Riksdagsfrågor
Betänkande 1992/93:KU9
Konstitutionsutskottets betänkande
1992/93:KU09
Riksdagsfrågor
Innehåll
1992/93 KU9
Sammanfattning
I betänkandet behandlas 17 motioner från den allmänna motionstiden. Utskottet avstyrker samtliga motioner. Utskottet uttalar sig dock för att valprövningsnämndens sammansättning ses över av riksdagsutredningen. Till betänkandet har fogats två reservationer, fem särskilda yttranden och en meningsyttring. Framställningen har disponerats enligt följande:
1. Riksdagens öppnande 2. Ändrad placering av riksdagsledamöterna i kammaren 3. Registrering av riksdagsledamöternas ekonomiska intressen 4. Val till riksdagens utskott 5. Valprövningsnämndens sammansättning 6. Nya löner för riksdagsledmöterna 7. Riksdagens arbetsformer 8. Ledamotsservice m.m. 9. Riksdagens information 10. Språkvård i riksdagen 11. Riksdagens tillgänglighet för handikappade 12. Om skolmat i riksdagsrestaurangen
Motionerna
1991/92:K301 av Lena Öhrsvik m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen beslutar utreda handikapptillgängligheten i riksdagens lokaler i enlighet med vad som anförts i motionen.
1991/92:K302 av Jan-Erik Wikström och Margitta Edgren (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger riksdagens förvaltningsstyrelse till känna vad i motionen anförts om ett program för språkvård i riksdagen.
1991/92:K303 av Ewa Hedkvist Petersen (s) vari yrkas att riksdagen beslutar begära hos talmanskonferensen att Riksdagsutredningen får i uppdrag att utarbeta förslag till nytt tidsschema och ändrade arbetsformer så att riksdagsledamöterna får mer tid för sitt arbete hemma i valkretsarna.
1991/92:K304 av Bengt Harding Olson (fp) vari yrkas att riksdagen uppdrar åt förvaltningsstyrelsen att lägga fram förslag om politisk sekreterare till riksdagsledamöter.
1991/92:K305 av Bertil Persson (m) vari yrkas att riksdagen beslutar tillskapa ett medicinalutskott i enlighet med vad som i motionen anförts.
1991/92:K306 av Johan Lönnroth och Eva Zetterberg (v) vari yrkas att riksdagen beslutar att lämna uppdrag till talmanskonferensen att tillsätta en utredning med uppgift att lägga fram förslag om offentlig registrering av riksdagsledamöternas ekonomiska intressen i enlighet med vad som anförts i motionen.
1991/92:K307 av Per Olof Håkansson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen beslutar uppdra åt talmanskonferensen att på lämpligt sätt genomföra en översyn av riksdagsarbetet m.m. i enlighet med vad som i motionen anförts.
1991/92:K308 av Leif Bergdahl och Harriet Colliander (nyd) vari yrkas att riksdagen beslutar om sådan ändring i riksdagsordningen att uddatalsmetoden i sin ojämkade form tillämpas vid fördelning av utskottsplatser i riksdagen i enlighet med vad som anförts i motionen.
1991/92:K309 av Laila Strid-Jansson och Arne Jansson (nyd) vari yrkas att riksdagen utreder förutsättningarna för förbättrad information till allmänheten om riksdagens arbete via TV-sändningar.
1991/92:K310 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar om ändring i lagen om ersättning m.m. till riksdagens ledamöter i enlighet med vad i motionen anförts om riksdagsledamöternas lön,
2. att riksdagen beslutar att ändringarna i lagen om ersättning m.m. till riksdagens ledamöter skall börja gälla redan under 1992.
1991/92:K312 av Hans Lindblad (fp) vari yrkas att riksdagen beslutar att till sitt öppnande bara inbjuda företrädare för demokratiska stater.
1991/92:K313 av Karl-Göran Biörsmark (fp) vari yrkas att riksdagen beslutar öppna 020-linjen in till Sveriges riksdag.
1991/92:K315 av Anne Sörensen m.fl. (nyd) vari yrkas att riksdagen beslutar vad i motionen anförts om återinrättande av den ordning som gällde vid riksdagens öppnande år 1974.
1991/92:K316 av Lars Tobisson och Gunnar Hökmark (m) vari yrkas att riksdagen beslutar att platsfördelningen i riksdagens plenisal skall ske efter partitillhörighet och inte efter valkrets.
1991/92:K318 av Ingvar Svensson (kds) vari yrkas att riksdagen uttalar sig för att om möjligt samtliga riksdagspartier med minst fyra procent av rösterna bör vara representerade i valprövningsnämnden.
1991/92:K321 av Richard Ulfvengren m.fl. (nyd) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar att använda video- och TV-tekniken i riksdagsarbetet enligt de intentioner som anförts i motionen,
2. att riksdagen utreder förutsättningarna för en ökad sändning av riksdagsarbetet i TV och radio, eventuellt med egen sändningsrätt,
3. att riksdagen utreder möjligheterna att snarast påbörja försökssändningar från riksdagen i lokala kabelnät,
1991/92:Jo227 av Claus Zaar m.fl. (nyd) vari yrkas
2. att riksdagen uppdrar åt förvaltningskontoret att verka för att riksdagsrestaurangen under ett par veckor får servera den mat som i dag ges till eleverna i den verksamhet som skall bli Europas bästa skola.
Utskottet
1. Riksdagens öppnande
Motionerna
I motion K315 av Anne Sörensen m.fl. (nyd) föreslås att riksdagen bör besluta om att återgå till de högtidliga formerna för riksdagens öppnande som gällde fram till 1975. Motionärerna anser att svenska folket genom omläggningen förlorat en mycket uppskattad traditionell fest- och högtidsstund. Det skulle, framhålls i motionen, inte hota riksdagens ställning att åter låta öppnandet ske i Rikssalen med begagnande av den gamla ordningen.
I motion K312 av Hans Lindblad (fp) yrkas att riksdagen beslutar att till riksdagens öppnande bara inbjuda företrädare för demokratiska stater. Motionären anser det mindre lämpligt att riksdagen till öppnandet inbjuder företrädare för stater som inte respekterar demokratin och de mänskliga fri- och rättigheterna. Motionären anför också synpunkter rörande statschefens anförande inför riksdagen vid öppningsceremonin.
Gällande ordning, m.m.
Enligt 1 kap. 6 § riksdagsordningen öppnas lagtima riksmöte vid ett särskilt sammanträde med kammaren senast på riksmötets tredje dag. Statschefen förklarar därvid på talmannens hemställan riksmötet öppnat. Talmannen fastställer efter samråd med vice talmännen ordningen för detta sammanträde. Den nuvarande ordningen infördes år 1975 sedan den nya regeringsformen trätt i kraft.
Motioner med förslag om att återgå till den gamla ordningen med öppnandet förlagt till Rikssalen i Kungl. Slottet har behandlats och avslagits vid ett antal tillfällen, senast våren 1985 (KU 1984/85:31). Då hänvisade utskottet till tidigare ställningstagande i frågan varvid uttalats (KU 1982/83:14) att riksdagsöppnandet bör äga rum i riksdagens plenisal samt att det enligt gällande ordning ankommer på talmannen att efter samråd med de vice talmännen fastställa ordningen vid öppningssammanträdet. Det är också talmannen som svarar för riksdagens inbjudningar till företrädare för främmande stater m.fl. till riksdagens öppningssammanträde.
Utskottets bedömning
Utskottet vill under hänvisning till tidigare ställningstaganden i fråga om öppnandet ånyo uttala att riksdagsöppnandet bör äga rum i riksdagens plenisal. Det är enligt gällande ordning talmannen som fastställer formerna för riksdagens öppnande. Utskottet avstyrker motionerna K312 och K315.
2. Ändrad placering av riksdagsledamöterna i kammaren
Motionen
I motion 1991/92:K316 av Lars Tobisson och Gunnar Hökmark (båda m) föreslås att riksdagen beslutar att platsfördelningen i riksdagens plenisal skall ske efter partitillhörighet och inte efter valkrets. Det nuvarande sättet att ordna platsfördelningen får enligt motionen närmast ses som en historisk kvarleva från den tid då riksdagsledamöterna främst uppfattades som företrädare för sina valkretsar. I dag är ledamöternas partitillhörighet en viktigare indelningsgrund än deras geografiska ursprung.
Enligt motionen skulle en platsfördelning efter partitillhörighet skänka debatten större livfullhet och åskådlighet. Det skulle också bli lättare att hålla kontakten inom en riksdagsgrupp och att där fördela uppgiften att ta till orda. Likaså skulle partiernas uppträdande i voteringar bli lättare att överblicka.
Tidigare behandling
Utskottet avstyrkte våren 1988 (1987/88:KU43) ett motionsyrkande av samma innebörd som det nu aktuella. Enligt utskottet skulle en partivis placering av ledamöterna vara en markering av den framträdande roll som de politiska partierna numera spelar i riksdagen. Den skulle troligen också ha vissa andra fördelar från kontakt- och debattsynpunkt. Utskottet ansåg emellertid inte att någon tillräckligt stark opinion fanns bland ledamöterna för att bryta den svenska riksdagens tradition.
