebortfall som förmånen ger upphov till
framgår inte heller av någon budgetredovisning. Som
det föreslagna skatteavdraget för barnfamiljer är
konstruerat torde den mest påtagliga effekten av
motionärernas förslag vara att samhällets generella
stöd till barnfamiljerna kommunaliseras. Värdet
härav utvecklar motionärerna dock inte närmare.
Av de skäl som här redovisats kan utskottet inte
ställa sig bakom Moderata samlingspartiets förslag
till inriktning av budgetpolitiken.

Centerpartiets budgetalternativ överensstämmer i
långa stycken med vad regeringen har föreslagit. Så
t.ex. är nivån på utgiftstaket densamma utom år
2001, för vilket Centerpartiet föreslår ett tak som
ligger 10 miljarder kronor under regeringens. Bakom
denna differens ligger dock en ännu mindre avvikelse
i sak, ty de jämkningar som Centerpartiet föreslår
av nivåerna på olika takbegränsade utgiftsområden
inskränker sig detta år till netto 1,8 miljarder
kronor. År 2001 är dessutom den finansiella effekt
som partiets förslag har på den offentliga sektorn
neutral jämfört med regeringens.
I Centerpartiets budgetalternativ ingår emellertid
också vissa skatteförslag som utskottet inte kan
ställa sig bakom. Centerpartiet anser t.ex. att
riksdagen skall avslå regeringens förslag om sänkt
tobaksskatt och sänkt fastighetsskatt för äldre
vattenkraftverk och vill dessutom höja
produktionsskatten på el från kärnkraftverk. Med
hänsyn härtill avvisar utskottet Centerpartiets
förslag till inriktning av budgetpolitiken i dessa
delar.

Folkpartiet liberalerna vill genom skattesänkningar
främja tillkomsten av nya arbeten. Skatterna skall
nästa år sänkas med drygt 18 miljarder kronor och
åren närmast därefter med 27 respektive 29 miljarder
kronor. Tyngdpunkten i dessa förslag ligger i en
sänkning av arbetsgivaravgifterna med 6
procentenheter inom den privata tjänstesektorn. Till
skattesänkningarna kan läggas vissa nya
utgiftsåtaganden som i Folkpartiets budgetalternativ
uppgår till 6,3 miljarder kronor under 1999.
Skattesänkningarna och utgiftsökningarna föreslås
bli finansierade genom utgiftsminskningar som första
året beräknas uppgå till 24,4 miljarder kronor, dvs.
statsfinansiellt uppges partiets budget-alternativ
vara neutralt. Men enligt utskottets mening är den
föreslagna finansieringen helt otillräcklig för att
bära upp nya varaktiga budgetförsvagningar.
Folkpartiet har i sitt budgetalternativ förutsatt
att partiets förslag till satsning på nya arbeten
har så gynnsamma effekter på sysselsättningen att
man nästa år kraftigt kan begränsa de resurser som
regeringen vill avdela för arbetsmarknadspolitiska
åtgärder och stöd till arbetslöshetsersättning.
Denna dynamiska effekt är det tyngsta inslaget bland
Folkpartiets finansieringsförslag och förutsätts
ensam kunna bidra till att minska utgifterna med
inte mindre än 10,3 miljarder kronor under 1999.
Finansutskottet anser denna uppskattning vara
kraftigt överdriven.
Andra snarlika finansieringsbidrag av samma osäkra
karaktär förutsätts i det folkpartistiska
alternativet komma från minskat fusk och förbättrad
rehabilitering. Folkpartiet räknar sålunda med att
redan nästa år kunna uppnå stora besparingar i form
av minskat fusk genom ett tämligen begränsat
tillskott till försäkringskassor samt skatte- och
kronofogdemyndigheten. Ett resurstillskott på
tillsammans 200 miljoner kronor förutsätts sålunda
redan nästa år ge utdelning i form av minskade
utgifter och ökade inkomster på sammanlagt 2 700
miljoner kronor. Liksom motionärerna anser utskottet
att det är angeläget att komma till rätta med fusk
och missbruk i alla dess former. Utskottet vill
erinra om att riksdagen tidigare har avdelat 345
miljoner kronor för treårsperiod 1997-1999 till
kontrollfunktionen i staten. För egen del finner
utskottet det osannolikt att en satsning av den
omfattning som motionärerna föreslår skall kunna ge
ett så stort budgetmässigt utbyte redan samma år.
För att det skall vara möjligt gäller nämligen inte
bara att fusk och missbruk skall avslöjas i stor
skala utan också att dessa medel snabbt kan
tillföras statskassan. Eftersom allmänna
rättssäkerhetskrav måste upprätthållas kan det dröja
både ett och flera år innan ett uppdagat skattefusk
ger pekuniär utdelning för staten. Enligt utskottets
mening är den uppgivna besparingseffekten under alla
omständigheter så osäker att den inte kan ligga till
grund för att finansiera varaktiga
budgetförsvagningar av stor omfattning.
På motsvarande sätt vill Folkpartiet få till stånd
en utvidgad finansiell samverkan mellan
sjukförsäkringen samt hälso- och sjukvården (Finsam)
för att effektivisera rehabiliteringen och på så
sätt minska bl.a. utgifterna för förtidspension.
Åtgärderna förväntas resultera i besparingar som
redan nästa år minskar statsbudgetens utgifter med 2
miljarder kronor. Enligt utskottets mening ter sig
besparingar av denna omfattning som föga trovärdiga
sett mot bakgrund av att rehabiliteringsinsatser
länge haft hög prioritet bland försäkringskassornas
insatser.
Enbart de av utskottet här kommenterade och
ifrågasatta förslagen är avsedda att finansiera
drygt 60 % av Folkpartiets förslag till varaktiga
skattesänkningar och nya utgiftsåtaganden. Utskottet
anser att motionens förslag inte svarar mot rimliga
krav på en ansvarsfull budgetpolitik. Med hänsyn
härtill kan utskottet inte biträda Folkpartiets
budgetalternativ.

Vänsterpartiet förordar i sitt budgetalternativ att
utgiftstaken för de närmaste tre åren läggs på en
högre nivå än i regeringens förslag. I linje härmed
motsätter sig Vänsterpartiet att statsskulden
amorteras av i den takt regeringen planerar. Som
utskottet redan har berört ifrågasätter partiet
också målet om ett långsiktigt överskott i de
offentliga finanserna. Redan med början 1999 vill
Vänsterpartiet genomföra en genomgripande omläggning
av beskattningen, en omläggning som beskrivs som en
skatteväxling inom ett i princip oförändrat samlat
skatteuttag, men som leder till kraftigt skärpt
inkomstskatt för dem med inkomster överstigande
brytpunkten, dvs. årsinkomster strax över 200 000 kr
och uppåt. Med verkan fr.o.m. 1999 vill sålunda
Vänsterpartiet i ett steg slopa grundavdraget över
brytpunkten, behålla värnskatten för alla med
inkomster över brytpunkten, ta ut egenavgifter även
på den del av inkomsten som överstiger avgiftstaket,
dvs. ca 270 000 kr, samt införa ett extra
skatteskikt på 30 % vid den statliga
inkomstbeskattningen för inkomster över 360 000 kr.
När värnskatten nu automatiskt upphör vid
årsskiftet är det enligt utskottets mening
fördelningspolitiskt motiverat att, på det sätt
regeringen föreslår, införa ett högre skatteskikt
för dem med årsinkomster överstigande ca 390 000 kr.
Men att dessutom genomföra det batteri av
skattehöjningar som Vänsterpartiet vill få till
stånd strider mot de principer som lades fast i
samband med inkomstskattereformen i början av 1990-
talet och ger dessutom upphov till oacceptabla
effekter redan för de heltidsarbetande som har
tämligen måttliga inkomster på strax över 200 000 kr
per år. Vänsterpartiets förslag om särskild
värnbolagsskatt och kraftigt höjda elskatter för
industrin kan på motsvarande sätt också ge upphov
till snedvridande effekter av oönskat slag.
Den sammantagna effekten av dessa och andra förslag
som Vänsterpartiet för fram innebär enligt
utskottets mening att Sverige med Vänsterpartiets
politik riskerar att anträda en väg kantad av
snedvridande skattehöjningar och av ökade utgifter
vilka i sin tur kräver högre skatter och/eller
växande budgetunderskott.
Utskottet kan med hänsyn härtill inte tillstyrka
Vänsterpartiets förslag till inriktning av
budgetpolitiken.
Miljöpartiet de grönas budgetalternativ är inriktat
på att få till stånd en långtgående skatteväxling,
där sänkt skatt på arbete ersätts av höjd skatt på
energi och miljörelaterade utsläpp. Skatteväxlingen
skall genomföras successivt och efter 15 år uppgå
till 100 miljarder kronor. En bärande tanke bakom
budget-alternativet är också att en
arbetstidsförkortning skall genomföras, vilket på
något års sikt förutsätts kunna leda till att
belastningen på arbetsmarknadspolitiken minskar.
Dessutom ingår i förslaget ett nytt, enhetligt
ersättningssystem inom sjuk-, föräldra- och
arbetslöshetsförsäkringarna, vilket bygger på ett
system med s.k. brutet tak.
Enligt finansutskottets mening kan skatter inte
bara användas som ett ekonomiskt styrmedel för att
begränsa olika slag av negativ miljöpåverkan. Det
framstår också som önskvärt med en ökad
miljörelatering av skattesystemet. I vilken takt de
miljörelaterade skatterna kan öka beror emellertid
på utvecklingen i vår omvärld. Sverige måste
självklart ta hänsyn till de konkurrensvillkor som
gäller för små öppna ekonomier. Sett i detta
perspektiv framstår en skatteväxling av den
omfattning som Miljöpartiet de gröna föreslår som
alltför långtgående.
Utskottet vill också starkt sätta i fråga det
förslag till arbetstidsförkortning som Miljöpartiet
de gröna för fram, inte minst mot bakgrund av de
gynnsamma effekter partiet tillgodoräknar sitt
budgetalternativ i form av ökad sysselsättning och
minskat behov av arbetsmarknadspolitiska insatser.
Vetenskapliga studier som gjorts på detta område ger
inget stöd för att en arbetstidsförkortning skulle
komma att få de gynnsamma effekter som motionärerna
uppger. Och om så inte blir fallet kommer
statsfinanserna mycket snabbt att försvagas med
Miljöpartiets politik.
Finansutskottet kan med hänsyn härtill inte ställa
sig bakom Miljöpartiet de grönas budgetalternativ.
Kristdemokraternas budgetalternativ utmärks av att
regeländringar som syftar till att öka utgifter och
minska skatter är tämligen väl specificerade medan
regeländringar avsedda att minska utgifter eller öka
inkomster är mer otydliga. Partiet har dessutom stor
tilltro till dynamiska effekter.
Budgetalternativet utmärks också av att
Kristdemokraterna praktiserar samma metod som
Moderata samlingspartiet och föreslår att
verksamheter lyfts ut ur statsbudgeten för att i
stället finansieras vid sidan av den, vilket innebär
att flera av de utlovade skattesänkningarna
omedelbart kommer att ätas upp av ökade
obligatoriska avgifter.
Kristdemokraterna anser t.ex. att statens bidrag
till a-kassorna skall begränsas mycket kraftigt
samtidigt som det förutsätts att medlemmarnas egen-
avgifter till kassorna skall kunna höjas i
motsvarande utsträckning. Tidigare har
Kristdemokraterna föreslagit att egenfinansieringen
av arbetslöshetsförsäkringen skall motsvara 30 %,
och nu framhålls i motionen att den enskilde kommer
att kompenseras för denna avgiftshöjning genom
Kristdemokraternas förslag till sänkt inkomstskatt.
Utgifterna för arbetslöshetsförsäkringen förutsätts
också kunna minskas kraftigt med hänsyn till de
gynnsamma effekter som Kristdemokraternas förslag
till tillväxt- och företagsfrämjande åtgärder kommer
att ge upphov till. Sammantaget leder detta till att
Kristdemokraterna räknar med att redan 1999 kunna
nästan halvera utgifterna inom utgiftsområde 13
Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet. I motionen
föreslås nämligen att denna ram skall minskas från
31,1 till 17,7 miljarder kronor. Av motionen framgår
däremot inte hur a-kasseförslaget skall kunna
omsättas i praktisk tillämpning redan nästa år, ej
heller vilket eller vilka inslag i
Kristdemokraternas politik som på så kort tid väntas
ge upphov till dessa mycket betydande dynamiska
effekter. Utskottet anser för egen del att det inte
är möjligt att redan nästa år begränsa utgifterna
för arbetslöshetsersättningen så mycket som
motionärerna föreslår. Däremot är det, räknat från
samma tidpunkt, fullt möjligt att höja grundavdraget
på det sätt Kristdemokraterna föreslagit. I det
kristdemokratiska budgetalternativet skall alltså en
distinkt formulerad skattesänkning under nästa år
åtminstone delvis finansieras med en ej genomförbar
besparing.
Liksom Moderata samlingspartiet föreslår
Kristdemokraterna också att kostnaderna för
trafikolycksfall inte längre skall finansieras över
sjukförsäkringen utan via den obligatoriska
trafikförsäkringen vid sidan av statsbudgeten.
Bilisterna skall kompenseras för merparten av
premieökningen genom sänkt fordonsskatt. I det
kristdemokratiska budgetalternativet är också detta
förslag tänkt att kunna genomföras redan 1999 utan
några egentliga förberedelser, och även i detta fall
ställs alltså en osäker besparing mot en distinkt
formulerad skattesänkning.
Sammanfattningsvis ligger Kristdemokraternas
budgetalternativ långt ifrån vad som kan anses vara
en ansvarsfull budgetpolitik. Utskottet avstyrker
därför Kristdemokraternas förslag till inriktning av
budgetpolitiken.

Sammanfattningsvis anser utskottet sålunda att de
förslag till alternativ inriktning av
budgetpolitiken som oppositionspartierna för fram
inte kan läggas till grund för riksdagens beslut i
frågan. Moderata samlingspartiet, Folkpartiet och
Kristdemokraterna föreslår visserligen lösningar som
innebär att utgifterna ligger under regeringens
förslag till utgiftstak för 1999-2001, men dessa
partiers förslag är antingen fördelningspolitiskt
inte godtagbara eller bygger på en finansiering som
är så osäker att stabiliteten i statsfinanserna
återigen skulle hotas. Miljöpartiet de grönas
förslag ryms också under det föreslagna utgiftstaket
men vilar på en alltför långt driven skatteväxling
och arbetstidsförkortning. Även Centerpartiets
förslag understiger regeringens men innehåller vissa
skatteförslag som utskottet inte kan godta.
Vänsterpartiet föreslår för de tre åren ett
utgiftstak som under hela perioden ligger över
regeringens och innehåller dessutom förslag till
ökade skatter som utskottet avvisar.
Regeringen har i sitt konsolideringsprogram
kombinerat besparingar och skattehöjningar på ett
sådant sätt att åtgärderna sammantagna fått en
enligt utskottets mening rimlig fördelningsprofil.
Utan denna kombination av skattehöjningar och
besparingar hade saneringen av statsfinanserna
ensidigt kommit att drabba de sämst ställda i
samhället. Ansträngningarna att komma till rätta med
de stora budgetunderskotten hade då inte vunnit den
respekt och fått den breda uppslutning som krävts
för att driva arbetet vidare i den takt som nu
skett. Saneringsarbetet har också påskyndats av att
man snabbt kunde besluta om skattehöjningar, och att
dessa förändringar i allmänhet också fått snabbt
genomslag. Vid utformningen av besparingarna har
regeringen dessutom i möjligaste mån undantagit
välfärdens kärna - vård, omsorg och utbildning -
vilket enligt utskottets mening varit angeläget.
Med sitt nu framlagda förslag till utgifter för de
tre närmaste åren fullföljer regeringen denna
politik. Saneringsarbetet har varit framgångsrikt
och återhämtningen av de offentliga finanserna går
nu t.o.m. snabbare än man tidigare räknat med. De
överskott som nu förutses bör i enlighet med
regeringens uppfattning i första hand användas för
att säkerställa vård, skola och omsorg. Genom
regeringens förslag avdelas nu på tilläggsbudget
ytterligare 4 miljarder kronor avsedda att skapa
förutsättningar för en stabil utveckling inom dessa
tre områden.
Med hänsyn till den statsfinansiellt gynnsamma
utvecklingen har utskottet beslutat att ta ett
initiativ och föreslå att fastighetsskatten på
bostäder sänks från 1,7 till 1,5 % redan fr.o.m.
1998. Vidare anser utskottet att en lättnad för
fastboende i attraktiva kustområden bör genomföras
genom att man under ett övergångsskede bortser från
belägenhetsfaktorn i underlaget för fastighetsskatt.
Initiativet grundas på en uppgörelse mellan
Socialdemokraterna och Centerpartiet som också
innefattar stöd till två förslag rörande de s.k.
krisårgångarna framförda i den bostadspolitiska
propositionen (prop. 119). Enligt dessa förslag
skall man för sådana fastigheter trappa av
räntebidragen i långsammare takt, samtidigt som man
håller fast vid en tidigare beslutad infasning av
dem i fastighetsskattesystemet. Denna proposition
har remitterats till bostadsutskottet vars
betänkande i frågan (BoU10) väntas komma upp till
behandling i kammaren den 5 juni.
Sänkningen av fastighetsskatten till 1,5 % skall
gälla fr.o.m. 1999 års taxering, dvs. för
inkomståret 1998. Eftersom sänkningen är generell
kommer såväl småhus som flerfamiljshus att gynnas.
Enligt utskottets mening är fastighetsskatten ett
nödvändigt inslag för att finansiera välfärden. Det
är därför viktigt att det finns stabilitet i denna
form av beskattning. Utskottet noterar med
tillfredsställelse att Socialdemokraterna och
Centerpartiet i den träffade uppgörelsen är överens
om att man har lagt fast en långsiktigt hållbar nivå
på fastighetsskatteuttaget när den föreslagna
sänkningen väl är genomförd. Det finns således inte
anledning att därefter gå vidare med några
ytterligare generella sänkningar av
fastighetsskatten.
Förslaget om sänkt fastighetsskatt beräknas leda
till ett skattebortfall som under treårsperioden
1999-2001 uppgår till 1, 2 respektive 3 miljarder
kronor. Den tillfälliga justeringen av underlaget
för fastighetsskatt i vissa områden beräknas medföra
ett skattebortfall på omkring 0,1 miljarder kronor.
För att markera att statsmakterna även i
fortsättningen avser att bedriva en stram
finanspolitik bör utgiftstaket i enlighet med
uppgörelsen sänkas med ett lika stort belopp som
skattebortfallet väntas förorsaka under vart och ett
av de tre åren. Den ekonomiska utvecklingen avseende
bl.a. inflation och räntor har utvecklats bättre än
vad regeringen redovisat i vårpropositionen, men det
är enligt utskottets mening ännu för tidigt att dra
bestämda slutsatser om vilka konsekvenser detta kan
få för statens budget. Regeringen bör därför
återkomma i budgetpropositionen och på grundval av
ny ekonomisk information i höst redovisa hur
finanspolitiken bör avvägas för att uppfylla de
budgetpolitiska målen och åstadkomma
samhällsekonomisk balans.
Till frågan om utgiftstakets justering och vilka
konsekvenser detta får för den preliminära
fördelningen av utgifter på utgiftsområden
återkommer utskottet i avsnitten 2.7 och 3.0. Den
föreslagna skattesänkningen och den tillfälliga
justeringen av underlaget för fastighetsskatt i
vissa områden tar utskottet upp till närmare
behandling i avsnitt 4.7 Fastighetsskatten på småhus
och hyreshus.
Av de utskott som yttrat sig över förslagen i
vårpropositionen och hithörande motioner har
samtliga utskott utom jordbruksutskottet tillstyrkt
regeringens förslag till preliminär fördelning av
utgifter på utgiftsområden under 1999-2001.
Jordbruksutskottet har med hänsyn till
miljöfrågornas stora betydelse föreslagit att ramen
för utgiftsområde 20 Allmän miljö- och naturvård
skall förstärkas med ytterligare 100 miljoner kronor
under vart och ett av de tre åren. Något förslag
till finansiering av ramutvidgningen har
jordbruksutskottet inte angivit.
Finansutskottet har vid sin samlade prövning av
olika utgiftsförslag kommit till slutsatsen att den
totala utgiftsnivån inte bör höjas utöver vad
regeringen föreslagit i vårpropositionen. Tvärtom
bör, som utskottet just förordat, regeringens
förslag till utgiftstak för staten begränsas något.
Finansutskottet har inte heller funnit det möjligt
att skapa utrymme för en utökad utgiftsram för
utgiftsområde 20 genom omprioriteringar mellan
utgiftsområden. Finansutskottet har därför funnit
att den preliminära fördelning av utgifterna på
utgiftsområden som regeringen föreslagit bör vara
styrande för regeringens fortsatta budgetarbete.
Finansutskottet anser att den av regeringen
föreslagna uppläggningen ger budgetpolitiken en
riktig inriktning. Prioriterade områden bör vara
skolan, sjukvården och omsorgen om barn och gamla.
Regeringens förslag till kraftsamling inom sex
framtidsområden är också välmotiverad och angelägen.
Även i övrigt är regeringens förslag väl avvägda och
bör, enligt utskottets mening, därför ligga till
grund för budgetpolitikens inriktning under åren
1999-2001.
I närmast efterföljande avsnitt återkommer
utskottet till de formella förslag till beslut som
detta ställningstagande föranleder i fråga om
utgiftstak (2.7), fördelning av utgifter på
utgiftsområden (3.0), beräkning av statsbudgetens
inkomster m.m. (4).
2.7 Utgiftstak för staten och den
offentliga sektorn
2.7.1 Utgiftstak för staten
Det statliga utgiftstaket omfattar utgifterna på
statsbudgeten exklusive statsskuldsräntor samt
utgifterna för socialförsäkringssektorn vid sidan av
statsbudgeten och en budgeteringsmarginal. I de
nivåer för utgiftstaket som redovisas i detta
avsnitt har utskottet inte beaktat effekterna av
förslaget till reformerat pensionssystem, som
regeringen lagt fram samtidigt med vårpropositionen
i proposition 151 Inkomstgrundad ålderspension m.m.
Reformen får långtgående återverkningar på
utgiftstaken och fördelningen på utgiftsområden.
Däremot kommer den konsoliderade offentliga sektorns
finanser, dvs. staten inklusive
ålderspensionssystemet, inte att påverkas. I
betydande utsträckning kommer dock utgifter att
omfördelas mellan statsbudgeten och AP-fonden.
Finansutskottet återkommer till denna fråga i
efterföljande avsnitt (2.8).
Vårpropositionen
I vårpropositionen föreslår regeringen ett
utgiftstak för år 2001 på 770 miljoner kronor
(yrkande 3). Vidare anför regeringen i propositionen
att utgiftstaken för åren 1999 och 2000 ligger fast.
Motionerna
Av den tidigare redogörelsen framgår att övriga
partier förordar andra nivåer för utgiftstaket.
Formella förslag för samtliga tre åren framförs av
Moderata samlingspartiet i motion Fi17 (yrkande 7),
Folkpartiet liberalerna i motion Fi19 (yrkande 3),
Vänsterpartiet i motion Fi20 (yrkande 3), och
Kristdemokraterna i motion Fi22 (yrkande 3).
Formella förslag gällande endast år 2001 framförs av
Centerpartiet i motion Fi18 (yrkande 2) och
Miljöpartiet de gröna i motion Fi21 (yrkande 41). De
olika partiernas förslag framgår av efterföljande
sammanställning.

Tabell 27. Förslag till nytt utgiftstak för staten
inklusive socialförsäk-
ringssektorn, åren 1999-2001
Belopp i miljarder kronor
----------------------------------------------------------
----------------------------------------------------------
----------------------------------------------------------
År Oppositionspartiernas förslag till
alternativa nivåer
----------------------------------------------------------
------------------------------------------------------------
Nivå ModerataCenter- Folkpar-Vänster-Miljöpar-
Krist-
enligt samlings-partiettiet partiet tiet demo-
regeringen partiet libera- de
kraterna
lerna gröna
------------------------------------------------------------
------------------------------------------------------------
1999 735,0 -38,5 ±0,0 -17,0 +10,0 ±0,0 -13,0
------------------------------------------------------------
2000 744,0 -61,6 ±0,0 -22,2 +12,0 ±0,0 -15,0
------------------------------------------------------------
2001 770,0 -87,2 -10,0 -21,4 +14,0 -10,0 -17,0
------------------------------------------------------------

Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet har i föregående avsnitt (2.6.2)
ställt sig bakom regeringens förslag till inriktning
av budgetpolitiken. Vad gäller utgiftstaken har
utskottet föreslagit sänkt nivå med 1, 2 respektive
3 miljarder kronor för åren 1999, 2000 respektive
2001. Detta som en följd av utskottets förslag om
sänkt fastighetsskatt. Med denna justering
tillstyrker finansutskottet propositionens yrkande 3
samt avstyrker de förslag till utgiftstak för staten
som framförs i motionerna Fi17 (m) yrkande 7, Fi18
(c) yrkande 2, Fi19 (fp) yrkande 3, Fi20 (v) yrkande
3, Fi21 (mp) yrkande 41 samt Fi22 (kd) yrkande 3.
2.7.2 Utgiftstak för den offentliga sektorn
Om man till utgiftstaket för staten lägger en
beräkning av de samlade kommunala utgifterna
exklusive interna transaktioner mellan stat och
kommun får man fram utgiftstaket för den offentliga
sektorn. Nivån på detta utgiftstak är således en
funktion av det utgiftstak som gäller för staten.
Vårpropositionen
Regeringen föreslår (avsnitt 4.4.1) att riksdagen
skall godkänna en i propositionen redovisad
beräkning av de offentliga utgifterna för åren
1999-2001 (yrkande 2). Beräkningen framgår av
efterföljande tabell.

Tabell 28. Regeringens förslag till beräkning av utgiftstak för den
offentliga sektorn åren 1999-2001
Belopp i miljarder kronor
--------------------------------------------------------
1999 2000 2001
--------------------------------------------------------
--------------------------------------------------------
Utgiftstak för staten inkl. 735 744 770
socialförsäkringssektorn
--------------------------------------------------------
Den kommunala sektorn 475 492 509
--------------------------------------------------------
Interna transaktioner -159 -160 -162
--------------------------------------------------------
Summa offentlig sektor 1 1 1
051 076 117
--------------------------------------------------------
--------------------------------------------------------
Motionerna
Moderata samlingspartiet föreslår i motion Fi17
att riksdagen i stället skall godkänna detta
partis beräkning av de offentliga utgifterna
(yrkande 2). Av motionen går emellertid inte att
entydigt utläsa vilka nivåer som förordas.
Folkpartiet liberalerna föreslår i motion Fi19
att riksdagen skall godkänna de beräkningar av de
offentliga utgifterna som redovisas i motionen
(yrkande 2). Det framgår dock inte vilka nivåer
som föreslås.
Vänsterpartiet begär i motion Fi20 att riksdagen
skall godkänna Vänsterpartiets beräkning (yrkande
2). Partiet förordar att utgiftstaket för
offentlig sektor höjs med 10, 12 respektive 14
miljarder kronor jämfört med regeringens förslag.
Höjningen motsvarar den som partiet förordar för
utgiftstaket för staten.
Miljöpartiet de gröna föreslår i motion Fi21 att
riksdagen godkänner Miljöpartiets beräkning av de
offentliga utgifterna (yrkande 40). Inte heller
detta parti uppger vilka nivåer som föreslås.
Kristdemokraterna föreslår i motion Fi22 att
riksdagen skall godkänna den kristdemokratiska
beräkningen av de offentliga utgifterna (yrkande
2). Av en tabell i motionen framgår att partiet
beräknar de offentliga utgifterna till 1 039,
1 062 respektive 1 101 miljarder kronor under
treårsperioden 1999-2001.
Finansutskottets ställningstagande
Med hänvisning till vad utskottet tidigare
framhållit tillstyrker utskottet regeringens
förslag till beräkning av de offentliga utgifterna
(yrkande 2) med den justering som följer av att
utgiftstaket föreslås sänkt som en följd av
utskottets förslag om sänkt fastighetsskatt.
Utskottet avstyrker därmed de förslag till
alternativ beräkning av de offentliga utgifterna
och utgiftstak för staten som framförs i
motionerna Fi17 (m) yrkande 2, Fi19 (fp) yrkande
2, Fi20 (v) yrkande 2, Fi21 (mp) yrkande 40 samt
Fi22 (kd) yrkande 2.
2.8 Ålderspensionsreformens effekter på
utgiftstak och på statsbudgetens
inkomster och utgifter
Samtidigt med vårpropositionen har regeringen lagt
fram två propositioner med förslag om reformerat
ålderspensionssystem. Förslagen baseras på en
överenskommelse mellan regeringen och företrädare
för Moderata samlingspartiet, Centerpartiet,
Folkpartiet liberalerna och Kristdemokraterna.
Ålderspensionsreformen kommer att fr.o.m. år 1999
medföra betydande förändringar vad gäller bl.a.
statens och AP-fondens inkomster och utgifter samt
statens lånebehov och statsskulden. Däremot kommer
den konsoliderade offentliga sektorns finanser,
dvs. staten inklusive ålderspensionssystemet, inte
att påverkas i och med att premiereservsmedlen
ingår i denna sektor enligt ett utlåtande från
Eurostat. För statsbudgeten innebär reformen högre
utgifter på vissa utgiftsområden och lägre på
något. Utgiftsramarna för dessa, liksom det totala
utgiftstaket, måste därför revideras som en
konsekvens av reformen.
Den exakta utformningen av det nya
pensionssystemet och övergången till de nya
reglerna har fram till helt nyligen varit föremål
för beredning. Det återstår dessutom att fatta
ytterligare beslut i några delar. Det har därför
inte varit möjligt för regeringen att beakta alla
konsekvenser för utgiftsramarna och utgiftstaket
för åren 1999, 2000 och 2001 i vårpropositionen.
Regeringen aviserar i propositionen (avsnitt 4.8)
att den avser att i budgetpropositionen för år
1999 lämna förslag till reviderade utgiftstak där
hänsyn tas till effekterna av
ålderspensionsreformen.
I propositionen lämnas dock en preliminär
beräkning av de finansiella effekterna av
förslagen. Redovisningen bygger på flera
antaganden.
Beträffande socialavgifterna återstår det ännu
att nå en politisk överenskommelse om i vilka
former ålderspensionsavgiften skall tas ut och hur
eventuell kompensation för höjda avgifter skall
utformas. I proposition 1997/98:151 lämnas förslag
om att allmän pensionsavgift skall dras ifrån vid
beräkning av pensionsgrundande inkomst. Samtidigt
skall taket för pensionsgrundande inkomster och
belopp utgöra 7,5 förhöjda basbelopp. Jämfört med
oförändrade regler innebär detta en höjning av
taket för allmän pensionsavgift. I samma
proposition föreslås vidare att ett belopp
motsvarande 2,5 % av pensionsunderlaget skall
tillföras premiereservsystemet.
Sammantaget beräknas dessa förslag leda till
ökade inkomster från den allmänna pensionsavgiften
om ca 1 miljard kronor per år. Förslagen innebär
också en omfördelning så att AP-fonden tillförs en
lägre andel av inkomsterna medan
Riksgäldskontoret, som förvaltar avsatta medel för
framtida utbetalningar till premiereservsystemet,
tillförs en högre andel.
Reformen får också effekter för statsbudgetens
utgifter. Avgiftsunderlaget för
ålderpensionsavgift breddas till att omfatta alla
inkomster som ger pensionsrätt. Det innebär att
statlig ålderspensionsavgift på 6,40 % skall
betalas för sådana transfereringar och
inkomstersättningar som finansieras över
statsbudgeten. Avgifterna belastar respektive
anslag och kommer att föranleda omräkningar av 10
utgiftsramar liksom av beloppet för
socialförsäkringarna vid sidan av statsbudgeten.
De två utgiftsområden som påverkas mest är 10
Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp och
11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom. Den totala
effekten för utgiftstaket beräknas leda till att
detta behöver höjas med ca 20 miljarder kronor
respektive år.
Reformen innebär en omfördelning av
betalningsansvar. Ett syfte med
ålderspensionsreformen är att tillskapa ett
renodlat system för inkomstrelaterad ålderspension
knutet till AP-fonden. Betalningsansvaret för ATP-
pensioner i form av förtids- och
efterlevandepensioner flyttas därför från AP-
fonden till statsbudgeten. I gengäld överförs
betalningsansvaret för folkpension i form av
ålderspension, till de pensionärer som samtidigt
har rätt till ATP, från statsbudgeten till AP-
fonden.
I syfte att kompensera den belastning på
statsbudgeten som ålderspensionsreformen medför
föreslås i propositionen Inkomstgrundad
ålderspension m.m. att det sker en överföring av
medel från AP-fonden till staten. Beslut om
storleken på denna överföring skall avvakta tills
ytterligare underlag tagits fram. Övergångsvis
sker under åren 1999 och 2000 en överföring med 45
miljarder kronor vartdera året. Inriktningen är
att det därefter skall göras en engångsvis
överföring. Regeringen gör för år 2001 en
preliminär beräkning av en engångsvis överföring
av 235 miljarder kronor.
Reformen påverkar även statens in- och utlåning.
Sammantaget beräknas pensionsreformen få följande
effekter på statens lånebehov med utgångspunkt i
de beräkningsantaganden som görs.

Tabell 29. Ålderspensionsreformens effekt på statens
lånebehov
Belopp i miljarder kronor

------------------------------------------------
1999 2000 2001
------------------------------------------------
------------------------------------------------
Lånebehov exklusive -6,2 -40,4 -63,3
reform
------------------------------------------------
Breddat avgiftsunderlag 19,4 19,5 20,1
------------------------------------------------
Ändrat betalningsansvar -6,4 -5,8 -5,1
------------------------------------------------
Överföring från AP- -45,0 -45,0 -172,0
fonden¹
------------------------------------------------
Statsskuldsräntor -3,1 -1,8 0,8
------------------------------------------------
Summa -35,1 -33,1 -156,3
------------------------------------------------
Utbetalning av 37,0 17,6 18,4
premiepensionsmedel
------------------------------------------------
Ökad avsättning i 5,0 5,2 5,4
Riksgäldskontoret
------------------------------------------------
Pensionsreformens -3,0 -20,8 -143,2
nettoeffekt
------------------------------------------------
Lånebehov inklusive -9,2 -61,2 -206,5
reform
------------------------------------------------
¹ Beräkningstekniskt antagande för 2001.
Ålderspensionsreformen medför således att statens
lånebehov reduceras. Därmed blir även statsskulden
mindre.

3 Preliminär fördelning av
utgifter på utgiftsområden åren
1999-2001
3.0 Samlad redovisning av utgifterna på
utgiftsområden
Vårpropositionen
Regeringen föreslår att statsbudgetens utgifter
för åren 1999-2001 preliminärt fördelas på
utgiftsområden på det sätt som framgår av
tabellerna i bilaga. I tabellerna återges även
oppositionspartiernas föreslagna avvikelser för
den preliminära fördelningen.
Motionerna
Samtliga oppositionspartier avvisar
regeringsförslaget och förordar i stället sina
respektive förslag till utgiftsfördelning. Sådana
alternativa förslag till preliminär fördelning av
utgifterna på utgiftsområden åren 1999-2001
framförs av
- Moderata samlingspartiet i motion Fi17 (yrkande
8),
- Centerpartiet i motion Fi18 (yrkande 3),
- Folkpartiet liberalerna i motion Fi19 (yrkande
4),
- Vänsterpartiet i motion Fi20 (yrkandena 4, 21 och 22),
- Miljöpartiet de gröna i motion Fi21 (yrkandena
42 och 43) samt av
- Kristdemokraterna i motion Fi22 (yrkande 4).
Övriga utskotts yttranden
Alla berörda utskott, med undantag för
konstitutionsutskottet som avstått, har yttrat sig
över förslaget till preliminära utgiftsramar för
åren 1999-2001. Samtliga fackutskott, med undantag
för jordbruksutskottet, tillstyrker regeringens
förslag till preliminär fördelning av utgifterna
på utgiftsområden. I jordbruksutskottets yttrande
över ramen för utgiftsområde 20 föreslås med
anledning av motionerna Fi17 (m) yrkande 8 delvis,
Fi18 (c) yrkande 3 delvis, Fi19 (fp) yrkande 4
delvis, Fi20 (v) yrkande 4 delvis, Fi21 (mp)
yrkandena 42 och 43 delvis och Fi22 (kd) yrkande 4
delvis, att ramen för utgiftsområdet utökas med
100 miljoner kronor per år under åren 1999-2001. I
övrigt avstyrks motionsyrkandena av samtliga
fackutskott. Till yttrandena har
oppositionspartierna fogat avvikande meningar med
alternativa förslag till ramnivåer. Dessa
alternativa förslag överensstämmer med vad
respektive parti fört fram i sina motioner om den
ekonomiska politiken.
Finansutskottets ställningstagande
En konsekvens av utskottets tidigare
ställningstagande till de olika budgetalternativen
är att utskottet även biträder regeringens förslag
till fördelning av utgifter på utgiftsområden.
Som framgår av den tidigare lämnade redovisningen
har utskottet inte funnit det möjligt att
tillmötesgå jordbruksutskottets förslag om att
utöka ramen för utgiftsområde 20 med 100 miljoner
kronor.
Med anledning av utskottets förslag att sänka
utgiftstaket måste en motsvarande anpassning göras
på någon av de delposter som utgiftstaket fördelar
sig på. Utskottet föreslår därvid att en sådan
minskning beräkningstekniskt görs på
budgeteringsmarginalen i avvaktan på att
regeringen i budgetpropositionen återkommer i
frågan och lämnar en redovisning av hur
finanspolitiken bör avvägas för att uppfylla de
budgetpolitiska målen. Utskottet föreslår således
att budgeteringsmarginalen tills vidare korrigeras
på följande sätt.

Tabell 30. Finansutskottets förslag till
budgeteringsmarginal åren 1999-2001
Belopp i miljoner kronor
--------------------------------------------------------
1999 2000 2001
--------------------------------------------------------
--------------------------------------------------------
Regeringens förslag 6 074 7 735 27 472
--------------------------------------------------------
Korrigering -1 000 -2 000 -3 000
--------------------------------------------------------
Finansutskottets förslag 5 074 5 735 24 472
--------------------------------------------------------

Med denna ändring tillstyrker utskottet yrkande 4 i
propositionen. De motionsyrkanden som är aktuella i
detta sammanhang avstyrks. Det gäller Fi17 (m)
yrkande 8, Fi18 (c) yrkande 3, Fi19 (fp) yrkande 4,
Fi20 (v) yrkandena 4, 21 och 22, Fi21 (mp) yrkandena
42 och 43 samt Fi22 (kd) yrkande 4.
Utskottets förslag till preliminär fördelning av
utgifterna på utgiftsområden m.m. för åren 1999-2001
blir därmed som följer.

Tabell 31. Finansutskottets förslag till utgiftsramar åren
1999-20011
Miljoner kronor

1 Finansutskottets förslag till fördelning
överensstämmer med regeringens utom i fråga om
budgeteringsmarginal och utgiftstak.

3.1 Utgiftsområde 1 Rikets styrelse
Utgiftsområdet omfattar verksamheterna statschefen,
riksdagen och dess myndigheter, regeringen, centrala
myndigheter samt mediefrågor.
År 1998 beräknas utgifterna för utgiftsområdet till
ca 4 miljarder kronror.
Vårpropositionen
Regeringen anger i vårpropositionen (avsnitt 4.5.2)
att utgiftsområdet tillförs 222 miljoner kronor för
år 1999, 322 miljoner kronor för år 2000 och 547
miljoner kronor för år 2001 i syfte att förstärka
regeringens ledning och styrning av
statsförvaltningen, öka kvaliteten i
Regeringskansliets beredning av regeringsärenden samt
förbereda och genomföra det svenska ordförandeskapet
i EU år 2001 m.m.
Propositionens och oppositionspartiernas förslag
till preliminär ramnivå för utgiftsområdet under åren
1999-2001 redovisas i efterföljande tabell.

Förslag till ram för utgiftsområde 1 Rikets styrelse
Belopp i miljoner kronor
-----------------------------------------------------------
-----------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------------
År Proposi- Oppositionspartiernas avvikelser från
propositionens ram
-------------------------------------------------------------
---------------------------------------------------------------
Folkpartiet
tionen Moderata Center-liberalernaVänster-Miljö-
Kristdemo-
samlings-partiet partiet partiet
kraterna
partiet de
gröna
---------------------------------------------------------------
--------------------------------------------------------
--------------------------------------------------------
---------------------------------------------------------------
1999 4 163 -397 -100 -320 -222 -200 -160
---------------------------------------------------------------
2000 4 216 -634 -150 -420 -322 -200 -260
---------------------------------------------------------------
2001 4 548 -634 -150 -420 -547 -200 -360
---------------------------------------------------------------
Motionerna
Moderata samlingspartiet framhåller i motion Fi17
att i en demokrati bör politiska partier stå
oberoende av staten. Partistödet bör därför
minskas fr.o.m. år 1999 och därefter successivt
avvecklas. Vidare bör presstödet avvecklas i två
steg.
Enligt motion Fi18 från Centerpartiet tillför
regeringen utgiftsområdet betydande belopp för att
öka kvaliteten i Regeringskansliets beredning av
regeringsärenden. Dessutom tillförs resurser med
sikte på Sveriges kommande ordförandeskap i EU,
vilket enligt motionen är fullt naturligt.
Centerpartiet avslår dock en viss del av
tillskotten.
Folkpartiet liberalerna föreslår i motion Fi19
att anslagen till presstöd och partistöd minskas
med 300 respektive 30 miljoner kronor. För
inrättandet av en s.k. sanningskommission bör 10
miljoner kronor per år anslås under tre år.
Kommissionen bör genomföra en samlad och
rättssäker genomlysning av den svenska
säkerhetstjänstens arbete under efterkrigstiden.
Vänsterpartiet anser i motion Fi20 att
medelsökningen för Regeringskansliet ter sig
synnerligen hög. Regeringen har inte redovisat
närmare underlag som motiverar dessa höjningar.
Vänsterpartiet anser därför att dessa ökningar
inte kan accepteras för närvarande.
Enligt vad Miljöpartiet de gröna anför i motion
Fi21 kan ramen för utgiftsområdet sänkas med 200
miljoner kronor per år, genom bland annat
effektivare administration, effektivare och
billigare resor samt lägre partistöd.
Kristdemokraterna anser i motion Fi22 att den av
regeringen föreslagna ökningen av anslaget till
Regeringskansliet är för stor. Det går vidare att
göra vissa besparingar på presstödet.
Konstitutionsutskottet har avstått från att yttra
sig.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet har ovan (avsnitten 2.6.2 och 3.0)
tillstyrkt regeringens förslag till preliminär
fördelning. Utskottet har inget att invända mot
regeringens förslag till preliminär fördelning
rörande utgiftsområde 1, vilket således
tillstyrks. Motionerna avstyrks i berörda delar.
3.2 Utgiftsområde 2 Samhällsekonomi och
finansförvaltning
Utgiftsområdet omfattar ett flertal myndigheter
som Riksrevisionsverket, Statskontoret,
Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet,
Riksgäldskontoret, Kammarkollegiet, Statens
fastighetsverk, Finansinspektionen m.fl. Vidare
ingår kostnader för statsskuldens upplåning och
låneförvaltning, vissa tidsbegränsade åtaganden
samt Riksdagens revisorer.
För år 1998 beräknas de totala utgifterna för
utgiftsområdet uppgå till 2,3 miljarder kronor.
Vårpropositionen
I vårpropositionen (avsnitt 4.5.2) redovisas att
regeringen i förhållande till tidigare redovisad
beräkning har utökat ramen med 23 miljoner kronor
år 1999 för förstärkning av vissa myndigheter samt
för finansiering av en ny myndighet för kvalitets-
och kompetensutveckling i statsförvaltningen.
Propositionens och oppositionspartiernas förslag
till preliminär ramnivå för utgiftsområdet under
åren 1999-2001 redovisas i efterföljande tabell:

Förslag till ram för utgiftsområde 2 Samhällsekonomi och
finansförvaltning
Belopp i miljoner kronor
-----------------------------------------------------------
-----------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------------
År Proposi- Oppositionspartiernas avvikelser från
propositionens ram
-------------------------------------------------------------
---------------------------------------------------------------
Folkpartiet
tionen Moderata Center-liberalernaVänster-Miljö-
Kristdemo-
samlings-partiet partiet partiet
kraterna
partiet de
gröna
---------------------------------------------------------------
--------------------------------------------------------
--------------------------------------------------------
---------------------------------------------------------------
1999 2 060 -71 -23 -110 -50 -31 -100
---------------------------------------------------------------
2000 2 008 -86 ±0 ±0 -100 +26 -100
---------------------------------------------------------------
2001 2 010 -86 ±0 +10 -150 +26 -100
---------------------------------------------------------------
Motionerna
Moderata samlingspartiet föreslår i motion Fi17
att ramarna minskas. Vissa besparingar görs genom
partiets förslag att det skall bildas ett nytt
revisions-organ underställt riksdagen. Vidare görs
besparingar genom att delar av Statskontoret läggs
ned och övriga delar flyttas till den nya
ekonomistyrningsenheten. Den ökade användningen av
Internet för distribution av stati- stik bör
kunna innebära besparingar för ett antal
myndigheter.
Centerpartiet avvisar i motion Fi18 regeringens
förslag om inrättande av en ny myndighet för
kvalitets- och kompetensutveckling i
statsförvaltningen.
Folkpartiet liberalerna motsätter sig i motion
Fi19 genomförandet av folk-och bostadsräkningen
under 1999 varför utgiftsramen kan minskas med
motsvarande belopp. Om det inte går att hitta
någon annan lösning anser motionärerna att
Riksrevisionsverket bör få i uppdrag att
kontrollera att den extra höjningen av
statsbidragen till kommuner och landsting som
regeringen föreslår används till vården och
skolan.
Vänsterpartiet anför i motion Fi20 att processen
mot ökat regionalt självstyre innebär att de
statliga kontrollsystemen bör decentraliseras till
länsstyrelser och regionala självstyrelseorgan.
Motionärerna motsätter sig regeringens förslag om
inrättande av en ny myndighet för kvalitets- och
kompetensutveckling i statsförvaltningen eftersom
de anser att den nya myndighetens planerade
uppgifter kan klaras av de enskilda myndigheterna
och decentraliseras regionalt.
Miljöpartiet de gröna framhåller i motion Fi21
att folk- och bostadsräkningarna inte bör
fortsätta i tidigare former, och partiet motsätter
sig att det inrättas ett särskilt
lägenhetsregister. Statistiska centralbyrån bör i
stället få ökade anslag för kontinuerligt
förbättrad statistik på området. Motionärerna
föreslår vidare att Konjunkturinstitutet skall få
ökade anslag för miljöräkenskaper och att
Riksdagens revisorer skall ges ökade resurser.
Kristdemokraterna föreslår i motion Fi22 att
ramen kan minskas med 100 miljoner kronor fr.o.m.
1999 genom en besparing på myndigheterna med 5 %.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet anser att regeringens förslag till
preliminär ram för utgiftsområdet är väl avvägt.
Finansutskottet tillstyrker således, också i
enlighet med sitt ställningstagande ovan
(avsnitten 2.6.2 och 3.0) propositionens förslag
till preliminär fördelning. Motionerna avstyrks i
berörda delar.
3.3 Utgiftsområde 3 Skatteförvaltning och
uppbörd
Utgiftsområdet omfattar Riksskatteverket,
skattemyndigheterna och Tullverket.
År 1998 beräknas utgifterna uppgå till 6
miljarder kronor.
Vårpropositionen
I vårpropositionen (avsnitt 4.5.2) föreslås att
prioriterade uppgifter för skatteförvaltningen
under 1999 bör vara att fortsätta uppbyggnaden av
skatte-myndigheternas skattebrottsenheter och att
slutföra omorganisationen inom ramen för den nya
regionindelningen. Samtidigt måste
kontrollverksamheten värnas och utvecklas med
sikte på förbättring av den preventiva effekten.
Propositionens och oppositionspartiernas förslag
till preliminär ramnivå för utgiftsområdet under
åren 1999-2001 redovisar i efterföljande tabell.

Förslag till ram för utgiftsområde 3 Skatteförvaltning
och uppbörd
Belopp i miljoner kronor
-----------------------------------------------------------
-----------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------------
År Proposi- Oppositionspartiernas avvikelser från
propositionens ram
-------------------------------------------------------------
---------------------------------------------------------------
Folkpartiet
tionen Moderata Center-liberalernaVänster-Miljö-
Kristdemo-
samlings-partiet partiet partiet
kraterna
partiet de
gröna
---------------------------------------------------------------
--------------------------------------------------------
--------------------------------------------------------
---------------------------------------------------------------
1999 5 786 0 +30 +150 +175 +30 +300
---------------------------------------------------------------
2000 5 864 0 +30 +150 +175 +30 +300
---------------------------------------------------------------
2001 6 023 0 +30 +150 +175 +30 +300
---------------------------------------------------------------
Motionerna
I flera motioner yrkas att utgiftsområdet tillförs
ytterligare medel för kontrollåtgärder. Motionerna
Fi18 (c), Fi19 (fp), Fi20 (v), Fi21 (mp) och Fi22
(kd) innehåller krav på ytterligare 30-300
miljoner kronor per år fr.o.m. år 1999 för sådana
ändamål.
Skatteutskottets yttrande
Skatteutskottet erinrar i sitt yttrande (SkU4y) om
att det för närvarande pågår en omorganisation
inom såväl skattemyndigheterna som Tullverket.
Syftet är framför allt att förbättra
kontrollverksamheten och ingripandena mot
skattebrott genom en effektivare organisation och
andra förstärkningar. Skatteutskottet utgår från
att regeringen kommer att följa detta arbete noga
och beakta erfarenheterna i samband med den
närmare avvägningen av anslagsfrågorna i budget-
propositionen för år 1999. Skatteutskottet
instämmer i motionärernas uppfattning att det är
angeläget att åstadkomma väsentliga förbättringar.
Vad skatteutskottet anfört innebär dock att det
för närvarande saknas skäl att räkna upp anslagen
utöver vad regeringen nu föreslagit.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet har inget att invända mot
skatteutskottets ställningstagande till
propositionen och motionerna. Finansutskottet
tillstyrker således, också i enlighet med sitt
ställningstagande ovan (avsnitten 2.6.2 och 3.0)
propositionens förslag till preliminär fördelning
av utgifterna på utgiftsområden. Motionerna
avstyrks i berörda delar.
3.4 Utgiftsområde 4 Rättsväsendet
Utgiftsområdet omfattar polisen, åklagarväsendet,
domstolsväsendet, rättshjälpen, kriminalvården,
exekutionsväsendet, Brottsförebyggande rådet,
Brottsoffermyndigheten, Rättsmedicinalverket och
Gentekniknämnden.
För år 1998 beräknas de totala utgifterna uppgå
till 21,8 miljarder kronor.
Vårpropositionen
I vårpropositionen (avsnitt 4.5.2) redovisas att
utgiftsområdet, utöver de höjningar som beslutades
föregående år, nu tillförs ytterligare 200
miljoner kronor för år 1999, 250 miljoner kronor
för år 2000 och 300 miljoner kronor för år 2001.
De nya medlen skall bl.a. användas för att
säkerställa närpo-lisreformen och kampen mot
vardagsbrottsligheten samt för att förstärka
ekobrottsbekämpningen. En utgångspunkt för
beräkningen är att det pågående arbetet med
effektivisering och modernisering av rättsväsendet
intensifieras.
Vid beräkningen av ramen för utgiftsområdet har
även beaktats en överföring till utgiftsområde 25
Allmänna bidrag till kommuner på 12 miljoner
kronor år 1999 och på 7,5 miljoner kronor fr.o.m.
år 2000. Överföringen är föranledd av att
regeringen i proposition 1997/98:7 Vårdnad, boende
och umgänge lämnar förslag som innebär att
kommunerna i ökad utsträckning skall hjälpa
föräldrar att träffa avtal om vårdnad, boende och
umgänge. Förslagen förväntas medföra minskade
kostnader för domstolarna samtidigt som
kommunernas kostnader ökar.
Propositionens och oppositionspartiernas förslag
till preliminär ramnivå för utgiftsområdet under
åren 1999-2001 redovisas i efterföljande tabell:

Förslag till ram för utgiftsområde 4 Rättsväsendet
Belopp i miljoner kronor
-----------------------------------------------------------
-----------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------------
År Proposi- Oppositionspartiernas avvikelser från
propositionens ram
-------------------------------------------------------------
---------------------------------------------------------------
Folkpartiet
tionen Moderata Center-liberalernaVänster-Miljö-
Kristdemo-
samlings-partiet partiet partiet
kraterna
partiet de
gröna
---------------------------------------------------------------
--------------------------------------------------------
--------------------------------------------------------
---------------------------------------------------------------
1999 21 611 +604 ±0 +357 +241 ±0 +230
---------------------------------------------------------------
2000 22 209 +596 ±0 +307 +241 ±0 +180
---------------------------------------------------------------
2001 22 886 +606 ±0 +307 +241 ±0 +130
---------------------------------------------------------------
Motionerna
Moderata samlingspartiet anför i motion Fi17 att
de senaste årens besparingar på rättsväsendet i
allmänhet och polisväsendet i synnerhet har lett
till att brottsligheten på nytt ökar. Motionärerna
föreslår därför att polisen tillförs ytterligare
medel samtidigt som kraven skärps på polisens
resursutnyttjande. Även åklagarväsendet,
domstolarna och kriminalvården bör förstärkas.
Centerpartiet förordar i motion Fi18 att
polisväsendet bör tillföras ytterligare medel inom
den av regeringen föreslagna ramen för
utgiftsområdet.
Folkpartiet liberalerna föreslår i motion Fi19
att polisen bör tillföras ytterligare medel för
att säkerställa polisens insatser mot
vardagsbrottslighet och kriminella mc-gäng. Vidare
bör rättshjälpen återinföras, åklagarväsendet bör
förstärkas och stödet till brottsofferjourerna bör
ökas.
Vänsterpartiet begär i motion Fi20 att
ytterligare medel bör tillföras polisväsendet,
åklagarväsendet, kriminalvården,
kronofogdemyndigheterna och brottsofferjourerna.
Vidare bör möjligheterna att få rättshjälp öka.
Anslaget till Säkerhetspolisen kan minskas.
Miljöpartiet de gröna godtar i motion Fi21
regeringens förslag till ramar. Motionärerna
kräver att regeringen i höstens budgetproposition
noggrant skall regogöra för de kostnader som
Schengen- och Europolsamarbetet medför för
respektive myndighet.
Kristdemokraterna föreslår i motion Fi22 att
ytterligare resurser skall tillföras bl.a.
polisväsendet, åklagarväsendet, domstolsväsendet
och kriminalvården.
Justitieutskottets yttrande
Justitieutskottet tillstyrker i sitt yttrande
(JuU8y) regeringens förslag och avstyrker
motionerna.
Företrädarna för Moderata samlingspartiet,
Centerpartiet, Folkpartiet liberalerna,
Vänsterpartiet, Miljöpartiet de gröna och
Kristdemokraterna tillstyrker i avvikande meningar
förslagen i respektive partimotion.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet har inte något att invända mot
justitieutskottets ställningstagande till
propositionen och motionerna. Finansutskottet
tillstyrker, i enlighet med sitt ställningstagande
ovan (avsnitten 2.6.2 och 3.0) regeringens förslag
till preliminär fördelning och avstyrker
motionerna i berörda delar.
3.5 Utgiftsområde 5 Utrikesförvaltning
och internationell samverkan
Utgiftsområdet omfattar i huvudsak
utrikesförvaltningen, dvs. Utrikesdepartementet
och de 102 utlandsmyndigheterna, bidrag till vissa
internationella organisationer, nedrustnings- och
säkerhetspolitiska frågor, handelspolitik,
information om Sverige i utlandet samt
Europainformation.
År 1998 beräknas utgifterna uppgå till 2,8
miljarder kronor.
Vårpropositionen
I vårpropositionen föreslås (avsnitt 4.5.2) att
utgiftsområdet tillförs 18,5 miljoner kronor år
1999 och 17,5 miljoner kronor år 2000 och år 2001
med anledning av regeringens satsning på
Europafrågor, bl.a. för att öka kunskapen om
Europapolitiken och dess möjligheter. Regeringen
utvecklar sin syn på Europapolitiken i
propositionens avsnitt 1.5.5 Europeiskt samarbete.
Där anförs bland annat att regeringen är djupt
engagerad i arbetet att bygga upp ett starkt och
fredligt Europa inför 2000-talet. Tack vare det
europeiska samarbetet knyts länder allt närmare
varandra och gamla motsättningar löses upp. Med
flera nya medlemmar kan Europeiska unionens
grundläggande syften - fred, demokrati och
ekonomisk utveckling - främjas ytterligare.
Propositionens och oppositionspartiernas förslag
till preliminär ramnivå för utgiftsområdet under
åren 1999-2001 redovisas i efterföljande tabell.

Förslag till ram för utgiftsområde 5 Utrikesförvaltning
och internationell samverkan
Belopp i miljoner kronor
-----------------------------------------------------------
-----------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------------
År Proposi- Oppositionspartiernas avvikelser från
propositionens ram
-------------------------------------------------------------
---------------------------------------------------------------
Folkpartiet
tionen Moderata Center-liberalernaVänster-Miljö-
Kristdemo-
samlings-partiet partiet partiet
kraterna
partiet de
gröna
---------------------------------------------------------------
--------------------------------------------------------
--------------------------------------------------------
---------------------------------------------------------------
1999 2 949 -93 -19 ±0 +10 +8 ±0
---------------------------------------------------------------
2000 2 947 -97 -18 ±0 +10 +8 ±0
---------------------------------------------------------------
2001 3 003 -102 -18 ±0 +10 +8 ±0
---------------------------------------------------------------
Motionerna
Moderata samlingspartiet framhåller i motion Fi17
att ett kraftfullt och framgångsrikt agerande inom
ramen för EU, liksom arbetet på en gemensam
europeisk säkerhetsordning, fordrar en gedigen
kompetens samt svensk di- plomatisk närvaro i
princip i hela Europa och Medelhavsområdet. Den
snabba globaliseringen fordrar också svensk
diplomatisk närvaro i de utomeuropeiska
industriländerna. Det är angeläget att en ambassad
inrättas i Minsk och att ambassaden i Wellington
återupprättas.
Centerpartiet noterar i motion Fi18 att
regeringen har avdelat medel för en satsning på
Europafrågor. I motionen framhålls att det redan
nu finns en EU-upplysning vid riksdagen. EU-
kommissionens kontor i Stockholm kan bidra med
upplysningar, liksom Euro Info Centre på NUTEK.
Centerpartiets uppfattning är att informationen om
Europapolitiken inte bör bli föremål för
ytterligare anslag.
Folkpartiet liberalerna biträder i motion Fi19
regeringens förslag till utgiftsramar för åren
1999 till 2001.
Vänsterpartiet föreslår i motion Fi20 att ett
projektbidrag för information och studier om
Europas och EU:s utveckling inrättas. Stödet skall
riktas till frivilliga organisationer och
stiftelser och omfatta 10 miljoner kronor.
Vänsterpartiet noterar vidare att i propositionen
anges att 20 miljoner kronor skall avsättas till
informationsinsatser om Europapolitiken och
särskilt om euron. Hälften av dessa medel bör,
enligt Vänsterpartiet, avsättas för
folkbildningsinsatser i Europafrågor. Sådana medel
bör enligt dansk modell kunna sökas av alla
ideella organisationer som har relevanta projekt,
bl.a. för att förbereda folkopinionen för en
folkomröstning om valutaunionen. Detta bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna
(yrkande 28).
Miljöpartiet de gröna föreslår i motion Fi21 ökat
stöd till rättsligt bistånd till svenska
medborgare som blir utsatta för brott utomlands.
Stödet till OSSE bör enligt motionen stärkas.
Kristdemokraterna har i motion Fi22 inga
invändningar mot regeringens förslag i denna del.
Utrikesutskottets yttrande
Utrikesutskottet anser i sitt yttrande (UU3y) att
med de i propositionen angivna förutsättningarna
är regeringens förslag till preliminär ram väl
avvägt. Utrikesutskottet har vidare uppfattningen
att anslagsvillkor bör beslutas samtidigt som
riksdagen beviljar anslag. Det bör därför inte
komma i fråga att redan nu mera i detalj
föreskriva hur de i propositionen nämnda medlen
för att öka kunskaperna om Europapolitiken och
dess möjligheter skall användas. Motionerna bör
avstyrkas i berörda delar.
Företrädarna för Moderata samlingspartiet,
Centerpartiet, Vänsterpartiet och Miljöpartiet har
i var sina avvikande meningar tillstyrkt förslagen
till ramar i respektive partimotion.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet anser, i likhet med
utrikesutskottet, att regeringens förslag till
preliminär ram är väl avvägt. Finansutskottet
tillstyrker således, också i enlighet med sitt
ställningstagande ovan (avsnitten 2.6.2 och 3.0)
propositionens förslag till preliminär fördelning.
Motionernas förslag till alternativa ramar
avstyrks således.
I likhet med utrikesutskottet avstyrker
finansutskottet också motion Fi20 (v) yrkande 28.
3.6 Utgiftsområde 6 Totalförsvar
Utgiftsområdet omfattar verksamheter inom det
militära försvaret och det civila försvaret,
nämnder samt stödverksamhet till det militära och
civila försvaret. I utgiftsområdet ingår även den
internationella fredsfrämjande verksamhet som
genomförs med svensk militär trupp utomlands. Inom
utgiftsområdet finansieras även verksamhet som
bedrivs av Kustbevakningen och av Statens
räddningsverk.
Utgifterna för utgiftsområdet beräknas till 42,6
miljarder kronor år 1998.
Vårpropositionen
I vårpropositionen erinras om de två propositioner
som i mars i år lämnades till riksdagen avseende
Försvarsmakten (vårpropositionen avsnitt 4.5.2).
Proposition 1997/98:83 behandlar förslag till
förändrad styrning av Försvars-makten medan
proposition 1997/98:84 innehåller förslag till
åtgärder för att komma till rätta med den
ekonomiska obalansen inom Försvarsmakten. I den
sistnämnda propositionen konstaterar regeringen
att extraordinära åtgärder fordras för att bringa
ordning i Försvarsmaktens ekonomi och planering. I
proposition 1997/98:83 har regeringen också
föreslagit att den säkerhetspolitiska
kontrollstationen flyttas fram ett år, från år
1998 till år 1999. Regeringen har för avsikt att i
anslutning till kontrollstationen bl.a. ta upp
frågan om det säkerhetspolitiska läget, den
långsiktiga anpassningsförmågan och omprövning av
systemet med teknikfaktor.
Regeringens och oppositionspartiernas förslag till
preliminär ramnivå för utgiftsområdet under åren
1999-2001 framgår av följande tabell.

Förslag till ram för utgiftsområde 6 Totalförsvar
Belopp i miljoner kronor
-----------------------------------------------------------
-----------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------------
År Proposi- Oppositionspartiernas avvikelser från
propositionens ram
-------------------------------------------------------------
---------------------------------------------------------------
Folkpartiet
tionen Moderata Center-liberalernaVänster-Miljö-
Kristdemo-
samlings-partiet partiet partiet
kraterna
partiet de
gröna
---------------------------------------------------------------
--------------------------------------------------------
--------------------------------------------------------
---------------------------------------------------------------
1999 44 267 +0 +0 +0 -1 500 -2 420 +95
---------------------------------------------------------------
2000 45 682 +0 +0 +0 -2 500 -3 020 +95
---------------------------------------------------------------
2001 45 714 +0 +0 +0 -3 000 -6 320 +95
---------------------------------------------------------------
Motionerna
Moderata samlingspartiet anser i motion Fi17 att
endast ett nytt försvarsbeslut kan komma till
rätta med diskrepansen mellan uppgifter och
resurser. Senast våren 1999 måste riksdagen ges
möjlighet att ta ställning till ett nytt förslag
om en strategi för nationell säkerhet och en
tydlig försvarsdoktrin. Med dagens oklarhet på
försvarspolitikens område är effekterna av
omedelbara medelstillskott mycket osäkra. Moderata
samlingspartiet har i stället för specificerade
ökade anslag reserverat ekonomiskt utrymme för att
anslå medel som behövs för ett försvar som är
tillräckligt för att stödja partiets
säkerhetspolitiska ambitioner.
Centerpartiet konstaterar i motion Fi18 att
partiets förslag till utgiftsram överensstämmer
med regeringens förslag.
Folkpartiet liberalerna föreslår i motion Fi19
samma utgiftsram som regeringen för de tre
budgetåren 1999-2001.
Vänsterpartiet anser i motion Fi20 att
utgiftsramarna för de tre budgetåren kan minskas
jämfört med regeringens förslag, bl.a. till följd
av att det säkerhetspolitiska läget är gynnsamt.
Den obalans mellan uppgifter och resurser som
råder kommer att kräva omfattande ingrepp i
nuvarande krigs- och grundorganisation. År 1999
kommer i realiteten ett nytt försvarsbeslut att
fattas.
Miljöpartiet de gröna anser i motion Fi21 att ett
nytt försvarsbeslut bör fattas redan år 1999.
Beslutet bör grundas på den säkerhetspolitiska
situationen och på andra infallsvinklar än de
traditionellt militära. Beslutet måste leda till
kraftigt minskade kostnader för försvarsmakten.
Miljöpartiet vill på sikt ställa om från ett
militärt till ett starkt civilt försvar.
I Kristdemokraternas motion Fi22 föreslås att
dagersättningen till pliktpersonal höjs med 5 kr
per dag från nuvarande 40 kr till 45 kr. Därför
bör ramen ökas med 50 miljoner kronor för
budgetåren 1999, 2000 och 2001. Vidare föreslås
att Kustbevakningen tillförs 45 miljoner kronor
för att kunna möta ökade krav på gräns- och
sjöövervakning utmed EU:s längsta yttersta gräns
och för att förstärka miljöskyddet till sjöss.
Kristdemokraterna anser också att underlag för ett
nytt försvarsbeslut bör utarbetas i stället för
att genom besparingar provisoriskt lösa ekonomiska
problem, t.ex. genom att senarelägga olika
projekt.
Försvarsutskottets yttrande
Försvarsutskottet konstaterar i sitt yttrande
(FöU4y) att Moderata samlingspartiet,
Centerpartiet och Folkpartiet liberalerna yrkar på
samma preliminära ram för utgiftsområdet som
regeringen gör. Vänsterpartiet, Miljöpartiet och
Kristdemokraterna yrkar på andra nivåer.
Försvarsutskottet konstaterar vidare att
regeringens förslag ligger i linje med den
femåriga ekonomiska planeringsramen för
försvarsbeslutsperioden 1997-2001. Vid tillfället
för den säkerhetspolitiska kontrollstationen, som
skall genomföras år 1999, kommer det att finnas
underlag för att pröva om det av
säkerhetspolitiska skäl finns anledning att i
någon riktning föreslå en ändring av den
ekonomiska ramen för totalförsvaret. När det
gäller ökade resurser för höjd dagpenning och till
Kustbevakningen anser utskottet att regeringen bör
pröva behovet och avväga eventuella
resurstillskott mot andra angelägna behov i det
fortsatta budgetarbetet och återkomma med sitt
ställningstagande i höstens budgetförslag.
Försvarsutskottet tillstyrker den av regeringen
föreslagna ramen för utgiftsområdet. De motioner
som förordar andra nivåer bör därför enligt
försvarsutskottet avslås av riksdagen.
Till yttrandet har fogats avvikande meningar från
företrädare för Moderata samlingspartiet,
Folkpartiet liberalerna, Vänsterpartiet,
Miljöpartiet de gröna och Kristdemokraterna.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet anser, i likhet med
försvarsutskottet, att regeringens förslag till
preliminär ram är väl avvägt. Finansutskottet
tillstyrker således, också i enlighet med sitt
ställningstagande ovan (avsnitten 2.6.2 och 3.0),
propositionens förslag till preliminär fördelning.
Motionerna avstyrks i berörda delar.
3.7 Utgiftsområde 7 Internationellt
bistånd
Utgiftsområdet omfattar verksamheterna
internationellt utvecklingssamarbete samt
samarbete med Central- och Östeuropa.
År 1998 beräknas utgifterna uppgå till 12,3
miljarder kronor.
Vårpropositionen
Regeringen anger i propositionen (avsnitt 4.5.2)
att den i beräkningen av ramen har utgått från att
biståndsramen för år 1999 skall uppgå till 0,70 %
av BNI för att år 2000 ökas till 0,72 % av BNI och
år 2001 ökas ytterligare till att motsvara 0,73 %
av BNI. Inom biståndsramen redovisas vissa
asylkostnader, medel för EU:s gemensamma bistånd
samt vissa administrationskostnader. Dessa s.k.
avräkningar minskar år 1999 med ca 152 miljoner
kronor, vilket innebär att bidrag till andra
utvecklingsändamål kan öka med samma belopp.
Regeringen har efter en utvärdering lämnat förslag
i proposition 1997/98:70 Att utveckla ett
grannlandssamarbete till ett nytt treårigt program
för samarbetet med Central- och Östeuropa för åren
1999-2001. Regeringen bedömer att samarbetet
kommer att fortsätta och har därför beräknat 800
miljoner kronor årligen för åren 1999-2001.
Propositionens och oppositionspartiernas förslag
till preliminär ramnivå för utgiftsområdet under
åren 1999-2001 redovisas i efterföljande tabell.

Förslag till ram för utgiftsområde 7 Internationellt
bistånd
Belopp i miljoner kronor
-----------------------------------------------------------
-----------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------------
År Proposi- Oppositionspartiernas avvikelser från
propositionens ram
-------------------------------------------------------------
---------------------------------------------------------------
Folkpartiet
tionen Moderata Center-liberalernaVänster-Miljö-
Kristdemo-
samlings-partiet partiet partiet
kraterna
partiet de
gröna
---------------------------------------------------------------
--------------------------------------------------------
--------------------------------------------------------
---------------------------------------------------------------
1999 12 002 -615 ±0 +1 500 +1 000 +1 600 +1 800
---------------------------------------------------------------
2000 13 020 -1 820 ±0 +1 800 +3 700 +2 000 +2 400
---------------------------------------------------------------
2001 13 866 -2 629 ±0 +2 000 +5 500 +2 400 +2 800
---------------------------------------------------------------
Motionerna
Enligt Moderata samlingspartiets motion Fi17 har
det svenska bilaterala biståndet inte varit så
framgångsrikt. Moderata samlingspartiet vill
främst koncentrera biståndssamarbetet på snabb
fattigdomsavveckling i Afrika. Bistånd skall,
enligt motionen, inte gå till statsmakt som
systematiskt eller allvarligt kränker de mänskliga
rättigheterna. Katastrofbiståndet bör ges
prioritet. Inom utgiftsområde 7 bör det skapas en
samlad post för Sveriges fredsbevarande
verksamhet. Motionärerna föreslår att 200 miljoner
kronor utöver regeringens förslag anslås till
Central- och Östeuropa.
Centerpartiet framhåller i motion Fi18 att det är
viktigt att Sverige kan ge ett aktivt och generöst
bistånd. När ekonomin så tillåter är det motiverat
att öka biståndet samtidigt som sådana insatser
måste vägas mot angelägna åtgärder på andra
områden. Centerpartiets förslag till utgiftsramar
för utgiftsområdet överensstämmer med regeringens.
Folkpartiet liberalerna påpekar i motion Fi19 att
regeringen under den innevarande mandatperioden
dragit ned det svenska biståndet, vilket enligt
Folkpartiets uppfattning sker på bekostnad av de
allra fattigaste. Folkpartiet håller fast vid
ståndpunkten att 1 % av BNI bör gå till
internationellt bistånd. I motionen anförs att
ramen för biståndet successivt bör höjas.
Vänsterpartiet kräver i motion Fi20 en snabbare
takt när det gäller Sveriges strävan att uppnå
enprocentsmålet. Med den takt i ökningen av
biståndet som regeringen antyder i
vårpropositionen kommer sannolikt det proklamerade
målet att under mycket lång tid framstå som mycket
avlägset. Ökningen skall inte förläggas in i
framtiden utan måste påbörjas nu. Vänsterpartiet
har vid flera tillfällen föreslagit en plan på tre
år för en återgång till det en gång näst intill
förverkligade enprocentsmålet. Vänsterpartiet
föreslår i enlighet med detta en högre ram än
regeringen.
Enligt Miljöpartiet de grönas motion Fi21 kräver
solidariteten med fattiga länder ett utökat och
samtidigt effektivare svenskt bistånd. Målet om 1
% av BNI till bistånd måste, enligt motionen, nås
väsentligt snabbare än med regeringens förslag.
Miljöpartiet föreslår således en högre ram än
regeringen.
Kristdemokraterna framhåller i motion Fi22 att
den svenska biståndspolitiken, som tidigare
förknippats med generositet, solidaritet och
effektivitet numera präglas mer av substantiellt
stöd till jordens fattiga. Indragningar av
biståndsmedel (reservationer) har, tillsammans med
övergivandet av enprocentsnivån, gröpt ur
biståndsvolymen. Dessutom har stora reservationer
uppgående till mer än 3 miljarder kronor skapats.
Kristdemokraterna föreslår att dessa reservationer
skyndsamt kanaliseras till behövande och fattiga
medmänniskor i den fattiga delen av världen.
Samtidigt bör ramen för utgiftsområdet höjas i
jämförelse med regeringens förslag med
målsättningen att åter nå enprocentsnivån.
Utrikesutskottets yttrande
Utrikesutskottet välkomnar i sitt yttrande (UU3y)
att återgången till enprocentsmålet fortsätter.
Utrikesutskottet tar vidare upp frågan om
reservationer inom biståndsområdet.
Utrikesutskottet anför bl.a. att målet inte är att
uppnå så höga utbetalningar som möjligt. Biståndet
behövs där det är svårast att genomföra, vilket är
en viktig orsak till reservationerna. Det handlar
om att uppnå balans mellan långsiktig
fattigdomsorientering och en verksamhetsvolym som
motsvarar de av riksdagen anvisade medlen.
Utrikesutskottet tillstyrker propositionen och
avstyrker motionerna.
Företrädarna för Moderata samlingspartiet,
Folkpartiet liberalerna, Vänsterpartiet,
Miljöpartiet de gröna och Kristdemokraterna
tillstyrker i var sina avvikande meningar
förslagen till ramar i respektive partimotion.
Företrädarna för Folkpartiet, Vänsterpartiet,
Miljöpartiet och Kristdemokraterna har avgivit en
gemensam avvikande mening om biståndsramen, medan
Moderata samlingspartiets företrädare har avgivit
ett särskilt yttrande i samma fråga. Vidare har
Kristdemokraternas företrädare avgivit en
avvikande mening rörande reservationer inom
biståndsområdet.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet har ovan (avsnitten 2.6.2 och 3.0)
tillstyrkt regeringens förslag. Finansutskottet
anser, i likhet med utrikesutskottet, att
regeringens förslag till preliminär ram för
utgiftsområde 7 är väl avvägt. Finansutskottet
tillstyrker således propositionens förslag till
preliminär fördelning. Motionerna avstyrks i
berörda delar.
3.8 Utgiftsområde 8 Invandrare och
flyktingar
Utgiftsområdet omfattar frågor med anknytning till
statlig migrations- och integrationspolitik.
Eftersom fler skyddsbehövande med anhöriga nu får
uppehållstillstånd och tas emot i kommunerna än
vad som antogs i budgetpropositionen är det enligt
regeringen sannolikt att anvisade medel för
ersättning till kommunerna för flyktingmottagning
under 1998 inte kommer att räcka till. Regeringen
avser att återkomma till denna fråga i
budgetpropositionen.
De totala utgifterna för utgiftsområdet beräknas
uppgå till 4,4 miljarder kronor år 1998.
Vårpropositionen
Även för åren 1999 och 2000 förutser regeringen
att de statliga ersättningarna till kommunernas
flyktingmottagande kommer att bli större än vad
man tidigare räknat med. Till detta kommer
regeringens förslag om en särskild satsning på
integration. För att minska segregationen i
samhället har regeringen för avsikt att under de
kommande tre åren skjuta till resurser motsvarande
128, 128 respektive 578 miljoner kronor. Av
central betydelse är därvid att ge goda kunskaper
i det svenska språket och att få till stånd en
varaktigt bättre situation i utsatta
bostadsområden med stor andel invandrare.

Förslag till ram för utgiftsområde 8 Invandrare och
flyktingar
Belopp i miljoner kronor
-----------------------------------------------------------
-----------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------------
År Proposi- Oppositionspartiernas avvikelser från
propositionens ram
-------------------------------------------------------------
---------------------------------------------------------------
Folkpartiet
tionen Moderata Center-liberalernaVänster-Miljö-
Kristdemo-
samlings-partiet partiet partiet
kraterna
partiet de
gröna
---------------------------------------------------------------
--------------------------------------------------------
--------------------------------------------------------
---------------------------------------------------------------
1999 4 389 -278 ±0 ±0 +600 ±0 -128
---------------------------------------------------------------
2000 4 228 -278 ±0 ±0 +600 ±0 -128
---------------------------------------------------------------
2001 4 467 -578 ±0 ±0 +600 ±0 -578
---------------------------------------------------------------
Motionerna
Moderata samlingspartiet anser i motion Fi17 att
man bör pröva andra vägar än att anslå budgetmedel
till vissa bostadsområden i ett antal kommuner. En
avreglering av bl.a. bostadsmarknaden och
arbetsmarknaden kommer enligt motionärerna att få
positiva effekter för integrationsarbetet.
Vänsterpartiet framhåller i motion Fi20 att
partiet inte godtar den förda asylpolitiken.
Respekten för Sveriges internationella åtaganden i
fråga om mänskliga rättigheter innebär enligt
motionärerna att ytterligare 300 miljoner kronor
bör anvisas för mottagande av asylsökande.
Dessutom får enligt deras mening kommunerna i dag
inte full kompensation för sina kostnader för
flyktingmottagandet varför de vill anvisa
ytterligare 180 miljoner kronor för detta ändamål.
Kristdemokraterna motsätter sig i motion Fi22
regeringens tilltänkta satsning på integration.
Den beskrivning som lämnas av åtgärderna är enligt
motionärerna så allmänt hållen att det inte går
att ta ställning till dem. Motionärerna har därför
för avsikt att återkomma när mer konkreta förslag
presenteras.
Socialförsäkringsutskottet
Socialförsäkringsutskottet tillstyrker i sitt
yttrande (SfU5y) regeringens förslag till
ramnivåer för budgetåren 1999-2001 samt avstyrker
motsvarande förslag i motionerna.
Moderata samlingspartiet, Vänsterpartiet och
Kristdemokraterna biträder i var sin avvikande
mening sina partiers respektive förslag till
ramnivå för utgiftsområdet.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet har tidigare i betänkandet
(avsnitt 2.6.2) redovisat sin syn på hur
statsbudgetens utgifter preliminärt bör fördelas
på utgiftsområden åren 1999-2001. Finansutskottet
har därvid tillstyrkt regeringens förslag (avsnitt
3.0). Socialförsäkringsutskottet har för sin del
inte haft något att erinra mot regeringens förslag
till ram för utgiftsområde 8. Finansutskottet
tillstyrker således propositionens förslag till
preliminär ramberäkning för utgiftsområdet och
avstyrker de i sammanhanget aktuella motionerna i
berörda delar.
3.9 Utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård
och social omsorg
Utgiftsområdet omfattar verksamheterna hälsovård,
sjukvård och social omsorg.
För år 1998 beräknas de totala utgifterna uppgå
till 22,9 miljarder kronor.
Vårpropositionen
I vårpropositionen anges att utgångspunkten i
beräkningen av den ekonomiska ramen för
utgiftsområdet har varit att tidigare beslutade
besparingar genomförs inom utgiftsområdet. Förslag
om ändrad tandvårdsförsäkring (prop. 1997/98:112)
leder enligt propositionen till en årlig ökning av
kostnadsramen för tandvård fr.o.m. år 1999 med 500
miljoner kronor i förhållande till vad som angavs
i budgetpropositionen för år 1998.
Regeringen föreslår också att medel anslås till
äldreomsorgen m.m. samt till ett tillfälligt
bidrag till äldrebostäder som skall införas under
åren 1998 och 1999. Syftet med resurstillskotten
skall enligt regeringen vara att förbättra
förutsättningarna för att bl.a. leva upp till
förslagen och riktlinjerna inom äldreomsorgen och
även minska väntetiderna inom sjukvården.
Slutligen meddelas att Apoteket AB ålagts av
regeringen att genomföra kostnadsminskningar om
minst 300 miljoner kronor under år 1998 och 100
miljoner kronor under år 1999.

Propositionens och oppositionspartiernas förslag
till preliminär ramnivå för utgiftsområdet under
åren 1999-2001 redovisas i efterföljande tabell.
Förslag till ram för utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård
och social omsorg
Belopp i miljoner kronor
-----------------------------------------------------------
-----------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------------
År Proposi- Oppositionspartiernas avvikelser från
propositionens ram
-------------------------------------------------------------
---------------------------------------------------------------
Folkpartiet
tionen Moderata Center-liberalernaVänster-Miljö-
Kristdemo-
samlings-partiet partiet partiet
kraterna
partiet de
gröna
---------------------------------------------------------------
--------------------------------------------------------
--------------------------------------------------------
---------------------------------------------------------------
1999 24 326 -2 259 +420 +1 415 +1 245 +417 +520
---------------------------------------------------------------
2000 25 911 -2 874 +250 +1 415 +1 245 +417 +520
---------------------------------------------------------------
2001 26 397 -3 094 +200 +1 415 +1 245 +417 +520
---------------------------------------------------------------
Motionerna
Moderata samlingspartiet framhåller i motion Fi17
att en vårdgaranti skall införas. Besparingar inom
utgiftsområdet skall, enligt motionen, ske genom
administrativa förändringar inom
tandvårdsförsäkringen, genom att
läkemedelsförmånen tas över av staten och en
frivillig läkemedelsförsäkring införs samt att
receptregistret avskaffas. Motionärerna föreslår
satsningar på statlig assistansersättning, ett
särskilt bostadsstöd för funktionshindrade samt
särskilda stimulansbidrag till kommunerna för att
möjliggöra att även de psykiskt funktionshindrade
får assistans.
I motion Fi18 föreslår Centerpartiet att
servicecheckar införs så att pensionärer kan
anlita hemhjälp för hushållstjänster genom en
subvention från staten. Motionärerna stödjer
regeringens förslag om ökade resurser till
äldreomsorgen men föreslår en alternativ
användning av medlen. Motionärerna yrkar avslag på
det tillfälliga bidraget till äldrebostäder, som
regeringen föreslår. Slutligen förespråkas i
motionen att Apoteksbolaget konkurrensutsätts och
att en successiv utförsäljning av enskilda apotek
genomförs.
Folkpartiet liberalerna föreslår i motion Fi19
att en vårdgaranti återinförs. Detta skall enligt
motionärerna tillsammans med en finansiell
samverkan mellan sjukförsäkringen och hälso- och
sjukvården, s.k. Finsam, korta vårdköerna. Vidare
föreslås att reglerna för rätten till personlig
assistans återställs till den ursprungliga
utformningen.
Vänsterpartiet föreslår i motion Fi20 att
tandvårdsförsäkringen tillförs ytterligare medel
till förbättringar av högkostnadsskyddet och för
fortsatt rabattering av bastandvården samt att
pensionärer erbjuds ett frikort för
högkostnadsskyddets medicindel. Vidare föreslår
motionärerna ökade anslag för bidrag till äldre
och handikapporganisationer samt andra ideella och
specifika verksamheter samt till
assistansersättningen. Slutligen bör, enligt
Vänsterpartiet, bilstödet till funktionshindrade
ökas.
Miljöpartiet de gröna föreslår i motion Fi21 att
ytterligare medel tillförs tandvårdsförsäkringen.
Möjligheterna att på sikt helt integrera
tandvården inom ramen för högkostnadsskyddet för
övrig sjukvård bör utredas. Vidare anser
motionärerna att kommunernas avgifter till Statens
institutionsstyrelse för missbrukarvården skall
sänkas, informationen i skolan om tobaksbruk
stärkas, barnombudsmannen ges ökade resurser samt
slutligen att ett nytt anslag för bidrag till
projekt för hemlösa bör anvisas.
Kristdemokraterna avsätter i motion Fi22
ytterligare medel till assistent- ersättning,
missbrukarvården samt tandvårdsförsäkringen.
Motionärerna anser vidare att sjuk- och
tandvårdsförsäkring på sikt bör samordnas och en
utredning skyndsamt tillsättas. Utredningen bör
även behandla frågan om kostnader för hjälpmedel.
Socialutskottets yttrande
Socialutskottet instämmer i sitt yttrande (SoU7y)
i regeringens bedömningar och tillstyrker därför
propositionens förslag. Motionerna i sammanhanget
avstyrks. Vad gäller de psykiskt
funktionshindrades situation skriver social-
utskottet att regeringen skyndsamt och på lämpligt
sätt bör överväga hur de psykiskt
funktionshindrades situation kan förbättras med
beaktande av dels hur kommunerna levt upp till
sina åtaganden, dels en rapport från
Socialstyrelsen. Till yttrandet har fogats
avvikande meningar av företrädarna för Moderata
samlingspartiet, Centerpartiet, Folkpartiet
liberalerna, Vänsterpartiet, Miljöpartiet de gröna
respektive Kristdemokraterna.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet har tidigare i betänkandet
(avsnitten 2.6.2 och 3.0) redovisat sitt
ställningstagande till förslagen till preliminär
fördelning av statsbudgetens utgifter på
utgiftsområden åren 1999-2001. Socialutskottet har
i sitt yttrande inte några invändningar mot
regeringens förslag. Finansutskottet tillstyrker
därmed propositionens förslag till preliminär
ramberäkning för utgiftsområdet och avstyrker de i
sammanhanget aktuella motionerna i berörda delar.
3.10 Utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet
vid sjukdom och handikapp
Utgiftsområdet omfattar dels transfereringar med
anknytning till sjukdom och handikapp, dels
kostnaderna för socialförsäkringsadministrationen,
dvs. anslagen till Riksförsäkringsverket och de
allmänna försäkringskassorna. Förmånerna ges i
form av dagersättningar såsom sjukpenning,
rehabiliteringsersättning och närståendepenning.
Därutöver ingår i utgiftsområdet vissa
yrkesskadeersättningar, handikappersättning samt
folkpension och pensionstillskott i form av
förtidspension.
Utgifterna inom utgiftsområdet beräknas för 1998
uppgå till 37,6 miljarder kronor.
Vårpropositionen
Av propositionen framgår att nivån på
utgiftsområdet anpassats till att utgifterna för
arbetsskadeförsäkringen kommer att belasta
utgiftsområdet fr.o.m. 1999. Dessa utgifter uppgår
till drygt 6 miljarder kronor och har fram till
1998 redovisats som en del av
socialförsäkringssektorn vid sidan av
statsbudgeten. I propositionen föreslår regeringen
att basbeloppet skall räknas upp med den fulla
prisförändringen eftersom budgetunderskottet förra
året understeg 50 miljoner kronor. Dessutom
föreslår regeringen att pensionsförmånerna 1999
skall beräknas utifrån ett basbelopp som är
reducerat med endast en procent, mot för
närvarande två. För 2000 och framåt skall
pensionerna beräknas från ett oreducerat
basbelopp. Dessa båda förändringar påverkar också
ramnivåerna under de tre åren. Slutligen föreslår
regeringen att man gör en tillfällig omfördelning
inom utgiftsområdets ram under 1999 och för över
225 miljoner kronor från anslaget Sjukförsäkring
och rehabilitering m.m. till administrationen av
socialförsäkringen.

