Riksdagsledamöternas arvoden m.m.
Betänkande 1991/92:KU5
Konstitutionsutskottets betänkande
1991/92:KU05
Riksdagsledamöternas arvoden m.m.
Innehåll
1991/92 KU5
Sammanfattning
I betänkandet behandlas proposition 1990/91:200 om statsrådens arvoden och en motion som har väckts med anledning av propositionen. På grundval av den s.k. Rehnberggruppens rekommendationer har för statstjänstemän m.fl. slutits ramavtal för tiden den 1 januari 1991--den 31 mars 1993. I betänkandet lägger utskottet fram förslag om storleken av riksdagsledamöternas och statsrådens arvoden för tiden den 1 januari 1992--den 31 mars 1993. Förslaget innebär att arvodena inte skall höjas enligt de regler som normalt gäller utan att de skall höjas till de lägre nivåer som följer av ramavtalen.
I betänkandet uttalar utskottet vidare att det finns skäl för en annan konstruktion för fastställandet av statsrådens arvoden än den som gäller enligt lagen om statsrådens arvoden m.m. Enligt utskottet bör regeringen låta utreda frågan och snarast återkomma till riksdagen med förslag i ämnet. Utskottet föreslår ett tillkännagivande med denna innebörd.
Till betänkandet har fogats fyra reservationer, två särskilda yttranden och en meningsyttring av suppleant.
Propositionen
I proposition 1990/91:200 föreslår regeringen riksdagen att besluta om de åtgärder som behövs mot bakgrund av vad som anförs i propositionen.
Motionen
I motion 1990/91:K98 av Jan Bergqvist m.fl. (s) yrkas att riksdagen beslutar att riksdagsledamöternas arvoden även efter år 1991 i alla delar skall följa de riktlinjer som lagts fast av Rehnberggruppen.
Utskottet
Bakgrund
År 1984 godkände riksdagen ett förslag från regeringen om inrättande av en särskild nämnd -- statsrådslönenämnden -- vars uppgift var att besluta om statsrådens arvoden och övriga förmåner (prop. 1984/85:17, KU12, rskr. 40). Till grund för regeringens förslag låg ett betänkande från statsrådslönekommittén (Ds C 1984:8). Kommittén föreslog även riktlinjer för arvodesnivån. Statsministerns arvode borde enligt riktlinjerna fastställas till det högsta löneplansbeloppet jämte 35% därav. För övriga statsråd borde arvodet bestämmas till samma löneplansbelopp jämte 25% därav. Vid ärendets behandling i riksdagen uttalade utskottet att riktlinjerna var väl avvägda.
I lagen (1988:589) om ersättning m.m. till riksdagens ledamöter finns bestämmelser om förmåner till riksdagsledamöterna. Enligt 3§ första stycket betalas ledamotsarvode med ett belopp för månad som motsvarar den genomsnittliga lönen för tjänster som byråchefer vid statliga myndigheter och som rådmän, hovrättsråd och kammarrättsråd. I bestämmelsen sägs vidare att riksdagens förvaltningskontor årligen beräknar arvodet för tiden den 1 oktober--den 30 september.
Fr.o.m. den 1 januari 1989 var månadsarvodena för statsministern 43200 kr. och för övriga statsråd 40000 kr. Den 27 mars 1990 beslutade statsrådslönenämnden att arvodena räknat fr.o.m. den 1 januari 1990 skulle höjas till 46500 kr. för statsministern och till 43000 kr. för övriga statsråd. Således höjdes statsministerns arvode med 3300 kr. eller 7,63% och övriga statsråds arvoden med 3000 kr. eller 7,5%. Därefter och fram till dess att statsrådens arvoden lagreglerades med verkan från den 1 juli 1991 förändrades inte statsrådsarvodena.
Den 1 oktober 1989 höjdes arvodet för riksdagsledamöterna från 20153 kr. med 944 kr. (4,68%) till 21097 kr. Den 1 januari 1990 höjdes arvodet med 528 kr. (2,5%) till 21625 kr. De två höjningarna utgjorde sammanlagt 1 472 kr. eller 7,3% av 20153 kr.