Samma förslag framfördes i en motion från allmänna motionstiden 1989. Utskottet (1989/90:KU10) avstyrkte motionen med samma motivering som tidigare.
Utskottets bedömning
I motionen föreslås en ändrad placering av ledamöterna i plenisalen så att ledamöterna kommer att sitta partivis i stället för som hittills valkretsvis. Härigenom skulle enligt motionen debattatmosfären i kammaren stimuleras och kontakterna mellan ledamöter från samma partier öka.
Utskottet har förståelse för motionärernas synpunkter. Men enligt utskottets mening blir inte effekterna de avsedda med den utformning som plenisalen för närvarande har. Vill man skapa en tätare atmosfär vid debatterna måste en omdisposition ske av plenisalen. Motion K316 avstyrks.
3. Registrering av riksdagsledamöternas ekonomiska intressen
Motionen
I motion 1991/92:K306 av Johan Lönnroth och Eva Zetterberg (v) yrkas att riksdagen beslutar att lämna uppdrag till talmanskonferensen att tillsätta en utredning med uppgift att lägga fram förslag om vägledande regler om offentlig registrering av riksdagsledamöternas ekonomiska intressen.
Styrelseuppdrag i privata bolag, olika typer av arvoderade uppdrag, ersättningar från organisationer eller föreningar, innehav av aktier och avtal om ersättning från tidigare arbetsgivare är, enligt motionärerna, exempel på företeelser som kan påverka riksdagsledamöternas oberoende. Det är därför angeläget att allmänheten ges möjlighet till insyn i de slag av ekonomiska intressen och relationer som kan tänkas påverka en ledamot i sådana avseenden. I motionen nämns vidare hur det norska stortinget löst problemet genom att stortingets presidentskap antagit vägledande regler om offentlig registrering av ledamöternas ekonomiska intressen.
Bakgrund
Tidigare behandling
Utskottet avstyrkte hösten 1990 (1990/91:KU1) motioner om insyn i politikers privata ekonomiska förhållanden samt etikregler för politiker. Utskottet erinrade därvid om vad utskottet tidigare (1989/90:KU12) anfört om de möjligheter till insyn som svensk lagstiftning ger i en persons privatekonomiska förhållanden genom att bl.a. inkomst- och förmögenhetsuppgifter är offentliga. Några särregler för politiker var således enligt utskottet inte motiverade. Det borde i stället ankomma på de politiska partierna att försäkra sig om att de kandidater som de nominerar för politiska uppdrag inte -- till följd av exempelvis privata ekonomiska förhållanden -- är mindre väl skickade att sköta uppdragen på ett förtroendefullt sätt.
Under senhösten 1990 beslutade riksdagen (prop. 1990/91:42, NU15) om nya regler om s.k. insiderhandel. För att bl.a. stärka förtroendet för befattningshavare och myndigheter skall enligt 11 § insiderlagen (1990:1342) en anmälningsskyldighet beträffande fondpappersinnehav kunna föreskrivas för offentliga funktionärer. Regeringen beslutade den 31 januari 1991 att sådana förteckningar som avses i lagen skulle föras av Statsrådsberedningen, departementen och vissa myndigheter. Reglerna om anmälningsskyldighet för offentliga funktionärer omfattar emellertid inte riksdagen och dess myndigheter. För Riksbankens fullmäktige, personal och uppdragstagare finns dock sådana regler i riksbankslagen.
Med hänvisning till regeringens beslut beslutade utskottet den 5 februari 1991 att inhämta yttrande från näringsutskottet om en skyldighet att anmäla innehav av fondpapper borde införas för bl.a. riksdagsledamöter samt att Beredningsdelegationen skulle bereda ärendet. Näringsutskottets majoritet förordade (1990/91:NU6y) att systemet med registrering av vissa offentliga funktionärers fondpappersinnehav gjordes tillämpligt även inom riksdagen.
Näringsutskottet ansåg visserligen att det inte annat än undantagsvis torde vara så att en riksdagsledamot i denna sin egenskap får kännedom om kurspåverkande omständigheter som rör ett enskilt företag. Beträffande omständigheter som påverkar marknadsläget i stort kan förhållandena emellertid te sig annorlunda. Näringsutskottet pekade därvid på att det inom utskotten eller vid förhandlingar mellan partierna i annan ordning ibland träffas uppgörelser som kan väsentligt påverka villkoren för en bransch eller enskilda företag. Vidare kan från regeringens sida, innan en proposition beslutas eller dess innehåll slutligen fastställs, kontakter tas med ledamöterna i den partigrupp eller de partigrupper som utgör regeringsunderlag för att utnyttja dessa som referensgrupp. Näringsutskottets majoritet föreslog därför att konstitutionsutskottet skulle ta initiativ till den lagstiftning som erfordrades för att göra systemet med registrering av fondpappersinnehav tillämpligt även inom riksdagen.
Den borgerliga minoriteten i näringsutskottet ansåg i en avvikande mening att den primära grunden för en anmälningsskyldighet, nämligen att det kan anses att riksdagsledamöter mera regelmässigt har tillgång till kurspåverkande information i den mening som avses i 11 § insiderlagen, saknades. Minoriteten framhöll vidare att det argument som ofta framfördes till stöd för en anmälningsskyldighet om att allmänhetens förtroende för riksdagen därigenom skulle stärkas var helt obestyrkt. Någon anledning för införande av en ordning med registrering av fondpappersinnehav för riksdagens ledamöter förelåg därför inte enligt minoriteten.
Vid sammanträde den 10 december 1991 beslutade Beredningsdelegationen efter diskussion att föreslå konstitutionsutskottet att inte förorda anmälningsskyldighet och registrering av aktieinnehav för riksdagens ledamöter och tjänstemän. Utskottet beslutade därefter den 23 januari 1992 (meningsyttring från v-suppleanten Johan Lönnroth), i enlighet med Beredningsdelegationens förslag, att inte föreslå någon sådan anmälnings- och registreringsplikt.
De norska stortingsreglerna
Det norska stortingets presidentskap antog i maj 1990 vägledande regler för stortingets representanter om frivillig registrering av ekonomiska intressen. Reglerna trädde i kraft den 1 januari 1991. Registrerade uppgifter är offentliga.
Enligt reglerna skall registrering ske av aktier i bolag där ledamoten själv tillsammans med make och hemmavarande barn äger aktier som överskrider en procent av aktiekapitalet. Registreringsskyldigheten omfattar även bl.a. styrelseuppdrag, anställningar och uppdrag utöver ledamotskapet, intäktsbringande verksamhet, uppgifter om ekonomisk ersättning från företag och organisationer jämte bidrag från utlandet och gåvor, avtal av ekonomisk karaktär med tidigare arbetsgivare (inkl. fortsatta löneutbetalningar och fortsatt rätt till sociala förmåner och pensionsrättigheter under tiden som ledamot i stortinget) och avtal om framtida anställning och engagemang.
Utskottets bedömning
Utskottet har behandlat frågor om insyn i och registrering av politikers ekonomiska intressen vid flera tillfällen under senare år. Utskottet har därvid avstyrkt motionsyrkanden med hänvisning till att uppgifter om ekonomiska förhållanden i stor omfattning ändå är offentliga och att några särregler för politiker i dessa avseenden inte varit motiverade.
De uppgifter som skulle vara aktuella att anmäla till ett offentligt register av det slag som åsyftas av motionärerna är i flera fall redan i dag offentliga. Detta gäller bl.a. inkomstuppgifter, fastighetsinnehav och innehav av mer än 500 aktier i ett hos Värdepapperscentralen registrerat bolag. Vidare kan uppgifter om vilka som är ledamöter av ett visst bolags styrelse erhållas genom de olika bolagsregistren.
Som utskottet tidigare framhållit bör det i första hand ankomma på de politiska partierna att försäkra sig om att deras kandidater på ett förtroendefullt sätt kan sköta de uppdrag som de nominerats för. Utskottet finner inte heller nu anledning att göra annan bedömning. Motion 1991/92:K306 avstyrks.
4. Val till riksdagens utskott
Motionen
I motion 1991/92:K308 av Leif Bergdahl och Harriet Colliander (båda nyd) föreslås att riksdagen beslutar att uddatalsmetoden i dess ojämkade form skall tillämpas vid fördelning av utskottsplatser. Härigenom kan man garantera att samtliga partier som passerat fyraprocentsspärren i riksdagsvalet också blir representerade i riksdagens utskott redan vid minimiantalet 15 utskottsledamöter. En annan sida av saken är enligt motionen att ett stort parti inte som nu tenderar att bli gynnat på ett litet partis bekostnad. Om metoden tillämpats vid utskottsvalen efter 1991 års val hade Socialdemokraterna fått släppa ifrån sig sin sjunde utskottsplats till Vänsterpartiet.
Gällande regler
Vid val till utskott tillämpas bestämmelserna i 7 kap. riksdagsordningen (RO). I RO 7:4 finns regler om proportionellt val. Enligt första stycket i denna paragraf fördelas platserna proportionellt mellan partier, om två eller flera personer skall utses genom val med slutna sedlar. Med parti avses här varje grupp av riksdagsledamöter som vid valet uppträder under särskild beteckning.