Förslag till ram för utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet
vid sjukdom och
handikapp
Belopp i miljoner kronor
-----------------------------------------------------------
-----------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------------
År Proposi- Oppositionspartiernas avvikelser från
propositionens ram
-------------------------------------------------------------
---------------------------------------------------------------
Folkpartiet
tionen Moderata Center-liberalernaVänster-Miljö-
Kristdemo-
samlings-partiet partiet partiet
kraterna
partiet de
gröna
---------------------------------------------------------------
--------------------------------------------------------
--------------------------------------------------------
---------------------------------------------------------------
1999 43 749 -9 010 -685 -1 205 +705 -750 -8 150
---------------------------------------------------------------
2000 44 777 -10 040 -685 -1 605 +705 -685 -9 500
---------------------------------------------------------------
2001 45 425 -12 230 -685 -1 605 +705 -715 -11
100
---------------------------------------------------------------
Motionerna
Moderata samlingspartiet föreslår i motion Fi17
att kompensationsnivån i sjukförsäkringen sänks
till 75 % och att ytterligare en karensdag införs
i försäkringen fr.o.m. 1999. Den
sjukpenninggrundande inkomsten (SGI) bör dessutom
inte baseras på en aktuell inkomst utan grundas på
genomsnittsinkomsten under de senaste 24 månaderna
och räknas upp med basbeloppet.
Finansiell samverkan skall enligt motionärerna
vara huvudregel i rehabiliteringsarbetet och för
egen del tillgodoräknar de sitt budgetalternativ
ekonomiska vinster av en sådan samordning.
Riksförsäkringsverket tillförs i detta syfte 200
miljoner kronor under såväl 1999 som 2000.
Motionärerna vill också skärpa kontrollen av hur
sjukförsäkringen och förtidspensioneringen
utnyttjas för att på så sätt öka
socialförsäkringssystemets legitimitet och
ytterligare minska kostnaderna. Vidare skall
sjukskrivningar föranledda av trafikolyckor inte
belasta sjukförsäkringen utan bekostas av den
obligatoriska trafikförsäkringen. Motionärerna
anser också att arbetsskadeförsäkringen bör
justeras med avseende på tillkommande livräntor
vilket väntas leda till kostnadsminskningar från
2001. Slutligen anser motionärerna att
ersättningsnivåer för olika pensionsförmåner skall
beräknas utifrån ett helt oreducerat basbelopp
redan fr.o.m. 1999.
Centerpartiet ansluter sig i motion Fi18 till
regeringens förslag för utgiftsområdet men anser
därutöver att beräkningen av den
sjukpenninggrundande inkomsten skall ändras.
Löneanpassningen bör slopas och
kvalifikationsvillkoren ändras.
Folkpartiet liberalerna vill i motion Fi19
förbättra villkoren för närståendevården. För att
kunna motverka missbruk av trygghetssystemen vill
motionärerna tillföra försäkringskassorna
ytterligare resurser. Ändrade regler för
förtidspensioneringen väntas dessutom ge en viss
besparing.
Vänsterpartiet föreslår i motion Fi20 att
sjukpenningnivån på sikt höjs till 90 %. Redan den
1 januari 1999 bör emellertid nivån höjas till
85 %. Motionärerna erinrar om att antalet ärenden
hos försäkringskassorna ständigt ökar och vill för
att kunna upprätthålla en rimlig servicenivå hos
kassorna öka bidraget till deras administration.
Vänsterpartiet vill också få till stånd en sådan
lagändring att förtidspensionärer som fortfarande
omfattas av de numera upphävda reglerna om s.k.
undantagande slipper detta.
Miljöpartiet de gröna förordar i motion Fi21 att
man inför ett nytt ersättningssystem med ett s.k.
brutet tak för sjukpenningen, där
kompensationsnivån skall vara 85 % på inkomster
upp till 4,2 basbelopp per år och 40 % på den del
av inkomsten som överstiger denna nivå. Ett
enhetligt tak bör införas i socialförsäkringen vid
6,5 basbelopp per år. Motionärerna vill dessutom
tillföra försäkringskassorna extra resurser för
att kassorna inte skall behöva inskränka på
rehabiliteringsverksamheten. De vill även få till
stånd ett samarbete mellan arbetsförmedling och
försäkringskassa vilket enligt deras mening ger
besparingar inom några år.
Kristdemokraterna föreslår i motion Fi22 en ökad
satsning på rehabilitering för att minska
kostnaderna för långvarig sjukskrivning och
förtidspensionering. Motionärerna vill också att
beräkningen av den sjukpenninggrundande inkomsten
ändras samt att en andra karensdag införs i
kombination med ett högkostnadsskydd som innebär
att antalet karensdagar begränsas till högst tio
per tolvmånadersperiod. Sjukskrivnings- och
rehabiliteringskostnader förknippade med
trafikolyckor bör enligt motionärernas mening
föras över till trafikförsäkringen samtidigt som
fordonsskatten sänks kraftigt. Förmåner grundade
på grundval av basbeloppet skall beräknas utifrån
ett helt oreducerat basbelopp redan fr.o.m. 1999.
Socialförsäkringsutskottet
Socialförsäkringsutskottet tillstyrker i sitt
yttrande (SfU5y) regeringens förslag till
ramnivåer för budgetåren 1999-2001 samt avstyrker
motsvarande förslag i motionerna.
Moderata samlingspartiet, Centerpartiet,
Folkpartiet liberalerna, Vänsterpartiet,
Miljöpartiet de gröna samt Kristdemokraterna
biträder i var sin avvikande mening sina partiers
respektive förslag till ramnivå för
utgiftsområdet.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet har tidigare i betänkandet
(avsnitten 2.6.2 och 3.0) redovisat sin syn på hur
statsbudgetens utgifter preliminärt bör fördelas
på utgiftsområden 1999-2001. Finansutskottet har
därvid tillstyrkt regeringens förslag.
Socialförsäkringsutskottet har för sin del inte
haft något att erinra mot regeringens förslag till
ram för utgiftsområde 10. Finansutskottet
tillstyrker således propositionens förslag till
preliminär ramberäkning för utgiftsområdet och
avstyrker de i sammanhanget aktuella motionerna i
berörda delar.
Den lagstiftning som är förknippad med
regeringens förslag att återställa basbeloppet
behandlar utskottet längre fram i betänkandet i
avsnittet 3.29 Uppräkning av basbeloppet.
3.11 Utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet
vid ålderdom
Utgiftsområdet omfattar folkpension och
pensionstillskott i form av ålders- pension,
efterlevandepension till vuxna, bostadstillägg
till pensionärer (BTP) samt särskilt
pensionstillägg.
Utgifterna beräknas för 1998 uppgå till 62,6
miljarder kronor.
Vårpropositionen
Nivån på utgiftsområdet har i propositionen
anpassats till att utgifterna för
delpensionsförsäkringen kommer att belasta
utgiftsområdet fr.o.m. 1999. Detta leder till att
utgifterna inom utgiftsområdet ökar med 190, 97
och 118 miljoner kronor under de tre närmast
efterföljande åren. I samband med att
ålderspension enligt de reformerade reglerna
kommer att betalas ut fr.o.m. 2001 skall inga nya
delpensioner beviljas. Regeringen har i sin
ramberäkning också beaktat effekten av att det
reducerade basbeloppet föreslås bli återställt i
två steg.

Förslag till ram för utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet
vid ålderdom
Belopp i miljoner kronor
-----------------------------------------------------------
-----------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------------
År Proposi- Oppositionspartiernas avvikelser från
propositionens ram
-------------------------------------------------------------
---------------------------------------------------------------
Folkpartiet
tionen Moderata Center-liberalernaVänster-Miljö-
Kristdemo-
samlings-partiet partiet partiet
kraterna
partiet de
gröna
---------------------------------------------------------------
--------------------------------------------------------
--------------------------------------------------------
---------------------------------------------------------------
1999 62 708 +2 705 -105 +1 000 +1 100 +70 +1 905
---------------------------------------------------------------
2000 63 239 +1 285 -95 +1 000 +1 400 +335 +1 320
---------------------------------------------------------------
2001 63 837 +1 285 -95 +1 000 +1 550 +600 +1 320
---------------------------------------------------------------
Motionerna
Moderata samlingspartiet föreslår i motion Fi17
att basbeloppet skall återställas fullt ut redan
fr.o.m. den 1 januari 1999. Motionärerna vill
också återställa änkepensionerna till den nivå som
gällde före den 1 april 1997. De anser dessutom
att varken innehav av fritidsfastighet eller
privat pensionssparande skall beaktas när man
fastställer nivån på bostadstillägg till
pensionärer (BTP).
Centerpartiet vill i motion Fi18 förbättra
situationen för de sämst ställda pensionärerna och
föreslår att pensionstillskottet höjs med 0,03
basbelopp eller ca 1 100 kr per år. I motionen
förordas också att samboende pensionärer likställs
med gifta med avseende på folkpensionen.
Motionärerna anser dessutom att kapitalinkomster
skall beaktas på samma sätt vid BTP som vid
beräkning av bostadsbidrag samt att endast
bidragsberättigad pensionärs del av
bostadskostnaden skall ligga till grund för rätten
till BTP.
Folkpartiet liberalerna anser i motion Fi19 att
den besparing på 800 miljoner kronor som görs på
änkepensionerna är orättfärdig och bör rivas upp.
Motionärerna motsätter sig också att innehav av
fritidsfastighet skall räknas med i underlaget för
BTP.
Även Vänsterpartiet kräver i motion Fi20 att
beslutet om inkomstprövning av änkepensionerna
rivs upp. I motionen föreslås också att
ersättningsnivån inom BTP höjs från 85 till 87 %.
Miljöpartiet de gröna räknar i motion Fi21 med
att partiets förslag till skatteväxling kommer att
få effekt på konsumentprisindex och därmed bidra
till att basbeloppet höjs, vilket i sin tur
innebär att utgifterna för folkpensioner ökar.
Motionärerna reserverar också 50 miljoner kronor
för en eventuell justering av reglerna för
inkomstprövning av änkepensionerna. De anser
dessutom att reglerna för inkomstprövning av BTP
skall modifieras på så sätt att förmögenhet i
fritidshus upp till 100 000 kr inte skall påverka
bidraget.
Kristdemokraterna föreslår i motion Fi22 att
dagens omställningspension skall återställas från
nuvarande sex till tolv månader. Vidare föreslås i
motionen att inkomstprövningen för rätt till
änkepension slopas samt att innehav av
fritidsfastighet inte längre skall beaktas vid
inkomstprövningen för BTP. Motionärerna vill också
förbättra för de sämst ställda pensionärerna genom
att höja pensionstillskottet. Dessutom föreslår de
att alla pensioner skall beräknas på ett
oreducerat basbelopp redan fr.o.m. år 1999.
Socialförsäkringsutskottet
Socialförsäkringsutskottet tillstyrker i sitt
yttrande (SfU5y) regeringens förslag till
ramnivåer för budgetåren 1999-2001 samt avstyrker
motsvarande förslag i motionerna.
Moderata samlingspartiet, Centerpartiet,
Folkpartiet liberalerna, Vänsterpartiet,
Miljöpartiet de gröna samt Kristdemokraterna har i
var sin avvikande mening biträtt sina partiers
respektive förslag till ramnivå för
utgiftsområdet.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet har tidigare i betänkandet
(avsnitt 2.6.2) redovisat sin syn på hur
statsbudgetens utgifter preliminärt bör fördelas
på utgiftsområden 1999-2001. Finansutskottet har
därvid tillstyrkt regeringens förslag (avsnitt
3.0). Socialförsäkringsutskottet har för sin del
inte haft något att erinra mot regeringens förslag
till ram för utgiftsområde 11. Finansutskottet
tillstyrker således propositionens förslag till
preliminär ramberäkning för utgiftsområdet och
avstyrker de i sammanhanget aktuella motionerna i
berörda delar.
De lagändringar som föranleds av den föreslagna
justeringen av basbeloppet behandlar utskottet
längre fram i betänkandet i avsnittet 3.29
Uppräkning av basbeloppet.
3.12 Utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet
för familjer och barn
Utgiftsområdet omfattar statens ekonomiska stöd
till barnfamiljer (förutom bostadsbidraget som
återfinns under utgiftsområde 18 och
studiebidragen som återfinns under utgiftsområde
15). Stödet utgörs av allmänna barnbidrag,
föräldraförsäkring inklusive havandeskapspenning,
underhållsstöd, bidrag till kostnader för
internationella adoptioner, folkpension i form av
barnpension och vårdbidrag till handikappade barn.
ATP i form av barnpension finansieras vid sidan av
statsbudgeten.
För år 1998 beräknas de totala utgifterna uppgå
till 35,6 miljarder kronor.
Vårpropositionen
Med anledning av ett tillkännagivande vid
behandlingen av budgetpropositionen för 1998
(1997/98:SfU1) meddelar regeringen i
vårpropositionen att en särskild arbetsgrupp inom
Regeringskansliet under våren 1998 skall analysera
regler och det ekonomiska utfallet för
underhållsstödssystemet. Regeringen avser att i
samband med budgetpropositionen för 1999 ta
ställning till behov av förändringar i systemet
för underhållsstödet.

Propositionens och oppositionspartiernas förslag
till preliminär ramnivå för utgiftsområdet under
åren 1999-2001 redovisas i efterföljande tabell.

Förslag till ram för utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet
för familjer och barn
Belopp i miljoner kronor
-----------------------------------------------------------
-----------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------------
År Proposi- Oppositionspartiernas avvikelser från
propositionens ram
-------------------------------------------------------------
---------------------------------------------------------------
Folkpartiet
tionen Moderata Center-liberalernaVänster-Miljö-
Kristdemo-
samlings-partiet partiet partiet
kraterna
partiet de
gröna
---------------------------------------------------------------
--------------------------------------------------------
--------------------------------------------------------
---------------------------------------------------------------
1999 34 780 +230 -345 -500 +1 200 +9 580 +1 659
---------------------------------------------------------------
2000 35 503 -130 -345 -500 +1 200 +9 580 +1 759
---------------------------------------------------------------
2001 36 287 -160 -345 -500 +1 200 +9 580 +1 859
---------------------------------------------------------------
Motionerna
Moderata samlingspartiet anser enligt motion Fi17
att kompensationen i föräldraförsäkringen skall
vara 75 % samt att havandeskapspenningen skall
samordnas med sjukpenningförsäkringen från den
1 januari 1999. Detta påverkar anslaget för
sjukpenning. Motionärerna föreslår ett reformerat
underhållsstöd samt ett vårdnadsbidrag.
Centerpartiet föreslår i motion Fi18 en slopad
löneanpassning av den sjukpenninggrundande
inkomsten som även får effekter inom detta
utgiftsområde. Motionärerna förespråkar också att
frågan om att på längre sikt göra om stödet till
barn i åldern 0-6 år till ett s.k. barnkonto
utreds.
Folkpartiet liberalerna förespråkar i motion Fi19
att ersättningen i de s.k. mamma- och
pappamånaderna återställs till 90 % för att
stimulera fler fäder att ta ut sin pappaledighet
samt att garantidagarna i föräldraförsäkringen
tas bort.
I motion Fi20 förespråkar Vänsterpartiet en
höjning av ersättningen i föräldraförsäkringen
till 90 % på sikt och en höjning till 85 % från
den 1 januari 1999. Motionärerna vill också att
ersättningsnivån för den s.k. pappamånaden höjs
med 10 procentenheter. Vidare föreslås
behovsprövade umgängesresor för barn med
särlevande föräldrar.
Det allmänna barnbidraget bör höjas till 1 200 kr
per månad och samtidigt beskattas enligt motion
Fi21 av Miljöpartiet de gröna. Motionärerna
föreslår också att ersättningen i
föräldraförsäkringen skall utgå med olika
procentsatser beroende på inkomst samt att
garantinivån höjs till 180 kr per dag. Vidare
föreslås att medel avsätts för förbättringar av
underhållsstödet.
Kristdemokraterna föreslår i motion Fi22 att ett
vårdnadsbidrag införs, vilket bör delfinansieras
med ett slopande av garantidagarna i
föräldraförsäkringen. Vidare föreslås att
kontaktdagarna i föräldraförsäkringen återinförs
samt att medel omfördelas mellan barnbidraget och
det barnrelaterade bidraget i bostadsbidraget.
Slutligen föreslås ett höjt förbehållsbelopp i
underhållsbidragen.
Socialförsäkringsutskottets yttrande
Socialförsäkringsutskottet säger i sitt yttrande
(SfU5y) att regeringens beräkning av ram för
utgiftsområdet godtas mot bakgrund av de
förbättringar av det ekonomiska stödet till
barnfamiljer som genomförts i år samt det faktum
att regeringen i propositionen aviserar
ställningstaganden i budgetpropositionen vad avser
underhållsstödet. Socialförsäkringsutskottet
föreslår därmed att propositionens förslag
tillstyrks samt att aktuella motioner avstyrks.
Till yttrandet har fogats avvikande meningar av
företrädarna för Moderata samlingspartiet,
Centerpartiet, Folkpartiet liberalerna,
Vänsterpartiet, Miljöpartiet de gröna respektive
Kristdemokraterna.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet har tidigare i betänkandet
(avsnitt 2.6.2) redovisat sin syn på hur
statsbudgetens utgifter preliminärt bör fördelas
på utgiftsområden åren 1999-2001. Finansutskottet
har därvid tillstyrkt regeringens förslag (avsnitt
3.0). Socialförsäkringsutskottet har för sin del
inte haft något att erinra mot regeringens förslag
om ram för utgiftsområde 12. Finansutskottet
tillstyrker alltså propositionens förslag och
avstyrker de i sammanhanget aktuella motionerna i
berörda delar.
3.13 Utgiftsområde 13 Ekonomisk trygghet
vid arbetslöshet
Utgiftsområdet omfattar bidrag till
arbetslöshetsersättning och till
lönegarantiersättning. Inom utgiftsområdet
finansieras ersättning till deltagare i offentliga
tillfälliga arbeten för äldre arbetslösa,
resursarbete, tillfällig avgångsersättning,
generationsväxling och den s.k. aktivare
användningen av arbetslöshetsersättningen.
För år 1998 beräknas de totala utgifterna uppgå
till 37,5 miljarder kronor.
Vårpropositionen
I vårpropositionen (avsnitt 4.5.2) anförs att
konjunkturuppgången sedan andra halvåret 1997 i
kombination med regeringens utbildningssatsning
har medfört att arbetslösheten sjunkit i snabb
takt, vilket minskar belastningen på
utgiftsområdet. Regeringen står fast vid målet om
att den öppna arbetslösheten skall halveras till 4
% vid sekelskiftet och att målet därefter är full
sysselsättning. Regeringens bedömning är att
arbetslösheten nu kommer att minska i en snabbare
takt än vad som angavs i budgetpropositionen för
budgetåret 1998. Detta medför en lägre belastning
på anslaget för arbetslöshets-ersättning jämfört
med de tidigare preliminärt beräknade
anslagsbeloppen under utgiftsområdet för
budgetåren 1999 och 2000. Vidare kommer
belastningen på anslaget för lönegarantiersättning
att minska, då den återstående skulden för
lönegarantifonden i Riksgäldskontoret avvecklas
vid utgången av år 1998.
I propositionen anförs vidare att regeringen
överväger när åtgärden offentligt tillfälligt
arbete skall avvecklas och återkommer med besked i
budgetpropositionen. Vad avser
arbetslöshetsersättningen så har regeringen
beslutat om direktiv till en utredning kring
frågan om deltidsbegränsningen. Regeringen har
även tillsatt en arbetsgrupp som skall utreda
frågan om en indexering av dagpenningbeloppets
högsta och lägsta nivå. Under budgetåret 1999
avser regeringen att fortsätta insatserna för att
stärka arbetsförmedlingarnas kontrollfunktion och
Arbetsmarknadsstyrelsens tillsyn av
arbetslöshetskassornas verksamhet.
Propositionens och oppositionspartiernas förslag
till preliminär ramnivå för utgiftsområdet under
åren 1999-2001 redovisas i efterföljande tabell:

Förslag till ram för utgiftsområde 13 Ekonomisk trygghet
vid arbetslöshet
Belopp i miljoner kronor
-----------------------------------------------------------
-----------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------------
År Proposi- Oppositionspartiernas avvikelser från
propositionens ram
-------------------------------------------------------------
---------------------------------------------------------------
Folkpartiet
tionen Moderata Center-liberalernaVänster-Miljö-
Kristdemo-
samlings-partiet partiet partiet
kraterna
partiet de
gröna
---------------------------------------------------------------
--------------------------------------------------------
--------------------------------------------------------
---------------------------------------------------------------
1999 31 149 +9 294 ±0 -2 200 -1 500 +1 482 -13
418
---------------------------------------------------------------
2000 24 531 +2 152 ±0 -2 300 ±0 -498 -10
081
---------------------------------------------------------------
2001 21 696 +2 412 ±0 -1 900 ±0 -3 731 -8 188
---------------------------------------------------------------
Motionerna
Moderata samlingspartiet föreslår i motion Fi17
att alla ersättningar vid arbetslöshet skall
sammanföras under utgiftsområde 13.
Arbetslöshetsförsäkringen bör reformeras och
motionärerna förordar en allmän och obligatorisk
arbetslöshetsförsäkring som skall ge ett
grundläggande skydd. Ersättningsnivån bör vara 75
%. Försäkringen skall vara en
omställningsförsäkring under en begränsad tid.
Egenfinansieringen höjs för att skapa ett
tydligare eget finansiellt ansvar. Höjningen
kompenseras med sänkt skatt.
Centerpartiet godtar i motion Fi18 regeringens
förslag till utgiftsramar för utgiftsområdet.
Motionärerna anser att en utredning bör ges i
uppdrag att skyndsamt se över drivkrafterna för
arbete och återkomma med förslag som innebär att
fler arbetslösa tjänar på att ta arbete, när sådan
möjlighet finns. Enligt motionärerna är
arbetslöshetsförsäkringen inte i egentlig mening
en försäkring eftersom avgiften är mycket låg.
Avgiften bör höjas till 480 kr per år. Förslaget
kommer enligt motionärerna att öka inkomsterna på
statsbudgeten. Utgifterna påverkas däremot inte
(yrkande 20).
Folkpartiet liberalerna anför i motion Fi19 att
om partiets politik för jobb genom företag
genomförs kan utgiftsramarna minskas. Statens
utgifter för utbildningsbidrag skulle kunna
reduceras genom en omvandling från bidrag till
lån. Motionärerna anser att generationsväxlingen
skall upphöra eftersom den är ineffektiv och
bygger på tankefelet att individer är utbytbara i
arbetslivet.
Vänsterpartiet förespråkar i motion Fi20 att
utgiftsområdena 13 och 14 sammanförs eftersom
utgiftsområdena uppvisar ett starkt ömsesidigt
samband. Motionärerna föreslår vidare att den s.k.
bortre parentesen skall avföras från diskussionen,
att såväl grundbelopp som högsta dagpenningbelopp
bör höjas, att en löneföljsamhetsregel införs, att
begränsningsregeln för deltidsarbetslösa skall
avvecklas och att reguljärt arbete skall
kvalificera för ersättning även om det utförs med
stöd av arbetsmarknadspolitiska medel.
Motionärerna föreslår också att det för 1999
överförs 1 miljard kronor till utgiftsområde 14
som försörjningsmedel för aktiva otraditionella
insatser och att 2,5 miljarder kronor skall
överföras till utgiftsområde 25 för extra
jobbsatsningar. Statligt finansierade åtgärder som
OTA, resursarbete och vissa ALU-placeringar bör
successivt omvandlas till anställningar. På detta
sätt skulle utrymme skapas för mellan 13 000 och
14 000 nya arbetstillfällen under 1999.
Miljöpartiet de gröna föreslår i motion Fi21 att
arbetslöshetsförsäkringen skall ha ett s.k. brutet
tak med ersättning på 85 % upp till 4,2 basbelopp
och 40 % upp till 6,5 basbelopp. Motionärerna
anser att regeringens kalkyler för utvecklingen av
arbetslösheten är alltför optimistiska.
Motionärernas förslag om förkortad arbetstid till
35 timmar per vecka leder till minskade kostnader
för arbetslösheten.
Kristdemokraterna bedömer i motion Fi22 att
partiets samlade förslag för tillväxt- och
företagsfrämjande åtgärder leder till att
sysselsättningen ökar, vilket i sin tur kommer att
innebära minskad belastning för utbetalning av
arbetslöshetsersättning. Det föreslagna
avskaffandet av OTA minskar också belastningen.
Partiet avvisar även åtgärderna resursarbete och
generationsväxling. Motionärerna föreslår också
vissa strukturella förändringar av arbetsvillkoret
i arbetslöshetsförsäkringen vilket leder till
minskade utgifter. En ökad finansieringsgrad i
arbetslöshetsförsäkringen, som för den enskilde
vägs upp av sänkt inkomsskatt, gör också att
utgifterna minskar.
I motion Fi59 av Karin Israelsson (c) föreslås
att försöket med s.k. tillfällig avgångsersättning
bör förlängas eftersom åtgärden blivit mycket
uppskattad bland äldre arbetslösa.
Arbetsmarknadsutskottets yttrande
Arbetsmarknadsutskottet framhåller i sitt yttrande
(AU5y) att utgifterna på utgiftsområdet är starkt
beroende av arbetslöshetsnivån och omfattningen av
de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna.
Arbetsmarknadsutskottet anser att de antaganden
som regeringen gjort i dessa hänseenden bör kunna
godtas som grund för beräkningen av utgifterna på
utgiftsområdet.
Beträffande den tillfälliga avgångsersättningen
hänvisar arbetsmarknadsutskottet till vad
utskottet anförde när åtgärden infördes år 1997.
Arbetsmarknadsutskottet uttalade då att det var av
största vikt att en åtgärd med den aktuella
karaktären var temporär. Skälet härför var att
arbetsmarknaden annars skulle kunna försämras för
den aktuella åldersgruppen.
Arbetsmarknadsutskottet har under beredningen av
vårpropositionen inhämtat att
Arbetsmarknadsdepartementet planerar att utvärdera
den avslutade försöksperioden med tillfällig
avgångsersättning. I avvaktan på utvärderingen och
mot bakgrund av de principiella betänkligheterna
mot åtgärden kan arbetsmarknadsutskottet inte
ställa sig bakom yrkandet i motion Fi59 (c).
Arbetsmarknadsutskottet tillstyrker
propositionens förslag och avstyrker motionerna.
Företrädarna för Moderata samlingspartiet,
Centerpartiet, Folkpartiet liberalerna,
Vänsterpartiet, Miljöpartiet de gröna och
Kristdemokraterna tillstyrker i avvikande meningar
förslagen i respektive partimotion.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet har inte något att erinra mot
arbetsmarknadsutskottets ställningstagande.
Propositionens förslag tillstyrks, vilket också är
i överensstämmelse med utskottets
ställningstagande ovan (avsnitten 2.6.2 och 3.0).
Därmed avstyrks motionärernas förslag till
utgiftsramar. Även motionerna Fi18 (c) yrkande 20
och Fi59 (c) avstyrks.

3.14 Utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och
arbetsliv
Utgiftsområdet omfattar till största delen
verksamheterna arbetsmarknadspolitiska åtgärder,
arbetslivsfrågor och Arbetsmarknadsverkets
förvaltningskostnader. Vidare ingår
tillsynsmyndigheter och forskningsmyndigheter inom
arbetslivsområdet, Samhall AB:s verksamhet,
Arbetsdomstolen, Institutet för
arbetsmarknadspolitisk utvärdering m.fl.
myndigheter. Under utgiftsområdet återfinns också
frågor om arbetsorganisation och
kompetensutveckling m.m. samt utgifter för
jämställdhetspolitiska åtgärder och för statliga
arbetsgivarfrågor.
För år 1998 beräknas de totala utgifterna för
utgiftsområdet uppgå till 49,3 miljarder kronor.
Vårpropositionen
I vårpropositionen (avsnitt 4.5.2) redovisas att
regeringen i budgetpropositionen kommer att
föreslå riksdagen att de tillfälliga
personalförstärkningarna vid arbetsförmedlingar
och arbetsmarknadsinstitut om sammanlagt 850
miljoner kronor som disponeras av AMV under
innevarande budgetår bibehålls även under år 1999.
Regeringen överväger vidare att i
budgetpropositionen föreslå riksdagen en satsning
på IT-utbildning inom den offentliga sektorn bl.a.
för att främja en jämn könsfördelning inom IT-
området.
Regeringen har vidare för avsikt att i
budgetpropositionen föreslå förenklingar av
reglerna för de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna
samt ett enhetligt och utökat försäkringsskydd för
deltagarna i åtgärderna. I detta sammanhang kommer
regeringen att föreslå att arbetsplatsintroduktion
(API) och arbetslivsutveckling (ALU) ersätts med
en ny praktikåtgärd. Vad gäller resursarbete avser
regeringen att i budgetpropositionen föreslå att
resursarbete får beviljas även under år 1999,
bl.a. eftersom åtgärden kan vara lämplig för
deltidsarbetslösa i den offentliga sektorn.
Regeringen är inte beredd att tillstyrka förslagen
från Kommittén för avreglering av
arbetsförmedlingsmonopolet (Personaluthyrning, SOU
1997:58) eftersom frivillig auktorisation och
kollektivavtal alltmer utnyttjas inom branschen.
Regeringen avser att senare i höst som ett led i
en satsning på insatser för arbetshandikappade
återkomma med ytterligare förslag om att förbättra
situationen för de arbetshandikappade på
arbetsmarknaden.
Propositionens och oppositionspartiernas förslag
till preliminär ramnivå för utgiftsområdet under
åren 1999-2001 redovisas i efterföljande tabell:

Förslag till ram för utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och
arbetsliv
Belopp i miljoner kronor
-----------------------------------------------------------
-----------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------------
År Proposi- Oppositionspartiernas avvikelser från
propositionens ram
-------------------------------------------------------------
---------------------------------------------------------------
Folkpartiet
tionen Moderata Center-liberalernaVänster-Miljö-
Kristdemo-
samlings-partiet partiet partiet
kraterna
partiet de
gröna
---------------------------------------------------------------
--------------------------------------------------------
--------------------------------------------------------
---------------------------------------------------------------
1999 48 524 -18 430 -2 290 -8 350 +5 800 -1 274 -2 840
---------------------------------------------------------------
2000 48 919 -18 465 -2 090 -11 075 +5 800 -7 208 -4 755
---------------------------------------------------------------
2001 47 308 -18 471 -2 090 -12 600 +5 800 -13 -5 840
696
---------------------------------------------------------------
Motionerna
Moderata samlingspartiet framhåller i motion Fi17
att problemen inom arbetsmarknadspolitiken kräver
omedelbara förändringar. Arbetsmarknadspolitikens
volymmål måste avvecklas.
Arbetsmarknadsmyndigheterna skall i stället
inrikta åtgärderna på att så många arbetslösa som
möjligt kan få ett riktigt arbete.
Arbetsmarknadspolitikens huvudsakliga verktyg
skall vara utbildning. Arbetsmarknadspolitiken
skall därför koncentrera sig på två huvudelement
nämligen dels en bred lärlingsutbildning för alla
arbetslösa mellan 20 och 25 år, dels en fokuserad
och kvalificerad arbetsmarknadsutbildning.
Speciella skattelättnader för äldre arbetskraft
bör övervägas.
Centerpartiet anser i motion Fi18 att det finns
behov av förändringar inom utgiftsområdet.
Motionärerna anser att det krävs en ökad
flexibilitet i arbetsmarknadspolitiken för att
sysselsättningen markant skall kunna öka.
Motionärernas utgångspunkt är att ALU eller
liknande åtgärder inte bör användas i
konkurrensutsatt verksamhet. Den av regeringen
föreslagna utökningen av anslaget till
arbetsförmedlingarna för år 1999 bör minskas med
400 miljoner kronor. Ytterligare 500 miljoner
kronor bör överföras till utgiftsområde 19 för
småföretagssatsningar. Motionärerna föreslår att
90 miljoner kronor skall överföras till
utgiftsområde 17 för insatser på kulturområdet.
Folkpartiet liberalerna föreslår i motion Fi19
kraftiga minskningar av utgiftsramarna till följd
av effekterna av partiets politik för fler riktiga
jobb genom fler företag. Motionärerna motsätter
sig regeringens förslag om en ökning av medlen för
tillfälliga personalförstärkningar på
arbetsförmedlingarna. De motsätter sig även att
resursarbete skall finns kvar under år 1999.
Vänsterpartiet anser i motion Fi20 att betydande
belopp bör avsättas till arbetsmarknadspolitiska
åtgärder som stödjer en offensiv
sysselsättningstillväxt. Arbetsmarknadspolitiken
måste bort från volymtänkandet. Vidare bör
volymkravet avskaffas eftersom det motverkar ett
effektivt resursutnyttjande. Inriktningen bör vara
att med utgångspunkt i en individuell
handlingsplan av hög kvalitet kombinera
utbildning, praktik och jobbsökaraktiviteter.
Arbetsmarknadspolitiken måste decentraliseras och
befrias från detaljregler. De lokala
arbetsförmedlingsnämnderna måste få ett större
inflytande. Riktade satsningar krävs för de
utsatta grupperna på arbetsmarknaden.
Miljöpartiet de gröna bedömer i motion Fi21 att
regeringens kalkyler för utvecklingen av
arbetslösheten är alltför optimistiska. Partiets
förslag om förkortad arbetstid till 35 timmar per
vecka leder till minskade kostnader för
arbetslösheten. Den av partiet föreslagna högre
ramen för kommunsektorn kommer enligt motionärerna
att leda till minskade kostnader för
arbetslösheten. Motionärerna föreslår vidare
förstärkning av anslagen till lönebidrag för
allmännyttiga organisationer och till
Arbetarskyddsverket.
Kristdemokraterna anser i motion Fi22 att
partiets förslag om aktiva insatser för att minska
arbetslösheten och öka sysselsättningen kommer att
medföra att trycket på de arbetsmarknadspolitiska
åtgärderna minskar. Motionärerna föreslår
ytterligare strukturförändringar i fråga om
åtgärder. En ökning föreslås av anslaget för
lönebidrag.
I motion Fi61 av Carina Moberg och Tone Tingsgård
(s) anförs att uthyrning av arbetskraft är en
snabbt växande bransch där det råder ett antal
missförhållanden, t.ex. när det gäller de
anställdas trygghet. Motionärerna anser att en lag
om statlig auktorisation av
personaluthyrningsföretag bör införas i enlighet
med förslaget i utredningsbetänkandet
Personaluthyrning, SOU 1997:58. En sådan
lagstiftning skulle minska riskerna för social
dumpning.
Arbetsmarknadsutskottets yttrande
Arbetsmarknadsutskottet framhåller i sitt yttrande
(AU5y) att utgifterna på utgiftsområdet är starkt
beroende av arbetslöshetsnivån och omfattningen av
de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna.
Arbetsmarknadsutskottet anser att de antaganden
som regeringen gjort i dessa hänseenden bör kunna
godtas som grund för beräkningen av utgifterna på
utgiftsområdet.
Vad gäller personaluthyrning delar
arbetsmarknadsutskottet regeringens bedömning men
understryker vikten av att utvecklingen och det
eventuella behovet av lagstiftning följs med
uppmärksamhet.
Arbetsmarknadsutskottet tillstyrker
propositionens förslag och avstyrker motionerna.
I avvikande meningar tillstyrker företrädarna för
Moderata samlingspartiet, Centerpartiet,
Folkpartiet liberalerna, Vänsterpartiet,
Miljöpartiet de gröna och Kristdemokraterna
förslagen i respektive partimotion. I ett särskilt
yttrande instämmer företrädarna för Moderata
samlingspartiet, Centerpartiet, Folkpartiet
liberalerna och Kristdemokraterna i regeringens
bedömning att det inte finns något behov av
lagstiftning om auktorisation av
personaluthyrningsföretag.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet har inte något att erinra mot
arbetsmarknadsutskottets ställningstagande till
propositionen och motionerna. Finansutskottet
tillstyrker således propositionens förslag, vilket
också är i överensstämmelse med utskottets
ställningstagande ovan (avsnitten 2.6.2 och 3.0).
Därmed avstyrks motionärernas förslag till
utgiftsramar. Även motion Fi61 (s) avstyrks.

3.15 Utgiftsområde 15 Studiestöd
Utgiftsområdet omfattar statens utgifter för
studiefinansiering för studier på gymnasienivå,
vuxenstudier samt högskolestudier.
För år 1998 beräknas de totala utgifterna uppgå
till 21,3 miljarder kronor.
Vårpropositionen
I vårpropositionen anges att regeringen, vid
beräkningen av ramen för utgiftsområdet, utgått
från att ramen minskar med 494 miljoner kronor
beroende på tidigare beslutade besparingar inom
utbildningsområdet. Besparingen tas ut på anslaget
för särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa
(svuxa). Ramen ökas med 89 miljoner kronor till
följd av att vissa tidigare beslutade besparingar
på utgiftsområde 15 i stället tas ut inom
utgiftsområde 16.
Regeringen föreslår en förlängning och utökning
av försöksverksamheten med den kvalificerade
yrkesutbildningen till år 2001. Regeringen har
också avsatt resurser för ytterligare
förstärkningar inom högskolesektorn och har även
beräknat medel för detta inom studiestödsområdet.
Vidare beräknas medel för 1 000 basårsstipendier
motsvarande 10 miljoner kronor för att ungdomar,
som har avslutat gymnasieskolan och vill skaffa
sig särskild behörighet för naturvetenskaplig
eller teknisk utbildning, även fortsättningsvis
ges möjlighet att få stipendier när de genomgått
basåret.

Propositionens och oppositionspartiernas förslag
till preliminär ramnivå för utgiftsområdet under
åren 1999-2001 redovisas i efterföljande tabell.

Förslag till ram för utgiftsområde 15 Studiestöd
Belopp i miljoner kronor
-----------------------------------------------------------
-----------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------------
År Proposi- Oppositionspartiernas avvikelser från
propositionens ram
-------------------------------------------------------------
---------------------------------------------------------------
Folkpartiet
tionen Moderata Center-liberalernaVänster-Miljö-
Kristdemo-
samlings-partiet partiet partiet
kraterna
partiet de
gröna
---------------------------------------------------------------
--------------------------------------------------------
--------------------------------------------------------
---------------------------------------------------------------
1999 21 863 -1 355 -257 +251 +112 ±0 -527
---------------------------------------------------------------
2000 22 951 -2 975 -300 +251 +112 ±0 -780
---------------------------------------------------------------
2001 24 420 -3 325 -300 +251 +112 ±0 -662
---------------------------------------------------------------
Motionerna
Moderata samlingspartiet anser enligt motion Fi17
att studiemedelssystemet måste reformeras i
grunden. Systemet skall vara överblickbart och
rättvist samt uppmuntra till låg skuldsättning och
snabb avbetalning, samtidigt som det skall ge var
och en goda möjligheter att skaffa sig en gedigen
utbildning. Motionärerna anser vidare att
fribeloppen skall höjas och på sikt avskaffas. I
ett långsiktigt perspektiv bör någon form av
utbildningskonto införas för att vuxnas
kontinuerliga behov av utbildning skall kunna
finansieras.
I motion Fi18 uttrycker Centerpartiet vikten av
att ett nytt studiestödssystem kommer till stånd
med en inriktning mot att göra skuldbördan mera
hanterlig. Enligt motionärerna finns det utrymme
för ytterligare minskningar av ramen med partiets
förslag till studiestöd.
Folkpartiet liberalerna föreslår i motion Fi19
att barntillägget i svux återinförs samt att
studenter tillåts gå på universitetet under
sommaren.
Vänsterpartiet framhåller i motion Fi20 att ett
nytt sammanhållet studie-stödssystem för alla
utbildningsformer behövs. I ett sådant system
skall bidragsdelen höjas och lånedelen inte vara
större än att lånet kan betalas tillbaka före
pensionsåldern.
Kristdemokraterna vill enligt motion Fi22 bromsa
utbyggnadstakten av högskole- och
vuxenstudieplatser. Vidare vill motionärerna
införa striktare krav på en viss studietakt för
att få fullt studiemedel samt höja fribeloppet i
studiestödssystemet rejält. Slutligen uttrycks en
förhoppning att ett nytt studiestödssystem skall
vara i kraft till år 2000.
Utbildningsutskottets yttrande
Utbildningsutskottet tillstyrker i sitt yttrande
(UbU10y) regeringens förslag till preliminära
ramar för utgiftsområdet och avstyrker de i
sammanhanget aktuella motionerna.
Till yttrandet har fogats avvikande meningar av
företrädarna för Moderata samlingspartiet,
Centerpartiet, Folkpartiet liberalerna,
Vänsterpartiet respektive Kristdemokraterna.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet har tidigare i betänkandet
(avsnitten 2.6.2 och 3.0) redovisat sin syn på
förslagen om preliminär fördelning av
statsbudgetens utgifter på utgiftsområden åren
1999-2001. Utbildningsutskottet tillstyrker för
sin del ramen för utgiftsområdet. Finansutskottet
tillstyrker därmed propositionens förslag om
ramberäkning för utgiftsområde 15 och avstyrker de
i sammanhanget aktuella motionerna i berörda
delar.
3.16 Utgiftsområde 16 Utbildning och
universitetsforskning
Utgiftsområdet omfattar utgifter för barnomsorg,
skola, vuxenutbildning, högskoleutbildning samt
universitetsforskning.
För år 1998 beräknas de totala utgifterna uppgå
till ca 27,6 miljarder kronor.
Vårpropositionen
I vårpropositionen anger regeringen att
utgiftsramen ökats med 494 miljoner kronor till
följd av att en del av en tidigare beslutad
besparing om 1 060 miljoner kronor i stället tas
ut under utgiftsområde 15 Studiestöd. Resterande
del av besparingen, 566 miljoner kronor, ligger
kvar inom utgiftsområde 16 och tas för år 1999 ut
genom anslagsminskningar som till huvuddelen
kompenseras genom att anslagssparande från
budgetåren 1995/96 och 1997 utnyttjas. För
åtgärder inom ramen för den föreslagna IT-
satsningen beräknas sammanlagt 1 500 miljoner
kronor under perioden 1999 till 2001.
I propositionen föreslås att försöksverksamheten
med kvalificerad yrkesutbildning (KY) förlängs
till och med år 2001, med sikte på att
verksamheten permanentas därefter, samt att
antalet platser ökas från 8 800 platser till
12 000 fr.o.m. år 1999. Regeringen föreslår
slutligen att Centrala studie-stödsnämnden (CSN)
tillförs 75 miljoner kronor år 1999 genom
omprioriteringar inom utgiftsområde 16. Inom
återbetalningsverksamheten avser regeringen att
höja expeditionsavgiften. Detta beräknas ge ett
tillskott med 20 miljoner kronor under år 1999.

Propositionens och oppositionspartiernas förslag
till preliminär ramnivå för utgiftsområdet under
åren 1999-2001 redovisas i efterföljande tabell.
Förslag till ram för utgiftsområde 16 Utbildning och
universitetsforskning
Belopp i miljoner kronor
-----------------------------------------------------------
-----------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------------
År Proposi- Oppositionspartiernas avvikelser från
propositionens ram
-------------------------------------------------------------
---------------------------------------------------------------
Folkpartiet
tionen Moderata Center-liberalernaVänster-Miljö-
Kristdemo-
samlings-partiet partiet partiet
kraterna
partiet de
gröna
---------------------------------------------------------------
--------------------------------------------------------
--------------------------------------------------------
---------------------------------------------------------------
1999 29 245 +145 ±0 -575 +415 +90 -334
---------------------------------------------------------------
2000 30 457 -1 089 ±0 -1 075 +415 +90 -819
---------------------------------------------------------------
2001 32 199 -1 842 ±0 +425 +415 +90 -824
---------------------------------------------------------------
Motionerna
Moderata samlingspartiet föreslår i motion Fi17
att en kvalitetsgaranti införs, bestående av ett
fritt skolval, tydlig utvärdering genom betyg,
obligatoriska nationella prov och obligatoriska
examina både på grund- och gymnasieskolan samt
inrättande av ett fristående nationellt
kvalitetsinstitut. Motionärerna föreslår också en
satsning bestående av en utbyggnad av
infrastrukturen på det informationstekniska
området, projekt för att höja lärarnas
IT-kompetens och utveckling av distansutbildning
samt en utbyggnad av kvalificerad eftergymnasial
yrkesutbildning. Enligt motionen krävs också
betydligt högre anslag avseende nationell
forskning och internationellt forskningssamarbete.
Slutligen avvisas regeringens föreslagna höjning
av expeditionsavgiften inom CSN:s
återbetalningsverksamhet.
I kommittémotion Fi26 av Beatrice Ask m.fl. (m)
föreslås att 10 miljoner kronor mer än vad
regeringen föreslår anvisas till anslaget för
dyrbar vetenskaplig utrustning (yrkande 1) samt
att kvalitetshöjande insatser inom skolan görs,
bl.a. införande av ett fristående nationellt
kvalitetsinstitut och obligatoriska examina både i
grund- och gymnasieskolan (yrkande 2). Vidare
föreslås ökade medel för en IT-satsning inom
skolan (yrkande 3) samt att resurser avsätts för
distansutbildning (yrkande 4). Slutligen föreslås
ökade resurser till Högskolan i Karlstad (yrkande
5).
Centerpartiet föreslår i motion Fi18 ökade
forskningsresurser till de mindre och medelstora
högskolorna, underlättande av anställning av
doktorander samt satsningar på fasta
forskningsresurser till mindre och medelstora
högskolor. Vad avser skolan i övrigt vill
motionärerna göra satsningar på läs- och
skrivutveckling, distansutbildning, IT-projekt och
utveckling av IT-pedagogik samt fort- och
vidareutbildning av lärare.
Folkpartiet liberalerna föreslår i motion Fi19
ökat anslag till doktorandtjänster samt
sommarstudier vid universitet och
högskolor. Vidare anser motionärerna att
kunskapslyftet bör reduceras något.
I motion Fi20 förespråkar Vänsterpartiet
satsningar på ett särskilt utvecklingsstöd till
skolor i utsatta bostadsområden eller till skolor
som av olika skäl behöver extra resurser för att
komma till rätta med segregationsproblem. Vidare
anser motionärerna att kraftfulla åtgärder måste
vidtas för att öka rekryteringsbasen till
högskolans naturvetenskapliga och tekniska
utbildningar. Slutligen föreslås satsningar på
skolforskningen.
Miljöpartiet de gröna föreslår i motion Fi21 att
medel anslås till åtgärder för elever med
specifika läs- och skrivsvårigheter. Motionärerna
föreslår också ytterligare medel för fortbildning
av lärare, utökat antal doktorandtjänster samt en
ökning av grundforskningsmedel till de statliga
forskningsråden och en särskild utvecklingsfond
för uppbyggnad av grundforskning vid små- och
medelstora högskolor.
För att bl.a. genomföra nödvändiga satsningar
inom skolans område föreslår Kristdemokraterna i
motion Fi22 att ytterligare medel tillförs
kommunerna utöver regeringens förslag för år 1999.
Motionärerna anser också att utbyggnaden av
antalet platser för vuxenstudier och i högskolan
skall bromsas för att inte äventyra kvaliteten i
utbildningen. Slutligen föreslås ökade anslag till
CSN.
I motion Fi38 av Inger Segelström m.fl. (s)
framhålls att användningen av IT domineras av män.
De förutsätter att den av regeringen aviserade IT-
satsningen på skolan kommer både flickor och
pojkar till del och att skolan utvecklar sin
pedagogik för att motverka könsmässiga skillnader
i användningen av IT.
Utbildningsutskottets yttrande
Utbildningsutskottet skriver i sitt yttrande
(UbU10y) att förslagen inom utgiftsområde 16 bör
ses tillsammans med förslaget om ytterligare
förstärkning av statsbidragen till kommunerna samt
regeringens förslag till tiopunktsprogram för
kvalitet och likvärdighet i skolan som presenteras
i propositionen. Utbildningsutskottet föreslår
därmed att finansutskottet tillstyrker regeringens
förslag till utgiftsramar för utgiftsområdet samt
avstyrker de i sammanhanget aktuella motionerna.
Till yttrandet har fogats avvikande meningar av
företrädarna för Moderata samlingspartiet,
Centerpartiet, Folkpartiet liberalerna,
Vänsterpartiet, Miljöpartiet de gröna respektive
Kristdemokraterna.
Arbetsmarknadsutskottets yttrande
Uppfattningen att jämställdheten är viktig även
när det gäller IT och informationssamhället som
kommer till uttryck i motion Fi38 (s) delas av
arbetsmarknadsutskottet enligt dess yttrande
(AU5y). Utskottet anför att denna uppfattning även
delas av regeringen, vilket framgår av
propositionens målbeskrivningar av IT-politiken
och även av ett flertal satsningar som redan
genomförts, pågår eller planeras. Motionen
avstyrks därmed av arbetsmarknadsutskottet då den
kan anses vara tillgodosedd.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet har tidigare i betänkandet
(avsnitten 2.6.2 och 3.0) redovisat sin syn på
propositionens förslag till preliminär fördelning
av statsbudgetens utgifter på utgiftsområden åren
1999-2001. Varken utbildningsutskottet,
näringsutskottet eller arbetsmarknadsutskottet har
i sitt yttrande redovisat några invändningar mot
propositionens förslag. Finansutskottet
tillstyrker därmed propositionens förslag till
preliminär ramberäkning för utgiftsområde 16 och
avstyrker motionsförslagen om annan ramnivå. Även
motionerna Fi26 (m) yrkandena 1-5 och Fi38 (s)
avstyrks.

3.17 Utgiftsområde 17 Kultur, medier,
trossamfund och fritid
Utgiftsområdet omfattar konstarterna, dvs. frågor
om teater, dans, musik, bibliotek, litteratur,
kulturtidskrifter, bild och form, konsthantverk,
ersättningar och bidrag till konstnärer samt film.
Vidare ingår kulturarvet dvs. frågor om arkiv,
kulturmiljö, arkitektur och design samt museer och
utställningar. Utgiftsområdet omfattar även delar
av medieområdet, kultur- och medieforskning, stöd
till trossamfund och folkbildningen.
Utgiftsområdet omfattar slutligen även
ungdomsfrågor samt folkrörelse- och idrottsfrågor.
För år 1998 beräknas de totala utgifterna uppgå
till 7,4 miljarder kronor.
Vårpropositionen
Regeringen uppger i vårpropositionen att den i
beräkningen av ramen för utgiftsområdet utgått
från att riksdagen godkänner regeringens förslag
att utgiftsområdet engångsvis ökas med 15 miljoner
kronor år 1999 och 7,5 miljoner kronor år 2000 för
insatser i syfte att förbättra konstnärernas
villkor i enlighet med propositionen om
konstnärernas villkor (prop. 1997/98:87).
Regeringen meddelar att avsikten är att i
budgetpropositionen föreslå att bidraget från
Svenska Spel ökas under år 1999. Därmed möjliggörs
bl.a. en talangsatsning inom idrotten. Från år
1999 tillförs utgiftsområdet också 40 miljoner
kronor för att förstärka studieförbunden och
folkhögskolorna.

Propositionens och oppositionspartiernas förslag
till preliminär ramnivå för utgiftsområdet under
åren 1999-2001 redovisas i efterföljande tabell.

Förslag till ram för utgiftsområde 17 Kultur, medier,
trossamfund och fritid
Belopp i miljoner kronor
-----------------------------------------------------------
-----------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------------
År Proposi- Oppositionspartiernas avvikelser från
propositionens ram
-------------------------------------------------------------
---------------------------------------------------------------
Folkpartiet
tionen Moderata Center-liberalernaVänster-Miljö-
Kristdemo-
samlings-partiet partiet partiet
kraterna
partiet de
gröna
---------------------------------------------------------------
--------------------------------------------------------
--------------------------------------------------------
---------------------------------------------------------------
1999 7 499 -610 +50 +10 +250 +75 -22
---------------------------------------------------------------
2000 7 640 -610 +50 +10 +250 +75 -22
---------------------------------------------------------------
2001 7 782 -610 +50 +10 +250 +75 -22
---------------------------------------------------------------
Motionerna
Moderata samlingspartiet anser enligt motion Fi17
att anslagen till Statens kulturråd och till
allmän kulturverksamhet bör minskas. Detsamma
gäller anslagen till Riksteatern och Rikskonserter
samt anslagen till allmänna samlingslokaler och
till Ungdomsstyrelsen. Motionärerna anser också
att en ny kulturfond inrättas.
Centerpartiet föreslår i motion Fi18 att medel
från utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv
förs över till utgiftsområde 17 för aktiva
insatser för konstnärer och kultur samt att
anslaget till uppsökande verksamhet i
samhällsfrågor avskaffas.
I motion Fi19 föreslår Folkpartiet liberalerna
att anslagen för bl.a. Riksteatern, Operan,
Dramaten och Länsmusiken ökas. Detsamma gäller
anslaget för stöd till idrotten, stöd till icke-
statliga kulturinstitutioner och stöd till
trossamfund.
Vänsterpartiet förespråkar i motion Fi20 ökade
satsningar på folkbildningen, att anslaget för
Världskulturmuseet i Göteborg säkras samt att
barnkultur och barns kulturaktiviteter stärks.
Miljöpartiet de gröna föreslår i motion Fi21 att
500 000 kr avsätts som en start för ett kulturens
Agenda 21. Partiet föreslår vidare att ytterligare
medel avsätts för folkbildningssatsningar och att
en omfördelning av medel från
Arbetsmarknadsområdet till kulturområdet
genomförs.
Kristdemokraterna förespråkar i motion Fi22
satsningar på att utveckla ideell verksamhet av
olika slag samt ökade anslag till trossamfundens
lokalbidrag.
Enligt motion Fi47 av Margareta Andersson (c) bör
ramen för år 1999 vara 200 miljoner kronor större
än vad regeringen föreslår. Medlen är avsedda att
användas för en ökning av bidraget till
folkbildningen.
Kulturutskottets yttrande
Kulturutskottet tar i sitt yttrande (KrU4y) inte
ställning till inriktningen av de av regeringen
förutskickade reformerna och därmed inte heller
till de olika motionsyrkanden som innehåller
förslag om annan inriktning än den av regeringen
redovisade. Kulturutskottet inskränker sig till
att konstatera att motionärerna bakom de nu
aktuella motionerna inte haft något att erinra mot
den ändrade inriktning som redovisats i
propositionen och som ligger till grund för
regeringens ramförslag. Därmed föreslås att
propositionens förslag till preliminär fördelning
av ramen för utgiftsområdet tillstyrks och
motionerna avstyrks.
Till yttrandet har fogats avvikande meningar av
företrädarna för Moderata samlingspartiet,
Centerpartiet, Folkpartiet liberalerna,
Vänsterpartiet, Miljöpartiet de gröna respektive
Kristdemokraterna.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet har tidigare i betänkandet
(avsnitten 2.6.2 och 3.0) redovisat sin syn på den
preliminära fördelningen av statsbudgetens
utgifter på utgiftsområden åren 1999-2001.
Utskottet tillstyrker således propositionens
förslag vad gäller preliminär beräkning av ramen
för utgiftsområde 17 och avstyrker de alternativa
förslagen i oppositionspartiernas motioner. Även
motion Fi47 (c) avstyrks.
3.18 Utgiftsområde 18 Samhällsplanering,
bostadsförsörjning och byggande
Utgiftsområdet omfattar plan-, bygg- och
bostadsväsendet, geotekniska frågor,
länsstyrelserna och regionala självstyrelseorgan,
lantmäteriverksamhet m.m. samt stöd till ekologisk
omställning och utveckling.
För år 1998 beräknas de totala utgifterna uppgå
till 22,2 miljarder kronor.
Vårpropositionen
I vårpropositionen (avsnitt 4.5.2) redovisas att
regeringen för närvarande bereder frågan om hur
statens medverkan i plan-, bygg- och
bostadsforskningen skall utformas i
fortsättningen. Regeringen avser att återkomma
till riksdagen i en proposition om byggfrågor
senare under våren. Omstruktureringsarbetet inom
lantmäteriverksamheten fullföljs. Regeringen avser
att i budgetpropositionen för år 1999 redovisa för
riksdagen hur arbetet fortskrider och vilka
insatser som har gjorts.
Resurser motsvarande 490 miljoner kronor beräknas
tillföras utgiftsområdet för år 1999 för åtgärder
med anledning av förslag i propositionen
Bostadspolitik för hållbar utveckling
(1997/98:119). Ramen höjs för samma ändamål med
530 miljoner kronor år 2000 och 200 miljoner
kronor år 2001. Länsstyrelserna beräknas tillföras
medel för förstärkt miljötillsyn och tillkommande
uppgifter till följd av miljöbalken fr.o.m. år
1999. Inom ramen för regeringens IT-satsning har
medel avsatts för att stimulera en ökad användning
av geografiska informationssystem (GIS) inom den
offentliga sektorn. Ramen för utgiftsområdet har
för detta ändamål räknats upp med 10 miljoner
kronor år 1999, 9 miljoner kronor år 2000 och 9
miljoner kronor år 2001. Ett trettiotal kommuner
får under våren 1998 statsbidrag inom ramen för
regeringens satsningar på lokala
investeringsprogram. Resurser motsvarande 2 000
miljoner kronor beräknas tillföras utgiftsområdet
år 2001 för en utökning av det lokala
investeringsprogrammet.
Propositionens och oppositionspartiernas förslag
till preliminär ramnivå för utgiftsområdet under
åren 1999-2001 redovisas i efterföljande tabell:
Förslag till ram för utgiftsområde 18 Samhällsplanering,
bostadsförsörjning och byggande
Belopp i miljoner kronor
-----------------------------------------------------------
-----------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------------
År Proposi- Oppositionspartiernas avvikelser från
propositionens ram
-------------------------------------------------------------
---------------------------------------------------------------
Folkpartiet
tionen Moderata Center-liberalernaVänster-Miljö-
Kristdemo-
samlings-partiet partiet partiet
kraterna
partiet de
gröna
---------------------------------------------------------------
--------------------------------------------------------
--------------------------------------------------------
---------------------------------------------------------------
1999 19 501 -3 230 -500 -2 180 +2 025 -435 -95
---------------------------------------------------------------
2000 16 643 -4 850 -739 -3 260 +2 025 -770 +5
---------------------------------------------------------------
2001 13 595 -4 525 -2 009 -3 110 +2 675 -520 +455
---------------------------------------------------------------
Motionerna
Moderata samlingspartiet föreslår i motion Fi17
att ramarna för utgiftsområdet sänks. Motionärerna
anser att kostnaderna för Boverket kan skäras ned,
att räntebidragen skall trappas ned fortare och
att fastighetsskatten bör sänkas. Bostadsbidragen
bör renodlas och bara gå till barnfamiljer för att
växlas mot sänkt skatt på sikt. Motionärerna anser
att anslagen till lokala investeringsprogram för
ekologisk hållbarhet inte är nödvändiga inom ramen
för den av motionärerna föreslagna reformerade
bostadspolitiken.
Centerpartiet anför i motion Fi18 att
räntebidragen bör ersättas med investeringsbidrag
och att de lokala investeringsprogrammen inte
skall tillföras medel år 2001.
Folkpartiet liberalerna avvisar i motion Fi19
regeringens förslag om lokala investeringsprogram.
Motionärerna anser att räntebidragen kan reduceras
och att länsstyrelserna bör tillföras 20 miljoner
kronor för att ta över uppgifter som nu ligger på
Jordbruksverket.
Vänsterpartiet anser i motion Fi20 att
regeringens satsning för att skapa en hållbar
politik är otillräcklig, och motionärerna föreslår
att ramarna skall höjas. Medlen skall bl.a.
användas till ett investeringsstöd för ny- och
ombyggnad. Motionärerna föreslår att
bostadsbidragen skall höjas för stora hushåll.
Vänsterpartiet yrkar vidare att en genomgripande
utvärdering av de ekologiska fonderna genomförs
innan ytterligare satsningar görs. Skälen för en
utvärdering är enligt motionen dels att det är
tveksamt om kretsloppsanpassningen skall ske i
projektform, dels att det är omöjligt att bedöma
behovet av medel när det saknas information och
utvärderingsunderlag (yrkande 8).
Miljöpartiet de gröna förespråkar i motion Fi21
att stödet till åtgärder mot radon i bostäder och
i vatten bör förstärkas samt att åtgärderna för
allergisanering måste drivas vidare. Stödet till
de lokala investeringsprogrammen bör minskas
eftersom stödet är alltför ensidigt koncentrerat
till åtgärder för att stimulera utvecklingen inom
byggsektorn. Motionärerna anser att
länsstyrelserna bör tillföras ytterligare medel
för förstärkt miljötillsyn m.m.
Kristdemokraterna föreslår i motion Fi22 att
bostadsbidragen förbättras och att räntebidragen
minskas.
Bostadsutskottets och jordbruksutskottets
yttranden
Bostadsutskottet tillstyrker i sitt yttrande
(BoU5y) regeringens förslag till ramnivå och
avstyrker motionernas alternativa förslag till
fördelning. Även motion Fi20 (v) yrkande 8
avstyrks.
I avvikande meningar tillstyrker företrädarna för
Moderata samlingspartiet, Centerpartiet,
Folkpartiet liberalerna, Vänsterpartiet,
Miljöpartiet de gröna och Kristdemokraterna
förslagen i respektive partimotion om nivå för
utgiftsområdet.
Jordbruksutskottet avstyrker i sitt yttrande
(JoU3y) motion Fi20 (v) yrkande 8.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet har inte något att erinra mot
bostadsutskottets ställningstagande.
Finansutskottet tillstyrker således propositionens
förslag, vilket också är i överensstämmelse med
utskottets ställningstagande ovan (avsnitten 2.6.2
och 3.0). Partimotionernas alternativa förslag
till nivå för utgiftsområdet avstyrks.
Även motion Fi20 (v) yrkande 8 avstyrks, i
enlighet med bostadsutskottets och
jordbruksutskottets yttranden.
3.19 Utgiftsområde 19 Regional utjämning
och utveckling
Utgiftsområdet omfattar främst utgifter för olika
former av företagsstöd, medel för medfinansiering
av EG:s strukturfondsprogram samt medel från EG:s
regionalfond.
För år 1998 beräknas de totala utgifterna uppgå
till 4,1 miljarder kronor.
Vårpropositionen
I vårpropositionen (avsnitt 4.5.2) redovisar
regeringen att den i proposition 1997/98:62
Regional tillväxt - för arbete och välfärd har
föreslagit att stödformen regionalt utvecklingslån
skall upphöra och kreditbehovet i stället
tillgodoses genom bl.a. lån från Stiftelsen
Norrlandsfonden. Riksdagen har nyligen bifallit
förslaget (bet. 1997/98:AU11, rskr. 204). I
vårpropositionen avviserar regeringen vidare att
den kommer att föreslå att Norrlandsfonden får ett
kapitaltillskott på 200 miljoner kronor år 1999.
Kapitaltillskottet föreslås finansieras genom en
permanent neddragning av anslaget för
regionalpolitisk låneverksamhet. Regeringen avser
att i budgetproposition för 1999 återkomma med
förslag till ett fullständigt bemyndigandesystem
avseende anslaget för regionalpolitiska åtgärder.
Vad gäller den t.o.m. år 2000 tidsbegränsade
stödformen nedsatta socialavgifter beräknas
anslaget till samma nivå för år 2001.
Förutsättningen för att regeringen skall återkomma
till riksdagen med förslag om förlängning är att
utvärderingen på ett tydligt sätt kan belägga att
stödformen har en högre effektivitet i jämförelse
med andra regionalpolitiska stödformer.
Det sammanlagda återflödet av medel från EG:s
regionalfond för regionalpolitiskt inriktade
åtgärder beräknas under perioden 1995 till 1999
uppgå till ca 6 miljarder kronor.
Propositionens och oppositionspartiernas förslag
till preliminär ramnivå för utgiftsområdet under
åren 1999-2001 redovisas i efterföljande tabell:
Förslag till ram för utgiftsområde 19 Regional utjämning
Belopp i miljoner kronor
-----------------------------------------------------------
-----------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------------
År Proposi- Oppositionspartiernas avvikelser från
propositionens ram
-------------------------------------------------------------
---------------------------------------------------------------
Folkpartiet
tionen Moderata Center-liberalernaVänster-Miljö-
Kristdemo-
samlings-partiet partiet partiet
kraterna
partiet de
gröna
---------------------------------------------------------------
--------------------------------------------------------
--------------------------------------------------------
---------------------------------------------------------------
1999 3 501 -635 +590 -1 000 +500 +50 +100
---------------------------------------------------------------
2000 3 154 -795 +590 -1 000 +800 +50 +100
---------------------------------------------------------------
2001 3 351 -1 047 +590 -1 000 +1 000 +50 +100
---------------------------------------------------------------
Motionerna
Moderata samlingspartiet anför i motion Fi17 att
en verkningsfull regionalpolitik måste bygga på
att företag kan expandera i hela landet. Selektivt
företagsstöd bör växlas mot skattesänkningar. En
sådan politik understöds av omfattande
investeringar i informationsteknisk infrastruktur.
Vidare bör bensinskatten sänkas. Motionärerna
motsätter sig en förtida avveckling av
kärnkraften.
Centerpartiet föreslår i motion Fi18, som
redovisas ovan, att 500 miljoner kronor skall
överföras från utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och
arbetsliv till utgiftsområde 19 att fördelas
mellan länsstyrelserna för näringslivsutveckling.
Motionärerna anser att systemet med nedsatta
socialavgifter i Norrlands inland bör behållas och
även inkludera reduktion för jord- och skogsbruk.
Folkpartiet liberalerna förordar i motion Fi19
att politiken bör läggas om i en riktning så att
regionalpolitiken i högre grad präglas av lokal
mobilisering genom strävan efter ett mer vitalt
näringsliv och en mer dynamisk arbetsmarknad i
stället för statlig lokalisering. Detta gäller
inte minst utanför de större städerna.
Vänsterpartiet efterlyser i motion Fi20 en
kraftsamling för att bryta de ökande regionala
klyftorna. Motionärerna anser att ett helhetsgrepp
måste tas samtidigt som man systematiskt för ner
beslutanderätten. Motionärerna föreslår bl.a. att
statens bolag och verk skall ges ett större
regionalt ansvar samtidigt som motionärerna vill
se ett utvecklat landsbygds- och glesbygdsprogram
för en godtagbar samhällsservice. Motionärerna
framhåller vidare att svensk regionalpolitik måste
demokratiseras.
Miljöpartiet de gröna förordar i motion Fi21 att
ramen höjs för att möjliggöra ytterligare
regionalpolitiska insatser inom bl.a.
byutvecklingsgrupper och mikrostöd samt för att
underlätta för kommuner att ta del av tillgängligt
EU-stöd som kräver kompletterande kommunal
finansiering. Motionärerna motsätter sig att
nedsättningen av socialavgifter inom Norrlands
inland tas bort. Detta finansieras genom att
motionärerna motsätter sig utökade transportbidrag
till sjötransporter och för oförädlade trävaror.
Kristdemokraterna hävdar i motion Fi22 att
regeringen varit passiv på det regionalpolitiska
området trots den nya flyttvågen från
landsbyggden. Motionärerna föreslår en höjning av
ramen för 1999 främst för att kunna förändra
stödområdesindelningen så att justeringar kan
göras av förhållanden som i dag innebär
missgynnande av områden vid stödområdesgränser.
Arbetsmarknadsutskottets yttrande
Arbetsmarknadsutskottet tillstyrker i sitt
yttrande (AU5y) regeringens förslag och avstyrker
motionerna.
Företrädarna för Moderata samlingspartiet,
Centerpartiet, Folkpartiet liberalerna,
Vänsterpartiet, Miljöpartiet de gröna och
Kristdemokraterna har avgivit avvikande meningar.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet har inte något att invända mot
arbetsmarknadsutskottets ställningstagande till
propositionen och motionerna. Finansutskottet
tillstyrker, i enlighet med sitt ställningstagande
ovan (avsnitten 2.6.2 och 3.0) regeringens förslag
och avstyrker motionerna i berörda delar.
3.20 Utgiftsområde 20 Allmän miljö- och
naturvård
Utgiftsområdet omfattar frågor rörande biologisk
mångfald och naturvård, vatten- och luftvård,
avfallsfrågor, bilavgasfrågor, miljöskydd, miljö-
och kretsloppsforskning, kemikaliekontroll,
strålskydd och säkerhetsfrågor kopplade till
kärnkraften samt internationellt miljösamarbete.
Utgifterna för utgiftsområdet beräknas till 1,8
miljarder kronor år 1998.
Vårpropositionen
I vårpropositionen föreslås att ramen för
utgiftsområdet stärks, dels för att upprätthålla
och vidareutveckla baskompetens avseende organiska
miljögifter samt utveckla system för indikatorer
för uppföljning av de nya miljömålen m.m., dels
för att bevara den biologiska mångfalden genom att
avsätta ytterligare värdefulla naturområden som
naturreservat, främst skogsområden. Därutöver
beräknas att medel tillförs den med näringslivet
samfinansierade forskning som bedrivs genom
stiftelsen Institutet för vatten- och
luftvårdsforskning under åren 1999 och 2000.
Regeringens och oppositionspartiernas förslag till
preliminär ramnivå för utgiftsområdet under åren
1999-2001 framgår av följande tabell.

Förslag till ram för utgiftsområde 20 Allmän miljö- och
naturvård
Belopp i miljoner kronor
-------------------------------------------------------------
År Proposi- Oppositionspartiernas avvikelser från
propositionens ram
-------------------------------------------------------------
---------------------------------------------------------------
Folkpartiet
tionen Moderata Center-liberalernaVänster-Miljö-
Kristdemo-
samlings-partiet partiet partiet
kraterna
partiet de
gröna
---------------------------------------------------------------
--------------------------------------------------------
--------------------------------------------------------
---------------------------------------------------------------
1999 1 286 +100 +100 +205 +690 +1 195 +150
---------------------------------------------------------------
2000 1 289 +100 +100 +205 +690 +1 345 +50
---------------------------------------------------------------
2001 1 310 +100 +200 +205 +700 +1 545 +50
---------------------------------------------------------------
Motionerna
Moderata samlingspartiet avvisar i motion Fi17 de
neddragningar av bl.a. miljöforskningen och
miljöövervakningen som enligt motionärerna skett
de senaste åren. Naturvårdsverket bör tillföras
100 miljoner kronor utöver regeringens förslag för
att ges möjlighet att utveckla miljöforskningen
och miljöövervakningen. Enligt Moderata
samlingspartiet är det ett allmänintresse att
inlemma större arealer skogsmark i reservat. För
att uppnå detta bör en del av statens ägande i
Assi Domän skiftas mot investeringar i fler
reservat. De årliga resurserna för bildande av
reservat bör då åtminstone fördubblas under de
närmaste åren. Enligt motionen är full ersättning
vid intrång i pågående markanvändning inom
skogsbruket ett oavvisligt krav.
Centerpartiet anser i motion Fi18 att den av
regeringen föreslagna höjningen av ramen är
otillräcklig och därför bör ramen höjas utöver
regeringens förslag. Vidare bör det av regeringen
tidigare indragna anslaget på 3 miljoner kronor
till ideella miljöorganisationers internationella
arbete återställas. Regeringens anslag för inköp
av mark och skötsel av naturvårdsområden är för
litet för att i tillräcklig omfattning skydda den
biologiska mångfalden i skogen. Kalkning av sjöar
och inköp av mark för naturskyddsändamål är
prioriterade för Centerpartiet, som anser det
förvånande att regeringen bortsett från riksdagens
begäran om höjt anslag till kalkning i samband med
vårpropositionen.
Folkpartiet liberalerna föreslår i motion Fi19 en
ökning av ramen för allmän miljö- och naturvård
med ytterligare 200 miljoner kronor utöver
regeringens förslag. Ökningen bör användas för
inköp av mark och för biotopskydd inom
skogsbruket. Ökade resurser bör även avsättas för
kalkning av försurade vattendrag och sjöar. En
prioriterad uppgift är att stimulera forskning som
möjliggör snabbt framtagen kunskap om kemiska
produkter som misstänks öka utsläppen av stabila
organiska ämnen. Folkpartiet föreslår därför också
ökade anslag till miljöforskningen och
miljöövervakningen.
Vänsterpartiet framför i motion Fi20 kritik mot
att ordinarie miljöverksamhet ersätts med
tillfälligt avsatta medel i temporära fonder.
Partiet menar att verksamheter som miljösanering
skall räknas som ordinarie verksamhet och inte
finansieras genom tillfälligt anslagna medel.
Vänsterpartiet vill vidare avsätta tillräckliga
medel för kalkning, miljörådgivning i kommunerna
och åtgärder som garanterar att skyddsvärd skog
bevaras. Därför föreslås en höjning av
utgiftsområdesramen utöver vad regeringen
föreslagit. Miljöpartiet de gröna föreslår i
motion Fi21 en kraftigt höjd ram. I motionen
betonas vikten av att i ökad utsträckning satsa på
saneringen av mark. Vidare behövs ytterligare
medel till forskning. Stora satsningar måste också
göras för att skydda ur- och naturskogarna.
Kalkning av sjöar och vattendrag måste fortsätta
och utökas. Därutöver krävs också en omfattande
satsning på Naturvårdsverket, bl.a. för att
myndigheten har i uppgift att leda och styra andra
myndigheter i arbetet med att nå de miljöpolitiska
målen.
I Kristdemokraternas motion Fi22 föreslås att
ytterligare medel tillförs utgiftsområdet. Medlen
bör i första hand användas för inköp av skog samt
för miljöövervakning och sanering av förorenade
områden.
Jordbruksutskottets yttrande
Jordbruksutskottet delar i sitt yttrande (JoU3y)
uppfattningen att ramen för utgiftsområdet bör
förstärkas för att upprätthålla och vidareutveckla
baskompetens avseende organiska miljögifter samt
för att utveckla system för indikatorer för
uppföljning av de nya miljömålen m.m.
Jordbruksutskottet instämmer även i att medel bör
tillföras den med näringslivet samfinansierade
forskningen som bedrivs via Stiftelsen Institutet
för vatten- och luftvårdsforskning under åren 1999
och 2000. I likhet med regeringen anser
jordbruksutskottet att ramen för utgiftsområdet
bör förstärkas för att bevara den biologiska
mångfalden genom att avsätta ytterligare
värdefulla naturområden som naturreservat, främst
skogsområden. Jordbruksutskottet föreslår med
hänsyn till miljöfrågornas stora betydelse att
ramen för utgiftsområde 20 ytterligare förstärks
utöver vad regeringen föreslagit för åren 1999,
2000 och 2001. Förstärkningen bör uppgå till 100
miljoner kronor för vart och ett av de angivna
åren. Jordbruksutskottet föreslår att vad
utskottet nu anfört om en utökad ram inom
utgiftsområde 20 bör riksdagen, med anledning av
motionerna Fi17 (m) yrkande 8 delvis, Fi18 (c)
yrkande 3 delvis, Fi19 (fp) yrkande 4 delvis, Fi20
(v) yrkande 4 delvis, Fi21 (mp) yrkandena 42 och
43 delvis och Fi22 (kd) yrkande 4 delvis, godkänna
som riktlinje för regeringens budgetarbete.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet har i det föregående (avsnitten
2.6.2 och 3.0) behandlat regeringens och
oppositionspartiernas förslag till preliminär
fördelning av de totala utgifterna på
utgiftsområden åren 1999-2001. Finansutskottet har
därvid tillstyrkt den preliminära fördelning av
utgifterna som regeringen föreslår i
vårpropositionen. En samlad prövning av olika
utgiftskrav har lett utskottet till slutsatsen att
den totala utgiftsnivån inte bör höjas utöver vad
regeringen föreslagit i vårpropositionen.
Utskottet har inte heller funnit det möjligt att
göra omprioriteringar mellan utgiftsområdena som
skulle kunna skapa utrymme för en utökad
utgiftsram för utgiftsområde 20 Allmän miljö- och
naturvård. Finansutskottet har därför funnit att
den preliminära fördelning av utgifterna på
utgiftsområden som regeringen föreslagit bör vara
styrande för regeringens fortsatta budgetarbete.
Således tillstyrks propositionens förslag medan
motionerna avstyrks i berörda delar.
3.21 Utgiftsområde 21 Energi
Utgiftsområdet omfattar verksamheterna
energiforskning och energiteknisk utveckling,
investeringsbidrag till utbyggnad av el- och
värmeproduktion samt ekonomiskt stöd för
eleffektivisering och minskad elanvändning.
Utgiftsområdet omfattar också ett program för
energieffektivisering m.m. i bland annat Baltikum
och Östeuropa, vilket utgör en viktig del av den
svenska klimatpolitiken.
För år 1998 beräknas de totala utgifterna för
utgiftsområdet uppgå till 1,3 miljarder kronor.
Vårpropositionen
I vårpropositionen (avsnitt 4.5.2) redovisas att
riksdagen har fastslagit riktlinjer för
energipolitiken (prop. 1996/97:84, bet.
1996/97:NU12, rskr. 1996/97:272). I samband med
beslutet tillstyrkte riksdagen inriktningen och
omfattningen på ett i propositionen redovisat
program för omställning av energisystemet om
totalt drygt 9 miljarder kronor. Riksdagen har
därefter beslutat om omställningsprogrammets
finansiering och anvisat medel för de ingående
verksamheterna för år 1998 (prop. 1996/97:150,
bet. 1996/97:FiU20, rskr. 1996/97:284 och prop.
1997/98:1 utgiftsområde 21, bet. 1997/98:NU2,
rskr. 1997/98:133). Enligt det energipolitiska
programmet skall myndighetsfunktionen inom
energiområdet tydliggöras och förstärkas. Den 1
januari 1998 inrättades därför Statens
energimyndighet.
Programmet omfattar även åtgärder som syftar till
att på ett kostnadseffektivt sätt minska
användningen av el för uppvärmning, utnyttja det
befintliga elsystemet effektivare och öka
tillförseln av el från förnybara energikällor.
Särskilda åtgärder vidtas för att utveckla el- och
värmeförsörjningen i Sydsverige. Fortsatta
energipolitiska insatser på klimatområdet
genomförs.
Propositionens och oppositionspartiernas förslag
till preliminär ramnivå för utgiftsområdet under
åren 1999-2001 redovisas i efterföljande tabell:

Förslag till ram för utgiftsområde 21 Energi
Belopp i miljoner kronor
-----------------------------------------------------------
-----------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------------
År Proposi- Oppositionspartiernas avvikelser från
propositionens ram
-------------------------------------------------------------
---------------------------------------------------------------
Folkpartiet
tionen Moderata Center-liberalernaVänster-Miljö-
Kristdemo-
samlings-partiet partiet partiet
kraterna
partiet de
gröna
---------------------------------------------------------------
--------------------------------------------------------
--------------------------------------------------------
---------------------------------------------------------------
1999 1 831 -1 033 ±0 -370 ±0 +433 -100
---------------------------------------------------------------
2000 1 592 -983 ±0 -190 ±0 +470 -100
---------------------------------------------------------------
2001 1 568 -783 ±0 -190 ±0 +455 -100
---------------------------------------------------------------
Motionerna
Moderata samlingspartiet avvisar i motion Fi17
såväl stängningen av fungerande kärnkraft som den
bidragspolitik som avvecklingen för med sig. Det
avvisar även inrättandet av en ny energimyndighet.
Motionärerna anser att det är viktigt att säkra
resurser för energiforskning såväl inom detta
utgiftsområde som inom utgiftsområde 16. I
motionen föreslås att 15 miljoner kronor skall
föras från utgiftsområde 16 till utgiftsområde 21
för energiforskning till Naturvetenskapliga
forskningsrådet. Vidare skall 45 miljoner kronor
föras från utgiftsområde 21 till utgiftsområde 24
för att inordna myndighetsansvaret för
energifrågorna i NUTEK:s verksamhet. Även det s.k.
tankeförbudet bör slopas för att underlätta
energiforskningen.
Centerpartiet konstaterar i motion Fi18 att
ramarna är en konsekvens av energiöverenskommelsen
varför motionärerna ställer sig bakom regeringens
förslag.
Folkpartiet liberalerna anför i motion Fi19 att
omställningen av energisystemet måste ske med
hänsyn till säkerheten för Sveriges folk, svensk
miljö och svensk ekonomi - inte minst
sysselsättningen. Motionärerna motsätter sig en
forcerad avveckling av kärnkraften och menar att
regeringens beslut om att stänga av reaktorerna är
oansvarigt och präglat av teknik- fientlighet och
sänder en signal om att politiken inte styrs av
förnuftsmässiga överväganden. Regeringens beslut
kommer att tvinga fram utgifter av kompenserande
slag, t.ex. ökad kalkning av skogar och sjöar i
Sydsverige. Motionärerna motsätter sig också en ny
elledning till Sydsverige.
Vänsterpartiet ställer sig i motion Fi20 bakom
regeringens förslag med hänvisning till
energiöverenskommelsen.
Miljöpartiet de gröna anser i motion Fi21 att för
att målet om en snabb omställning av vårt
energisystem skall nås krävs såväl en omläggning
av skattesystemet som ett ökat övergångsvis stöd
till forskning och installation av ny
energiteknik. Insatserna bör riktas till såväl
åtgärder för en minskad och effektivare
energianvändning som utveckling och introduktion
av förnyelsebara energikällor - biobränsle,
vindkraft, solvärme m.m.
Kristdemokraterna tillför i motion Fi22
utgiftsområdet ytterligare medel för
investeringsbidrag till bl.a. vindkraft. Samtidigt
sparas medel genom minskade kostnader för den
särskilda delegationen för energiförsörjningen i
Sydsverige.
Näringsutskottets yttrande
Näringsutskottet tillstyrker i sitt yttrande
(NU8y) regeringens förslag och avstyrker
motionerna.
I avvikande meningar tillstyrker företrädarna för
Moderata samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna
och Kristdemokraterna förslagen i respektive
partimotion.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet har inte något att erinra mot
näringsutskottets ställningstagande.
Propositionens förslag tillstyrks, vilket också är
i överensstämmelse med utskottets
ställningstagande ovan (avsnitten 2.6.2 och 3.0).
Motionerna avstyrks i berörda delar.
3.22 Utgiftsområde 22 Kommunikationer
Utgiftsområde 22 Kommunikationer omfattar
investeringar i samt drift och underhåll av vägar
och järnvägar. Utgiftsområdet omfattar även
sjöfart, luftfart, post, telekommunikationer,
forskning samt övergripande
informationsteknikfrågor.
För år 1998 beräknas de totala utgifterna uppgå
till 24,8 miljarder kronor.
Vårpropositionen
I vårpropositionen (avsnitt 4.5.2) erinras om att
regeringen i mars 1998 lämnade propositionen
Transportpolitik för en hållbar utveckling
(1997/98:56) till riksdagen. I propositionen
betonas att transporterna syftar till att uppnå
överordnade välfärdsmål och att transportsystemet
måste ses som en helhet. Det övergripande målet
föreslås vara att säkerställa en
samhällsekonomiskt effektiv och långsiktigt
hållbar transportförsörjning för medborgarna och
näringslivet. De föreslagna reformerna i den
transportpolitiska propositionen medför ingen
ökning av ramen för utgiftsområdet.
Regeringen har tidigare framhållit att
inriktningen av regeringens sjöfarts-politiska
arbete är att snabbt pröva förutsättningarna för
att kunna reducera bemanningskostnaderna. Visst
ytterligare utredningsarbete krävs dock.
Regeringen avser att återkomma i
budgetpropositionen för år 1999 med konkreta
förslag till lösningar.
Inom ramen för regeringens IT-satsning under åren
1999 till 2001 avses 25 miljoner kronor per år
tillföras utgiftsområde 22.
I den ram som beräknats för utgiftsområdet för år
1999 ingår lösen av de lån avseende Rödösundsbron
som för närvarande finansieras med avgifter,
vilket innebär att bron görs avgiftsfri fr.o.m. år
1999.
Utgiftsområdet beräknas för år 2001 tillföras 140
miljoner kronor som skall användas för amortering
av lån för Stockholmsöverenskommelsen.
Propositionens och oppositionspartiernas förslag
till preliminär ramnivå för utgiftsområdet under
åren 1999-2001 redovisas i efterföljande tabell.

Förslag till ram för utgiftsområde 22 Kommunikationer
Belopp i miljoner kronor
-----------------------------------------------------------
-----------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------------
År Proposi- Oppositionspartiernas avvikelser från
propositionens ram
-------------------------------------------------------------
---------------------------------------------------------------
Folkpartiet
tionen Moderata Center-liberalernaVänster-Miljö-
Kristdemo-
samlings-partiet partiet partiet
kraterna
partiet de
gröna
---------------------------------------------------------------
--------------------------------------------------------
--------------------------------------------------------
---------------------------------------------------------------
1999 26 044 -1 360 -105 -2 900 -1 224 +683 -200
---------------------------------------------------------------
2000 26 652 -1 548 -105 -3 300 -1 724 +961 -200
---------------------------------------------------------------
2001 25 590 -1 748 -245 -3 300 -2 224 +2 177 -200
---------------------------------------------------------------
Motionerna
Moderata samlingspartiet framhåller i motion Fi17
att nationell konkurrenskraft för tryggad
sysselsättning och miljö förutsätter både ökade
och miljöanpassade transporter. Som övergripande
strategi måste transportpolitiken grundas på
kundernas efterfrågan och krav på att
transporterna miljöanpassas. Det finns stora
möjligheter att genom konkurrensutsättning och
bolagisering effektivisera de statliga
myndigheternas verksamhet. Moderaternas förslag
till transportpolitik leder också till en
renodling av de statliga verkens och bolagens
verksamhet. Investeringar bör kunna täckas genom
försäljning av statligt ägda tillgångar.
Centerpartiet framhåller i motion Fi18 att
Luftfartsverket, som alla statliga verksamheter,
måste ta ett regionalpolitiskt ansvar inom sitt
sektorsområde. Regeringen föreslår att 105
miljoner kronor per år skall anvisas över
statsbudgeten för drift av de kommunala
flygplatserna. Dessa medel bör i stället
Luftfartsverket bidra med utan att verkets
inleveranser till staten minskas. Resurser bör
tillföras för satsningar på enskilda vägar samt
hårdbeläggning av grusvägar. Vidare bör ökade
satsningar på upprustning av länsvägnätet
prioriteras före satsningar på riksvägarna.
Folkpartiet liberalerna anser i motion Fi19 att
på grund av det statsfinansiella läget bör en del
av infrastrukturinvesteringarna kunna
senareläggas. En större del av investeringarna bör
vidare kunna finansieras med privata medel för att
väga upp anslagsminskningar från staten.
Principerna för upplåning mot statliga
kreditgarantier för finansiering av
infrastrukturinvesteringar riskerar att
underminera den praktiska tillämpningen av den nya
budgetprocessen.
Vänsterpartiet framhåller i motion Fi20 att
grunden för partiets strategi är att minska
transportbehovet och att transporter skall ske med
förnyelsebara och långsiktigt hållbara energislag.
Det innebär att privatbilismen måste minska och
fossila bränslen successivt ersättas med olika
former av biobränslen. Anslaget Väghållning och
statsbidrag bör minskas eftersom vägnätet i stort
sett är färdigutbyggt. I stället bör en satsning
göras på järnvägen och de kollektiva
kommunikationerna.
Miljöpartiet de gröna framhåller i motion Fi21
att en ekologisk omställning av vårt
transportsystem kräver såväl en omläggning av vårt
skattesy- stem som stöd över statsbudgeten
till utveckling och investeringar i miljövänliga
kommunikationssystem, i första hand till spårburen
trafik. Miljöpartiet föreslår en till om- och
utbyggnad av stomjärnvägsnätet för 78 miljarder
kronor under åren 1998-2007. Under åren 1999-2001
föreslås ökade anslag jämfört med regeringens
förslag med 2,1, 2,6 respektive 3,4 miljarder
kronor för detta ändamål. Ökningen finansieras
delvis med en kraftig neddragning av anslaget till
investeringar i nya vägar. Förstärkningar föreslås
också till det regionala kollektivtrafikanslaget
och till köp av interregional persontrafik på
järnväg.
Kristdemokraterna framhåller i motion Fi22 att
besparingar kan göras genom ytterligare
rationaliseringar av Vägverket och Banverket.
Bidraget till banhållningen av Inlandsbanan bör år
1999 höjas från 50 miljoner kronor till minst 63
miljoner kronor inom ramen för anslaget
Investeringar samt drift och underhåll av statliga
järnvägar.
Trafikutskottets yttrande
Trafikutskottet tillstyrker i sitt yttrande (TU4y)
regeringens förslag till preliminära utgiftsramar
för åren 1999-2001 för utgiftsområdet. Förslaget
har som utgångspunkt att den inriktning av
investeringarna i och underhållet av
infrastrukturen som riksdagen beslutade om i mars
1997 skall följas. En annan utgångspunkt för
ramarna är att de transportpolitiska mål som
formuleras i den transportpolitiska propositionen
skall uppnås.
När det gäller bidrag till Inlandsbanan, som
behandlas i motion Fi22 (kd), vill trafikutskottet
hänvisa till att riksdagen så sent som i december
1997 beslutade om fortsatt stöd till banhållningen
i syfte att stödja godstrafiken. Stödet uppgår
till 50 miljoner kronor per år. Trafikutskottet
anser därför inte att det finns anledning för
riksdagen att nu uttala sig i denna fråga.
Företrädarna för Moderata samlingspartiet,
Centerpartiet, Folkpartiet liberalerna,
Vänsterpartiet och Miljöpartiet de gröna
tillstyrker i avvikande meningar sina respektive
partiers förslag till ramar.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet har tidigare i betänkandet
(avsnitten 2.6.2 och 3.0) redovisat sin bedömning
av den preliminära fördelningen av utgifterna på
utgiftsområden 1999-2001 och därvid tillstyrkt
regeringens förslag. Trafikutskottet tillstyrker
utifrån sina utgångspunkter förslagen till ramar
för utgiftsområde 22 Kommunikationer.
Finansutskottet tillstyrker således propositionens
förslag till preliminär utgiftsram för
utgiftsområdet för åren 1999-2001. Motionernas
förslag till alternativa ramar avstyrks.
3.23 Utgiftsområde 23 Jord- och
skogsbruk, fiske med anslutande näringar
Utgiftsområdet omfattar jordbruk och
trädgårdsnäring, fiske, rennäring, djurskydd och
djurhälsovård, livsmedelskontroll, utbildning och
forskning samt skogsnäring.
Utgifterna för utgiftsområdet beräknas till 12,8
miljarder kronor år 1998.
Vårpropositionen
Regeringen har vid beräkningen av
utgiftsområdesramen utgått från att anslagen för
de EU-finansierade utgifterna för arealersättning,
djurbidrag, intervention och exportbidrag, på
grund av ett lägre utnyttjande än beräknat, kan
minskas med totalt 700 miljoner kronor jämfört med
de belopp som redovisades i budgetpropositionen
för år 1998. Inkomsterna minskas med motsvarande
belopp. Den engångsbesparing som gjordes år 1998
på anslaget för Sveriges lantbruksuniversitet
kommer att återläggas år 1999. Inom
utgiftsområdesramen ryms också medel för
bekämpning av den s.k. EHEC-smittan. Dessutom
beräknas sammanlagt 99 miljoner kronor tillföras
utgiftsområdet för naturvårdsavtal och biotopskydd
i skog samt för rådgivning och information till
skogsbrukare under åren 1999 till 2001. Regeringen
avser återkomma till riksdagen med eventuella
förslag till anpassning av utgiftsområdesramen för
år 2000 och 2001 när beslut om en reform av den
gemensamma jordbrukspolitiken fattats inom EU,
vilket beräknas ske under år 1999.
Regeringens och oppositionspartiernas förslag till
preliminär ramnivå för utgiftsområdet under åren
1999-2001 framgår av följande tabell.