I september 1990 var ledamotsarvodet således 21625 kr. Vid en tillämpning av lagen om ersättning m.m. till riksdagens ledamöter skulle det ha höjts med 3955 kr. till 25580 kr. fr.o.m. den 1 oktober 1990. Arvodet skulle efter den 1 oktober 1991 ha uppgått till 26200 kr. På förslag av riksdagens förvaltningskontor har riksdagen emellertid beslutat om oförändrade arvoden för tiden den 1 oktober 1990--den 31 december 1991. Den 12 december 1990 stiftade riksdagen nämligen lagen (1990:1417) om avvikelser från vissa bestämmelser i lagen (1988:589) om ersättning m.m. till riksdagens ledamöter (förs. 1990/91:11, KU18, rskr. 88). Enligt denna särskilda lag skall för tiden den 1 oktober 1990--den 31 december 1991 i stället för 3 § första stycket lagen om ersättning m.m. till riksdagens ledamöter gälla att ledamotsarvodet skall uppgå till ett belopp för månad som motsvarar ledamotsarvodet för september 1990, 21625 kr.
I detta sammanhang tog riksdagen även ställning till en motion som väckts av Anders Björck (m). I motionen yrkades att riksdagen hos regeringen skulle begära en utredning syftande till att statsrådens arvoden skulle bestämmas med utgångspunkt från riksdagsmännens arvoden.
Vid behandlingen av motionen konstaterade utskottet att olika principer gällde för fastställandet av arvoden för riksdagsledamöterna och för statsråden och att som enda undantag gällde att talmannens arvode skulle motsvara arvodet för statsministern. Utskottet uttalade att starka skäl talade för att en samordning sker mellan fastställande av arvoden för statsråd och för riksdagsledamöter. Enligt utskottet kunde det också resas principiella invändningar mot att en regeringen underställd myndighet -- statsrådslönenämnden -- bestämmer statsrådens arvoden. Hur kopplingen skall ske mellan statsrådens arvoden och riksdagsmännens arvoden borde enligt utskottet vara en gemensam angelägenhet för riksdag och regering. Riksdagsmannaarvodet borde därvid tjäna som utgångspunkt. Utskottet förordade att frågan om en sådan samordning, som förutsätter att systemet med en automatisk uppräkning bibehålls, prövades snarast möjligt.
Vad utskottet hade anfört gav riksdagen som sin mening riksdagens förvaltningskontor och regeringen till känna (rskr. 1990/91:88).
Regeringen tog upp riksdagens tillkännagivande i proposition 1990/91:170 som i övrigt gällde lagstiftning om sjukavdrag för statsråden m.m. Regeringen anförde att den hade ansett det vara av stort värde att ha en ordning som innebär att regeringen inte själv bestämmer sina arvoden. Enligt regeringens bedömning borde man också i fortsättningen ha en ordning med den innebörden. En konsekvens härav var enligt regeringen att den inte heller för framtiden ansåg sig böra redovisa någon uppfattning om på vilka grunder statsrådens arvoden bör fastställas. Riksdagens skrivelse föranledde därför ingen ytterligare åtgärd från regeringens sida.
Med anledning av propositionen i denna del väcktes två motioner -- den ena av Anders Björck m.fl. (m) och den andra av Bertil Fiskesjö m.fl. (c). I motionerna förespråkades en samordning av arvodena till riksdagsledmöterna och statsråden.
Vid behandlingen av ärendet konstaterade utskottet att statsrådsarvodet uppgick till 43000 kr. per månad eller 198,8% av riksdagsledamotsarvodet och att statsministerns arvode uppgick till 46500 kr. eller 215% av riksdagsledamotsarvodet.
I sin bedömning uttalade utskottet att det inte fanns skäl att ändra relationerna mellan statsrådens och riksdagsledamöternas arvoden. Procentsatsen 198,8 borde dock jämkas till 198%. Utskottet uttalade att den samordning som utskottet tidigare uttalat sig för borde ske genom en lagreglering som knyter statsrådsarvodet till arvodet för riksdagsledamöter.