Platserna skall enligt andra stycket fördelas mellan partier genom att de en efter en tilldelas det parti som för varje gång visar det största jämförelsetalet. Jämförelsetalet är lika med partiets röstetal, så länge ingen plats har tilldelats partiet och erhålls därefter genom att partiets röstetal delas med det tal som motsvarar antalet platser som redan har tilldelats partiet, ökat med ett. Vid lika jämförelsetal skiljs genom lottning.
Den metod som beskrivs i RO 7:4 är den som går under benämningen heltalsmetoden eller d'Hondts metod (utan kartellförbud).
Av förarbetena framgår att Grundlagberedningen (SOU 1972:15 s. 291) ingående övervägde huruvida någon annan metod än d'Hondts metod utan kartellförbud borde gälla för mandatfördelningen vid proportionella val inom riksdagen. Detta skedde särskilt med utskottsvalen för ögonen. Beredningen prövade därvid förslag att direkt i författning ange platsernas fördelning mellan partier, att förbjuda att två eller flera partier går fram under en beteckning på valsedlarna (faktiskt kartellförbud), att låta den proportionella fördelningen avse det sammanlagda antalet utskottsplatser och att övergå till en annan mandatfördelningsmetod (t.ex. uddatalsmetoden). När beredningen stannade för att föreslå d'Hondts metod utan kartellförbud, fäste den avgörande vikt vid att de politiskt relevanta styrkeförhållandena i kammaren så nära som möjligt skulle avspeglas i varje utskott. Beredningen fann då att denna metod var den enda som garanterade att såväl ett parti med absolut majoritet i kammaren som två eller flera samverkande partier med kammarmajoritet kan tillvinna sig majoriteten i varje utskott.
Utskottets bedömning
I motionen föreslås att uddatalsmetoden skall användas vid proportionella val av riksdagens utskott. Härigenom skulle alla partier som passerat fyraprocentsspärren vid val till riksdagen bli representerade i utskott med 15 eller fler medlemmar.
Utskottet vill hänvisa till den noggranna genomgång av olika proportionella valmetoder som gjordes av Grundlagberedningen. Beredningen fann då att bl.a. uddatalsmetoden till skillnad från heltalsmetoden inte kunde garantera att en majoritet i kammaren fick en majoritet i varje utskott. Utskottet anser liksom beredningen att detta förhållande är av så stort värde att heltalsmetoden bör föredras. Motion K308 avstyrks.
5. Valprövningsnämndens sammansättning
Motionen
I motion 1991/92:K318 av Ingvar Svensson (kds) föreslås att riksdagen skall uttala sig för att om möjligt samtliga riksdagspartier med minst fyra procent av rösterna bör vara representerade i valprövningsnämnden. I motiveringen anförs att valprövningsnämnden är en domstolsliknande nämnd som väljs av riksdagen. Dess uppgifter är att pröva överklaganden som gäller val till riksdag, landsting, kyrkofullmäktige, kyrkomöte m.fl. organ. Motionären anför att det för organ som bereder ärenden åt kammaren naturligtvis är viktigt att styrkeförhållandena så nära som möjligt svarar mot kammarens sammansättning. Så är dock icke fallet med en domstolsliknande nämnd. I den senast valda nämnden har fyra riksdagspartier ingen ordinarie plats, nämligen c, kds, nyd och v. Genom att s och m avstått från suppleantplats har c och v erhållit sådan. Motionären anser att det kan vara svårt att formulera lagregler som innebär att alla partier får ingå i nämnden varför ett uttalande från riksdagens sida bör kunna vara vägledande för valberedningen i framtiden.
Gällande ordning, m.m.
Valprövningsnämnden inrättades i samband med 1974 års grundlagsreform. Ledamöter och ersättare valdes av riksdagen första gången den 13 mars 1974. Nämnden övertog från Regeringsrätten uppgifter att pröva besvär över allmänna val m.m. De grundläggande bestämmelserna om nämnden finns i regeringsformen (RF), riksdagsordningen (RO) och vallagen.
Enligt RF 3:11 får riksdagsval överklagas hos en av riksdagen utsedd valprövningsnämnd. Nämnden består av ordförande, som skall vara eller har varit ordinarie domare och som ej får tillhöra riksdagen, och sex andra ledamöter. Ledamöterna väljs efter varje ordinarie val, så snart valet har vunnit laga kraft, för tiden till dess att nytt val till nämnden har ägt rum. Ordföranden väljs särskilt. Nämndens beslut får ej överklagas.
Val av valprövningsnämnden sker enligt den ordning som ges i 7 kap. RO med gemensamma bestämmelser om val inom riksdagen. Det innebär bl.a. att valet bereds av valberedningen. Val av ordförande och ersättare för denne väljs särskilt. Val av de sex ledamöterna har skett med gemensam lista som normalt bygger på proportionell fördelning i enlighet med aktuell mandatfördelning vid de olika valtillfällena.
Tidigare behandling
Riksdagen har vid två tillfällen under 1987/88 års riksmöte behandlat och avslagit motioner med motsvarande syfte som den nu aktuella. Motionerna tog då sikte på behov av lagändring. Utskottet (1987/88:KU15 och 32) avstyrkte motionerna under hänvisning till att nämnden vid sin tillkomst förutsattes bli utsedd med tillämpning av reglerna om proportionalitet. Om alla riksdagspartier skulle bli representerade ansåg utskottet att nämnden skulle bli otympligt stor. Vid båda tillfällena avgavs reservation (fp och v) till förmån för översyn av reglerna. Riksdagen följde utskottet.
Utskottets bedömning
I den nu aktuella motionen K318 av Ingvar Svensson (kds) föreslås att riksdagen skall uttala sig för att samtliga riksdagspartier med minst fyra procent av rösterna bör vara representerade i valprövningsnämnden. Motionären anför att valprövningsnämnden är en domstolsliknande nämnd. Dess uppgifter är att pröva överklaganden som gäller val till riksdag, landsting, kommunfullmäktige, kyrkofullmäktige m.fl. Då nämnden inte handlägger ärenden som skall behandlas av riksdagen föreligger enligt motionären inte det i sådana sammanhang naturliga kravet på proportionell sammansättning. Motionären, som framhåller att det kan vara svårt att formulera lagregler som styr en önskad fördelning, föreslår därför att riksdagen gör ett för valberedningen vägledande uttalande.
Utskottet kan inte utan ytterligare utredning ställa sig bakom motionens krav om uttalande om valprövningsnämndens sammansättning. Utskottet förordar därför att frågan överlämnas till Riksdagsutredningen för vidare överväganden. Detta bör ges talmanskonferensen till känna. Motion K318 avstyrks.
6. Nya löner för riksdagsledamöterna
Motionen
Enligt motion 1991/92:K310 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) är ingen riksdagsledamot sysselsatt med riksdagsarbete -- ej att förväxla med inre och yttre partiarbete -- under årets alla månader. Därför bör riksdagslön endast utgå för tiden 15 september till 15 juni. Ledamotens lön skall utbetalas enligt principen att endast en lön kan utgå från en och samma arbetsgivare, i detta fall staten. Vad gäller resor till och från arbetet skall enligt motionen samma skatteregler gälla som för övriga medborgare. Detta gäller även vad beträffar utgifter för inkomstens förvärvande, tjänsteresor, traktamenten och dylikt. I dagens marknadsläge vore en månadslön i storleksordningen 40 000 kronor skälig.
Förslagen leder till ändringar i lagen om ersättning m.m. till riksdagens ledamöter (yrkande 1). Ändringarna bör börja gälla redan under 1992 (yrkande 2).
Nuvarande förhållanden
Sedan 1983/84 års riksmöte utgår ledamotsarvodet under samtliga månader (Förs. 1983/84:9, KU 15). I samband härmed underströk utskottet starkt att arbetet som riksdagsledamot inte bara utförs i samband med riksdagens verksamhet i formell mening utan också utanför riksdagen -- i den egna valkretsen, i partiorganisationen m.m. Denna riksdagsledamotens dubbla roll som beslutsfattare och representant ledde enligt utskottet till en omfattande arbetsbörda. Arbetsbelastningen under pågående riksmöte var av den omfattningen att många viktiga uppgifter måste fullgöras när riksdagen icke sammanträder. Utskottet ville därför framhålla att riksdagsledamotskapet i dag måste betraktas som en helårsuppgift.
Arvodet uppgår för närvarande till 22 230 kr/månad. Det justeras normalt den 1 oktober varje år med hänsyn till löneutvecklingen för rådmän, hovrättsråd och kammarrättsråd. Så har emellertid inte skett vare sig 1990 eller 1991.
Utskottets bedömning
Enligt motionen skulle arvode till riksdagsledamöterna endast utgå under tiden 15 september--15 juni. Detta förslag bygger enligt utskottet på uppfattningen att något arbete som direkt eller indirekt har samband med riksdagsuppdraget inte äger rum under denna tid. Utskottet delar inte den uppfattningen. Utskottet ansluter sig tvärtom till den mening som riksdagen tidigare uttalat, nämligen att riksdagsledamotskapet i dag är en helårsuppgift. Av den anledningen bör enligt utskottet arvode också utgå under hela året. Motion K310 avstyrks.