Förslag till ram för utgiftsområde 23 Jord- och
skogsbruk, fiske med anslutande näringar
Belopp i miljoner kronor
-------------------------------------------------------------
År Proposi- Oppositionspartiernas avvikelser från
propositionens ram
-------------------------------------------------------------
---------------------------------------------------------------
Folkpartiet
tionen Moderata Center-liberalernaVänster-Miljö-
Kristdemo-
samlings-partiet partiet partiet
kraterna
partiet de
gröna
---------------------------------------------------------------
--------------------------------------------------------
--------------------------------------------------------
---------------------------------------------------------------
1999 13 083 +0 +700 -120 +250 +5 +700
---------------------------------------------------------------
2000 13 165 +0 +700 -120 +300 +5 +700
---------------------------------------------------------------
2001 13 190 +0 +700 -120 +300 +5 +700
---------------------------------------------------------------
Motionerna
Moderata samlingspartiet konstaterar i motion Fi17
att om inte konkurrensneutralitet uppnås i fråga
om skattebelastningen på livsmedelssektorn kommer
såväl den svenska primärproduktionen som
förädlingsindustrin att slås ut. Därför föreslår
Moderata samlingspartiet att dieselskatten för
arbetsmaskiner sänks. Vidare föreslås enklare
regler för EU:s miljöstöd inom jordbruket.
Dessutom föreslås fri handel med mjölkkvoter.
Centerpartiet motsätter sig i motion Fi18 den av
regeringen föreslagna neddragningen av
utgiftsramen med 700 miljoner kronor. En
neddragning skulle begränsa näringens
utvecklingsmöjligheter. Därför föreslås ramen,
liksom inkomsterna, höjas med motsvarande belopp.
I motionen föreslås också att skatteåtgärder
vidtas med anledning av utredningen En
livsmedelsstrategi för Sverige (SOU 1997:167).
Folkpartiet liberalerna föreslår i motion Fi19 en
besparing på 120 miljoner kronor för
utgiftsområdet. Vissa uppgifter som i dag utförs
av Statens jordbruksverk bör föras över till
länsstyrelserna. Jordbruksverkets anslag bör
därför reduceras.
Vänsterpartiet föreslår i motion Fi20 en utökad
ram för utgiftsområdet. Dessa medel föreslås bl.a.
användas för en uppräkning av anslaget till
Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) samt för
skogsvårdsåtgärder. Anslaget för SLU bör ökas med
100 miljoner kronor år 1999 och med 150 miljoner
kronor år 2000 respektive 2001. Vänsterpartiet
efterlyser en långsiktigt tryggad finansiering av
den norrländska lantbruksforskningen vid bl.a.
Röbäcksdalen och Öjebyn. Därför föreslås att
regeringen i budgetpropositionen redovisar förslag
till en långsiktig finansiering av den norrländska
lantbruksforskningen. Vad avser skogsvårdsåtgärder
föreslås att den ramen utökas med 100 miljoner
kronor vart och ett av åren 1999, 2000 och 2001.
Medlen föreslås användas för resurser för
tillämpad forskning och sådana vetenskapliga
utredningar som hänger samman med sektorsansvaret,
åtgärder mot markförsurning samt för samordning av
skogsvägsbyggande.
Miljöpartiet de gröna konstaterar i motion Fi21
att de ekologiska jordbruksmetoderna måste få
genomslag och att det konventionella jordbruket
inte är ekologiskt långsiktigt hållbart.
Miljöpartiet anser det väsentligt att utnyttja
miljöstödet fullt ut men vill fördela stödet på
annat sätt än regeringen. Framför allt små och
medelstora jordbruk i skogs- och mellanbygd är i
behov av ytterligare stöd för att inte försvinna.
Partiet vill också satsa på marknadsföring av
ekologiska produkter, liksom på forskning och
rådgivning, för att utveckla denna näring. Vidare
anses det nödvändigt att öka insatserna för
förebyggande av viltskador. Ersättningen för
viltskador bör därför förstärkas till att även
avse skador orsakade av gäss och sälar m.m.
I Kristdemokraternas motion Fi22 motsätter sig
partiet den av regeringen föreslagna sänkningen av
utgiftsområdesramen på 700 miljoner kronor.
Avgifter för kartverksamhet och djurdatabas skall
inte belasta den enskilde lantbrukaren. Dessutom
bör staten stödja avbytarverksamheten. Kostnaderna
för detta bör i första hand finansieras genom
minskad administration inom Jordbruksverket.
Jordbruksutskottets yttrande
På grund av ett lägre utnyttjande av stöden har
regeringen vid beräkningen av utgiftsområdesramen
utgått från att anslagen för de EU-finansierade
utgifterna för arealersättning, djurbidrag,
intervention och exportbidrag kan minskas med
sammanlagt 700 miljoner kronor jämfört med
tidigare angivna preliminära belopp.
Jordbruksutskottet har i sitt yttrande (JoU3y)
ingen invändning mot regeringens beräkningar i
denna del. Det bör i sammanhanget framhållas att
de anslag som regeringen hänvisar till utgår
enligt EG:s regler med utgångspunkt i vissa
bestämmelser om basareal, antalet bidragsrätter
m.m. Den beräkning som görs i propositionen
innebär givetvis inte någon begränsning i detta
avseende och inte heller i fråga om de
ersättningsbelopp som kan utgå till berörda
jordbrukare. Utskottet delar således inte de
farhågor som framförs i motion Fi18 (c) att den
gjorda beräkningen skulle kunna inverka på t.ex.
produktionsvolymen. Om regeringens beräkningar
rörande minskad anslagsbelastning skulle visa sig
felaktiga kommer detta att korrigeras i
budgetarbetet för år 1999.
Regeringen föreslog i budgetpropositionen att
anslaget Sveriges lantbruks- universitet (G 1)
minskas med 9,4 miljoner kronor. Riksdagen
beslutade i enlighet med förslaget (1997/98:JoU1
s. 39). Jordbruksutskottet anser i likhet med
regeringen att denna engångsvisa besparing bör
återföras nästa budgetår.
Jordbruksutskottet tillstyrker för sin del
regeringens förslag inom utgiftsområdet. I likhet
med regeringen anser utskottet att utgifterna på
statsbudgeten för jordbruksstöd sannolikt kommer
att påverkas av de pågående diskussionerna om att
förändra den gemensamma jordbrukspolitiken.
Utskottet har därför ingen invändning mot
regeringens avsikt att återkomma till riksdagen
med eventuella förslag till anpassning av
utgiftsramen för år 2000 och år 2001 när beslut
väl fattats i frågan. Motionerna Fi17 (m) yrkande
8 delvis, Fi18 (c) yrkande 3 delvis, Fi19 (fp)
yrkande 4 delvis, Fi20 (v) yrkande 4 delvis, Fi21
(mp) yrkandena 42 och 43 delvis och Fi22 (kd)
yrkande 4 delvis avstyrks av jordbruksutskottet.
Företrädare för Folkpartiet liberalerna,
Vänsterpartiet samt Miljöpartiet de gröna har i
avvikande meningar tillstyrkt respektive partis
motionsförslag. Företrädarna för Moderata
samlingspartiet har också fogat avvikande mening
till yttrandet. Företrädaren för Centerpartiet har
avlämnat ett särskilt yttrande.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet har inte något att invända mot
jordbruksutskottets ställningstagande.
Finansutskottet tillstyrker således, också i
enlighet med sitt ställningstagande ovan
(avsnitten 2.6.2 och 3.0), propositionens förslag
till preliminär fördelning. Motionerna avstyrks i
berörda delar.
3.24 Utgiftsområde 24 Näringsliv
Utgiftsområdet omfattar näringspolitik,
teknologisk infrastruktur, konkurrensfrågor,
teknisk forskning och utveckling, utrikeshandel,
export och investeringsfrämjande frågor samt
konsumentfrågor.
För år 1998 beräknas de totala utgifterna uppgå
till 3,3 miljarder kronor.
Vårpropositionen
I vårpropositionen (avsnitt 4.5.2) redovisas att
utgiftsområdet inom ramen för regeringens satsning
på företagande under treårsperioden 1999 till 2001
beräknas tillföras 50 miljoner kronor per år för
småföretagsutveckling, främst för ökad tillgång på
s.k. såddkapital, dvs. kapital till företag som
befinner sig i tidiga utvecklingsskeden och som
har svårt att finna finansiering på den egentliga
riskkapitalmarknaden.
För att lyfta fram Östersjöregionens betydelse
för sysselsättning och tillväxt i Sverige har
tidigare 1 miljard kronor avsatts, den s.k.
Östersjömiljarden. Verksamheten har varit
framgångsrik och bör fortsätta. Enligt regeringens
uppfattning bör ytterligare 1 miljard kronor
tillföras under den kommande femårsperioden, dvs.
med 200 miljoner kronor per år. Vidare beräknas
utgiftsområdet tillföras 27 miljoner kronor år
1999 och 28 miljoner kronor åren 2000 och 2001 för
ökade insatser för att främja de små och
medelstora företagens handel med Europa. Slutligen
beräknas 15 miljoner kronor år 1999 och 16
miljoner kronor åren 2000 och 2001 tillföras
utgiftsområdet inom ramen för regeringens IT-
satsning. Avsikten är bl.a. att stimulera
utvecklingen av elektronisk handel i Norden och
att underlätta för små och medelstora företag att
utnyttja IT i syfte att öka konkurrenskraften hos
dessa företag, samt att förstärka den
hushållsrelaterade miljöinformationen.
Propositionens och oppositionspartiernas förslag
till preliminär ramnivå för utgiftsområdet under
åren 1999-2001 redovisas i efterföljande tabell.
Förslag till ram för utgiftsområde 24 Näringsliv
Belopp i miljoner kronor
-----------------------------------------------------------
-----------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------------
År Proposi- Oppositionspartiernas avvikelser från
propositionens ram
-------------------------------------------------------------
---------------------------------------------------------------
Folkpartiet
tionen Moderata Center-liberalernaVänster-Miljö-
Kristdemo-
samlings-partiet partiet partiet
kraterna
partiet de
gröna
---------------------------------------------------------------
--------------------------------------------------------
--------------------------------------------------------
---------------------------------------------------------------
1999 2 870 -90 +84 -262 +360 -233 -200
---------------------------------------------------------------
2000 2 852 -91 +83 -262 +360 -244 -200
---------------------------------------------------------------
2001 2 895 -91 +84 -262 +360 -245 -200
---------------------------------------------------------------
Motionerna
Moderata samlingspartiet bedömer i motion Fi17 att
ett bättre företagsklimat är en förutsättning för
fler riktiga jobb. Regeringens försök att förenkla
de regler som omger företagandet har misslyckats.
Motionärerna anser att småföretagsdelegationens
förslag snarast bör genomföras i sin helhet. NUTEK
bör tillföras medel för att åter ansvara för
statens administration av energipolitiken och
myndigheten bör få ett tillskott vad gäller
verksamheten med såddfinansiering eftersom
regeringens förslag är otillräckligt. Den tekniska
forskningen bör tillföras resurser för att minska
skadeverkningarna av regeringens
forskningspolitik. Stiftelsen Sveriges tekniska
attachéer och konkurrensforskningen bör tillföras
ytterligare medel.
Centerpartiet anser i motion Fi18 att medel bör
tillföras forskning och utveckling,
exportfrämjande åtgärder samt gårdsförädling av
livsmedel, vilket är i enlighet med det förslag
som presenteras i utredningen SOU 1997:67 En
livsmedelsstratergi för Sverige. Motionärerna
anser att det är oklart vad regeringens IT-
satsning består i. De anser att satsningen i vart
fall bör kunna rymmas inom ordinarie anslag.
Motionärerna motsätter sig regeringens förslag att
medel skall avsättas för att främja de små och
medelstora företagens handel med Europa.
Folkpartiet liberalerna avvisar i motion Fi19
regeringens förslag om nya typer av stöd till
företagens utrikeshandel m.m. Motionärerna anser
att säkerheten inför risken av en olycka vid ett
kärnkraftverk bör förbättras genom ökade resurser.
De föreslår att 200 miljoner kronor per år ställs
till förfogande för höjd säkerhet där den är i
särklass sämst, dvs. i kärnkraftanläggningarna i
Sveriges närområde i Ryssland och i Ukraina
(yrkande 27).
Vänsterpartiet föreslår i motion Fi20 för att
främja de små företagen att satsningar görs på
kooperativ, turism samt teknisk forskning och
utveckling. Motionärerna vill särskilt
uppmärksamma småföretag i utsatta regioner,
kvinnliga företagare och invandrares företag. De
vill också öka uppmärksamheten på de växande
företagen. Konsumentområdet bör förstärkas.
Miljöpartiet de gröna förordar i motion Fi21
minskade anslag till turistfrämjande verksamhet,
teknisk forskning och utveckling, rymdverksamhet
och till investeringsfrämjande verksamheter.
Motionärerna föreslår en uppräkning av stödet till
kooperativ utveckling och till
konsumentorganisationer.
Kristdemokraterna motsätter sig i motion Fi22
regeringens satsning på Östersjöregionen.
Motionärerna ställer sig bakom regeringens
satsning på småföretagsutveckling, främst
förslaget om ökad tillgång på såddkapital.
I motion Fi41 av Karin Olsson m.fl. (s)
förespråkas att i samband med den IT-satsning som
regeringen föreslår skall den kooperativa
företagsformen ges utrymme. Enligt motionärerna är
denna företagsform väl lämpad för stimulans av
såväl kvinnors som arbetslösas användning av IT.
Vidare sägs i motionen att i direktiven till den
av regeringen förutskickade IT-kommissionen bör
den kooperativa modellen framhållas.
Yttranden från näringsutskottet och
utrikesutskottet
Näringsutskottet tillstyrker i sitt yttrande
(NU8y) regeringens förslag till ramar och
avstyrker oppositionspartiernas alternativa
förslag.
Näringsutskottet anför att kooperativa företag
intar en viktig roll inom småföretagsverksamheten
samt att det är viktigt att konkurrensneutralitet
upprätthålls mellan kooperativa företag och andra
typer av företag. Näringsutskottet ser därför
ingen anledning till att göra uttalanden om den
kooperativa företagsformen och avstyrker motion
Fi41 (s).
Även motion Fi19 (fp) yrkande 27 avstyrks av
näringsutskottet.
I avvikande meningar tillstyrker företrädarna för
Moderata samlingspartiet, Centerpartiet,
Folkpartiet liberalerna, Vänsterpartiet och
Kristdemokraterna förslagen i respektive
partimotion.
Utrikesutskottet avstyrker i sitt yttrande (UU3y)
motion Fi19 (fp) yrkande 27.
I en avvikande mening tillstyrker företrädaren
för Folkpartiet liberalerna förslaget i
partimotionen.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet har inte något att erinra mot
näringsutskottets eller utrikesutskottets
ställningstaganden. Finansutskottet tillstyrker
således propositionens förslag, vilket också är i
överensstämmelse med utskottets ställningstagande
ovan (avsnitten 2.6.2 och 3.0). Motionernas
förslag till alternativa ramnivåer avstyrks. Även
motion Fi19 (fp) yrkande 27 avstyrks, liksom
motion Fi41 (s).
3.25 Utgiftsområde 25 Allmänna bidrag
till kommuner
Utgiftsområdet omfattar merparten av statens
bidrag till kommuner och landsting.
För år 1998 beräknas de totala utgifterna uppgå
till 97,5 miljarder kronor.
Vårpropositionen
Av vårpropositionen (avsnitt 4.5.2) framgår att
regeringen anser att utgiftsområdet bör tillföras
4 000 miljoner kronor fr.o.m. år 1998 för att
värna kvaliteten i skola, vård och omsorg och för
att minska behovet av att höja kommunalskatterna.
De i budgetpropositionen för 1998 aviserade
tillskotten för åren 1997 och 1998 om ytterligare
4 000 miljoner kronor vardera för åren 1999 och
2000 ingår i beräkningen av ramen. Tillsammans med
de beslutade tillskotten för åren 1997 och 1998
uppgår det sammantagna resurstillskottet till 20
000 miljoner kronor fr.o.m. år 2000, jämfört med
år 1996. Utöver detta påverkas utgiftsområdet av
vissa regleringar av statliga åtgärder som har
kommunalekonomiska effekter.
Regeringen bedömde i budgetpropositionen för 1998
att effekten av det tidigare utlovade s.k.
återbetalningsskyddet för 1997 års skatteinkomster
skulle uppgå till 2,6 miljarder kronor. Denna
bedömning ligger enligt regeringen fast och
förändrar således inte ramen för år 1999.
Regeringen beräknar ramen för utgiftsområdet till
104 118 miljoner kronor för år 1999, till 105 214
miljoner kronor år 2000 och 105 394 miljoner
kronor år 2001. Av oppositionspartierna är det
endast Moderaterna som säger nej till att höja
statsbidragsnivån. För samtliga partier gäller
dessutom att partiernas avvikelser från
regeringens ramförslag beror på direkta och
indirekta effekter på de kommunala finanserna som
följer av respektive partis förslag. För en
närmare beskrivning av propositionens och
oppositionspartiernas förslag hänvisas till den
del av betänkandet där kommunsektorn behandlas.
Propositionens och oppositionspartiernas förslag
till preliminär ramnivå för utgiftsområdet under
åren 1999-2001 redovisas i efterföljande tabell:
Förslag till ram för utgiftsområde 25 Allmänna bidrag
till kommuner
Belopp i miljoner kronor
-----------------------------------------------------------
-----------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------------
År Proposi- Oppositionspartiernas avvikelser från
propositionens ram
-------------------------------------------------------------
--------------------------------------------------------------
Folkpartiet
tionen Moderata Center-liberalernaVänster-Miljö-
Kristdemo-
samlings-partiet partiet partiet
kraterna
partiet de
gröna
--------------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------
--------------------------------------------------------------
1999 104 118 - 6 785 + 1 - 1 0 - 8 + 5
250 000 500 330
--------------------------------------------------------------
2000 105 214 - 10 + 1 - 1 - 2 - 2 + 5
870 760 000 500 300 910
--------------------------------------------------------------
2001 105 394 - 10 + 2 - 1 - 2 - 2 + 5
950 420 000 900 900 500
--------------------------------------------------------------
Motionen
Folkpartiet liberalerna välkomnar enligt motion
Fi19 de ökade statsbidragen till kommunerna.
Partiet vill dock säkerställa att pengarna används
för vård, omsorg, äldreomsorg,
förskola-ungdomsskola och socialtjänsten, dvs.
kommunernas kärnuppgifter. Därför bör en s.k.
öronmärkning tillämpas under en treårsperiod.
Kommunerna skall vara skyldiga att visa att de
använder de extra statsbidragen på sådant sätt att
de verkligen kommer de nämnda verksamheterna till
del. Olika tekniska lösningar kan användas. En
möjlighet är att regeringen uppmanas återkomma med
förslag till teknisk lösning. Alternativt kan
Riksrevisionsverket ges i uppdrag att följa och
redovisa kommunernas användning av det nya
resurstillskottet (yrkande 10).
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet delar regeringens uppfattning att
resurstillskotten bör tillföras de generella
statsbidragen och vill i likhet med regeringen
understryka vikten av att kommuner och landsting
använder de ökade statsbidragen till de för
välfärden och för framtiden så väsentliga
verksamheterna skola, vård och omsorg. Utskottet
vill peka på att samtliga partier i riksdagen stod
bakom statsbidragsreformen fr.o.m år 1993 då de
tidigare specialdestinerade statsbidragen ersattes
med generella statsbidrag utan styrande villkor.
Utskottet vill i sammanhanget erinra om att
Folkpartiet våren 1997 med anledning av den då av
regeringen föreslagna höjningen av statsbidragen
(motion 1996/97:Fi43) krävde att kommuner och
landsting i allt väsentligt fritt skulle få
förfoga över de extra medlen och var kritiskt till
att regeringen, i likhet med i det föreliggande
förslaget, ville fördela de höjda statsbidragen
till vissa åldersgrupper. Det är, menade
Folkpartiet vid detta tillfälle, i respektive
kommun som man bäst vet var de extra resurserna
gör störst nytta. Finansutskottet delar denna
uppfattning och föreslår att motion Fi19 (fp)
yrkande 10 avslås.
Propositionens förslag till ramar tillstyrks av
utskottet vilket också är i överensstämmelse med
utskottets ställningstagande ovan (avsnitten 2.6.2
och 3.0).
3.26 Utgiftsområde 26 Statsskuldsräntor
m.m.
Utgiftsområdet omfattar räntor på statsskulden,
oförutsedda utgifter samt Riksgäldskontorets
provisionskostnader i samband med upplåning och
skuldförvaltning. De på utgiftsområdet uppförda
anslagen omfattas inte av utgifts-taket.
För 1998 beräknas de totala utgifterna på
utgiftsområdet till 103 410 miljoner kronor, varav
räntor på statsskulden utgör 102 877 miljoner
kronor.

Förslag till beräkning av utgiftsområde 26
Statsskuldsräntor m.m.
Belopp i miljoner kronor
-----------------------------------------------------------
-----------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------------
År Proposi- Oppositionspartiernas avvikelser från
propositionens ram
-------------------------------------------------------------
---------------------------------------------------------------
Folkpartiet
tionen Moderata Center-liberalernaVänster-Miljö-
Kristdemo-
samlings-partiet partiet partiet
kraterna
partiet de
gröna
---------------------------------------------------------------
--------------------------------------------------------
--------------------------------------------------------
---------------------------------------------------------------
1999 94 989 ±0 -1 180 -1 000 +250 ±0 -660
---------------------------------------------------------------
2000 81 567 ±0 -2 950 -3 200 +1 500 ±0 -1 320
---------------------------------------------------------------
2001 73 167 ±0 -2 950 -4 800 +2 500 ±0 -2 060
---------------------------------------------------------------
Motionerna
Centerpartiet föreslår i motion Fi18 en omfattande
utförsäljning av statligt ägande i företag under
perioden 1999-2000, vilket enligt motionen väntas
medföra betydande engångsintäkter i statskassan.
Tillskottet vill motionärerna använda för att
betala av statsskulden, vilket får till följd att
räntekostnaderna sjunker.
Folkpartiet liberalerna uppger i motion Fi19 att
partiet vill sälja statliga företag till ett värde
av 90 miljarder kronor under åren 1999-2000 och 70
miljarder kronor 2001. Motionärerna räknar med att
försäljningen skall leda till att statens intäkter
kommer att minska, och detta avkastningsbortfall
uppskattar de till 2 %. Statens minskade
ränteutgifter till följd av försäljningen anger de
till 5 %.
Vänsterpartiet föreslår i motion Fi20 att nivån
på utgiftsområdet räknas upp mot bakgrund av att
partiet inte vill amortera av statsskulden lika
snabbt som regeringen.
Kristdemokraterna föreslår i motion Fi22 att
tidpunkten för företagens momsinbetalningar skall
senareläggas, vilket ger en varaktig räntemässig
försämring för statsbudgeten jämfört med nuvarande
ordning. Å andra sidan föreslår partiet också att
statliga företag skall säljas ut under den
kommande perioden, vilket minskar
upplåningsbehovet och därmed även
statsskuldsräntorna.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet har tidigare i betänkandet
(avsnitten 2.6.2 och 3.0) redovisat sin syn på hur
statsbudgetens utgifter preliminärt bör fördelas
på utgiftsområden 1999-2001. Finansutskottet har
därvid tillstyrkt regeringens förslag. Härav
följer att finansutskottet ansluter sig till den i
propositionen preliminärt beräknade nivån för
utgiftsområdet och avstyrker de i sammanhanget
aktuella motionerna i berörda delar.
3.27 Utgiftsområde 27 Avgiften till
Europeiska gemenskapen
Utgiftsområdet avser Sveriges avgift till
Europeiska unionens allmänna budget (EU-budgeten).
Utgifterna år 1998 beräknas uppgå till 21,2
miljarder kronor.
Vårpropositionen
I propositionen anges (avsnitt 4.5.2) att den ram
som föreslås för utgiftsområdet grundas på en
återhållsam utveckling av EU-budgeten. Om så inte
skulle bli fallet ökar den svenska avgiften. Det
är alltså avsevärda osäkerheter förknippade med
bedömningarna, särskilt för åren 2000 och 2001.
Propositionens och oppositionspartiernas förslag
till preliminär ramnivå för utgiftsområdet under
åren 1999-2001 redovisas i efterföljande tabell.

Förslag till ram för utgiftsområde 27 Avgiften till
Europeiska gemenskapen
Belopp i miljoner kronor
-----------------------------------------------------------
-----------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------------
År Proposi- Oppositionspartiernas avvikelser från
propositionens ram
-------------------------------------------------------------
---------------------------------------------------------------
Folkpartiet
tionen Moderata Center-liberalernaVänster-Miljö-
Kristdemo-
samlings-partiet partiet partiet
kraterna
partiet de
gröna
---------------------------------------------------------------
--------------------------------------------------------
--------------------------------------------------------
---------------------------------------------------------------
1999 21 650 ±0 ±0 ±0 ±0 ±0 ±0
---------------------------------------------------------------
2000 22 011 ±0 ±0 ±0 ±0 ±0 ±0
---------------------------------------------------------------
2001 22 866 ±0 ±0 ±0 ±0 ±0 ±0
---------------------------------------------------------------
Motionen
Inget parti avviker från regeringens ramförslag.
I motion Fi18 framhåller Centerpartiet att det är
angeläget att Sverige kan minska sin avgift till
EU. Enligt motionen betalar Sverige den högsta EU-
avgiften per invånare, vilket inte är hållbart och
försvarbart i längden. Regeringen bör med kraft
driva detta krav i EU. Riksdagen bör som sin
mening ge regeringen detta till känna (yrkande
25).
Finansutskottets ställningstagande
Utskottet har ovan (avsnitten 2.6.2 och 3.0)
ställt sig bakom propositionens förslag. Utskottet
tillstyrker således regeringens förslag till
ramnivå för utgiftsområde 27.
Beträffande Sveriges avgift till EU vill
utskottet erinra om att riksdagen har ställt sig
bakom att Sverige skall verka för en effektiv och
återhållsam budgetpolitik (prop. 1994/95:40, bet.
FiU5, rskr. 67). Som utskottet påpekat tidigare i
yttrande till utrikesutskottet (1997/98:FiU3y) har
den svenska regeringen tillsammans med andra
medlemsländer i Ekofinrådet aktualiserat frågan om
ett tak för medlemsavgiften som bl.a. syftar till
att minska Sveriges nettobidrag till EU. Sverige
är en av de största nettobetalarna per capita, men
Sverige är inte den största nettobetalaren, vare
sig totalt eller räknat per capita.
Budgetpolitiken på lite längre sikt kommer i stor
utsträckning att styras av det kommande beslutet
om de finansiella perspektiven åren 2000-2006.
Utskottet kunde i höstas med tillfredsställelse
konstatera att regeringens inställning till EU-
kommissionens förslag i dokumentet Agenda 2000
till nytt finansiellt perspektiv låg väl i linje
med de budgetpolitiska riktlinjer utskottet
tidigare ställt sig bakom (1997/98:FiU5).
Kommissionen har i mars 1998 presenterat en
vidareutveckling av förslagen i Agenda 2000.
Förslaget till nytt finansiellt perspektiv
överensstämmer i huvudsak med de förslag som
lämnades i Agenda 2000 i juli 1997. Det nuvarande
taket för uttag av avgifter från medlemsländerna
på 1,27 % av medlemsländernas samlade BNI är
utgångspunkten för kommissionens förslag. Under
detta tak föreslås en marginal på 0,03 %, varför
det föreslagna utgifts-taket ligger på 1,24 % av
BNI. Inom denna ram avsätts dock en i förhållande
till BNI minskande andel till EU:s nuvarande 15
medlemsländer och ett utrymme görs tillgängligt
för nya medlemsländer.
Regeringen har redovisat sin syn på kommissionens
förslag i faktapromemoria av den 30 april 1998
(anmäld i kammaren den 5 maj 1998). En smidig och
snabb utvidgning av EU är av högsta prioritet.
Regeringen anser att taket för budgeten i
förhållande till BNI inte skall överstiga 1,27 %.
Denna nivå motsvarar 1999 års tak för egna medel
och kan och bör gälla även efter en fullständig
utvidgning med samtliga kandidatländer, oavsett om
denna sker under nästa budgetperiod eller senare.
Utskottet har också fått information om
kommissionens förslag vid en föredragning av
företrädare för Finansdepartementet. Frågan har
också varit föremål för samråd i EU-nämnden.
Utskottet kan konstatera att regeringen driver
frågan om en stram budgetpolitik i EU. De
ståndpunkter som regeringen har presenterat i
anslutning till Agenda 2000 ligger väl i linje med
vad utskottet tidigare anfört. Utskottet
förutsätter att regeringen även fortsättningsvis
agerar i enlighet med tidigare ställningstaganden
och ser för sin del inte någon ytterligare
riksdagens åtgärd påkallad.
Motion Fi18 (c) yrkande 25 avstyrks med
hänvisning till det anförda.
3.28 Socialförsäkringssektorn vid sidan
av statsbudgeten
Huvuddelen av socialförsäkringarna redovisas på
statsbudgeten. Vid sidan av statsbudgeten har man
emellertid hittills redovisat, försäkringen för
allmän tilläggspension (ATP),
arbetsskadeförsäkringen samt försäkringen för
delpension. Såsom framgått av den tidigare
redovisningen kommer utgifterna för
arbetsskadeförsäkringen och
delpensionsförsäkringen i fortsättningen att
redovisas på utgiftsområde 10 respektive 11.
Enligt en i vårpropositionen redovisad prognos
väntas utgifterna för socialförsäkringssektorn vid
sidan av statsbudgeten uppgå till 132 410 miljoner
kronor under 1998. Att arbetsskade- och
delpensionsförsäkringens utgifter lyfts in i
statsbudgeten fr.o.m. nästa år medför att
utgifterna inom denna sektor begränsas med 6 958
miljoner kronor 1999 och med 6 760 miljoner kronor
2000.
Vårpropositionen
Regeringen har vid beräkningen av ramnivån beaktat
effekterna av att det reducerade basbeloppet
föreslås bli återställt i två steg under 1999 och
2000.

Förslag till ram för socialförsäkringssektorn vid sidan
av statsbudgeten
Belopp i miljoner kronor
-----------------------------------------------------------
-----------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------------
År Proposi- Oppositionspartiernas avvikelser från
propositionens ram
-------------------------------------------------------------
---------------------------------------------------------------
Folkpartiet
tionen Moderata Center-liberalernaVänster-Miljö-
Kristdemo-
samlings-partiet partiet partiet
kraterna
partiet de
gröna
---------------------------------------------------------------
--------------------------------------------------------
--------------------------------------------------------
---------------------------------------------------------------
1999 130 970 -1 030 -300 -800 ±0 ±0 +30
---------------------------------------------------------------
2000 137 591 -2 550 -210 -1 200 ±0 +650 -1 800
---------------------------------------------------------------
2001 143 900 -4 060 -150 -1 200 ±0 +1 400 -2 700
---------------------------------------------------------------
Motionerna
Moderata samlingspartiet räknar i motion Fi17 med
att partiets förslag till finansiell samverkan
kommer att ge bättre rehabilitering vilket
begränsar antalet förtidspensionsfall och bidrar
till att höja den faktiska pensionsåldern. Detta
begränsar i sin tur utgifterna för ATP.
Centerpartiet framhåller i motion Fi18 att
förslaget till nivå för sektorn justerats med
hänsyn till de indirekta effekter som uppstår till
följd av partiets skatteförslag.
Miljöpartiet de gröna räknar i motion Fi21 med
att partiets förslag till skatteväxling kommer att
få effekt på konsumentprisindex och därmed bidra
till att basbeloppet höjs, vilket i sin tur
innebär att utgifterna för ATP ökar.
Kristdemokraterna erinrar i motion Fi22 om sin
satsning på ökad rehabilitering och räknar med att
detta kommer att leda till minskade utgifter för
ATP, bl.a. genom att den faktiska pensionsåldern
höjs. Å andra sidan väntas motionärernas förslag
att i ett steg återställa det reducerade
basbeloppet leda till ökade ATP-utgifter under
1999.
Socialförsäkringsutskottet
Socialförsäkringsutskottet tillstyrker i sitt
yttrande (SfU5y) regeringens förslag till
beräkning av utgifterna inom
socialförsäkringssektorn vid sidan av
statsbudgeten under åren 1999-2001 samt avstyrker
motsvarande förslag i motionerna.
Moderata samlingspartiet, Centerpartiet,
Folkpartiet liberalerna, Miljöpartiet de gröna
samt Kristdemokraterna har i var sin avvikande
mening biträtt sina partiers respektive förslag
till ramnivå för utgiftsområdet.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet har tidigare i betänkandet
(avsnitten 2.6.2 och 3.0) redovisat sin syn på hur
statsbudgetens utgifter preliminärt bör fördelas
på utgiftsområden och socialförsäkringssektorn vid
sidan av statsbudgeten under åren 1999-2001.
Finansutskottet har därvid tillstyrkt regeringens
förslag. Socialförsäkringsutskottet har för sin
del inte haft något att erinra mot regeringens
förslag till beräkning av utgifterna för
socialförsäkringssektorn vid sidan av
statsbudgeten. Finansutskottet tillstyrker således
propositionens förslag till preliminär
ramberäkning för denna sektor och avstyrker de i
sammanhanget aktuella motionerna i berörda delar.
De lagändringar som föranleds av den föreslagna
justeringen av basbeloppet behandlar utskottet i
avsnitt 3.29.
3.29 Uppräkning av basbeloppet
Vårpropositionen
Som ett led i saneringen av statens finanser har
basbeloppet inte räknats upp fullt ut sedan 1995.
Nivån på den årliga uppräkningen motsvarade under
de första åren 60 % av prisförändringen men har
därefter höjts till 80 %. Eftersom
budgetunderskottet 1997 understeg 50 miljarder
kronor skall enligt de tidigare fastlagda
principerna basbeloppet för 1999 åter räknas upp
med hela prisförändringen. Regeringen föreslår att
så sker och att utgångspunkten för beräkningen,
det s.k. bastalet, därvid anges till 36 396.
Jämsides med detta basbelopp har man för beräkning
av bl.a. pensionspoäng använt sig av ett basbelopp
som under senare år räknats upp med hela
prisförändringen. Bastalet för detta s.k. förhöjda
basbelopp föreslås i propositionen vara 37 144.
Båda basbeloppen fastställs genom att respektive
bastal multipliceras med prisförändringen mellan
juni 1997 och juni året före det som basbeloppet
avser. De värden som därvid framkommer skall
avrundas till närmaste hundratal kronor.
Socialförsäkringsutskottet behandlar för
närvarande proposition 1997/98: 151 om
inkomstgrundad ålderspension, och i det
sammanhanget har regeringen föreslagit att
benämningen på de båda basbeloppen skall ändras
till prisbasbelopp respektive förhöjt
prisbasbelopp.
Hösten 1992 drabbades Sverige av en valutakris.
För att komma till rätta med obalanserna i
ekonomin enades den dåvarande regeringen och
Socialdemokraterna om en uppgörelse, vilken bl.a.
innefattade beslut om sänkta ersättningsnivåer
inom pensionsområdet. Som en följd härav har man
sedan 1993 beräknat olika ersättningar med ledning
av ett basbelopp som varit reducerat med 2 %.
Regeringen konstaterar nu att den svenska
ekonomin har stabiliserats och föreslår mot denna
bakgrund att ersättningsnivåerna under 1999 skall
beräknas utifrån ett basbelopp som är reducerat
med endast 1 %. För 2000 och framåt skall
pensionsförmånerna beräknas utifrån ett helt
oreducerat basbelopp.
Förslagen föranleder enligt propositionen ändring
i 1 kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring
(AFL) (yrkande 5, delvis). Dessutom föreslås att
följdändringar görs i
- lagen (1969:205) om pensionstillskott (yrkande
6),
- lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring
(yrkande 7),
- kommunalskattelagen (1928:370) (yrkande 8,
delvis) samt
- lagen (1990:325) om självdeklaration och
kontrolluppgifter (yrkande 9).
Ändringen i AFL föreslås träda i kraft den 1 juli
1998. För övriga lagändringar föreslås
ikraftträdandet till den 1 januari 1999.
Socialförsäkringsutskottet
Socialförsäkringsutskottet konstaterar i sitt
yttrande (SfU5y) att regeringens förslag att
återställa basbeloppet inte föranlett några
motionsyrkanden. För egen del tillstyrker
socialförsäkringsutskottet förslagen.
Socialförsäkringsutskottet anser dock att det
föreslagna ikraftträdandet av ändringen i 1 kap.
6 § AFL skall senareläggas ett halvår och i
stället anges till den 1 januari 1999. Man
undviker då lagtekniska komplikationer och får
möjlighet att anpassa lagändringen till en annan
ändring i samma lagrum, vilken återfinns i den
nyssnämnda propositionen 151 som riksdagen enligt
gällande ärendeplan skall fatta beslut om den 8
juni, dvs. dagen före behandlingen av
vårpropositionen. Socialförsäkringsutskottet anser
också att det av övergångsbestämmelserna till AFL
bör framgå att nuvarande bestämmelser skall
tillämpas på pension som beräknas med stöd av
basbeloppet för 1998. Vidare bör enligt
socialförsäkringsutskottet bestämmelserna i
ytterligare tre lagar anpassas till den föreslagna
ändringen av 1 kap. 6 § AFL. Det gäller 7 § tredje
stycket lagen (1994:308) om bostadstillägg till
pensionärer, 14 kap. 4 § lagen (1994:1065) om
ekonomiska villkor för riksdagens ledamöter samt
10 kap. 4 § lagen (1996:304) om arvode m.m. till
Sveriges företrädare i Europaparlamentet.
Finansutskottets ställningstagande
Liksom socialförsäkringsutskottet tillstyrker
finansutskottet regeringens förslag om uppräkning
av basbeloppet. Finansutskottet delar
socialförsäkringsutskottets bedömning att det
föreslagna ikraftträdandet av ändringen i 1 kap.
6 § AFL skall senareläggas till den 1 januari
1999. Av övergångsbestämmelserna till AFL bör det
framgå att nuvarande bestämmelser skall tillämpas
på pension som beräknas med stöd av basbeloppet
för 1998. Som socialförsäkringsutskottet påpekat
bör bestämmelserna i ytterligare tre lagar
anpassas till den föreslagna ändringen av 1 kap.
6 § AFL. Det gäller 7 § tredje stycket lagen
(1994:308) om bostadstillägg för pensionärer,
14 kap. 4 § lagen (1994:1065) om ekonomiska
villkor för riksdagens ledamöter samt 10 kap. 4 §
lagen (1996:304) om arvode m.m. till Sveriges
företrädare i Europaparlamentet.

4 Skatter och övriga inkomster
4.1 Utvecklingen av statens inkomster
Propositionen
Statsbudgetens inkomster består dels av skatter
och avgifter, dels av övriga inkomster. De övriga
inkomsterna är främst inkomster av statlig
verksamhet, utförsäljningar av statlig egendom och
EU-bidrag. Skatternas andel av de totala
inkomsterna utgör cirka 90 %. För budgetåren 1996
till 1998 är andelen dock lägre, beroende på dels
extraordinära medel från EU, dels stora
utförsäljningar under åren 1997 och 1998.
I vårpropositionen (avsnitt 6.3) redovisar
regeringen en prognos för statsbudgetens inkomster
1998-2001. I nedanstående tabell redovisas de
totala inkomsterna som andel av BNP. Andelen
väntas under perioden minska från drygt 37,7
procent år 1998 till knappt 34,9 % år 2001. I
huvudsak är det minskade statliga utförsäljningar
som drar ner den totala inkomstkvoten. Prognosen
bygger på den ekonomiska antagandebild som finns
redovisad i finansplanen. I beräkningarna har
hänsyn tagits till de regeländringar som föreslås
i vårpropositionen och som utskottet behandlar
nedan.

Statsbudgetens inkomster
I procent av BNP
-----------------------------------
1998 1999 2000 2001
-----------------------------------
Totala 37,7 36,5 35,8 34,9
inkomster
-----------------------------------
Kassamässiga 33,3 33,1 32,7 32,5
skatter
-----------------------------------
Periodiserade 32,8 32,8 32,8 32,4
skatter
-----------------------------------

Källa: Vårpropositionen, avsnitt 6.3.1
I propositionen (avsnitt 6.3.3) redovisas också
en uppföljning av budgeten för år 1998. Av
redovisningen framgår att de totala skatterna
för året beräknas komma att uppgå till ungefär
samma belopp som i budgeten. Om ändrade
redovisningsregler för socialavgifter och
föreslagna regeländringar exkluderas minskar
dock skatterna. År 1998 har skatterna justerats
ned med 1 miljard kronor, och de därpå följande
åren är nedjusteringarna 10,2 respektive 9,2
miljarder kronor. Hur avvikelserna fördelas på
olika skatteslag framgår av diagram 12.

Diagram 12 Skillnad gentemot beräkning till
Statsbudget 1998
Miljarder kronor

Källa: Prop. 1997/98:150 avsnitt 6.3.3
4.2 Skattepolitikens allmänna
inriktning
Propositionen
I propositionen (avsnitt 1.6) erinras om att 10
% av de totala skatteintäkterna i år går till
att betala räntorna på statsskulden. Även om
den offentliga sektorns finanser nu visar
överskott kommer skattebetalarna under mycket
lång tid framöver att betala priset för de
gångna årens stora underskott.
Saneringen av de offentliga finanserna har,
bedömer regeringen, i huvudsak kunnat ske
rättvist. Skattehöjningarna har varit en starkt
bidragande orsak till detta. Höginkomsttagare
har bidragit främst genom höjda kapitalskatter,
men även låg- och medelinkomsttagare har fått
känna av skattehöjningar. Allteftersom
statsfinanserna förbättras i snabb takt finns
utrymme för offensiva åtgärder.
Skattesänkningar i framtiden är möjliga att
överväga men endast om vissa villkor obetingat
uppfylls. Generella skattesänkningar får inte
ske innan en tillfredsställande kvalitet har
säkerställts inom skolan, vården och omsorgen.
De får inte finansieras genom skuldsättning,
och de måste utformas på ett
fördelningspolitiskt rättvist sätt.
Den tillfälliga värnskatten upphör fr.o.m. år
1999 i enlighet med riksdagsbeslutet 1994.
Regeringen föreslår nu att ett ytterligare steg
införs i skatteskalan för inkomster över 32 400
kr per månad. Denna fråga och andra konkreta
förslag från regeringen behandlas under
särskilda rubriker nedan.
När det gäller företagandet erinrar regeringen
om att en rad åtgärder har genomförts för att
stimulera de små och medelstora företagen,
bl.a. i form av skattesänkningar på omkring 7
miljarder kronor per år. Regeringen bedriver
också ett brett arbete för att minska krånglet.
Ett nytt och enklare system med skattekonton
för redovisning och betalning av skatter och
avgifter har nyligen trätt i kraft,
skattetilläggen vid periodiseringsfel har
halverats och villkoren för F-skattesedel har
mjukats upp.
För att ytterligare förbättra villkoren för
företagande föreslår regeringen nu en rad nya
åtgärder. Bl.a. förstärks
reserveringmöjligheterna för enskilda
näringsidkare och lättnaderna i beskattningen
av onoterade aktier utvidgas. Skatten på
reklamtrycksaker avskaffas, vilket innebär en
lättnad främst för mindre företag. Vidare
avskaffas den särskilda fastighetsskatten på
vattenkraftverk, vilket kommer att leda till
sänkta elpriser främst för den elintensiva
industrin. Förenklingsutredningen har fått
utvidgade direktiv om nya förenklingar med
tanke särskilt på de mindre företagen.
Särskilda propositioner har nyligen lagts fram
om förenklingar beträffande företagens
pensionskostnader och om beskattningen av
personaloptioner.
Den översyn som pågår av hela
energiskattesystemet för att förbättra
miljöeffekterna kommer att redovisas 1999.
Regeringen kommer också att presentera en ny
samordnad utformning av de skatter som träffar
vägtrafiken i syfte bl.a. att uppnå bättre
styreffekter beträffande trafiksäkerhet och
miljö. Beträffande fastighetsbeskattningen
erinrar regeringen om att en särskild utredare
fått i uppdrag att se över
taxeringsförfarandet. I avvaktan på resultatet
av utredningen föreslås att den frysning av
taxeringsvärdena på 1997 års nivå som beslutats
för 1998 också skall gälla för 1999. Vidare
skall en ny utredning se över
fastighetsbeskattningen och bl.a. analysera den
skattemässiga neutraliteten mellan olika
upplåtelseformer.
Möjligheterna till skattekontroll har
förbättrats kraftigt under mandatperioden.
Förbättringarna av kontrollen fortsätter nu
genom att tullen, enligt ett förslag i en
särskild proposition, får ansvar för en ny
kontrollverksamhet över hela landet som gäller
yrkesmässiga transporter och postpaket med
alkohol och tobak. För att förhindra att
smugglingen, och de inslag av organiserad
brottslighet som följer i dess spår, får en
ökad spridning föreslår regeringen en sänkning
av skatten på cigaretter.
Beträffande de internationella frågorna har
Sverige verkat för gemensamma uppföranderegler
för att motverka skadlig skattekonkurrens
mellan olika länder. Strävandena är nu att även
få till stånd gemensamma regler om beskattning
av räntor och andra kapitalinkomster, och
regeringen kommer att ägna fortsatt
uppmärksamhet åt de effekter som
internationaliseringen kan ha på svensk
kapitalbeskattning och punktskatter.
Motionerna
Enligt motion Fi17 av Carl Bildt m.fl. (m) -
yrkande 10 i denna del - skall de övergripande
målen för den ekonomiska politiken vara att
skapa förutsättningar för snabb tillväxt, en
kraftig ökning av antalet nya arbetstillfällen,
en god reallöneutveckling och minskat
bidragsberoende. Moderata samlingspartiet vill
främja nyföretagande och ge dagens företag, små
som stora, möjlighet att växa i Sverige, och de
lägger fram ett program bl.a. med sänkt skatt
på företagande och arbete, sänkta
kommunalskatter, förvärvsavdrag och särskilda
skattelättnader riktade mot hushållstjänster.
Programmet innebär bl.a. följande:
Sänkt skatt på arbetsinkomster bl.a. genom ett
förvärvsavdrag och statlig finansiering av sänkt
kommunalskatt
Värnskatten avskaffas helt
Dubbelbeskattningen av riskkapital avskaffas
Stoppreglerna för fåmansbolagen avskaffas, och utdelning
skall beskattas som kapital om ägararen tagit ut
marknadsmässig lön
Riskfyllda investeringar i nya teknik- och
kunskapsintensiva företag stimuleras genom
skattelättnader
Förmögenhetsskatten avvecklas med början 1998
Betalningen av skatter skall inte behöva ske före
förfallodagen
Inkomster av royalty och patent bör kunna beskattas som
inkomst av kapital
Förmånsrätt för skatter bör inte längre tillerkännas
staten
Kapitalinkomstskatten måste sänkas
Den särskilda löneskatten på vinstandelsmedel bör
avvecklas
Företagskrånglet avvecklas
Skatten på hushållstjänster bör sänkas genom en
skattereduktion på 50 % av arbetskostnaden,
högst med 25 000 kr per år, för att snabbt
skapa nya jobb.
Skattehöjningarna sedan 1994 uppgår i snitt
till nästan 1 500 kr i månaden per hushåll och
urholkar den grundläggande sociala tryggheten
att kunna leva på sin lön. Det långsiktiga
målet måste vara att den som är i behov av
bidrag inte skall betala skatt och att den som
betalar skatt inte skall behöva bidrag.
Skattereformens mål var en marginalskatt på
30 % för den helt övervägande delen av
inkomsttagarna och högst 50 % för övriga. Detta
mål bör snarast uppfyllas. I motionen föreslås
ett förvärvsavdrag på 12 % upp till 7,5
basbelopp och en statligt finansierad
kommunalskattesänkning på 2 kronor samtidigt
som regeringens förslag om höjd statlig skatt
avvisas.
Avdraget för pensionsförsäkringar bör
återställas till ett basbelopp och avdrag bör
medges för pensionssparande för makes räkning.
Förslagen innebär skattesänkningar på mellan
33 och 81 miljarder kronor under åren
1999-2001, och skattebortfallet finansieras
bl.a. med minskade transfereringar till
hushållen och en större egenfinansiering av den
nya arbetslöshetsförsäkringen. Motionärerna
anser att en ökad tillväxt efter fem år kan ge
möjlighet att successivt sänka skatteuttaget
med ytterligare 50-75 miljarder kronor.
De närmare detaljerna i Moderata
samlingspartiets skattepolitik utvecklas i
motion Fi50 av Bo Lundgren m.fl. (m). Motionen
utmynnar bl.a. i krav på att den statliga
inkomstskatten skall vara maximalt 20 % och att
avdraget för pensionsförsäkringar skall höjas
till ett basbelopp. Vidare krävs
skattesänkningar för att människor skall kunna
leva på sin lön och för att Sverige skall få
fler och växande företag som genererar
sysselsättning (yrkandena 1, 2 och 5).
Motion Fi18 av Olof Johansson m.fl. (c)
yrkandena 4, 5, 7, 8, 10-17 och 21 innehåller
krav på nya riktlinjer och särskilda åtgärder
beträffande beskattningen. Centerpartiet
föreslår bl.a. att skatten för låg- och
medelinkomsttagare sänks. Grundavdraget höjs
för alla som tjänar under 7,5 basbelopp, dvs.
ca 270 000 i årsinkomst. Åtgärden bör utformas
så att de största skattesänkningarna uppgår
till drygt 1 000 kr i inkomstlägen strax under
150 000 i årsinkomst. I motionen föreslås också
en försöksverksamhet med skatteavdrag för
hushållsnära tjänster och ett system med
hemservicecheckar för pensionärer.
Förmögenhetsskatten bör fasas ut ur
skattesystemet i tre steg under åren 2000-2002.
Som första steg bör sambeskattningen av
förmögenhet tas bort.
I motionen framhålls att det behövs fler
företag och företagare för att skapa tillväxt
och välstånd. Att förbättra villkoren för
företagande är nödvändigt för att sätta Sverige
i arbete. Skattesänkningar på arbete och
företagande måste genomföras och förenklingar
av företagens regelverk måste komma till stånd.
Centerpartiet tillstyrker regeringens förslag
till sänkt skatt på företagande men vill ha
fler förbättringar för fåmansföretagen.
Centerpartiet avsätter för 1999-2001 500
miljoner kronor årligen för skattesänkningar
för småföretagen och kommer senare att ange
närmare hur dessa skall utformas. Förslagen
finansieras delvis genom höjda energi- och
miljöskatter.
Beskattningen av vinstandelar för anställda
bör tas bort. För att skapa fler arbeten måste
arbetsgivaravgifterna sänkas, särskilt för de
mindre företagen. Svenskt jordbruk bör få
konkurrensvillkor som är likvärdiga med vad som
gäller i konkurrentländerna inom EU. Skatten på
el bör därför avskaffas för jordbruket och
skatten på eldningsolja sänkas till samma
nivåer som gäller för industrin. Vidare bör
generationsskiften underlättas genom att tills
vidare de särskilda övergångsregler behålls som
gäller t.o.m. 1999 för beräkningen av
realisationsvinster. Yrkesfiskarna i Sverige
måste också få ett särskilt skatteavdrag.
Avdraget bör utformas enligt en dansk modell
som har godkänts av EU-kommissionen.
Utsläppen av kväveoxid har stadigt ökat,
vilket bör motverkas med en kväveoxidskatt med
10 kr per kg för pannor med en större effekt än
5 MW och med en nyttiggjord energiproduktion
som är större än 20 GWh. Vidare bör
produktionsskatten på el från kärnkraft höjas
med 1 öre per kWh som ett led i åtgärder för
att utkräva ansvar för kostnader som är
förknippade med kärnkraften. En skattefrihet
för biobaserade drivmedel bör eftersträvas.
Investeringar i anläggningar för värme- och
kraftvärmeproduktion med förnybara energikällor
är också en viktig del i omställningen av
energisystemet. Regeringen bör noga följa
utvecklingen på detta område och vid behov
föreslå direktavdrag i enlighet med
intentionerna i 1997 års ekonomiska
vårproposition. I motionen yrkas också att
miljöskatten på inrikes flyg återinförs.
I motion Fi60 av Birgitta Carlsson (c)
föreslås, i likhet med Fi18, att skatten på el
och eldningsolja för jordbruksföretag sänks
till samma nivå som gäller för andra
tillverkningsföretag.
Motion Fi19 av Lars Leijonborg m.fl. (fp)
yrkandena 6 i denna del, 7, 8 och 24 innehåller
krav på allmänna riktlinjer och särskilda
uttalanden rörande skattepolitiken på kort och
lång sikt. Folkpartiet liberalerna föreslår
skattesänkningar på närmare 20 miljarder kronor
år 1999 för att skapa förutsättningar för fler
reguljära jobb i näringslivet. Skatterna på
arbete måste sänkas om Sverige skall ha en
chans att häva massarbetslösheten.
I motionen framhålls att hundratusentals nya
jobb behöver tillkomma nästa mandatperiod. För
att det skall bli möjligt krävs en strategi för
jobb genom företagande. Om Sverige skall bli
ett attraktivt land att investera i, om
företagare skall finna det lönsamt att
expandera, om den stora potentialen av
egenföretagare i Sverige skall tas till vara -
då krävs en ny ekonomisk politik som bygger på
insikt och förståelse för de motiv som driver
människor och företag att utvecklas.
Folkpartiets politik innebär bl.a. att skatter
som är skadliga för arbete, företagande,
sparande och investeringar sänks. En
reformerad, enklare och lägre skatt införs för
fåmansföretag, dubbelbeskattningen av aktier
och andelar i aktiefonder avskaffas och
avdraget för pensionssparande höjs. Bland
kraven ingår att onödigt krångel och byråkrati
slopas så snart som möjligt och att skatter
inte skall behöva betalas före förfallodagen.
Tjänstesektorn släpps loss genom
skattelättnader och förenklingar och det skall
bli lättare att starta och driva företag.
För att skapa förutsättningar för fler riktiga
jobb sänks arbetsgivaravgifterna i privat
tjänsteproduktion med 12 miljarder kronor år
1999, 14 miljarder kronor år 2000 och 16
miljarder kronor år 2001. Samtidigt föreslås
åtgärder mot svartjobb och bidragsfusk. Ett
steg i den riktningen är skattelättnader för
s.k. hushållsnära tjänster. Folkpartiet
föreslår tillsammans med Moderaterna och Krist-
demokraterna att det vita priset på exempelvis
städning, fönsterputsning och trädgårdsarbete
halveras direkt genom en skattereduktion med
50 % av arbetskostnaden, upp till 25 000 kr per
år. Folkpartiet anser också att skattereformen
skall fullföljas och hävdar principen om
"hälften kvar". Den nya värnskatt som
regeringen föreslår avvisas alltså.
Fribeloppet för förmögenhetsskatt höjs från
900 000 till 1,2 miljoner kronor.
Sambeskattningen av förmögenhet bör slopas,
bl.a. av jämställdhetsskäl. Folkpartiet vill
även återföra förmögenhetsvärderingen av aktier
till 75 % av marknadsvärdet. Fr.o.m. år 2001
bör förmögenhetsskatten vara helt avskaffad.
Motion Fi20 av Gudrun Schyman m.fl. (v)
yrkandena 9 och 12-15 syftar bl.a. till en
rättvis skatte- och fördelningspolitik och en
bättre miljöpolitik. Enligt motionen har
klassklyftorna ökat i Sverige.
Budgetsaneringens tyngsta bördor har fått bäras
av dem med lägst inkomst, och höginkomsttagarna
är 1990-talets vinnare. Vänsterpartiet avvisar
kraven på stora och omfattande skattesänkningar
som hotar den gemensamma välfärden. När ett
utrymme finns för ett sänkt skatteuttag måste
detta läggas ut så att det i främsta rummet
gynnar de ekonomiskt sämst ställda.
Regeringens förslag att ta bort värnskatten på
inkomster mellan 19 200 och 32 467 kronor i
månaden kan enligt motionen inte anses som en
fördelningspolitiskt riktig politik. Vänster-
partiet föreslår att värnskatten ligger kvar
och att ett nytt skikt på 30 procent i statlig
inkomstskatt införs för inkomster över 360 000
kr. För att öka konsumtionsförmågan för
hushållen föreslås att den allmänna
pensionsavgiften sänks med en procentenhet från
6,95 % till 5,95 %. Pensionsreformen bör
finansieras genom en statsskatt.
Orättvisorna mellan de olika boendeformerna,
där hyresrätten drabbats värst, skall enligt
regeringen lösas genom en utredning om
fastighetsskatten. Vänsterpartiet motsätter sig
inte denna utredning men anser att regeringen
visar uppenbara brister i förståelsen av
bakgrunden till orättvisorna. Utredningen bör
inte begränsas till en översyn av enbart
fastighetsskatten utan bör även omfatta en
översyn av skattereformen, räntebidragen och
bostadsbidragen. Högre boendekostnader i
framför allt hyresrätter måste stoppas.
Vänsterpartiet anser att man skall avvakta med
infasningen av fastighetsskatten för
krisårgångarna när det gäller hyresbostäder och
bostadsrätter.
Beskattningen av förmånsbilar bör återställas
av fördelningspolitiska skäl och som ett inslag
i en grön skatteväxling som gynnar miljön. För
att klara målet om halverade CO2-utsläpp till
år 2000 bör bensinskatten höjas och skatten på
bilismen differentieras så att den rörliga
kostnaden ökar. Högre skatter och avgifter bör
införas på bilismen i storstäderna där det
finns effektiva alternativa transportmedel.
Under kommande år bör en grön skatteväxling
genomföras med ökad skatt på energi och miljö-
störande verksamheter och med skattesänkningar
på arbete enligt Skatteväxlingskommitténs
förslag. En åtgärd i denna riktning är att
införa en konsumtionsskatt på el även för
industrin, med särskilda lättnader för
elintensiva företag.
Enligt utländska bedömare är företagsklimatet
i Sverige i huvudsak gott. Trots detta har det
pågått en omfattande och omoralisk
skatteplanering i de stora företagen. Det är
med viss förvåning som Vänsterpartiet
konstaterar detta. I motionen anförs att vi
kunde ha haft en betydligt enklare
skattelagstiftning och en beskattning som i
större utsträckning gynnar en ökad
sysselsättning om samtliga aktörer hade agerat
på ett moraliskt riktigt sätt. Den bristande
moralen hos de stora företagen äventyrar enligt
Vänsterpartiets uppfattning en översyn av
stoppreglerna för de mindre och medelstora
företagen.
Vänsterpartiet föreslår en skattesänkningsram
för mindre företag och av denna ram föreslås
att 1,9 miljarder kronor avsätts för sänkt
restaurangmoms. För jordbruken bör effekten av
dieselskatten elimineras genom ett
restitutionsförfarande. Samtidigt bör elskatten
bli densamma som för industrin. Förslagen
finansieras genom
höjd bolagsskatt från 28 % till 30 % för att komma i nivå
med övriga Europa
en bolagsvärnskatt med 5 % på vinster över 50 miljoner
kronor
begränsning av nedsättningen av arbetsgivaravgifterna
begränsning av lättnaderna av dubbelbeskattningen
slopad avdragsrätt för organisationskostnader.
Bland förslagen i övrigt ingår en enhetlig
kulturmoms och att momsen på böcker sänks till
6 %. För att uppmuntra större investeringar i
kunskap och undvika utslagning av medelålders
och äldre arbetskraft föreslås att
skattebefriade framtidsfonder skall inrättas
för investeringar i höjd kunskapsnivå och
bättre arbetsorganisation.
Motion Fi21 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp)
innehåller krav på en radikal omläggning av
skattepolitiken (yrkandena 8, 10-12, 14, 16-20,
22-27 och 30). Miljöpartiet de gröna anser att
Sverige behöver en grön ekonomisk politik som
rättar till de grundläggande strukturella felen
i svensk ekonomi. Under de kommande tre åren
måste den ekonomiska politiken läggas om med en
grön skattereform, förkortad generell arbetstid
och bättre villkor för små och medelstora
företag.
Förslagen i motionen grundar sig bl.a. på
uppfattningen att budgetsaneringen medfört en
ej acceptabel förstärkning av
inkomstskillnaderna. I motionen föreslås därför
en rad omfördelningar till dem som har små
inkomster och till utsatta grupper. Skatten på
arbete sänks med 8 miljarder kronor år 1999, 26
miljarder kronor år 2000 och 40 miljarder
kronor år 2001 jämfört med regeringens förslag.
Skattesänkningarna finansieras med höjda
skatter på energi och miljöskadliga utsläpp och
genom lägre kostnader för arbetslöshet.
Sänkningen av skatten på arbete för hushållen
bör ha en tyngdpunkt på låg- och
mellanlönegrupper, bl.a. för att underlätta en
arbetstidsförkortning. Egenavgifterna sänks med
4 procentenheter och skall på sikt avskaffas
helt. För inkomsttagare i måttliga lönelägen
höjs grundavdragen med som högst 23 500 kr. På
inkomster som överstiger taket för
egenavgifterna blir den statliga inkomstskatten
fortfarande 25 %, men samtidigt föreslås att
gränsen för statlig skatt höjs med ett belopp
som motsvarar den uteblivna höjningen 1997.
Gränsen för resekostnader sänks så att avdrag
medges för belopp över 6 000 kr, och samtidigt
ändras avdraget till en skattereduktion.
Skatten på bilförmån höjs så att intäkterna
återställs till nivån före sänkningen 1997.
Miljöpartiet föreslår också att
arbetsgivaravgifterna sänks gradvis under en
15-årsperiod till 25 % av lönesumman. För år
2001 innebär Miljöpartiets förslag att
inkomstskatten sänks med 6 miljarder kronor med
tyngdpunkt på lägre inkomster och att
inkomstskatten för höginkomsttagare höjs med 2
miljarder kronor.
Bland Miljöpartiets förslag ingår att
bolagsskatten höjs till 29 % för att bekosta
ett slopande av sambeskattningen av
förmögenheter och att avdraget för
representation avskaffas.
I motion Fi22 av Alf Svensson m.fl. (kd)
yrkande 5 i denna del krävs en genomgripande
omläggning av skattepolitiken. Enligt
Kristdemokraterna har regeringen genom
utomordentligt omfattande skattehöjningar
pressat många hushålls ekonomier över den gräns
där de själva klarar av att försörja sig utan
socialbidrag. Även andra åtgärder som
regeringen vidtagit har varit förödande för
enskilda människor och ett uttryck för en
okänslighet för människors faktiska situation.
Som exempel nämner motionärerna besparingar på
änkepensionerna och bostadsbidragen och
försämringar för ålderspensionärer. I motionen
framhålls att skattetrycket måste sänkas också
för att Sverige skall kunna behålla en position
bland världens ledande industrinationer.
Regeringens propåer om särskilda och gynnsamma
skattevillkor för utländska experter visar i
all sin absurditet det omöjliga i att Sverige
har ett väsentligt högre skattetryck än
omvärlden.
Enligt Kristdemokraterna är det angeläget att
fler skall klara sig på sin egen lön och inte
tvingas vara beroende av bidrag för att få
hushållsekonomin att gå ihop. I motionen
föreslås därför att grundavdraget i den
kommunala beskattningen höjs med 8 400 kr så
att den disponibla inkomsten i genomsnitt ökar
med ca 220 kr i månaden eller ca 2 640 kr per
år. Förslaget ger förutsättningar för en bättre
fungerande lönebildning och innebär bl.a. att
man kan tjäna 17 200 kr per år skattefritt
jämfört med 8 700 kr i dag. Vidare sänks
avdragsgränsen för resor till och från jobbet
från 7 000 till 6 000 kr så att 1 000 kr mer än
i dag blir avdragsgillt. Värnskatten avskaffas
helt och förslaget att skärpa marginalskatten
avvisas.
Enligt Kristdemokraterna bör politiken
inriktas på att få fram nya och växande företag
för fler jobb. Ett förslag i denna riktning är
att privatpersoner får en möjlighet till
skattereduktion med 50 % av arbetskostnaden för
tjänster som utförs i det egna hemmet. Det
innebär att det vita priset kan halveras
jämfört med dagens regler. Skattereduktionen
begränsas till maximalt 25 000 kr per år och
hushåll.
Andra förslag i samma riktning är att
skatterna på arbetande kapital sänks och att
arbetsgivaravgifterna minskas.
Kapitalförsörjningen för de mindre företagen
förbättras bl.a. genom ett permanent
riskkapitalavdrag och avskaffad dubbel-
beskattning. Royalty på patenterade
uppfinningar skattebefrias i två år för att
därefter beskattas som inkomst av kapital.
Inbetalningsreglerna för skatter mildras så att
det åter skall räcka med att betala på
förfallodagen. I motionen föreslås också en
ökad miljösatsning och bättre villkor för
jordbruket.
Vidare föreslås att enskilt sparande
stimuleras. Avdragsrätten för pensionssparande
höjs till ett basbelopp, den särskilda
löneskatten på vinstandelar för anställda
avskaffas och en avdragsrätt införs för
sparande på individuella utbildningskonton.
Förmögenhetsskatten bör avvecklas av flera
skäl. I motionen föreslås att detta sker i två
steg genom att den minskas till 0,5 % år 1999
och sedan slopas helt.
Kristdemokraternas förslag innebär att det
totala skattetrycket sänks med cirka 25
miljarder kronor netto, utöver regeringens
förslag.
Övriga motioner
I motion Fi58 av Kjell Ericsson och Rolf
Dahlberg (c, m) yrkas omedelbara lättnader i
fråga om mervärdesskatten för vissa
riksanläggningar för utbildning inom
travsporten. Enligt motionen omfattas inte
verksamheten inom dessa riksanläggningar av
mervärdesskatten, vilket efter de ändringar på
kulturområdet som genomförts fr.o.m. 1997
(prop. 1996/97:10, SkU6) innebär nackdelar i
konkurrenshänseende.
I motion Fi48 av Göte Jonsson m.fl. (m) yrkas
att regeringen skall lägga fram en plan för att
genomföra skatteförslagen i utredningen (SOU
1997:167) En livsmedelsstrategi för Sverige.
I motion Fi33 av Sigge Godin (fp) begärs ett
riksdagsuttalande om att beskattningen på el
som används som råvara i produktionen snarast
bör avskaffas.
I motion Fi28 av Kenth Skårvik (fp) föreslås i
yrkande 2 sänkt fastighetsskatt i syfte att
sänka skatten för boende.
Skatteutskottets yttrande
I sitt yttrande (SkU4y) instämmer
skatteutskottet i de bedömningar som regeringen
gör i finansplanen om en politik för rättvisa
skatter. Skatteutskottet avstyrker alla
motionsförslag om en ändrad inriktning av
skattepolitiken.
I sammanhanget nämner skatteutskottet att det
förslag till avfallsskatt som regeringen
aviserade i budgetpropositionen och som tagits
in i budgeten för 1998 blir fördröjt. Förslaget
har överlämnats till EU för bedömning, och
regeringen räknar med att förslaget kan träda i
kraft först den 1 juli 1999. De inkomster på
325 miljoner kronor från denna skatt som har
tagits upp i 1998 års budget kommer alltså inte
att inflyta.
Till yttrandet har fogats avvikande meningar
från företrädare för Moderata samlingspartiet,
Centerpartiet, Folkpartiet liberalerna,
Vänsterpartiet, Miljöpartiet de gröna och
Kristdemokraterna.
Socialförsäkringsutskottets yttrande
Socialförsäkringsutskottet erinrar
inledningsvis i sitt yttrande (SfU5y) om att
åtskilliga ändringar av socialavgifterna har
skett under de senaste åren. Bl.a. har vid
flera tillfällen avgiftsväxling skett samt en
förändrad struktur på socialavgifterna införts.
Vidare har den allmänna egenavgiften till
sjukförsäkringen omvandlats till en allmän
pensionsavgift. Ytterligare förändringar av
socialavgifterna kan förutses, inte minst till
följd av införandet av det nya
ålderspensionssystemet.
Riksdagen har tidigare beslutat om en
nedsättning av socialavgifter enligt den av
Centerpartiet förordade modellen. Såsom anförs
i motionen har nedsättningarna företagits i
avsikt att främst stödja de mindre företagen.
Socialförsäkringsutskottet kan för närvarande
inte föreslå en fortsatt sänkning i enlighet
med vad som förordas i motionen och anser att
finansutskottet bör avstyrka motion Fi18 (c)
yrkande 4.
I socialförsäkringsutskottets betänkande
1997/98:SfU10 avstyrks motions-yrkanden vari
begärts att frågan om slopande av
arbetsgivaravgifter på privata tjänster inom
hushållssektorn borde övervägas.
Socialförsäkringsutskottet anförde därvid bl.a.
att Tjänstebeskattningsutredningens betänkande
Skatter, tjänster och sysselsättning (SOU
1997:17) med förslag bl.a. om att slopa
arbetsgivaravgifterna för företag som arbetar
med hushållsnära tjänster, såsom städning
(enbart riktad till privata konsumenter),
hårklippning, taxi och restaurang var föremål
för beredning och utskottet ansåg bl.a. att
regeringens beredning av förslaget borde
avvaktas. Detta blev också riksdagens beslut.
Socialförsäkringsutskottet vidhåller denna
uppfattning och anser att finansutskottet bör
avstyrka motion Fi19 (fp) yrkande 6.
När sjuklöneperioden förlängdes från 14 till
28 dagar fr.o.m. den 1 januari 1997
kompenserades arbetsgivarkollektivet för detta
genom en sänkning av arbetsgivaravgiften till
sjukförsäkringen med 0,14 procentenheter.
Fr.o.m. den 1 april 1998 har sjuklöneperioden
återställts till 14 dagar. I sitt yttrande till
finansutskottet med anledning av
budgetpropositionen, 1997/98:SfU1y, tillstyrkte
utskottet regeringens förslag om en höjning av
arbetsgivaravgiften till sjukförsäkringen med
0,11 procentenheter för år 1998 och med 0,03
procentenheter för år 1999 med anledning av den
förkortade sjuklöneperioden. Detta blev också
riksdagens beslut. Socialförsäkringsutskottet
vidhåller i sitt yttrande sin inställning och
anser att finansutskottet bör avstyrka motion
Fi22 (kd) yrkande 5.
Socialförsäkringsutskottet anser att
finansutskottet skall avstyrka också motion
Fi21 (mp) yrkande 8.
Till yttrandet har fogats avvikande meningar
från företrädare för Centerpartiet, Folkpartiet
liberalerna, Miljöpartiet de gröna och
Kristdemokraterna.
Trafikutskottets yttrande
Trafikutskottet yttrar sig (TU4y) över
förslagen om att en miljöskatt på flyg bör
införas och att landningsavgifterna för flyget
bör höjas. Trafikutskottet hänvisar till den
transportpolitiska propositionen där regeringen
framhåller att arbetet med att begränsa
luftfartens oönskade miljöeffekter bör ske
genom en samlad strategi på flera fronter, med
en kombination av regleringsverksamhet och
ekonomiska styrmedel. Både internationella
organisationer som FN och OECD samt riksdagen
har betonat vikten av att ekonomiska styrmedel
utvecklas och att marknadens funktionssätt
utnyttjas effektivt så att en hållbar
utveckling kan nås. Motionerna Fi18 (c) yrkande
8 och Fi21 (mp) yrkande 27 avstyrks.
Till yttrandet har fogats avvikande meningar
från företrädare för Centerpartiet och
Miljöpartiet de gröna.
Jordbruksutskottets yttrande
När det gäller motion Fi21 (mp) yrkande 26, med
förslag till höjda avgifter på handelsgödsel
och bekämpningsmedel för att stimulera
utvecklingen mot en ekologisk anpassning,
hänvisar jordbruksutskottet i sitt yttrande
(JoU3y) till att EG-kommissionen lagt fram
förslag till en reform av den gemensamma
jordbrukspolitiken. Regeringen har i
proposition 1997/98:142 redovisat riktlinjer
för Sveriges arbete med jordbruks- och
livsmedelspolitiken inom Europeiska unionen.
Jordbruksutskottet har nyligen behandlat
regeringens förslag och uttalat att en gemensam
politik med likartade konkurrensvillkor är en
förutsättning för att den inre marknaden skall
fungera när det gäller jordbruks- och
livsmedelsproduktion (1997/98:JoU23 s. 9).
I denna fråga kan vidare konstateras att i
betänkandet (SOU 1997:167) En
livsmedelsstrategi för Sverige anförs att om
övriga EU-länder inom två år inte höjer eller
förändrar sina produktionsskatter eller
avgifter, såsom beskattningen på dieselolja och
handelsgödsel, bör de svenska totala
produktionsskatterna för jordbruket anpassas
till de beskattningsnivåer som gäller i
Sveriges konkurrentländer. Jordbruksutskottet
har inhämtat att betänkandet har
remissbehandlats och nu är föremål för
beredning inom Regeringskansliet.
Jordbruksutskottet föreslår att motion Fi21
(mp) yrkande 26 i avvaktan på fortsatta
överväganden i dessa frågor lämnas utan vidare
åtgärd.
Till yttrandet har Miljöpartiet de grönas
företrädare fogat en avvikande mening.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet vill för sin del anföra
följande. Skattepolitiken är en central del av
den ekonomiska politiken. Målet för
finanspolitiken är, sedan balans har uppnåtts,
att successivt förbättra saldot tills ett
överskott om 2 % av BNP uppnåtts år 2001. Alla
förslag om skattesänkningar som väcks i olika
motioner - särskilt Moderaterna, Folkpartiet
och Kristdemokraterna lägger fram sådana -
måste bedömas med detta mål i beaktande. Att
genomföra ofinansierade skattelättnader, på det
sätt som prövades under förra mandatperioden
1991-1994, kan inte komma i fråga. Om
statsfinanserna utvecklas bättre än vad målet
anger, och mycket talar för det med den politik
som regeringen bedriver, kan det bli aktuellt
att överväga vissa generella skattesänkningar.
Utskottet instämmer emellertid i regeringens
uttalande i propositionen (avsnitt 1.6) om att
generella skattesänkningar inte bör genomföras
innan en tillfredsställande kvalitet har
säkerställts inom skolan, vården och omsorgen.
Utskottet, som inte har några invändningar mot
vad som anförs i propositionen om
skattepolitikens inriktning, finner det för sin
del inte meningsfullt att i detta sammanhang gå
in på en närmare diskussion om de enskilda
förslagen i motionerna. Utskottet anser, liksom
skatteutskottet, socialförsäkringsutskottet,
jordbruksutskottet och trafikutskottet (i
respektive berörda delar), att motionerna inte
bör föranleda någon riksdagens åtgärd.
Med hänvisning till det anförda avstyrks
motionerna Fi17 (m) yrkande 10 i denna del,
Fi50 (m) yrkandena 1, 2 och 5, Fi18 (c)
yrkandena 4, 5, 7, 8, 10-17 och 21, Fi60 (c),
Fi19 (fp) yrkandena 6 i denna del, 7, 8 och 24,
Fi20 (v) yrkandena 9 och 12-15, Fi21 (mp)
yrkandena 8, 10-12, 14, 16-20, 22-27 och 30,
Fi22 (kd) yrkande 5 i denna del, Fi58 (c, m),
Fi48 (m), Fi28 (fp) yrkande 2 och Fi33 (fp).
4.3 Den statliga inkomstskatten på
förvärvsinkomster
Vårpropositionen
Som en del i finansieringen av de offentliga
finanserna infördes fr.o.m. inkomståret 1995 en
särskild värnskatt som innebär att den statliga
skatten för inkomståren 1995-1998 höjts från 20
till 25 %. Statlig inkomstskatt utgår -
bortsett från ett bottenbelopp på 200 kr - på
den del av den beskattningsbara
förvärvsinkomsten som överstiger en viss nivå.
Denna gräns skall enligt vad som beslutades
genom 1990 års skattereform indexregleras genom
en årlig uppräkning med hänsyn till
förändringarna i penningvärdet och genom ett
extra tillägg på 2 % (det s.k.
reallöneskyddet). För åren 1995-1998 bromsades
uppräkningen som en del av saneringsprogrammet.
För år 1999 och framåt skall uppräkningen åter
ske i den ursprungliga ordningen. För år 1998
är gränsen 213 100 kr.
Gällande regler innebär alltså att värnskatten
upphör fr.o.m. inkomståret 1999 så att
skattesatsen återgår till 20 %. I enlighet med
vad som aviserades i höstas i samband med
budgetpropositionen föreslår regeringen nu
(avsnitt 6.2.1) att skattesatsen höjs till 25 %
för den del av den beskattningsbara inkomsten
som överstiger 360 000 kr. Denna gräns beräknas
- efter en ändring som föranleds av
pensionsreformen - motsvara en förvärvsinkomst
på 389 600 kr. Bakgrunden till förslaget är att
värnskatten enligt regeringens uppfattning
bidragit till att ge saneringsprogrammet en
tillfredsställande fördelningspolitisk profil.
Vidare har en utvärdering av skattereformen
visat att hushåll med höga inkomster kommit ut
bättre ur denna reform än avsett och att det
därför behövs en fördelningspolitisk
korrigering. Samtidigt har regeringen bedömt
som angeläget att begränsa skatteuttaget på
arbete och att undvika alltför höga
marginaleffekter för flertalet skattskyldiga.
Regeringen erinrar också om ambitionen i
skattereformen att högst 15 % av dem som har
förvärvsinkomster skall betala statlig
inkomstskatt utöver det fasta grundbeloppet.
Enligt regeringen bör reglerna ändras när
ekonomiskt utrymme härför uppkommer så att
detta mål uppfylls.
I propositionen föreslås också en annan ändring
som föranleds av ställningstagandena i samband
med proposition 1997/98:151 om en
inkomstgrundad ålderspension. Enligt vad som
föreslås i den propositionen skall den allmänna
pensionsavgiften på 6,95 % av förvärvsinkomsten
tas ut på inkomster upp till 8,06 förhöjda
basbelopp i stället för 7,5 basbelopp. Enligt
regeringen bör det ökade avgiftsuttag som detta
förslag medför kompenseras genom att den
nuvarande skiktgränsen för statlig inkomstskatt
höjs med 1 800 kr till 214 900 kr. Denna nya
skiktgräns skall användas för att beräkna
skiktgränsen för statlig inkomstskatt för
inkomståret 1999, som därmed preliminärt kan
uppskattas till 221 700 kr, dvs. en lönenivå på
ca 249 000 kr.
I vårpropositionen föreslår regeringen att
uppräkningen av skiktgränsen med 1 800 kr
genomförs.
Motionerna
I motionerna Fi17 av Carl Bildt m.fl. (m)
yrkande 11, Fi19 av Lars Leijonborg m.fl. (fp)
yrkande 23 och Fi22 av Alf Svensson m.fl. (kd)
yrkande 6 yrkas avslag på regeringens förslag
att höja marginalskatten jämfört med nuvarande
regler för 1999. Motionerna innehåller en
kraftig kritik mot att regeringen urholkat
målsättningarna för skattereformen genom en
s.k. tillfällig värnskatt och ett försämrat
inflationsskydd och genom att - i strid mot
tidigare utfästelser - låta värnskatten ligga
kvar för en stor del av dem som betalar statlig
inkomstskatt. Härtill kommer höjda
kommunalskatter och egenavgifter. Motionärerna
anser att målsättningarna i skattereformen om
en marginalskatt på 30 % för den helt
övervägande delen av inkomsttagarna och högst
50 % för dem som betalar statlig inkomstskatt
snarast bör återställas och har flera förslag
om betydande skattesänkningar.
I motion Fi20 av Gudrun Schyman m.fl. (v)
yrkas avslag på propositionen och att
värnskatten behålls enligt nuvarande modell.
Enligt motionen bör dessutom ett nytt skikt på
ytterligare 5 % införas för beskattningsbara
inkomster över 360 000 kr (yrkandena 6 i denna
del, 23 och 24).
I motion Fi21 av Marianne Samuelsson m.fl.
(mp) begär motionärerna en extra uppräkning av
den lägsta gränsen för statlig inkomstskatt som
kompensation för en tidigare utebliven
uppräkning samt att skattesatsen 25 % för
statlig inkomstskatt skall tillämpas på alla
förvärvsinkomster till den del som överstiger
taket för sjukförsäkringsavgiften (yrkandena 13
och 15). Enligt vad som anförs i dessa motioner
är regeringens förslag inte godtagbart från
fördelningspolitisk synpunkt.
Motion Fi43 av Bengt Kronblad m.fl. (s)
innebär att effekterna av en ytterligare
differentiering av den statliga inkomstskatten,
utöver regeringens förslag, bör analyseras.
Skatteutskottets yttrande
I sitt yttrande (SkU4y) vill skatteutskottet
framhålla att en av grundstenarna i
skattereformen var att begränsa de tidigare
alltför höga marginalskatterna till högst 50 %
och att värnskatten infördes som ett nödvändigt
och tillfälligt hjälpmedel i saneringspolitiken
under den bestämda förutsättningen att den
skulle upphöra i och med utgången av år 1998.
Enligt skatteutskottets uppfattning är det
viktigt att upprätthålla målsättningarna för
skattereformen, och det bör inte komma i fråga
att i det nuvarande läget förlänga
giltighetstiden för värnskatten. Samtidigt kan
utskottet konstatera att utvecklingen efter
1990 innebär att utfallet av skattereformen
behöver korrigeras för att motverka en
fördelningspolitisk snedfördelning till förmån
för de högsta inkomstgrupperna. Enligt
skatteutskottets uppfattning är regeringens
förslag väl avvägt i detta hänseende och
tillbakavisar alltså kritiken. Med det anförda
tillstyrker skatteutskottet propositionen och
avstyrker samtliga motioner i dessa delar.
Skatteutskottet tillstyrker också den i
propositionen föreslagna uppräkningen av
skiktgränsen.
Till yttrandet har fogats avvikande meningar
från företrädare för Moderata samlingspartiet,
Folkpartiet liberalerna, Vänsterpartiet,
Miljöpartiet de gröna och Kristdemokraterna.
Finansutskottets ställningstagande
När regeringen i budgetpropositionen för år
1998 lämnade sin slutliga värdering av 1990 års
skattereform och aviserade det nu aktuella
förslaget pekade finansutskottet i sitt
betänkande (bet. 1997/98:FiU1) bl.a. på att
skattesy-stemet har stor betydelse för
fördelningspolitiken. Utskottet anser att den
förändring av skatteskalan som regeringen
föreslår är välmotiverad. Förändringen är väl
avvägd ur fördelningspolitisk synvinkel, och
utskottet tillstyrker i likhet med
skatteutskottet propositionen i denna del.
Motionerna Fi17 (m) yrkande 11, Fi19 (fp)
yrkande 23, Fi20 (v) yrkandena 6 i denna del,
23 och 24, Fi21 (mp) yrkandena 13 och 15, Fi22
(kd) yrkande 6 samt Fi43 (s) avstyrks.
4.4 Beskattningen av småföretag
Propositionen
I propositionen föreslås bl.a. att enskilda
näringsidkare och enskilda personer som är
delägare i handelsbolag skall få göra avdrag
för avsättning till periodiseringsfond med
högst 25 % mot för närvarande 20 % av
inkomsten. Vidare höjs det s.k.
lättnadsbeloppet vid beskattningen av
utdelningar och reavinster på aktier i
onoterade aktiebolag från 65 till 70 % av
statslåneräntan, multiplicerat med summan av
anskaffningskostnaden för aktierna och ett
löneunderlag. Ett annat förslag är att
reaförluster på onoterade aktier skall få
kvittas fullt ut mot vinster på
marknadsnoterade aktier. I dag medges full
kvittning endast mot vinster på aktier av samma
slag. I förenklingssyfte föreslås också att det
s.k. basbeloppsavdraget - dvs. avdragsgränsen
på högst ett halvt basbelopp för
pensionsförsäkringspremier - i fortsättningen
skall få fördelas fritt mellan näringsinkomster
och tjänsteinkomster i stället för att
proportioneras med hänsyn till storleken på de
olika inkomsterna.
Motionen
I motion Fi20 av Gudrun Schyman m.fl. (v)
motsätter sig motionärerna de föreslagna
förändringarna när det gäller ökat
lättnadsutrymme vid beskattningen av utdelning
och reavinst på onoterade aktier (yrkande 6 i
denna del).
Skatteutskottets yttrande
Regeringens förslag innebär förbättringar av
reserveringsmöjligheterna för enskilda
näringsidkare och av skattevillkoren för ägare
till onoterade företag. Reglerna har fått en
generell utformning, men avsikten är att
förslagen i praktiken skall få störst värde för
de mindre företagen. Skatteutskottet
tillstyrker i sitt yttrande (SkU4y)
propositionen i dessa delar liksom också den
föreslagna förenklingen av basbeloppsavdraget.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet instämmer i skatteutskottets
yttrande. Propositionen tillstyrks i denna del
och motion Fi20 (v) yrkande 6 i denna del
avstyrks.
4.5 Särskilda småföretagaråtgärder
Motionen
I flerpartimotion Fi25 (m, fp, kd) föreslås
tillkännagivanden om genomförande av
Småföretagsdelegationens första betänkande, om
den politiska prioriteringen av
avregleringsarbetet, om mål för
avregleringsarbetet, om obligatorisk
konsekvensanalys samt om en s.k.
solnedgångsprincip. Regeringens förslag på
avregleringsområdet är otillräckliga, anser
motionärerna och hänvisar till att endast 4 av
de 26 förenklingsförslag som framlades i
Småföretagsdelegationens betänkande aviseras i
vårpropositionen. De viktigaste förslagen som
utelämnas i vårpropositionen är, enligt
motionärerna, följande:
- Kommunala bolag bör granskas, genom bl.a.
ett särskilt råd med företrädare för stat och
näringsliv; kommunerna skall ägna sig åt
kärnuppgifterna och inte driva
affärsverksamhet.
- Alla som vill starta företag och som inte är
belagda med näringsförbud bör ges rätt att få
F-skattsedel.
- Självdeklarationen för företagare bör bli
enklare.
- De allmänna försäkringarna bör göras
enklare, genom att enhetligt beräkningsunderlag
för sjukförsäkring och arbetsskadeförsäkring
införs.
- En storleksgräns bör införas för
uppgiftslämnande till Statistiska centralbyrån
(SCB), och urvalsreglerna bör ändras för
småföretag.
- Ett patentskydd för enklare uppfinningar bör
införas.
- Lagen om obligatorisk platsanmälan till
arbetsförmedlingen bör slopas.
I motionen hänvisas också till
Småföretagsdelegationens andra rapport, Bättre
och mer tillgänglig information (SOU 1998:64),
med ytterligare 17 förslag. Motionärerna anser
att flera av dessa bör genomföras snarast.
Näringsutskottets yttrande
Näringsutskottet anför i sitt yttrande (NU8y)
att frågan om bättre och enklare regler för
småföretag är viktig när det gäller
möjligheterna att skapa goda
tillväxtförutsättningar. Regeringen har i
vårpropositionen angett hur arbetet med
regelförenkling skall drivas vidare. Det skall
således bli lättare att registrera företag,
handläggningstiderna hos myndigheter skall
förkortas, företagens uppgiftslämnande skall
underlättas och tullhanteringen skall förenklas
ytterligare. När Småföretagsdelegationen har
lämnat sitt slutliga förslag sommaren 1998
avser regeringen att presentera ett program för
regelförenkling.
Mot bakgrund av det anförda anser
näringsutskottet att frågan om avreglering inte
nu skulle främjas av ett uttalande av
riksdagen.
Till yttrandet har fogats avvikande meningar
från företrädare för Moderata samlingspartiet,
Centerpartiet, Folkpartiet liberalerna och
Kristdemokraterna.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet avstyrker, i likhet med
näringsutskottet, motion Fi25 (m, fp, kd).
4.6 Omräkningstalen för 1999 års
taxeringsvärden
Propositionen
I propositionen föreslås att omräkningstalen
vid fastighetstaxeringen år 1999 skall frysas
på samma sätt som skett för år 1998. Förslaget
innebär att omräkningsförfarandet inte skall
leda till någon förändring av taxeringsvärdena
för hyreshus (bostadsdelen) eller för småhus.
Motion
I motion Fi50 av Bo Lundgren m.fl. (m) yrkas
att frysningen av omräkningstalen skall gälla
för alla hyreshus och således också för
affärslokaler och att skatteförvaltningens
arbete med att ta fram nya omräkningstal skall
upphöra (yrkande 3).
Skatteutskottets yttrande
Skatteutskottet instämmer i sitt yttrande
(SkU4y) i regeringens bedömning att
taxeringsvärdena för bostäder bör stå kvar
oförändrade 1999 på samma sätt som föregående
år. Enligt utskottets mening finns det däremot
inte några särskilda skäl som talar för ett
motsvarande undantag även för affärslokaler.
Utskottet vill också framhålla att
omräkningsförfarandet vid fastighetstaxeringen
i princip omfattar alla fastigheter som
taxeras, frånsett industrienheter, och att det
inte kan anses aktuellt att i detta sammanhang
ompröva dessa principer. Utskottet tillstyrker
alltså propositionen och avstyrker motionen i
denna del.
I denna del har företrädarna för Moderata
samlingspartiet fogat en avvikande mening till
yttrandet.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet tillstyrker i likhet med
skatteutskottet propositionen i denna del och
avstyrker motion Fi50 (m) yrkande 3.
4.7 Fastighetsskatten på småhus och
hyreshus
Motionerna
I motion Fi17 av Carl Bildt m.fl. (m) yrkande
10 i denna del föreslås att fastighetsskatten
successivt avvecklas. Avdragsrätten måste
emellertid behållas. Motionärerna föreslår
följaktligen att fastighetsskatten för småhus
bör ersättas av en schablonintäkt som tas upp
till beskattning som inkomst av kapital. De
förändringar som föreslås kan emellertid inte
genomföras redan från innevarande år. I
avvaktan på en långsiktig lösning föreslås
därför att fastighetsskatten på bostäder sänks
från 1,7 till 1,5 % av taxeringsvärdet fr.o.m.
den 1 januari 1998. Därefter sänks skatten åren
1999, 2000 och 2001 med 0,1 procentenhet
vartdera året och uppgår år 2001 till 1,2 %.
Orimliga regionala skillnader vid
fastighetsbeskattningen föreslås lindras genom
att markvärdet inte tas upp till beskattning
fullt ut. Enligt förslaget bör endast hälften
av markvärdet tas med. Ett tak för den del av
markvärdet som beskattas måste, menar
motionärerna, införas.
I motion Fi18 av Olof Johansson m.fl. (c)
yrkande 9 anförs att det är angeläget att som
ett första steg sänka fastighetsskatten till
1,5 % redan fr.o.m. 1999 års taxering, dvs. för
inkomståret 1998. Vidare föreslås att den s.k.
belägenhetsfaktorn slopas för bofasta, i
avvaktan på att den utredning som har i uppdrag
att se över fastighetstaxeringen kommer med
förslag. Dessutom, menar motionärerna, måste
normaltomt fastställas till minimum 300
kvadratmeter. I dagsläget förekommer det att
skattemyndigheterna sätter normaltomter till
100 kvadratmeter på skärgårdsöar.
I motion Fi19 av Lars Leijonborg m.fl. (fp)
yrkande 6 i denna del framhålls att det är
viktigt att lindra bostadskostnaderna.
Folkpartiet vill sänka fastighetsskatten med
0,2 procentenheter för såväl småhus som
bostadsdelen i flerfamiljshus. Dessutom bör
fastighetsskatten sänkas ytterligare i särskilt
utsatta områden med snabba värdestegringar som
t.ex. sommarorter längs kusterna. För att lätta
på bostadskostnaderna bör även
förmögenhetsskatten ändras.
I motion Fi28 av Kenth Skårvik (fp) yrkande 1
föreslås lättnader i fastighetsskatten av samma
innebörd som i motion Fi19 (fp).
I motion Fi20 av Gudrun Schyman m.fl. (v)
yrkande 25 föreslås att man gör en temporär
lättnad i fastighetsskatten för fastighetsägare
i attraktiva områden som fått kraftigt höjda
taxeringsvärden på grund av höjda
marknadspriser i området. Lättnaden genomförs i
avvaktan på den utredning som är tillsatt för
att se över fastighetstaxeringsvärdena.
Motionärerna föreslår att man skall begränsa
uttaget av fastighetsskatt genom att skatten
beräknas på hälften av taxeringsvärdet för
byggnaden på nivån 500 000 kr till 1 000 000
kr. På de delar av taxeringsvärdet som ligger
under 500 000 kr respektive 1 000 000 kr tas ut
full skatt. För markvärden föreslås motsvarande
belopp bli 300 000 kr och 1 000 000 kr.
Förslaget, som beräknas kosta 550 miljoner
kronor, skall ses som en tillfällig åtgärd för
att minska problemen för de värst drabbade
fastighetsägarna i avvaktan på ett nytt system
enligt den s.k. Kalifornia-modellen.
Miljöpartiet de gröna föreslår i motion Fi21
yrkande 21 att fastighetsskatten, inom ramen
för en skatteväxling, sänks till 1,5 % redan
innevarande år. På sikt bör den statliga
fastighetsskatten på boende avskaffas. I
stället bör energiskatter höjas.
I motion Fi22 av Alf Svensson m.fl. (kd)
yrkande 5 i denna del föreslås att
fastighetsskatten sänks i ett första steg till
1,5 % samt att den beräknas på en tredjedel av
markvärdet för den del av markvärdet som
överstiger 150 000 kr. På så sätt försvinner de
orimliga effekter som exempelvis drabbat folk i
skärgårdsområden.
Skatteutskottets yttrande
Skatteutskottet, som behandlar frågan om
fastighetsskatten i samband med riktlinjer för
skattepolitiken, avstyrker i sitt yttrande
(SkU4y) alla här aktuella yrkanden. Till
yttrandet har i denna del fogats avvikande
meningar av företrädare för Moderata
samlingspartiet, Centerpartiet, Folkpartiet
liberalerna, Vänsterpartiet, Miljöpartiet de
gröna och Kristdemokraterna.
Finansutskottets ställningstagande
Beträffande fastighetsbeskattningen vill
finansutskottet anföra följande.
Fastighetsskatten är en del av
kapitalinkomstbeskattningen. Genom
skattereformen 1990 fick Sverige en enhetlig
beskattning av kapitalinkomster, där i princip
alla former av kapital skall beskattas på ett
liknande sätt för att motverka skatteplanering.
Det stimulerar också en rationell användning av
kapital, så att investeringar inte styrs av
skatteeffekter utan av vad som är ekonomiskt
motiverat.
Som en del av saneringsprogrammet höjdes genom
beslut hösten 1994 fastighetsskatten på
bostäder år 1996 från 1,5 till 1,7 %. Genom
skattehöjningen kunde den tidigare föreslagna
minskningen av räntebidragen återtas och
besparingen fördelades på detta sätt över hela
bostadsbeståndet i stället för att endast
träffa de redan hårt drabbade bostäder som är
beroende av räntebidrag.
Genom det samarbete som Socialdemokraterna och
Centerpartiet bedrivit de senaste åren har de
offentliga finanserna förstärkts kraftigt. Som
utskottet redogjort för på annan plats i
betänkandet pekar prognoserna på växande
överskott fr.o.m. i år som överskrider målen
för de kommande åren. Mot bakgrund av denna
goda ekonomiska utveckling har företrädare för
Socialdemokraterna och Centerpartiet efter
överläggningar nått en överenskommelse om att
föreslå att fastighetsskatten sänks till 1,5 %
fr.o.m. 1999 års taxering, dvs. för inkomståret
1998. En sådan generell sänkning skulle medföra
sänkt fastighetsskatteuttag av såväl småhus som
flerfamiljshus. Förslaget beräknas medföra
skattebortfall på omkring 1 miljard kronor för
år 1999, 2 miljarder kronor år 2000 och omkring
3 miljarder kronor år 2001. Det varaktiga
skattebortfallet beräknas uppgå till ca 2
miljarder kronor per år.
Finansutskottet föreslår att riksdagen
beslutar att sänka fastighetsskatten i enlighet
med överenskommelsen mellan Socialdemokraterna
och Centerpartiet. Utskottet föreslår att en
ändring görs i regeringens förslag till lag om
ändring av lagen (1984:1052) om statlig
fastighetsskatt som skall träda i kraft den 1
augusti 1998. Utskottet vill i sammanhanget
betona att det inte därefter finns anledning
att genomföra några ytterligare generella
sänkningar av fastighetsbeskattningen.
Fastigheter utgör en stor del av den samlade
förmögenheten i Sverige och är en stabil del av
skattebasen. Genom den föreslagna
skattesänkningen har en långsiktigt hållbar
nivå etablerats på fastighetsskatteuttaget.
Fastighetsskatteutredningen (dir. 1998:20) har
i uppdrag att se över hur beskattningen av
fastigheter kan göras mera enhetlig och
likformig inom ramen för ett i allt väsentligt
oförändrat skatteuttag. Ett viktigt syfte är
att åstadkomma en likformig skattemässig
behandling av olika upplåtelseformer.
Utredningen skall också utforma en lösning som
gör att bofasta i skärgårdarna och andra
attraktiva områden inte drabbas av de höjda
taxeringsvärden som blir följden när priserna
på fritidshus stiger.
Frågan om de bofastas situation skall
behandlas med förtur. Det finns dock inte någon
möjlighet att få fram en långsiktig lösning
redan under år 1998. Det finns därför skäl att
under ett övergångsskede reducera
fastighetsskatten för fastboende ägare till
strand- och strandnära fastigheter i attraktiva
skärgårds- och kustområden. Reduktionen skall
åstadkommas genom att beräkna fastighetsskatten
på ett underlag där man bortser från den s.k.
belägenhetsfaktorn.
Denna lösning skall gälla vid 1999 års
taxering, dvs. inkomståret 1998, i avvaktan på
att Fastighetsskatteutredningen lämnar ett
förslag om en mera permanent lösning som ryms
inom den övergripande principen att
fastighetsskatten skall vara en del av
kapitalinkomstbeskattningen. Den tillfälliga
justering av underlaget för fastighetsskatt i
vissa områden beräknas medföra ett
skattebortfall på omkring 100 miljoner kronor.
Utskottet anser att regeringen bör ges i
uppdrag att utforma regler för hur denna
lösning tekniskt skall genomföras. Riksdagen
bör hos regeringen begära lagförslag som
reglerar den närmare utformningen av det
reducerade fastighetsskatteuttaget.
Sänkt skattesats för fastighetsskatten från 1,7
% till 1,5 % har föreslagits i flera motioner.
Utskottets ställningstagande innebär att denna
del av motionerna tillgodoses. Utskottet vill
emellertid framhålla att sänkningen inte är ett
led i ett successivt avskaffande av
fastighetsskatten, vilket framför allt föreslås
i den moderata partimotionen. Genom utskottets
beslut, vilket baseras på den nämnda
överenskommelsen mellan Socialdemokraterna och
Centerpartiet, slås fast att det är utskottets
uppfattning att en långsiktigt stabil nivå har
etablerats. Politiska utspel om slopad
fastighetsskatt utgör ett hot mot antingen
stabila och sunda statsfinanser eller
kvaliteten i den offentliga sektorns
verksamhet.
Utskottet föreslår att riksdagen med anledning
av motionerna Fi18 (c) yrkande 9, Fi19 (fp)
yrkande 6 delvis, Fi22 (kd) yrkande 5 delvis,
Fi28 (fp) yrkande 1 och Fi21 (mp) yrkande 21
dels godtar vad utskottet anfört om förslag
till ändring av lagen (1984:1052) om statlig
fastighetsskatt, dels som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört om
att bortse från belägenhetsfaktorn i underlaget
till fastighetsskatt. Motionerna Fi17 (m)
yrkande 10 delvis och Fi20 (v) yrkande 25
avstyrks.
4.8 Fastighetsskatten på
vattenkraftverk
Propositionen
I propositionen föreslås (avsnitt 6.2.5) att
fastighetsskatten på markvärdet av
vattenkraftverk sänks från 2,21 till 0,5 %
fr.o.m. år 1999 som ett led i en avveckling av
beskattningen av el i produktionsledet. Den
kvarvarande delen av skatten motsvarar den
fastighetsskatt som utgår på
industrifastigheter.
Motionerna
I motion Fi18 av Olof Johansson m.fl. (c)
yrkande 6 yrkas avslag på propositionen
eftersom regeringen enligt motionärernas mening
inte visat att förslaget gynnar den elintensiva
industrin. I motion Fi21 av Marianne Samuelsson
m.fl. (mp) yrkandena 28 och 29 yrkas att
skatten i stället höjs till 4 % som ett led i
Miljöpartiets skattereform med höjda energi-
och miljörelaterade skatter. Samtidigt
reserverar Miljöpartiet ett utrymme för
tillfälliga lättnader för de mest
energikrävande företagen för att ge möjlighet
till en smidig anpassning.
Skatteutskottets yttrande
I skatteutskottets yttrande (SkU4y) påpekas att
regeringens förslag bör ses som ett nytt steg i
en övergång från produktionsskatt på el till en
konsumtionsskatt i form av höjd energiskatt på
el. Eftersom ingen energiskatt tas ut på el som
förbrukas vid tillverkningsprocessen i
industriell verksamhet leder en sådan
skatteomläggning till sänkta kostnader för den
elintensiva industrin. En säker tillgång på el
till ett rimligt pris är en viktig
förutsättning för den svenska industrins
internationella konkurrenskraft, och
regeringens förslag ligger i linje med den
inriktning som är förutsättningen för den
översyn av energibeskattningen som pågår inom
Regeringskansliet. Skatteutskottet tillstyrker
därför propositionen och avstyrker motionerna i
denna del.
Till yttrandet har fogats avvikande meningar
från företrädare för Centerpartiet och
Miljöpartiet de gröna.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet tillstyrker i likhet med
skatteutskottet propositionens förslag i denna
del och avstyrker motionerna Fi18 (c) yrkande 6
och Fi21 (mp) yrkandena 28 och 29.
Propositionens lagförslag samordnas med
utskottets lagförslag beträffande
fastighetsskatt på småhus och hyreshus (avsnitt
4.7).
4.9 Tobaks- och alkoholskatterna
Vårpropositionen
I propositionen (avsnitt 6.2.4) föreslås att
skatten på cigarretter sänks med drygt 8 kr per
paket inklusive moms, vid oförändrade
handelsmarginaler. Bakgrunden till förslaget är
att de kraftiga skattehöjningarna på cigaretter
under 1996 och 1997 lett till att den illegala
handeln, smugglingen och annan obeskattad
införsel av cigarretter ökat kraftigt. Det höga
svenska priset har i kombination med
svårigheter för tullen och skattemyndigheterna
i fråga om kontrollen lett till att en
omfattande illegal hantering av tobaksprodukter
har brett ut sig. Försäljningen av beskattade
cigaretter har gått ner mer än beräknat. I
propositionen framhålls också att den ökade
illegala hanteringen försämrat möjligheterna
att följa utvecklingen av tobakskonsumtionens
totala omfattning, inte minst bland ungdomar.
Enligt regeringens uppfattning leder detta till
att de hälsoskäl som ligger bakom
skattehöjningarna inte heller har uppfyllts.
Regeringens förslag innebär bl.a. att
strukturen på tobaksskatten förändras. Sverige
har sedan länge haft en hög styckeskatt och en
låg värdeskatt bl.a. för att motverka
introduktionen av hälsovådliga
lågpriscigarretter. Enligt propositionen
innebär den nuvarande situationen inom
tobakshandeln att betydelsen härav har minskat
och att vi i stället har fått nackdelar i form
av en monopolliknande partihandelsstruktur och
stela priser. För att förbättra möjligheterna
till priskonkurrens föreslår regeringen att
skattesänkningen genomförs i form av en kraftig
sänkning av styckeskatten, från 85 till 20 öre
per cigarrett, och att den värderelaterade
skatten samtidigt höjs från 17,8 till 39,2 % av
detaljhandelspriset.
I propositionen anförs att de föreslagna
åtgärderna innebär att Sverige inte kommer att
uppfylla EU:s krav att det samlade
punktskatteuttaget skall uppgå till minst 57 %
av detaljhandelspriset. Regeringen avser därför
att ta upp diskussioner med EU om en
förlängning av det svenska undantaget.
I propositionen föreslås också att
indexeringen av skattesatserna för alkohol och
tobak upphävs, eftersom en automatisk
uppräkning inte föregås av någon prövning från
lämplighetssynpunkt och behovet av en
indexering av skattesatserna har sjunkit.
Motionerna
I motionerna Fi18 av Olof Johansson m.fl. (c)
yrkandena 18 och 19, Fi19 av Lars Leijonborg
m.fl. (fp) yrkande 25, Fi21 av Marianne
Samuelsson m.fl. (mp) yrkande 31, Fi22 av Alf
Svensson m.fl. (kd) yrkande 7, Fi36 av Karin
Israelsson och Elver Jonsson (c, fp) och Fi53
av Barbro Westerholm m.fl. (fp) yrkande 1 yrkas
avslag på förslaget att sänka tobaksskatten. En
del av dessa yrkandena innebär också att
indexeringen av tobaksskatten skall vara kvar.
Yrkande 8 i motion Fi22 innebär avslag på
propositionen även i vad avser slopad
indexering av alkoholskatterna. I motion Fi53
och i motion Fi35 av Karin Israelsson och Elver
Jonsson (c, fp) yrkas avslag på förslagen om
slopad indexering av såväl tobaksskatten som
alkoholskatten. Motionerna grundar sig framför
allt på uppfattningen att en skattesänkning är
olämplig på grund av varornas skadliga
effekter. Motion Fi53 innehåller också krav på
en utredning om smugglingens omfattning och
målgrupper och på uttalanden om möjligheterna
att motverka smuggling sett ur ett EU-
perspektiv och om önskvärdheten av ett
tobakspreventivt arbete (yrkandena 2-5).
I motion Fi23 av Hans Karlsson (s) yrkas en
information om tobakens skadeverkningar för att
undvika att skattesänkningen missuppfattas. I
motionen yrkas också att kampen mot smuggling
skall intensifieras. Vidare yrkas i motion Fi42
av Magnus Johansson och Karin Olsson (s) ett
riksdagsuttalande om att sänkt skatt inte är
rätt väg att gå för att bekämpa illegal handel
med tobak.
Skatteutskottets yttrande
Skatteutskottet anför i sitt yttrande (SkU4y)
att den tilltagande smugglingen och annan
brottslig hantering av tobaksvaror måste
bekämpas med kraft. Regeringen har också snabbt
vidtagit åtgärder för att förbättra kontrollen.
Skatteutskottet tvingas emellertid konstatera
att den illegala hanteringen kommit att
bedrivas i sådana former och i sådan omfattning
att det inte kan anses tillräckligt med en ökad
kontroll för att komma till rätta med
problemen. De ändringar som regeringen föreslår
innebär att detaljhandelspriset kommer att
sjunka ner mot den nivå som gäller i Danmark.
Prissänkningen innebär att lönsamheten i den
illegala hanteringen minskar betydligt.
Effekten torde bli att en del av de nuvarande
problemen faller bort. Tillsammans med
ansträngningarna att förstärka kontrollen
skapar detta enligt skatteutskottets mening
förutsättningar för att man skall kunna
bemästra situationen på ett betydligt bättre
sätt än för närvarande. Skatteutskottet vill
samtidigt framhålla att de nuvarande
missförhållandena och regeringens förslag till
motåtgärder har rönt sådan allmän uppmärksamhet
att det inte finns anledning att befara att
syftet med skattesänkningen kommer att
missförstås. Mot denna bakgrund tillstyrker
skatteutskottet att skatten på tobak sänks i
den utsträckning som regeringen föreslår.
Förslaget att lägga om tobaksskatten mot en
mer värderelaterad beskattning har inte mött
invändningar i motionerna. Skatteutskottet
anser i likhet med regeringen att man genom
åtgärder av detta slag bör försöka bryta upp
stelheten inom den legala handeln i syfte öka
intresset för priskonkurrens. Svårigheterna att
anpassa tobaksskatten till EU-kravet att den
skall uppgå till 57 % av detaljhandelspriset
inklusive moms beror bl.a. på de förhållandevis
höga handelsmarginaler som tillämpas inom den
svenska grossist- och detaljhandeln och på att
mervärdesskatten på tobak är hög. För att EU-
kravet skall kunna uppfyllas är det önskvärt
att dessa marginaler begränsas. Samtidigt bör
nämnas att möjligheterna att kunna uppnå en
ökad priskonkurrens enbart genom ändringar av
skattesatserna inte bör överdrivas.
Framkomligheten begränsas bl.a. av att
cigarretterna enligt gällande lagstiftning
endast får säljas i originalförpackningen och
att förpackningen skall vara märkt med ett
fastställt högstapris som läggs till grund för
beskattningen.
Med tanke på bakgrunden till de aktuella
förslagen beträffande tobaksskatten utgår
skatteutskottet tills vidare från att EU kommer
att medge en förlängning av det svenska
undantaget från normen. Skatteutskottet utgår
också från att regeringen - så som anges i
propositionen - kommer att ingående följa
effekterna för folkhälsan och på ungdomarnas
rökbeteende av de föreslagna ändringarna i
skattereglerna och att regeringen skyndsamt
återkommer med förslag till motåtgärder om det
uppstår en ogynnsam utveckling av
tobakskonsumtionen.
När det gäller indexeringen av tobaksskatten
och alkoholskatten instämmer skatteutskottet i
regeringens bedömning att det inte längre är
nödvändigt eller lämpligt med en automatisk
omräkning. Skattesatserna bör i stället
omprövas i vanlig ordning med lämpliga
mellanrum och avvägas med hänsyn även till
andra omständigheter än förändringarna i
penningvärdet.
Med det anförda tillstyrker skatteutskottet
propositionen och avstyrker motionerna i dessa
delar. Vad avser utformning av lagtexten
beträffande slopandet av indexeringen av
alkoholskatten föreslår skatteutskottet en
smärre justering.
Till yttrandet har fogats avvikande meningar
från företrädare för Centerpartiet, Folkpartiet
liberalerna och Kristdemokraterna.
Socialutskottets yttrande
I sitt yttrande (SoU7y) erinrar socialutskottet
om att Sverige sedan länge har haft ett högt
skatteuttag på tobak. Detta avspeglar högt
ställda ambitioner på folkhälsoområdet där
skatterna varit ett centralt inslag i
politiken. Prispåverkande skatter har bidragit
till att begränsa den totala konsumtionen av
tobaksvaror och därmed har de haft positiva
effekter på folkhälsan.
Socialutskottet har förståelse för regeringens
förslag att minska skatteuttaget på tobak.
Förslaget skall inte ses som en förändrad
inställning till skatteuttaget som ett viktigt
led i arbetet på att förebygga tobaksbruk.
Däremot finns det faktiska omständigheter som
talar för att den höga tobaksskattens betydelse
som ett instrument i folkhälsopolitiken
eventuellt har försvagats till följd av
internationaliseringen. Detta ökar behovet av
andra åtgärder för att förebygga tobaksbruk.
Information och upplysning om tobakens
skadeverkningar ingår därvid som en mycket
viktig del i samhällets åtgärder för att minska
tobaksbruket. Åldersgränsen 18 år för inköp av
tobak är grundläggande för att förhindra
tobakens tillgänglighet för barn och ungdom.
Genom Folkhälsoinstitutets tobaksprogram har
hälsoupplysningen och informationen stärkts på
nationell nivå men också på regional nivå.
Socialutskottet understryker vikten av att
information och utbildning om tobakens
hälsorisker utvecklas och fortlöpande bedrivs
även på lokal nivå inom skolor, primärvården,
arbetsplatser, frivilligorganisationer etc. Det
är särskilt angeläget att information om
tobakens skadeverkningar når ut till barn,
ungdomar och deras föräldrar samt till lärare
och andra grupper som arbetar med barn och
ungdom.
Skolan har enligt socialutskottet en viktig
uppgift att påverka elevernas attityder och
förhållningssätt till bl.a. tobak. Regeringen
har ingen annan uppfattning. Motionerna Fi18
(c) yrkande 19, Fi23 (s) yrkande 1 och Fi53
(fp, c, mp, kd) yrkandena 4 och 5 är
tillgodosedda och bör enligt socialutskottets
mening avstyrkas.
Till yttrandet har fogats avvikande meningar
från företrädare för Centerpartiet, Folkpartiet
liberalerna, Miljöpartiet de gröna och
Kristdemokraterna.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet tar inledningsvis upp förslaget
om sänkt tobaksskatt.
I likhet med vad som uttryckts av såväl
social- som skatteutskottet vill
finansutskottet betona att förslaget inte skall
ses som en förändrad inställning till att
skatteuttaget utgör ett viktigt medel i arbetet
på att förebygga tobaksbruk. Den verksamhet som
bedrivs med att informera och utbilda om
tobakens hälsorisker inom skolor, primärvården,
arbetsplatser, frivilligorganisationer etc. är
enligt utskottets uppfattning mycket angelägen.
Det är särskilt viktigt att information om
tobakens skadeverkningar når ut till barn,
ungdomar och deras föräldrar.
Regeringen föreslår att skatten på cigaretter
sänks från den 1 augusti 1998.
Skattskyldigheten inträder normalt vid leverans
av varorna till återförsäljare. Skatten
redovisas per månad med den skattesats som
gäller vid tidpunkten för den enskilda
leveransen. Det innebär i detta fall att inga
cigaretter med den lägre skatten kan levereras
från skattskyldig till återförsäljare före den
1 augusti.
Leveranser görs emellertid inte dagligen till
återförsäljarna. Det innebär att
skattesänkningen kommer att få ett successivt
genomslag under en veckas tid, efter hand som
återförsäljarna får nya leveranser. Det är
emellertid rimligt att anta att allmänheten
anser att det är självklart att en
skattesänkning skall kunna avläsas på
cigarettpriset samma dag som skatten sänks.
I syfte att undvika att en sådan situation
uppkommer anser utskottet att särskilda
ikraftträdanderegler skall införas som innebär
att skattskyldig för tobaksskatt i
tobaksskatteredovisningen till
beskattningsmyndigheten får tillämpa de nya
skattesatserna på cigaretter under tiden den
27-den 31 juli 1998 under förutsättning att
dessa cigaretter inte bjuds ut till försäljning
före den 1 augusti 1998 och att en
särredovisning lämnas för tiden den 27-den 31
juli 1998.
Vad gäller indexeringen av skattesatserna för
alkohol vill utskottet anföra följande.
Skatteutskottet tillstyrker i sitt yttrande
(SkU4y) regeringens förslag att slopa
indexeringen av skattesatserna för alkohol och
tobak. Skatteutskottet föreslår dock en
justering av förslaget (3.15) till lag om
ändring i lagen (1994:1564) om alkoholskatt.
Justeringen innebär att de skattesatser som nu
tillämpas enligt regeringens förordning
(1997:761) om fastställande av omräknade belopp
för alkoholskatt för 1998 kommer att gälla även
efter det att reglerna om indexering har
slopats. Därigenom uppnås vad regeringen avser
med sitt förslag. Finansutskottet föreslår att
riksdagen antar regeringens lagförslag med den
av skatteutskottet föreslagna justeringen.
Med de ändringar utskottet föreslår tillstyrks
propositionen i denna del och avstyrks
motionerna Fi18 (c) yrkandena 18 och 19, Fi19
(fp) yrkande 25, Fi21 (mp) yrkande 31, Fi22
(kd) yrkandena 7 och 8, Fi23 (s), Fi35 (c, fp),
Fi36 (c, fp) Fi53 (fp) och Fi42 (s).
4.10 Reklamskatten
Propositionen
I propositionen (avsnitt 6.2.6) föreslås att
reklamskatten på reklamtrycksaker avskaffas
fr.o.m. år 1999. Förslaget motiveras av hänsyn
till de svåra problemen med beskattningen av
dessa trycksaker såväl för skattemyndigheterna
som för många små och medelstora tryckerier.
Motionerna
Enligt motion Fi50 av Bo Lundgren m.fl. (m)
yrkande 4 bör riksdagen uttala att
reklamskatten bör slopas helt med tanke på de
snedvridande effekter som denna skatt medför.
Av samma skäl yrkas i motion Fi57 av Sivert
Carlsson (c) ett riksdagsuttalande om att
reklamskatten bör sänkas lika mycket för all
tryckt reklam så att dagstidningar och annan
press inte missgynnas i förhållande till
direktreklam till hushållen.
Skatteutskottets yttrande
I sitt yttrande (SkU4y) erinrar skatteutskottet
om att det råder en bred enighet om att
reklamskatten bör avskaffas. Bruttointäkterna
av denna skatt uppgår dock till 1,1 miljarder
kronor, och skatteutskottet delar regeringens
uppfattning att det för närvarande saknas
ekonomiskt utrymme för att avskaffa denna skatt
totalt. Med tanke på de särskilt svåra problem
som föreligger i fråga om reklamtrycksaker
godtar skatteutskottet regeringens förslag att
nu avveckla skatten i denna del fr.o.m. 1999.
Samtidigt vill utskottet framhålla att åtgärden
kan leda till nya nackdelar för reklam i annan
form och försämra konkurrensförhållandena
exempelvis för gratistidningar och s.k.
annonsblad. Skatteutskottet utgår från att
regeringen följer utvecklingen noga och
återkommer till dessa frågor så snart som
utvecklingen motiverar detta.
Med det anförda tillstyrker skatteutskottet
propositionen och avstyrker motionerna i denna
del.
Till yttrandet har fogats en avvikande mening
från företrädare för Moderata samlingspartiet.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet tillstyrker i likhet med
skatteutskottet propositionen i denna del och
avstyrker motionerna Fi50 (m) yrkande 4 och
Fi57 (c).