Utskottet lade på grundval av dessa överväganden fram förslag till sådan lagstiftning. Enligt förslaget skall arvoden till statsråden betalas månadsvis med ett belopp som motsvarar 198% av det arvode som betalas till ledamöter av riksdagen. Statsministerns arvode skall dock uppgå till 215% av ledamotsarvodet. Arvodet skall avrundas till närmaste hela krontal. Den nya ordningen föreslogs gälla från den 1 juli 1991.
Utskottet föreslog också att riksdagen som sin mening skulle ge regeringen till känna att statsrådslönenämnden borde avvecklas.
Riksdagen beslutade i enlighet med utskottets förslag (1990/91:KU48, rskr. 361, SFS 1991:832).
Stabiliseringsavtal på arbetsmarknaden m.m.
Regeringens särskilda förhandlingsgrupp, den s.k. Rehnberggruppen, föreslog den 20 december 1990 ett stabiliseringsavtal för hela arbetsmarknaden för tiden fram t.o.m. mars 1993. Förslaget innebär för hela avtalsperioden lönehöjningar på i genomsnitt 4,3% på hela arbetsmarknaden. På grundval av Rehnberggruppens rekommendationer har statens arbetsgivarverk och arbetstagarorganisationerna den 15 mars 1991 slutit ramavtal om löner m.m. för statstjänstemän m.fl. för tiden den 1 januari 1991--den 31 mars 1993. Ramavtalen gäller för de statstjänstemän som anges i 3 § första stycket lagen om ersättning m.m. till riksdagens ledamöter.
Enligt ramavtalen utges för individuella löner den 1 januari 1991 ett icke nivåhöjande utrymme om 1,15% såsom en generell lönehöjning räknat på månadslön. Fr.o.m. den 1 juli 1991 höjs månadslönen vid heltidsanställning med vissa krontal för arbetstagare som har lägre månadslön än 14200 kr.
Fr.o.m. den 1 april 1992 står till de lokala parternas förfogande ett löneutrymme som skall fördelas i lönesystemen. Utrymmet beräknas individuellt motsvarande 3% på medlemmarnas månadslöner den 31 mars 1992 inkl. lönetillägg utom sådana lönetillägg som är en funktion av månadslönen, dock lägst 426 kr. vid heltidsanställning. För anställda med individuell lön beräknas vidare ett icke nivåhöjande utrymme på grundval av statistik och beräkningsteknik som parterna skall utveckla i enlighet med vad som närmare anges i avtalet. Utrymmet fördelas per den 1 april 1992. Efter lönerevisionen skall en anställd ha erhållit en höjning av månadslönen med minst 320 kr. vid heltidsanställning.
I sammanhanget skall nämnas att de berörda statstjänstemännen till följd av avtal den 15 mars 1991 om slutlig reglering av tidigare träffat ramavtal om löner för åren 1989--1990 har erhållit en prisutvecklingsgaranti om 1,2% från den 1 oktober 1990.
Propositionen
I propositionen anförs att regeringen ser det som en självklar förutsättning för en effektiv stabiliseringspolitik att den av regeringen förordnade särskilda förhandlingsgruppens rekommendationer i alla delar följs. Det innebär enligt propositionen bl.a. att några lönehöjningar per den 1 januari 1992 inte är avsedda. Enligt propositionen bör detta självfallet också gälla arvodena till riksdagens ledamöter och till statsråden.
I propositionen konstateras att det ankommer på riksdagen att besluta om arvodena åt riksdagsledamöterna för tid efter den 31 december 1991. För det fall riksdagen inte förlänger giltighetstiden för lagen (1990:1417) om avvikelser från vissa bestämmelser i lagen (1988:589) om ersättning m.m. till riksdagens ledamöter förklarar regeringen att den för sin del vill att statsrådens arvoden under alla omständigheter också för tid efter den 31 december 1991 bestäms i enlighet med förhandlingsgruppens riktlinjer.
Enligt propositionen bör det vara riksdagen som utformar den lagstiftning i ämnet som behövs.
Motionen
Motionärerna erinrar om att Rehnberggruppens rekommendationer ännu inte var helt utarbetade när riksdagen fattade sitt beslut i december 1990 om oförändrade arvoden för riksdagens ledamöter. Motionärerna anför att löntagarorganisationer som omfattar ca 80% av landets löntagare har träffat löneavtal som följer de riktlinjer som Rehnberggruppen har förordat och att det är av yttersta vikt att resterande delar av arbetsmarknaden ansluter sig till stabiliseringsavtalet. Motionärerna begär därför att riksdagsledamöternas arvoden även efter utgången av år 1991 skall följa de riktlinjer som Rehnberggruppen har lagt fast.