7. Riksdagens arbetsformer
Motionerna
Enligt motion 1991/92:K303 av Ewa Hedkvist Petersen (s) innebär riksdagens tidsschema och arbetsformer svårigheter för ledamöterna att få tid för sitt arbete hemma i valkretsen. Arbetet i utskott och kammare borde planeras så att det utifrån ledamöternas perspektiv blir mer intensivt vissa veckor och att det andra veckor, förslagsvis varannan eller var tredje, tillåter ledamöterna att vistas i valkretsen eller på annat håll. Riksdagsutredningen bör enligt motionen få i uppdrag att redan i år förelägga riksdagen ett förslag med denna innebörd.
I motion 1991/92:K305 av Bertil Persson (m) föreslås, med hänvisning till att sjukvården utgör en så stor sektor av samhällslivet, att riksdagen beslutar tillskapa ett medicinalutskott. Enligt motionären kan social- och socialförsäkringsutskotten lämpligen ersättas av ett socialutskott och ett medicinalutskott.
I motion 1991/92:K307 av Per Olof Håkansson m.fl. (s) begärs en översyn av riksdagsarbetet i enlighet med vad som anförs i motionen. I denna översyn bör ingå utskottsorganisationen, utskottsarbetet och ledamöternas möjligheter till aktiviteter utanför riksdagshuset. Vidare bör man behandla den nya budgetcykelns och ADB-utvecklingens effekter på riksdagsarbetet. Även andra frågor, såsom servicen till ledamöter och partigrupper och informationen till allmänheten om riksdagsarbetet, bör tas upp vid översynen.
Pågående utredning
På förslag av konstitutionsutskottet (1989/90:KU36) och finansutskottet (1989/90:FiU39) tillsatte talmanskonferensen hösten 1990 den s.k. Riksdagsutredningen som skall se över verksamhetsformerna i riksdagen, särskilt frågan om riksdagens roll i budgetprocessen. Inom utredningen övervägs bl.a. en omläggning av budgetåret och vilka konsekvenser detta skulle få för riksdagens arbetsrytm. Vidare diskuteras en förlängning av riksdagens sammanträdesperiod. Utredningen företar också en översyn av utskottsorganisationen, innefattande frågan om inrättande av ett miljöutskott. Utredningens arbete beräknas vara avslutat våren 1993.
Utskottets bedömning
I motionerna tas upp olika frågor som behandlas i Riksdagsutredningen. Utredningens arbete bör enligt utskottet inte föregripas. Utskottet föreslår således att motionerna K303, K305 och K307 avslås av riksdagen.
8. Ledamotsservice m.m.
Motionen
I motion 1991/92:K304 av Bengt Harding Olson (fp) yrkas att riksdagen uppdrar åt förvaltningsstyrelsen att lägga fram förslag om politisk sekreterare till riksdagsledamöter. Motionären anser att det är en stor brist att riksdagsledamöterna saknar tillgång till egna politiska sekreterare vars uppgifter skulle vara att tillhandahålla underlag för genomförande av ledamotens arbetsuppgifter. Därmed skulle ledamoten avlastas en hel del av det politiska rutinarbetet. Det vore enligt motionären rimligt att de ledamöter som önskar sådan hjälp på hel- eller deltid kan få det. Kostnaden kan motiveras av höjd arbetseffektivitet och minskat tidsslöseri i riksdagsledamöternas verksamhet.
Gällande ordning, tidigare behandling
Riksdagen har under de senaste decennierna successivt beslutat om utbyggd ledamotsservice. Vid 1988/89 års riksmöte beslöt riksdagen (KU16) att förstärka kontorshjälpsstödet till ledamöterna. Till grund för beslutet låg ett förslag från riksdagens förvaltningskontor (Förs. 1988/89:13) som förberetts av en särskild parlamentarisk arbetsgrupp. Genom beslutet höjdes stödet till en nivå som fr.o.m. den 1 juli 1991 motsvarar en assistent per tre ledamöter. Samtidigt beslutades en viss förstärkning av kanslistödet till riksdagens partigrupper.
Frågan om ledamotsservicen behandlades senast hösten 1990 (1990/91:KU8). Utskottet behandlade då en motion med i stort samma syfte som den nu aktuella. Utskottet uttalade då att en god personlig assistenthjälp, innefattande såväl utredar/handläggar- som sekreteraruppgifter, är en förutsättning för att riksdagsledamöterna skall ha en möjlighet att på bästa sätt fullgöra sina uppdrag. Frågan om stödets omfattning och utformning borde enligt utskottet ägnas fortsatt uppmärksamhet. Utskottet noterade att förvaltningsstyrelsen anmält sin avsikt att årligen följa hur assistentstödet fungerade och förutsatte att resultatet av den årliga uppföljningen skulle komma att redovisas på lämpligt sätt. Vidare ansåg utskottet att frågan om utbyggd assistenthjälp hänger nära samman med lokaltillgång och lokalutnyttjande och hänvisade till att Riksdagens lokalkommitté enligt sina direktiv skall avsluta sitt arbete under hösten 1990. Utskottet fann att goda förutsättningar borde föreligga för att på grundval av uppföljningen av assistentstödet och lokalkommitténs arbete ånyo överväga vilka möjligheter som finns att ge ledamöterna ett bättre assistentstöd. Utskottet ansåg att syftet med motionen var tillgodosett med vad utskottet redovisat och anfört.
Förvaltningskontorets utvärdering
Utskottets kansli har från förvaltningskontoret inhämtat upplysningar om utvärdering av ledamotsservicen. Kontoret anför följande:
En första utvärdering genomfördes av förvaltningskontoret under år 1990 och presenterades i april 1991. Partikanslierna ombads uppge antalet tjänster på kanslierna som handläggare, assistenter på kansliet resp. assistenter för service till ledamöterna, vid fyra olika tidpunkter -- den 1 juli åren 1988--1991. Det sista året avsåg de planer som fanns.
Utvärderingen visade att tre partigrupper (s, m, c) hade anställt assistenter med uppgift att enbart ge service till riksdagsledamöterna. För s och c hade antalet assistenter med sådana uppgifter ökat sedan juli 1988. I s-gruppen hade under samma tid även antalet handläggare ökat medan antalet handläggare hos c varit oförändrat. Hos m minskade både antalet assistenter och handläggare under tiden 1988--1989. Härefter var antalet assistenter oförändrat medan antalet handläggare ökade. I de tre nämnda partierna delade 4--7 ledamöter på en assistent. S planerade att anställa ytterligare 13 assistenter för ledamöterna från halvårsskiftet 1991.
De tre övriga partigrupperna (fp, v, mp) hade enligt enkäten inte anställt assistenter med uppgift att enbart ge service åt ledamöterna. Enkäten visade vidare att antalet handläggare ökat under den redovisade tiden. Antalet assistenter hos v och mp hade varit konstant medan fp anställt 1 assistent. I de nu nämnda partierna delade 5--11 ledamöter på en assistent. Dessa assistenter kunde även ha andra arbetsuppgifter.
Kontorshjälpsstödet, som för närvarande uppgår till totalt 35177000 kr, baseras på en månadslön på 17000 kr; sociala avgifter m.m. tillkommer.
Utskottets bedömning
Riksdagen har under senare år beslutat om kraftiga förstärkningar av servicen till riksdagens ledamöter. Hösten 1988 beslutade riksdagen om den nuvarande nivån av det s.k. kontorshjälpsstödet. Sedan den 1 juli 1991 beräknas stödet enligt normen en assistent per tre ledamöter. Som framgår av förvaltningskontorets ovan refererade kommentarer med anledning av motion K304 har en första utvärdering av assistentstödet under perioden företagits och presenterats i april förra året. Enkäten visade bl.a. att antalet handläggare ökat under den undersökta tidsperioden. Utskottet har från förvaltningsdirektören inhämtat att en andra uppföljning av assistentstödet för närvarande förbereds.
Utskottet vill understryka att ett gott personligt ledamotsstöd som innefattar såväl utredar- och handläggarfunktioner som sedvanlig assistenthjälp är en förutsättning för att riksdagsledamöterna skall ha möjlighet att på bästa sätt fullgöra sina uppdrag. En betydande utbyggnad av stödet har också skett under senare år. Av inte minst praktiskt administrativa skäl kanaliseras stödet via partikanslierna. Det har förutsatts att det skall vara möjligt att använda medlen för personal på skilda kompetensnivåer, dvs. såväl egentlig assistentfunktion som mer kvalificerade utredare/handläggare. Som framgår har en ny utvärdering inletts av riksdagens förvaltningskontor vilket kan ge bättre underlag för framtida ställningstagande till stödets omfattning och utformning, t.ex. behovet av en förbättrad individuell service till ledamöterna. I sammanhanget torde även frågor om lokaltillgång och lokalutnyttjande ha betydelse. Under hänvisning till det anförda anser utskottet att det inte nu finns grund för att förorda att riksdagens ledmöter erhåller personliga politiska sekreterare på hel- eller deltid. Motion K304 avstyrks följaktligen.