5 Kommunsektorn
5.1 Utvecklingen inom kommunsektorn
Inledning
Utskottet har i betänkande FiU27 behandlat
förslagen i vårpropositionen till
tilläggsbudget för år 1998 om höjda statsbidrag
till kommuner och landsting med 4 000 miljoner
kronor för innevarande år och de motioner som
väckts i anslutning därtill. Tidigare i detta
betänkande har utskottet vidare behandlat
regeringens förslag till utgiftsramar för åren
1999-2001 för utgiftsområde 25 Allmänna bidrag
till kommuner liksom oppositionspartiernas
alternativa förslag. I detta avsnitt redovisas
regeringens och oppositionspartierna allmänna
syn på utvecklingen av den kommunala ekonomin.
Därutöver behandlas ett yrkande i motion Fi21
(mp) om ekonomiska ramar för kommunsektorn.
Vårpropositionen
Enligt de ekonomiska bedömningar som
presenteras i propositionen beräknas de
kommunala utgifterna år 2001 motsvara 23,3 % av
BNP. Därav utgör den kommunala konsumtionen
17,4 procentenheter.
Kommunsektorns finansiella sparande förväntas
för år 1998 bli bättre än vad som
prognosticerades i budgetpropositionen, bl.a.
på grund av återhållsamma investeringar. För
åren 1998-2001 beräknas det finnas ett utrymme
för både en successiv förbättring av det
finansiella sparandet och en konsumtionsökning
med ca 0,9 % per år. Det är främst i kommunerna
detta utrymme för konsumtionsökning finns.
Eftersom den kommunala konsumtionen i fasta
priser beräknas öka kommer även
sysselsättningen att påverkas positivt under
perioden. Konsumtionen består till cirka tre
fjärdedelar av lönekostnader.
När det gäller utvecklingen de närmaste åren
inom skola, vård och omsorg anser regeringen
att förutsättningarna för en positiv utveckling
har förbättrats inte minst genom de ökade
statsbidragen till kommuner och landsting. För
att skapa bättre förutsättningar för en
fortsatt utveckling och förbättring i enlighet
med de nationella målen och riktlinjerna
föreslår regeringen att kommuner och landsting
tillförs ytterligare resurser.
Regeringen föreslår i propositionen ökade
satsningar på kommuner och landsting genom att
nivån på statsbidragen höjs med 4 000 miljoner
kronor fr.o.m. år 1998 för att värna kvaliteten
i skolan, vården och omsorgen och för att
minska behovet av att höja kommunalskatterna.
Av tillskottet avsätts 400 miljoner kronor år
1998 och 400 miljoner kronor år 1999 för
särskilda insatser i vissa kommuner och
landsting. Återstående belopp tillförs de
generella statsbidragen.
För att styra de höjda statsbidragen mot
skolan och omsorgen kommer regeringen att, inom
ramen för det generella statsbidraget, fördela
75 % av bidraget till kommunerna viktat efter
olika åldersgrupper. Därutöver höjs
statsbidragsnivån med 4 000 miljoner kronor
vardera åren 1999 och 2000 i enlighet med vad
regeringen tidigare aviserat.
I jämförelse med nivån år 1996 ökar
statsbidragen till kommuner och landsting med
sammanlagt 72 miljarder kronor under perioden
1997-2001, dvs. med 4 miljarder kronor år 1997,
12 miljarder kronor år 1998, 16 miljarder
kronor år 1998, samt 20 miljarder kronor
vardera åren 2000 och 2001, allt i förhållande
till nivån år 1996.
I propositionen redovisas även en preliminär
beräkning av ramen för utgiftsområde 25
Allmänna bidrag till kommuner för åren
1999-2001. Ramen för år 1999 beräknas till 104
118 miljoner kronor, för år 2000 till 105 214
miljoner kronor och för år 2001 till 105 394
miljoner kronor. Hänsyn har därvid tagits till
preliminära regleringar till följd av den s.k.
finansierings-principen. Vid beräkningen av
ramen för år 1999 har vidare beaktats effekten
av det tidigare utlovade s.k.
återbetalningsskyddet avseende 1997 års
skatteinkomster med 2 600 miljoner kronor.
Motionerna
Enligt motion Fi17 (m) är krisen i
kommunsektorn orsakad av den socialdemokratiska
politiken. Endast genom att utsätta offentlig
tjänsteproduktion för konkurrens kan en positiv
produktivitetsutveckling åstadkommas, dvs. mer
fås ut för varje skattekrona. Regeringen har
enligt motionärerna skrivit ned sina prognoser
för skatteunderlagets tillväxt. Det visar att
den politik som regeringen för inte leder till
en ökning av den fasta bas som kommunernas
långsiktiga finansiella stabilitet vilar på.
Basen för kommunal ekonomi är skatteintäkterna.
Den ekonomiska politik som Moderata
samlingspartiet förordar skapar, hävdas i
motionen, förutsättningar för ett växande
skatteunderlag. Genom avreglering av
arbetsmarknaden, en bättre fungerande och mer
flexibel lönebildning och lägre skatt på
investeringar och arbete skapas betydligt fler
arbetstillfällen i företagen runt om i Sverige.
Det leder bl.a. till att kommunernas kostnader
för socialbidrag och arbetsmarknadsåtgärder kan
sjunka. Genom en förbättring av skatteunderlag
och produktivitetsutveckling i kombination med
minskade kostnader kan den kommunala ekonomin
förbättras och utrymme skapas för sänkt
kommunalskatt.
De kommunalekonomiska effekterna av en bättre
ekonomisk utveckling beräknas i motionen uppgå
till 7,4 miljarder kronor år 1999, 16,7
miljarder kronor år 2000 och 26,8 miljarder
kronor år 2001. För att möjliggöra sänkt
kommunalskatt i hela landet förordas dessutom
att staten övertar kostnader som åvilar
kommunerna. Genom en nationell skolpeng skall
staten överta finansieringsansvaret för
grundskolan år 2000. Därigenom avlastas
kommunerna kostnader som år 2000 motsvarar en
sänkning av den kommunala utdebiteringen med 1
krona och år 2001 med ytterligare en krona.
Motionärerna slår också fast att man står bakom
finansieringsprincipen. Kommunernas ekonomiska
ställning skall inte förändras genom statliga
beslut.
I motion Fi18 (c) framhålls att kommunsektorns
ekonomiska läge successivt förbättras genom att
20 miljarder kronor tillförs för år 2000
jämfört med år 1996. Det bör därmed enligt
Kommunförbundets beräkningar bli möjligt för
kommunsektorn som helhet att uppnå balans till
dess. Samtidigt måste förändringsarbetet ute i
landets kommuner och landsting även
fortsättningsvis inriktas på att både höja
kvaliteten och öka kostnadseffektiviteten. Den
fortsatta utvecklingen kommer enligt
motionärerna att innebära fortsatta hårda
prioriteringar.
Behoven av kommunal service kommer på sikt att
öka varför det är mycket viktigt att åstadkomma
en ekonomisk tillväxt som innebär att den
samlade kommunsektorn kan få ett tillskott
genom att skattekraften successivt ökar. Detta
förutsätter, understryker motionärerna, en ökad
sysselsättning. För kommunsektorn innebär en
sjunkande arbetslöshet att kostnaderna för
socialbidrag minskar. Det har funnits starka
skäl att, såsom riksdagen har beslutat, anslå
ytterligare resurser till kommunsektorn fram
t.o.m. år 2000. Därefter kommer sannolikt
ytterligare resurstillskott att behövas, heter
det.
I motion Fi19 (fp) framhålls att en god
tillväxt är viktigare för kommunernas ekonomi
än statsbidrag sett i ett längre perspektiv,
bortom det av regeringen skapade akuta läget.
Med den låga tillväxt som varit under den
socialdemokratiska regeringen krävs ökade
statsbidrag för att upprätthålla verksamheten i
den kommunala sektorn. Folkpartiet välkomnar
förslaget i propositionen om ytterligare 4
miljarder i statsbidrag till kommuner och
landsting för år 1998 och följande år. För att
säkerställa att dessa extrapengar verkligen
kommer vården och skolan till del anser
motionärerna att en granskning av kommunernas
planer och utfall bör ske och att i de fall där
kommunerna inte följt upp statsmakternas
ambitioner en återbetalningsskyldighet skall
aktualiseras.
Samtidigt som regeringen föreslår fyra nya
miljarder framgår det av propositionen att
kommunernas reguljära skatteinkomster
utvecklats sämre än regeringen räknade med i
budgetpropositionen. År 2000 har kommunerna
visserligen fyra miljarder i ökade statsbidrag
men åtta miljarder lägre skatteinkomster: 4 - 8
= - 4. Kommunernas totala inkomster av skatter
och statsbidrag är således i själva verket fyra
miljarder lägre år 2000 än regeringen beräknade
i budgetförslaget. Tydligare än så,
understryker motionärerna, kan inte vikten av
en stark skattebas, dvs. en stark privat sektor
och ökande sysselsättning, visas.
Enligt motion Fi20 (v) anser Vänsterpartiet
mot - bakgrund av de senaste åren kraftiga
besparingar - att kommuner och landsting är i
behov av ytterligare resurser, utöver de s.k.
Perssonpengarna. Partiet föreslog redan inför
budgeten för år 1998 att kommunsektorn skulle
tillföras drygt 8 miljarder kronor.
Motionärerna välkomnar därför den ytterligare
ökning av statsbidragen som regeringen föreslår
i vårpropositionen och anser att regeringen
till viss del gått Vänsterpartiet till mötes.
Den viktning av bidraget efter olika
åldersgrupper som föreslås i propositionen kan
enligt motionärerna vara en bra åtgärd. Mot
bakgrund av förändringen i åldersstrukturen och
de stora skillnader som råder mellan kommunerna
kan detta var en framkomlig väg att på ett mer
precist sätt fördela resurserna.
I konsekvens med sina tidigare
ställningstaganden anser motionärerna att i
budgeten för år 1999 och kommande år skall
kommunsektorn få ett ökat konsumtionsutrymme om
fem miljarder kronor. Trots ökade statsbidrag
fortsatte antalet sysselsatta inom
kommunsektorn att minska under år 1997 och
nedgången i den kommunala konsumtionen blev
större det året än vad man trodde då beslutet
om 1998 års budget togs. Enligt Vänsterpartiet
bör därför en riktad sänkning av
arbetsgivaravgiften i kommuner och landsting
med 5 miljarder kronor genomföras för att
stimulera nyanställningar.
I motion Fi21 (mp) uttalas att välfärdens
hårda kärna är en bra vård, en bra skola och en
bra omsorg som verkligen är fullt tillgängliga
för alla. En väl fungerande vård, omsorg och
skola är också av betydelse för företagen och
för samhället som helhet liksom för hela
samhällsutvecklingen. Enligt motionen är
förslaget i vårpropositionen att ytterligare
höja nivån på de generella statsbidragen till
kommuner och landsting med fyra miljarder
kronor 1998-2001 välkommet och tillgodoser
delvis tidigare krav från Miljöpartiet de
gröna. Till skillnad mot tidigare höjningar bör
denna kunna ge en viss nettoeffekt i form av
ökad sysselsättning, menar motionärerna. Detta
är ytterst angeläget eftersom det är fler
händer som behövs inom vård, omsorg och skola
för att avhjälpa de växande bristerna.
Miljöpartiets förslag till ekonomisk politik
leder, heter det, till en ytterligare förstärkt
ekonomi för kommunsektorn som gör det möjligt
att få en positiv utveckling under
treårsperioden. Detta är nödvändigt för att
inte bara återställa de värsta skadorna av en
felaktig saneringspolitik, utan också för att
utveckla välfärden. Motionärerna bedömer att
med de åtgärder som Miljöpartiet föreslår
kommer kommunsektorns ekonomi att förbättras
med 1,5 miljarder kronor år 1999, 2,8 miljarder
kronor år 2000 och 3,9 miljarder kronor år 2001
jämfört med regeringens förslag. I motionen
ställs krav på ett tillkännagivande till
regeringen om ökade ekonomiska ramar för
kommunsektorn (yrkande 46)
I motion Fi22 (kd) framhålls att
kommunsektorns samlade resurser under senare år
skurits ned kraftigt med den socialdemokratiska
regeringens politik. Bl.a. som en följd av de
ökade allmänna egenavgifterna sedan år 1995 har
kommunernas skatteintäkter utvecklats mycket
ogynnsamt och beräknas innevarande år dra undan
skatteintäkter på drygt 17 miljarder kronor.
Mot denna bakgrund är det enligt
Kristdemokraterna bra att regeringen nu
återställer en del av den resursindragning som
hittills skett. Motionärerna pekar samtidigt på
att gjorda bedömningar indikerar att behoven av
service växer snabbare än resurserna de
kommande åren. Den viktigaste enskilda faktorn
som påverkar kommunsektorns finanser är
sysselsättningsutvecklingen i övriga sektorer.
Fler sysselsatta betyder fler skattebetalare
och därmed ökade skatteinkomster för
kommunerna.
I motionen betonas att det på många håll finns
en potential att effektivisera och samordna
verksamheter så att resurser frigörs dit de
bäst behövs. Även andra åtgärder behöver
vidtas, t.ex. bättre upphandling och
utförsäljning av kommunala bostadsföretag. Men
det är också motiverat med ökade resurser från
statligt håll för den närmaste perioden så att
de människor som nu behöver och har rätt till
en fungerande service kan få det. Mot denna
bakgrund anser Kristdemokraterna att ett
tillskott på 1 miljard kronor år 1999 utöver
regeringens förslag för att återställa tidigare
indragningar är väl motiverat. För åren 2000
och 2001 föreslås ett tillskott utöver
regeringens ökning med 800 respektive 600
miljoner kronor.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet delar regeringens syn att
skolan, vården och omsorgen utgör en
betydelsefull del av välfärden. Samtidigt som
kvaliteten i dessa verksamheter måste
upprätthållas finns krav på att kommuner och
landsting skall ha en ekonomi i balans och att
kommunalskatterna hålls på en
samhällsekonomiskt godtagbar nivå. Utskottet
ser givetvis positivt på att utvecklingen av
samhällsekonomin nu möjliggjort en betydande
ökning av statsbidragen till kommuner och
landsting. Samtidigt vill utskottet betona att
ett fortsatt arbete är nödvändigt för att
omstrukturera den kommunala verksamheten och
för att utveckla skolan, vården och omsorgen.
Ett skäl till detta är inte minst de
demografiska förändringarna och de därmed
ökande behoven av kommunal service.
Utskottet vill understryka att de ökade
resurstillskotten till den kommunala sektorn i
hög grad bidrar till att kärnverksamheterna
förstärks så att bl.a. väntetiderna i
sjukvården kan bli kortare och kvaliteten på
äldreomsorgen förbättras. Genom de förstärkta
bidragen ökar också förutsättningarna att
trygga många kommunala arbetstillfällen.
Utskottet har tidigare uttalat sitt stöd för
att de extra medlen i huvudsak fördelas genom
det generella statsbidraget och viktat efter
olika åldersgrupper. Med de ökade statsbidragen
har också enligt utskottet förutsättningarna
förbättrats att uppnå ekonomisk balans år 2000
samtidigt som en rimligt god kvalitet kan
upprätthållas i kärnverksamheterna.
Den beräkning som i motion Fi17 (m) görs av de
kommunalpolitiska effekterna av en bättre
ekonomisk politik till följd av en moderat
politik betraktar utskottet som ett räknestycke
utan närmare kontakt med verkligheten.
Enligt utskottets mening har de krav som
Miljöpartiet rest i sin motion till stor del
tillgodosetts med de förslag för den kommunala
sektorn som regeringen lägger fram i
vårpropositionen. Utskottet ser därför inget
skäl för riksdagen att göra ett
tillkännagivande om den ekonomiska ramen för
kommunsektorn. Utskottet avstyrker motion Fi21
(mp) yrkande 46.
5.2 Kommunal beskattning och minskning
av bidrag
Vårpropositionen
Regeringen föreslår att de bestämmelser i lag,
som innebär att om en kommun eller ett
landsting fastställer en högre skattesats för
år 1997 eller år 1998 än den som gällde för år
1996 så minskas det generella statsbidraget med
ett belopp som motsvarar hälften av ökningen,
skall gälla även för år 1999. De undantag som
gäller för vissa kommuner och för s.k.
skatteväxlingar skall gälla även för år 1999.
I propositionen framhålls att den
samhällsekonomiska situationen har ställt stora
krav på anpassning av den kommunala ekonomin
under 1990-talet. Minskade bidragsinkomster i
samband med införandet av det nya bidrags- och
utjämningssystemet i kombination med det
lagstadgade kravet på ekonomisk balans år 2000
har ökat incitamenten för vissa kommuner och
landsting att höja skatten. Mot denna bakgrund
beslutade riksdagen hösten 1996 att anta
regeringens förslag till åtgärder för att
motverka skattehöjningar åren 1997 och 1998. I
vårpropositionen föreslås och aviseras en
nivåhöjning av de generella statsbidragen till
kommuner och landsting med 20 000 miljoner
kronor successivt fram till år 2000.
Enligt regeringens bedömning skulle
kommunsektorn utifrån gällande ekonomiska
förutsättningar och balanskrav utan det
redovisade tillskottet komma att ställas inför
ytterligare neddragningar av verksamheten.
Regeringen konstaterar att de offentliga
utgiftstaket är en viktig faktor för att
åstadkomma stabilitet i de offentliga
finanserna. Grunden för det offentliga
utgiftstaket får enligt regeringen inte ryckas
undan bl.a. genom att kommuner och landsting
höjer skatten. Mot denna bakgrund anser
regeringen att det nu rådande systemet med en
minskning av statsbidraget till kommuner och
landsting som höjer sin skattesats bör
förlängas med ett år.
Regeringen är enligt propositionen medveten om
att det kan finnas kommuner och landsting som
befinner sig i en exceptionellt svår ekonomisk
situation beroende på en relativt låg
skattesats. Om så skulle vara fallet får i
sista hand frågan hanteras i särskild ordning
genom att regeringen senast i samband med
budgetpropositionen för år 1999 föreslår
riksdagen en lagändring som ger utrymme för
skattehöjning utan att statsbidraget minskas.
Regeringen framhåller att förslaget inte är
lika ingripande som ett lagreglerat skattestopp
som gällt för vissa år och understryker att
kommuner och landsting med det rådande systemet
inte är förhindrade att höja skatten.
Regeringen anser också att den föreslagna
förlängningen av lagen med ett år är förenlig
med regeringsformens bestämmelser om den
kommunala beskattningsrätten.
Motionerna
Vänsterpartiet konstaterar i motion Fi20 att
regeringen i vårpropositionen föreslår en
förlängning av nuvarande lag för att motverka
skattehöjningar ytterligare ett år. Genom att
staten beslagtar hälften av en eventuell
skattehöjning anser Vänsterpartiet att det är
fråga om ett intrång i den kommunala
beskattningsrätten. Motionärerna motsätter sig
därför förslaget och begär ett tillkännagivande
till regeringen med anledning därav. Ett
likalydande krav framförs i motion Fi65 av
Marie Engström m.fl. (v).
I motion Fi21(mp) anförs att saneringsåren
1993-1998 har tvingats fram av en statlig
politik som har försvagat kommunernas
skatteunderlag, i vissa fall ökat deras
kostnader och minskat statsbidragens värde.
Samtidigt har staten infört en ekonomisk
bestraffning av kommuner som höjer
kommunalskatten med innebörd att staten drar in
halva höjningen. Sedan denna reglering infördes
har ingen kommun höjt skatten. I motionen
framhålls att Miljöpartiet har kritiserat
regeringens besparingar på välfärdens
kärnområden och fört fram konkreta motförslag
som hade inneburit förbättringar för skolan,
vården och omsorgen. Motionärerna föreslår att
lagförslaget skall avslås av riksdagen.
I motion Fi18 (c) framhåller motionärerna att
det är ett rimligt krav att kommunsektorn inte
höjer skatterna i och med att staten
tillskjuter ytterligare resurser t.o.m. år
2000. Höjda kommunalskatter riskerar annars att
slå hårdast mot låg- och medelinkomsttagare för
vilka kommunalskatten är den enda skatten.
Motionärerna accepterar därför regeringens
förslag till indragningar av skattehöjningar
som kommuner beslutar.
Finansutskottets ställningstagande
Utskottet framhöll hösten 1996 - i samband med
sin behandling av förslaget i proposition
1995/96:213 att under åren 1997 och 1998 införa
en spärr mot höjningar av de kommunala
utdebiteringarna - att konstruktionen utgjorde
en lämplig avvägning mellan kraven på
samhällsekonomisk balans och kraven på kommunal
självstyrelse. Utskottet konstaterade också att
konstitutionsutskottet godtagit förslaget
utifrån konstitutionella utgångspunkter och att
regeringen inhämtat Lagrådets yttrande (bet.
1996/97:FiU6).
Utskottet delar regeringens i propositionen
deklarerade uppfattning att den beredning som
föregått den nu gällande lagen uppfyller
beredningskravet i 7 kap. 2 § regeringsformen
även i det nu aktuella lagstiftningsärendet.
Utskottet anser också i likhet med regeringen
att den förlängning som föreslås av lagen är
förenlig med regeringsformens bestämmelser om
den kommunala självstyrelsen och
beskattningsrätten. Utskottet kan vidare ställa
sig bakom de samhällsekonomiska motiven till en
förlängning av den nuvarande lagen med ett år.
Med det anförda tillstyrker utskottet
regeringens lagförslag och avstyrker motionerna
Fi20 (v) yrkande 7, Fi21 (mp) yrkande 47 och
Fi65 (v) yrkande 2.
5.3 Uppräkningsfaktorer
Vårpropositionen
Regeringen föreslår att de uppräkningsfaktorer
som fastställs senast i september månad och som
ligger till grund för beräkningen av
preliminära kommunal- och landstingsskattemedel
får ändras under de år då riksdagsval hålls i
september månad. Denna ändring skall enligt
förslaget ske senast en vecka efter det att
regeringen avlämnat budgetpropositionen.
Med det system som nu gäller för utbetalning
av kommunalskattemedel skulle det i annat fall
kunna innebära att förslag som läggs i
budgetpropositionen under valår och som har
effekt på det kommunala skatteunderlaget inte
påverkar kommunernas och landstingens
preliminära skatteinkomster. I stället skulle
sådana förslag få effekt på skatteinkomsterna
först två år efter beskattningsåret då
slutavräkning görs med kommuner och landsting.
Därmed skulle det finnas risk för att
slutavräkningen beloppsmässigt ökar dessa år.
Genom att ge regeringen möjlighet att ändra
uppräkningsfaktorerna förbättras regeringens
och riksdagens förutsättningar att bedöma
kommunsektorns skattefinansierade utrymme.
Förslaget föranleder ändring av 4 § andra
stycket lagen (1965:269) med särskilda
bestämmelser om kommuns och annan menighets
utdebitering av skatt m.m. Regeringen har i
samband med beredningen av denna fråga haft
samråd med Svenska Kommunförbundet och
Landstingsförbundet.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet föreslår att riksdagen
godkänner regeringens förslag.
5.4 Ekonomiska regleringar mellan
staten och de kyrkliga kommunerna år
1999
Vårpropositionen
Regeringen föreslår att de kyrkliga kommunernas
skattemedelsfordran vid ingången av år 1999
skall minskas med 1,4 % med avseende på
statliga regleringar som påverkat
kyrkokommunernas ekonomi, främst
skatteunderlaget. Därutöver skall enligt
förslaget skattemedelsfordran minskas med 4 %
som ersättning till staten för administrationen
av församlingsskatten.
Riksdagen beslutade hösten 1994 att de
kyrkliga kommunerna fr.o.m. år 1995 skulle
bidra till saneringen av statens finanser genom
att ersätta staten för administrationen av
församlingsskatten. Ersättningen har fr.o.m. år
1996 årligen fastställts till 4 % av de
kyrkliga kommunernas skattemedelsfordran. Samma
nivå föreslås nu även för år 1999.
För de kyrkliga kommunerna får de ändringar
som exempelvis år 1996 påverkade det kommunala
skatteunderlaget ingen effekt förrän år 1998,
men för detta år och även för år 1999 får
ändringarna dubbel effekt eftersom både
förskott och slutavräkning påverkas. Kommuner
och landsting kompenseras fr.o.m. år 1997 för
den ändrade beskattningen av bilförmån genom en
höjning av det generella statsbidraget. Detta
påverkar emellertid inte de kyrkliga
kommunernas skatteinkomster förrän år 1999.
Regeringen anser att även de kyrkliga
kommunerna bör kompenseras för den ändrade
beskattningen av bilförmån. Utöver detta
föreslås inte några ytterligare regleringar
jämfört med föregående år.
De tidigare beslutade och de nu av regeringen
föreslagna förändringarna av dessa regleringar
uppgår till 149 miljoner kronor, vilket
beräknas motsvara en reducering av de kyrkliga
kommunernas skattemedelsfordran med 1,4 % vid
ingången av år 1999. Till detta kommer den
föreslagna skatteadministrationsersättningen om
4 %, dvs. en total reducering av
skattemedelsfordran med 5,4 %. Förslaget
föranleder ett förslag till lag med särskilda
bestämmelser om utbetalning av skattemedel år
1999.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet tillstyrker regeringens
förslag.
5.5 Översyn av kommunala uppgifter m.m.
Motionen
I motion Fi17 (m) förespråkas en översyn av de
uppgifter kommunerna bör ha ansvar för i syfte
att åstadkomma en renodling av de egentliga
kärnuppgifterna. En sådan översyn bör göras
bl.a. för att minska kommunernas obligatoriska
åtaganden. Vidare bör också tydligare
fastställas vilka uppgifter en kommun får ha.
En mer distinkt rollfördelning ger
förutsättningar för den privata tjänstesektorn
att växa och skapa nya jobb och säkerställer
därmed en bättre valfrihet för medborgarna.
Grunden för relationen mellan stat och kommun
måste vara att det som uppburits i
kommunalskatt alltid går till den kommun där
skatten erlagts. Då får den lokala
beskattningsrätten också legitimitet i
medborgarnas ögon. Regeringens brott mot detta
samband, är enligt motionärerna, ett grundskott
mot den kommunala självstyrelsens princip.
Det krävs, framhålls i motionen, långsiktiga
reformer för att åtgärda sy-stemfel i den
offentliga sektorn. Bland dessa märks en
kraftfull prioritering till vård och omsorg,
skolpeng som garanterar familjens rätt att
välja skola, vårdgaranti som ger patienten
ovillkorlig rätt till vård när den behövs,
konkurrensutsättning och ökat kundval som ger
ökad kvalitet och större valfrihet, en
tillväxtfrämjande politik för att stärka den
kommunala skattebasen samt större
handlingsfrihet för kommunerna att bedriva sin
verksamhet och anpassa den till de lokala
förutsättningarna.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet kan konstatera att utskottet
senast i sitt betänkande hösten 1997 med
anledning av förslagen i budgetpropositionen
till anslag för budgetåret 1998 inom
utgiftsområde 25 (bet. 1997/98:FiU3) utförligt
behandlade likartade krav från samma motionärer
på vittomfattande förändringar av
uppgiftsfördelning, statlig reglering,
konkurrensutsättning m.m. liksom när det gäller
synen på det nuvarande utjämningssystemets
grundlagsenlighet.
Utskottet ansåg att någon grundläggande
ändring av statens styrning av den kommunala
sektorn inte var aktuell. Formerna för styrning
var enligt utskottet en praktisk avvägning som
borde göras i samband med att lagstiftningen
för respektive verksamhetsområde tas upp till
utvärdering och eventuell omprövning. Utskottet
betonade också vikten av tydlig
ansvarsfördelning mellan staten och
kommunsektorn. När det gäller den statliga
regleringen pekade utskottet bl.a. på att en
tydlig tendens under de senaste årtiondena har
varit att minska den statliga
detaljregleringen, t.ex. genom ökad
ramlagstiftning, större organisatorisk frihet
för kommunerna och införandet av ett generellt
statsbidragssystem. Utskottet underströk
beträffande kravet på ökad konkurrensutsättning
att det finns exempel på både positiva och
negativa erfarenheter. Vad slutligen gäller
utjämningssystemet har utskottet vid ett
flertal tillfällen, bl.a. grundat på
konstitutionsutskottets syn, uttalat att någon
omprövning från konstitutionella utgångspunkter
inte behövs.
Utskottet vidhåller denna syn på förslagen och
avstyrker motion Fi17 (m) yrkande 12.
5.6 Kommunsektorn och den kooperativa
företagsformen
Motionen
I motion Fi34 av Marianne Carlström och Ann-
Kristine Johansson (s) noteras med
tillfredsställelse att regeringen i
vårpropositionen föreslår ett extra tillskott
till den kommunala sektorn på 4 miljarder
kronor fr.o.m. år 1998. Samtidigt konstaterar
regeringen, heter det, att den privata sektorn
är för liten. Den privata sysselsättningen är
basen för en stark offentlig sektor och därmed
för förmågan att utföra välfärdstjänster åt
alla.
Motionärerna pekar på att en väsentlig del av
välfärdstjänsterna numera utförs av kooperativa
och andra föreningar, inte minst inom områdena
vård och omsorg. Enligt vad som anförs i
motionen är den kooperativa företagsformen
samtidigt en viktig men förbisedd resurs i den
framtida produktionen av välfärdstjänster. Den
kooperativa företagsformen är en utmärkt metod
att uppfylla samhällets mål om en rättvis och
kvalitativ service. Den förenar ideellt
engagemang, ekonomisk delaktighet
(medlemsnytta) med kvalitet i utförandet
(samhällsnytta), sägs det i motionen. I
motionen begärs ett tillkännagivande till
regeringen om den kooperativa företagsformens
roll och möjligheter att utveckla
välfärdstjänster inom kommunsektorn.
Näringsutskottets yttrande
Näringsutskottet har behandlat den aktuella
motionen i sitt yttrande (NU8y) till
finansutskottet. Näringsutskottet anser för sin
del att det inte finns något skäl att riksdagen
skall göra uttalanden om den kooperativa
företagsformen. Utskottets inställning till
kooperativa företag, som senast redovisades i
det näringspolitiska betänkandet 1997/98:NU10
(s. 60), är att dessa intar en viktig roll inom
småföretagsamheten. Samtidigt anförde
näringsutskottet i detta sammanhang att det är
angeläget att konkurrensneutraliteten
upprätthålls mellan kooperativa företag och
andra typer av företag. Utskottet föreslår att
motionen avstyrks.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet har ingen annan inställning än
näringsutskottet när det gäller betydelsen av
kooperativa företag och värdet av den
kooperativa företagsformen. Liksom
näringsutskottet anser finansutskottet dock att
något särskilt tillkännagivande inte är
påkallat i detta samanhang. Utskottet föreslår
att motion Fi34 (s) avslås av riksdagen.

6 Uppföljning, revision och
kontroll
6.1 Europeiska revisionsrättens
rapporter för verksamhetsåret 1996
Propositionen
Revisionsrätten svarar för den externa
revisionen inom EU och avger i november varje
år en årsrapport i vilken rätten redovisar sina
iakttagelser från sin granskning av hur EU-
budgeten genomförts. Som en del av rapporten
ingår en revisionsförklaring i vilken det ges
ett utlåtande över om redovisningen varit
rättvisande och om de underliggande
transaktionerna varit lagliga och korrekta.
Rätten kan också när som helst avge särskilda
rapporter. Revisionsrättens årliga rapport,
revisionsförklaringen och relevanta särskilda
rapporter är de viktigaste underlagen för
rådets rekommendation till parlamentet om
beviljande av ansvarsfrihet för kommissionen.
Revisionsrapporten för år 1996 behandlades på
ministerrådets möte med ekonomi- och
finansministrarna (Ekofin) den 9 mars 1998.
I rapporten konstateras sådana brister i
förvaltning och kontroll som tyder på att
utvecklingen av redovisnings- och
kontrollsystem släpar efter. Rätten konstaterar
att kommissionen har svårigheter att inom
bidragssystemet kontrollera unionens finanser
avseende laglighet, korrekthet och sund
ekonomisk förvaltning. Problemen är särskilt
påtagliga när det gäller strukturfonderna.
Bland annat uppmärksammas den bristfälliga
definitionen av programmens mål och innehåll
samt bristen på information om hur åtgärderna
fortskrider.
Ekofinrådet beslutade att rekommendera
Europaparlamentet att bevilja kommissionen
ansvarsfrihet, men tillfogade en rad
kommentarer om vilka åtgärder som måste vidtas
inom varje sektor.
Parlamentet har inte följt ministerrådets
rekommendation avseende beviljande av
ansvarsfrihet för genomförande av budgeten för
år 1996. Parlamentet har dock inte avslagit
begäran om ansvarsfrihet. I stället har man
beslutat att skjuta upp ställningstagandet i
avvaktan på att kommissionen vidtar vissa
åtgärder som parlamentet har begärt.
Även om Revisionsrätten visat på allvarliga
brister inom många områden är de enligt
regeringens uppfattning inte av sådan art att
kommissionen inte borde beviljas ansvarsfrihet.
Enligt regeringen har kommissionen visat en
konstruktiv attityd i hanteringen av de brister
som konstaterats. Regeringen är av den
uppfattningen att den rekommendation rådet
avgav till parlamentet väl avspeglar de svenska
ståndpunkterna i frågan.
Sverige omnämns relativt sparsamt i rapporten.
I tre konkreta fall omnämns Sverige explicit.
Revisionsrätten konstaterar en fördröjning i
genomförandet av mål 6 i Sverige. Man noterar
att endast en förskottsbetalning gjorts och att
inga medel därefter rekvirerats per den 31
december 1996. Enligt regeringen har
Revisionsrättens iakttagelser sin grund i att
programmen startade sent och allmänt sett
behövde en igångkörningsperiod för att kunna
fungera enligt planerna. Vidare har
Revisionsrätten uppmärksammat att personal inom
den offentliga sektorn (sjukhus) erhållit
utbildning inom ramen för mål 4, vilket normalt
inte är stödberättigade kostnader. Kommissionen
uppmanas i detta sammanhang av rätten att
klarlägga om sådana utgifter berättigar till
stöd. Regeringen påpekar att Sverige av
kommissionen har medgivits undantag för den
offentliga sektorn (vård och omsorg). I
Sveriges samlade programplaneringsdokument för
mål 4 fastställs att 15 % av medlen kan
avsättas till utbildning av arbetstagare i små
och medelstora företag inom den allmänna hälso-
och sjukvården på regional och lokal nivå.
Regeringen poängterade i förhandlingarna med
kommissionen om mål 4 jämställdhetsaspekten och
det faktum att den offentliga vården är
konkurrensutsatt. Avslutningsvis gör rätten en
tredje iakttagelse avseende Sverige i
revisionsförklaringen. Rätten konstaterar att
den felaktiga behandlingen vad gäller under-
och överskott vid lagring av socker lett till
att ett tillräckligt underlag om användningen
av gemenskapsmedel ej kunnat tillhandahållas.
Regeringen anför att numera ingår i berörda
myndigheters rutiner att bevaka att information
erhålls från företaget om eventuella
differenser. Beträffande kontroll har en
riksindelning upprättats för samtliga
lagerplatser.
Ett effektivt och korrekt användande av
gemenskapsmedlen är en prioriterad fråga för
Sverige i EU-arbetet. Regeringen lägger därför
stort vikt vid revisionsrättens iakttagelser
liksom hur kommissionen tar till sig dessa.
Revisionsrättens årsrapport är väsentlig för
att bedöma hur EU:s budget använts och hur
gemenskapspolitiken genomförts.
Motionen
Vänsterpartiet erinrar i motion Fi20 om att
Europaparlamentet har valt att skjuta på
beslutet om ansvarsfrihet för EU-kommissionen
när det gäller kontroll av hur pengarna
används. Regeringen anser att ansvarsfrihet
trots allt måste beviljas. Vänsterpartiet
framhåller att regeringen bör verka för att
ansvarsfrihet inte beviljas förrän kommissionen
redovisat vilka åtgärder som den vill vidta.
Detta bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna (yrkande 29).
Yttranden från utrikes-, jordbruks-, närings-
och arbetsmarknadsutskotten
Fyra utskott har i sina yttranden till
finansutskottet tagit upp frågan om
Revisionsrättens rapporter.
Utrikesutskottet framhåller i sitt yttrande
(UU3y) att det ser positivt på att regeringen
redovisat Revisionsrättens uppfattning samt att
även andra uppgifter rörande uppföljning och
resultat lämnas, som möjliggör för riksdagen
att utöva sin granskande funktion. Beträffande
ansvarsfrihet för kommissionen delar
utrikesutskottet regeringens uppfattning och
anser att motionen bör avstyrkas.
Jordbruksutskottet anser i sitt yttrande
(JoU3y), liksom regeringen, att även om
Revisionsrätten visat på allvarliga brister
inom många områden är de inte av sådan art att
kommissionen inte borde beviljas ansvarsfrihet.
Såsom regeringen anfört visar kommissionen en
konstruktiv attityd i hanteringen av de brister
som konstaterats. Motionen bör enligt
jordbruksutskottet avstyrkas.
Vänsterpartiets företrädare har i en avvikande
mening ställt sig bakom de synpunkter som
framförs i motionen.
Näringsutskottet framhåller i sitt yttrande
(NU8y) att dess EU-grupp för forskning i sitt
arbete särskilt har uppmärksammat de små och
medelstora företagens möjligheter att ta del av
EU:s forskningsprogram. Generellt gäller att
Sverige får tillbaka mer från EU:s
forskningsprogram än vad som satsas från svensk
sida. Det är dock framför allt stora företag
och forskningsinstitutioner som berörs av
forskningsprogrammen, medan små och medelstora
företag är engagerade i mindre utsträckning.
Ett skäl till detta som förts fram till
näringsutskottets forskningsgrupp är de
komplicerade och omständliga regler som gäller
för ansökning och genomförande. Ett problem i
sammanhanget är att ansökningshandlingar och
liknande i allmänhet endast finns på engelska.
Enligt näringsutskottets mening borde berörda
myndigheter i Sverige se till att relevanta
handlingar även finns att tillgå på svenska.
Vidare tar näringsutskottet upp att det inom
EU finns en mekanism, CRAFT - Cooperative
Research Action For Technology, som är särskilt
inriktad på små och medelstora företag. CRAFT
vänder sig till såväl högteknologiska företag
som företag inom traditionella sektorer med
syfte att uppmuntra innovationer och
teknikutveckling i företagen. Svenska företag
förefaller att ha hävdat sig sämre på detta
område än företag i vissa andra EU-länder.
Enligt näringsutskottet, som hänvisar till ett
exempel i Finland, bör olika metoder för att
öka de svenska små och medelstora företagens
deltagande i EU:s forskningsprogram prövas.
Arbetsmarknadsutskottet anför i sitt yttrande
(AU5y) att stor vikt bör läggas vid de
rapporter som avgivits av Revisionsrätten. Det
är angeläget för Sverige att gemenskapsmedel
används på ett korrekt sätt.
Arbetsmarknadsutskottet anser, i likhet med
regeringen, att strävandena inom EU för ökad
effektivitet, säker medelshantering och stärkt
kontroll bör stödjas. Arbetsmarknadsutskottet
ansluter sig till de bedömningar som regeringen
gjort vad beträffar den kritik som
Revisionsrätten framfört beträffande Sverige på
strukturfondsområdet. Arbetsmarknadsutskottet
tillägger dock att frågan om Revisionsrättens
kritik också har kommenterats i regeringens
proposition 1997/98:62 Regional tillväxt - för
arbete och välfärd. Där sägs bl.a. att det
svenska mål 6-programmet godkändes av
kommissionen i november 1995. Genomförandet av
programmet kunde därför starta först i början
av år 1996. Det framhålls också i den
regionalpolitiska propositionen att de
begränsade utbetalningar som konstaterats för
Sveriges del också förklaras av att ett nytt
administrativt system införts för de
myndigheter som ansvarar för att ta emot och
fördela gemenskapsmedel.
Finansutskottets ställningstagande
Inledningsvis vill finansutskottet, i likhet
med vad som framkommit i yttrandena till
utskottet, framhålla att stor vikt bör läggas
vid de rapporter som avgivits av
Revisionsrätten. Det är angeläget att
regeringen redogör för sin bedömning av
iakttagelser rörande Sverige i rättens
rapporter. Utskottet förutsätter att regeringen
även framdeles redogör för vilka åtgärder som
vidtas med anledning av iakttagelserna. Som
utrikesutskottet anför möjliggör detta för
riksdagen att utöva sin granskande funktion.
Utskottet anser, i likhet med vad som anförs i
arbetsmarknadsutskottets yttrande, att det är
angeläget för Sverige att gemenskapsmedel
används på ett korrekt sätt. Det finns, som
regeringen anger i propositionen, en mängd skäl
till att stödja strävandena inom EU för ökad
effektivitet, säker medelshantering, stärkt
kontroll och revision. För Sverige som stor
nettobidragsgivare är det angeläget att verka
för en så ändamålsenlig och kostnadseffektiv
användning av gemenskapens medel som möjligt.
Det är också av avgörande betydelse för den
gemensamma politiken att medlen går till
avsedda ändamål och inte slösas bort på grund
av dålig administration och kontroll.
Utskottet noterar näringsutskottets
iakttagelse att små och medelstora företag är
engagerade i mindre utsträckning i EU:s
forskningsprogram. Näringsutskottet pekar på de
komplicerade och omständliga regler som gäller
för ansökning och genomförande. Som antyds i
näringsutskottets yttrande skulle det vara
positivt om relevanta handlingar även fanns att
tillgå på svenska. Utskottet har inte heller
något att invända mot näringsutskottets
synpunkt att olika metoder för att öka de
svenska små och medelstora företagens
deltagande i EU:s forskningsprogram bör prövas.
Utskottet noterar att inom ramen för den
regeringskonferens som avslutades i Amsterdam
gjordes vissa tillägg och ändringar i de delar
av EG-fördraget som rör Revisionsrätten.
Amsterdamfördraget innebär att rätten får
utökade befogenheter, något som är ett starkt
svenskt intresse. Bland annat gavs
Revisionsrätten fördragsfäst rätt att föra
talan inför EG-domstolen för att tillvarata
sina intressen. Som utskottet tidigare anfört
är det av avgörande vikt för förtroendet för
EU:s politik att gemenskapens medel används
korrekt och effektivt (1995/96:FiU3y).
Utskottet delar regeringens uppfattning att
även om Revisionsrätten visat på allvarliga
brister inom många områden är de inte av sådan
art att kommissionen inte borde beviljas
ansvarsfrihet.
I enlighet med utrikesutskottets och
jordbruksutskottets yttranden avstyrks således
motion Fi20 (v) yrkande 29.
6.2 Kompletterande regler till EG:s
förordningar om strukturstöd
Propositionen
Genomförandet i Sverige av EG:s regional- och
strukturpolitik förutsätter att EG:s
förordningar om stöd från strukturfonderna till
viss del kompletteras med nationell
lagstiftning avseende framför allt tillsyn och
kontroll. Såvitt avser strukturstöden inom den
gemensamma jordbrukspolitiken finns sådana
bestämmelser i lagen (1994:1708) om EG:s
förordningar om miljö- och strukturstöd.
Motsvarande bestämmelser saknas beträffande
övrigt strukturstöd. Enligt regeringen bör
samma reglering av tillsyn och kontroll gälla
för allt strukturstöd. Regeringen föreslår
därför att lagen ändras till att omfatta även
strukturstöd utanför ramen för den gemensamma
jordbrukspolitiken. Genom den föreslagna
utvidgningen ges tillsynsmyndigheterna de
befogenheter som är nödvändiga för att tillsyn
och kontroll skall kunna utövas gentemot
mottagare av alla former av strukturstöd.
Motsvarande rätt till tillträde och att ta del
av handlingar ges också till EG:s institutioner
och av institutionerna utsända inspektörer.
Ändringen föreslås träda i kraft den 1 juli
1998.
Regeringen har inhämtat Lagrådets yttrande.
Jordbruksutskottets och
arbetsmarknadsutskottets yttranden
Jordbruksutskottet har i sitt yttrande (JoU3y)
ingen erinran mot regeringens förslag.
Arbetsmarknadsutskottet tillstyrker i sitt
yttrande (AU5y) regeringens förslag.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet tillstyrker, i likhet med
jordbruksutskottet och arbetsmarknadsutskottet,
regeringens förslag. Därmed tillstyrks
propositionens yrkande 61 om att lagen
(1994:1708) om EG:s förordningar om miljö- och
strukturstöd utvidgas till att omfatta även de
strukturstöd som i dag inte innefattas i den
gemensamma jordbrukspolitiken. Förslaget om
ändring av nämnda lag torde innefatta
överlåtelse av myndighetsutövning och bör
beslutas med kvalificerad majoritet.
6.3 Redovisning av mål och resultat i
budgetpropositionen för år 1999 m.m.
6.3.1 Bakgrund
I det följande tar finansutskottet vid sin
behandling av vårpropositionen på motsvarande
sätt som förra året upp ett antal generella
frågor som rör riksdagens syn på regeringens
redovisning av mål och resultat i nästkommande
budgetförslag.
Utskottet kan konstatera att en dialog mellan
riksdagen och regeringen har utvecklats under
de senaste åren i anslutning till
budgetprocessen när det gäller mål- och
resultatfrågor. En grundläggande utgångspunkt
för denna dialog är kraven i 2 § i lagen
(1996:1059) om statsbudgeten på att regeringen
för riksdagen skall redovisa de mål som åsyftas
och de resultat som uppnåtts på olika
verksamhetsområden. I yttranden till
talmanskonferensen våren 1997 pekade flera
utskott på brister i resultatinformationen i
budgetpropositionen för år 1997.
I finansutskottets betänkande 1996/97:FiU20 (s.
143 f.) med anledning av 1997 års
vårproposition underströk utskottet vikten av
att regeringen fortlöpande redovisar för
riksdagen hur mål- och resultatstyrningen
fungerar, hur regeringen ser på den fortsatta
utvecklingen samt vilka åtgärder regeringen
planerar att vidta i syfte att förbättra den
praktiska tillämpningen av styrningen. Mot
bakgrund av bl.a. synpunkter som framförts i
utskottens yttranden till talmanskonferensen
pekade finansutskottet också på vissa generella
krav ur riksdagens synvinkel på målutformning
och resultatinformation som framförts från
utskotten.
Exempel på sådana generella synpunkter som
utskottet angav var att övergripande mål i
princip bör fastställas av riksdagen, att målen
bör vara konkreta och uppföljningsbara samt
avse den påverkan som kan uppnås med statliga
insatser. Vidare underströks att kopplingen
mellan mål på olika nivåer kan förbättras
liksom kopplingen mellan beslutade mål och den
redovisning av uppnådda resultat som
presenteras av regeringen. Utskottet framhöll
också att resultatinformationen bör ge bättre
indikation på måluppfyllelse och i ökad
utsträckning möjliggöra jämförelser över tiden.
En annan synpunkt som togs upp var att kravet
på resultatredovisning bör gälla för alla
myndigheter, inklusive myndigheter under
riksdagen och regeringen.
Med anledning av dessa uttalanden från
utskottet återkom regeringen i
budgetpropositionen hösten 1997 (volym 1, s.
127 f.) med en redovisning av sin syn på
utvecklingen av den ekonomiska styrningen samt
redogjorde för de förändringar som genomförts i
förhållande till föregående budgetförslag.
Utskottet såg för sin del positivt på de
åtgärder som regeringen hade vidtagit (bet.
1997/98:FiU1 s. 217). Utskottet pekade också på
den dialog mellan riksdagen och regeringen i
mål- och resultatfrågor som skett i samband med
utarbetandet av budgetförslaget för år 1998 och
som inneburit en i flera avseenden förbättrad
resultatinformation till riksdagen. Enligt
utskottet borde denna dialog fortsätta och
utvecklas ytterligare.
I sitt nyligen avgivna yttrande 1997/98:FiU2y
till konstitutionsutskottet med anledning av
ett förslag från Riksdagens revisorer om
resultatinformation och styrning av statlig
verksamhet (1997/98:RR7) betonade utskottet
behovet av att stärka och utveckla riksdagens
egna insatser inom resultatstyrningen. Viktiga
delar i denna process är - framhöll utskottet -
ett ökat politiskt deltagande i
resultatstyrningen, ett fortsatt arbete med att
förbättra metoderna för utskottens uppföljning
och utvärdering av riksdagens budgetbeslut samt
en fortlöpande dialog mellan företrädare för
riksdagen och regeringen för att förbättra
resultatinformationen till riksdagen (s. 5).
Det kan konstateras att en fortlöpande
diskussion om mål- och resultatfrågor också
förs på tjänstemannanivå. Sedan år 1997 har ett
samlat utvecklingsarbete bedrivits inom
Regeringskansliet för att förbättra den
ekonomiska styrningen. Arbetet har skett i nära
kontakt med utskottsorganisationen i riksdagen.
Ett motsvarande arbete görs också inom
riksdagens utskott, och detta arbete har
intensifierats under det senaste året. Vid
möten utgiftsområdesvis under såväl 1997 som
1998 mellan företrädare för samtliga
departement och utskottskanslier har
utformningen av budgetpropositionen från mål-
och resultatsynpunkt för respektive
utgiftsområde diskuterats. En genomgång som
gjorts av samtliga utgiftsbetänkanden från
hösten 1997 visar vidare att flertalet utskott
behandlat mål- och resultatfrågor i samband med
sin beredning av budgetförslaget för år 1998
men att variationen mellan utskotten var mycket
stor när det gäller såväl omfattning som
inriktning.
6.3.2 Resultatinformation som riksdagen och de
olika utskotten behöver i samband med
beredningen av budgetpropositionen för år 1999
Som ett led i arbetet med att utveckla en
tydligare efterfrågan från riksdagen på
resultatinformation anser finansutskottet att
vissa övergripande krav nu bör ställas från
riksdagens sida på mål- och
resultatredovisningen i det budgetförslag som
skall lämnas i höst. I samband med sina
yttranden till finansutskottet över
vårpropositionen har övriga utskott beretts
möjlighet att överväga även denna fråga.
Synpunkter har därvid bl.a. inkommit från
försvarsutskottet, justitieutskottet,
trafikutskottet och bostadsutskottet.
Trafikutskottet understryker i sitt yttrande
(TU4y) att för att mål- och resultatstyrningen
skall fungera ändamålsenligt och effektivt
krävs ett fortsatt utvecklingsarbete. Målet bör
vara att budgetpropositionen ger ett sådant
beslutsunderlag att riksdagen ges möjlighet att
bedöma mål och inriktning för den statliga
verksamheten samt ställa bestämda resultatkrav
i förhållande till de trafikpolitiska besluten.
Motsvarande syn på mål- och resultatstyrningen
har i olika sammanhang uttalats av
försvarsutskottet beträffande styrning och
uppföljning av totalförsvaret (FöU4y).
Justitieutskottet konstaterar i sitt yttrande
(JuU8y) att regeringen, med anledning av den
kritik utskottet föregående vår riktade mot
beslutsunderlaget, inte vidtagit några åtgärder
för att underlätta riksdagens behandling av
vårpropositionen. Enligt utskottets mening
skulle det t.ex. vara en fördel om de beräknade
utgiftsramarna kunde presenteras i såväl
löpande som fasta priser för att en jämförelse
skall kunna vara möjlig. Det borde enligt
utskottet också vara självklart att
redovisningarna i budgetpropositionen och
vårpropositionen byggdes upp på samma sätt och
avser samma förhållanden. Även bostadsutskottet
uttalar i sitt yttrande (BoU5y) kritik mot
redovisningen i budgetpropositionen och
vårpropositionen när det gäller underlaget för
beräkningarna av regeringens förslag.
Mot den anförda bakgrunden kommer
finansutskottet till följande slutsatser om
vilka krav på resultatinformation som bör
beaktas av regeringen:
* Riksdagen skall besluta om de viktigaste
politiska målen inom respektive utgiftsområde.
Dessa bör avse effekter, dvs den påverkan på
ett område som riksdagen har för avsikt att
uppnå genom statliga insatser.
* Regeringens resultatredovisningar bör
utvecklas. Det kan t.ex. vara lämpligt att inom
resp. område redovisa tidsserier med ett
begränsat antal resultat-indikatorer. Avsikten
bör vara att dessa indikatorer skall
komplettera varandra så att de tillsammans ger
en helhetsbild av resultatet.
* Det är lämpligt att regeringen i
resultatredovisningen i budgetpropositionen i
första hand presenterar ett bra underlag inom
områden som är politiskt intressanta, t.ex.
områden som rör stora belopp eller där
eftersträvade effekter är särskilt
betydelsefulla.
* Regeringen bör prioritera att främst utveckla
resultatredovisningarna på utgifts- och
verksamhetsområdesnivå medan
resultatinformationen på anslagsnivå i vissa
fall kan göras mindre omfattande.
* Regeringen bör sträva efter att ange
beräknade belopp för åren 2000 och 2001 i såväl
löpande som fasta priser alternativt redovisa
underlag för en bedömning av hur anslagen
utvecklas i reala termer.
* Regeringens s.k. resultatbedömningar behöver
bli tydligare framför allt när det gäller vad
som motiverar den bedömning av resultatet som
regeringen gör.
* Det är angeläget med en fortsatt utveckling
av dialogen mellan riksdag och regering i
första hand i form av träffar mellan
företrädare för utskott och departement.

Hemställan

Utskottet hemställer
Den ekonomiska politiken

1. beträffande allmänna riktlinjer för den ekonomiska
politiken

att riksdagen med avslag på motionerna 1997/98:Fi17
yrkandena 1 och 3, 1997/98:Fi18 yrkandena 1 och 22,
1997/98:Fi19 yrkandena 1 och 5, 1997/98:Fi20 yrkandena 1
och 16-19, 1997/98:Fi21 yrkandena 1-7, 9, 32, 33 och 38,
1997/98:Fi22 yrkande 1 och 1997/98:Fi55 godkänner vad som
förordats i proposition 1997/98:150 yrkande 1 och som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

res. 1 (m, fp, kd)

res. 2 (c)

res. 3 (v)

res. 4 (mp)

2. beträffande penning- och valutapolitiken

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Fi20 yrkande 11
och 1997/98:Fi21 yrkandena 34-36,

res. 5 (v)

res. 6 (mp)

3. beträffande EMU och ERM

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Fi17 yrkande 13,
1997/98:Fi19 yrkande 9, 1997/98:Fi20 yrkandena 26 och 27
samt 1997/98:Fi21 yrkandena 37 och 45,

res. 7 (m, fp)

res. 8 (v)

res. 9 (mp)

4. beträffande Sveriges nationella handlingsplan för
sysselsättning

att riksdagen avslår motion 1997/98:Fi24,

res. 10 (m)

res. 11 (c) - motiv.

res. 12 (mp) - motiv.

Budgetpolitikens inriktning och utgiftstak för
staten

5. beträffande budgetprocessens tillämpning

att riksdagen avslår motion 1997/98:Fi17 yrkande 4,

res. 13 (m, fp, kd)

res. 14 (v)

res. 15 (mp)

6. beträffande mål för budgetpolitiken

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Fi17 yrkande 5,
1997/98:Fi20 yrkande 10 och 1997/98:Fi21 yrkande 39,

res. 16 (m)

res. 17 (v)

res. 18 (mp)

res. 19 (fp) - motiv.

7. beträffande mål för statsskulden

att riksdagen avslår motion 1997/98:Fi17 yrkande 6,

res. 20 (m)

res. 21 (v) - motiv.

8. beträffande försäljning av statliga företag

att riksdagen avslår motion 1997/98:Fi18 yrkande 23,

res. 22 (m, fp, kd)

res. 23 (c)

res. 24 (mp)

res. 25 (v) - motiv.

9. beträffande utgiftstak för staten

att riksdagen med anledning av proposition 1997/98:150
yrkande 3 samt med avslag på motionerna 1997/98:Fi17
yrkande 7, 1997/98:Fi18 yrkande 2, 1997/98:Fi19 yrkande 3,
1997/98:Fi20 yrkande 3, 1997/98:Fi21 yrkande 41 och
1997/98:Fi22 yrkande 3 - med ändring av riksdagens
tidigare beslut (bet. 1995/96:FiU10, rskr. 1995/96:304 och
bet. 1996/97:FiU20, rskr. 1996/97:284) - fastställer
utgiftstaket för staten inklusive socialförsäkringssektorn
vid sidan av statsbudgeten för år 1999 till 734 miljarder
kronor, för år 2000 till 742 miljarder kronor och för år
2001 till 767 miljarder kronor,

res. 26 (m) - delvis

res. 27 (c) - delvis

res. 28 (fp) - delvis

res. 29 (v) - delvis

res. 30 (mp) - delvis

res. 31 (kd) - delvis

10. beträffande utgiftstak för den offentliga
sektorn

att riksdagen med anledning av proposition 1997/98:150
yrkande 2 samt med avslag på motionerna 1997/98:Fi17
yrkande 2, 1997/98:Fi19 yrkande 2, 1997/98:Fi20 yrkande 2,
1997/98:Fi21 yrkande 40 och 1997/98:Fi22 yrkande 2
godkänner beräkningen av de offentliga utgifterna för åren
1999-2001 i enlighet med vad utskottet förordat,

res. 26 (m) - delvis

res. 28 (fp) - delvis

res. 29 (v) - delvis

res. 30 (mp) - delvis

res. 31 (kd) - delvis

Preliminär fördelning av utgifterna på
utgiftsområden 1999-2001

11. beträffande preliminär fördelning på
utgiftsområden

att riksdagen med anledning av proposition 1997/98:150
yrkande 4 samt med avslag på motionerna 1997/98:Fi17
yrkande 8, 1997/98:Fi18 yrkandena 3, 20 och 25,
1997/98:Fi19 yrkandena 4, 10 och 27, 1997/98:Fi20
yrkandena 4, 8, 21, 22 och 28, 1997/98:Fi21 yrkandena 42
och 43, 1997/98:Fi22 yrkande 4, 1997/98:Fi26 yrkandena
1-5, 1997/98:Fi38, 1997/98:Fi41, 1997/98:Fi47,
1997/98:Fi59 och 1997/98:Fi61 godkänner den preliminära
fördelningen av utgifterna på utgiftsområden åren
1999-2001 som riktlinjer för regeringens budgetarbete,

res. 26 (m) - delvis

res. 27 (c) - delvis

res. 28 (fp) - delvis

res. 29 (v) - delvis

res. 30 (mp) - delvis

res. 31 (kd) - delvis

12. beträffande uppräkning av basbeloppet

att riksdagen med bifall till proposition 1997/98:150
yrkandena 6, 7, 8 och 9, alla i denna del, samt med
anledning av proposition 1997/98:150 yrkande 5 i denna del
godkänner vad utskottet anfört,
(Se mom. 30 beträffande här aktuella lagförslag.)
Skatter och övriga inkomster

13. beträffande skattepolitikens allmänna
inriktning

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Fi17 yrkande 10 i
denna del, 1997/98:Fi18 yrkandena 4, 5, 7, 8, 10-17 och
21, 1997/98:Fi19 yrkandena 6 i denna del, 7, 8 och 24,
1997/98:Fi20 yrkandena 9 och 12-15, 1997/98:Fi21 yrkandena
8, 10-12, 14, 16-20, 22-27 och 30, 1997/98:Fi22 yrkande 5
i denna del, 1997/98:Fi28 yrkande 2, 1997/98:Fi33,
1997/98:Fi48, 1997/98:Fi50 yrkandena 1, 2 och 5,
1997/98:Fi58 och 1997/98:Fi60,

res. 32 (m)

res. 33 (c)

res. 34 (fp)

res. 35 (v)

res. 36 (mp)

res. 37 (kd)

14. beträffande den statliga inkomstskatten på
förvärvsinkomster

att riksdagen med bifall till proposition 1997/98:150
yrkande 50 i denna del samt med avslag på motionerna
1997/98:Fi17 yrkande 11, 1997/98:Fi19 yrkande 23,
1997/98:Fi20 yrkandena 6 i denna del, 23 och 24,
1997/98:Fi21 yrkandena 13 och 15, 1997/98:Fi22 yrkande 6
och 1997/98:Fi43 godkänner vad utskottet anfört,
(Se mom. 30 beträffande här aktuellt lagförslag.)

res. 38 (m, fp, kd)

res. 39 (v)

res. 40 (mp)

15. beträffande beskattningen av småföretag

att riksdagen med bifall till proposition 1997/98:150
yrkandena 50 samt 51, båda i denna del, och med avslag på
motion 1997/98:Fi20 yrkande 6 i denna del godkänner vad
utskottet anfört,
(Se mom. 30 beträffande här aktuellt lagförslag.)

res. 41 (v)

16. beträffande särskilda småföretagaråtgärder

att riksdagen avslår motion 1997/98:Fi25,

res. 42 (m, fp, kd)

17. beträffande omräkningstalen för 1999 års
taxeringsvärden

att riksdagen med bifall till proposition 1997/98:150
yrkande 52 i denna del samt med avslag på motion
1997/98:Fi50 yrkande 3 godkänner vad utskottet anfört,
(Se mom. 30 beträffande här aktuellt lagförslag.)

18. beträffande fastighetsskatten på småhus och
hyreshus

att riksdagen med bifall till utskottets förslag och med
anledning av motionerna 1997/98:Fi18 yrkande
9,1997/98:Fi19 yrkande 6 i denna del, 1997/98:Fi21 yrkande
21, 1997/98:Fi22 yrkande 5 i denna del och
1997/98:Fi28 yrkande 1 samt med avslag på motionerna
1997/98:Fi17 yrkande 10 i denna del och 1997/98:Fi20
yrkande 25
dels godkänner vad utskottet anfört om ändring av
skattesatsen för den statliga fastighetsskatten,
dels som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört om belägenhetsfaktorn,
(Se mom. 30 beträffande här aktuellt lagförslag.)

res. 43 (m)

res. 44 (fp)

res. 45 (v)

res. 46 (mp)

res. 47 (kd)

19. beträffande fastighetsskatten på
vattenkraftverk

att riksdagen med bifall till proposition 1997/98:150
yrkande 55 i denna del samt med avslag på motionerna
1997/98:Fi18 yrkande 6 och 1997/98:Fi21 yrkandena 28 och
29 godkänner vad utskottet anfört,
(Se mom. 30 beträffande här aktuella lagförslag.)

res. 48 (c)

res. 49 (mp)

20. beträffande tobaks- och alkoholskatterna

att riksdagen
dels med anledning av proposition 1997/98:150 yrkande 53 i
denna del godkänner vad utskottet anfört om sänkt
tobaksskatt,
dels med anledning av proposition 1997/98:150 yrkandena 53
och 54, båda i denna del, godkänner vad utskottet anfört
om indexeringen av skattesatserna för alkohol och tobak,
dels avslår motionerna 1997/98:Fi18 yrkandena 18 och 19,
1997/98:Fi19 yrkande 25, 1997/98:Fi21 yrkande 31,
1997/98:Fi22 yrkandena 7 och 8, 1997/98:Fi23,
1997/98:Fi35, 1997/98:Fi36, 1997/98:
Fi53 och 1997/98:Fi42,
(Se mom. 30 beträffande här aktuella lagförslag.)

res. 50 (c, fp, kd)

res. 51 (mp)

21. beträffande reklamskatten

att riksdagen med bifall till proposition 1997/98:150
yrkande 56 i denna del samt med avslag på motionerna
1997/98:Fi50 yrkande 4 och 1997/98:Fi57 godkänner vad
utskottet anfört,
(Se mom. 30 beträffande här aktuellt lagförslag.)

res. 52 (m)
Den kommunala sektorn

22. beträffande utvecklingen inom kommunsektorn

att riksdagen avslår motion 1997/98:Fi21 yrkande 46,

res. 53 (mp)

res. 54 (m) - motiv.

res. 55 (c) - motiv.

res. 56 (fp) - motiv.

res. 57 (v) - motiv.

res. 58 (kd) - motiv.