Yttrande från riksdagens förvaltningsstyrelse
Utskottet har från riksdagens förvaltningsstyrelse inhämtat ett yttrande över propositionen och motionen. I sitt yttrande konstaterar styrelsen att en återställelse av arvodet från den 1 januari 1992 till jämförelsegruppens nuvarande nivå skulle innebära en höjning av ledamöternas arvoden med 4575 kr./månad. Styrelsen anser att det finns skäl att bibehålla den ursprungliga lagens konstruktion vid fastställande av ledamöternas arvoden. Med hänsyn till Rehnberggruppens riktlinjer anser styrelsen dock att en återgång till bestämmelsen i 3§ första stycket ersättningslagen inte bör ske vid årsskiftet 1991-1992.
Styrelsen anför att den emellertid anser det rimligt att ledamöternas arvoden fr.o.m. den 1 januari 1992 uppräknas med de belopp som jämförelsegruppen dels erhållit fr.o.m. den 1 oktober 1990 resp. den 1 januari 1991 enligt avtal under våren 1991, dels kommer att erhålla under 1992. Detta motsvarar enligt styrelsen de avtalade generella lönejusteringar som Rehnberggruppen haft som förutsättning för sitt arbete eller själv medverkat till för nämnda period. Styrelsen anför att skillnaden till jämförelsegruppen vid en sådan uppläggning inte skulle bli större än vad som gällde i september 1990, dvs. ca 4000 kr.
Enligt styrelsen innebär detta förslag sålunda att arvodena räknas upp med 605 kr. per månad fr.o.m. den 1 januari 1992. För tiden fr.o.m. den 1 april 1992 bör arvodet enligt styrelsen räknas upp med ytterligare lägst 320 kr. per månad. Detta belopp är enligt de centrala avtalen ett minimibelopp för heltidstjänstgörande statstjänstemän. Styrelsen konstaterar att jämförelsegruppens höjning alltså kan bli högre än så, men att det exakta beloppet inte torde framgå förrän statstjänstemännens lönestatistik är tillgänglig. Styrelsen anser att ledamöterna bör tillgodoräknas även en sådan eventuell höjning.
Styrelsen anser att detta ställningstagande innebär att syftet med motionen tillgodoses.
När det gäller statsrådens arvoden anför styrelsen att fastställande av statsrådens arvoden inte ligger inom styrelsens beredningsområde. Styrelsen konstaterar att utskottet har hemställt om styrelsens uppfattning i frågan och uttalar därför som sin mening att det finns skäl för en annan konstruktion för fastställande av statsrådens arvoden än den nu gällande.
I sitt yttrande tar styrelsen även upp utformningen av 3§ första stycket ersättningslagen. Där föreskrivs att jämförelsegruppen vid fastställande av riksdagsledamöternas arvode skall vara byråchefer vid statliga myndigheter, rådmän, hovrättsråd och kammarrättsråd. Styrelsen anför att det finns skäl att ta bort byråcheferna från jämförelsegruppen. Den tid som åtgår för att få en korrekt statistik över byråchefernas löneutveckling försvårar nämligen enligt styrelsen väsentligt förvaltningskontorets möjligheter att i tid få fram erforderligt beräkningsunderlag. Styrelsen anför vidare att tjänstebenämningen byråchef alltmer ersätts av funktionsorienterade benämningar av typ ekonomichef, informationschef etc. Styrelsen konstaterar att en sådan ändring förutsätter en justering i ersättningslagen.
Utskottets bedömning
Utskottet tar först upp frågan om jämförelsegruppens sammansättning. På de skäl som styrelsen har anfört finner utskottet att byråchefer vid statliga myndigheter inte längre bör vara med i jämförelsegruppen. I bilaga 1 till detta betänkande lägger utskottet fram det förslag till ändring i 3§ ersättningslagen som föranleds härav.