9. Riksdagens information
Motionerna
I motion 1991/92:K309 av Laila Strid-Jansson och Arne Jansson (båda nyd) föreslås att riksdagen utreder förutsättningarna för förbättrad information till allmänheten om riksdagens arbete vid TV-sändningar. Motionärerna erinrar om att stora grupper har bristande kunskaper om hur riksdagen arbetar och vilka beslut som fattas. Att på olika sätt öka mediernas bevakning av och intresse för riksdagsarbetet är ett led i att öka allmänhetens intresse för riksdagen, anser motionärerna. Därför bör riksdagen förbättra möjligheterna för medierna, särskilt TV, att redovisa riksdagens beslut på ett intressant och lättillgängligt sätt. Riksdagens egen externa information måste också förbättras och moderniseras, enligt motionärerna.
I motion 1991/92:K313 av Karl-Göran Biörsmark (fp) yrkas att riksdagen beslutar öppna en 020-linje till riksdagen. Enligt motionären är det viktigt att på alla upptänkliga och realistiska sätt underlätta kontakten mellan politiker och väljare. Många drar sig i dag för att skriva brev och föredrar den snabba telefonkontakten. Detta blir emellertid dyrt för dem som måste ringa rikssamtal. Därför bör, enligt motionären, riksdagen erbjuda medborgarna servicen med 020-linje, som innebär att den som ringer endast betalar en markering och mottagaren resten.
I motion 1991/92:K321 av Richard Ulfvengren m.fl. (nyd) yrkas att riksdagen beslutar dels om att använda TV-tekniken i riksdagsarbetet, dels om ökad sändning av riksdagsarbetet i TV, eventuellt med egen sändningsrätt, dels om försökssändningar från riksdagen i lokala kabelnät. I motiveringen hänvisar motionärerna till att vi nu lever i en värld där konsumtion av medier i andra former än det skrivna ordet ökar mer och mer, inte minst bland ungdomen. Därför måste riksdagen i informationssammanhangen börja använda sig av TV och video i olika former. Videotekniken bör också enligt motionärerna kunna användas mer i de skilda myndigheternas verksamhet.
Tidigare behandling, m.m.
Riksdagen har vid flera tillfällen under senare år behandlat och avslagit motioner om inrättande av 020-nummer för samtal till riksdagen, senast våren 1991. Då hänvisade utskottet till tidigare ställningstaganden. Bl.a. anförde utskottet att kostnaderna för längre samtal redan i dag till övervägande del torde bäras av riksdagen genom att ledamöterna ringer upp de personer som sökt dem. Utskottet hänvisade till pågående överväganden rörande ett statligt kommunikationsnät och avstyrkte efter hörande av förvaltningskontoret motionsyrkanden i frågan.
Frågor om riksdagens utåtriktade information har varit föremål för ett antal utredningar sedan enkammarriksdagens tillkomst. Inom riksdagens förvaltningskontors organisation handhas informationsfrågorna av informationsenheten, tidningen Från Riksdag & Departement, Riksdagsbiblioteket och utredningstjänsten. För behandling av frågor av policykaraktär och resursfrågor inom informationsområdet finns sedan ett antal år en särskild parlamentariskt sammansatt referensgrupp. Den tillsätts av förvaltningskontoret.
Riksdagens förvaltningskontor
Utskottet har från förvaltningskontoret inhämtat upplysningar rörande aktuell utveckling på det statliga området av 020-nummer och informationsverksamheten i riksdagen. Kontoret anför i saken beträffande 020-nummer följande:
En delegation tillsattes år 1991 för att se över och effektivisera statliga myndigheters telekommunikation. I STATTEL-delegationens (Statliga myndigheters telekommunikationer, dir. 1991:29) uppdrag ingår även att utreda hur statliga myndigheters telefonservice åt allmänheten bör utformas. Enligt direktiven behövs det mer rättvisa telekostnader för allmänhetens telefoni till myndigheterna och en förbättrad teleservice från myndigheternas sida, t.ex. kortare väntetider, bättre information och hänvisningar. Att på reguljära villkor införa 020-system bedöms i direktiven kraftigt öka statens kostnader. Även andra lösningar måste därför utredas.
Delegationen, som skall ha slutfört hela sitt uppdrag före utgången av år 1994, har valt att behandla och redovisa uppdraget i tre perspektiv: det korta, det medellånga och det långa perspektivet. 020-systemet i statsförvaltningen kommer att ingå som en del av redovisningen av det korta perspektivet. F.n. förhandlar man med Televerket om storkundsrabatt för statliga myndigheters användning av teletjänster. Storkundsrabatten skulle även innefatta inrättandet och användningen av 020-nummer hos statliga myndigheter. Ett avtal väntas bli klart under december innevarande år. De myndigheter som har eller önskar införa 020-nummer kan då åberopa avtalet och erhålla en mindre rabatt.
Den långsiktiga lösningen är inriktad på en telefonitjänst som STATTEL-delegationen planerar att upphandla under år 1994, för att tas i drift år 1995. I telefonitjänsten ingår att samtal från allmänheten till en myndighet debiteras som ett lokalsamtal. STATTEL-delegationen arbetar även med metoder för att öka anträffbarheten i myndigheters organisation så att samtal snabbt skall tas om hand.
Enligt förvaltningskontorets mening bör riksdagen avvakta STATTEL-delegationens långsiktiga lösning innan beslut om 020-linje till riksdagen fattas. Förvaltningskontoret har för avsikt att nära följa delegationens arbete.
Kontoret anför beträffande informationsverksamheten i riksdagen följande:
Förvaltningskontoret skall enligt sina övergripande mål aktivt informera allmänheten om riksdagens arbete och arbetsformer. Detta görs i en rad olika former, bl.a. genom service till massmedia men också genom information riktad direkt till allmänheten.
Riksdagsdebatter och öppna utskottsutfrågningar m.m. direktsänds ibland i radio och/eller TV. Detta kan t.ex. gälla partiledardebatter, allmänpolitiska debatter, muntliga frågestunden m.m. Beslutet att sända är helt och hållet massmedias eget medan riksdagen svarar för att det rent praktiskt m.m. ordnas på bästa sätt för massmedia.
För att underlätta massmedias arbete har nyligen nya kameror installerats för inspelning av kammararbetet. Kamerorna ger en klart bättre bildkvalitet vilket bl.a. inneburit att man med hjälp av bandspelare kan spela in ljud och bild, som sedan kan "tappas" och användas i sändningar i TV-nätet (TV 4). Även en länk mellan riksdagen och Kaknästornet planeras. Alla TV-kanaler skulle då kunna "tappa" direkt från Kaknäs.
Det kan vidare nämnas att riksdagen har ett antal direkta telefonlinjer till kammaren. På dessa linjer kan massmedia var som helst i landet koppla in sig och följa debatterna i kammaren direkt.
Referat av riksdagens beslut finns i olika former. I tidningen Från Riksdag & Departement (R&D) refereras debatter, förslag och beslut från riksdagen och regeringen. Avsikten är att tidningen även skall bli tillgänglig i elektronisk form (RIXLEX). Informationsenheten ger ut pressmeddelanden om viktigare utskottsbetänkanden och riksdagsbeslut. På försök sänds vidare korta sammandrag av riksdagsbesluten via telefax till massmedia i direkt anslutning till att besluten fattas. I Riksdagens Årsbok, som ges ut några månader efter avslutat riksmöte, finns bl.a. referat av samtliga riksdagsbeslut och artiklar om de viktigaste besluten. Årsboken ges ut i en upplaga på 30000 exemplar. Allmänheten informeras genom annonser i dagspressen om veckans sammanträden och vilka "intressanta" frågor som kommer att behandlas.
Information om riksdagens verksamhet kommer fr.o.m. den 1 januari 1993 även att spridas i elektronisk form. Riksdagens databaser -- med både registerinformation och dokument i fulltext -- och flera andra databaser, bl.a. Justitiedepartementets, görs då tillgängliga för allmänheten genom RIXLEX. Även om riksdagens dokument, lagar och förordningar m.m. utgör tyngdpunkten i den publika databasen är tanken att även mera lättillgänglig information skall ingå t.ex. tidningen Från Riksdag & Departement och den s.k. Samhällsguiden.
En fördel med den elektroniska informationen är att det är lättare än i det formella riksdagstrycket att visa hur dokumenten i beslutskedjan hänger samman och vilka beslut som den resulterar i. Det finns också möjlighet att särredovisa sammanfattningar och göra urval av information t.ex. dokument som har särskild aktualitet vid söktillfället. Även presentationssättet kan varieras. Delar av informationen kan t.ex. visas genom videotex. Man kan också utgå ifrån att teknikutvecklingen kommer att medföra att tryckt information i en bok och presentationen av samma information på en dataskärm om några år kommer att se mycket lika ut.