23. beträffande kommunal beskattning och minskning av
bidrag

att riksdagen med bifall till proposition 1997/98:150
yrkande 57 i denna del samt med avslag på motionerna
1997/98:Fi20 yrkande 7, 1997/98:Fi21 yrkande 47 och
1997/98:Fi65 yrkande 2 godkänner vad utskottet anfört,
(Se mom. 30 beträffande här aktuellt lagförslag.)

res. 59 (v)

res. 60 (mp)

24. beträffande uppräkningsfaktorer

att riksdagen med bifall till proposition 1997/98:150
yrkande 58 i denna del godkänner vad utskottet anfört,
(Se mom. 30 beträffande här aktuellt lagförslag.)

25. beträffande ekonomiska regleringar mellan staten
och de kyrkliga kommunerna år 1999

att riksdagen med bifall till proposition 1997/98:150
yrkande 59 i denna del godkänner vad utskottet anfört,
(Se mom. 30 beträffande här aktuellt lagförslag.)

26. beträffande översyn av kommunala uppgifter m.m.

att riksdagen avslår motion 1997/98:Fi17 yrkande 12,

res. 61 (m)

res. 62 (fp, kd) - motiv.

27. beträffande kommunsektorn och den kooperativa
företagsformen

att riksdagen avslår motion 1997/98:Fi34,

Revision och kontroll av EU-medel

28. beträffande Europeiska revisionsrättens rapporter
för verksamhetsåret 1996

att riksdagen avslår motion 1997/98:Fi20 yrkande 29,

res. 63 (v)

29. beträffande kompletterande regler till EG:s
förordningar om strukturstöd

att riksdagen med bifall till proposition 1997/98:150
yrkande 61 i denna del godkänner vad utskottet anfört,
(Se mom. 30 beträffande här aktuellt lagförslag.)

Av utskottet behandlade lagförslag

30. beträffande lagförslagen

att riksdagen till följd av vad utskottet ovan anfört och
hemställt (mom. 12, 14, 15, 17-21, 23-25 och 29)

dels med anledning av propositionerna 1997/98:133 yrkande
2 och 1997/98:150 yrkandena 5-9, 50-59 och 61, alla i
denna del, antar de i bilaga 1 till detta betänkande
återgivna förslagen till
(1) lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring
utom såvitt avser 1 kap. 6 § och punkt 2
övergångsbestämmelsen, samt - med ändring av sitt med
anledning av socialförsäkringsutskottets betänkande
1997/98:SfU13 fattade beslut såvitt gäller lagen om
ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring - beslutar
att 1 kap. 6 § sistnämnda lag samt övergångsbestämmelserna
till samma lag skall ha följande som Utskottets förslag
betecknade lydelse:

-------------------------------------------------
Lydelse enligt Utskottets förslag
betänkande
1997/98:SfU13
-------------------------------------------------
-------------------------------------------------
1 kap.
6 §
-------------------------------------------------
-------------------------------------------------
Inom den allmänna Inom den allmänna
försäkringen skall de försäkringen skall de
beräkningar, som anges beräkningar, som anges
i denna lag, göras med i denna lag, göras med
anknytning till ett anknytning till ett
prisbasbelopp. Detta prisbasbelopp. Detta
belopp skall belopp skall
fastställas för varje fastställas för varje
år av regeringen. Vissa år av regeringen.
beräkningar skall dock Regeringen skall också
göras enligt vad som för varje år fastställa
anges i tredje stycket. ett förhöjt
Regeringen skall också prisbasbelopp enligt
för varje år fastställa tredje stycket.
ett förhöjt
prisbasbelopp enligt
femte stycket. Prisbasbeloppet räknas
Prisbasbeloppet räknas fram genom att bastalet
fram genom att bastalet 36 396 multipliceras
36 273 multipliceras med det jämförelsetal
med ett jämförelsetal som anger förhållandet
som minskats med talet mellan det allmänna
1 och därefter prisläget i juni året
multiplicerats med före det som
0,80, varefter ett prisbasbeloppet avser
tillägg gjorts med och prisläget i juni
talet 1. 1997. Det framräknade
Jämförelsetalet anger prisbasbeloppet
förhållandet mellan det avrundas till närmaste
allmänna prisläget i hundratal kronor.
juni året före det som
prisbasbeloppet avser
och prisläget i juni
1996. Det framräknade
prisbasbeloppet
avrundas till närmaste
hundratal kronor.
Det enligt andra
stycket fastställda
beloppet skall minskas
med två procent vid
beräkning av
a) folkpension i form
av ålderspension,
förtidspension och
efterlevandepension
enligt 6-8 kap. samt
änkepension,
barnpension och
barntillägg som uppbärs
med stöd av
övergångsbestämmelserna
till lagen (1988:881)
om ändring i denna lag,
b) allmän
tilläggspension i form Det förhöjda
av ålderspension, prisbasbeloppet räknas
förtidspension och fram och avrundas på
efterlevandepension samma sätt som
enligt 12-14 kap. samt prisbasbeloppet enligt
änkepension och andra stycket. Därvid
barnpension som uppbärs skall dock det där
med stöd av angivna bastalet höjas
övergångsbestämmelserna till 37 144 och
till lagen (1988:881) multipliceras med samma
om ändring i denna lag. jämförelsetal.
I fråga om
efterlevandepension som
utgörs av barnpension
skall någon minskning
enligt tredje stycket
inte göras när det
gäller den beloppsgräns
som anges i 8 kap. 3 §
andra meningen.
Det förhöjda
prisbasbeloppet räknas
fram och avrundas på
samma sätt som
prisbasbeloppet enligt
andra stycket. Därvid
skall dock det där
angivna bastalet höjas
till 36 992 och
multipliceras med ett
jämförelsetal som inte
minskats.
-------------------------------------------------
-------------------------------------------------
Om det i lag eller annan författning eller på
annat sätt hänvisas till basbelopp eller förhöjt
basbelopp enligt detta lagrum skall därmed avses
prisbasbelopp respektive förhöjt prisbasbelopp.
-----------------
-------------------------------------------------
-------------------------------------------------
Denna lag träder i 1. Denna lag träder i
kraft den 1 januari kraft den 1 januari
1999. Äldre 1999.
bestämmelser gäller 2. Äldre bestämmelser
fortfarande för år 1998 gäller fortfarande för
och tidigare år. år 1998 och tidigare
år.
3.Bestämmelsen i 1
kap. 6 § tillämpas
första gången vid
beräkning och
fastställande av
prisbasbelopp för år
1999. För år 1999 skall
bestämmelserna i tredje
och fjärde styckena
tillämpas i deras
lydelse före den 1
januari 1999 med den
ändringen att det
enligt andra stycket
fastställda beloppet
skall minskas med en
procent.
-------------------------------------------------

(2) lag om ändring i lagen (1969:205) om
pensionstillskott,
(3) lag om ändring i lagen (1979:84) om
delpensionsförsäkring,
(4) lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),
(5) lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration
och kontrolluppgifter,
(6-10 behandlas i betänkande 1997/98:FiU27)
(11) lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt,
(12) lag om ändring i lagen (1993:1538) om
periodiseringsfonder,
(13) lag om omräkningstal för 1999 års taxeringsvärden,
(14) lag om ändring i lagen (1994:1563) om tobaksskatt,
med den ändringen att det i övergångsbestämmelserna införs
en ny punkt 2 med följande som Utskottets förslag
betecknade lydelse:

------------------------------------------------
Regeringens förslag Utskottets förslag
------------------------------------------------
------------------------------------------------
Denna lag träder i 1. Denna lag träder i
kraft den 1 augusti kraft den 1 augusti
1998. 1998.
2. Skattskyldig för
tobaksskatt får dock i
tobaksskatteredovisningen
till
beskattningsmyndigheten
tilllämpa de nya
skattesatserna på
cigaretter under tiden
den 27-31 juli 1998
under förutsättning
att dessa cigaretter
inte bjuds ut till
försäljning före den 1
augusti 1998 och att
en särredovisning
lämnas för tiden den
27-31 juli 1998.
------------------------------------------------

(15) lag om ändring i lagen (1994:1564) om alkoholskatt,
med det tillägget
dels att 2-6 §§ erhåller följande som Utskottets förslag
betecknade lydelse:

-----------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Utskottets förslag
-----------------------------------------------------

2 §[1]
-----------------------------------------------------
Skatt skall betalas för öl som hänförs till nr 2203
i Kombinerade nomenklaturen (KN) enligt förordningen
EEG 2658/87 om alkoholhalten överstiger 0,5
volymprocent.
Skatt skall även betalas för produkter innehållande
en blandning av öl och icke-alkoholhaltig dryck
hänförlig till KN-nr 2206 om alkoholhalten i bland-
ningen överstiger 0,5 volymprocent.
-----------------------------------------------------
-----------------------------------------------------
Skatt tas ut per liter Skatt tas ut per liter
med 1,45 kronor för varje med 1,47 kronor för varje
volymprocent alkohol. volymprocent alkohol.
-----------------------------------------------------
-----------------------------------------------------
För öl med en alkoholhalt om högst 2,8 volymprocent
tas skatt ut med 0 kronor.
-----------------------------------------------------

3 §[2]
-----------------------------------------------------
Skatt skall betalas för vin som hänförs till KN-nr
2204 och 2205 om alkoholhalten uppkommit enbart
genom jäsning och
1. alkoholhalten överstiger 1,2 volymprocent men
uppgår till högst 15 volymprocent, eller
2. alkoholhalten överstiger 15 volymprocent men
uppgår till högst 18 volymprocent och vinet produ-
cerats utan tillsatser.
-----------------------------------------------------
-----------------------------------------------------
Skatt tas ut per liter Skatt tas ut per liter
för för
drycker med en drycker med en
alkoholhalt över 2,25 men alkoholhalt över 2,25 men
inte över 4,5 inte över 4,5
volymprocent med 9,20 volymprocent med 9,34
kronor, kronor,
drycker med en drycker med en
alkoholhalt över 4,5 men alkoholhalt över 4,5 men
inte över 7 volymprocent inte över 7 volymprocent
med 13,60 kronor, med 13,80 kronor,
drycker med en drycker med en
alkoholhalt över 7 men alkoholhalt över 7 men
inte över 8,5 inte över 8,5
volymprocent med 18,70 volymprocent med 18,98
kronor, kronor,
drycker med en drycker med en
alkoholhalt över 8,5 men alkoholhalt över 8,5 men
inte över 15 volymprocent inte över 15 volymprocent
med 26,80 kronor, och för med 27,20 kronor, och för
drycker med en drycker med en
alkoholhalt över 15 men alkoholhalt över 15 men
inte över 18 volymprocent inte över 18 volymprocent
med 44,50 kronor. med 45,17 kronor.
-----------------------------------------------------
-----------------------------------------------------
För vin med en alkoholhalt om högst 2,25
volymprocent tas skatt ut med 0 kronor.
-----------------------------------------------------
4 §[3]
-----------------------------------------------------
Skatt skall betalas för andra jästa drycker än vin
eller öl som hänförs till KN-nr 2206 samt sådana
drycker som hänförs till KN-nr 2204 och 2205 men som
inte omfattas av skatteplikt enligt 3 §, om
alkoholhalten överstiger 1,2 men inte 10
volymprocent eller om alkoholhalten överstiger 10
men inte 15 volymprocent under förutsättning att
alkoholhalten uteslutande har uppkommit genom
jäsning.
-----------------------------------------------------
-----------------------------------------------------
Skatt tas ut per liter Skatt tas ut per liter
för för
drycker med en drycker med en
alkoholhalt över 2,25 men alkoholhalt över 2,25 men
inte över 4,5 inte över 4,5
volymprocent med 9,20 volymprocent med 9,34
kronor, kronor,
drycker med en drycker med en
alkoholhalt över 4,5 men alkoholhalt över 4,5 men
inte över 7 volymprocent inte över 7 volymprocent
med 13,60 kronor, med 13,80 kronor,
drycker med en drycker med en
alkoholhalt över 7 men alkoholhalt över 7 men
inte över 8,5 inte över 8,5
volymprocent med 18,70 volymprocent med 18,98
kronor, och för kronor, och för
drycker med en drycker med en
alkoholhalt över 8,5 men alkoholhalt över 8,5 men
inte över 15 volymprocent inte över 15 volymprocent
med 26,80 kronor. med 27,20 kronor.
-----------------------------------------------------
-----------------------------------------------------
För andra jästa drycker med en alkoholhalt om högst
2,25 volymprocent tas skatt ut med 0 kronor.
-----------------------------------------------------
5 §[4]
-----------------------------------------------------
Skatt skall betalas för mellanklassprodukter med en
alkoholhalt över 1,2 men inte över 22 volymprocent
som hänförs till KN-nr 2204, 2205 och 2206 men som
inte beskattas enligt 2-4 §§.
-----------------------------------------------------
-----------------------------------------------------
Skatt tas ut per liter Skatt tas ut per liter
för för
drycker med en drycker med en
alkoholhalt om högst 15 alkoholhalt om högst 15
volymprocent med 26,80 volymprocent med 27,20
kronor, och för kronor, och för
drycker med en drycker med en
alkoholhalt över 15 alkoholhalt över 15
volymprocent med 44,50 volymprocent med 45,17
kronor. kronor.
-----------------------------------------------------

6 §[5]
-----------------------------------------------------
Skatt skall betalas för varor hänförliga till KN-nr
2207 och 2208 med en alkoholhalt överstigande 1,2
volymprocent även om dessa ingår i en vara som
hänförs till ett annat KN-kapitel. Skatt skall även
betalas för drycker som hänförs till KN-nr 2204,
2205 och 2206 om alkoholhalten överstiger 22 volym-
procent.
-----------------------------------------------------
-----------------------------------------------------
Skatt tas ut med 494 Skatt tas ut med 501,41
kronor per liter ren kronor per liter ren
alkohol. alkohol.
-----------------------------------------------------

dels beslutar om sådan ändring av ingressen till det i
proposition 1997/98:150 framlagda förslaget till lag om
ändring i lagen (1994:1564) om alkoholskatt som föranleds
härav,

(16) lag om ändring i lagen (1984:1052) om statlig
fastighetsskatt, med den ändringen att 3 § samt
övergångsbestämmelserna erhåller följande som Utskottets
förslag betecknade lydelse:

-----------------------------------------------------
Regeringens förslag Utskottets förslag
-----------------------------------------------------
-----------------------------------------------------
3 §[6]
-----------------------------------------------------
-----------------------------------------------------
Fastighetsskatten utgör Fastighetsskatten utgör
för varje beskattningsår för varje beskattningsår
a) 1,7 procent av: a) 1,5 procent av:
taxeringsvärdet avseende taxeringsvärdet avseende
småhusenhet, småhusenhet,
det omräknade det omräknade
bostadsbyggnadsvärdet och bostadsbyggnadsvärdet och
det omräknade det omräknade
tomtmarksvärdet avseende tomtmarksvärdet avseende
småhus på lantbruksenhet, småhus på lantbruksenhet,
75 procent av 75 procent av
marknadsvärdet avseende marknadsvärdet avseende
privatbostad i utlandet, privatbostad i utlandet,
b) 1,7 procent av: b) 1,5 procent av:
taxeringsvärdet avseende taxeringsvärdet avseende
hyreshusenhet till den hyreshusenhet till den
del det avser del det avser
värderingsenhet för värderingsenhet för
bostäder, värderingsenhet bostäder, värderingsenhet
för bostäder under för bostäder under
uppförande, uppförande,
värderingsenhet avseende värderingsenhet avseende
tomtmark som hör till tomtmark som hör till
dessa bostäder samt annan dessa bostäder samt annan
värderingsenhet avseende värderingsenhet avseende
tomtmark som är obebyggd, tomtmark som är obebyggd,
-----------------------------------------------------
-----------------------------------------------------
c) 1,0 procent av:
taxeringsvärdet avseende hyreshusenhet till den del
det avser värde-ringsenhet för lokaler,
värderingsenhet för lokaler under uppförande och
värderingsenhet avseende tomtmark som hör till dessa
lokaler,
d) 0,5 procent av:
taxeringsvärdet avseende industrienhet inklusive
elproduktionsenhet.
-----------------------------------------------------
----------------------------------------------------
Innehåller byggnaden på en fastighet, som är
belägen i Sverige, bostäder och har byggnaden
beräknat värdeår som utgör året före det
fastighetstaxeringsår som föregått
inkomsttaxeringsåret, utgår dock ingen
fastighetsskatt på bostadsdelen för det
fastighetstaxeringsåret och de fyra följande
kalenderåren och halv fastighetsskatt för de därpå
följande fem kalenderåren enligt vad som närmare
föreskrivs i femte stycket. Detsamma gäller
färdigställd eller ombyggd sådan byggnad, för
vilken värdeår inte har åsatts vid ny fastig-
hetstaxering, men som skulle ha åsatts ett värdeår
motsvarande året före det fastighetstaxeringsår som
föregått inkomsttaxeringsåret, om ny
fastighetstaxering då hade företagits.
----------------------------------------------------
För fastighet, som avses i 5 § kommunalskattelagen
(1928:370), skall fastighetens andel av
taxeringsvärdet på sådan samfällighet som avses i
41 a § nämnda lag inräknas i underlaget för
fastighetsskatten om samfälligheten utgör en
särskild taxeringsenhet.
Har byggnad, som är avsedd för användning under
hela året, på grund av eldsvåda eller därmed
jämförlig händelse inte kunnat utnyttjas under viss
tid eller har i sådan byggnad för uthyrning avsedd
lägenhet inte kunnat uthyras, får fastighetsskatten
nedsättas med hänsyn till den omfattning, vari
byggnaden inte kunnat användas eller uthyras. Har
så varit fallet under endast kortare tid av
beskattningsåret, skall någon nedsättning dock inte
ske.
Om fastighetsskatt skall beräknas enligt olika
grunder för skilda delar av fastigheten skall
underlaget för beräkningen av fastighetsskatten för
dessa delar utgöras av den del av värdet som
belöper på respektive fastighetsdel. Den
nedsättning av fastighetsskatten som föreskrivs i
andra stycket skall såvitt avser småhusenhet
beräknas på den del av taxeringsvärdet som belöper
på värderingsenhet som avser småhuset med
tillhörande tomtmark, om tomtmarken ingår i samma
taxeringsenhet som småhuset. Detsamma gäller i
tillämpliga delar småhus med tillhörande tomtmark
på lantbruksenhet. För hyreshusenhet beräknas
nedsättningen på den del av taxeringsvärdet som
belöper på värderingsenhet som avser bostäder med
tillhörande värderingsenhet tomtmark, om tomtmarken
ingår i samma taxeringsenhet som hyreshuset.
----------------------------------------------------
------------------------------------------------------
------------------------------------------------------
-----------------------------------------------------
1. Denna lag träder i 1. Denna lag träder i
kraft den 1 januari 1999 kraft, såvitt avser
och tillämpas första bestämmelserna i 3 §
gången vid 2000 års första stycket punkten a
taxering. och punkten b, den 1
2. Har beskattningsåret augusti 1998, och i
påbörjats före övrigt den 1 januari
ikraftträdandet tillämpas 1999.
äldre regler för den del 2. Bestämmelserna i 3 §
av beskattningsåret som första stycket punkten a
infaller före och punkten b tillämpas
ikraftträdandet. första gången vid 1999
års taxering. Har
beskattningsåret
påbörjats före den 1
januari 1998 tillämpas
äldre regler för den del
av beskattningsåret som
infaller före denna
tidpunkt.
3. Bestämmelserna i
övrigt tillämpas första
gången vid 2000 års
taxering. Har
beskattningsåret
påbörjats före
ikraftträdandet tillämpas
äldre regler för den del
av beskattningsåret som
infaller före
ikraftträdandet.
-----------------------------------------------------

**FOOTNOTES**

[1]: Senaste lydelse 1996:1223, jfr
1997:761.

[2]: Senaste lydelse 1996:1223, jfr
1997:761.

[3]: Senaste lydelse 1996:1223, jfr
1997:761.

[4]: Senaste lydelse 1996:1223, jfr
1997:761.

[5]: Senaste lydelse 1996:1223, jfr
1997:761.

[6]: Senaste lydelse 1997:442.

(17) lag om ändring i lagen (1972:266) om skatt på
annonser och reklam,
(18) lag om ändring i lagen (1996:1061) om minskning i
särskilda fall av det generella statsbidraget till
kommuner och landsting åren 1997 och 1998,
(19) lag om ändring i lagen (1965:269) med särskilda
bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering
av skatt, m.m.,
(20) lag med särskilda bestämmelser om utbetalning av
skattemedel år 1999,
(21) lag om ändring i lagen (1994:1708) om EG:s
förordningar om miljö- och strukturstöd,

dels antar följande av utskottet upprättade förslag till

a) Lag om ändring i lagen (1994:308) om
bostadstillägg till pensionärer

Härigenom föreskrivs att 7 § lagen (1994:308)
om bostadstillägg till pensionärer skall ha
följande lydelse.

----------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Utskottets förslag
----------------------------------------------------
---------------------------------------------------
7 §1
Rätten till särskilt bostadstillägg prövas utan
ansökan. Särskilt bostadstillägg lämnas med
skillnadsbeloppet, om den pensionsberättigades
inkomster efter avdrag för skälig bostadskostnad
understiger en skälig levnadsnivå, allt räknat per
månad.
Vid tillämpning av första stycket beaktas
följande inkomster, nämligen
1. folkpension enligt lagen (1962:381) om allmän
försäkring, dock inte handikappersättning,
2. pensionstillskott enligt lagen (1969:205) om
pensionstillskott och tilläggspension enligt lagen
om allmän försäkring till den del pensionen
föranleder minskning av pensionstillskott, det
sammanlagda beloppet dock minskat med 25 procent
av basbeloppet när fråga är om förtidspension,
3. särskilt pensionstillägg enligt lagen
(1990:773) om särskilt pensionstillägg till
folkpension för långvarig vård av sjukt eller
handikappat barn,
4. bostadstillägg enligt denna lag,
5. hälften av den inkomst som medräknas vid
bestämmande av årsinkomst enligt 5 §.
En skälig levnadsnivå enligt första stycket skall
alltid anses utgöra lägst 1,22 gånger basbeloppet
för den som är ogift och lägst 1,01 gånger
basbeloppet för den som är gift.
---------------------------------------------------
---------------------------------------------------
Inkomsterna enligt andra Inkomsterna enligt
stycket 1 och 2 skall andra stycket 1 och 2
sammanlagda alltid anses skall sammanlagda
utgöra lägst 1,515 gånger alltid anses utgöra
basbeloppet minskat med lägst 1,515 gånger
två procent för den som basbeloppet för den som
är ogift och lägst 1,34 är ogift och lägst 1,34
gånger basbeloppet gånger basbeloppet för
minskat med två procent den som är gift.
för den som är gift.
---------------------------------------------------
Som skälig bostadskostnad enligt första stycket
skall anses en bostadskostnad som uppgår till
högst 5 200 kronor.
___________________
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.
Äldre bestämmelser gäller fortfarande för tid
före ikraftträdandet. Vid beräkning av särskilt
bostadstillägg som avser år 1999 skall de äldre
bestämmelserna tillämpas med den ändringen att
basbeloppet skall minskas med en procent.

1 Senaste lydelse 1996:1590.

b) Lag om ändring i lagen (1994:1065) om
ekonomiska villkor för riksdagens ledamöter

Härigenom föreskrivs att 14 kap. 4 § lagen
(1994:1065) om ekonomiska villkor för riksdagens
ledamöter skall ha följande lydelse.

----------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Utskottets förslag
----------------------------------------------------
----------------------------------------------------
14 kap.
4 §1
----------------------------------------------------
----------------------------------------------------
Med basbelopp i 2 kap. 9 Med basbelopp i 2 kap.
§, 8 kap. 4 §, 9 kap. 5 9 §, 8 kap. 4 §, 9 kap.
§, 10 kap. 3 §, 12 kap. 5 §, 10 kap. 3 §, 12
5 § och 13 kap. 8 § avses kap. 5 § och 13 kap. 8
det förhöjda basbeloppet § avses det förhöjda
enligt 1 kap. 6 § femte prisbasbeloppet enligt 1
stycket lagen (1962:381) kap. 6 § lagen
om allmän försäkring. (1962:381) om allmän
Om inte annat sägs i försäkring.
första stycket avses med Om inte annat sägs i
basbelopp i denna lag första stycket avses med
basbeloppet enligt 1 kap. basbelopp i denna lag
6 § första-andra styckena prisbasbeloppet enligt 1
lagen om allmän kap. 6 § lagen om allmän
försäkring. försäkring.
----------------------------------------------------
______________________________
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.
1 Senaste lydelse 1997:1067.

c) Lag om ändring i lagen (1996:304) om arvode
m.m. till Sveriges företrädare i
Europaparlamentet

Härigenom föreskrivs att 10 kap. 4 § lagen
(1996:304) om arvode m.m. till Sveriges
företrädare i Europaparlamentet skall ha
följande lydelse.

----------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Utskottets förslag
----------------------------------------------------
10 kap.
4 §1
----------------------------------------------------
Med basbelopp i 4 kap. 4 Med basbelopp i 4 kap.
§, 5 kap. 5 §, 6 kap. 3 4 §, 5 kap. 5 §, 6 kap.
§, 8 kap. 7 § och 9 kap. 3 §, 8 kap. 7 § och 9
8 § avses det förhöjda kap. 8 § avses det
basbeloppet i 1 kap. 6 § förhöjda prisbasbeloppet
femte stycket lagen i 1 kap. 6 § lagen
(1962:381) om allmän (1962:381) om allmän
försäkring. försäkring.
Om inte annat sägs i Om inte annat sägs i
första stycket avses med första stycket avses med
basbelopp i denna lag basbelopp i denna lag
basbeloppet enligt 1 kap. prisbasbeloppet enligt 1
6 § första-andra styckena kap. 6 § lagen om allmän
lagen om allmän försäkring.
försäkring.
----------------------------------------------------
____________________________
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.
1Senaste lydelse 1997:1066.

Stockholm den 28 maj 1998
På finansutskottets vägnar
Jan Bergqvist
I beslutet har deltagit: Jan Bergqvist (s), Per-
Ola Eriksson (c), Lennart Hedquist (m), Arne
Kjörnsberg (s), Sonia Karlsson (s), Fredrik
Reinfeldt (m), Carl B Hamilton (fp), Susanne
Eberstein (s), Kristina Nordström (s), Per Bill
(m), Roy Ottosson (mp), Mats Odell (kd), Sven-
Erik Österberg (s), Per Olof Håkansson (s), Lars
Bäckström (v), Bengt Kronblad (s) och Bo
Lundgren (m).

Reservationer

1. Allmänna riktlinjer för den
ekonomiska politiken (mom. 1) (m, fp,
kd)
Lennart Hedquist (m), Fredrik Reinfeldt (m),
Carl B Hamilton (fp), Per Bill (m), Mats Odell
(kd) och Bo Lundgren (m) anser
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken 1.2.7 Finansutskottets syn på
vårpropositionens och partimotionernas
konjunkturbedömningar bort utgå,
dels att finansutskottets yttrande under
rubriken 1.3 Finansutskottets förslag till
inriktning av den allmänna ekonomiska politiken
bort ha följande lydelse:
Den ekonomiska utvecklingen
Sverige halkar efter
Utskottet konstaterar att Sveriges ekonomiska
utveckling sedan början av 1970-talet har varit
svagare än i flertalet jämförbara länder. I början
av 1970-talet var Sverige en av världens tre fyra
rikaste nationer. Sedan dess har vi halkat efter
andra länder. När världsekonomin har vuxit har
svensk ekonomi vuxit långsammare. När den
internationella konjunkturen har fallit, har
konjunkturen i Sverige fallit djupare. Vårt välstånd
ligger i dag under genomsnittet i både OECD-området
och EU. Av EU-länderna är det endast Spanien,
Portugal och Grekland som har lägre levnadsstandard.

Detta är inte en upphinnareffekt, dvs. att länder
med låg BNP-nivå per capita har snabbare tillväxt än
mera utvecklade industriländer. Inget av de länder
som i början av 1970-talet tillsammans med Sverige
låg bland de tre-fyra främsta har fallit tillbaka på
samma sätt som Sverige. Svensk ekonomi har inte
lyckats hålla jämna steg med tillväxten i övriga
världen som lyfts upp av en snabbt växande
världshandel och integrerade finansiella marknader.
Följaktligen har även reallöneutvecklingen i Sverige
varit svag jämfört med många andra länder.
Krisens orsaker
Den grundläggande orsaken till att Sverige fallit i
välståndsligan är kombinationen av strukturella
problem och makroekonomiska störningar. Efter varje
störning har svensk ekonomi haft allt svårare att
komma igen; den har sackat efter alltmer. Under
andra hälften av 1980-talet fick vi en överhettad
spekulationsekonomi med dramatiskt negativa följder.
Sedan kreditmarknaderna avreglerats 1985 ökade
utlåningen våldsamt till följd av hög inflation och
skatteregler som gynnade låntagare. Till stor del
placerades lånen i fastigheter och ledde till en
ohållbar prisuppgång. När bubblan brast uppstod
ansenliga kreditförluster. De som kunde amorterade
ned sina 80-talslån, vilket i sin tur minskade den
inhemska efterfrågan. Arbetslösheten ökade,
budgetunderskottet svällde och ekonomin hamnade i
det arbetslöshetens stålbad som den dåvarande
finansministern Kjell-Olof Feldt redan 1990 varnade
för.
Fyrpartiregeringen lyckades successivt vända den
ekonomiska utvecklingen rätt. Budgetunderskottet
minskade och arbetslösheten sjönk hösten 1994.
Utskottets bedömning av det ekonomiska läget
Utskottet instämmer i vårpropositionens bedömning
att konjunkturen både internationellt och i Sverige
sannolikt förbättras 1998.
I det kortare perspektivet vill utskottet dock peka
på riskerna för en lägre tillväxt dels som en följd
av krisen i Sydostasien, dels i form av reaktioner
på en eventuell börsnedgång. En börsrekyl kan leda
till en större försiktighet med utgifter både hos
hushåll och företag.
Utskottet kan konstatera att regeringen inte räknar
med någon konjunkturförsvagning under de närmaste
åren. Ett sådant mönster strider dock mot det
normala för Sverige under efterkrigstiden. Vid ett
för vårt land normalt konjunkturförlopp skulle en
nedgång komma under perioden 1998-2001. Eftersom
regeringen inte föreslår några strukturella reformer
av svensk ekonomi är det mycket osannolikt att den
nuvarande konjunkturuppgången kommer att fortsätta
år efter år. Regeringens ekonomiska bedömning för
tiden fram t.o.m. 2001 riskerar därför att invagga
många i en falsk trygghet.
Konjunkturinstitutet (KI) presenterade i mars en
optimistisk långtidsbedömning för perioden t.o.m.
2003. KI anger som trolig en stabil BNP-tillväxt på
ca 2½ % per år utan mellanliggande
konjunkturnedgång. Det mest uppseendeväckande är att
den samlade arbetslösheten trots dessa optimistiska
grunddata inte bedöms minska med mer än 1,2 % på fem
år. Om KI:s optimistiska tillväxtprognos inte skulle
slå in - vilket är det mest sannolika - riskerar den
samlade arbetslösheten att öka från dagens 11 % och
permanentas på en tvåsiffrig nivå. KI:s prognos
visar att enbart god BNP-tillväxt inte räcker för
att Sverige skall få fler riktiga jobb. Det behövs
strukturella reformer. Därför är det tragiskt att
regeringens inställning är passivitet motiverad av
inre motsättningar vilka nödtorftigt göms bakom tal
om att allt är gjort och det som inte är gjort
saknar ekonomisk betydelse.
Växande risk för permanent massarbetslöshet
Den socialdemokratiska regeringen övertog 1994 en
positiv utveckling på arbetsmarknaden. 2 000 riktiga
jobb skapades varje vecka hösten 1994. Svensk
ekonomi var inne i en tillväxtfas som, om den hade
fullföljts, skulle ha inneburit att minst 150 000
fler människor hade haft riktiga jobb i dag. Denna
positiva trend bröts dessvärre vårvintern 1995.
Socialdemokraterna lovade i valrörelsen att den
öppna arbetslösheten skulle minska till 5 % redan
1995. Resultatet blev 8 %. Än större blev
misslyckandet med de nya jobben. Regeringen lovade
sammantaget att 204 000 nya jobb skulle skapas
mellan 1995 och 1997. I verkligheten minskade
antalet sysselsatta med 5 000. Andelen av
befolkningen mellan 16 och 64 år som har ett riktigt
jobb har även minskat. För att komma tillbaka till
den andel som gällde 1994 skulle krävas ca 150 000
nya riktiga jobb.
Socialdemokraterna lovade också i valrörelsen 1994
att det skulle vara slut på uppsägningarna i vården.
Inom kommunsektorn har 57 000 arbetstillfällen
försvunnit sedan Socialdemokraterna tillträdde
(enligt KI, mars 1998). Vårdköerna växer och
vårdplatserna på sjukhusen minskar i en dramatisk
takt. Situationen är ytterligt bekymmersam och många
människor far illa. Socialdemokraterna lovade
dessutom att varje arbetslös ungdom skulle erbjudas
jobb eller annan aktiv åtgärd inom 100 dagar. Sedan
valet 1994 har nästan 300 000 ungdomar gått
arbetslösa längre än 100 dagar i sträck.
Inte minst illavarslande är att Sveriges jobbtrend
avviker negativt från flera andra länders. Inom EU
är det bara i Sverige, Österrike och Tyskland som
antalet jobb har minskat sedan 1994. Hade Sverige
haft samma sysselsättningsutveckling som Finland och
Danmark hade vi haft 200 000 fler jobb. Med samma
sysselsättningsutveckling som Irland hade Sverige
haft över 500 000 nya jobb.
Antalet fasta jobb och egenföretagare minskar i
Sverige. Sysselsättningen har visserligen ökat svagt
under det senaste året - med 0,5 % - men det har
skett genom att de fasta anställningarna har minskat
- med 0,4 % - och de tillfälliga jobben ökat - med
9,2 % - och även antalet egenföretagare minskat -
med 1,6 %.

Att den öppna arbetslösheten gått ned under det
senaste året beror till stor del på att utbudet av
arbetskraft minskat genom att antalet
heltidsstuderande ökat och förtidspensioneringarna
tilltagit. På detta sätt har den öppna
arbetslösheten minskat med ca 2 procentenheter.
Regeringens politik mot arbetslösheten har fått
karaktär av en kamp mot arbetskraften. Arbetslinjen
är på väg att överges, arbetslösa förtidspensioneras
av arbetsmarknadsskäl och andra lyfts ut ur
arbetskraften på andra sätt. Enligt utskottets
mening verkar arbetsmarknadspolitiken i långa
stycken gå ut på att statistiskt manipulera talen
för den öppna arbetslösheten genom att flytta bort
människor ut ur arbetskraften. Av de åtgärder som
regeringen föreslagit under senare år gäller
merparten ökade offentliga insatser, medan viktiga
åtgärder för att förbättra företagsklimatet och
företagandets villkor nästan helt lyser med sin
frånvaro.
Såväl de internationella som de svenska
bedömningarna är dessvärre inte uppmuntrande. I sin
senaste prognos gör EG-kommissionen bedömningen att
sysselsättningen i Sverige kommer att växa
långsammare än i övriga EU.
OECD kritiserar i rapport efter rapport den svenska
regeringen för dess ovilja och oförmåga att vidta
åtgärder som kan ge fler riktiga jobb: t.ex. sänkt
skatt på arbete, reformer av arbetsmarknadslagarna,
m.m. Handelsbanken skriver i sin senaste ekonomiska
översikt: "Även om den svenska ekonomin idag är
betydligt starkare än på det tidiga 1990-talet,
lämnar den ännu mycket övrigt att önska. Tillväxten
ser ut att bli alltför svag för att den totala
arbetslösheten skall falla under 10 procent de
närmaste åren." Nordbanken är ungefär lika bekymrad
för den långsiktiga utvecklingen på arbetsmarknaden
och skriver: "Arbetslösheten riskerar att bli
hängande kvar på en hög nivå även vid en mycket
positiv utveckling av den svenska ekonomin."
Bara den rent ekonomiska kostnaden för samhället av
dagens arbetslöshet på 11 % har av forskare vid
Högskolan i Växjö uppskattats till ca 150 miljarder
kronor, eller 35 000-40 000 kr per hushåll årligen.
Till denna kostnad skall läggas förlorad
självrespekt hos individen, ökade sociala problem,
förlorad arbetslivserfarenhet och ökad otrygghet hos
enskilda och familjer inför risken att förlora
jobbet.
Unikt konjunkturkänsliga offentliga finanser
Sverige lider av både låg tillväxt och ekonomisk
instabilitet. Internationella organ som OECD, EG-
kommissionen och IMF har länge konstaterat att
Sverige har de mest konjunkturkänsliga offentliga
finanserna bland industriländerna. Denna känslighet
har i och för sig minskat något under senare år
genom t.ex. skattereformen och sänkningen av vissa
ersättningsnivåer i socialförsäkringarna. OECD
hävdar dock genom sina beräkningar att Sverige
fortfarande har de mest konjunkturkänsliga
offentliga finanserna bland medlemsländerna. Vid en
förändring av BNP med 1 % förändras
upplåningsbehovet med drygt 70 % av BNP-
förändringen, enligt OECD. EG-kommissionen bedömer
att känsligheten är ännu större - ca 90 %.
Regeringen menar för sin del att ekonomin är
betydligt mindre konjunkturkänslig - knappt 60 % -
men den beräkningen förefaller fotad bl.a. i ett
orealistiskt antagande om kommuner och landstings
ekonomiska handlingsfrihet (Appendix till bilaga 1 i
vårpropositionen). Först när Sverige befinner sig i
nästa konjunkturbotten kommer man att ha vunnit den
nödvändiga kunskapen om hur känsliga de offentliga
finanserna faktiskt är. Till dess måste
finanspolitiken drivas med stor vaksamhet och
försiktighet.
Brister i lönebildningen
Lönebildningen har under lång tid varit den svenska
ekonomins sorgebarn. Löneökningarna har nästan
genomgående legat ett par procentenheter över
löneökningarna i våra viktigaste konkurrentländer.
Men detta har inte givit de svenska löntagarna en
motsvarande högre standard. Det mesta har ätits upp
av skattehöjningar och inflation. Medan
lönekostnaden i löpande priser nästan tiofaldigats
för en industriarbetare sedan 1970 har det reala
innehållet efter skatt stannat vid någon procent per
år.
Regeringen gör bedömningen att lönenivån skall öka
med 3,1 % 1998 och därefter med 3,0 % per år trots
att inga åtgärder föreslås för att få lönebildningen
att fungera bättre, t.ex. lägre skatt på arbete och
rimligare arbetsmarknadsregler. Utskottet vill i
sammanhanget peka på att t.ex. företrädare för
Riksbanken och professor Lars Calmfors hävdat att
Sverige kanske som t.ex. Nederländerna måste ha
löneökningar under det europeiska genomsnittet under
flera år för att få en sysselsättningsökning. Det är
nu inte bara nivån på löneökningarna som måste vara
sådan att konkurrenskraften värnas. Minst lika
viktigt är att de relativa lönerna successivt
anpassas till förändringar på arbetsmarknaden. Som
påpekas i vårpropositionen kommer en felaktig
lönebildning inte som förr att leda till högre
inflation. Genom det inflationsmål som nu styr
penningpolitiken kommer en felaktig löneutveckling
att leda till högre räntor och ökad arbetslöshet
(Appendix till bilaga 1).
Ett avgörande tecken på att regeringen försummat
den långsiktiga omvandlingen av ekonomi och
arbetsmarknad är att tendenser till flaskhalsar
börjar visa sig redan nu. Att flaskhalsar på
arbetsmarknaden börjat uppträda vid en total
arbetslöshet på ca 11 % trots den på papperet stora
lediga kapaciteten och tillgången på arbetskraft är
ett tydligt och illavarslande tecken på att
arbetsmarknaden fungerar dåligt.
Enligt senast tillgängliga uppgifter var sålunda
inte mindre än 76 % av de nyanmälda lediga platserna
obesatta. Detta kan jämföras med läget under 1994 då
arbetsmarknaden också förbättrades, men då andelen
obesatta lediga platser stannade vid 40 %. Andelen
obesatta platser är nu uppe i de nivåer som rådde
under överhettningsperioden i slutet av 1980-talet.
Då var den totala arbetslösheten 2,5-3 %, i dag är
den ca 11 %. Och ändå blir inte platserna besatta.
Företagarna tvivlar på regeringens politik
Misslyckandet med jobben handlar ytterst om ett
misslyckande med företagsamheten i Sverige. Ett mått
är att det svenska näringslivets marknadsandelar
minskat trendmässigt. Ett annat mått är att det på
45 år inte har tillkommit ett enda nytt jobb netto i
de privata företagen. Ett tredje mått är att antalet
egenföretagare har minskat sedan 1995. Under det
senaste året har antalet egenföretagare minskat med
1,6 %. Bara i år har antalet företagare minskat med
ca 6 000. Ett fjärde mått är att var femte
företagsledare bedömer att huvudkontoret kommer att
ha flyttat från Sverige inom fem år. Redan nu sker
en tämligen obemärkt utflyttning av viktiga delar av
verksamheten som kan få förödande konsekvenser för
vår förmåga att klara välfärden framöver. Regeringen
har uppenbarligen förlorat förtroendet också hos de
stora företagen; just den typ av företag som
Socialdemokraterna traditionellt helt fokuserar på.

På frågan hur de ser på näringsklimatet i Sverige
jämfört med det i andra länder svarar endast 7 % av
250 ledare för de större företagen att det är bäst i
Sverige 1997, att jämföra med 47 % 1993.

Bristen på förtroende för den socialdemokratiska
regeringen bland storföretagarna leder till att
expansion och nya jobb uteblir. Inte minst skatterna
och den ekonomiskt oförnuftiga energipolitiken har
sannolikt medverkat till det låga förtroendet.
En central uppgift för varje regering borde enligt
utskottet vara att förbättra företagsklimatet. En
regering som misslyckas med att få många företag att
blomstra kommer också att misslyckas med jobben. Och
en regering som inte klarar jobben klarar inte
heller ekonomins stabilitet och välfärden.
Den svarta ekonomin
Den svarta sektorn omsätter enligt RRV 50-60
miljarder kronor om året i Sverige. Effekterna av
den svarta ekonomin innebär att det varje år
undandras runt 40 miljarder kronor i skatteintäkter.
RRV:s undersökning visar att uppemot 800 000
personer någon gång under året svartjobbat.
Det finns två huvudförklaringar: Det moraliska
medvetandet och viljan att handla rätt har
urholkats. Dagens skatteuttag och skattestruktur
medför starka incitament att inte följa de regler
som finns. En ytterligare grogrund för svartjobb kan
vara den misslyckade sysselsättningspolitiken. Det
är därför en viktig uppgift för en ny regering att
snabbt minska skadliga skattekilar och allmänt
förbättra incitamenten att köpa och sälja varor och
tjänster vitt och lagligt.
En stel ekonomi
Antalet regleringar ökade drastiskt under 1960- och
1970-talen, vilket försämrade det privata
näringslivets konkurrenskraft och flexibilitet.
Samtidigt höjdes skattetrycket, och den offentliga
sektorn byggdes ut kraftigt. Utvecklingen de senaste
åren visar att det är länder utan hindrande regler,
med fungerande konkurrens, där både varu- och
arbetsmarknaderna präglas av flexibilitet och
dynamik som fått den högsta och mest uthålliga
tillväxten.
USA är nu inne på sitt åttonde år av högkonjunktur,
hushållen är optimistiska, arbetslösheten nere på
rekordlåg nivå, produktivitetstillväxten god och
inflationstrycket lågt. Den som trots detta känner
olust inför tanken att Sverige skulle kunna ha något
att lära av USA:s ekonomiska utveckling kan i
stället fundera över möjliga lärdomar från några av
Sveriges europeiska grannar. I länder som t.ex.
Irland, Nederländerna, Danmark och Storbritannien
har en intressant utveckling ägt rum där stegvisa
förändringar som ökat konkurrensen, förbättrat
företagandets villkor och öppnat arbetsmarknaden
givit goda resultat i form av fler riktiga jobb.
Sverige kan dock inte kopiera något annat lands
utveckling. Men det är enligt utskottets uppfattning
viktigt att Sverige drar nytta av den lärdom som
utvecklingen i dessa länder ger. Sveriges ekonomiska
problem är av djupgående art som inte varaktigt
botas med en konjunkturuppgång. Det är endast genom
åtgärder som angriper problemen från grunden som
företagandets villkor kan förbättras, tillväxten kan
ta fart, sysselsättning och därmed skatteunderlag
kan öka och välstånd och välfärd förbättras.

Allmänna riktlinjer för den ekonomiska
politiken
Genomgången ovan visar att den svenska ekonomin
lider av allvarliga strukturproblem. Det är tydligt
att den närmaste tidens stigande konjunktur inte
leder till den kraftiga sysselsättningsökning och
lägre arbetslöshet som Sverige behöver.
Jobbpolitiken måste läggas om. Den svenska ekonomin
måste göras mer dynamisk och mer flexibel så att
tillväxten blir högre och betydligt mer uthållig än
den varit under de senaste 30 åren.
Sverige lider av ett för dåligt företagsklimat, en
för hårt reglerad och rigid arbetsmarknad, en illa
fungerande lönebildning och ett för högt
skattetryck. En ny ekonomisk politik måste inriktas
på att få fler riktiga jobb och växande företag och
på att sänka skadliga skatter. Sverige måste bli
företagsammare och den privata sektorn måste bli
större och mer livskraftig. Det är genom arbete,
företagande, tillväxt och fler skattebetalare som
välstånd skapas, inte genom högre skatter och högre
offentliga utgifter. Det senaste årens "fram och
tillbaka-politik" måste brytas till förmån för
stabila och långsiktigt verkande regler och åtgärder
som gynnar inte minst de mindre företagen.
Det som skedde under främst 1980-talet visar vikten
av moral och hög etik. Bl.a. forskningsresultat av
1993 års nobelpristagare i ekonomi Douglass C. North
tyder på att utformningen av juridiska ramvillkor
och normer är ytterst viktiga för ett lands
ekonomiska utveckling. Att upprätthålla allmänt
accepterade sociala normer och spelregler är alltså
en billig metod för samhällsekonomisk effektivitet
jämfört med en växande rättslig reglering av det
ekonomiska livet. Därför är samhällets förankring i
en god etik mycket viktig också för en väl
fungerande ekonomi.
Långsiktigt hållbar balans i de offentliga
finanserna
En grundläggande förutsättning för en
tillväxtpolitik är låg inflation och stabila
offentliga finanser. Det möjliggör bl.a. låga räntor
och förutsebara ekonomiska villkor för hushåll,
företag, investerare och arbetsmarknadens parter.
Förutsägbarhet är av central betydelse för att
parterna skall kunna medverka till en lönebildning
som främjar fler riktiga jobb, både i privat och
offentlig sektor.
Insikten om de svenska offentliga finansernas
sårbarhet för konjunktursvängningar ställer krav på
stor vaksamhet och försiktighet i finans- och
budgetpolitiken inför en kommande lågkonjunktur
under nästa mandatperiod. EU:s stabilitetspakt, med
sina regler för budgetpolitiken, och EU:s nationella
sysselsättningsplan bör vara centrala måldokument
för regeringen och ange en lägsta ambitionsnivå. De
offentliga finanserna skall inte uppvisa underskott
över konjunkturcykeln. Först när lågkonjunkturen
passeras vet vi med empirisk visshet hur känsliga
för konjunkturändringar som Sveriges offentliga
finanser är och om t.ex. OECD:s, EG-kommissionens
och andras beräkningar stämmer med verkligheten.
Sårbarheten i de offentliga finanserna bör dock
minskas omgående genom att riksdagen beslutar om ett
batteri av åtgärder för fler riktiga jobb, bättre
villkor för företagande och därmed stimulerar stabil
tillväxt. Besparingar och försäljning av statliga
företag ökar också stabiliteten genom att minska den
offentliga skuldens storlek och räntekänslighet. Ett
rimligt mål är att minska den offentliga skulden så
att den motsvarar högst 60 % av BNP år 2002.
För stabiliteten i svensk ekonomi - särskilt på
ränte- och valutamarknaderna - innebär införandet av
euron i elva angränsande EU-länder en delvis ny
miljö för politiken. Det medför krav på att Sverige
driver en minst lika förtroendeskapande ekonomisk
politik som den inom det nya euroområdet. Det gäller
särskilt om den nya centralbanken, ECB, väljer att
styra sin politik efter ett inflationsmål som ligger
under Sveriges riksbanks inflationsmål, och om
valutamarknaderna i eurons periferi skulle komma att
karakteriseras av återkommande svängningar och oro.
Den nya lagstiftningen om Riksbankens oberoende
underlättar penningpolitiken i den nya situationen.
Jobben
Välstånd och välfärd skapas genom arbete. I en
situation med ca 11 procents arbetslöshet blir
därför den viktigaste uppgiften för den ekonomiska
politiken att snabbt skapa förutsättningar för fler
riktiga jobb:
Ett jobb ger ökad självkänsla och mening åt livet.
Ett jobb ger människor en högre och mer stadigvarande inkomst.
Fler jobb minskar påfrestningarna på familjelivet och våra
sociala problem.
Fler jobb är en förutsättning för stabila offentliga finanser
i Sverige.
Fler jobb ökar Sveriges produktion, minskar behovet av bidrag
och ökar resurserna för t.ex. vård och skola.
Utgångspunkten för en politik som syftar till att
eliminera massarbetslösheten måste vara att det är i
företagen de nya arbetstillfällen kan växa fram. Det
som avgör om en sådan utveckling kan realiseras är
de människor som driver dagens företag och överväger
att starta morgondagens. Den politiska uppgiften är
att skapa ett så gott närings- och företagandeklimat
att besluten fattas om att expandera, om att starta
nya företag och om att anställa. Då får vi en
dynamisk arbetsmarknad där den arbetssökande har
marknadsmakt och där ständig efterfrågan på nya
anställda utgör den avgörande tryggheten för
människor i arbetsför ålder.
De nya jobben måste främst komma i den privata
sektorn, i små företag som växer och nya företag som
startar. Det är genom företagande och arbete som
välstånd skapas, inte genom färre företagare, fler
bidragstagare och magrare skattebaser. Enligt
utskottet bör målet vara att under den kommande
mandatperioden skapa sådana förutsättningar att det
kan tillkomma åtminstone 300 000 nya riktiga jobb.
Reformera arbetsmarknaden
En reform av lagar och regler på arbetsmarknaden som
förbättrar möjligheten att få och ta jobb och ökar
rörligheten på arbetsmarknaden bör genomföras utan
dröjsmål. Det är särskilt viktigt för de mindre
företagens utveckling.
Ett led i arbetet med att skapa förutsättningar för
flera jobb är att modernisera
arbetslöshetsförsäkringen. A-kassan skall vara en
allmän och obligatorisk omställningsförsäkring.
Parterna på arbetsmarknaden bör i större
utsträckning ha ansvaret för lönebildningen och dess
konsekvenser. Det är rimligt att de som har jobb bär
en större del av ansvaret för resultatet av sina
handlingar. Fackets makt över lönebildningen bör
motsvaras av ett ökat ansvar för
arbetslöshetsförsäkringens finansiering.
För att lönebildningen skall kunna fungera så att
den både ger skälig ersättning för arbete och flera
jobb måste det råda balans mellan arbetsmarknadens
parter. Staten skall stå neutral mellan parterna.
Skatter
Skattepolitiken måste inriktas på att sänka det
totala skattetrycket. De skattebelastningar på
arbete, sparande och kapitalbildning som försämrar
förutsättningarna för jobb, företagande och
investeringar måste avskaffas. Utskottet anser det
vara synnerligen riskabelt att låta skattetrycket
överskrida 50 % av BNP, vilket emellertid är vad som
skett sedan regimskiftet hösten 1994.
Utskottet återkommer nedan till specifika
skattesänkningar för att förbättra företagsklimatet,
särskilt inom tjänstesektorn, men vill också betona
det önskvärda i sänkt skatt på arbete med inriktning
på låg- och medelinkomsttagare. Den exakta
tidpunkten och omfattningen får bl.a. bestämmas av
den ekonomiska tillväxten och stabiliteten i de
offentliga finanserna. Det är viktigt att de
skattelättnader som genomförs har en klar inriktning
mot att skapa förutsättningar för nya jobb.
Utskottet prioriterar därför skattesänkningar på
arbete. Utskottet anser, till skillnad från
regeringen, att hög skatt på arbete leder till
mindre arbete precis som hög skatt anses leda till
lägre konsumtion av alkohol.
Välfärdspolitiken
Den svenska välfärdspolitiken bygger på hög tillväxt
och hög sysselsättning. Den nuvarande utvecklingen
urholkar därmed basen för välfärden. Viktiga
kärnområden inom vård, omsorg och utbildning måste
ges goda utvecklingsförutsättningar. Det sker bl.a.
vid en god tillväxt som ökar kommuners och
landstings skattebas. Det är av största vikt att man
i kommuner och landsting prioriterar kärnområdena
vård, skola och omsorg. Detta innebär att verksamhet
som inte behöver ske i kommunal eller
landstingskommunal regi prioriteras ned. Utskottet
vill dessutom betona vikten av att stat, kommun och
landsting i högre grad än för närvarande använder
sig av enskilda entreprenörer för att skapa en
effektivitetsfrämjande konkurrens och för att ge
medborgarna valfrihet. Den valfrihetsrevolution som
inleddes under den borgerliga regeringsperioden, men
som därefter förbytts i sin motsats, måste
fullföljas. Utskottet vill också betona vikten av
allmän avreglering, slopande av offentliga monopol
samt färre kommunala bolag. De inskränkningar i
handikappreformen som Socialdemokraterna genomfört
bör, liksom försämringarna av änkepensionerna, rivas
upp.
Dagens socialförsäkringssystem har brister i flera
avseenden. Avgifterna saknar i stor utsträckning
direkt koppling till de förmåner som utgår, vilket
gör att de i realiteten får samma verkan som en
skatt. Därmed blir såväl genomsnitts- som
marginalskatten på arbete högre. Till detta kommer
bl.a. en allmän misstro mot systemens långsiktiga
hållfasthet. Mot denna bakgrund bör en
socialförsäkringsreform genomföras med syfte att
dels göra en starkare koppling mellan avgifter och
förmåner och därmed minska skattekilarna, dels göra
systemen stabila. Det kan övervägas att frigöra
systemen från dagens beroende av statsbudgeten.
Privat äganderätt och ökat hushållssparande
En viktig princip i en tillväxtfrämjande politik är
värnet om privat ägande och privat sparande.
Utskottet välkomnar därför pensionsreformen, vars
huvudinriktning är beslutad med bred parlamentarisk
majoritet, och särskilt utökningen av den privata
premiereserven. Det är en viktig strukturell
förbättring av den svenska ekonomin. Utskottet vill
betona att premiereserverna är de blivande
pensionärernas tillgångar. Möjligheten att i
nationalräkenskaperna bokföra premiereserven som
offentligt sparande, som Eurostat medgivit, ger
varken större eller mindre utrymme för lägre skatter
eller ökade offentliga utgifter.
Fler nya jobb, högre tillväxt och ökat
välstånd
Utskottet konstaterar att en avgörande förutsättning
för att återskapa grunden för välfärd, välstånd och
trygghet är att den svaga
sysselsättningsutvecklingen bryts. Sverige måste få
fler riktiga jobb.
Regeringens oförmåga i detta avseende förstärker
det mänskliga lidande som massarbetslöshet innebär.
Den sysselsättningsökning som kan skönjas är för
svag.
Som förordats i OECD:s senaste Sverigerapport, av
EU:s ministerråd samt i Internationella
valutafondens bedömning av svensk ekonomi, måste
arbetsmarknaden och företagsklimatet förbättras
avsevärt. Organisationerna menar bl.a. att åtgärder
som leder till en mer flexibel arbetsmarknad och
lägre beskattning av arbete måste genomföras.
Utgångspunkten för en politik som syftar till att
eliminera massarbetslösheten måste vara att det är i
företagen de nya arbetstillfällena kan växa fram.
Det som avgör om en sådan utveckling kan realiseras
är de människor som driver dagens företag och
överväger att starta morgondagens. Nya
arbetstillfällen skapas när enskilda människor
finner det vara riskerna och mödan värt att starta
en ny verksamhet eller att ta steget och våga låta
företaget växa. Politiken måste inriktas på att
sänka trösklarna och att på alla sätt underlätta
företagande, startande och utvecklande av
verksamheter. Den politiska uppgiften är att skapa
ett så gott närings- och företagandeklimat att
besluten fattas om att expandera, om att starta nya
företag och om att anställa fler medarbetare.
Huvudinslagen i sådan politik bör vara:

Stabila offentliga finanser över konjunkturcykeln.
Lindrad beskattning av arbete och företagande med
särskilda åtgärder för tjänstesektorn.
Goda förutsättningar för privat kapitalbildning.
En flexibel arbetsmarknad och reformerad
lönebildning.
Kvalitativ kunskapsuppbyggnad.
Tryggad energiförsörjning.
Minskat krångel.
Bättre hushållning och större konkurrens.
Lägre skatt på arbete och företagande
Utskottet anser, i likhet med vad som sedan flera år
förordats av bl.a. OECD och Internationella
valutafonden och i enlighet med de rekommendationer
som givits av EU, att beskattningen av arbete måste
lindras. Ett viktigt motiv är att hög skatt på
arbete leder till mindre arbete och färre
arbetstillfällen på samma sätt som hög skatt på
alkohol och tobak leder till lägre konsumtion. Ett
annat skäl för sänkt skatt på arbete är att göra det
möjligt för fler att leva på sin lön.
Återställd marginalskattereform
Att höga marginaleffekter har negativa effekter på
arbetsmarknadens funktionssätt var en allmän insikt
som låg bakom skattereformen. Det är viktigt att gå
tillbaka till de slutsatser som då drogs. Det måste
vara en strävan att återvända till skattereformens
inriktning: 30 respektive 50 % i marginalskatt. Ett
steg för att nå dit är att avskaffa den s.k.
värnskatten. Den var ett brott mot skattereformen
när den infördes, och dess nya permanenta version är
också ett brott mot skattereformens intentioner.
Sänkt skatt på hushållstjänster
Det höga svenska skattetrycket drabbar särskilt de
verksamheter där det finns gråa eller svarta
alternativ. Tjänster riktade mot hushållen utgör ett
sådant exempel. Många sådana arbetsuppgifter utförs
i dag i form av "gör-det-själv-jobb" eller
svartjobb. Att köpa sådana tjänster med full
skattebörda är förbehållet de rika, eller de som kan
få någon annan att betala. Den tredje utvägen är att
köpa dessa tjänster svart.
En aktuell undersökning från Arbetarskyddsstyrelsen
visar att många är stressade i dagens arbetsliv.
Ändå har svensken en av industrivärldens kortaste
årsarbetstider. En del av förklaringen är att
skattetrycket gör det omöjligt att köpa tjänster som
skulle kunna lätta bördan, t.ex. för
småbarnsföräldrar.
Moderata samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna
och Kristdemokraterna har ett gemensamt förslag, som
utskottet ställer sig bakom, som ändrar på detta.
För tjänster utförda i hemmet skall en skattelättnad
utgå som halverar det vita priset direkt vid
betalningen. Skattereduktionen på 50 % för hus-
hållstjänster utförda i det egna hemmet utgår ända
upp till 25 000 kr per år och hushåll. Det är ett
väsentligt utvidgat s.k. ROT-avdrag. Förslaget leder
till att svarta jobb blir vita, till att valfriheten
för hushållen ökar, jämställdheten ökar: det är inte
som hittills bara "manliga" ROT-jobb som får en
skattelättnad utan även traditionellt "kvinnliga".
Effektiviteten ökar genom att valet mellan arbete
och fritid inte på samma sätt som nu snedvrids av
skattekilar. Olika undersökningar visar att en sådan
åtgärd har en stor jobbpotential. Lågt räknat borde
50 000-100 000 nya jobb kunna tillkomma på sikt.
Sänkt skatt på privat pensionssparande
Nedgången under 1990-talet berodde till en del på
att när det blev nödvändigt att minska de offentliga
utgifterna hade hushållen ett alltför litet eget
sparande att falla tillbaka på. Det egna privata
sparandet är en viktig trygghetsskapande faktor för
hushållen. Därför bör det privata hushållssparandet
uppmuntras. Utskottets förslag till lägre
skattebelastning innebär i sig att eget sparande
gynnas jämfört med i dag. Utskottet föreslår
därutöver att avdragsrätten för pensionssparande
höjs till ett basbelopp.
Sänkt skatt på riskkapital
Dubbelbeskattningen av utdelning på aktier har två
nackdelar. Dels hindrar den anskaffande av
riskkapital, dels hindrar den expansion av de mindre
företagen. Utan dubbelskatten skulle utbudet av
riskvilligt kapital vara större, till glädje inte
minst för småföretagen. Dubbelbeskattningen gynnar
utländskt ägande på bekostnad av svenskt.
Skattebelastningen på att växa med eget kapital är
högre än att växa med lånat kapital. Det naturliga
för en företagare är att i första hand expandera med
eget kapital. Detta motverkas nu av
dubbelbeskattningen. Dubbelbeskattningen är inget
som bara drabbar en handfull rika personer. Över 4
miljoner sparar i dag i aktier, direkt eller via
fonder. Det finns i dag en kritisk granskning av
avgifterna i fondsparande. Regeringen föreslår
lagstiftning i frågan. Men minst lika viktigt är att
den belastning på aktiesparande som
dubbelbeskattningen utgör försvinner. Avgifters höjd
påverkas av konkurrensen, men skatter kan bara
regering och riksdag avskaffa.
Successivt avskaffad förmögenhetsskatt
Sveriges välstånd är byggt på att vi tidigt
accepterade och utnyttjade internationaliseringens
fördelar. Våra stora svenska multinationella företag
var en viktig byggsten när ett välfärdssamhälle tog
form. Detta hade inte varit möjligt utan att
acceptera och delta i
internationaliseringsprocessen.
I dag gör internationaliseringen det svårt för ett
enskilt land att driva skattepolitik utan hänsyn
till utvecklingen i omvärlden. Det gäller inte minst
kapitalskatterna, t.ex. förmögenhetsskatten. Den bör
stegvis avskaffas under den kommande mandatperioden.
Att förmögenhetsskatten inte är rättvis är uppenbart
när vissa miljardärer får kraftiga skattesäkningar
medan vanliga familjer som kanske bott länge i och
amorterat ner lånen på sina hus kan drabbas av
förmögenhetsskatt fullt ut.
Enklare och mildare beskattning av fåmansbolag
De små fåmansbolagens situation måste underlättas
genom en bättre skattesituation. Dagens skatteregler
är särskilt ogynnsamma för växande mindre företag.
Nuvarande diskriminerande regler måste ändras så att
avkastning utöver en rimlig arbetsinkomst beskattas
som kapitalinkomst.
Rimliga regler för momsinbetalning
Regeringen införde orimliga momsinbetalningsregler
så att företagen riskerar att tvingas betala in
skatt innan de fått betalning för sitt arbete. Detta
måste ändras genom att de gamla
momsinbetalningsreglerna återinförs.
Lägre skatt på inkomst av patent
Royaltyinkomster från patent bör beskattas som
kapitalinkomst. En tidsbegränsad skattebefrielse för
royaltyinkomster från nya patent bör övervägas.
Arbetsmarknaden
Moderna regler
Den rättsliga regleringen av arbetsmarknaden har en
stor betydelse för företagens möjligheter till
smidig anpassning till ändrade förutsättningar vad
gäller t.ex. teknologi, utländsk konkurrens och
skiftande efterfrågan. Det påverkar i sin tur
förutsättningarna för företagen att behålla och
skapa arbetstillfällen. Detta förhållande förstärks
i takt med att arbetets organisation blir mera
varierad och individanpassad på arbetsmarknaden. Den
lagstiftning som i dag reglerar villkoren på
arbetsmarknaden är i stora delar skapad för
förhållanden och synsätt som inte längre är för
handen: stora företag med en schabloniserad bild av
medarbetarna i företaget. Lagstiftningen måste
följaktligen moderniseras.
Arbetsmarknaden måste bli mer dynamisk och
flexibel. En reform av lagar och regler på
arbetsmarknaden som tar sikte på att öka
möjligheterna att få och ta nya jobb och att öka
rörligheten på arbetsmarknaden måste genomföras så
snabbt som möjligt. Det är av avgörande betydelse
för främst de små och medelstora företagens vilja
och möjlighet att ge nya jobb. Om inte sådana
förändringar genomförs kommer antalet nya jobb att
bli färre och en stor del av dem kommer att bli
tillfälliga.
En allmän arbetslöshetsförsäkring
En andra åtgärd i arbetet med att skapa
förutsättningar för flera jobb är att modernisera
arbetslöshetsförsäkringen. En allmän
arbetslöshetsförsäkring som till större del än i dag
finansieras med egenavgifter bör återinföras.
Därigenom får den enskilde ett verkligt val när det
gäller hur han eller hon vill ordna sin fackliga
tillhörighet och arbetslöshetsförsäkring.
Försäkringen skall också motverka att löneavtal som
leder till ökad arbetslöshet träffas. Karaktären av
omställningsförsäkring måste understrykas.
Lönebildningen reformeras
En reformering av lönebildningen är inte enbart en
fråga för arbetsmarknadens parter. De
institutionella ramar som satts genom lagstiftning
måste ses över så att balans vad gäller bl.a.
konfliktregler uppnås. Förutsättningarna för en väl
fungerande lönebildning kan också stärkas genom en
ökad egenfinansiering av arbetslöshetsförsäkringen.
Kunskap, kompetens och högre tillväxt
Utbildning med högre kvalitet
Det är av avgörande betydelse att utbildning på alla
nivåer från grundskola till högskola präglas av hög
kvalitet för att vidmakthålla och utveckla den
kompetens som är ett viktigt fundament för hög
framtida tillväxt.
Utgångspunkten för en fortsatt utbyggnad av den
högre utbildningen och fördelningen av platser
mellan lärosäten måste vara utbildningens kvalitet.
Betydelsen av kvalitetssäkring innebär att själva
takten i utbyggnaden aldrig får bli det viktigaste.
Det bör mot denna bakgrund övervägas särskilda
insatser för att ge företräde åt
kvalitetsinvesteringar i form av bl.a.
lärarkompetens och utrustning.
Personliga utbildningskonton
Genom ett system med personliga utbildningskonton
kan bättre ekonomiska förutsättningar skapas för
alla vuxna att påbörja fort- och vidareutbildning.
Det kan ske genom att den enskilde medges
skattebefrielse för de medel som avsätts samtidigt
som arbetsgivaren ges rätt att skattefritt avsätta
lika mycket som den enskilde. En form av utfyllnad
på kontot kan övervägas för låginkomsttagare.
Ett utbyggt lärlingsprogram
Lärlingssystem bör ingå som en naturlig del i såväl
ungdoms- som vuxenutbildning. Genom att
yrkesinriktad utbildning integreras mer målmedvetet
i företagen förbättras effektiviteten.
Lärlingsutbildningen bör expandera och
ersättningarna fastställas till en nivå som gör
lärlingsprogrammen attraktiva också för företagen.
Tryggad energiförsörjning
Utskottet avvisar den kapitalförstöring som följer
av en snabbavveckling av Barsebäck. Utskottet vill
värna om den globala miljön och motarbeta nya
miljöförstörande utsläpp över Sydsverige. Utskottet
värnar om konkurrenskraftiga elpriser. Utskottet
värnar om äganderätten och rättsstatens principer.
Alltså motsätter utskottet sig att Barsebäcksverket
snabbavvecklas.
En stor underbudgetering i vårpropositionen gäller
nedläggningen av Barsebäcksverket. Hur än regeringen
har tänkt att notan skall betalas - direkt ur
statskassan, via lägre vinster och inleveranser från
Vattenfall, eller på annat sätt - blir följden att
medborgarna får bära bördan i form av högre skatt,
högre elpriser, ökad miljöförstöring och färre jobb.
Minskat krångel
Ett långsiktigt avregleringsprogram
Ett antal krångelregler som hindrar tillväxt och nya
jobb bör tas bort. Företagen kan inte fungera bra om
ett antal onödiga regler hindrar deras expansion.
Det gäller särskilt de mindre företagen. Ett
långsiktigt avregleringsprogram måste omedelbart
startas och genomföras under mandatperioden av en ny
regering. Detta måste förankras hos och ledas av den
nya regeringens stats- och finansminister för att
det skall kunna genomsyra alla delar av politiken.
Ett tydligt tecken på att regeringen inte förstår
företagens villkor är att antalet regler vuxit under
de senaste åren. Trots allt tal om att det är i
näringslivet som sysselsättningsökningen skall komma
talar de faktiska handlingarna ett helt annat språk.
Antalet nya regler, "regelinflationen", växer med
drygt 5 % per år. Det avregleringsarbete som
påbörjades under den borgerliga regeringen måste
återupptas och påskyndas. Samtliga förslag som
framförts av Småföretagsdelegationen i betänkandet
Bättre och enklare regler (SOU 1997:186) bör
övervägas och sannolikt genomföras.
Lättare att starta företag
Ett första hinder för en blivande företagare är att
det är svårt att starta företag.
Småföretagsdelegationens enklare modell för
registrering av företag, där bara en myndighet
behöver kontaktas, bör genomföras. Dessutom bör en
förenklad företagsform införas.
Det är i dag för svårt att få F-skattsedel. För att
få F-skattsedel krävs att man har ett visst antal
kunder, och för att få kunder krävs att man har F-
skattsedel. Alla som vill starta företag och inte är
belagda med näringsförbud skall ha rätt att få F-
skattsedel.
I ett särskilt initiativ från Moderata
samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna och
Kristdemokraterna våren 1998 i riksdagen och som
utskottet ställer sig bakom ingår bl.a. följande
punkter:
Mål för avregleringen. Målet bör vara att alla regler som
berör företagare skall ha granskats i syfte att förenkla och
minska regelmassan under mandatperioden.
Genomför Småföretagardelegationens förslag. Allt i
Småföretagardelegationens förslag i betänkandet Bättre och
enklare regler (SOU 1997:186) bör övervägas och sannolikt i
allt väsentligt genomföras.
Hög politisk prioritet. Arbetet med regelförenklingar skall
ges en hög politisk prioritet. Arbetet skall ledas av
statsministern och finansministern. Företagare och forskare
skall ingå i en referensgrupp.
Obligatorisk konsekvensanalys. Alla förslag från regeringen
som kan anses påverka företagens villkor skall föregås av en
noggrann analys av verkningarna. Även myndigheter och
föreskrifter skall omfattas av kravet att göra
konsekvensanalyser.
Solnedgångsparagraf. En s.k. solnedgångsparagraf bör införas,
dvs. regler skall automatiskt omprövas efter fem år. Om de
skall bestå behövs ett aktivt beslut.
Lättare att driva företag
Nästan ingen av landets cirka halva miljon
egenföretagare klarar av att deklarera på egen hand,
reglerna är så komplicerade. Målet bör vara att en
egenföretagare skall kunna ha en förenklad
självdeklaration precis som löntagaren.
Bättre hushållning och större konkurrens
Förutsättningarna för konkurrens måste stärkas
ytterligare. De marknader som ännu präglas av
nationella och internationella regleringar måste så
snart som möjligt avregleras.
Åtgärder för att skapa bättre förutsättningar för
konkurrens måste inriktas på att införa neutralitet
mellan privata och offentliga producenter på områden
som domineras av offentlig verksamhet.
Valuta för skattepengarna
Enligt utskottets mening bör en kommission snarast
tillsättas med uppgift att förbättra hushållningen i
den offentliga sektorn. Kommissionen skall bl.a.
studera effektiviteten i de offentliga
verksamheterna och systemen för offentliga
transfereringar och föreslå förändringar som innebär
att hushållen får bättre valuta för skatterna.
Neutralitet mellan privat och offentligt
Trots åtgärder för att åstadkomma neutralitet mellan
offentliga och privata producenter inom vård,
utbildning och omsorg - inte minst under den
borgerliga regeringsperioden - kvarstår flera
problem. Arbetet med att åstadkomma lika
förutsättningar måste få hög prioritet särskilt på
skatteområdet.
Avveckla kommunal affärsverksamhet
Kommunerna bör inte bedriva affärsverksamhet. Det
snedvrider konkurrensen och försvagar förmågan att
utföra kärnuppgifterna väl inom vård, omsorg och
utbildning. Staten bör därför vidta åtgärder som
definierar den kommunala kompetensen klarare och
leda till att konkurrensutsatt verksamhet på olika
områden - inte minst på bostadsmarknaden -
avvecklas.
Privatisera statens företag
Erfarenheterna av staten som ägare av företag är
negativa - inte bara inom banksektorn. De statliga
företagen bör därför privatiseras så snabbt
marknadsförhållandena medger det. För vissa företag
som exempelvis Telia och Vattenfall är det dessutom
en förutsättning för att deras
utvecklingsmöjligheter skall tas till vara.
Under kommande mandatperiod bör privatiseringar i
storleksordningen 80-100 miljarder kronor
genomföras. Det är viktigt att möjliggöra ett spritt
svensk ägande av företagen. De företag som bör
privatiseras de närmaste åren är bl.a.
Telia
Vattenfall
Vasakronan
Assi Domän
SBAB
Pharmacia & Upjohn
Nordbanken Merita AB
SAS Sverige AB
Celsius
Vad utskottet här anfört om allmänna riktlinjer för
den ekonomiska politiken med anledning av motionerna
Fi17 (m) yrkandena 1 och 3, Fi19 (fp) yrkandena 1
och 5 samt Fi22 (kd) yrkande 1 bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.
De förslag till inriktning av den ekonomiska
politken som framförs i propositionen och i
motionerna Fi18 (c) yrkandena 1 och 22, Fi20 (v)
yrkandena 1 och 16-19, Fi21 (mp) yrkandena 1-7, 9,
32, 33 och 38 samt Fi55 (mp) avvisas av utskottet.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha
följande lydelse:
1. beträffande allmänna riktlinjer för den ekonomiska
politiken
att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Fi17
yrkandena 1 och 3 och 1997/98:Fi19 yrkandena 1 och 5 samt
1997/98:Fi22 yrkande 1 och med avslag på proposition
1997/98:150 yrkande 1 och motionerna 1997/98:Fi18 yrkandena 1
och 22, 1997/98:Fi20 yrkandena 1 och 16-19, 1997/98:Fi21
yrkandena 1-7, 9, 32, 33 och 38 samt 1997/98:Fi55 godkänner
vad utskottet anfört och som sin mening ger regeringen detta
till känna,

2. Allmänna riktlinjer för den ekonomiska
politiken (mom. 1) (c)
Per-Ola Eriksson (c) anser
dels att finansutskottets yttrande under rubriken
1.3 Finansutskottets förslag till inriktning av den
allmänna ekonomiska politiken bort ha följande
lydelse:
Genom de senaste årens sanering av de offentliga
finanserna är enligt utskottets mening utgångsläget
för den svenska ekonomin nu långt bättre än det var
inför de tidigare mandatperioderna 1991-1994 och
1994-1998.
Räntorna har halverats, inflationen är stabilt låg
och statens finanser har kraftigt förbättrats.
Hushållens, företagens och den finansiella sektorns
förtroende för den svenska ekonomin och hållbarheten
i de svenska trygghetssy-stemen har stärkts markant.
Redan i år uppnår Sverige med god marginal balans i
den offentliga budgeten.
Detta utgör enligt utskottet grunden för en
framgångsrik ekonomisk politik. Resultaten börjar nu
också synas. Läget på arbetsmarknaden har vänt.
Sysselsättningen har börjat stiga och arbetslösheten
sjunker även om den fortfarande är för hög.
Hushållen vågar nu också öka sin privata konsumtion
efter flera års svag utveckling. Det faktum att
fempartiöverenskommelsen om pensionerna nu har fått
en långsiktigt hållbar utformning ökar sannolikt
ytterligare hushållens tilltro till den ekonomiska
utvecklingen.
Utskottet delar Centerpartiets uppfattning att
utgångspunkten för den ekonomiska politiken nu måste
vara att skapa ett starkt Sverige utanför valuta-
unionen, EMU. Byggstenarna i den politiken skall
vara sunda och stabila statsfinanser och ett
förtroende för en självständig svensk penningpolitik
med en rörlig växelkurs. EMU betyder mer inslag av
överstatlighet och mindre demokrati. Enligt
utskottets mening riskerar EMU att skapa spänningar
mellan länderna i stället för att underlätta för
fred och samförstånd. EMU riskerar dessutom att
motverka den enligt utskottets mening mycket
viktigare utvidgningen av EU-samarbetet österut.
Enligt utskottet bör prioriteringarna i den
ekonomiska politiken under de kommande åren handla
om att sänka skatterna på arbete, boende och
företagande. Genom en sådan politik skapas
förutsättningar för en ökad trygghet, en stigande
sysselsättning och en tillbakapressning av
arbetslösheten. Vidare måste kvaliteten i vården,
skolan och omsorgen värnas och förbättras. Det är av
största betydelse att människor känner trygghet i
den värld som förändras allt snabbare.
Några av de åtgärder som enligt utskottets mening
bör genomföras är:
Skatteväxling för fler i arbete och en bättre miljö. För att
minska arbetslösheten måste sysselsättningen i det privata
näringslivet öka. Och det är i de mindre företagen som
anställnings- och tillväxtpotentialen är störst. Därför bör
enligt utskottets mening arbetsgivaravgifterna för speciellt
de mindre företagen sänkas ytterligare under 1999-2001, ovanpå
de sänkningar som Centerpartiet redan medverkat till under
innevarande mandatperiod. Gränsen för lönesumman för
företagare och egenföretagare bör höjas och successivt under
perioden bör avgiftsprocenten reduceras med ytterligare 3
procentenheter. För att finansiera åtgärderna bör energi- och
miljöskatterna höjas, bl.a. en höjningen av produktionsskatten
på el från kärnkraftverk på 1 öre per kWh. Utskottet delar
också Centerpartiets uppfattning att den sänkning av
fastighetsskatten på äldre vattenkraftverk som regeringen
föreslår i vårpropositionen inte bör genomföras, eftersom inga
övertygande bevis presenterats om att en sänkning skulle gynna
den elintensiva industrin. Vidare bör en miljöskatt på flyg
införas. Skatten bör konstrueras som ett belopp per
passagerare och resa, vilket gör att de största flygplanen
med flest resenärer får bära de största kostnaderna.
Sänkt skatt på boende. Ett väsentligt steg i en sänkning av
boendeskatterna uppnås genom Centerpartiets överenskommelse
med Socialdemokraterna som redovisas senare i detta
betänkande. Överenskommelsen innebär att fastighetsskatten på
bostäder sänks från 1,7 till 1,5 % redan fr.o.m. 1998.
Dessutom genomförs en lättnad för fastboende ägare till
strand- och strandnära fastigheter i attraktiva skärgårds- och
kustområden genom att man under ett övergångsskede bortser
från belägenhetsfaktorn i underlaget för fastighetsskatt.
Vidare genomförs en långsammare avtrappning av räntebidragen
och bibehållen infasning av de s.k. krisårgångarna i
fastighetsskattesystemet.
Sänkt skatt för låg- och medelinkomsttagare. Utskottet delar
Centerpartiets uppfattning att Sverige internationellt sett
har en hög beskattning av låga inkomster. Därför bör skatten
för låg- och medelinkomsttagare sänkas. Sänkningen bör ske
genom en höjning av grundavdraget och kommunerna skall enligt
finansieringsprincipen få full kompensation av staten för
skattebortfallet. Skatten bör sänkas med 1,8 miljarder kronor
år 1999, 2,5 miljarder kronor år 2000 och 3,5 miljarder kronor
år 2001. Genom lägre skatter på låga och medelstora inkomster
får fler människor ökade ekonomiska marginaler samtidigt som
förutsättningarna för ökad sysselsättning förbättras. Fler
unga och lågutbildade kan komma in på arbetsmarknaden eftersom
de lägre skatterna kompenserar en lägre lön.
Utskottet delar också Centerpartiets uppfattning att
förmögenhetsskatten genom bl.a. den ökade
internationella rörligheten av kapital har överlevt
sig själv och bör tas bort. För att minska
påfrestningarna på budgeten bör förmögenhetsskatten
i tre steg fasas ut ur det svenska skattesystemet
under åren 2000-2002. Som ett första steg tas
sambeskattningen av förmögenheter bort år 2000. För
att ytterligare förbättra villkoren för småföretag
bör också beskattningen av s.k. fåmansföretag
förändras. Ett mer detaljerat förslag bör läggas
fram först när den pågående utredningen i frågan
lämnat sina rekommendationer i slutet av augusti.
Vidare bör bl.a. också den särskilda löneskatten på
avsättning till anställdas vinstandelsstiftelser
avskaffas. Dessutom bör skattefrihet i förlängningen
införas för biobaserade drivmedel. Den av regeringen
föreslagna sänkningen av tobaksskatten bör enligt
utskottets mening inte genomföras, bl.a. eftersom en
skattesänkning av den omfattningen inte löser
problemen med cigarettsmuggling. De stora
samhällsekonomiska kostnader som är relaterade till
rökning motiverar också en hög skattenivå på tobak.
Under de kommande åren bör det dessutom genomföras
en begränsad försöksverksamhet med skattesubvention
av s.k. hushållsnära tjänster. Verksamheten skall ha
som mål att ta reda på vid vilken subventionsnivå
efterfrågan på denna typer av tjänster hos hushållen
stiger. Vidare bör mätningar göras av hur många nya
arbetstillfällen subventionen skapar.
Utskottet instämmer i Centerpartiets uppfattning
att skattesänkningar måste finansieras fullt ut. Den
uppnådda stabiliteten i de offentliga finanserna får
inte äventyras. Dessutom måste det vara ett viktigt
politiskt mål att amortera på den svenska
statsskulden. Det handlar om att minska den svenska
sårbarheten för internationell turbulens och
försämrad världskonjunktur. I syfte att göra
avbetalningar på statsskulden bör aktier i de
statligt ägda bolagen, som t.ex. Nordbanken,
Celsius, Assi Domän och Pharmacia, säljas ut under
första hälften av nästa mandatperiod. Enligt en grov
beräkning skulle en utförsäljning ge drygt 80
miljarder kronor.
Övriga åtgärder som enligt utskottet bör genomföras
för att öka sysselsättningen och minska
arbetslösheten är bl.a.:
Arbetsmarknadspolitiken måste moderniseras. Kvaliteten i olika
åtgärder måste sättas före kvantiteten, och de lokala och
regionala nivåerna måste få ett större inflytande över hur
resurserna satsas. Satsningen på arbetsmarknadsutbildningen
bör öka för att undvika flaskhalsar och obalanser på
arbetsmarknaden.
Lönebildningen måste reformeras. Även om det skett radikala
förändringar på lönebildningens område det senaste året bör
olika restriktioner och lagförändringar genomföras för att
säkra en ansvarsfull lönebildning. Avtalet mellan parterna
inom verkstadsindustrin om hur förhandlingarna skall föras bör
kunna tjäna som underlag för en lagstiftning.
Incitamenten för att ta ett arbete måste förbättras. I
dagsläget är den s.k. reservationslönen i en del fall
betydligt högre än ersättningen från
arbetslöshetsförsäkringen, genom att den arbetslöse oftast
mister bidrag och får högre t.ex. rese- och
barnomsorgsomkostnader om han/hon skulle få jobb. Mot den
bakgrunden bör det snabbt genomföras en översyn av hur
ersättningssystemen samverkar och presenteras åtgärder som
ökar benägenheten att söka och ta ordinarie jobb.
Höjda egenavgifter till arbetslöshetsförsäkringen. För att få
de som redan har arbete att betala litet mer till
arbetslöshetsförsäkringen och därmed också öka deras
incitament att bidra till en minskning av arbetslösheten bör
egenavgifterna höjas med 480 kr per år.
Utskottet delar Centerpartiets uppfattning att vård,
skola och omsorg är en grundläggande prioritet i den
ekonomiska politiken. Därför noteras med glädje att
regeringen hörsammat Centerpartiets krav om
ytterligare resurser till de kommunala och
landstingskommunala verksamheterna. Åtgärderna bör
dessutom kompletteras med ett system av
hemservicecheckar för pensionärer. Vidare bör en
vårdgaranti införas för att korta vårdköerna inom
hälso- och sjukvården.
Vad utskottet här anfört om riktlinjer för den
ekonomiska politiken med anledning av motion Fi18
(c) yrkandena 1 och 22 bör riksdagen som sin mening
ge regeringen till känna.
De förslag till inriktning av den ekonomiska
politiken som framförs i proposition och i
motionerna Fi17 (m), Fi19 (fp), Fi20 (v), Fi21 (mp),
Fi22 (kd) och Fi55 (mp) i här aktuella delar avvisas
av utskottet.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha
följande lydelse:
1. beträffande allmänna riktlinjer för den ekonomiska
politiken
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Fi18 yrkandena 1
och 22 samt med avslag på proposition 1997/98:150 yrkande 1
och motionerna 1997/98:Fi17 yrkandena 1 och 3, 1997/98:Fi19
yrkandena 1 och 5, 1997/98:Fi20 yrkandena 1 och 16-19,
1997/98:Fi21 yrkandena 1-7, 9, 32, 33 och 38, 1997/98:Fi22
yrkande 1 och 1997/98:Fi55 godkänner vad utskottet anfört och
som sin mening ger regeringen detta till känna,

3. Allmänna riktlinjer för den ekonomiska
politiken (mom. 1) (v)
Lars Bäckström (v) anser
dels att finansutskottets yttrande under rubriken
1.2.7 Finansutskottets syn på vårpropositionens och
partimotionernas konjunkturbedömningar bort utgå,
dels att finansutskottets yttrande under rubriken
1.3 Finansutskottets förslag till inriktning av den
allmänna ekonomiska politiken bort ha följande
lydelse:
Utskottet konstaterar att den ekonomiska politikens
avgörande uppgift är att öka sysselsättningen och
avskaffa massarbetslösheten. Genom en politik för
fler människor i arbete kan Sveriges välfärd
utvecklas, den offentliga ekonomin stärkas,
jämställdheten mellan könen förbättras och de
stigande sociala klyftorna motverkas.
I inledningen till finansplanen slår regeringen
fast att det går bra för Sverige. Utskottet kan till
vissa delar ställa sig bakom detta uttalande. De
offentliga finanserna har sanerats, och
budgetsaneringen kunde säkerställas redan vid
mandatperiodens inledning genom ett aktivt
parlamentariskt stöd från Vänsterpartiets sida.
Inflationen är mycket låg och bytesbalansen visar
växande överskott. Detta är förhållanden som ger en
grund för en gynnsam utveckling av den svenska
ekonomin under de närmaste åren.
Uskottet tvingas dock samtidigt konstatera att det
inte gått eller går bra för Sverige på så viktiga
områden som sysselsättning, jämställdhet och
rättvisa. Välfärdssamhället har inte utvecklats utan
tvärtom har kärnverksamheter som kommunernas vård,
omsorger och skola drabbats av fortlöpande
nedskärningar. Utskottet kan tyvärr inte finna att
regeringen i sin vårekonomiska proposition redovisat
en tillräckligt aktiv politik för att åtgärda dessa
problem. Regeringen har inte heller på ett
trovärdigt sätt kunnat redovisa hur dess politik
skall kunna säkerställa att det begränsade målet om
att halvera den öppna arbetslösheten nås till år
2000.
Enligt utskottets mening är risken mycket stor att
arbetslösheten biter sig fast på dagens höga nivå.
Situationen är dessutom värre än vad som framgår av
den statistik som presenteras i regeringens
vårproposition. Den andel av den vuxna befolkningen
som deltar i arbetskraften har minskat kraftigt
under senare år. Vad som nu krävs är en politik för
fler i arbete, för fler arbetade timmar och en
rättvisare fördelning mellan klass och kön. Det är i
längden endast en politik som bygger på rättvisa som
uthålligt kan bidra till fler jobb i den svenska
ekonomin. Enligt utskottets mening bör därför
riksdagen fastställa ett tydligt politiskt mål för
ambitionen när det gäller att öka sysselsättningen.
Ett sådant mål skall ses som ett komplement till det
av riksdagen tidigare antagna målet om att halvera
den öppna arbetslösheten till år 2000. Med detta
ställningstagande tillgodoses bl.a. yrkandena i
motionerna 1997/98:Fi20 (v) yrkande 10 samt
1997/98:Fi19 (fp) yrkande 5.
Utskottet delar Vänsterpartiets uppfattning att
målen för den ekonomiska politiken under de närmaste
fem åren bör vara:
Att öka sysselsättningen från dagens omkring 4 miljoner
sysselsatta till 4,5 miljoner sysselsatta.
Att den öppna arbetslösheten maximalt skall vara 2 % i slutet
av den kommande mandatperioden.
För att nå dessa mål krävs enligt utskottets
uppfattning en radikal omläggning av den ekonomiska
politiken som omfattar både kortsiktiga politiska
insatser och mer långtgående strukturförändringar av
den svenska ekonomin. Det räcker således inte med
enbart efterfrågestimulerande insatser för att skapa
förutsättningar för nya jobb. Det behövs också
åtgärder som tar ned den strukturellt betingade
arbetslösheten.
Enligt utskottets mening bör den nya ekonomiska
politiken formas utifrån följande förslag från
Vänsterpartiet:
Finanspolitiken. I vårpropositionen räknar regeringen med
stora överskott i bytesbalansen de närmaste åren. Samtidigt
skall de offentliga finanserna enligt budgetmålen ge stora
överskott som bl.a. skall användas för amortering av
statsskulden. Utskottet delar regeringens uppfattning att det
är önskvärt med starka statsfinanser, och det är positivt att
inleda en viss amortering av statsskulden. Det är dock
orimligt att driva en politik som innebär ett överdrivet högt
sparande när arbetslösheten är hög, arbetskraftsdeltagandet
har minskat och inflationen är historiskt låg. Enligt
utskottets mening bör därför finanspolitiken läggas om i en
mer expansiv riktning för att bidra till en ökning av
sysselsättningen. Det innebär i sin tur att det långsiktiga
målet om ett 2-procentigt överskott i de offentliga finanser
måste underordnas målet om en stigande sysselsättning.
Sammanlagt bör omkring 60 miljarder kronor av de pengar som
regeringen vill använda för amortering av den offentliga
bruttoskulden användas för finanspolitiska stimulansåtgärder.
Dessutom bör en stor del av de pengar som i dag går till
passivt arbetslöshetsstöd fördelas om mot mer aktiva åtgärder
för att öka antalet jobb. Som en del i stimulanspolitiken bör
kommunerna från 1999 och framåt få ett ökat konsumtionsutrymme
på 5 miljarder kronor. Det finns också enligt utskottets
mening anledning att ompröva det s.k. balanskravet för
kommuner och landsting. Trots de åtgärder som föreslås räknar
utskottet med ett visst överskott i de offentliga finanserna -
och därmed en viss amortering av den offentliga skulden -
under de kommande åren. Enligt utskottets mening bör
regeringen också ta initiativ till en samordnad mellanstatlig
finanspolitisk expansion i Europa, som alternativ till dagens
EMU-styrda politik där konvergenskraven tvingar fram en
politik som hämmar tillväxten och ökar de sociala klyftorna.
En gemensam finanspolitisk expansion motsvarande 1 % av BNP i
t.ex. EU:s medlemsländer skulle ge betydande
sysselsättningseffekter. Beräkningar visar att 5 miljoner nya
arbetstillfällen skulle kunna skapas under en treårsperiod.
Penning- och valutapolitiken. Utskottet konstaterar att
penningpolitiken genomgående varit för stram under 1990-talet.
Det har hämmat nyföretagandet, investeringarna och hållit
tillbaka den offentliga konsumtionen. Trots de senaste årens
räntenedgång är realräntan fortfarande omotiverat hög på grund
av Sveriges extremt låga inflation. I kombination med en
starkare kronkurs kan detta innebära att penningpolitiken på
nytt får en åtstramande inverkan på ekonomin. Det skulle kunna
hämma den konjunkturuppgång som Sverige är mitt inne i. Därför
finns det enligt utskottets mening utrymme för sänkningar av
reporäntan framöver. Dessutom bör det formuleras en politik
som långsiktigt håller Sverige utanför valutaunionen, EMU. En
del i en sådan strategi bör vara att hålla den svenska valutan
neutral i förhållande till alla världens valutor. Därför bör
den svenska kronan knytas till en valutakorg med alla
världsvalutorna, en korg som kan ändras efter behov.
Skattepolitik. Skattepolitiken måste enligt utskottets mening
utformas med inriktning på ökad sysselsättning. Skatterna
måste också utformas rättvist och vara utjämnande för att
skattesystemet skall kunna upprätthålla sin legitimitet.
Enligt regeringens kalkyler kommer det att uppstå ett
betydande utrymme för skattesänkningar från år 2000 och
framåt. Givet att vi säkerställt ett tryggt välfärdssamhälle
med bra kvalitet inom vård, omsorg och skola bör detta utrymme
kunna utnyttjas för skattesänkningar. Sådana skattesänkningar
måste då läggas ut så att de gynnar de som har de lägsta
disponibla inkomsterna. Inom ramen för dagens skatteuttag bör
det göras en röd skatteväxling där skatterna höjs för
höginkomsttagare och sänks för låginkomsttagare. En sådan
omfördelning innebär bl.a. en stimulans av efterfrågan,
eftersom det främst är hushåll med höga inkomster som under
senare år ökat sitt sparande. Utskottet instämmer också i
Vänsterpartiets uppfattning att skattepolitiken spelar en
viktig roll när det gäller att förbättra förutsättningarna för
de mindre företagen och därmed också sysselsättningen.
Utskottet ställer sig därmed bakom Vänsterpartiets förslag om
skattelättnader för småföretag. Detta gäller bl.a. slopat
arbetsgivarinträde i sjukförsäkringen, sänkta egenavgifter för
egenföretagare samt en ram på 4 miljarder kronor för
skattesänkningar för företag inom tjänstesektorn. För att
finansiera en del av dessa förslag skall enligt utskottets
mening bolagsskatten höjas från 28 % till 30 % samtidigt som
en värnbolagsskatt tas ut med 5 % på vinster över 50 miljoner
kronor.
Näringspolitik. Utskottet delar Vänsterpartiets bedömning att
stabila sociala skyddsnät, en aktiv arbetsmarknadspolitik och
en solidarisk och rättvis lönepolitik ger ett samhälle där
människor kan känna trygghet i förändring. En trygghet som
underlättar förändringar i ekonomin leder till förbättrad
produktivitet och ökad produktion. Utskottet anser i likhet
med Vänsterpartiet att ökad löntagarmakt över företagens
arbetsorganisation och investeringar är en viktig
förutsättning för näringslivets framsteg. Satsningar på
utbildning och forskning är av avgörande betydelse för
sysselsättningens utveckling. För att uppmuntra till
investeringar i kunskap och förhindra utslagning av
medelålders och äldre arbetskraft bör s.k. framtidsfonder
införas. Skatteavdrag medges för de medel som sätts undan för
kompetens och framtidssatsningar. Ungdomsskolan,
folkbildningen och vuxenutbildningen är grundpelarna i
utbildningssystemet. Detta är en av orsakerna till att
kommunerna måste ges vidgade ekonomiska resurser. Utskottet
stöder kunskapslyftets allmänna inriktning, men konstaterar
att det krävs ett nytt sammanhållet studiestödssystem. Det
krävs också ett generellt studiefinansieringssystem som bättre
kan bidra till att bryta den sociala snedrekrytering till
högskole- och universitetsutbildningen. Informationstekniken
måste göras tillgänglig för alla och det fiberoptiska nätet
skall täcka hela landet. Företag i glesbygdsregioner bör ges
ökade möjligheter att dra till sig riskkapital. AP-fonderna
skall få större frihet att uppträda som långsiktig ägare.
Samtidigt bör sjätte AP-fonden få nya näringspolitiska
uppgifter. 10 miljarder kronor omfördelas från första-tredje
AP-fonden till sjätte AP-fonden. Vidare bör
arbetsmarknadspolitiken reformeras bl.a. genom att volymkravet
tas bort och att en friare medelsanvändning av de
arbetsmarknadspolitiska medlen tillåts. Dessutom måste de
svenska produktions- och energisystemen snabbare ställas om
till det ekologiska kretsloppets krav.
Arbetstidsförkortning. Enligt utskottet bör 35-timmarsveckan
genomföras under nästa mandatperiod. Om riksdagen fattar
beslut under 1998 kan en lagstadgad arbetstidsförkortning
inledas under hösten 1999. Enligt utskottets mening bör en lag
om 35 timmars arbetsvecka träda i kraft den 1 oktober 2002.
Detta innebär en omställningsperiod på fyra år och ger
arbetsmarknadens parter rimliga möjligheter att ta hänsyn till
den nya lagstiftningen i avtalsförhandlingar. Med hänsyn till
olika avtalslängder krävs dock överläggningar med
arbetsmarknadens parter om hur och när en arbetstidsreform kan
träda i kraft och hur den samordnas med avtalsförhandlingarna.
En arbetstidsreform som genomförs på rätt sätt kommer att
stärka samhällsekonomin genom att fler kommer i arbete och
genom minskade kostnader för arbetslösheten. Sänkt arbetstid
leder dock inte till att all frigjord arbetstid omsätts i nya
jobb. En sänkning av arbetstiderna är därför inte
självfinansierande utan påverkar löneutrymme och
produktionskostnader. Enligt Vänsterpartiets och utskottets
mening bör därför lagstiftning om en arbetstidsreform
kombineras med beslut om avgifts-och skattelättnader för
arbetsgivare och löntagare. En arbetstidsförkortning är enligt
utskottet en nödvändig åtgärd för att minska den del av
arbetslösheten som inte beror på låg efterfrågan utan som
orsakats av strukturella förhållanden som t.ex.
produktivitetsförändringar och omställningen till ny teknik
och ny arbetsorganisation i näringslivet. Omfördelningen av
arbetstiderna skall ske inom ramen för en totalt sett växande
arbetstidsvolym. För att underlätta och driva en process för
kortare arbetstid bör utrymme för sänkta arbetsgivaravgifter
på 8 respektive 16 miljarder kronor reserveras redan under
åren 2000 och 2001.