Som förvaltningsstyrelsen har anfört finns det skäl att behålla den konstruktion för fastställande av riksdagsledmöternas arvode som finns i ersättningslagen. Utskottet delar emellertid styrelsens uppfattning att en återgång till 3§ första stycket ersättningslagen inte bör ske vid årsskiftet 1991-1992 med hänsyn till Rehnberggruppens rekommendationer. En anpassning bör i stället ske till de centrala avtal som har träffats på grundval av rekommendationerna. I likhet med förvaltningsstyrelsen anser utskottet därför att det är rimligt att ledamotsarvodena fr.o.m. den 1 januari 1992 räknas upp med de belopp som jämförelsegruppen dels erhållit fr.o.m. den 1 oktober 1990 resp. den 1 januari 1991 enligt under våren 1991 träffade avtal, dels kommer att erhålla under 1992. Som styrelsen anför motsvarar detta de avtalade generella lönejusteringar som Rehnberggruppen haft som förutsättning för sitt arbete eller själv medverkat till för perioden.
Jämförelsegruppen fick sina löner höjda fr.o.m. den 1 oktober 1990 med 1,2% och fr.o.m. den 1 januari 1991 med 1,15%. Enligt uppgift från förvaltningskontoret var medellönen för jämförelsegruppen före dessa höjningar 25595 kr. Efter en höjning med 1,2% eller 307 kr. uppgår medellönen till 25902 kr. Efter en höjning av detta belopp med 1,15% eller 298 kr. uppgår medellönen till 26200 kr. De två höjningarna utgör sammanlagt 605 kr.
I likhet med förvaltningsstyrelsen finner utskottet således att ledamotsarvodena bör räknas upp med 605 kr. per månad fr.o.m. den 1 januari 1992. Från den dagen bör ledamotsarvodet följaktligen uppgå till 22230 kr.
Enligt de avtal som slutits i enlighet med Rehnberggruppens rekommendationer står fr.o.m. den 1 april 1992 till de lokala parternas förfogande ett löneutrymme som skall fördelas i lönesystemen. Enligt avtalen kommer lönerna för heltidstjänstgörande statstjänstemän fr.o.m. den dagen att höjas med minst 320 kr. För jämförelsegruppen liksom för andra kategorier av statstjänstemän kan höjningen bli högre än så. Utskottet anser i likhet med förvaltningsstyrelsen att ledamöterna bör tillgodoräknas den höjning som jämförelsegruppen kommer att få.
Ledamotsarvodet om 22 230 kr. bör således fr.o.m. den 1 april 1992 höjas med ett belopp som motsvarar den genomsnittliga höjning av månadslönen som kan tillkomma jämförelsegruppen fr.o.m. den dagen.
Med det anförda tillgodoses syftet med proposition 1990/91:200 i denna del och motion 1990/91:K98.
Utskottet lägger i bilaga 2 till detta betänkande fram det förslag till lagstiftning som föranleds av vad utskottet nu har förordat.
De höjningar av ledamotsarvodena som utskottet har förordat innebär på grund av bestämmelserna i 1§ lagen om arvoden till statsråden m.m. att arvodena för statsråden också skulle komma att höjas. Enligt den paragrafen är arvodet för statsministern 215% av ledamotsarvodet och arvodet för övriga statsråd 198% av ledamotsarvodet. Ledamotsarvodet är, som tidigare nämnts, för närvarande 21625 kr. Statsministerns arvode är därför 46 494 kr. medan övriga statsråds arvoden är 42818 kr.
Den förordade höjningen av ledamotsarvodet fr.o.m. den 1 januari till 22230 kr. skulle med tillämpning av bestämmelsen innebära att statsministerns arvode höjs med 1301 kr. till 47795 kr. På motsvarande sätt skulle övriga statsråds arvoden höjas med 1197 kr. till 44015 kr. Bestämmelsen innebär även att höjningen fr.o.m. den 1 april 1992 för statsrådens del skulle bli högre än om den bestämdes direkt med utgångspunkt från då utgående statsrådsarvode.