Förvaltningskontoret anser i likhet med motionärerna att det är av största vikt, inte minst ur demokratisk synvinkel, att allmänheten informeras om riksdagens arbete. Massmedia och riksdagen har här ett gemensamt ansvar. Det ankommer dock inte på riksdagen att styra massmedias nyhetsvärdering. Däremot ankommer det på riksdagen att tillse att information om riksdagens beslut finns tillgänglig för både allmänhet och massmedia, att aktivt informera allmänheten om hur riksdagen arbetar och att ha tillräckliga resurser för att kunna besvara allmänhetens frågor om riksdagens beslut samt att praktiskt och tekniskt underlätta massmedias bevakning av riksdagsarbetet.
Som framgår av redovisningen ovan sprids information om riksdagens arbete redan i dag i många olika former. Den tekniska utvecklingen kommer att göra informationen mer tillgänglig för envar. En successiv förbättring av presentationstekniken i riksdagens databaser genom bearbetning av materialet kommer att leda till att användningen av den elektroniska informationen kan spridas till nya målgrupper och därmed bidra till en förstärkning av det demokratiska inflytandet över beslutsfattandet. Förutsättningarna för alla mediaföretag som vill sända direkt från riksdagen kommer också att avsevärt förbättras. Förvaltningskontoret anser det dock inte, bl.a. av kostnadsskäl, i dag vara realistiskt med egna radio/TV-sändningar från riksdagen. En kontinuerlig utveckling av riksdagens informationsverksamhet är enligt förvaltningskontorets mening nödvändig. Nya möjligheter öppnas i takt med den tekniska utvecklingen.
Beträffande användning av video- och TV-teknik i riksdagsarbetet kan nämnas att inköp f.n. övervägs av en storbildsvideo för användning i första och andra kammarsalarna och att det sedan flera år tillbaka finns en enklare videokamera för utlåning. På talmanskonferensen i december 1991 informerade kammarsekreteraren om att bildvisning i kammaren i anslutning till anföranden hade diskuterats med vice talmännen och de av partigrupperna utsedda ledamöterna av talmanskonferensen. På grund av bl.a. brister i den nuvarande tekniska utrustningen rekommenderade man att undvika bildvisning under plenum. I de fall det, utöver illustrationer i utskottsbetänkanden, finns behov av diagram eller liknande material hänvisas ledamöterna till möjligheten att framställa material på papper och genom kammarservice försorg få det utdelat till ledamöterna och till allmänheten på läktarna.
Utskottets bedömning
Riksdagen har genom en serie skilda beslut under senare år genomfört en betydande utbyggnad av såväl den externa som den interna informationen. Det ankommer på riksdagens förvaltningskontor att som ett riksdagens serviceorgan svara för informationsverksamheten. För ändamålet finns inom kontoret ett särskilt serviceområde som består av informationsenheten, tidningen Från Riksdag & Departement, Riksdagsbiblioteket och utredningstjänsten. Som framgår av den ovan lämnade redovisningen har utskottet från förvaltningskontoret inhämtat upplysningar rörande aktuella förhållanden inom informationsområdet. Därav framgår att skilda åtgärder vidtagits inom riksdagsförvaltningen för att underlätta för medierna i deras arbete med att fånga upp och sprida information från riksdagen genom t.ex. teletekniska installationer, m.m. Vidare framgår att åtgärder planerats för informationsspridning i elektronisk form. Riksdagens databaser görs tillgängliga för allmänheten genom RIXLEX. Teknikutvecklingen talar också enligt förvaltningskontoret för att informationen kommer att bli lättare tillgänglig för envar. Förutsättningarna för etermedia som vill sända direkt från riksdagshuset kommer också att förbättras avsevärt. Åtgärder för att kunna använda video- och TV-teknik i riksdagsarbetet övervägs också.
Frågan om den s.k. 020-linjen har tidigare behandlats av riksdagen. Av förvaltningskontorets uppgifter framgår att en särskild delegation arbetar med frågan om användningen av 020-linje inom den statliga verksamheten i framtiden. Resultatet av delegationens arbete bör enligt kontoret avvaktas innan riksdagen fattar beslut i frågan. Utskottet delar den bedömningen och avstyrker motion K313.
Av den lämnade redovisningen i övrigt framgår att mycket omfattande insatser gjorts och är under övervägande inom informationsområdet. Förvaltningsstyrelsen har det övergripande ansvaret för informationsfrågorna och kan genom sin parlamentariska sammansättning under talmannens ledning på lämpligt sätt initiera de förändringar och den utveckling som ändrade förhållanden kan motivera. Frågor om ökade resurser får aktualiseras i sedvanliga budgetsammanhang. Den för informationsfrågorna särskilt tillsatta parlamentariska referensgruppen torde här ha särskild betydelse. Några initiativ från utskottets sida med anledning av de förevarande motionerna anser utskottet inte nu påkallat. Motionerna K309 och K321 avstyrks.
10. Språkvård i riksdagen
Motionen
I motion 1991/92:K302 av Jan-Erik Wikström och Margitta Edgren (båda fp) föreslås att riksdagen uppdrar åt riksdagens förvaltningsstyrelse att utarbeta ett program för språkvården i riksdagen. Motionärerna erinrar om att såväl regeringskansliet som Sveriges Riksradio har anställt särskilda språkvårdare med uppgift att dels granska texter, dels medverka i utbildning av dem som i sina arbetsuppgifter har att tala offentligt eller skriva texter för offentligt bruk. Det finns enligt motionärerna anledning att i riksdagen anställa en språkvårdare vars uppgift bör vara att leda kurser för riksdagens ledamöter och tjänstemän samt att stå till förfogande för enskilda ledamöter som vill ha sina utkast till motioner och anföranden granskade från språklig synpunkt. I vart fall bör enligt motionärerna riksdagen uppdra åt förvaltningsstyrelsen att utarbeta ett program för språkvården.
Tidigare behandling, m.m.
En motion med motsvarande syfte behandlades och avslogs vid 1990/91 års riksmöte. Utskottet (1990/91:KU8) ansåg då att det bör ankomma på förvaltningsstyrelsen att avgöra om behov föreligger att genom inrättande av en särskild tjänst eller på annat sätt förstärka resurserna för språkvård i riksdagen. Utskottet har från riksdagens förvaltningskontor inhämtat upplysningar rörande språkvården i riksdagen. Förvaltningskontoret anför bl.a. följande:
Fr.o.m. december 1991 gäller gemensamma basskrivregler för den offentliga förvaltningen. Civildepartementets skrivregelgrupp har utarbetat Myndigheternas skrivregler (Ds 1991:58) för att täcka behovet av enhetliga skrivregler inom den offentliga förvaltningen.
Reglerna har utarbetats i samarbete med bl.a. riksdagens språkgrupp och Svenska språknämnden. Riksdagens språkgrupp och Statsrådsberedningen har rekommenderat att skrivreglerna, med några kompletteringar, skall tillämpas såväl i riksdagen som i regeringskansliet. För riksdagens del och för de texter i regeringskansliet som ingår i riksdagstrycket tillämpas skrivreglerna fr.o.m. den 1 juli 1992.
När det gäller behovet av en språkvårdsresurs inom riksdagen har förvaltningskontoret tagit upp frågan med partikanslierna för att utröna partiernas intresse. Inom förvaltningskontoret övervägs dessutom en ny serie språkvårdsseminarier för riksdagens anställda. Detta inom ramen för den fortlöpande personalutvecklingen. Några enheter inom riksdagen har även anlitat språkvårdsexperter som föreläsare.
Förvaltningskontoret vill i sammanhanget även framhålla den speciella språkvårdskompetens som redan finns inom riksdagen, inte minst inom stenografkåren och textgranskarna vid riksdagens tryckerienhet. Inom gruppen textgranskare diskuteras olika former för språkvårdsarbetet och en av textgranskarna, som är utbildad språkvårdare, tjänstgör f.n. på en utbytestjänst hos Justitiedepartementets språkexperter för att tillgodogöra sig den erfarenhet man har av språkvårdsarbete inom regeringskansliet.
Förvaltningskontoret har vidare under sommaren/hösten 1992 inlett ett projekt som gäller datorbaserat stöd till språkvård. Projektet innehåller flera delmoment. Ett delmoment är ett system för rättstavningskontroll som bygger på den uppsättning av ord som används i riksdagens dokument. Ett annat delmoment gäller datorstöd för val av synonymer. Ett tredje syftar till att utveckla datorprogram för analys av texter och förslag till ändringar/förbättringar. Avsikten är att rättstavningskontroll och stöd för val av synonymer skall införas under innevarande budgetår. Påpekas bör att textanalysprogrammen inte ersätter normala språkvårdande insatser utan främst skall ses som komplement till dessa.
Förvaltningskontoret delar motionärernas uppfattning att det är angeläget med utökade språkvårdsinsatser i riksdagen men anser med anledning av motion K302 att riksdagen i första hand bör överväga hur redan befintliga språkvårdsresurser och planerade insatser kan samordnas och utvecklas. Förvaltningskontoret avser också att i sina fortsatta kontakter med partikanslierna utröna intresset för föreläsningar för ledamöter.