Vad utskottet här anfört om riktlinjer för den
ekonomiska politiken med anledning av motion Fi20
(v) yrkandena 1 och 16-19 bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.
De förslag till inriktning av den ekonomiska
politiken som framförs i propositionen och i
motionerna Fi17 (m), Fi18 (c), Fi19 (fp), Fi21 (mp),
Fi22 (kd) och Fi55 (mp) i här aktuella delar avvisas
av utskottet.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha
följande lydelse:
1. beträffande allmänna riktlinjer för den ekonomiska
politiken
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Fi20 yrkandena 1
och 16-19 samt med avslag på proposition 1997/98:150 yrkande 1
och motionerna 1997/98:Fi17 yrkandena 1 och 3, 1997/98:Fi18
yrkandena 1 och 22, 1997/98:Fi19 yrkandena 1 och 5,
1997/98:Fi21 yrkandena 1-7, 9, 32, 33 och 38, 1997/98:Fi22
yrkande 1 och 1997/98:Fi55 godkänner vad utskottet anfört och
som sin mening ger regeringen detta till känna,

4. Allmänna riktlinjer för den ekonomiska
politiken (mom. 1) (mp)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att utskottets yttrande under rubriken 1.2.7
Finansutskottets syn på vårpropositionens och
partimotionernas konjunkturbedömningar bort utgå,
dels att utskottets yttrande under rubriken 1.3
Finansutskottets förslag till inriktning av den
allmänna ekonomiska politiken bort ha följande
lydelse:
Enligt utskottets mening har den ekonomiska politik
som förts i Sverige under överskådlig tid medfört en
tilltagande utarmning av naturkapital, hög
arbetslöshet och ökade sociala motsättningar.
Regeringen godtar dessutom i vårpropositionen att
den negativa utvecklingen fortsätter. Den politik
som föreslås är i stort sett oförändrad jämfört med
tidigare, trots de mycket stora brister som 1990-
talets ekonomiska kris ådagalagt. Den optimistiska
bild av ekonomins utveckling som regeringen målar
upp i vårpropositionen är också orealistisk och
saknar trovärdighet.
Utskottet delar Miljöpartiet de grönas uppfattning
att problemen i den svenska ekonomin framför allt är
strukturella, inte konjunkturella. Problemen har
också i huvudsak orsakats av regeringens egen
politik.
De tre allvarligaste strukturella problemen är
enligt utskottets mening:
Många tjänar pengar på att utarma naturresurser och förstöra
miljön. Skattesystemets utformning gör att det ofta är lönsamt
att ersätta människor med hjälpenergi, vilket stimulerar en
långsiktigt och miljömässigt ohållbar energianvändning. Hög
skatt på arbete och låg skatt på energi och utsläpp leder till
att resursslösande och miljöfientliga beteenden på marknaderna
gynnas.
Arbetstiden har sedan 1980-talet inte sänkts i takt med
produktivitetsutvecklingen. Detta har starkt bidragit till att
främst ungdomar permanent ställts utanför den normala
arbetsmarknaden. Detta har också ökat de ekonomiska
orättvisorna och de sociala klyftorna i samhället samtidigt
som en ökad jämställdhet mellan könen motverkas.
Priset på tjänster och arbete är för högt. Det är en följd av
att skatterna är för höga. Arbetsmarknaden pressas ihop.
Småföretagen kan inte växa trots goda förutsättningar i övrigt
och storföretagen rationaliserar bort människor mycket hårt.
Vidare innebär detta att arbetskrävande återvinning har svårt
att konkurrera och att både privat och offentlig service blir
sämre eller uteblir helt.
För att rätta till dessa grundläggande strukturella
fel behöver Sverige nu enligt utskottets mening en
grön ekonomisk politik. De kommande tre åren måste
politiken läggas om med en grön skattereform där
skatterna höjs på energianvändning och utsläpp
samtidigt som skatten på arbete sänks genom t.ex.
sänkta egen- och arbetsgivaravgifter. Samtidigt bör
arbetstiden under loppet av nästa mandatperiod
sänkas till 35 timmar i veckan. Denna reform
kombineras med sänkta egenavgifter och sänkta
inkomstskatter för inkomsttagare i låga och måttliga
lönelägen. Vidare måste villkoren för små och
medelstora företag förbättras samtidigt som
socialförsäkringssystemen reformeras till att
omfatta en grundtrygghet för alla.
De långsiktiga målen för den ekonomiska politiken
bör enligt utskottet vara:
Miljöskulden skall upphöra att öka senast år 2000 och därefter
skall den minska. Det kräver långtgående miljökrav i
lagstiftningen, en miljöanpassning av skattesystemet och
betydande satsningar på miljön inom både offentlig och privat
sektor.
En rättvisare och solidarisk fördelning av såväl tillgångar
som besparingar. Detta skall uppnås med en förstärkt
fördelningspolitik genom lägre ersättningar och bidrag till
medel- och höginkomsttagare och färre besparingar på stöd till
ekonomiskt och socialt klämda människor.
Jämlikheten mellan könen skall öka.
Den öppna arbetslösheten skall minska till 3 %. Antalet
personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder skall minskas
kraftigt. Detta skall bl.a. ske genom sänkt arbetstid, minskad
beskattning av arbete, statliga investeringssatsningar på
gröna jobb inom bl.a. kultur och kommunikations- och
energiområdena.
Enskilda människors ekonomiska självtillit skall stegvis
stärkas genom generellt sänkt arbetstid, brutet tak och
grundskydd i socialförsäkrings- och pensionssystemen. Vidare
skall arbete beskattas lägre och inflytandet i den
demokratiska processen öka.
Det finansiella sparandet i den offentliga sektorn skall vara
i balans 1998. För 1999 skall sparandet visa ett överskott på
0,5 % av BNP och därefter skall den offentliga sektorns
finanser uppvisa ett långsiktigt överskott på minst 1 % av BNP
sett som ett medelvärde över en konjunkturcykel. Det är lägre
än det överskott på 2 % av BNP över konjunkturcykeln som
riksdagen tidigare beslutat om. Men enligt utskottet behövs en
revidering av överskottsmålet för att betona det privata
sparandet före det offentliga.
Förutsättningar skall skapas för en växande privat sektor med
fler små och medelstora företag och kooperativa företag.
Utskottet delar också Miljöpartiet de grönas
uppfattning att prisstabilitetsmålet i
penningpolitiken måste kompletteras med ett
allmänekonomiskt mål. Sedan inflationsmålet på 2 %
med ett toleransintervall på plus minus 1 % infördes
1995 har den genomsnittliga inflationstakten varit
1,5 %. Detta visar att den penningpolitik som
Riksbanken fört inte på ett acceptabelt sätt följt
målet, vilket resulterat i att realräntorna varit
högre och åtstramningen av ekonomin varit större än
nödvändigt. Vidare konstaterar utskottet att det
finns utrymme för Riksbanken att sänka den s.k.
reporäntan. Inflationen var i början av 1998
väsentligt lägre än vad Riksbanken räknat med, och
det finns i dagsläget ingenting som ser ut att bryta
den trenden.
Den nuvarande valutapolitiska regimen med en
flytande krona har varit lyckosam och bör behållas.
Utskottet är också övertygat om att Sverige bör
stanna utanför den europeiska valutaunionen, EMU.
Vidare bör Sverige så snart som möjligt också
upphöra med medlemskapet i EU. Därför finns det
ingen anledning att föra in kronan i det europeiska
valutasamarbetet, ERM eller ERM 2, vilket i första
hand är en förberedelse för medlemskap i EMU.
Enligt utskottets mening är det viktigt att
finanspolitiken kännetecknas av en bra
utgiftskontroll och långsiktig balans i de
offentliga finanserna. Underskott under normala år
får inte accepteras. Utgiftskontrollen i staten och
i kommunsektorn måste förbättras och utgiftstrycket
i den offentliga ekonomin måste minska genom t.ex.
besparingar i främst de transfereringar som har en
begränsad fördelningseffekt och i föråldrad statlig
verksamhet. Effektiviteten och organisationen i de
offentliga verksamheterna och transfereringssystemen
måste förbättras. Framför allt måste prioriteringar
ur social och miljösmässig synpunkt förbättras
avsevärt. Besparingar kan t.ex. göras på
transfereringar till hög- och medelinkomsttagare,
inom försvaret och på större vägbyggen. Däremot är
de besparingar som gjorts på t.ex. kalkning mot
försurning, sanering av allvarligt miljöskadade
områden och miljöforskning klart kontraproduktiva.
Utskottet delar också Miljöpartiet de grönas
uppfattning att en väl fungerande vård, omsorg och
skola är av helt avgörande betydelse för hela
samhällsutvecklingen. Den omläggning av den
ekonomiska politiken som utskottet ställer sig bakom
innebär också att kommunsektorns ekonomi förbättras
med 1,5 miljarder kronor 1999, 2,8 miljarder kronor
2000 och 3,9 miljarder kronor 2001 jämfört med det
förslag regeringen för fram i vårpropositionen.
Vad utskottet här anfört om riktlinjer för den
ekonomiska politiken med anledning av motionerna
Fi21 (mp) yrkandena 1-7, 9, 32, 33 och 38 samt Fi55
(mp) bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna.
De förslag till inriktning av den ekonomiska
politiken som framförs i propositionen och
motionerna Fi17 (m), Fi18 (c), Fi19 (fp), Fi20 (v)
och Fi22 (kd) i här aktuella delar avvisas av
utskottet.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha
följande lydelse:
1. beträffande allmänna riktlinjer för den ekonomiska
politiken
att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Fi21
yrkandena 1-7, 9, 32, 33 och 38 och 1997/98:Fi55 samt med
avslag på proposition 1997/98:150 yrkande 1 och motionerna
1997/98:Fi17 yrkandena 1 och 3, 1997/98:Fi18 yrkandena 1 och
22, 1997/98:Fi19 yrkandena 1 och 5, 1997/98:Fi20 yrkandena 1
och 16-19, 1997/98:Fi22 yrkande 1 godkänner vad utskottet
anfört och som sin mening ger regeringen detta till känna,

5. Penning- och valutapolitiken (mom. 2)
(v)
Lars Bäckström (v) anser
dels att finansutskottets ställningstagande under
rubriken 1.4 Penning- och valutapolitiken bort ha
följande lydelse:
Utskottet anser att den penningpolitik som bedrivits
i Sverige under 1990-talet genomgående har varit för
stram. Höga realräntor har hämmat nyföretagande och
investeringar och hållit tillbaka konsumtionen.
Under 1996 inleddes en omläggning av räntepolitiken
för lägre räntenivåer och Riksbanken sänkte den s.k.
reporäntan. Riksbanken tog dock återigen ett steg
tillbaka när banken i december 1997 omotiverat höjde
reporäntan till 4,35 %.
Enligt utskottets mening finns det utrymme för
sänkningar av reporäntan. Med hänsyn till den låga
inflationen ligger realräntan fortfarande på en
omotiverat hög nivå. I kombination med en starkare
kronkurs kan penningpolitiken därmed på nytt få en
åtstramande inverkan på ekonomin. Det vore olyckligt
och skulle kunna hämma den konjunkturuppgång som
Sverige är mitt inne i. Vad utskottet anfört bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Därmed tillstyrker utskottet motion Fi20 (v)
yrkande 11. Motion Fi21 (mp) yrkandena 34-36
avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha
följande lydelse:
2. beträffande penning- och valutapolitiken
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Fi20 yrkande 11
och med avslag på motion 1997/98:Fi21 yrkandena 34-36 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

6. Penning- och valutapolitiken (mom. 2)
(mp)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att finansutskottets ställningstagande under
rubriken 1.4 Penning- och valutapolitiken bort ha
följande lydelse:
Sedan inflationsmålet om en KPI-inflation på 2 % med
ett toleransintervall på plus minus 1 procentenhet
infördes 1995 har den genomsnittliga
inflationstakten varit 1,5 %. Dessutom var
inflationstalen under den nedre gränsen 14 månader i
rad under perioden juni 1996 till juli 1997. Den
övre gränsen överskreds enbart två gånger, vid
mitten av 1995.
Detta visar enligt utskottet att den politik som
Riksbanken fört inte på ett acceptabelt sätt följt
målet. Det har resulterat i att realräntorna varit
högre och åtstramningen av ekonomin varit större än
nödvändigt. Detta innebär vidare att Riksbankens
prisstabiliseringsmål bör kompletteras med ett all-
mänekonomiskt mål.
Den extremt låga svenska inflationen och små risker
för stigande inflation framöver gör att det enligt
utskottets mening finns utrymme att sänka den s.k.
reporäntan under 1998.
Sverige bör också behålla den rörliga växelkursen.
Den valutapolitiska regimen med flytande krona har
visat sig vara lyckosam. Det vore direkt olämpligt
att nu knyta kronan till en annan valuta eller till
en korg av valutor. Vad utskottet anfört bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Med det anförda tillstyrker utskottet motion Fi21
(mp) yrkandena 34-36. Motion Fi20 (v) yrkande 11
avstyrks av utskottet.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha
följande lydelse:
2. beträffande penning- och valutapolitiken
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Fi21 yrkandena
34-36 och med avslag på motion 1997/98:Fi20 yrkande 11 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

7. EMU och ERM (mom. 3) (m, fp)
Lennart Hedquist (m), Fredrik Reinfeldt (m), Carl B
Hamilton (fp), Per Bill (m) och Bo Lundgren (m)
anser
dels att finansutskottets ställningstagande under
rubriken 1.5 EMU och ERM bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening bör Sverige omgående knyta
kronan till det europeiska växelkurssamarbetet, ERM,
för att därefter så snabbt som möjligt inträda i
valutaunionen, EMU, och delta fullt ut i det
europeiska valutasamarbetet.
Riksdagens beslut hösten 1997 att ställa Sverige
utanför eurosamarbetet vid starten 1 januari 1999
riskerar att öka instabiliteten på den svenska
ränte- och valutamarknaden. Risken är också stor att
investeringsflykten tilltar och att räntan stiger.
Regering och riksdag har förvisat Sverige till
åskådarläktaren i denna för Europa så viktiga
samarbetsfråga.
Ett svenskt medlemskap i EMU skulle minska
transaktionskostnaderna och förbättra
planeringsförutsättningarna, inte minst för de
mindre företagen. Att Riksbanken gjorts oberoende
stärker inflationsmålets och penningpolitikens
trovärdighet. Ett svenskt deltagande i EMU skulle
förhindra att den för svensk ekonomi
erfarenhetsmässigt så skadliga
devalveringsmöjligheten ånyo används för att justera
för ännu en kostnadskris orsakad av högre inflation
i Sverige än i omvärlden.
Vad utskottet anfört med anledning av motionerna
Fi17 (m) yrkande 13 och Fi19 (fp) yrkande 9 bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Motionerna Fi20 (v) och Fi21 (mp) i här aktuella
delar avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha
följande lydelse:
3. beträffande EMU och ERM
att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Fi17 yrkande
13 och 1997/98:Fi19 yrkande 9 och med avslag på motionerna
1997/98:Fi20 yrkandena 26 och 27 samt 1997/98:Fi21 yrkandena
37 och 45 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

8. EMU och ERM (mom. 3) (v)
Lars Bäckström (v) anser
dels att finansutskottets ställningstagande under
rubriken 1.5 EMU och ERM bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening är det bra att Sverige inte
skall vara med i EMU från start. Dessvärre vill
regeringen hålla "dörren öppen" till EMU för att ha
full handlingsfrihet att föra in Sverige senare. Det
är därför som den första omgången i
grundlagsändringen när det gäller Riksbankens
ställning drivits igenom. Det är därför som den
ekonomiska politiken anpassats till de krav som en
framtida låsning av kronan till euron kräver. De
överdrivet stora planerade amorteringarna av den
offentliga skulden och de planerade
utförsäljningarna av offentlig egendom är en direkt
följd av behovet att få ned bruttoskulden i enlighet
med EMU-kriterierna. Genom denna politik får det
svenska folket bära många av EMU:s negativa
konsekvenser utan att Sverige är medlem av
valutaunionen. Det enda som regeringen i praktiken
har att anföra mot EMU tycks vara att opinionen ännu
inte är mogen.
Enligt utskottets mening bör Sveriges riksdag och
regering i stället forma en politik som ger
förutsättningar att varaktigt hålla Sverige utanför
EMU. En del i en sådan politik är en valutapolitik
neutral till andra valutor i och utom EU. Tills
vidare bör Sverige forma en halvfast kronkurs knuten
till en valutakorg med alla världsvalutorna. Korgen
bör kunna ändras efter behov.
Enligt utskottets mening bör också svenska folket i
en folkomröstning få ta ställning till hela
projektet - ja eller nej till EMU med allt vad
därtill hör.
Med det anförda tillstyrker utskottet motion Fi20
(v) yrkandena 26 och 27. Motionerna Fi17 (m), Fi19
(fp) och Fi21 (mp) avstyrks i här aktuella delar.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha
följande lydelse:
3. beträffande EMU och ERM
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Fi20 yrkandena 26
och 27 och med avslag på motionerna 1997/98:Fi17 yrkande 13,
1997/98: Fi19 yrkande 9 och 1997/98:Fi21 yrkandena 37 och 45
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

9. EMU och ERM (mom. 3) (mp)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att finansutskottets ställningstagande under
rubriken 1.5 EMU och ERM bort ha följande lydelse:
Utskottet delar Miljöpartiet de grönas uppfattning
att Sverige bör stanna utanför EMU. Dessutom bör
Sverige så snabbt som möjligt upphöra med
medlemskapet i EU. Det innebär enligt utskottets
mening att det inte heller finns något skäl att
knyta kronan till det europeiska växelkurssamarbetet
ERM, vilket i första hand är en förberedelse för
medlemskap i EMU.
Skulle Sverige gå in i ERM innebär det att kronan
knyts till de där ingående europeiska valutorna
eller, i fallet ERM 2, till den nya valutan euro.
Det skulle i så fall strida mot en bra
penningpolitik för svensk del, eftersom avsikten
naturligtvis är att upphäva den nationella penning-
och valutapolitiken till förmån för en centralt
beslutad penning- och valutapolitik inom den
nybildade centralbanken, ECB.
Utskottet anser vidare att medlemskapet i EU inte
har medfört några ekonomiska fördelar för den
svenska ekonomin. Tvärtom har tillväxten fortsatt
att vara låg och arbetslösheten hög. Ett utträde ur
EU skulle enligt beräkningar ge en nettobesparing
för staten på 12,4 miljarder kronor per år.
Utskottet tillstyrker med det anförda motion Fi21
(mp) yrkandena 37 och 45. Motionerna Fi17 (m), Fi19
(fp) och Fi20 (v) avstyrks i här aktuella delar.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha
följande lydelse:
3. beträffande EMU och ERM
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Fi21 yrkandena 37
och 45 och med avslag på motionerna 1997/98:Fi17 yrkande 13,
1997/98: Fi19 yrkande 9 och 1997/98:Fi20 yrkandena 26 och 27
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

10. Sveriges nationella handlingsplan för
sysselsättning (mom. 4) (m)
Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt, Per Bill och Bo
Lundgren (alla m) anser
dels att finansutskottets ställningstagande under
rubriken 1.6 Sveriges nationella handlingsplan för
sysselsättning bort ha följande lydelse:
Utskottet anser i likhet med motionärerna i motion
Fi24 (m) att regeringen bör återkalla den
handlingsplan för sysselsättning som regeringen
översänt till EG-kommissionen. Handlingsplanen bör i
stället ersättas med den alternativa handlingsplan
som finns utformad i motionen.
Utskottet delar motionärernas uppfattning att
Sveriges ekonomiska problem är strukturella. I fjol
var den öppna arbetslösheten enligt OECD:s
standardiserade mått 10,2 %. Det är den högsta
uppmätta arbetslösheten i modern tid.
Sysselsättningen under 1997 var dessutom den lägsta
sedan 1970-talet.
Detta leder enligt utskottets mening till
slutsatsen att arbetsmarknadsåtgärder inte med
automatik leder till fler jobb. Därför måste den
svenska strategin att maximera antalet åtgärder
läggas om till förmån för insatser som tillgodoser
arbetsmarknadens behov. Dessutom skall regeringen
byta mål för arbetsmarknadspolitiken, från största
möjliga volym åtgärder till största möjliga framgång
i fråga om erbjudanden om ett riktigt jobb.
Det övergripande målet för regeringens agenda för
arbete och företagande skall enligt utskottets
mening vara att avveckla arbetslösheten som ett
samhällsproblem. Agendan kan sammanfattas i sju
huvudrubriker:
Sänkt skattetryck.
En friare arbetsmarknad.
En reformerad arbetsmarknadspolitik.
En avveckling av företagskrånglet.
Svenskt deltagande i det europeiska valutasamarbetet.
En god energiförsörjning.
Kunskap och kompetens i världsklass.
Enligt utskottets uppfattning ligger denna
skisserade politik väl i linje med 1998 års
sysselsättningsriktlinjer som EU:s medlemsstater
kommit överens om. Förbättringar av möjligheten till
inträde på arbetsmarknaden skall ske genom
förbättrad kvalitet på utbildningen bl.a. genom
konkurrens, examina, kvalitetskontroll och
lärlingsverksamhet för ungdomar. Större möjligheter
till provanställningar, lägre ingångslöner för unga
och en reformerad arbetslöshetsförsäkring har här
också betydelse.
För att utveckla företagsandan skall det totala
skattetrycket och särskilt direkt och indirekt
beskattning av arbete och företagande sänkas. Enligt
utskottets mening bör regeringen genomföra samtliga
förslag till förenklingar av företagarnas bördor som
lagts fram av den s.k. Småföretagsdelegationen.
För att uppmuntra företagens och de anställdas
anpassningsförmåga krävs ökad flexibilitet på
arbetsmarknaden med bl.a. avtal som medger
individuella variationer och annan modernisering av
arbetsrätten samt avregleringar som stimulerar
småföretagandet och företagstillväxten.
Jämställdhetspolitiken bör stärkas genom en mer
varierad arbetsmarknad för kvinnor där den
offentliga sektorns dominans som arbetsgivare inom
den sociala sektorn minskas. Ett nytt
finansieringssystem för sjukvården kommer att
introduceras. Funktionshindrade bör ges möjligheter
att arbeta i vanliga företag, snarare än i den
särskilda koncernen Samhall.
Med det anförda tillstyrker utskottet motion Fi24
(m).
dels att utskottets hemställan under 4 bort ha
följande lydelse:
4. beträffande Sveriges nationella handlingsplan för
sysselsättning
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Fi24 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

11. Sveriges nationella handlingsplan för
sysselsättning (mom. 4, motiveringen) (c)
Per-Ola Eriksson (c) anser att den del av
finansutskottets ställningstagande som under
rubriken 1.6 Sveriges nationella handlingsplan för
sysselsättning börjar med "Utskottet delar
regeringens" och slutar med "ur ett
sysselsättningsperspektiv" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar regeringens uppfattning i
handlingsplanen att det totala skatteuttaget inte
bör vara så högt att det står i vägen för högre
tillväxt eller ökad sysselsättning.
För att öka sysselsättningen och minska
arbetslösheten bör enligt utskottets mening skatten
på arbete sänkas under de närmaste åren. Utskottet
delar därför Centerpartiets uppfattning att
arbetsgivaravgifterna för speciellt de mindre
företagen bör sänkas ytterligare under perioden
1999-2000, ovanpå de sänkningar som Centerpartiet
redan medverkat till under innevarande mandatperiod.
Det är i de mindre företagen som anställnings- och
tillväxtpotentialen är störst. Gränsen för
lönesumman för företagare och egenföretagare bör
höjas, och successivt under perioden bör
avgiftsprocenten reduceras med ytterligare 3
procentenheter.
Utskottet instämmer också i Centerpartiets
ståndpunkt att Sverige internationellt sett har en
hög beskattning av låga inkomster. Därför bör
skatten för låg- och medelinkomsttagare sänkas.
Sänkningen bör ske genom en höjning av
grundavdraget, och kommunerna skall enligt
finansieringsprincipen få full kompensation av
staten för skattebortfallet. Lägre skatter på låga
och medelstora inkomster ger fler människor ökade
marginaler samtidigt som förutsättningarna för ökad
sysselsättning förbättras. Fler unga och
lågutbildade kan då komma in på arbetsmarknaden
eftersom de lägre skatterna kompenserar för en lägre
lön.
Men enligt utskottet är det också viktigt att
skattesänkningar finansieras fullt ut. Den uppnådda
stabiliteten i statsfinanserna får inte äventyras.

12. Sveriges nationella handlingsplan för
sysselsättning (mom. 4, motiveringen) (mp)
Roy Ottosson (mp) anser att finansutskottets
ställningstagande under rubriken 1.6 Sveriges
nationella handlingsplan för sysselsättning bort ha
följande lydelse:
Utskottet delar Miljöpartiets kritik mot att frågan
om ökad sysselsättning och minskad arbetslöshet
förts upp på central EU-nivå. Det hotar att minska
effektiviteten i de åtgärder som måste vidtas för
att höja sysselsättningen. Dessutom är orsakerna
till den höga arbetslösheten ofta olika i de olika
europeiska länderna. Det innebär att den analys och
de åtgärder som föreslås på central EU-nivå kanske
inte alls löser de specifika svenska problemen. Det
finns också anledning att påminna om att de löften
om minskad arbetslöshet som framfördes i samband med
EU-omröstningen 1994 inte har infriats.
Enligt utskottets mening bör regeringen återkalla
den handlingsplan för sysselsättning som skickats
till EG-kommissionen. I stället bör en alternativ
inhemsk plan konstrueras som bygger på insikten att
den höga arbetslösheten och problemen i svensk
ekonomi framför allt är strukturella, inte
konjunkturella.
För att rätta till strukturproblemen och se till så
arbetslösheten inte fastnar på nuvarande höga nivå
behövs en omläggning av den ekonomiska politiken i
grön riktning. Huvudpunkterna i en ny handlingsplan
för sysselsättning bör vara:
En generell sänkning av arbetstiden. Sedan 1980-
talet har inte arbetstiden sänkts i takt med
produktivitetsutvecklingen. Det har starkt bidragit
till att främst ungdomar permanent ställts utanför
arbetsmarknaden.
En sänkning av skatten på arbete. Priset på
tjänster och arbete är för högt till följd av att
skatterna är för höga. Det gör att arbetsmarknaden
pressas ihop. Småföretagen kan inte växa trots goda
förutsättningar i övrigt och storföretagen
rationaliserar bort människor mycket hårt. Vidare
innebär detta att arbetskrävande återvinning har
svårt att konkurrera och att både privat och
offentlig service blir sämre eller uteblir helt.
Statliga investeringssatsningar på gröna jobb inom
bl.a. kultur, kommunikations- och energiområdena.
En reformering av arbetsmarknadspolitiken och
bättre spelregler för företagen.
Med det anförda avstyrker utskottet motion Fi24 (m).

13. Budgetprocessens tillämpning (mom. 5)
(m, fp, kd)
Lennart Hedquist (m), Fredrik Reinfeldt (m), Carl B
Hamilton (fp), Per Bill (m), Mats Odell (kd) och Bo
Lundgren (m) anser
dels att finansutskottets ställningstagande i
avsnitt 2.2 Budgetprocessens tillämpning bort ha
följande lydelse:
Sedan våren 1996 använder man sig av treåriga
utgiftstak i budgetarbetet. På förslag av regeringen
i vårpropositionen fastställer riksdagen ett tak för
de statliga utgifterna för de kommande tre åren. De
för varje år fastställda nivåerna omprövas normalt
inte och regeringen har därför sedan 1997 bara lagt
fram förslag om ett nytt tak för det sista året i
treårsperioden enligt ett rullande schema.
Syftet med utgiftstaket är att det skall "fungera
som ett styrinstrument som ger regering och riksdag
ett fastare grepp över utgiftsutvecklingen under
löpande budgetår" (bet. 1995/96:FiU10 s. 64). Genom
budgetlagen (1996:1059) infördes bestämmelser om att
regeringen är skyldig att följa utgiftsutvecklingen
(35 §) och att vidta åtgärder om det finns risk att
utgifts-taket överskrids (42 §). I den proposition
som låg till grund för budgetlagen angavs som motiv
för utgiftstaket också att: "Ett utgiftsmål för
budgetpolitiken tydliggör behovet av politiska
prioriteringar mellan olika utgiftsområden och ger
budgetpolitiken en långsiktig inriktning med högre
förutsebarhet (prop. 1995/96:220 s. 78).
Budgetlagen reglerar emellertid inte vad som bör
inrymmas under utgifts-taket. I samma proposition
framhöll regeringen som sin mening att man inte bör
lagreglera hur ett tak skall vara avgränsat eller
utformat. I stället bestäms vad som skall rymmas
inom taken när riksdagen godkänner det. Hittills har
det inneburit att ett utgiftstak för staten har
fastställts som innefattar alla utgiftsområden på
statsbudgeten utom utgiftsområde 26 Statskuldsräntor
m.m. Dessutom ingår socialförsäkringssektorn vid
sidan om statsbudgeten, dvs. fr.o.m. år 1999 endast
utgifterna för ATP. Taket har lagts fast i nominella
termer.
Därtill har en budgeteringsmarginal kopplats till
utgiftstaket. Budgeteringsmarginalen räknas in i
utgiftstaket men ingår inte i statsbudgetens
utgifter. I den mån budgeteringsmarginalen behöver
tas i anspråk för ofinansierade utgiftsökningar
leder detta således till att upplåningsbehovet ökar.
Regeringen har emellertid vid flera tillfällen
anmält att den inte avser att utnyttja marginalen på
detta sätt och i 1996 års vårproposition framhölls
att respekten för saldorelaterade mål inte skall
minska på grund av budgeteringsmarginalen.
Budgeteringsmarginalens syfte är att minska behovet
av revideringar av utgiftstaket och har motiverats
av den osäkerhet som ligger i beräkningar som
sträcker sig över flera år. I årets vårproposition
uttalar regeringen att man bör ha en
budgeteringsmarginal som ökar över tiden och för år
2001 har regeringen bedömt det lämpligt med en
marginal som motsvarar 3,5 % av utgiftstaket eller
27,5 miljarder kronor.
Budgeteringsmarginalen finns inte uppförd på
statsbudgeten och är således ofinansierad. Utnyttjas
budgeteringsmarginalen kommer därmed statsfinanserna
att försvagas.
Regeringen har uttalat att budgeteringsmarginalen
inte får användas för ofinansierade utgiftsökningar,
men har vid upprepade tillfällen brutit mot denna
avsiktsförklaring. De ursprungliga marginalerna har
minskat kraftigt genom att ofinansierade
utgiftsökningar tillåtits eller genom att varaktiga
utgiftsökningar "finansierats" med antingen
engångsvisa budgetförstärkningar eller
bokföringsmässiga transaktioner. En självklar
utgångspunkt bör enligt utskottets mening vara att
regeländringar som leder till en bestående
utgiftsökning alltid skall finansieras med en
varaktig utgiftsminskning.
Med hänsyn härtill finns det starka skäl att vara
orolig för att stramheten i den nya budgetprocessen
urholkas oavsett inställningen till
budgeteringsmarginalen i sig. Riksdagen bör av denna
anledning hos regeringen begära förslag till
riktlinjer för hur en budgeteringsmarginal skall få
utnyttjas. Sådana riktlinjer är avsedda för såväl
riksdagens arbete som regeringens. Enligt utskottets
mening kan det även finnas skäl att i budgetlagen
införa bestämmelser som reglerar hur
budgeteringsmarginalen får utnyttjas. När det gäller
riksdagens eget arbete utgår utskottet från att
formerna för budgeteringsmarginalens användning
kommer att vara en av de frågor som lyfts fram när
budgetprocessen blir föremål för utvärdering.
Regeringen har även på annat sätt vidtagit åtgärder
som innebär att man inte bara kringgår intentionerna
bakom den nya budgetprocessen utan också
bestämmelserna i riksdagsordningen och budgetlagen.
Ett sådant övertramp har varit finansiering av
investeringar i infrastrukturen med upplåning via
särskilda bolag, inte minst för upplåningen till
Botniabanan.
Utskottet föreslår sålunda att riksdagen beslutar
att med anledning av motion Fi17 (m) yrkande 4 som
sin mening ge regeringen till känna vad utskottet
här har anfört i fråga om budgeteringsmarginalen och
om förslag till ändring av budgetlagen.
dels att utskottets hemställan under 5 bort ha
följande lydelse:
5. beträffande budgetprocessens tillämpning
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Fi17 yrkande 4
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört
om budgeteringsmarginalens användning m.m.,

14. Budgetprocessens tillämpning (mom. 5)
(v)
Lars Bäckström (v) anser
dels att finansutskottets ställningstagande i
avsnitt 2.2 Budgetprocessens tillämpning bort ha
följande lydelse:
Riksdagen fattade 1994 beslut om att regeringens
budgetförslag skulle börja behandlas i nya former
fr.o.m. hösten 1996. Avsikten var bl.a. att få till
stånd en mer samlad budgetbehandling och att
förskjuta riksdagens beredning från våren till
hösten varigenom behandlingstiden skulle kunna
kortas till tre månader mot tidigare drygt fem.
På förslag av regeringen fattade riksdagen våren
1995 principbeslut om att införa en ny typ av
budgetrestriktion i form av ett utgiftstak för de
samlade statliga utgifterna. Nyordningen innebär att
regeringen i vårpropositionen lägger fram förslag
till utgiftstak för de kommande tre åren. De för
varje år fastställda nivåerna omprövas normalt inte
och regeringen har därför sedan 1997 bara lagt fram
förslag om ett nytt tak för det sista året i
treårsperioden enligt ett rullande schema.
Samtidigt som regeringen begär att riksdagen skall
fastställa ett utgiftstak för det tredje året begär
man riksdagens godkännande av ett förslag till
preliminär fördelning av utgifter på utgiftsområden
för den närmast efterföljande treårsperioden.
Framför allt det senare förslaget har enligt
utskottets mening kommit att rubba de ursprungliga
intentionerna bakom budgetprocessen. Genom att
regeringen begär riksdagens godkännande av en
preliminär fördelning på utgiftsområden tvingas
oppositionspartierna att redan på våren utarbeta
alternativa budgetförslag. Bortsett från att
riksdagen redan då har små möjligheter att på ett
meningsfullt sätt sakbehandla olika budgetförslag
har detta lett till att budgetbehandlingen i stället
för att förkortas har kommit att pågå under
praktiskt taget hela året.
De hittills gjorda erfarenheterna av den nya
budgetprocessen har också visat att
budgeteringsmarginalens ställning kan behöva
klarläggas. Vidare kan sakutskottens roll under
budgetarbetet behöva utvecklas sett i skenet av hur
samspelet mellan dem och finansutskottet hittills
har fungerat.
Regeringen bör således dels utforma sina förslag i
vårpropositionen på ett sådant sätt att riksdagens
budgetberedning i enlighet med de ursprungliga
intentionerna till alla övervägande delar förläggs
till hösten, dels utforma riktlinjer för
budgeteringsmarginalens användning.
Finansutskottet föreslår att riksdagen beslutar att
med anledning av motion Fi17 (m) yrkande 4 som sin
mening ge regeringen till känna vad utskottet här
ovan har framhållit.
dels att utskottets hemställan under 5 bort ha
följande lydelse:
5. beträffande budgetprocessens tillämpning
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Fi17 yrkande 4
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört
om den ekonomiska vårpropositionen och budgeteringsmarginalens
användning m.m.,

15. Budgetprocessens tillämpning (mom. 5)
(mp)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att finansutskottets ställningstagande i
avsnitt 2.2 Budgetprocessens tillämpning bort ha
följande lydelse:
Enligt utskottets uppfattning är det rimligt att man
i anslutning till utgiftstaket använder sig av en
budgeteringsmarginal för att kunna fånga upp
fluktua- tioner i olika regelstyrda utgifter.
Budgeteringsmarginalen bör dock inte få användas för
helt nya utgiftsåtaganden.
Regeringen bör med anledning av motion Fi17 (m)
yrkande 4 ges i uppdrag att utforma riktlinjer för
budgeteringsmarginalens användning i enlighet med
detta synsätt.
dels att utskottets hemställan under 5 bort ha
följande lydelse:
5. beträffande budgetprocessens tillämpning
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Fi17 yrkande 4
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört
om budgeteringsmarginalens användning,

16. Mål för budgetpolitiken (mom. 6) (m)
Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt, Per Bill och Bo
Lundgren (alla m) anser
dels att finansutskottets ställningstagande i
avsnitt 2.3 Mål för budgetpolitiken bort ha följande
lydelse:
Det långsiktiga målet för budgetpolitiken bör vara
att upprätthålla balans i de offentliga finanserna
över en konjunkturcykel. Ett sådant mål leder till
att skuldkvoten fortsätter att minska i takt med att
BNP ökar.
Riksdagen har som långsiktigt mål för
budgetpolitiken lagt fast ett krav på överskott i de
offentliga finanserna på i genomsnitt 2 % av BNP
över en konjunkturcykel. Enligt utskottets mening
ger ett sådant mål sämre förutsättningar för stabil
och hög tillväxt. Målet är därigenom
kontraproduktivt, eftersom stark tillväxt leder till
att statsskulden minskar snabbare i förhållande till
BNP. Det är emellertid viktigt att så snabbt som
möjligt få ned statsskulds-kvoten till under 60 % av
BNP.
Eftersom tillväxten kan beräknas bli högre än
genomsnittligt över konjunkturcykeln under åren
1999-2001, bör man för dessa år budgetera för ett
överskott i de offentliga finanserna. Moderata
samlingspartiet har i enlighet med detta synsätt
utformat sitt budgetalternativ på ett sådant sätt
att det finansiella sparandet väntas uppgå till 16
miljarder kronor 1999, till 40 miljarder kronor 2000
och till 52 miljarder kronor 2001, dvs. partiet har
ett 10 miljarder kronor högre finansiellt sparande
än regeringen för de båda senare åren. Enligt
finansutskottets mening framstår Moderata
samlingspartiets förslag till inriktning av
budgetpolitiken som mer välavvägt, inte minst mot
bakgrund av att det långsiktigt inte leder till
samma överbeskattning som hittills gällande mål och
därigenom inte heller utgör samma broms på
tillväxten.
Vad utskottet här har anfört bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna. Utskottet
tillstyrker motion Fi17 (m) yrkande 5 och avstyrker
motionerna Fi20 (v) yrkande 10 och Fi21 (mp) yrkande
39.
dels att utskottets hemställan under 6 bort ha
följande lydelse:
6. beträffande mål för budgetpolitiken
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Fi17 yrkande 5
samt med avslag på motionerna 1997/98:Fi20 yrkande 10 och
1997/98:Fi21 yrkande 39 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört om mål för budgetpolitiken,

17. Mål för budgetpolitiken (mom. 6) (v)
Lars Bäckström (v) anser
dels att finansutskottets ställningstagande i
avsnitt 2.3 Mål för budgetpolitiken bort ha följande
lydelse:
Utskottet delar Vänsterpartiets uppfattning att
målet om 2 % överskott i de offentliga finanserna
inte får överordnas målet om full sysselsättning.
Detta gäller särskilt så länge som det av riksdagen
fastlagda målet om en halverad öppen arbetslöshet
inte är uppfyllt. Utskottet vill på intet sätt
ifrågasätta att Sverige behöver en stark offentlig
ekonomi. Men det är inte rimligt att avstå från att
avdela ytterligare resurser för att öka
sysselsättningen och begränsa arbetslösheten i ett
läge när landet har stora överskott i bytesbalansen
och i de offentliga finanserna.
Med det anförda tillstyrker utskottet
Vänsterpartiets förslag till budgetpolitiska mål som
det framförs i motion Fi20 (v) yrkande 10. Samtidigt
avstyrker utskottet motionerna Fi17 (m) yrkande 5
och Fi21 (mp) yrkande 39.
dels att utskottets hemställan under 6 bort ha
följande lydelse:
6. beträffande mål för budgetpolitiken
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Fi20 yrkande 10
samt med avslag på motionerna 1997/98:Fi17 yrkande 5 och
1997/98:Fi21 yrkande 39 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört om mål för budgetpolitiken,

18. Mål för budgetpolitiken (mom. 6) (mp)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att finansutskottets ställningstagande i
avsnitt 2.3 Mål för budgetpolitiken bort ha följande
lydelse:
Liksom Miljöpartiet de gröna anser finansutskottet
att det långsiktiga målet för överskott i de
offentliga finanserna bör vara minst 1 % av BNP i
genomsnitt över en konjunkturcykel. För denna nivå
talar enligt utskottets mening den omständigheten
att utskottet i likhet med Miljöpartiet de gröna i
högre grad vill betona privat sparande i stället för
offentligt. Dessutom anser utskottet i likhet med
Miljöpartiet de gröna att inriktningen av den
ekonomiska politiken skall vara sådan att
miljöskulden minskas.
Liksom motionärerna anser utskottet att man vid en
konjunktur över genomsnittet bör eftersträva att ha
ett högre överskott än 1 % av BNP. Med de
tillväxtprognoser som förutses för 2000 och 2001
anser utskottet att ett överskott på 1,2 % år 2000
och 2,3 % av BNP år 2001 är rimligt.
Med det anförda tillstyrker utskottet motion Fi21
(mp) yrkande 39. Samtidigt avstyrker utskottet
motionerna Fi17 (m) yrkande 5 och Fi20 (v) yrkande
10.
dels att utskottets hemställan under 6 bort ha
följande lydelse:
6. beträffande mål för budgetpolitiken
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Fi21 yrkande 39
samt med avslag på motionerna 1997/98:Fi17 yrkande 5 och
1997/98:Fi20 yrkande 10 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört om mål för budgetpolitiken,

19. Mål för budgetpolitiken (mom. 6,
motiveringen) (fp)
Carl B Hamilton (fp) anser att finansutskottets
ställningstagande i avsnitt 2.3 Mål för
budgetpolitiken bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser, i likhet med vad som sägs i
propositionen och i Folkpartiet liberalernas motion,
att man bör eftersträva en lägre skuldkvot eftersom
de offentliga finanserna då inte blir lika känsliga
för vare sig förändringar i konjunkturen eller
ränte- och växelkurssvängningar. Dessutom minskar
statens räntebetalningar som för närvarande är den
enskilt största posten bland statsbudgetens
utgifter.
Skuldkvoten sjunker när tillväxten är god. Den kan
sänkas ytterligare genom försäljning av statliga
företag, vilket föreslås i folkpartimotionen. En
minskad skuldsättning bör emellertid också
åstadkommas genom att man, sett över en
konjunkturcykel, har ett genomsnittligt överskott i
de offentliga finanserna motsvarande 2 % av BNP. Ett
sådant överskott bör upprätthållas så länge
skuldkvoten överstiger 60 % av BNP, dvs. den nivå
som motsvarar konvergenskriterierna för den
ekonomiska och monetära unionen (EMU). Om
överskottet skulle bli större än vad som krävs för
att uppnå denna nivå bör skatterna sänkas.
Med det anförda avstyrker utskottet motionerna Fi17
(m) yrkande 5, Fi20 (v) yrkande 10 och Fi21 (mp)
yrkande 39.

20. Mål för statsskulden (mom. 7) (m)
Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt, Per Bill och Bo
Lundgren (alla m) anser
dels att finansutskottets ställningstagande i
avsnitt 2.4 Mål för statsskulden bort ha följande
lydelse:
Enligt finansutskottets mening bör, på det sätt som
Moderata samlingspartiet föreslår, målen för
budgetpolitiken kompletteras med ett mål för
skuldkvoten som anger till vilken nivå och hur
snabbt den offentliga bruttoskulden skall begränsas.
Enligt Maastrichtkriterierna får den offentliga
sektorns konsoliderade bruttoskuld inte överstiga
60 % av BNP. Regeringen räknar i sin prognos med att
den svenska skuldkvoten, definierad på detta sätt,
kommer att uppgå till 74,3 % av BNP vid utgången av
1998. Med regeringens tillväxtantaganden och
budgetalternativ kommer skuldkvoten att ha minskat
till 62,9 % av BNP 2001. Samma tillväxtantaganden
omsatta på det moderata budgetalternativet innebär
att skuldkvoten detta år i stället kommer att ha
begränsats till 61 %. Om man som i det moderata
budgetalternativet utgår ifrån att den offentliga
bruttoskulden därefter skall vara oförändrad i
nominella termer kommer skuldkvoten automatiskt att
minska i takt med att BNP ökar. Hur snabbt detta
sker framgår av efterföljande sammanställning som
utgår från två alternativa tillväxtnivåer för BNP.

Skuldkvotens utveckling vid olika tillväxtantaganden med
Moderata samlingspartiets budgetalternativ

Offentliga sektorns bruttoskuld i procent av BNP

------------------------------------
20012002200320042005
------------------------------------
------------------------------------
vid 2,5 % real61,058,455,853,451,1
tillväxt
------------------------------------
vid 1,5 % real61,058,956,955,053,1
tillväxt
------------------------------------
Moderata samlingspartiet anser att skuldkvoten vid
de beräkningsförutsättningar som gäller för
vårpropositionen skall ha begränsats till 60 % av
BNP senast 2002.
Finansutskottet finner den föreslagna nivån vara
väl avvägd och biträder det moderata förslaget i
motion Fi17 (m) yrkande 6 även i detta avseende.
dels att utskottets hemställan under 7 bort ha
följande lydelse:

7. beträffande mål för statsskulden
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Fi17 yrkande 6
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört
om mål för statsskulden,

21. Mål för statsskulden (mom. 7,
motiveringen) (v)
Lars Bäckström (v) anser att finansutskottets
ställningstagande i avsnitt 2.4 Mål för statsskulden
bort ha följande lydelse:
Finansutskottet delar Vänsterpartiets uppfattning
att Sverige klarar sig bättre utanför än innanför
EMU. Vi bör självständigt forma en ekonomisk politik
som varaktigt håller Sverige utanför EMU och inte
anpassa oss till de krav som en framtida låsning av
kronan till euron kräver. Vi bör därför inte heller
binda oss för att begränsa statsskulden till en viss
nivå på det sätt som Moderata samlingspartiet
föreslår.
Med det anförda avstyrker utskottet motion Fi17 (m)
yrkande 6.

22. Försäljning av statliga företag
(mom. 8) (m, fp, kd)
Lennart Hedquist (m), Fredrik Reinfeldt (m), Carl B
Hamilton (fp), Per Bill (m), Mats Odell (kd) och Bo
Lundgren (m) anser
dels att finansutskottets ställningstagande i
avsnitt 2.5 Försäljning av statliga företag bort ha
följande lydelse:
Finansutskottets syn på statliga företag
överensstämmer med vad Moderata samlingspartiet,
Folkpartiet och Kristdemokraterna ger uttryck för.
Statens främsta näringspolitiska uppgift är att ange
ramar och regelsystem för näringslivets verksamhet
och att bidra till att skapa betingelser för
långsiktig tillväxt. Staten bör inte samtidigt
uppträda som ägare och som utformare av de regler
som gäller för näringslivets verksamhet, utan
grundprincipen måste vara att konkurrensutsatt
verksamhet skall bedrivas i privat regi.
Det arbete som påbörjades under fyrpartiregeringen
med att minska statens företagsägande bör, enligt
finansutskottets uppfattning, fortsätta. Med en
privatisering av statliga företag uppnås en
tydligare ägarroll, kommersiellt mer kompetent
skötta företag och en ökad aktiespridning. Samtidigt
tillförs statskassan försäljningsinkomster som kan
användas för att amortera statsskulden.
Riksdagen bör anmoda regeringen att lägga fram en
plan för försäljning av statliga företag i enlighet
med vad som redovisats i reservation 1. Det innebär
att de tre partiernas partimotioner i sak blir
tillgodosedda i denna del. Även motion Fi18 (c)
tillgodoses i allt väsentligt i denna del.
dels att utskottets hemställan under 8 bort ha
följande lydelse:

8. beträffande försäljning av statliga företag
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Fi18 yrkande 23
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört
om försäljning av statliga företag,

23. Försäljning av statliga företag
(mom. 8) (c)
Per-Ola Eriksson (c) anser
dels att finansutskottets ställningstagande i
avsnitt 2.5 Försäljning av statliga företag bort ha
följande lydelse:
Statligt ägande av börsnoterade företag som driver
affärsverksamhet får inte bli ett självändamål.
Staten skall inte, i princip, äga företag som inte
uttryckligen tjänar ett samhällsintresse. I likhet
med Centerpartiet anser utskottet att statens
främsta näringspolitiska uppgift skall vara att ange
ramar och regelsystem för näringslivets verksamhet
och bidra till att skapa betingelser för långsiktig
tillväxt. Det skapar oklarhet om staten samtidigt
uppträder som ägare och som utformare av de regler
som gäller för näringslivets verksamhet.
Grundprincipen måste vara att konkurrensutsatt
verksamhet skall bedrivas i privat regi.
Det arbete som påbörjades under fyrpartiregeringen
med att minska statens företagsägande bör, enligt
finansutskottets uppfattning, fortsätta. Mycket
tyder på att riskkapitalmarknaden under de närmaste
åren kommer att få ett kraftigt tillskott av kapital
och att det därför kan vara lämpligt att genomföra
en utförsäljning av statligt ägande under 1999 och
2000. Intäkterna från försäljningen bör användas för
att amortera statsskulden, vilket sänker statens
löpande räntekostnader.
Utskottet delar Centerpartiets uppfattning att man
under första hälften av nästa mandatperiod bör sälja
statligt ägda aktier i bolag som Nordbanken
(Holding) AB, Celsius AB, Assi Domän AB, Pharmacia &
Upjohn Inc. och Vasakronan AB (dock eventuellt med
undantag för specialfastigheter).
En försäljning av denna omfattning skulle grovt
räknat kunna inbringa drygt 80 miljarder kronor,
vilket skulle sänka räntekostnaderna med drygt 4
miljarder kronor.
För att stärka det enskilda skogsbruket och lokalt
verksamma sågverksföretag bör staten som
majoritetsägare i Assi Domän medverka till
försäljning av skogsmark. Det är viktigt inte minst
för skogsbrukets utveckling i de berörda regionerna.
Vidare är det viktigt att bevarandevärd skog behålls
i statlig ägo.
Finansutskottet tillstyrker således motion Fi18 (c)
yrkande 23.
dels att utskottets hemställan under 8 bort ha
följande lydelse:
8. beträffande försäljning av statliga företag
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Fi18 yrkande 23
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört
om försäljning av statliga företag,

24. Försäljning av statliga företag
(mom. 8) (mp)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att finansutskottets ställningstagande under
rubriken 2.5 Försäljning av statliga företag bort ha
följande lydelse:
Statens främsta näringspolitiska uppgift är att ange
ramar och regelsystem för näringslivets verksamhet
och att bidra till att skapa betingelser för en
socialt och miljömässigt hållbar ekonomisk
utveckling. Staten bör inte samtidigt uppträda som
ägare och utformare av de regler som gäller för
näringslivets verksamhet, utan grundprincipen bör
vara att konkurrensutsatt verksamhet skall bedrivas
i privat regi.
Detta skall emellertid vägas mot andra allmänna
intressen som tillräcklig demokratisk kontroll och
strategiska naturresurser, risk för minskad
konkurrens eller allvarliga störningar i marknadens
funktionssätt. Utskottets bedömning är att
fortsatta försäljningar bör kunna genomföras de
närmaste åren.
Vad utskottet anfört med anledning av motion Fi18
(c) yrkande 23 bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 8 bort ha
följande lydelse:
8. beträffande försäljning av statliga företag
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Fi18 yrkande 23
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

25. Försäljning av statliga företag
(mom. 8, motiveringen) (v)
Lars Bäckström (v) anser att finansutskottets
ställningstagande i avsnitt 2.5 Försäljning av
statliga företag bort ha följande lydelse:
I likhet med näringsutskottet anser finansutskottet
att det inte finns anledning för riksdagen att
tillstyrka de motionsvis framförda förslagen om
försäljning av statliga företag. Finansutskottet
avstyrker därför motion Fi18 (c) yrkande 23.

26. Budgetpolitikens inriktning och
utgiftstak m.m. för 1999-2001 (mom. 9-11)
(m)
Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt, Per Bill och Bo
Lundgren (alla m) anser
dels att finansutskottets yttrande i avsnitten
2.6.2-2.7 samt 3.0-3.28 bort ha följande lydelse:
De svenska offentliga finanserna är unikt känsliga
för svängningar i konjunkturen, vilket är en direkt
följd av att de utgör en så stor andel av den
samlade produktionen. Det enda verkligt effektiva
sättet att begränsa detta problem är den lösning
Moderata samlingspartiet anvisar, nämligen att
minska budgetens storlek och begränsa dess andel av
BNP.
För Moderata samlingspartiet är sänkta skatter och
minskade utgifter därför grundbulten i partiets
strategi för att främja en god ekonomisk tillväxt
och skapa långsiktig reda i de offentliga
finanserna.
Lösningen står enligt utskottets mening inte att
finna i en stor offentlig sektor. Trots världens
högsta skatter och en gynnsam ekonomisk utveckling
klarar nämligen stat och kommun i dag inte av sina
kärnuppgifter. Samtidigt har de senaste årens
skattehöjningar snävat in marginalerna så kraftigt
för många familjer att arbetsinkomsterna inte längre
räcker till. Sverige har kommit att få världens
hårdast beskattade låg- och medelinkomsttagare.
Sedan regeringsskiftet 1994 har skatterna höjts med
sammanlagt drygt 70 miljarder kronor, eller med
nästan 1 500 kr per månad per hushåll i genomsnitt.
Mätt som andel av den totala arbetsersättningen
(dvs. bruttolön inklusive löneskatter) har under den
gångna mandatperioden de totala skattekostnaderna
för en normalfamilj ökat från 59 % till 63 %.
Skattehöjningar har under hela mandatperioden varit
ett dominerande inslag i regeringens budgetpolitik.
Skattehöjningar är också det enda bestående inslaget
i regeringens s.k. konsolideringsprogram. Regeringen
gör stor sak av detta program på 126 miljarder
kronor av vilket drygt hälften eller 66 miljarder
kronor sägs vara utgiftsneddragningar. Men detta är
en statisk redovisning som ger en skev bild av
regeringens verkliga agerande. För medan genomdrivna
skattehöjningar i huvudsak fortfarande ligger fast
och får ett genomslag som ökar i takt med tillväxten
återstår i dag praktiskt taget inget av dessa
besparingar. Återställare och en rad nya
utgiftsåtaganden har successivt holkat ur värdet av
de besparingar som gjordes i mandatperiodens början.
De nya utgiftsåtagandena har dessutom kommit att öka
i omfattning ju närmare valdagen vi kommit. Därtill
kommer att regeringen i sitt besparingsprogram
tillgodoräknat sig neddragningar som genomfördes
redan av den borgerliga fyrpartiregeringen. De
förändringar som då gjordes i bl.a.
bostadssubventionerna och sjukförsäkringen fick
betydande effekt på utgiftsnivån, vilket den
socialdemokratiska regeringen haft stor nytta av.
Regeringens väg bort från konsolideringsprogrammets
utgiftsminskningar kan ses som en vindlande väg mot
nollsparande. Den kan sammanfattas på följande sätt.
Effekten av regeringens förslag till utgifstförändringar
under mandatperioden
Belopp i miljarder kronor
--------------------------------------------
Varaktig
effekt
--------------------------------------------
--------------------------------------------
Ingångsvärde av besparingar ärvda
från fyrpartiregeringen -9
--------------------------------------------
Saneringsprogrammet 66
--------------------------------------------
Utgiftsökningar vid sidan av -32
saneringsprogrammet
--------------------------------------------
Summa 1998 25
--------------------------------------------
Ytterligare utgiftsökningar till
2001
--------------------------------------------
-Vårpropositionen 1997 -4
--------------------------------------------
-Budgetpropositionen 1997 -8
--------------------------------------------
-Vårpropositionen 1998 -16
--------------------------------------------
Summa 2001 -3
--------------------------------------------
--------------------------------------------

Om man i detta sammanhang även beaktar det s.k.
beräkningstekniska utrymmet som regeringen satt av
för 2001 och utgår från att det liksom hittills
kommer att användas till nya utgiftsåtaganden kommer
utgifterna i stället varaktigt att ha ökat med drygt
30 miljarder kronor.
Det är ett grundläggande fel i samhällssystemet när
ett ständigt växande antal svenskar görs beroende av
bidrag och offentliga subventioner. I och med att
den offentliga sektorn tar i anspråk en så stor del
av de totala resurserna beskärs den privata sektorns
möjligheter att erbjuda nya arbeten som kan få ned
arbetslösheten.
I likhet med Moderata samlingspartiet anser
utskottet därför att budgetpolitiken bör inriktas på
att begränsa den offentliga sektorn. Partiets mål på
medellång sikt är att uppnå balans mellan den
offentliga och den privata sektorn, vilket begränsar
de offentliga finansernas känslighet för
konjunktursvängningar.
Ett första steg i denna riktning tas av Moderata
samlingspartiet i motion Fi17, där partiet lägger
fram förslag som innebär att utgifts- och
skattekvoten kan begränsas med ungefär 4
procentenheter fram till år 2001. Partiets
budgetalternativ är inriktat på balans i de
offentliga finanserna. De överordnade målen för
Moderata samlingspartiets budgetalternativ är:
att skapa förutsättningar för så många nya
arbetstillfällen i företagen att arbetslösheten
avskaffas som samhällsproblem. Det förutsätter
och leder till en högre tillväxt och därmed
bättre välståndsutveckling,
att växla lägre skatter på arbetsinkomster mot bidrag och
subventioner så att det blir möjligt att leva på sin lön och
bygga upp ett eget sparande,
att återskapa förtroendet för att stat och kommun klarar sina
grund-läggande åtaganden genom prioritering av kärnuppgifterna
inom ramen för de omfattande resurser som tas i anspråk av den
offentliga sektorn.
Sålunda föreslår Moderata samlingspartiet i sitt
budgetalternativ nettobesparingar som för 1999
uppgår till 32,4 miljarder kronor och för 2000 och
2001 till 53,8 respektive 59,7 miljarder kronor.
I det moderata budgetalternativet gör
besparingarna det möjligt att sänka
skatter med 33,4 miljarder kronor 1999,
62,3 miljarder kronor 2000 och
84,4 miljarder kronor 2001.
Moderata samlingspartiet föreslår en långtgående
växling från sub-ventioner och bidrag till
skattesänkningar för de breda grupperna av låg- och
medelinkomsttagare. Sänkta skatter gör det lättare
att leva på den egna lönen.
Det är framför allt vanliga familjer med låga och
medelstora inkomster som har drabbats av de senaste
årens skattechocker. Enligt finansutskottets mening
är det därför naturligt att man - såsom Moderata
samlingspartiet förordar - i första hand inriktar
sig på att sänka såväl skatten på arbetsinkomster
för låg- och medelinkomsttagare som andra skatter
vilka begränsar vanliga hushålls marginaler, såsom
fastighetsskatt samt skatt på bensin och resor med
kollektivtrafik. I enlighet med detta synsätt har i
det moderata budgetalternativet skattesänkningarna
fördelats så att knappt 13 miljarder kronor används
för att minska skatten på företagande och
kapitalbildning, medan 67 miljarder kronor, eller
närmare 83 %, avser lägre skatt på arbete, familj
och boende. Av särskild betydelse är att
tyngdpunkten i inkomstskattesänkningarna ligger i
sådana åtgärder som främst gynnar låg- och
medelinkomsttagare. Det gäller inte minst förslaget
om ett förvärvsavdrag på alla typer av
pensionsgrundande inkomster upp till 7,5 basbelopp,
ett avdrag som alltså också skall kunna göras på
t.ex. sjukpenning- och a-kasseersättning och som
skall medges med 7 % 1999, med 9 % 2000 och med 12 %
2001. Det gäller också förslaget om höjt grundavdrag
samt förslaget om ett särskilt grundavdrag vid den
kommunala beskattningen på 10 000 kr per barn liksom
olika förslag inriktade på att sänka
kommunalskatten. Skattesänkningar utformade på detta
sätt skapar enligt utskottets mening större trygghet
för enskilda och familjer.
De besparingsförslag Moderata samlingspartiet för
fram är väl avvägda. Finansutskottet noterar med
tillfredsställelse att grupper som har svårt att
tillgodogöra sig skattesänkningarna är undantagna
från Moderata samlingspartiets besparingar. Tvärtom
föreslår man betydande förbättringar i förhållande
till regeringen för exempelvis handikappade och
pensionärer. En skattesänkning, i form av ett
särskilt kommunalt grundavdrag för barnfamiljer, är
också tänkt att kunna utgå som ett bidrag för dem
som på grund av låga inkomster inte kan tillgodogöra
sig avdraget.
Moderata samlingspartiet föreslår inte heller några
besparingar som berör sjukvård, äldreomsorg eller
undervisningen i grundskola och gymnasium.
I stället går besparingarna ut på att behålla
tidigare 75-procentiga ersättningsnivå inom
socialförsäkringssystemen och
arbetslöshetsförsäkringen samt att införa
ytterligare en karensdag i sjukförsäkringen.
Arbetslöshetsförsäkringen bör dessutom omvandlas
till en omställningsförsäkring med en
ersättningsperiod på 300 arbetsdagar, vilket
motsvarar ca 15 månader. För dem som likväl står
utan arbete efter försäkringsperiodens slut skall
ett kompletterande trygghetsskydd gälla. Dessutom
bör egenfinansieringen av arbetslöshetsförsäkringen
öka.
Utgiftsminskningar bör också åstadkommas genom
minskat företagsstöd, minskade bidrag till
organisationer och politiska partier, en snabbare
avveckling av bostadssubventionerna, en lägre nivå
på infrastrukturinvesteringarna och besparingar inom
den statliga administrationen.
Samhällets grundläggande funktioner som t.ex.
rättsväsendet bör däremot i enlighet med det
moderata alternativet ges ökade anslag i förhållande
till vad regeringen föreslagit. Partiet anslår också
1,5 miljarder kronor mer än regeringen för kostnader
för statlig assistansersättning. Likaså bör åtgärder
vidtas för att stärka kvaliteten såväl i den
grundläggande skolutbildningen som inom högskolans
ram, vilket innebär större forskningsanslag än vad
regeringen förordat.
Kommunernas ekonomi har försvagats kraftigt sedan
Socialdemokraterna övertog regeringsansvaret 1994.
Enligt utskottets mening kan emellertid den
nödvändiga förnyelsen av kommunsektorn inte
åstadkommas på det sätt regeringen föreslår genom
utfästelser om ytterligare statsbidrag till
kommunsektorn. Erfarenheterna av vad som skett med
anledning av tidigare tillskott bekräftar detta.
Statens viktigaste uppgift i detta sammanhang är i
stället att skapa förutsättningar för större
skatteunderlag genom ökad sysselsättning och
genomföra omfattande avregleringar för den kommunala
verksamheten. Verksamheterna måste
konkurrensutsättas och så långt möjligt
effektiviseras och rationaliseras för att
medborgarna skall få valuta för sina skattepengar. I
likhet med Moderata samlingspartiet föreslår
utskottet en omfattande avre- glering och
konkurrensutsättning.
Den kommunala verksamheten bör sålunda renodlas och
effektiviseras. Dessutom bör tidigare tillskott av
statsbidrag utnyttjas. Om man därtill beaktar att
ekonomin torde utvecklas starkare med den av
utskottet här förordade politiken uppkommer ett
utrymme för att sänka den kommunala utdebiteringen.
Kommunalskatten bör därutöver sänkas genom att
staten övertar kostnader som åvilar
kommunerna. Utskottet föreslår att man
inför en nationell skolpeng av det slag
Moderata samlingspartiet förordar för att
lyfta över finansieringsansvaret för
skolan (men inte ansvaret för
undervisningen som sådan) till staten.
För 2000 skapas därmed ett utrymme som
motsvarar en sänkning av den kommunala
utdebiteringen med 1 kr och 2001 med
ytterligare 1 kr.
Förutom det nyss nämnda utrymmet för att ta över
kostnaderna för att möjliggöra sänkt kommunal
utdebitering föreslår utskottet enligt moderat
förebild också höjt allmänt grundavdrag och
införande av ett särskilt grundavdrag för barn vid
den kommunala beskattningen.
Såsom Moderata samlingspartiet framhåller är det
ett oavvisligt krav att stat och kommun kan
fullfölja sina grundläggande åtaganden när det
gäller exempelvis sjukvård, äldreomsorg,
undervisning och rättstrygghet. Det kan emellertid
ske om verksamheten koncentreras till
kärnuppgifterna.
Finansutskottet har tidigare ställt sig bakom
Moderata samlingspartiets förslag till besparingar.
De utgiftsminskningar som följer av dessa förslag
innebär att utgiftstaket under de kommande tre
budgetåren bör bestämmas till 697 miljarder kronor
1999, 682 miljarder kronor 2000 och 683 miljarder
kronor 2001. Det är en minskning med 38 respektive
62 och 87 miljarder kronor jämfört med regeringens
förslag för de tre åren.
Vid beräkningen av utgiftstaket har utskottet i
likhet med Moderata samlingspartiet inte inkluderat
någon budgeteringsmarginal eftersom den påverkar
budgetdisciplinen negativt. Om de föreslagna taken
för statens utgifter behöver överskridas, får
regeringen återkomma till riksdagen med redovisning
av varför det ökade resursbehovet uppstått samt
förslag till åtgärder för att uppfylla det
ursprungligen fastställda taket för de statliga
utgifterna.

Tabell. Utskottets och Moderata samlingspartiets förslag
till utgiftsramar m.m. för 1999-2001
Belopp i miljoner kronor

Förändring i förhållande till regeringens förslag

Sammanfattningsvis anser utskottet således att
Moderata samlingspartiets i motion Fi17 redovisade
förslag till inriktning av budgetpolitiken bör ligga
till grund för budgetpolitikens utformning under
kommande år. Det innebär att utskottet tillstyrker
de av detta parti föreslagna nivåerna för
utgiftstaket för staten (yrkande 7) för 1999-2001
liksom partiets förslag till beräkning av utgifterna
för den offentliga sektorn (yrkande 2). Vidare
tillstyrker utskottet Moderata samlingspartiets
förslag till preliminär fördelning av utgifter på
utgiftsområden i enlighet med ovanstående tabell
(yrkande 8). Slutligen biträder utskottet även
övriga av Moderata samlingspartiet i detta
sammanhang framförda förslag.
Med hänvisning till det anförda biträder utskottet
således motionerna Fi17 (m) yrkandena 2, 7 och 8
samt Fi26 (m) yrkandena 1-5.
Regeringens förslag i berörda delar avstyrks. Vidare
avstyrks övriga motioner som är aktuella i detta
sammanhang.
dels att utskottets hemställan under 9 bort ha
följande lydelse:
9. beträffande utgiftstak för staten
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Fi17 yrkande 7
och med avslag på proposition 1997/98:150 yrkande 3 samt
motionerna 1997/98:Fi18 yrkande 2, 1997/98:Fi19 yrkande 3,
1997/98:Fi20 yrkande 3, 1997/98:Fi21 yrkande 41 och
1997/98:Fi22 yrkande 3 fastställer utgiftstaket för staten
inklusive socialförsäkringssektorn vid sidan av statsbudgeten
för 1999 till 697 miljarder kronor, för 2000 till 682
miljarder kronor och för 2001 till 683 miljarder kronor samt
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört
om inriktningen av budgetpolitiken,
dels att utskottets hemställan under 10 bort ha
följande lydelse:
10. beträffande utgiftstak för den offentliga sektorn
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Fi17 yrkande 2
och med avslag på proposition 1997/98:150 yrkande 2 samt
motionerna 1997/98:Fi19 yrkande 2, 1997/98:Fi20 yrkande 2,
1997/98:Fi21 yrkande 40 och 1997/98:Fi22 yrkande 2 godkänner
beräkningen av de offentliga utgifterna för åren 1999-2001 i
enlighet med vad utskottet förordat,
dels att utskottets hemställan under 11 bort ha
följande lydelse:
11. beträffande preliminär fördelning på utgiftsområden
att riksdagen med bifall till motionerna 1997/98:Fi17 yrkande
8 och 1997/98:Fi26 yrkandena 1-5 samt med avslag på
proposition 1997/98:150 yrkande 4 och motionerna 1997/98:Fi18
yrkandena 3, 20 och 25, 1997/98:Fi19 yrkandena 4, 10 och 27,
1997/98:Fi20 yrkandena 4, 8, 21, 22 och 28, 1997/98:Fi21
yrkandena 42 och 43, 1997/98:Fi22 yrkande 4, 1997/98:Fi38,
1997/98:Fi41, 1997/98:Fi47, 1997/98:Fi59 och 1997/98:Fi61
godkänner utskottets förslag till preliminär fördelning av
utgifterna på utgiftsområden för åren 1999-2001 som riktlinjer
för regeringens budgetarbete,

27. Budgetpolitikens inriktning och
utgiftstak m.m. för 1999-2001 (mom. 9-11)
(c)
Per-Ola Eriksson (c) anser
dels att finansutskottets yttrande under avsnitt
2.6.2-2.7 och 3.0-3.28 bort ha följande lydelse:
Finansutskottet ställer sig bakom Centerpartiets
budgetalternativ som presenteras i motion Fi18.
Finansutskottet anser att skatter skall sänkas på
arbete, boende och riskkapital och att beskattningen
bör skärpas på miljö, energi och hälsa.
Arbetsgivaravgifterna har under den gångna
mandatperioden sänkts för framför allt mindre
företag. Finansutskottet föreslår nu att man går
vidare på den inslagna vägen och sänker
arbetsgivaravgifterna ytterligare. Sänkningen
finansieras till en del av höjda energi- och
miljöskatter. Så t.ex. bör produktionsskatten på el
från kärnkraftverk höjas, liksom kväveoxid-
skatten. Miljöskatten på inrikes flyg bör
återinföras. Finansutskottet avvisar regeringens
förslag om sänkt tobaksskatt och förslaget att
lindra fastighetsbeskattningen för äldre
vattenkraftanläggningar.
Förmögenhetsskatten bör avvecklas i tre steg fram
till 2002. Skatten för låg- och medelinkomsttagare
bör sänkas genom ett höjt grundavdrag.
Egenavgiften till arbetslöshetsförsäkringen bör
höjas med 40 kr per månad. En försöksverksamhet med
skattesubventionerade hushållstjänster bör inledas.
Finansutskottet vill dessutom införa en vårdgaranti
samt förbättra situationen för de sämst ställda
pensionärerna genom ett höjt pensionstillskott.
Under första hälften av nästa mandatperiod vill
finansutskottet också sälja ut vissa statliga
företag med ett beräknat marknadsvärde av 80
miljarder kronor. Försäljningsinkomsterna skall
användas för att amortera statsskulden, och
utgifterna för statsskuldsräntor kan därför
begränsas.
Finansutskottet ser inte någon anledning att
föreslå någon ändring av utgiftstaket för åren 1999
och 2000. För år 2001 förespråkar finansutskottet
ett något lägre utgiftstak än regeringen, främst
motiverat av att utskottet ifrågasätter den enligt
utskottets mening alltför höga nivån på
budgeteringsmarginalen för 2001.
Utskottets syn på regeringens förslag till
preliminär fördelning på statsbudgetens 27
utgiftsområden sammanfattas i den efterföljande
tabellen och kommenteras nedan.

Tabell. Utskottets och Centerpartiets förslag till
utgiftsramar m.m. för 1999-2001
Belopp i miljoner kronor

Förändring i förhållande till regeringens förslag till
utgiftsramar

Resurser tillförs (utgiftsområde 1) med sikte på
Sveriges kommande ordförandeskap i EU. Utskottet
anser att detta är fullt naturligt men utskottet
avstyrker ändock en del av tillskottet.
Utskottet avvisar regeringens förslag
(utgiftsområde 2) om inrättande av en ny myndighet
för kvalitets- och kompetensutveckling i staten.
Utgiftsområdet (utgiftsområde 3) bör enligt
utskottets uppfattning tillföras ytterligare medel
för kontrollåtgärder.
Polisväsendet bör (utgiftsområde 4) tillföras
ytterligare medel inom den av regeringen anvisade
ramen.
Utskottet motsätter sig (utgiftsområde 5) att
informationen om Europapolitiken får ytterligare
anslag.
Den av utskottet förordade utgiftsramen
(utgiftsområde 6) överensstämmer med regeringens
förslag.
Utskottet anser att det är viktigt att Sverige kan
ge ett aktivt och generöst bistånd (utgiftsområde
7). När ekonomin tillåter är det motiverat att öka
biståndet samtidigt som sådana insatser måste vägas
mot angelägna åtgärder på andra områden. Utskottets
förslag till utgiftsram för utgiftsområdet
överensstämmer med regeringens förslag.
Den av utskottet förordade utgiftsramen
(utgiftsområde 8) överensstämmer med regeringens
förslag.
Utskottet anser att ett system med servicecheckar
bör införas (utgiftsområde 9) så att pensionärer kan
anlita hemhjälp för hushållstjänster genom en
subvention från staten. Utskottet biträder
regeringens förslag om ökade resurser till
äldreomsorgen men föreslår en alternativ användning
av medlen. Utskottet avstyrker förslaget om det
tillfälliga bidraget till äldrebostäder. Utskottet
anser vidare att Apoteksbolaget bör
konkurrensutsättas och att en successiv
utförsäljning av enskilda apotek genomförs.
Utskottet ansluter sig till regeringens förslag
(utgiftsområde 10) men anser därutöver att
beräkningen av den sjukpenninggrundande inkomsten
skall ändras. Löneanpassningen bör slopas och
kvalifikationsvillkoren bör ändras.
Situationen för de sämst ställda pensionärerna
måste förbättras. Utskottet föreslår därför
(utgiftsområde 11) att pensionstillskottet höjs med
0,03 basbelopp eller ca 1 100 kr per år.
Sammanboende pensionärer bör likställas med gifta
avseende folkpensionen. Utskottet anser att
kapitalinkomster skall beaktas på samma sätt vid BTP
som vid beräkning av bostadsbidrag samt att endast
bidragsberättigad pensionärs del av boendekostnaden
skall ligga till grund för rätten till BTP.
Förslaget om en slopad löneanpassning av den
sjukpenninggrundande inkomsten får även effekter
inom detta utgiftsområde (utgiftsområde 12).
Utskottet förordar att frågan om att på längre sikt
göra om stödet till barn i åldern 0-6 år till ett
s.k. barnkonto utreds.
Den av utskottet förordade utgiftsramen
(utgiftsområde 13) överensstämmer med regeringens
förslag. Utskottet anser dock att en utredning bör
ges i uppdrag att skyndsamt se över drivkrafterna
för arbete och återkomma med förslag som innebär att
fler arbetslösa tjänar på att ta arbete, när sådan
möjlighet finns. Utskottet anser att
arbetslöshetsförsäkringen inte i egentlig mening är
någon försäkring eftersom avgiften är mycket låg.
Avgiften skall höjas till 480 kr per år. Förslaget
kommer att öka inkomsterna på statsbudgeten.
Utgifterna påverkas däremot inte. Vad utskottet
anfört om avgiften till arbetslöshetsförsäkringen
bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna.
Utskottet anser att det finns behov av förändringar
inom utgiftsområdet (utgiftsområde 14). Det krävs en
ökad flexibilitet i arbetsmarknadspolitiken för att
sysselsättningen markant skall kunna öka. Utskottets
utgångspunkt är att ALU eller liknande åtgärder inte
bör användas i konkurrensutsatt verksamhet. Den av
regeringen föreslagna ökningen av anslaget till
arbetsförmedlingarna för år 1999 bör minskas med 400
miljoner kronor. Ytterligare 500 miljoner kronor bör
överföras till utgiftsområde 19 för
småföretagssatsningar. Utskottet anser att 90
miljoner kronor skall överföras till utgiftsområde
17 för insatser på kulturområdet.
Ett nytt studiestödssystem måste utarbetas med en
inriktning mot att göra skuldbördan mer hanterlig
(utgiftsområde 15). Det nya studiestödssystemet
skapar utrymme för en minskning av ramen.
De mindre och medelstora högskolorna måste få ökade
forskningsresurser (utgiftsområde 16). Utskottet
vill vidare göra satsningar på läs- och
skrivutveckling, distansutbildning, IT-projekt och
utveckling av IT-pedagogik samt fort- och
vidareutbildning av lärare.
Utskottet anser att medel från utgiftsområde 14
skall föras över till utgiftsområdet (utgiftsområde
17) för aktiva insatser för konstnärer och kultur.
Vidare bör anslaget till uppsökande verksamhet i
samhällsfrågor avskaffas.
Räntebidragen bör ersättas med investeringsbidrag
(utgiftsområde 18). Vidare anser utskottet att de
lokala investeringsprogrammen inte skall tillföras
medel år 2001.
Utskottet anser att 500 miljoner kronor skall föras
från utgiftsområde 14 till utgiftsområdet
(utgiftsområde 19) att fördelas mellan
länsstyrelserna för näringslivsutveckling. Systemet
med nedsatta socialavgifter i Norrlands inland bör
behållas och även inkludera reduktion för jord- och
skogsbruk.
Utskottet anser att den av regeringen föreslagna
höjningen av ramen är otillräcklig varför ramen bör
höjas utöver regeringens förslag (utgiftsområde 20).
Det av regeringen tidigare indragna anslaget på 3
miljoner kronor till ideella miljöorganisationers
internationella arbete bör återställas. Regeringens
anslag för inköp av mark och skötsel av
naturvårdsområden är för litet för att i tillräcklig
omfattning skydda den biologiska mångfalden i
skogen. Kalkning av sjöar och inköp av mark för
naturskyddsändamål är prioriterade frågor för
utskottet varför utskottet anser det förvånande att
regeringen bortsett från riksdagens begäran om höjt
anslag till kalkning.
Den av utskottet förordade utgiftsramen
(utgiftsområde 21) överensstämmer med regeringens
förslag.
Luftfartsverket, liksom alla statliga verksamheter,
måste ta ett regionalpolitiskt ansvar inom sitt
sektorsområde (utgiftsområde 22). Utskottet anser
att Luftfartsverket bör bidra med de 105 miljoner
kronor per år som regeringen föreslår skall anvisas
över statsbudgeten för drift av de kommunala
flygplatserna. Utskottet anser att resurser bör
tillföras för satsningar på enskilda vägar samt
hårdbeläggning av grusvägar. Vidare bör ökade
satsningar på upprustning av länsvägnätet
prioriteras före satsningar på riksvägarna.
Utskottet motsätter sig den av regeringen
föreslagna neddragningen av utgiftsramen
(utgiftsområde 23). En neddragning skulle begränsa
näringens utvecklingsmöjligheter. Utskottet anser
att skatteåtgärder bör vidtas med anledning av
utredningen En livsmedelsstratergi för Sverige (SOU
1997:167).
Utskottet anser att medel bör tillföras forskning
och utveckling, exportfrämjande åtgärder samt
gårdsförädling av livsmedel (utgiftsområde 24).
Utskottet anser vidare att det är oklart vari
regeringens IT-satsning består. Satsningen bör kunna
rymmas inom ordinarie anslag. Utskottet motsätter
sig regeringens förslag att medel skall avsättas för
att främja de små och medelstora företagens handel
med Europa.
En omfattande utförsäljning av statligt ägande i
företag under perioden 1999-2000 medför betydande
engångsintäkter till statskassan (utgiftsområde 26).
Utskottet anser att tillskottet bör användas för att
betala av statsskulden, vilket får till följd att
räntekostnaderna sjunker.
Utskottet anser att det är angeläget att Sverige
kan minska sin avgift till EU (utgiftsområde 27).
Regeringen bör med kraft driva detta krav i EU. Vad
utskottet anfört bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
Sammanfattningsvis anser utskottet således att
Centerpartiets i motion Fi18 redovisade förslag till
inriktning av budgetpolitiken bör ligga till grund
för budgetpolitikens inriktning under kommande år.
Det innebär att utskottet tillstyrker de av detta
parti föreslagna nivåerna för utgiftstaket för
staten (yrkande 2) för år 2001. Vidare tillstyrker
utskottet Centerpartiets förslag till preliminär
fördelning av utgifter på utgiftsområden i enlighet
med ovanstående tabell (yrkandena 3, 20 och 25).
Regeringens förslag i berörda delar avstyrks. Vidare
avstyrks övriga motioner som är aktuella i detta
sammanhang.
dels att utskottets hemställan under 9 bort ha
följande lydelse:
9. beträffande utgiftstak för staten
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Fi18 yrkande 2
och med avslag på proposition 1997/98:150 yrkande 3 samt
motionerna 1997/98:Fi17 yrkande 7, 1997/98:Fi19 yrkande 3,
1997/98:Fi20 yrkande 3, 1997/98:Fi21 yrkande 41 och
1997/98:Fi22 yrkande 3 fastställer utgiftstaket för staten
inklusive socialförsäkringssektorn vid sidan av statsbudgeten
för år 2001 till 760 miljarder kronor samt som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört om inriktningen av
budgetpolitiken,
dels att utskottets hemställan under 10 bort ha
följande lydelse:
10. beträffande utgiftstak för den offentliga sektorn
= utskottet,
dels att utskottets hemställan under 11 bort ha
följande lydelse:
11. beträffande preliminär fördelning på utgiftsområden
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Fi18 yrkandena 3,
20 och 25 samt med avslag på proposition 1997/98:150 yrkande 4
och motionerna 1997/98:Fi17 yrkande 8, 1997/98:Fi19 yrkandena
4, 10 och 27, 1997/98:Fi20 yrkandena 4, 8, 21, 22 och 28,
1997/98:Fi21 yrkandena 42 och 43, 1997/98:Fi22 yrkande 4,
1997/98:Fi26 yrkandena 1-5, 1997/98:Fi38, 1997/98:Fi41,
1997/98:Fi47, 1997/98:Fi59 och 1997/98:Fi61
dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört om avgiften till arbetslöshetsförsäkringen,
dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört om den svenska EU-avgiften,
dels godkänner utskottets förslag till preliminär fördelning
av utgifterna på utgiftsområden för åren 1999-2001 som
riktlinjer för regeringens budgetarbete,

28. Budgetpolitikens inriktning och
utgiftstak m.m. för åren 1999-2001 (mom.
9-11) (fp)
Carl B Hamilton (fp) anser
dels att utskottets yttrande i avsnitten 2.6.2-2.7
samt 3.0-3.28 bort ha följande lydelse:
I Folkpartiet liberalernas partimotion kritiseras
inriktningen av den budgetpolitik som regeringen för.
Regeringen hindrar genom skattehöjningar tillväxten och
framväxten av nya arbetstillfällen. Utskottet delar
denna bedömning. Utskottet delar vidare motionens
värdering av budgetutvecklingen. Försämringarna av
budgeten under början av 1990-talet var både en följd
av att de svenska offentliga finanserna är unikt
konjunkturkänsliga och av de långsiktiga
strukturproblem med lönebildning m.m. som under en lång
följd av år ackumulerats i ekonomin och som lett till
vår låga tillväxt. Budgetsaneringen startade under den
borgerliga regeringen och en betydande del av de
förbättringar som skett under den socialdemokratiska
tiden är en följd av beslut som fattades under den
borgerliga tiden, ofta mot hätskt socialdemokratiskt
motstånd.
Den budgetsanering som den borgerliga regeringen
påbörjade hade varit nödvändig för varje regering efter
1992, oberoende av politisk färg. Det är emellertid
beklagligt ur tillväxt- och sysselsättningssynpunkt att
den socialdemokratiska fortsättningen har haft en så
stark tyngdpunkt, netto, på skattehöjningar.
För att öka potentialen i den svenska ekonomin bör
skatter sänkas på det sätt som föreslås i
Folkpartiet liberalernas motion. Utgiftstaket bör
under de tre närmast efterföljande åren vara i runt
tal 20 miljarder kronor lägre än vad regeringen
föreslagit.