Utskottet anser att statsrådens arvoden i stället bör anpassas till de centrala avtal som har träffats på grundval av Rehnberggruppens rekommendationer. Statsrådens arvoden höjdes senast den 1 januari 1990. Statsråden bör därför kunna tillgodoräknas höjningarna om först 1,2% och därefter 1,15%, vilka motsvarar de avtalade generella lönejusteringar som Rehnberggruppen utgått ifrån eller själv medverkat till. Utskottet anser att dessa höjningar av statsrådsarvodena bör ske samtidigt fr.o.m. den 1 januari 1992. Det innebär att fr.o.m. den dagen bör arvodena höjas för statsministern med 1099 kr. till 47593 kr. och för övriga statsråd med 1012 kr. till 43830 kr.
Utskottet anser vidare att statsråden fr.o.m. den 1 april 1992 även bör få samma höjning av sina arvoden som kan komma jämförelsegruppen till del fr.o.m. den dagen.
Vad utskottet nu har anfört innebär att statsrådens arvoden bör regleras genom särskild lagstiftning som för tiden den 1 januari 1992--den 31 mars 1993 skall gälla i stället för 1 § lagen om arvoden till statsråden m.m. Härigenom tillgodoses syftet med proposition 1990/91:200 i denna del.
Utskottet lägger i bilaga 3 fram förslag till lagstiftning i enlighet med det anförda.
Utskottet anser i likhet med förvaltningsstyrelsen att det finns skäl för en annan konstruktion för fastställandet av statsrådens arvoden än den som gäller enligt lagen om arvoden till statsråden m.m. Det får ankomma på regeringen att låta utreda frågan och snarast återkomma med förslag i ämnet till riksdagen. Vad utskottet nu har uttalat bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande jämförelsegruppens sammansättning att riksdagen antar utskottets i bilaga 1 framlagda förslag till lag om ändring i lagen (1988:589) om ersättning m.m. till riksdagens ledamöter,
2. beträffande riksdagsledamöternas arvoden att riksdagen med anledning av proposition 1990/91:200 i motsvarande del och motion 1990/91:K98 antar utskottets i bilaga 2 framlagda förslag till lag om avvikelser från vissa bestämmelser i lagen (1988:589) om ersättning m.m. till riksdagens ledamöter, res. 1 (m, fp)
3. beträffande statsrådens arvoden att riksdagen med anledning av proposition 1990/91:200 i motsvarande del antar utskottets i bilaga 3 framlagda förslag till lag om avvikelser från vissa bestämmelser i lagen (1991:359) om arvoden till statsråden m.m., res. 2 (m) res. 3 (fp) - motiv. men. (v)
4. beträffande konstruktionen för bestämmandet av statsrådens arvoden att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört. res. 4 (m, fp, c, kds)
Stockholm den 3 december 1991
På konstitutionsutskottets vägnar
Thage G Peterson
I beslutet har deltagit: Thage G Peterson (s), Bertil Fiskesjö (c), Birger Hagård (m), Catarina Rönnung (s), Ylva Annerstedt (fp), Kurt Ove Johansson (s), Sören Lekberg (s), Ingvar Svensson (kds), Harriet Colliander (nyd), Inger René (m), Lisbeth Staaf-Igelström (s), Henrik S Järrel (m), Elvy Söderström (s), Björn von der Esch (m) och Odd Engström (s).
Från vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Johan Lönnroth (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Reservationer
1. Riksdagsledamöternas arvoden (mom. 2)
Birger Hagård (m), Ylva Annerstedt (fp), Inger René (m), Henrik S Järrel (m) och Björn von der Esch (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 6 börjar med "Som förvaltningsstyrelsen har" och på s. 7 slutar med "nu har förordat" bort ha följande lydelse:
Riksdagens beslut i december 1990 om oförändrade arvoden till riksdagens ledamöter utgjorde enligt vad som sägs i beslutet en tillfällig, av särskilda skäl orsakad avvikelse från de principer som annars gäller för bestämmandet av arvodena för riksdagens ledamöter. Utskottet anser inte att det finns skäl att för ytterligare tid frångå dessa principer. Det innebär att ledamotsarvodet fr.o.m. den 1 januari 1992 bör utgå enligt huvudregeln och sålunda uppgå till 26200 kr. per månad. Utskottet avstyrker följaktligen proposition 1990/91:200 i denna del och motion 1990/91:K98.
dels att utskottets hemställan under mom. 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande riksdagsledamöternas arvoden att riksdagen avslår proposition 1990/91:200 i motsvarande del och motion 1990/91:K98.