Utskottets bedömning
I motion K302 föreslås att riksdagens förvaltningsstyrelse skall få i uppdrag att utarbeta ett program för språkvården i riksdagen. Motionärerna anser vidare att riksdagen bör anställa en språkvårdare vars uppgift bör vara att leda kurser för riksdagens ledamöter och tjänstemän samt att stå till förfogande för enskilda ledamöter som vill ha sina utkast till motioner och anföranden granskade från språklig synpunkt.
Som framgår av ovan redovisade uppgifter finns gemensamma basskrivregler för den offentliga förvaltningen. Inom riksdagen finns särskild språkvårdskompetens inom stenografkåren och hos textgranskarna inom tryckerienheten. Särskilda språkvårdsseminarier för personalen har hållits och nya planeras av förvaltningskontoret. Samarbete med regeringskansliets språkexperter förekommer. Kontoret har också tagit upp frågan om språkvårdsutbildning med partikanslierna. Under den gångna sommaren har vidare inletts försök med ett datorbaserat stöd avseende rättstavningskontroll, synonymer och textanalys.
Utskottet vill för sin del betona vikten av att man inom riksdagen, särskilt i det officiella riksdagstrycket, värnar det svenska språket. Något särskilt uppdrag till förvaltningsstyrelsen är enligt utskottet dock inte erforderligt. Motion K302 avstyrks.
11. Riksdagens tillgänglighet för handikappade
Motionen
I motion 1991/92:K301 av Lena Öhrsvik m.fl. (s) föreslås att riksdagen beslutar om en snar utredning om riksdagens tillgänglighet ur handikappsynpunkt både för ledamöter, personal och allmänhet. Motionärerna tar upp frågor om lokalernas fysiska tillgänglighet, teknisk utrustning och informationsmaterial för syn- eller hörselskadade. I motionen erinras om att det i flera av de större entréerna finns besvärliga trappor och dörrar som kräver stor fysisk kraft för att kunna öppna. Motionärerna efterlyser lämpligt belägna sammanträdesrum, en storbildskärm med möjlighet till snabbutskrift för hörselskadade, teleslingor och ljussättning lämplig för synskadade, m.m. Även behovet av texttelefon och blindskriftmaskin, informationsmaterial på kassett eller textad video samt tillgång till teckenspråkstolk påtalas.
Aktuella förhållanden, m.m.
Utskottet har från förvaltningskontoret inhämtat upplysningar i frågan. Förvaltningskontoret anför bl.a. följande:
Riksdagens fastighetsenhet har undersökt vilka åtgärder som kan vidtas när det gäller lokalernas tillgänglighet (dörrar och trappor), lämpliga sammanträdesrum och den tekniska utrustningen. Fastighetsenheten har i denna fråga haft kontakt med motionärerna för en genomgång av vilka åtgärder som är mest angelägna och som dessutom skulle kunna genomföras snarast utan stora ingrepp i byggnaderna.
Förvaltningskontoret avser således att snarast åtgärda de mest angelägna bristerna (exempelvis uppsättning av fler handledare/"räcken", montering av dörröppnare, halkskydd på lutande golv, specialinrett sammanträdesrum med viss teknisk utrustning m.m.). Förvaltningskontoret kommer också att i samråd med motionärerna och Handikappsinstitutet utreda möjligheterna att vidta större och byggnadspåverkande åtgärder på längre sikt.
När det gäller information för synskadade kan nämnas att tidningen Från Riksdag & Departement finns som taltidning och att riksdagen lämnar kort aktuell information om riksdagsarbetet på en automatisk telefonsvarare. Någon basinformation på kassett om riksdagens arbete och organisation finns inte. Däremot kan den som kontaktar riksdagen få information, antingen det gäller aktuella frågor eller bakgrundsmaterial, inläst på kassettband. För hörselskadade finns skriftlig information att tillgå.
Förvaltningskontoret är medvetet om att det finns behov av särskilt utformad information för vissa grupper, däribland de synskadade. Ett problem är dock att hålla informationen aktuell. Ett annat är att behoven varierar för olika individer. Förvaltningskontoret anser därför att möjligheten att få individuellt anpassad information inläst på kassettband och tillgång till taltidning samt telefonsvarare på ett tillfredsställande sätt får anses uppfylla de synskadades behov.
Utskottets bedömning
I motion K301 föreslås att riksdagen beslutar utreda handikapptillgängligheten av riksdagens lokaler. Motionärerna anser vidare att det är angeläget med lämplig teknisk utrustning för syn- eller hörselskadade.
Som framgår av ovan lämnade uppgifter från förvaltningskontoret har man inom fastighetsenheten undersökt vilka åtgärder som kan vidtas när det gäller lokalernas tillgänglighet. Ett antal förbättringar har kunnat genomföras och ytterligare planeras. För att underlätta för synskadade utges tidningen Från Riksdag & Departement som taltidning. Genom automatisk telefonsvarare kan också aktuell information lämnas till synskadade.
Utskottet anser att det är viktigt att riksdagens lokaler är så tillgängliga för rörelsehandikappade som möjligt. Riksdagens byggnader medför emellertid särskilda problem. Det är därför angeläget att förvaltningskontoret fortlöpande beaktar möjligheterna att genomföra förbättringar t.ex. vid ombyggnader. Med de åtgärder som förvaltningskontoret vidtagit inom berörda områden och den kontinuerliga bevakningen av de handikappades behov som förekommer anser utskottet att syftet med motionen är tillgodosett. Någon särskild utredning är enligt utskottet inte erforderlig. Yrkandet i motion K301 avstyrks.
12. Om skolmat i riksdagsrestaurangen
Motionen
I motion 1991/92:Jo227 av Claus Zaar m.fl. (nyd) yrkande 2 föreslås att riksdagen uppdrar åt förvaltningskontoret att verka för att riksdagsrestaurangen under ett par veckor serverar den mat som i dag ges till skoleleverna.
Riksdagens förvaltningskontor
Utskottet har från förvaltningskontoret inhämtat upplysningar i frågan. Kontoret anför följande:
Riksdagen har ett avtal med Partena Cater AB för restaurangverksamheten i riksdagen. Ett partssammansatt matråd finns med bl.a. representanter för samtliga partier. I matrådet behandlas frågor som rör lokalerna, matlistor och temaveckor m.m. Det bör enligt förvaltningskontoret ankomma på matrådet att diskutera och ta ställning till den typ av förslag som motionären lagt fram.
Utskottets bedömning
Utskottet anser att det får ankomma på förvaltningskontoret att inom ramen för gällande avtal för restaurangverksamheten och i samverkan med matrådet behandla här aktuella frågor. Motion Jo227 yrkande 2 avstyrks.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande riksmötets öppnande att riksdagen avslår motionerna 1991/92:K312 och 1991/92:K315,
res. (nyd)
2. beträffande ändrad placering av riksdagsledamöterna i kammaren att riksdagen avslår motion 1991/92:K316,
3. beträffande registrering av riksdagsledamöternas ekonomiska intressen att riksdagen avslår motion 1991/92:K306,
res. (s)
4. beträffande val till riksdagens utskott att riksdagen avslår motion 1991/92:K308,
5. beträffande valprövningsnämndens sammansättning att riksdagen dels avslår motion 1991/92:K318, dels som sin mening ger talmanskonferensen till känna vad utskottet anfört,
6. beträffande nya löner för riksdagsledamöterna att riksdagen avslår motion 1991/92:K310,
7. beträffande riksdagens arbetsformer att riksdagen avslår motionerna 1991/92:K303, 1991/92:K305 och 1991/92:K307,
8. beträffande ledamotsservice att riksdagen avslår motion 1991/92:K304,
9. beträffande riksdagens information att riksdagen avslår motionerna 1991/92:K309, 1991/92:K313 och 1991/92:K321,
10. beträffande språkvård i riksdagen att riksdagen avslår motion 1991/92:K302,
11. beträffande riksdagens tillgänglighet för handikappade att riksdagen avslår motion 1991/92:K301,
12. beträffande skolmat i riksdagsrestaurangen att riksdagen avslår motion 1991/92:Jo227 yrkande 2.
Stockholm den 24 november 1992
På konstitutionsutskottets vägnar
Thage G Peterson
I beslutet har deltagit: Thage G Peterson (s), Bertil Fiskesjö (c), Birger Hagård (m), Hans Nyhage (m), Catarina Rönnung (s), Ylva Annerstedt (fp), Kurt Ove Johansson (s), Hans Göran Franck (s), Stig Bertilsson (m), Torgny Larsson (s), Ingvar Svensson (kds), Harriet Colliander (nyd), Odd Engström (s), Inger René (m) och Elvy Söderström (s).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Bengt Hurtig (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Reservationer
1. Riksmötets öppnande (mom. 1)
Harriet Colliander (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 4 börjar med "Utskottet vill" och slutar med "K312 och K315" bort ha följande lydelse:
I motion K315 föreslås att riksdagen beslutar om återinförande av den ordning som gällde vid riksdagens öppnande 1974. Enligt motionen förlorade svenska folket en traditionell och mycket uppskattad fest- och högtidsstund i samband med förläggningen av öppningsceremonin till riksdagshuset. Utskottet delar den bedömningen och anser att det nu finns anledning att ompröva det tidigare beslutet.