Tabell. Utskottets förslag till utgiftstak 1999-2001
Belopp i miljarder kronor

---------------------------------------------
1999 2000 2001
---------------------------------------------
Regeringens förslag till 735,0 744,0 770,0
utgiftstak
---------------------------------------------
Föreslagna -17,0 -22,2 -21,4
utgiftsminskningar¹
---------------------------------------------
Ändrad ±0,0 ±0,0 ±0,0
budgeteringsmarginal
---------------------------------------------
Föreslaget utgiftstak 718,0 721,8 748,6
---------------------------------------------
---------------------------------------------
¹ Exklusive förslag om minskad nivå på
statsskuldsräntor.
Utskottet stöder målet om 2 procents överskott över
konjunkturcykeln i de offentliga finanserna. Enligt
OECD ligger emellertid Sverige mest illa till av
alla medlemsländer i fråga om de offentliga
finansernas konjunkturkänslighet. Tillförlitlig
kunskap och empirisk visshet har vi dock först när
Sverige passerar botten av nästa lågkonjunktur.
Detta talar för en stark finanspolitik med stor
vaksamhet vad gäller konjunkturen och de offentliga
finanserna.
Utskottet kan emellertid konstatera att regeringen
- vilket påpekas i den folkpartistiska motionen -
inte redovisar stora kommande utgiftsposter.
Budgeten är därför inte så stark som regeringen gör
gällande. Det är exempelvis uppenbart att regeringen
"mörkar" de verkliga kostnaderna för att fylla i de
svarta hålen i de kommunala bostadsbolagen.
Regeringen "mörkar" också notan för stängningen av
Barsebäck. Utskottet bedömer att man lågt räknat
skulle ha budgeterat ca 2 miljarder kronor per år,
och att den totala kostnaden torde ligga i
intervallet 12-15 miljarder kronor, beroende inte
minst på vilken alternativ energiförsörjning som
väljs, beroende på i vilken utsträckning man vill
minska koldioxidutsläppen, och omfattningen av de
kompenserande åtgärderna för att rädda miljön i
Skåne och övriga Syd-sverige mot angrepp från ökade
utsläpp från danska olje- och gaskraftverk som måste
till. Regeringens underbudgetering på denna punkt är
alltså minst 2 miljarder kronor per år för
Barsebäck, plus ett par hundra miljoner kronor per
år för bl.a. ökad kalkning av skog och sjöar i
Sydsverige.
Sammantaget "mörkar" och underbudgeterar regeringen
för åren 1999 och 2000 med mer än 5 miljarder kronor
per år, och för år 2001 med nära 10 miljarder
kronor.
Folkpartiet liberalerna prioriterar i sin
partimotion nya arbetstillfällen, ekonomisk
tillväxt, skolan och ansvaret för dem som har det
svårt. Utskottet anser att denna prioritering är
riktig. I partimotionen redovisas ett
budgetalternativ som är inriktat på att under nästa
mandatperiod främja tillkomsten av 300 000 nya,
reguljära arbetstillfällen. För att nå bl.a. detta
mål bör skatterna sänkas i enlighet med motionens
förslag med netto 18 miljarder kronor redan 1999.
Arbetsgivaravgifterna i den privata tjänstesektorn
skall sänkas med 6 procentenheter och denna sänkning
skall också omfatta kommuner. En reglering i
enlighet med finansieringsprincipen skall för deras
del neutralisera effekten av denna sänkning.
Regeringens förslag till höjd statlig inkomstskatt
avvisas. Vidare skall dubbelbeskattningen av aktier
och andelar i aktiefonder avskaffas. Avdraget för
pensionssparande höjs. Fastighetsskatten skall
sänkas med 0,2 procentenheter medan
förmögenhetsskatten stegvis skall avvecklas helt
fram till år 2001.
Folkpartiets förslag till ökade satsningar uppgår
till 6,4 miljarder kronor och riktar sig mot
områdena vård, skola och rättvisa. Utskottet ställer
sig bakom denna inriktning på budgetarbetet och
stöder dessutom förslaget att införa en vårdgaranti
liksom ett högkostnadsskydd för läkemedel. Stödet
till handikappersättning och arbetshandikappade
skall också öka. På skolans område föreslås att
barntillägget i svuxa återinförs samt att anslagen
till doktorandtjänster höjs. Bland partiets
rättvisesatsningar ingår ett successivt
återställande av enprocentsmålet för
biståndspolitiken samt krav på att tidigare
beslutade besparingar i änkepensionen rivs upp.
Skattesänkningarna och utgiftsökningarna föreslås
bli finansierade genom besparingar, vilkas effekt
beräknas till 24,4 miljarder kronor för år 1999.
Tyngdpunkten i besparingarna ligger i olika
arbetsmarknadspolitiska åtgärder som till följd av
arbetskraftsstimulerande åtgärder kan begränsas med
drygt 10 miljarder kronor. Besparingar skall också
göras i räntebidragen till bostäder samt i olika
typer av regionalpolitiskt stöd. Andra mer betydande
besparingar uppnås genom en långsammare takt i
genomförandet av tilltänkta
infrastrukturinvesteringar och
energiomställningsprogrammet. Minskat fusk och
bättre skatteindrivning bidrar också till
finansieringen, liksom åtgärder för bl.a. bättre
rehabilitering varigenom utgifterna för
förtidspension minskas. Stödet till de lokala
investeringsprogrammen avvecklas.
De samlade finansiella konsekvenserna av denna
politik är följande:

Tabell. Finansiella effekter 1999-2001
Belopp i miljarder kronor

----------------------------------------------
1999 2000 2001
----------------------------------------------
Utgiftsminskningar +18,0 +25,4 +26,2
----------------------------------------------
Skattesänkningar -18,3 -26,7 -28,6
----------------------------------------------
Skattehöjningar m.m. +0,3 +0,3 +0,3
----------------------------------------------
Netto inkomster -18,0 -25,4 -26,3
----------------------------------------------
Effekt på det finansiella ±0,0 ±0,0 -0,1
sparandet
----------------------------------------------
----------------------------------------------

Fördelat på utgiftsområden innebär detta ökade ramar
för framför allt utgiftsområdena 7 Internationellt
bistånd, 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg
samt 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom.
Beträffande biståndet beklagar utskottet de
besparingar som har gjorts. Utskottet vidhåller, i
likhet med vad som föreslås i Folkpartiets motion,
att en procent av BNI skall gå till internationellt
bistånd. Ramen bör därför successivt höjas med 1,5
miljarder kronor för år 1999, 1,8 miljarder kronor
för år 2000 och 2 miljarder kronor för år 2001 i
förhållande till propositionens förslag.
Besparingen på änkepensionerna bör rivas upp.
Dessutom bör inte innehavet av fritidsfastighet
räknas in i underlaget när bostadstillägget för
pensionärer skall fastställas. Utskottet stöder
vidare Folkpartiet liberalernas förslag att
återinföra vårdgarantin och att, genom en finansiell
samverkan mellan sjukförsäkringen och hälso- och
sjukvården, FINSAM, korta vårdköerna. Villkoren för
att få tillgång till personlig assistens bör
förbättras. Dessutom bör, under utgiftsområde 25,
utbetalas stimulansbidrag till kommuner som bygger
egna rum i äldreomsorgen.
Största sänkningarna föreslås för utgiftsramarna
för 13 Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet, 14
Arbetsmarknad och arbetsliv, 18 Samhällsplanering,
bostadsförsörjning och byggande samt 22
Kommunikationer.
På arbetsmarknadspolitikens utgiftsområden föreslås
neddragningar som en följd av den effekt en ändrad
inriktning av den ekonomiska politiken får på
sysselsättningen. Dessutom bör ineffektiva åtgärder
som t.ex. generationsväxlingen upphöra. Volymen på
de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna kan minskas.
På utgiftsområde 18 avvisar utskottet regeringens
förslag till s k lokalt investeringsprogram. Det är
ett ineffektivt användande av statliga medel, men
det är också ett uttryck för ett centralistiskt
planekonomiskt tänkande. Förutom att anslaget bör
dras in skall nu gällande beställningsbemyndigande
och de medel som ännu inte slukats av nu liggande
bemyndigande återtas. Utskottet anser dessutom att
räntebidragen kan reduceras.
Beträffande kommunikationsområdet anser utskottet
att en del av infrastrukturinvesteringarna kan
senareläggas.

Sammantaget föreslår utskottet följande preliminära
fördelning på utgiftsområden:

Tabell. Utskottets och Folkpartiet liberalernas förslag
till utgiftsramar m.m. för 1999-2001

På två områden vill utskottet särskilt framhålla
följande förslag.
På utgiftsområde 24 Näringsliv anser utskottet, i
likhet med vad som framförs i folkpartimotionen, att
säkerheten inför risken av en olycka vid ett
kärnkraftverk bör förbättras genom att ökade
resurser, 200 miljoner kronor per år, ställs till
förfogande för höjd säkerhet där den är i särklass
sämst, dvs. i kärnkraftsanläggningarna i Sveriges
närområde - i Ryssland, nämligen Murmansk och S:t
Petersburg, men även i Ukraina. Medlen skall
användas dels för att höja säkerheten i befintliga
anläggningar, dels för finansiering av alternativ
till existerande verk och i fullt medvetande om att
man i Ryssland och Ukraina själv är måttligt
intresserad av denna typ av insatser. För att få ett
större genomslag för höjd säkerhet i Ryssland och
Ukraina bör dessutom Sverige göra åtaganden om
matchande finansiering: För varje ny miljon som
övriga nordiska länder satsar för detta ändamål åtar
sig Sverige att satsa en miljon. Sverige bör göra
samma åtagande visavi andra potentiella
medfinansiärer, som t.ex. EU.
På utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner
anser utskottet att förslaget i motionen om att på
ett verkningsfullt men ändå obyråkratiskt sätt
"öronmärka" de ökade statsbidragen för skola, vård
och omsorg bör bifallas.
Sammanfattningsvis anser utskottet således att
Folkpartiet liberalernas i motion Fi19 redovisade
förslag till inriktning av budgetpolitiken bör ligga
till grund för budgetpolitikens utformning under
kommande år. Det innebär att utskottet tillstyrker
de av detta parti föreslagna nivåerna för
utgiftstaket för staten (yrkande 3) för 1999-2001
liksom partiets förslag till beräkning av utgifterna
för den offentliga sektorn (yrkande 2). Vidare
tillstyrker utskottet Folkpartiet liberalernas
förslag till preliminär fördelning av utgifter på
utgiftsområden i enlighet med ovanstående tabell
(yrkande 4). Slutligen biträder utskottet även
övriga av Folkpartiet liberalerna i detta sammanhang
framförda förslag.
Med hänvisning till det anförda biträder utskottet
således motion Fi19 (fp) yrkandena 2-4, 10 och 27.
Regeringens förslag i berörda delar avstyrks. Vidare
avstyrks övriga motioner som är aktuella i detta
sammanhang.
dels att utskottets hemställan under 9 bort ha
följande lydelse:
9. beträffande utgiftstak för staten
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Fi19 yrkande 3
och med avslag på proposition 1997/98:150 yrkande 3 samt
motionerna 1997/98:Fi17 yrkande 7, 1997/98:Fi18 yrkande 2,
1997/98:Fi20 yrkande 3, 1997/98:Fi21 yrkande 41 och
1997/98:Fi22 yrkande 3 fastställer utgiftstaket för staten
inklusive socialförsäkringssektorn vid sidan av statsbudgeten
för 1999 till 718 miljarder kronor, för 2000 till 722
miljarder kronor och för 2001 till 749 miljarder kronor samt
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört
om inriktningen av budgetpolitiken,
dels att utskottets hemställan under 10 bort ha
följande lydelse:
10. beträffande utgiftstak för den offentliga sektorn
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Fi19 yrkande 2
och med avslag på proposition 1997/98:150 yrkande 2 samt
motionerna 1997/98:Fi17 yrkande 2, 1997/98:Fi20 yrkande 2,
1997/98:Fi21 yrkande 40 och 1997/98:Fi22 yrkande 2 godkänner
beräkningen av de offentliga utgifterna för åren 1999-2001 i
enlighet med vad utskottet förordat,
dels att utskottets hemställan under 11 bort ha
följande lydelse:

11. beträffande preliminär fördelning på utgiftsområden
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Fi19 yrkandena 4,
10 och 27 samt med avslag på proposition 1997/98:150 yrkande 4
och motionerna 1997/98:Fi17 yrkande 8 och, 1997/98:Fi18
yrkandena 3, 20 och 25, 1997/98:Fi20 yrkandena 4, 8, 21, 22
och 28, 1997/98:Fi21 yrkandena 42 och 43, 1997/98:Fi22 yrkande
4, 1997/98:Fi26 yrkandena 1-5, 1997/98:Fi38, 1997/98:Fi41,
1997/98:Fi47, 1997/98:Fi59 och 1997/98:Fi61 godkänner
utskottets förslag till preliminär fördelning av utgifterna på
utgiftsområden för åren 1999-2001 som riktlinjer för
regeringens budgetarbete,

29. Budgetpolitikens inriktning och
utgiftstak m.m. för 1999-2001 (mom. 9-11)
(v)
Lars Bäckström (v) anser
dels att utskottets yttrande i avsnitten 2.6.2-2.7
samt 3.0-3.28 bort ha följande lydelse:
Utskottet ställer sig bakom Vänsterpartiets
alternativ till regeringens politik. Utskottet
anser, i likhet med Vänsterpartiet, att det finns
anledning att utnyttja en starkare ekonomisk
konjunktur de närmaste åren till att stärka
sparandet i den offentliga sektorn. Det är också
angeläget att inleda en amortering av den offentliga
skulden för att få ner den räntebelastning som
skulden utgör. Ränteutgifterna på statsskulden är
den enskilt största utgiftsposten i statsbudgeten
och beräknas i år uppgå till över 100 miljarder
kronor.
Utskottet menar dock samtidigt att sparandet i
ekonomin som helhet inte får vridas upp på för höga
nivåer. Det riskerar i så fall att försvaga
konjunkturuppgången och leda till lägre
investeringar och färre nya jobb. Utskottets
bedömning är att regeringen går för långt i sin iver
att tillgodose EMU-kravet på en s.k. konsoliderad
bruttoskuld på högst 60 % av BNP. En mer önskvärd
och realistisk uppläggning av budgetpolitiken talar
i stället för något högre utgifter de närmaste åren
och ett något lägre offentligt sparande. Då skapas
förutsättningar för en högre offentlig och privat
konsumtion i kombination med en ökad sysselsättning.
Utskottet ställer sig mot denna bakgrund bakom
Vänsterpartiet förslag att höja utgiftstaken för
staten med 10, 12 och 14 miljarder kronor jämfört
med regeringens förslag 1999, 2000 respektive 2001.
Utskottet föreslår också motsvarande höjning av
utgiftstaket för den offentliga sektorn.
Utskottet vill framhålla att en starkare
samhällsekonomi först och främst förutsätter att
fler är i arbete. Ytterligare resurser bör avdelas
till åtgärder som ökar antalet arbeten. Av medel som
regeringen vill använda för att amortera av den
offentliga skulden anser utskottet att man under de
närmaste tre åren bör kanalisera 10, 20 respektive
30 miljarder kronor till åtgärder avsedda att öka
sysselsättningen. Utskottet vill tillföra
ytterligare 5 miljarder kronor till kommuner och
landsting som en riktad sänkning av
arbetsgivaravgifterna.
Utskottet delar Vänsterpartiets strävan att
omfördela från dem med höga till dem med låga
inkomster och från stora vinstrika företag till små
och fattiga. Därför bör egenavgiften sänkas
samtidigt som värnskatten behålls och ytterligare
ett skikt på 30 % införs vid den statliga
inkomstbeskattningen på inkomster som överstiger 360
000 kr. Grundavdraget bör slopas över brytpunkten
och de med höga inkomster bör betala egenavgifter
även på den del av inkomsten som överstiger
avgiftstaket.
Bolagsskatten bör höjas från 28 till 30 %, och en
värnbolagsskatt på 5 % införas på vinster som
överstiger 50 miljoner kronor. Egenavgiften för
egenföretagare bör sänkas och arbetsgivarinträdet
vid sjukförsäkringen slopas för mindre företag.
Bensinskatten och vissa energi- och miljöskatter bör
höjas. För att stärka den privata tjänstesektorn bör
en ram för skattesänkningar reserveras på 4
miljarder kronor.
Utskottets syn på regeringens förslag till
preliminär fördelning på utgiftsområdena
sammanfattas i den efterföljande tabellen och
kommenteras översiktligt nedan. De absoluta tal som
utskottet föreslår samt avvikelsen mot regeringens
förslag redovisas i tabellen.
Utskottet ställer sig bakom Vänsterpartiets förslag
till preliminär fördelning.

Tabell. Utskottets och Vänsterpartiets förslag till
utgiftsramar m.m. för 1999-2001

Utskottet noterar att regeringen inte har redovisat
närmare underlag som motiverar höjningar inom
utgiftsområde 1. Ramen för utgiftsområdet bör
sänkas.
Inom rättsväsendet finns stora ouppfyllda
resursbehov hos bl.a. åklagarmyndigheterna och
polisen, och utskottet föreslår en högre ram än
regeringen.
Utskottet noterar regeringens avsikt att avsätta 20
miljoner kronor till informationsinsatser om
Europapolitiken och särskilt om euron. Hälften av
dessa medel bör enligt utskottet avsättas för
folkbildningsinsatser i Europafrågor. Sådana medel
bör enligt dansk modell kunna sökas av alla ideella
organisationer som har relevanta projekt, bl.a. för
att förbereda folkopinionen för en folkomröstning om
valutaunionen.
Utgifterna för totalförsvaret bör under åren
1999-2001 kunna minska med 1,5, 2,5 respektive 3
miljarder kronor.
Utskottet vill erinra om att Vänsterpartiet vid
flera tillfällen har föreslagit en plan på tre år
för en återgång till det en gång näst intill
förverkligade enprocentsmålet. Utskottet föreslår
att utgiftstaket för utgiftsområde 7 Internationellt
bistånd ökas med 1, 3,7 respektive 5,5 miljarder
kronor för de tre kommande åren jämfört med
regeringens förslag.
Utskottet kan inte godta den asylpolitik som förs
för närvarande. Respekt för Sveriges internationella
åtaganden vad gäller mänskliga rättigheter medför en
höjd ram för utgiftsområde 8 Invandrare och
flyktingar.
Utskottet ställer sig bakom Vänsterpartiets krav på
en storstadssatsning mot segregeringen. Det gäller
bl.a. åtgärder inom arbetsmarknadspolitiken som
ligger inom en ram på 500 miljoner kronor,
näringspolitiska och sociala insatser och åtgärder
inom miljö- och boendeområdet. Den totala
omfattningen av dessa insatser kan summeras till ca
1 miljard kronor. Detta är en rimlig utgångsnivå för
de pengar som riksdagen bör anslå för att
säkerställa en ny storstadspolitik.
Utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social
omsorg bör få ökade medel, bland annat för
tandvårdsförsäkringen och bilstödet till
funktionshindrade.
Förändring kräver stabila socialförsäkringssystem
som gör att människor vågar söka sig nya vägar.
Under 1990-talet har socialförsäkringarna blivit
allt mindre heltäckande. Den sociala otryggheten
skapar vanmakt och utanförskap. Utskottet föreslår
att nivåerna i a-kassan, sjuk- och
föräldraförsäkringen höjs till 85 % från den 1
januari 1999.
Försäkringskassorna bör tillföras medel och
änkepensionerna bör återställas. Bostadstillägget
till pensionärer, som är den del av pensionssystemet
som har den bästa fördelningspolitiska profilen, bör
höjas.
Ersättningsnivån bör höjas till 90 % för den s.k.
pappamånaden. Utskottet vill också framhålla att det
är oacceptabelt att barn till föräldrar med låg
inkomst inte skall kunna träffa den förälder som de
inte bor tillsammans med. Barnen bör därför få rätt
till två umgängesresor per månad.
Utskottet delar Vänsterpartiets uppfattning att det
vore mer ändamålsenligt att sammanföra
utgiftsområdena 13 och 14, som uppvisar ett starkt
ömsesidigt samband. För 1999 bör 1 miljard kronor
överföras från utgiftsområde 13 till 14 för aktiva
otraditionella insatser. 2,5 miljarder kronor bör
överföras till utgiftsområde 25 för extra
jobbsatsningar inom kommuner och landsting under
1999.
Utskottet vill avsätta betydande belopp till
arbetsmarknadspolitiska åtgärder som understöder en
offensiv sysselsättningstillväxt. Det s.k.
volymmålet bör tas bort. Vidare måste
arbetsmarknadspolitiken decentraliseras och
regelverket förenklas. Det behövs ett stort extra
utrymme för otraditionella insatser för att kunna
möta de lokala behov som arbetsförmedlingsnämnderna
anger.
Ett nytt sammanhållet studiestödssystem för alla
utbildningsformer behövs. Bidragsdelen, som kan
sägas vara en obeskattad studielön, bör höjas och
lånedelen inte vara större än att lånet kan betalas
tillbaka före pensionsåldern.
Utskottet anser att det behövs ett särskilt
utvecklingsstöd till skolor i utsatta bostadsområden
eller till skolor som av olika skäl behöver extra
resurser för att komma till rätta med
segregationsproblem.
Kraftfulla åtgärder måste vidtas för att öka
rekryteringsbasen till högskolans naturvetenskapliga
och tekniska utbildningar. För att på kort sikt
upprätthålla rekryteringen bör regeringen
säkerställa att basåret kan fortsätta med ökad
volym.
Folkbildningen har fått minskade resurser de
senaste fem åren samtidigt som den fått vidgade
uppgifter. Mer resurser krävs. Utskottet stöder
vidare förslaget om ett kvinnohistoriskt
centralmuseum samt att stödet till de fria grupperna
och kulturminnesvården ökas.
Regeringens satsning för att skapa en hållbar
bostadspolitik är otillräcklig och utskottet tillför
därför utgiftsområdet mer än 2 miljarder kronor
ytterligare per år. Medlen skall gå till ett
investeringsstöd till nyproduktion och ett stöd för
ombyggnation. Utskottet anser också att medel från
programmet för lokala investeringsprogram bör
omfördelas till investeringsstöd för ombyggnation.
Utskottet ser positivt på riksdagens beslut om den
s.k. kretsloppsmiljarden och investeringarna på
ekologiskt byggande, men är starkt kritiskt till att
partipolitisering tagit över vid utdelningen av
pengar till olika kommunala miljöprojekt på
bekostnad av behoven av miljöomställningen.
Utskottet menar vidare att en genomgripande
utvärdering av miljöfonderna är nödvändig innan
ytterligare satsningar görs. Dels är det tveksamt om
kretsloppsanpassningen skall ske i projektform, dels
är det omöjligt att bedöma behovet av medel när
information och utvärdering saknas. Till sist är det
av intresse att utvärdera till hur stor del projekt
som tilldelats medel har bidragit till en verklig
kretsloppsanpassning. Vad som anförts om en
utvärdering av de ekologiska fonderna bör riksdagen
som sin mening ge regeringen till känna.
En kraftsamling måste till för att bryta
utvecklingen mot ökade regionala klyftor. Det finns
mycket optimism och folklig handlingskraft att ta
till vara. I regeringens politik saknas konkreta
förslag på en rad områden. Därför måste mer av ett
helhetsgrepp tas samtidigt som man systematiskt för
ner beslutanderätten.
Utskottet delar Vänsterpartiets uppfattning att den
av regeringen föreslagna ramen för utgiftsområde 22
Kommunikationer är för stor. Vägnätet är i stort
sett färdigutbyggt. Man bör i stället satsa på en
utveckling av järnvägen och de kollektiva
kommunikationerna.
För att stärka kommunernas ekonomi och möjligheter
att trygga bra kvalitet i vård, skola och omsorger
föreslår utskottet en riktad
arbetsgivaravgiftssänkning till kommuner och
landsting omfattande 5 miljarder kronor. Dessutom
menar utskottet att 2,5 miljarder kronor under 1999
bör föras över från utgiftsområde 13 till
kommunsektorn. Förutsättningen för att dessa pengar
skall komma kommunsektorn till godo är emellertid
att enskilda kommuner och landsting omvandlar
befintliga arbetsmarknadspolitiska åtgärder i
kommunerna till tidsbegränsade anställningar under
avtalsenliga villkor. Kommunsektorn erhåller således
permanent ökade resurser med 5 miljarder kronor
genom sänkta arbetsgivaravgifter samt ett extra
tillskott för 1999 på 2,5 miljarder kronor. På
utgiftsområdet förändras dock inte anslaget gentemot
regeringens förslag för 1999, då anslaget reduceras
för de ökade inkomster som följer av sänkt
pensionsavgift och sänkta egenavgifter.
Eftersom utskottet förordar att en mindre del av
sparöverskottet i den offentliga sektorn används
till att amortera på den offentliga skulden jämfört
med regeringen ökar utgifterna för
statsskuldsräntor.
Utskottet vill i övrigt hänvisa till
Vänsterpartiets motion Fi20 samt de avvikande
meningar av Vänsterpartiets företrädare som fogats
till utskottens yttranden till finansutskottet.
Sammanfattningsvis anser utskottet således att
Vänsterpartiets i motion Fi20 redovisade förslag
till inriktning av budgetpolitiken bör ligga till
grund för budgetpolitikens utformning under kommande
år. Det innebär att utskottet tillstyrker de av
detta parti föreslagna nivåerna för utgiftstaket för
staten (yrkande 3) för 1999-2001 liksom partiets
förslag till beräkning av utgifterna för den
offentliga sektorn (yrkande 2). Vidare tillstyrker
utskottet Vänsterpartiets förslag till preliminär
fördelning av utgifter på utgiftsområden i enlighet
med ovanstående tabell (yrkande 4). Slutligen
biträder utskottet även övriga av Vänsterpartiet i
detta sammanhang framförda förslag.
Med hänvisning till det anförda biträder utskottet
således motion Fi20 (v) yrkandena 2-4, 8, 21, 22 och
28.
Regeringens förslag i berörda delar avstyrks.
Vidare avstyrks övriga motioner som är aktuella i
detta sammanhang.
dels att utskottets hemställan under 9 bort ha
följande lydelse:
9. beträffande utgiftstak för staten
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Fi20 yrkande 3
och med avslag på proposition 1997/98:150 yrkande 3 samt
motionerna 1997/98:Fi17 yrkande 7, 1997/98:Fi18 yrkande 2,
1997/98:Fi19 yrkande 3, 1997/98:Fi21 yrkande 41 och
1997/98:Fi22 yrkande 3 fastställer utgiftstaket för staten
inklusive socialförsäkringssektorn vid sidan av statsbudgeten
för år 1999 till 745 miljarder kronor, för år 2000 till 756
miljarder kronor och för år 2001 till 784 miljarder kronor,
dels att utskottets hemställan under 10 bort ha
följande lydelse:
10. beträffande utgiftstak för den offentliga sektorn
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Fi20 yrkande 2
och med avslag på proposition 1997/98:150 yrkande 2 samt
motionerna 1997/98:Fi17 yrkande 2, 1997/98:Fi19 yrkande 2,
1997/98:Fi21 yrkande 40 och 1997/98:Fi22 yrkande 2 godkänner
beräkningen av de offentliga utgifterna för åren 1999-2001 i
enlighet med vad utskottet förordat,
dels att utskottets hemställan under 11 bort ha
följande lydelse:
11. beträffande preliminär fördelning på utgiftsområden
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Fi20 yrkandena 4,
8, 21, 22 och 28 samt med avslag på proposition 1997/98:150
yrkande 4 och motionerna 1997/98:Fi17 yrkande 8, 1997/98:Fi18
yrkandena 3, 20 och 25, 1997/98:Fi19 yrkandena 4, 10 och 27,
1997/98:Fi21 yrkandena 42 och 43, 1997/98:Fi22 yrkande 4,
1997/98:Fi26 yrkandena 1-5, 1997/98:Fi38, 1997/98:Fi41,
1997/98:Fi47, 1997/98:Fi59 och 1997/98:Fi61
dels godkänner utskottets förslag till preliminär fördelning
av utgifterna på utgiftsområden för åren 1999-2001 som
riktlinjer för regeringens budgetarbete,
dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört om en utvärdering av de ekologiska fonderna,
dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört om ökade ramar för att höja nivåerna i a-kassan samt
sjuk- och föräldraförsäkringen,
dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört om medel för en storstadssatsning mot segregeringen,
dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört om en rättvis fördelning av informationspengar,

30. Budgetpolitikens inriktning och
utgiftstak m.m. (mom. 9-11) (mp)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att utskottets yttrande i avsnitten 2.6.2-2.7
samt 3.0-3.28 bort ha följande lydelse:
Finansutskottet ställer sig bakom Miljöpartiets
alternativ (motion Fi21) till budgetpolitisk
inriktning. Utskottet delar uppfattningen, som
kommer till uttryck i motionen, att den ekonomiska
politiken bör utformas så att den bidrar till ett
ekologiskt och socialt hållbart samhälle. Konkreta
åtgärder som leder denna väg är en grön
skattereform, en arbetstidsförkortning som leder
till att arbetstiden fördelas på ett mer rättvist
sätt samt ett reformerat socialförsäkringssystem. En
grön skattereform innebär att skatterna på
energianvändning höjs och att den extremt höga
beskattningen på arbete sänks.
Arbetstidsförkortningen innebär att arbetstiden
sänks till 35 timmar per vecka under nästa
mandatperiod samtidigt som arbetsgivaravgifter,
egen-avgifter och inkomstskatten i lägre
inkomstlägen sänks. Slutligen bör reformeringen av
socialförsäkringssystemet innehålla en samordning av
sjuk-, föräldra- och arbetslöshetsförsäkringarna,
där grundersättningen höjs och inkomstkopplingen vid
högre inkomstnivåer försvagas.
Vidare anser utskottet att regeringens prognos för
BNP-tillväxten är orealistisk. Den prognos som
redovisas i Miljöpartiets motion, och som bygger på
Konjunkturinstitutets senaste prognos, anser
utskottet vara mer trovärdig. Den begynnande
högkonjunkturen erbjuder dock ett utmärkt tillfälle
att minska de offentliga finansernas
konjunkturkänslighet, att förstärka småföretagens
egna kapital och tillväxtförmåga, att öppna bättre
möjligheter för entreprenörer och innovatörer, att
göra åtminstone medelinkomsttagarna mindre beroende
av bidragssystemen samt att minska omfattningen av
arbetsmarknadspolitiken.
Utskottet anser vidare, i likhet med Miljöpartiet,
att finanspolitiken bör kännetecknas av en bra
utgiftskontroll och långsiktig balans i de
offentliga finanserna. Underskott bör under normala
år inte accepteras. Det är nödvändigt att den del av
de offentliga inkomsterna som går till räntor på
statsskulden minskar, bl.a. för att behoven från ett
växande antal äldre i framtiden skall kunna mötas.
Det är också viktigt att på en rad olika sätt
förbättra statens och kommunsektorns
utgiftskontroll, att minska utgiftstrycket i den
offentliga ekonomin genom besparingar i främst
transfereringar med liten fördelningseffekt och i
vissa föråldrade statliga verksamheter. Därutöver
bör ytterligare steg tas för att bättre organisera
och effektivisera offentliga verksamheter och
transfereringssystem.
Finansutskottet instämmer till fullo i de
prioriteringar som Miljöpartiet redovisar. Det
gäller prioriteringarna ur social och miljömässig
synpunkt som måste förbättras avsevärt. Besparingar
kan ske på transfereringar till hög- och
medelinkomsttagare, men inte till dem som saknar
ekonomiska marginaler. Neddragningar av stödet till
de sämst ställda leder till övervältringar på
socialbidragssystemen som kommunerna bekostar.
Besparingar kan i betydligt högre grad göras på det
militära och på större vägbyggen. Däremot är de
genomförda besparingarna på t.ex. kalkning mot
försurning, sanering av allvarligt miljöskadade
områden och miljöforskning klart kontraproduktiva.
I likhet med Miljöpartiet de gröna anser
finansutskottet att statens åtaganden för
trygghet på ålderdomen framför allt bör
omfatta en bra grundpension för alla och
ekonomiska garantier för god vård och
äldreomsorg. Det skall däremot inte vara
en uppgift för staten att trygga uppnådda
högre inkomstnivåer. Det bör i första
hand vara en uppgift för den enskilde
att, genom avtalsförsäkringar, privata
försäkringar eller sparande i andra
former, försäkra sig om denna trygghet.
Med den här utgångspunkten behövs inte
något stort offentligt pensionssparande
mer än för att säkra en "buffert" för
väntade variationer i
pensionsutbetalningarna.
Vad gäller utgiftstaken ställer sig utskottet bakom
de av riksdagen redan fastlagda taken för åren 1999
och 2000. För år 2001 förespråkar utskottet det
förslag som presenteras i Miljöpartiet de grönas
motion Fi21, vilket är 10 miljarder kronor lägre än
det tak som föreslås av regeringen. Utskottet
tillstyrker med det anförda den preliminära
fördelning av utgifterna på utgiftsområden som
förespråkas av Miljöpartiet. Detsamma gäller
beräkningen av de offentliga utgifterna.
Utskottets syn på vilka förändringar som bör göras
i regeringens förslag till preliminär fördelning på
statsbudgetens 27 utgiftsområden sammanfattas i den
efterföljande tabellen och kommenteras i vissa
huvuddrag nedan.

Tabell. Utskottets och Miljöpartiet de grönas förslag till
utgiftsramar m.m. för 1999-2001
Miljoner kronor, löpande priser
Förändringar i relation till regeringens förslag till
utgiftsramar

Besparingar kan enligt utskottet ske på det militära
försvaret i högre grad än vad som kommit till uttryck i de
försvarspolitiska besluten. På sikt bör försvaret ställas
om från ett militärt försvar till ett starkt civilt
försvar och medel föras över till investeringar i säkerhet
för att minska risken för konflikter. Vidare kan
besparingar ske på utgiftsområdena 10 till 14. Ett s.k.
brutet tak i sjuk-, föräldra- och
arbetslöshetsförsäkringarna bör införas med 85 %
ersättning på inkomster upp till 4,2 basbelopp per år och
40 % på den del av inkomsten som överstiger 4,2 basbelopp.
Ett enhetligt tak bör också införas i socialförsäkringarna
och a-kassan och sättas till 6,5 basbelopp. Ett nytt
pensionssystem bör utarbetas som bygger på principen om en
grundpension, lika för alla oberoende av inkomst. Det
liggande förslaget till reformerat pensionssystemet bör
därför avvisas. Dessa två förslag ger dock besparingar
först på sikt. Den arbetstidsförkortning som Miljöpartiet
föreslår och som utskottet ställer sig bakom ger minskade
kostnader redan under nästa mandatperiod. De motsvaras
emellertid av minskade inkomster eftersom åtgärden måste
kombineras med sänkt skatt på arbete för att kunna leda
till lägre arbetslöshet. Åtgärden ger således inget
utrymme för nya utgifter. Trots att kostnaderna inom
berörda utgiftsområden måste räknas upp som en följd av
att regeringens prognoser inte kan betraktas som
trovärdiga kan, med en genomförd arbetstidsförkortning,
ramarna räknas ned jämfört med regeringens förslag.
Med de faktiska besparingarna ryms ett flertal
satsningar inom utgiftsområdena 9 till 14. Det
gäller bl.a. det förslag om ett beskattat allmänt
barnbidrag som Miljöpartiet föreslår och som
utskottet tillstyrker. Barnbidraget bör höjas till
1 200 kr per månad och barn. Vidare kan medel redan
nu anslås för att höja grundavdraget för den
bidragsskyldige inom underhållsstödet i väntan på
den översyn av vårdnadsbidraget som regeringen
aviserar. En uppräkning kan även ske av lönebidragen
för allmännyttiga organisationer och av anslaget
till Arbetarskyddsverket. Slutligen kan även
tandvårdsförsäkringen förbättras och anslaget bör
utökas med 250 miljoner kronor. Utskottet anser
vidare att en utredning bör ske av möjligheterna att
på sikt helt integrera tandvården inom ramen för
högkostnadsskyddet för övrig sjukvård.
Solidaritet med fattiga länder kräver enligt
utskottet ett utökat och samtidigt effektivare
svenskt bistånd. Upptrappningen av biståndet bör
därför ske snabbare än vad regeringen föreslagit och
uppgå till 0,79 % för år 1999, 0,82 % för år 2000
och 0,85 % för år 2001.
Inom utgiftsområde 18 bör satsningar göras på
åtgärder mot radon i bostäder och i vatten samt
allergisanering. Förlängningen av ROT-åtgärderna
avvisas. Vidare anser utskottet att stödet till
lokala investeringsprogram för ekologisk hållbarhet
bör minskas och att dessa resurser i stället bör
tillföras länsstyrelserna för förstärkning av
miljötillsyn m.m. Den av regeringen föreslagna
långsammare upptrappningen av den garanterade räntan
för de s.k. krisårgångarna avvisas av utskottet.
Utskottet föreslår ett flertal satsningar som
följer Miljöpartiets förslag. Det gäller bl.a.
ytterligare regionalpolitiska insatser inom bl.a.
byutvecklingsgrupper och mikrostöd samt insatser för
att underlätta för kommuner att ta del av
tillgängliga EU-stöd. Kraftfulla satsningar bör även
göras på utgiftsområdena 20 och 21. Inom dessa
områden är det angeläget att åtgärder vidtas för
sanering av gamla läckande gifthärdar, skydd av ur-
och naturskogar, kalkning av sjöar och vattendrag
samt åtgärder för att stödja forskning om och
installation av ny energiteknik.
Inom utgiftsområdena 22, 23 och 24 anser utskottet,
i likhet med Miljöpartiet, att omprioriteringar
behöver göras. Anslagen för byggande av nya vägar
bör minskas kraftigt samtidigt som stöd lämnas för
utveckling och investeringar i miljövänliga
kommunikationssystem. Miljöstödet skall utnyttjas
fullt ut. Medlen bör dock fördelas på ett annorlunda
sätt jämfört med regeringens förslag. Stöd bör
främst gå till små och medelstora gårdar i skogs-
och mellanbygderna. Slutligen gäller det anslagen
till turistfrämjande verksamhet, teknisk forskning
och utveckling, rymdverksamhet samt
investeringsfrämjande verksamheter som bör minskas
samtidigt som stödet ökas till kooperativ utveckling
och konsumentorganisationer.
Den ökning av ramen för utgiftsområde 25 som
utskottet föreslår hänger samman med effekterna av
ändrade skatter och beskattade barnbidrag.
Med hänvisning till vad finansutskottet här anfört
bör riksdagen bifalla motion Fi21 (mp) yrkandena 40,
41, 42 och 43 avseende budgetpolitikens inriktning,
beräkning av offentliga utgifter, utgiftstak för
staten samt den preliminära beräkningen för samtliga
utgiftsområden som riktlinjer för regeringens
budgetarbete. Propositionen i motsvarande delar
avstyrks liksom samtliga övriga här aktuella
motionsyrkanden.
dels att utskottets hemställan under 9 bort ha
följande lydelse:
9. beträffande utgiftstak för staten
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Fi21 yrkande 41
och med avslag på proposition 1997/98:150 yrkande 3 samt
motionerna 1997/98:Fi17 yrkande 7, 1997/98:Fi18 yrkande 2,
1997/98:Fi19 yrkande 3, 1997/98:Fi20 yrkande 3 och
1997/98:Fi22 yrkande 3 fastställer utgiftstaket för staten
inklusive socialförsäkringssektorn vid sidan av statsbudgeten
för år 1999 till 735 miljarder kronor för år 2000 till 744
miljarder kronor och för år 2001 till 760 miljarder kronor,
dels att utskottets hemställan under 10 bort ha
följande lydelse:
10. beträffande utgiftstak för den offentliga sektorn
att riksdagen med bifall till 1997/98:Fi21 yrkande 40 och med
avslag på proposition 1997/98:150 yrkande 2 samt motionerna
1997/98:Fi17 yrkande 2, 1997/98:Fi19 yrkande 2, 1997/98:Fi20
yrkande 2 och 1997/98:Fi22 yrkande 2 godkänner beräkningen av
de offentliga utgifterna för åren 1999-2001 i enlighet med vad
utskottet förordat,
dels att utskottets hemställan under 11 bort ha
följande lydelse:
11. beträffande preliminär fördelning på utgiftsområden
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Fi21 yrkandena 42
och 43 och med avslag på proposition 1997/98:150 yrkande 4
samt motionerna 1997/98:Fi17 yrkande 8, 1997/98:Fi18
yrkandena 3, 20 och 25, 1997/98:Fi19 yrkandena 4, 10 och 27,
1997/98:Fi20 yrkandena 4, 8, 21, 22 och 28, 1997/98:Fi22
yrkande 4, 1997/98:Fi26 yrkandena 1-5, 1997/98:Fi38,
1997/98:Fi41, 1997/98:Fi47, 1997/98:Fi59 samt 1997/98:Fi61
godkänner utskottets förslag till preliminär fördelning av
utgifterna på utgiftsområden åren 1999-2001 som riktlinjer för
regeringens budgetarbete,

31. Budgetpolitikens inriktning och
utgiftstak m.m. för 1999-2001 (mom. 9-11)
(kd)
Mats Odell (kd) anser
dels att utskottets yttrande i avsnitten 2.6.2-2.7
samt 3.0-3.28 bort ha följande lydelse:
Enligt finansutskottets mening bör de sex områden
som Kristdemokraterna vill prioritera styra
inriktningen på budgetarbetet under de närmaste
åren. De sex områdena är låg- och
medelinkomsttagares beskattning, barnfamiljers och
pensionärers ekonomiska situation, en skattepolitik
för tillväxt, vård och omsorg samt rättssamhällets
återupprättande.
För barnfamiljerna föreslås att ett beskattat
vårdnadsbidrag införs samt att en del av
barnbidraget används för att höja nivån på de
inkomstprövade bostadsbidragen. Underhållspliktiga
föreslås få ett höjt förbehållsbelopp samtidigt som
adoptionsbidragen förbättras.
För pensionärerna föreslås att samtliga
pensionsförmåner redan 1999 skall beräknas utifrån
ett oreducerat basbelopp, att inkomstprövningen av
änkepensioner slopas, att pensionstillskottet höjs
med 200 kr per månad samt att innehav av
fritidsfastighet inte skall beaktas vid
inkomstprövningen av bostadsbidrag. Vidare bör
omställningspensionen återställas till ett år från
dagens sex månader.
Rättssamhället skall återupprättas genom
effektivare skattekontroll och skärpt tullkontroll
och i detta syfte tillförs Riksskatteverket och
skattemyndigheterna samt Tullverket ytterligare
resurser. Vidare föreslås att ramen för
utgiftsområde 4 utökas kraftigt i syfte att
förbättra och utveckla såväl polis- som
åklagarväsende.
Utskottet kan lika lite som Kristdemokraterna
acceptera några nedskärningar på handikappområdet.
Därför bör 300 miljoner kronor utöver regeringens
förslag anslås för assistansersättning för perioden
fram till år 2001. Vidare bör ytterligare medel
anvisas för missbrukarvård. I avvaktan på en
utredning om sammanslagning av sjuk- och
tandvårdsförsäkringen bör tandvårdsförsäkringen
tillföras ytterligare 200 miljoner kronor.
Enligt utskottets mening är det angeläget att öka
satsningen på rehabilitering så att man kan begränsa
antalet personer med långvarig sjukskrivning och
förtidspension. Utskottet anser vidare att SGI bör
beräknas på ett nytt sätt och att en andra karensdag
bör införas i sjukförsäkringen kombinerat med ett
högkostnadsskydd. Utskottet föreslår också att de
sjukskrivnings- och rehabiliteringskostnader som
uppstår i samband med trafikolyckor skall föras över
till den obligatoriska trafikförsäkringen. För att
lindra effekten av den avgiftshöjning som detta
leder till bör i enlighet med Kristdemokraternas
förslag fordonsskatten samtidigt sänkas kraftigt.
De medel som finns reserverade på biståndsanslaget
bör enligt utskottet skyndsamt kanaliseras till
behövande och fattiga människor i den fattiga delen
av världen. Vidare bör ytterligare 7 miljarder
kronor anvisas under perioden 1999-2001 i syfte att
åter nå enprocentsmålet.
Kristdemokraterna lägger fram flera
tillväxtbefrämjande förslag, bl.a. på
skattepolitikens område. Utskottet bedömer att dessa
åtgärder verkningsfullt kommer att leda till att
sysselsättningen ökar, vilket minskar behovet av
arbetsmarknadspolitiska konjunkturåtgärder.
Medelsbehovet för arbetslöshetsersättningen
begränsas ytterligare av Kristdemokraternas förslag
att öka självfinansieringsgraden inom a-kassan samt
av att åtgärderna resursarbeten och
generationsväxling avvisas som
arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
Det finns enligt utskottet anledning att införa
striktare krav på en viss studietakt samt strängare
kontroll av att studietakten hålls för att
studerande skall beviljas studiemedel. Fribeloppet
bör vidare höjas rejält samtidigt som man återinför
möjligheten att återbetala studielån i förtid mot en
viss rabatt. Dessutom bör, i enlighet med
Kristdemokraternas uppfattning, barntillägget i
svuxa återinföras samtidigt som det särskilda N/T-
stödet samt stipendierna för dem som slutfört
basåret i komvux avskaffas.
Medelsbehovet begränsas också något av att den
utbyggnad av högskolan och vuxenutbildningen som
regeringen föreslår bör genomföras i ett lugnare
tempo. Utskottet föreslår vidare att 50 miljoner
kronor utöver regeringens förslag avsätts för
forskarutbildning. Centrala studiestödsnämnden bör,
enligt utskottets uppfattning, erhålla större anslag
än vad regeringen föreslår, vilket gör den av
regeringen aviserade avgiftshöjningen onödig.
Regeringens förslag att minska bidragen till svenska
skolor i utlandet avvisas.
Enligt utskottets uppfattning bör riksdagen avvisa
regeringens förslag att avdela 120 miljoner kronor
till framför allt facklig utbildning under treårs-
perioden. Utskottet föreslår vidare att 30 miljoner
kronor anslås under treårsperioden för att utveckla
ideell verksamhet av olika slag. Vidare bör momsen
på barnböcker slopas och ytterligare medel avdelas
för trossamfundens lokalbidrag.
Regeringens förslag att fasa in hyreshus
tillhörande de s.k. krisårgångarna i
fastighetsbeskattningen bör skjutas upp. Dessutom
bör de individuella inkomstgränserna som
bidragsgrund för bostadsbidragen slopas och den
barnrelaterade delen av bostadsbidraget höjas.
Kristdemokraternas förslag att avdela ytterligare
resurser för bl.a. inköp av skog, miljöövervakning
samt miljösanering framstår enligt utskottets mening
som välbetänkt. Likaså instämmer utskottet i
Kristdemokraternas självklara uppfattning att
Sverige fullt ut skall utnyttja de möjligheter till
bidrag som EU-medlemskapet erbjuder, något som inte
minst påverkar medelsbehovet för stöd till jordbruk.
Det utökade företagsstöd som regeringen vill anslå
i form av en satsning på Östersjöregionen med 200
miljoner kronor per år under en femårsperiod bör
enligt utskottets mening avvisas av riksdagen.
I likhet med Kristdemokraterna anser utskottet att
riksdagen bör avvisa regeringens förslag till höjd
statlig inkomstskatt och i stället sänka
inkomstskatten för alla genom att grundavdraget vid
den kommunala inkomstbeskattningen höjs med 8 400
kr.
Även i övrigt finner utskottet Kristdemokraternas
skatteförslag vara väl avvägda. De inriktas bl.a. på
att uttaget av statlig fastighetsskatt skall sänkas
från 1,7 till 1,5 % kombinerat med att endast en
mindre del av markvärdet skall tas upp till
beskattning. Vidare skall dubbelbeskattningen på
utdelningar slopas samt en 50-procentig
skattereduktion införas för hushållstjänster.
Partiet vill också sänka fordonsskatten kraftigt,
men detta förslag är som tidigare nämnts direkt
kopplat till en av partiet föreslagen obligatorisk
trafikolycksfallsförsäkring, som väntas bidra till
att sjukförsäkringen kan avlastas 3,8 miljarder
kronor.
De nya åtagandena samt skattesänkningarna avses bli
finansierade genom att ytterligare en karensdag
införs i sjukförsäkringen, genom att medlemmarnas
egenfinansiering av arbetslöshetsförsäkringen höjs
till 33 % samt genom att utgifterna för arbetslöshet
och konjunkturåtgärder i viss mån begränsas med
hänsyn till att motionärerna räknar med att partiets
samlade förslag kommer att leda till ökad
sysselsättning. Minskat fusk och förbättrad
skatteindrivning förutsätts också bidra till
finansieringen, liksom besparingar på myndigheter,
ny beräkningsgrund för SGI, höjda bolags- och
tobaksskatter, samt avvisande av vissa företagsstöd.
Enligt motionen får den kommunala sektorn med
Kristdemokraternas alternativ ett nettotillskott på
1 miljard kronor 1999.
Vad utskottet här sagt innebär att utskottet ställer
sig bakom Kristdemokraternas i motion Fi22 framförda
förslag till inriktning av budgetpolitiken.
Utskottet ställer sig därmed också bakom
Kristdemokraternas förslag till utgiftstak liksom
detta partis förslag till preliminär fördelning av
och utgifterna på utgiftsområden.
Utskottet föreslår sålunda att utgiftstaket för
staten fastställs till 722 miljarder kronor för år
1999, till 729 miljarder kronor för år 2000 och till
753 miljarder kronor för år 2001. Utgiftstaket för
den offentliga sektorn bör på motsvarande sätt
beräknas till 1 039, 1 062 respektive 1 101
miljarder kronor för åren 1999-2001.
De förslag till utgiftsförändringar som utskottet
anser bör genomföras kommer att påverka utgifterna
inom de olika utgiftsområdena på följande sätt under
de tre närmaste åren.
Tabell. Utskottets och Kristdemokraternas förslag till
preliminär fördelning av utgiftramar m.m. för 1999-2001
Miljoner kronor, löpande priser.
Förändringar i relation till regeringens förslag till
utgiftsramar

Det av utskottet förordade budgetalternativet
uppvisar ett starkare saldo än det som regeringen
föreslår. Överskottet i statens finanser år 1999 kan
väntas bli 7,1 miljarder kronor. Inriktningen för
den framtida finanspolitiken bör vara att i den mån
säkra strukturella överskott uppstår skall dessa
användas för att sänka skatter för låg- och
medelinkomsttagare samt för att sänka skatter för
att skapa långsiktiga tillväxtförutsättningar.
Därmed tillstyrker utskottet motion Fi22 (kd)
yrkandena 2, 3 och 4. Övriga här aktuella
motionsyrkanden avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 9 bort ha
följande lydelse:
9. beträffande utgiftstak för staten
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Fi22 yrkande 3
samt med avslag på proposition 1997/98:150 yrkande 3 samt
motionerna 1997/98:Fi17 yrkande 7, 1997/98:Fi18 yrkande 2,
1997/98:Fi19 yrkande 3, 1997/98:Fi20 yrkande 3, 1997/98:Fi21
yrkande 41 fastställer utgiftstaket för staten inklusive
socialförsäkringssektorn vid sidan av statsbudgeten för år
1999 till 722 miljarder kronor, för år 2000 till 729 miljarder
kronor och för år 2001 till 753 miljarder kronor,
dels att utskottets hemställan under 10 bort ha
följande lydelse:
10. beträffande utgiftstak för den offentliga sektorn
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Fi22 yrkande 2
samt med avslag på proposition 1997/98:150 yrkande 2 och
motionerna 1997/98:Fi17 yrkande 2, 1997/98:Fi19 yrkande 2,
1997/98:Fi20 yrkande 2, 1997/98:Fi21 yrkande 40 godkänner
beräkningen av de offentliga utgifterna för åren 1999-2001 i
enlighet med vad utskottet förordat,
dels att utskottets hemställan under 11 bort ha
följande lydelse:
11. beträffande preliminär fördelning på utgiftsområden
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Fi22 yrkande 4
samt med avslag på proposition 1997/98:150 yrkande 4 och
motionerna 1997/98:Fi17 yrkande 8, 1997/98:Fi18 yrkandena 3,
20 och 25, 1997/98:Fi19 yrkandena 4, 10 och 27, 1997/98:Fi20
yrkandena 4, 8, 21, 22 och 28, 1997/98:Fi21 yrkandena 42 och
43, 1997/98:Fi26 yrkandena 1-5, 1997/98:Fi38, 1997/98:Fi41,
1997/98:Fi47, 1997/98:Fi59 och 1997/98:Fi61 godkänner den
preliminära fördelningen av utgifterna på utgiftsområden åren
1999-2001 som riktlinjer för regeringens budgetarbete i
enlighet med vad utskottet förordat,

32. Skattepolitikens allmänna inriktning
(mom. 13) (m)
Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt, Per Bill och Bo
Lundgren (alla m) anser
dels att finansutskottets ställningstagande i
avsnitt 4.2 Skattepolitikens allmänna inriktning
bort ha följande lydelse:
Utskottet instämmer i vad som i motion Fi17 (m) och
Fi50 (m) anförs om den allmänna inriktningen av
skattepolitiken. De övergripande målen för den
ekonomiska politiken skall vara att skapa
förutsättningar för snabb tillväxt, en kraftig
ökning av antalet nya arbetstillfällen, en god
reallöneutveckling och minskat bidragsberoende.
Nyföretagande skall främjas och dagens företag måste
ges möjlighet att växa i Sverige. För att det skall
kunna förverkligas krävs sänkt skatt på företagande
och arbete, sänkta kommunalskatter, förvärvsavdrag
och särskilda skattelättnader riktade mot
hushållstjänster. Följande åtgärder bör vidtas:
Sänkt skatt på arbetsinkomster, bl.a. genom ett förvärvsavdrag
och statlig finansiering av sänkt kommunalskatt
Värnskatten avskaffas helt
Dubbelbeskattningen av riskkapital avskaffas
Stoppreglerna för fåmansbolagen avskaffas, och utdelning skall
beskattas som kapital om ägaren tagit ut marknadsmässig lön
Riskfyllda investeringar i nya teknik- och kunskapsintensiva
företag stimuleras genom skattelättnader
Förmögenhetsskatten avvecklas med början 1998
Betalningen av skatter skall inte behöva ske före
förfallodagen
Inkomster av royalty och patent bör kunna beskattas som
inkomst av kapital
Förmånsrätt för skatter bör inte längre tillerkännas staten
Kapitalinkomstskatten måste sänkas
Den särskilda löneskatten på vinstandelsmedel bör avvecklas
Företagskrånglet avvecklas
Skatten på hushållstjänster bör sänkas genom en
skattereduktion på 50 % av arbetskostnaden, högst
med 25 000 kr per år, för att snabbt skapa nya jobb.
Skattehöjningarna sedan 1994 uppgår i snitt till
nästan 1 500 kr i månaden per hushåll och urholkar
den grundläggande sociala tryggheten att kunna leva
på sin lön. Det långsiktiga målet måste vara att den
som är i behov av bidrag inte skall betala skatt och
att den som betalar skatt inte skall behöva bidrag.
Skattereformens mål var en marginalskatt på 30 % för
den helt övervägande delen av inkomsttagarna och
högst 50 % för övriga. Detta mål bör snarast
uppfyllas. Ett förvärvsavdrag införs på 12 % upp
till 7,5 basbelopp och en statligt finansierad
kommunalskattesänkning på 2 kronor samtidigt som
regeringens förslag om höjd statlig skatt avvisas.
Avdraget för pensionsförsäkringar bör återställas
till ett basbelopp och avdrag bör medges för
pensionssparande för makes räkning.
Förslagen innebär skattesänkningar på mellan 33 och
81 miljarder kronor under åren 1999-2001.
Skattebortfallet finansieras bl.a. med minskade
transfereringar till hushållen och en större
egenfinansiering av den nya
arbetslöshetsförsäkringen. Ökad tillväxt kan efter
fem år ge möjlighet att successivt sänka
skatteuttaget med ytterligare 50-75 miljarder
kronor.
Förslagen sammanfattas i följande tabell.

Tabell. Utskottets förslag till skattesänkningar 1999-2001
Miljarder kronor, 1999 års priser

------------------------------------------------------------
1999 2000 2001
------------------------------------------------------------
------------------------------------------------------------
Förvärvsavdrag för pensionsgrundande
inkomst upp till 7,5 basbelopp på 7 %-15,00-19,52-25,37
1999, 9 % 2000 och 12 % 2001
------------------------------------------------------------
Grundavdraget höjs till 10 000 kr -2,22 -2,42-2,42
------------------------------------------------------------
Statlig finansierad kommunalskattesänkning --10,00-20,00
------------------------------------------------------------
Statlig inkomstskatt på högst 20 % -2,00 -2,20-2,20
------------------------------------------------------------
Grundavdrag för barn på 10 000 kr vid -5,79 -6,31-6,31
kommunal beskattning
------------------------------------------------------------
Avdrag för barnomsorgskostnader -0,70 -0,76-0,76
------------------------------------------------------------
Sänkt fastighetsskatt, inkl. begränsning -3,19 -4,45-5,76
av markvärdet
------------------------------------------------------------
Ingen infasning av krisårgångarna i ±0,00 -0,56 -
fastighetsskattesystemet
------------------------------------------------------------
Skattereduktion på hushållstjänster -1,00 -1,60-1,60
inklusive ROT
------------------------------------------------------------
Nej till förlängning av nuvarande ROT 0,35 0,57 -
------------------------------------------------------------
Sänkt bensinskatt (20 öre + moms) -1,25 -1,19-1,17
------------------------------------------------------------
Ej avdragsgillt belopp i reseavdraget -0,13 -0,32-0,32
sänks till 6 000 kr
------------------------------------------------------------
Höjt reseavdrag till 16 kr milen -0,13 -0,33-0,33
------------------------------------------------------------
Avdrag för pensionsförsäkringar höjs till -0,22 -0,84-1,06
ett basbelopp
------------------------------------------------------------
Delsumma för skattesänkningar som gör det - - -
möjligt att leva på sin lön 31,28 49,9367,30
------------------------------------------------------------
------------------------------------------------------------
Slopad dubbelbeskattning (1/1 1999) ±0,00 -5,20-6,10
------------------------------------------------------------
Successivt slopad förmögenhetsskatt -0,26 -2,83-4,70
------------------------------------------------------------
Sänkt kapitalinkomstskatt (28 % 2000, 25% 0,10 0,24
2001)
------------------------------------------------------------
Lindrade regler för fåmansbolag -0,50 -0,8-1,00
------------------------------------------------------------
Sänkt bränsleskatt på arbetsredskap -0,50 -0,50-0,50
------------------------------------------------------------
Nedsatt elskatt för jordbruk -0,35 -0,35-0,35
------------------------------------------------------------
Förlängd skattebetalningsperiod -0,13 -0,13-0,13
------------------------------------------------------------
Lägre beskattning av royaltyinkomster -0,07 -0,07-0,07
------------------------------------------------------------
Slopad löneskatt på vinstandelar -0,09 -0,10-0,10
------------------------------------------------------------
Höjd tidningsmoms och slopad reklamskatt ±0,00 ±0,00±0,00
------------------------------------------------------------
Delsumma för skattesänkningar inriktade på -1,90 -9,88-12,71
att främja företagande och nya jobb
------------------------------------------------------------
------------------------------------------------------------
Utrymme för ytterligare skattesänkning -0,22 -1,27-1,11
------------------------------------------------------------
------------------------------------------------------------
Totalsumma, fasta priser -33,40-61,08-81,12
------------------------------------------------------------
Totalsumma, löpande priser vid 2 %-33,40-62,30-84,40
inflation
------------------------------------------------------------

Vad utskottet här anfört bör riksdagen med bifall
till motionerna Fi17 (m) yrkande 10 i denna del och
Fi50 (m) yrkandena 1, 2 och 5 som sin mening ge
regeringen till känna. Övriga här aktuella motioner
avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 13 bort ha
följande lydelse:
13. beträffande skattepolitikens allmänna inriktning
att riksdagen med bifall till motionerna 1997/98:Fi17 yrkande
10 i denna del och 1997/98:Fi50 yrkandena 1, 2 och 5 och med
avslag på motionerna 1997/98:Fi18 yrkandena 4, 5, 7, 8, 10-17
och 21, 1997/98:Fi19 yrkandena 6 i denna del, 7, 8 och 24,
1997/98:Fi20 yrkandena 9 och 12-15, 1997/98:Fi21 yrkandena 8,
10-12, 14, 16-20, 22-27 och 30, 1997/98:Fi22 yrkande 5 i denna
del, 1997/98:Fi28 yrkande 2, 1997/98:Fi33, 1997/98:Fi48,
1997/98:Fi58 och 1997/98:Fi60 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört om skattepolitikens allmänna
inriktning,
33. Skattepolitikens allmänna inriktning
(mom. 13) (c)
Per-Ola Eriksson (c) anser
dels att finansutskottets ställningstagande i
avsnitt 4.2 Skattepolitikens allmänna inriktning
bort ha följande lydelse:
Utskottet delar uppfattningen i motion Fi18 (c) att
det krävs nya riktlinjer och särskilda åtgärder
beträffande beskattningen. Bland annat skall
politiken inriktas på att sänka skatten för låg- och
medelinkomsttagare. Grundavdraget höjs för alla som
tjänar under 7,5 basbelopp, dvs. ca 270 000 kr per
år. Åtgärden bör utformas så att de största
skattesänkningarna uppgår till drygt 1 000 kr per år
i inkomstlägen strax under 150 000 kr per år. En
försöksverksamhet med skatteavdrag för hushållsnära
tjänster skall etableras och ett system med
hemservicecheckar för pensionärer införas.
Förmögenhetsskatten bör fasas ut ur skattesystemet
i tre steg under åren 2000-2002. Som ett första steg
bör sambeskattningen av förmögenhet tas bort.
Utskottet instämmer i vad i centermotionen
framhålls om att det behövs fler företag och
företagare för att skapa tillväxt och välstånd. Att
förbättra villkoren för företagande är nödvändigt
för att sätta Sverige i arbete. Skattesänkningar på
arbete och företagande måste genomföras och
förenklingar av företagens regelverk måste komma
till stånd. Utskottet anser att regeringens förslag
till sänkt skatt på företagande är välkomna men
anser att det krävs fler förbättringar för
fåmansföretagen. 500 miljoner kronor årligen bör
under åren 1999-2001 avsättas för skattesänkningar
för småföretagen. Förslagen finansieras delvis genom
höjda energi- och miljöskatter.
Enligt utskottets mening bör beskattningen av
vinstandelar för anställda tas bort i enlighet med
vad som föreslås i Centerpartiets motion. För att
skapa fler arbeten måste arbetsgivaravgifterna
sänkas med en inriktning som särskilt främjar de
mindre företagen. Svenskt jordbruk bör få
konkurrensvillkor som är likvärdiga med vad som
gäller i konkurrentländerna inom EU. Skatten på el
bör därför avskaffas för jordbruket och skatten på
eldningsolja sänkas till samma nivåer som gäller för
industrin. Vidare bör generationsskiften underlättas
genom att de särskilda övergångsregler för
beräkningen av realisationsvinster som gäller t.o.m.
1999 behålls tills vidare. Yrkesfiskarna i Sverige
måste också få ett särskilt skatteavdrag. Avdraget
bör utformas enligt en dansk modell som har godkänts
av EU-kommissionen.
Utsläppen av kväveoxid har stadigt ökat, vilket bör
motverkas med en kväveoxidskatt med 10 kr per
kilogram för pannor med en större effekt än 5 MW och
med en nyttiggjord energiproduktion som är större än
20 GWh. Vidare bör produktionsskatten på el från
kärnkraft höjas med 1 öre per kWh som ett led i
åtgärder för att utkräva ansvar för kostnader som är
förknippade med kärnkraften. En skattefrihet för
biobaserade drivmedel bör eftersträvas.
Investeringar i anläggningar för värme- och
kraftvärmeproduktion med förnybara energikällor är
också en viktig del i omställningen av
energisystemet. Regeringen bör noga följa
utvecklingen på detta område och om det visar sig
nödvändigt återkomma till riksdagen med förslag om
direktavdrag i enlighet med intentionerna i 1997 års
ekonomiska vårproposition. Utskottet anser också att
miljöskatten på inrikes flyg bör återinföras.
Vad utskottet här anfört bör riksdagen med bifall
till motionerna Fi18 (c) yrkandena 4, 5, 7, 8, 10-17
och 21 samt Fi60 (c) som sin mening ge regeringen
till känna. Övriga här aktuella motioner avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 13 bort ha
följande lydelse:
13. beträffande skattepolitikens allmänna inriktning
att riksdagen med bifall till motionerna 1997/98:Fi18
yrkandena 4, 5, 7, 8, 10-17 och 21 samt 1997/98:Fi60 och med
avslag på motionerna 1997/98:Fi17 yrkande 10 i denna del,
1997/98:Fi19 yrkandena 6 i denna del, 7, 8 och 24,
1997/98:Fi20 yrkandena 9 och 12-15, 1997/98:Fi21 yrkandena 8,
10-12, 14, 16-20, 22-27 och 30, 1997/98: Fi22 yrkande 5 i
denna del, 1997/98:Fi28 yrkande 2, 1997/98:Fi33, 1997/98:Fi48,
1997/98:Fi50 yrkandena 1, 2 och 5 och 1997/98:Fi58 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om
allmänna riktlinjer för skattepolitiken,

34. Skattepolitikens allmänna inriktning
(mom. 13) (fp)
Carl B Hamilton (fp) anser
dels att finansutskottets ställningstagande i
avsnitt 4.2 Skattepolitikens allmänna inriktning
bort ha följande lydelse:
Utskottet instämmer med vad som anförs i motion Fi19
(fp) om att det krävs nya allmänna riktlinjer för
skattepolitiken och särskilda uttalanden rörande
skattepolitiken på kort och lång sikt. Folkpartiet
liberalerna föreslår skattesänkningar på närmare 20
miljarder kronor år 1999 för att skapa
förutsättningar för fler reguljära jobb i
näringslivet. Skatterna på arbete måste sänkas om
Sverige skall kunna häva massarbetslösheten.
Utskottet anser att detta är en riktig inriktning av
skattepolitiken.
Hundratusentals nya jobb behöver tillkomma nästa
mandatperiod. För att det skall bli möjligt krävs en
strategi för jobb genom företagande. Om Sverige
skall bli ett attraktivt land att investera i, om
företagare skall finna det lönsamt att expandera, om
den stora potentialen av egenföretagare i Sverige
skall tas till vara - då krävs en ny ekonomisk
politik som bygger på insikt och förståelse för de
motiv som driver människor och företag att
utvecklas. Folkpartiets motion innebär bl.a. att
skatter som är skadliga för arbete, företagande,
sparande och investeringar sänks. En reformerad,
enklare och lägre skatt införs för fåmansföretag,
dubbelbeskattningen av aktier och andelar i
aktiefonder avskaffas och fribeloppet för
pensionssparande höjs. Bland kraven ingår att
onödigt krångel och byråkrati slopas så snart som
möjligt och att skatter inte skall behöva betalas
före förfallodagen. Tjänstesektorn släpps loss genom
skattelättnader och förenklingar och det skall bli
lättare att starta och driva företag. Utskottet
anser att motionens förslag i dessa delar bör
tillstyrkas.
För att skapa förutsättningar för fler riktiga jobb
bör arbetsgivaravgifterna sänkas i privat
tjänsteproduktion med 12 miljarder kronor år 1999,
14 miljarder kronor år 2000 och 16 miljarder kronor
år 2001. Samtidigt bör åtgärder vidtas mot svartjobb
och bidragsfusk. Ett steg i den riktningen är
skattelättnader för s.k. hushållsnära tjänster. Det
vita priset på exempelvis städning, fönsterputsning
och trädgårdsarbete kan halveras direkt genom en
skattereduktion med 50 % av arbetskostnaden, upp
till 25 000 kr per år. Utskottet anser också att
skattereformen skall fullföljas.
Fribeloppet för förmögenhetsskatt höjs från 900 000
kr till 1,2 miljoner kronor. Sambeskattningen av
förmögenhet bör slopas, bl.a. av jämställdhetsskäl.
Förmögenhetsvärderingen av aktier bör återgå till
75 % av marknadsvärdet. Fr.o.m. år 2001 bör
förmögenhetsskatten vara helt avskaffad.
Vad utskottet här anfört bör riksdagen med bifall
till motionerna Fi19 (fp) yrkandena 6 i denna del,
7, 8 och 24 samt Fi28 (fp) yrkande 2 som sin mening
ge regeringen till känna. Övriga här aktuella
motioner avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 13 bort ha
följande lydelse:
13. beträffande skattepolitikens allmänna inriktning
att riksdagen med bifall till motionerna 1997/98:Fi19
yrkandena 6 i denna del, 7, 8 och 24 och 1997/98:Fi28 yrkande
2 och med avslag på motionerna 1997/98:Fi17 yrkande 10 i denna
del, 1997/98:Fi18 yrkandena 4, 5, 7, 8, 10-17 och 21,
1997/98:Fi20 yrkandena 9 och 12-15, 1997/98:Fi21 yrkandena 8,
10-12, 14, 16-20, 22-27 och 30, 1997/98:Fi22 yrkande 5 i denna
del, 1997/98:Fi33, 1997/98:Fi48, 1997/98:Fi50 yrkandena 1, 2
och 5, 1997/98:Fi58 och 1997/98:Fi60 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört om skattepolitikens
allmänna inriktning,

35. Skattepolitikens allmänna inriktning
(mom. 13) (v)
Lars Bäckström (v) anser
dels att finansutskottets ställningstagande i
avsnitt 4.2 Skattepolitikens allmänna inriktning
bort ha följande lydelse:
Finansutskottet vill för sin del anföra följande.
Skattepolitiken är en central del av den ekonomiska
politiken. Riksdagen har tidigare slagit fast målet
att successivt förbättra saldot till ett överskott
om 2 % av BNP år 2001. Denna finanspolitiska
målsättning och kravet att utveckla ett generellt
välfärdssamhälle kräver ett tämligen högt
skatteuttag. Kraven på stora och omfattande
skattesänkningar som hotar den gemensamma välfärden
måste därför avvisas. Utskottet vill vidare
framhålla att de finanspolitiska målen inte får
överordnas en politik för att öka sysselsättningen.
Utskottet anser dessutom, i likhet med vad som förs
fram i motion Fi20 (v), att skattepolitikens
inriktning bl.a. bör syfta till en rättvis
fördelningspolitik samt en bättre miljö och bättre
resurshushållning.
Under de senaste åren har skatteuttaget höjts
relativt kraftigt för att sanera de offentliga
finanserna. Inför förra riksdagsvalet deklarerade
Vänsterpartiet att det för 1990-talet kunde bli
nödvändigt med skattehöjningar på 65-67 miljarder
kronor för att sanera statsfinanserna. Utskottet kan
nu konstatera att detta program nu är genomfört.
Utskottet liksom Vänsterpartiet är dock kritiskt
till saneringspolitikens fördelningseffekter.
Budgetsaneringens tyngsta bördor har fått bäras av
dem med lägst inkomst, och höginkomsttagarna är
1990-talets vinnare.
Regeringen räknar dock med att dess ekonomiska
politik skall ge stora överskott, och väsentliga
delar skall enligt Regeringen "beräkningstekniskt"
överföras till hushållen. För år 2000 beräknas
överföringen till 16 miljarder kronor och för år
2001 till 32 miljarder kronor. En sådan överföring
kan ske genom ökade bidrag, vilket förutsätter höjda
utgiftstak, eller i form av skattesänkningar.
Utskottet vill för närvarande inte binda sig för hur
detta skall ske men anser att det kan bli aktuellt
med vissa generella skattesänkningar. När ett
utrymme för sänkt skatteuttag uppstår måste enligt
utskottets bedömning sådana skattelättnader läggas
ut så att sänkningarna gynnar de skattebetalare som
har de lägsta disponibla inkomsterna. Det bör
närmare övervägas hur detta bäst kan ske, genom
vissa sänkningar av den indirekta beskattningen,
sänkta egenavgifter, högre grundavdrag, eller genom
ett återinfört schablon-avdrag under inkomst av
tjänst.
Orättvisorna mellan de olika boendeformerna, där
hyresrätten drabbats värst, skall enligt regeringen
lösas genom en utredning om fastighetsskatten.
Utredningen bör inte begränsas till en översyn av
enbart fastighetsskatten utan bör även omfatta en
översyn av skattereformen, räntebidragen och
bostadsbidragen. Högre boendekostnader i framför
allt hyresrätter måste stoppas. Utskottet anser,
liksom Vänsterpartiet, att man skall avvakta med
infasningen av fastighetsskatten för krisårgångarna
när det gäller hyresbostäder och bostadsrätter.
Beskattningen av förmånsbilar bör återställas av
fördelningspolitiska skäl och som ett inslag i en
grön skatteväxling som gynnar miljön. För att klara
målet om halverade koldioxidutsläpp till år 2000 bör
bensinskatten höjas och skatten på bilismen
differentieras så att den rörliga kostnaden ökar.
Högre skatter och avgifter bör införas på bilismen i
storstäderna där det finns effektiva alternativa
transportmedel. Under kommande år bör en grön
skatteväxling genomföras, med ökad skatt på energi
och miljöstörande verksamheter och med
skattesänkningar på arbete enligt
Skatteväxlingskommitténs förslag. En åtgärd i denna
riktning är att införa en konsumtionsskatt på el
även för industrin, med särskilda lättnader för
elintensiva företag.
Skattesituationen för företag i Sverige är enligt
utskottet generellt sett mycket god, en uppfattning
som också delas av utländska bedömare. Trots detta
har det pågått en omfattande skatteplanering och
detta inte minst i vissa av de stora företagen.
Sverige kunde ha haft en betydligt enklare
skattelagstiftning och en beskattning som i större
utsträckning gynnar en ökad sysselsättning om
samtliga aktörer hade agerat på ett mer korrekt
sätt. Den bristande etiken i vissa av de stora
företagen äventyrar enligt utskottets uppfattning
ett borttagande av de s.k. stoppreglerna för de
mindre och medelstora företagen. Även om
skattesituationen generellt sett är god gäller detta
inte för alla företag och i samtliga branscher.
Särskilt för de mindre företagen är skattereglerna
ofta komplicerade och här finns behov av lindringar
och förenklingar. Inom vissa näringar pågår också
ett relativt omfattande skatteundandragande av
direkt brottslig karaktär som gör att den stora
majoriteten av seriösa företagare tvingas arbeta
under osunda och orättvisa konkurrensvillkor. Ökade
resurser till skattekontrollen och för bekämpande av
ekobrott ligger därför i företagsamhetens intresse.
För att stärka de mindre företagen och öka
sysselsättningen förelår Vänsterpartiet en rad
åtgärder som utskottet kan ställa sig bakom.
Arbetsgivarinträdet bör slopas för företag med upp
till tio anställda. Egenavgifterna för
egenföretagare bör sänkas genom ett grundavdrag på
50 000 kr. Tjänsteföretagen bör ges skattelättnader
inom en ram på 4 miljarder kronor, och av dessa
föreslås 1,9 miljarder kronor i form av sänkt
restaurangmoms. För jordbruken bör effekten av
dieselskatten elimineras genom ett
restitutionsförfarande. Samtidigt bör elskatten bli
densamma som för industrin. För att trygga en svensk
sjöfartsnäring föreslås väsentliga
skattereduceringar för rederinäringen. För att öka
satsningar på kompetensutveckling i arbetslivet
föreslår utskottet avdrag för avsättningar till s.k.
framtidsfonder i enlighet med de förslag som
Vänsterpartiet redovisat. För att säkerställa en
erforderlig finansiering av dessa och andra
skattesänkningar som utskottet ställt sig bakom
föreslår utskottet följande:
höjd bolagsskatt från 28 % till 30 %
en värnskatt på bolag med 5 % på vinster över 50 miljoner
kronor
begränsning av nedsättningen av arbetsgivaravgifterna
begränsning av lättnaderna av dubbelbeskattningen
slopad avdragsrätt för organisationskostnader.
En enhetlig kulturmoms bör införas och momsen på
böcker bör sänkas till 6 %. För att uppmuntra större
investeringar i kunskap och undvika utslagning av
medelålders och äldre arbetskraft föreslås att
skattebefriade framtidsfonder skall inrättas för
investeringar i höjd kunskapsnivå och bättre
arbetsorganisation.
Vad utskottet här anfört bör riksdagen med bifall
till motion Fi20 (v) yrkandena 9 och 12-15 som sin
mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 13 bort ha
följande lydelse:
13. beträffande skattepolitikens allmänna inriktning
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Fi20 yrkandena 9
och 12-15 och med avslag på 1997/98:Fi17 yrkande 10 i denna
del, 1997/98:Fi18 yrkandena 4, 5, 7, 8, 10-17 och 21,
1997/98:Fi19 yrkandena 6 i denna del, 7, 8 och 24,
1997/98:Fi21 yrkandena 8, 10-12, 14, 16-20, 22-27 och 30,
1997/98:Fi22 yrkande 5 i denna del, 1997/98:Fi28 yrkande 2,
1997/98:Fi33, 1997/98:Fi48, 1997/98:Fi50 yrkandena 1, 2 och 5,
1997/98:Fi58 och 1997/98:Fi60 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört om skattepolitikens allmänna
inriktning,

36. Skattepolitikens allmänna inriktning
(mom. 13) (mp)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att finansutskottets ställningstagande i
avsnitt 4.2 Skattepolitikens allmänna inriktning
bort ha följande lydelse:
Utskottet delar uppfattningen i motion Fi21 (mp) att
det krävs en radikal omläggning av skattepolitiken.
Sverige behöver en grön ekonomisk politik som rättar
till de grundläggande strukturella felen i svensk
ekonomi. Under de kommande tre åren måste den
ekonomiska politiken läggas om med en grön
skattereform, förkortad generell arbetstid och
bättre villkor för små och medelstora företag.
Budgetsaneringen har medfört en förstärkning av
inkomstskillnaderna som inte är acceptabel. I
miljöpartimotionen föreslås därför en rad
omfördelningar till dem som har små inkomster och
till utsatta grupper. Skatten på arbete sänks med 8
miljarder kronor år 1999, 26 miljarder kronor år
2000 och 40 miljarder kronor år 2001 jämfört med
regeringens förslag. Skattesänkningarna finansieras
med höjda skatter på energi och miljöskadliga
utsläpp och genom lägre kostnader för arbetslöshet.
Utskottet anser att dessa förslag är välmotiverade
ur såväl fördelningspolitisk som miljöpolitisk
synvinkel.
Sänkningen av skatten på arbete för hushållen bör
ha en tyngdpunkt på låg- och mellanlönegrupper,
bl.a. för att underlätta en arbetstidsförkortning.
Egenavgifterna sänks med 4 procentenheter och skall
på sikt avskaffas helt. För inkomsttagare i måttliga
lönelägen höjs grundavdragen med som högst 23 500
kr. På inkomster som överstiger taket för
egenavgifterna blir den statliga inkomstskatten
fortfarande 25 %, men samtidigt föreslås att gränsen
för statlig skatt höjs med ett belopp som motsvarar
den uteblivna höjningen 1997. Gränsen för
resekostnader sänks så att avdrag medges för belopp
över 6 000 kr, och samtidigt ändras avdraget till en
skattereduktion. Skatten på bilförmån höjs så att
intäkterna återställs till nivån före sänkningen
1997. Arbetsgivaravgifterna bör sänkas gradvis under
en femtonårsperiod till 25 % av lönesumman. För år
2001 sänks inkomstskatten med 6 miljarder kronor med
tyngdpunkt på lägre inkomster. Inkomstskatten för
höginkomsttagare höjs med 2 miljarder kronor.
Bolagsskatten höjs till 29 % för att bekosta ett
slopande av sambeskattningen av förmögenheter.
Avdraget för representation avskaffas.
Vad utskottet här anfört om skattepolitikens
allmänna inriktning bör riksdagen med bifall till
motion Fi21 (mp) yrkandena 8, 10-12, 14, 16-20,
22-27 och 30 som sin mening ge regeringen till
känna.
dels att utskottets hemställan under 13 bort ha
följande lydelse:
13. beträffande skattepolitikens allmänna inriktning
att riksdagen med bifall till 1997/98:Fi21 yrkandena 8, 10-12,
14, 16-20, 22-27 och 30 samt med avslag på motionerna
1997/98:Fi17 yrkande 10 i denna del, 1997/98:Fi18 yrkandena 4,
5, 7, 8, 10-17 och 21, 1997/98:Fi19 yrkandena 6 i denna del,
7, 8 och 24, 1997/98:Fi20 yrkandena 9 och 12-15, 1997/98:Fi22
yrkande 5 i denna del, 1997/98:Fi28 yrkande 2, 1997/98:Fi33,
1997/98:Fi48, 1997/98:Fi50 yrkandena 1, 2 och 5, 1997/98:Fi58
och 1997/98:Fi60 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört om skattepolitikens allmänna inriktning,

37. Skattepolitikens allmänna inriktning
(mom. 13) (kd)
Mats Odell (kd) anser
dels att finansutskottets ställningstagande i
avsnitt 4.2 Skattepolitikens allmänna inriktning
bort ha följande lydelse:
Utskottet instämmer i vad som i motion Fi22 (kd)
anförs om behovet av en genomgripande omläggning av
skattepolitiken. Regeringen har genom utomordentligt
omfattande skattehöjningar pressat många hushålls
ekonomier över den gräns där de själva klarar av att
försörja sig utan socialbidrag. Även andra åtgärder
som regeringen vidtagit har varit förödande för
enskilda människor och ett uttryck för en
okänslighet för människors faktiska situation. Som
exempel kan nämnas besparingarna på änkepensionerna
och bostadsbidragen och försämringar för
ålderspensionärer. Skattetrycket måste sänkas också
för att Sverige skall kunna behålla en position
bland världens ledande industrinationer. Regeringens
propåer om särskilda och gynnsamma skattevillkor för
utländska experter visar i all sin absurditet det
omöjliga i att Sverige har ett väsentligt högre
skattetryck än omvärlden.
Enligt Kristdemokraterna är det angeläget att fler
skall klara sig på sin egen lön och inte tvingas
vara beroende av bidrag för att få hushållsekonomin
att gå ihop. Utskottet anser att detta är en
självklar utgångspunkt för skattepolitiken och
tillstyrker motionens förslag att grundavdraget i
den kommunala beskattningen bör höjas med 8 400 kr
så att den disponibla inkomsten i genomsnitt ökar
med ca 220 kr i månaden eller ca 2 640 kr per år.
Förslaget ger förutsättningar för en bättre
fungerande lönebildning och innebär bl.a. att man
kan tjäna 17 200 kr per år skattefritt jämfört med
8 700 kr i dag. Vidare sänks avdragsgränsen för
resor till och från jobbet från 7 000 till 6 000 kr
så att 1 000 kr mer än i dag blir avdragsgillt.
Politiken bör inriktas på att få fram nya och
växande företag för fler jobb. Ett förslag i denna
riktning är att privatpersoner får en möjlighet till
skattereduktion med 50 % av arbetskostnaden för
tjänster som utförs i det egna hemmet. Det innebär
att det vita priset kan halveras jämfört med dagens
regler. Skattereduktionen begränsas till maximalt
25 000 kr per år och hushåll.
Andra åtgärder i samma riktning är att sänka
skatterna på arbetande kapital och att minska
arbetsgivaravgifterna. Kapitalförsörjningen för de
mindre företagen förbättras bl.a. genom ett
permanent riskkapitalavdrag och avskaffad
dubbelbeskattning. Royalty på patenterade
uppfinningar skattebefrias i två år för att därefter
beskattas som inkomst av kapital.
Inbetalningsreglerna för skatter förlängs så att det
åter skall räcka med att betala på förfallodagen. En
ökad miljösatsning bör genomföras och jordbruket
måste få bättre villkor.
Vidare måste enskilt sparande stimuleras.
Avdragsrätten för pensionssparande höjs till ett
basbelopp, den särskilda löneskatten på vinstandelar
för anställda avskaffas och en avdragsrätt införs
för sparande på individuella utbildningskonton.
Förmögenhetsskatten bör avvecklas av flera skäl.
Detta bör sker i två steg genom att den minskas till
0,5 % år 1999 och sedan slopas helt.
Dessa åtgärder innebär att det totala skattetrycket
sänks med ca 25 miljarder kronor netto, utöver
regeringens förslag.
Vad utskottet här anfört bör riksdagen med bifall
till motion Fi22 (kd) yrkande 5 i denna del som sin
mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 13 bort ha
följande lydelse:
13. beträffande skattepolitikens allmänna inriktning
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Fi22 yrkande 5 i
denna del och med avslag på motionerna 1997/98:Fi17 yrkande 10
i denna del, 1997/98:Fi18 yrkandena 4, 5, 7, 8, 10-17 och 21,
1997/98:Fi19 yrkandena 6 i denna del, 7, 8 och 24,
1997/98:Fi20 yrkandena 9 och 12-15, 1997/98:Fi21 yrkandena 8,
10-12, 14, 16-20, 22-27 och 30, 1997/98:Fi28 yrkande 2,
1997/98:Fi33, 1997/98:Fi48, 1997/98:Fi50 yrkandena 1, 2 och 5,
1997/98:Fi58 och 1997/98:Fi60 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört om skattepolitikens allmänna
inriktning,

38. Den statliga inkomstskatten på
förvärvsinkomster (mom. 14) (m, fp, kd)
Lennart Hedquist (m), Fredrik Reinfeldt (m), Carl B
Hamilton (fp), Per Bill (m), Mats Odell (kd) och Bo
Lundgren (m) anser
dels att finansutskottets ställningstagande under
rubriken 4.3 Den statliga inkomstskatten på
förvärvsinkomster bort ha följande lydelse:
Finansutskottet vill framhålla att
skatteomläggningen 1990 syftade till en mar-
ginalskatt på 30 % för den helt övervägande delen av
inkomsttagarna och till att begränsa marginalskatten
till högst 50 % för dem som skulle betala statlig
inkomstskatt. Bakom detta beslut stod en bred
riksdagsmajoritet. Reformen har därefter urholkats.
Från och med hösten 1994 infördes en extra skatt,
en s.k. värnskatt, på 5 % för alla som betalar
statlig inkomstskatt. Samtidigt angavs att denna
extra skatt skulle tas ut t.o.m. inkomståret 1998.
Finansutskottet anser att denna utfästelse om
tidsbegränsning inte får svikas nu. Vidare
konstaterar utskottet att regeringen har accepterat
kommunalskattehöjningar på i genomsnitt 60 öre samt
urholkat inflationsskyddet så att uppemot hälften av
de heltidsarbetande skall betala statlig
inkomstskatt. Mot denna bakgrund kan inte
finansutskottet, i likhet med vad som anförs i
motionerna Fi17 (m) yrkande 11, Fi19 (fp) yrkande 23
och Fi22 (kd) yrkande 6, acceptera ytterligare
skatteskärpningar. Utskottet föreslår att
propositionens yrkande om höjd statlig inkomstskatt
på beskattningsbara inkomster över 360 000 kr avslås
med anledning av nämnda motioner. Även övriga
aktuella motionsyrkanden avstyrks av utskottet.
dels att utskottets hemställan under 14 bort ha
följande lydelse:
14. beträffande den statliga inkomstskatten på
förvärvsinkomster
att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Fi17 yrkande
11, 1997/98:Fi19 yrkande 23 samt 1997/98:Fi22 yrkande 6 avslår
proposition 1997/98:150 yrkande 50 i denna del samt motionerna
1997/98: Fi20 yrkandena 6 i denna del, 23 och 24, 1997/98:Fi21
yrkandena 13 och 15 och 1997/98:Fi43,