2. Statsrådens arvoden (mom. 3)
Birger Hagård, Inger René, Henrik S Järrel och Björn von der Esch (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 7 börjar med "De höjningar av" och på s. 8 slutar med "med det anförda" bort ha följande lydelse:
Riksdagen beslutade våren 1991 att statsrådens arvoden skulle knytas till riksdagsledamöternas arvoden. Det finns enligt utskottets mening inget skäl att nu riva upp detta beslut. Utskottet avstyrker därför proposition 1990/91:200 i denna del.
dels att utskottets hemställan under mom. 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande statsrådens arvoden att riksdagen avslår proposition 1990/91:200 i motsvarande del.
3. Statsrådens arvoden (mom. 3 - motiveringen)
Ylva Annerstedt (fp) anser att den del av utskottets yttrande på s. 7 som börjar med "De höjningar av" och slutar med "då utgående statsrådsarvode" bort ha följande lydelse:
De höjningar av ledamotsarvodena som utskottet har förordat innebär på grund av bestämmelserna i 1 § lagen om arvoden till statsråden m.m. att statsrådsarvodena skulle komma att höjas med nära nog det dubbla. Med hänsyn till den höjning av statsrådsarvodena som gjordes år 1990 finner utskottet att en så stor höjning av statsrådens arvoden nu inte bör ske.
4. Konstruktionen för bestämmandet av statsrådens arvoden (mom.4)
Bertil Fiskesjö (c), Birger Hagård (m), Ylva Annerstedt (fp), Ingvar Svensson (kds), Inger René (m), Henrik S Järrel (m) och Björn von der Esch (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 8 som börjar med "Utskottet anser i" och slutar med "regeringen till känna" bort utgå,
dels att utskottets hemställan under mom. 4 bort utgå.
Särskilda yttranden
1. Bestämmandet av arvodena för riksdagsledamöter och statsråd
Bertil Fiskesjö (c) och Ingvar Svensson (kds) anför:
De principer som bör gälla för bestämmandet av riksdagsledamöternas och statsrådens arvoden har enligt vår mening på ett riktigt sätt kommit till uttryck i lagen om ersättning m.m. till riksdagens ledamöter och lagen om arvoden till statsråden m.m. Det är olyckligt att utvecklingen nu har lett till att denna lagstiftning måste ersättas med provisorier av det slag som föreslås i detta betänkande.
2. Bestämmandet av arvodena för riksdagsledamöter och statsråd
Harriet Colliander (nyd) anför:
Svenska riksdagsmän och statsråd skall enligt Ny Demokratis uppfattning ha löner som motsvarar de krav som med all rätt ställs på deras prestationer, kunskaper, ansvar och omdöme. I dag är dessa löner för låga.
Men även om det vore rätt i sak att höja lönerna är det alldeles fel tid att göra det nu. Det är kris i Sverige och krisen har till största delen förorsakats av statsråd och riksdagsmän om än i annan tappning än dagens.
Politikernas löner, arvoden, traktamenten, extralöner och pensioner bör utredas. Målet för en sådan utredning bör enligt Ny Demokratis uppfattning vara att riksdagsmannen och statsrådet skall ha en öppet redovisad lön för det arbete som utförs för den statliga arbetsgivaren. Principen bör vara en arbetsgivare--ett arbete--en lön.
Meningsyttring av suppleant (mom. 3)
Meningsyttring får avges av suppleant från vänsterpartiet, eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.
Johan Lönnroth anför:
Enligt min mening borde den del av utskottets yttrande som på s.7 börjar med "De höjningar av" och på s. 8 slutar med "med det anförda" ha följande lydelse:
De höjningar av ledamotsarvodena som utskottet har förordat innebär på grund av bestämmelserna i 1 § lagen om arvoden till statsråden m.m. att statsrådsarvodena skulle komma att höjas med nära nog det dubbla. Statsråden har emellertid år 1990 fått en höjning av sina arvoden med 3 000 kr. Utskottet anser därför att statsrådsarvodena bör ligga kvar på nuvarande nivå under den tid som Rehnberggruppens riktlinjer avser.
Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under mom.3 borde ha hemställt:
3. beträffande statsrådens arvoden att riksdagen med anledning av proposition 1990/91:200 i motsvarande del antar av suppleant från vänsterpartiet i bilaga 4 framlagt lagförslag.
Av utskottet framlagt Förslag till Lag om ändring i lagen (1988:589) om ersättning m.m. till riksdagens ledamöter
Bilaga 1
Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1988:589) om ersättning m.m. till riksdagens ledamöter skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3 §
Ledamotsarvode betalas med ett belopp för månad som motsvarar den genomsnittliga lönen för tjänster som byråchefer vid statliga myndigheter och som rådmän, hovrättsråd och kammarrättsråd. Riksdagens förvaltningskontor beräknar årligen arvodet för tiden den 1 oktober--den 30 september.
Ledamotsarvode betalas med ett belopp för månad som motsvarar den genomsnittliga lönen för tjänster som rådmän, hovrättsråd och kammarrättsråd. Riksdagens förvaltningskontor beräknar årligen arvodet för tiden den 1 oktober--den 30 september.
Talmannen erhåller ett arvode som motsvarar lönen till statsministern.
Vid tillämpning av lagen (1962:381) om allmän försäkring skall arvodet anses som inkomst av anställning och ledamot anses som arbetstagare.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.
Av utskottet framlagt Förslag till Lag om avvikelser från vissa bestämmelser i lagen (1988:589) om ersättning m.m. till riksdagens ledamöter Bilaga 2
Härigenom föreskrivs följande.
1 § För tiden den 1 januari 1992--den 31 mars 1993 skall i stället för bestämmelserna om ledamotsarvode i 3 § första stycket lagen (1988:589) om ersättning m.m. till riksdagens ledamöter gälla vad som föreskrivs i 2 och 3 §§.
2 § För tiden den 1 januari 1992--den 31 mars 1992 skall ledamotsarvodet betalas med 22 230 kronor i månaden.
3 § För tiden den 1 april 1992--den 31 mars 1993 skall ledamotsarvodet enligt 2§ höjas med det belopp som motsvarar den genomsnittliga höjning av månadslönen som för tid fr.o.m. den 1 april 1992 kan tillkomma de statstjänstemän som anges i 3§ första stycket lagen (1988:589) om ersättning m.m. till riksdagens ledamöter.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992, då lagen (1990:1417) om avvikelser från vissa bestämmelser i lagen (1988:589) om ersättning m.m. till riksdagens ledamöter skall upphöra att gälla.
Av utskottet framlagt Förslag till Lag om avvikelser från vissa bestämmelser i lagen (1991:359) om arvoden till statsråden m.m. Bilaga 3
Härigenom föreskrivs följande.
1 § För tiden den 1 januari 1992--den 31 mars 1993 skall i stället för bestämmelserna om statsrådens arvoden i 1 § lagen (1991:359) om arvoden till statsråden m.m. gälla vad som föreskrivs i 2 och 3 §§.
2 § För tiden den 1 januari 1992--den 31 mars 1992 skall arvodet till statsministern betalas med 47 593 kronor i månaden. För samma tid skall arvodet till övriga statsråd betalas med 43 830 kronor i månaden.
3 § För tiden den 1 april 1992--den 31 mars 1993 skall arvodena enligt 2 § höjas med det belopp som motsvarar den genomsnittliga höjning av månadslönen som för tid fr.o.m. den 1 april 1992 kan tillkomma de statstjänstemän som anges i 3 § första stycket lagen (1988:589) om ersättning m.m. till riksdagens ledamöter.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.
Av suppleant från vänsterpartiet framlagt
Förslag till Lag om avvikelser från vissa bestämmelser i lagen (1991:359) om arvoden till statsråden m.m. Bilaga 4
Härigenom föreskrivs följande.
För tiden den 1 januari 1992--den 31 mars 1993 skall i stället för bestämmelserna om statsrådens arvoden i 1 § lagen (1991:359) om arvoden till statsråden m.m. gälla att statsministerns arvode skall betalas med 46 494 kronor i månaden och övriga statsråds arvoden med 42 818 kronor i månaden.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.