Man bör inte bortse från att vi har en monarki, vi har kungliga slott och vi har en historia och en kultur att vara stolta över. I andra länder värnar man om sina traditioner, inte minst vid parlamentens öppningsceremonier. Utskottet anser att starka skäl talar för att åter förlägga öppnandet till Rikssalen. Då skulle riksmötets öppnande ges prägel av värdighet och tradition. Betydande delar av det gamla högtidliga ceremonielet kan åter komma till bruk. Detta skulle uppskattas av allmänheten.
Genom en ändring i riksdagsordningen kan den formella grunden för en återgång till tidigare ordning skapas. Utskottet förutsätter därvid att talmannen fastställer en till denna anpassad ordning.
dels att utskottets hemställan under mom. 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande riksmötets öppnande att riksdagen med bifall till motion 1991/92:K315 beslutar anta angivet förslag till ändring i riksdagsordningen.
Förslag till
Lag om ändring i riksdagsordningen
Härigenom föreskrivs att 1 kap. 6 § riksdagsordningen1 skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 kap.
6 §
Lagtima riksmöte öppnas Lagtima riksmöte öppnas vid ett särskilt vid en särskild ceremoni i sammanträde med kammaren Rikssalen senast på senast på riksmötets riksmötets tredje dag. tredje dag. Statschefen Statschefen förklarar förklarar därvid på därvid på talmannens talmannens hemställan hemställan riksmötet riksmötet öppnat. Vid öppnat. Vid förfall förfall för statschefen för statschefen förklarar talmannen förklarar talmannen riksmötet öppnat. Vid riksmötet öppnat. Vid sammanträdet avgiver sammanträdet avgiver statsministern statsministern regeringsförklaring, om regeringsförklaring, om icke särskilda skäl icke särskilda skäl föranleder annat. Talmannen föranleder annat. Talmannen fastställer efter samråd fastställer efter samråd med vice talmännen med vice talmännen ordningen för detta ordningen för detta sammanträde. sammanträde.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993. 1 Riksdagsordningen omtryckt 1992:43.
2. Registrering av riksdagsledmöternas ekonomiska intressen (mom. 3)
Thage G Peterson, Catarina Rönnung, Kurt Ove Johansson, Hans Göran Franck, Torgny Larsson, Odd Engström och Elvy Söderström (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 7 börjar med "Utskottet har" och slutar med "K306 avstyrks" bort ha följande lydelse:
Registrering av parlamentsledamöters ekonomiska intressen förekommer förutom i Norge även i bl.a. Frankrike, Portugal, Spanien och Storbritannien. De registrerade uppgifterna är ofta offentliga, till skillnad från uppgifter i de register som tillskapats med stöd av 11 § insiderlagen. Syftet med registeringarna är även i huvudsak att klarlägga i vad mån en ledamots förmögenhetsförhållanden kan skapa risk för lojalitetskonflikter i uppdraget som ledamot.
De uppgifter som skulle vara aktuella att anmäla till ett offentligt register av det slag som åsyftas av motionärerna är i flera fall redan i dag offentliga. Detta gäller bl.a. inkomstuppgifter, fastighetsinnehav och innehav av mer än 500 aktier i ett hos Värdepapperscentralen registrerat bolag. Vidare kan uppgifter om vilka som är ledamöter av ett visst bolags styrelse erhållas genom de olika bolagsregistren. Fördelen med ett register ur insynssynpunkt skulle således snarare vara att allmänheten på ett enkelt sätt skulle kunna få tillgång till uppgifterna.
Utskottet anser fortfarande att det i första hand bör ankomma på de politiska partierna att försäkra sig om att deras kandidater på ett förtroendefullt sätt kan sköta de uppdrag som de nomineras för. Detta hindrar emellertid inte att möjligheterna att öka allmänhetens förtroende för riksdagsledamöternas frihet från ekonomiska bindningar även kan tillgodoses på sätt som skett i exempelvis Norge.
Med hänvisning till vad som ovan anförts anser utskottet att riksdagen bör lämna uppdrag till förvaltningsstyrelsen att lägga fram förslag om offentlig registrering av riksdagsledamöternas ekonomiska intressen.
dels att utskottets hemställan under mom. 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande registrering av riksdagsledamöternas ekonomiska intressen att riksdagen med anledning av motion 1991/92:K306 som sin mening ger förvaltningsstyrelsen till känna vad utskottet anfört.
Särskilda yttranden
1. Riksmötets öppnande (mom. 1)
Birger Hagård, Hans Nyhage, Stig Bertilsson och Inger René (alla m) anför:
Vi delar den i motionen framförda uppfattningen om det värde som låg i att riksdagens öppnande av hävd var förlagt till Rikssalen på Slottet. Det finns anledning att slå vakt om vår historia och kultur och vårda oss om de traditioner som utbildats. Vi ansluter oss dock till uppfattningen, att det är talmannens uppgift att fatta beslut om hur öppningsceremonin bör utformas.
2. Val till riksdagens utskott (mom. 4)
Harriet Colliander (nyd) anför:
Utskottet har noterat att Grundlagberedningen gjorde en ingående genomgång av olika proportionella valmetoder under sitt arbete med den nya riksdagsordningen. Beredningen stannade för att föreslå den nuvarande heltalsmetoden som till skillnad från uddatalsmetoden bedömdes kunna garantera att en majoritet i kammaren fick en majoritet i varje utskott.
Sedan Grundlagberedningen gjorde sina beräkningar har emellertid partistrukturen ändrats väsentligt. Nya partier har kommit in riksdagen. Tidigare medelstora partier har blivit små. Det är inte uteslutet att ytterligare partier kommer in i riksdagen. Därför finns det nu skäl att utan förutfattad mening se över regelsystemet vid utskottsval. Med anledning av att grundlagsfrågorna nu diskuteras mellan partierna och att särskilda överläggningar sker i frågorna bör det enligt min mening vara möjligt att i de sammanhangen också kunna överväga modifiering av valmetoden när det gäller utskottsval.
Jag har därför avstått från att yrka bifall till yrkandet i motion K308. Det bör noteras att man efter 1988 års val fick göra en tillfällig ändring i RO för att bereda Miljöpartiet plats i utskott genom att öka antalet utskottsplatser till 17. Efter det senaste valet fick man efter återgång till 15 ledamöter göra en speciallösning för att ge Vänsterpartiet suppleantplats trots att det inte kunnat erhålla ordinarie plats. Dessa omständigheter talar enligt min mening för att det finns grund för en omprövning av reglerna.
3. Nya löner för riksdagsledamöterna (mom. 6)
Harriet Colliander (nyd) anför:
Med anledning av att frågorna om riksdagsmännens löner och pensionsförhållanden, enligt vad som erfarits från förvaltningskontorets ledning, för närvarande är under prövning, och det förhållandet att reglerna för riksdagens sammanträdestider och sommaruppehåll kommer att ses över, har jag avstått från att yrka bifall till motion K310. Frågan om att sänka ledamotsantalet kan också komma att inverka på ledamotsarvodets nivå och andra kostnader för ledamöterna.
4. Riksdagens arbetsformer (mom. 7)
Bertil Fiskesjö (c) anför:
Med anledning av motion 1991/92:K303 vill jag erinra om att Centerpartiet i flera motioner tidigare bl.a. krävt att budgetåret skall läggas om och att i samband med detta ett antal riksdagsfria veckor systematiskt skall läggas in i riksdagens arbetsschema för att ge bättre utrymme för ledamöternas kontakter med väljarna. Dessa motionskrav har tidigare avvisats. Det är dock min förhoppning att dessa viktiga krav nu skall komma att tillgodoses genom Riksdagsutredningens arbete, som bör leda till förslag till riksdagen inom en nära framtid.
5. Riksdagens information (mom. 9)
Harriet Colliander (nyd) anför:
Enligt min mening bör riksdagen mer aktivt än nu underlätta för den externa informationen. Enligt vad utskottet erfarit från förvaltningsledningen har man börjat vidta en del intressanta åtgärder. I motionerna K309 och K321 ges en rad uppslag som riksdagens informationsdelegation och berörda tjänstemän skulle kunna ta vara på och utveckla. Det borde kunna gå att ordna program från riksdagen som blir både informativa och underhållande. Man skulle kunna pröva att sända s.k. soffprogram där den gångna veckans händelser kan redovisas och kommenteras och där egentliga samtal kan utvecklas. Det räcker inte för riksdagens del att bara vara hänvisad till korta sekundsnuttar i nyhetsprogrammen där ofta klippningen kan bli både hård och vinklad. Sannolikt skulle allmänheten vara betjänt av att riksdagen i sin information tar till vara den nya tekniken på ett mera öppet sätt. Det finns enligt min mening anledning tilltro de informationsansvariga intresse för att satsa engagerat på förbättrad information. Jag anser också att TV- och videotekniken bör kunna användas i riksdagens arbete på ett mera aktivt sätt.
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet, eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.
Bengt Hurtig (v) anför:
1. Registrering av riksdagsledamöternas ekonomiska intressen (mom. 3)
Jag ansluter mig till reservation 2.