39. Den statliga inkomstskatten på
förvärvsinkomster (mom. 14) (v)
Lars Bäckström (v) anser
dels att finansutskottets ställningstagande under
rubriken 4.3 Den statliga inkomstskatten på
förvärvsinkomster bort ha följande lydelse:
I enlighet med tidigare riksdagsbeslut kommer den
s.k. värnskatten på 5 % extra i statlig skatt att
slopas från och med inkomståret 1999. Detta innebär
att den statliga skatten sänks från 25 till 20 %.
Vänsterpartiet har alltsedan skattereformen krävt
skärpningar av skatten på högre inkomster och då
förespråkat två åtgärder, dels slopat grundavdrag
för högre inkomster, dels ytterligare ett steg i
skatteskalan. Samtidigt har Vänsterpartiet
förespråkat skattelättnader för lägre inkomster.
Utskottet delar bedömningen att detta skulle leda
till en bättre fördelningsprofil i skatteuttaget.
Under den gångna valperioden har
inkomstbeskattningen skärpts kraftigt delvis genom
den s.k. värnskatten men framför allt genom mycket
kraftigt höjda egenavgifter. Egenavgifterna fungerar
också i praktiken som en regressiv skatt, dvs. en
skatt som sjunker med ökande inkomst. Detta har
gjort att fördelningsprofilen i skatteuttaget har
försämrats under den gångna valperioden. Att då låta
värnskatten försvinna utan någon som helst
skattesänkning för lägre inkomster skulle inte bara
permanenta utan ytterligare förstärka denna sneda
fördelningsprofil. Utskottet menar därför att
värnskatten bör ligga kvar till dess att utrymme
uppstår som gör det möjligt att sänka skatten också
för lägre inkomster.
För att i någon mån kompensera för det
fördelningspolitiska utfallet av skattereformen
förelår regeringen ett nytt skikt i skatteskalan på
25 % för beskattningsbara inkomster över 360 000 kr.
Om hänsyn tas till avdragsgilla egenavgifter och
grundavdrag innebär detta en ny skatt på
årsinkomster över 389 600 kr motsvarande över 32 400
kr i månadsinkomst. Vänsterpartiet framhöll redan i
samband med skattereformen att fördelningspolitiska
avvägningar motiverade ett extra skikt i
skatteskalan. Utskottet ser positivt på att
regeringen och Vänsterpartiet nu har kommit fram
till en gemensam syn när det gäller behovet av
ytterligare steg i skatteskalan. Utskottet menar
dock liksom Vänsterpartiet att det nya skalsteget
bör ligga på 30 % i stället för de 25 % som
regeringen föreslår. Utskottet ställer sig därmed
bakom Vänsterpartiets förslag att värnskatten tills
vidare skall behållas i sin nuvarande form samt att
ett nytt skikt bör införas med ytterligare 5 % i
skatt på beskattningsbara inkomster över 360 000 kr.
Motion Fi20 (v) yrkandena 6 i denna del, 23 och 24
tillstyrks således av utskottet. Propositionens
förslag och övriga motionsyrkanden bör därmed
avslås.
dels att utskottets hemställan under 14 bort ha
följande lydelse:
14. beträffande den statliga inkomstskatten på
förvärvsinkomster
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Fi20 yrkandena 6
i denna del, 23 och 24 avslår proposition 1997/98:150 yrkande
50 i denna del samt motionerna 1997/98:Fi17 yrkande 11,
1997/98:Fi19 yrkande 23, 1997/98:Fi21 yrkandena 13 och 15,
1997/98:Fi22 yrkande 6 och 1997/98:Fi43 samt som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

40. Den statliga inkomstskatten på
förvärvsinkomster (mom. 14) (mp)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att finansutskottets ställningstagande under
rubriken 4.3 Den statliga inkomstskatten på
förvärvsinkomster bort ha följande lydelse:
Finansutskottet instämmer i den uppfattning som
kommer till uttryck i motion Fi21 (mp) att det är
naturligt att det högsta skiktet för statlig
inkomstskatt kopplas till taket för egenavgifterna,
eftersom inkomster över taket annars beskattas lägre
än inkomster under taket. Med Miljöpartiets förslag
uppkommer inte ett sådant omotiverat hack i
skatteuttaget. Den högre skattesatsen på 25 % bör
alltså utgå på taxerade inkomster som överstiger
taket för ålderspensionsavgiften, dvs. en inkomst på
ca 300 000 kr. Även sett från fördelningspolitisk
synpunkt är Miljöpartiets förslag väl motiverat.
Dessutom anser utskottet, i likhet med Miljöpartiet
de gröna, att den nedre gränsen för statlig
inkomstskatt bör räknas upp som en kompensation för
en utebliven uppräkning 1997. Finansutskottet
tillstyrker därmed motion Fi21 (mp) yrkandena 13 och
15 samt avstyrker propositionens yrkande 50 i denna
del och övriga aktuella motioner.
dels att utskottets hemställan under 14 bort ha
följande lydelse:
14. beträffande den statliga inkomstskatten på
förvärvsinkomster
att riksdagen med bifall till 1997/98:Fi21 yrkandena 13 och 15
avslår proposition 1997/98:150 yrkande 50 i denna del samt
motionerna 1997/98:Fi17 yrkande 11, 1997/98:Fi19 yrkande 23,
1997/98:Fi20 yrkandena 6 i denna del, 23 och 24, 1997/98:Fi22
yrkande 6 och 1997/98:Fi43 samt som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,

41. Beskattningen av småföretag (mom. 15)
(v)
Lars Bäckström (v) anser
dels att utskottets yttrande i avsnitt 4.4 bort ha
följande lydelse:
Utskottet välkomnar huvudsakligen regeringens
förslag om ändrad beskattning av småföretag även om
de kunde ha varit mer långtgående. När det gäller
förslaget om ökat lättnadsutrymme vid beskattningen
av utdelning och realisationsvinst på onoterade
aktier instämmer emellertid utskottet i vad som i
motion Fi20 (v) anförs om att det finns motiv för
lättnadsregler i den del som grundar sig på
kapitalinsatsen, men att den lönebaserade delen inte
hör hemma i en lagstiftning med det aktuella syftet.
Propositionsförslaget om ökat lättnadsutrymme bör
därför, med bifall till motionens yrkande 6 i denna
del, avslås.
dels att utskottets hemställan under 15 bort ha
följande lydelse:
15. beträffande beskattningen av småföretag
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Fi20 yrkande 6 i
denna del och proposition 1997/98:150 yrkandena 50 och 51,
båda i denna del,
dels avslår regeringens förslag beträffande ökning av
lättnadsbeloppet,
dels godkänner vad utskottet anfört i övrigt,

42. Särskilda småföretagaråtgärder
(mom. 16) (m, fp, kd)
Lennart Hedquist (m), Fredrik Reinfeldt (m), Carl B
Hamilton (fp), Per Bill (m), Mats Odell (kd) och Bo
Lundgren (m) anser
dels att finansutskottets ställningstagande i
avsnitt 4.5 Särskilda småföretagaråtgärder bort ha
följande lydelse:
Samhällets kostnader för tillväxthämmande regler är
betydande. Priset betalar medborgarna, främst i form
av sämre levnadsstandard och begränsad valfrihet.
Sverige rasar i välståndsligan. Vårt välstånd ligger
i dag under genomsnittet i både OECD-området och EU.
Regeringens förslag i vårpropositionen om
avregleringsåtgärder är otillräckliga. Enligt
finansutskottets mening behövs det fler och mer
omfattande åtgärder för att åstadkomma enklare
regler för företagen.
Avregleringsarbetet bör bedrivas enligt de
riktlinjer som förordas i motion Fi25 (m, fp, kd).
Målet för avregleringen är att alla regler som berör
företagare skall granskas under mandatperioden i
syfte att förenkla och minska regelmassan. Arbetet
skall ske med beaktande av att samhället måste ha
effektiva regelsystem för skydd av människors liv
och hälsa, miljöskydd samt säkerhet. Samtliga de 26
förslag som Småföretagsdelegationen lade fram i sitt
första betänkande (SOU 1997:186) bör övervägas och
sannolikt genomföras, dvs. inte endast de fyra
förslag som regeringen aviserar åtgärder om i
vårpropositionen.
Arbetet med regelförenklingar måste vidare ges en
hög politisk prioritet, genom att det skall ledas av
statsministern och finansministern. Till sin hjälp
bör de ha en referensgrupp, bestående av företagare
och forskare. Det bör införas en obligatorisk
konsekvensanalys, dvs. alla förslag från regeringen
som påverkar företagens villkor skall föregås av en
noggrann analys av effekterna. Även myndigheter som
ger ut föreskrifter skall omfattas av kravet på att
göra en konsekvensanalys. Finansutskottet anser
också att en s.k. solnedgångsparagraf skall införas,
dvs. regler skall automatiskt omprövas efter fem år.
Om de skall bestå behövs ett aktivt beslut.
Riksdagen bör anmoda regeringen att vidta åtgärder
i enlighet med vad som här har förordats. Med detta
tillstyrks den tidigare nämnda motionen.
dels att utskottets hemställan under 16 bort ha
följande lydelse:
16. beträffande särskilda småföretagaråtgärder
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Fi25 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om
särskilda småföretagaråtgärder,

43. Fastighetsskatten på småhus och
hyreshus (mom. 18) (m)
Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt, Per Bill och Bo
Lundgren (alla m) anser
dels att finansutskottets ställningstagande i
avsnitt 4.7 Fastighetsskatten på småhus och hyreshus
bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening bör bostadsbeskattningen
ändras omgående för att avhjälpa den svåra situation
som uppkommit för många på grund av kraftigt
stegrade taxeringsvärden och en höjning av
skattesatsen för fastighetsskatten som
Socialdemokraterna genomdrivit med hjälp av
Vänsterpartiet. Fastighetsskatten bör, såsom
föreslås i motion Fi17 (m), sänkas till 1,5 % och
därefter sänkas med 0,1 procentenhet om året ned
till nivån 1,2 %. Därefter bör fastighetsskatten
slopas stegvis. För småhus införs en schablonintäkt
på en nivå som motsvarar knappt hälften av dagens
fastighetsskatt. Denna intäkt, som garanterar att
full avdragsrätt för räntor bibehålls, skall enbart
beräknas på byggnadsvärde. Orimliga regionala
skillnader bör lindras genom att ta upp endast
hälften av markvärdet till beskattning och genom ett
tak för markvärdet. Utskottet föreslår en ändring av
fastighetsskattelagen som innebär att skattesatsen
sänks till 1,5 % med ikraftträdande den 1 augusti
1998.
Vad utskottet här anfört bör riksdagen med
anledning av motion Fi17 (m) yrkande 10 i denna del
som sin mening ge regeringen till känna. Övriga här
aktuella motioner avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 18 bort ha
följande lydelse:
18. beträffande fastighetsskatten på småhus och hyreshus
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Fi17 yrkande 10
i denna del samt med avslag på motionerna 1997/98:Fi18 yrkande
9, 1997/98:Fi19 yrkande 6 i denna del, 1997/98:Fi21 yrkande
21, 1997/98:Fi22 yrkande 5 i denna del, 1997/98:Fi28 yrkande 1
och 1997/98:Fi20 yrkande 25
dels godkänner vad utskottet anfört om ändring av skattesatsen
för den statliga fastighetsskatten,
dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört om fastighetsskatten på sikt,

44. Fastighetsskatten på småhus och
hyreshus (mom. 18) (fp)
Carl B Hamilton (fp) anser
dels att finansutskottets ställningstagande i
avsnitt 4.7 Fastighetsskatten på småhus och hyreshus
bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att fastighetsskatten bör sänkas med
0,2 procentenheter för både småhus och bostadsdelen
i flerfamiljshus. För särskilt utsatta områden med
snabb stegring av taxeringsvärdena, t.ex. på grund
av köpstarka sommargäster, bör skatten mildras
särskilt i enlighet med vad som föreslås både i
motion Fi19 (fp) yrkande 6 i denna del och Fi28 (fp)
yrkande 1. Vad utskottet här anfört bör riksdagen
med bifall till dessa motioner som sin mening ge
regeringen till känna. Övriga här aktuella motioner
avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 18 bort ha
följande lydelse:
18. beträffande fastighetsskatten på småhus och hyreshus
att riksdagen med bifall till motionerna 1997/98:Fi19 yrkande
6 i denna del och 1997/98:Fi28 yrkande 1 samt med avslag på
motionerna 1997/98:Fi17 yrkande 10 i denna del, 1997/98:Fi18
yrkande 9, 1997/98:Fi21 yrkande 21, 1997/98:Fi22 yrkande 5 i
denna del, och 1997/98:Fi20 yrkande 25
dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört om fastighetsskatten på småhus och hyreshus,
dels godkänner vad utskottet anfört om ändring av skattesatsen
för den statliga fastighetsskatten,

45. Fastighetsskatten på småhus och
hyreshus (mom. 18) (v)
Lars Bäckström (v) anser
dels att finansutskottets ställningstagande i
avsnitt 4.7 Fastighetsskatten på småhus och hyreshus
bort ha följande lydelse:
Genom det samarbete som inleddes i början av
valperioden mellan regeringen och Vänsterpartiet och
som senare övergick till ett samarbete mellan
regeringen och Centerpartiet har de offentliga
finanserna förstärkts kraftigt. Detta ger utrymme
för att åtgärda de problem som drabbat boendet bl.a.
som en följd av saneringspolitiken. Ett särskilt
tydligt exempel på detta är de problem som drabbat
fastboende fastighetsägare i områden som är
attraktiva för fritidshusboende. Där har främst
höjda taxeringsvärden tillsammans med en höjd
fastighetsskatt i vissa fall fått mycket allvarliga
konsekvenser för de fastboende. Ett flertal
motionsyrkanden har också lagts för att åtgärda
dessa problem. Från Vänsterpartiets sida har man
t.ex. föreslagit att skatten endast skall beräknas
på hälften av taxeringsvärdet för byggnaden inom
skiktet 500 000 kr till 1 000 000 kr och häften av
markvärdet inom intervallet 300 000 kr till 1 000
000 kr. Andra förslag har ställts om att slopa den
s.k. belägenhetsfaktorn för fastboende i attraktiva
kustområden. Utskottet ställer sig inte avvisande
till dessa förslag men menar att ett slutligt
ställningstagande till vilken metod som bör
tillämpas bör anstå tills höstens budgetbeslut.
Detta så att regeringen kan bereda frågan och
redovisa ett fullgott underlag för riksdagens
ställningstagande.
När det gäller fastighetskattens generella nivå kan
utskottet konstatera att det finns skäl som talar
för att återställa nivån till 1,5 %. Utskottet
motsätter sig därför inte en sänkning men menar att
riksdagen även när det gäller denna fråga bör
avvakta med ett slutligt beslut till höstens
budgetbehandling. Att göra erforderlig lagändring
för sänkt fastighetsskatt redan nu med hänvisning
till budgeteringsmarginalen för att sedan be
regeringen återkomma med lämplig finansiering t.ex.
genom nedskärningar inom andra utgiftsområden skulle
leda till en svåröverblickbar och sönderstyckad
budgetbehandling. Utskottet menar dock att riksdagen
redan nu kan ställa sig bakom en princip-inriktning
att sänka fastighetsskatten avseende 1998 för att
sedan fatta beslut om slutlig finansiering och sänkt
skatt vid ett och samma tillfälle hösten 1998.
Det svåra ekonomiska läget för de s.k.
krisårgångarna har också diskuterats i samband med
fastighetsskatten. Vänsterpartiet har i en
partimotion med anledning av den ekonomiska
vårpropositionen föreslagit att riksdagen bör skjuta
upp infasningen av fastighetsskatten för dessa
årgångar. En sänkt fastighetsskatt kommer att lindra
problemen i viss omfattning, men utskottet bedömer
att det dessutom är välmotiverat att skjuta upp
infasningen minst ett år ytterligare. Andra
lösningar som också kan prövas är att se över
taxeringsförfarandet när det gäller dessa årgångar
så att en infasad fastighetsskatt kan belasta mer
realistiska taxeringsvärden. Även här bör riksdagen
uppdra till regeringen att bereda frågan och
återkomma med förslag i denna riktning i samband med
hösten budgetproposition.
Sammanfattningsvis anser utskottet att riksdagen
bör ge regeringen i uppdrag att bereda dessa ärenden
och återkomma till riksdagen i samband med höstens
budgetproposition med förslag om sänkt skattesats
till 1,5 %, reducering av fastighetsskatten för
fastboende i vissa attraktiva områden samt åtgärder
för att minska hyreskraven i de s.k. krisårgångarna.
Vidare bör regeringen i budgetpropositionen
återkomma med en redovisning vad gäller en
erforderlig finansiering för dessa åtgärder.
Vad utskottet här anfört med anledning av motion
Fi20 (v) yrkande 25 bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 18 bort ha
följande lydelse:
18. beträffande fastighetsskatten på småhus och hyreshus
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Fi20 yrkande 25
samt med avslag på motionerna 1997/98:Fi17 yrkande 10 i denna
del 1997/98:Fi18 yrkande 9, 1997/98:Fi19 yrkande 6 i denna
del, 1997/98:Fi21 yrkande 21, 1997/98:Fi22 yrkande 5 i denna
del och 1997/98:Fi28 yrkande 1 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört om den statliga
fastighetsskatten,
46. Fastighetsskatten på småhus och
hyreshus (mom. 18) (mp)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att finansutskottets ställningstagande i
avsnitt 4.7 Fastighetsskatten på småhus och hyreshus
bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening har höjningen av
fastighetsskatten på bostäder, i kombination med
höjda taxeringsvärden, inneburit en kraftigt ökad
belastning för många boende. Skattesatsen bör
därför, inom ramen för en skatteväxling, redan
fr.o.m. 1998 återställas till den tidigare nivån 1,5
% såsom föreslagits i motion Fi21 (mp). På sikt bör
den statliga fastighetsskatten på boende i sin
nuvarande form avskaffas helt.
Vad utskottet här anfört bör utskottet med
anledning av motionens yrkande 21 som sin mening ge
regeringen till känna. Utskottet föreslår att
riksdagen beslutar ändra skattesatserna med
ikraftträdande från den 1 augusti 1998.
Bestämmelserna skall tillämpas första gången vid
1999 års taxering. Övriga här aktuella motioner
avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 18 bort ha
följande lydelse:
18. beträffande fastighetsskatten på småhus och hyreshus
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Fi21 yrkande 21
samt med avslag på motionerna 1997/98:Fi17 yrkande 10 i denna
del, 1997/98:Fi18 yrkande 9, 1997/98:Fi19 yrkande 6 i denna
del, 1997/98:Fi22 yrkande 5 i denna del, 1997/98:Fi28 yrkande
1 och 1997/98:Fi20 yrkande 25
dels godkänner vad utskottet anfört om ändring av skattesatsen
för den statliga fastighetsskatten,
dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört om fastighetsskatten på sikt,

47. Fastighetsskatten på småhus och
hyreshus (mom. 18) (kd)
Mats Odell (kd) anser
dels att finansutskottets ställningstagande i
avsnittet 4.7 Fastighetsskatten på småhus och
hyreshus bort ha följande lydelse:
Utskottet tillstyrker Kristdemokraternas förslag att
fastighetsskatten i ett första steg sänks till 1,5 %
och att den endast beräknas på en tredjedel av det
markvärde som överstiger 150 000 kr. Avsikten med
denna utformning är bl.a. att begränsa de orimliga
effekter som exempelvis drabbat dem som är bosatta i
skärgårdsområden. Utskottet lägger i detta
betänkande fram förslag om ändring i
fastighetsskattelagen som innebär att skattesatsen
sänks från och med 1998, med tillämpning första
gången vid 1999 års taxering.
Vad utskottet anfört bör riksdagen med anledning av
motion Fi22 (kd) yrkande 5 i denna del som sin
mening ge regeringen till känna. Övriga här aktuella
motioner avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 18 bort ha
följande lydelse:
18. beträffande fastighetsskatten på småhus och hyreshus
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Fi22 yrkande 5
i denna del samt med avslag på motionerna 1997/98:Fi17 yrkande
10 i denna del, 1997/98:Fi18 yrkande 9, 1997/98:Fi19 yrkande 6
i denna del, 1997/98:Fi20 yrkande 25, 1997/98:Fi21 yrkande 21,
1997/98:Fi28 yrkande 1
dels godkänner vad utskottet anfört om ändring av skattesatsen
för den statliga fastighetsskatten,
dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört om fastighetsskatten i övrigt,

48. Fastighetsskatten på vattenkraftverk
(mom. 19) (c)
Per-Ola Eriksson (c) anser
dels att finansutskottets ställningstagande i
avsnitt 4.8 Fastighetsskatten på vattenkraftverk
bort ha följande lydelse:
I Centerpartiets förslag till skatteväxling för fler
i arbete och en bättre miljö ingår bl.a. att energi-
och miljöskatterna höjs. Regeringens förslag till
sänkt fastighetsskatt på äldre vattenkraftverk
motiveras med att sänkningen gynnar den elintensiva
industrin. Man har dock inte från regeringen eller
från annat håll presenterat övertygande bevis för
att så skulle vara fallet. Som anförs i motion Fi18
(c) bör regeringens förslag därför avslås. Utskottet
tillstyrker motion Fi18 yrkande 6 och Fi21 (mp)
yrkande 28. Motion Fi21 avstyrks i övriga här
aktuella delar.
dels att utskottets hemställan under 19 bort ha
följande lydelse:
19. beträffande fastighetsskatten på vattenkraftverk
att riksdagen med bifall till motionerna 1997/98:Fi18 yrkande
6 och 1997/98:Fi21 yrkande 28 avslår proposition 1997/98:150
yrkande 55 i denna del samt motion 1997/98:Fi21 yrkande 29,

49. Fastighetsskatten på vattenkraftverk
(mom. 19) (mp)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att finansutskottets ställningstagande i
avsnitt 4.8 Fastighetsskatten på vattenkraftverk
bort ha följande lydelse:
I Miljöpartiets förslag till skatteväxling ingår att
den särskilda fastighetsskatten på vattenkraftverk
inte skall sänkas, som regeringen föreslår, utan i
stället höjas till 4,1 % fr.o.m. 1999. Utskottet
anser att en sådan skatteväxling är angelägen.
Yrkandena 28 och 29 i motion Fi21 (mp) har denna
innebörd. Regeringen bör återkomma med lagförslag
med denna innebörd.
Vad utskottet här anfört bör riksdagen med
anledning av motionen som sin mening ger regeringen
till känna. Även motion Fi18 (c) yrkande 6
tillstyrks.
dels att utskottets hemställan under 19 bort ha
följande lydelse:
19. beträffande fastighetsskatten på vattenkraftverk
att riksdagen
dels med bifall till motionerna 1997/98:Fi18 yrkande 6 och
1997/98:Fi21 yrkande 28 avslår proposition 1997/98:150 yrkande
55 i denna del,
dels att riksdagen med med anledning av motion 1997/98:Fi21
yrkande 29 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört i övrigt,

50. Tobaks- och alkoholskatterna (mom. 20)
(c, fp, kd)
Per-Ola Eriksson (c), Carl B Hamilton (fp) och Mats
Odell (kd) anser
dels att finansutskottets ställningstagande under
rubriken 4.9 Tobaks- och alkoholskatterna bort ha
följande lydelse:
Finansutskottet delar inte, i likhet med vad som
kommer till uttryck i motionerna Fi18 (c), Fi19
(fp), Fi21 (mp), Fi22 (kd) samt Fi53 (c, fp, mp,
kd), regeringens uppfattning att en sänkning av
tobaksskatten är rätt åtgärd att vidta mot
smugglingen. Förslaget tyder på att regeringen
underlåtit att analysera skattesänkningens
konsekvenser för folkhälsan. Förutom sina skadliga
effekter på folkhälsan ger rökningen också upphov
till omfattande kostnader för samhället. Särskilt
allvarligt är det att man inte tagit upp vilka
konsekvenser förslaget har på barns och ungdomars
benägenhet att börja röka. Priset är en av de
viktigaste faktorerna för att påverka efterfrågan på
tobak. Om nu cigarettpriset sänks med nära 20 %, kan
konsumtionen komma att öka med ungefär 10 %. Bl.a.
kommer många rökare att åter öka sin dagskonsumtion.
De allvarligaste effekterna gäller dock alla de barn
och ungdomar som på grund av prissänkningen kommer
att börja röka. Utskottet anser att det
tobakspreventiva arbetet behöver förstärkas på bred
basis. Det handlar om påverkan av samhällets
attityder till tobaksbruket, begränsning av
marknadsföringen, en minskning av föräldrars och
andra vuxna förebilders rökvanor, utökade rökfria
miljöer, tydligare skolpolicy etc. Först därefter
bör regeringen komma tillbaka till riksdagen med ett
mer genomarbetat förslag till arbete mot tobaken,
med hänsyn tagen till att beskattningens roll
eventuellt förändrats till följd av
internationaliseringen. Vidare anser finansutskottet
att regeringens förslag att ta bort indexeringen av
skattesatserna på tobaksskatten och skatten på
alkohol bör avstyrkas.
Vad utskottet ovan anfört bör regeringen ges till
känna med anledning av motionerna Fi18 (c) yrkandena
18 och 19, Fi19 (fp) yrkande 25, Fi21 (mp) yrkande
31, Fi22 (kd) yrkandena 7 och 8, Fi35 (c, fp) samt
Fi53 (fp, c, mp, kd). Propositionens yrkanden 53 och
54 samt övriga motionsyrkanden bör avslås.
dels att utskottets hemställan under 20 bort ha
följande lydelse:
20. beträffande tobaks- och alkoholskatterna
att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Fi18
yrkandena 18 och 19, 1997/98:Fi19 yrkande 25, 1997/98:Fi21
yrkande 31, 1997/98:Fi22 yrkandena 7 och 8, 1997/98:Fi35 samt
1997/98:Fi53 och med avslag på proposition 1997/98:150
yrkandena 53 och 54, båda i denna del, samt motionerna
1997/98:Fi23, 1997/98:Fi36 samt 1997/98:Fi42
dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört, dels avslår regeringens förslag beträffande tobaks-
och alkoholskatterna,

51. Tobaks- och alkoholskatterna (mom. 20)
(mp)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att finansutskottets ställningstagande under
rubriken 4.9 Tobaks- och alkoholskatterna bort ha
följande lydelse:
Finansutskottet delar inte, i likhet med vad som
kommer till uttryck i motionerna Fi18 (c), Fi19
(fp), Fi21 (mp), Fi22 (kd) samt Fi53 (c, fp, mp,
kd), regeringens uppfattning att en sänkning av
tobaksskatten är rätt åtgärd att vidta mot
smugglingen. Förslaget tyder på att regeringen
underlåtit att analysera skattesänkningens
konsekvenser för folkhälsan. Förutom sina skadliga
effekter på folkhälsan ger rökningen också upphov
till omfattande kostnader för samhället. Särskilt
allvarligt är det att man inte tagit upp vilka
konsekvenser förslaget har på barns och ungdomars
benägenhet att börja röka. Priset är en av de
viktigaste faktorerna för att påverka efterfrågan på
tobak. Om nu cigarettpriset sänks med nära 20 %, kan
konsumtionen komma att öka med ungefär 10 %. Bl.a.
kommer många rökare att åter öka sin dagskonsumtion.
De allvarligaste effekterna gäller dock alla de barn
och ungdomar som på grund av prissänkningen kommer
att börja röka. Utskottet anser att det
tobakspreventiva arbetet behöver förstärkas på bred
basis. Det handlar om påverkan av samhällets
attityder till tobaksbruket, begränsning av
marknadsföringen, en minskning av föräldrars och
andra vuxna förebilders rökvanor, utökade rökfria
miljöer, tydligare skolpolicy etc. Först därefter
bör regeringen komma tillbaka till riksdagen med ett
mer genomarbetat förslag till arbete mot tobaken,
med hänsyn tagen till att beskattningens roll
eventuellt förändrats till följd av
internationaliseringen.
Vad gäller indexeringen av skattesatserna för
alkohol vill utskottet anföra följande.
Skatteutskottet tillstyrker i sitt yttrande (SkU4y)
regeringens förslag att slopa indexeringen av
skattesatserna för alkohol och tobak.
Skatteutskottet föreslår dock en justering av
förslaget (3.15) till lag om ändring i lagen
(1994:1564) om alkoholskatt. Justeringen innebär att
de skattesatser som nu tillämpas enligt regeringens
förordning (1997:761) om fastställande av omräknade
belopp för alkoholskatt för 1998 kommer att gälla
även efter det att reglerna om indexering har
slopats. Därigenom uppnås vad regeringen avser med
sitt förslag. Finansutskottet föreslår att riksdagen
antar regeringens lagförslag med den av
skatteutskottet föreslagna justeringen.
Vad utskottet anfört om tobakens skadeverkningar på
folkhälsan samt tobaksskattens påverkan på
konsumtionen bör ges regeringen till känna med
anledning av motionerna Fi18 (c) yrkande 19, Fi19
(fp) yrkande 25, Fi21 (mp) yrkande 31, samt Fi53
(fp, c, mp, kd) yrkandena 4 och 5. Propositionens
yrkande 53 såvitt avser förändrade skattesatser för
cigaretter samt övriga motionsyrkanden bör avslås.
dels att utskottets hemställan under 20 bort ha
följande lydelse:
20. beträffande tobaks- och alkoholskatterna
att riksdagen med anledning av proposition 1997/98:150
yrkandena 53 och 54, båda i denna del, och motionerna
1997/98:Fi18 yrkandena 18 och 19, 1997/98:Fi19 yrkande 25,
1997/98:Fi21 yrkande 31 samt 1997/98:Fi53 yrkandena 4 och 5
och med avslag på motionerna 1997/98:Fi22 yrkandena 7 och 8,
1997/98:Fi23, 1997/98:Fi35, 1997/98:Fi36 samt 1997/98:Fi42,
1997/98:Fi53 yrkandena 1-3
dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört, dels avslår regeringens förslag om sänkning av
tobaksskatten,
dels godkänner vad utskottet anfört om indexering av
skattesatserna för tobaks- och alkoholskatt,

52. Reklamskatten (mom. 21) (m)
Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt, Per Bill och Bo
Lundgren (alla m) anser
dels att finansutskottets ställningstagande under
rubriken 4.10 Reklamskatten bort ha följande
lydelse:
Med anledning av regeringens förslag angående
reklamskatten vill finansutskottet anföra följande.
Reklamskatteutredningen (SOU 1997:53) förordar att
reklamskatten avskaffas, och de flesta
remissinstanser hälsar detta förslag med tillfreds-
ställelse. Dagens lagstiftning är inte
konkurrensneutral, och beskattningen medför svåra
snedvridningar och andra problem för alla som
berörs. Det förslag som regeringen nu lägger fram om
att slopa reklamskatten för reklamtrycksaker kan
visserligen sägas vara bra för denna sektor, men
åtgärden leder till att konkurrensförhållanden
återigen rubbas till nackdel i synnerhet för
gratistidningar.
Som framhålls i motion Fi50 av Bo Lundgren m.fl.
(m) bör reklamskatten slopas helt och regeringen bör
snarast återkomma med ett sådant förslag.
Vad som här har anförts bör riksdagen med bifall
till motion Fi50 yrkande 4 som sin mening ge
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 21 bort ha
följande lydelse:

21. beträffande reklamskatten
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Fi50 yrkande 4
och proposition 1997/98:150 yrkande 56 i denna del samt med
anledning av motion 1997/98:Fi57 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,

53. Utvecklingen inom kommunsektorn
(mom. 22) (mp)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att finansutskottets ställningstagande under
rubriken 5.1 Utvecklingen inom kommunsektorn bort ha
följande lydelse:
Finansutskottet kan helt ställa sig bakom det som i
motion Fi21 (mp) uttalas om att välfärdens hårda
kärna är en bra vård, en bra skola och en bra omsorg
som är fullt tillgängliga för alla. Det är också
viktigt att konstatera att en väl fungerande vård,
omsorg och skola är av betydelse för företagen och
för samhället som helhet liksom för hela
samhällsutvecklingen. Förslaget i vårpropositionen
att ytterligare höja nivån på de generella
statsbidragen till kommuner och landsting med fyra
miljarder kronor 1998-2001 är därför enligt
utskottet välkommet och tillgodoser delvis tidigare
krav från Miljöpartiet de gröna. Till skillnad mot
tidigare höjningar bör denna kunna ge en viss
nettoeffekt i form av ökad sysselsättning, Detta är
enligt utskottets mening ytterst angeläget eftersom
det är fler händer som behövs inom vård, omsorg och
skola för att avhjälpa de växande bristerna.
Utskottet vill peka på att Miljöpartiets förslag
till ekonomisk politik leder till en ytterligare
förstärkt ekonomi för kommunsektorn som gör det
möjligt att få en positiv utveckling under
treårsperioden. Detta är nödvändigt för att inte
bara återställa de värsta skadorna av en felaktig
saneringspolitik, utan också för att utveckla
välfärden. Utskottet delar bedömningen i motionen
att med de åtgärder som Miljöpartiet föreslår kommer
kommunsektorns ekonomi att förbättras med 1,5
miljarder kronor år 1999, 2,8 miljarder kronor år
2000 och 3,9 miljarder kronor år 2001 jämfört med
regeringens förslag. Vad utskottet anfört om krav på
ökade ekonomiska ramar för kommunsektorn bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Utskottet tillstyrker med det anförda motion Fi21
(mp) yrkande 46.
dels att utskottets hemställan under 22 bort ha
följande lydelse:
22. beträffande utvecklingen inom kommunsektorn
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Fi21 yrkande 46
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

54. Utvecklingen inom kommunsektorn
(mom. 22, motiveringen) (m)
Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt, Per Bill och Bo
Lundgren (alla m) anser att finansutskottets
ställningstagande under rubriken 5.1 Utvecklingen
inom kommunsektorn bort ha följande lydelse:
Finansutskottet instämmer i vad som i motion Fi17
(m) sägs om att krisen i kommunsektorn är orsakad av
den socialdemokratiska politiken. Medan den
borgerliga regeringen lyckades vända trenden har den
svaga sysselsättningsutvecklingen sedan 1995 i
förening med de höjda egenavgifterna inneburit att
det kommunala skatteunderlaget utvecklats svagt.
Därigenom har Socialdemokraternas politik undergrävt
själva basen för kommunal service. De höjningar av
statsbidragen som regeringen successivt föreslagit
är ett tydligt bevis på att regeringens
kommunpolitik misslyckats.
Utskottet kan konstatera att regeringen nu ånyo har
skrivit ned sina prognoser för skatteunderlagets
tillväxt. Detta visar att den politik som regeringen
för inte leder till en ökning av den fasta basen,
skatteunderlaget, som kommunernas långsiktiga
finansiella stabilitet vilar på. Den ekonomiska
politik som Moderata samlingspartiet förordar skapar
däremot enligt utskottet förutsättningar för ett
växande skatteunderlag. När det går bra för svensk
ekonomi och när fler får riktiga jobb ökar basen för
den kommunala ekonomin. Om den ekonomiska tillväxten
är god skapas ett utrymme för skattesänkningar.
Utskottet vill i detta sammanhang också erinra om
hur viktigt det är med incitament för kommunerna att
medverka till ekonomisk tillväxt. Dagens
grundlagsstridiga inomkommunala utjämningssystem är
direkt tillväxthämmande. När en kommun höjer sin
skattekraft får denna inte behållas, och för
kommuner med ca 1,2 miljoner invånare uppträder en
pomperipossaeffekt som innebär att de får mindre
intäkter när skattekraften stiger.
Utjämningssystemet har vidare effekter som får till
följd att en kommun får mindre intäkter om
sysselsättningen stiger och arbetslösheten sjunker.
Som utskottet framhåller i avsnitt 5.5 Översynen av
kommunala uppgifter m.m. är det angeläget med en
omedelbar översyn av detta tillväxtfientliga
utjämningssystem.
Genom avreglering av arbetsmarknaden, en bättre
fungerande och mer flexibel lönebildning samt lägre
skatt på investeringar och arbete skapas betydligt
fler arbetstillfällen i företagen runt om i Sverige.
Det leder i sin tur till att kommunernas kostnader
för socialbidrag och arbetsmarknadsåtgärder kan
sjunka. Endast genom att utsätta offentlig
tjänsteproduktion för konkurrens kan vidare en
positiv produktivitetsutveckling i kommunsektorn
åstadkommas, dvs. mer fås ut för varje skattekrona.
Utskottet anser sålunda sammanfattningsvis att
genom ett växande kommunalt skatteunderlag och en
god produktivitetsutveckling i kombination med
minskade kostnader kan den kommunala ekonomin
förbättras och utrymme skapas för sänkt
kommunalskatt.
De samlade kommunalekonomiska effekterna av en
bättre ekonomisk utveckling beräknas av utskottet
uppgå till 7,4 miljarder kronor år 1999, 16,7
miljarder kronor år 2000 och 26,8 miljarder kronor
år 2001. Genom att renodla och effektivisera den
kommunala verksamheten i förening med tidigare
beslutat tillskott av statsbidrag ger detta ett
utrymme i många kommuner att sänka skatten. För att
därutöver möjliggöra sänkt kommunalskatt i hela
landet förordar utskottet dessutom att staten
övertar kostnader som åvilar kommunerna. Genom en
nationell skolpeng skall staten börja överta
finansieringsansvaret för grundskolan år 2000.
Därigenom avlastas kommunerna kostnader som år 2000
motsvarar en sänkning av den kommunala
utdebiteringen med en krona och år 2001 med
ytterligare en krona. Det är också enligt utskottet
viktigt att hålla fast vid finansieringsprincipen.
Kommunernas ekonomiska ställning skall inte
förändras genom statliga beslut.
Motion Fi21 (mp) yrkande 46 avstyrks av utskottet.

55. Utvecklingen inom kommunsektorn
(mom. 22, motiveringen) (c)
Per-Ola Eriksson (c) anser att finansutskottets
ställningstagande under rubriken 5.1 Utvecklingen
inom kommunsektorn bort ha följande lydelse:
Finansutskottet kan för sin del instämma i vad som i
motion Fi18 (c) framhålls om att kommunsektorns
ekonomiska läge successivt förbättras genom att 20
miljarder kronor tillförs för år 2000 jämfört med år
1996. Utskottet konstaterar att det därmed enligt
Kommunförbundets beräkningar bör bli möjligt för
kommunsektorn som helhet att uppnå balans till dess.
Samtidigt vill utskottet understryka att
förändringsarbetet ute i landets kommuner och
landsting även fortsättningsvis måste inriktas på
att både höja kvaliteten och öka
kostnadseffektiviteten. Den fortsatta utvecklingen
kommer att innebära fortsatta hårda prioriteringar.
Eftersom behoven av kommunal service sannolikt på
sikt kommer att öka är det enligt utskottets mening
mycket viktigt att åstadkomma en ekonomisk tillväxt
som innebär att den samlade kommunsektorn kan få ett
tillskott genom att skattekraften successivt ökar.
Utskottet vill understryka att detta förutsätter en
ökad sysselsättning. För kommunsektorn innebär en
sjunkande arbetslöshet att kostnaderna för
socialbidrag minskar. Det har funnits starka skäl
att, såsom riksdagen har beslutat, anslå ytterligare
resurser till kommunsektorn fram t.o.m. år 2000.
Mycket talar enligt utskottets bedömning för att det
därefter kommer att behövas ytterligare
resurstillskott.
Motion Fi21 (mp) yrkande 46 avstyrks av utskottet.

56. Utvecklingen inom kommunsektorn
(mom. 22, motiveringen) (fp)
Carl B Hamilton (fp) anser att finansutskottets
ställningstagande under rubriken 5.1 Utvecklingen
inom kommunsektorn bort ha följande lydelse:
Finansutskottet delar det som i motion Fi19 (fp)
framhålls om att en god tillväxt är viktigare för
kommunernas ekonomi än statsbidrag sett i ett längre
perspektiv, bortom det av regeringen skapade akuta
läget. Med den låga tillväxt som varit under den
socialdemokratiska regeringen krävs det emellertid
enligt utskottet ökade statsbidrag för att
upprätthålla verksamheten i den kommunala sektorn.
Utskottet ser därför positivt på förslaget i
propositionen om ytterligare 4 miljarder i
statsbidrag till kommuner och landsting för år 1998
och följande år. För att säkerställa att dessa
extrapengar verkligen används för vård, barnomsorg,
äldreomsorg, förskola, ungdomsskola och
socialtjänsten, dvs. det som är kommunernas
kärnuppgifter, anser utskottet att en granskning av
kommunernas planer och utfall bör ske och att i de
fall där kommunerna inte följt upp statsmakternas
ambitioner en återbetalningsskyldighet skall
aktualiseras.
Utskottet noterar att det, samtidigt som regeringen
föreslår fyra nya miljarder, av propositionen
framgår att kommunernas reguljära skatteinkomster
utvecklats sämre än regeringen räknade med i
budgetpropositionen. År 2000 har kommunerna
visserligen fyra miljarder i ökade statsbidrag men
åtta miljarder lägre skatteinkomster: 4 - 8 = - 4.
Kommunernas totala inkomster av skatter och
statsbidrag är således i själva verket fyra
miljarder lägre år 2000 än regeringen beräknade i
budgetförslaget. Tydligare än så kan enligt
utskottet knappast vikten av en stark skattebas,
dvs. en stark privat sektor och ökande
sysselsättning, visas.
Motion Fi21 (mp) yrkande 46 avstyrks av utskottet.

57. Utvecklingen inom kommunsektorn
(mom. 22, motiveringen) (v)
Lars Bäckström (v) anser att finansutskottets
ställningstagande under rubriken 5.1 Utvecklingen
inom kommunsektorn bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser i likhet med Vänsterpartiet
att kommuner och landsting är i behov av
ytterligare resurser, utöver de s.k.
Perssonpengarna. Detta framför allt mot bakgrund av
de senaste årens kraftiga besparingar. Utskottet
noterar att Vänsterpartiet redan inför budgeten för
år 1998 föreslog att kommunsektorn skulle tillföras
drygt 8 miljarder kronor. Utskottet välkomnar därför
den ytterligare ökning av statsbidragen som
regeringen föreslår i vårpropositionen och
konstaterar att regeringen till viss del gått
Vänsterpartiet till mötes. Den viktning av bidraget
efter olika åldersgrupper som föreslås i
propositionen kan enligt utskottet vara en bra
åtgärd. Mot bakgrund av förändringen i
åldersstrukturen och de stora skillnader som råder
mellan kommunerna kan detta var en framkomlig väg
att på ett mer precist sätt fördela resurserna.
Utskottet instämmer också i det som i motion Fi20
(v) anförs om att kommunsektorn i budgeten för år
1999 och kommande år bör få ett ökat
konsumtionsutrymme om fem miljarder kronor. Trots
ökade statsbidrag fortsatte nämligen antalet
sysselsatta inom kommunsektorn att minska under år
1997, och nedgången i den kommunala konsumtionen
blev större det året än vad man trodde då beslutet
om 1998 års budget togs. Enligt utskottet bör därför
en riktad sänkning av arbetsgivaravgiften i kommuner
och landsting med 5 miljarder kronor genomföras för
att stimulera nyanställningar.
Motion Fi21 (mp) yrkande 46 avstyrks av utskottet.
58. Utvecklingen inom kommunsektorn
(mom. 22, motiveringen) (kd)
Mats Odell (kd) anser att finansutskottets
ställningstagande under rubriken 5.1 Utvecklingen
inom kommunsektorn bort ha följande lydelse:
Finansutskottet vill i likhet med motionärerna bakom
motion Fi22 (kd) framhålla att kommunsektorns
samlade resurser under senare år har skurits ned
kraftigt som ett resultat av den socialdemokratiska
regeringens politik. Bl.a. som en följd av de ökade
allmänna egenavgifterna sedan år 1995 har
kommunernas skatteintäkter utvecklats mycket
ogynnsamt, och de beräknas innevarande år dra undan
skatteintäkter på drygt 17 miljarder kronor. Mot
denna bakgrund är det enligt utskottet bra att
regeringen nu återställer en del av den
resursindragning som hittills skett. Utskottet vill
samtidigt peka på att gjorda bedömningar indikerar
att behoven av service växer snabbare än resurserna
de kommande åren. Den viktigaste enskilda faktorn
som påverkar kommunsektorns finanser är
sysselsättningsutvecklingen i övriga sektorer.
Utskottet vill understryka att fler sysselsatta
betyder fler skattebetalare och därmed ökade
skatteinkomster för kommunerna.
Utskottet vill också betona att det på många håll
finns en potential att effektivisera och samordna
verksamheter så att resurser frigörs dit de bäst
behövs. Även andra åtgärder behöver vidtas, t.ex.
bättre upphandling och utförsäljning av kommunala
bostadsföretag. Bristerna är uppenbara på många håll
inom vården och skolan. Därför är det enligt
utskottet motiverat med ökade resurser från statligt
håll för den närmaste perioden så att de människor
som nu behöver och har rätt till en fungerande
service kan få det. Mot denna bakgrund anser
utskottet i likhet med Kristdemokraterna att ett
tillskott på 1 miljard kronor år 1999 utöver
regeringens förslag är väl motiverat för att
återställa tidigare indragningar. För åren 2000 och
2001 bör tillskottet vara 800 respektive 600
miljoner kronor utöver den ökning som regeringen
föreslår.
Motion Fi21 (mp) yrkande 46 avstyrks.

59. Kommunal beskattning och minskning av
bidrag (mom. 23) (v)
Lars Bäckström (v) anser
dels att finansutskottets ställningstagande under
rubriken 5.2 Kommunal beskattning och minskning av
bidrag bort ha följande lydelse:
Finansutskottet beklagar att regeringen i
vårpropositionen nu föreslår att den nuvarande lagen
för att motverka skattehöjningar skall gälla för
ytterligare ett år. Genom att staten beslagtar
hälften av en eventuell skattehöjning anser
utskottet i likhet med Vänsterpartiet att det är
fråga om ett intrång i den kommunala
beskattningsrätten. Lagförslaget bör därför avslås
av riksdagen.
Utskottet tillstyrker motionerna Fi20 (v) yrkande 7
och Fi65 (v) yrkande 2.
dels att utskottets hemställan under 23 bort ha
följande lydelse:
23. beträffande kommunal beskattning och minskning av bidrag
att riksdagen med bifall till motionerna 1997/98:Fi20 yrkande
7 och 1997/98:Fi65 yrkande 2 samt med anledning av motion
1997/98:Fi21 yrkande 47 avslår proposition 1997/98:150 yrkande
57 i denna del,

60. Kommunal beskattning och minskning av
bidrag (mom. 23) (mp)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att finansutskottets ställningstagande under
rubriken 5.2 Kommunal beskattning och minskning av
bidrag bort ha följande lydelse:
Finansutskottet vill understryka att den ekonomiska
saneringen i kommunerna och landstingen under åren
1993-1998 har tvingats fram av en statlig politik
som har försvagat det kommunala skatteunderlaget, i
vissa fall ökat de kommunala kostnaderna samt
minskat statsbidragens värde. Samtidigt har staten
infört en ekonomisk bestraffning av kommuner och
landsting som höjer kommunalskatten med innebörd att
staten drar in halva höjningen. Sedan denna
reglering infördes har kommuner och landsting inte
höjt skatten. Utskottet noterar att Miljöpartiet har
kritiserat regeringens besparingar på välfärdens
kärnområden och fört fram konkreta motförslag som
hade inneburit förbättringar för skolan, vården och
omsorgen. Utskottet anser att lagförslaget skall
avslås av riksdagen.
Utskottet tillstyrker motion Fi21 (mp) yrkande 47.
dels att utskottets hemställan under 23 bort ha
följande lydelse:
23. beträffande kommunal beskattning och minskning av bidrag
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Fi21 yrkande 47
samt med anledning av motionerna 1997/98:Fi20 yrkande 7 och
1997/98:Fi65 yrkande 2 avslår proposition 1997/98:150 yrkande
57 i denna del,

61. Översyn av kommunala uppgifter m.m.
(mom. 26) (m)
Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt, Per Bill och Bo
Lundgren (alla m) anser
dels att finansutskottets ställningstagande under
rubriken 5.5 Översyn av kommunala uppgifter m.m.
bort ha följande lydelse:
Finansutskottet förespråkar en allmän översyn av
kommunernas uppgifter och ansvar i syfte att
åstadkomma en renodling av de egentliga
kärnuppgifterna. Utskottet ställer sig således bakom
det som anförs i motion Fi17 (m) om att en sådan
översyn bör göras för att bl.a. minska kommunernas
obligatoriska åtaganden. Utskottet anser också att
det tydligare bör fastställas vilka uppgifter en
kommun får ha. En mer distinkt rollfördelning ger
förutsättningar för den privata tjänstesektorn att
växa och skapa nya jobb och kan därmed också bidra
till att säkerställa en bättre valfrihet för
medborgarna. Grunden för relationen mellan stat och
kommun måste vidare vara att det som uppburits i
kommunalskatt alltid går till den kommun där skatten
erlagts. Då får den lokala beskattningsrätten också
legitimitet i medborgarnas ögon. Regeringens brott
mot detta samband är enligt utskottets mening ett
grundskott mot den kommunala självstyrelsens
princip. En översyn av det i dag tillämpade
inomkommunala utjämningssystemet måste snarast komma
till stånd, varvid man bör utgå från principer som
angivits i de moderata motioner rörande detta,
vilka utskottet behandlat de senaste åren.
Utskottet anser också att det krävs långsiktiga
reformer för att åtgärda sy-stemfel i den offentliga
sektorn. Bland dessa reformer och riktlinjer märks
- en tillväxtfrämjande politik för att stärka den
kommunala skattebasen,
- större handlingsfrihet för kommunerna att bedriva sin
verksamhet an-
passad till de lokala förutsättningarna,
- en kraftfull prioritering av vård och omsorg, som
skall präglas av
valfrihet och kvalitet,
- vårdgaranti som ger patienten ovillkorlig rätt
till vård när den behövs,
- skolpeng som garanterar familjens rätt att välja
skola,
- konkurrensutsättning och ökat kundval som ger
ökad kvalitet och större
valfrihet.
Med det anförda tillstyrker utskottet motion Fi17
(m) yrkande 12.
dels att utskottets hemställan under 26 bort ha
följande lydelse:
26. beträffande översyn av kommunala uppgifter m.m.
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Fi17 yrkande 12
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

62. Översyn av kommunala uppgifter m.m.
(mom. 26, motiveringen) (fp, kd)
Carl B Hamilton (fp) och Mats Odell (kd) anser att
finansutskottets ställningstagande under rubriken
5.5 Översyn av kommunala uppgifter m.m. bort ha
följande lydelse:
Finansutskottet anser att det är viktigt att
kommunernas huvuduppgifter prioriteras, att kommunal
verksamhet effektiviseras och konkurrensutsätts samt
att kommunala bolag avvecklas eller avyttras. Frågan
om kommunsektorns utveckling handlar inte enbart om
nya resurser. Väl så viktigt är att ägna
uppmärksamhet åt hur de betydande resurser som står
till buds används. Det handlar dels om att göra rätt
saker, dels om att göra saker rätt.
Till de mest angelägna vägarna för att få pengarna
att räcka till det mest angelägna hör
omprioritering, dvs. kraftsamling av befintliga
resurser till vård, utbildning och omsorg. Därtill
måste verksamheten effektiviseras. Det kan bl.a. ske
genom att anlita utomstående producenter. Det finns
många undersökningar som visar att miljardbelopp
finns att spara genom att konsekvent främja
konkurrens. Förekomsten av privata alternativ och
entreprenader samt användning av
konkurrensupphandling ger kostnadsbesparingar på
mellan 10 och 20 %. Mycket talar också för att
kommunsektorns administrativa kostnader i framtiden
kan minska till följd av en ökad användning av
elektronisk handel. Ytterligare en väg är enligt
utskottet att sälja tillgångar, t.ex. kommunala
bolag och fastigheter, som inte är nödvändiga för
kärnverksamheten. Slutligen bör kommmuner och
landsting avstå från riskabla och onödiga utgifter,
vilket innebär att de ej bör ägna sig åt
affärsprojekt och annat som inte är kommunala
huvuduppgifter.
Motion Fi17 (m) yrkande 12 avstyrks av utskottet.

63. Europeiska revisionsrättens rapporter
för verksamhetsåret 1996 (mom. 28) (v)
Lars Bäckström (v) anser
dels att finansutskottets ställningstagande under
rubriken 6.1 Europeiska revisionsrättens rapporter
för verksamhetsåret 1996 bort ha följande lydelse:
Utskottet vill, i likhet med motion Fi20 (v), erinra
om att Europaparlamentet har valt att skjuta på
beslutet om ansvarsfrihet för EU-kommissionen när
det gäller kontroll av hur pengarna används.
Utskottet anser att den svenska regeringen skall
verka för att ansvarsfrihet inte beviljas förrän
kommissionen redovisat vilka åtgärder den avser att
vidta med anledning av revisionsrättens rapport.
Riksdagen bör med bifall till motion Fi20 (v)
yrkande 29 som sin mening ge regeringen detta till
känna.
dels att utskottets hemställan under 28 bort ha
följande lydelse:
28. beträffande Europeiska revisionsrättens rapporter för
verksamhetsåret 1996
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Fi20 yrkande 29
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

Särskilda yttranden
1. Handläggning av frågan om mål för
sysselsättningen och allmänna riktlinjer
för den ekonomiska politiken (mom. 1) (v)
Lars Bäckström (v) anför:
Enligt min uppfattning borde frågan om mål för
sysselsättningen ha behandlats under ett separat
moment. I stället valde majoriteten i utskottet att
behandla frågan om sysselsättningsmål tillsammans
med en mängd andra yrkanden under rubriken
Finansutskottets förslag till inriktning av den
allmänna ekonomiska politiken.
Genom denna handläggning satte utskottsmajoriteten
stopp för möjligheten att genom riksdagsbeslut
klargöra om det i Sveriges riksdag finns en
majoritet för att införa ett konkret och mätbart mål
för sysselsättningen i den ekonomiska politiken.

2. EMU och ERM (mom. 3) (c)
Per-Ola Eriksson (c) anför:
Jag vill erinra om följande uttalande i
propositionen om Sveriges medlemskap i Europeiska
unionen (prop. 1994/95:19):
Om Sverige beslutar sig för ett deltagande i EMU:s
tredje fas följer att beslut om utgivning av sedlar
och mynt samt frågan om lagligt betalningsmedel
överförs till den europeiska centralbanken. Detta
kräver också ändringar i bestämmelserna i
regeringsformen om sedelutgivningsrätten.
Den nuvarande riksdagen har enhälligt godkänt denna
del av propositionen 1994/95:19 utan invändningar.
Det svenska folket har i en folkomröstning tagit
ställning för att Sverige skall vara medlem i EU,
med förutsättningen att EU-medlemskapet inte
omfattade medlemskapet i EMU:s tredje fas. Om en
riksdagsmajoritet vill ändra detta, utan att höra
folket på nytt, frångås utfäst- elsen till svenska
folket. Detta skulle motverka förtroendet för
riksdagen och EU-medlemskapet. Det vore mycket
farligt och beklagligt om man på detta sätt väljer
att underminera riksdagens legitimitet. Grundlagar
har en särställning som måste respekteras.

3. Uppräkning av basbeloppet (mom. 12) (m,
kd)
Lennart Hedquist (m), Fredrik Reinfeldt (m), Per
Bill (m), Mats Odell (kd) och Bo Lundgren (m) anför:
För närvarande beräknas utgående pensionsförmåner
utifrån ett basbelopp som är reducerat med 2 %. Den
föreslagna lagändringen innebär att
pensionsberäkningen under 1999 i stället skall göras
utifrån ett basbelopp som är reducerat med 1 % och
först år 2000 från ett helt oreducerat basbelopp.
Moderata samlingspartiet och Kristdemokraterna har
i sina respektive budgetalternativ föreslagit att
återgången till ett helt oreducerat basbelopp skall
tas i ett steg 1999. Vi har också fullt ut
finansierat detta förslag som vi vidhåller bör
genomföras.

Regeringens lagförslag
3.1 Förslag till lag om ändring i lagen
(1962:381) om allmän försäkring

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 6 §, 3 kap. 2 a och
10 §§, 11 kap. 2 och 3 §§, 20 kap. 2 § och 22 kap.
15 § lagen (1962:381) om allmän försäkring[1] skall
ha följande lydelse.
-----------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
-----------------------------------------------------
-------------------------------------------------
1 kap.
6 §[2]
-------------------------------------------------
---------------------------------------------------
Inom den allmänna Inom den allmänna
försäkringen skall de försäkringen skall de
beräkningar, som anges i beräkningar, som anges i
denna lag, göras med denna lag, göras med
anknytning till ett anknytning till ett
basbelopp. Vissa basbelopp. Vissa
beräkningar skall dock beräkningar skall dock
göras enligt vad som göras enligt vad som
anges i tredje och femte anges i tredje stycket.
styckena. Basbeloppet räknas fram
Basbeloppet räknas fram genom att bastalet 36
genom att bastalet 36 396 multipliceras med
273 multipliceras med det jämförelsetal som
ett jämförelsetal som anger förhållandet
minskats med talet 1 och mellan det allmänna
därefter multiplicerats prisläget i juni året
med 0,80, varefter ett före det som basbeloppet
tillägg gjorts med talet avser och prisläget i
1. Jämförelsetalet anger juni 1997. Det
förhållandet mellan det framräknade basbeloppet
allmänna prisläget i avrundas till närmaste
juni året före det som hundratal kronor och
basbeloppet avser och fastställs för varje år
prisläget i juni 1996. av regeringen.
Det framräknade
basbeloppet avrundas
till närmaste hundratal
kronor och fastställs
för varje år av
regeringen.
Det enligt andra
stycket fastställda
beloppet skall minskas
med två procent vid
beräkning av
a) folkpension i form
av ålders-
pension, förtidspension
och efterlevandepension
enligt 6-8 kap. samt
änkepension, barnpension
och barntillägg som
uppbärs med stöd av
övergångsbestämmelserna
till lagen (1988:881) om
ändring i denna lag,
b) allmän
tilläggspension i form
av ålderspension,
förtidspension och
efterlevandepension Vid beräkning av
enligt 12-14 kap. samt pensionsgrundande
änkepension och inkomst och
barnpension som uppbärs tillgodoräknande av
med stöd av pensionspoäng enligt 11
övergångsbestämmelserna kap. 5 och 6 §§ skall
till lagen (1988:881) om det i andra stycket
ändring i denna lag. angivna bastalet höjas
till 37 144 och
I fråga om multipliceras med samma
efterlevandepension som jämförelsetal. Det
utgörs av barnpension framräknade beloppet
skall någon minskning (förhöjt basbelopp)
enligt tredje stycket avrundas till närmaste
inte göras när det hundratal kronor och
gäller den beloppsgräns fastställs för varje år
som anges i 8 kap. 3 § av regeringen.
andra meningen.
Vid beräkning av
pensionsgrundande
inkomst och
tillgodoräknande av
pensionspoäng enligt 11
kap. 5 och 6 §§ skall
det i andra stycket
angivna bastalet höjas
till 36 992 och
multipliceras med ett
jämförelsetal som inte
minskats. Det
framräknade beloppet
(förhöjt basbelopp)
avrundas till närmaste
hundratal kronor och
fastställs för varje år
av regeringen.
---------------------------------------------------
3 kap.
2 a §[3]
Vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst
skall ersättning från en arbetsgivare som är
bosatt utomlands eller är en utländsk juridisk
person anses som inkomst av annat förvärvsarbete,
om ersättningen avser arbete som utförts inom
riket samt arbetsgivaren och arbetstagaren
träffat överenskommelse om att ersättningen skall
hänföras till sådan inkomst.
-----------------------------------------------------
Vid beräkning av
sjukpenninggrundande
inkomst skall som inkomst
av annat förvärvsarbete
också anses ersättning som
utgör skattepliktig
inkomst av tjänst enligt
kommunalskattelagen
(1928:370) och som, utan
att anställnings-
förhållande förelegat,
utbetalas av fysisk person
bosatt utomlands eller
utländsk juridisk person.
Detta gäller dock inte i
fråga om sådan
skattepliktig intäkt som
avses i 11 kap. 2 § första
stycket tredje meningen.
-----------------------------------------------------
Som inkomst av annat förvärvsarbete räknas
dessutom ersättning för arbete under
förutsättning att ersättningen betalas ut
1. till mottagare som har en F-skattsedel antingen när
ersättningen bestäms eller när den betalas ut,
2. till mottagare som har en A-skattsedel eller en F-skattsedel
med villkor enligt 4 kap. 9 § skattebetalningslagen (1997:483)
eller som saknar skattsedel på preliminär skatt, om ersättningen
tillsammans med annan ersättning för arbete från samma utbetalare
under inkomståret kan antas komma att understiga 10 000 kronor
och utbetalaren är en fysisk person eller ett dödsbo samt vad som
utbetalats inte utgör utgift i en av utbetalaren bedriven
näringsverksamhet,
3. till delägare i handelsbolag av bolaget,
4. till medlem i europeisk ekonomisk intressegruppering av
grupperingen.

**FOOTNOTES**

[1]: Lagen omtryckt 1982:120.

[2]: Senaste lydelse 1997:565 Ändringarna innebär
bl.a. att tredje och fjärde styckena upphävs.

[3]: Senaste lydelse 1997:1040.

-----------------------------------------------------
Om i fall som avses i Om i fall som avses i
tredje stycket 1 andra stycket 1
mottagaren har en F- mottagaren har en F-
skattsedel med villkor skattsedel med villkor
enligt 4 kap. 9 § enligt 4 kap. 9 §
skattebetalningslagen, skattebetalningslagen,
räknas ersättningen som räknas ersättningen som
inkomst av annat inkomst av annat
förvärvsarbete bara om F- förvärvsarbete bara om
skattsedeln skriftligen F-skattsedeln
åberopas. skriftligen åberopas.
-----------------------------------------------------
--------------------------------------------------
3 kap.
10 §[4]
--------------------------------------------------
För de första 14 dagarna i sjukperioden utges
sjukpenning som svarar mot sjukpenninggrundande
inkomst av anställning endast under förutsättning
att den försäkrade skulle ha förvärvsarbetat om
han inte hade varit sjuk. För en försäkrad som
avses i 5 § tredje stycket 1 eller 3, femte eller
sjunde stycket skall vad som har sagts nu gälla
även för tid efter de första 14 dagarna av
sjukperioden. För sjukpenningen skall 10 a och
10 b §§ tillämpas.
Med tid för förvärvsarbete enligt första
stycket jämställs
1. ledighet för semester, dock inte om den
försäkrade uppbär semes-terlön enligt
semesterlagen (1977:480) och, enligt 15 § samma
lag, kan begära att dag då han är oförmögen till
arbete på grund av sjukdom inte räknas som
semesterdag,
2. ledighet under studietid för vilken
oavkortade löneförmåner utges,
--------------------------------------------------
-----------------------------------------------------
3. ledighet under tid då 3. ledighet under tid
den försäkrade genomgår då den försäkrade
sådan utbildning eller genomgår sådan
undervisning som anges i 5 utbildning eller
§ tredje stycket 2 eller undervisning som anges i
uppbär korttidsstudiestöd 5 § tredje stycket 2
enligt studiestödslagen eller uppbär
(1973:349), och korttidsstudiestöd
enligt studiestödslagen
(1973:349) eller
ersättning till
deltagare i
teckenspråksutbildning
för vissa föräldrar
(TUFF), och
-----------------------------------------------------
-----------------------------------------------------
4. ledighet för ferier eller för motsvarande
uppehåll för lärare som är anställda inom
utbildningsväsendet.
-----------------------------------------------------
-----------------------------------------------------
-----------------------------------------------------
11 kap.
2 §[5]
Med inkomst av anställning avses lön eller annan ersättning i
pengar eller andra skattepliktiga förmåner, som en försäkrad
har fått såsom arbetstagare i allmän eller enskild tjänst. Med
lön likställs kostnadsersättning som inte enligt 8 kap. 19
eller 20 § skattebetalningslagen (1997:483) undantas vid
beräkning av skatteavdrag. Sådan skattepliktig intäkt i form
av rabatt, bonus eller annan förmån som utgår på grund av
kundtrohet eller liknande, skall också anses som inkomst av
anställning, om den som slutligt har stått för de kostnader
som ligger till grund för förmånen är någon annan än den som
är skattskyldig för förmånen. Till sådan inkomst räknas dock
inte från en och samma arbetsgivare utgiven lön som under ett
år ej uppgått till 1 000 kronor. Till sådan inkomst räknas
inte heller intäkt som avses i 32 § 1 mom. första stycket h
och i kommunalskattelagen (1928:370) eller sådan ersättning
som anges i 1 § första stycket 2-6 och fjärde stycket lagen
(1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster. I
fråga om arbete som har utförts utomlands bortses vid
beräkningen av pensionsgrundande inkomst från sådana löne-
tillägg som betingas av ökade levnadskostnader och andra
särskilda förhållanden i sysselsättningslandet. Såsom inkomst
av anställning anses även
a) sjukpenning och rehabiliteringspenning enligt denna lag
samt sjukpenning enligt lagen (1976:380) om
arbetsskadeförsäkring eller motsvarande ersättning som utgår
enligt annan författning eller på grund av regeringens
förordnande, i den mån ersättningen träder i stället för
försäkrads inkomst såsom arbetstagare i allmän eller enskild
tjänst,
b) föräldrapenningförmåner,
c) vårdbidrag enligt 9 kap. 4 §, i den mån bidraget inte är
ersättning för merkostnader,
d) dagpenning från arbetslöshetskassa,
f) utbildningsbidrag under arbetsmarknadsutbildning och
yrkesinriktad rehabilitering i form av dagpenning samt
ersättning vid generationsväxling,
g) korttidsstudiestöd och vuxenstudiebidrag enligt
studiestödslagen (1973:349) eller lagen (1983:1030) om
särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa samt särskilt
utbildningsbidrag,
h) delpension enligt lagarna (1975:380) och (1979:84) om
delpensionsförsäkring,
i) dagpenning till totalförsvarspliktiga som tjänstgör enligt
lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt och andra som erhåller
dagpenning enligt de för totalförsvarspliktiga gällande
grunderna,
j) utbildningsbidrag för doktorander,
--------------------------------------------------
k) timersättning vid k) timersättning vid
vuxenutbildning för vuxenutbildning för
utvecklingsstörda utvecklingsstörda
(särvux), (särvux) och ersättning
till deltagare i
teckenspråksutbildning
för vissa föräldrar
(TUFF),
--------------------------------------------------
l) livränta enligt 4 kap. lagen (1976:380) om
arbetsskadeförsäkring eller motsvarande livränta som
bestäms med tillämpning av sagda lag,
m) från Sveriges författarfond och Konstnärsnämnden
utgående bidrag som ej är att hänföra till inkomst av annat
förvärvsarbete enligt 3 §, i den mån regeringen så
förordnar,
n) statsbidrag till arbetslösa som tillskott till deras
försörjning när de startar egen rörelse,
o) stipendium som enligt punkt 12 sjunde stycket av
anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen skall tas upp
som intäkt av tjänst, om stipendiet utbetalats av en fysisk
person bosatt i Sverige eller av en svensk juridisk person,
p) ersättning enligt lagen (1988:1465) om ersättning och
ledighet för närståendevård,
q) tillfälliga förvärvsinkomster av verksamhet som inte
bedrivs självständigt,
r) ersättning som en allmän försäkringskassa utger enligt
20 § lagen (1991:1047) om sjuklön,
s) ersättning från semesterkassa.
------------------------------------------------------
I fråga om ersättning i I fråga om ersättning i
pengar eller andra pengar eller andra
skattepliktiga förmåner skattepliktiga förmåner
för utfört arbete i annan för utfört arbete i annan
form än pension och form än pension och
ersättning från se- ersättning från se-
mesterkassa, i fråga om mesterkassa, i fråga om
ersättning till ersättning till
idrottsutövare från visst idrottsutövare från visst
slag av ideell förening slag av ideell förening
samt i fråga om ersättning samt i fråga om
från vinstandelsstiftelse ersättning från
eller annan juridisk vinstandelsstiftelse
person med motsvarande eller annan juridisk
ändamål gäller i til- person med motsvarande
lämpliga delar bestämmel- ändamål gäller i til-
serna i 3 kap. 2 § andra lämpliga delar bestämmel-
stycket samt 2 a § tredje serna i 3 kap. 2 § andra
och fjärde styckena. stycket samt 2 a § andra
och tredje styckena.
------------------------------------------------------
Vid beräkning av inkomst av anställning skall hänsyn tas
till lön eller annan ersättning, som den försäkrade har
fått från en arbetsgivare, som är bosatt utom riket eller
är utländsk juridisk person, endast i fall då den
försäkrade sysselsatts här i riket och överenskommelse inte
träffats enligt 3 kap. 2 a § första stycket eller då han
tjänstgjort som sjöman ombord på svenskt handelsfartyg. Vad
som sägs här skall inte gälla beträffande lön till svenska
medborgare, om svenska staten eller, där lönen härrör från
utländsk juridisk person, en svensk juridisk person, som
äger ett bestämmande inflytande över den utländska
juridiska personen, enligt av Riksförsäkringsverket
godtagen förbindelse har att svara för tilläggspen-
sionsavgiften.
Hänsyn skall ej heller tas till lön eller annan ersättning
från främmande makts beskickning eller lönade konsulat här
i riket eller från arbetsgivare, som tillhör sådan
beskickning eller sådant konsulat och som inte är svensk
medborgare. Vad som sägs här skall inte gälla beträffande
lön till svensk medborgare eller till den som utan att vara
svensk medborgare är bosatt i riket, om en utländsk
beskickning här i riket enligt av Riksförsäkringsverket
godtagen förbindelse har att svara för tilläggspensionsav-
giften.
Den som åtagit sig förbindelse enligt tredje eller fjärde
stycket skall anses som arbetsgivare.
3 §[6]
Med inkomst av annat förvärvsarbete avses
a) inkomst av näringsverksamhet här i landet i vilken den
försäkrade arbetat i icke oväsentlig omfattning (aktiv
näringsverksamhet);
b) tillfälliga förvärvsinkomster av självständigt bedriven
verksamhet;
c) ersättning för arbete för någon annans räkning i pengar
eller andra skattepliktiga förmåner;
-----------------------------------------------------
d) sjukpenning och d) sjukpenning och
rehabiliteringspenning rehabiliteringspenning
enligt denna lag samt enligt denna lag samt
sjukpenning enligt lagen sjukpenning enligt lagen
(1976:380) om (1976:380) om
arbetsskadeförsäkring arbetsskadeförsäkring
eller motsvarande eller motsvarande
ersättning som utgår ersättning som utgår
enligt annan författning enligt annan författning
eller på grund av eller på grund av
regeringens förordnande, i regeringens förordnande,
den mån ersättningen i den mån ersättningen
träder i stället för träder i stället för
inkomst som ovan nämnts; inkomst som ovan nämnts
e) ersättning som utgör samt
skattepliktig inkomst av
tjänst enligt
kommunalskattelagen
(1928:370) och som, utan
att anställningsför-
hållande förelegat,
utbetalats av fysisk
person bosatt utomlands
eller av utländsk juridisk
person samt
-----------------------------------------------------
f) stipendium som enligt punkt 12 sjunde stycket av
anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen skall tas upp
som intäkt av tjänst;
allt i den mån inkomsten inte enligt 2 § är att hänföra
till inkomst av anställning.
Bedömningen i första stycket a) görs för sig för varje
förvärvskälla enligt kommunalskattelagen (1928:370). Har
inkomst som avses i första stycket a) eller b) inte uppgått
till 1 000 kronor för år, tas den inte i beräkningen. Ej
heller tas sådan ersättning som avses i första stycket c) i
beräkning, om ersättningen från den, för vilken arbetet
utförts, under året inte uppgått till 1 000 kronor.
Intäkt som avses i 32 § 1 mom. första stycket h och i
nämnda lag eller sådan ersättning enligt gruppsjukförsäk-
ring eller trygghetsförsäkring vid arbetsskada som enligt 2
§ första stycket lagen (1990:659) om särskild löneskatt på
vissa förvärvsinkomster utgör underlag för nämnda skatt
räknas inte som inkomst av annat förvärvsarbete.

20 kap.
2 §[7]
Vid tillämpningen av bestämmelserna i 11 kap. 6 a § om
försäkrad, som vårdar barn, skall med barn som där sägs
likställas fosterbarn.
Med förälder skall vid tillämpningen av bestämmelserna i 9
kap. 4 § och 11 kap. 6 a § likställas den, med vilken
förälder är eller varit gift eller har eller har haft barn,
om de stadigvarande sammanbor.
Med förälder skall vid tillämpningen av bestämmelserna i 9
kap. 4 § likställas den som med socialnämndens tillstånd
har tagit emot ett utländskt barn för vård och fostran i
syfte att adoptera det.
Har någon med socialnämndens medgivande tagit emot ett
utländskt barn i sitt hem här i landet för vård och fostran
i adoptionssyfte, skall vid tillämpning av bestämmelserna i
8 och 14 kap. om rätt till barnpension barnet anses som
barn till denne. I sådana fall anses barnet bosatt i Sve-
rige, om den blivande adoptivföräldern var bosatt här i
landet vid den tidpunkt då han avled.
------------------------------------------------------
Vid tillämpning av Vid tillämpning av
bestämmelserna i 3 kap. 2 bestämmelserna i 3 kap. 2
a § tredje stycket skall a § andra stycket skall
den som lämnat uppgift om den som lämnat uppgift om
innehav av en F-skattsedel innehav av en F-
i en anbudshandling, en skattsedel i en
faktura eller någon därmed anbudshandling, en
jämförlig handling, som faktura eller någon
även innehåller uppgifter därmed jämförlig
om utbetalarens och handling, som även
betalningsmottagarens namn innehåller uppgifter om
och adress eller andra för utbetalarens och
identifiering godtagbara betalningsmottagarens
uppgifter samt uppgift om namn och adress eller
betalningsmottagarens andra för identifiering
personnummer eller godtagbara uppgifter samt
organisationsnummer anses uppgift om betal-
ha en sådan skattsedel. ningsmottagarens
Uppgiften om innehav av en personnummer eller
F-skattsedel gäller även organisationsnummer anses
som sådant skriftligt ha en sådan skattsedel.
åberopande av F- Uppgiften om innehav av
skattsedeln som avses i en F-skattsedel gäller
3 kap. 2 a § fjärde även som sådant
stycket. Det som nu sagts skriftligt åberopande av
gäller dock inte om den F-skattsedeln som avses i
som betalar ut 3 kap. 2 a § tredje
ersättningen känner till stycket. Det som nu sagts
att uppgiften om innehav gäller dock inte om den
av en F-skattsedel är som betalar ut
oriktig. Bestämmelser om ersättningen känner till
påföljd för den som lämnar att uppgiften om innehav
oriktig uppgift finns i av en F-skattsedel är
skattebrottslagen oriktig. Bestämmelser om
(1971:69). påföljd för den som
lämnar oriktig uppgift
finns i skattebrottslagen
(1971:69).
------------------------------------------------------
---------------------------------------------------
22 kap.
15 §[8]
---------------------------------------------------
Rehabiliteringspenningen skall minskas med det
belopp den försäkrade för samma tid får som
1. sjukpenning eller föräldrapenningförmån
enligt denna lag,
2. sjukpenning eller livränta enligt lagen
(1976:380) om arbetsskadeförsäkring eller
motsvarande ersättning enligt någon annan
författning, dock inte livränta till efterlevande
samt i övrigt endast till den del ersättningen
avser samma inkomstbortfall som
rehabiliteringspenningen är avsedd att täcka,
---------------------------------------------------
------------------------------------------------------
3. studiehjälp, 3. studiehjälp,
studiemedel, studiemedel,
korttidsstudiestöd eller korttidsstudiestöd eller
särskilt vuxenstudiestöd särskilt vuxenstudiestöd
enligt studiestödslagen enligt studiestödslagen
(1973:349), studiestöd (1973:349), studiestöd
enligt lagen (1983:1030) enligt lagen (1983:1030)
om särskilt vuxenstudie- om särskilt
stöd för arbetslösa eller vuxenstudiestöd för
särskilt arbetslösa, särskilt
utbildningsbidrag, dock utbildningsbidrag eller
inte till den del ersättning till deltagare
studiestödet är i teckenspråksutbildning
återbetalningspliktigt. för vissa föräldrar
(TUFF), dock inte till
den del studiestödet är
återbetalningspliktigt.
------------------------------------------------------
------------------------------------------------------
Vad som föreskrivs i första stycket gäller även
beträffande motsvarande förmån som utges till den
försäkrade på grundval av utländsk lagstiftning.
------------------------------------------------------

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998.
2. Reglerna i 1 kap. 6 § tillämpas första gången vid
beräkning och fastställande av basbelopp för år 1999.
Under år 1999 skall bestämmelserna i tredje och fjärde
styckena tillämpas i deras lydelse före den 1 juli 1998
med den ändringen att det enligt andra stycket
fastställda beloppet skall minskas med en procent.

**FOOTNOTES**

[4]: Senaste lydelse 1993:752.

[5]: Senaste lydelse 1997:1273.

[6]: Senaste lydelse 1997:1274.

[7]: Senaste lydelse 1997:485.

[8]: Senaste lydelse 1996:1395.

3.2 Förslag till ändring i lagen (1969:205) om
pensionstillskott

3.3 Förslag till lag om ändring i lagen
(1979:84) om delpensionsförsäkring

3.4 Förslag till lag om ändring i
kommunalskattelagen (1928:370)

3.5 Förslag till lag om ändring i lagen
(1990:325) om självdeklaration och
kontrolluppgifter

3.11 Förslag till lag om ändring i lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt

Förslag till lag om ändring i lagen (1993:1538)
om periodiseringsfonder

Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1993:1538) om
periodiseringsfonder skall ha följande lydelse.

-------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
-------------------------------------------------------------------
3 §[1]
För juridisk person får avdrag för avsättning till
periodiseringsfond uppgå till högst 20 procent av
inkomsten för beskattningsåret före avdraget. Vad som
sagts nu gäller dock ej dödsbo.
-----------------------------------------------------
I fråga om fysisk person I fråga om fysisk person
och dödsbo får avdraget och dödsbo får avdraget
uppgå till högst 20 uppgå till högst 25
procent av ett positivt procent av ett positivt
belopp som motsvarar belopp som motsvarar
inkomsten eller inkomsten eller
underskottet av förvärvs- underskottet av
källan enligt lagen förvärvskällan enligt la-
(1947:576) om statlig gen (1947:576) om statlig
inkomstskatt före avdrag inkomstskatt före avdrag
för avsättning till för avsättning till
periodiseringsfond med periodiseringsfond med
följande justeringar. följande justeringar.
-----------------------------------------------------
-----------------------------------------------------
Som tillkommande poster räknas avdrag för egenavgif-
ter enligt punkt 19 av anvisningarna till 23 § kom-
munalskattelagen (1928:370), avdrag för premie för
pensionsförsäkring och inbetalning på pensions-
sparkonto enligt punkt 21 av anvisningarna till 23 §
kommunalskattelagen samt beräknad särskild löneskatt
enligt lagen (1991:687) om särskild löneskatt på
pensionskostnader avseende dessa poster och avdrag
på grund av ökning av expansionsmedel enligt 2 §
lagen (1993:1537) om expansionsmedel.
-----------------------------------------------------
Som avgående poster räknas sjukpenning och liknande
ersättningar, återfört avdrag för egenavgifter
enligt punkterna 11 och 13 av anvisningarna till 22
§ kommunalskattelagen och intäkt på grund av
minskning av expansionsmedel enligt 2 § lagen om
expansionsmedel.

----------------

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998 och
tillämpas första gången vid 1999 års taxering.
-----------------------------------------------------

**FOOTNOTES**

[1]: Lydelse enligt skatteutskottets
betänkande 1997/98:SkU27.

3.13 Förslag till lag om omräkningstal för
1999 års taxeringsvärden

3.14 Förslag till lag om ändring i lagen
(1994:1563) om tobaksskatt

3.15 Förslag till lag om ändring i lagen
(1994:1564) om alkoholskatt

3.16 Förslag till lag om ändring i lagen
(1984:1052) om statlig fastighetsskatt

3.17 Förslag till lag om ändring i lagen
(1972:266) om skatt på annonser och reklam

3.18 Förslag till lag om ändring i lagen
(1996:1061) om minskning i särskilda fall av
det generella statsbidraget till kommuner och
landsting åren 1997 och 1998

3.19 Förslag till lag om ändring i lagen
(1965:269) med särskilda bestämmelser om
kommuns och annan menighets utdebitering av
skatt, m.m.

3.20 Förslag till lag med särskilda
bestämmelser om utbetalning av skattemedel år
1999

3.21 Lag om ändring i lagen (1994:1708) om
EG:s förordningar om miljö-och strukturstöd

,

Console>>&toc 4jordbruks-, närings- och
arbetsmarknadsutskotten210
Finansutskottets ställningstagande212
6.2 Kompletterande regler till EG:s förordningar om strukturstöd212
Propositionen212
Jordbruksutskottets och arbetsmarknadsutskottets yttranden213
Finansutskottets ställningstagande213
6.3 Redovisning av mål och resultat i budgetpropositionen för år 1999 m.m.213
6.3.1 Bakgrund213
6.3.2 Resultatinformation som riksdagen och de olika utskotten behöver i samban
beredningen av budgetpropositionen för år 1999215
Hemställan217
Reservationer232
1. Allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken (mom. 1)
(m, fp, kd)232
2. Allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken (mom. 1) (c)249
3. Allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken (mom. 1) (v)253
4. Allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken (mom. 1) (mp)257
5. Penning- och valutapolitiken (mom. 2) (v)260
6. Penning- och valutapolitiken (mom. 2) (mp)260
7. EMU och ERM (mom. 3) (m, fp)261
8. EMU och ERM (mom. 3) (v)262
9. EMU och ERM (mom. 3) (mp)263
10. Sveriges nationella handlingsplan för sysselsättning (mom. 4) (m)263
11. Sveriges nationella handlingsplan för sysselsättning (mom. 4, motiveringen)
12. Sveriges nationella handlingsplan för sysselsättning (mom. 4, motiveringen)
265
13. Budgetprocessens tillämpning (mom. 5) (m, fp, kd)266
14. Budgetprocessens tillämpning (mom. 5) (v)268
15. Budgetprocessens tillämpning (mom. 5) (mp)269
16. Mål för budgetpolitiken (mom. 6) (m)269
17. Mål för budgetpolitiken (mom. 6) (v)270
18. Mål för budgetpolitiken (mom. 6) (mp)271
19. Mål för budgetpolitiken (mom. 6, motiveringen) (fp)271
20. Mål för statsskulden (mom. 7) (m)272
21. Mål för statsskulden (mom. 7, motiveringen) (v)273
22. Försäljning av statliga företag (mom. 8) (m, fp, kd)273
23. Försäljning av statliga företag (mom. 8) (c)274
24. Försäljning av statliga företag (mom. 8) (mp)275
25. Försäljning av statliga företag (mom. 8, motiveringen) (v)275
26. Budgetpolitikens inriktning och utgiftstak m.m. för 1999-2001 (mom. 9-11) (
27. Budgetpolitikens inriktning och utgiftstak m.m. för 1999-2001 (mom. 9-11) (
28. Budgetpolitikens inriktning och utgiftstak m.m. för åren 1999-2001 (mom. 9-
(fp)287
29. Budgetpolitikens inriktning och utgiftstak m.m. för 1999-2001 (mom. 9-11) (
30. Budgetpolitikens inriktning och utgiftstak m.m. (mom. 9-11) (mp)298
31. Budgetpolitikens inriktning och utgiftstak m.m. för 1999-2001 (mom. 9-11) (
32. Skattepolitikens allmänna inriktning (mom. 13) (m)307
33. Skattepolitikens allmänna inriktning (mom. 13) (c)310
34. Skattepolitikens allmänna inriktning (mom. 13) (fp)311
35. Skattepolitikens allmänna inriktning (mom. 13) (v)312
36. Skattepolitikens allmänna inriktning (mom. 13) (mp)315
37. Skattepolitikens allmänna inriktning (mom. 13) (kd)316
38. Den statliga inkomstskatten på förvärvsinkomster (mom. 14) (m, fp, kd)317
39. Den statliga inkomstskatten på förvärvsinkomster (mom. 14) (v)318
40. Den statliga inkomstskatten på förvärvsinkomster (mom. 14) (mp)319
41. Beskattningen av småföretag (mom. 15) (v)320
42. Särskilda småföretagaråtgärder (mom. 16) (m, fp, kd)320
43. Fastighetsskatten på småhus och hyreshus (mom. 18) (m)321
44. Fastighetsskatten på småhus och hyreshus (mom. 18) (fp)322
45. Fastighetsskatten på småhus och hyreshus (mom. 18) (v)322
46. Fastighetsskatten på småhus och hyreshus (mom. 18) (mp)324
47. Fastighetsskatten på småhus och hyreshus (mom. 18) (kd)324
48. Fastighetsskatten på vattenkraftverk (mom. 19) (c)325
49. Fastighetsskatten på vattenkraftverk (mom. 19) (mp)325
50. Tobaks- och alkoholskatterna (mom. 20) (c, fp, kd)326
51. Tobaks- och alkoholskatterna (mom. 20) (mp)326
52. Reklamskatten (mom. 21) (m)328
53. Utvecklingen inom kommunsektorn (mom. 22) (mp)329
54. Utvecklingen inom kommunsektorn (mom. 22, motiveringen) (m)330
55. Utvecklingen inom kommunsektorn (mom. 22, motiveringen) (c)331
56. Utvecklingen inom kommunsektorn (mom. 22, motiveringen) (fp)331
57. Utvecklingen inom kommunsektorn (mom. 22, motiveringen) (v)332
58. Utvecklingen inom kommunsektorn (mom. 22, motiveringen) (kd)333
59. Kommunal beskattning och minskning av bidrag (mom. 23) (v)333
60. Kommunal beskattning och minskning av bidrag (mom. 23) (mp)334
61. Översyn av kommunala uppgifter m.m. (mom. 26) (m)334
62. Översyn av kommunala uppgifter m.m. (mom. 26, motiveringen) (fp, kd)335
63. Europeiska revisionsrättens rapporter för verksamhetsåret 1996 (mom. 28) (v
Särskilda yttranden337
1. Handläggning av frågan om mål för sysselsättningen och allmänna riktlinjer f
ekonomiska politiken (mom. 1) (v)337
2. EMU och ERM (mom. 3) (c)337
3. Uppräkning av basbeloppet (mom. 12) (m, kd)337

Bilagor
1. Regeringens lagförslag339
3.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring339
3.2 Förslag till ändring i lagen (1969:205) om pensionstillskott346
3.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring348
3.4 Förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)349
3.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och kon
3.11 Förslag till lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt356
Förslag till lag om ändring i lagen (1993:1538) om periodiseringsfonder359
3.13 Förslag till lag om omräkningstal för 1999 års taxeringsvärden360
3.14 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1563) om tobaksskatt361
3.15 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1564) om alkoholskatt362
3.16 Förslag till lag om ändring i lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskat
3.17 Förslag till lag om ändring i lagen (1972:266) om skatt på annonser och r
3.18 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:1061) om minskning i särskilda
statsbidraget till kommuner och landsting åren 1997 och 1998370
3.19 Förslag till lag om ändring i lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser
menighets utdebitering av skatt, m.m.371
3.20 Förslag till lag med särskilda bestämmelser om utbetalning av skattemedel
3.21 Lag om ändring i lagen (1994:1708) om EG:s förordningar om miljö-och stru
2. Regeringens och oppositionens budgetförslag 1999-2001375
3. Utgiftstak och utgiftsramar 1999-2001443

Tabeller
Tabell 1. BNP-tillväxt, KPI och arbetslöshet41
Tabell 2. BNP-tillväxt per region samt andel av svensk
export47
Tabell 3. Svensk export fördelad på varugrupper48
Tabell 4. Prognosförutsättningar 1997-200150
Tabell 5. Nyckeltal51
Tabell 6. Försörjningsbalansen 1997-200152
Tabell 7. Nyckeltal för arbetsmarknaden55
Tabell 8. Sysselsättningen i olika branscher 1997-200155
Tabell 9. Tillväxtkänsligheten i de offentliga finanserna57
Tabell 10. Regeringens förslag till satsning på vissa
framtidsområden 1999-200188
Tabell 11. Regeringens förslag till övriga reformer
1999-200189
Tabell 12. Saldoeffekt av regeringens tillkommande
budgetförslag 1999-200190
Tabell 13. Lånebehov enligt regeringens budgetförslag
1999-200190
Tabell 14. Utgiftstak för åren 1999-2001 enligt
regeringens budgetförslag90
Tabell 15. Finansiella effekter av Moderata
samlingspartiets budgetförslag 1999-200192
Tabell 16. Moderata samlingspartiets förslag till
utgiftstak 1999-200192
Tabell 17. Finansiella effekter av Centerpartiets
budgetförslag 1999-200193
Tabell 18. Centerpartiets förslag till utgiftstak 1999-200193
Tabell 19. Finansiella effekter av Folkpartiet liberalernas
budgetförslag 1999-200194
Tabell 20. Folkpartiet liberalernas förslag till utgiftstak
1999-200194
Tabell 21. Finansiella effekter av Vänsterpartiets
budgetförslag 1999-200196
Tabell 22. Vänsterpartiets förslag till utgiftstak
1999-200196
Tabell 23. Finansiella effekter av Miljöpartiet de grönas
budgetförslag 1999-200197
Tabell 24. Miljöpartiet de grönas förslag till utgiftstak
1999-200197
Tabell 25. Finansiella effekter av Kristdemokraternas
budgetförslag 1999-200199
Tabell 26. Kristdemokraternas förslag till utgiftstak
1999-200199
Tabell 27. Förslag till nytt utgiftstak för staten inklusive
socialförsäkringssektorn, åren 1999-2001110
Tabell 28. Regeringens förslag till beräkning av utgiftstak
för den offentliga sektorn åren 1999-2001110
Tabell 29. Ålderspensionsreformens effekt på statens
lånebehov113
Tabell 30. Finansutskottets förslag till budgeterings-marginal åren 1999-200111
Tabell 31. Finansutskottets förslag till utgiftsramar åren
1999-2001115
Diagram
Diagram 1. De europeiska företagens och
konsumenternas framtidsförväntningar43
Diagram 2. Arbetslösheten i EU43
Diagram 3. Tillväxten i Norden och EU45
Diagram 4. Tillväxten i Östersjöområdet45
Diagram 5. De svenska hushållens och företagens
framtidstro49
Diagram 6. Bidragen till BNP-tillväxten53
Diagram 7. Sysselsättningen 1995 till april 199854
Diagram 8. Den offentliga sektorns finanser56
Diagram 9. Statsbudgetens inkomster och utgifter exkl.
statsskuldsräntor rensade för redovisningstekniska förändringar 1991-200179
Diagram 10. Statens lånebehov 1994-200180
Diagram 11. Regeringens och oppositionspartiernas förslag till utgiftstak för s
Diagram 12. Skillnad gentemot beräkning till Statsbudget
1998175